SOU 1998:120
Efterlevandepension
Till statsrådet Maj-Inger Klingvall
Genom beslut den 13 juni 1996 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande allmän försäkring med vissa undantag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av systemet för efterlevandepension och att lämna förslag till ny konstruktion av efterlevandepensioneringen. Med stöd av detta bemyndigande förordnade statsrådet Maj-Inger Klingvall den 21 au— gusti 1996 hovrättslagmannen Lars Göran Abelson som särskild utre- dare.
Utredningen har antagit namnet utredningen (S 1996:04) om efter- levandepension.
Som sakkunniga har fr.o.m. den 1 oktober 1996 medverkat depar- tementssekreteraren Gudrun Ehnsson, Socialdepartementet, numera hovrättsrådet Cecilia Gilljam, avdelningsdirektören Cecilia Johans— son, Riksförsäkringsverket, departementsrådet Håkan Martin Rahm, Socialdepartementet och dåvarande departementsrådet i Socialdepar- tementet, numera hovrättsrådet Mona Wildig.
Som expert har fr.o.m. den 24 februari 1997 medverkat utrednings- sekreteraren Olof Johansson, Sveriges Pensionärsförbund.
Sekreterare har fr.o.m. den 1 september 1996 varit hovrättsassesso- rerna Karin Mårtensson och Ingela Sundin.
Utredningen har under arbetet biträtts med kostnadsberäkningar av byrådirektören Hans Karlsson, Riksförsäkringsverket.
Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Efterlevande— pension - en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120). I betänkandet läggs förslag till en anpassning av systemet för efterlevandepension till det reformerade ålderspensions— systemet. De nya reglerna redovisas i ett förslag till lag om efterle- vandepension som avses träda i kraft den 1 januari 2001.
Formellt är utredningen ett uppdrag för Lars Göran Abelson som särskild utredare. Arbetet har emellertid utförts i nära samråd med de sakkunniga och med experten, som också till alla delar ställt sig bak— om de redovisade förslagen och övervägandena. Detta har markerats genom att betänkandet avfattats med användning av vi-form.
Utredningens arbete är härmed avslutat.
Malmö i september 1998
Lars Göran Abelson
/Karin Mårtensson Ingela Sundin
O Innehall Sammanfattning ....................................................................................... 1 1 F örfattningSförslag ................................................................................. 25 1 Inledning .................................................................................. 109 1.1 Utredningens uppdrag .............................................................. 109 1-2 Uppläggningen av arbetet ....................................................... 112 2 Gällande bestämmelser om pension m.m. _______________________________ 115 2.1 Inledning .................................................................................. 115 2.1.1 Den allmänna pensioneringen .................................... 115 2-1-2 Folkpension ................................................................ 116 2.1.3 Försäkringen för tilläggspension ______________________________ 117 2.2 ÅlderSpension .......................................................................... 1 18 2.3 FörtidSpension .......................................................................... 1 19 2.4 Efterlevandepension ................................................................ 121 2.4.1 Inledning ..................................................................... 121 2.4.2 Tidigare bestämmelser på området ____________________________ 121 2.43 Reforrneringen av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner ................................................. 123 2.4.4 Nuvarande regler inom efterlevande- pensioneringen ............................................................ 124 2.5 Särskilda förmåner inom folkpensioneringen, m.m. ______________ 130 2.6 Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner ___________________ 134 2.7 Yrkesskadelivränta .................................................................. 138 2.8 Efterlevandeskydd inom tjänstepensioneringama __________________ 141 2.8.1 Statlig tjänstepension .................................................. 142 2.82 Kommunal tjänstepension .......................................... 143 2.8.3 Industrins och handelns tilläggspension för tjänStemän (ITP) ................................................... 144 2.9 Underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalken _____________________ 146 2.10 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar ____________________ 148 3 Statistiska uppgifter om pensionstagare och ' kostnader m.m. ......................................................................... 151 3.1 Folkpensioneringen .................................................................. 151 3.2 Tilläggspensioneringen ............................................................ 158 3.3 Kostnader ................................................................................ 165 3.4 Prognos för framtiden .............................................................. 166 4 Det reformerade ålderspensionssystemet _______________________________ 171 4.1 Inledning .................................................................................. 171
4.2 Huvuddragen i det reformerade ålderspensionssystemet _______ 173
05 9.00 .U'EJ'P'U' ' [x)|—- t.om.—-
_ox AU.)
? Ul
7.1
7.2 7.3
7.4 7.5
90.00
8.3 8.4 8.5
4.2.1 Inkomstrelaterad ålderspension _________________________________ 173 4.2.2 Garantipensionssystemet ............................................ 180 4.2.3 Införandet av reformerade regler _______________________________ 181 4.2.4 Efterlevandeskyddet i premiepensionssystemet ________ 184
EG-rätten ................................................................................. 187 Inledning .................................................................................. 187 Förordningen (EEG) nr 1408/71 ............................................. 188 Förordningen (EEG) nr 1612/68 ............................................. 193 Tidigare överväganden ............................................................ 197 Inledning .................................................................................. 197 Pensionsarbetsgruppens synpunkter beträffande förtidsPensioneringen .............................................................. 197 Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag om månadsersättning .................................................................... 200
Förtidspensionsutredningens förslag beträffande en reformerad förtidspensionering samt av
riksdagen antagna riktlinjer härför .......................................... 201 Pensionsarbetsgruppens principiella överväganden beträffande efterlevandepensioneringen _________________________________ 209 Allmänna ÖverVäganden ......................................................... 215 Bakgrund till nuvarande regler och behovet av en anpassning .......................................................................... 215 Utgångspunkter för våra överväganden .................................. 219 Huvudprinciper för en anpassad efterlevande- pensionering ............................................................................. 227 7.3.1 Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension .................................................... 227 7-3-2 Barnpension ................................................................ 234 7.3.3 Förmåner till vuxna efterlevande _______________________________ 235 7.3.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ______________ 250 Lagstiftningsfrågor .................................................................. 252 J ämställdhetsaSpekter ............................................................. 255 Underlag för beräkning av inkomstrelaterade ejierlevandefömäner ............................................................... 259 Val av efterlevandepensionsunderlag ..................................... 259 Förutsättningar för att antagandeinkomst skall beräknas ______ 272 8.2.1 Nuvarande regler och Pensionsarbetsgruppens
överväganden .............................................................. 272 8.2.2 Val av metod för beräkning av antagande—
inkomst ....................................................................... 274 8.2.3 Närmare om kvalifikationsvillkoret __________________________ 279 Beräkning av antagandeinkomstens storlek ____________________________ 283 Närmare om pensionsunderlaget ............................................. 285 Fastställande av årlig efterlevandepension _____________________________ 296 8.5.1 Efterlevandepensionsunderlag ................................... 296 8.5.2 Beräkning av årlig efterlevandepension, m.m. __________ 298
8.6
9.1 9.2 9.3 9.4
9.5
9.6
10 10.1 10.2
10.3
10.4
8.5.3 Efterlevandepensionsunderlag vid tidigt eller
sent uttag av ålderspension ....................................... 300 Beräkning av efterlevandepensionsunderlag för avlidna födda år 1953 eller tidigare ......................................... 305 Förmåner till efterlevande barn .............................................. 311 Inledning............................L ..................................................... 311 Personkretsen ........................................................................... 312 Åldersgränser ........................................................................... 313 Underlag och nivåer för inkomstgrundad barnpension __________ 315 9.4.1 Nuvarande regler ........................................................ 315 9.4.2 Underlag för beräkning av bampension i ett
anpassat efterlevandepensionssystem ________________________ 316 9.4.3 Kompensationsgrader för inkomstgrundad
barnpension, m.m. ...................................................... 318 Grundskydd inom barnpensioneringen ................................... 325 9.5.1 Nuvarande regler ........................................................ 325 9.5.2 Allmänna utgångspunkter för grundskyddet i
en anpassad barnpensionering .................................... 327 9.5.3 Ett med underhållsstödet till barn till särlevande
föräldrar samordnat grundskydd för barn- pensioneringen ............................................................ 329 9.5.4 Inkomstprövning av grundskyddet ___________________________ 335 9.5.5 Lagteknisk samordning .............................................. 338 Internationella aspekter på förslagen ..................................... 339 Förmåner till vuxna efterlevande ............................................ 345 Inledning ................................................................................. 345 Personkretsen ........................................................................... 346 1021 Nuvarande regler och bakgrund ................................. 346 10.2.2 Personkretsen i ett anpassat efterlevande-
pensionssystem ........................................................... 348 OmställningSpension ............................................................... 348 10-3-1 inledning ..................................................................... 348 10.32 Utbetalningsperioder för omställningspension __________ 350 10.33 Beräkning av inkomstrelaterad omställnings-
pension ........................................................................ 355 10-3-4 Grundskydd ................................................................ 361 10.3.5 Indexering av utgående garantipension ____________________ 374 10.36 Utbetalning av garantipension ................................... 375 10.37 Inkomstprövning av omställningspensionen _____________ 376 Särskild efterlevandepension ................................................... 378 1041 Inledning ..................................................................... 378 10.42 Bakgrund till tillskapandet av den särskilda
efterlevandepensionen ................................................ 379 10.43 Några statistiska uppgifter ......................................... 379 10.44 Utgångspunkter för en anpassad särskild efter-
levandepension .......................................................... 380
10.4.5 Personkretsen .............................................................. 381
10.5
11 11.1 11.2
11.3 11.4 11.5 11.6 11.7
11.8 11.9 11.10 11.11 11.12 11.13
11.14
11.15 12
12.1 12.2
10.4.6 Beräkning av särskild efterlevandepension,
m.m. ............................................................................ 383 10.4.7 Partiell särskild efterlevandepension _________________________ 387 10.4.8 Inkomstprövning m.m. av den särskilda efter-
levandepensionen ....................................................... 389 10.49 Minskningsregeln i ett anpassat efterlevande-
PenSionSSyStem ........................................................... 392 Anknytningskrav för rätt till oavkortad garantipension _________ 396 1051 Inledning ..................................................................... 396 10.5.2 Nuvarande regler och syftena bakom dessa ______________ 396 10.53 Försäkringstid m.m. .................................................... 399 10.54 Framtida försäkringstid .............................................. 410
10.5.5 Reducering av garantipensionen i förhållande till dels bristande försäkringstid, dels uppburen inkomstgrundad efterlevandepension ________________________ 412 Änkepensioneringen ................................................................. 415 Inledning .................................................................................. 415 Kort översikt över änkepensioneringens tillkomst och utveckling ................................................................................ 416 Gällande regler för änkepension .............................................. 419 Overgångsbestämmelser .......................................................... 421 Våra utgångspunkter beträffande änkepensioneringen ___________ 422 Huvuddragen i en anpassad änkepensionering ______________________ 427 Beräkning av änkepension för tid före det änkan fyllt 65 år .................................................................................. 430 11.71 Beståndet änkor .......................................................... 430 11.72 Nybeviljande av änkepension efter år 2000 ______________ 431 Beräkning av änkepension för tid efter det änkan fyllt 65 år ...................................................................... 438 Grundskydd inom änkepensioneringen ................................... 444 Utbetalning av änkegarantipenSion ......................................... 459 Krav på försäkringstid för rätt till oavkortat grundskydd _______ 460 Inkomstprövning av grundskyddet .......................................... 464 Ankepension till änkor som beviljats sådan pension före den 111111 1960 .................................................................. 468 Ankepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare ............................................................................... 470 11.14.1 Inledning ..................................................................... 470 11.142 Overväganden av olika möjligheter till en förändring av änkepensioneringen för kvinnor
födda år 1945 eller senare .......................................... 472 11.143 Förändring av änkepensionen för kvinnor
födda år 1945 eller senare .......................................... 476 Indexering av årlig änkepension .............................................. 484
Samordning av efterlevandepension med andra förmåner,
m.m. ..................................................................................... 487 Inledning .................................................................................. 487 Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförrnåner ___________________ 488
12-2-1 Inledning ..................................................................... 488
12.3
12.4
12.5
12.6
13 13.1 13.2 13.3 13.4 13.5
13.6 14 14.1 14.2 14.3 15 16 16.1 16.2
Innehåll 12.2-2 Nuvarande regler ........................................................ 488 1223 Några statistiska uppgifter ......................................... 491 12.2.4 Anpassning av arbetsskadeförsäkringens
bestämmelser om efterlevandelivränta till ett anpassat efterlevandepensionssystem ________________________ 491 Samordning mellan yrkesskadelivränta och
efterlevandepension i ett anpassat efterlevande—
pensionssystem ........................................................................ 498 1231 Nuvarande regler ........................................................ 498 12.3.2 Samordning mellan yrkesskadelivräntor och
ålders- och förtidspension efter år 2000 ____________________ 499 1233 Våra överväganden och förslag ................................. 500 Efterlevandepension i internationella förhållanden _______________ 507 12.4.1 Inledning ..................................................................... 507 12.4.2 Samordning av garantipension och utländsk
pension m.m. .............................................................. 507 Reduktion av efterlevandepension i vissa fall ________________________ 510 1251 Inledning ..................................................................... 510 1252 Nuvarande regler ........................................................ 510 12.5.3 Reduktion av pensionsförrnåner inom det
reformerade ålderspensionssystemet, m.m ________________ 513 12.5.4 Reduktion av efterlevandepension vid __ institutionsvistelse ...................................................... 516 Overledanderegeln i 2 kap. 6 & lagen (1998z702) om garantipension, m.m. ................................................................ 522. 12-6-1 Inledning ..................................................................... 522 12.6.2 Overledanderegler i ett anpassat efterlevande-
pensionssystem ........................................................... 523 Utbetalning av efterlevandepension, m.m. ______________________________ 531 Ansökan om efterlevandepension ........................................... 531 Utbetalning av pension ............................................................ 534 Andring av fastställd efterlevandepension ______________________________ 536 Omprövning och överklagande, m.m. ..................................... 540 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt, m.m. .................................................................... 542 Ovriga bestämmelser ............................................................... 545 Kostnadsberäkningar .............................................................. 547 Inledning .................................................................................. 547 Beräkningar av kostnader enligt nuvarande och föreslagna regler ...................................................................... 548 Administrativa konsekvenser m.m. ......................................... 559 Finansiering ............................................................................. 561 Ikranträdande och övergångsregler ....................................... 573 Ikraftträdande av våra förslag .................................................. 573 Overgångsbestämmelser .......................................................... 575 1621 Inledning ..................................................................... 575 16.2.2 Barnpension ................................................................ 576
17 17.1 17.2 17.3 17.4 17.5 17.6 17.7 17.8 17.9
17.10
16.2.3 OmställningSpension .................................................. 584 16.24 Särskild efterlevandepension ..................................... 594
F örfattningskommentarer ........................................................ 597 Förslaget till lag om efterlevandepension _______________________________ 597 Förslaget till lag om underhållsstöd ........................................ 714 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ................................................................................. 735 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:704) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring __________________ 741 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring ............................... 743 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott ....................................................................... 743 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring .............................................................. 745 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer .................................................. 746 Förslaget till lag om ändring i lagen (l998:702) om garantipension .......................................................................... 747
Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928t370) ................................................................................ 750
Sammanfattning
Uppdraget
Riksdagen har fattat beslut om att ett nytt system för ålderspensione— ring skall införas i Sverige. Ett syfte med ålderspensionsreformen har varit att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt ålders- pensionssystem. Reformen innebär grundläggande förändringar av den inkomstgrundade ålderspensionen och av grundskyddet. Vår hu— vuduppgift har varit att anpassa systemet för efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet.
Vi har enligt direktiven även haft till uppgift att göra en utvärde- ring av de nuvarande reglernas funktion. Den bedömning vi har kun— nat göra på grundval av bl.a. rapporter från Riksförsäkringsverket är att de nuvarande reglerna, däri inkluderat änkepension enligt över- gångsregler, fungerar tillfredsställande. I vårt uppdrag har även ingått att- analysera det nuvarande efterlevandepensionssystemet i syfte att bedöma om det finns skäl att förändra villkoren för rätt till efterle- vandepension eller för beräkning av sådan pension. Mot denna bak— grund har vi övervägt och kommit fram till förslag till vissa föränd- ringar av gällande regler som inte är direkt betingade av ålderspen- sionsreforrnen.
Principiella utgångspunkter
Efterlevandepension utges enligt nuvarande regler i form av bampen- sion, omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsregler. Våra förslag innebär att rätten till samtliga dessa förmånsformer skall fin- nas kvar även inom en efterlevandepensionering som har anpassats till det reformerade ålderspensionssystemet. Vi har emellertid i sam— band med att vi övervägt utformningen av den särskilda efterlevande— pensionen ifrågasatt om denna förmånsform bör finnas inom ramen för den allmänna efterlevandepensioneringen. Vi har dock med hän- syn till direktivens utformningen funnit att det ligger utanför vårt uppdrag att lämna något konkret förslag om ett avskaffande av den
särskilda efterlevandepensionen, men vi framhåller särskilt vikten av att frågan om att avskaffa denna pensionsform blir föremål för fortsatt utredning.
Såväl efterlevandepension som ålderspension och förtidspension består enligt nuvarande regler av folkpension och en viss del av den ATP som den avlidne tjänat in. Genom ålderspensionsreformen kommer den nuvarande konstruktionen med ålderspension i form av folk— och tilläggspension inte längre att finnas kvar. Ålderspensione- ringen kommer att bli ett självständigt system som kommer att bestå av en inkomstgrundad ålderspension och en garantipension. Den in- komstrelaterade pensionen kommer att beräknas på grundval av hela livsinkomsten och inte som enligt ATP-systemet på grundval av in- komster under de 15 bästa åren och där det är tillräckligt med 30 års pensionsrätt för oavkortad ålderspension. Vidare kommer ålderspen- sionen att beräknas på inkomsterna från den första kronan och inte som enligt nuvarande regler enbart på de inkomster som överstiger ett basbelopp.
Förtidspension skall enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspensionering beräknas enligt andra principer än vad som gäller enligt nuvarande regler. Avgörande för beräkningen av förtidspension kommer inte längre att vara ett pensionsunderlag utan i stället den försäkrades genomsnittliga inkomster under en begränsad tid före dödsfallet.
Enligt nuvarande regler beräknas de inkomstgrundade förmånerna inom efterlevandepensioneringen som en viss andel av den avlidnes på visst sätt beräknade förtidspension eller ålderspension. Inkomst— grundad ålderspension och förtidspension kommer emellertid i fram- tiden sannolikt att beräknas enligt helt olika principer. En grundläg— gande fråga som vi mot denna bakgrund haft att ta ställning till är vilka principer som bör ligga till grund för beräkningen av inkomst- grundade efterlevandeförmåner efter en anpassning till de nu beskriv- na förändringarna.
Det främsta syftet med en efterlevandepensionering är enligt vår uppfattning att i någon utsträckning ersätta det inkomstbortfall som kan uppstå då en make eller förälder dör. Vid bedömningen av hur ett sådant inkomstbortfall skall mätas har vår utgångspunkt varit att samtliga former av efterlevandepension, förutom änkepension enligt övergångsbestämmelser, skall kunna beräknas utifrån samma under- lag. Vi har övervägt flera olika möjligheter, t.ex. att grunda beräk— ningen på den avlidnes faktiska förvärvsinkomst omedelbart eller under en viss kortare tid före dödsfallet. Vi har även övervägt att ta hänsyn till en förväntad inkomst enligt vad som gäller för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Vi har emellertid funnit att en beräkning som grundar sig på den avlidnes inkomster i nära anslut- ning till dödsfallet inte i alla situationer är ett lämpligt mått på det
inkomstbortfall som dödsfallet inneburit. Beräkningen bör i stället grundas på inkomsterna under en längre tid före dödsfallet. Valet har därmed enligt vår uppfattning stått mellan å ena sidan det underlag som föreslagits av Förtidspensionsutredningen (Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet, SOU 1997:166), vilket innebär att efterlevan- depension skulle beräknas på grundval av medeltalet av inkomsterna under de fyra bästa av de sex åren närmast före dödsfallsåret, och å andra sidan ett pensionsunderlag, varvid den avlidnes livsinkomst skulle komma att ligga till grund för beräkningen av efterlevandepen— SlOH.
Vi har funnit att efterlevandepensioneringen har på olika sätt sam— band med både förtidspensioneringen och ålderspensioneringen men att sambandet med ålderspensioneringen och den livsinkomstprincip som ligger till grund för denna väger över. En beräkning på grundval av ett förtidspensionsunderlag skulle vidare inom efterlevandepensio— neringen få mindre lämpliga konsekvenser ur principiell synvinkel och i internationella förhållanden och skulle också av tekniska och administrativa skäl vara mer svårhanterlig och kräva särlösningar bl.a. såvitt gäller beräkningen av efterlevandepension efter en ålderspen- sionär. Vår bedömning är därför att den avlidnes livsinkomst och inte enbart inkomsterna under ett visst antal år före dödsfallet, bör ligga till grund för beräkning av inkomstgrundade efterlevandeförmåner (kapitel 8).
Enligt nuvarande regler utges efterlevandepension även i form av folkpension. Härigenom ges inom efterlevandepensioneringen, på samma sätt som inom ålderspensioneringen, ett grundskydd för ef- terlevande till avlidna som har tjänat in ingen eller endast låg ATP. Det reformerade ålderspensionssystemet kommer emellertid inte att innefatta folkpension, utan grundskyddet kommer i stället att ges genom en garantipension som avräknas på visst sätt mot den in— komstgrundade ålderspensionen. Denna garantipension kommer vida- re att beskattas på samma sätt som gäller för förvärvsinkomster och reglerna om särskilt grundavdrag för pensionärer kommer således inte att finnas kvar här fortsättningsvis. Vi har mot denna bakgrund över- vägt om det inom ramen för en anpassad efterlevandepensionering alltjämt skall finnas ett grundskydd och hur ett sådant i så fall skall vara konstruerat (kapitel 7).
Vår grundläggande uppfattning är att efterlevandepensioner för vuxna efterlevande med hänsyn till dagens förvärvsmönster i huvud-
sak bör ses som en kompletterande inkomst. Efterlevandeskyddet bör därför inte på samma sätt som i dag vara konstruerat för att kunna utgöra en grundläggande försörjning för den efterlevande. Vi anser emellertid att det inte är rimligt att efterlevande till avlidna som bi- dragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsarbete skall kunna ställas helt utan efterlevandeskydd. Det bör därför finnas
ett grundläggande skydd för efterlevande vuxna i fall då den avlidne haft ingen eller endast mycket låg förvärvsinkomst. Detta grundskydd bör emellertid såvitt gäller omställningspension och särskild efterle— vandepension bestämmas med beaktande av att dessa pensionsformer har till syfte att under en begränsad tid utgöra en kompletterande in- komst för den efterlevande.
På motsvarande sett bör det även inom änkepensioneringen finnas ett grundläggande skydd för efterlevande i de nu diskuterade situatio— nerna. Den politiska överenskommelse som ligger bakom de nuva— rande övergångsbestämmelsema ställer emellertid krav på andra överväganden när det gäller frågan hur detta grundskydd skall utfor- mas.
Efterlevande barn skall på samma sätt som enligt nuvarande regler vara garanterade en viss försörjningsnivå vid den ena av eller båda föräldrarnas död. Enligt vår uppfattning är det emellertid viktigt att barn som lever med bara en av eller med ingen av sina föräldrar är garanterade samma försörjning från samhället oavsett om situationen har sin grund i ett dödsfall eller en skilsmässa. Grundskyddet inom barnpensioneringen skall därför enligt våra förslag samordnas med stödet för barn till särlevande föräldrar och regleras inom ramen för en ny lag om underhållsstöd.
Lagstiftningsfrågor
Rätten till efterlevandepension i form av barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension regleras i dag i 8 och 14 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till änkepension regleras genom övergångsbestämmelser till ändringar i nämnda kapitel. Dessa övergångsbestämmelser är omfattande och innefattar olika bestämmelser beroende både på när änkepension har beviljats och på änkans ålder. Reglerna om beräkning av efterlevan— depension är således redan enligt nuvarande regler mycket komplice— rade. Ett inarbetande av våra förslag i dessa skulle kräva övergångs— regler till de nuvarande övergångsreglema om änkepension. Eftersom regler om folkpension och pensionstillskott, enligt vad vi föreslår i detta betänkande, inte längre skall finnas kvar inom efterlevandepen- sioneringen, skulle en sådan lösning också kräva en omfattande om— arbetning av bestämmelserna i AFL. Mot denna bakgrund har vi haft ambitionen att samla samtliga bestämmelser om efterlevandepension, såväl reformerad efterlevandepension som änkepension enligt de nu— varande övergångsbestämmelsema, i en särskild lag: en lag om efter- levandepension.
Mot denna bakgrund lägger vi i detta betänkande fram förslag till en anpassning av efterlevandepensioneringen inom den allmänna
försäkringen till det reformerade ålderspensionssystemet. Vi lägger också fram förslag som innebär att arbetsskadeförsäkringens efterle— vandeförmåner anpassas på motsvarande sätt.
De reformerade efterlevandepensionsförmånerna Underlag för inkomstgrundad efterlevandepension
Det skall även i det anpassade systemet finnas efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension (reforrnerad efterlevandepension). Pensionen skall i likhet med i dag vara beroende av den avlidnes inkomster. Till grund för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension skall enligt vårt förslag läggas den avlidnes på visst sätt beräknade pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet. Pensionsbehållningen bör härvid beräknas som om hela pensionsrätten för ålderspension, 18,5 %, hade tillgodoräknats i det reformerade ålderspensionsyste- mets fördelningssystem. Om dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder bör i vissa fall även en pensionsbehållning beräknad på grundval av en framtida antagen inkomst läggas till grund för beräkningen. En förutsättning för en sådan beräkning (antagandeinkomstberäkning) skall vara att den avlidne kunnat tillgodoräknas pensionsrätt för minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffar. Anta- gandeinkomsten beräknas i sådant fall som medeltalet av inkomsterna under dessa fem år, varvid bortses från de år då den avlidne haft lägst respektive högst inkomst. Den sålunda framräknade faktiska och an— tagna pensionsbehållningen skall därefter divideras med ett särskilt delningstal. Kvoten härav har vi benämnt efterlevandepensionsun- derlag. Vi föreslår att detta underlag läggs till grund för beräkningen av årlig inkomstgrundad efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension (kapitel 8).
Vi föreslår vidare att den årliga efterlevandepension som sålunda beräknats skall fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om vid ingången av varje år med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med normen 1,6 (följsamhetsindexering).
Förslaget om beräkning av efterlevandepensionsunderlag bygger på att den avlidne tillhör en ålderskategori som får eller kommer att få sin ålderspensionsrätt beräknad helt enligt det reformerade ålderspen— sionsystemets regler. Det kommer emellertid under en lång tid fram- över att inträffa att en person som avlider helt eller delvis kommer att få sin ålderspension beräknad enligt det nuvarande ATP-systemet, dvs. personer som är födda år 1953 eller tidigare. Vår utgångspunkt har beträffande beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget för dessa ålderskategorier varit att underlaget i så stor utsträckning som möjligt skall motsvara det som skall ligga till grund för beräkningen
av efterlevandepension efter personer som är födda år 1954 eller se- nare. Vi föreslår mot denna bakgrund att inkomstgrundad efterlevan- depension efter en person som är född år 1937 eller tidigare beräknas på grundval av personens ATP-poäng sedan tillägg gjorts med en ATP-poäng. Om den avlidne i stället var född under något av åren 1938-1953, och alltså till viss del får sin pensionsrätt beräknad enligt det reformerade systemets regler, skall underlaget för efterlevande- pension beräknas som om hela pensionsrätten hade tillgodoräknats enligt det reformerade ålderspensionssystemets regler.
Barnpension
Vi föreslår inte några förändringar beträffande den pensionsberättiga- de personkretsen barn och inte heller beträffande de åldersgränser som gäller inom bampensioneringen. Barnpension utges således till barn vars biologiska far eller mor eller båda föräldrar har avlidit och utges generellt till dess barnet fyller 18 år. Barnpension utges vidare under vissa förutsättningar för förlängd tid till barn som studerar, dock längst t.o.m. juni månad det år då barnet fyller 20 år.
Vårt förslag (kapitel 9) innebär att inkomstgrundad barnpension skall beräknas som en viss andel av efterlevandepensionsunderlaget. Bampensionen skall utges med 30 % av detta efterlevandepensions— underlag under förutsättning att den avlidne efterlämnar enbart ett pensionsberättigat barn. Finns fler sådana barn ökas procenttalet med 20 för varje barn utöver det första och summan fördelas därefter lika mellan barnen. Förslaget innebär således att barnpension beräknas enligt samma procentsatser som gäller inom den nuvarande tilläggs- pensioneringen. Hur stor årlig barnpension detta kommer att innebära för den enskilde är emellertid beroende av kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet, vilken i sin tur är beroende bl.a. av den allmänna inkomstutvecklingen. Härtill kommer att efterlevan- depensionsunderlaget är beräknat från första kronan, medan tilläggs— pension tillgodoräknas enbart för inkomster som överstiger ett bas— belopp; inkomster under ett basbelopp kompenseras enligt nuvarande regler genom folkpensioneringen.
Vi lämnar vidare förslag till en anpassning av de särregler för be— räkning av barnpension som i vissa situationer gäller då det samtidigt med barnpension föreligger rätt till tilläggspension i form av änke— pension efter den avlidne.
Vi föreslår en viss förändring av den s.k. begränsningsregeln, som enligt nuvarande regler innebär att efterlevandepension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och barnpension från tilläggspensioneringen inte sammantagna får överstiga den av- lidnes egenpension. Vårt förslag innebär att barnpension skall, i de fall då rätt till barnpension och omställningspension eller särskild
efterlevandepension samtidigt föreligger efter en avliden, kunna utges med ett sammanlagt belopp om högst 80 % av den avlidnes inkomst- relaterade efterlevandepensionsunderlag.
Vi föreslår vidare att ett efterlevande barn skall vara berättigat till ett grundläggande försörjningsskydd iform av underhållsstöd i sam- ma omfattning som gäller för barn till särlevande föräldrar. Detta underhållsstöd skall uppgå till 1 173 kr i månaden och skall utges oberoende av den avlidne förälderns anknytning till Sverige. Rätt till underhållsstöd skall emellertid föreligga enbart så länge barnet är bosatt i Sverige. Barnpension, såväl svensk som utländsk, som barnet uppbär efter den avlidne föräldern skall reducera underhållsstödet krona för krona. För det fall båda föräldrarna har avlidit skall utges ett dubbelt så högt underhållsstöd som i sin tur avräknas mot den sam— manlagda barnpension som barnet uppbär efter föräldrarna.
Enligt nuvarande regler är ett belopp som motsvarar garantibelop- pet inom folkpensioneringen (40 % av basbeloppet eller 80 % därav om båda föräldrarna har avlidit) inte att anse som skattepliktig in- komst. Vi föreslår att motsvarande bestämmelser bör gälla även med den omläggning av grundskyddskonstruktionen som vårt förslag in- nebär. Ett belopp om 1 173 kr (2 346 kr om båda föräldrarna har avli— dit) skall således alltid vara undantaget från beskattning oberoende av om detta belopp består enbart av underhållsstöd eller helt eller delvis av inkomstgrundad barnpension.
Vi föreslår att underhållsstödet till efterlevande barn inkomstprövas mot barnets inkomster enligt samma regler som gäller för underhålls- stöd till barn till särlevande föräldrar. Detta innebär att inkomster över 48 000 kr reducerar underhållsstödet med 50 % av överskjutande belopp.
Omställningspension
Vi föreslår (kapitel 10) inte någon förändring av den personkrets som i och för sig kan bli berättigad till omställningspension (och särskild efterlevandepension). Detta innebär att rätten till omställningspension liksom i dag i första hand bör grundas på äktenskapet men att rätt till sådan pension bör föreligga även för sammanboende som har varit gifta med varandra eller som har, har haft eller väntar barn tillsam- mans.
I princip alla efterlevande som är i förvärvsaktiv ålder då dödsfallet inträffade kan antas ha behov av ekonomisk kompensation under en viss tidsperiod efter ett dödsfall. Det bör därför, på samma sätt som enligt nuvarande regler, finnas rätt till omställningspension under en inledande tidsperiod. Enligt nuvarande regler utges inledande om- ställningspension under sex månader efter dödsfallet. Vi anser att denna tid är för kort och föreslår att den förlängs till ett år.
Även med en förlängning av den generella omställningstiden anser vi att det i vissa situationer finns behov av ett omställningsskydd un- der en längre tid än ett år. Detta kan generellt sett anses vara fallet då den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn i skolåldern. Vi föreslår därför att det skall införas en möj— lighet att uppbära förlängd omställningspension under en tid av ytter- ligare ett år efter den inledande omställningsperioden för efterlevande som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som inte har fyllt 18 år.
Enligt nuvarande regler föreligger rätt till förlängd omställ— ningspension så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadig— varande sammanbor med barn som inte har fyllt tolv år. Behov av ett förlängt omställningsskydd så länge den efterlevande tar vård om barn som ännu inte uppnått en viss ålder föreligger alltjämt. Vid be— dömningen av vilken åldersgräns som bör vara avgörande för hur länge detta behov kan anses föreligga bör enligt vår uppfattning be- aktas att den förlängda omställningspensionen kan ses som ett kom- plement till det regelsystem som ger en förälder ekonomisk möjlighet att avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta hand om barn. Åldersgränsen för hur länge rätt till förlängd omställ- ningspension alltid skall föreligga bör därför enligt vår uppfattning anknyta till den rätt föräldern har att förkorta sin arbetstid på grund av vård om barn. Vi föreslår därför att förlängd omställningspension skall utges så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt åtta ar.
Inkomstgrundad omställningspension (både under den inledande och den förlängda tiden) skall enligt vårt förslag utgöra 55 % av det efterlevandepensionsunderlag som har beräknats för den avlidne. Denna kompensationsnivå skall, till skillnad från i dag, vara densam- ma oberoende av om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte.
Den inkomstgrundade omställningspensionen bör kompletteras med ett grundskydd. Detta grundskydd bör under den inledande om— ställningsperioden utformas med beaktande av att den efterlevande under den första tiden efter dödsfallet kan antas ha ett särskilt stort behov av ekonomiskt stöd oavsett den avlidnes inkomstförhållanden. Vi föreslår mot denna bakgrund att den efterlevande under en tid av sex månader efter dödsfallet skall vara berättigad till en garantipen- sion som tillsammans med den inkomstgrundade omställningspensio— nen uppgår till två prisbasbelopp.
Den efterlevande bör även under den förlängda omställningstiden vara berättigad till ett grundskydd, men detta bör enligt vår uppfatt- ning ligga på en lägre nivå än under den inledande omställningstiden. Vi föreslår att den efterlevande under den förlängda omställningstiden
skall vara berättigad till en garantipension som skall vara konstruerad enligt samma principer som gäller för ålderspensioneringens garanti- pension. En efterlevande som inte är berättigad till någon inkomst- grundad omställningspension skall enligt vårt förslag ha rätt till en garantipension om 1,5 prisbasbelopp (basnivån). Denna basnivå skall avräknas krona för krona mot den efterlevandes inkomstgrundade omställningspension (såväl svensk som utländsk) så länge denna inte uppgår till mer än 1,15 prisbasbelopp. Inkomstrelaterad omställ- ningspension däröver skall till endast 30 % reducera basnivån.
Rätten till förlängd omställningspension skall, på samma sätt som enligt nuvarande regler, inträda då rätten till inledande omställ- ningspension upphör. Vi föreslår emellertid en särskild regel när det gäller rätten till garantipension till förlängd omställningspension. En efterlevande som efter de inledande sex månaderna av omställningsti— den uppfyller villkoren för rätt till förlängd omställningspension (eller särskild efterlevandepension) skall redan vid denna tidpunkt ha rätt till den garantipension som kommer att utges till omställningspensio- nen under den förlängda tiden.
Vi föreslår att rätten till garantipension, såväl under den inledande som under den förlängda omställningstiden, skall vara beroende av den avlidnes faktiska och antagna framtida försäkringstid. För rätt till oavkortad garantipension skall, på samma sätt som inom ålderspen- sioneringen, krävas att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 års för— säkringstid i Sverige. Härvid bortses från tid före det år då den avlid— ne fyllde 16 år och efter det år den avlidne fyllde eller skulle ha fyllt 64 år. Försäkringstid skall i övrigt tillgodoräknas enligt i princip samma regler som gäller för garantipension inom ålderspensionssys- temet.
Vi föreslår att en efterlevande som uppbär omställningspension inte, såsom gäller enligt nuvarande regler, samtidigt skall kunna vara berättigad till bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostads- tillägg till pensionärer.
Såväl inkomstgrundad omställningspension som garantipension till sådan pension skall enligt vårt förslag beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster. Den nuvarande möjligheten till särskilt grundavdrag vid beskattningen skall alltså avskaffas.
Särskild efterlevandepension
Den personkrets som i och för sig skall kunna bli berättigad till sär— skild efterlevandepension bör på samma sätt som enligt nuvarande regler vara densamma som gäller för rätt till omställningspension. Vi föreslår inte heller någon förändring beträffande den individuella behovsprövning som enligt nuvarande regler ligger till grund för be- dömningen av rätt till särskild efterlevandepension. Vi anser emeller—
tid att rätten till särskild efterlevandepension bör vara begränsad till en ålderskategori som typiskt sett kan antas ha särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Vi föreslår därför att rätt till särskild efterlevan- depension - i den mån förmånsformen anses böra finnas kvar fortsätt- ningsvis - skall kunna tillkomma enbart efterlevande som vid döds- fallet har fyllt 55 år.
Vi föreslår att särskild efterlevandepension skall kunna utges en- bart som hel eller halv förmån beroende av i vilken grad den efterle— vandes förvärvsförrnåga är nedsatt.
Den särskilda efterlevandepensionen bör beräknas enligt samma principer som vi föreslagit för förlängd omställningspension. Vi före- slår således att särskild efterlevandepension skall utges med 55 % av det efterlevandepensionsunderlag som har beräknats för den avlidne. Den efterlevande skall vidare vara berättigad till en garantipension enligt samma principer som föreslagits gälla för beräkning av garanti- pension till förlängd omställningspension.
Särskild efterlevandepension skall, på samma sätt som enligt nuva- rande regler, minskas med andra sociala förmåner som den efterle- vande uppbär vid sidan av pensionen under förutsättning att dessa förmåner utges för samma tid och för samma nedsättning av förvärvs- förmågan som den särskilda efterlevandepensionen. Vi föreslår att denna minskning skall göras mot hela den sociala förmån som den efterlevande uppbär, dvs. utan hänsyn till att den avlidne haft endast ett fåtal år med pensionsgrundande inkomster eller ett fåtal år med försäkringstid för garantipension. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen.
Änkepension enligt övergångsbestämmelser
Våra förslag (kapitel 11) innebär att en änka som har beviljats änke- pension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de av oss föreslagna reglerna skall ha rätt till sådan änkepension även efter denna tidpunkt. Vi föreslår vidare att änkepension skall kunna nybeviljas enligt regler som överensstämmer med nu gällande över— gångsbestämmelser även efter sagda tidpunkt.
En utgångspunkt för vårt arbete har varit det inte skall göras någon förändring i sak för de kvinnor som i dag uppbär änkepension på grund av dödsfall före år 1990. Vidare har vår målsättning varit att skapa en modell för anpassningen av de nuvarande övergångsreglema som ger kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare, oavsett om de redan uppbär änkepension som beviljats efter år 1989 eller om de nybeviljas sådan pension efter ikraftträdandet av våra förslag, ett ut— fall enligt de nya reglerna som i huvudsak motsvarar utfallet enligt dagens änkepensionsbestämmelser. Beträffande yngre kvinnor, födda år 1945 eller senare, föreslår vi emellertid delvis andra regler.
Vi föreslår att inkomstrelaterad änkepension skall, även efter ikraftträdandet av våra förslag, beräknas på grundval av den avlidnes intjänade ATP-poäng. Med en sådan lösning kommer änkepension som har beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträ- dandet och änkepension som nybeviljas efter denna tidpunkt alltjämt att beräknas på samma underlag. Lösningen innebär vidare att storle- ken på den inkomstrelaterade änkepensionen blir oförändrad i förhål- lande till dagens system. För att en sådan lösning skall kunna tilläm- pas även i de fall där den avlidne mannen kommer att få sin ålders— pension beräknad helt eller delvis enligt det reformerade ålderspen- sionssystemets regler och alltså endast till viss del eller inte alls från ATP—systemet, föreslår vi särskilda regler för att ett tilläggspensions- underlag skall kunna beräknas även beträffande personer i dessa ål- derskategorier.
Vi föreslår att änkepension i form av folkpension och pensionstill- skott inte skall kunna utges efter den 31 december 2000. Vi föreslår också att möjligheterna till särskilt grundavdrag vid beskattningen skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2001.
Folkpensionens huvudförmån utgör i dag kompensation för det första basbeloppets inkomster. Dessa inkomster bör i pensionsrätts- hänseende kompenseras även sedan möjligheten att utge folkpension upphört. Detta bör ske genom ett tillägg till den inkomstrelaterade änkepensionen i form av tilläggspension med ett belopp som motsva— rar 90 % av det gällande prisbasbeloppet, dvs. samma belopp som folkpensioneringens huvudförmån utgör i dag.
Genom pensionstillskott ges enligt nuvarande regler en utfyllnad upp till ett visst belopp i de fall den avlidnes tilläggspension understi- ger en viss nivå. Bl.a. för att ge motsvarande kompensation då regler- na om pensionstillskott upphör att gälla föreslår vi att det till den in- komstgrundade änkepensionen utges en änkegarantipension. Vi har i vårt förslag till konstruktion av en sådan änkegarantipension tagit hänsyn till den nettoefffekt som det särskilda grundavdraget i dag kan innebära. Vi föreslår att änkegarantipensionen beräknas utifrån en basnivå om 2,04 prisbasbelopp, vilket innebär att en änka efter en man som inte har tjänat in rätt till någon ATP kommer att vara berät- tigad till en beskattad änkegarantipension om 2,04 prisbasbelopp. Basnivån avtrappas krona för krona mot den inkomstrelaterade änke- pensionen så länge denna inte överstiger 1,49 prisbasbelopp. Inkom- strelaterad änkepension som överstiger denna nivå beaktas enbart till 30 % vid avtrappningen av basnivån.
Förslaget att ersätta de nuvarande reglerna om folkpension och pensionstillskott med ett tillägg till tilläggspensionen och en änkega- rantipension skall enligt vår uppfattning tillämpas även för änkepen- sion som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträ- dandet av de föreslagna bestämmelserna. En konsekvens härav blir att
änkepensioner som beviljats före ikraftträdandet måste räknas om vid ikraftträdandet.
Rätten till kompensation för det första basbeloppets inkomster (90 %—tillägget) och rätten till änkegarantipension bör på samma sätt som nuvarande folkpension och pensionstillskott vara beroende av den avlidnes antal år med intjänade ATP-poäng respektive år med försäkringstid för garantipension (i huvudsak bosättningstid). Vi före— slår att det för rätt till oavkortat 90 %-tillägg skall krävas att den av- lidne har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng för ATP och att det för rätt till oavkortad änkegarantipension skall fordras minst 40 års försäkringstid. När det gäller änkepension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet av våra förslag föreslår vi emellertid vissa särregler för att övergången från folkpension till de av oss föreslagna reglerna inte skall kunna leda till en sänkning av den årliga änkepensionen.
Vi föreslår att 90 %—tillägget och änkegarantipensionen skall in- komstprövas mot änkans egna inkomster enligt motsvarande regler som nu gäller för folkpension i form av änkepension. Sådan inkomst— prövning skall emellertid inte ske under de första sex månaderna efter dödsfallet och skall inte heller ske under tid då änkan har vårdnaden om och sammanbor med barn under viss ålder.
Vi föreslår att kompensation för det första basbeloppets inkomster och änkegarantipension skall, på samma sätt som den nuvarande folkpensionen inom änkepensioneringen, utges fram till dess kvinnan fyller 65 år. Änkepension skall för tiden därefter, på samma sätt som i dag, utges enbart i form av tilläggspension. Denna änkepension skall under vissa förutsättningar samordnas med änkans egen ålderspension som kan vara beräknad helt eller delvis enligt reformerade regler. Vi lämnar därför förslag till hur de nuvarande samordnings- och garanti- reglerna skall anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet.
Vi föreslår att kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som nybeviljas änkepension efter år 2000 inte skall vara berättigade till änkegarantipension. Dessa kvinnor skall inte heller vara berättigade till bostadstillägg till pensionärer. Den inkomstrelaterade änkepensio- nen, dvs. tilläggspension och 90 %—tillägg, skall liksom tilläggspen- sion enligt dagens regler för dessa kvinnor beräknas på grundval av den avlidne mannens intjänade ATP—poäng t.o.m. år 1989.
Övriga frågor
Vi lägger fram förslag om en anpassning av arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförrnåner till de förslag som vi lämnar beträffande efter- levandepensioneringen. Vi lägger vidare fram förslag om hur de av oss föreslagna efterlevandepensionsförmånema skall samordnas med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta och hur dessa ef-
terlevandeförmåner skall påverkas av att den efterlevande är föremål för vård i kriminalvårdsanstalt m.m. (kapitel 12).
Vi föreslår också regler för förfarandet vid ansökan om och utbe— talning av efterlevandepension (kapitel 13).
De kostnadsberäkningar som vi låtit genomföra visar att våra för— slag kommer att leda till ökade bruttokostnader. Bakgrunden härtill är att vi föreslagit höjda bruttonivåer vid utformningen av de regler som skall ersätta den nuvarande folkpensioneringen för att i viss mån ta hänsyn till att möjligheten till särskilt grundavdrag vid beskattningen inte längre skall finnas kvar för personer med efterlevandepension. Sett ur ett nettoperspektiv kommer emellertid våra förslag snarare att leda till minskade kostnader. Kostnadsminskningen kommer succes- sivt att bli större i takt med att antalet kvinnor som nybeviljas änke— pension minskar (kapitel 14).
Vi föreslår att inkomstgrundad efterlevandepension, såväl reforme- rad efterlevandepension som änkepension enligt övergångsbestäm- melser, skall finansieras genom en efterlevandepensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Garantipension till omställ— ningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt underhållsstöd till efterlevande barn enligt lagen om underhållsstöd skall finansieras med allmänna skattemedel. Vi föreslår inte någon förändring såvitt gäller finansieringen av efterlevandeförmånema inom arbetsskadeförsäkringen (kapitel 15).
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Vi föreslår att lagen om efterlevandepension skall träda i kraft den 1 januari 2001. Vid samma tidpunkt skall bestämmelserna om efterle- vandepension i 8 och 14 kap. lagen (1961:381) om allmän försäkring upphöra att gälla (kapitel 16).
Våra förslag såvitt avser änkepension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet har framgått ovan under rubriken Änke- pension enligt övergångsbestämmelser. När det gäller barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension som har bevil— jats på grund av dödsfall före ikraftträdandet föreslår vi följande.
Folkpension i form av barnpension skall inte kunna utges efter den 31 december 2000. Tilläggspension i form av barnpension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de anpassade reglerna skall vid samma tidpunkt räknas om genom att ett tillägg görs till tilläggspensionen med 25 % av det gällande prisbas— beloppet. Härigenom ersätts den kompensation för det första basbe- loppets inkomster som folkpensionen tidigare svarat för. De nya reg— lerna om underhållsstöd till efterlevande barn skall ges tillämpning även för barn som har beviljats barnpension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av våra förslag.
Rätten till vid ikraftträdandet löpande omställningspensioner och särskilda efterlevandepensioner skall även efter ikraftträdandet bedö- mas enligt regler som motsvarar de nuvarande. Det innebär t.ex. att inledande omställningspension som beviljats på grund av dödsfall före den 1 januari 2001 skall utges under sex månader. En efterlevan- de som uppfyller förutsättningama härför är vidare berättigad till för- längd omställningspension så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt tolv år. En efterlevande som uppfyller förutsättningama för rätt till särskild efterlevandepension skall ha rätt till sådan pension efter ikraftträdandet även om personen inte har fyllt 55 år.
Reglerna om folkpension och pensionstillskott skall inte heller när det gäller löpande efterlevandepensioner till vuxna efterlevande fin— nas kvar efter ikraftträdandet. Omställningspension och särskild ef- terlevandepension skall därför räknas om och skall efter ikraftträdan— det av våra förslag bestå av tilläggspension jämte ett tillägg till denna med 90 % av prisbasbeloppet samt en garantipension. Denna garanti- pension skall vara utformad enligt samma regler som föreslagits för änkegarantipensionen.
Författningsförslag
1. Förslag till Lag om efterlevandepension
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 & I denna lag finns bestämmelser om efterlevandepension i form
av barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension.
2 & Barnpension utges enligt bestämmelser i 2 kap. till barn vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit.
Omställningspension och särskild efterlevandepension utges enligt bestämmelser i 3 och 4 kap. till man eller kvinna vars make har avli- dit. En efterlevande kvinna kan, i stället för eller utöver omställ- ningspension och särskild efterlevandepension, ha rätt till änkepen— sion enligt bestämmelser i 6 kap.
3å Barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension enligt denna lag utges som en inkomstgrundad förmån ( inkomstgrundad efterlevandepension). Denna beräknas på grundval av ett efterlevandepensionsunderlag enligt bestämmelser i 5 kap.
Som tillägg till eller ersättning för inkomstgrundad omställ— ningspension och särskild efterlevandepension kan under vissa förut- sättningar utges garantipension enligt bestämmelser i 3 och 4 kap.
45 Änkepension enligt denna lag utges som en inkomstrelaterad förmån i form av tilläggspension och beräknas på grundval av det underlag som anges i 6 kap. Som tillägg till eller ersättning för änkepension kan under vissa förutsättningar utges garantipension enligt bestämmelser i samma kapitel.
5 & En änka, som är född år 1944 eller tidigare och som uppfyller förutsättningama för rätt till änkepension enligt 6 kap. 1—6 åå, har inte rätt till efterlevandepension enligt 3 och 4 kap. En änka som avses i 6 kap. 5 & har dock, om förutsättningama härför är uppfyllda, rätt till inkomstgrundad efterlevandepension enligt 3 och 4 kap.
I fråga om rätt till efterlevandepension för en änka som är född år 1945 eller senare gäller, förutom bestämmelserna om omställ— ningspension och särskild efterlevandepension i 3 och 4 kap., även bestämmelserna i 6 kap. enligt vad som där särskilt anges.
Är en änka som avses i andra stycket för samma månad berättigad till såväl änkepension enligt 6 kap. som efterlevandepension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension, utges endast någon av de sistnämnda förmånerna samt, om änkepensionen är stör- re, sådan pension i den mån den överstiger omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
6 & Rätten till garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension samt till änkepension är beroende av den avlid— nes försäkringstid enligt 3 kap. 8—9 åå respektive 6 kap. 12-13 åå.
Rätt till garantipension föreligger endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas den avlidne.
7 & Garantipension till omställningspension, särskild efterlevande- pension eller änkepension betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige. Detta gäller dock inte om något annat är särskilt föreskrivet.
Den som har börjat uppbära garantipension enligt denna lag men som till följd av bosättning utomlands inte längre har rätt att få ga- rantipension utbetald till sig kan även i fortsättningen få garantipen— sion om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensionen.
8 & Inkomstgrundade förmåner enligt denna lag samt kostnader för administrationen av sådana förmåner skall finansieras genom efterle- vandepensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Garantipension till omställningspension, till särskild efterlevandepen- sion och till änkepension samt kostnader för administrationen av så- dana förmåner skall finansieras med allmänna skattemedel.
9 & I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 & lagen (1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
10 & Den inkomstgrundade efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension som en efterlevande uppbär skall vid ingången av varje kalenderår räknas om i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 14 & lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
2 kap. Barnpension
1 & Efterlevandepension i form av barnpension utges till barn vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett ut- ländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptions- syfte, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel barnet anSes som barn till denne.
2 & Rätt till barnpension har barn som inte har fyllt 18 år.
Om ett barn som har fyllt 18 år bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (19861378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (19732349), har det rätt till barnpension även för sådan tid, dock längst till och med juni må- nad det år då barnet fyller 20 år. En förutsättning för rätt till barnpen- sion enligt detta stycke är att barnet bedriver studier som här avses när det fyller 18 år eller återupptar sådana studier innan det fyller 19 ar.
Med tid för studier enligt andra stycket skall likställas tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.
Ett barn som deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor är inte på grund av bestämmelserna i andra stycket berättigat till barnpension.
3 & Barnpension för ett barn utgör, om inte annat sägs i 4 &, för ar räknat 30 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap. Är flera barn berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det nämnda procenttalet ökas med 20 för varje barn utöver det
första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.
4 & Föreligger efter den avlidne samtidigt rätt till tilläggspension i form av änkepension för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare, utgör barnpension efter den avlidne summan av
1. 15 procent av det underlag som anges i 6 kap. 7 5 första stycket 1, och
2. 25 procent av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. Är flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne, skall det 1 första stycket 1 nämnda procenttalet ökas med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall där— efter fördelas lika mellan barnen.
Kan pensionspoäng för tilläggspension tillgodoräknas den avlidne för mindre än 30 år, skall vid beräkningen av beloppet enligt första stycket 2 hänsyn tas endast till så stor del av detta belopp som svarar
mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodo- räknas honom eller henne och talet 30. Vid denna beräkning skall bestämmelserna i 13 kap. 2 & första stycket första meningen och and— ra stycket samt 3 & lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas. Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare skall vid beräkningen i stället gälla vad som föreskrivs i 6 kap. 14-16 && lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19-21 55 lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Upphör i fall som avses i denna paragraf rätten till tilläggspension i form av änkepension, skall barnpension för tid därefter beräknas en- ligt 3 ä.
5 5 Om flera bampensioner skall utges efter en avliden och dessa pensioner beräknade enligt 35 sammantagna skulle överstiga det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap., skall pensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta under— lag.
Om såväl bampensioner beräknade enligt 3 & som inkomstgrundad omställningspension eller inkomstgrundad särskild efterlevandepen— sion skall utges efter en avliden och dessa pensioner sammantagna skulle överstiga efterlevandepensionsunderlaget, skall bampensioner— na sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar 80 pro- cent av detta underlag.
6 5 Om rätt för efterlevande barn att erhålla underhållsstöd finns bestämmelser i lagen (1999:000) om underhållsstöd.
3 kap. Omställningspension Inkomstgrundad omställningspension
1 & Rätt till inkomstgrundad omställningspension har en efterle- vande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande
1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller
2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadig- varande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.
2 å Rätten till omställningspension enligt 1 å avser en tid av tolv månader räknat från tidpunkten för dödsfallet (inledande omställ- ningspension).
3 å Rätt till inkomstgrundad omställningspension har vidare, för tid efter det att rätten till inledande omställningspension har upphört, en efterlevande som uppfyller villkoren i 1 å, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem (förlängd omställningspension).
Rätt till förlängd omställningspension avser en tid av tolv månader, dock längst till dess det yngsta barnet fyller 18 år. En efterlevande som avses i första stycket har dock alltid rätt till förlängd omställ-
ningspension enligt denna paragraf till dess det yngsta barnet fyller åtta år.
4 å Rätten till förlängd omställningspension upphör om den efter- levande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande sta- digvarande sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.
Så Inkomstgrundad omställningspension utgör för år räknat 55 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap.
Garantipension till omställningspension
6 å En efterlevande make, som uppfyller villkoren för rätt till in- komstgrundad omställningspension enligt 1-3 åå, har rätt till garanti- pension enligt vad som föreskrivs i 7-13 åå och 1 kap. 6 och 7 åå.
7å Till grund för beräkning av garantipension till omställ- ningspension skall ligga den inkomstgrundade omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med inkomstgrundad omställ- ningspension avses härvid även efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
8 å Garantipension till omställningspension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall härvid räknas sådan tid som utgör försäkringstid för garantipension enligt bestäm— melserna i 2 kap. 14 åå, 5 å första stycket och 7 å lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 å lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension även tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet fr.o.m. det år då den avlidne uppnått 16 års ålder till och med det år då han eller hon fyllde 24 år.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 4 å lagen om garantipension skall bestämmelsen i den paragrafens första styck- et gälla även för medföljande barn när det gäller beräkning av försäk- ringstid för garantipension till omställningspension.
9 å Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas även tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om den avlidne som försäkringstid inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före döds- fallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkning enligt denna paragraf sätts försäkringstiden ned till närmaste antal hela månader.
lOå Rätt till garantipension till inledande omställningspension fö— religger under en tid av sex månader räknat från tidpunkten för döds- fallet.
Garantipension enligt denna paragraf skall, om inte annat anges i 13 å, för år räknat motsvara 2,0 gånger prisbasbeloppet (basnivån). Om den efterlevande har rätt till inkomstgrundad omställningspen- sion, skall basnivån minskas med beloppet för den pensionen.
11 å Rätt till garantipension till inledande omställningspension fö- religger vidare, för tiden efter det att rätten till sådan garantipension enligt 10 å har upphört, om den efterlevande då uppfyller förutsätt- ningama för rätt till förlängd omställningspension eller till särskild efterlevandepension. Rätt till sådan garantipension föreligger så länge rätt till inkomstgrundad inledande omställningspension enligt 1 och 2 åå föreligger, dock längst så länge förutsättningama i 3 och 4 åå är uppfyllda.
Garantipension enligt denna paragraf utges med belopp som anges i 12 å andra och tredje styckena.
12 å Rätt till garantipension till förlängd omställningspension före— ligger så länge förutsättningama för rätt till inkomstgrundad sådan pension är uppfyllda.
För en efterlevande som avses i denna paragraf eller i 11 å och som helt saknar rätt till inkomstgrundad omställningspension eller vars inkomstgrundade omställningspension understiger 1,15 gånger pris— basbeloppet skall, om inte annat anges i 13 å, garantipensionen för år räknat motsvara 1,5 gånger prisbasbeloppet (basnivån) minskat med ett belopp som motsvarar den inkomstgrundade omställningspensio- nen.
För en sådan efterlevande som anges i andra stycket och som har rätt till inkomstgrundad omställningspension som överstiger 1,15 gånger prisbasbeloppet skall garantipensionen för år räknat motsvara mellanskillnaden mellan 0,35 gånger prisbasbeloppet och 30 procent av den inkomstgrundade omställningspension som överstiger 1,15 gånger prisbasbeloppet.
13 å För en avliden som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension enligt 8 och 9 åå skall basnivån för garantipension enligt 10 å eller 12 å avkortas till så stor andel av 2,0 gånger prisbas- beloppet i fall som avses i 10 å och 1,50 gånger prisbasbeloppet i fall som avses i 12 å som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40. Nivån 1,15 gång- er prisbasbeloppet samt beloppet 0,35 gånger prisbasbeloppet för beräkning av garantipension till omställningspension enligt 12 å skall avkortas på motsvarande sätt.
Omställningspension efter flera avlidna
14 å Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter flera avlidna, utges endast pensionen jämte garantipension till den efter den sist avlidne eller, om pensionsbeloppen är olika höga, det högsta av dem.
4 kap. Särskild efterlevandepension Inkomstgrundad särskild efterlevandepension
1 å Rätt till särskild efterlevandepension har en efterlevande som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension enligt 3 kap. 1 å och som vid dödsfallet uppnått 55 års ålder, om den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa
eller annan därmed jämförlig omständighet som kan antas vara inte endast kortvarig.
Rätten till särskild efterlevandepension inträder vid den tidpunkt då rätten till omställningspension upphör.
2å En efterlevande make, vars möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är helt nedsatt, skall erhålla hel särskild efterlevande- pension. Är den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete inte helt nedsatt men är nedsatt med minst hälften, skall utges halv pension.
3 å I fråga om särskild efterlevandepension skall, vid bedömande i vad mån förvärvsmöjligheten är nedsatt, beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begä- ras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.
4 å Innan beslut meddelas i fråga om rätt till särskild efterlevande— pension skall den allmänna försäkringskassan undersöka om det finns skäl att vidta åtgärder för att förbättra den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. Finner försäkringskassan att sådan åtgärd behövs, skall kassan se till att den vidtas. Detta skall gälla även vid omprövning av rätt till särskild efterlevandepension.
5 å Som villkor för rätt till särskild efterlevandepension får upp- ställas att den efterlevande skall genomgå yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning eller medverka vid annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ett sådant villkor får även avse skyldighet för den efterlevande att vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att anta erbjudet lämpligt arbete.
Som villkor för rätt till särskild efterlevandepension får vidare fö— reskrivas att den efterlevande skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus eller underkasta sig undersökning av viss läkare. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan föreskrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
6 å Särskild efterlevandepension utges inte med anledning av sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till sjukpenning eller egenlivränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.
Om den efterlevande uppbär ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller har rätt till omställningspen- sion enligt denna lag, utges inte särskild efterlevandepension.
Vad som föreskrivs i första och andra styckena gäller även beträf- fande motsvarande förmån som utges till den efterlevande på grund- val av utländsk lagstiftning.
7å Bestämmelserna i 3 kap. 4å gäller även i fråga om särskild efterlevandepension.
8 å Särskild efterlevandepension kan begränsas till viss tid. Rätten till sådan pension skall omprövas när det finns skäl till det, dock minst en gång vart tredje år. Omprövningen får inte medföra höjning av en beviljad särskild efterlevandepension.
9 å Om möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete väsentligt förbättras för en efterlevande som uppbär särskild efterlevandepen- sion, skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till förbätt- ringen.
Kan det antas att förbättringen inte kommer att bestå avsevärd tid, får förordnas att den särskilda efterlevandepensionen skall dras in eller minskas för viss tid. Finns det anledning att anta detta redan vid prövning av ansökan om särskild efterlevandepension, får förordnas att pensionen helt eller delvis skall hållas inne för viss tid. Ett sådant förordnande får avse högst en tid av ett år.
10 å Inkomstgrundad särskild efterlevandepension utgör för år räk-
nat 55 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap.
Garantipension till särskild efterlevandepension
11 å En efterlevande make, som uppfyller villkoren för rätt till in- komstgrundad särskild efterlevandepension, har rätt till garantipen— sion enligt vad som föreskrivs i 12 å och 1 kap. 6 och 7 åå.
12 å Garantipension till särskild efterlevandepension beräknas enligt motsvarande regler som gäller för beräkning av garantipension till omställningspension enligt 3 kap. 12å andra och tredje styckena. Bestämmelserna i 3 kap. 7-9 och 13 åå gäller även i fråga om garan- tipension till särskild efterlevandepension.
Minskning av särskild efterlevandepension
13 å Om någon för samma tid och för samma nedsättning av för- värvsmöjligheten har rätt såväl till inkomstgrundad särskild efterle— vandepension eller garantipension till sådan pension som till någon av nedan uppräknade förmåner, skall summan av den inkomstgrundade särskilda efterlevandepensionen och garantipensionen minskas med den andra förmånens belopp. Minskning skall göras med
1. förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
3. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (19732349) eller lagen (l983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och särskilt utbildningsbidrag, samt
4. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux).
Bestämmelserna i första stycket gäller även i fråga om motsvaran- de förmån som utges till den efterlevande på grundval av utländsk lagstiftning.
14 å Minskning enligt 13 å skall i första hand göras på garantipen— sionen.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevande- pension
Inledande bestämmelser
1 å I detta kapitel finns bestämmelser om beräkning av inkomst- grundad barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension (inkomstgrundad efterlevandepension).
Regler om beräkning av änkepension finns i 6 kap.
2 å Inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är föd— da år 1938 eller senare beräknas på grundval av det efterlevandepen- sionsunderlag som fastställs för den avlidne enligt bestämmelserna i 3-11 åå. Såvitt gäller avlidna som är födda under något av åren 1938- 1953 finns härutöver särskilda bestämmelser i 12 och13 åå. Inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är födda år 1937 eller tidigare beräknas enligt de bestämmelser som anges i 14- 16 åå.
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som är födda år 1938 eller senare
3 å Till grund för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepen- sion efter avlidna som är födda år 1938 eller senare skall läggas den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 4 och 5 åå (faktisk pensionsbehållning) samt, under förutsättningar som anges i 6 å, även ett belopp som motsvarar summan av de årliga pen- sionsrätter som enligt bestämmelserna i 7 å kan tillgodoräknas den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (antagen pensionsbe- hållning).
4 å Faktisk pensionsbehållning enligt 3 å utgörs av summan av de pensionsrätter för inkomstpension, beräknade enligt 4 kap. 2-4 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, som kan tillgo- doräknas den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade sedan dessa pensionsrätter omräknats enligt be- stämmelserna i 5 kap. 4, 6, 7 och 9 åå samma lag. Pensionsrätterna skall därvid beräknas som om den avlidne tillgodoräknats endast pen- sionsrätt för inkomstpension och som om denna utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget.
5 å Vid beräkningen av faktisk pensionsbehållning skall hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 å lagen (1998:674) om inkomstgrun- dad ålderspension och från pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 å samma lag endast under förutsättning att den avlidne till och med den 31 december året före det år då döds- fallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt andra stycket, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för ettvart av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Vid tillämpning av första stycket skall med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4å lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vid denna till- lämpning skall hänsyn tas även till år för vilket antagen pensionsbe— hållning skall beräknas, under förutsättning att medeltalet av de pen- sionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för förtids— pensionärer som fastställts för den avlidne för de fem år som enligt 7 å skall läggas till grund för beräkningen av antagen pensionsbehåll- ning uppgår till minst två gånger det för året före dödsfallet gällande inkomstbasbeloppet.
6 å Om dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år och pensionsrätt för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före det år då dödsfallet inträffat, skall en antagen pensionsbehållning beräknas enligt bestämmelserna i 7 och 8 åå.
Vid tillämpning av första stycket skall hänsyn tas till pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8å lagen om inkomstgrundad ålderspension och från pen— sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. lOå samma lag endast under förutsättning att det för den avlidne till och med den 31 december året för det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt 5 å andra stycket, kan tillgodoräknas pen- sionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtids— pension som för ettvart av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
7 å Antagen pensionsbehållning utgör ett belopp som svarar mot summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas den av- lidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år skall beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som kan tillgodoräknas den avlidne för vart och ett av de fem år som närmast föregått det år då dödsfallet inträffade. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de två år för vilka pensionsunderlaget är högst respektive lägst.
8 å Vid beräkningen av antagen pensionsbehållning skall pensions- rätter enligt 7 å beräknas som om all pensionsrätt utgör pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget.
Om inkomstindex enligt 1 kap. 5 å lagen (1998:674) om inkomst— grundad ålderspension förändrats från ett av de fem åren närmast före dödsfallet som avses i 7 å till ingången av det år då dödsfallet inträf- fat, skall före beräkningen av det i 7 å nämnda medeltalet pensions- underlaget för det året räknas om med hänsyn till denna förändring.
9 å Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år skall till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den av- lidnes pensionsbehållning, beräknad enligt bestämmelserna i 4 och 5 åå, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde 64 år. Denna pensionsbehållning skall räknas om med inkomstindex till ingången av det år då den avlidne fyllde 65 år och skall från och med årsskiftet därefter räknas om i enlighet med bestämmelsen i 5 kap.
14 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension till ingång- en av det år då dödsfallet inträffade.
10 å Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år, skall till grund för beräk— ningen av faktisk pensionsbehållning läggas den avlidnes pensionsbe- hållning beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts.
11 å Underlaget för beräkning av årlig efterlevandepension (efterlevandepensionsunderlaget) skall beräknas genom att summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning divide- ras med ett delningstal.
Vid beräkning enligt första stycket skall tillämpas det delningstal för beräkning av inkomstpension som det år då dödsfallet inträffade gäller enligt bestämmelserna i 5 kap. 12å lagen (1998:674) om in- komstgrundad ålderspension för försäkrade som i januari samma år fyllde 65 år.
Särskilda bestämmelser avseende avlidna födda åren 1938-1953
12 å Vid beräkning av faktisk pensionsbehållning och antagen pen- sionsbehållning för en avliden som var född under något av åren 1938—1953 skall hänsyn inte tas till minskning av pensionsrätt för inkomstpension enligt 4 kap. 6 å lagen (1998:674) om inkomstgrun- dad ålderspension.
13 å Underlaget för efterlevandepension efter avlidna som är födda under något av åren 1938—1953 skall beräknas utan hänsyn till tillägg enligt 6 kap. 9 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Efterlevandepensionsanderlag efter avlidna som är födda år 1937 eller tidigare
14å I fråga om efterlevandepensionsunderlag för avlidna som är födda år 1937 eller tidigare skall, i stället för vad som anges i 3-13 åå, gälla vad som föreskrivs i 15-16 åå.
15 å Efterlevandepensionsunderlag skall i fall som avses i 14 å utgö- ra, om inte annat följer av bestämmelserna i 16 å, 60 procent av pro— dukten av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet och medel— talet av de pensionspoäng för tilläggspension som tillgodoräknats den avlidne sedan tillägg till denna medelpoäng gjorts med en pensions— poäng. Om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beaktas vid beräkningen av nämnda medeltal enbart de 15 år för vilka de hög—
sta poängtalen tillgodoräknats. Härvid tillämpas bestämmelsen i 22 å lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålder- spension. I fall då dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllt 65 år skall beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget ske, i stället för på grundval av prisbasbeloppet för dödsfallsåret, med till- lämpning av reglerna i 6 kap. 4 och 12 åå lagen (1998:674) om in- komstgrundad ålderspension.
16 å Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggs— pension för färre än 30 år, skall vid beräkningen enligt 15 å hänsyn tas endast till så stor del av den där angivna produkten som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodo— räknats och talet 30.
Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare skall vid beräkning enligt första stycket även tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 14-16 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19—21 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålders— pension.
6 kap. Änkepension Rätt till tilläggspension iform av änkepension
1 å Är en avliden vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller skulle han, om fall som avses i 13 kap. 1 å förstnämnda lag varit för handen vid tidpunkten för dödsfal— let, ha varit berättigad till förtidspension, har hans efterlevande rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt vad som sägs i 2 och 3 samt 7-10 åå.
Rätt till tilläggspension i form av änkepension föreligger endast om det för den avlidne kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspen- sion för minst tre år.
2 å Rätt till tilläggspension i förrn av änkepension tillkommer, om inte annat sägs i andra stycket, en änka som vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne, om
1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller
2. den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan. Änkor som är födda år 1945 eller senare har rätt till tilläggspension i form av änkepension endast under förutsättning att villkoren enligt
första stycket var uppfyllda vid utgången av år 1989 och har varit det oförändrade fram till tidpunkten för dödsfallet.
3 å Tilläggspension i form av änkepension skall dras in, om den
pensionsberättigade ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år, skall pensionen börja betalas ut på nytt.
Rätt till garantipension till änkepension
4 å Rätt till garantipension enligt 11-16 åå tillkommer en änka som är född år 1944 eller tidigare, för tid före den månad då hon fyller 65 år, om hon vid utgången av år 1989 och även vid tidpunkten för döds- fallet var gift med den avlidne samt vid sistnämnda tidpunkt
1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn un- der 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller
2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Upphör rätt till änkepension på grund av att bestämmelserna i första stycket 1 inte längre är uppfyllda, skall vid bedömningen av rätt till pension enligt 2 anses som om mannen avlidit då rätten till pen- sion enligt 1 upphörde samt äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
5å Med en änka likställs i fråga om rätt till garantipension en kvinna som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man vid dennes död och som tidigare varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom.
Den tid under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död skall vid tillämpningen av 4å första stycket 2 likställas med tid varunder äktenskap bestått.
6 å En änka har inte rätt till garantipension efter en man från vilken hon vid dennes död levde åtskild, om kvinnan efter det sammanlev- naden med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med en an— nan man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Rätt till garantipension upphör om den pensionsberättigade ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller upphör samboendet inom samma tid, skall garantipensionen börja betalas ut på nytt, om förutsättningama i öv- rigt för rätt till sådan pension alltjämt är för handen.
Beräkning av tilläggspension iform av änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 år
7 å Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1944 eller tidigare utgör, för tid före det änkan har fyllt 65 år, om inte annat följer av 9 och 10 samt 19—22 åå, för år räknat summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt 2 kap. efter honom, 35 procent av hel förtids- pension beräknad enligt 13 kap. 2å första stycket första meningen och andra stycket samt 3å lagen (1962:381) om allmän försäkring som den avlidne var berättigad till eller skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller, om den avlidne uppbar eller hade fyllt 65 år och var berättigad till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om in— komstgrundad ålderspension, av sådan pension beräknad enligt 6 kap. 2 å 1, 3, 4, 12 och 14-16 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension och 19-22 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomst- grundad ålderspension, och
2. 90 procentav det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. För rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt första stycket 2 krävs, utöver vad som anges i 1 och 2 åå, att förutsättning- arna i 4 å är uppfyllda för änkan.
Om den avlidne mannen var född år 1954 eller senare beräknas tilläggspensionen enligt första stycket 1 som om mannen erhållit hel förtidspension vid ingången av år 2001. Därvid skall bestämmelserna
i 13 kap. 2 å första stycket första meningen och andra stycket samt 3 å lagen om allmän försäkring tillämpas.
8 å Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1945 eller senare utgör, för tid före det änkan har fyllt 65 år, ett belopp som motsvarar vad som skulle ha utgetts till kvinnan om man- nen hade avlidit vid utgången av år 1989. Vid beräkningen av sådan änkepension tillämpas, om mannen vid den angivna tidpunkten inte var berättigad till ålderspension enligt 12 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i det kapitlets dåvarande lydelse, 7 å första stycket. Härvid skall dock beloppet enligt 7 å första stycket 1 alltid beräknas på grundval av den förtidspension som skulle ha utgetts till mannen om denne blivit berättigad till hel sådan pension vid utgången av år 1989 och pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 å lagen om allmän försäkring. Om mannen vid den angivna tidpunkten var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension, skall be- loppet enligt 7 å första stycket 1 beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 å första och andra styckena lagen om allmän försäkring i dessa lag- rums lydelse vid utgången av år 1989.
Rätt till tilläggspension enligt 7 å första stycket 2 föreligger för en änka som avses i första stycket endast under förutsättning att villko- ren enligt 4 å första stycket var uppfyllda vid utgången av år 1989 och har varit det oförändrade fram till tidpunkten för dödsfallet. Beloppet enligt 7 å första stycket 2 beräknas för en sådan änka med tillämpning av 9 å och 10 å första stycket första meningen samt andra och tredje styckena. Vid beräkningen enligt 10 å skall därvid hänsyn tas endast till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats den avlidne mannen till och med år 1989.
9 å Föreligger rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 7 å första stycket 2 med tillämpning av 4 å första stycket 2 och hade den pensionsberättigade inte fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 4 å andra stycket, skall beloppet enligt 7 å första stycket 2 minskas med en femtonde] för varje år varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid den tid— punkt som avses i 4 å andra stycket understiger 50.
10å För en avliden som inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst 30 år, skall vid beräkningen enligt 7 å första stycket 2 hänsyn tas endast till så stor del av där nämnda belopp som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknas honom och talet 30. Vid denna beräkning skall be- stämmelserna i 13 kap. 2 å första stycket första meningen och andra stycket samt 3 å lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall gälla vad som föreskrivs i 6 kap. 14-16 åå lagen (1998:674) om inkomstgrun- dad ålderspension och 19—21 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 9 å.
Beräkning av garantipension, m.m.
llå Till grund för beräkning av garantipension skall ligga den tilläggspension i form av änkepension som tillkommer änkan. Med tilläggspension i form av änkepension avses härvid även efterlevan- depension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
Har en änka, som är berättigad till garantipension till änkepension rätt till inkomstgrundad omställningspension eller inkomstgrundad särskild efterlevandepension men däremot inte till tilläggspension i form av änkepension, skall den inkomstgrundade omställningspensio— nen eller den inkomstgrundade särskilda efterlevandepensionen ligga till grund för beräkning av garantipensionen till änkepension.
Om en änka för tid före den månad då hon fyller 65 år uppbär ål-
derspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion som skall samordnas med tilläggspension i form av änkepension enligt bestämmelserna i 20 och 21 åå, skall beräkningen av garanti- pension göras med hänsyn till änkepensionen före nämnda samord- ning.
12 å Garantipension till änkepension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall härvid räknas sådan tid som utgör försäkringstid enligt bestämmelserna i 2 kap. 1-4 åå, 5 å första stycket och 7 å lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 å lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till änkepension även tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet från och med det år då den avlidne uppnått 16 års ålder till och med det år då han fyllde 24 år.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 4 å lagen om garantipension skall bestämmelsen i den paragrafens första stycke gälla även medföljande barn när det gäller beräkning av försäkringstid för garantipension till änkepension.
13 å Som försäkringstid tillgodoräknas även tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om den avlidne inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallet som försäkringstid, skall som framtida försäkringstid till- godoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före döds— fallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkning enligt denna paragraf sätts försäkringstiden ned till närmaste antal hela månader.
14 å För en änka som helt saknar rätt till tilläggspension i form av änkepension eller vars tilläggspension i form av änkepension under- stiger 1,49 gånger prisbasbeloppet skall, om inte annat anges i 15 och 16 åå, garantipensionen per år räknat motsvara 2,04 gånger prisbas— beloppet (basnivån) minskat med den nämnda tilläggspensionen.
För en änka, som har rätt till tilläggspension i form av änkepension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet, skall garantipensionen per år räknat motsvara mellanskillnaden mellan 0,55 gånger prisbas-
beloppet och 30 procent av den del av tilläggspensionen som översti- ger 1,49 gånger prisbasbeloppet.
15 å Utges garantipension med tillämpning av 4 å första stycket 2 och hade den pensionsberättigade inte fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 4 å andra stycket, skall garantipen— sionens basnivå om 2,04 gånger prisbasbeloppet minskas med en femtondel för varje år varmed antalet år som änkan fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger 50. Motsvarande avkort— ning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbe- loppet.
16 å För en avliden som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel av 2,04 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den avlidne och talet 40. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 15 å.
Inkomstprövning
17 å Tilläggspension i form av änkepension enligt 7 å första stycket 2 samt garantipension till änkepension skall minskas med...
18 å Minskning av änkepension enligt 17 å skall inte göras för en tid av sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet.
Sådan minskning skall inte heller göras för ytterligare 18 månader räknat från dödsfallet, om änkan har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Minskning enligt 17 å skall inte heller göras för tid då änkan har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Beräkning av tilläggspension iform av änkepension till kvinnor som fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålders- pension
19 å För änkor som har fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen— sion skall tilläggspension i form av änkepension beräknas enligt
1. 7 å första stycket 1, om änkan är född år 1929 eller tidigare,
2. 7 å första stycket 1 och 20-21 åå, om änkan är född under något av åren 1930-1944, eller
3. 8 å första stycket och 20—22 åå, dock utan sådant belopp som avses i 7 å första stycket 2, om änkan är född år 1945 eller senare.
20 å Om en änka, som är född under något av åren 1930-1953, har rätt till tilläggspension i form av änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension enligt 6 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, skall tilläggspension i form av änke- pension utges endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Vid beräkning av änkans inkomstgrundade ålderspension skall bestäm— melserna i 6 kap. 2 å första stycket 1, 3 och 4 åå, 5 å första stycket, 12 å och 14-16 åå nämnda lag tillämpas.
En änka som avses i första stycket och som är född under något av åren 1930—1944 har dock, oavsett vad som anges i första stycket, rätt till tilläggspension i form av änkepension med sådant belopp att den- na, tillsammans med änkans inkomstgrundade ålderspension, motsva- rar en viss andel av summan av kvinnans inkomstgrundade ålderspen- sion beräknad enligt första stycket och den tilläggspension för den avlidne mannen som avses i 7 å första stycket 1. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935—1944. Tilläggspension i form av änkepension får emellertid inte med stöd av denna regel utbetalas med högre belopp än vad som följer av 7å första stycket 1.
21 å Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 å skall, om änkan tar ut inkomstgrundad ålderspension som där avses vid en senare tid- punkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension, beräknad enligt bestämmelserna i 20 å första stycket, som skulle ha utbetalats om rätt därtill hade in- trätt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort un- dantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgetts om un- dantagande inte skett. Motsvarande skall gälla om pensionpoäng på grund av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats.
22å Om en änka som är född år 1954 eller senare har rätt till tilläggspension i form av änkepension och för samma månad får in— komstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Härvid tillämpas bestämmelserna i 21 å. Vid beräkningen enligt första stycket skall ett tillägg om en pen- sionspoäng enligt 4 kap. 8 å lagen om inkomstgrundad ålderspension göras till det underlag på vilket tilläggspensionen i form av änkepen- sion skall beräknas innan samordning sker med kvinnans inkomst- grundade ålderspension. På detta tillägg tillämpas bestämmelserna i 8 å. 7 kap. Utbetalning av efterlevandepension, m.m.
Ansökan om efterlevandepension, m.m.
1 å Efterlevandepension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkrings- kassa som anges i 8 kap. 1 å. Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar emot det.
Uppbär en efterlevande särskild efterlevandepension som beviljats den efterlevande för begränsad tid, får den tid för vilken pensionen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansö- kan om särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför- säkringsverket föreskriver.
2 å Efterlevandepension utges från och med den månad då döds- fallet inträffat eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller för- tidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden efter den då dödsfallet inträffade.
Inträder rätt till efterlevandepension vid annan tidpunkt än som avses i första stycket, skall pensionen betalas ut från och med den månad då rätten har inträtt.
Efterlevandepension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension, två år före ansökningsmåna— den.
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om efter- levandepension till en efterlevande skall minskas med vad som utbe- talats i sådan pension till annan eller andra efterlevande för den tid som det förstnämnda efterlevandepensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om den förstnämnda efterlevande- pensionen förelegat vid utbetalningen av den eller de andra efterle- vandepensionema.
3 å Återkallelse av uttag av efterlevandepension enligt denna lag får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskas- san. Sådan anmälan skall ha kommit in till den allmänna försäkrings- kassan senast månaden före den månad som ändringen avser.
4 å Efterlevandepension utges till och med den månad då rätten till förmånen har upphört. Omställningspension, särskild efterlevande- pension samt tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 2 och garantipension till änkepension utges dock längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Ändring av efterlevandepension skall gälla fr.o.m. månaden efter den varunder anledning till ändringen uppkommit.
5 å Har allmän försäkringskassa enligt 8 kap. 5 å beslutat om åter- betalning av inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspen- sion i form av änkepension och beviljas till följd härav garantipension enligt 3 kap. 6 å, 4 kap. 11 å eller 6 kap. 11 å retroaktivt för samma tid, skall avdrag för den återkrävda pensionen göras på den retroaktivt utbetalda garantipensionen.
Om allmän försäkringskassa enligt 8 kap. 5 å beslutat om återbe- talning av garantipension till omställningspension, särskild efterle- vandepension eller änkepension, skall avdrag för den återkrävda ga— rantipensionen göras på retroaktivt utbetald inkomstgrundad efterle— vandepension eller tilläggspension i form av änkepension som avser samma tid som garantipensionen.
6 å Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antas att han eller hon har avlidit, har efterlevande till honom eller henne rätt till efterlevandepension enligt denna lag. Såsom villkor för utbe- talning av pension får dock krävas förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den bortava- rande. I fråga om omyndig får sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Förklaring kan också infordras av en god man eller för- valtare som har förordnats enligt föräldrabalken. Visar det sig seder- mera att den bortavarande är vid liv, skall pension ej vidare utges.
7 å Den som genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat nå- gon annan livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 å eller 5 å brottsbalken har inte rätt till efterlevandepension efter den avlidne.
Efterlevandepension får dras in eller skäligen sättas ned, om den efterlevande på annat sätt än vad som sägs i första stycket har vållat dödsfallet genom handling för vilken ansvar ådömts honom eller hen- ne genom dom som vunnit laga kraft.
Utbetalning av pension
8 å Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kr skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den efterlevande får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av efterlevandepension skall den årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.
Vid samtidig utbetalning av garantipension och inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension skall avrundning enligt andra stycket ske på garantipensionen.
9 å För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt utomlands får krävas bevis för att rätt till pensionen fortfarande föreligger.
10 å Om en person som är berättigad till efterlevandepension enligt denna lag i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom eko- nomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980z620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sam- manlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser.
Särskilda bestämmelser om särskild efterlevandepension
11 å Den som uppbär särskild efterlevandepension är skyldig att, om hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras eller andra för- hållanden ändras så att förmånen påverkas, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan om det hos den allmänna försäkringskassan. Om den efterlevande har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen dras in för viss tid eller tills vidare.
12 å Om en efterlevande utan giltig anledning vägrar att genomgå läkarundersökning eller behandling som föreskrivits som villkor för rätten till särskild efterlevandepension enligt 4 kap. 5å eller följa annat sådant villkor som uppställts med stöd av nämnda paragraf, får särskild efterlevandepension helt eller delvis hållas inne, under förut— sättning att den efterlevande erinras om denna påföljd.
Samordning med livränta m.m.
13 å För en efterlevande som har rätt till livränta på grund av obli- gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycks- fall i arbete, lagen (1929: 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt an- nan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksför- säkringsverket, skall efterlevandepensionen minskas enligt vad som sägs i 14-16 åå. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall där- emot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbets— skadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt 14—16 åå anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
14å Vid en beräkning enligt 13å skall summan av barnpension enligt 2 kap. denna lag och underhållsstöd som utges på grund av bestämmelserna i 3 kap. lagen (1999:000) om underhållsstöd minskas med tre fjärdedelar av den livränta som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid i första hand göras på underhållsstödet och därefter på barnpension enligt 2 kap. 4å första stycket 2.
Barnpension skall dock, på grund av bestämmelserna i denna pa- ragraf, aldrig utges med ett belopp som tillsammans med underhålls— stöd enligt 3 kap. lagen om underhållsstöd för månad räknat understi- ger en fjärdedel av det genom 3 kap. 3å lagen om underhållsstöd garanterade beloppet.
15 å Vid en beräkning enligt 13 å skall summan av inkomstgrundad omställningspension enligt 3 kap. respektive inkomstgrundad särskild efterlevandepension enligt 4 kap. och garantipension till sådan pen- sion minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsbe- rättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid i första hand göras på garantipensionen.
16 å Vid en beräkning enligt 13 å skall summan av tilläggspension i form av änkepension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 2.
Tilläggspension i form av änkepension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, tillsammans med utgiven garan— tipension till sådan pension, för månad räknat understiga 8,5 procent av prisbasbeloppet.
17 å Om en pensionsberättigad som avses i 3, 4 eller 6 kap. sedan minst trettio dagar i följd är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta dagen, garantipension enligt denna lag utges med högst ett belopp som innebär att garanti- pensionen tillsammans med inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension enligt denna lag uppgår till för månad räknat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom intagen räknas även den som olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med anledning av permission. Skall garantipensionen dras in för del av en kalender- månad, beräknas garantipensionen för varje dag till en trettionde] av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
8 kap. Överklagande m.m. Beslut om efterlevandepension
1 å Ett beslut i ett ärende enligt denna lag skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, fattas av den allmänna försäkringskassa där den efterlevande är eller skall vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tidpunkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
2 å För ett beslut om efterlevandepension gäller i tillämpliga delar 13 kap. 5 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension om beslut genom automatisk databehandling samt ändring och ompröv- ning av sådana beslut.
Ändring av beslut
3 å Ett beslut om efterlevandepension skall ändras om det föran- leds av en ändring som gjorts beträffande den pensionsbehållning enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för den avlidne som legat till grund för beräkning av efterlevandepensionen. Ett beslut om garantipension enligt denna lag skall ändras om storleken av garantipensionen påverkas av en ändring som gjorts be- träffande den inkomstgrundade efterlevandepension eller tilläggspen-
sion i form av änkepension som legat till grund för beräkning av ga— rantipensionen.
4 å För omprövning och överklagande av ett beslut om efterlevan-
depension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser om pension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension: - 13 kap. 9å första stycket samt 11-13, 15 och 16 åå om ompröv- ning, och - 13 kap. 17 och 18 åå, 19 å andra och tredje styckena, 20 och 21 åå, 22 å andra och tredje styckena samt 23 å om överklagande. Bestämmelsen i 13 kap. 13 å andra stycket lagen om inkomstgrun— dad ålderspension skall gälla även i fall då den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts— eller anmäl— ningsskyldighet.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning av efterlevandepension
5 å Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av inkomstgrundad efterlevandepension, tilläggspension i form av änkepension och garantipension till sådan pension, om den efterle— vande eller den avlidne genom att lämna oriktiga uppgifter eller ge- nom att underlåta att fullgöra en uppgifts— eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomstgrundad efterlevandepension, tilläggspension i form av änkepension eller garantipension till sådan pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen bort inse detta.
Har efterlevandepension betalats ut enligt denna lag och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket efterlevandepension enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka sådan pension endast om beslut om åter- betalning meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning.
6 å Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt be— lopp om den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäk— ringskassa är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller annan författning.
9 kap. Övriga bestämmelser
1 å För efterlevandepension gäller i tillämpliga delar följande be— stämmelser i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension: - 15 kap 1 å om Riksförsäkringsverkets åligganden
- 15 kap. 3 å första stycket första meningen och andra stycket om underrättelse till enskild - 15 kap. 11, 13 och 14 åå om anmälan och uppgiftsskyldighet — 15 kap. 15 å om undantag från sekretess - 15 kap. 16å första stycket första och andra meningen och andra stycket om utmätning och överlåtelse — 15 kap. 17 å om preskription.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. De nya bestämmelserna gäller också i fall då rätten till efterlevan- depension grundas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.
3. Efterlevandepension enligt denna lag skall betalas ut utan ansökan fr.o.m. januari 2001 till den som vid utgången av år 2000 uppbär ef- terlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, un- der förutsättning att fortsatt rätt till pension föreligger enligt denna lag.
4. Med försäkringstid för garantipension enligt denna lag skall för tid före den 1 januari 2001 avses bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.
5. I fråga om efterlevande barn som vid utgången av år 2000 har rätt till tilläggspension i form av barnpension enligt bestämmelserna i 14 kap. 2 och 3 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 2 kap. 3 å, gälla följande. Barnpension skall för tid efter ikraftträdandet utges i form av tilläggspension som beräknas som summan av
1. 30 procent av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 åå lagen om allmän försäkring som den avlidne var berättigad till när han eller hon avled eller skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av ål— derspension enligt lagen om allmän försäkring, av sådan pension be-
räknad enligt 6 kap. 2 å 1 samt 3 och 14-16 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19-22 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
2. 25 procent av det för året gällande prisbasbeloppet. Är flera barn berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det i andra stycket 1 nämnda procenttalet ökas med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall där— efter delas lika mellan barnen.
Vid beräkning av beloppet enligt andra stycket 2 skall bestämmel- serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 åå lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestärrrrnelsers lydelse före den 1 januari 2001, tillämpas.
6. I fråga om efterlevande barn som vid utgången av år 2000 har rätt till tilläggspension i form av barnpension enligt punkterna 2 och 4 i övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990 skall, i stället för vad som sägs i 2 kap. 4 å, bestämmel- sen i punkt 5 gälla, dock med följande undantag. I stället för vad som anges i punkt 5 andra och tredje styckena om tilläggspensionens storlek skall barnpensionen utges med, för år räk- nat, om efter den avlidne finns någon som enligt denna lag är berätti— gad till änkepension efter honom, 15 och i annat fall 40 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i punkt 5 andra stycket 1. År 1 sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne ökas de närrmda procenttalen med tio för varje barn ut- över det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter delas lika mellan barnen. Vad som föreskrivs i första och andra styckena skall gälla även i fråga om tilläggspension i form av barnpension vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet enligt punkt 4 tredje stycket i övergångsbestäm- melsema till lagen (1988:881) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat efter den 31 december 1989 under förutsättning att det samtidigt föreligger rätt efter den avlidne till tilläggspension i form av änkepension. Upphör i sådant fall rätten till tilläggspension i form av änkepension skall i fråga om barnpension fortsättningsvis tillämpas bestämmelserna i punkt 5 andra och tredje styckena.
7. I fråga om efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till tilläggspension i form av omställningspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före ikraft— trädandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 3 kap. 1—3 och 5 åå, gälla följande.
I fråga om rätten till omställningspension skall 14 kap. 4å första stycket lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001 ha fortsatt tillämpning.
Inkomstgrundad omställningspension skall för tid efter ikraftträ- dandet utges i form av tilläggspension och beräknas som summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt punkt 5 efter honom eller henne, 20 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i punkt 5 andra stycket 1, och
2. 90 procent av det för året gällande prisbasbeloppet. Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 2 skall bestämmel- serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 åå lagen om allmän försäkring samt punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2001 , tillämpas.
8. I fråga om efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till folkpension i form av omställningspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före ikraft- trädandet skall, i stället för vad som sägs i 3 kap. 6—13 åå, gälla föl- jande. Den efterlevande skall, om villkoren i 8 kap. 4 och 5 åå lagen om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2001 är uppfyllda, ha rätt till garantipension som beräknas enligt be- stämmelserna i 6 kap. 11 å första stycket och 14 å. Därvid skall vad som där sägs om tilläggspension i form av änkepension avse tilläggs- pension i form av omställningspension. Vid beräkning av garantipension enligt andra stycket skall bestäm- melserna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 åå lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992: 1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2001, tillämpas. Vid en avkortning av garantipensionen skall 6 kap. 16 å gälla i tillämpliga delar och avse även fall då garantipen- sionen beräknas enligt 5 kap. 1 å första stycket a lagen om allmän försäkring.
9. En efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till folkpen— sion eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har fortsatt rätt till sådan pen- sion enligt bestämmelserna i denna lag, oavsett att åldersvillkoret i 4 kap. 1 å inte är uppfyllt. Detsamma gäller i fall då rätt uppkommer till särskild efterlevandepension efter ikraftträdandet på grund av dödsfall som inträffat dessförinnan. I fråga om en efterlevande som avses i denna punkt skall pensionen för januari 2001 beräknas med tillämp— ningen av 8 kap. 7 å lagen om allmän försäkring, i dess lydelse före
den 1 januari 2001, i stället för 4 kap. 2 å. Vid en senare omprövning av rätten till särskild efterlevandepension gäller dock 4 kap. 2 å även i fall som nu sagts.
I fråga om en efterlevande som avses i första stycket skall vid be- räkningen av inkomstgrundad särskild efterlevandepension, i stället för bestämmelserna i 4 kap. 10 å, gälla vad som föreskrivs i punkt 7 tredje och fjärde styckena. En sådan efterlevande skall vidare ha rätt till garantipension som beräknas enligt bestämrnelsema i 6 kap. 11 å första stycket och 14 å, i stället för enligt 4 kap. 12 å. Därvid skall vad som i 6 kap. 11 å första stycket och 14 å sägs om tilläggspension i form av änkepension avse tilläggspension i form av särskild efterle— vandepension. Vid denna beräkning skall tillämpas bestämmelserna i punkt 8 tredje stycket.
Vid tillämpningen av 4 kap. 13 å beträffande en efterlevande som avses i första stycket skall med inkomstgrundad särskild efterlevande- pension likställas tilläggspension i form av särskild efterlevandepen- sion beräknad enligt punkt 7 tredje stycket. Minskning skall därvid
göras på beloppet enligt punkt 7 tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
10. I fråga om en avliden som är född år 1937 skall, om dödsfallet inträffar år 2001, vid beräkning av efterlevandepensionsunderlag en— ligt 5 kap. 15 å gälla följande. Om pensionspoäng för tilläggspension har tillgodoräknats den avlidne för minst tre av åren 1996-2000 skall efterlevandepensionsunderlaget beräknas under antagande att den avlidne för år 2001 hade tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de poängtal vilka tillgodoräknats honom för åren 1996- 2000, varvid skall bortses från de två år för vilka poängtalen är högst respektive lägst.
11. Vid tillämpning av 7 kap. 14 eller 15 å skall, i fall som avses i punkterna 5-7 och 9, minskning som där sägs göras på det belopp som
anges i punkt 5 andra stycket 2 respektive punkt 7 tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
12. En efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till folkpen— sion eller tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbe- stämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har fortsatt rätt till sådan pension enligt bestämmel- serna i denna lag och enligt vad som föreskrivs i punkterna 13-23. Detsamma skall gälla om rätten till sådan änkepension uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan.
13. Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 skall, oavsett när än— kan är född, änkepensionen för tid efter ikraftträdandet, om annat inte sägs i andra stycket, beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 å, 7 å första och andra styckena samt 9 och 17 åå. Detsamma skall gälla för änkor som är födda år 1929 eller tidigare och vars rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund av dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000. För en änka som avses i första stycket och som har fyllt 65 år be- räknas tilläggspension i form av änkepension med tillämpning av en- dast 6 kap. 3 å och 7 å första stycket 1.
14. Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1944 eller tidigare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000 skall änkepensionen för tid efter ikraftträdandet beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 1 kap. 5 å, 6 kap. 3 å, 7 å första och andra styckena samt 9, 17 och 19-21 åå.
15. Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990-2000 skall änkepensionen för tid efter ikraftträdandet beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 1 kap. 5 5, 6 kap. 3, 8-10, 17 och 19-22 gg.
16. För änkor som avses i punkterna 13 och 14 skall tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 1 beräknas med
tillämpning även av 13 kap. 2 å första stycket andra meningen lagen (1962:381) om allmän försäkring.
17. I fall som avses i punkterna 13, 14 och 15 skall beräkningen ske på grundval av prisbasbeloppet för år 2001 i stället för prisbasbelop- pet för dödsfallsåret.
18. Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född år 1944 eller tidigare, på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000, skall änkan för tid efter ikraftträdandet ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelsema i 1 kap. 5 å, 6 kap. 4-6, 11, 14, 15 och 17 åå.
19. Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000, skall änkan för tid efter
ikraftträdandet, utan hinder av åldersvillkoret i 6 kap. 4 å första styck- et, ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 1 kap. 5 å, 6 kap. 4-6, 11, 14, 15 och 17 åå. För en änka som avses i denna punkt utges garantipensionen i förhållande till det antal år för vilka den av- lidne maken vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension. För en avliden som inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå av- kortas till så stor andel av 2,04 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodo- räknas den avlidne och talet 30. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet. Avkortning enligt denna punkt skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 15 å.
20. Vid beräkning av tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 2 samt av garantipension enligt 6 kap. 14 å till en änka som avses i någon av punkterna 13, 14 och 18 skall bestäm- melserna i 5 kap. 1, 3—7 och 11 åå lagen (1962:381) om allmän för— säkring samt punkterna 3 och 5 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa be- stämmelsers lydelse före den 1 januari 2001, tillämpas. Vid en av— kortning av garantipensionen skall 6 kap. 16 å gälla i tillämpliga delar och avse även fall då garantipensionen beräknas enligt 5 kap. 1 å första stycket a lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 2001. Avkortning enligt denna punkt skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 9 och 15 åå.
21. Såvitt gäller en änka som vid utgången av år 2000 uppbär folkpen— sion i form av änkepension vid bosättning utomlands med stöd av bestämmelsen i punkt 1 i övergångsbestämmelsema till lagen (1979: 127) om ändring i lagen om allmän försäkring skall vid bedöm— ningen av änkans rätt att uppbära tilläggspension i form av änkepen- sion enligt 6 kap. 7 å första stycket 2 och av garantipension till änke— pension vid bosättning utanför Sverige nämnda bestämrnelse i dess lydelse före den 1 januari 2001 fortfarande tillämpas.
22. För en änka som avses i punkt 12 skall minskning av änkepension enligt 6 kap. 17 å inte göras för en tid av sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Sådan minskning skall inte heller göras för en sådan änka som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
23. Om en änka som avses i punkt 13 har beviljats tilläggspension i form av änkepension före den 1 januari 1990 och denna dragits in före denna tidpunkt till följd av att hon ingått äktenskap, skall vid tillämp- ningen av 6 kap. 3 å gälla att änkepensionen skall börja betalas ut på nytt även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då mannen fyllde 60 år.
2. Förslag till Lag om underhållsstöd
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 å Underhållsstöd lämnas till barn enligt bestämmelserna i denna lag.
Underhållsstöd betalas till barn i förhållande till särlevande föräld- rar enligt reglerna i 2 kap. Ett barn, vars ena förälder eller vars båda föräldrar har avlidit, har rätt till underhållsstöd i förhållande till den föräldern eller de föräldrarna enligt reglerna i 3 kap.
2 å I denna lag avses med bidragsskyldig den som enligt 7 kap. 2 å första stycket föräldrabalken skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet.
Med förälder som har vårdnaden om ett barn likställs vid tillämp— ning av 2 kap. den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett ut- ländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptions- syfte, skall vid tillämpning av 3 kap. barnet anses som barn till denne.
3 å Rätt till underhållsstöd har barn som inte har fyllt 18 år.
4å Ett barn har rätt till förlängt underhållsstöd, om barnet går i skolan när det fyller 18 år eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år. Förlängt underhållsstöd lämnas för tid då barnet bedriver studi- er som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (1973r349), dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. Med tid för sådana studier likställs tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier. Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier medför dock inte rätt till förlängt underhållsstöd.
Ett barn har inte rätt till förlängt underhållsstöd enligt 2 kap. i fall som avses i 2 kap. 3 å. Härvid skall vad som sägs om boföräldem i 2 kap. 3 å 1 och 4 gälla den studerande.
Rätt till förlängt underhållsstöd enligt 2 eller 3 kap. föreligger inte, om den studerande har ingått äktenskap.
SOU 1998:120 Författningsförslag 59 2 kap. Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar
Förutsättningar för att underhållsstöd skall lämnas
1 å Om ett barns föräldrar inte bor tillsammans, har barnet rätt till underhållsstöd enligt detta kapitel i förhållande till den förälder som inte bor tillsammans med barnet.
2 å Det krävs för rätt till underhållsstöd att barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos en av föräldrarna (boföräldem) samt att boföräl— dem bor här i landet och, om barnet är underårigt, är vårdnadshavare för barnet.
Ett barn har också rätt till underhållsstöd, om det varaktigt bor och är folkbokfört hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet eller hos någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år. Vad som i lagen sägs om boförälder gäller då den eller de sär— skilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 3 å 1 och 4 å tillämpas inte i dessa fall.
Är barnet inte svensk medborgare, krävs för rätt till underhållsstöd, utöver vad som anges i första och andra styckena, att boföräldem eller barnet vistas här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar Sve— rige skall fortfarande anses vara bosatt här, om den som begär under- hållsstöd eller som stöd betalas ut till visar att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Om boföräldem sänds av en stat- lig arbetsgivare till ett annat land för att arbeta för arbetsgivarens räkning, skall barnet och boföräldem under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.
Vad som sägs i tredje stycket om krav på vistelse här i landet sedan minst sex månader gäller inte, om något annat är särskilt föreskrivet.
3 å Ett barn har inte rätt till underhållsstöd, om
1. barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller-medverka till åtgärder för att få faderska- pet till barnet fastställt,
2. det finns anledning anta att, om det finns en bidragsskyldig förälder, denne i rätt ordning betalar underhåll som inte är lägre än det belopp som enligt denna lag skulle betalas ut i underhållsstöd till barnet,
3. det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll, eller
4. boföräldem trots föreläggande enligt 5 kap.ll å första stycket
utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.
4 å När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress anses de bo tillsammans, om inte den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar annat. Föräldrar som är gifta med varandra anses bo tillsammans även om de inte är folkbokförda på samma adress, om inte den som begår underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar annat.
Om det kommer fram andra omständigheter som gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans måste den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att de inte gör det.
Underhållsstödets storlek
5 å Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 173 kronor per må— nad. Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar ett underhåll till barnet som motsvarar lägst det belopp som skulle ha fastställts enligt 5 kap. 4-8 åå, avräknas detta belopp från underhållsstödet.
Om barnet växelvis bor varaktigt hos båda föräldrarna eller om sökanden i annat fall begär det, lämnas underhållsstöd med 1 173 kronor per månad med avräkning för det belopp som skulle ha fast- ställts, om 5 kap. 4-8 åå hade tillämpats på inkomsten hos den av föräldrarna som inte är boförälder.
Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt förordnade vårdnadshava- re när barnet fyllde 18 år, lämnas dubbla underhållsstöd enligt första stycket.
6 å Om underhållsbidrag har fastställts enligt föräldrabalken i form av ett engångsbelopp, skall avräkning från underhållsstödet ske med vad det fastställda underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll per månad.
Om den bidragsskyldige bor utomlands och det finns anledning att anta att han eller hon i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, skall detta belopp räknas av från underhållsstödet i stället för vad som sägs i 5 å första stycket andra meningen.
7 å Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en till- lämpning av 5 kap. 5—7 åå, skall underhållsstödet minskas med ett belopp som motsvarar hälften av inkomsten. I stället för den minsk- ning av framräknat belopp som anges i 5 kap. 6 å andra stycket skall beloppet minskas med 48 000 kronor.
Om den bidragsskyldige enligt 5 kap. 3 å andra stycket har med— getts avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin återbetal- ningsskyldighet, skall kommande underhållsstöd minskas med mot- 5varande belopp.
3 kap. Underhållsstöd till efterlevande barn Förutsättningar för att underhållsstöd skall lämnas
1 å Ett barn, vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit, har rätt till underhållsstöd i förhållande till en avliden förälder enligt de förutsättningar som anges i detta kapitel.
2 å För rätt till underhållsstöd krävs att det efterlevande barnet är bosatt i Sverige.
Är barnet inte svensk medborgare, krävs för rätt till underhållsstöd, utöver vad som anges i första stycket, att barnet eller den avlidne föräldern vistats här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här om det visas att ut- landsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Ett barn som inte har fyllt 18 år och som följer med en förälder som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räk- ning anses bosatt här i landet under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än sex månader.
Vad som sägs i andra stycket om krav på vistelse häri landet sedan minst sex månader gäller inte om något annat är särskilt föreskrivet.
Underhållsstödets storlek
3å Underhållsstöd till ett efterlevande barn lämnas med högst 1 173 kronor per månad.
Om barnets båda föräldrar har avlidit, utges underhållsstöd enligt första stycket efter vardera föräldern.
4å Ett efterlevande barn som har inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension efter den av— lidne föräldern har rätt till underhållsstöd endast i den mån den in- komstgrundade barnpensionen inte uppgår till belopp som följer av 3 å första stycket.
Till barn vars båda föräldrar har avlidit utges underhållsstöd endast i den mån barnet har inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen om efterlevandepension efter föräldrarna som sammanlagt inte upp- går till belopp som följer av 3 å andra stycket.
Med inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen om efterle- vandepension likställs vid tillämpning av denna paragraf efterlevan- depension som barnet har rätt till enligt bestämmelser i utländsk lag—
stiftning om sådan efterlevandepension inte är att likställa med un— derhållsstöd enligt denna lag.
5å Har barnet rätt till livränta såsom efterlevande på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbetet, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkes- sjukdomar eller lagen (1954z243) om yrkesskadeförsäkring eller har barnet enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regering- ens förordnande rätt till livränta, som bestäms av eller utbetalas av Riksförsäkringsverket, skall det barnet tillkommande underhållsstödet enligt detta kapitel minskas enligt vad som föreskrivs i andra stycket. Detsamma gäller i de fall sådan livränta utges enligt utländsk lagstift— ning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av efterlevandelivränta enligt lagen (l976:380) om arbetsska- deförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid ut— bytts mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utbetalades eller den utgående livrän- tan var förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade för- säkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.
Summan av underhållsstöd som utges på grund av bestämmelser i detta kapitel och barnpension enligt lagen (1999:000) om efterlevan— depension skall minskas med tre fjärdedelar av den livränta som bar- net för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskning skall därvid i första hand göras på underhållsstödet.
Underhållsstödet skall dock, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, aldrig utges med ett belopp som, tillsammans med utgiven barnpension enligt lagen om efterlevandepension, för månad räknat understiger en fjärdedel av det genom underhållsstödet enligt 3 å ga— ranterade beloppet.
6 å Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid tillämp— ning av 5 kap. 5-7 åå, skall det underhållsstöd som beräknas enligt 3— 5 åå minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den sålunda framräknade inkomsten. I stället för den minskning av framräknat belopp som anges i 5 kap. 6 å andra stycket skall beloppet minskas med 48 000 kronor.
7 å Föreligger för samma månad rätt till såväl underhållsstöd enligt detta kapitel som folkpension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges endast den största av förmå- nema.
4 kap. Utgivande av underhållsstöd
Ansökan och beslut
1 å Underhållsstöd lämnas efter skriftlig ansökan hos allmän för- säkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. Ansökan om förlängt underhållsstöd skall göras av den studerande.
Ansökan skall innehålla nödvändiga upplysningar för bedömningen av barnets rätt till stöd och en försäkran på heder och samvete att de lämnade uppgifterna är riktiga. Om sökanden inte själv kan lämna en sådan försäkran, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga personer som är förtrogna med förhållandena.
2 å När underhållsstöd enligt 2 kap. sökts skall den allmänna för- säkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på. Meddelandet skall innehålla en upp— maning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om återbetalningsskyldighet enligt 5 kap. 1 _å.
I meddelandet skall även underrättelse lämnas om innehållet i 2 kap. 1—3 och 5-7 åå samt 5 kap. 1-8 åå. Meddelandet skall delges, om återbetalningsskyldighet enligt 5 kap. 1 å kan komma i fråga.
3 å När den allmänna försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet om underhållsstöd, skall sökanden skriftligen underrättas om beslutet. Har stöd beviljats, skall underrättelse lämnas om innehållet i 11 och 13 åå.
Beslut om att bevilja underhållsstöd enligt 2 kap. och att fastställa återbetalningsskyldighet skall delges den bidragsskyldige. Denne skall också underrättas om innehållet i 5 kap. 3, 9 och 10 åå denna lag samt 7 kap. 2 a å föräldrabalken.
4 å Om det inte utan dröjsmål kan avgöras om någon har rätt till underhållsstöd men det finns sannolika skäl för att sådan rätt förelig- ger och underhållsstöd är av väsentlig betydelse för barnet, skall den allmänna försäkringskassan, för tiden till dess slutligt beslut kan fat- tas, besluta att stöd skall betalas ut med ett skäligt belopp.
Om det senare bestäms att underhållsstöd inte skall lämnas eller att stöd skall lämnas med ett lägre belopp än som har betalats ut enligt första stycket, är den som stödet har betalats ut till inte skyldig att betala tillbaka överskjutande belopp i andra fall än när
1. han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har förorsakat en felaktig utbetalning, eller
2. han eller hon i annat fall skäligen borde ha insett att utbetal— ningen var felaktig.
Även i fall som avses i andra stycket kan återbetalningsskyldighet efterges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.
Utbetalning
5 å Underhållsstöd enligt 2 kap. utbetalas från och med den månad under vilken föräldrarna flyttat isär eller rätt till stöd annars upp- kommit. Underhållsstöd enligt 3 kap. utbetalas från och med den må- nad då dödsfallet inträffade eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffade. Inträder rätt till underhållsstöd vid annan tidpunkt än den sålunda angivna, utges stödet från och med den månad då rätten inträtt.
Underhållsstöd enligt 2 och 3 kap. utbetalas till och med den må- nad under vilken barnet fyllt 18 år eller till och med den tidigare må- nad under vilken rätten till stöd annars upphört.
Underhållsstöd enligt 2 och 3 kap. får inte utges för längre tid till- baka än en månad före ansökningsmånaden.
6 å Förlängt underhållsstöd enligt 2 och 3 kap. utbetalas från och med månaden efter den då den studerande har fyllt 18 år eller åter- upptagit skolgången. Om rätt till förlängt underhållsstöd uppkommer vid senare tidpunkt än den sålunda angivna, utbetalas underhållsstöd enligt 2 kap. från och med den månad under vilken föräldrarna flyttat isär och underhållsstöd enligt 3 kap. från och med den månad då dödsfallet inträffade eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålder— spension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffade.
Förlängt underhållsstöd utbetalas till och med den månad under vilken rätten till stöd upphör.
Förlängt underhållsstöd får inte utges för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.
7å Underhållsstöd skall betalas ut månadsvis i förskott av den allmänna försäkringskassan. Utges förutom underhållsstöd enligt 3 kap. även barnpension enligt 2 kap. lagen (19991000) om efterlevan- depension i förhållande till den avlidne föräldern skall sådant under—
hållsstöd betalas ut tillsammans med barnpensionen enligt bestäm— melser i 7 kap. närrmda lag.
Om det belopp som skall betalas ut för ett barn en viss månad är lägre än 50 kronor, bortfaller beloppet. I övrigt avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre krontal. Om barnpension betalas ut efter en förälder enligt lagen om efterlevandepension tillsammans med underhållsstöd enligt 3 kap. gäller i stället reglerna i den lagen.
Om det underhållsstöd som hänför sig till en viss månad inte har lyfts inom sex månader efter utgången av den månaden, är under- hållsstödet preskriberat.
8 å Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon enligt 3 å andra stycket har delgetts beslut om återbetalningsskyldighet, har betalat underhåll till barnet för en viss månad, skall motsvarande be- lopp dras av från underhållsstödet för den månaden.
9 å Underhållsstöd enligt 2 kap. betalas ut till boföräldem. Under— hållsstöd enligt 3 kap. betalas ut till barnets förmyndare.
Har två särskilt förordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vård— naden gemensamt, utbetalas underhållsstödet till den kvinnliga vård- nadshavaren eller, om vårdnadshavarna begär det, till den manlige vårdnadshavaren.
Förlängt underhållsstöd betalas ut till den studerande.
10 å Underhållsstöd lämnas inte om barnet sedan minst trettio dagar i följd
1. på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och logi,
2. bor i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller
3. vårdas i familjehem eller hem för vård eller boende inom soci— altjänsten.
Skall underhållsstöd dras in för del av kalendermånad, beräknas underhållsstödet för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas det till närmaste krontal.
Anmälningsskyldighet
11 å Den som underhållsstöd betalas ut till är skyldig att anmäla sådant förhållande som kan påverka rätten till och storleken av stödet. Anmälan skall göras till den allmänna försäkringskassan så snart den som stödet betalas ut till får veta att förhållandena har ändrats eller kommer att ändras.
Indragning och nedsättning
12 å Den allmänna försäkringskassan skall besluta om indragning eller nedsättning av underhållsstödet, om något förhållande har inträf- fat som föranleder att underhållsstöd inte skall lämnas eller skall läm- nas med ett lägre belopp.
Om det finns sannolika skäl för att underhållsstöd skall dras in eller minskas, kan försäkringskassan besluta att stödet inte skall betalas ut eller betalas ut med lägre belopp till dess slutligt beslut meddelats.
Återkrav
13 å Har underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, skall den allmänna försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det har betalats ut till. Om det finns särskilda skäl, får dock försäkringskassan efterge återkravet helt eller delvis.
Vid en senare utbetalning av underhållsstöd eller annan ersättning som skall betalas ut av allmän försäkringskassa till någon som skall betala tillbaka underhållsstöd enligt första stycket får försäkringskas- san hålla inne ett skäligt belopp i avräkning på vad som har lämnats för mycket.
5 kap. Återbetalningsskyldighet för bidragsskyldig förälder, m.m.
1 å När underhållsstöd enligt 2 kap. lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, skall denne återbetala ett belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet. Återbetal- ningsskyldigheten fastställs av den allmänna försäkringskassan i en— lighet med 4—8 åå samtidigt som eller snarast efter det att beslutet om underhållsstöd meddelas.
Beslut om återbetalningsskyldighet skall inte meddelas, om 2 kap. 5 å första stycket andra meningen eller andra stycket tillämpas eller om underhållsskyldighet enligt föräldrabalken har fastställts i form av ett engångsbelopp. Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands och en tillämpning av 11 å därför övervägs, behöver återbetalningsskyl- dighet inte fastställas.
Återbetalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken för— säkringskassan har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 11 å och aldrig för längre tid tillbaka än tre år före den dag då med- delande enligt 4 kap. 2 å sändes till den bidragsskyldige.
2å Har den allmänna försäkringskassan enligt 4 kap. 4 å beslutat om underhållsstöd för tid till dess slutligt beslut kan fattas, fastställs återbetalningsskyldighet för den bidragsskyldige för motsvarande tid.
Om underhållsstöd har lämnats till ett barn och det pågår ett mål om fastställande av faderskap till barnet, får den man som är instämd åläggas återbetalningsskyldighet, om det finns sannolika skäl för att han är far till barnet. Beslut om återbetalningsskyldighet får dock inte meddelas, om flera män är instämda i målet.
Bestäms den slutliga återbetalningsskyldigheten till ett lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt första eller andra stycket, skall skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms den slut- liga återbetalningsskyldigheten till ett högre belopp, skall den bi— dragsskyldige betala in skillnaden till försäkringskassan.
Har återbetalningsskyldighet fastställts slutligt för en man och frias han senare från faderskapet till barnet, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta enligt 5 å räntelagen (l975:635) från varje betalningsdag.
3 å Belopp som skall återbetalas till staten enligt 1 eller 2 å skall erläggas till den allmänna försäkringskassan förskottsvis för kalen- dermånad. Underhåll som har betalats till barnet innan den bidrags— skyldige delgavs beslutet om återbetalningsskyldighet får dock, i den mån det svarar mot underhållsstödet, avräknas från vad som skall erläggas till försäkringskassan.
Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en samman- hängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid fullgö- rande av sin återbetalningsskyldighet tillgodoräknas ett avdrag som föräkringskassan bestämmer enligt vad som föreskrivs om under- hållsbidrag i 7 kap. 4 å första stycket föräldrabalken. Avdrag medges endast om anmälan om vistelsen görs till försäkringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphörde.
4 å Återbetalningsskyldighet enligt 1 å skall för varje barn som har rätt till underhållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år. Beloppet skall motsvara det procenttal av den bidragsskyldiges inkomst som anges i det följande. Vid bestämmandet av procenttalet skall hänsyn tas till samtliga barn för vilka den bidragsskyldige är underhållsskyl— dig enligt 7 kap. 1 å föräldrabalken.
Är den bidragsskyldige underhållsskyldig enligt 7 kap. 1 å föräld- rabalken för ett, två eller tre barn utgör procenttalet tio, sex och en fjärdedels respektive fem procent. Föreligger underhållsskyldighet för fler än tre barn, skall procenttalet motsvara det tal som erhålls, om man dividerar summan av femton och antalet barn utöver tre med det totala antalet barn. Procenttalet bestäms till ett tal med högst två de- cimaler.
Återbetalningsskyldigheten för ett barn får aldrig överstiga vad som lämnas i underhållsstöd till barnet under den tid återbetalnings- skyldigheten avser.
Om det belopp som skall betalas för ett barn under en månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. Om månads- beloppet för ett barn blir lägre än 100 kronor, bortfaller återbetal— ningsskyldigheten.
5å Den bidragsskyldiges inkomst enligt 4å beräknas i enlighet med det senast fattade taxeringsbeslutet enligt 4 kap. 2 å taxeringsla— gen (1990:324) och med utgångspunkt i
l. inkomst av tjänst enligt 34 å kommunalskattelagen (1928:370),
2. intäkt av kapital enligt 3 å 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstsskatt, och
3. inkomst av näringsverksamhet enligt 25 å kommunalskattela- gen justerad enligt andra stycket.
Inkomsten av näringsverksamhet skall ökas med belopp med vilket inkomst av näringsverksamhet har minskats genom avdrag för
a) underskott från tidigare beskattningsår,
b) utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 å lagen (1962:381) om allmän försäkring,
c) avsättning till periodiseringsfond,
d) ökning av expansionsmedel, och minskas med belopp med vilket inkomst av näringsverksamhet har ökats genom
a) återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodi- seringsfond, och
b) minskning av expansionsmedel.
6 å Till beloppen enligt 5 å skall läggas
1. studiemedel i form av studiebidrag,
2. en procent av den del av den bidragsskyldiges skattepliktiga förmögenhet som överstiger 900 000 kronor.
Det sålunda framräknade beloppet skall minskas med 24 000 kro- nor och utgör därefter den inkomst som skall ligga till grund för be- räkningen av återbetalningsskyldigheten.
7 å När återbetalningsskyldighet fastställs för förfluten tid skall till grund för inkomstberäkningen enligt 5å läggas det taxeringsbeslut som förelåg den eller de månader återbetalningsskyldigheten härför sig till.
8 å Återbetalningsskyldighet kan trots vad som sägs i 5—7 åå be- stämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldige har en förvärvsförrnåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad enligt närrmda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförrnågan inte utnyttjas.
9å Den allmänna försäkringskassan skall utan dröjsmål vidta åt- gärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin återbetalningsskyldighet.
10 å Återbetalningsskyldighet som fastställts enligt 4-8 åå skall omprövas när ett nytt beslut om årlig taxering föreligger och när grunden för tillämplig procentsats enligt 4 å ändras. Återbetalningsskyldighet för viss tid kan också, på ansökan av den bidragsskyldige eller på initiativ av den allmänna försäkringskassan, jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för försäkringskas- sans bedömning ändrats väsentligt. Bestäms återbetalningsskyldighe- ten till lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidiga- re beslut betalat för samma tid, skall skillnaden och betald ränta som hänför sig till skillnadsbeloppet betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms återbetalningsskyldigheten till högre belopp än vad den bi- dragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, skall den bidragsskyldige betala in skillnaden till försäkringskassan.
Beslut om återbetalningsskyldighet får upphävas helt eller delvis om den bidragsskyldige bosatt sig utomlands.
11 å Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands och underhållsbi- drag är fastställt, inträder den allmänna försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag till den del det svarar mot utbetalt under- hållsstöd. Om underhållsbidrag inte är fastställt, kan försäkringskas- san förelägga boföräldem att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Boföräldem skall till försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget, om försäkringskassan be— går det. Om barnet har fyllt 18 år skall vad som sägs om boföräldem i detta stycke i stället gälla barnet.
I fall som avses i första stycket tillämpas även 3, 9 och 12-15 åå samt 6 kap. 1 å tredje stycket. Vad som där sägs om återbetalnings— skyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till försäkringskassan. Betalning till försäkringskassan skall dock ske allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.
Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan tillfälle att i samband med försäkringskassans krav på betalning i enlighet med
denna paragraf utkräva den del av obetalda underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.
Anstånd
12 å Den allmänna försäkringskassan får på ansökan av den bidrags— skyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra återbetal- ningsskyldigheten. Anstånd skall medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. Därvid skall bestämmelserna om förbehållsbe- lopp i 7 kap. 4 och 5 åå utsökningsbalken tillämpas. Anstånd får ock- så beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden.
13 å Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.
Det belopp som beslutet om anstånd avser skall betalas före åter- betalning som avser senare tid. Den bidragsskyldige är, sedan an- ståndsbeslutet upphört, inte skyldig att på grund av anståndet någon månad betala mer till försäkringskassan än det månadsbelopp som återbetalningsskyldigheten fastställs till eller skulle ha fastställts till, om 4-8 åå hade tillämpats på den bidragsskyldiges inkomst. För över— stigande belopp skall nytt beslut om anstånd meddelas.
14å Den allmänna försäkringskassan skall upphäva eller ändra ett beslut om anstånd, om sådana ändrade förhållanden har inträtt som medför att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre om— fattning. Den som har beviljats anstånd är skyldig att göra anmälan om ändrade förhållanden till försäkringskassan.
Efterth
15 å Den allmänna försäkringskassan får på ansökan av den bidrags- skyldige helt eller delvis efterge statens fordran avseende återbetal— ningsskyldighet och ränta, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden.
Ränta
16å Om den bidragsskyldige inte betalar fastställt återbetalnings— belopp i rätt tid eller har beviljats anstånd med återbetalning, skall ränta betalas på skulden. Den allmänna försäkringskassan behöver inte kräva betalning för räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning. Före varje kalenderår fastställer regeringen den ränta som skall gälla.
Av den bidragsskyldige inbetalade belopp skall i första hand av- räknas på upplupen ränta.
6 kap. Övriga bestämmelser
Behörig försäkringskassa
1 å Ett ärende om stöd enligt denna lag prövas av den allmänna försäkringskassa som barnet är inskrivet hos eller skulle ha varit in- skrivet hos, om åldersvillkoret i 1 kap. 4å lagen (1962:381) om all- män försäkring varit uppfyllt.
Finns det ingen behörig försäkringskassa enligt första stycket skall ansökan göras hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Frågor om återbetalningsskyldighet och om minskning av under- hållsstöd enligt 2 kap. 7 å andra stycket prövas dock av den försäk- ringskassa som den bidragsskyldige är inskriven hos eller skulle ha varit inskriven hos, om åldersvillkoret i 1 kap. 4 å lagen om allmän försäkring varit uppfyllt. Är den bidragsskyldige inte inskriven och skulle han eller hon inte heller under angiven förutsättning ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa, skall Stockholms läns allmän- na försäkringskassa pröva dessa frågor.
Överklagande m.m.
2 å Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Bestämmelserna i 20 kap. 10—13 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av en försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassans beslut tillämpas också i ärende enligt denna lag.
I försäkringskassan skall socialförsäkringsnämnden pröva ärenden om eftergift enligt 5 kap. 15 å. Detsamma skall gälla omprövning av beslut om återkrav enligt 4 kap. 13 å, om det belopp som felaktigt har betalats ut överstiger tio procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 å lagen om allmän försäkring.
3 å Rätten till underhållsstöd får inte överlåtas och får inte utmätas.
4 å I ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske genom kun- görelse enligt 15 å delgivningslagen (1970:428). Meddelande enligt 4 kap. 2 å som skall delges får delges enligt 12 å delgivningslagen en-
dast om det finns anledning att anta att den bidragsskyldige har avvi— kit eller på annat sätt håller sig undan.
Så Beslut om återbetalningsskyldighet och ränta får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.
6 å Vad som i lagen (1962:381) om allmän försäkring är föreskri- vet om Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkrings- kassoma tillämpas också i fråga om försäkringskassomas handlägg- ning av underhållsstöd enligt denna lag.
Följande bestämmelser i lagen om allmän försäkring tillämpas också i ärenden enligt denna lag:
- 17 kap. 1 å om sammanträffande av förmåner och bistånd enligt socialtjänstlagen, - 20 kap. 3 å tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersätt- ning, - 20 kap. 8 å första-tredje styckena och 9 å om skyldighet att lämna uppgifter, — 20 kap 8 å fjärde stycket om utredningsåtgärder.
Bestämmelserna i 20 kap. 8 å första-tredje styckena om skyldighet att lämna uppgifter och i 20 kap. 8 å fjärde stycket om utredningsåt- gärder tillämpas också i fråga om den bidragsskyldige.
7 å Regeringen får förordna att barn som inte har något medborgar- skap eller som är politisk flykting skall ha samma rätt till underhålls- stöd enligt 2 kap. som svenskt barn.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Genom lagen upphävs lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Be— stämmelserna i den lagen gäller dock fortfarande i fråga om under— hållsstöd som avser tid före ikraftträdandet.
3. Med inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension likställs vid tillämpning av denna lag tilläggspension i form av barnpension som beräknats med tillämpning av punkt 4 eller 5 i övergångsbestämmelsema till lagen om efterle- vandepension. Vid den samordning som skall ske mellan yrkesskade- livränta och underhållsstöd enligt 3 kap. 5 å skall minskning enligt andra stycket nämnda bestämmelse i första hand göras på underhålls- stödet och därefter på beloppet enligt 2 kap. 4 å första stycket 2 lagen om efterlevandepension.
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk— rmg
dels att 5 kap. 11 å, 8 kap., 10 kap. 4 å, 14 kap., 16 kap. 3, 7 a, 10 och 11 åå, punkterna 2—10, 13—14 och 18-20 i övergångsbestämmel— sema till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag samt punkterna 5-7 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 3, 5 och ? åå, 5 kap. 5 å, 10 kap. 2 å, 16 kap. 1, 2, 8 och 9 åå, 17 kap. 2 å och 20 kap. 3 å skall ha följande lydelse,
dels att 16 kap. 4 å i paragrafens lydelse enligt lagen (1997:1312) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att 16 kap. 5 å och 20 kap. 2å i paragrafemas lydelse enligt lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att 5 kap. 1, 3, 4 och 7 åå i paragrafemas lydelse enligt lagen (1998:704) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att punkt 1 i övergångsbestämmelsema till lagen (19792127) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap. 3 %
En försäkrad, som uppbär hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension enligt denna lag eller uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han börjat uppbära hel ålders- pension, har inte rätt till sjukpen- ning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utgå för högst 180 dagar.
En försäkrad, som uppbär hel förtidspension enligt denna lag eller hel särskild efterlevande- pension enligt lagen ( I999:000) om efterlevandepension eller har uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han eller hon börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter in- gången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dess— förinnan har börjat uppbära hel
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utges för högst 180 dagar.
Så
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenning— försäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 å första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundan- de inkomst. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som av- ses i ] å andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpen— ninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstför- hållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av bety- delse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller sär- skild efterlevandepension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pen— sion ändras med hänsyn till änd— ring i den försäkrades arbetsför— måga eller, vid särskild efterle- vandepension, förmåga eller möj- lighet att bereda sig inkomst ge- nom arbete,
b) när förtidspension enligt denna lag eller särskild efterle- vandepension enligt lagen (1999-000) om efterlevandepen- sion beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevande— pension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade. Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättnings- period som inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått känne- dom om inkomständringen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller (1 är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om för- säkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973z349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa, bidrag enligt förordningen (1995:938) om utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,
2. genomgår vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbet- marknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndi ghet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidi— gast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 å föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför- svarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäk- ringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpen- ningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsar- betstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under ut— bildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b å eller 22 kap. 7 å och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
76. Författningsförslag SOU 1998:120 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För en försäkrad som avses i 10 c å första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäk- rade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjuk- penning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
75
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades ar— betsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjuk— dom föreligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomis— ka, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vil- ken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärde- delar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbe— te, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgiva- ren tillfälligt erbjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.
Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga ar— bete eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b å eller 22 kap.
Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäk— rade inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsätt-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning särskilt beaktas om den försäkrade efter åtgärd som avses i 7 b å eller 22 kap. kan försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.
Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbets- förmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäk- rades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde och femte styckena skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.
Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsför— mågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.
Om den försäkrade uppbär Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild ef— förtidspension enligt denna lag terlevandepension enligt denna eller särskild efterlevandepen- lag, skall vid prövning av den sion enligt lagen (I999:000) försäkrades rätt till sjukpenning om efterlevandepension, skall bedömningen av hans arbetsför- vid prövning av den försäkra- måga ske med bortseende från des rätt till sjukpenning be— den nedsättning av förmågan eller dörrmingen av hans arbetsför- möjligheten att bereda sig in- måga ske med bortseende från komst genom arbete som ligger den nedsättning av förmågan till grund för utgående pension. eller möjligheten att bereda sig
inkomst genom arbete som
ligger till grund för utgående pension.
5 kap. 1 %
En försäkrad som är bosatt i Sve— En försäkrad som är bosatt i rige har rätt till folkpension i form Sverige har rätt till folkpension i av förtidspension, efterlevande- form av förtidspension och han- pension och handikappersättning dikappersättning som utgör till- som utgör tillägg till pension lägg till pension
a) enligt 3 och 4 åå i förhållande till det antal år för vilka tillgodo— räknats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5-7 och 9-11 åå i för- b) enligt 5-7 och 9-10 åå i för- hållande till det antal år som till— hållande till det antal år som till-
Nuvarande lydelse
godoräknats som bosättningstid i
Sverige.
SOU 1998:120 Föreslagen lydelse
godoräknats som bosättningstid i Sverige.
En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i form av ålderspension enligt 3 å i förhållande till det antal år för vilka till- godoräknats pensionspoäng för tilläggspension.
En svensk medborgare som är bosatt utomlands har rätt till folk- pension enligt första stycket a.
3é
Folkpension enligt 1 å första stycket a eller andra stycket be- räknas i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberätti- gade eller, när fråga är om efter-
Folkpension enligt 1 å första stycket a eller andra stycket be— räknas i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberätti- gade vid tilläggspensionens be-
levandepension, den avlidne vid tilläggspensionens beräkning tillgodoräknats pensionspoäng.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpen- sion med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte föreligger krävs att antalet år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats uppgår till minst tre.
räkning tillgodoräknats pen- sionspoän g.
45
Med år för vilket har tillgodoräk— nats pensionspoäng likställs vid beräkning av förtidspension och efterlevandepension
1. år, för vilket pensionspoäng inte har tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 11 kap. 6å första stycket, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 å andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning eller bestämmelserna i 11 kap. 7 å denna lag, i detta lagrums lydelse före den ljanuari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
Med år för vilket har tillgodo- räknats pensionspoäng likställs vid beräkning av förtidspension
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjö- mansskatt, samt
4. såvitt gäller person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963, för vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.
5å
Folkpension enligt lå första Folkpension enligt lå första
stycket b beräknas på grundval av den sammanlagda tid varunder den pensionsberättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne kan tillgodoräknas bosättningstid i Sverige.
stycket b beräknas på grundval av den sammanlagda tid varun- der den pensionsberättigade kan tillgodoräknas bosättningstid i Sverige.
För rätt till folkpension krävs att bosättningstid i Sverige kan till- godoräknas för minst tre år.
Vid beräkning av bosättnings— tid bortses från tid före det år då den pensionsberättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han fyllt eller skulle ha jyllt 64 år.
Vid beräkning av bosättnings— tid bortses från tid före det år då den pensionsberättigade uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han eller hon fyllt eller skulle
fylla 64 år.
Om bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år, utges folk— pension med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka bosättningstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Bosättningstiden sätts ned till närmaste hela antal år.
7å
Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap. 2 eller 3å utlän- ningslagen (1989z529) skall som bosättningstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bo- satt i sitt tidigare hemland från
Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap. 2 eller 3 å utlän- ningslagen (1989z529) skall som bosättningstid även tillgodoräk- nas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från
Nuvarande lydelse
och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mel- lan den tid under vilken den för- säkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att den för- säkrade första gången kom till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år. I fråga om förtidspension eller efterlevande- pension skall i stället för året då den försäkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pensionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.
Föreslagen lydelse
och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet till— godoräknas som svarar mot för— hållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det år då han eller hon fyll- de 64 år och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med det år då han eller hon fyll— de 64 år. I fråga om förtidspen- sion skall i stället för året då den försäkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pen- sionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.
Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstill- stånd med stöd av 3 kap. 2 eller 3 å utlänningslagen (19891529) skall gälla även en försäkrad som
a) annars beviljats uppehållstillstånd på grund av att han eller hon ansetts som flykting enligt konventionen d. 28 juli 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning, eller
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 å 2 eller 3 utlänningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt motsvarande äldre bestämmelser.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap. 2 %
Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i kriminal- vårdsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å måna- den belöpande folkpension ej utgå högre belopp än regeringen be— stämmer.
Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket sägs icke skall utgivas.
Om ett barn under en hel må- nad på statens bekostnad erhåller vård på anstalt eller annars kost och bostad, får barnpension inte utges för den månaden. Sådan förmån får dock utges för tid då barnet är inackorderat vid sa- meskola. I fråga om elev i specialskola må I fråga om elev i specialskola pensionsförmån utgå utan hinder av bestämmelserna i första och tredje styckena för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid äga bestämmelserna om vårdbi- drag i 9 kap. 5å tredje stycket motsvarande tillämpning
får pensionsförmån utges utan hinder av bestämmelserna i första stycket för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid har bestämmelserna om vårdbi— drag i 9 kap. 5å tredje stycket motsvarande tillämpning.
16 kap. 1 &
Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkrings- kassa i enlighet med vad regeringen förordnar. I fall som närmare anges av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför- säkringsverket, skall försäkringskassan dock utan ansökan besluta om hel ålderspension till en hos kassan inskriven pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65 år, om han inte skriftligen begärt annat.
Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjuk— penning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens för- ordnande.
Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vil- ken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. Mot— svarande gäller i fråga om sär- skild ejterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.
Uppbär en försäkrad sjukbi— drag eller har handikappersätt- ning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.
I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.
För kostnader för läkarunder- sökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, han— dikappersättning, vårdbidrag eller särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regering en eller, efter rege- ringens bemyndigande, Riksför- säkringsverket föreskriver.
2å
Som villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersättning får föreskrivas att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus eller un- derkasta sig undersökning av viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till vårdbidrag och, såvitt gäller efterlevande, särskild ef- terlevandepension. För kostnader som uppstår med anledning av en
För kostnader för läkarunder- sökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, han- dikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskri— ver.
Som villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersätt- ning får föreskrivas att den för- säkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjuk— hus eller underkasta sig under- sökning av viss läkare. Motsva- rande gäller i fråga om rätt till vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan föreskrift skall ersättning
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sådan föreskrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad rege- ringen förordnar.
I fråga om rätt till förtidspension gäller även vissa bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b å.
lämnas i enlighet med vad rege- ringen förordnar.
4å
Pension skall betalas ut månadsvis. Om årspensionen uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av pensionsbe- lopp för månad skall den årspen- sion, från vilken beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela krontal, som är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller pensio- nen för den månad som beräk- ningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skola samtliga den pensionsberättigade tillkomman- de pensionsförmåner anses som en pension. Avrundning skall i första hand göras å folkpension enligt 6, 7 eller 8 kap.
Vid beräkning av pensions- belopp för månad skall den årspension, från vilken beräk- ningen utgår, avrundas till när- maste hela krontal, som är jämnt delbart med tolv. Är årspen- sionsbeloppet lägre än tolv kro- nor, bortfaller pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skall samtliga den pensionsbe— rättigade tillkommande pen- sionsförmåner enligt denna lag anses som en pension. Avrund- ning skall i första hand göras på folkpension enligt 6 eller 7 kap. 5 &
Ålderspension utges från och med den månad varunder den försäkra- de fyller 65 år eller, om han eller hon önskar att pensionen skall börja utges tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pen- sionsansökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 å andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.
Efterlevandepension utges från och med den månad då den för- säkrade avlidit eller, om han eller
Nuvarande lydelse
hon vid sin död uppbar ålders- pension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet intrajfat.
Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.
Annan pension än ålderspen- sion får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller han— dikappersättning, två år före an- sökningsmånaden. Ålderspension får betalas ut tidigast för månaden närmast efter ansökningsmåna- den. Har den försäkrade uppburit förtidspension eller särskild ef— terlevandepension omedelbart före 65 års ålder får dock ålders- pension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmåna- den.
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. Zå skall minskas med vad som utbe- talats i omställningspension en- ligt 14 kap. 455 eller särskild ef- terlevandepension enligt 14 kap. 5 5 för den tid som barnpensions- beloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbe- talningen av omställningspensio- nen eller den särskilda efterle- vandepensionen.
Föreslagen lydelse
Inträder rätt till ålderspension vid annan tidpunkt än som åsyf- tas i första stycket, skall pensio- nen betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.
Annan pension än ålderspen- sion får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om handikappersättning, två år före ansökningsmånaden. Älderspension får betalas ut tidigast för månaden närmast efter ansökningsmånaden. Har den försäkrade uppburit förtids— pension enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1999:000) om ef- terlevandepension omedelbart före 65 års ålder får dock ålders- pension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmåna- den.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
85
Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 å eller 13 kap. 1 å är skyldig att, om hans arbetsför- måga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan om det hos allmän försäkrings- kassa. Motsvarande skall gälla den som uppbär efterlevandepen- sion eller förmån enligt 9 kap., om förhållandena ändras så att rätten till pensionen eller förmå- nen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyl- digheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 å eller 13 kap. 1 å är skyldig att, om hans arbets— förmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra an- mälan om det hos allmän försäk- ringskassa. Motsvarande skall gälla den som uppbär förmån enligt 9 kap., om förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälnings- skyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldra- balken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.
9ä
Pensionsförrnån utgår, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars upp— hört. Vårdbidrag utgår till och med månaden före den då barnet fyller 16 år. Omställningspension och särskild efterlevandepension utgår längst till och med månaden före den då den efterlevande bll- ler 65 år.
Pensionsförmån utges, om inte något annat är särskilt föreskri- vet, till och med den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Vårdbidrag utges till och med månaden före den då barnet fyller 16 år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 kap. 2 &
Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskade- försäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgi— vas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller den utgående livräntan vore för— höjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstek- niska grunderna svarar mot engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ål- derspension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pen- sionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.
Folkpension i förrn av ålders- Folkpension i form av ålders- pension eller efterlevandepension pension minskas med tre fjärde— samt tilläggspension i form av efterlevandepension minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom ef- terlevande. Avdrag på tilläggs- pension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan in- träjfat.
Minskning enligt denna para- graf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen
delar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevan- de.
Minskning enligt denna para- graf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen
SOU 1998:120 Nuvarande lydelse
skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller barnpension med minst en fjärde— del och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av det belopp som annars skulle ha ut-
Föreslagen lydelse
skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension med minst en fjärdedel och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av det belopp som annars skulle ha utgått.
gått. I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt
eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring föreskrives i 4 kap. 4 å och 6 kap. 1 å sagda lag.
20 kap. 2 &
Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen, vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a å, i detta lagrums lydel— se före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension likställas med år för vilka pensionspo- äng tillgodoräknats.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 å likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4å också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Har någon med socialnämn- dens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i ad- optionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension bar- net anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adop- tivföräldern var bosatt här i lan- det vid den tidpunkt då han eller hon avled.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 aå andra stycket
skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organi- sationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F— skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F- skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a å tredje stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
35
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läka- res föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap. 8 å;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilsele- dande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller reha—
Vägrar en försäkrad utan gil- tig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller reha-
bilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a åå, 7 kap. 3 bå eller 22 kap. 4, 5 och 7 åå får sjukpenning eller förtidspension helt eller del- vis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erin- rats om denna påföljd. Motsva- rande skall gälla i fråga om sär- skild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap.
3å.
bilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a åå, 7 kap. 3 b å eller 22 kap. 4, 5 och 7 åå får sjukpen- ning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 å eller vägrar att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det.
1. Svensk medborgare som är född år 1929 eller tidigare eller som är född senare men den 1 juli 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension samt uppbar sådan pension också vid utgången av år 1992, har, om han varit mantalsskriven i Sverige för det år varunder han fyllt sextiotvå år och för de fem åren närmast dessför- innan, rätt att vid bosättning ut— omlands uppbära folkpension med samma belopp som skulle ha ut— gått vid bosättning i Sverige.
Vid tillämpningen av mantals— skrivningskravet i föregående stycke likställs år efter år 1991 då den försäkrade varit folkbokförd i Sverige den 1 november året in- nan med år då han varit mantals— skriven här.
3. Folkpension i form av ål- derspension, förtidspension eller efterlevandepension som utges för december 1992 och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall utan hinder av 5 kap. 5 å i dess nya lydelse anses grundad på en bosättningstid om 40 år. Det-
1. Svensk medborgare som är född år 1929 eller tidigare eller som är född senare men den 1 juli 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension eller för- tidspension samt uppbar sådan pension också vid utgången av år 1992, har, om han eller hon varit mantalsskriven i Sverige för det år varunder han eller hon fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan, rätt att vid bosätt- ning utomlands uppbära folkpen— sion med samma belopp som skulle ha utgått vid bosättning i Sverige. Vid tillämpningen av mantals- skrivningskravet i föregående stycke likställs år efter år 1991 då den försäkrade varit folkbok— förd i Sverige den 1 november året innan med år då han eller hon varit mantalsskriven här.
3. Folkpension i form av ål- derspension eller förtidspension som utges för december 1992 och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall utan hinder av 5 kap. 5 å i dess nya lydelse anses grundad på en bosätt— ningstid om 40 år. Detsamma
Nuvarande lydelse
samma skall gälla folkpension i form av ålderspension som utges till den som senast i december 1992 fyllde 65 år och som då var berättigad till ålderspension och i fråga om efterlevandepension för det fall att dödsfallet har inträffat i december 1992 men efterlevan— depension utges först för januari 1993 på grund av att den avlidne vid dödsfallet uppbar ålderspen- sion eller förtidspension. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om sådan folkpension som utges med reducerat belopp till följd av 5 kap. 2 å i dess äldre lydelse eller på grund av motsvarande be- stämmelse i en sådan överens— kommelse som avses i 20 kap. 15 å första stycket.
Vad som sägs i första stycket om efterlevandepension gäller också folkpension iform av änke— pension, som utges med stöd av övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för- säkring.
SOU 1998:120 Föreslagen lydelse
skall gälla folkpension i form av ålderspension som utges till den som senast i december 1992 fyllde 65 år och som då var be- rättigad till ålderspension. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om sådan folkpension som utges med reducerat belopp till följd av 5 kap. 2 å i dess äldre lydelse eller på grund av motsvarande bestämmelse i en sådan överens- kommelse som avses i 20 kap. 15 å första stycket.
1 fall då folkpension i form av förtidspension utges för december 1992 och det efter ikraftträdandet sker en ändring av den andel enligt 7 kap. 2 å varmed förtidspension utges, skall bestämmelserna i första stycket gälla också i fråga om den förtidspension som utges efter änd- ringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser om efterlevandepension skall fortfarande till- lämpas såvitt gäller sådan pension som avser tid före ikraftträda ndet. 3. Äldre bestämmelser i punkten 7 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk- ring gäller även efter ikraftträdandet för en efterlevande som är född år 1937 eller tidigare och som omedelbart före ikraftträdandet uppbar
SOU 1998:120 Författningsförslag 91 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
folkpension i form av ålderspension beräknad på grundval av nämnda bestämmelse. Äldre bestämmelser i denna punkt gäller vidare för en efterlevande som är född år 1936 eller år 1937 och som omedelbart före ikraftträdandet uppbar och vid den tidpunkt då uttag av ålders- pension görs uppbär folkpension i form av änkepension.
försäkring
Härigenom föreskrivs att punkten 2 i övergångsbestämmelsema till lagen (l998:704) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk— ring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdandet. För tid därefter skall äldre bestämmelser i 5 kap. 1, 3, 8 och 13 åå fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
Föreslagen lydelse
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdandet. För tid därefter skall äldre bestämmelser i 5 kap. 1 och 3 åå, 8 å första och andra styckena samt 13å fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Äldre bestämmelser i 5 kap. 8 å tredje stycket skall fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare och som den 1 januari 2001 uppbär folkpension i form av ålderspen- sion som har beräknats med stöd av 5 kap. 8 5 tredje stycket i dess äldre lydelse eller som då upp— bär folkpension i form av hel särskild efterlevandepension.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:382) angående infö- rande av lagen om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 16, 17 och 32 åå lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i fråga om änkepension som avser tid före ikraftträ— dandet.
6. Förslag till Lag om ändring i lagen
(1969:205 ) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om pensionstill- skott dels att 2 b och 5 åå skall upphöra att gälla, dels att 2 c och 3 åå skall ha följande lydelse, dels att 1 å i paragrafens lydelse enligt lagen (l998:705) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att 4 å i paragrafens lydelse enligt lagen (1998:690) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
lå
Till folkpension i form av förtids- pension, omställningspension eller särskild efterlevandepension utges pensionstillskott enligt den- na lag. Sådant tillskott utges ock- så till folkpension iform av änke- pension, som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelsema till lagen (1988.'881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för- säkring.
Föreslagen lydelse
Till folkpension i form av för- tidspension utges pensionstill— skott enligt denna lag.
Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.
2cå
Pensionstillskottet till ålderspen- sion, omställningspension, sär- skild efterlevandepension, änke- pension eller förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän för— säkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension utgör motsvarande andel av det pen—
sionstillskott som anges i 2, 2 a eller 2 b 5.
Pensionstillskottet till ålderspen— sion eller förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension ut- gör motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i 2 eller 2 & å.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35
Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålders- pension, änkepension, omställ- ningspension, särskild efterlevan- depension eller förtidspension har rätt till pensionstillskott endast i den mån tilläggspensionen inte uppgår till det belopp som följer av2,2a,2beller2cå.
Om pensionstillskott till ålders- pension, omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension eller förtidspension utges med viss andel av oavkortat sådant tillskott till följd av 2 c å, skall avräkning enligt första stycket göras på ett oavkortat pensionstillskott och andelsbe- räkning enligt 2 cå göras på det belopp som framkommer efter denna avräkning.
45
Vid tillämpning av 3å skall, då pensionspoäng enligt 4 kap. 8å lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension på grund av underlåten eller bristande av— giftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift
Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålders- pension eller förtidspension eller har inkomstgrundad omställ- ningspension eller särskild ef- terlevandepension eller tilläggs- pension i form av änkepension enligt lagen (1999:000) om ef- terlevandepension har rätt till pensionstillskott endast i den mån tilläggspensionen och den inkomstgrundade efterlevande- pensionen inte uppgår till det belopp som följer av 2, 2 a eller 2 c å.
Om pensionstillskott till ål- derspension eller förtidspension utges med viss andel av oavkor- tat sådant tillskott till följd av 2 c å, skall avräkning enligt första stycket göras på ett oavkortat pensionstillskott och andelsbe- räkning enligt 2 c å göras på det belopp som framkommer efter denna avräkning.
Vid tillämpning av 3å skall, då pensionspoäng enligt 4 kap. 8 å lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräk- nats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspen- sion, som skulle ha utgetts om
Nuvarande lydelse
betalats. Därvid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension, omställningspension eller särskild efterlevandepension som skulle ha utgetts om full avgift betalats.
Föreslagen lydelse
full avgift betalats. Därvid skall inte beaktas sådan tilläggspen- sion i forrn av änkepension eller inkomstgrundad omställ- ningspension eller särskild ef- terlevandepension enligt lagen (1999:000) om efterlevandepen- sion som skulle ha utgetts om full avgift betalats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande såvitt avser pensionstill- skott för tid före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 4 å skall gälla också i fråga om tilläggspension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension som med stöd av punkt 7 eller 9 i övergångsbestämmelsema till lagen (1999:000) om efterlevandepension utges för tid efter ikraftträdandet.
7. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4, 6, 7, 9 och 11 åå samt 6 kap. 1 och 7 åå lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsätt- ningar som anges i 8 kap. 2 59 andra och tredje styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring, längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.
Bestämmelserna i 20 kap. 2 5 fjärde stycket lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om rätt till livränta enligt denna paragraf.
Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de när- mare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställ- ningspension i 8 kap. 4 och 5 åå lagen (1962:381) om allmän för- säkring.
Föreslagen lydelse
5 kap. 4 5
Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsätt- ningar som anges i 2 kap. 2 9" andra-fjärde styckena lagen (1999:000) om efterlevandepen- sion, längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 ar.
Bestämmelserna i 2 kap. ] å andra stycket lagen om efterle- vandepension tillämpas även i fråga om rätt till livränta enligt denna paragraf.
65
Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de när- mare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställ- ningspension i 3 kap. 1-4 åå" lagen (1999:000) om efterlevan- depension.
Nuvarande lydelse
75
Rätt till särskild efterlevandeliv- ränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om sär- skild efterlevandepension i 8 kap. 6-10 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vad som sägs om särskild efterlevandepension i 16 kap. 2, 3 och 7 a åå" lagen om allmän för- säkring tillämpas även i fråga om särskild efterlevandelivränta.
9å
Bestämmelserna i 8 kap. 12 5 lagen (1962:381) om allmän för- säkring tillämpas även i fråga om särskild efterlevandelivränta en- ligt denna lag. Minskning som där sägs skall, om den efterlevande samtidigt har rätt till särskild ef- terlevandepension enligt lagen om allmän försäkring, i första hand göras på den särskilda efterlevan— delivräntan.
llå
Föreslagen lydelse
Rätt till särskild efterlevandeliv- ränta har efterlevande make un- der de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om särskild efterlevandepension i 4 kap. 1-9 åå lagen (1999:000) om efterlevandepension.
Bestämmelserna i 4 kap. 13 och 14 få lagen (1999:000) om ef- terlevandepension tillämpas även i fråga om särskild efterlevande- livränta enligt denna lag. Minsk— ning som där sägs skall, om den efterlevande samtidigt har rätt till särskild efterlevandepension enligt lagen om efterlevandepen- sion, i första hand göras på den särskilda efterlevandelivräntan.
Överstiger livräntoma till de efterlevande efter en försäkrad sam- mantagna det ersättningsunderlag som anges i 3 å, sätts livräntoma ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Bestämmelserna i 16 kap. 1 59
första, tredje och femte styckena,
5 ; femte och sjunde styckena samt 8 och 9 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel.
Bestämmelserna i 7 kap. ] 5, 2 59 tredje och fjärde styckena samt 4 och ]] åå lagen (1999:000) om efterlevandepen- sion tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
lå
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtids- pension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring med anledning av den inkomstförlust som har för- anlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Är någon som har rätt till liv— ränta enligt 4 eller 5 kap. samti- digt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk— ring, efterlevandepension enligt lagen (1999:000) om efterlevan- depension eller underhållsstöd till efterlevande barn enligt la- gen (I999:000) om underhålls- stöd med anledning av den in- komstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensio- nen och underhållsstödet.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlå- ten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 å första stycket lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 å andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträf— fat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
7å
Bestämmelserna i 3 kap. 17 å, 10 kap. 4 5 första stycket, 16 kap. [15 och 20 kap. 3—7 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetal—
Bestämmelsema i 3 kap. l7å och 20 kap. 3-7 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring samt 3 kap. 14 5, 7 kap. 7 och 12 åå, 8 kap. 55 och 9 kap. ] 59 lagen (1999:000) om ejierlevan- depension om förmåner som
100 Författningsförslag SOU 1998:120 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ningsskyldighet, preskription, samrnanträffar, indragning och utmätningsförbud och rätt till nedsättning av ersättning i vissa skadestånd har motsvarande till- fall, återbetalningsskyldighet, lämpning i fråga om ersättning preskription, utmätningsförbud från arbetsskadeförsäkringen. och rätt till skadestånd har mot- svarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeför- säkringen. Vad som sägs i 17 kap. ] å lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. 1 fall då rätt till livränta grundas på dödsfall till följd av en arbets- skada som har inträffat före ikraftträdandet gäller, om annat inte sägs i punkt 3, fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta.
3. De nya bestämmelserna om omställningslivränta och särskild ef- terlevandelivränta i 5 kap. 6 och 7 åå gäller även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit har inträffat under något av åren 1990-2000 under förutsättning att den efterlevande till följd av dödsfallet inte samtidigt har rätt till änkepension enligt 6 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension.
8. Förslag till Lag om ändring i lagen (19941308) om bostadstillägg till pensionärer
Härigenom föreskrivs att 1 å lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lå
Bostadstillägg enligt denna lag lämnas till den som är bosatt i Sverige samt uppbär
1. ålderspension, förtidspen- sion, omställningspension, eller särskild efterlevandepension en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
1. ålderspension eller förtids- pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
2. hustrutillägg enligt lagen (1994:309) om hustrutillägg,
3. änkepension med stöd av övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring, eller
3. änkepension som utges en- ligt 6 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension till änkor som är födda år 1944 eller tidi- gare samt änkepension som ut- ges enligt punkt 13, 14, 15, 18 eller 19 i övergångsbestämmel- serna till lagen om efterlevande- pension, eller 4. pension enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bostadstillägg lämnas inte till pensionär som enbart uppbär ålders— pension för tid före den månad han fyller 65 år.
Särskilt bostadstillägg kan lämnas enligt 7 å till pensionär som upp- bär bostadstillägg enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i fråga om bostads— tillägg som avser tid före ikraftträdandet.
3. Rätt till bostadstillägg enligt denna lag skall för tid efter ikraftträ- dandet föreligga också för den som är bosatt i Sverige och uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension med stöd av
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
punkterna 7-9 i övergångsbestämmelsema till lagen (1999:000) om efterlevandepension
9. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1998:702) om
garantipension
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:702) om garantipension dels att punkten 4 i övergångsbestämmelsema till lagen skall upp— hävas, dels att 2 kap. 6 å skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap
6å
Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år uppbar hel förtids- pension eller hel särskild efterle- vandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmånligare än en beräkning enligt 1-5 åå, som försäkringstid för garantipension tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkning av förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år uppbar hel förtids- pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmånligare än en beräk- ning enligt 1-5 åå, som försäk- ringstid för garantipension till- godoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräk— ning av förtidspensionen.
10. Förslag till Lag om ändring i kornrnunalskattelagen (1928z370)
Härigenom föreskrivs att 19 å kommunalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 å
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva,
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lot— teri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som upp— går till högst 100 kronor,
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:38l)om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldra— penning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild för— fattning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265)om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 å 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkring— en utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshava- re i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den månersättningen avser annan
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpe- skilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egen— domen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av närings- verksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skatte- pliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;
ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyck— ande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 å;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av Skadeförsäkring, och premieåter- betalning på grund av Skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mångivaren enligt 20 å eller punkt 5 av anvisningarna till 46 å icke är berättigad till av- drag för utgivet belopp; stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvis— ningarna till 32 å;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 å;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (19731349), inter- natbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i ar- betsmarknadsutbildning samt med dem ifråga om sådant bidrag lik- ställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktion- sersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och för- allmänt barnbidrag och för- längt barnbidrag, samt barnpen- längt barnbidrag, samt under- sion enligt lagen om allmän hållsstöd till efterlevande barn försäkring till den del pensionen enligt lagen (1999:000) om un- för varje månad den avser inte derhållsstöd och inkomstgrundad överstiger en tolftedel av fyrtio barnpension enligt lagen procent eller, vid pension efter (1999:000) om efterlevandepen-
Nuvarande lydelse
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pen- sionen avser samt sådan i 17 kap. 2 å lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven liv— ränta i form av efterlevandeliv- ränta till barn enligt lagen (1954z243) om yrkesskadeför- säkring eller enligt annan i
SOU 1 998 : 1 20 Föreslagen lydelse
sion till den del det sammanlag- da beloppet av underhållsstöd och barnpension för varje månad det avser inte överstiger 1 173 kronor eller, om båda föräldrar- na avlidit, 2 346 kronor samt sådan i 7 kap. 13 och 14 åå la- gen om efterlevandepension och 3 kap. 5 å lagen om underhålls-
nämnda lagrum angiven författ— ning till den del livräntan för- anlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skatte— pliktig;
stöd angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yr— kesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av underhållsstöd eller inkomst- grundad barnpension som inte är skattepliktig;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 åå lagen om allmänförsäkring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för mer- kostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a åå samma lag, ersättning för merut- gifter för resor enligt 3 kap. 7 a å samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbi- drag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstings- kommunala medel till den vårdbehövande; assistansersättning enligt lagen (l993z389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (l994z308) om bostadstillägg till pen- sionärer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (198811463) om bidrag vid adoption av utländska barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn;
ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnad- sersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen av- ser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-ländema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 å;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders- mjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 bas- belopp avrundat till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den delintäktema under ett beskattningsår inte överstiger 5 OOOkronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande för- man;
ränta enligt 61 å lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,5 kap. 13 å lagen (19842151) om punktskatter och prisregleringsavgif- ter, 40 å lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndig- heter, 33 å tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 åå skatte- betalningslagen (19971483);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 å 3 och 4 la- gen(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovi- sas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;
ränta enligt 22 å tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag, vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (19941200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxe— ringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför— säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 å3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 å.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gång— en vid 2002 års taxering.
1. Inledning
1.1. Utredningens uppdrag
Utredningens om efterlevandepension direktiv (Dir. 1996z51) framgår av vad statsrådet Maj—Inger Klingvall anförde vid regeringssamman- träde den 13 juni 1996 i samband med att hon bemyndigades att till- kalla en särskild utredare för att göra en översyn av systemet för ef- terlevandepension och att vid behov lämna förslag till förändringar.
I direktiven ges inledningsvis en allmän bakgrund till uppdraget. Det erinras om att reglerna för efterlevandepension varit föremål för en grundläggande översyn inom ramen för Pensionsberedningens arbete och att resultatet härav finns redovisat i betänkandet Efterle- vandepension (SOU 1987:55) samt att detta arbete föranlett riksdagen att besluta om omfattande förändringar på området (prop.1987/88:171, bet.1987/88:SfU29, rskr.1987/88:401). Huvud- syftet med efterlevandepensionsreforrnen var att få till stånd ett köns- neutralt efterlevandeskydd och att anpassa reglerna till de förändring— ar som hade inträffat under senare årtionden i fråga om kvinnors för- värvsarbete samt familjemönster och samhällsförhållanden i övrigt. Av betydelse för de ändrade reglerna var även de kraftigt ökade kost- nader som skulle ha uppkommit med oförändrade regler. Förändring— arna innebar bland annat att den dåvarande livsvariga änkepensionen ersattes av en tidsbegränsad omställningspension som utges till såväl kvinnor som män. Vidare infördes en särskild efterlevandepension. Samtidigt beslutades om långtgående övergångsbestämmelser för dem som redan uppbar änkepension vid ikraftträdandet samt även för and- ra kvinnor födda före år 1945 och dessutom särskilda övergångsbe- stämmelser också för yngre kvinnor. Bampensionen ändrades i vissa delar, och barntillägget liksom hustrutillägget avskaffades.
I direktiven hänvisas vidare till att ålderspensionssystemet, enligt de riktlinjer som beslutats av riksdagen, skall reformeras (prop.l993/94:250, bet.1993/94:SfU24, rskr.l993/94:439). Denna reformering innebär grundläggande förändringar av ålderspensions-
systemet. I direktiven nämns att den inkomstrelaterade pensionen — till skillnad mot vad som gäller i ATP—systemet - kommer att baseras på hela livsinkomsten, vilket stärker kopplingen mellan avgift och för— mån. Detta innebär bl.a. att ATP i form av ålderspension för vissa personer helt eller delvis ersätts av en ny inkomstrelaterad ålderspen- sion. Vidare ersätts det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott med en garantipension som avräknas mot den inkomstrelaterade pensionen. Garantipensionsnivån skall vara avpas- sad så att det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) samtidigt kan avskaffas. Detta innebär att samma skatteregler kommer att gälla för pensionärer och förvärvsaktiva.
Därefter ger direktiven en kortare redogörelse för regler om efterle- vandepension som finns i dag och denna pensionerings uppbyggnad samt anger några utgångspunkter för utredningsarbetet. Det framhålls där bl.a. att de förmåner som finns i dagens regelsystem skall ligga fast, dvs. att det även i det nya systemet skall finnas omställningspen- sion, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension, barnpension samt änkepension enligt övergångsregler. Därutöver an- ges att den samverkan som i dag finns beträffande nuvarande ålders- och efterlevandepension bör gälla även sedan ålders— pensionssystemets konstruktion ändrats i enlighet med riktlinjerna för pensionsreformen. Vägledande skall därvid bl.a. vara att efterlevan- depensioneringen skall harmoniera med den reformerade ålders- pensionen vad gäller den inkomstrelaterade delen samt att efterlevan- depensionen även i det nya systemet skall avse viss del av den avlid- nes inkomstrelaterade pension.
Vidare erinras i direktiven om att efterlevandeskyddet i dag som regel utgör endast en kompletterande inkomst snarare än den efterle— vandes enda inkomst. Detta medför enligt direktiven att det inte finns lika vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för efterlevande- skyddet som i ålderspensionssystemet. En uppgift för utredaren är därför att undersöka behovet av ett grundskydd och även att föreslå hur ett sådant eventuellt grundskydd skulle kunna konstrueras. För det fall utredaren kommer fram till att ett grundskydd bör finnas, bör ut- gångspunkten vara att detta skall vara inkomstprövat i likhet med vad som skulle komma att gälla enligt då föreslagna regler för den över- gångsvisa änkepensionen från folkpensioneringen. Utredaren bör dock enligt direktiven inte utesluta andra former av behovsprövning.
Direktiven framhåller vidare att en anpassning till de nya reglerna för ålderspension innebär att det generella grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott försvinner. I en ny efterlevandepen- sionering utan dessa delar blir konstruktionen så annorlunda att utre— daren bör pröva huruvida de nuvarande nivåerna för inkomstrelaterad efterlevandepension behöver anpassas.
Ytterligare en fråga som tas upp är den omständigheten att den nya annorlunda konstruktionen av efterlevandepensioneringen, till följd av det reformerade ålderspensionssystemet, kommer att leda till svårig— heter att på individnivå åstadkomma ett med dagens regler likvärdigt nettoutfall. En utgångspunkt härvid bör för utredaren vara att föreslå övergångsregler som motverkar alltför stora minskningar för dem som redan uppbär efterlevandepension vid ikraftträdandet av de nya reg- lerna. För dem som nybeviljas efterlevandepension efter ikraftträdan- det skall utgångspunkten vara att de nya principerna skall gälla.
Om den avlidne inte uppbar pension vid dödsfallet görs enligt da— gens regler en fiktiv beräkning av ATP för den avlidne enligt samma principer som gäller för beräkning av förtidspension. Enligt direktiven kan det vara rimligt att förslagen i detta avseende i möjligaste mån anknyter till reglerna för förtidspension. Utredaren är emellertid oför- hindrad att föreslå andra lösningar.
Även bampensioneringen behöver anpassas till det nya ålderspen- sionssystemet. Genom direktiven åläggs utredningen att utforma den inkomstrelaterade delen av barnpensionen så att utfallet så långt möj- ligt blir likvärdigt med vad reglerna före ikraftträdandet ger. Även det garantibelopp som skall finnas i en reformerad barnpension bör vara likvärdigt med den garantinivån från folkpensioneringen om 40 % av det fastställda basbeloppet som gäller i dag.
Vidare framhåller direktiven att den samordning som i dag finns beträffande efterlevandepension och ålderspension från folkpensione- ringen bör finnas kvar även i ett nytt efterlevandepensionssystem. Samordningen innebär att folkpension i form av efterlevandepension upphör när folkpension i form av ålderspension börjar betalas ut, dock senast fr.o.m. den månad den efterlevande fyller 65 år. Inte heller efterlevandepension från tilläggspensioneringen betalas ut efter 65 års ålder. Undantag gäller emellertid för den övergångsvisa änkepensio— neringen, där ATP efter den avlidne maken kan utges livsvarigt. Det är, enligt direktiven, inte rimligt att annan efterlevandepension än änkepension i form av ATP enligt äldre bestämmelser betalas ut efter den tidpunkt då garantipension till ålderspensionärer kan börja utges. Oavsett om ålderspension tas ut vid 65 års ålder eller vid en senare tidpunkt skall därför efterlevandepension kunna betalas ut bara fram till 65 års ålder.
Härutöver finns enligt gällande regler andra samordningsbestäm— melser som rör efterlevandepension såsom samordning med yrkesska— delivräntor och förtidspension. Motsvarande principer för samordning som gäller i dagens system bör enligt direktiven gälla även i det nya systemet för efterlevandepension. Direktiven anger dock att utredaren är oförhindrad att föreslå andra lösningar.
Mot bakgrund av att de nuvarande efterlevandepensionsbestämmel- serna varit i kraft i ett antal år samt med beaktande av det pågående
förändringsarbete som sker av ålderspensionssystemet m.m. är det enligt direktiven lämpligt att utredaren gör en utvärdering av de nuva- rande reglernas funktion. En sådan analys skall ha till syfte att bedö— ma om det finns skäl att förändra villkoren för rätt till efterlevande— pension eller för beräkning av sådan pension. Det åläggs utredningen att vid behov lämna förslag till de förändringar som befinnes påkalla— de för dem som beviljas efterlevandepension efter ikraftträdandet. Dessutom åläggs utredaren genom direktiven att också se över behov och möjligheter till förenklingar av gällande övergångsbestämmelser beträffande änkepensioneringen. Utgångspunkten härvid bör dock vara att de övergångsregler som avser kvinnor födda före år 1945 skall få en motsvarighet även med den nya konstruktionen.
I direktiven anförs slutligen att den framtida efterlevandepensionen till barn och vuxna kommer att bestå av en inkomstrelaterad del och möjligen ett grundskydd. Även här blir således pensionens storlek beroende av den försäkrades inkomst. Det kan därför vara rimligt att motsvarande koppling mellan avgift och förmån finns inom efterle- vandeskyddet så att den inkomstrelaterade delen är avgiftsfinansierad medan det eventuella grundskyddet finansieras med skattemedel. Ut- redaren är dock oförhindrad att föreslå andra lösningar. Vad gäller efterlevandepension enligt äldre bestämmelser kan eventuellt andra överväganden beträffande finansieringen behöva göras. Utredaren skall lämna förslag till vilken finansieringsform som bör väljas för den övergångsvisa änkepensionen. Utredaren åläggs att lägga förslag som inte innebär att de totala kostnaderna för efterlevandepension på kort och lång sikt ökar. Med tanke på de finansieringsbehov som finns för ålderspensionsreformen som helhet bör särskild uppmärksamhet riktas mot de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Utredaren är därför oförhindrad att lämna alternativa förslag som leder till lägre kostnader.
I direktiven anges även att det nya regelsystemet för efterlevande- pension bör brytas ur lagen (1962:381) om allmän försäkring och regleras i en särskild lag.
1.2. Uppläggningen av arbetet
Tyngdpunkten i detta betänkande ligger på överväganden om efterle— vandepensioneringens utformning vid en harmoniering med det re- formerade ålderspensionssystemet samt förslag till ett härför anpassat efterlevandepensionssystem. Med hänsyn till den anknytning som finns mellan efterlevandepensioner och andra förmåner såsom under— hållsstöd samt yrkes- och arbetsskadelivräntor har vi även beträffande dessa förmåner lämnat förslag till vissa förändringar.
Under utredningsarbetet har 17 sammanträden hållits varav två intematsammanträden under hösten 1997 och våren 1998. I direktiven anvisade samråd med Utredningen (S 1995:08) om socialförsäkring- ens personkrets, Premiereservutredningen (S 1994:07) och Genomfö- randegruppen (S 19942G) har genomförts. Dessutom har utredningen haft samråd med Utredningen (S 1997103) om ersättning vid långva- rigt nedsatt arbetsförmåga och Utredningen (S 1997:149) om utform— ning av garantipension för ålderspensionärer födda 1937 eller tidigare samt Utredningen (S 1997:25) om översyn av inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer. Under hela utredningsarbetet har ut- redningen haft fortlöpande kontakter med Riksförsäkringsverket (RFV). Under arbetets gång har en mängd beräkningsarbeten gjorts för att finna lösningar för en harmoniering av efterlevandepensione— ringen till det reformerade ålderspensionssystemet. Underlaget för dessa beräkningar har tillhandahållits av RFV. En del av beräkningar- na har dessutom gjorts av RFV på utredningens uppdrag. Slutligen har RFV bistått med beräkningar beträffande kostnadskonsekvenser av de av utredningen föreslagna förändringarna.
Utredningen har till Finansdepartementet den 20 februari 1998 avgett ett remissyttrande över departementspromemorian Ds (1998:7) AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet.
2. Gällande bestämmelser om pension m.m
2.1. Inledning
2.1.1. Den allmänna pensioneringen
Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa system utgår pension som ålderspension, förtidspension samt efterlevandepension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension enligt övergångsregler och barn- pension. Dessutom finns inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner såsom handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg och bamtillägg enligt övergångsbestämmelser. I särskilda lagar finns reg- ler om pensionstillskott och bostadstillägg till pensionärer.
Såväl folk- som tilläggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. Försäkrad enligt AFL är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Försäkrad för tilläggspension är dessutom utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg även om han inte är eller anses bosatt i riket. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses dock - om regeringen inte föreskriver annat - vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljan- de make eller därmed jämställd samt barn som inte fyllt 18 år.
För att anpassa de allmänna pensionsförmånemas storlek till pen- ningvärdesutvecklingen relateras dessa, jämte de särskilda folkpen- sionsförrnånema, till basbeloppet. För folkpensioneringens del inne- bär detta att flertalet förmåner utges med viss andel av basbeloppet. Inom tilläggspensioneringen uppräknas såväl de löpande pensionsför— månema som den intjänade pensionsrätten på grundval av basbelop- pet. Detta fastställs av regeringen för varje år och grundas på konsu— mentprisemas förändring. Vid beräkning av bl.a. folk- och tilläggs- pension minskas emellertid fr.o.m. år 1993 basbeloppet med två pro-
centenheter (det s.k. minskade basbeloppet). Enligt riksdagens beslut den 8 juni 1998 skall emellertid det minskade basbeloppet successivt avvecklas (SFS 1998:677). För beräkning av utgående förmåner år 1999 skall basbeloppet reduceras med endast en procent. Fr.o.m. år 2000 skall det fastställda basbeloppet användas vid nämnda beräk— ning. Även tidigare har riksdagen fattat beslut om justeringar av bas- beloppet i syfte att begränsa uppräkningen av pensionerna, vilket har haft till effekt att pensionerna inte fullt ut följt konsumentprisökning- en. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (PGI) och pensions- poäng för ATP används emellertid ett förhöjt basbelopp.
År 1998 är basbeloppet 36 400 kr och det förhöjda basbeloppet 37 100 kr.
2.1.2. Folkpension
Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet vid ålderdom, lång— varig sjukdom, gravt handikapp, m.m. Ålders— och förtidspensioner utges här med i princip enhetliga belopp som är desamma för alla och således oberoende av den försäkrades tidigare inkomster eller avgifts- betalning.
För rätt till folkpension krävs enligt AFL antingen minst tre år med ATP—poäng eller s.k. jämställda år eller minst tre bosättningsår. Kra- vet på kvalifikationstid gäller både svenska och utländska medborga- re. Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 (se kapitel 5) kan även för— säkringstider som har fullgjorts i andra EU/EES—länder räknas med vid avgörandet av om kravet på en viss minsta tids bosättning eller förvärvsverksamhet skall anses uppfyllt.
Folkpensionema är fr.o.m. år 1993 avhängiga av den berättigades (eller såvitt avser efterlevandepensioner den avlidnes) försäkringstid i så måtto att det för rätt till oavkortad folkpension krävs bosättning i Sverige under minst 40 år mellan 16 och 64 års ålder eller minst 30 år med intjänade ATP-poäng. Därvid används den anknytningsregel som är mest förmånlig för den försäkrade. Vid kortare tids bosättning re- spektive kortare tids förvärvsarbete här i landet reduceras folkpensio- nen proportionellt. Som bosättningstid i Sverige räknas tid under vil- ken den försäkrade varit folkbokförd i landet. Härutöver kan även annan tid beaktas: t.ex. tid under vilken en person före folkbokföring— en vistats i Sverige efter det att uppehållstillstånd sökts, under förut- sättning att sådant tillstånd senare beviljas (5 kap. 6 å AFL).
Inträffar pensionsfallet i förvärvsaktiv ålder utges folkpensionsför— månen på grundval av den bosättningstid som kan tillgodoräknas den pensionsberättigade eller den avlidne t.o.m. året före pensionsfallet. Därutöver kan under vissa förutsättningar även bosättningstid för tiden därefter t.o.m. det år den pensionsberättigade eller den avlidne fyller eller skulle ha fyllt 64 år tillgodoräknas vid pensionsberäkning-
en. Om den pensionsberättigade eller den avlidne inte kan tillgodo- räknas minst fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet som bosättningstid, skall som framtida bosättningstid tillgodoräknas så stor andel av tiden fr.o.m. pensions— fallet t.o.m. det år då den pensionsberättigade skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den bosättningstid som kan tillgodo- räknas fr.o.m. det år då den pensionsberättigade fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidspe- riod.
Dessa regler inom folkpensioneringen infördes för att få till stånd en anpassning till reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71, som bl.a. ställer krav på likabehandling av svenska medborgare och medborgare i annat EU—land vid bedömningen av rätten till sociala trygghetsför— måner. Förordningen innehåller också regler om exporträtt inom EU för de trygghetsförmåner som faller under förordningens tillämp- ningsområde (se närmare härom i kapitel 5).
En försäkrad som är bosatt i Sverige har enligt 5 kap. 1 å AFL rätt till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterle- vandepension. Sådan pension utges, som ovan nämnts, i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng eller i förhållande till det antal år som tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.
Rätt till ATP—baserad folkpension tillkommer även svensk medbor- gare som är bosatt utomlands. Också personer som omfattas av för- ordningen (EEG) nr 1408/71 och som således är bosatta i annat EG/EES-land kan få sin folkpension beräknad efter de ovan angivna reglerna. Denna således framräknade pension, oavsett om denna är ATP—baserad eller bosättningsbaserad, får sedan exporteras inom EG/EES i relevanta andelar. Detsamma gäller för medborgare i länder med vilka Sverige har slutit internationella konventioner med liknan- de innebörd. I övrigt förekommer inte någon export av folkpensions— förmåner till utländska medborgare.
2.1.3. Försäkringen för tilläggspension
Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och efterlevandepension. Rätten till tilläggspension är relaterad till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft fr.o.m. det år han fyllt 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Till arbetsinkomster hänförs inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Pensionsgrundan- de är även olika socialförsäkringsersättningar m.m. som kan sägas träda i stället för förvärvsinkomster enligt närmare regler i 11 kap. 2 å AFL. Rätten till tilläggspension är inte beroende av svenskt medbor— garskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså
oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sveri- ge eller utomlands.
Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek. Denna fastställs på grundval av den pensionsgrundande inkomsten (PGI). PGI utgörs av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkning av PGI bortses från inkomster som överstiger sju och ett halvt förhöjt basbelopp (278 250 kr år 1998). Belopp från vilket sålunda skall bortses avräk- nas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete. För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för den försäkrade skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng är den pensions- grundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande förhöj— da basbeloppet. Poängen beräknas med två decimaler. I fråga om för- säkrad som uppburit förtidspension från tilläggspensioneringen gäller särskilda regler för beräkning av pensionspoäng. Med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats en försäkrad jämställs vid beräkningen av tilläggspension s.k. vårdår. Sådana kan efter skriftlig ansökan hos den allmänna försäkringskassan tillgodoräknas en här i riket bosatt förälder som under större delen av ett år har vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre år.
Tilläggspension är, på samma sätt som rätten till folkpension, av— hängig av den berättigades (eller såvitt gäller efterlevandepensioner den avlidnes) antal år med intjänade ATP-poäng (eller för framtiden antagna år). Vid färre än 30 år reduceras tilläggspensionen proportio- nellt. Sker pensionsfallet under den pensionsberättigades förvärvsak- tiva ålder kan under vissa förutsättningar hänsyn tas även till år fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. det år den pensionsberättigade eller den avlidne uppnår eller skulle ha uppnått 64 år (se avsnitt 2.3).
2.2. Ålderspension
Hel ålderspension från folkpensioneringen som tas ut från 65 års ål— der motsvarar för en ensam pensionstagare 96 % av det minskade basbeloppet. För en gift pensionär utgör ålderspensionen 78,5 % där- av. Möjlighet finns till partiellt pensionsuttag. Pensionstillskott utges till ålderspensionär som har låg eller ingen ATP (eller därmed jäm- förbar pension enligt utländsk lagstiftning) med maximalt 55,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionstillskottet minskas krona för krona med den ATP och utländska pension som betalas ut. Likaså minskas pensionstillskott i motsvarande mån som folkpensionens huvudför— mån om den försäkrade inte uppfyller kravet på 40 års bosättning eller 30 år med intjänade ATP-poäng.
Den garanterade minimipensionen utgör således för en ensamståen- de pensionstagare 151,5 % och för en gift pensionär 134 % av det
minskade basbeloppet för pensionstagare som uppfyller kravet på 40 års bosättning eller 30 års ATP-poäng.
Av betydelse för många pensionstagare är även de särskilda skatte- förrnånema i form av särskilt grundavdrag vid beskattning (SGA). Dessa innebär att en ålderspensionär som har enbart folkpension jämte pensionstillskott i praktiken är befriad från inkomstskatt. Vid stigande annan inkomst i form av pension, t.ex. ATP, avtrappas det särskilda grundavdraget successivt.
Möjlighet finns till förtida respektive uppskjutet pensionsuttag. Efter framställning från den försäkrade kan ålderspension från folk— pensioneringen utges tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 61 år. Förtida uttag kan begränsas till viss del av pensionen men måste göras samtidigt inom både folk— och tilläggspensioneringen. Vid förtida uttag reduceras den årliga pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag ökar årspensionen livet ut, allt enligt i huvudsak för- säkringsmatematiska beräkningsgrunder.
Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad varunder han fyller 65 år, under förut- sättning att pensionspoäng har tillgodoräknats honom för minst tre år. Möjlighet föreligger på samma sätt som för folkpension till förtida respektive uppskjutet uttag samt även till uttag av partiell pension.
Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsvarar 60 % av produkten av det basbelopp som har fastställts för året och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, be- räknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 1/30 för varje felande år. Särskilda beräkningsregler gäller för svenska med- borgare som är födda under något av åren 1911-1927 samt även för utländska medborgare som är födda år 1923 eller tidigare.
2.3. Förtidspension
Förtidspension utges till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år, om hans arbetsförmåga på grund av sjuk- dom eller annan nedsättning av den psykiska eller fysiska prestations- förmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Vid nedsättning som inte bedöms som varaktig men ändock som bestående under avsevärd tid kan sjukbidrag utgå. Sjuk- bidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt följer det samma regler som förtidspension.
Arbetsförrnågebedömningen skall göras utifrån en i stort sett strikt medicinsk bedömning. Vid denna bedömning skall beaktas den för-
säkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförrnågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Om det finns särskilda skäl får vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsför- hållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande om— ständigheter.
Folkpension i form av hel förtidspension utgår med 90 % av det minskade basbeloppet för ensamstående försäkrad och med 72,5 % av det minskade basbeloppet för gift försäkrad. Därtill tillkommer i före— kommande fall pensionstillskott till förtidspension, som uppgår till maximalt 111,5 % av det minskade basbeloppet.
En förutsättning för rätt till tilläggspension iform av förtidspension är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år pensionsfallet inträffar. Storleken av hel förtidspension motsva— rar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berätti- gad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 65 års ålder. Pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. det år då pensionsfallet inträffar t.o.m. det år då han uppnår 64 års ålder har tillgodoräknats vissa pen- sionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med an— tagandepoäng skall äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrundande in- komst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräk— na sig pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.
Antagandepoäng beräknas enligt den av två metoder som ger det för den försäkrade förmånligaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av po— ängförvärven under samtliga är t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn tas till åren med de högsta poängtalen.
Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kun— na få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräk- nas förtidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pensions- poäng enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr.o.m. den månad den försäkrade uppnår 65 års ålder. Det fordras dock alltid att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år.
2.4. Efterlevandepension
2.4.1. Inledning
Efterlevandepensioneringen har förändrats vid upprepade tillfällen under årens lopp. Till barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar har alltsedan år 1937 lämnats bidrag i olika former från samhället. En särskild änkepension tillskapades genom 1946 års lag om folkpensio— nering.
Under 1970- och 1980-talen skedde ett omfattande reformarbete beträffande de då gällande familjepensionsbestämmelsema. Detta arbete resulterade i ändrade regler som trädde i kraft den 1 januari 1990. Huvudsyftet med reformen var att anpassa stödet till efterlevan— de inom den allmänna pensioneringen till de förändringar som hade inträffat under de senaste årtiondena i fråga om kvinnors förvärvsar- bete samt beträffande familjemönster och samhällsförhållanden i öv- rigt.
2.4.2. Tidigare bestämmelser på området
Familjepension till vuxna efterlevande
De före den 1 januari 1990 gällande reglerna tillkom i sina huvuddrag år 1960. Enligt dessa bestämmelser utgavs änkepension och barnpen— sion från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Någon rätt till änk- lingspension fanns inte inom något av pensionssystemen.
Rätt till änkepension från folkpensioneringen enligt dessa regler hade en änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i fem år eller hade (den rättsliga) vårdnaden om och stadigvarande bodde tillsammans med barn, som var under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tid— punkten för dödsfallet. Något krav på att det skulle vara ett biologiskt barn till änkan eller den avlidne fanns inte. Om änkan upphörde att ha barn under 16 år i hemmet, skulle vid bedömningen av hennes rätt till änkepension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
Med änka likställdes i fråga om rätt till änkepension från folkpen— sioneringen ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som hade varit gift med eller hade eller hade haft barn med honom. Därvid jämställdes den tid under vilken kvinnan oavbrutet hade sammanbott med mannen fram till hans död med tid under vil- ken äktenskap bestått. En kvinna hade däremot inte rätt till änkepen-
sion efter sin make eller därmed jämställd om hon levde åtskild från honom vid hans död och efter det sammanlevnaden upphört stadigva— rande sammanbott med annan man med vilken hon hade varit gift eller hade eller hade haft barn.
Änkepensionen drogs in om kvinnan ingick nytt äktenskap eller om hon stadigvarande sammanbodde med man med vilken hon varit gift eller hade eller hade haft barn. Om det nya äktenskapet upplöstes inom fem år eller om sammanboendet upphörde inom samma tid, började änkepensionen ånyo att utgå, om övriga förutsättningar för rätt till änkepension alltjämt var för handen.
En änka som fyllt 50 år vid mannens död eller den därmed jämför— bara tidpunkten erhöll änkepension från folkpensioneringen med 96 % av basbeloppet (senare sänkt till 90 % av basbeloppet). Samma belopp utgick till änka vars rätt till änkepension grundade sig på sammanbo- ende med bam under 16 år. För annan änka minskades beloppet med 1/15 för varje år varmed änkans ålder vid mannens död eller den tid- punkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 ar.
För en kvinna som blivit änka efter den 30 juni 1960 utgick änke— pension från folkpensioneringen utan inkomstprövning. För kvinnor som blivit änkor dessförinnan skedde en inkomstprövning av pensio- nen enligt särskilda regler.
Om en kvinna för samma månad ägde rätt till såväl förtidspension som änkepension utgick endast en av dessa förmåner, varvid änkan ägde välja vilken av dem hon önskade. Fr. o. m. den månad änkan fyll- de 65 år utbyttes - till skillnad från vad som var fallet inom tilläggs- pensioneringen- änkepensionen mot ålderspension.
Rätt till änkepension från tilläggspensioneringen förelåg enligt nämnda före den 1 januari 1990 gällande bestämmelser om den avlid— ne försäkrade vid sin död varit berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller om den försäkrade skulle ha varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävdes för rätt till förtidspension.
Änkepension utgick till änka efter försäkrad, om äktenskapet hade varat minst fem ar och hade ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte var uppfyllda, var änkan likväl berättigad till änkepension om den försäkrade efterläm- nade barn som också var barn till änkan. Det var härvid utan betydelse om barnet var minderårigt eller hade uppnått vuxen ålder.
Till skillnad från vad som gällde inom folkpensioneringen krävdes alltid ett äktenskap för rätt till änkepension från tilläggspensionering- en Änkepensionen drogs in om änkan på nytt ingick äktenskap. Upplöstes detta äktenskap innan det bestått 1 fem ar, skulle änkepen- sionen emellertid börja utges ånyo.
Rätten till änkepension från tilläggspensioneringen påverkades inte av att kvinnan samtidigt var berättigad till förtids— eller ålderspension.
Änkepensionens storlek var beroende av om den försäkrade förut- om änkan efterlämnade barn som var berättigat till tilläggspension i form av barnpension efter honom. Om så var fallet utgjorde änkepen- sionen 35 % av den avlidnes egenpension, dvs. i princip den förtids- eller ålderspension som utgick till den avlidne eller - om sådan pen- sion inte utgick - den pension som han skulle ha erhållit om rätt till förtidspension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Fanns inte något pensionsberättigat barn, var änkepensionen 40 % av denna pension.
Barnpension.
Barnpension från folkpensioneringen utgick till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar hade avlidit.
Bampensionen från folkpensioneringen utgjorde 26 % av basbe- loppet. Barnpensionen skulle emellertid alltid utgå med sådant belopp att pensionen i förening med barnet tillkommande tilläggspension i form av barnpension utgjorde 62 % av basbeloppet om båda för— äldrarna hade avlidit, 31 % av basbeloppet om barnet samtidigt upp— bar bidragsförskott samt 41 % av basbeloppet i övriga fall då barnet uppbar pension efter en av föräldrarna. I sistnämnda fall beaktades även eventuellt utgående änkepension till kvinna som barnet stadigva— rande sammanbodde med. Om flera barn var berättigade till barnpen- sion, fördelades vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen. Nivåerna om 26 och 41 % inom bampensioneringen tillkom den 1 juli 1986 då nivån höjdes från 25 respektive 40 %. I samband med den reformering av efterlevandepensioneringen som genomfördes den 1 januari 1990 ändrades nivåerna åter till 25 respektive 40 %.
Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkom avliden försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen var beroende av om pensionsberättigad änka fanns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnade en avliden man en änka och ett pensionsberättigat barn blev barnets pension 15 % av faderns egenpension. Var ett barn ensamt pensionsberättigat, blev barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Fanns flera barn än ett, ökades de nu angivna procent— talen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelades lika mellan barnen.
2.4.3. Reformeringen av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner
Den 1 januari 1990 trädde det nuvarande systemet för efterlevande- pensioner i kraft. Enligt uttalanden i förarbetena till dessa bestämrnel— ser skulle tyngdpunkten bl.a. ligga på att garantera efterlevande min—
deråriga barn ett tryggat underhåll och en tillfredsställande standard. Bampensionema skulle därför förstärkas. Dessutom skulle de till vuxna efterlevande utgående förmånerna göras könsjämlika, dvs. samma regler skulle gälla för kvinnor och män. Förmånema skulle även göras mer tidsbegränsade och behovsinriktade än dåvarande änkepensionsregler. Stödet skulle i första hand bestå av aktiverande åtgärder och inte enbart ta sikte på ett ekonomiskt tillskott. Efterle- vande i yrkesaktiv ålder som vid dödsfallet saknar arbete eller har arbete bara i begränsad omfattning skulle i första hand beredas hjälp att finna en lämplig sysselsättning.
Vidare var avsikten att de förmåner som utbetalas från efterlevan— depensioneringen till vuxna efterlevande skulle ha till syfte att utgöra ett komplement till de insatser som görs på andra områden för att kompensera för de ekonomiska konsekvenserna av ett dödsfall. I första hand skulle de förmåner som utbetalas ge ekonomisk kompen- sation för de direkta följderna av dödsfallet. Syftet skulle huvud- sakligen vara att ge ekonomiskt stöd till en efterlevande under den tid som går åt för att komma över de särskilda svårigheter som den för- ändrade familjesituationen medför, dvs. en behovsinriktad och tidsbe- gränsad förmån. Ett särskilt stöd, framhölls det, skulle även ges till dem som saknar möjlighet att klara sin försörjning genom eget för- värvsarbete på grund av dödsfallet.
2.4.4. Nuvarande regler inom efterlevandepensioneringen
Efterlevandepension utges enligt nuvarande regler inom både folk- och tilläggspensioneringen i form av omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension enligt övergångsbestämmelser och barnpension.
Efterlevandeförmåner till vuxna efterlevande
Inom folk- och tilläggspensioneringen utges till man eller kvinna vars maka/make har avlidit folkpension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension. Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. Med make jäm- ställs inom efterlevandepensioneringen även registrerad partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.
Rätt till förlängd omställningspension har en efterlevande make, som inte har fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvaran- de sammanbodde med barn under tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av dem eller om den efterlevande oavbrutet sam-
manbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Omställningspension utges under sex månader från dödsfallet. Omställningspensionen kan emellertid utbetalas för längre tid om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. I sådant fall utges omställningspension fram till den tidpunkt då det yngsta barnet fyller 12 år.
Rätt till sådan förlängd omställningspension upphör om den efter— levande ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.
Omställningspension kan aldrig utges efter det att den efterlevande uppnått 65 års ålder.
För tiden efter det att rätten till omställningspension upphört kan särskild efterlevandepension utges. Rätt till sådan pension har en ef- terlevande make, som inte fyllt 65 år och som uppfyller övriga villkor för rätt till omställningspension, om den efterlevandes egna möjlig— heter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara inte endast kortvarig. Särskild efterlevandepension kan utges tills vidare eller för begränsad tid, exempelvis under det att den efterlevande ge- nomgår utbildning e.d. Vid bedömningen av om den efterlevandes förvärvsmöjlighet är nedsatt skall beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättnings- förhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter. Något medicinskt kriterium uppställs således inte såsom för rätt till förtids- pension.
Särskild efterlevandepension kan utges som hel eller partiell för- män (en fjärdedel, halv eller tre fjärdedels). Omprövning av pensio- nen skall ske minst en gång vart tredje år.
Uppbär den efterlevande omställningspension eller ålderspension kan inte särskild efterlevandepension utges samtidigt. Särskild efter— levandepension kan inte heller utges med anledning av sådan nedsätt— ning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till sjukpenning eller egenlivränta enligt lagen (1976:380) om arbets— skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.
Från särskild efterlevandepension skall enligt en minskningsregel som finns i 8 kap. 12 å AFL avräkning ske med hänsyn till bl.a. för- tidspension, arbetslöshetsersättning och vuxenstudiebidrag som den
efterlevande har rätt till. Om särskild efterlevandepension till följd av bestämmelserna om bosättnings- respektive ATP-baserad folkpension utges med endast viss andel av oavkortad sådan pension, skall minsk- ningen av pensionen med ersättningen enligt ovan göras endast med hänsyn till motsvarande andel av förmånen. Dessa bestämmelser gäl- ler även i fråga om motsvarande förmåner som utges till den efterle- vande på grundval av utländsk lagstiftning.
Rätt till särskild efterlevandepension upphör på samma sätt som förlängd omställningspension om den efterlevande ingår nytt äkten- skap eller sarnrnanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Likaså upphör rätten till särskild efterlevandepension då den efterlevande fyller 65 år.
Omställningspension och hel särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges med 90 % av det minskade basbeloppet. I förekommande fall kan jämte omställningspension och särskild efter- levandepension utges pensionstillskott med maximalt 61,5 % av det minskade basbeloppet om övriga villkor för rätt till denna förmån är uppfyllda.
För det fall den avlidne inte uppfyllt kravet på 40 bosättningsår (eller antagna bosättningsår) eller 30 år med intjänade ATP-år (eller motsvarande antagna år) sker en proportionell reducering av pensio- nen.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen beräknas på den avlidnes ålderspension eller, om dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder, på en faktisk eller beräknad förtidspension. Härvid beaktas, utöver den avlidnes faktiskt intjänade pensionspoäng, även i vissa fall framtida antagna pensionspoäng. Sådana antagandepoäng för tiden fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år beaktas under förutsättning att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgo- doräknas pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallet. Om något av dessa kvalifikationskrav är uppfyllt, beräknas antagandepoäng enligt den av två metoder som ger det förmånligaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagan- depoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga är fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagan— depoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn tas till åren med högsta poängtalen.
Storleken av omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen är beroende av om det samtidigt utges
barnpension eller inte. Finns det efter den avlidne barn som har rätt till barnpension, utgör omställningspensionen 20 % av den avlidnes egenpension. I annat fall uppgår sådan pension till 40 % av den avlid- nes egenpension.
På samma sätt som inom folkpensioneringen skall särskild efter- levandepension från ATP minskas med hänsyn till vissa andra förrnå- ner som den efterlevande har rätt till, såsom förtidspension, arbetslös— hetsersättning och vuxenstudiebidrag m.m.
En vuxen efterlevande som är berättigad till efterlevandepension kan också komma i åtnjutande av bostadstillägg till pensionärer eller bostadsbidrag till bamfamiljer (se avsnitt 2.5). Även bestämmelserna om särskilt grundavdrag för folkpensionärer kan skattemässigt leda till en gynnsam behandling av vuxna efterlevande (se avsnitt 2.5).
Barnpension
Barnpension inom folkpensioneringen utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Sådan pension utges även till barn som har fyllt 18 år om och så länge barnet därefter bedriver studier på grund- eller gymnasieskolenivå. Rätt till pension föreligger dock längst t.o.m. juni månad det år då bamet fyller 20 år. En förut- sättning för att barnpension skall utbetalas även efter det barnet fyllt 18 år är att barnet då bedriver studier enligt ovan eller återupptar så- dana studier innan det fyller 19 år.
Barnpension efter en avliden förälder utges för år räknat från folk- pensioneringen på en grundnivå om 25 % av det minskade basbelop- pet. Pensionen skall dock alltid utges med sådant belopp att den till- sammans med tilläggspension i form av barnpension som utbetalas till barnet utgör 40 % av basbeloppet (1 213 kr per månad är 1998). Detta utgör således en form av garantinivå. Har barnets båda föräldrar avli- dit utgår barnpension med dubbelt så höga belopp. För det fall den avlidne föräldern inte uppfyllt kravet på 40 bosättningsår (inklusive framtida bosättningsår) eller 30 intjänade ATP—år (inklusive motsva- rande antagna år) sker en proportionell reducering av pensionen.
Barnpension inom tilläggspensioneringen utges på samma villkor som inom fokpensioneringen. För ett barn utgör barnpensionen 30 % av den avlidnes beräknade egenpension (se beträffande motsvarande underlag under efterlevandeförmåner till vuxna efterlevande). Finns fler barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas därefter lika mellan barnen.
Om efterlevandepensionema till barn och vuxna efterlevande från tilläggspensioneringen efter en försäkrad sammantagna överstiger den avlidnes beräknade egenpension, sätts efterlevandepensionema ned
proportionellt så att de tillsammans motsvarar denna förtidspension eller ålderspension.
Änkepension enligt övergångsregler
Vid reformeringen av efterlevandepensioneringen konstaterades att det var varken möjligt eller önskvärt att fr.o.m. de nya reglernas ikraftträdande den 1 januari 1990 helt upphäva de dåvarande reglerna om änkepension och då låta dessa ersättas fullt ut av det nya systemet för efterlevandepensionering. När det gällde kvinnor ansågs det att det nya regelsystemet primärt skulle gälla för de generationer som vuxit upp under den samhällsstruktur och med de familjemönster som i sig var grunden för hela reformen. Inte heller borde rätten till redan be- viljade änkepensioner påverkas av de nya beståmrnelsernas införande. Hänsynen till de kvinnor som redan uppbar änkepension enligt det gamla systemet och även till främst äldre och medelålders kvinnor i övrigt ansågs göra det nödvändigt att under en lång övergångstid bi- behålla det gamla systemet med änkepension. Till följd härav infördes också omfattande och långtgående övergångsbestämmelser.
Enligt dessa gäller således det äldre regelsystemet, som redovisats i avsnitt 2. 4. 2, i större eller mindre utsträckning också fortsättningsvis inom både folk- och tilläggspensioneringen. Övergångsbestämmelser— na har' 1 huvudsak följande innebörd.
1. Kvinnor som redan före den 1 januari 1990 hade rätt till änkepen- sion har fortsatt rätt till sådan pension. Pensionen utbetalas med till- lämpning fullt ut av dessa tidigare bestämmelser. Detta gäller både folk- och tilläggspension. Sedan april 1997 inkomstprövas folkpen- sionsdelen (se avsnitt 2.5). 2. Kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare och som varit gifta med den sedermera avlidne den 31 december 1989 följer fullt ut de äldre reglerna om änkepension och kan nybeviljas sådan pension - i prakti- ken numera endast tilläggspension - även när dödsfallet inträffar efter de nya bestämmelsemas ikraftträdande. Denna grupp omfattas inte alls av det reformerade efterlevandepensionssystemet. 3. Kvinnor som är födda under något av åren 1930—1944 och som varit gifta (eller i fråga om folkpension därmed likställda) med den seder- mera avlidne den 31 december 1989 kan nybeviljas änkepension ock- så vid dödsfall år 1990 eller senare. För tid före det kvinnan fyller 65 år utbetalas änkepensionen med tillämpning fullt ut av äldre regler. Inkomstprövning sker av folkpensionsdelen sedan den 1 april 1997. Från 65-årsmånaden samordnas ATP i form av änkepension med den tilläggspension i form av ålderspension som kvinnan erhåller. Samordningen går i princip till så, att änkepensionen reduceras med beloppet för ålderspensionen, dvs. änkepensionen utbetalas bara i den mån den överstiger kvinnans egen ålderspension. Det finns emellertid
en garantiregel som innebär att kvinnan alltid har rätt till en samman- lagd pension som motsvarar viss andel av summan av kvinnans egen och mannens beräknade ålderspension, dvs. änkepensionen reduceras enbart ned till denna garantinivå. Denna nivå utgör 60 % för kvinnor födda år 1930, 58 % för födda år 1931, 56 % för födda år 1932, 54 % för födda år 1933, 52 % för födda år 1934 och 50 % för kvinnor födda åren 1935—1944.
Kvinnor i denna kategori - liksom kvinnor i kategori 1 och 2 — om- fattas enbart av äldre regler och inte alls av det reformerade systemet för efterlevandepension. Detta gäller både folk- och tilläggspension.
4. Kvinnor som är födda år 1945 eller senare omfattas av det reforrne- rade regelsystemet och kan beviljas omställningspension och särskild efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen.
Gifta kvinnor (och såvitt gäller folkpension därmed likställda) i denna åldersgrupp har dessutom rätt till vad som kan sägas motsvara den änkepension som intjänats före år 1990. Om en sådan kvinna vid utgången av år 1989 uppfyllde kraven för rätt till änkepension från folkpensioneringen (dvs. då fyllt 36 år och varit gift eller därmed lik- ställd med den avlidne mannen i minst fem år eller då hade vårdnaden om barn under 16 år) och uppfyller dessa villkor även vid tidpunkten för dödsfallet, har hon dessutom rätt till änkepension som beräknas enligt särskilda regler. På samma sätt har hon rätt till änkepension från ATP om hon såväl den 31 december 1989 som vid dödsfallet uppfyllde villkoren för rätt till sådan pension (dvs. om kvinnan varit gift med den avlidne mannen i minst fem år och äktenskapet ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år). Från ATP utges änkepension som beräknas enligt 15/30-årsregeln på grundval av enbart de pen- sionspoäng som mannen intjänat t.o.m. år 1989 (och alltså utan anta- gandepoängberäkning). Från folkpensioneringen utges änkepension med lika många 30-delar av en oavkortad pension som ATP—- pensionen. Denna andel änkepension från folkpensioneringen utges sedan enligt 5 kap. AFL proportionellt till den avlidnes antal bosätt- ningsår (inklusive framtida bosättningsår) eller är med intjänade ATP— poäng (inklusive antagna sådana är) vid dödsfallet. Reglerna innebär alltså att, om mannen intjänat ATP—poäng för minst 30 år före år 1990, oavkortad änkepension kan utges. Ju färre år med pensionspo- äng som mannen då hade förvärvat, desto lägre blir den änkepension som kan utges. Folkpensionsdelen inkomstprövas sedan den 1 april 1997.
För tid då kvinnan kan ha rätt till både en sålunda beräknad änke— pension och en omställningspension eller särskild efterlevandepension utbetalas änkepensionen endast i den mån den överstiger omställ- ningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. Detta gäl- ler för änkepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen.
Fr.o.m. den månad då kvinnan fyller 65 år reduceras tillägg— spension i form av änkepension beräknad enligt äldre regler fullt ut med beloppet för kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspen- sion. I detta fall gäller ingen garantiregel.
5. Kvinnor i alla åldersklasser som inte varit gifta (eller därmed lik— ställda) den 31 december 1989 eller som då var gifta (eller därmed likställda) men inte uppfyllde kraven för rätt till änkepension omfattas uteslutande av den nya efterlevandepensioneringen inom folk— och tilläggspensioneringen.
Övriga övergångsbestämmelser
För efterlevande män gäller de nya bestämmelserna enbart män vars hustru avlidit efter år 1989. Även beträffande barnpension gäller de nya bestämmelserna om dödsfallet inträffat efter lagens ikraftträdan- de. De nya åldersgränserna började dock gälla även för barn som be- viljats barnpension före år 1990 liksom även de ändrade nivåerna för folkpension i form av barnpension. Utges med stöd av övergångsbe- stämmelsema såväl änkepension enligt äldre bestämmelser — på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 eller på grund av dödsfall som inträffat därefter till kvinnor födda år 1944 eller tidigare — som barn- pension gäller äldre bestämmelser angående beräkning av barnpension från tilläggspensioneringen.
2.5. Särskilda förmåner inom folkpensio— neringen, m.m.
Till folkpension i forrn av ålderspension, förtidspension, omställ— ningspension och särskild efterlevandepension (samt även änkepen- sion enligt övergångsbestämmelsema) utgår pensionstillskott till för- säkrade som har låg eller ingen ATP. Pensionstillskottet till ålders- pension uppgår till högst 55,5 % av det minskade basbeloppet. Pen- sionstillskott till efterlevandepension uppgår fr.o.m den 1 januari 1997 till maximalt 61,5 % av det minskade basbeloppet. Tillskottet till hel förtidspension utgår med som mest 111,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionstillskottet påverkas inte av om pensionstagaren är gift eller ogift. Däremot reduceras pensionstillskottet på samma sätt som folkpensionsdelen i de fall den försäkrade inte uppfyllt kravet på 40 års bosättning (inklusive antagen framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade ATP-poäng (inklusive motsvarande antagna år). Pensionstillskott till ålderspension, omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension eller förtidspension som enligt be- stämmelserna i 5 kap. AFL utges med viss andel av oavkortad sådan
pension utgör motsvarande andel av pensionstillskottet. Pensionstill— skott till änkepension utges vidare med motsvarande antal 15-delar som folkpensionen i de fall änkan inte har fyllt 50 år vid mannens död och rätten till änkepension inte grundar sig på sammanboende med barn under 16 år.
Pensionstillskott till partiell ålderspension eller förtidspension ut- gör motsvarande andel av helt pensionstillskott. Detsamma gäller beträffande särskild efterlevandepension. Om ålderspension på grund av förtida eller uppskjutet uttag har minskats eller ökats med visst procenttal, minskas eller ökas pensionstillskottet i motsvarande mån.
Pensionstillskottet är inkomstprövat mot tilläggspension i alla for- mer. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär tilläggspen- sion med belopp överstigande pensionstillskottets nivå inte får något sådant tillskott. Till den som uppbär tilläggspension med lägre belopp utgår pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger nivån för oreducerat pensionstillskott. Avräkning mot tilläggspension görs alltså krona mot krona.
Bostadstillägg till pensionärer (BTP) regleras genom lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Bostadstillägget syftar till att ge förutsättning för pensionärer med ingen eller låg ATP att ha tillgång till en bostad av god kvalitet, utan att boendekostnaden mins- kar möjligheterna att också i övrigt ha en tillfredsställande standard. De i dag gällande reglerna för bostadstillägg trädde i kraft den 1 janu- ari 1995. Storleken av tillägget har gjorts beroende av såväl den fak- tiska bostadskostnaden som pensionstagarens egna resurser i form av inkomster och tillgångar.
BTP utges till den som är bosatt i Sverige och har ålderspension (fr.o.m. 65 års ålder), förtidspension/sjukbidrag, omställningspension eller särskild efterlevandepension från folk- eller tilläggspensione- ringen. BTP kan också utges till den som har änkepension enligt övergångsbestämmelser och till den som uppbär pension enligt lag- stiftning i en stat som ingår i EU/EES och som är bosatt i Sverige.
Bostadstillägg lämnas för den bostad i vilken pensionären har sitt huvudsakliga boende, perrnanentbostaden. Majoriteten av dem som beviljats bostadstillägg bor i hyrd bostad, bostad med bostadsrätt eller eget småhus men bostadstillägg länmas även till personer i särskilt boende, dock ej flerbäddsrum.
Som ett komplement till BTP finns ett särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP). SBPT betalas ut till pensionärer med hög boen- dekostnad och låg inkomst.
Bostadstillägg - liksom änkepension - inkomstprövas sedan den 1 april 1997 enligt särskilda regler. Regeringen har den 18 december 1997 lämnat i uppdrag till en särskild utredare att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m. (Dir 1997:150).
Fastställande av BTP sker i fyra delar. Först beräknas den högsta bostadskostnad som ersätts av BTP, sedan sker inkomstberäkningen (BTP-inkomst). Därefter reduceras bostadskostnaden utifrån den be- räknade inkomsten. Slutligen prövas SBTP. För personer med änke- pension sker först en prövning av rätt till BTP. Därefter sker en in- komstprövning av änkepensionen mot den inkomst som inte reducerat bostadstillägget.
Boendekostnaden i hyreslägenhet är hyran exklusive hushållsel. Vid boende i bostadsrätt är bostadskostnaden summan av årsavgiften och 70 % av skuldräntor för län där bostadsrätten lämnats som säker- het. Boendekostnaden för boende i småhus beräknas beträffande driftskostnadema utifrån en schablon. Till detta läggs 70 % av skuldränta för lån där pantbrev i fastigheten lämnats som säkerhet. Från den sålunda framräknade bostadskostnaden avräknas bostadsbi- drag till barnfamiljer.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 är det högsta möjliga bostadstillägget före inkomstprövningen 85 % av bostadskostnaden mellan 100 och 4 000 kr per månad, dvs. 3 315 kr.
Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensio- närens årsinkomst, varmed avses den inkomst som en person kan an- tas komma att erhålla under den närmaste tiden, samt en andel av dennes förmögenhet. Som inkomst räknas inte folkpension och pen- sionstillskott. Uppbär pensionären inget pensionstillskott dras ett fri- belopp motsvarande detta från pensionärens ATP. Övriga inkomster räknas med i BTP-inkomsten och reducerar BTP. För dem som är gifta räknas de sammanlagda inkomsterna ihop även om bara den ena av makarna har folkpension.
När bostadskostnaden och inkomsten enligt BTP är fastställda re- duceras bostadskostnaden med 40 % av den sålunda beräknade in- komsten. Den del av inkomsten som överstiger ett och ett halvt bas— belopp reducerar bostadskostnaden med 45 %.
Inkomstprövningen av änkepension sker samordnat med bostads- tillägget. Detta görs på så sätt att BTP-inkomsten först reducerar BTP. När BTP är helt bortreducerat sker reducering av änkepensionen med 30 % av den årsinkomst som inte beaktats vid prövningen av bostads- tillägg. Detta innebär att änkan måste ha en årsinkomst överstigande 90 000 kr för att någon reducering av änkepensionen från folkpensio- neringen över huvud taget skall komma i fråga.
Pensionärer har under vissa förutsättningar rätt till ett särskilt grundavdrag vid beskattningen som till sitt belopp betydligt översti- ger det grundavdrag som gäller för förvärvsinkomster. De pensions- förmåner som ger mottagaren rätt till särskilt grundavdrag är folkpen— sion i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, omställ- ningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestämmelser (48 å 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna
till 48 å kommunalskattelagen (1928:370). De folkpensionsförrnåner som utgår i form av vårdbidrag och barnpension är av annan karaktär och grundar inte rätt till särskilt grundavdrag.
Den folkpension som ger rätt till särskilt grundavdrag skall ha upp- gått till minst 6 000 kr eller minst en femtedel av den sammanlagda inkomsten. Som folkpension räknas även pensionstillskott samt, vid avdragsberäkningen, tilläggspension med det belopp som föranlett avräkning av pensionstillskott. Ålders-, förtids- eller efterlevandepen- sion, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social trygghet och utges enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige.
På grund av bestämmelserna om särskilt grundavdrag för folkpen- sionärer blir folkpensionförmånema i många fall helt eller delvis un- dantagna från beskattning. För beskattningsåret 1997 uppgick det högsta särskilda grundavdraget'till 53 800 kr om pensionären haft folkpension beräknad för ensamstående under hela eller någon del av året. Motsvarande belopp var för gifta pensionärer 47 600 kr. Vissa begränsningar finns beträffande det särskilda grundavdragets storlek. Oavsett dessa begränsningar har den pensionsberättigade alltid rätt att få ett särskilt grundavdrag som är minst lika stort som grundavdraget för taxerad förvärvsinkomst.
Som ovan nämnts grundar inte barnpension rätt till särskilt grund- avdrag. Däremot är barnpension, såväl folkpensions- som tilläggspen— sionsdelen, delvis skattefri. Beräkning av den skattefria delen görs för varje månad. Barnpension är skattefri upp till 40 % av basbeloppet per år. Uppbär barnet barnpension efter båda föräldrarna är den skat— tefria årsnivån 80 % av basbeloppet. Annan barnpension än folk- och tilläggspension beskattas helt. Beskattningen sker i inkomstslaget inkomst av tjänst.
Reglerna om folkpension, pensionstillskott och särskilt grund- avdrag upphävs för ålderspensioneringens del fr.o.m. år 2001 då de första utbetalningarna av reformerad ålderspension skall ske. Även förtidspensioneringen skall enligt den av riksdagen antagna princip— propositionen (prop. 1997/98:111, bet. 1997/97:SfUll, rskr. 1997/982237) för framtiden behandlas i skattehänseende på samma sätt som förvärvsinkomster, dvs. något särskilt grundavdrag skall inte längre finnas kvar för denna förmånsforrn. Även folkpension i form av förtidspension liksom pensionstillskott härtill skall enligt dessa riktlinjer avskaffas.
2.6. Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeför- måner
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977, samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet. Den 1 juli 1977 trädde vidare i kraft lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. Iden förra lagen har förts samman bestämmelser om ersättning vid per- sonskada som har ådragits under bl.a. militärtjänst, civilförsvarstjänst, räddningstjänst eller vistelse på kriminalvårdsanstalt, häkte eller poli— sarrest. Den senare lagen ersätter äldre författningar om ersättning till sjömän för krigsskador. Ersättning enligt de nämnda lagarna kan utges för skador, såväl olycksfallsskador som s.k. yrkessjukdomar och andra sjukdomar, som inträffar under skyddstiden. Också vid dödsfall kan ersättning utbetalas. Härvid blir ersättningsreglema i LAF tillämpliga.
Arbetsskadeskyddet i LAF omfattar alla förvärvsarbetande, dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egenföretagare. Försäk- ringen omfattar dessutom studerande i den mån utbildningen är för— enad med särskild risk för arbetsskada.
Lagen omfattar ersättning vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan samt ersättning vid dödsfall. En förutsättning för att ersättning skall utges är, oavsett vilken ersättningsforrn det gäller, att skadan eller dödsfallet har inträffat till följd av arbetsskada.
Med arbetsskada avses varje hälsostöming som har sitt ursprung i arbetsmiljön, dvs. skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall på väg till eller från arbetet, s.k. färdolycksfall, räknas som arbetsskada om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet. Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om över- vägande skäl talar för det. Med skada avses enligt LAF bl.a. per- sonskada. Skada till följd av annat än olycksfall skall anses ha inträf- fat den dag då skadan visade sig.
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1993 slopades den särskilda sjukpenningen i LAF. Numera gäller att ersättning läm- nas i form av sjuklön från arbetsgivaren och sjukpenning från den allmänna försäkringen. Ersättning för inkomstförlust under tid med sjukpenning skiljer sig alltså inte från den ersättning som lämnas vid nedsättning av arbetsförmågan som beror på annat än arbetsskada. Aven kostnader för sjukvård till följd av arbetsskadan ersätts på sam- ma sätt som vid annan sjukdom.
En försäkrad som till följd av arbetsskada fått en bestående ned- sättning i sin förmåga att skaffa sig inkomst har rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommit. Nedsätt- ningen av arbetsförmågan måste dock uppgå till minst en femtondel och inkomstförlusten för år räknat måste vara minst en fjärdedel av basbeloppet.
Livräntans storlek kan kortfattat sägas utgöra skillnaden mellan vad den försäkrade skulle ha haft i inkomst om skadan inte inträffat och den inkomst den försäkrade kan bedömas få trots skadan. Livräntan knyts till basbeloppet och betalas normalt ut längst till den månad då den skadade fyller 65 år.
Efter en försäkrad som avlidit till följd av arbetsskada utbetalas begravningshjälp med belopp som motsvarar 30 % av det fastställda basbeloppet vid tidpunkten för dödsfallet.
Om en försäkrad avlidit till följd av en arbetsskada kan vidare en- ligt LAF livränta betalas till hans efterlevande barn och make eller därmed likställd. Livränta betalas i form av barnlivränta till efterle— vande bam och i form av omställningslivränta och särskild efterle- vandelivränta till efterlevande make eller därmed likställd. Även än— kelivränta kan enligt övergångsbestämmelser betalas ut till änka eller med änka likställd kvinna.
De nu gällande reglerna trädde i kraft vid samma tidpunkt som reformen på efterlevandepensioneringens område, dvs. den 1 januari 1990. Dessförinnan gällde således på området andra bestämmelser, som i många avseenden överensstämde med de då gällande familje- pensionsbestämmelsema såvitt avser både den till livränta berättigade personkretsen och de tider under vilken livränta kunde utbetalas. Ut- över detta gällde att även frånskilda kvinnor liksom efterlevande ma- kes barn, dvs. styvbarn till den avlidne, i vissa situationer kunde vara berättigade till efterlevandelivränta. Också föräldrar till den avlidne kunde enligt äldre bestämmelser erhålla livränta med skäligt belopp, om föräldrarna till följd av dödsfallet annars skulle komma att sakna behövligt underhåll.
Övergångsreglema inom arbetsskadeförsäkringen motsvarar i stort sett de som gäller för den reformerade efterlevandepensioneringen. Gränsdragningen mellan de äldre bestämmelserna i LAF och de nu gällande bestämmelserna görs emellertid med utgångspunkt från tid— punkten för arbetsskadan och inte, som inom efterlevandepensione— ringen, tidpunkten för dödsfallet. Detta innebär att äldre bestämmelser kan bli tillämpliga under lång tid framöver - under förutsättning att arbetsskadan inträtt - dvs. den s.k. visandedagen för skadan inträffat — före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna samtidigt som efterle- vandepension kan utges enligt de reformerade reglerna i AFL på grund av att dödsfallet till följd av arbetsskadan inträffat efter år 1989.
Förutsättningama för rätt till efterlevandelivränta följer i huvudsak de villkor som uppställs beträffande rätt till motsvarande efterlevan- depension. Således kan omställningslivränta beviljas en efterlevande make eller därmed likställd, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande antingen vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller oavbrutet sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Denna omställningslivränta utges under sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet.
Vidare har en efterlevande make eller därmed likställd rätt till om- ställningslivränta för förlängd tid, om den efterlevande uppfyller de ovan angivna villkoren samt dessutom har vårdnaden om och stadig— varande sammanbor med barn under 12 år, som vid dödsfallet stadig- varande vistades i makarnas hem. Denna livränta kan utges till dess det yngsta hemmavarande barnet fyller 12 år.
Rätt till särskild efterlevandelivränta har en efterlevande som upp- fyller villkoren för rätt till omställningslivränta, om den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel.
Rätt till barnlivränta har barn, vars far eller mer eller båda föräldrar har avlidit under förutsättning att barnet inte har fyllt 18 år. Sådan livränta kan dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år om barnet efter fyllda 18 år bedriver studier av viss beskaffenhet enligt vissa närmare förutsättningar som anges i 8 kap. 2 å AFL.
För alla kvinnor gäller, oavsett när kvinnan är född, äldre regler för änkelivränta om visandedagen inträffat före den 1 januari 1990 och detta oavsett när dödsfallet inträffar.
En skillnad i förhållande till efterlevandepensioneringens regler är att även en frånskild kvinna som är född år 1944 eller tidigare kan bli berättigad till änkelivränta enligt LAF i dess lydelse före den 1 januari 1990 om den före detta maken vid sin död var skyldig att betala ett lagstadgat periodiskt underhållsbidrag till henne och detta oavsett när äktenskapsskillnaden ägt rum. Detta gäller även om arbetsskadan upptäckts eller upptäcks efter år 1989.
Dessutom kan kvinnor födda år 1944 eller tidigare beviljas änkeliv- ränta enligt äldre bestämmelser, oavsett när visandedagen inträffat, enligt mindre stränga regler än motsvarande bestämmelser för rätt till änkepension; nämligen förutom i fall då kvinnan var gift med den sedermera avlidne mannen den 31 december 1989 eller då stadigva- rande sammanbodde med en person som hon tidigare varit gift med eller hade eller hade haft barn tillsammans med även i situationer då kvinnan senast vid samma tidpunkt väntade barn tillsammans med mannen eller då hade levt tillsammans med den avlidne sedan avse- värd tid under äktenskapsliknande förhållanden.
Omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta kan beviljas kvinnor födda år 1945 eller senare om visandedagen inträffar efter den 31 december 1989 samt även kvinnor födda år 1944 eller tidigare som inte uppfyller förutsättningama för rätt till änkelivränta.
De nya åldersgränserna för livränta till efterlevande barn som träd- de i kraft den 1 januari 1990 skall enligt övergångsbestämmelser gälla även i de fall livräntan grundar sig på en arbetsskada med visandedag före denna tidpunkt.
Underlaget för beräkning av efterlevandelivränta (ersättnings- underlaget) utgörs av den försäkrades egen livränta om sådan livränta vid tiden för dödsfallet utgick med anledning av förlust av arbetsför— mågan till följd av skadan. I annat fall grundas efterlevandelivräntan på vad som skulle ha utgjort livränta till den försäkrade vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utges vid tiden för dödsfallet. Till grund för beräkningen av livräntan till efterlevande läggs även pension, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån det är skäligt. Livräntan till efterlevande får emellertid inte grunda sig på högre ersättningsunderlag än som motsvarar 7,5 gånger det fastställda basbeloppet vid den försäkrades död.
Livränta till ett efterlevande barn utges med belopp som för år räk- nat motsvarar 40 % av ersättningsunderlaget. Är fler barn berättigade till livränta efter den försäkrade, ökas procenttalet med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda livräntebeloppet fördelas därefter lika mellan barnen.
Omställningslivränta liksom hel särskild efterlevandelivränta utges med belopp som, när den försäkrade även efterlänmar barn som har rätt till livränta efter honom eller henne, för år räknat motsvarar 20 % och i annat fall 45 % av ersättningsunderlaget.
Beträffande efterlevandelivräntor finns även en motsvarighet till den begränsningsregel som gäller beträffande efterlevandepensioner från tilläggspensioneringen i 14 kap. 8å AFL. Regeln innebär att efterlevandelivräntoma efter en och samma person i form av omställ- ningslivränta, särskild efterlevandelivränta och barnlivränta samman- tagna inte får överstiga det ersättningsunderlag som räknats fram. Om detta skulle bli fallet, sätts livräntoma ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Änkelivränta till en änka betalas enligt övergångsvis alltjämt gäl- lande regler i LAF i reglernas lydelse före den 1 januari 1990 ut med 40 % av ersättningsunderlaget om det finns barn som har rätt till liv- ränta efter den avlidne. I annat fall betalas änkelivränta med 45 % av ersättningsunderlaget.
Är någon som har rätt till efterlevandelivränta samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av efterlevandepension
enligt AFL med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Efter det att den efterlevande fyllt 65 år utges varken omställnings- livränta eller särskild efterlevandelivränta, varför någon samordning med pensionsförmåner då inte blir aktuell. Däremot kan änkelivränta, liksom änkepension, utbetalas även efter det att den efterlevande kvinnan fyllt 65 år. Idessa fall skall livräntan samordnas med pension enligt AFL på grund av äldre bestämmelser i LAF. Dessa bestämmel- ser innebär att sådan livränta utges endast om den efterlevande inte har rätt till änkepension från tilläggspensioneringen och folkpension i form av ålderspension som tillsammans uppgår till 65 % av tidigare beräknad livränta. Vid denna samordning skall enligt övergångsbe- stämmelsema till lagen (1988z881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring hänsyn tas till den tilläggspension i form av änke- pension som beräknas före det att samordning sker mellan änkepen— sionen och kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspension. Om änkan har gjort förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen, skall enligt LAF samordningen göras som om hel ålderspension hade börjat betalas ut vid 65 års ålder.
I de fall änkelivränta och omställningspension utges samtidigt sam- ordnas förmånerna med varandra fullt ut så att änkelivräntan utbetalas endast i den mån den överstiger omställningspensionen. När väl rätten till omställningspension upphört utbetalas änkelivräntan fullt ut till dess änkan fyller 65 år, då en samordning skall ske mellan änkeliv- räntan och änkans ålderspension från folkpensioneringen (och i viss mån även mot änkepension från tilläggspensioneringen om sådan utges). - Om någon efterlevande skulle vara berättigad till såväl livränta enligt äldre bestämmelser som omställningslivränta eller särskild ef- terlevandelivränta utbetalas endast den sistnämnda. I de fall livräntan enligt de äldre bestämmelserna överstiger den reformerade efterle- vandelivräntan utbetalas emellertid denna överskjutande del till den efterlevande.
De nya reglerna beträffande barnlivränta skall i princip tillämpas vid alla dödsfall som inträffat efter år 1989, oavsett om arbetsskadan som föranlett dödsfallet inträffat före ikraftträdandet av de nya be- stämmelserna.
2.7. Yrkesskadelivränta
I nuvarande pensionssystem är storleken på bl.a. efterlevandepensio- ner huvudsakligen beroende av intjänandetider och tillgodoräknade pensionspoäng men även i viss mån av andra pensionsförmåner. Så- lunda är t.ex. pensionstillskott till folkpension i form av omställ—
ningspension beroende av den avlidnes tilläggspension. Därtill kom- mer den samordning som sker mellan allmänna pensionsförmåner och andra förmåner och som kan innebära antingen att storleken på pen- sionsförmånen påverkas eller att storleken på den andra förmånen påverkas. I avsnitt 2.6 har redogjorts för arbetsskadelivräntor, som är en förmån som reduceras av pensionsförmåner.
Alltsedan införandet av ett allmänt pensionssystem i Sverige har det vid sidan av detta förekommit författningar om obligatorisk för- säkring för dem som i yrkesutövning m.m. riskerar att drabbas av olycksfall som leder till bestående förlust eller nedsättning av arbets- förmågan eller till dödsfall. Ersättning på grund av sådan försäkring är således avsedd att täcka bl.a. bortfall av arbetsinkomst och ersättning- en utbetalas i sådant fall i form av livränta eller engångsbelopp. Det har regelmässigt ansetts att en överkompensation uppstår om en pen- sionsberättigad jämte en sådan ersättning får uppbära andra pensions- förmåner ograverade. Av denna anledning har bl.a. efterlevandepen- sioner, men även ålderspensioner, och livräntor på olika sätt samord- nats, dvs. förekomsten av en livränta har föranlett minskning av pen- sionen eller tvärtom.
Utformningen av regleringen om samordning mellan pension och yrkesskadelivräntor m.m. bestämdes i huvudsak av å ena sidan intres— set av att undvika överkompensation till pensionsberättigade som uppbär livräntor och å andra sidan ett hänsynstagande till att de som drabbats av yrkesskador eller motsvarande ofta därigenom helt eller delvis betagits möjligheten att tjäna in tilläggspension.
Den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador eller därmed jämförliga skador utgörs i dag av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd, vilka båda trädde i kraft den 1 juli 1977. Emellertid regleras ersättning för skador som inträffat under en äldre författnings giltighet alltjämt enligt bestämmelserna i denna författning. Till följd härav utbetalas alltjämt och kan framdeles komma att börja utbetalas ersätt- ning enligt ett stort antal äldre, i de ersta fall upphävda, författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat under åren 1903-1977. Huvuddelen av dessa livräntor utbetalas enligt 1954 års lag om yrkesskadeförsäkring. Samlingsbegreppet för dessa livräntor har därför kommit att bli yrkesskadelivräntor. Även livräntor som utbetalas till personer vilka inte kan sägas ha varit verksamma i yr- kesutövning då de drabbats av skador eller sjukdomar brukar således benämnas yrkesskadelivräntor. Som exempel på detta kan nämnas personer som skadats under fullgörande av värnplikt eller i samband med vissa utbildningar.
Enligt nuvarande regler uppgår det maximala årsbeloppet för en yrkesskadelivränta till 3,78 gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 å andra
stycket AFL. dvs. till 137 592 kr för år 1998. Beroende på skadeår reduceras dock yrkesskadelivräntan vid antingen 65 eller 67 års ålder till tre fjärdedelar av tidigare utgående belopp. Maximalbeloppet för de flesta ålderspensionärer blir alltså i de flesta fall 103 376 kr per år.
I 17 kap. 2å AFL återfinns nu gällande regler om samordning mellan yrkesskadelivräntor och bl.a. efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen. Enligt dessa regler minskas efterlevande- pensionen med yrkesskadelivräntan i viss omfattning. Även yrkesska- delivräntor som utbetalas till efterlevande enligt utländsk lagstiftning påverkar efterlevandepensionens storlek.
Efterlevandepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen skall enligt bestämmelserna minskas med tre fjärdedelar av den yrkes- skadelivränta som den pensionsberättigade har rätt till såsom efterle- vande (efterlevandelivränta). Med efterlevandepension avses här - förutom barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension - även änkepension som utges enligt övergångsbestämmelser. Däremot skall änkepension efter en man som avlidit före den 1 juli 1960 inte påverkas av sådan livränta.
Yrkesskadelivräntan (efterlevandelivräntan) minskar först tilläggs— pensionen, därefter eventuellt pensionstillskott till efterlevandepen- sionen och allra sist folkpensionens huvudförrnån. För att livräntan skall reducera tilläggspensionen krävs emellertid att den avlidne tjänat in pensionspoäng inom ATP för minst ett år före det år då skadan inträffade. Kan livräntan inte samordnas med tilläggspension görs minskningen direkt på folkpensionsförmånerna. En livränta som den efterlevande har som skadad (egenlivränta) samordnas enligt AFL inte med efterlevandepension.
Uppbär den efterlevande både omställningspension och ålderspen- sion på grund av förtida uttag rekommenderar Riksförsäkringsverket i Allmänna Råd (1989z9) Efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring (AFL) att efterlevandelivräntan först reducerar om- ställningspensionen och därefter ålderspensionen från folkpensio- neringen.
Folkpension i form av änkepension som betalas ut enligt AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 och som samordnas med yrkes- skadelivränta skall enligt AFL i dess äldre lydelse minskas endast så mycket att minst hälften återstår av det belopp som annars skulle ha betalats ut. När det gäller barnpension får minskning göras ända ned till en fjärdedel av folkpensionens årsbelopp.
Dessa garantiregler gäller de folkpensionsförrnåner som kan bli föremål för minskning (folkpensionens huvudförmån och pensionstill- skott till änkepension). I praxis har denna samordning gått till så att pensionstillskottet beräknas utifrån den tilläggspension som faktiskt betalas ut, dvs. pensionstillskottet beräknas utifrån det belopp
tilläggspensionen uppgår till efter det att den samordnats med yrkes- skadelivräntan.
Vad gäller omställningspension och särskild efterlevandepension och samordning med efterlevandelivränta finns det däremot inget motsvarande garantibelopp som inom barn- och änkepensioneringen. Vid samordningen kan därför dessa pensioner helt falla bort om liv- räntan överstiger dessa.
Yrkesskadelivräntoma är sedan den 1 januari 1969 knutna till bas— beloppet och är således värdesäkrade på motsvarande sätt som de allmänna pensionerna.
Vid inkomstprövning av rätt till bostadstillägg till pensionärer en- ligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer och således även vid inkomstprövning av änkepension tas hänsyn till yrkesskade- livränta på så sätt att den del av livräntan som inte har samordnats med pensionen tas upp som inkomst (5 å nämnda lag).
2.8. Efterlevandeskydd inom tj änstepensioneringarna
I stort sett alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden omfattas i dag av pensionsregler som bygger på kollektivavtal mellan arbetsmarknadspartema. Pension enligt dessa system utgör komplettering till det allmänna pensionssystemet. I huvudsak förekommer fyra sådana former av pensioner, nämligen a) pension till statsanställda (PA-91), b) pension till kommunalanställda (PA—KL), c) pension till privatanställda tjänstemän och arbetsledare (ITP) och d) särskild tilläggspension (STP) för privatanställda arbetare. Denna har fr.o.m. 1996 ersatts med helt nya premiebestämda pensioner som skall ersätta STP-planen och finansieras enligt premiereservsystem.
Utöver de här nämnda finns särskilda pensionsanordningar för exempelvis anställda inom den kooperativa sektorn, för bankanställda och för försäkringsanställda. Dessa är såväl förrnånsmässigt som med avseende på finansieringen utformade i nära anslutning till ITP- systemet.
Liksom den allmänna pensioneringen är avtalspensioneringen obligatorisk i förhållande till den enskilde arbetstagaren och de omfattar alla som är verksamma på det aktuella avtalsområdet. Avtalspensionema fullgör i huvudsak tre olika funktioner. För det första ger de i regel ett tillägg till de allmänna pensionerna som schablonmässigt motsvarar 10—15 % av slutlönen. För det andra ger de ibland rätt till pensionsförmåner i situationer när sådan rätt inte föreligger inom den allmänna pensioneringen, t.ex. på yrkesområden med lägre pensionsålder än 65 år eller i form av ett utökat
efterlevandeskydd. För det tredje ger avtalspensioneringarna rätt till pension också för inkomstdelar som överstiger 7,5 basbelopp.
Pension till statsanställda (PA-91) samt till kommunalanställda (PA— KL) ges bl.a. i form av ålderspension, sjukpension och efterlevandepension. Detsamma gäller pension till privatanställda tjänstemän och arbetsledare (ITP). Pensionsvillkoren för särskild tilläggspension (STP) eller den nya premiebestämda pensionen för privatanställda arbetare innefattar emellertid endast ålderspension. I det följande länmas en kortfattad redogörelse för hur efterlevandeförmånema är utformade i de nu nämnda pensionssystemen.
2.8.1. Statlig tjänstepension
Avtalspensioneringen för statligt anställda reformerades i grunden med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992. Från att tidigare ha varit uppbyggd enligt den s.k. bruttosamordningsmetoden är den statliga ålderspensionen numera utformad enligt metoden för nettosamordning. Bestämmelser om statsanställdas pensioner finns i ett avtal år 1991 om pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. (PA 91). Planen gäller i huvudsak för arbetstagare som har sådana statliga eller icke-statliga anställningar för vilka Statens arbetsgivarverk har rätt att sluta kollektivavtal. Administrationen handhas av Statens löne- och pensionsverk (SPV).
För att vara omfattad av pensionsplanen krävs att arbetstagaren har fyllt 18 år, att anställningen gäller tills vidare eller har varat i minst sex månader samt att anställningen avser tjänstgöring motsvarande lägst 40 % av heltidstjänstgöring.
Efterlevandeskyddet enligt PA—91 utgörs av efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension.
Efterlevandepension kan utges efter en arbetstagare som vid dödsfallet omfattades av PA-91 eller som hade ålders- eller sjukpension enligt planen. Rätt till efterlevandepension tillkommer efterlevande make som stadigvarande sammanbodde med arbetstagaren vid dennes död samt arvsberättigade barn. Med make jämställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en ogift arbetstagare vid dennes död och som tidigare varit gift med eller som har eller har haft eller då väntade barn med denne. Rätt till efterlevandepension upphör för efterlevande make då denne ingår äktenskap och för barn när barnet fyller 20 år.
Efterlevandepension utbetalas under en tid av fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet, dock längst till utgången av den månad då den avlidne skulle ha fyllt 70 år eller, när det gäller arbetstagare som avgått efter fyllda 65 är, längst under fem år räknat från avgången. För en efterlevande utgör den årliga pensionen 1,2 basbelopp. För varje
berättigad därutöver ökas det sammanlagda pensionsbeloppet med 0,5 basbelopp. Beloppet delas mellan vuxen och barn så, att den vuxne får 1 basbelopp och barnen får dela på resten.
Om den avlidnes pensionsunderlag överstiger 7,5 basbelopp, kan också kompletterande efterlevandepension utges. Berättigade härtill är samma kategorier som har rätt till efterlevandepension, dock att kompletterande efterlevandepension kan utges även till barn som är äldre än 20 år om barnet när det fyller 20 år är fullständigt och varaktigt arbetsoförrnöget. Pensionen utbetalas i sådant fall så länge detta förhållande består. Någon maximitid under vilken kompletterande efterlevandepension till make/sambo längst kan utbetalas finns inte, utan sådan pension är livsvarig.
Den kompletterande efterlevandepensionen utgör en viss andel av den avlidnes pensionsunderlag mellan 7,5 och 30 basbelopp. Pensionsunderlaget beräknas utifrån den anställdes fasta lön och vissa andra kontanta avlöningsforrner. Om pensionsunderlaget ligger mellan 7,5 och 20 basbelopp är pensionsnivån 32,5 % av detta underlag (norrnalbeloppet). Av detta normalbelopp har en efterlevande make rätt till 100 %. Om det dessutom finns ett efterlevandebarn utgör efterlevandepensionen 130 % av norrnalbeloppet. Om det enbart finns efterlevande barn erhåller ett sådant barn 75 % av den pension en efterlevande make är berättigad till och detta belopp höjs enligt särskilda regler för varje ytterligare barn.
Den som slutar sin anställning efter fyllda 31 år och före pensionsåldern har i princip rätt till egenlivränta från 65 års ålder, under förutsättning att han har minst tre års pensionsgrundande tjänstetid. Under samma villkor utges även kompletterande efterlevandelivränta som en viss andel av pensionsunderlaget mellan 7,5 och 30 basbelopp.
2.8.2. Kommunal tjänstepension
Avtalspensioneringen för kommunernas och landstingens anställda var tidigare uppbyggd helt enligt metoden för bruttosamordning men förändrades i vissa avseenden genom det nu gällande avtalet: pensionsavtalet för arbetstagare hos kommuner och landsting, PA-KL 85. Härigenom har bruttosamordningssystemet i princip bibehållits men har införts regler som får till följd att en kompletterande nettopension normalt alltid utbetalas utöver folkpension och ATP. Pensioneringen administreras av Kommunernas pensionsanstalt (KPA).
Omfattade av pensionsplanen är arbetstagare som har fyllt 18 år och som har en arbetstid om minst 40 % av motsvarande heltidsanställning.
De reformerade reglerna för efterlevandepension i AFL föranledde ändrade bestämmelser också för efterlevandeförmånema inom den kommunala avtalspensioneringen. De nya bestämmelserna innebär att det vid dödsfall fr.o.m. år 1990 utbetalas efterlevandepension till vuxen
efterlevande under en tid av fem år efter dödsfallet. Förrnånsberättigade är i huvudsak samma kategorier som inom den allmänna pensioneringen. Någon begränsning till efterlevande som är under 65 år finns dock inte. Pensionen utges som en viss andel av den avlidnes pensionsgrundande lön upp till 30 basbelopp (15 % av en på visst sätt beräknad årsmedelpoäng om denna ligger mellan 0 och 20 basbelopp och 7,5 % om den ligger mellan 20 och 30 basbelopp). För hel pension krävs en pensionsgrundande tjänstetid om minst 30 år. Är anställningstiden kortare reduceras pensionen i motsvarande mån.
På grundval av övergångsvis gällande bestämmelser kan även kompletterande änkepension utges. Förutsättningama för att sådan pension skall utges är att PA-KL eller motsvarande gällde för arbetstagaren den 31 december 1989 och därefter fram till dödsfallet och att den efterlevande har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbestämmelsema i AFL. Pensionen utges vidare enbart på lönedelar över 7,5 basbelopp. Beräkningen sker med utgångspunkt från den avlidnes årsmedelpoäng. Om årsmedelpoängen ligger mellan 7,5 och 20 basbelopp är kompensationsgraden 24 % och för årsmedelpoäng mellan 20 och 30 basbelopp är den 12 %. Pensionen är vidare beroende av tidsfaktom. Om den förrnånsberättigade är född år 1945 eller senare får pensionsgrundande tid tillgodoräknas endast t.o.m. år 1989 och pensionen upphör att betalas ut vid 65 års ålder. För äldre efterlevande räknas tiden på vanligt sätt och pensionen utges så länge som änkepension från ATP enligt bestämmelserna i AFL utbetalas. För samtliga gäller krav på giftermål före 1989 års utgång för att rätt till kompletterande änkepension skall föreligga.
Barnpension utges till dess barnet fyller 18 år eller i samband med studier längst till 20 års ålder. En förutsättning för förlängd barnpension är att barnpension enligt AFL utbetalas. Barnpensionsbeloppet beräknas enligt samma principer som för ålderspension och efterlevandepension, men beräknas utan hänsyn till tidsfaktorn. Detta innebär att också barnpensionen beräknas på grundval av den avlidnes årsmedelpoäng. I skiktet 0—7,5 basbelopp är kompensationsnivån 10 %, i skiktet 7,5-20 basbelopp 28 % och mellan 20 och 30 basbelopp 14 %. Efterlämnar den avlidne flera barn ökas barnpensionen enligt vissa regler, varefter pensionen delas lika mellan barnen.
Enligt det nya avtalet är pensionsförmåner för efterlevande nettoförmåner, dvs. de samordnas inte med folkpension och ATP.
2.8.3. Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP)
Nuvarande avtal beträffande ITP-planen har träffats i september 1976 mellan Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och privattjänstemanna—
kartellen (PTK) och gäller - med vissa förändringar efter nya förhand- lingar - fortfarande.
ITP-planen omfattar bl.a. familjepension. Planen omfattar även en kompletterande ålderspension - ITPK i form av egenpension som baseras på en inbetald premie. Egenpensionen kan i sin tur kompletteras med ett familjeskydd.
Familjepension enligt ITP-planen utges till efterlevande make (änka eller änkling) och barn. Rätt till denna förmån består även efter det att tjänstemannen har uppnått pensionsåldern. För full pension krävs att den avlidne haft en tjänstetid om 360 månader mellan 28 och 65 års ålder. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen med så många 360— delar som det saknas månader för full tjänstetid.
Familjepension utges fr.o.m. månaden efter den under vilken tjänstemannen har avlidit. Pensionen utgår för make livsvarigt och för barn t.o.m. den månad under vilken barnet fyller 20 år. Om barnet vid denna tidpunkt är fullständigt och varaktigt arbetsoförrnöget har det dock rätt till familjepension så länge detta förhållande består.
Familjepensionens storlek bestäms med utgångspunkt dels i ett grundbelopp, dels av antalet förmånstagare. Grundbeloppet för full familjepension beräknas som en viss andel av den del av den avlidnes lön som översteg 7,5 basbelopp. Familjepension utges till en ensam efterlevande make med 100 % av grundbeloppet, till make och ett barn med 130 % därav, till make och två barn 150 % varefter pensionen ökas med 10 % för varje ytterligare barn.
Enligt regler som gällde fram till utgången av år 1989 kunde i vissa fall utges särskild änkepension och särskild änklingspension. Dessa regler gav viss kompensation för pensionsmedförande lönedelar upp till 7,5 basbelopp. Reglerna gäller även fortsättningsvis enligt övergångsbestämmelser för tjänstemän som avlidit före denna tidpunkt. Dessutom har maka till tjänsteman som avlider därefter rätt till ersättning enligt de tidigare reglerna om äktenskapet ingåtts före år 1990. Detsamma gäller för efterlevande änkling om äktenskapet ingåtts före år 1990 och mannen är född år 1929 eller tidigare. Särskild änke- och änklingspension som utbetalas enligt dessa regler minskas med omställningspension och särskild efterlevandepension från den allmänna försäkringen.
I ITP-planen finns fr.o.m. år 1977 också en kompletterande ålderspension - ITP-K. Storleken på ITP—K är beroende av de avgifter som löpande tillgodoräknas tjänstemannen. För tjänstemän födda år 1939 eller senare är ITPK-avgiften 2,0 % av den pensionsmedförande lönen.
Fr.o.m. den 1 juli 1990 kan en del av ITPK-premien användas till att teckna en försäkring för familjeskydd eller för kompletterande ålderspension i form av gruppension. Försäkringen för familjeskydd innebär utbetalning under fem år efter dödsfallet, dock längst till dess
den avlidne skulle ha fyllt 65 år, av ett årligt belopp om ett eller två basbelopp.
En ITP-försäkrad som fyllt 28 år och som slutar sin anställning utan att omedelbart bli ITP—försäkrad hos annan arbetsgivare erhåller automatiskt ett s.k. fribrev motsvarande värdet av intjänad pensionsrätt för ålderspension, ITPK—pension och familjepension.
2.9. Underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalken
Nu gällande bestämmelser om underhållsbidrag till barn trädde i kraft den 1 juli 1979. Före 1979 års underhållsreforrn fanns det i praxis inte några allmänt vedertagna principer för hur man skulle beräkna under- hållsbidrag till barn. Ett av huvudsyftena med reformen var att mildra underhållsbördan för bidragsansvariga med svag ekonomi. Ett annat mål var att få till stånd en mer enhetlig bedömning av underhållsbi— dragsfrågoma.
De grundläggande bestämmelsema om föräldrars underhållsskyl- dighet mot barn finns i 7 kap. föräldrabalken (FB).
Enligt 7 kap. 1 å FB skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrar- nas samlade ekonomiska förmåga. När underhållsskyldigheten be- stäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till vissa av barnets sociala förmåner. Sinsemellan skall föräldrarna ta del i kostnaderna för barnets underhåll var och en efter sin förmåga. Föräldrarnas underhållsskyldighet är alltså inte ovillkorlig utan bero— ende av deras ekonomiska förmåga och barnets behov.
Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Går emel- lertid barnet i skola vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan bamet fyller 19 år, är föräldrarna intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till studier räknas studier i grund— och gymnasieskola samt annan därmed jämförlig ut— bildning.
Underhållsskyldighet åvilar inte endast de biologiska föräldrarna (varmed jämställs adoptivföräldrar, se 4 kap. 8 å FB) utan i vissa fall även styvföräldrar. En underhållsskyldighet föreligger för den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med förälder som har vårdnaden om barnet, om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med föräldern. Underhållsskyldigheten för styvföräldem är emellertid subsidiär i förhållande till den biologiska förälderns underhållsskyldighet. Kan således barnet få underhåll av den särlevande biologiska föräldern föreligger ingen underhållsskyl- dighet för styvföräldem.
En förälder kan uppfylla sin underhållsskyldighet genom att fak- tiskt ta hand om barnet och försörja det eller genom att betala under- hållsbidrag till barnet. En förälder som inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt sammanbor med detta skall fullgöra sin un- derhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet. Det- samma gäller om föräldern har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.
Socialstyrelsen har utarbetat detaljerade riktlinjer för beräkning av underhållsbidrag. Denna beräkningsmetod går ut på att man först fast- ställer barnets behov av underhåll, varefter båda föräldrarnas netto- överskott eller nettounderskott räknas fram efter avdrag för skatt samt nedan redovisade förbehåll och bostadskostnad. Därefter görs en pro- portionell fördelning av underhållsskyldigheten mellan föräldrarna med hänsyn till respektive förälders förmåga.
Utgångspunkten när underhållsbidrag bestäms är således barnets behov. Vid bestämmande av barnets behov utgår man från barnets ålder och de schablonbelopp som fastställts för vad ett barn i en viss ålder normalt kostar. För barn i åldern 0-6 år anses normalkostnaden vara 65 % av basbeloppet, för barn i åldern 7-12 år är motsvarande kostnad 80 % av basbeloppet och för barn som är 13 år eller äldre utgör normalkostnaden 95 % av basbeloppet. Dessa schablonbelopp utgör endast en utgångspunkt vid beräkningen. Barnets behov av un- derhåll kan vara lägre eller högre på grund av individuella förhållan- den hos det aktuella barnet. Barnet kan också göra anspråk på en hög- re standard och därmed större underhåll ju bättre föräldrarnas ekono- miska ställning är. Sådana s.k. standardtillägg är dock i praktiken relativt ovanliga.
Till denna kostnad läggs faktiska utgifter för barnomsorg. Det all- männa barnbidraget samt vissa andra sociala förmåner och även in- komster som barnet kan ha reducerar det belopp som utgör barnets behov av underhållsbidrag. Det belopp som härefter återstår motsva— rar barnets behov av underhåll från sina båda föräldrar.
Nästa led är att fastställa föräldrarnas respektive förmåga att betala underhåll till barnet. När underhållsskyldigheten bestäms får den bi- dragsansvarige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans under- håll (förbehållsbelopp) enligt bestämmelsema i 7 kap. 3 å FB. Förbe- hållsbeloppet för den bidragsansvariges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnadema beräknas med led- ning av ett normalbelopp som för år räknat utgör 120 % av basbelop- pet enligt AFL.
Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsansvarige varaktigt bor tillsammans med (s.k. hemmamakeförbehåll). Med make likställs även annan som den bi-
dragsansvarige bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Detta förbehållsbelopp utgör 60 % av basbeloppet.
Har den bidragsansvarige hemmavarande barn får han eller hon dessutom förbehålla sig ett belopp per barn som, tillsammans med vad som utges av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år räk- nat utgör 40 % av gällande basbelopp. Domstolen kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet.
I föräldrabalken har i samband med införandet av lagen (1996:1030) om underhållsstöd den 1 februari 1997 införts en ny be- stämmelse som föreskriver att den bidragsskyldige skall anses ha full- gjort sin underhållsskyldighet (enligt föräldrabalkens regler) intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet, dvs. för närvarande 1 173 kr i månaden. Detta innebär att det för domstolar endast kom- mer att bli aktuellt att fastställa underhållsbidrag till barnet, beräknat enligt föräldrabalkens normer, som överstiger detta belopp. Det kan emellertid också bli aktuellt att fastställa underhållsskyldighet för förfluten tid, eftersom underhållsstöd endast kan beslutas med en månads retroaktiv verkan. Motsvarande gräns i föräldrabalken är åtta år, eller för längre tid tillbaka om den bidragsskyldige så medger.
2.10. Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar
Den 1 februari 1997 trädde lagen (l996:1030) om underhållsstöd i kraft. Denna lag reglerar det som tidigare återfanns bl.a. i lagen (1964: 143) om bidragsförskott.
Enligt lagen om bidragsförskott gällde tidigare att ett s.k. bidrags- förskott utgick från det allmänna till barn som är bosatta här i landet. Förutsättningama för rätt till bidragsförskott var i stort sett desamma som förutsättningama för att underhållsskyldighet enligt FB skulle föreligga. Om föräldern avled upphörde rätten till bidragsförskott.
Bidragsförskottet var, som ordet antyder, från början ett rent för- skott från det allmänna. Detta kunde därför aldrig vara högre än det underhållsbidrag som fastställts genom avtal eller dom. Efter hand kom emellertid bidragsförskottet att få en annan karaktär på så sätt att bidragsförskottsbeloppet var detsamma oavsett vilket underhållsbi- drag som fastställts. Detta skulle mer ses som ett generellt stöd upp till en viss nivå, vid lagens avskaffande 40 % av basbeloppet, vilket i sig korresponderade med den garanterade barnpensionen från folk- pensioneringen. Var det fastställda underhållsbidraget lägre än detta belopp utgick överskjutande belopp som ett utfyllnadsbidrag för vilket återbetalningsskyldighet för den bidragsansvarige inte förelåg. I övri—
ga delar utgjorde emellertid bidragsförskottet ett förskott på det un- derhåll som rätteligen borde betalas av den bidragsansvariga föräl— dern. Beträffande denna förskottsdel övertog det allmänna ansvaret för indrivningen hos den underhållsansvariga föräldern och även ris- ken för förlust.
De sedan den 1 februari 1997 gällande bestämmelserna om under- hållsstöd till barn till särlevande föräldrar innebär att ett nytt sam- hällsstöd har ersatt det tidigare gällande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utgångspunkten har varit dels att samhällsstödet till barn vars föräldrar inte bor tillsammans skall vara oberoende av föräldrabalkens regler om underhållsbidrag, dels att statens kostnader skall minskas. Det har vidare betonats att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för bar- nens försörjning. Besparingen liggeri att man bättre skall utnyttja den bidragsskyldige förälderns försörjningsförrnåga än vad som tidigare skett.
Ett barn har rätt till underhållsstöd, om föräldrarna inte bor till- sammans eller den ena föräldern är avliden. Därutöver krävs att barnet varaktigt bor och är folkbokförd hos en av föräldrarna, den s.k. boför- äldem. Boföräldem skall dessutom vara bosatt här i landet samt vara vårdnadshavare (beträffande underåriga barn) för det bidragsberätti- gade barnet. Är barnet inte svensk medborgare, krävs vidare att boför- äldem eller barnet vistas i Sverige sedan minst sex månader.
Rätt till underhållsstöd föreligger emellertid inte om barnet har rätt till barnpension efter en bidragsskyldig förälder på grund av bestäm- melserna i AFL. Storleken på denna barnpension spelar således ingen roll. Barnpension från annat land fråntar emellertid inte barnet rätt till underhållsstöd.
Underhållsstöd lämnas med 1 173 kr i månaden per barn räknat. Bor barnet växelvis hos båda föräldrarna skall underhållsstödet utges i form av ett utfyllnadsbidrag. Detsamma gäller om den bidragsskyldige betalar underhållsbidrag direkt till boföräldem och därmed barnet. Understiger detta utgivna belopp underhållsstödet utbetalas den kvar— varande delen som ett utfyllnadsbidrag.
Om barnet har egna inkomster, skall underhållsstödets belopp minskas. Vid inkomster som överstiger 48 000 kr per år skall under- hållsstödet minskas med 50 % av överskjutande belopp.
För det underhållsstöd som lämnas till barnet är den förälder som inte bor tillsammans med barnet återbetalningsskyldig gentemot sta- ten. Någon återbetalningsskyldighet skall emellertid inte fastställas i de fall där den bidragsskyldige i rätt ordning betalar ett underhåll som motsvarar lägst det belopp som han eller hon skulle bli återbetalnings- skyldig för enligt bestämmelserna i lagen om underhållsstöd. Återbe— talningsskyldigheten är utformad så att den underhållsskyldige skall betala en viss procent av sin årliga bruttoinkomst efter ett grundav-
drag på 24 000 kr. Procentsatsen för fastställande av återbetalnings- beloppet för ett barn är 10%, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % för varje barn. Den totala procentsatsen ökas sedan med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre. Alla den återbetalnings- skyldiges barn bör ha likaberättigade anspråk på hans eller hennes försörjningsförrnåga. Därför skall hänsyn tas även till de av den åter— betalningsskyldiges barn som han eller hon lever tillsammans med eller är underhållsskyldig mot i annat förhållande. Detta innebär bl.a. att återbetalningsskyldigheten minskar om föräldern skulle få barn i ett nytt förhållande.
Återbetalningsskyldigheten skall i första hand bestämmas med ut— gångspunkt i den återbetalningsskyldiges inkomst av tjänst samt intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Även studiemedel i form av studiebidrag samt 1 % av den bidragsskyldiges skattepliktiga förmögenhet som överstiger 900 000 kr beaktas vid denna inkomst- prövning.
Återbetalningsskyldigheten grundas på inkomsten och förrnögen— heten vid den senaste taxeringen och omräknas årligen. Även om tax- eringen visar en viss inkomst kan återbetalningsskyldigheten faststäl- las till ett högre belopp än vad detta taxeringsbeslut ger anledning till, om det är uppenbart att den bidragsskyldige har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsterna enligt nämnda beslut.
En återbetalningsskyldig förälder kan helt eller delvis medges an- stånd av försäkringskassan med återbetalning till staten. Anstånd kan medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få be- hålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. Den som såle- des har en skuld för underhållsstöd till staten skall inte vara skyldig att betala ett högre belopp till staten varje månad än vad som motsva— rar den återbetalningsskyldighet som är fastställd enligt procentmeto— den. På skulden utgår ränta med belopp som regeringen fastställer för varje kalenderår.
En bidragsskyldig kan också medges eftergift av försäkringskassan om det finns synnerliga skål med hänsyn till den bidragsskyldiges ekonomiska eller personliga situation.
3. Statistiska uppgifter om pensions- tagare och kostnader m.m.
3.1. Folkpensioneringen
Antalet personer med folkpension i form av efterlevandepension i de- cember olika år framgår av tabell 3.1.
Tabell 3.1 Antal pensionstagare med folkpension i form av efterlevandepen- sion i december respektive år
År Omställ Särskild Änke— Bampen- Bostadsstöd till
nings- efterle— pension sion pensionärer pension vande- med efterle- pension vandepension
1990 2 029 59 727 30 629 5 771 1991 2 760 7 58 070 30 340 5 385 1992 3 393 19 56 192 30 338 4 925 1993 3 956 31 54 347 30 536 4 755 1994 4 372 50 52 741 30 360 4 304 1995 4 852 56 52 211 30 318 3 625 1996 5 117 61 49 506 * 29 936 3 103 1997 4 230 72 17 167 29 769 4 096
* Den relativt stora minskningen mellan år 1995 och år 1996 beror på en om- läggning av statistiken. Tidigare ingick några änkor med formell rätt till änke- pension men där änkepensionen var 0 kr. Dessa rensades bort är 1996.
Som framgår av tabell 3.1 utbetalades i december 1997 reformerad ef- terlevandepension till vuxna efterlevande (dvs. omställningspension och särskild efterlevandepension) till 4 302 personer. I tabell 3.4-3.6 anges fördelningen av dessa pensioner på män och kvinnor samt även efter ålder för de pensionsberättigade. Av de pensionsberättigade med refor- merad efterlevandepension till vuxna hade 206 personer bostadstillägg (dvs. ca 5 %) och 2 431 personer pensionstillskott (dvs. ca 56 %) . Vid samma tidpunkt uppbar 17 167 änkor änkepension och av dessa var 3 890 berättigade till bostadstillägg (dvs. ca 23 %) och 2 617 till pen- sionstillskott (dvs. ca 15 %).
Medelårsbeloppen för utbetald omställningspension, särskild efterle- vandepension och änkepension inklusive pensionstillskott uppgick i december 1997 till 35 656 kr, 26 167 kr respektive 18 964 kr.
Av samtliga i december 1997 utbetalda änkepensioner var 8 283 be- viljade på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 och 8 884 på grund av dödsfall som inträffat efter år 1989 (se tabell 3.3). Som framgår av tabell 3.1 minskade antalet änkepensioner från folkpensioneringen kraftigt mellan december 1996 och december 1997. Detta har sin förkla- ring i de regler om inkomstprövning av folkpension i form av änkepen- sion som trädde i kraft den 1 januari 1997 och som började tillämpas på utgående änkepensioner fr.o.m. den 1 april 1997. Dessa regler innebär bl.a. att sådan inkomstprövning kan bli aktuell att göra redan efter sex månaders uppbärande av änkepension. I mars 1997 uppbar ca 49 000 änkor folkpension i form av änkepension. I samband med ikraftträdandet av reglerna om inkomstprövning kom 37 500 av dessa utbetalda änke- pensioner att påverkas. Ytterligare 8 000 drogs in till följd av underlå- tenhet att inkomma med nödvändiga uppgifter om inkomstförhållanden m.m. Av de 37 500 änkor som fick sin änkepension inkomstprövad för- lorade 19 800 hela sin folkpension. Detta skedde enligt 1997 års regler vid en inkomst på ca 199 000 kr per år. I mars 1997 hade ca 5 000 änkor pensionstillskott till sin änkepension. Hälften av dessa fick detta helt bortreducerat från april. För detta krävdes en inkomst på ca 272 000 kr per år.
Ytterligare en orsak till denna kraftiga minskning av antalet änkepen- sioner från folkpensioneringen är förmodligen även förtidspensionering- ens inverkan i denna del. Många änkor har i dag rätt till både förtidspen- sion och änkepension från folkpensioneringen. Endast en pensionsför— mån kan dock utbetalas i taget. Tidigare var det oftast förmånligare för änkan att uppbära änkepension i stället för partiell förtidspension. Efter införandet av inkomstprövning inom änkepensioneringen är det numera i många fall mer förmånligt för änkan att uppbära förtidspension i stället för änkepension. I anledning härav har antalet förtidspensioner till änkor ökat kraftigt.
Av tabell 3.2 framgår hur många av de änkepensioner som utbetalades i december 1997 som var reducerade till andelar varierande mellan 1 och 14 femtondelar av hel pension på grund av att änkan vid tidpunkten för dödsfallet eller, vid den tidpunkt då hon inte längre uppfyllde det s.k. bamvillkoret, inte hade fyllt 50 år. På motsvarande sätt framgår av ta- bellerna 3.7 och 3.8 i vilken omfattning efterlevandepensioner i form av omställningspension, särskild efterlevandepension samt änkepension är avkortade med tillämpning av 40-årsregeln respektive 30—årsregeln samt även i vad mån reducering sker på grund av bristande bosättningstid eller bristande år med intjänade (eller antagna) ATP-poäng.
Tabell 3.2 Antal änkepensioner i december 1997 fördelade i 15-delar
Antal 15- Man avliden före Man avliden Man avliden efter delar 1 juli 1960 1/7 1960— 31 december 1989 3 1/ 12 1989 15 4 056 7 989 14 635 223 13 663 186 12 589 125 11 482 107 10 452 90 9 360 45 8 258 35 7 2 244 32 6 6 187 25 5 3 1 19 13 4 4 87 8 3 5 62 2 2 3 46 4 1 20 Summa 23 8 260 8 884
I december 1997 var det endast 23 änkor som alltjämt uppbar änkepen- sion på grund av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. Dessa var inkomstprövade enligt äldre lagstiftning (s.k. övergångsfall). Enligt be- räkningar gjorda av Riksförsäkringsverket antas endast två änkor med denna äldre form av änkepension finnas kvar efter år 2000.
Oreducerad folkpension i form av änkepension utges till änkor om rätten därtill grundar sig på att hon bor tillsammans med barn som är under 16 år eller om hon vid mannens död eller vid den därmed jäm- ställda tidpunkten (dvs. när barnet fyllt 16 år) har fyllt 50 år. Av antalet änkepensioner som beviljats efter år 1989 uppbär det övervägande anta- let änkor änkepension från folkpensioneringen med fulla 15-delar. Såle— des är det närmare 90 % av dessa som uppbär oreducerad änkepension från folkpensioneringen.
Av samtliga änkepensioner som utbetalas på grund av dödsfall som inträffat efter den 30 juni 1960 var endast ca 30 % reducerade till följd av 15-delsregeln. Däremot är det ingen av de änkor som beviljats änke- pension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 som uppbär oreducerad änkepension från folkpensioneringen. Det kan antas att dessa änkor, som alltså efter 37 är alltjämt uppbär änkepension, vid dödsfallstidpunkten var relativt unga och att de dessutom inte hade barn under 16 år. Därav följer de låga andelarna änkepension.
Tabell 3.3 Folkpensionärer i december 1997 med änkepension fördelade efter ålder samt efter om pensionen beviljats före den 1 januari 1990 re- spektive efter den 31 december 1989
Ålder Man avliden före Man avliden efter år 1990 år 1989 —24 25—29 7 4 30—34 66 27 35-39 229 85 40—44 401 197 45—49 593 397 50-54 967 1 279 55-59 1 788 2 569 60-64 4 232 4 326 Summa 8 283 8 884
Som framgått av tabell 3.2 var endast 23 änkor beviljade änkepension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. Dessa änkor är be- rättigade endast till folkpension i form av änkepension enligt särskilda regler ( se avsnitt 11.13). Enligt gjorda beräkningar kommer endast 2 av dessa änkor att kunna uppbära sådan änkepension efter ikraftträdandet av våra förslag år 2001, men då under endast en begränsad tidsperiod.
Tabell 3.4 Folkpensionärer i december 1997 med inledande omställ- ningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepen- sion fördelade efter ålder (kvinnor)
Ålder inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension
-24 2 16 25-29 15 138 30-34 35 401 1 35-39 5 1 608 2 40-44 84 610 7 45-49 145 348 13 50-54 172 81 14 55—59 15 2 60-64 8 9 Summa 527 2 202 48
Tabell 3.5 Folkpensionärer i december 1997 med inledande omställ— ningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepen- sion fördelade efter ålder (män)
Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension -24 1 25-29 1 23
30—34 1 1 1 10 35-39 18 199 40-44 25 244 45—49 63 180 50—54 136 1 13 6 55—59 140 34 6 60—64 193 10 12 Summa 587 914 24 &
Tabell 3.6 Folkpensionärer i december 1997 med inledande omställ- ningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepen- sion fördelade efter ålder (kvinnor och män).
&
Alder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings— omställnings- vandepension pension pension _24 2 17 25—29 16 161 30-34 46 51 1 1 35—39 69 807 2 40-44 109 854 7 45—49 208 528 13 50—54 308 194 20 55—59 155 34 8 60—64 201 10 21 Summa 1 114 3 116 72 &
Av tabell 3.4 kan utläsas att det i december 1997 inte utbetalades för- längd omställningspension till någon kvinna i åldern 55—64 år. Kvinnor i dessa åldrar nybeviljas alltjämt i stor utsträckning änkepension enligt de övergångsvisa bestämmelsema härom. För yngre kvinnor (dvs. framför allt för kvinnor födda år 1945 eller därefter) gäller emellertid att dessa i första hand skall nybeviljas reformerad efterlevandepension, dvs. om— ställningspension och särskild efterlevandepension. Endast i den mån änkepensionen från folk— och tilläggspensioneringen överstiger den re- formerade efterlevandepensionen skall därutöver sådan änkepension
utbetalas. Sådan änkepension skall även utges när den tidsbegränsade rätten till reformerad efterlevandepension har upphört. När väl möjlig- heten att nybevilja änkepension enligt övergångsbestämmelsema avtar kommer emellertid antalet omställningspensioner (och sannolikt även särskilda efterlevandepensioner) till kvinnliga efterlevande att öka. Detta kan antas inträffa omkring år 2010 då det reformerade efterlevandepen- sionssystemet är i ett fullfunktionsstadium, eftersom endast kvinnor födda år 1945 eller senare kan beviljas omställningspension (och sär- skild efterlevandepension) från tilläggspensioneringen efter denna tid- punkt. Äldre kvinnor har då uppnått 65 års ålder varmed också rätten till reformerad efterlevandepension och folkpension i form av änkepension bortfallit.
Tabell 3.7 Antal folkpensionärer i december 1997 med omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension som är 40-delsberäknade
Andelar i Omställnings— Särskild efter— Änke- Summa 40—delar pension levandepension pension
35—39 6 — 19 25 30-34 7 - 13 20 25-29 6 - 9 15 20-24 5 - 15 20 15-19 9 - 14 23 10-14 13 1 14 28 5-9 35 1 31 67 1-4 17 2 19 38
Tabell 3.8 Antal folkpensionärer i december 1997 med omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension som är 30-delsberäknade
Andelar i Omställnings— Särskild Änke— Summa 30—delar pension efterlevan- pension depension 25—29 27 1 129 157 20—24 19 1 1 13 133 15— 19 16 - 120 136 10- 14 13 1 17 1 185 5—9 7 - 293 300 1—4 9 - 428 437
Som framgår av tabellerna 3.7 och 3.8 är det endast ett fåtal pensionsbe- rättigade som uppbär avkortad efterlevandepension från folkpensione— ringen. Vid en jämförelse av det i december 1997 totala antalet pen- sionsberättigade framgår att av totalt 4 230 efterlevande med omställ-
ningspension endast 189 personer uppbar sådan pension avkortad, dvs. ca 4 %.
Av dessa var 56 svenska medborgare. För änkepensioneringens del var det totalt 1 388 änkor som uppbar avkortad änkepension av 17 167 pensionsberättigade, dvs. motsvarande ca 8 %. Av dessa var 204 svenska medborgare. Av de avkortade efterlevandeförmånema utbetalades knappt 1 300 till utomlands bosatta (eller till sjömän).
Tabell 3.9 Barn med barnpension från folkpensioneringen i december 1997 fördelade efter ålder och kön
Ålder Pojkar Flickor Summa 0 11 12 23 1 42 57 99 2 86 94 180 3 161 141 302 4 240 212 452 5 328 288 616 6 401 404 805 7 579 562 1 141 8 626 568 1 194 9 737 625 1 362
10 767 751 1 518 11 870 823 1 693 12 1 069 938 2 007 13 1 081 1 016 2 097 14 1 193 1 169 2 362 15 1 355 1 339 2 694 16 1 533 1 505 3 038 17 1 794 1 721 3 515 18 1 761 1 710 3 471 19 620 580 1 200 Summa 15 254 14 515 29 769
Antalet barn som i december 1997 uppbar barnpension från folkpensio- neringen var, som framgår av tabell 3.9, 29 769. I 347 fall hade barnets båda föräldrar avlidit. Av tabell 3.10 framgår i vad mån de i december 1997 utbetalda bampensionema från folkpensioneringen var 40— delsberäknade respektive 30—delsberäknade samt även i vilken omfatt— ning reducering av pensionen skedde till följd av bristande bosättnings— tid eller bristande år med intjänade eller antagna ATP-poäng.
Tabell 3.10. Antal bampensioner som är 40 dels- respektive 30- delsberäknade
Pensions— 40-delsberäkning
berättigade 1-4 15-19 20-24 25-29 30—34 35-39
Mån 23 22 4 14 18 10 Kvinnor 28 21 7 17 17 16 Summa 5 1 43 1 1 3 1 35 26 Pensions- 30-delsberäkning berättigade
1—4 15- 19 20—24 25-29 Män 2 34 29 5 1 Kvinnor 2 19 41 45 Summa 4 53 70 96
3.2. Tilläggspensioneringen
Utbetalning av tilläggspension i form av efterlevandepension till vuxna efterlevande har under 1990-talet fått en med åren allt större betydelse. Däremot har antalet utbetalda bampensioner från tilläggspensioneringen minskat något mellan år 1990 och år 1997. Utvecklingen sedan år 1990 framgår av tabell 3.11.
Enligt gjorda beräkningar antas antalet änkepensioner från tilläggs- pensioneringen öka framtill ungefär år 2000 för att därefter minska suc- cessivt. Till följd av minskningen av antalet änkepensioner och då möj- ligheten till nybeviljande av denna pensionsform så småningom upphör kommer en viss ökning att ske av antalet omställningspensioner och särskilda efterlevandepensioner. Ökningen kommer emellertid att vara måttlig till följd av att dessa pensionsformer är tidsbegränsade på ett helt annat sätt än nuvarande änkepensioner.
Av tabell 3.12 framgår hur många änkepensioner från tilläggspensio— neringen som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 respektive efter år 1989. I tabell 3.13 anges årsbeloppen och medelårs— beloppen för de olika pensionsförmånema till vuxna efterlevande under åren 1990—1997.
Tabell 3.11 Antal pensionstagare med tilläggspension i form av efterlevan- depension i december respektive år
År
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997
Tabell 3.12 Tilläggspensionärer i december 1997 med änkepension fördela- de efter ålder samt efter om pensionen beviljats före den 1 januari 1990 respektive efter den 31 december 1989. ___—__
Å Mannen avllden före år 1990
___—___—
lder
_24 25-29 30-34 35-39 40-44 45—49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75—79 80—84 85-89 90 Summa
Av änkepensioner som i december 1997 utgick från tilläggspensione- ringen var 237 748 beviljade på grund av dödsfall som inträffat före år 1990. Av dessa pensionstagare var det 230 968 kvinnor som uppbar änkepension från endast tilläggspensioneringen. Av de kvinnor som uppbar änkepension på grund av dödsfall som inträffat efter år 1989 var
Omställnings- Särskild efterle— vande—
pension
pension
2 023 2 773 3 434 3 982 4 376 4 822 5 046 4 155
1 2 47 234 796 2 146 4 817 7 124 11 379 20 388 33 587 49 108 50 655 38 988 18 476 237 748
___—__
8 18 31 41 49 62 68
Änke— Barnpension pension
362 290 370 491 377 079 382 790 385 296 388 917 390 991 392 347
30 351 29 792 29 764 29 928 29 720 29 588 29 086 28 858
Mannen avliden efter år 1989
10 53 249 869 2 098 4 582 7 133 11 034 17 983 27 375 34 648 28 519 15 699 4 347 154 599
motsvarande siffror 154 599 respektive 146 745 .
Tabell 3.13 Tilläggspensioner i form av omställningspension, särskild ef- terlevandepension samt änkepension år 1990-1997. Årsbelopp och medel-
årsbelopp December Omställnings- Särskild efterle- Änkepension pension vandepension Är Ärsbe- Medel- Årsbe- Medel- Ärsbe- Medel- lopp årsbe- lopp årsbe— lopp årsbe- 1 000 kr lopp kr 1 000 kr lopp kr 1 000 kr lopp kr 1990 35 810 17 701 7 418 072 20 476 1991 52 131 18 799 177 22 092 8 436 708 22 772 1992 68 899 20 064 405 22 503 9 220 352 24 452 1993 81 494 20 466 510 16 452 9 542 712 24 929 1994 91 950 21 012 932 22 732 10 151 977 26 349 1995 103 723 21 510 1 219 24 878 10 648 423 27 380 1996 111 239 22 045 1 398 22 548 11 119 044 28 438 1997 84422 20 318 1 587 23 338 11 448 933 29 181
Utöver ökningen av antalet efterlevandepensioner till vuxna efterlevande har även en ökning av den genomsnittliga tilläggspensionens storlek skett till följd av de avlidnas allt högre medelpoäng för ATP och större antal år med pensionsgrundande inkomst. Skillnaden är särskilt framträ— dande beträffande utbetalda änkepensioner, där medelårsbeloppet år 1990 var 20 476 kr medan samma belopp år 1997 uppgick till 29 181 kr. Ökningen av årsbeloppet kommer att bestå så länge antalet änkepensio- ner beräknas öka, dvs. fram till år 2000. Därefter sjunker visserligen antalet utbetalda änkepensioner från tilläggspensioneringen men kostna- den härför beräknas sjunka först efter år 2005 (se tabell 3.24). Detta har sin förklaring i de alltjämt ökande medelpoängen för ATP och det större antalet är med pensionsgrundande inkomst. Både årsbeloppet och me- delårsbeloppet kommer därför att öka fram till år 2005 till följd härav.
Årsbeloppet för omställningsPension (dvs. både för den inledande och den förlängda) har sjunkit med knappt 27 milj. kr mellan år 1996 och år 1997. Detta har sin förklaring i att den inledande omställningspensionen ändrades från att ha varit ettårig till att utges under endast sex månader från den 1 januari 1997.
Av tabell 3.14 kan utläsas att det i december 1997 inte utbetalades förlängd omställningspension till någon kvinna i åldern 55-64 år. Dessa kvinnor nybeviljas vanligtvis alltjämt änkepension enligt de övergångs— visa bestämmelserna härom. När väl möjligheten till nybeviljande av änkepension avtar kommer emellertid att inträffa en ökning av antalet
omställningspensioner (och sannolikt även särskilda efterlevandepensio- ner) till kvinnliga efterlevande.
Tabell 3.14 Tilläggspensionärer i december 1997 med inledande eller för- längd omställningspension eller särskild efterlevandepension fördelade efter ålder (kvinnor)
Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension
-24 2 12 25-29 14 132 30—34 34 392 1 35—39 48 592 2 40—44 81 606 6 45-49 143 343 11 50-54 180 79 12 55-59 26 4 60-64 28 1 1 Summa 556 2 156 47
___—a—
Tabell 3.15 Tilläggspensionärer i december 1997 med inledande eller för- längd omställningspension eller särskild efterlevandepension fördelade efter ålder (män)
Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension
—24 1 25-29 1 22 30—34 10 106 35-39 18 188 40—44 24 237 45—49 59 172 50—54 133 108 6 55—59 140 33 5 60-64 184 7 10 Summa 569 874 21
___—___
Av tabell 3.14 och 3.15 kan utläsas att det inte utbetalades särskild ef- terlevandepension till någon kvinna som var yngre än 30 är. Ingen man med särskild efterlevandepension var vid samma tidpunkt under 50 år.
I juni 1998 uppbar sammanlagt 3 914 personer tilläggspension i form av omställningspension, varav 918 uppbar inledande omställningspen- sion och 2 996 förlängd omställningspension. Av dem som var berätti— gade till inledande omställningspension uppbar 621 personer eller ca 68 % omställningspension med en kompensationsgrad om 40 %. Mot- svarande siffror var för den förlängda omställningspensionen 22 perso—
ner eller knappt 1 %. Sammanlagt uppbar ca 16 % omställningspension med en kompensationsgrad om 20 %.
Tabell 3.16 Tilläggspensionärer i december 1997 med inledande eller tör-
längd omställningspension eller särskild efterlevandepension fördelade efter ålder (kvinnor och män)
Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings— omställnings- vandepension pension pension _24 2 13
25-29 15 154 30-34 44 498 1 35-39 66' 780 2 40—44 105 843 6 45-49 202 5 15 1 1 50-54 313 187 18 55—59 166 33 9 60-64 212 7 21 Summa 1 125 3 030 68
Av tabell 3.17 framgår att det i december 1997 endast var 169 pen- sionstagare som uppbar reformerad efterlevandepension till vuxna ef- terlevande från enbart folkpensioneringen. Motsvarande antal uppgick beträffande tilläggspensioneringen till 90. Vid samma tidpunkt var det sammanlagt 4 133 pensionsberättigade som uppbar reformerad efterle— vandepension till vuxna efterlevande från både folk— och tilläggspensio- neringen. Beträffande utbetalade änkepensioner i december 1997 bestod den alldeles övervägande delen av änkepension från endast tilläggspen- sioneringen. Detta har sin förklaring i att tilläggspension i form av änke- pension, till skillnad från omställningspension och särskild efterlevan- depension i många fall kan utges obegränsat även efter det att änkan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension. I 14 634 fall uppbar änkan änkepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Av tabell 3.18 framgår att det i december 1997 utbetalades 28 858 bampensioner från tilläggspensioneringen. I 273 fall hade barnets båda föräldrar avlidit. Av de utbetalningar som gjordes i december 1997 upp— gick medelårsbeloppet till 21 131 kr per år.
Tabell 3.17 Antal efterlevande som i december 1997 uppbar omställ- ningspension, särskild efterlevandepension, änkepension och barnpension från folk- respektive tilläggspensioneringen samt från både folk- och tilläggspensioneringen
&
Omställnings- Särskild Änke- Barn- pension efterlevande— pension pension pension Endast folk- 160 9 2 533 1 590 pension Endast ATP 85 5 377 713 679 Både folk- pension och 4 070 63 14 634 28 179 ATP
&
Tabell 3.18 Tilläggspensionärer i december 1997 med barnpension fördela- de efter ålder och kön
Alder Pojkar Flickor Summa 0 11 9 20 1 36 52 88 2 78 89 167 3 150 126 276 4 219 205 424 5 306 274 580 6 376 381 757 7 542 537 1 079 8 600 539 1 139 9 713 608 1 321 10 740 725 1 465 11 838 805 1 643 12 1 036 916 1 952 13 1 058 990 2 048 14 1 168 1 156 2 324 15 1 315 1 303 2 618 16 1 508 1 464 2 972 17 1 761 1 704 3 465 18 1 708 1 642 3 350 19 611 559 1 170 Summa 14 774 14 084 28 858
Tabell 3.19 Efterlevande per avliden
Efterle- Antal Enbart Enbart OP+ BP Barnens ålder (9704) vande Avlidna OP AP ÄP
O-8år 8-12år 12-18år 18—år
l Vuxen 390 858 1 288 389 091 479 1 Vuxen 5 543 827 4 204 512 5 543 604 704 2 860 1 357 + 1 barn 1 Vuxen 2 930 712 433 785 5 860 984 1 510 2 756 610 + 2 barn 1 Vuxen 909 252 276 381 2 727 529 790 1 174 234 + 3 barn 1 Vuxen 207 79 37 91 828 214 227 334 53 + 4 barn 1 Vuxen 45 21 7 17 225 63 58 88 16 + 5 barn 1 Vuxen 10 3 3 4 60 20 11 21 8 + 6 barn 1 Vuxen 3 1 1 1 21 4 6 10 1 + 7 barn 1 Vuxen l 1 0 0 8 3 1 4 0 + 8 barn 1 Vuxen 1 1 0 0 9 0 1 8 0 + 9 barn 1 Barn 8 723 8 723 511 1 054 4 852 2 306 2 Barn 2 824 5 648 539 1 033 3 253 823 3 Barn 603 1 809 246 426 934 203 4 Barn 109 436 75 119 197 45 5 Barn 34 170 40 47 65 18 6 Barn 11 66 15 20 29 2 7 Barn 2 14 2 6 6 0 Summa 412813 3185 395 052 2270 32147 3849 6013 16591 5694
Av tabell 3.19 kan utläsas att regeln i 14 kap. 8 & AFL. dvs. den regel som innebär att efterlevandepensionema i form av barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension efter en försäkrad sam— mantagna inte får överstiga den avlidnes egenpension, tillämpas endast i ett mycket begränsat antal fall. I april 1997 efterlämnade sålunda 314 avlidna eller 0,7 % av samtliga avlidna försäkrade efterlevande till ett antal som föranledde en tillämpning av denna begränsningsregel, dvs. 1 vuxen och 4 barn eller 5 barn eller fler. Totalt berördes 1 668 eller ca 3,8 % av samtliga efterlevande av denna begränsningsregel.
3.3. Kostnader
Av tabell 3.20 kan utläsas att kostnaderna för folkpension i form av ef- terlevandepension ökade kraftigt under 1980- och 1990-talen. Däremot näst intill halverades utgifterna från folkpensioneringen från år 1995 till år 1997. Detta har sin förklaring i den inkomstprövning av folkpension i form av änkepension som trädde i kraft i april 1997 och som innebar att kostnaderna för änkepensioner minskade från 1 440 till 605 milj. kr (se även kommentaren under tabell 3.1). I tabellerna 3.20-3.22 avser de
redovisade beloppen de faktiska kostnaderna för respektive är angivna i det för året gällande basbeloppet.
Tabell 3.20 Folkpensionsutgifternas utveckling beträffande efterlevande- förmåner. Utbetalningar under åren 1965-1997. Milj. kr
Är Omställ- Särskild Anke— Barn- Summa nings- efterlevan- pension pension pension depension 1965 — - 302 43 345 1970 - - 537 53 590 1975 - - 910 110 1 020 1980 - - 1 148 167 1315 1985 - - 1 385 203 1 588 1989 - - 1491 226 1717 1990 36 1 516 223 1 775 1995 192 1 1 440 286 1 919 1997 186 2 605 286 1 079
Av tabell 3.20 framgår bl.a. att kostnaderna för folkpension i form av änkepension sjunkit kraftigt från år 1995 till år 1997. Detta har, som tidigare anmärkts, sin förklaring i de nya reglerna om inkomstprövning av sådan pension som trädde i kraft den 1 januari 1997 och som började tillämpas på utgående pensioner fr.o.m. den 1 april 1997. Drygt hälften av alla änkor som vid denna tidpunkt uppbar änkepension förlorade hela sin folkpension.
Av tabell 3.21 framgår att kostnaderna för tilläggspension i form av efterlevandepension stigit kraftigt under 1990-talet. Den utan jämförelse största ökningen av utgifterna står änkepensionema för, där kostnaderna stigit från 7 196 milj. kr år 1990 till 11 305 milj. kr år 1997, dvs. en ök- ning med närmare 60 %.
I tabell 3.22 anges utvecklingen av de totala kostnaderna för efterle- vandepensionema inom folk— och tilläggspensioneringen.
Tabell 3.21 Tilläggspensionsutgifternas utveckling beträffande efterlevan- deförmåner. Utbetalningar under åren 1965-1997. Milj.kr
Ä; Omställ— Särskild Anke- Barn- Summa
nings- efterlevande- pension pension pension pension 1965 - - 48 16 64 1970 - - 195 52 247 1975 - - 610 1 16 726 1980 - - 1 780 258 2 038 1985 - - 3 955 371 4 326 1989 - - 6 413 455 6 868 1990 20 7 196 475 7 691 1995 117 1 10 484 612 11214 1997 118 2 11 305 630 12 055
Tabell 3.22 Folk— och tilläggspensionsutgifternas utveckling beträffande efterlevandeförmåner. Utbetalningar under åren 1965-1997. Milj.kr
År Omställ- Särskild Änke— Barn- Summa nings- efterlevan— pension pension pension depension 1965 -- - 350 59 409 1970 — — 732 105 837 1975 - - 1 520 226 1 746 1980 - 2 928 425 3 353 1985 - - 5 340 574 5 914 1989 - - 7 904 681 8 585 1990 56 8 712 698 9 466 1995 309 2 11 924 898 13 133 1997 304 4 11910 916 13134
3.4. Prognos för framtiden
I tabell 3.23 anges beräknat antal omställningspensioner, uppdelade på inledande omställningspension och förlängd omställningspension, sär- skilda efterlevandepensioner och bampensioner för år 2000 t.o.m. år 2030. I tabell 3.24 finns bl.a. motsvarande uppgifter för änkepensione- ringen under 2000-talet.
Till grund för de antaganden som gjorts beträffande de olika pen- sionsformemas omfattning framöver har bl.a. Statistiska centralbyråns befolkningsprognos år 1997 använts. Samtliga beräkningar beträffande framtida utgifter är gjorda i 1998 års basbelopp (36 400 kr).
Tabell 3.23 Beräknat antal pensionsberättigade med inledande och för- längd omställningspension, särskild efterlevandepension och barnpension enligt nuvarande regler
År Inledande Förlängd om- Särskild efter- Bam— omställ- ställnings- levande- pension nin s ension ension ension 2000 1 800 3 600 100 30 700 2005 2 600 4 100 130 32 500 2010 3 500 4 400 150 30 600 2020 3 400 4 100 150 28 500 2030 3 300 4 000 150 29 600
___—___—
I tabellerna 3.24-3.28 redovisas en framskrivning av antagna kostnader för efterlevandepensioner från folk- och tilläggspensioneringen. Beräk- ningarna är gjorda utifrån det minskade basbeloppet utan hänsyn till den successiva avveckling av detta basbelopp som skall ske med början år 1999. För beräkning av utbetalade förmåner för år 1999 skall användas det fastställda basbeloppet minskat med en procentenhet. Fr.o.m. år 2000 skall det fastställda basbeloppet användas vid beräkning av utgå- ende förmåner.
Tabell 3.24 Framskrivning av totala antalet änkepensioner och bruttoutgif- terna för sådan pension enligt nuvarande regler angivna i 1998 års basbe- lopp
År Antalet änkepensioner Utgiftsnivå i december vid 1998 (med utbetalning) års basbelopp 36 400 kr, milj.kr folk- Pts ATP folk- Pts ATP
ension ension 1997 17 167 2 617 392 347 301 24 11 449 2000 13 500 1 960 394 100 234 18 12 260 2005 9 700 1 260 387 000 160 11 12 980 2010 6 200 740 366 100 90 5 12 470 2020 2 200 220 252 600 24 1 7 900 2030 500 50 123 900 5 0 3 020 2040 0 0 34 700 0 0 330 2050 0 0 10 300 0 0 65
___—___
Av uppgifterna i tabell 3.24 framgår bl.a. att antalet änkepensioner från folkpensioneringen kommer att minska efterhand för att vara i princip helt avskaffade efter år 2030. Däremot sker det en viss ökning av antalet änkepensioner från tilläggspensioneringen fram till ungefär år 2000. Därefter kommer även dessa att minska i antal. Kostnaden för tilläggs- pension i form av änkepension kommer emellertid att öka fram till år
2005 bl.a. som en följd av de avlidnas allt högre medelpoäng för ATP och fler antal år med pensionsgrundande inkomst.
I tabell 3.25 redovisas beräknade utgifter för änkepension enligt nuva— rande regler till kvinnor som ännu inte fyllt 65 år.
Tabell 3.25 Beräknade bruttoutgifter för änkepensioner enligt nuvarande regler för personer som är under 65 år beräknat i 1998 års basbelopp
År Antal änkepensioner Utgiftsnivå i december vid 1998 under 65 år (med års basbelopp 36 400 kr, milj.kr
utbetalning) folkpension ATP folkpension ATP Summa
2000 13 500 47 100 252 1 720 1 972 2005 9 700 41 500 171 1 448 1 619 2010 6 200 33 000 95 975 1 070 2020 2 200 15 000 25 321 346 2030 500 2 300 5 14 19
Tabell 3.26 Uppskattade kostnader för folkpension inklusive pensionstill- skott enligt nuvarande regler, milj.kr (brutto). Årsnivå i december respek— tive år beräknat i 1998 års basbelopp
År Inledande Förlängd Särskild Änke- Barn- Summa
omställ- omställ- efterle- pension pension nings- nings— vande-
pension pension pension 1997 52 110 2 326 289 774 2000 62 130 3 252 288 735 2005 89 148 3 171 305 716 2010 120 159 4 95 287 665 2020 116 148 4 25 268 561 2030 1 13 144 4 5 278 544
Tabell 3.26 utvisar att de totala folkpensionskostnadema kommer att sjunka kraftigt mellan år 2000 och år 2030. Detta har framför allt sin förklaring i att antalet änkepensioner från folkpensioneringen avtar mar— kant under denna tidsperiod för att efter år 2030 vara helt avskaffade. Efter år 2010 beräknas det reformerade efterlevandepensionssystemet vara i fullfunktion, eftersom endast kvinnor som är födda år 1945 eller senare kan beviljas sådan pension (äldre kvinnor har fyllt 65 år) och dessa kvinnor i första hand beviljas omställningspension eller särskild efterlevandepension och därutöver änkepension endast i fall då denna överstiger den reformerade efterlevandepensionen och då endast med överskjutande belopp. Det är också minskningen av antalet änkepensio- ner som står för den kraftiga sänkningen av folkpensionskostnadema. Övriga pensionsformer, med undantag för bampensioner, kommer att
öka kostnadsmässigt från år 2000 till år 2030. För den inledande om- ställningspensionens del beräknas kostnaden vara dubbelt så hög är 2030 som år 2000.
Tabell 3.27 Uppskattade kostnader för ATP med nuvarande regler, milj.kr (brutto). Årsnivå i december respektive år beräknat i 1998 års basbelopp
Är Inledande Förlängd Särskild Änke— Barn- Summa omställ- omställ- efterlevan- pension pension nings- nings- depension
pension pension
1997 42 54 2 11 449 629 12 176 2000 53 67 2 12 260 654 13 036 2005 77 76 3 12 980 692 13 828 2010 104 82 4 12 470 652 13 312 2020 101 76 4 7 900 608 8 689 2030 98 74 4 3 020 630 3 826 2040 330 2050 65
Även kostnaderna för tilläggspensioner i form av efterlevandepension förväntas att kraftigt minska över tiden. Detta har sin huvudsakliga för- klaring i att antalet änkor med änkepension från tilläggspensioneringen avtar efterhand. Särskilt kraftig är denna minskning från år 2010 och därefter. Kostnaderna för bampensioneringen förväntas däremot vara relativt konstant under tidsperioden 2000-2030. På samma sätt som be- träffande kostnaderna för folkpensioneringen beräknas kostnaderna för tilläggspension i form av inledande omställningspension att ha fördubb- lats år 2030 jämfört med år 2000. Detta har bl.a. sin förklaring i att möj- ligheten att bevilja änkepension med stöd av övergångsreglema avtagit kraftigt vid förstnämnda tidpunkt. Även kostnaderna för den förlängda omställningspensionen kommer att öka om än inte i samma omfattning som kostnaderna för den inledande omställningspensionen. Överlag beräknas kostnaderna för såväl inledande som förlängd omställningspen- sion att vara som högst under åren 2010-2020. Detta har bl.a. sin förkla- ring i demografiska faktorer men även till att det reformerade efterle— vandepensionssystemet då beräknas ha kommit i fullfunktion.
I tabell 3.28 redovisas de uppskattade sammanlagda folkpensions- och tilläggspensionskostnadema enligt nuvarande regler.
Tabell 3.28 Uppskattade sammanlagda folkpensions- och tilläggspensions- kostnader enligt nuvarande regler, milj.kr (brutto). Årsnivå i december respektive år beräknat i 1998 års basbelopp
År
nings-
Inledande Förlängd Särskild Änke— pension
Barn- pension
Summa
pension pension pension
1997 2000 2005 2010 2020 2030
omställ- omställ- efterle- nings- vande- 94 164 4 115 197 5 166 224 6 224 241 8 217 224 8 211 219 8
11775 12 512 13 151 12 565 7 925 3 025
913 942 997 939 877 908
12950 13 771 14 544 13 977 9 251 4 371
4 Det reformerade ålderspensions— systemet
4.1. Inledning
Regeringen överlämnade den 28 april 1994 propositionen 1993/941250 Reforrnering av det allmänna pensionssystemet till riks- dagen. Förslaget innehöll riktlinjer för hur ett reformerat pensions- system och övergångsregler till ett sådant system skulle kunna utfor- mas. Förslagen byggde på en överenskommelse som träffats i Pen— sionsarbetsgruppen och som redovisats i betänkandet Reforrnerat pensionssystem (SOU 1994:20), samtidigt som förslagen i vissa delar var reviderade med hänsyn till synpunkter som framförts under re- missbehandlingen av detta betänkande. I beredningen av propositio- nen deltog företrädare för de dåvarande regeringspartiema och social- demokratema, som samtliga ställde sig bakom propositionen. Prin- cippropositionen innebar att vissa frågor lämnades öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Propositionen innehöll inte heller några författningsförslag.
Riksdagen godkände genom beslut den 8 juni 1994 förslaget om riktlinjer för en reformerad ålderspensionering i enlighet med social- försäkringsutskottets betänkande (bet. 1993/94:5fU24, rskr. 1993/94:439). I utskottsbetänkandet tillstyrktes med vissa förtydli- ganden regeringens proposition samtidigt som utskottet på ett par punkter föreslog vissa tillkännagivanden.
Den 23 juni 1994 tillsattes en arbetsgrupp inom Socialdeparte- mentet, benämnd Genomförandegruppen, med företrädare för de par— tier som ställt sig bakom de antagna riktlinjerna. Genomförandegrup- pen fick i uppdrag att medverka vid den fortsatta beredningen och att vårda överenskommelsen. Den fortsatta beredningen har därefter i huvudsak skett inom Socialdepartementet och Genomförandegruppen har kontinuerligt informerats om och tagit ställning till olika frågor som uppkommit.
Vissa resultat av det fortsatta arbetet med pensionsreformen redo— visades i juni 1995 i departementspromemorian Reformerat pensions— system - lag om inkomstgrundad ålderspension m.m. (Ds 1995:41). Promemorian innehöll konkreta förslag till utformning av den in-
komstgrundande ålderspensionen. Reglerna skulle enligt förslaget införas i en ny lag om inkomstgrundad ålderspension. Härutöver läm- nades förslag till övergångsbestämmelser och förslag till hur reforme- rad pensionsrätt skall beräknas och fastställas för tid före den 1 janua- ri 1997. Dessa bestämmelser föreslogs bli upptagna i en särskild lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Ds 1995:41 innehöll emellertid inte förslag till lösningar av samtli- ga de frågor som tidigare lämnats öppna i princippropositionen. Re- sultatet av de fortsatta diskussionerna i dessa frågor redovisades i departementspromemorian Lag om inkomstgrundad ålderspension - vissa finansiella frågor m.m. (Ds 1997:67). 1 promemorian behandlas även frågor som uppkommit till följd av remissbehandlingen av vissa förslag i Ds 1995:41. Ds 1997:67 har därefter remissbehandlats och har tillsammans med övriga förslag i Ds 1995:41 granskats av lagrå— det. Frågor om grundtryggheten i det reformerade pensionssystemet har behandlats särskilt och förslagen i denna del har presenterats i departementspromemorian Garantipension och samordningsfrågor, m.m. (Ds 1997:66). I denna har upptagits förslag om en garantipen— sion som delvis avviker från de förslag som förelagts riksdagen i princippropositionen år 1994. Även denna promemoria har remissbe- handlats och granskats av lagrådet.
Regeringen lade den 2 april 1998 fram propositionerna 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. samt 1997/98:152 Garantipension, m.m. till riksdagen. Förslagen, som har utarbetats i samråd med Genomförandegruppen, baserades på bl.a. de ovan nämnda departementspromemoriorna samt även Ds 1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, Ds 1995:55 Utvidgad avgifts- skyldighet vad avser ålderspension m.m., Ds 1998:7 AP—fonden och det reformerade ålderspensionssystemet samt utredningsbetänkandet Lag om premiepension (SOU 1997:131).
På grundval av de av regeringen framlagda propositionerna antog riksdagen den 8 juni 1998 bl.a. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension samt lagen (1998:702) om garantipension. Lagen om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller för vissa bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension, såsom bestämmelserna om intjänande och fastställande av pensionsrätt. Be— stämmelser om uttag av ålderspension och utbetalning av sådan pen- sion skall emellertid träda i kraft först den 1 januari 2001. Vid samma tidpunkt skall lagen om garantipension träda i kraft.
4.2. Huvuddragen i det reformerade ålders- pensionssystemet
4.2.1. Inkomstrelaterad ålderspension
Grundläggande principer
Ett offentligt och obligatoriskt pensionssystem skall även fortsätt- ningsvis utgöra grunden för den enskildes pensionsskydd. Ett syfte med reformen är att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar av— skilt inkomstgrundat ålderspensionssystem. Detta skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt uppbyggt i den meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som betalas in. Systemet skall således vara avgiftsbaserat i stället för förmånsbaserat.
Det reformerade ålderspensionssystemet bygger på livsinkomst- principen, dvs. pensionen baseras på inkomster under hela förvärvsli- vet. Någon motsvarighet till den övre åldersgräns som finns i ATP- systemet skall således inte finnas. Tillgodoräknad pensionsrätt grun- dar sig huvudsakligen på den pensionsgrundande inkomsten. Förtids- pension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med studie- medel kan emellertid enligt särskilda regler också grunda pensions— rätt.
Värdet av pensionsrätten skall överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till ålderspensions- systemet skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar pensionsrätt, pensionsunderlaget. Därav skall 16 procentenheter till- godoräknas inom ett fördelningssystem och resterande 2,5 inom ett premiepensionssystem. Nivån på avgiften till ålderspensioneringen är fastlagd med utgångspunkt i den kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster under livet som systemet är avsett att ge tillsammans med den försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden bland de försäkrade. Genom att pensionsav- giften fastställs på dessa grunder får den i ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie samtidigt som det s.k. skatteinnehållet i avgiften reduceras. Den avgift som nu lagts fast i samband med beslutet att reformera pensionssystemet skall gälla även på lång sikt och skall inte behöva höjas då de demografiska påfrestningarna ökar i början av nästa sekel.
Den årliga pensionen från fördelningssystemet beräknas på grund— val av summan av tillgodoräknade pensionsrätter, pensionsbehåll- ningen, delad med ett delningstal. Värdet av intjänade pensionsför— måner och utgående pensioner skall inte som i dag vara enbart infla- tionsskyddade utan skall även vara kopplade till den allmänna inkom- stutvecklingen i samhället. Den årliga ålderspensionens storlek skall
också påverkas av förändringar i den genomsnittliga livslängden. På detta sätt kommer det framtida pensionssystemet i finansiellt hänse- ende att vara robust i förhållande till variationer i de samhällsekono— miska förutsättningama och till den förväntade fortsatta höjningen av medellivslängden.
Beräkningen av pensioner från premiepensionssystemet skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom privat livförsäkring.
Den inkomstgrundade pensionen skall kompletteras med ett grund— skydd i form av en garantipension för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel och skall vara skattepliktigt.
Det reformerade systemet skall införas successivt. Personer födda åren 1938-1953 skall få sin ålderspension beräknad med ett ökat antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt nuva- rande regler. Personer födda år 1954 eller senare kommer att få hela sin ålderspension enligt reformerade regler.
Pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp
De förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbets- löshet, föräldraledighet m.m. som enligt dagens regler är pensions— grundande skall vara det också i det reformerade systemet. Därutöver skall i vissa fall fiktiva inkomster vara pensionsgrundande, s.k. pen— sionsgrundande belopp.
Av de av riksdagen den 8 juni 1994 antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet framgår att personer med sjukbi- drag eller förtidspension skall ges ålderspensionsrätt inom det refor- merade ålderspensionssystemet. I den proposition som låg till grund för detta riksdagsbeslut (prop 1993/94:250) gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att förtidspensioneringen måste förändras som en följd av ålderspensionsreformen. Utformningen av det framti- da förtidspensionssystemet har behandlats i propositionen 1997/981111 Reformerad förtidspension, m.m. som överlämnades till riksdagen den 12 mars 1998. Förslagen, som skall träda i kraft den 1 januari 2001, antogs av riksdagen genom beslut den 15 maj 1998. Arbetet med den närmare utformningen av regler för ersättning vid långvarig medicinskt grundad arbetsoförmåga pågår för närvarande inom Socialdepartementet. Däri ingår bl.a. frågan om hur ålderspen— sionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspensionärer fr.o.m. år 2001.
De regler som föreslagits i propositionen 1997/981151 och som antagits av riksdagen gäller tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för tiden fram till dess att ett reformerat förtidspen- sionssystem träder i kraft. Under denna tid skall försäkrade, som en- ligt reglerna i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) uppbär
förtidspension i form av tilläggspension beräknad på grundval av antagandepoäng, vid beräkningen av ålderspension i det reformerade pensionssystemet tillgodoräknas för varje år ett särskilt pensions- grundande belopp baserat på en fiktiv inkomst (antagandeinkomst) fram t.o.m 64 års ålder.
Pensionsgrundande belopp skall också beräknas för föräldrar med små barn. Föräldrapenningen, liksom sjukpenningen, kompenserar inte hela inkomstbortfallet under den tid föräldern är hemma med barnet. Det kan också tänkas att småbamsföräldrar under vissa perio- der har lägre inkomster bl.a. på grund av att de väljer att arbeta deltid för att få mer tid för barnen. För att kompensera i pensionshänseende för det inkomstbortfall som föräldern därvid får vidkännas skall pen- sionsrätt för bamår kunna tillgodoräknas. Sådan pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds t.o.m. året före det år barnet fyller fyra år eller, om barnet är fött under någon av månaderna juli - december, fr.o.m. det år barnet fyller ett år t.o.m. året före det år barnet fyller fem år. Även om den försäkrade får fler barn under den— na fyraårsperiod kan pensionsrätt tillgodoräknas endast för ett barn.
Det pensionsgrundande beloppet för bamår skall utgöras av ett på visst sätt beräknat tillägg till förälderns pensionsgrundande inkomst. Denna s.k. fiktiva inkomst beräknas enligt det av tre alternativa be- räkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga utfallet. Enligt de två första sätten beräknas en utfyllnad till antingen den en- skildes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse eller till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder. Enligt det tredje beräkningssättet utgörs den fiktiva inkomsten av ett för alla försäkrade enhetligt belopp mot- svarande ett inkomstbasbelopp.
Pensionsgrundande belopp skall också beräknas för dem som full- gjort grundutbildning inom totalförsvaret. Detta gäller såväl värnplikt som civilplikt och allmän tjänsteplikt. Det pensionsgrundande belop- pet skall beräknas per dag och uppgå till 50 procent av den genom— snittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 år för vilka det fastställts sådan inkomst, delat med 365.
För att pensionsrätt för bamår och plikttjänstgöring de facto skall ge upphov till utbetalning av pension måste den försäkrade ha upp— fyllt det s.k. förvärvsvillkoret. För att förvärvsvillkoret skall vara upp- fyllt krävs att det för den försäkrade skall ha tillgodoräknats pen- sionsgrundande inkomster (varmed likställs pensionsgrundande be- lopp för förtidspensionärers antagandeinkomster) som för ettvart av fem år uppgått till minst två gånger ett visst belopp. Beloppet skall för år före år 2001 motsvara det förhöjda prisbasbeloppet. För tid därefter skall det motsvara inkomstbasbeloppet. Så länge den försäkrade inte uppfyller förvärvsvillkoret blir pensionsrättighetema latenta. Vid
bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt eller inte skall be- aktas endast sådan pensionsgrundande inkomst som fastställts senast det år då den försäkrade fyller 70 år.
Pensionsarbetsgruppens förslag innebar även att perioder av studier skulle ge pensionsrätt. Enligt detta förslag, som även var utgångs- punkten för regeringens förslag i princippropositionen, skulle studie— bidraget inom studiemedelssystemet göras skattepliktigt och pen- sionsgrundande. Den tekniska utformningen av en ordning för sådan pensionsrätt borde dock enligt regeringens bedömning beredas vidare. Socialförsäkringsutskottet betonade i sitt betänkande (bet. 1993/94:SfU 24, rskr. 1993/94:439) avseende princippropositionen att storleken av den pensionsrätt som följer av Pensionsarbetsgruppens förslag är väl avvägd och instämde i regeringens bedömning att denna nivå bör ligga till grund för den närmare utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier.
I regeringens proposition 1997/98:151 framhålls att pensionsrätt för studier med studiemedel skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade pensionssystemet fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen av pensionsrätt för studier med studiemedel bör dock enligt regeringen behandlas i samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet.
Årlig pensionsrätt
Pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast under förutsätt- ning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvs- arbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet enligt AFL. Skälet till detta är att de som har enbart inkomster understigande denna nivå inte är skyldiga att avge självdeklaration. Har en försäkrad emellertid kommit upp i en inkomst som överstiger 24 % av basbeloppet skall pensionsrätt beräknas redan från den första kronan. Någon motsvarande begräns— ning skall inte finnas för fastställande av pensionsgrundande belopp. Vid fastställande av pensionsgrundande inkomst skall vidare ett be— lopp avräknas som motsvarar den allmänna pensionsavgiften som fastställs med ledning av den årliga taxeringen till statlig inkomst- skatt.
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst gäller inom ATP- systemet att inkomster överstigande det s.k. förmånstaket om 7,5 förhöjda prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring inte skall beaktas. Inkomster som under ett år överstiger denna nivå ger således inte något tillskott i pensionsrättshänseende. Det skall även i det reformerade ålderspensionssystemet finnas ett tak, ovanför vilket pensionsrätt inte skall kunna tjänas in. Detta tak (intjänandetaket) kommer initialt att sammanfalla med förmånstaket
inom ATP-systemet, dvs. summan av den enskildes pensionsgrun- dande inkomster skall högst kunna uppgå till 7,5 förhöjda prisbasbe- lopp. Fr.o.m. år 2001 skall taket motsvara 7,5 inkomstbasbelopp. vilket innebär att det inte längre kommer att följa prisutvecklingen utan i stället den allmänna inkomstu tvecklingen.
För varje år som det för en försäkrad fastställs pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp skall också pensionsrätt fast- ställas. Pensionsrätten skall baseras på pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten och de fast- ställda pensionsgrundande beloppen. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget och delas upp mellan fördelningssys- temet och premiepensionssystemet. Enligt de riktlinjer som fastställ- des av riksdagen den 8 juni 1994 skulle 16,5 procentenheter tillgodo- räknas i fördelningssystemet (inkomstpension) och 2 procentenheter i premiepensionssystemet (premiepension). Detta skall gälla för åren 1995—1998 (för vilken tid premiepensionsrätt tillgodoräknas enbart för förvärvsinkomster och inte på pensionsgrundande belopp). Fr.o.m. år 1999 skall emellertid 16 procentenheter i stället för 16,5 utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension.
F ördelningssystemet
Den ackumulerade pensionsrätten för inkomstpension utgör indivi- dens pensionsbehållning. I regel förflyter lång tid från det att pensio- nen har tjänats in till dess pension faller ut. Värdet av intjänad pen- sionsrätt behöver därför räknas om för att hänsyn vid beräkningen av pensionens storlek skall kunna tas till förändringar i den allmänna pris- och inkomstnivån. Den för inkomstpension registrerade pen- sionsbehållningen skall av denna anledning årligen räknas om med den relativa förändringen i ett index som följer den årliga inkomstut- vecklingen i samhället (inkomstindex). Vidare skall pensionsbehåll— ningen efter de personer som avlidit (arvsvinster) fördelas bland kvarlevande i samma ålder som de avlidna samt avdrag göras för förvaltningskostnader.
Den årliga inkomstpensionen inom fördelningssystemet beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten divide- ras med ett visst tal, det s.k. delningstalet. Delningstalet återspeglar den genomsnittliga återstående livslängden vid den ålder pensionen börjar lyftas enligt aktuell befolkningsstatistik. Beräkningen av del- ningstalet beaktar också en viss framtida tillväxt (normen för följ- samhetsindexering), vilket innebär att pensionären får en högre be- gynnelsepension än om pensionen i stället successivt skulle ha räknats om med hänsyn till den totala tillväxten för varje år.
Uttag av inkomstpension
Uttag av ålderspension från fördelningssystemet skall kunna göras tidigast fr.o.m den månad den försäkrade fyller 61 år och då med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Vid uttag vid en senare tidpunkt växer pensionen enligt försäkringsmässiga principer för varje månad den lämnas outtagen.
De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följ- samhetsindexeras. Följsamhetsindexeringen innebär att inkomstpen— sionen inte skall räknas om med hela förändringen i inkomstindex utan med denna förändring minskad med den uppräkning som redan tillgodoräknats i delningstalet. Det innebär att om den årliga reala tillväxten framöver uppgår till samma nivå som den s.k. normen skall inkomstpensionen räknas om med prisutvecklingen. Om den reala tillväxten blir större får pensionären, utöver priskompensation, ett visst påslag på inkomstpensionen. Vid lägre tillväxt än normen juste- ras inkomstpensionen ned realt sett, vilket innebär att pensionären inte kompenseras fullt ut för prisutvecklingen.
Normen för följsamhetsindexering av inkomstpension har fast- ställts till 1,6. Skälen bakom valet av norm har bl.a. varit att det, mot bakgrund av den stora osäkerhet som råder om den framtida tillväx— ten, är viktigt att pensionssystemet utformas så att det fungerar även i en situation med långvarigt låg tillväxt. Detta har föranlett en viss försiktighet i valet av norrnhöjd. Följsamhetsindexeringen innebär ju att pensionemas reala värde reduceras vid en tillväxt som är lägre än normen samtidigt som löntagarna erhåller en viss standardförbättring. En sådan utveckling under en längre tidsperiod skulle kunna väcka kompensationskrav som på sikt skulle kunna äventyra pensionssyste— mets finansiella stabilitet. Med lägre norm mildras de nämnda effek- terna.
Premiepensionssystemet
Premiepensionssystemet innebär att de medel som motsvarar fast— ställd pensionsrätt för premiepension fonderas. Den enskilde har möjlighet att själv bestämma om förvaltningen av de medel som fon- deras för dennes räkning. Pensionens storlek är beroende av värdeut— vecklingen på de fonderade medlen.
Försäkringsfunktionen skall handhas av ett statligt bolag: Premie- pensionsmyndigheten. Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet. Myndigheten skall också ansvara för den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedel tills de förs över till förvaltning i den fond som pen- sionsspararen har valt. Om pensionsspararen inte anmäler något val
av fond inom viss tid skall medlen föras över till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Premiepension får tas ut tidigast fr.o.m. den månad då pensionsspa- raren fyller 61 år. Pensionen skall utges livsvarigt, men pensionsutta- get får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Eftersom försäkringen för premiepension skall vara uppbyggd som en fondförsäkring gäller som grundaltemativ att till- godohavandet på pensionssparamas premiepensionskonton skall vara placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden. Detta inne- bär emellertid att de månatliga utbetalningarna varierar i storlek med förändringar i fondandelarna. Detta kan innebära en otrygghet för många försäkrade. Premiepensionsmyndigheten skall därför tillhan- dahålla en traditionell livränteförsäkring som garanterar pensionsspa— raren livslång utbetalning av ett fast månadsbelopp. Vid övergången till en sådan försäkring övertar myndigheten den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.
Inom premiepensionssystemet skall det också finnas möjlighet för den enskilde att välja ett efterlevandeskydd såväl under den för- värvsaktiva tiden som under pensionstiden (se vidare avsnitt 4.2.4).
Överföring av premiepensionsrätt
En make skall till den andre maken kunna överföra pensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Endast pensionsrätt för premie- pension som tjänats in under äktenskapet kan överföras. Överföringen skall vara frivillig och ske fortlöpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som har tjänats in under året. Över- föringen av premiepension skall inte påverka rätten till garantipen- sion. Garantipensionen skall alltså beräknas som om någon överföring inte har skett.
Avgift till ålderspensionssystemet
Den pensionsrätt som för ett år tillgodoräknas i det reformerade pen- sionssystemet utgör således 18,5 % av faktiska och fiktiva inkomster upp till intjänandetaket. Motsvarande belopp skall betalas in till pen- sionssystemet. Samtliga inkomstslag som ger pensionsrätt skall också vara avgiftsgrundande. Detta innebär att staten fr.o.m. inkomståret 1999 skall betala avgifter till ålderspensionssystemet för samtliga pensionsgrundande socialförsäkrings- och arbetslöshetsersättningar m.m. och pensionsgrundande belopp som det kan tillgodoräknas pen-
sionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften benämns statlig ålderspen- sionsavgift.
Allmän pensionsavgift skall betalas av den enskilde och skall be- räknas på ett underlag som består av inkomst av anställning och in- komst av annat förvärvsarbete. Avgiften tas för närvarande ut på de inkomstdelar som inte överstiger 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Den allmänna pensionsavgiften skall emellertid fr.o.m. år 1999 dras av vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, vilket innebär att en pensionsgrundande inkomst om 7,5 förhöjda prisbasbelopp svarar mot en bruttoinkomst om 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Inkomsttaket skall i fortsättningen uttryckas i termer av bruttoinkomst.
Socialavgift tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Avgifterna tas ut i form av arbetsgivaravgift eller egenavgift. Arbetsgivaravgifter beräknas på ett underlag som består av hela löne- summan och andra skattepliktiga förmåner som arbetsgivaren utger. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och beräknas på ett underlag som består av in- komst av annat förvärvsarbete.
Det totala uttaget av avgifter för ålderspensioner skall uppgå till 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och skall till hälften utgöras av en allmän pensionsavgift och till hälften av en ålderspen— sionsavgift som tas ut som en arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt SAL. Den höjning av den nuvarande allmänna pensionsavgiften som erfordras skall kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram. I avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen av hur en sådan kompensation skall genomföras skall det nuvarande avgiftsuttaget i form av allmän pensionsavgift om 6,95 % och ålderspensionsavgift om 6,40 % bibehållas för år 1999.
4.2.2. Garantipensionssystemet
I det reformerade systemet skall finnas ett grundskydd i form av en garantipension. Bestämmelser härom finns i lagen (1998:702) om garantipension. Denna förmån skall ersätta nuvarande folkpension och pensionstillskott. Det särskilda grundavdraget för pensionärer skall slopas och pensionsinkomster kommer därmed att bli beskattade enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster.
Garantipension skall utges fr.o.m. 65 års ålder till personer som inte har tjänat in rätt till inkomstgrundad ålderspension eller som har tjänat in endast låg sådan. Berättigade till garantipension skall vara personer som är födda år 1938 eller tidigare, dvs. de årsklasser som omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet.
Garantipension beräknas utifrån en basnivå om 2,13 gånger pris- basbeloppet för ensamstående pensionär. Basnivån avräknas krona för krona mot inkomstgrundad ålderspension upp till 1,26 gånger pris- basbeloppet. För inkomstdelar över 1,26 gånger prisbasbeloppet sker
avräkning med ett belopp motsvarande 48 % av dessa. För en gift pensionär är basnivån 1,90 gånger prisbasbeloppet. För inkomstgrun- dad pension upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet avtrappas basnivån med 100 %. Inkomstdelar över denna nivå beaktas till 48 % vid av- räkningen.
Garantipensionen skall räknas av mot den inkomstgrundade ålders- pensionen. Avräkning skall vidare göras mot efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension från ATP och viss ut- ländsk pension. Tjänstepensioner skall inte beaktas vid beräkning av garantipension.
Garantipension skall i princip avräknas mot såväl inkomstpension som premiepension. Vid beräkningen skall emellertid den faktiska premiepensionen inte beaktas, utan i stället skall inkomstpensionen räknas upp så att den motsvarar vad som skulle ha utgetts om hela pensionsrätten om 18,5 % av pensionsunderlaget (för mellangenera- tionen aktuellt antal tjugondelar, se avsnitt 4.2.3) hade utgjort grund för denna pension.
Rätt till garantipension inträder fr.om 65 års ålder. Om den enskil— de gjort uttag av hel eller delar av inkomstgrundad pension före 65 års ålder skall alltid, vid beräkning av garantipension, utgångspunkten vara den inkomstgrundade pension som skulle ha betalats om sådan pension hade börjat tas ut vid 65 års ålder. Den enskildes faktiska pensionsålder är utan betydelse när det gäller behandlingen av in— komstgrundad ålderspension i förhållande till avräkningen av garanti- pensionen.
Garantipensionens storlek skall vara beroende av försäkringstid. Som försäkringstid räknas bl.a. tid under vilken en person varit folk— bokförd i Sverige. Garantipension skall utges endast till den som har tillgodoräknats en försäkringstid för garantipension om minst tre år. För rätt till oavkortad garantipension skall krävas 40 års försäkrings- tid. Försäkringstid kan tillgodoräknas när den försäkrade är i åldern 25-64 år. Som intjänandetid skall dock få tillgodoräknas även tid mellan 16 och 24 års ålder om pensionsgrundande inkomst eller pen- sionsgrundande belopp för förtidspension då har tillgodoräknats med minst ett inkomstbasbelopp per år.
Garantipension utbetalas endast till den som är bosatt i Sverige. Garantipension kommer emellertid med hänsyn till reglerna i förord- ningen (EEG) nr 1408/71 även att betalas ut inom EU/EES.
4.2.3. Införandet av reformerade regler
Införandet av det reformerade pensionssystemet skall ske gradvis genom att vissa åldersgrupper även fortsättningsvis får sin ålderspen- sion beräknad helt eller delvis enligt nuvarande regler. Pensionsbe-
rättigade som är födda år 1954 eller senare kommer att omfattas fullt ut av det reformerade pensionssystemet. Personer födda under åren 1935-1953, den s.k. mellangenerationen, skulle enligt de antagna riktlinjerna få sin ålderspension beräknad med ett successivt ökande antal tjugondelar enligt det reformerade systemets regler och reste- rande delar enligt det nuvarande systemet. Den numera beslutade (1997 års budgetproposition, bet. 1996/97:SfU 1, rskr. 1996/97:126) ikraftträdandetidpunkten för reformen innebär emellertid att det re- formerade pensionssystemet kommer att träda i kraft fyra år senare än vad Pensionsarbetsgruppen föreslog. Lagstiftningen avseende in— komstgrundad ålderspension skall träda i kraft den 1 januari 1999 och de första utbetalningarna skall äga rum den 1 januari 2001. Vid denna tidpunkt skall även lagen om garantipension träda i kraft.
Senareläggningen av ikraftträdandetidpunkterna har inneburit för— ändringar beträffande vilka åldersgrupper som skall omfattas av det reformerade pensionssystemets regler. De beslutade reglerna innebär att personer som är födda åren 1938-1953 skall tillhöra den s.k. mel— langenerationen. Det förhållandet att personer födda åren 1935-1937 inte längre skall tillhöra mellangenerationen och således inte skall beröras av det reformerade systemets regler har emellertid inte inne- burit någon förändring i den metod för infasning som ursprungligen föreslagits. Personer som är födda åren 1938-1953 skall således allt- jämt få sin pension beräknad med ett successivt ökande antal tjugon- delar enligt det reformerade systemets regler. Ärsklassen 1938 kom- mer alltså med denna metod att som första årsklass tjäna in pensions— rätt i det reformerade systemet med 4/20. Pensionsrätten tillgodoräk- nas därvid med 4/20 av 16 % av pensionsunderlaget i fördelnings- systemet och med 4/20 av 2,5 % av pensionsunderlaget i premiepen- sionssystemet.
Övergångsregleringen innebär att det för försäkrade som tillhör mellangenerationen även framöver måste parallellt registreras dels pensionspoäng för ATP enligt nuvarande system, dels pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet. Reformerad pensionsrätt skall härvid fastställas med beaktande av kvotdelningen medan pen- sionspoäng i ATP registreras på vanligt sätt och beaktandet av kvot— delningen sker först när den årliga pensionen beräknas vid pensione- ringstidpunkten.
För alla som omfattas av de reformerade reglerna för inkomstgrun— dad ålderspension skall även förvärvsinkomster m.m. i förfluten tid, dvs. före år 1999 då de reformerade reglerna träder i kraft, beaktas vid beräkning av pensionsrätt inom det reformerade systemet. Till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall för varje år fr.o.m. år 1960 ligga den ATP-poäng som har registrerats för året med tillägg av en poäng. Förtidspensionärer tillgodoräknas ålderspensionsrätt på grundval av den registrerade pensionspoängen.
Pensionsgrundande belopp för bamår skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Pensionsrätt för studier och plikttjänstgöring skall emellertid tillgodoräknas först fr.o.m. år 1995. Beräkningen av pensionsgrun- dande belopp för bamår och plikttjänstgöring skall för förfluten tid i princip göras på samma sätt som i fråga om beräkning av samma be- lopp för framtiden.
Personer födda år 1937 eller tidigare skall även fortsättningsvis få sin pension beräknad enligt nuvarande regler. Grundskyddet i det nuvarande ålderspensionssystemet utgörs av folkpension beräknad i 40-delar inklusive de särskilda folkpensionsförmånema samt det sär- skilda grundavdraget för pensionärer. Detta grundskydd skall i det reformerade systemet ersättas med en beskattad garantipension. För personer som är födda år 1937 eller tidigare skall enligt de antagna riktlinjerna en särskild övergångsvis garantipension införas. Rege— ringen har utsett en särskild utredare att lämna förslag till konstruk— tion av en sådan övergångsvis garantipension (dir. 1997:149).
1 det nuvarande pensionssystemet tillgodoräknas pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kan sägas kompenseras genom folkpensionen. När det gäller personer i mellangenerationen skall, vid beräkningen av den inkomstrelaterade pensionen som baseras på ATP, den försäk- rade kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pen— sionen hade utbetalats enligt nuvarande ålderspensionssystem, dock att inkomsterna under ett förhöjt prisbasbelopp skall kompenseras med den högre nivå som folkpensionen uppgår till, dvs. 96 % av pris- basbeloppet för den som är ogift och 78,5 % av samma belopp för den som är gift. Även när det gäller personer som är födda år 1937 eller tidigare bör folkpensionens grundbelopp läggas till som en del av tilläggspensionen för att därvid erhålla vad som faktiskt är den in- komstgrundade pensionen. De regler som skall tillämpas för personer i mellangenerationen skall därför gälla i motsvarande mån även för personer som inte kommer att beröras av det reformerade systemets regler.
Enligt nuvarande regler ingår i grundskyddet för pensionärer med låg pension rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP). Riksdagen har på grundval av princippropositionen förutsatt att ett särskilt till pensionärer riktat bostadsstöd kommer att vara erforderligt även i framtiden. En motsvarighet till BTP skall således finnas även fram— över. Det nuvarande systemet för inkomstprövning när det gäller BTP har genom åren varit föremål för mycket kritik på grund av att regler- na bl.a. upplevs som orättvisa och svårbegripliga. Flera utredningar har i olika sammanhang presenterat förslag till förändringar av BTP- systemet. Mot denna bakgrund har regeringen gett en särskild utreda— re i uppdrag att göra en översyn av systemet för beräkning av inkomst
vid prövning av rätt till bostadstillägg för pensionärer (Dir. 1997:150).
4.2.4. Efterlevandeskyddet i premiepensionssystemet
Inom premiepensionssystemet har pensionsspararen möjlighet att välja ett efterlevandeskydd. Det finns två former av efterlevande— skydd: ett för aktivtiden (dvs. efterlevandeskydd under tid då den försäkrade ännu inte börjat uppbära ålderspension) och ett för pen- sionstiden. Gemensamt för de båda formerna är att skyddet skall be— kostas av den försäkrade och alltså inte innebära någon kostnad för de pensionssparare som avstår från skyddet samt att skyddet skall kunna tecknas endast i sådana situationer där det typiskt sett föreligger be— hov av ett efterlevandeskydd.
Efterlevandeskyddet för aktivtiden innebär en temporär efterlevan- depension under fem år. Skyddet är utformat som en ren riskförsäk- ring utan sparrnoment. Bl.a. för att viss hänsyn skall kunna tas till den enskildes familjesituation m.m., har pensionsspararen två försäk- ringsbelopp att välja mellan: ett basbelopp per år under fem år, mot- svarande ca 3 000 kr per månad, och två basbelopp per år under sam— ma tid, motsvarande ca 6 000 kr per månad. Kostnaden för skyddet dras fortlöpande från tillgodohavandet på pensionsspararens premie- pensionskonto.
Skyddet skall i första hand kunna tecknas av den som har barn un- der 20 år och den som är gift eller registrerad partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap. När det gäller andra sam- manlevande än gifta och registrerade partner tillämpas ett sammanle- vandebegrepp som ansluter till det som annars används inom social— försäkringen. Det skall således vara fråga om ogifta personer som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med var- andra (eller registrerade partner) eller som har eller har haft eller väntar barn tillsammans. Det skall alltså inte kunna förekomma att pensionsspararen har både en make och en sammanboende som båda är berättigade till efterlevandeskydd.
Efterlevandepension skall kunna betalas ut bara till personer inom den nu angivna kretsen. Pensionen skall alltså inte kunna styras bort till någon utomstående. Om det vid pensionsspararens död visar sig att han eller hon inte längre har någon sådan pensionsberättigad anhö— rig, skall någon efterlevandepension alltså inte utges. Inom kretsen av godtagna mottagare skall emellertid pensionsspararen kunna bestäm— ma fritt om fördelningen av försäkringsersättningen.
För att motverka riskerna för s.k. moturval (med moturval menas att efterlevandeskyddet i första hand skulle efterfrågas av sådana en— skilda som löper stor risk att dö i förtid och alltså utlösa efterlevande-
skyddet) skall det som huvudregel gälla en karenstid av ett år från ansökan innan efterlevandeskyddet börjar gälla. Detta skall alltid gälla om pensionsspararen är över 60 år vid ansökningstillfället. Om pensionsspararen däremot är under 60 år och ansökan görs inom tre månader från en händelse som medförde att pensionsspararen blev berättigad att ansluta sig till skyddet, t.ex. inom tre månader från ett barns födelse eller från ett äktenskaps ingående, kan skyddet dock börja gälla redan vid månadsskiftet efter ansökan.
När det gäller efterlevandeskyddet för aktivtiden har det inte an- setts erforderligt att låta försäkringsskyddet förfalla bara för att kret- sen av anhöriga växlar (exempelvis så att pensionsspararen skiljer sig från den make som gjorde att skyddet kunde tecknas men som där- emot har ett barn under 20 år när han avlider). Detta beror på att för- säkringsbeloppet är fast och alltså inte beroende av vilken mottagare av beloppet som finns.
Pensionsspararen skall fritt kunna avsäga sig efterlevandeskyddet när han inte längre anser att det behövs. Under alla förhållanden skall efterlevandeskyddet under aktivtiden upphöra att gälla när pensions- spararen börjar ta ut sin premiepension. Han skall i detta sammanhang ha möjlighet att gå över till det efterlevandeskydd som gäller för den- na period.
För pensionstiden finns möjlighet att teckna ett efterlevandeskydd endast för makar, registrerade partner och sammanboende av det slag som föreslagits avseende aktivtiden och som förekommer enligt ef- terlevandepensionsreglema i AFL. Makar (eller motsvarande) skall således kunna skapa ett efterlevandeskydd för varandra genom att minska sin egen pension. I detta hänseende har det inte ansetts nöd- vändigt att ta med även efterlevande barn som förmånstagare.
Efterlevandeskyddet under pensionstiden innebär att premiepen- sionen för en pensionssparare räknas om till att gälla på både hans eget och hans makes (eller motsvarandes) liv. Pensionen skall alltså utges så länge någon av dem lever. Omräkningen innebär vidare att pensionsspararens egen ålderspension kommer att sänkas så mycket som behövs för att tillgodohavandet av hans eller hennes premiepen- sionsbehållning skall räcka under båda makarnas livstid. Omräkning- en skall göras så att den egna ålderspensionen och efterlevandepen- sionen blir lika stora.
Kostnaden för efterlevandeskyddet kommer således att vara bero- ende av den andra makens ålder. Ju yngre den ena maken är i förhål- lande till den andra (och därmed ju längre han eller hon kan förväntas överleva denne), desto mer reduceras den första makens egen ålders- pension. Efterlevandeskyddet kan av denna orsak inte flyttas över på en ny make (eller motsvarande). Skyddet gäller därför endast om pensionsspararen vid sin död är gift eller sammanboende med samma person som när efterlevandeskyddet tecknades. Vid skilsmässa o.d.
kan pensionsspararens egen pension på nytt räknas om till ett högre belopp. Vid nytt äktenskap eller motsvarande kan samma slag av efterlevandeskydd gälla igen efter ansökan. Detta kräver emellertid en ny omräkning. Pensionsspararen kan däremot av andra skäl inte upp- höra med efterlevandeskyddet under pensionstiden.
För att minska riskerna för moturval skall efterlevandeskyddet för pensionstiden i princip kunna tecknas bara i samband med att pen- sionsspararen för första gången börjar ta ut premiepension. Om äkten- skapet eller motsvarande inleds senare, skall det visserligen finnas en möjlighet att då välja efterlevandeskydd, men för den situationen gäller en ettårig karenstid.
5 EG—rätten
5.1. Inledning
Fr.o.m. den 1 januari 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen (EU). Medlemskapet innebär bl.a. att Europeiska gemenskapens (EG:s) regler om social trygghet skall tillämpas i Sverige. Sådana bestämmelser om social trygghet finns framför allt i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenska- pen. Förordningen har antagits med stöd av art. 51 i Romfördraget där rådet getts mandat att enhälligt besluta om åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare. Till förordningen finns knuten en tillämpningsförord- ning (nr 574/72).
De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet finns i Rom- fördragets art. 48 som gäller arbetstagare och art. 52 som gäller etable- ring. Personers fria rörlighet berörs också i ett flertal sekundära rättsak- ter. Den grundläggande regleringen i fråga om arbetstagares rätt att flytta mellan medlemsstaterna finns i förordningen (EEG) nr 1612/68 av den 16 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenska- pen.
Förordningarna blev gällande i Sverige redan den 1 januari 1994 då EES-avtalet trädde i kraft. Detta avtal gäller fortfarande i förhållande till Island, Norge och Liechtenstein. Genom EES-avtalet blev Sverige för- pliktigat att införliva bl.a. EG—reglema om social trygghet i svensk lag— stiftning. Det skedde genom lagen (1992:1776) om samordning av sys- temen för social trygghet när personer flyttar inom det Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES). Den lagen upphävdes den 31 de- cember 1994, då EG-förordningama fr.o.m. den 1 januari 1995 blev direkt tillämpliga här i landet.
I det följande lämnas en kortfattad beskrivning av de grundläggande principerna i förordningen 1408/71 samt av de regler som särskilt berör förmåner till efterlevande. Vidare lämnas en beskrivning av förhållandet mellan denna förordning och förordningen 1612/68 och de regler i den- na sistnämnda förordning som rör förmåner till efterlevande barn. För en mer utförlig beskrivning av reglerna i dessa förordningar och dess
effekter i Sverige kan hänvisas till betänkandet Social trygghet och EES (SOU 1993:115).
5.2. Förordning (EEG) nr 1408/71
Grundprinciper
Förordningen 1408/71 har till syfte att på den sociala trygghetens områ— de säkerställa principen om fri rörlighet för personer. Förordningen gäller för anställda och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett eller flera medlemsländer och som är medborgare i ett av dessa medlemsländer eller som är statslösa eller flyktingar och bosatta i ett medlemsland. Förordningen gäller också för familjemed- lemmar och efterlevande till den angivna personkretsen.
De förmånsslag som omfattas av förordningen är i huvudsak social- försäkringsförmåner och s.k. familjeförmåner.
Reglerna i förordningen kan sägas vila på fem huvudprinciper, näm— ligen principen om endast en tillämplig lagstiftning, likabehandling— spiincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporis-principen.
Principen om endast en tillämplig lagstiftning innebär att personer skall omfattas av lagstiftningen i endast ett medlemsland. Som huvud- regel gäller att en anställd eller egenföretagare — och hans familjemed- lemmar - skall omfattas av lagstiftningen för social trygghet i det land där arbetet utförs, oberoende av var arbetsgivaren bor eller var arbetsgi- varens företag är beläget. Regelsystemet är obligatoriskt och exklusivt, varför det i princip är otillåtet att en anställd eller egenföretagare om- fattas av mer än ett lands lagstiftning på den sociala trygghetens områ- de.
Likabehandlingsprincizien innebär att medborgare i en medlemsstat som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som omfattas av förordningen 1408/71 skall ha samma rättigheter och skyldigheter i fråga om social trygghet och avgifter som bosättningslandets egna med- borgare. Principen förhindrar t.ex. att det för rätt till en viss förmån ställs upp krav på viss tids vistelse i landet för att medborgare i annan medlemsstat skall likställas med landet egna medborgare.
Sammanläggningsprincipen har till syfte att personer, som flyttar till eller får arbete i en annan medlemsstat, inte på grund därav skall gå miste om rättigheter som de tidigare tjänat in. Den innebär att en viss tids försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den hade ägt rum i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikations- tid är en förutsättning för att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten. En grundläggande förutsättning för samrnanläggningsprincipens
tillämpning är att det finns i vart fall någon försäkringstid e.d. i landet att lägga samman med.
Exportabilitetsprincipen innebär på området för social trygghet att förmåner skall kunna betalas ut oavsett var inom EU som den berättiga- de är bosatt. Principen kommer till uttryck i art. 10 i förordningen och gäller bl.a. kontantförmåner som utgår vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande. Sådana kontantförrnåner får inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att den berättiga- de är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land som är ansvarigt för betalningen.
Proratatemporis-principen ger rätt åt den som på grund av flyttning till ett annat land inte har tjänat in rätt till en oavkortad förmån att er- hålla så stor del av förmånen som svarar mot intjänandetiden. Princi— pens tillämplighet är inskränkt till sådana förmåner som bygger på in- tjänande, dvs. pensioner och i viss utsträckning ersättning på grund av arbetssjukdomar och arbetsolycksfall. En pensionstagare har alltså rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han tjänat in pensionsrätt i.
Familjemedlemmar och efterlevande
Omfattade av förordningen 1408/71 är, som beskrivits ovan, i första hand anställda och egenföretagare. Viss rätt tillkommer dock även fa- rrriljemedlemmar och efterlevande oberoende av om de själva är med- borgare i en medlemsstat inom EU eller inte. Med familjemedlem avses enligt huvudregeln i art. 1 f en person som betraktas som familjemed- lem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken en förmån utges. På samma sätt avgörs enligt art. 1 g vem som är efterlevande av lagstiftningen i det land enligt vilken förmånen utges. Den som för sin försörjning huvudsakligen varit ekonomiskt be- roende av en avliden anställd eller egenföretagare skall emellertid anses som efterlevande även om det i den nationella lagen ställs upp krav på samboende för att någon skall anses som efterlevande.
I fråga om familjemedlemmar finns inte något krav på att de skall vara bosatta i samma land som den anställde eller egenföretagaren för att förordningen skall vara tillämplig för dem. De måste dock bo inom EU/EES.
Den rätt som tillkommer familjemedlemmar och efterlevande med tillämpning av förordning 1408/71 är mera begränsad än den rätt som den anställde eller egenföretagaren själv har. Familjemedlemmar och efterlevande har i princip inte någon självständig rätt på grundval av förordningen. Den rätt de har tar i princip endast sikte på förmåner var- till de enligt den nationella lagstiftningen kan härleda sin rätt från en anställd eller egenföretagare, dvs. sådana förmåner som kan utges till dem just i deras egenskap av familjemedlem eller efterlevande. Förmå-
ner som enligt ett lands nationella lagstiftning utges som en självständig förmån kan en person som omfattas av förordningen 1408/71 enbart såsom familjemedlem, och som alltså inte är förvärvsverksam i landet, inte göra anspråk på med stöd av förordningens bestämmelser.
Familjemedlemmar och efterlevande torde emellertid i vissa avseen- den kunna hävda en mer långtgående rätt till sociala förmåner med stöd av förordningen 1612/68 (se närmare om denna förordning i avsnitt 5.3). Den rätt till likabehandling som aktualiseras med stöd av denna förordning gäller emellertid endast så länge familjemedlemmen befin- ner sig i samma land som arbetstagaren eller egenföretagaren.
F örmånerna
Enligt art. 4 gäller förordning 1408/71 all lagstiftning om vissa angivna grenar av systemen för social trygghet, bl.a. förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande och familjeförmåner. Förmåner för social hjälp omfattas emellertid inte av förordningen utan regleras uteslutande av reglerna om sociala förmåner i förordningen 1612/68. Gränsdrag- ningen mellan social trygghet och social hjälp är emellertid inte klar, vilket har föranlett problem i rättstillämpningen vad gäller olika icke avgiftsfinansierade förmåner. Genom en ändring av förordningen 1408/71 (förordningen (EEG) nr 1247/92) har emellertid i detta hänse— ende gjorts ett tillägg som, enligt vad som närmare kommer att utveck- las i avsnitt 9.6 om barnpension, har betydelse för konstruktionen av denna förmån. Enligt den nytillkomna art. 4.2 a i förordningen 1408/71 skall särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner, som utges enligt an- nan lagstiftning eller andra system än som anges i art. 4 eller som inte omfattas på grund av bestämmelsen i art 4.4 om undantag för social eller medicinsk hjälp, omfattas av förordningen under vissa villkor. Ett sådant villkor är att förmånen utgör tillägg till eller ersättning för sådana förmåner som omfattas av art. 4.1. En förmån som nu avses skall an— mälas och efter prövning och beslut av rådet förtecknas i bilaga 2 a till förordningen. En konsekvens av att en förmån förtecknas enligt denna bilaga är att förmånen enligt art. 10a är undantagen från export. En för- män som nu avses skall alltså utges uteslutande i bosättningslandet om detta lands lagstiftning inte medger att förmånen exporteras.
Förmåner till efterlevande regleras bl.a. i kapitel 3 i förordningen, art. 44-51. Bestämmelserna gäller dock inte beräkning av bampensioner, som i stället regleras i kapitel 8. Grundprincipen vid beräkning av pen- sion enligt förordningens regler är att beslut skall fattas med beaktande av all lagstiftning som den anställde har omfattats av. Om lagstiftningen i en medlemsstat kräver att försäkrings- eller bosättningstid av viss längd har fullgjorts för att rätt till pension skall föreligga, skall i den utsträckning som behövs beaktas försäkrings- eller bosättningsperioder fullgjorda enligt en annan medlemsstats lagstiftning (samman-
läggningsprincipen). Det krävs dock att försäkringstiden i det andra medlemslandet uppgått till minst ett år för att den skall beaktas. I art. 46 och följande regleras sedan hur beräkningen av pension skall ske om den anställde har omfattats av två eller flera länders lagstiftning. Princi- pen är att pensionstagaren eller hans efterlevande har rätt till en propor- tionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han med tillämpning av sammanläggningsregeln har tjänat in pensionsrätt i, s.k. prorata-pension. För att beräkna denna beräknas först det teoretiska belopp som skulle ha utbetalats om den avlidne hade fullgjort samtliga försäkringsperioder i det medlemland som svarar för utbetalningen av efterlevandepensionen. Om t.ex. en person har arbetat 15 år i Tyskland och därefter 20 år i Sverige när han avlider skall det alltså beräknas en efterlevandepension som om han arbetat 35 år i Sverige. Därefter be- räknas det faktiska belopp som skall utges med hänsyn till hur stor del av den totala försäkringstiden som fullgjorts i Sverige, dvs. i exemplet 20 av 35 år. Detta är den del som Sverige skall svara för. En viktig regel är emellertid också att den pensionsberättigade alltid är berättigad till en förmån beräknad helt enligt nationella regler om detta skulle leda till ett förmånligare resultat än en pension beräknad enligt de nu redovisade reglerna.
Förordningen 1408/71 innehåller också särskilda regler om möjlig- heten att minska en förmån enligt kapitel 3. Tillämpningen av nationella regler, om att en viss förmån skall minskas med hänsyn till en annan förmån av samma slag, tillåts enligt förordningen endast i vissa särskil- da situationer. Det är enligt förordningen aldrig tillåtet att minska en förmån som är beräknad enligt den ovan redovisade prorataregeln. Där- emot kan minskning av en förmån som är beräknad enligt nationella regler tillåtas i vissa fall för att förhindra en obefogad överlappning av pensioner. En sådan situation är om en pension beräknad med stöd av antagen framtida försäkringstid samrnanträffar med en annan förmån som är beräknad på samma sätt. I denna situation förutsätts att med— lemsländema skall kunna ingå bilaterala eller multilaterala avtal för att förhindra att samma gottskrivna period tas i beaktande i flera länder samtidigt.
Förordningen 1408/71 skiljer mellan familjeförrnåner i vidsträckt mening och familjebidrag. Farniljeförrnånerna innefattar således famil- jebidrag. Båda typerna av förmåner är avsedda att ge kompensation för kostnader som uppkommer för den som har barn. Utmärkande för fa- miljebidragen är att de utbetalas kontant och periodiskt samt på grund- val av antalet barn och deras ålder. Familjeförrnåner är övriga kontant- förmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter. Skillnaden mellan familjeförrnåner och familjebidrag har numera inte någon betydelse när det gäller anställda, egenföretagare och arbetslösa eftersom reglerna är gemensamma för dessa förmåner och regleras i kapitel 7 i förordning 1408/71. Annorlunda förhåller det sig när det gäller förmåner till pen-
sionärer eller till barn som har förlorat en av föräldrarna eller båda för- äldrarna. Det kapitel i förordningen som behandlar förmåner för nu aktuella grupper - kapitel 8 - gäller enbart familjebidrag och inte andra typer av familjeförmåner.
Förmåner till efterlevande barn regleras i art. 78-79 i kapitel 8. För dessa personer innehåller förordningen, som nämnts ovan, inte några regler om andra typer av farniljeförmåner än familjebidrag. Detta inne- bär att farniljeförrnåner som inte är familjebidrag och som utges till efterlevande barn (eller pensionärer) regleras uteslutande av nationell lagstiftning. Som familjebidrag anses t.ex. allmänt barnbidrag och för— längt barnbidrag samt studiebidrag. Bidragsförskott enligt den numera upphävda lagen om bidragsförskott har emellertid ansetts falla utanför tillämpningsområdet för förordningen 1408/71. Detta gäller, enligt vad som uttalas i förarbetena till den nuvarande lagen (1996:1030) om un- derhållsstöd även det underhållsstöd som fr.o.m. den 1 februari 1997 ersatt bidragsförskottet. Dessa förmåner torde i stället omfattas av för- ordningen 1612/68 (se vidare avsnitt 5.3).
Reglerna i art. 78 om familjebidrag till efterlevande barn gäller inte bara bampensioner utan även barnbidrag till barn som nämns i artikeln. Om den avlidne föräldern har omfattats av endast ett medlemslands lagstiftning, skall förmånen utbetalas enligt det landets lagstiftning obe- roende av var barnet eller den person som rent faktiskt försörjer barnet är bosatt. Om den avlidne i stället hade omfattats av två eller flera medlemsländers lagstiftningar beräknas förmånen i första hand enligt lagstiftningen i det land där barnet är bosatt och i andra hand enligt lagstiftningen i det land där den avlidne har varit försäkrad längst. I båda fallen är förutsättningen att barnet enligt det aktuella landets lag- stiftning har rätt till förmånen, varvid även beaktas sammanläggning av försäkringsperioder enligt art. 79.1. I artikel 79.1b sägs att, om ett lands lagstiftning föreskriver att förmånsbeloppet skall beräknas med ut— gångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas utifrån försäk- ringsperiodens längd, dessa förmånsbelopp skall bestämmas utifrån det teoretiska belopp som fastställts enligt art. 46.2. Detta innebär alltså att förmånsbeloppet skall fastställas som om alla de försäkringsperioder som fullgjorts i olika medlemsstater i stället hade fullgjorts enligt den utpekade statens lagstiftning. Vidare ges i artikeln bestämmelser för det fall försäkringsperiodema som den anställde eller egenföretagaren haft i olika länder varit lika långa. Det sägs också att rätten till familjebidrag enligt nationell lagstiftning eller enligt reglerna i kapitel 7 skall inne- hållas om barnet ges rätt till andra farniljeförrnåner eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av att den ena föräldern är förvärvsverksam där.
Reglerna om familjebidrag i kapitel 8 har av flera avgöranden i EG- domstolen getts den tolkningen att tillägg till familjebidrag skall utges i vissa andra sammanhang än de i art. 77-79 direkt angivna när familje-
bidragen är olika stora enligt olika medlemsländers lagstiftning. Admi- nistrativa kommissionen har i anledning av domarna beslutat om till- lämpning av art 77, 78 och 79 i förordningen och art. 10.1b ii i förord- ning 574/72. Enligt beslut nr 150 den 26 juni 1992 om tillämpning av artiklarna 77, 78 och 79.3 i förordning 1408/71 och artikel 10.1b ii i förordning 574/72 (EGT C 229 25.8 1993) skall tillägg utges bl.a. i situationen där förmåner som avses i art. 78.1, dvs. familjebidrag och pensioner till barn som mist en av eller båda sina föräldrar, och som utges enligt lagstiftningen i en medlemsstat där den avlidne varit för- värvsverksam, oberoende av var barnet är bosatt inom gemenskapen, är högre än det belopp som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig enligt bestämmelsema i ait. 78.2, dvs. ofta barnets bo- sättningsland. Tillägget skall utges av den förstnämnda staten oavsett om barnet någonsin varit bosatt där eller inte.
Reglerna innebär alltså att om den avlidne omfattats av försäkringen i flera länder, däribland t.ex. Sverige, och barnet är bosatt här skall barn- pension utges från Sverige som om all försäkringstid fullgjorts här, dvs. med det teoretiska beloppet. Den sålunda beräknade pensionen får bar- net så länge barnet är bosatt i Sverige. Om barnet därefter flyttar till en annan stat där den avlidne varit försäkrad skall i stället det nya bosätt- ningslandet utge hela barnpensionen. Om denna pension tillsammans med andra utgivna förmåner är lägre än de svenska förmånerna, är Sve- rige emellertid skyldigt att betala mellanskillnaden som ett tillägg. Det— samma är fallet om den avlidne har omfattats av försäkringen i ett annat land än det där barnet är bosatt och förmånerna är högre i detta land än i barnets bosättningsland. Om rätten till förmåner upphör i det land där barnet är bosatt skall det land som tidigare utgett tillägg i stället betala hela beloppet av de förmåner som utges enligt det landets lagstiftning.
I detta sammanhang kan nämnas att det sedan en tid pågår diskussio- ner om förändringar av förordningen 1408/71 såvitt avser förmåner till efterlevande barn. Förändringen skulle innebära att dessa förmåner, i stället för vad som gäller enligt nuvarande regler, skulle behandlas på samma sätt som ålderspensioner och förmåner till vuxna efterlevande, dvs. enligt kapitel 3 i förordningen. Något beslut har emellertid ännu inte fattats i denna fråga.
5.3. Förordningen (EEG) nr 1612/68
I förordningen 1612/68, som grundas på artikel 48 i Romfördraget, finns de grundläggande reglerna om arbetstagares rätt att flytta mellan medlemsländerna. Arbetstagare som är medborgare i ett medlemsland har inom en annan medlemsstats territorium rätt till samma sociala och skattemässiga förmåner som medlemslandets egna medborgare.
Förordningen 1612/68 gäller alltså rätten till likabehandling vid be- dömningen av rätten till sociala förmåner. Detta uttryck täcker enligt vad som kan utläsas ur rättspraxis från EG-domstolen alla sociala för- måner, oberoende av om de har någon anknytning till anställning eller inte. Det är således fråga om såväl förmåner som utges till den natio- nella arbetstagaren på grund av dennes status såsom arbetstagare som sådana som utbetalas enbart i kraft av det faktum att personen är bosatt i medlemsstaten. Bland förmånerna ingår inte bara socialförsäkringsför- måner - som alltså även omfattas av förordningen 1408/71 om förmånen är att hänföra till något av de sakområden som anges i förordningen - utan även t.ex. förmåner inom äldre- och handikappomsorg, barnomsorg och socialt bistånd i övrigt, t.ex. socialbidrag.
Uttrycket sociala förmåner är alltså betydligt vidare än begreppet social trygghet. Kännetecknande för socialhjälpsreglema är att konkreta behov är avgörande kriterier och att de syftar till att - oberoende av anställning, tillhörighet till försäkring, bosättningstid eller avgiftsbetal- ning — garantera den som är i behov av hjälp en rninimistandard. Det för trygghetsförmånema karakteristiska är i stället att de utgör lagfästa rät- tigheter anknutna till någon av de grenar för social trygghet som anges i art. 4.1 samt att de utgår på grund av t.ex. anslutning till ett försäkrings- system och efter klart avgränsade villkor för rätt till förmånen. De ger sålunda den som berörs en rättsligt definierad ställning. Förmånens klassificering enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan betydelse. Inte heller är det av betydelse hur en förmån finansieras. Att en viss förmån är inkomstprövad utgör inte heller i sig en grund för att anta att det rör sig om en förmån för social hjälp.
Förordningen 1612/68 gäller till skillnad från förordnigen 1408/71 endast för anställda och inte för egenföretagare. Familjemedlemmar och efterlevande har, som nämnts ovan, enligt själva förordningen inte nå- gon uttalad rätt till likabehandling, men EG-domstolen har uttalat att bestämmelsen om likabehandling skall omfatta även dessa personer. Det skulle vara ett hinder mot den fria rörligheten om de inte skulle få dessa förmåner.
Familjemedlemmar kan enligt förordningen 1612/68, till skillnad från vad som gäller enligt förordningen 1408/71, erhålla förmåner som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer någon självständigt utan an- knytning till annan person. Det avgörande är att familjemedlemmen anses beroende av den anställde för sin försörjning och att förmånen kan ses som en social förmån för den anställde. Enligt förordningen 1408/71 har, som framgått tidigare i detta kapitel, familjemedlemmar inte någon självständig rätt till förmåner utan endast rätt till sådana förmåner som enligt nationell lagstiftning är härledda från den anställde och som tillkommer familjemedlemmen i denna egenskap.
Enligt förordningen 1612/68 gäller rätt till likabehandling när den anställde och hans familjemedlemar befinner sig i Sverige. Den anställ-
de behöver inte vara bosatt i Sverige men måste ha anställning i landet eller ha behållit sin status som anställd. Förordningen ger inte någon rätt för den anställde att uppbära eller ta med sig svenska förmåner utanför Sverige (jfr förordning 1408/71 och exportabilitetsprincipen). Det anses oförenligt med de aktuella förmånernas natur att exporteras, eftersom den miniminivå som de är avsedda att täcka måste bestämmas efter sökandens levnadsomständigheter i förhållande till levnadsstandarden på orten. En person som arbetar i Sverige har t.ex. rätt till bidragsför- skott (enligt de regler som gällde före den 1 februari 1997) på samma villkor som en svensk medborgare, men förmånen kan alltså med stöd av förordning 1612/68 endast utges i Sverige (jfr emellertid målet C 57/96 H. Meints som avsåg rätt till en social förmån enligt artikel 7.2 i förordningen 1612/68 för en tysk medborgare som arbetat i Nederlän- derna men haft hemvist i Tyskland). Förordningen innehåller inte heller någon rätt till sammanläggning av perioder av bosättning, arbete eller försäkring som fullgjorts i andra länder. Ett krav för andra än svenska medborgare på viss tids vistelse i Sverige kan emellertid med hänsyn till likabehandlingsprincipen inte upprätthållas.
6 Tidigare överväganden
6.1. Inledning
I dag är rätten till efterlevandepension från ATP-systemet avhängig av att den avlidne vid sitt frånfälle var berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller att den avlidne skulle ha varit berättigad till förtidspension, om de förutsättningar som krävs för rätt till sådan pension hade varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet. Förutsättningama för rätt till och reglerna för beräkning av efterlevan- depension är således knutna till den avlidnes beräknade förtidspension eller ålderspension. Även om en sådan lösning för framtiden inte är helt självskriven, har vi valt att i detta kapitel sammanfattningsvis redogöra för de olika förslag som lämnats beträffande ändrade regler för rätten till och beräkning av förtidspension eller ersättning vid varaktig arbetso- förmåga. Vi har även sammanfattat tankegångar som framförts tidigare beträffande ett till den reformerade ålderspensioneringen anpassat ef- terlevandepensionssystem.
6.2. Pensionsarbetsgruppens synpunkter beträffande förtidspensioneringen
Pensionsarbetsgruppen (PAG) föreslog i sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) att förtidspensioneringen i framtiden skall föras bort såväl administrativt som finansieringsmässigt från ålder- spensioneringen och antingen sammanföras med sjukförsäkringen eller utgöra en särskild försäkringsgren. Med den utformning av ålderspen- sioneringen som samtidigt föreslogs, med ett starkt samband mellan avgifter och förmåner, var det enligt PAG nödvändigt att ålderspensio- nema finansieras fristående och att finansieringen av förtidspensione- ringen sker vid sidan härav.
PAG lade inte fram några förslag beträffande villkoren för rätt till förtidspension men förutsatte att dessa även fortsättningsvis skulle komma att regleras genom lagstiftning. Försäkrade skulle kunna nybe— viljas förtidspension fram till 65 års ålder, och löpande förtidspension skulle avlösas av ålderspension vid fyllda 65 år.
Förtidspensioner skulle enligt den skiss som PAG redovisade även i framtiden utges som inkomstrelaterade förmåner samt kompletteras med en grundtrygghet i form av garantipensioner.
Beräkningen av inkomstrelaterade förtidspensioner skulle göras på grundval av den pensionsrätt som registrerats inom ålderspensionering- ens fördelningssystem och under antagande att också avgifterna till prerniereservsystemet hänförts dit. Från premiereservsystemet skulle ingen förtidspension utges.
Storleken av förtidspensionen skulle bli beroende dels av de ålder- spensionsavgifter som betalats av eller för den försäkrade fram till för- tidspensionsfallet, dels - under särskilda förutsättningar - av tillgodo- räknade avgifter på en tänkt förvärvsinkomst (antagandeinkomst) för tiden fr.o.m. året för pensionsfallet fram t.o.m. det år den försäkrade uppnår 60 års ålder. Förtidspensionen skulle storleksmässigt motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. viss tidpunkt. Beräkningen av förtidspension borde enligt förslaget i första hand göras utifrån de med löneindex (numera inkomstindex) uppräknade ålderspensionsavgifter som den försäkrade betalat in fram till pensionsfallet. Eftersom pen- sionsfallet oftast inträffar då den försäkrade har tid kvar att arbeta fram till ålderspensioneringen måste en motsvarighet till nuvarande antagan- depoängberäkning finnas så att pensionsnivån inte skulle bli otillfreds- ställande låg framför allt för dem som drabbas av arbetsoförmåga i unga år. Den försäkrade skulle därför enligt skissen bli gottskriven även pen— sionsrätt på en förutsatt inkomst under tiden från pensionsfallet till viss högre ålder.
En förutsättning för sådan antagandeinkomstberäkning skulle enligt PAG:s skiss vara att den försäkrade tillgodoräknats pensionsrätt för minst tre av de fyra åren närmast före pensionsfallet, dvs. att denne haft en viss aktuell anknytning till arbetsmarknaden här i landet så att man med fog kunde utgå från att han eller hon sjukdomen eller skadan för- utan skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige. Eftersom perioder med sjukpenning, arbetslöshetsersättning och föräldrapenning grundar pensionsrätt skulle således även dessa perioder kvalificera för rätt till förtidspension med beräkning av antagandeinkomst. Även bamår och tid för plikttjänstgöring skulle enligt skissen ge rätt till samma kvalifice- ring. Genom denna föreslagna kvalificeringsmodell skulle antagandein- komst komma att gottskrivas även personer som varit borta en kortare tid från arbetslivet av skäl som inte grundar pensionsrätt, dvs. systemet skulle innehålla ett visst efterskydd. Samtidigt skulle det krävas en viss starkare anknytning till förvärvslivet än vad som är fallet i dagens för- tidspensionssystem.
Om den försäkrade kvalificerat sig för beräkning av förtidspension med hjälp av antagandeinkomst skulle denna inkomst beräknas enligt den av två modeller som ger det för den försäkrade mest förmånliga
resultatet. Den ena modellen gick ut på att antagandeinkomsten skulle motsvara genomsnittet av de pensionsgrundande inkomstema för de fyra - storleksmässigt — mellersta pensionsgrundande inkomsterna och de pensionsgrundande beloppen under de sex åren närmast före pen- sionsfallet. Vid beräkningen skulle pensionsrättema för de relevanta sex åren räknas upp med inkomstindex till nivån för pensionsfallsåret. Det högsta och det lägsta av dessa sex års inkomster skulle alltså lämnas utan beaktande, och antagandeinkomsten skulle sedan räknas på me- deltalet för de återstående fyra åren.
För att undvika att antagandeinkomsten blir alltför låg för personer som på grund av hälsoproblem börjat reducera sin arbetstid eller som fått byta till ett sämre avlönat arbete under åren närmast före förtidspen- sioneringen, presenterade PAG en alternativ beräkningsgrund för anta- gandeinkomstens storlek. Denna skulle, som ovan nämnts, tillämpas i det fall den blir förmånligare för den försäkrade. Hänsyn skulle i denna modell tas till de pensionsrättigheter som intjänats fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året före pensionsfallet på så sätt att den femtedel av åren då den försäkrade saknat inkomst e.d. eller haft lägst pensionsrätt skulle lämnas utan beaktande och medeltalet beräknas på återstående fyra femtedelar av åren (även om vissa av dessa skulle vara är utan pensionsrätt). Detta medeltal skulle utgöra antagandeinkomsten.
Den antagandeinkomst (den bästa enligt de två metoderna) som räk- nats fram skulle sedan läggas ut — med lika högt belopp - för varje år från pensionsfallet till uppnådd viss ålder (60 år). Förtidspensionema skulle därefter beräknas på grundval av pensionsrätt för dessa antagan- deinkomster och på de pensionsrätter som den försäkrade faktiskt tjänat in före pensionsfallet. Beroende på hur tidigt eller sent i livet som pen— sionsfallet inträffar skulle därmed antagandeinkomstema komma att väga mer eller mindre tungt vid beräkningen av förtidspensionen. Anta- gandeinkomst skulle enligt skissen tillgodoräknas den försäkrade t.o.m. det år då han fyller 60 år. Pensionsrättema skulle därefter summeras och delas med ett delningstal. Vid förtidspensionsberäkning skulle enligt skissen samma delningstal användas som vid beräkning av ålderspen- sion som tas ut vid 65 års ålder.
Vid 61 års ålder skulle enligt PAG:s skiss en omräkning av förtids- pensionen ske så att den motsvarar den pension som vid 65 års ålder skulle komma att bli individens ålderspension.
Om förutsättningama för tillgodoräknande av antagandeinkomster inte är uppfyllda, skulle förtidspensionen enligt skissen beräknas ute- slutande på grundval av den pensionsrätt för ålderspension som intjä- nats t.o.m. pensionsfallet.
För personer utan eller med bara låg inkomstrelaterad förtidspension borde enligt PAG finnas en grundtrygghet. Ett sådant grundskydd skulle i första hand komma att beröra personer som fått sin arbetsförmåga nedsatt innan de fyllt 16 år eller viss tid därefter men före det att de
hunnit komma in i arbetslivet. Men även för dem som haft begränsad anknytning till förvärvslivet skulle ett sådant system komma att bli vik— tigt. Grundtryggheten skulle ges i form av en garantipension.
Det nuvarande grundskyddet för förtidspensionärer i form av folk- pension och pensionstillskott skulle enligt PAG ersättas fr.o.m. år 2000 för dem som då har rätt till förtidspension av en övergångsvis gällande garantipension. Samtidigt skulle de särskilda skattereglerna för pensio- närer avvecklas. Garantipensionen skulle beskattas enligt samma regler som förvärvsinkomster. Denna övergångsvis gällande garantipension skulle konstrueras med utgångspunkt i att summan av folkpension och ATP—pension definieras som en inkomstberoende pension. Garantipen— sionens storlek avgörs sedan av storleken av den inkomstberoende pen- sion som den försäkrade har.
PAG redovisade inte, utöver vad nu angetts angående den över- gångsvis skisserade garantipensionen, några synpunkter på hur en grundtrygghet för framtiden i ett förtidspensionssystem närmare skulle utformas.
Ålderspensionsrätt skulle enligt PAG:s skiss tjänas in av förtidspen- sionärer på grundval av den beräknade antagandeinkomsten, som skulle räknas upp år från år med prisindex. Eventuell fortsatt ålderspensions- rätt som en försäkrad med partiell förtidspension tjänar in skulle enligt PAG inte kunna användas för att höja den utgående förtidspensionen. Däremot skulle denna pensionsrätt framgent påverka ålderspensionens storlek.
Ålderspensionsavgiftema på antagandeinkomsten skulle betalas av förtidspensionssystemet. Dessa avgifter skulle därefter fördelas mellan fördelnings- och premiereservsystemet.
6.3. Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag om månadsersättning
Sjuk— och arbetskommittén (SAK) presenterade i sitt slutbetänkande, En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996zll3), en principskiss till ersättningsformer vid långvarig ohälsa, dvs. motsvarande dagens förtidspension. Kommitténs grundtanke var att den som för en längre tid får arbetsförmågan nedsatt skulle efter ca ett år övergå till en annan ersättningsforrn än sjukpenning. Denna nya er— sättningsforrn kom att benämnas månadsersättning.
Månadsersättningen skulle enligt förslaget som huvudalternativ be— räknas på medeltalet av förvärvsinkomstema under fyra av de sex se- naste åren före ersättningsfallet. Året med högst och året med lägst in- komst skulle därvid inte beaktas. Som en alternativ regel föreslogs, för dem som har haft en förvärvsinkomst under minst sex år, en beräkning
på grundval av samtliga inkomster från det den försäkrade fyllde 16 år fram till ersättningsfallet. Från dessa skulle en femtedel av inkomsterna tas bort och resterande medeltal utgöra beräkningsunderlag. Det alter- nativ som var förrnånligast för den försäkrade skulle tillämpas. Den pensionsgrundande inkomsten (PGI) skulle utgöra grunden för beräk- ningen av månadsersättningen. Denna skulle emellertid kunna komp— letteras av den försäkrade med mer aktuellt underlag. Perioder med sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning liksom för vård av barn under två års ålder och värnpliktstjänstgöring skulle vara över— hoppningsbara vid beräkningen. Kompensationsnivån i månadsersätt- ningen skulle vara 65 %. Även partiell ersättning skulle kunna utbetalas.
Även i ett system med månadsersättning skulle det finnas en grund- trygghet motsvarande dagens folkpension och pensionstillskott, vilken skulle garantera en skälig ersättningsnivå till dem som inte kvalificerat sig för en inkomstbaserad ersättning på rimlig nivå. Denna garantinivå kunde i stort sett likställas med dagens folkpensionsnivå och föreslogs av kommittén uppgå till 2,1 basbelopp.
6.4. Förtidspensionsutredningens förslag beträffande en reformerad
förtidspensionering samt av riksdagen antagna riktlinjer härför
Enligt Förtidspensionsutredningens utgångspunkter, som presenterats i betänkandet Ohälsoförsäkn'ngen — Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166), bör det huvudsakliga försäkringsskyddet vid långvarig ohäl— sa tillhandahållas av en obligatorisk offentlig försäkring. Utredningen har redovisat förslag som delar upp de långvariga sjukfallen i två grup- per. Den ena gruppen skall erhålla vad som har benämnts långtidssjuk— penning och avse fall av arbetsoförmåga som är längre än ett år men som inte bedöms vara bestående. Den andra gruppen skall liksom i dag erhålla förtidspension och denna skall utges endast i fall där arbetsför- mågan bedöms vara bestående nedsatt.
Det finns enligt utredningens mening ett antal krav som bör ställas på en allmän och offentlig ohälsoförsäkring, nämligen bl.a. följande. 0 Det bör finnas tydligt definierade medicinska kriterier för rätt till ersättning. . Huvudlinjen bör vara att ingen permanent ersättning skall betalas ut förrän möjligheterna till rehabilitering och omställning är uttömda. . Den som trots rehabiliteringsinsatser inte kan arbeta bör få sin lång— siktiga ekonomiska och sociala situation tryggad genom en förtids-
pension som inte förväntas upphöra förrän vid övergången till ålder- spension vid 65 års ålder. . Försäkringen bör tillhandahålla både inkomst- och grundtrygghet. . Det som bör försäkras i en ohälsoförsäkring är den framtida försörj— ningsförmågan. Det ekonomiska skyddet bör innefatta också en tryggad ålderspension till före detta förtidspensionärer.
Såvitt gäller kriterierna för rätt till ersättning i form av långstidssjuk- penning och förtidspension har utredningen inte haft någon avvikande mening från de renodlingstankar som legat till grund för den senaste ändringen av dessa. Personens arbetsförmåga bör alltid, med beaktande av möjligheter till rehabilitering eller andra omställningar som t.ex. omskolning eller flyttning till annan ort, fastställas med utgångspunkt i hans eller hennes egna individuella förutsättningar att försörja sig ge— nom arbete. Den stegvisa bedömningen av rätten till ersättning kvarstår.
När ett sjukfall pågått i ett år (eller i vissa fall dessförinnan om man klart kan förutse att sjukfallet kommer att vara längre än ett år) skall en övergång ske från sjukpenning till långtidssjukpenning. Denna ersätt- ningsforrn skall utges till personer med långvarig men inte bestående nedsatt arbetsförmåga.
Den som till följd av sjukdom eller funktionshinder har fått sin ar- betsförmåga varaktigt nedsatt skall enligt förslaget få förtidspension efter det att en period med långtidssjukpenning gått till ända.
Förtidspensionen skall vara finansiellt och organisatoriskt frikopplad från ålderspensionssystemet och i stället ingå i en sammanhållen ohäl- soförsäkring.
En av utredningens utgångspunkter är att ett system för ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga i grunden bör ha karak- tären av en riskförsäkring. Rätten till ersättning bör i princip bestämmas enbart av huruvida en enskild har drabbats av ohälsa som sätter ned arbetsförmågan och inte ha karaktären av intjänad rättighet som är kän- netecknande för ett ålderspensionssystem. Enligt utredningen finns det en avgörande skillnad mellan ett förtids— och ett ålderspensionssystem. Ett förtidspensionssystem är primärt en riskförsäkring medan ålderspen- sionssystemet bygger på ett stort inslag av sparande över livet. Ålder- spensionen bör därför enligt utredningen betraktas som uppskjuten lön. Detta talar även för att man inom ålderspensionssystemet använder sig av en livsinkomst, dvs. inkomsterna under hela den förvärvsaktiva delen av livet och inte ett begränsat antal år, som grund för pensionen. Enligt utredningens uppfattning är det emellertid inte lämpligt att ta omvägen över en livsinkomstberäkning för att fastställa storleken på en försäk- ringsersättning vid sjukdom eller funktionshinder i förvärvsaktiv ålder. I stället bör ersättningen här grundas på inkomstförhållandena i någor- lunda nära anslutning till den tidpunkt då nedsättningen av arbetsförmå- gan inträder.
Enligt utredningen bör det av principiella skäl vara den framtida för- sörjningsföimågan som skall försäkras i en ohälsoförsäkring, dvs. för- säkringen bör ge ersättning för bortfallet av de inkomster som den sjuke eller funktionshindrade skulle ha haft om han eller hon inte hade drab— bats av sjukdom eller funktionshinder. I detta avseende är enligt utred- ningen den aktuella inkomsten det som vanligtvis utgör det bästa måttet på den förväntade framtida inkomsten. Emellertid blir det allt vanligare med oregelbundna inkomstförhållanden där tider med förvärvsarbete varvas med perioder med studier eller arbetslöshet m.m. En ren aktuell inkomst ökar dessutom risken för att tillfälligt höga eller låga inkomster blir avgörande för en ersättning som skall utges under lång tid. Till följd härav föreslår utredningen att en historisk inkomst under en viss tid före sjukfallet skall läggas till grund för beräkningen av såväl långtidssjuk— penningen som förtidspensionen.
En allmän ohälsoförsäkring som skall omfatta hela befolkningen bör tillhandahålla både inkomst— och grundtrygghet. Försäkringsskyddet för långtidssjuka och förtidspensionärer bör således bestå av två delar. För det första skall försäkringen svara för ett standardskydd som ger försäk- ringsersättningar i förhållande till hur stora förvärvsinkomstema har varit under yrkeslivet. För det andra skall försäkringen tillhandahålla ett grundskydd för dem som inte har haft några förvärvsinkomster alls eller endast låga sådana. Ett sådant grundskydd fyller även en avgörande funktion för dem som har medfödda funktionshinder eller som före yrkesverksam ålder drabbas av sjukdom eller skada men även för yngre personer som drabbas av arbetsoförmåga innan de uppnått en fast för- ankring på arbetsmarknaden.
Långtidssjukpenningen skall ge ekonomisk ersättning för den framti- da försörjningsförmåga som går förlorad till följd av sjukdom och skall enligt förslaget utgöra 80 % av det framräknade inkomstrelaterade un- derlaget. Detta underlag skall motsvara genomsnittet av de två i in- komsthänseende bästa av de tre åren som föregått övergången till lång- tidssjukpenning. För det senaste av de år som utgör grund för beräk— ningen har dock en individ i normalfallet omfattande sjukskrivning. Av denna anledning föreslår utredningen att en särskild regel avseende inkomstunderlaget för detta år skall införas innebärande att den försäk- rade, i stället för pensionsunderlaget för detta år, kan välja att använda den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) såsom denna fastställts för den sista dag som den försäkrade fått sådan ersättning. Pensionsunder- laget för samtliga år skall därefter räknas upp till beslutsårets prisnivå.
Liksom långtidssjukpenningen skall förtidspensionen ge ekonomisk ersättning för den framtida försörjningsförrnåga som gått förlorad. Med anledning av att förtidspension kan beräknas utges under längre tid än både sjukpenning och långtidssjukpenning bör emellertid underlaget enligt utredningen basera sig på inkomster under längre tid före förtids— pensionsfallet. Enligt förslaget skall den inkomstrelaterade förtidspen—
sionen utgöra 65 % av en "antagandeinkomst”, som motsvarar genom- snittet av de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex år som föregått pensionsfallsåret. En alternativ beräkningsregel skall efter ansökan kun— na utnyttjas av dem som under minst tre av de sex åren på grund av omfattande perioder av sjukfrånvaro, arbetslöshet etc. har haft lägre inkomster än normalt. Denna alternativa beräkningsregel innebär att även inkomsterna för år närmast före nämnda sex år kan läggas till grund för beräkning av ”antagandeinkomstens” storlek. Högst fyra yt- terligare sådana år kan användas.
Utgående inkomstrelaterad förtidspension skall årligen justeras med dels förändringen i den allmänna prisnivån (KPI), dels halva realin- komstförändringen för de förvärvsarbetande i förvärvsaktiv ålder. Vid fallande realinkomster för befolkningen i yrkesaktiv ålder justeras ”antagandeinkomsten” nedåt med halva förändringen i den allmänna realinkomstnivån. Fr.o.m. det år då den pensionsberättigade fyller 60 år justeras ”antagandeinkomsten” endast i förhållande till förändringen i KPI.
Långtidssjukpenningen och förtidspensionen skall enligt förslaget kompletteras med ett grundskydd bestående av en utfyllnad upp till en garantinivå.
Även det grundskydd som föreslås bör enligt utredningen utformas som en försäkringsersättning, dvs. återspegla den inkomst som den en— skilde skulle ha haft om han eller hon inte blivit sjuk eller funktions- hindrad. För att åstadkomma detta har utredningen försökt skapa en koppling mellan grundnivån och den levnadsstandard som är typisk eller genomsnittlig för dem i motsvarande ålder som inte har drabbats av nedsatt arbetsförmåga. Som en följd härav föreslår utredningen att grundskyddet skall vara lägre fram till dess den försäkrade fyller 30 år för att därefter utges på denna konstanta nivå till dess personen i fråga fyller 65 år. Grundtrygghet skall enligt förslaget utges som en utfyllnad till den inkomstrelaterade försäkringsersättningen upp till den sålunda bestämda garantinivån. Avräkningen skall alltså göras krona för krona, dvs. med 100 %.
Denna grundskyddsmodell föreslås vara densamma för långtidssjuka som för förtidspensionärer. Ersättningsnivån skall enligt förslaget vara något högre för ogifta än för gifta. För ogifta förtidspensionärer (eller långtidsjuka) skall den garanterade nivån motsvara 2,0 minskade bas- belopp per år för 19-åringar. Denna nivå skall sedan höjas med 0,05 minskade basbelopp per år för att slutligen vid 29 års ålder stanna vid 2,5 minskade basbelopp. Denna nivå skall sedan gälla till dess den för— säkrade fyller 65 år. För gifta skall den garanterade nivån vara 89 % av ovan angivna nivå. Garantibeloppet skall reduceras inte bara av inkom— strelaterad svensk pension utan även av utländsk pension.
Utredningens utgångspunkt vid utformningen av det föreslagna grundskyddet för förtidspensionärer har varit att förtidspensionärer som
bor i Sverige skall vara garanterade en viss minsta inkomst till sin för- sörjning. Den således valda garantinivån har därför enligt förslaget inte gjorts beroende av den försäkrades försäkringstid på motsvarande sätt som nuvarande regler inom folkpensioneringen. Däremot föreslår ut- redningen att en förutsättning för att grundskydd över huvud taget skall betalas ut skall vara att den pensionsberättigade är bosatt i Sverige. Utredningen har som skäl för denna lösning angett att den som av häl- soskäl mer eller mindre helt saknar möjlighet att försörja sig själv måste garanteras ett visst belopp till sin försörjning.
Liksom beträffande ålderspension föreslår utredningen att såväl långtidssjukpenning som förtidspension skall göras skattepliktiga på samma sätt som förvärvsinkomster. Rätten till särskilt grundavdrag för förtidspensionärer skall således tas bort. Grundskyddsnivåerna har där- för anpassats härtill.
Den enligt de angivna reglerna framräknade garantinivån skall enligt förslaget räknas om årligen med hänsyn både till förändringar i det all- männa prisläget (KPI) och till halva den reala förändringen i den all- männa inkomstnivån så som den skall mätas med inkomstindex enligt det reformerade ålderspensionssystemet. Vid fallande realinkomster för befolkningen i yrkesaktiv ålder skall emellertid garantinivån justeras endast i förhållande till den allmänna prisutvecklingen.
Även fortsättningsvis skall 65 år vara den ålder då en löpande för- tidspension avlöses av ålderspension.
Utgångspunkten för beaktande av uppburen förtidspension vid be- stämmande av den pensionsberättigades ålderspensionsrätt har enligt utredningen varit att en person som drabbats av permanent nedsättning av arbetsförmågan till följd av sjukdom inte skall komma i en sämre eller bättre situation i ålderspensionshänseende än vad som skulle ha varit fallet om han eller hon fortsatt att arbeta, eller i förhållande till den förvärvsarbetande befolkningen i övrigt. Därför bör som regel hela den antagna inkomsten ge ålderspensionsrätt.
Utredningen föreslår i denna del att ålderspensionsavgift skall erläg— gas på den utgående förtidspensionen t.o.m. 64 års ålder. Den som inte fyllt 60 år skall, utöver pensionsgrundande inkomst, även tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp t.o.m. det är personen fyller 59 år. Det pensionsgrundande beloppet skall motsvara skillnaden mellan den utgå— ende förtidspensionen och den ”antagandeinkomst” som utgjort grund för beräkning av förtidspensionen. Uttryckt på annat sätt innebär detta att hela den försäkrades ”antagandeinkomst” fram till 60 års ålder grun— dar ålderspensionsrätt. Fr.o.m. det år den pensionsberättigade fyller 60 år skall emellertid endast den utgående förtidspensionen grunda rätt till ålderspension. Denna lösning har enligt utredningen valts för att av- spegla den genomsnittliga arbetstagarens inkomstutveckling, där för- värvsinkomstema i regel har en fallande utveckling under senare delen eller slutet av den förvärvsaktiva perioden av livet.
Förvärvsinkomster under tid med förtidspension skall i fråga om rätt till inkomstgrundad ålderspension behandlas som andra inkomster och således grunda pensionsrätt för ålderspension i enlighet med gällande regler.
Långtidssjukpenning och förtidspension skall enligt förslaget finansi- eras med socialavgifter i form av arbetsgivar— och egenföretagaravgifter. Utfyllnad upp till den garanterade grundnivån föreslås finansierad med allmänna skattemedel.
Utredningen föreslår att huvuddelen av förslagen skall träda ikraft den 1 januari 2001. En utgångspunkt enligt utredningens 1 betänkandet Ohälsoförsäkringen - Övergångsbestärnmelser (SOU 1997:189) före— slagna övergångsbestämmelser är att ersättningar som beviljats före ikraftträdandet i möjligaste mån bör utbetalas enligt nuvarande regel- system och således inte bytas ut mot ersättningar beräknade enligt de nya reglerna. För ersättningar som beviljats efter ikraftträdandet skall emellertid det nya regelsystemet tillämpas fullt ut.
Personer som är födda år 1938 eller senare och som år 2001 har er— sättning i forrn av förtidspension skall få denna pension omvandlad så att folkpension, pensionstillskott och allmän tilläggspension ersätts av inkomstrelaterad förtidspension och ett garantibelopp. Utgångspunkten skall därvid enligt förslaget vara att individens disponibla inkomst inte skall förändras. Den omräknade förtidspensionen skall därefter be- handlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas efter ikraftträdandet. Fastställandet av ålderspensionsrätt skall således följa de föreslagna reglerna. För personer som är födda år 1936 eller 1937 och som har beviljats förtidspension före ikraftträdandet eller som be- viljas denna förmån därefter skall i princip nuvarande folkpensions— och ATP-regler gälla för beräkningen av förmånens storlek.
Enligt förslagen skall det för de personer som är födda år 1938 eller senare och som är eller har varit förtidspensionärer eller sjukbidragsta- gare före ikraftträdandet av de föreslagna reglerna fastställas en ålder- spensionsrätt för förfluten tid. Sådan pensionsrätt skall emellertid enligt förslaget inte fastställas för personer som haft förtidspension eller sjuk- bidrag i form av enbart folkpension.
Förtidspensionsutredningens betänkanden har varit och är alltjämt föremål för beredning inom Socialdepartementet. Regeringen överläm- nade den 5 mars 1998 propositionen 1997/98:11] Reformerad för- tidspension, m.m. till riksdagen. Förslaget innehåller riktlinjer för hur ett reformerat förtidspensionssystem och övergångsregler till ett så- dant system skall utformas. Förslagen bygger i huvudsak på de förslag som Förtidspensionsutredningen redovisat i de ovan beskrivna betän- kandena (SOU 1997:166 och 1997:189). Denna principproposition innebär att vissa frågor lämnats öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Propositionen innehåller i princip inga författ— ningsförslag.
Riksdagen godkände genom beslut den 15 maj 1998 förslaget om riktlinjer för en reformerad förtidspension.
I princippropositionen anges att det liksom i dag skall finnas en särskild form av ersättning för dem som drabbats av en medicinskt orsakad varaktig nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärde- del. Ersättningen skall även fortsättningsvis kunna utges som en fjär- dedels, halv, tre fjärdedels eller hel förtidspension dock längst till dess den försäkrade fyller 65 år. Det formella kravet på arbetsförmå- gans nedsättning för rätt till hel förtidspension föreslås i propositio- nen ändras från ”helt nedsatt” till ” helt eller i det närmaste helt ned- satt”. I avvaktan på resultatet av den pågående uppföljningen av ef- fekterna av de regelförändringar som trädde i kraft den 1 januari 1997 bör i övrigt nuvarande regler om kriterier för rätt till ersättning gälla tills vidare.
Enligt riktlinjer i propositionen skall utformningen av reglerna om beräkning av ersättning bygga på inkomstbortfallsprincipen. Därtill skall ersättningen kompletteras med ett garantibelopp som skall utges som utfyllnad till den inkomstbaserade ersättningen upp till en viss garantinivå. Om den försäkrade saknar inkomstrelaterad ersättning skall således förtidspensionen helt utges i form av ett garantibelopp.
Den inkomstrelaterade ersättningen skall baseras på en uppskatt- ning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om inte nedsätt- ningen av arbetsförmågan inträffat. Till grund för denna uppskattning skall användas inkomsterna åren närmast före pensionsfallet. Den inkomstrelaterade ersättningen bör vid hel förtidspension utgöra ca 65 % av den uppskattade inkomsten upp till ett visst tak. Antalet in— komstår som skall ligga till grund för beräkningen av den inkomstre- laterade ersättningen bör vara tillräckligt stort för att ge ett stabilt inkomstunderlag som speglar den försäkrades förvärvsfönnåga och uppnådda inkomststandard. I förhållande till dagens regler om beräk- ning av antagandepoäng bör antalet årsinkomster som beaktas i in- komstunderlaget vara större. I det fortsatta arbetet bör övervägas på vilket sätt år med tillfälligt låga eller höga inkomster skall hanteras i beräkningsunderlaget samt även på vilket sätt ersättningen skall in- dexeras.
I propositionen anges vidare att förtidspensionen även fortsätt- ningsvis skall omfatta ett ekonomiskt skydd för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga eller inga förvärvsinkomster. Detta skydd skall utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå och skall för dem vars inkomstrelaterade förtidspension understiger ga- rantinivån utges som en utfyllnad upp till garantinivån. För dem som helt saknar inkomstrelaterad förtidspension skall utges en ersättning som motsvarar den garanterade nivån. Enligt angivna riktlinjer bör garantinivån för de yngsta förtidspensionärema bestämmas med hän- syn till de inkomstnivåer som i allmänhet gäller för ungdomar i mot-
svarande ålder. Från den nivån som gäller för dessa åldersgrupper bör garantinivån i takt med ökad ålder successivt stiga i anslutning till den inkomstutveckling som gäller allmänt i samhället för personer i mot- svarande ålder till att vid en viss ålder i princip överensstämma med den nivå som uppnås i dagens grundskydd i form av folkpension och pensionstillskott. I detta hänseende bör hänsyn tas till de föreslagna ändringarna i skattesystemet, dvs. vad ett borttagande av det särskilda grundavdraget innebär. Även beträffande garantinivån bör vid det fortsatta arbetet övervägas hur denna skall indexeras.
Den förtidspension som täcker inkomstbortfallet vid varaktigt ned- satt arbetsförrnåga på grund av medicinska orsaker skall grunda rätt till ålderspension. Vid den närmare utformningen av ålderspensions— rätten för personer med inkomstrelaterad förtidspension skall också frågan om ålderspensionsrätt för förtidspensionärer med garantibe- lopp behandlas.
Enligt de antagna riktlinjerna bör vidare samordningen mellan för— tidspension i det reformerade systemet och arbetsskade— respektive yrkesskadelivräntor ske på i princip motsvarande sätt som i dag. Vid utformningen av de nya reglerna om samordning bör dock även be— aktas de överväganden som gjorts beträffande motsvarande frågor inom ålderspensioneringen.
Frågan om ersättning vid långvarigt men inte varaktigt nedsatt ar- betsförmåga bör beredas vidare. Detta beredningsarbete bör även om- fatta sjukpenningen. En utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör vara - som ett led i betoningen av aktivitet och rehabilitering - att det som i dag är sjukbidrag i framtiden skall höra till sjukpenningförsäkringen.
Ett reformerat system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbets- förmåga skall kunna träda i kraft den 1 januari 2001. Pensionsfall som inträffar efter år 2000 skall således i princip omfattas av de reforme— rade reglerna.
Personer som är födda år 1938 eller senare och som vid ikraftträ- dandet av det nya systemet för ersättning vid långvarigt nedsatt ar- betsförmåga har ersättning i form av förtidspension skall få denna omvandlad till förtidspension i det reformerade systemet. Den omräk- nade förtidspensionen skall därefter behandlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas efter ikraftträdandet. För en förtidspen- sionär som har allmän tilläggspension (ATP) skall summan av folk- pensionens huvudförmån och ATP omvandlas till en inkomstrelaterad förtidspension. Till den vars ersättning efter omräkning till inkom- strelaterad förtidspension inte når upp till garantinivån skall garanti- belopp utges motsvarande mellanskillnaden. För att kompensera för ett avskaffande av det särskilda grundavdraget skall vid sidan av ga- rantibeloppet en särskild övergångsvis ersättning utges till vissa för- tidspensionärer.
För individer födda åren 1936 och 1937 som har beviljats förtids- pension före ikraftträdandet eller beviljas denna förmån därefter skall i princip nuvarande folkpensions— och tilläggspensionsregler med tillhörande skatterättsliga regler om särskilt grundavdrag gälla för beräkningen av förmånens storlek.
Under den fortsatta beredningen bör övervägas i vilken utsträck- ning kravet på bosättning i Sverige för rätt till garantibelopp skall omfatta även dem som beviljats förtidspension enligt nuvarande reg— ler.
6.5. Pensionsarbetsgruppens principiella överväganden beträffande efterlevandepensioneringen
I betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) redovisade pensionsarbetsgruppen (PAG) förslag till en omfattande reformering av det allmänna pensionssystemet. Under arbetet med detta betänkande utarbetade PAG även riktlinjer för hur dels förtidspensioneringen, dels efterlevandepensioneringen skulle kunna anpassas efter en reformering av ålderspensionssystemet. I betänkandet angav PAG vissa utgångs- punkter för en sådan anpassad efterlevandepensionering samt lämnade även en skiss på hur efterlevandepensionema i framtiden skulle kunna beräknas, m.m.
Enligt PAG:s skiss borde villkoren för rätt till efterlevandepension, dvs. vilka som har rätt till omställningspension, förlängd omställ- ningspension, särskild efterlevandepension och barnpension samt för vilken tid sådan ersättning skall utges, kvarstå oförändrade. Däremot ansåg PAG att beräkningsgrundema samt även övergångsreglema borde ändras så att dessa anpassas till det reformerade ålderspensionssyste- met.
Utgångspunkten för beräkning av efterlevandepension borde enligt arbetsgruppen vara att sådan pension, på samma sätt som i nuvarande regelsystem, skall utges med viss andel av den avlidnes ålderspension eller förtidspension eller, om den avlidne vid dödsfallet inte hade sådan pension, den hela förtidspension som han eller hon skulle ha fått rätt till om förtidspension hade beviljats vid tidpunkten för dödsfallet.
Det reformerade ålderspensionssystemet innebär emellertid betydan— de förändringar av reglerna för intjänande och beräkning av ålderspen- sion. Med hänsyn till att det enligt PAG:s skiss alltjämt bör vara den avlidnes inkomstrelaterade ålders- eller förtidspension som skall ligga till grund för beräkningen av den inkomstrelaterade efterlevandepensio- nen, måste även reglerna för efterlevandepension till vuxna och barn ses
över och ges en annan teknisk utformning än för närvarande. En ut- gångspunkt bör emellertid enligt PAG alltjämt vara att efterlevandepen- sionema skall utges med viss andel av den avlidnes beräknade ålders- eller förtidspension.
I princip bör, menade PAG, samma procenttal som för närvarande används för beräkning av barnpension och efterlevandepension till vux— na i olika situationer tillämpas även för framtiden. Med hänsyn till att beräkningen av ålderspension i det reformerade systemet kommer att omfatta inkomster från den första intjänade kronan (under förutsättning att årsinkomsten överstiger en viss lägsta nivå) till skillnad från dagens inkomstrelaterade ATP-system med pensionspoäng endast för inkoms— ter över ett basbelopp, bör emellertid kompensationsgraden för efterle- vandepension hållas öppen. Inriktningen bör vara att efterlevandepen— sionema i möjligaste mån skall ge samma ekonomiska utbyte för efter- levande som i dag.
Enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall dagens folkpen— sionering ersättas av ett garantipensionssystem. Detta aktualiserar även frågan om hur grundtryggheten i ett framtida efterlevandepensionssys- tem skall utformas. Enligt arbetsgruppens skiss i denna fråga bör det även inom efterlevandepensioneringen införas en garantipension som avräknas mot inkomstrelaterad pension enligt samma principer som föreslogs för det reformerade ålderspensionssystemet. Här krävs emel- lertid enligt arbetsgruppen särskilda överväganden, eftersom kompen— sationsgraden för efterlevandepension är väsentligt lägre än beträffande ålderspension. Det bör eftersträvas en teknik där det materiella inne- hållet i dagens folkpensionering översätts till det nya systemet med beaktande av att garantipensionen skall vara beskattad och att det sär— skilda grundavdraget för folkpensionärer försvinner.
PAG tog även upp frågan om hur änkepension, som med stöd av övergångsbestämmelsema till reformen på efterlevandepensioneringens område kan nybeviljas enligt äldre regler, skall beräknas efter ett ikraft- trädande av det reformerade ålderspensionssystemet. Frågan är här, enligt PAG, om beräkningen skall göras utifrån hittillsvarande regler för ålders— och förtidspension eller om den i vissa fall skall kunna göras på grundval av pensionsrätt som den avlidne tjänat in inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. PAG förespråkade att beräkningen även för framtida nybeviljade änkepensioner görs utifrån hittillsvarande regelsystem för ålders- och förtidspension inom folk— och tilläggspen- sioneringen.
PAG lämnade även vissa synpunkter på frågan om vilka principer övergångsregleringen för ett anpassat efterlevandepensionssystem bör byggas upp på grundval av. En utgångspunkt i detta avseende angavs vara att alla efterlevandepensioner som grundas på dödsfall som inträf- fat före ikraftträdandet av ålderspensionsreformen också fortsättnings—
vis bör utbetalas med tillämpning av hittillsvarande regler inom folk- och tilläggspensioneringen.
När det gäller efterlevandepensioner, som kommer att nybeviljas efter ålderspensionsreforrnens ikraftträdande på grund av dödsfall som inträffar därefter, noterade PAG att det måhända skulle ses som önsk- värt att de förändringar som föreslås inom ålderspensionsområdet till- lämpas även i dessa fall. Emellertid kan en sådan lösning enligt PAG leda till mindre tillfredsställande konsekvenser och detta företrädesvis när det gäller nybeviljande av änkepensioner. PAG diskuterade därför inledningsvis ett beräkningssystem för efterlevandepensionema enligt samma principer med 20-delsberäkning som föreslagits för ålderspen— sioneringen och att härvid antingen låta den avlidnes eller den efterle- vandes ålder vid ikraftträdandet av ålderspensionsreformen vara avgö- rande för storleken av de kvotdelar som skall utges enligt hittillsvarande regler respektive enligt reglerna för det reformerade ålderspensionssys- temet. Med denna lösning skulle alltså beräknas ålders- eller förtidspen- sion för den avlidne enligt de särskilda övergångsbestämmelser till det reformerade ålderspensionssystemet som gäller för honom eller henne.
PAG ställde sig emellertid avvisande till en sådan lösning, bl.a. efter- som det inom en efterlevandepensionering inte krävs samma långa övergångstider och hänsynstaganden till förvärvade rättigheter som inom ålderspensionssystemet. PAG menade vidare att ett system där den efterlevandes ålder får vara avgörande för'beräkningen av efterle- vandepensionen förefaller inkonsekvent och att det dessutom innebär en lösning som torde kunna leda till tekniska problem.
I stället förespråkade PAG en lösning med skilda principer för över- gångsregleringen beträffande å ena sidan barnpension och omställ- ningspension/särskild efterlevandepension och å andra sidan änkepen- sion enligt äldre regler. Orsaken härtill är enligt PAG att den år 1990 ikraftträdda efterlevandepensionsreforrnen innefattar övergångsregler som garanterar fortsatt rätt till änkepension enligt äldre regler och som kräver särskilda hänsynstaganden vid de ändringar som nu görs inom ålderspensioneringen. I fråga om reformerad efterlevandepension finns dock inga motsvarande hinder mot ett snabbt ikraftträdande.
Med detta som utgångspunkt förordade PAG att all änkepension som framöver nybeviljas enligt äldre regler skall beräknas med tillämpning av enbart nuvarande regler för folk— och tilläggspension, medan nybe— viljade bampensioner samt omställningspensioner och särskilda efterle- vandepensioner i princip skall beräknas med tillämpning fullt ut av det reformerade regelsystemet för ålderspension. I sistnämnda hänseende
krävs dock enligt arbetsgruppen vissa ytterligare övergångsregler som tar i beaktande den avlidnes ålder. Detta skulle kunna lösas på så sätt att det bestäms en fix gräns beroende på den avlidnes ålder för gränsdrag- ningen mellan sådana reformerade efterlevandepensioner som beräknas enligt hittillsvarande regler och sådana som beräknas enligt det reforme—
rade regelsystemet. Denna gräns skulle kunna sättas vid dem som är födda år 1935 eller senare (dvs. tidigare gränsen mellan den ”äldre” generationen och den s.k. mellangenerationen i ålderspensionshänseen- de). En sådan lösning skulle innebära att barnpension och omställ- ningspension samt särskild efterlevandepension efter alla som är födda år 1934 eller tidigare också fortsättningsvis beräknas enligt hittillsva- rande regler i folk- och tilläggspensionssystemen medan sådana pensio- ner efter yngre personer beräknas enligt reglerna för det reformerade pensionssystemet. Detta skulle gälla vid alla dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemet.
Beträffande änkepensioner som nybeviljas enligt äldre regler skulle enligt PAG:s överväganden beräkningen göras utifrån nuvarande regler inom folk— och tilläggspensioneringen och detta oavsett när den avlidne mannen var född. Ett skäl för en sådan lösning angavs vara att änkepen— sion utbetalas till änkan även efter det att hon fyllt 65 år medan folkpen- sion i forrn av änkepension avlöses av ålderspension vid fyllda 65 år. Om änkepensionen skulle beräknas med tillämpning av det reformerade regelsystemet, skulle det innebära att änkan också efter fyllda 65 år skulle få kompensation för det första basbeloppets inkomster. En sådan lösning skulle också medföra tekniska problem beträffande bl.a. den samordning som i vissa fall skall ske mellan den utgående inkomstrela— terade änkepensionen och änkans egen inkomstrelaterade ålderspension.
Beträffande grundtryggheten inorn efterlevandepensioneringen, som i dag regleras genom folkpensioneringen, angav PAG som utgångspunkt att pensionstagare med sådan pension i stället bör erhålla en särskild övergångsvis beskattad garantipension på motsvarande sätt som föresla- gits inom ålderspensioneringen. På detta sätt skulle bestämmelserna om särskilt grundavdrag till pensionärer kunna avskaffas, varvid pensioner- na kan göras beskattningsbara på samma sätt som förvärvsinkomster. PAG redovisade emellertid inte några närmare förslag till nivåer eller avtrappningsregler för en sådan övergångsvis garantipension. En ut- gångspunkt angavs dock vara att utformningen skall ske enligt samma principer som motsvarande pensionsform på ålderspensionsområdet samt att alla berörda bör tillförsäkras samma nettoutfall ekonomiskt sett som de garanteras enligt nuvarande regler.
Efterlevandepensionen bör, till den del den beräknas utifrån det re- formerade ålderspensionssystemet, beräknas på grundval av en pen- sionsrätt för den avlidne som utgör summan av avgifterna till fördel- nings— och premiereservsystemet, dvs. 18,5 procent. Någon motsvarig- het till uppdelningen inom ålderspensioneringen mellan fördelnings- system och premiereservsystem bör inte finnas. Däremot diskuterade PAG om det skall finnas en möjlighet för den enskilde försäkringstaga- ren att välja efterlevandeskydd inom premiereservsystemet.
Enligt PAG:s uppfattning bör utgående efterlevandepensioner följ— samhetsindexeras på samma sätt som ålderspensioner.
Finansieringen skall enligt PAG:s skiss ske med allmänna skatteme— del över statsbudgeten helt skilt från ålderspensionssystemet. PAG ari- såg däremot att efterlevandepensioneringen administrativt alltjämt bör ligga kvar tillsammans med ålderspensioneringen såvitt gäller både de inkomstrelaterade förmånerna och förmånerna inom ramen för grund- tryggheten.
7 Allmänna överväganden
7.1. Bakgrund till nuvarande regler och behovet av en anpassning
En allmän pensionsförsäkring, innefattande invaliditets— och ålderdoms- försäkring, infördes i Sverige år 1913. Någon änke- eller barnpension fanns inte i den lagstiftningen. År 1918 kompletterades lagen emellertid med bestämmelser om pensionstillägg för barn. Enligt dessa regler kun- de utges särskilt pensionstillägg till änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna som hade att försörja barn som var under 15 år. Reglerna ersattes år 1937 av regler om behovsprövade barnbidrag. I samband med införandet år 1948 av de allmänna barnbidragen ersattes 1937 års lag med en lag om särskilt barnbidrag till änkor och änklingars barn. Också dessa bidrag var inkomstprövade och rätten till dem var, på samma sätt som enligt 1937 års lag, begränsad till föräldralösa och fa- derlösa barn. Barnpension inom ramen för folkpensioneringen tillkom år 1960 då inkomstprövningen avskaffades och pensionsrätt gavs även till moderlösa barn. Genom ikraftträdandet samma år av ATP-systemet infördes också bampensioner som relaterades till den avlidne förälderns tidigare inkomst.
En särskild änkepensionering infördes i Sverige först genom 1946 års lag om folkpensionering. Tillskapandet av änkepensioner var ett sätt att garantera en viss grundtrygghet för efterlevande kvinnor. Då dessa reg- ler utarbetades i mitten på 1940-talet ägnade sig gifta kvinnor i stor ut- sträckning åt arbete enbart i hemmet och svarade för omsorgen om fa— miljens barn. Det var även vanligt att kvinnor slutade förvärvsarbeta i samband med att de ingick äktenskap. I regel grundades familjens eko- nomi enbart på mannens inkomster. Om mannen skulle avlida, undan- rycktes den grund på vilken familjens ekonomi vilat och kvinnan kom att befinna sig i en utsatt situation. Under förarbetena (se t.ex. SOU l945:46 och prop. 19471288) uttalades att ett särskilt skyddsintresse hade de kvinnor som blivit änkor vid relativt hög ålder. Mot bakgrund av dessa samhällsförhållanden ansågs det väsentligt att genom en änke— pensionering ekonomiskt understödja änkor så att de fick en rimlig för- sörjning för framtiden. Det uttalades vidare att förvärvsmöjligheterna för kvinnor och därmed även änkor blivit bättre, men trots detta menade man att det under ännu en tid fanns anledning att ha ett särskilt skydd
för efterlevande kvinnor. Rätten till efterlevandeförmåner var i 1946 års lag begränsad till att omfatta änkor som fyllt 55 år samt änkor och änk- lingar som tog vård om barn under tio års ålder. Förrnånema var i sin helhet inkomstprövade och utbetalades bara fram till dess änkan fick rätt till ålders— eller invalidpension.
Alltsedan änkepensioneringen infördes år 1946 har pensionsformen varit föremål för ett omfattande utredningsarbete som resulterat i ett flertal förändringar. Fr.o.m. år 1960 gjordes en utvidgning på folkpen— sioneringens område genom att inkomstprövningen avskaffades och änkepensionsrätten kom att avse även yngre änkor utan barn. Vidare infördes tilläggspensioneringen och änkor gavs en generell rätt till än- kepension som storleksmässigt anlmöt till den avlidnes tidigare in— komster. Vid flera tillfällen här frågan om även män skall ges rätt till motsvarande förmåner som inom änkepensioneringen diskuterats men detta resulterade före 1988 års reform inte i någon ändring av bestäm- melserna. Även frågan om frånskilda kvinnor skall ha ett motsvarande skydd som efterlevande makar har genom änkepensioneringen har varit föremål för diskussion. Inte heller detta har dock lett till någon lagstift— ning.
De regler som tillkom år 1960 bestod i sina huvuddrag fram till den 1 januari 1990 då de nuvarande reglerna för efierlevandepension trädde i kraft. Vid det arbete som föregick denna reform (SOU 1987:55 och prop. 1987/881171) kunde konstateras att det under tiden efter till- komsten av änkepensioneringen hade skett en mycket kraftig ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor och att utvecklingen inneburit att kvinnorna i allt större utsträckning stannade kvar på arbetsmarknaden efter det att de bildat familj. Det förekom knappast längre att kvinnor lämnade arbetslivet enbart därför att de ingått äktenskap. Kvinnor hade dock i allmänhet fortfarande kortare arbetstid samt lägre förvärvsin- komster och därmed lägre intjänad pensionspoäng för ATP än männen. Mot denna bakgrund ansågs motiven bakom änkepensioneringen i hu— vudsak ha förlorat sin aktualitet för i vart fall yngre kvinnor som berörts av de förändringar i yrkeslivet som skett under tiden efter änkepensio— neringens tillkomst. Det kunde inte längre anses motiverat att inom den allmänna försäkringen göra skillnad mellan män och kvinnor. Utgångspunkterna för en reformerad familjepensionering borde i stället såvitt gäller stödet till vuxna efterlevande vara könsjämlika för- måner som ges en mer tidsbegränsad och behovsinriktad utformning än änkepensionen. Behovsprövningen skulle emellertid inte vara utformad på ett sätt som innebär en inkomstprövning av efterlevandepensionen utan skulle i stället grundas på generella bedömningar av pensionsbe- hov. Vidare beaktades den kraftiga utbyggnad av samhällsstöden till bl.a. personer med svårigheter på arbetsmarknaden som hade ägt rum under åren före reformen. Sammantaget innebar detta att efterlevande— pensioneringen i stället borde ha till syfte att vara ett komplement till de
generellt verkande insatser som gjordes på andra områden. I första hand menade man att förmånerna från efterlevandepensioneringen skulle ge en kompensation för de direkta följderna av dödsfallet. När det gäller vuxna efterlevande var uppfattningen att stödet särskilt skulle ta sikte på att lämna tillfälligt bistånd för att den efterlevande skulle kunna komma över de svårigheter som uppkommer under tiden närmast efter ett döds- fall. Omställningspension skulle därför utbetalas under en viss tid efter dödsfallet. Denna tid skulle vara densamma för alla i yrkesverksam ålder men oberoende i övrigt av den avlidnes eller den efterlevandes ålder vid tidpunkten för dödsfallet. En tid av ett år ansågs vara en lämp- lig omställningstid. Emellertid ansågs att det i vissa situationer fanns skäl att låta den efterlevande uppbära omställningspension under en längre tid. Detta gällde sådana fall där den efterlevande tar vård om barn som ännu inte uppnått tolv års ålder. I sådana fall kunde omställ— ningsproblemen anses såväl mer omfattande som mer långvariga än eljest. Omställningspension skulle inte utges till efterlevande som upp- nått 65 års ålder, eftersom äldre efterlevande kunde anses ha sin för— sörjning tryggad genom ålderspension från folk— och tilläggspensione- ringen.
En bärande tanke i det reformarbete som föregick de nu gällande bestämmelserna på området var vidare att tyngdpunkten i det nya sys- temet skulle ligga på att tillgodose efterlevande barns behov. I detta ansågs inte bara ligga att tillförsäkra det efterlevande barnet en viss ekonomisk standard utan även att ge den efterlevande föräldern ekono— miska möjligheter att ge barnet samma omsorg och omvårdnad som det erhöll före dödsfallet och som barnet skulle haft möjlighet att få om dödsfallet inte hade inträffat.
Vidare ansågs att ett skydd borde ges även till sådana efterlevande som saknar möjlighet att klara sin försörjning genom förvärvsarbete eller annat samhällsstöd. En utgångspunkt för reformen var emellertid att den efterlevande skulle ha möjlighet att erhålla en tryggad ekono- misk ställning genom inkomsterna av eget förvärvsarbete. I de situatio- nerna kunde det inte anses påkallat med ett fortsatt ekonomiskt stöd efter omställningstiden. Emellertid var man tvungen att räkna med att det i framtiden skulle finnas ett mindre antal kvinnor och män som skulle stå utanför arbetsmarknaden eller annars ha en svag ställning när maken avlider. I princip borde det alltid för dessa efterlevande som ett första försök göras olika insatser inom bl.a. arbetsmarknadspolitikens ram. Beträffande en liten grupp änkor och änklingar kunde det emeller- tid förutsättas att behovet av ekonomiskt stöd inte skulle bli tillgodosett på denna väg. Möjlighet till förtidspension diskuterades som ett alter- nativ, men detta torde då förutsätta någon form av medicinsk grund för nedsättning av arbetsförmågan eller att den efterlevande uppfyllde de särskilda krav som då gällde för rätt till förtidspension på rent arbets- marknadsmässiga skäl för äldre förvärvsarbetande. En möjlighet att
mildra de dåvarande villkoren för rätt till förtidspension övervägdes men avvisades. I stället infördes möjligheten att betala ut en efterlevan- deförmån, benämnd särskild efterlevandepension, till dessa personer.
Ett reformerat efterlevandepensionssystem ansågs emellertid kunna få genomslag endast för den generation efterlevande som vuxit upp under de samhälls- och förvärvsförhållanden som det nya efterlevande- pensionssystemet arbetats fram utifrån. Av denna anledning fann man det orealistiskt att låta dessa nya regler direkt ersätta det tidigare änke- pensionssystemet och ge dem full verkan från en viss tidpunkt. Särskild hänsyn skulle tas till de generationer som inrättat sina liv efter de tidiga- re gällande änkepensionsreglema. Till följd härav infördes de över- gångsbestämmelser som i dag och framöver ger möjlighet att nybevilja änkepension i stor utsträckning. Dessa övergångsbestämmelser tillkom - liksom reglerna i övrigt — under bred politisk enighet.
Efter införandet av de reformerade efterlevandepensionsreglema har skett vissa förändringar inom den allmänna pensioneringen som även har haft betydelse för efterlevandepensioneringen. Till dessa hör t.ex. de förändringar av förutsättningama för rätt till oavkortad folkpension som trädde i kraft år 1993 och som bl.a. innebär att folkpensionema stor— leksmässigt gjorts beroende av bosättningstid i Sverige. En annan bety— delsefull förändring är de bestämmelser för inkomstprövning av folk— pension i form av änkepension som infördes med verkan från den 1 april 1997. Vid samma tidpunkt förkortades tiden under vilken inledan- de ornställningspension kan utges från ett år till sex månader.
Genom beslut den 8 juni 1994 godkände riksdagen de av regeringen föreslagna riktlinjerna för en reformering av ålderspensionssystemet. Huvuddragen i detta system har beskrivits närmare i kapitel 4. Utifrån dessa riktlinjer fortsatte under de därpå följande åren arbetet med re- formen och resulterade i att riksdagen den 8 juni 1998 antog bl.a. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP), och lagen (1998:702) om garantipension. Riksdagen har vidare den 15 maj 1998 antagit riktlinjer för en reformerad förtidspensionering (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).
Ett syfte med ålderspensionsreformen är att skapa ett från andra soci- alförsäkringsgrenar avskilt inkomstgrundat ålderspensionssystem. Re- formen innebär grundläggande förändringar av den inkomstgrundade ålderspensionen och av grundskyddet. Den inkomstrelaterade pensionen kommer - till skillnad från vad som gäller i ATP-systemet med dess 30- årsregel - att baseras på hela livsinkomsten. Reformen innebär också att den inkomstgrundade pensionen kommer att beräknas på inkomster från den första kronan och inte som enligt nuvarande regler enbart på in- komster som överstiger ett basbelopp. Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott kommer vidare att ersättas med en garantipension som avräknas mot den inkomstrelaterade pen- sionen. Garantipensionsnivån är avpassad till att det särskilda grundav-
draget för pensionärer (SGA) samtidigt avskaffas. Detta innebär alltså att samma skatteregler kommer att gälla för pensionärer och för- värvsaktiva.
Efterlevandepension till vuxna i form av omställningspension, sär- skild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestärnmel- serna utges enligt nuvarande regler som folkpension samt en viss del som beräknas på grundval av den ATP-rätt som den avlidne tjänat in. Om den avlidne inte förvärvat rätt till någon tilläggspension eller till bara låg sådan kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. I vissa fall kan också bostadstillägg till pensionärer utges till dem som uppbär efterlevandepension. I princip är konstruktionen av och beloppen för folkpension till efterlevande vuxna desamma som inom den hittillsva— rande ålderspensioneringen. Även barnpension utges i form av folkpen- sion och ATP.
Mot bakgrund av den reformering av ålderspensionssystemet som beslutats har vi fått i uppdrag att göra en översyn av efterlevandepen- sionssystemet och att redovisa förslag om en anpassning av reglerna för detta till det reformerade ålderspensionssystemet. Vägledande skall därvid bl.a. vara att de nya reglerna skall harmoniera med bestämmel— serna för det reformerade ålderspensionssystemet. En utgångspunkt är också att reglerna i möjligaste mån skall knyta an till reglerna om för- tidspension. I uppdraget ingår vidare att göra en analys av nuvarande regelsystem för efterlevandepension och vid behov lämna förslag till förändringar för personer som beviljas efterlevandepension efter år 2000.
7.2. Utgångspunkter för våra överväganden
Som tidigare nämnts består en del av vårt uppdrag i att göra en utvärde- ring av de nuvarande reglerna om efterlevandepension i syfte att bedö— ma om det finns skäl till förändringar i villkoren för rätt till och beräk- ning av sådan pension. Vi har emellertid inom ramen för den tid som vi haft till vårt förfogande inte haft möjlighet att göra någon mer systema- tisk utvärdering av hur de nuvarande reglerna om efterlevandepension fungerat.
Inom Riksförsäkringsverket har dock vid upprepade tillfällen efter ikraftträdandet av det reformerade regelsystemet den 1 januari 1990 gjorts uppföljningar i syfte att undersöka bl.a. hur reglerna har tilläm- pats av försäkringskassoma. En sådan uppföljning redovisas i rapporten RFV Redovisar 1993:1 Uppföljningsrapport - efterlevandepension. Av denna rapport framgår att verket redan i samband med ikraftträdandet av de reformerade reglerna genomförde en mindre uppföljning för att få en bild av hur försäkringskassoma klarat hanteringen under det första kvartalet år 1990. Vid denna granskning kunde konstateras att kvaliteten
på ärendehandläggningen överlag var mycket bra och att inga felaktigt handlagda ärenden kunnat upptäckas. Vid uppföljningen år 1993 var ett av syftena att undersöka hur försäkringskassoma, sedan ytterligare tid förflutit, hade klarat av att hantera regeländringarna. Ett annat syfte var att undersöka fördelningen av antalet ärenden som handlades enligt reformerade regler respektive enligt övergångsbestämmelser. Under- sökningen genomfördes genom att alla försäkringskassor fick besvara en enkät med frågor om hur lagstiftningen fungerat och om försäkrings- kassan hade uppmärksammat bestämmelser som varit särskilt svåra att tillämpa eller som krävt omfattande utredning.
När det gällde omställningspensionen var handläggamas uppfattning att regelsystemet och tillämpningen fungerade utan några större pro- blem. Prövningen av rätten till änkepension enligt övergångsbestäm- melsema uppfattades emellertid som svår och tidskrävande, särskilt såvitt avser kvinnor födda år 1945 eller senare. Beviljande av barnpen- sion föranledde försäkringskassoma att anlägga synpunkter när det gäl- ler möjligheten att bevilja sådan pension för ett barn som fyllt 18 år och som gjort ett studieuppehåll. Kassoma reagerade därvid mot att möjlig- heten att bevilja sådan pension var beroende av när på året barnet var fött.
Den bedömning som kan göras utifrån de nu redovisade rapporterna är att efterlevandepensionsreglema, däri inkluderat änkepension enligt övergångsreglema, har, sett ur försäkringskassomas synvinkel, fungerat tillfredsställande. Dessa uppgifter bekräftas också i huvudsak genom vad som hittills har framkommit vid den utvärdering som för närvarande pågår inom RFV.
Regelsystemet i stort har inte heller föranlett någon offentlig debatt. Omfattande kritik har emellertid framförts mot det beslut om inkomst- prövning av folkpension i form av änkepension som trädde i kraft den 1 april 1997. Denna kritik har också kommit till uttryck i flertalet av de motioner angående efterlevandepension som under det senaste året väckts i riksdagen. Även beslutet att förkorta tiden för inledande om- ställningspension från ett år till sex månader har rönt kritik. Själva ut- formningen av de reformerade reglerna om efterlevandepension har emellertid inte föranlett några motionsyrkanden utom såvitt avser ensta— ka frågor.
I en analys av det nuvarande regelsystemet ligger enligt direktiven också att se över behovet och möjligheterna till förenkling av gällande regler om änkepension enligt övergångsbestämmelsema. Utgångspunk- ten i direktiven är att rätt till änkepension enligt övergångsbestämmel— serna skall finnas även efter en anpassning av reglerna. I direktiven sägs vidare att de övergångsregler som avser kvinnor födda före år 1945 skall få en motsvarighet även med den nya konstruktionen.
Det motiv som ursprungligen låg till grund för införandet av änke— pensioneringen, nämligen att ge kvinnor möjlighet till ekonomisk för-
sörjning om mannen avlidit, har med förändringarna av samhällsstruk— turen och förvärvsvillkoren i samhället kraftigt försvagats. I dag har kvinnor som uppbär änkepension i de allra flesta fall en egen för- värvsinkomst vid sidan av pensionen. Jämfört med andra ensamstående kvinnor har många av dessa änkor i praktiken en dubbel försörjning: inkomster av heltidsarbete samt folkpension och ATP i form av änke- pension. På grund av de förmånliga skatterättsliga bestämmelserna med rätt till särskilt grundavdrag även för änkor kan änkepensionen komma att ge ett betydande nettotillskott till den egna förvärvsinkomsten. Det var bl.a. dessa omständigheter som ledde fram till riksdagens beslut att sedan april 1997 låta inkomstpröva änkepensionen från folk- pensioneringen mot änkans egna inkomster i viss omfattning.
Änkepensioneringen är tillskapad under en period då helt andra för- utsättningar förelåg än i dag och då det fanns ett uttalat behov av eko— nomisk försörjning från ett allmänt system för kvinnor, framför allt äldre kvinnor, som blev änkor efter en tids äktenskap. Denna förmån, som således endast kan utgå till efterlevande kvinnor, är dessutom till- skapad på grundval av könsbundna uppfattningar som inte stämmer överens med dagens jämställdhetssträvanden. Det kan vidare konstate- ras att änkepensioner i ett inte obetydligt antal fall kommer, med de övergångsbestämmelser som gäller på området, att tillfalla relativt unga kvinnor eller kvinnor som i ålderspensionshänseende faller in inom ramen för den nya generationen, dvs. som är födda år 1954 eller senare. Följaktligen kommer dessa övergångsbestämmelser, om de bibehålls i nuvarande utformning, att berättiga änkor till änkepension under en lång tidsperiod framöver. Det finns även ur ett internationellt perspektiv en strävan mot att skapa sociala förmåner som är könsobundna, dvs. där ingen skillnad görs i utfallet av förmånen beroende av om den förrnåns- berättigade är kvinna eller man.
Enligt vår uppfattning täcker den reformerade efterlevandepen- sioneringen i huvudsak de behov som normalt sett kan uppstå för såväl kvinnor som män i händelse av en levnadspartners dödsfall. Dessa reg— ler är betydligt bättre avpassade efter dagens samhällsstruktur och de förvärvsförhållanden som för närvarande råder och som kan förväntas råda framöver. De stämmer dessutom bättre överens med de jämställd- hetssträvanden som finns såväl i Sverige som internationellt på området.
Emellertid är de gällande övergångsbestämmelsema tillkomna efter ett omfattande utredningsarbete och under en bred politisk enighet i frågan. Mindre än tio år har gått sedan denna uppgörelse träffades. Även om vi ifrågasätter möjligheten till nybeviljande av änkepension i den stora omfattning som övergångsbestämmelsema medger har vi, av hänsyn till den breda politiska enighet som rådde vid övergångsbe- stämmelsemas tillkomst och som alltjämt råder, men även med beak- tande av att vårt uppdrag huvudsakligen varit att anpassa gällande re- gelverk till ett reformerat ålderspensionssystem snarare än att föreslå
egna lösningar och utgångspunkter för ett återigen reformerat efterle— vandepensionssystem, stannat för att inte föreslå några mer ingripande förändringar av övergångsbestämmelsema. Detta innebär att vi inte lägger förslag om några minskade möjligheter att nybevilja änkepension efter år 2000.
Vi har sett som vår centrala uppgift att lämna förslag som innebär att de nuvarande reglerna för efterlevandepension kan anpassas till de för- ändringar som det reformerade ålderspensionssystemet kommer att innebära. Enligt direktiven har vår uppgift visserligen också varit att göra en analys av det nuvarande efterlevandepensionssystemet i syfte att se om det finns skäl att förändra villkoren för bl.a. rätt till de olika förmånerna i några avseenden. I detta sammanhang bör emellertid be— aktas att reformeringen av systemet för änkepension, som resulterat i de regler om efterlevandepension som trätt i kraft den 1 januari 1990, var resultatet av ett långvarigt utredningsarbete. Den genomgripande refor— men hade sin grund i att det alltsedan tillkomsten av änkepensionering- en skett en kraftig ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor. I di- rektiven till den dåvarande utredningen angavs att familjepensionssys- temet skulle anpassas till rådande samhällsförhållanden och dessutom göras mer behovsinriktat och könsjämlikt. Under den tid som gått sedan de reformerade reglerna trädde i kraft har inga egentliga samhällsför- ändringar skett i de avseenden som här är av intresse. Det antagande om en fortsatt ökning av antalet förvärvsaktiva kvinnor som den dåvarande utredningen gjorde har visat sig vara riktigt. Fortfarande är det emeller- tid så att kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män. Därtill kommer att kvinnor i genomsnitt har lägre förvärvsinkomster och där- med lägre intjänad pensionspoäng för ATP.
Vi har mot den nu redovisade bakgrunden och med hänsyn till direk— tivens utformning inte uppfattat det som om avsikten varit att vi skall föreslå några större systemförändringar när det gäller de olika förrnåns- formerna. I direktiven uttalas att rätten till de förmåner som finns i da- gens regelsystem skall ligga fast. Detta innebär att det även i det nya systemet skall finnas barnpension, omställningspension, förlängd om- ställningspension, särskild efterlevandepension samt änkepension enligt övergångsregler. Vi har dock i samband med att vi har analyserat de nuvarande reglerna för att kunna anpassa bestämmelserna för beräkning av förmånerna till det reformerade ålderspensionssystemet även över- vägt och kommit fram till förslag till vissa förändringar som inte är direkt betingade av den bakomliggande ålderspensionsreformen.
Tyngdpunkten i ett system med förmåner till efterlevande bör enligt vår mening även i framtiden ligga på förmånerna till efterlevande barn. Syftet med bampensioneringen bör alltjämt vara att trygga efterlevande barns rätt till en likvärdig standard även efter en av eller båda föräldrar- nas frånfälle. Ett bam skall således även för det fall att en förälder avli- der kunna få en ekonomisk trygghet motsvarande den standard som
barnet levt på före dödsfallet och framöver kunde antas ha levt på om dödsfallet inte hade inträffat. De förutsättningar som i dag ställs upp för rätt till barnpension bör enligt vår uppfattning gälla även i ett system som är anpassat till den reformerade ålderspensioneringen.
När det gäller efterlevandepension till vuxna bör rätt till sådan pen- sion även i framtiden föreligga endast i situationer där det generellt sett kan förutsättas finnas ett särskilt behov av stöd. Syftet med förmånerna bör alltjämt vara att ge ekonomisk kompensation under en viss tid efter ett dödsfall. Sådant behov av ekonomiskt stöd torde finnas för i princip alla efterlevande i yrkesaktiv ålder. Det bör mot denna bakgrund, såsom också fastslagits i direktiven, även i fortsättningen finnas rätt till om- ställningspension under en viss tid efter ett dödsfall. Denna tidsperiod bör i princip vara densamma för alla och således oberoende av den av- lidnes eller - såvitt gäller personer i förvärvsaktiv ålder - den efterlevan- des ålder vid tidpunkten för dödsfallet. Våra förslag i denna del innebär en återgång till en generell omställningstid om ett år (avsnitt 10.3).
Den efterlevande bör emellertid härutöver, på samma sätt som enligt nuvarande regler, ges rätt till omställningspension under en förlängd tid. Omställningsproblemen får enligt vår bedömning anses mer långva- riga än eljest då den efterlevande lämnas ensam med vårdnaden om ett eller flera minderåriga barn. Vi har därför stannat för att föreslå regler för denna kategori som innebär rätt till omställningspension under yt- terligare ett år efter det att den inledande generella omställningstiden gått till ända. En efterlevande som har små barn bör vidare på samma sätt som i dag ges ekonomisk möjlighet att ge barnet den omsorg och omvårdnad som den efterlevande hade förutsättningar att ge före döds- fallet. Den förlängda omställningspensionen kan alltså även betraktas som ett komplement till det regelsystem som avser att ge föräldrarna praktisk och ekonomisk möjlighet att avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta vård om barn. De åldersgränser som gäller i detta regelsystem bör därför vara vägledande när det gäller att bedöma hur länge rätt till förlängd omställningspension till efterlevande med små barn bör föreligga. Vårt förslag innebär att rätt till omställ— ningspension skall föreligga så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn som inte fyllt åtta år (avsnitt 10.3.2).
När det gäller möjligheten att bevilja särskild efterlevandepension har vi, som närmare kommer att utvecklas i avsnitt 7.3, ifrågasatt om det inom ramen för efterlevandepensioneringen är rimligt med en förrnåns- form som syftar till att ge en efterlevande med egna försörjningssvårig- heter en pension i händelse av makes dödsfall. Vi har emellertid inte funnit det förenligt med innehållet i vårt uppdrag att lägga fram förslag som innebär ett fullständigt avskaffande av denna förmån. Vårt förslag innebär därför att särskild efterlevandepension skall kunna beviljas även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Mot bakgrund av att de olika
förmånsformema inom efterlevandepensioneringen enligt direktiven skall vara mer behovsinriktade än enligt dagens system har vi funnit skäl att föreslå en åldersgräns för att särskild efterlevandepension skall kunna beviljas i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Efterlevandepension till vuxna kommer härutöver, enligt vad som framgått ovan, att kunna utges i form av änkepension enligt övergångs- bestämmelser. Dessa regler, som vi kommer att belysa närmare i avsnitt 7.3 och i kapitel 11, ger ett livslångt efterlevandeskydd för kvinnor som blivit änkor före ikraftträdandet av nuvarande bestämmelser eller som vid den tidpunkten uppfyllde vissa villkor i fråga om äktenskap och sammanboende m.m.
Enligt nuvarande regler gäller en övre åldersgräns för efterlevande— pension vid 65 år. Om den efterlevande är äldre utges alltså inte om- ställningspension eller särskild efterlevandepension. Motsvarande bör gälla i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Änkepension enligt övergångsbestämmelser kommer emellertid under samma förutsättning- ar som i dag att utges även sedan änkan fyllt 65 år.
Någon generell nedre åldersgräns för att en efterlevande skall kunna uppbära efterlevandepension finns inte i dag och föreslås inte heller av oss. När det gäller rätten till särskild efterlevandepension föreslår vi emellertid, som nämnts, att den efterlevande skall ha uppnått en viss lägsta ålder för att rätt till sådan pension skall kunna bli aktuell.
En av utgångspunkterna för ett anpassat efterlevandepensionssystem skall enligt våra direktiv vara att efterlevandepensionema även i fort- sättningen skall vara relaterade till den avlidnes inkomster på så sätt att de till sin konstruktion harmonierar med den inkomstgrundade ålders- pensionen. Efterlevandepension skall också i det nya systemet avse endast en viss andel av den avlidnes inkomstrelaterade ålderspension. Med hänsyn till att inkomstrelaterad ålderspension enligt det reformera- de ålderspensionssystemet kommer att beräknas utifrån den avlidnes hela livsinkomst i stället för som i ATP-systemet på inkomster över ett basbelopp finns anledning att särskilt överväga hur detta skall komma att påverka nivåerna för den inkomstrelaterade efterlevandepensionen. I detta sammanhang har emellertid även frågan om ett eventuellt grund- skydd inom de olika förrnånsforrnema betydelse. Avvägningen mellan en inkomstrelaterad del och ett grundskydd inom efterlevandepensione- ringen är, som vi närmare kommer att utveckla i det följande, av bety— delse eftersom vi strävat efter att skapa ett system där den inkomstrela- terade efterlevandepensionen ger ett reellt utslag i den samlade efterle- vandepensionen.
Enligt nuvarande regler utges reformerad efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension även inom folkpensioneringen. Det reformerade ålderspensionssystemet kommer inte att innefatta folkpension, utan grundskyddet kommer i stället att bestå av en garantipension som avräknas mot den inkomstre-
laterade pensionen. I våra direktiv sägs att efterlevandeskyddet till vux- na med dagens förvärvsmönster som regel är en kompletterande in— komst snarare än den efterlevandes enda inkomst. Detta medför enligt direktiven att det inte finns lika tungt vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för efterlevandepensioneringen som i ålderspensionssyste- met. När det gäller efterlevandeskyddet till barn uttalas däremot att den garanti som finns enligt nuvarande regler skall få en motsvarighet även i det nya systemet.
En grundläggande fråga som vi övervägt är om avvägningen mellan den inkomstgrundade delen och grundskyddsdelen inom efterlevande- pensioneringen är lämplig såsom den är utformad i dag eller om den, på sätt som antytts i direktiven, borde göras annorlunda. Detta skulle kunna ske genom att efterlevandepensioneringen - när det gäller vuxna efterle- vande - i fortsättningen görs helt inkomstrelaterad. En annan möjlighet är att skapa ett system där det alltjämt finns ett grundläggande skydd inom efterlevandepensioneringen men där tyngdpunkten, i högre grad än i dag, skulle komma att ligga på efterlevandepension som en in— komstgrundad förmån.
Efterlevande män och kvinnor i förvärvsaktiv ålder har i regel möj- lighet att försörja sig själva genom inkomster av eget förvärvsarbete eller genom någon ersättning som träder i stället för förvärvsinkomster. Efterlevandepension till vuxna efterlevande — såväl omställningspension som särskild efterlevandepension — bör därför huvudsakligen ses som en kompletterande inkomst och bör inte på samma sätt som i dag vara kon- struerad för att kunna utgöra en garanti för en grundläggande försörj- ning.
Om efterlevandeskyddet skulle vara enbart inkomstgrundat skulle detta emellertid innebära att efterlevande till avlidna som bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsarbete skulle komma att ställas helt utan skydd efter ett dödsfall. Detta ter sig mindre tillfredsställande när det gäller omställningspension under den första tiden efter ett dödsfall, då den efterlevandes behov av ekonomiskt stöd generellt sett — oavsett den avlidnes inkomstsituation - torde vara stort. Vi anser att det inte heller för en förlängd omställningstid kan anses lämpligt att tillskapa en efterlevandeförmån som helt saknar inslag av grundskydd. Enligt vår uppfattning bör det därför även i ett efterlevan- depensionssystem som är anpassat till de reformerade ålderspensions- reglema finnas ett grundläggande skydd för vuxna efterlevande i fall där den avlidne inte haft någon eller haft endast mycket låg förvärvsin- komst. Detta grundskydd bör emellertid inte på samma sätt som med dagens folkpension och pensionstillskott vara konstruerat så att det kan garantera en grundläggande försörjning för den efterlevande, utan det bör bestämmas med beaktande av att efterlevandepensionen har till syfte att under en begränsad tid utgöra en kompletterande inkomst för den efterlevande.
Motsvarande resonemang skulle kunna föras när det gäller frågan om ett grundskydd inom ramen för änkepensioneringen och efter vilka prin- ciper ett sådant skall utformas. Den breda politiska överenskommelse som ligger till grund för utforrrmingen av nuvarande regler inom änke- pensioneringen ställer emellertid krav på andra överväganden än de som ovan redovisats när det gäller frågan om vilket grundläggande skydd som skall finnas inom ramen för denna pensionsform.
Efterlevande bam skall enligt direktiven alltjämt vara garanterade en viss försörjningsnivå vid den ena av eller båda föräldrarnas död. Enligt nuvarande regler gäller olika bestämmelser för vilken försörjning som samhället garanterar efterlevande barn och barn till särlevande föräldrar enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Enligt vår uppfattning är det angeläget att alla barn som är bosatta i Sverige och som lever till- sammans med enbart den ena av eller ingen av sina föräldrar garanteras samma grundläggande skydd. Våra förslag innebär bl.a. med hänsyn härtill att grundskyddet inom bampensioneringen skall regleras inom ramen för samma lag som upptar bestämmelser om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar.
Enligt direktiven skall - om utredaren anser att ett grundskydd bör finnas - utgångspunkten vara att detta skall vara inkomstprövat i enlig- het med vad som numera gäller för änkepension enligt övergångsregler- na i form av folkpension. Även andra former av behovsprövning är dock enligt direktiven tänkbara.
Enligt nuvarande regler sker inte någon inkomstprövning av grund- skyddet inom den reformerade efterlevandepensioneringen. Den in- komstprövning som sker inom änkepensioneringen berör inte de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller änkor som har barn under tolv års ålder. På detta sätt behandlas efterlevande som uppbär efterle- vandepension enligt olika system lika i detta avseende. Vi har övervägt möjligheten att inkomstpröva det grundskydd vi nu föreslår skall finnas för vuxna efterlevande inom ramen för de reformerade efterlevandeför- månema. Redan det förhållandet att efterlevandepensionen i ett anpas— sat system kommer att vara beskattningsbar som andra inkomster kan emellertid sägas innebära en form av inkomstprövning. Enligt nuvaran- de beskattningsregler innebär det särskilda grundavdraget att pensionen i beskattningshänseende är till viss del helt oberoende av den efterle- vandes förvärvsinkomster. En inkomstprövning härutöver skulle, när det gäller omställningspensionen, komma att innebära strängare regler än vad som gäller inom änkepensioneringen där änkepension som utbetalas under de första sex månaderna efter dödsfallet samt så länge änkan har små barn undantas från inkomstprövning. Vi har bl.a. mot denna bak— grund stannat för att inte föreslå någon inkomstprövning av grundskyd- det för vuxna efterlevande i den reformerade efterlevandepensionering- en. Såvitt gäller den särskilda efterlevandepensionen föreslår vi emel—
lertid, som nämnts, en behovsprövning i form av en lägsta åldersgräns för att rätt till denna form av efterlevandepension skall föreligga.
När det gäller grundskyddet inom bampensioneringen har vi, som nämnts ovan, valt att låta detta regleras inom ramen för en lag om un— derhållsstöd. Det underhållsstöd som i dag utbetalas till barn är behovs— prövat genom att det — förutom att det i förekommande fall avräknas mot det underhållsbidrag som den underhållsskyldige föräldern betalar - prövas även mot barnets egna inkomster. Vi har funnit att de övervä- ganden som ligger till grund för inkomstprövningen enligt nuvarande regler bör läggas till grund även när det gäller underhållsstöd till efter- levande barn. Syftet med regleringen är just att garantera barn som lever med endast en av eller ingen av sin föräldrar samma skydd oavsett om det ligger en skilsmässa eller ett dödsfall bakom den rådande familjesi- mationen.
7.3. Huvudprinciper för en anpassad efterlevandepensionering
Enligt dagens regler är ålders- och efterlevandepensioneringama likar— tade till sin konstruktion och samverkar med varandra. Detta skall enligt direktiven gälla även efter en reformering av ålderspensionssystemet enligt riktlinjerna för pensionsreformen. I det förslag till ny konstruk- tion av efterlevandepensioneringen som vi enligt uppdraget har att läm- na skall därför särskilt beaktas att efterlevandepensioneringen skall harmoniera med ålderspensioneringen vad gäller den inkomstrelaterade delen. Samtidigt framhålls emellertid i direktiven att beräkningen av efterlevandepension enligt nuvarande regler bygger på samma principer som beräkning av förtidspension i de fall den avlidne inte hade börjat uppbära ålderspension när dödsfallet inträffade. En utgångspunkt för utredningen skall därför enligt direktiven vara att anknyta konstruktio- nen av reglerna för beräkning av efterlevandepension även till reglerna
om förtidspension. Utredaren är emellertid oförhindrad att föreslå andra lösningar.
7.3.1. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension
Efterlevandepensionema skall även i ett anpassat system vara beroende av den avlidnes inkomster. Enligt nu gällande regler sker detta genom att samtliga former av efterlevandepension från ATP beräknas på grundval av den avlidnes på visst sätt beräknade ålderspension eller förtidspension inom tilläggspensioneringen. En möjlighet vore att lägga motsvarande pensionsunderlag i det reformerade ålderspensionssyste-
met till grund för beräkningen av de olika formerna av efterlevandepen- sion även efter en anpassning av efterlevandepensioneringen. Ett annat sätt vore emellertid att lägga den avlidnes inkomster under en kortare eller längre tid före dödsfallet till grund för beräkningen. En sådan lös- ning skulle anknyta till de principer för en reformerad förtidspensione- ring som antagits av riksdagen den 15 maj 1998 (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).
Vi har när det gäller att finna ett underlag för att beräkna olika former av efterlevandeförmåner funnit anledning att dra en skiljelinje mellan de reformerade efterlevandeförmånema, dvs. barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension, och änkepension som utbetalas enligt övergångsbestämmelser till det reformerade systemet. Reglerna om änkepension har till sin konstruktion en förankring i det nuvarande systemet med ATP och folkpension som, med hänsyn till den politiska överenskommelse som legat bakom avskaffandet av de gene- rella reglerna om änkepension, måste beaktas särskilt vid bedömningen av vilket underlag som skall ligga till grund för beräkningen av änke- pension efter ikraftträdandet av reformerade ålderspensionsregler. Våra överväganden i denna del redovisas nedan i detta kapitel samt i kapitel 1 1.
När det gäller de reformerade inkomstgrundade efterlevandeförrnå— nema, dvs. barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension, har vår utgångspunkt varit att dessa skall beräknas på ett och samma underlag. Det främsta syftet med dessa former av inkomstgrun- dade efterlevandefönnåner är att utgöra ersättning för det inkomstbort- fall som dödsfallet i många fall inneburit för familjeekonomin. I vår strävan att finna ett lämpligt mått för detta inkomstbortfall har vi över- vägt olika lösningar.
En tanke har varit att lägga den avlidnes faktiska inkomst i anslutning till dödsfallet till grund för beräkningen. Det förefaller i och för sig rimligt att efterlevandeskyddet görs beroende av den avlidnes inkomster i nära anslutning till dödsfallet. Detta sker i dag inom sjukförsäkringen för korta och medellånga sjukfall där den sjukpenninggrundande in— komsten, SGI, som utgörs av den försäkrades förväntade aktuella in- komst av någorlunda stadigvarande karaktär, läggs till grund för beräk- ningen. Vi har emellertid, av skäl som närmare kommer att redovisas i kapitel 8, funnit att en sådan beräkningsmodell skulle vara förknippad med ett flertal svårigheter. Dessa svårigheter har bl.a. sin bakgrund i att aktuell SGI inte finns registrerad. Det torde vara omöjligt att kräva att den efterlevande, på samma sätt som en försäkrad vid ett sjukfall, alltid skall kunna ange korrekta uppgifter om den avlidnes inkomstförhållan- den. Det skulle således bli nödvändigt att grunda beräkningen av efter— levandepensionen på antingen den avlidnes taxerade inkomst eller den pensionsgrundande inkomsten. Båda dessa fastställs emellertid inte förrän uppemot ett år efter det att inkomsterna tjänats in och är alltså
förknippade med en eftersläpning som gör att det i realiteten skulle bli den avlidnes inkomster viss tid före dödsfallet som skulle läggas till grund för beräkningen. Syftet med att grunda beräkningen av efterle- vandepensionen på den avlidnes faktiska och förväntade inkomst vid dödsfallet skulle därmed inte uppfyllas.
Vi har vidare ifrågasatt om den avlidnes inkomstförhållanden i an- slutning till dödsfallet utgör ett lämpligt inkomstmått för beräkning av förmåner som skall utges under ett flertal år, t.ex. barnpension. Hänsyn bör i sådana fall tas även till den avlidnes inkomster under en längre tid före dödsfallet.
Vi har mot denna bakgrund funnit att valet av beräkningsunderlag i huvudsak står mellan två alternativ. Det ena är att inkomstrelaterad efterlevandepension även fortsättningsvis skall beräknas med utgångs— punkt från den avlidnes hela intjänade pensionsrätt inom ålderspen- sionssystemet. Detta innebär att efterlevandepensionen på samma sätt som i dag relateras till den avlidnes inkomster under en stor del av livet. Det andra alternativet är att den inkomstrelaterade efterlevandepensio- nen görs beroende enbart av den avlidnes inkomster under ett visst be- gränsat antal år före dödsfallet. En sådan lösning skall enligt de antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspensionering gälla för beräkningen av förtidspension. Förtidspensionsntredningen föreslog i sitt betänkande Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) att beräk— ningen enligt huvudregeln skulle ske på grundval av inkomsterna under de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex åren närmast före dödsfallet (se avsnitt 6.4).
En beräkning på grundval enbart av den avlidnes inkomster i anslut- ning till dödsfallet skulle för efterlevandepensioneringens del innebära att den avlidnes inkomster under bara ett visst antal år före dödsfallet skulle bli helt avgörande för förmånens storlek. Konsekvensen härav skulle bli att en efterlevande till en person som haft inkomster enbart under den tid som är aktuell för beräkningen skulle kunna bli berättigad till en lika hög efterlevandeförrnån som en efterlevande till en person som arbetat under betydligt längre tid med samma inkomstförhållanden. Vi anser att rimligheten i detta kan ifrågasättas.
En annan konsekvens av att grunda beräkningen av efterlevandepen- sion på den avlidnes inkomster enbart under ett visst antal år före döds— fallet skulle bli att den nuvarande kopplingen mellan efterlevandepen- sioneringen och ålderspensioneringen går förlorad. Efterlevandepensio- nen skulle alltså inte på samma sätt som i dag komma att utgöra en an- del av den avlidnes beräknade ålderspension.
I kapitel 8 redogör vi närmare för våra överväganden när det gäller det grundläggande valet av metod för beräkning av efterlevandepension. Vi har slutligen stannat för att lägga fram ett förslag som innebär att beräkningen av efterlevandepension fortsättningsvis skall - som en mot- svarighet till dagens regler - basera sig på ett livsinkomstunderlag. Detta
kan ske genom att beräkningen grundas på den avlidnes intjänade pen— sionsrätt för ålderspension under hela livet. Härigenom finns förutsätt— ningar för att utforma den inkomstrelaterade delen av efterlevandepen- sioneringen så att den harmonierar med den reformerade ålderspensio— neringen. En sådan lösning är också enligt vår uppfattning det bästa alternativet sett ur ett internationellt och EG-rättsligt perspektiv.
Uppgifter om den avlidnes inkomster under livet finns tillgängliga inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. I de fall döds- fallet inträffar sedan den avlidne gått i ålderspension ger den registrera— de pensionsbehållningen uppgift om den avlidnes livsinkomst. Efterle— vandepension skall, enligt vårt förslag, i dessa fall i princip beräknas som en del av den avlidnes ålderspension. För det fall dödsfallet inträf- far i förvärvsaktiv ålder speglar uppgifterna om den avlidnes pensions- behållning emellertid enbart den avlidnes livsinkomst fram till döds- fallstidpunkten. Det vore enligt vår uppfattning orimligt med en metod för beräkning av efterlevandepension som innebär att en efterlevande till en person som dör i unga år kan bli berättigad endast till en mycket låg inkomstrelaterad efterlevandepension. Den grundläggande tanken med en livsinkomstberäkning är att efterlevandepensionens storlek skall vara beroende av den inkomst som den avlidne skulle ha haft under hela sitt förvärvsaktiva liv, om dödsfallet inte hade inträffat. Vi anser därför att beräkningen av det underlag som skall ligga till grund för efterlevan- depension bör, på samma sätt som gäller inom det nuvarande tilläggs- pensionssystemet, såvitt gäller pension efter personer som avlider före det år de skulle ha fyllt 65 år göras på grundval av vissa antaganden om den avlidnes framtida inkomst, dvs. med en s.k. antagandeinkomstbe- räkning. I avsnitt 8.2 diskuterar vi vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för att antagandeinkomster skall tillgodoräknas. En antagan- deinkomstberäkning bygger, såsom ordalydelsen antyder, på ett anta- gande om att den avlidne skulle ha haft en viss inkomst i framtiden för det fall dödsfallet inte hade inträffat. Enligt vår uppfattning bör bedöm- ningen av om det finns grund för ett sådant antagande eller inte göras utifrån den avlidnes förvärvsmönster under ett visst antal år före döds- fallet.
En nackdel med att lägga ett livsinkomstunderlag till grund för be- räkningen av efterlevandepension är dock att det, mot bakgrund av de riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem som antagits av riks- dagen, kan komma att föreligga olika underlag för beräkning av förtids- pension och efterlevandepension. Detta kan från informationssynpunkt förefalla mindre lämpligt och kan också ge omotiverade skillnader när det gäller rätten till efterlevandepension jämfört med rätten till förtids— pension i vissa situationer. Vi anser emellertid att det finns principiella skillnader mellan de två förrnånsformema och sammantaget har vi fun- nit att fördelarna med ett livsinkomstbaserat underlag för beräkning av
efterlevandepension är så stora att de överväger de nackdelar som de skilda beräkningssätten medför (se vidare härom i avsnitt 8.1).
Vi anser således att underlaget för inkorrrstrelaterad efterlevandepen- sion skall beräknas på grundval av den pensionsrätt för ålderspension - faktisk och framtida - som tillgodoräknats den avlidne. Huvuddragen i det reformerade ålderspensionssystemet har beskrivits i kapitel 4. Av denna beskrivning har framgått bl.a. att pensionsrätt tillgodoräknas inte enbart på grundval av pensionsgrundande inkomster utan även på pen- sionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst, för bamår och vid plikttjänstgöring. Vår uppfattning är att det pensionsun- derlag som läggs till grund för beräkningen av reformerad ålderspension skall ligga till grund även för beräkningen av efterlevandepension. Våra överväganden i denna fråga redovisas i avsnitt 8.4. Efterlevandepension kommer således att beräknas på ett pensionsunderlag som består dels av pensionsgrundande inkomster, dels av vissa belopp som beräknats på grundval av fiktiva inkomster.
Av beskrivningen av det reformerade ålderspensionssystemet i kapi- tel 4 framgår också att den pensionsrätt som har beräknats på grundval av det ovan beskrivna pensionsunderlaget skall tillgodoräknas dels i ett fördelningssystem, dels i ett premiepensionssystem. Av den totala pen- sionsrätten om 18,5 % skall härvid 16 procentenheter tillgodoräknas som inkomstpension i fördelningssystemet. Resterande del - 2,5 pro- centenheter - skall tillgodoräknas i premiepensionssystemet. När vi i det ovanstående antytt att uppgifter om den avlidnes pensionsrätt i det re- formerade ålderspensionssystemet skall läggas till grund för beräkning- en av efterlevandepension är frågan vilken pensionsrätt som avses. Skall enbart den pensionsrätt som tillgodoräknats i fördelningssystemet ligga till grund för beräkningen eller skall det vara en pensionsrätt som grun- dar sig på den totala ålderspensionsavgiften om 18,5 %?
Enligt vad som närmare har besldivits i kapitel 4 finns beträffande den del av den inkomstgrundade ålderspensionen som tillgodoräknas i premiepensionssystemet ett frivilligt efterlevandeskydd såväl under det s.k. sparskedet som under pensionstiden. Enligt vår uppfattning bör denna möjlighet till frivilligt efterlevandeskydd ses som helt fristående från den allmänna efterlevandepensionen. Hänsyn bör därför inte tas till denna möjlighet till efterlevandeskydd när det gäller att utforma regel- systemet för den allmänna efterlevandepensioneringen.
Avgörande för frågan om hur stor del av den försäkrades pensions— grundande inkomster och pensionsgrundande belopp som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension bör i stället vara dels vilken nivå på efterlevandepensionen som eftersträvas, dels vilket un- derlag som är administrativt mest lätthanterligt. Mot denna bakgrund föreslår vi, enligt vad som närmare kommer att beskrivas i avsnitt 8.4,
att efterlevandepension skall beräknas som om hela pensionsrätten - 18,5 % - hade tillgodoräknats i fördelningssystemet.
Den pensionsrätt som sålunda beräknats, dvs. summan av den faktiskt registrerade pensionsrätten beräknad som om den tillgodogjorts med 18,5 % i fördelningssystemet och den pensionsrätt som beräknats på grundval av antagandeinkomster, utgör den avlidnes s.k. 65- årsbehållning. Denna 65-årsbehållning skall enligt vårt förslag ligga till grund för beräkningen av en tänkt årlig ålderspension som i sin tur kan ligga till grund för beräkningen av årlig efterlevandepension. Detta bör enligt vår uppfattning ske på motsvarande sätt som vid beräkningen av årlig inkomstgrundad ålderspension, nämligen genom att 65— årsbehållningen divideras med ett delningstal. De närmare förutsätt— ningama för hur detta delningstal skall fastställas redovisar vi i avsnitt 8.4. Det sålunda beräknade årliga beloppet kommer i det följande att benämnas efterlevandepensionsunderlag.
Vårt förslag innebär således att de olika formerna av reformerad ef- terlevandepension - barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension - skall beräknas som en viss andel av efterlevande- pensionsunderlaget. Frågan är därvid om de kompensationsgrader som gäller för de olika förmånerna inom det nuvarande systemet kan tilläm- pas även i ett anpassat system. En i detta sammanhang betydelsefull skillnad mellan de båda systemen är att pensionsrätten inom tilläggs— pensioneringen är beräknad enbart på inkomster som överstiger ett bas- belopp, medan den pensionsrätt som enligt vårt förslag skall ligga till grund för beräkningen är beräknad även på inkomster understigande ett basbelopp. I det nuvarande systemet svarar i stället folkpensionen för kompensationen för det första basbeloppets inkomster. Folkpensionen är vidare en del av det grundläggande skyddet inom det nuvarande sys- temet varför kompensationsnivån är högre för inkomsterna under ett basbelopp än för inkomsterna däröver. Mot denna bakgrund har vi fun— nit skäl att, när det gäller förmånerna till vuxna efterlevande, föreslå en viss förändring av de nuvarande kompensationsgradema för inkomst-
grundad efterlevandepension. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitt 7.3.3.
Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension då den avlidne var född år 195 3 eller tidigare
Det förslag till beräkningsmodell för reformerad efterlevandepension som redovisats ovan bygger på att efterlevandepension beräknas efter en avliden person som tillhör en ålderskategori som kommer att få sin pensionsrätt beräknad helt enligt det reformerade ålderspensionssyste- mets regler. Det kommer emellertid under en lång tid efter ikraftträdan— det av detta system att inträffa att en person som avlider uppbär eller skulle ha kommit att uppbära ålderspension helt eller delvis enligt det nuvarande ATP-systemet. Personer som är födda år 1937 eller tidigare kommer även efter ikraftträdandet av reformerade regler att, med un-
dantag av folkpensionsdelen, få sin ålderspension beräknad helt enligt nuvarande ATP-system. Personer som är födda åren 1938-1953, och som tillhör den s.k. mellangenerationen i ålderspensionshänseende, kommer i stället att vara berättigade till ålderspension som till en viss kvotdel är beräknad enligt det nuvarande systemet och till resterande del enligt det reformerade systemet. Ju yngre personen är, desto större andel av pensionen kommer att beräknas enligt reformerade regler. I många fall kan det visserligen när en person i dessa ålderskategorier avlider bli fråga om att tillämpa bestämmelserna om änkepension enligt över- gångsreglema. I t.ex. de fall förutsättningama för sådan pension inte är uppfyllda eller om den efterlevande är en man, kan emellertid uppkom- ma fråga om att bevilja efterlevandepension enligt reformerade regler. Frågan är hur efterlevandepension i sådana fall skall beräknas för per- soner i de nu nämnda åldersgrupperna.
Som vi närmare kommer att redovisa i avsnitt 8.6 är vår uppfattning att det bör vara dödsfallstidpunkten som är avgörande för vilka regler som skall tillämpas när det gäller rätten till efterlevandepension. Frågan om hur länge inledande och förlängd omställningspension skall utges och hur stor andel av efterlevandepensionsunderlaget den inkomstrela— terade omställningspensionen skall utgöra bör således bedömas enligt de av oss föreslagna reglerna i de fall dödsfallet inträffar efter ikraftträ- dandet av dessa regler (se även om övergångsregler för tidigare bevilja- de efterlevandepensioner i avsnitt 7.3.4).
Vi har därefter övervägt vilket underlag som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension för personer i de nu diskuterade åldrarna. Vår utgångspunkt har därvid varit att anpassad efterlevande- pension som beviljas vid ett och samma tillfälle skall - om förutsätt- ningama i övrigt är desamma - bli i princip lika stor oavsett vilken ål- derspensionskategori som den avlidne tillhör. Vi har därför eftersträvat ett underlag som så långt möjligt motsvarar det som föreslås ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension efter avlidna som är föd- da år 1954 eller senare. Mot denna bakgrund föreslår vi att anpassad inkomstgrundad efterlevandepension efter en person som är född år 1937 eller tidigare skall beräknas på grundval av dennes ATP—poäng sedan tillägg gjorts med en poäng. När det gäller personer som är födda åren 1938-1953 finns i ålderspensionsunderlaget en koppling till det reformerade ålderspensionssystemet genom den kvotdel av pensionen som tillgodoräknas enligt detta system. Vårt förslag innebär att denna kvotdel räknas upp som om pensionsrätten i sin helhet hade tillgodoräk- nats enligt reformerade regler, dvs. till 20/20. De närmare övervägande- na bakom våra förslag i dessa delar redovisar vi i avsnitt 8.6.
7.3.2. Barnpension
Vår utgångspunkt när det gäller den inkomstrelaterade barnpensione- ringen har varit att försöka skapa en metod för att beräkna barnpension som så långt möjligt ger samma utfall som enligt dagens regler. Under- laget för beräkning av inkomstrelaterad barnpension skall enligt vårt förslag vara det efterlevandepensionsunderlag som enligt de principer som beskrivits ovan har beräknats på grundval av den avlidnes pen- sionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Detta får till följd att den skillnad i kompensationsnivå som den nuvarande folkpensionen innebär för inkomster under respektive över ett basbelopp inte kommer att finnas kvar. Såvitt gäller den inkomstrelaterade barnpensionen har vi av detta skäl övervägt möjligheten att införa olika kompensationsnivåer för inkomster under ett basbelopp respektive inkomster däröver. Vi har emellertid funnit en sådan lösning mindre lämplig ur principiell synvin— kel. Härtill kommer att det torde vara administrativt omöjligt att ur den försäkrades pensionsunderlag i ett reformerat ålderspensionssystem urskilja det första basbeloppets inkomster. Vi har därför stannat för att föreslå oförändrade kompensationsnivåer inom den inkomstrelaterade bampensioneringen. Detta kan komma att innebära en viss mindre sänkning av barnpensionen jämfört med dagens regler. Om en sådan sänkning inträder och hur stor den då blir är emellertid beroende av den faktiska kompensationsnivån i det reformerade ålderspensionssystemet, som i sin tur är avhängig av bl.a. den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. I detta sammanhang bör också beaktas att vi enligt vad som kommer att framgå i det följande föreslår ett förstärkt grundskydd för barn som är bosatta i Sverige. Vi föreslår vidare en förstärkning av pen— sionsskyddet för efterlevande vuxna som tar vård om barn i skolåldern, något som i de flesta fall kan antas komma även de efterlevande barnen till godo.
Enligt direktiven skall efterlevande barn i det nya systemet tillförsäk- ras ett lika stort garantibelopp som nuvarande regler ger rätt till. Vi har vid våra överväganden om hur grundskyddet i en framtida barnpensio- nering skall utformas funnit det särskilt angeläget att åstadkomma en ordning som innebär att den försörjningsgaranti som samhället lämnar är likvärdig för i huvudsak alla barn som lever med enbart en (eller ingen) av sina biologiska föräldrar, oavsett om detta har sin grund i ett dödsfall eller en skilsmässa. Grundskyddet för barn till särlevande för- äldrar regleras sedan den 1 februari 1997 i lagen (1996:1030) om un— derhållsstöd. Enligt bestämmelserna i den lagen utges underhållsstöd till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. För det underhållsstöd som lämnas är den förälder som inte bor tillsammans med barnet återbetal- ningsskyldig gentemot staten. Vårt förslag innebär att även grundskyd— det för efterlevande bam skall regleras inom ramen för lagen om under- hållsstöd. Underhållsstödet skall därvid reduceras i förhållande till den
inkomstgrundade barnpensionen. En förutsättning för att barnet skall vara garanterat detta skydd bör - på samma sätt som gäller för barn till särlevande föräldrar — vara att barnet är bosatt i Sverige. Till skillnad från vad som gäller inom folkpensioneringen i dag bör storleken på grundskyddet däremot inte vara beroende av hur många år den avlidne varit bosatt eller förvärvsarbetat i Sverige (se vidare härom i avsnitten 9.5.2 och 9.5.3).
Det underhållsstöd som vi föreslår skall utges till efterlevande barn bör vidare, som vi framhållit i avsnitt 7.2, inkomstprövas enligt samma principer som gäller för underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. Underhållsstödet kommer således att vara beroende dels av den in— korrrstgrundade barnpensionen, dels av barnets andra inkomster. Våra närmare överväganden när det gäller inkomstprövningen redovisas i avsnitt 9.5.4.
7.3.3. Förmåner till vuxna efterlevande
När det gäller den personkrets vuxna efterlevande som i ett anpassat efterlevandepensionssystem bör kunna vara berättigad till efterlevande- pension kan erinras om att det i samband med den reform på efterlevan- depensionsområdet som trädde i kraft år 1990 tillkom regler som, utöver vad som redan vid den tidpunkten gällde för rätten till änkepension, likställde sammanboende under vissa förutsättningar med äktenskap såvitt avser rätten till omställningspension och särskild efterlevandepen- sion från folk- och tilläggspensioneringen. Under reformarbetet diskute- rades vilka krav som bör ställas på ett samboförhållande för att ett så- dant skall ge rätt till förmåner från efterlevandepensioneringen. I detta sammanhang poängterades att avgränsningen måste bestämmas på ett sådant sätt att den är administrativt lätt att kontrollera. Det bör dessutom vara fråga om samlevnad av sådant slag som är likvärdig med den sam- levnad som råder i ett äktenskap.
Det bör enligt vår uppfattning alltjämt vara äktenskapet som är ut- gångspunkten för rätten till efterlevandepension. Även ogifta män och kvinnor som har levt tillsammans bör emellertid under vissa förutsätt- ningar kunna erhålla efterlevandepension då den ene av dem dör. De skäl som legat bakom avgränsningen av vilka grupper sammanboende som skall omfattas av efterlevandepensioneringen är fortfarande rele- vanta. Det är således lätt att kontrollera om den avlidne och den efterle- vande tidigare varit gifta med varandra eller om de har eller har haft eller väntar barn tillsammans. Några tolkningssvårigheter behöver såle- des inte uppstå, motsvarande dem som kan uppkomma vid avgörande av om sambolagens kvalificeringskrav är uppfyllt eller inte, dvs. om perso- ner levt tillsarnmans under äktenskapsliknande förhållanden. Härutöver krävs att sammanboendet skall ha varit av stadigvarande karaktär, vilket
innebär att den ekonomiska och sociala situationen har varit i princip densamma som i ett äktenskap.
Vi föreslår således inte någon förändring i den personkrets som i och för sig kan bli berättigad till efterlevandeförmåner. Detta innebär att rätten till omställningspension och särskild efterlevandepension liksom i dag i första hand bör grundas på äktenskapet men att rätt till efterlevan- depension bör föreligga även för sammanboende som har varit gifta med varandra eller som har, har haft eller väntar barn tillsammans.
Omställningspension
Såsom nämnts i avsnitt 7.2 bör rätt till efterlevandepension även i fram- tiden föreligga endast i situationer där det generellt sett kan förutsättas finnas ett särskilt behov av stöd. Syftet med förmånerna bör alltjämt vara att under en viss tidsperiod ge ekonomisk kompensation för de direkta följderna av ett dödsfall. Sådant behov av ekonomiskt stöd torde finnas för i princip alla efterlevande som är i förvärvsaktiv ålder då dödsfallet inträffar. Vi anser därför att det på samma sätt som enligt nuvarande regler bör finnas rätt till omställningspension under en inle- dande tidsperiod.
Rätt till inledande omställningspension föreligger enligt de regler som gäller fr.o.m den 1 januari 1997 i sex månader. Vår uppfattning är att detta inte är en tillräckligt lång tid för att den efterlevande skall ges möjlighet att ställa om sina förhållanden till den förändrade livssituatio- nen och att lösa alla de frågor av praktisk och ekonomisk natur som generellt sett kan antas följa av ett dödsfall. Av denna anledning, och då våra förslag i övrigt innebär att en sådan åtgärd kan finansieras inom ramen för totalt sett inte ökade kostnader, föreslår vi en förlängning av denna inledande omställningstid från sex månader till ett år. Övervä— gandena i denna del redovisas i avsnitt 10.32.
Vi anser vidare att det finns skäl att i vissa situationer ge den efterle- vande möjlighet att uppbära omställningspension under en längre tid än ett år. Som vi framhållit i avsnitt 7.2 gäller det då den efterlevande tar vård om barn. Enligt nuvarande regler har en efterlevande rätt till för- längd omställningspension så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt tolv år. Vi anser emellertid att det finns skäl att överväga ett förstärkt omställningsskydd för också efterlevande som har hemma- varande tonårsbarn. En konsekvens av nuvarande bestämmelser är att en efterlevande som har vårdnaden om hemmavarande barn som har fyllt 12 är endast har rätt till omställningspension i sex månader. Vi föreslår visserligen, som nyss nämnts, en förlängning av den generella omställ- ningstiden till ett år. Det måste emellertid enligt vår uppfattning antas vara förenat med större svårigheter och ta längre tid för en efterlevande med barn i grund- eller gymnasieskola att anpassa sig till de förändring- ar som dödsfallet kan kräva än för efterlevande utan barn eller med bara
vuxna barn. Vi föreslår därför att det skall införas en möjlighet att upp- bära förlängd omställningspension under en tid av ytterligare ett år efter den inledande omställningsperioden för efterlevande som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som inte har fyllt 18 år. En efterlevande i denna situation kommer alltså med våra förslag att vara berättigad till omställningspension i sammanlagt minst två år. Ytterligare ett skäl bakom de nuvarande reglerna om förlängd om- ställningspension är att sådan pension skall bereda den efterlevande föräldern ekonomisk möjlighet att ge barnet samma omsorg och om— vårdnad som före dödsfallet. Tyngdpunkten i den nuvarande efterlevan- depensioneringen ligger på att tillgodose barnets intressen och häri in— går att möjligheter skall finnas för den efterlevande att ge barnet en tryggad uppväxt och tillfälle till en meningsfull samvaro med den ef— terlevande föräldern. Den förlängda omställningspensionen kan alltså, som vi framhållit ovan, betraktas som ett komplement till det regelsys- tem som avser att ge föräldern praktisk och ekonomisk möjlighet att avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta hand om barn. Åldersgränsen för hur länge förlängd omställningspension skall utbetalas bör enligt vår uppfattning anknyta till den rätt föräldern har att förkorta sin arbetstid på grund av vård av barn. Såsom närmare kommer att framgå av avsnitt 10.3.2 föreslår vi därför att den nu diskuterade åldersgränsen sätts till åtta år. Efterlevande som har vård om hemmava- rande barn som har fyllt åtta år kommer dock alltid att vara garanterade omställningspension under en tid av två år från dödsfallet så länge bar- net inte fyllt 18 år.
Det huvudsakliga syftet med omställningspensionen såväl under den inledande som under den förlängda tiden är enligt vår uppfattning att den efterlevande maken inte skall behöva vidkännas en alltför stor stan— dardsänkning under en viss omställningstid efter makens död. Omställ- ningspension skall därför enligt vår uppfattning i första hand vara en inkomstrelateradförmän.
Inkomstrelaterad omställningspension skall enligt vårt förslag beräk— nas som en viss andel av den avlidnes enligt särskilda regler beräknade efter]evandepensionsunderlag. Enligt nuvarande regler utbetalas om- ställningspension från tilläggspensioneringen enligt samma principer såväl under den inledande som under den förlängda omställningstiden. Kompensationsgraden är emellertid beroende av om barnpension samti- digt utges eller inte. Vid bedömningen av hur den inkomstrelaterade omställningspensionen skall beräknas i ett reformerat system måste hänsyn tas till att underlaget, till skillnad från i dag, är beräknat från första kronans inkomster. En utgångspunkt har varit att den inkomstre- laterade omställningspensionen skall ligga på en nivå som i viss ut- sträckning motsvarar den nuvarande tilläggspensionen. Av skäl som redovisas närmare i avsnitt 1033 anser vi vidare att inkomstrelaterad
omställningspension bör utges med samma kompensationsgrad oavsett om det samtidigt utges barnpension efter den avlidne eller inte.
Enligt nuvarande regler föreligger rätt till omställningspension även från folkpensioneringen. Folkpensioneringen står härvid för ett grund— läggande skydd till efterlevande efter avlidna som haft ingen eller en- dast mycket låg pensionsgrundande inkomst. I våra direktiv uttalas att efterlevandepension enligt dagens förvärvsmönster i regel utgör en kompletterande inkomst snarare än den efterlevandes enda inkomst. Detta medför enligt direktiven att det inte finns lika tungt vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för efterlevandepensioneringen som inom ålderspensioneringen.
Som vi redovisat i avsnitt 7.2 är vår uppfattning att efterlevande män och kvinnor i förvärvsaktiv ålder i regel måste anses ha möjlighet att försörja sig själva genom inkomster av eget förvärvsarbete eller genom ersättningar som träder i stället för sådana inkomster. Omställningspen- sionen bör därför huvudsakligen ses som en kompletterande inkomst som utgör en viss andel av den inkomststandard som den avlidne bidra- git med fram till dödsfallstidpunkten och kunde förväntats ha bidragit med i framtiden om dödsfallet inte hade inträffat. Om omställningspen- sionen enbart skulle vara inkomstrelaterad skulle detta emellertid inne- bära att efterlevande till avlidna som bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsinkonrster eller haft endast mycket låga inkomster skulle komma att ställas helt utan skydd efter ett dödsfall. Som vi har nämnt i avsnitt 7.2 anser vi att en sådan konsekvens inte är tillfredsställande. Enligt vår uppfattning bör det även inom ramen för en framtida omställningspension finnas ett grundläggande skydd för efter- levande till avlidna som inte haft någon eller endast mycket låg för- värvsinkomst. Detta grundskydd bör emellertid inte ligga på samma nivå som gäller inom folkpensioneringen inklusive pensionstillskott (samt med beaktande av möjligheten till särskilt grundavdrag för pen- sionärer). Omställningspension bör i stället även i denna del ses som en kompletterande inkomst och inte som en garanti för en grundläggande försörjning.
En annan konsekvens av att vi anser att omställningspensionen inte skall vara en grundläggande försörjningsgaranti är att vi föreslår att en efterlevande som uppbär denna förmån inte samtidigt bör kunna vara berättigad till bostadstillägg enligt lagen om bostadstillägg till pensionä- rer. Enligt vår uppfattning kan omställningspensionen och bostads- tillägget till stor del anses fylla samma funktion, nämligen att bidra till en för den efterlevande ökad merkostnad för boendet under en viss övergångstid. Det bör vidare beaktas att efterlevande som har hemma— varande bam kan, på samma sätt som barnfamiljer i övrigt, vara berätti- gade till bostadsbidrag till bamfamiljer. Sådant bidrag utges dessutom på mer förmånliga premisser är vad som gäller för bostadstillägg till pensionärer. Det förhållandet att vi föreslår att rätten till bostadstillägg
för personer som uppbär omställningspension (och särskild efterlevan- depension) inte skall finnas kvar kommer således inte att innebära nå- gon egentlig förändring för flertalet efterlevande med hemmavarande barn, utan denna åtgärd kommer att få endast marginell betydelse.
När det gäller utformningen av grundskyddet har vi funnit att det finns skäl att göra något olika bedömningar för den inledande omställ- ningspensionen och för sådan pension som utges under en förlängd tid. När det gäller den inledande omställningspensionen finns det enligt vår uppfattning skäl att utgå från att den efterlevande under den första tiden efter dödsfallet har ett särskilt stort behov av ekonomiskt stöd, oavsett den avlidnes inkomstförhållanden. För att omställningspensionen under tiden närmast efter dödsfallet skall fylla sin funktion som stan— dardskydd, men även till viss del utgöra ett merkostnadsskydd, bör den nivå som garanteras motsvara vad som gäller enligt reglerna för folk- pension och pensionstillskott. Ett förslag som innebär ett grundskydd på en sådan nivå under hela den föreslagna inledande omställningsperio- den om ett år skulle emellertid inte kunna genomföras utan besparingar på förmåner till efterlevande barn och efterlevande vuxna som har vård om hemmavarande barn. Sådana besparingar anser vi inte vara rimliga att föreslå. Vi har mot denna bakgrund stannat för en lösning som inne- bär att den efterlevande under en tid av sex månader efter dödsfallet är garanterad en omställningspension som tillsammans med den inkomst- grundande omställningspensionen uppgår till två prisbasbelopp. För en efterlevande som inte är berättigad till förlängd omställningspension kommer omställningspensionen, med hänsyn till den av oss föreslagna förlängningen, under de resterande sex månaderna alltså att vara helt inkomstrelaterad.
Grundskyddet under den förlängda omställningsperioden bör enligt vår uppfattning utformas som en garantipension och bör ligga på en något lägre nivå än vad vi föreslagit för den inledande perioden. Den konstruktion vi har valt att föreslå har likheter med den garantipension som skall gälla inom ålderspensioneringen. Detta innebär att omställ- ningspension kommer att utges med samma belopp i inkomstlägen upp till en viss nivå och att inkomstgrundad efterlevandepension däröver avräknas mot garantipensionen med enbart en del av den inkomstrelate- rade pensionen (se närmare härom i avsnitt 10.3.4).
En efterlevande som är berättigad till förlängd omställningspension kommer alltså enligt våra förslag att få samma inkomstrelaterade pen- sion under hela omställningstiden, men han eller hon kommer redan efter de första sex månaderna att få del av den garantipension som före— slås gälla inom ramen för den förlängda omställningspensionen. För efterlevande med låg eller medelhög inkomstrelaterad omställningspen- sion kommer detta alltså att innebära att det kommer att utges en utfyll- nad till den inkomstrelaterade pensionen under hela omställningstiden. Det garanterade beloppet kommer dock att vara högre under de första
sex månaderna än under tiden därefter. För personer med så hög in— komstrelaterad omställningspension att denna överstiger det garanterade beloppet kommer emellertid omställningspensionen att vara densamma under såväl den inledande som den förlängda tiden.
Inom den inkomstrelaterade delen av efterlevandepensioneringen saknas det - i motsats till vad som gäller inom den nuvarande tilläggs— pensioneringen - anledning att särskilt överväga behovet av regler för hur många år med intjänad pensionsrätt som skall krävas för rätt till oavkortad efterlevandepension. Kopplingen till livsinkomstprincipen i det reformerade ålderspensionssystemet innebär att antalet är med intjä- nad pensionsrätt inte har någon självständig betydelse. Förmånens stor— lek är beroende av pensionsbehållningen, dvs. summan av de samlade pensionsrättema. En högre pensionsrätt under färre år kan alltså i prin— cip ge samma pensionsbehållning som en lägre pensionsrätt under ett större antal år.
Såvitt gäller rätten till garantipension när det gäller vuxna efterlevan- de finns emellertid alltjämt - bl.a. med hänsyn till EG-rätten - skäl att ställa upp vissa villkor som måste vara uppfyllda för att en sådan för- män skall kunna betalas fullt ut. Enligt nuvarande regler krävs för rätt till oavkortad folkpension inklusive pensionstillskott att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 bosättningsår i Sverige eller 30 år med intjä- nade ATP-poäng. Våra förslag innebär att rätten till garantipension skall, på samma sätt som gäller för garantipension till ålderspension, göras beroende av enbart den avlidnes bosättningstid. För rätt till oav- kortad garantipension skall enligt vad vi föreslår krävas 40 års bosätt— ningstid. Våra närmare överväganden i denna del redovisas i avsnitt 10.5.
Särskild efterlevandepension
Särskild efterlevandepension kan i dag utges om villkoren för rätt till omställningspension är uppfyllda och den efterlevande alltsedan ma- kens död haft svårigheter att försörja sig själv. Vid bedömningen beak- tas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomster genom arbete med hänsyn till bl.a. ålder och bosättningsförhållanden. Något krav på medicinsk arbetsoförmåga uppställs emellertid inte, utan det är tillräck- ligt att konstatera att den efterlevande alltsedan makens död har haft problem med att svara för sin egen försörjning. Detta kan innebära att en efterlevande, som före makens död inte varit berättigad till förtids— pension, efter dödsfallet kan få rätt till särskild efterlevandepension. Under senare tid har det på socialförsäkringens område funnits en strävan att åstadkomma en renodling av de olika socialförsäkrings— förmånerna. Sålunda har kriterierna för rätt till sjukersättning i form av sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag fr.o.m. den 1 januari 1997 skärpts så att endast medicinska kriterier skall ligga till grund
för bedömningen av om ett ersättningsberättigat sjukfall föreligger eller inte. Endast i undantagsfall skall andra omständigheter kunna påverka rätten till ersättning (prop. 1996/97:28).
Förändringen av kriterierna för rätt till sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag kommer sannolikt att leda till att fler personer än tidi— gare inte uppfyller kraven för att erhålla förtidspension eller sjukbi- drag. Detta kan då leda till att fler personer beviljas särskild efterle- vandepension än tidigare. Man kan även med oförändrade regler för— utse att ett ökat utnyttjande av den särskilda efterlevandepensionen i samband med att möjligheten till nybeviljande av änkepension enligt övergångsbestämmelsema avtar. Detta kommer i sin tur att medföra inte obetydliga problem ur ett internationellt perspektiv, eftersom denna förmån på samma sätt som övriga efterlevandeförmåner inom tilläggspensioneringen kan exporteras fritt över hela världen. I de fall den efterlevande är bosatt i annat land skall dennes oförmåga att skaf- fa egna förvärvsinkomster prövas mot bl.a. de arbetsmarknadsmässiga förhållandena i det landet. Detta är redan i dag förenat med en hel del administrativa svårigheter, vilka således kan antas komma att öka i samband med ett ökat utnyttjande av pensionsformen och en ökad internationell rörlighet.
Det är enligt vårt förmenande naturligt att efterlevandepensione- ringen skall träda in med ekonomiskt bistånd i situationer som för den efterlevande typiskt sett är förenade med såväl ekonomiska svårighe- ter som problem på det mer personliga planet. I fall där den efterle- vande har den faktiska vårdnaden om barn under viss ålder har vi
ansett detta hjälpbehov vara särskilt accentuerat. Vi ifrågasätter emellertid om det, utöver redovisade pensionsförmåner i form av in- ledande och förlängd omställningspension, inom efterlevandepensio- neringen skall finnas ytterligare en förmån sådan som dagens särskil- da efterlevandepension. Enligt vår uppfattning är det mindre välmotive- rat att ha bestämmelser som syftar till att ge efterlevande med egna för- sörjningssvårigheter en pension i händelse av makens dödsfall. Samma skydd finns inte för personen i fråga innan maken avlider och motsva- rande förmån finns inte heller för t.ex. frånskilda makar. Det mest ade- kvata är enligt vår mening att lösa dessa i huvudsak arbetsmarknads— mässiga problem inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen eller på annat sätt genom arbetsmarknadsmässiga åtgärder. För det fall arbets- oförmågan i stället har sin grund i medicinska skäl torde frågan lämpli- gen böra behandlas inom ramen för sjukförsäkringen eller förtidspen- sioneringen. Att ha kvar en sådan förmån som den särskilda efterlevan- depensionen inom ramen för efterlevandepensioneringen synes också strida mot de renodlingstankar som finns på socialförsälqingsområdet och som t.ex. innebär att andra omständigheter än medicinska kriterier numera endast i undantagsfall skall läggas till grund för bedömningen av rätt till sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag. Den särskilda
efterlevandepensionen i sin nuvarande utformning torde även strida mot den arbetslinje som på senare tid genomsyrat de sociala förrnånsbe- stämmelsema.
Vår uppfattning är således att en förmånsform som särskild efterle- vandepension inte bör finnas kvar inom ramen för efterlevandepensio- neringen. Det betyder att vi har uppfattningen att denna förmån egentli- gen bör avskaffas. Emellertid har vi, med hänsyn till direktivens ut- formning, funnit det ligga utanför vårt uppdrag att lägga fram konkreta förslag till en sådan lösning. Vi vill trots detta betona att frågan om ett avskaffande av den särskilda efterlevandepensionen bör så snart som möjligt bli föremål för fortsatt utredning i något lämpligt annat sam- manhang.
Genomgående i direktiven är synsättet att efterlevandepensione— ringens olika förmånsformer bör vara mer behovsprövade än enligt dagens system. Där betonas också efterlevandepensionemas roll som ett kompletterande skydd för den efterlevande snarare än dennes enda inkomstkälla. Av dessa skäl har vi funnit skäl att närmare pröva frå- gan om vilka personkategorier som i första hand bör kunna komma i fråga för särskild efterlevandepension. Det krav på äktenskap eller sammanboende som redovisats ovan bör naturligtvis utgöra en förut— sättning även för rätt till särskild efterlevandepension. Den efterlevande bör vidare i första hand, innan frågan om särskild efterlevandepension blir aktuell, vara berättigad till omställningspension under en inledande tid och även under förlängd tid om de särskilda förutsättningama därför är uppfyllda.
I bedömningen av om den efterlevande har rätt till särskild efterle- vandepension ligger redan i dag en individuell behovsprövning. Enligt vår uppfattning bör emellertid rätten till särskild efterlevandepension vara begränsad till efterlevande i en ålderskategori som typiskt sett kan antas ha särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare bör beaktas utformningen av bestämmelserna om änkepension enligt övergångsreg— lema där äldre kvinnor ges ett starkare skydd än yngre kvinnor. Mot denna bakgrund samt med hänsyn till internationella förebilder anser vi att rätten till särskild efterlevandepension skall tillkomma endast efter- levande som vid dödsfallet har fyllt 55 år.
Vår uppfattning är att syftet med den särskilda efterlevandepensio- nen - i den mån den över huvud taget skall finnas kvar - i första hand bör vara att ge den efterlevande en viss kompensation för den utebliv- na standard som blivit följden av dödsfallet. Detta talar för att förmå- nen görs helt inkomstrelaterad och beräknas på grundval av det efter- levandepensionsunderlag som har beskrivits ovan (se närmare härom i kapitel 8). Även om det kan konstateras att pensionsnivåema, framför allt i de lägre inkomstlägena, inte är av den karaktären att den efterle— vande kan leva enbart på dem är detta inte något som enligt värt för- menande utgör hinder för en sådan konstruktion. Det huvudsakliga
syftet med en särskild efterlevandepension är inte att åstadkomma en möjlighet till fullständig försörjning utan endast att kompensera för en del av den standard som den avlidne bidragit med och skulle ha bidra- git med om dödsfallet inte hade inträffat.
Utformningen av den nuvarande särskilda efterlevandepensionen är emellertid ett led i den breda politiska överenskommelse som ledde fram till införandet av de nuvarande reformerade efterlevandepensions- reglema inklusive övergångsbestämmelsema. I det sammanhanget utta- lades att efterlevande som inte kan försörja sig genom eget arbete och inte heller har ålderspension, förtidspension eller annat samhällsstöd skulle kunna få rätt till fortsatt efterlevandepension även sedan rätten till omställningspension fallit bort. Vårt förslag innebär visserligen en åldersbegränsning av rätten till särskild efterlevandepension, men ett sådant förslag torde ligga i linje med de tankar som legat bakom infö- randet av den särskilda efterlevandepensionen. Om däremot större för- ändringar skulle föreslås, som t.ex. att göra den särskilda efterlevande- pensionen till en helt inkomstrelaterad förmån, bör detta göras inom ramen för en parlamentarisk utredning eller i liknande sammanhang.
Mot denna bakgrund har vi stannat för att nu föreslå att den särskilda efterlevandepensionen i vart fall tills vidare skall innefatta även en ga- rantipension för de fall där den avlidne inte har tjänat in rätt till någon inkomstrelaterad pension eller har tjänat in rätt till endast en låg sådan. Garantipensionen bör för sådana fall utformas enligt samma principer som föreslagits för garantipension till förlängd omställningspension.
Änkepension enligt övergångsbestämmelser
Som vi har konstaterat i avsnitt 7.2 är änkepensioneringen tillskapad för en helt annan samhällsstruktur än den nuvarande och där behovet av ekonomisk försörjning från ett allmänt system var stort för kvinnor som blivit änkor efter en tids äktenskap. I dag har emellertid kvinnor som uppbär änkepension i de flesta fall en egen förvärvsinkomst vid sidan av änkepensionen. Enligt vår uppfattning är reglerna i den reformerade efterlevandepensioneringen betydligt bättre avpassade efter dagens samhällsstruktur och de förvärvsförhållanden som för närvarande råder och som kan förväntas råda framöver.
Som vi utvecklat i avsnitt 7.2 har vi emellertid på grund av det om- fattande utredningsarbete och den breda politiska enighet som låg bak- om de nu gällande övergångsbestämmelsema, samt med beaktande av hur våra direktiv är utformade, stannat för att inte föreslå några mer ingripande förändringar av övergångsbestämmelsema för rätt till änke- pension. Detta innebär att en änka som beviljats änkepension före ikraftträdandet av våra förslag kommer, oavsett ålder, att ha rätt till sådan änkepension även efter denna tidpunkt. Vidare kommer änkepen- sion att kunna nybeviljas enligt nu gällande övergångsregler även efter
sagda tidpunkt. Vi har emellertid när det gäller sådant nybeviljande, i enlighet med direktiven, övervägt och lämnar i det kommande förslag till förändringar såvitt gäller änkepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare. Som närmare kommer att redovisas i avsnitt 11.12 har vi inte ansett att det i nuläget bör läggas förslag om att helt avskaffa rätten till nybeviljande av änkepension för kvinnor i den nu aktuella åldersgruppen. Däremot har vi, mot bakgrund av vad som uttalats i för- arbetena till de nu gällande övergångsbestämmelsema om syftet med bestämmelserna för denna ålderskategori, funnit skäl att föreslå vissa begränsningar när det gäller utformningen av grundskyddet till änke- pensionen för dessa kvinnor (se vidare härom i avsnitt 11.12).
Det system för änkepension som vi enligt direktiven har att se över och anpassa till de reformerade reglerna för ålderspension kan i princip sägas bestå av två delar. Den ena delen består av änkepension som be- viljats före ikraftträdandet av våra förslag. Denna del kan i sin tur delas upp i två kategorier: änkepension som beviljats före respektive efter årsskiftet 1989/1990. Den andra delen avser sådan änkepension som kan komma att nybeviljas efter ikraftträdandet av våra förslag på grund av de hittills gällande övergångsbestärmnelsema.
En utgångspunkt för vårt arbete i denna fråga har varit att det inte skall göras någon förändring i sak för de kvinnor som i dag uppbär än- kepension på grund av dödsfall som inträffat före år 1990. Vidare anser vi det angeläget att försöka tillskapa en modell som ger kvinnor som är födda före år 1945, oavsett om de redan uppbär änkepension som be— viljats efter år 1989 eller kommer att nybeviljas sådan pension efter ikraftträdande av våra förslag, ett utfall med de nya reglerna som i hu- vudsak motsvarar utfallet enligt dagens änkepensionskonstruktion. Bl.a. för att uppnå detta syfte föreslår vi att den sarnordningsregel liksom även den garantiregel som i dag gäller enligt övergångsbestämmelsema för kvinnor födda något av åren 1930-1944 efter det att änkan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension alltjämt skall fin- nas kvar i ett anpassat änkepensionssystem. Beträffande yngre kvinnor, som antingen beviljats änkepension efter år 1989 eller som kommer att kunna nybeviljas änkepension efter ikraftträdande av våra förslag, före— slår vi emellertid delvis andra konstruktioner (se härom i avsnitt 11.12).
Gemensamt för de änkor som har beviljats änkepension före ikraft- trädandet av våra förslag är att änkepensionen är beräknad enligt regler— na för folk— och tilläggspension. Mannen har alltså, oavsett vilket år han var född, inte kommit att beröras av det reformerade ålderspensions— systemet och det livsinkomstbaserade pensionsunderlag som detta byg— ger på, eftersom han avlidit före ikraftträdandet av dessa regler. Den inkomstrelaterade änkepensionen är således beräknad på grundval av den avlidnes ATP-poäng och härtill kommer folkpension jämte eventu- ellt pensionstillskott för tid före det änkan fyllt 65 år. Vid den sistnämn- da tidpunkten (eller dessförinnan om änkan gör förtida uttag av sin ål-
derspension) ersätts änkepensionen från folkpensioneringen av änkans egen ålderspension från folkpensioneringen.
Änkepension kommer emellertid att kunna nybeviljas även efter det att de reformerade ålderspensionsreglema trätt i kraft. I dessa fall kan således den avlidne mannen tillhöra den ”äldre” generationen, den s.k. mellangenerationen eller den ”yngre” generationen i ålderspensionshän- seende. Detta får i sin tur till följd att den avlidnes pensionsunderlag kan komma att bestå av olika komponenter: helt eller delvis av "gammal" ATP-baserad ålderspension eller helt eller delvis av "ny" livsinkomstbaserad ålderspension. I detta sammanhang uppstår frågan om på vilket underlag en nybeviljad änkepension skall beräknas.
Enligt vårt förmenande är det vid valet av underlag viktigt att om möjligt få fram ett beräkningsunderlag för den inkomstrelaterade änke- pensionen som är användbart inom hela änkepensioneringen, dvs. såvitt avser änkepension beviljad såväl före som efter ikraftträdandet av våra förslag. Det finns både administrativa och informationsmässiga fördelar med att i möjligaste mån ha en likartad konstruktion av änkepensio- neringen beträffande både redan i dag utgående pensioner och för I framtiden nybeviljade änkepensioner. Även samordningen med kvin- nans egen ålderspension och tillämpningen av garantiregeln får betydel- se för valet av underlag. Eftersom en strävan är att om möjligt skapa en modell som ger samma utfall som dagens regler är vår målsättning att den inkomstrelaterade änkepensionen även fortsättningsvis skall beräk— nas på ett ATP-baserat underlag. En sådan lösning överensstämmer med de syften som ligger bakom övergångsbestämmelsema och med de ut- fall som dagens system ger. Vidare kommer beräkningen av nybeviljade änkepensioner att kunna ske efter samma principer som de som ligger till grund för de änkepensioner som beviljats före ikraftträdandet av de nya reglerna. På detta sätt skapar man förutsättningar för en enklare beräkningsmodell än vad som annars skulle ha blivit fallet.
I det framtida ålderspensionssystemet kommer folkpension eller pen- sionstillskott inte att finnas kvar. Vidare kommer möjligheten till sär- skilt grundavdrag för pensionärer att avskaffas och pensionsinkomster att beskattas som förvärvsinkomster i allmänhet. Pensionsberättigade, som helt eller delvis kommer att få sin ålderspension beräknad enligt de reformerade reglerna, kommer inom ålderspensioneringen att garanteras en viss lägsta försörjning genom en garantipension som avräknas mot den inkomstrelaterade pensionen. Denna garantipension skall ersätta dagens folkpensions- och pensionstillskottsdel och skall även kompen- sera för ett borttagande av det särskilda grundavdraget. För personer som tillhör den s.k. mellangenerationen (och till viss del berörs av de reformerade reglerna) kommer den högre kompensation för första bas— beloppets inkomster som folkpensionen i dag innebär att ersättas med ett tillägg till tilläggspensionen - för ensamstående - om 96 procent av prisbasbeloppet (i samma 30-delar som gäller för beräkning av tilläggs-
pension). Detsamma skall gälla för personer som inte alls kommer att beröras av det reformerade systemets regler. Dessa personer skall härut- över vara berättigade till en särskild övergångsvis garantipension. Den tekniska utformningen av dessa sistnämnda regler har överlämnats till en särskild utredare att föreslå (Utredningen om utformning av garanti- pension för ålderspensionärer födda 1937 eller tidigare, dir 1997:149)
Mot denna bakgrund anser vi att det inte kan komma i fråga att låta reglerna om folkpension gälla oförändrade endast inom änkepensione- ringen. Vidare är det en självklar utgångspunkt att avskaffandet av det särskilda grundavdraget skall ta sikte även på efterlevandepensionering— en, dvs. även på bl.a. änkepension enligt övergångsbestämmelsema. Änkepensionema kommer därför 1 framtiden, i likhet med övriga pen- sioner, att göras till föremål för beskattning på samma sätt som för- värvsinkomster.
Vid övervägandena av frågan om i vilken utsträckning änkepensione- ringen i framtiden bör innefatta regler som ersätter den nuvarande folk- pensioneringen och hur sådana regler i så fall skulle utformas måste inledningsvis beaktas de olika funktioner som folkpensionen och pen- sionstillskottet med därtill hörande beskattningsregler har i det nuva- rande systemet.
Den ena funktionen är att folkpensionens huvudförmån har utgjort kompensation för det första basbeloppets inkomster. Då reglerna om folkpension upphör att gälla måste den försäkrade på annat sätt tillgodo- räknas pensionsrätt för dessa inkomster. Detta bör enligt vår uppfattning ske enligt samma metod som skall tillämpas inom ålderspensioneringen, dvs. genom ett tillägg till den försäkrades intjänade tilläggspension. Detta tillägg bör, enligt vad vi kommer att utveckla i avsnitt 11.9, mot- svara den högre kompensation som enligt nuvarande regler ges genom folkpensionen.
Folkpensioneringens andra funktion har varit att utgöra ett grundläg- gande skydd för försäkrade med låg eller ingen tilläggspension. Genom pensionstillskott har lämnats en utfyllnad upp till ett visst belopp i de fall den avlidnes tilläggspension understigit en viss nivå. Möjligheten till särskild grundavdrag för pensionsinkomster har vidare inneburit att pensionärer med enbart folkpension varit befriade från skatt på pen- sionsinkomsten. En lösning som innebär att änkepensionen görs helt och hållet inkomstgrundad skulle - även med beaktande av ett tillägg som kompenserar för det första basbeloppets inkomster - således ge en kraftig sänkning av änkepensionen i såväl lägre som medelhöga in- komstlägen.
Vi har mot denna bakgrund övervägt olika lösningar för att skapa ett grundskydd inom änkepensioneringen som kan ersätta det nuva- rande systemet med bl.a. pensionstillskott till folkpensionen.
En möjlighet vore att garantera änkan ett belopp som motsvarar det som skulle ha utbetalats i form av folkpension och pensionstillskott
vid ikraftträdandet av anpassade regler. Detta skulle emellertid kunna tillämpas enbart för de kvinnor som redan har beviljats änkepension och en annan lösning skulle få övervägas beträffande de kvinnor som kan komma att nybeviljas änkepension efter år 2000. Att göra en så- dan åtskillnad är inte tillfredsställande. Lösningen skulle också vara olämplig bl.a. ur det perspektivet att det belopp som utges från folk- pensioneringen inte är konstant utan kan förändras t.ex. om änkan flyttar till eller från Sverige vid en senare tidpunkt. Om hänsyn även skulle tas till sådana förändringar skulle lösningen sannolikt innebära stora administrativa problem.
Ett annan lösning vore att beräkna grundskyddet inom änkepensio— neringen som ett rent minirniskydd där det utöver den inkomstrelate— rade änkepensionen (däri inräknat tillägget för det första basbeloppets inkomster) ges en utfyllnad upp till en viss garanterad nivå. En mini- migaranti bygger på tanken att den efterlevande- oavsett vilken an- knytning den avlidne haft till Sverige - vid bosättning i Sverige skulle vara berättigad till en viss lägsta efterlevandepension.
En lösning som anknyter till den ovan beskrivna rninimigarantimo- dellen är den s.k. tudelade garantipensionsmodell som övervägdes i samband med utformningen av garantipensionssystemet inom ålders- pensioneringen. Denna modell innebär att garantipension utges dels som ett allmänt pensionstillägg, dels som en minstapension. Det all- männa pensionstillägget skulle utformas som ett tillägg till den in- komstgrundade pensionen i vissa inkomstlägen. Tilläggets storlek skulle göras beroende av hur stor den inkomstgrundade pensionen är. Minstapensionen skulle innebära att den som är bosatt 1 Sverige och har uppnått 65 ars ålder alltid skulle ha rätt till en sammanlagd pen- sion på en viss nivå.
Båda de två sistnämnda modellerna är i och för sig fullt tänkbara som grundskyddsmodeller inom änkepensioneringen. När det gäller vårt uppdrag måste emellertid även beaktas den aspekten att vi skall skapa regler för änkepension som ger 1 stort sett oförändrat nettoutfall för i vart fall änkor födda år 1944 eller tidigare. Härvid måste hänsyn tas till de nettoeffekter som reglerna om särskilt grundavdrag innebär. Samtidigt får emellertid anpassningen av efterlevandepensionssyste- met i stort inte medföra ökad belastning på statsbudgeten. Mot denna bakgrund torde det inte vara möjligt att utforma grundskyddet som ett rent utfyllnadsbelopp till en viss miniminivå. Sannolikt skulle en så- dan modell få innefatta även en särskild regel som, trots en låg mini- minivå, skulle garantera änkan samma nettoutfall som enligt nuvaran- de regler. En sådan garantiregel skulle sannolikt 1 sin tur få utformas enligt principer som påminner om garantipensionen inom ålderspen- sioneringen.
Den lösning som enligt vår uppfattning torde ha bäst förutsättning— ar att uppfylla kraven på oförändrat nettoutfall är ett grundskydd som
till sin konstruktion överensstämmer med ålderspensioneringens ga— rantipension. Detta innebär att änkan garanteras ett visst belopp som avräknas på visst sätt mot den inkomstgrundade änkepensionen. Den garanterade nivån och avräkningen kan därvid utformas på ett sådant sätt att effekterna av det särskilda grundavdraget kan beaktas. En så- dan konstruktion - en övergångsvis garantipension - har även diskute- rats beträffande grundskyddet för de pensionärer som vid ikraftträ- dandet av de reformerade reglerna redan uppbär ålderspension (se prop. 1993/94:250 Reforrnering av det allmänna pensionssystemet). Den tekniska konstruktionen av en sådan garantipension är emellertid, som vi nämnt ovan, för närvarande föremål för utredning (Dir 1997:149).
Vår uppfattning är således att övergången från ett folkpensionssys- tem med särskilda skatteregler till ett grundskydd utan sådana regler även inom änkepensioneringen bör kunna lösas med hjälp av en ga- rantipension. Detta grundskydd benämns i fortsättningen änkegaran- tipension. Våra närmare överväganden om hur änkegarantipensionen skall utformas redovisar vi i avsnitt 11.9.
Rätten till änkepension från folkpensioneringen är enligt nuvarande regler beroende av den avlidnes anknytning till Sverige genom antingen bosättning här eller genom antal år med intjänade ATP-poäng. För rätt till oavkortad folkpension inklusive pensionstillskott krävs således att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 bosättningsår i Sverige eller 30 år med intjänade ATP-poäng. Våra förslag innebär att den dubbla funktion som folkpensioneringen hittills haft, och som delvis legat bakom ut- formningen av 30— och 40-delsberäkningen, delas upp i två olika fönnå— ner. Det tillägg som vi förslagit för att kompensera för det första basbe- loppets inkomster är enligt vad vi kommer att utveckla 1 avsnitt 11 9 att betrakta som en del av tilläggspensionen och bör därför utges i sanrrna omfattning som denna Änkegarantipensionen är däremot ett rent grundskydd och bör därför följa regler om krav på försäkringstid för rätt till oavkortad garantipension som vi föreslår beträffande garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension, dvs. 40- delsberäknas. Vi föreslår emellertid en undantagsregel när det gäller de änkor som vid ikraftträdandet uppbär änkepension innebärande att såväl tillägget som garantipensionen skall utges i samma omfattning som enligt nuvarande regler gäller för rätt till folkpension.
I dagens systern utges folkpension i form av änkepension till dess änkan fyller 65 år eller den tidigare tidpunkt vid vilken hon börjar upp- bära ålderspension. Folkpensionen inom änkepensioneringen ersätts då av folkpension i form av ålderspension. Även i en anpassad efterlevan- depensionering bör grundskyddet från änkepensioneringen vara sam— ordnat med grundskyddet från ålderspensioneringen. Kompensation för det första basbeloppets inkomster samt garantipension bör därför inte utges sedan kvinnan fyllt 65 år och har eller kan ha rätt till garantipen-
sion från ålderspensioneringen. Uttag av inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder bör däremot, enligt vad vi utvecklar i avsnitt 11.9, inte påverka rätten till grundskydd inom änkepensioneringen.
Sedan den 1 april 1997 inkomstprövas änkepension från folkpensio- neringen mot änkans egna inkomster i viss omfattning. Motiven bakom att införa en sådan begränsning av rätten till folkpension var enligt 1997 års budgetproposition (prop. 1996/97:1 volym 4) den förändring av kvinnors förvärvsmönster som skett sedan införandet av änkepensione- ringen. Då reglema tillkom var det vanligt att mannen var ensam famil- jeförsörjare, varför änkepensionen var ett viktigt skydd om mannen avled. Med dagens förvärvsmönster saknas ofta detta motiv. Änkepen- sionen kommer i stället ofta att medföra att dessa kvinnor jämfört med andra ensamstående kvinnor i praktiken har en dubbel försörjning: för— värvsinkomster samt folkpension och ATP i form av änkepension. Än- kepension från tilläggspensioneringen är en förmån som är relaterad till makarnas tidigare inkomststandard. Regeringen ansåg inte att inskränk- ningar borde göras i denna del av änkepensionen. Vad gäller folkpen- sionsdelen ansåg regeringen emellertid att det med tanke på nuvarande förvärvsmönster kunde ifrågasättas om det är rimligt att ett generellt grundskydd i form av folkpension utbetalas till dess en änka beviljas ålderspension. Regeringen ansåg dock att det även fortsättningsvis finns skäl att betala ut folkpension till änkor med låg förvärvsinkomst men föreslog att sådan pension skulle inkomstprövas.
Enligt våra direktiv skall en utgångspunkt för utformningen av ett grundskydd inom efterlevandepensioneringen vara att ett sådant skall vara inkomstprövat eller på annat sätt behovsprövat. En inkomstpröv— ning av grundskyddet inom änkepensioneringen ligger vidare i linje med de tankar som vi i övrigt redovisat när det gäller möjligheten att mot bakgrund av dagens förvärvsmönster nybevilja änkepension för yngre kvinnor. Av dessa skäl anser vi att grundskyddet inom änkepen— sioneringen även i framtiden bör vara beroende av änkans egen inkomst. Inkomstprövning bör beröra samma del av änkepensionen som i dag, dvs. motsvarande folkpension och pensionstillskott. Våra närmare över— väganden i denna del redovisar vi i avsnitt 11.12. Redan här bör emel- lertid påpekas att den tekniska konstruktionen av regler för inkomst- prövning av änkepension är beroende av hur reglerna för inkomstpröv- ning av bostadstillägg till pensionärer utformas. Dessa frågor övervägs för närvarande av en särskild utredare (Utredningen för översyn av sys- temet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m., dir. 1997:150). Vi kan således, i avvaktan på de förslag som denna utred- ning kommer att lämna, inte ta närmare ställning till hur bestämmelser- na för inkomstprövning av grundskyddsförmånema inom änkepensione- ringen skall utformas i detalj.
7.3.4. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Våra förslag om hur efterlevandepension skall beräknas i framtiden bygger på en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet, både när det gäller inkomstgrundad efterlevandepension och garanti— pension. Ikraftträdandet av våra förslag måste därför anpassas till ikraftträdandet av lagstiftningen inom ålderspensioneringen. Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension träder visserligen i vissa delar i kraft den 1 januari 1999, men utbetalning av ålderspension enligt den lagen kommer inte att ske förrän tidigast i januari 2001. Den 1 ja- nuari 2001 träder också lagen (1998: 702) om garantipension i kraft. Även om de av oss föreslagna reglerna skulle träda 1 kraft före den 1 januari 2001 bör de inte tillämpas före denna tidpunkt. Mot denna bak- grund saknas enligt vår uppfattning skäl att föreslå en tidigare ikraftträ- dandetidpunkt än den 1 januari 2001.
Det reformerade ålderspensionssystemet skiljer sig på några grund- läggande punkter från vad som gäller enligt nuvarande regler. Enligt dessa utges samtliga former av efterlevandepension såväl från folkpen- sioneringen som från tilläggspensioneringen. Folkpension och pen- sionstillskott skall emellertid inte finnas kvar inom ramen för det refor- merade ålderspensionssystemet, och reglerna härför skall inte heller tillämpas beträffande personer som trots ikraftträdandet av nya regler kommer att få sin ålderspension fortsatt beräknad enligt nuvarande reg— ler. Dessa regler skall inte heller enligt våra förslag tillämpas vid beräk— ning av efterlevandepension som beviljas efter år 2000. En annan skill- nad mellan systemen är att den inkomstgrundade efterlevandepensionen från tilläggspensioneringen är beräknad på inkomster överstigande ett basbelopp, medan inkomstgrundad ålderspension enligt det reformerade systemet beräknas från första kronans inkomster.
De förslag som vi lämnar beträffande rätten till reformerad efterle— vandepension (barnpension, omställningspension och särskild efterle- vandepension) efter ar 2000 och beräkningen av dessa förmåner bygger på att den avlidne har rätt till ålderspension beräknad enligt det reforrne- rade ålderspensionssystemets regler. Vi har vidare utgått från att efter- levandepensionen beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av de av oss föreslagna reglerna, dvs. efter år 2000. Frå- gan är emellertid hur efterlevandepensioner som har beviljats före den- na tidpunkt eller grundar sig på dödsfall dessförinnan skall behandlas vid övergången till de nya reglerna.
Vår utgångspunkt har, i likhet med vad som är fallet när det gäller redan beviljade änkepensioner, varit att skapa övergångsregler som gör att skillnaden i nettoutfall för den enskilde blir så liten som möjligt. En möjlighet vore naturligtvis att för nu aktuella fall grunda beräkningen av efterlevandepension på hittillsvarande regler även efter ikraftträdandet av våra förslag. Detta skulle emellertid innebära att reglerna om folk-
pension under en lång övergångstid skulle tillämpas enbart beträffande denna del av efterlevandepensioneringen. En sådan lösning skulle vida- re innebära att reglerna om särskilt grundavdrag skulle behöva tillämpas under samma tid. Vi har inte ansett det vara lämpligt att föreslå en sådan lösning, särskilt mot bakgrund av att vi vid utformningen av reglerna om efterlevandepension i övrigt, inklusive änkepension enligt över— gångsbestämmelsema, strävat efter att undvika just en sådan situation.
En annan möjlighet vore att överlag räkna om utgående efterlevande— pensioner enligt de av oss föreslagna reglerna vid ikraftträdandet. Detta skulle emellertid sannolikt leda till nettosänkningar för vissa enskilda personer. Vi har i stället valt en lösning som i viss mån innebär att två olika beräkningssystem tillämpas samtidigt. Enligt vår uppfattning är detta att föredra framför en lösning som innebär nettosänkningar för enskilda när det gäller redan beviljade efterlevandepensioner.
Våra förslag innebär att efterlevandepension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet av de anpassade reglerna skall, när det gäller rätten till pensionen som sådan, även efter denna tidpunkt behandlas enligt nuvarande regler. Det innebär t.ex. att inledande om- ställningspension skall utges under sex månader och att förlängd om- ställningspension skall utges så länge den efterlevande har vård om hemmavarande barn som är under 12 år.
När det gäller beräkningen av förmånerna har vi stannat för att före- slå en lösning som innebär att det inkomstgrundade underlaget räknas om för att kompensera för att folkpension inte längre skall utges. Be- räkningen av omställningspension (inledande och förlängd) och särskild efterlevandepension kommer därvid, enligt vad vi närmare kommer att redovisa i avsnitt 16.22 och 16.23, att ske på samma sätt som vi valt att föreslå inom änkepensioneringen. Detta innebär att det till den inkomst- grundade omställningspensionen från tilläggspensioneringen ges ett tillägg för att kompensera för det första basbeloppets inkomster. För att därutöver kompensera för den grundskyddsfunktion som folkpension inklusive pensionstillskott och särskilt grundavdrag har fyllt föreslås att en garantipension läggs till den inkomstgrundade pensionen och avräk- nas på visst sätt mot denna.
För bampensioneringens del föreslår vi en lösning där den inkomst- grundade pensionen i form av tilläggspension kompletteras med ett tillägg motsvarande dagens kompensationsnivå inom folkpensionering- en. När det gäller grundskyddet inom bampensioneringen har vi, som framgått av det föregående, föreslagit att detta skall regleras inom ra- men för lagen om underhållsstöd. Dessa regler skiljer sig från det grundskydd som i dag utges genom folkpensioneringen när det gäller förutsättningama för rätt till oavkortat grundskydd. Vår utgångspunkt har därvid varit att barn som befinner sig i samma situation i detta avse- ende skall behandlas lika oavsett när barnpension har beviljats. Försla- get innebär därför att de nya reglerna om underhållsstöd skall tillämpas
även beträffande barnpension som beviljats före ikraftträdandet (se närmare om våra förslag beträffande bampensioneringen i avsnitt 16.2.1).
Såvitt gäller beräkning av änkepensioner har vi, som framhållits i det föregående (avsnitt 7.3.3), föreslagit en modell som när det gäller både den inkomstrelaterade delen och grundskyddet inom denna pensions- form skall kunna tillämpas såväl för änkepension som nybeviljas efter ikraftträdandet av våra förslag som för änkepension som redan utges vid denna tidpunkt. Vårt förslag innebär att den inkomstrelaterade änkepen- sionen även fortsättningsvis skall beräknas på ett ATP-baserat underlag. Den nuvarande folkpensionen skall emellertid ersättas med dels ett tillägg som skall kompensera för det första basbeloppets inkomster, dels en änkegarantipension som skall utgöra det grundskydd som skall er- sätta det nuvarande systemet med bl.a. pensionstillskott till folkpension. Folkpension i form av änkepensioner som vid ikraftträdandet av våra förslag redan betalas ut eller som kommer att betalas ut på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt skall således enligt våra för- slag räknas om enligt de av oss föreslagna reglerna. Änkepension från tilläggspensioneringen skall emellertid utges oförändrad även efter ikraftträdandetidpunkten.
7.4. Lagstiftningsfrågor
I vårt uppdrag ingår att utarbeta förslag till erforderliga lagändringar. Enligt direktiven bör dessa förslag inte enbart innebära förändringar i de nuvarande reglerna om efterlevandepension i lagen (1962:381) om all- män försäkring (AFL) utan det nya regelsystemet för efterlevandepen- sion bör i stället på motsvarande sätt som skett inom ålderspensione— ringen brytas ut ur AFL.
Rätten till efterlevandepension i form av barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension regleras i dag i 8 och 14 kap. AFL. Härutöver har även allmänna regler om folk- och tilläggspen- sion i bl.a. 5 och 11 kap. AFL betydelse för beräkningen av efterlevan- depension. Rätt till änkepension regleras genom övergångsbestämmel— ser till de nuvarande reglerna i 8 och 14 kap. samma lag. Med hänsyn till utformningen av dessa regler finns det i dag dels änkor som har be— viljats änkepension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av refor— merade regler den 1 januari 1990, dels änkor som blivit änkor efter den— na tidpunkt men som på grund av sin ålder, till följd av övergångsreg- lema, har beviljats änkepension helt enligt äldre regler, dels änkor som har blivit änkor efter den 31 december 1989 men som beviljats änke— pension enligt något mindre förmånliga övergångsregler.
Reglerna om rätt till och beräkning av efterlevandepension i AFL är således redan i dag mycket komplicerade. Om våra förslag till anpassa-
de regler för efterlevandepension skulle inarbetas i den nuvarande lag- konstruktionen skulle detta ytterligare komplicera systemet. Med hän- syn till att folkpensionsreglema med därtill hörande regler om pen- sionstillskott och särskilt grundavdrag enligt våra förslag inte skall till- lämpas inom någon del av efterlevandepensioneringen skulle en inar- betning av de anpassade reglerna i nuvarande lagkonstruktion kräva omfattande förändringar. För änkepensioneringens del skulle detta in- nebära förslag om övergångsregler till de nuvarande övergångsreglema. Vi har mot denna bakgrund funnit det angeläget att försöka samla alla bestämmelser om efterlevandepension i en särskild lag. Syftet med en sådan konstruktion är att underlätta tillgängligheten och göra regel— komplexet mer överskådligt än i dag. En lag om efterlevandepension skulle således med dessa utgångspunkter komma att reglera både de nuvarande formerna för reformerad efterlevandepension (barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension) och änkepension enligt övergångsbestämmelser.
Vi har också övervägt huruvida en lag om efterlevandepension skall innehålla enbart bestämmelser om inkomstgrundad efterlevandepension på samma sätt som gäller beträffande lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension. Bestämmelser om grundskydd skulle i så fall regleras genom en särskild lag eller på annat sätt, t.ex. i lagen (1998:702) om garantipension som innehåller regler om garantipension till inkomstgrundad ålderspension. Den inkomstrelaterade efterlevande- pensionen kommer emellertid enligt våra förslag inte att vara ett från statsbudgeten avskilt system på samma sätt som gäller för den inkomst- grundade ålderspensionen. Den efterlevandepensionsavgift som skall finansiera utbetalningarna av inkomstgrundad efterlevandepension kommer inte heller enligt våra förslag att förvaltas i särskild ordning. Mot denna bakgrund ser vi inte något avgörande skäl som talar för att reglera inkomstgrundad efterlevandepension å ena sidan och garanti- pension till sådana förmåner å andra sidan i olika lagar. Något som i stället talar för att samla reglerna i en lag är att garantipensionen kom- mer att beräknas enligt olika regler beroende på om det rör sig om ga- rantipension till inledande omställningspension, till förlängd omställ— ningspension eller till änkepension. Det torde därför bidra till överskåd- ligheten av systemet om de olika formerna av garantipension regleras i anslutning till de inkomstgrundade förmånerna.
När det gäller bampensioneringen har vi emellertid funnit anledning att göra en annan bedömning såvitt gäller frågan om hur inkomstgrun- dad barnpension och grundskyddsregler skall behandlas lagtekniskt. Våra förslag innebär att den grundläggande försörjningsgarantin för efterlevande barn regleras i en lag om underhållsstöd. Vid den reforrne- ring av efterlevandepensionsreglema som trädde i kraft den 1 januari 1990 var ett av syftena att nå överensstämmelse mellan det grundläg— gande skydd som ges till efterlevande barn och det skydd som gavs
genom bidragsförskottet. Därefter har emellertid olika förändringar inom de olika regelsystemen lett till skillnader mellan de skilda för- månsformema. Vi har funnit det angeläget att skapa regler som innebär att det grundläggande försörjningsskyddet är detsarrrrna för barn som bor i Sverige och som av någon anledning lever med endast en av eller ingen av sina föräldrar. Mot denna bakgrund har vi funnit det lämpligt att efterlevande barns grundläggande försörjningsskydd regleras i en ny lag om underhållsstöd, i vilken sammanförs reglerna i den nuvarande lagen härom (1996:1030) och de av oss föreslagna bestämmelserna.
Vi har således stannat för att föreslå att lagen om efterlevandepension skall omfatta inkomstgrundad efterlevandepension, tilläggspension i form av änkepension och garantipension till omställningspension, sär- skild efterlevandepension och änkepension. Lagen om efterlevandepen- sion skall naturligtvis tillämpas i de fall efterlevandepension beviljas fr.o.m. ikraftträdandet den 1 januari 2001. Vid denna tidpunkt kommer det emellertid även att finnas redan löpande efterlevandepensioner som beviljats enligt nuvarande regler. Dessa har även beräknats med stöd av nuvarande regler och utges i form av folkpension och tilläggspension. En särskild fråga har varit hur dessa pensioner skall behandlas efter ett ikraftträdande av det reformerade ålderspensionssystemet och våra här- till anpassade förslag.
När det gäller efterlevande som uppbär reformerad efterlevandepen- sion, dvs. barnpension, omställningspension eller särskild efterlevande- pension, har vi funnit skäl att föreslå särskilda regler för hur sådan pen- sion skall beräknas efter ikraftträdandet. Huvuddragen bakom dessa regler har vi redovisat i avsnitt 7.3.4 och vi kommer att utveckla våra överväganden i detta hänseende ytterligare i avsnitt 16.2. Vi föreslår att dessa regler skall upptas i särskilda övergångsregler till lagen om efter— levandepension.
Rätten till änkepension är, till skillnad från rätten till efterlevande- pension enligt reformerade regler, livsvarig och sådan pension utges redan i dag med stöd av övergångsbestämmelser. Ett av huvudsyftena med att skapa en särskild lag om efterlevandepension i stället för att inarbeta de nya reglerna i AFL har, som nämnts ovan, varit att skapa regler som innebär att den nuvarande konstruktionen med omfattande övergångsbestämmelser inom änkepensioneringen skall kunna undvi- kas. En lagteknisk konstruktion som innebär att fall av nybeviljande av änkepension fr.o.m. den 1 januari 2001 regleras i lagen om efterlevan- depension, medan regler för den som beviljats änkepension på grund av dödsfall före denna tidpunkt ges i övergångsbestämmelser till de äldre reglerna skulle innebära att det omfattande regelsystem som i dag avser rätten till änkepension skulle få gälla under lång tid framöver. För att undvika detta föreslår vi i stället en konstruktion som innebär att det i övergångsregler till lagen om efterlevandepension ges bestämmelser om änkepension för änkor som har beviljats sådan pension enligt nuvarande
regler. Huvudprincipen skall emellertid vara att bestämmelserna i lagen om efterlevandepension skall tillämpas även beträffande änkepension i dessa fall. Med hänsyn till de olika bestämmelser om beräkning av än- kepension som enligt nuvarande övergångsregler gäller beroende på änkans ålder ges i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevande- pension särskilda bestämmelser om hur reglerna om änkepension i den- na lag skall tillämpas för beståndet änkor. För en närmare beskrivning härav hänvisas till författningskomrnentaren till bestämmelserna om änkepension.
Mot den nu redovisade bakgrunden lägger vi här fram ett förslag till lag om efterlevandepension. Samtidigt lämnar vi förslag till de föränd- ringar av bestämmelserna i AFL och vissa härtill anknutna lagar som är föranledda av de av oss föreslagna reglerna i lagen om efterlevandepen- sion.
7.5. J ämställdhetsaspekter
En av utgångspunkterna för den reformering inom efterlevandepensio- neringen som trädde i kraft den 1 januari 1990 var att skapa ett efterle- vandeskydd som var könsneutralt, dvs. där förmånerna utgavs i samma omfattning oavsett om den förrnånsberättigade var kvinna eller man. Som ovan redogjorts för var det tidigare familjepensionssystemet köns- ojämlikt på det sättet att endast änkepension kunde (och enligt över- gångsbestämmelsema alltjämt kan) utges medan det däremot inte fanns några änklingspensioner.
Till grund för förändringarna av bestämmelserna på efterlevandepen- sioneringens område är 1990 låg bl.a. de markant ändrade samhällsför- hållanden som kunnat konstateras. Utvecklingen i samhället hade bl.a. lett därhän att kvinnor på ett helt annat sätt än tidigare börjat förvärvs- arbeta och fortsatt med detta även efter det att de ingått äktenskap. I många äktenskap var det dessutom en förutsättning att båda makarna förvärvsarbetade för att klara av de kostnader som familjen hade att svara för. De syften som legat till grund för tillskapandet och bevaran- det av änkepensioneringen från 1940-talet hade således med denna samhällsutveckling i många situationer förlorat i aktualitet.
De utgångspunkter som angavs vid reformarbetet i samband med 1990 års förändringar inom efterlevandepensioneringen för tillskapan- det av ett könsjämlikt efterlevandepensionssystem och grunderna härför har enligt vårt förmenande alltjämt bärkraft. Även i dag är det så att både kvinnor och män bidrar till familjens försörjning genom eget för- värvsarbete. Även barnomsorgens utbyggnad har bidragit till en ökning av andelen kvinnor 1 förvärvslivet Det relativa arbetskraftstalet, dvs. det tal som mäter hur stor del av befolkningen som ingår i arbetskraften
antingen som förvärvsarbetande eller arbetslösa, var år 1995 80 % för kvinnor och 85 % för män.
I detta sammanhang bör även anmärkas att det såväl nationellt som internationellt inom socialförsäkringens område finns en strävan att konstruera bl.a. försäkringssystem som bygger på könsneutrala grunder. Detta framgår av EG:s järnställdhetsdirektiv 79/7/EEG om succesivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. I detta direktiv föreskrivs i art. 4 att det inte skall få förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön. Även nationellt råder politisk enighet om de övergripande målen för jämställdhetspolitiken, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. De nuvarande könsjämlika bestämmelserna om omställningspen- sion och särskild efterlevandepension, som är tillkorrma under en bred politisk enighet, är således ett resultat av det arbete som pågår för att uppnå dessa jämställdhetspolitiska mål.
Som redovisats i avsnitt 2.4.4 finns det emellertid inom den nuva— rande efterlevandepensioneringen fortfarande möjlighet att nybevilja änkepension till efterlevande änkor vid makens (eller därmed lik- ställds) död under vissa närmare förutsättningar på grund av de över- gångsbestämmelser som gäller på området. Det finns sålunda även i dagens system en pensionsförmån som bygger på äldre könsojämlika värderingar. Änkepensioneringen är tillskapad under en period då helt andra förutsättningar förelåg och där det fanns ett uttalat behov av ekonomiskt bistånd för kvinnor, framför allt äldre kvinnor, som blivit änkor efter en tids äktenskap. Denna förmån, som endast kan utges till efterlevande kvinnor, är således tillskapad på grundval av könsbundna uppfattningar som varken stämmer överens med nuvarande samhälls- och förvärvsförhållanden eller med de jämställdhetsträvanden som finns såväl nationellt som internationellt. I detta sammanhang bör påpekas att det ovan nämnda EG-direktivet för närvarande är föremål för översyn i syfte att bl.a. sätta upp mål och riktlinjer som ställer större krav på EU-ländernas sociala trygghetssystem ur jämställdhets— synpunkt.
Med hänsyn till de ändrade samhällsförhållandena, som bl.a. lett därhän att kvinnor deltar i förvärvslivet i stort sett i samma omfattning som män, kan ett bevarande av änkepensioneringen i enlighet med de gällande övergångsbestämmelsema ifrågasättas. Detta gäller i all syn- nerhet i de fall där relativt unga kvinnor, eller kvinnor som i ålders- pensionshänseende faller inom ramen för den s.k. yngre generationen (dvs. kvinnor födda år 1954 eller senare) i ett inte obetydligt antal fall kan bli berättigade till denna förmån.
Av bl.a. ovan anförda skäl finns det enligt vårt förmenande anled- ning att överväga ett avskaffande av änkepensioneringen. Ett sådant borttagande skulle ur jämställdhetssynpunkt leda till att de kvarvaran-
de efterlevandepensionema överensstämde med de jämställdhetsmål som Sverige liksom övriga EU-länder förbundit sig att sträva efter att åstadkomma. Detta skulle även medföra betydande lagtekniska och administrativa fördelar.
Emellertid är dessa övergångsbestämmelser liksom det reformerade efterlevandepensionssystemet i övrigt tillkomna efter ett omfattande utredningsarbete och under en bred politisk enighet i frågan. Mindre än tio år har gått sedan denna uppgörelse träffades över partigränser- na. I förarbetena (SOU 1987:55 och prop. 1987/88zl71) angavs på ett flertal ställen att de reformerade könsneutrala efterlevandepensions— bestämmelserna skulle kunna få genomslag endast för den generation efterlevande som vuxit upp under de samhälls- och förvärvsförhållan- den som de nya efterlevandepensionsbestämmelsema arbetats fram utifrån. Särskild hänsyn, menade man, måste alltjämt tas till de gene- rationer där makarna i en familj ofta haft den arbetsfördelningen att mannen utfört förvärvsarbete medan kvinnan skött hushållet och bar- nen, dvs. till de generationer som inrättat sina liv efter dåvarande lag- stiftning och förlitat sig på fortbeståndet därav. Av denna anledning antog man, även här under bred politisk samstämmighet, regler som innebär möjligheter till ett fortsatt uppbärande samt nybeviljande av änkepension enligt övergångsbestämmelsema.
Med hänsyn till den politiska bakgrunden till utformningen av de nuvarande övergångsbestämmelsema samt även med beaktande av utredningsuppdragets ramar har vi funnit att det legat utanför ramen för vårt uppdrag att överväga ett avskaffande av dessa övergångsbe- stämmelser och därmed av möjligheten att även fortsättningsvis nybe- vilja änkepension. Som emellertid kommer att framgå av avsnitt 11.12 ifrågasätter vi rimligheten av att låta kvinnor födda år 1945 eller sena- re även efter år 2000 nybeviljas änkepension enligt nuvarande över- gångsbestämmelser. Enligt vårt förmenande torde man kunna diskute— ra om dessa änkor verkligen tillhör en kategori kvinnor som bör komma i åtnjutande av änkepension.
Sammanfattningsvis bör påpekas att våra förslag i alla delar stäm— mer väl överens med de könsneutrala strävanden och de syften i övrigt som legat bakom 1990 års reform. Vårt huvudsakliga syfte med de förändringar som vi trots allt väljer att föreslå inom efterlevandepen- sioneringen är att så långt det är möjligt konstruera en efterlevande- pensionering som är anpassad till det reformerade ålderspensionssys— temet och där utfallet för de pensionsberättigade inte i alltför hög grad skiljer sig från det utfall som nuvarande regler ger. Några förslag som är könsbundna eller som i övrigt påverkar frågan om jämställdhet mellan man och kvinna redovisar vi inte.
8 Underlag för beräkning av inkomstrelaterade efterlevande— förmåner
8.1. Val av efterlevandepensionsunderlag
Vårt förslag: Inkomstrelaterade efterlevandeförmåner till såväl barn som vuxna skall beräknas på grundval av samma inkomstunderlag. Detta underlag skall storleksmässigt vara beroende av den avlidnes inkomster under hela den förvärvsaktiva tiden. Beräkningen skall i princip ske på grundval av den ålderspensionsrätt som registrerats för den avlidne fram till dödsfallet samt, under vissa förutsättningar, även på grundval av en tänkt framtida pensionsrätt.
Beräkningsprinciper
Efterlevandeförrnånema i den allmänna pensioneringen har alltsedan sådana förmåner tillkom varit en del av folkpensioneringen och så små— ningom även av tilläggspensioneringen. Förrnånema har alltsedan till- komsten av den allmänna tilläggspensioneringen och införandet av la— gen om allmän försäkring beräknats som pensionsförmåner på samma underlag som ålderspension och förtidspension. Detta torde ha fallit sig naturligt eftersom folk- och tilläggspensioneringen var för sig har rymt såväl ålders- som förtids- och efterlevandepension. Genom övergången till det reformerade ålderspensionssystemet kommer denna konstruktion emellertid att försvinna. Ålderspensioneringen blir ett självständigt system som kommer att bestå av en inkomstrelaterad ålderspension byggd på en livsinkomstprincip och ett från detta fristående garantipen- sionssystem, som ger ett grundskydd för personer som inte tjänat in rätt till någon inkomstrelaterad pension eller som tjänat in endast en lägre sådan pension. Det förhållandet att ålderspensioneringen blir ett själv- ständigt system innebär också att de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999 ersätter folk- och tilläggspensionsavgiftema kommer att finan- siera enbart inkomstrelaterade ålderspensioner.
Förtidspension skall enligt de av riksdagen den 15 maj 1998 antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspension beräknas enligt andra prin—
ciper än vad som gäller enligt de nuvarande reglerna. Avgörande för beräkningen av förtidspension kommer inte längre att vara ett pensions- underlag utan i stället den försäkrades genomsnittliga inkomster under en viss tid före dödsfallet. Till grund för de antagna riktlinjerna ligger utredningsbetänkandena Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997: 166) samt Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). I betänkandena lämnas förslag till bestämmelser om hur ett reformerat förtidspensionssystem skall utformas. Riksdagen har emellertid, som antytts ovan, antagit enbart vissa riktlinjer för en fram- tida förtidspension. Frågan om den närmare utformningen av reglerna bereds för närvarande 1 en arbetsgrupp inom Socialdepartementet. Även om den närmare utformningen av förtidspensionssystemet sålunda allt- jämt är föremål för beredning har vi funnit anledning att i vissa delar, utöver de antagna riktlinjerna, beakta de förslag som lämnats i de ovan nämnda betänkandena när vi i det följande överväger vilka principer som bör ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundade efterle- vandeförmåner. Det är således mot bakgrund av nu redovisade föränd- ringar inom ålders- och förtidspensioneringen som vi har att bedöma frågan hur inkomstrelaterade efterlevandeförmåner skall beräknas efter ikraftträdandet av reformerade ålderspensionsregler.
Enligt nuvarande regler beräknas samtliga former av inkomstgrundad efterlevandepension på grundval av samma underlag. Detta bör enligt vår uppfattning gälla även för beräkningen av efterlevandepension i framtiden. Det bör i detta sammanhang beaktas att de olika formerna av efterlevandeförmåner till vuxna i många fall kan komma att utges efter varandra i tiden. Sålunda kan en och samma efterlevande enligt nuva- rande regler först vara berättigad till omställningspension under sex månader och därefter till förlängd omställningspension, varefter det i vissa fall också kan bli fråga om särskild efterlevandepension. Vår grundläggande uppfattning är att förmåner som på detta sätt utges efter varandra i tiden inte får bli beloppsmässigt större ju längre tid som för— flyter från dödsfallet. Huvudprincipen bör i stället vara att efterlevande- förmånen skall vara som högst under tiden närmast efter dödsfallet.
Det främsta syftet med efterlevandepension är att utgöra ersättning för ett inkomstbortfall som kan uppstå då en make eller en förälder dör. Det är alltså frågan om att finna ett lämpligt mått för att beräkna den inkomst som den avlidne skulle ha haft om dödsfallet inte hade inträffat och därmed den standard som familjen i sådant fall skulle ha levt på. Enligt nuvarande regler grundar sig beräkningen av efterlevandepension på en tänkt förtidspension, vilken har ansetts spegla den inkomst som den avlidne skulle ha haft om dödsfallet inte hade inträffat. Vid beräk- ningen av förtidspension beaktas såväl de inkomster som resulterat i registrerade pensionspoäng fram till förtidspensioneringstidpunkten (dvs. i detta fall dödsfallstidpunkten) som i vissa fall även inkomster som den avlidne kunde beräknats ha haft fram till en tänkt ålderspen—
sionering. Frågan är på vilket sätt man i ett anpassat system för efterle— vandeförmåner skall mäta det inkomstbortfall som dödsfallet kan antas ha orsakat. Flera olika möjligheter är härvid tänkbara.
Ett sätt är att även i fortsättningen beräkna efterlevandeförmånema på grundval av ett livsinkomstbaserat underlag, dvs. ett pensionsunder- lag. En annan möjlighet är att ta hänsyn enbart till den avlidnes faktiska förvärvsinkomst omedelbart före dödsfallet. Ett tredje sätt är att ta hän- syn till en förväntad inkomst i enlighet med vad som nu gäller för be- räkning av sjukpenninggrundande inkomst. En fjärde lösning är att i stället utgå från den avlidnes genomsnittliga pensionsgrundande eller taxerade inkomster under en viss kortare tid före dödsfallet, t.ex. under de två bästa av de tre åren närmast före dödsfallsåret. Detta är det be— räkningsunderlag som Förtidspensionsutredningen valt att lägga till grund för beräkningen av ersättning vid långa sjukfall (SOU 1997:166). En femte, härmed näraliggande, möjlighet är att i stället anknyta till samma utrednings förslag beträffande beräkning av förtidspension och beräkna efterlevandepensioner på grundval av medeltalet av de i in- komsthänseende högsta eller mellersta pensionsgrundande inkomsterna under fyra av de sex åren närmast före dödsfallsåret.
En lösning som innebär att den avlidnes aktuella faktiska eller för- väntade förvärvsinkomst läggs till grund för berälmingen kan vid första anblicken förefalla välmotiverad. Det är i och för sig en rimlig tanke att ett efterlevandeskydd till sin storlek borde vara beroende av vilken in— komst som den avlidne haft i anslutning till dödsfallet eller snarare vil- ken inkomst han eller hon skulle ha haft närmast därefter om dödsfallet inte hade inträffat. Detta gäller i vart fall om det huvudsakliga syftet med efterlevandeskyddet anses vara att ersätta en del av det faktiska inkomstbortfall som dödsfallet inneburit. Frågan är emellertid i så fall hur den avlidnes inkomst skulle fastställas.
Inom sjukförsäkringen har för korta och medellånga sjukfall använts begreppet sjukpenninggrundande inkomst som underlag för sjukersätt— ningen. Denna baserar sig på en "förväntad" aktuell inkomst av någor- lunda stadigvarande karaktär. Enligt nu gällande regler finns det emel— lertid inte längre någon skyldighet att anmäla ändrad inkomst till försäk- ringskassan. I detta samrnanhang bör även beaktas att den övervägande delen sjukfall i dag ersätts av den försäkrades arbetsgivare under den s.k. sjuklöneperioden om 14 dagar. De uppgifter om sjukpenninggrun- dande inkomst som trots detta alltjämt finns registrerade torde i de allra flesta fall vara av äldre datum och skulle sannolikt endast i ett fåtal fall ge en rättvisande bild av den avlidnes inkomstförhållanden vid döds— fallet. Den försäkrade får i stället vid ett sjukfall som skall ersättas av försäkringskassan ange sina inkomstförhållanden, som sedan utgör un- derlag för sjukersättningen. Denna inkomst anses bäst motsvara det inkomstbortfall som den försäkrade drabbas av vid ett sjukfall. Det kan i detta sammanhang nämnas att utredningen för översyn av inkomstbe-
greppet inom bidrags- och socalförsäkn'ngssystemen (IBIS) i betänkan- det Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) har föreslagit att begreppet fastställd sjukpenninggrundande inkomst helt skall slopas.
Beräkningen av sjukpenning bygger således i dag på den inkomst som den försäkrade uppger vid sjukfallet. Överfört på efterlevandepen— sioneringen skulle detta innebära att den efterlevande skulle vara tvung- en att redogöra för den avlidnes inkomstförhållanden för att efterlevan- depension skulle kunna beräknas. Detta skulle naturligtvis vålla betyd— ligt större svårigheter för en efterlevande än det gör för den som begär ersättning vid sitt eget sjukfall. Vidare anser vi att det inte är rimligt att utbetalning av efterlevandeförmåner skall vara helt beroende av den efterlevandes uppgifter, som endast till viss del är möjliga att kontrolle- ra. Att beräkna efterlevandepension på grundval av den avlidnes faktis— ka förvärvsinkomst vid tiden för dödsfallet är mot denna bakgrund inte en lösning som vi vill ställa oss bakom.
En annan lösning skulle vara att grunda beräkningen av efterlevande- pension på inkomstuppgifter som finns lätt tillgängliga administrativt sett men som ändå i möjligaste mån utvisar den avlidnes faktiska in— komstförhållanden i anslutning till dödsfallet. De möjligheter som står till buds är taxerad inkomst och pensionsgrundande inkomst (eventuellt jämte pensionsgrundande belopp, se härom i avsnitt 8.4). Vid bedöm— ningen av vilket av dessa inkomstunderlag som bäst avspeglar den av— lidnes faktiska inkomst vid dödsfallet skall noteras att pensionsgrun- dande inkomst skall fastställas samtidigt med taxerad inkomst, dvs. under hösten året efter intjänandeåret. Pensionsgrundande belopp för intjänandeåret skall vara fastställda senast i mars året efter taxeringen. Om taxerad inkomst skulle väljas som inkomstunderlag, skulle således de inkomster som läggs till grund för beräkningen i vissa fall vara något mer aktuella än om både pensionsgrundande inkomst och pensions- grundande belopp (ålderspensionsunderlaget) väljs. Å andra sidan kan den taxerade inkomsten avvika ganska markant från den faktiska in- komsten genom att det i den taxerade inkomst som finns registrerad även har tagits hänsyn till bl.a. allmänna avdrag. Eftersom det i den pensionsgrundande inkomsten inte tas hänsyn till sådana avdrag kom- mer denna inkomst bättre att stämma överens med den faktiskt uppbur- na ersättningen. En annan skillnad mellan taxerad inkomst å ena sida och pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp (ett pensionsunderlag) å andra sidan är att den förstnämnda inkomsten är obegränsad till sin storlek, medan de senare inkomstema inte kan över— stiga det s.k. intjänandetaket om 7, 5 gånger det förhöjda prisbasbelop- pet eller, fr.o.m. år 2001, 7, 5 gånger inkomstbasbelopet. Även ur denna synvinkel torde pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp vara att föredra, eftersom det enligt vår uppfattning inte bör komma i fråga att tillgodoräkna efterlevandepension på inkomster som överstiger intjänandetaket.
Ytterligare en fördel med att välja ålderspensionsunderlaget som underlag för beräkning av efterlevandeförmåner jämfört med att välja taxerad inkomst är att man på så sätt, utan att särregler behöver ställas upp, under vissa förutsättningar tar hänsyn även till tid med bamledig- het och plikttjänstgöring genom att pensionsgrundande belopp tillgodo— räknas för sådan tid. Om den avlidnes taxerade inkomst skulle ligga till grund för bedömningen skulle ett år under vilket den avlidne varit hemma med barn alltid påverka beräkningsunderlaget för efterlevande- pension i negativ riktning genom att den avlidne för ett sådant år tillgo— doräknats ingen eller betydligt lägre inkomst än vad som skulle varit fallet vid förvärvsarbete. Detta är enligt vår uppfattning inte tillfreds- ställande. Om taxerad inkomst skulle läggas till grund för beräkningen, skulle det sannolikt vara nödvändigt att skapa ett system där vissa peri- oder är överhoppningsbara, vilket såvitt gäller förtidspensioneringen föreslagits av Sjuk— och arbetsskadekommittén (SOU 1995 :149 och l996:ll3) och Förtidspensionsutredningen (SOU 1997:166). Ett alter— nativ vore att skapa alternativa beräkningsregler där möjlighet ges att ta hänsyn till tid även före de nu aktuella åren. Båda lösningarna skulle ge ett administrativt merarbete, vilket enligt vår uppfattning talar mot att taxerad inkomst väljs som inkomstmått. (Frågan om i vilken omfattning pensionsgrundande belopp bör läggas till grund för beräkningarna be- handlas i avsnitt 8.4.)
Vid bedömningen av de lösningar som innebär att man utgår från den avlidnes inkomster under en viss - kortare eller längre - period före dödsfallet kan konstateras att det enligt vår uppfattning vore lämpligast att utgå från den avlidnes pensionsgrundande inkomst och pensions- grundande belopp, dvs. samma inkomstmått som skulle ligga till grund för en beräkning enligt ett pensionsunderlag. Dessa inkomster och be— lopp kommer emellertid i vissa fall inte att vara fastställda förrän i mars månad det andra året efter intjänandeåret. varför det skulle vara ofrån— komligt med en inte helt obetydlig eftersläpning. Oavsett vilken metod som läggs till grund för beräkningen av efterlevandeförmåner skulle det sannolikt erfordras ett system där beräkningen alltid gjordes på grund- val av uppgifter för de år med fastställt pensionsunderlag som fanns tillgängliga vid dödsfallet, varefter det senare fick göras nya beräkning- ar med retroaktiva utbetalningar som följd för det fall den avlidnes in- komster varit högre under de relevanta åren (se vidare härom i avsnitt 8.5.3). Denna komplikation skulle emellertid bli mer framträdande med en metod där efterlevandeförmånema alltid grundas på inkomster under ett visst begränsat antal år före dödsfallet och inte på ett livsinkomstba- serat underlag. Ju kortare inkomstperiod som är relevant, desto större betydelse skulle sådana retroaktiva utbetalningar få.
Slutsatsen av det föregående blir att den avlidnes faktiska inkomst i anslutning till dödsfallet inte bör läggas till grund för beräkningen efter— som det skulle vara förenat med stora svårigheter att fastställa en sådan
inkomst. En uppskattning av det inkomstbortfall som dödsfallet medfört skulle i stället få göras på grundval av den avlidnes pensionsgrundande inkomst för det senaste året före dödsfallet eller, om den ännu inte blivit fastställd, för året dessförinnan. Således skulle det alltså i realiteten inte vara den avlidnes aktuella inkomst som skulle komma att läggas till grund för beräkningen.
En annan möjlighet vore att i stället ansluta till det underlag som Förtidspensionsutredningen föreslagit beträffande inkomstrelaterad långtidssjukpenning. En övergång från sjukpenning till långtidssjuk- penning skall enligt utredningens förslag normalt ske automatiskt efter ett år. Långtidssjukpenning skall beräknas på ett mer stabilt inkomstun— derlag än de förvärvsinkomster omedelbart före sjukfallet som legat till grund för beräkning av sjukpenning. Utredningens förslag innebär att långtidssjukpenningen beräknas på grundval av de två bästa in— komståren av de tre år som närmast föregått övergången till långtids— sjukpenning. Inte heller inkomsten under denna tid kan emellertid enligt vår mening med hänsyn till den eftersläpning som beskrivits anses åter- spegla den avlidnes inkomst vid dödsfallet.
Även om man bortser från den komplikation som den beskrivna ef- tersläpningen innebär är emellertid frågan huruvida den avlidnes in- komst i anslutning till dödsfallet i alla situationer är ett lämpligt mått på det inkomstbortfall som dödsfallet inneburit. Därvid måste beaktas att det är olika former av efterlevandeförmåner som skall beräknas. Det inkomstmått som nu diskuterats, dvs. den avlidnes pensionsgrundande inkomster under något eller några år före dödsfallet, skulle visserligen kunna förefalla lämpligt för beräkning av inledande omställningspen— sion som utges under en förhållandevis kort omställningstid. När det gäller beräkning av barnpension som kan utges under en lång tid torde det emellertid kunna ifrågasättas om inkomsterna i anslutning till döds— fallet är ett lämpligt mått på den levnadsstandard som familjen skulle ha levt på under så många års tid. En risk är att tillfälliga inkomstminsk- ningar eller inkomstökningar som kan ha förekommit under något eller några få år före dödsfallet får stort genomslag, vilket ter sig särskilt olämpligt när det gäller en förmån som skall utges under en lång tid. I sådant fall borde i stället den avlidnes inkomster under en längre tid läggas till grund för bedömningen.
Som vi framhållit inledningsvis anser vi att det underlag som läggs till grund för beräkningarna bör, med undantag för beräkning av änke— pension (se härom i kapitel 11), vara detsamma beträffande samtliga förmåner inom efterlevandepensioneringen. Underlaget måste således kunna läggas till grund för beräkning av förmåner som kommer att utges under både kortare och längre tid. Mot denna bakgrund anser vi inte att det underlag som nu diskuterats, dvs. den avlidnes faktiska pensions- grundande inkomst i anslutning till dödsfallet eller inkomsterna under två av tre år dessförinnan, kan läggas till grund för beräkningen av ef—
terlevandeförmåner. Beräkningen bör i stället enligt vår uppfattning grundas på den avlidnes inkomster under en längre tid före dödsfallet. Valet av beräkningsgrund står därmed enligt vår uppfattning mellan två huvudlösningar.
Den ena lösningen innebär att efterlevandepension beräknas på sam- ma underlag som Förtidspensionsutredningen föreslagit beträffande beräkning av förtidspension. Lösningen skulle innebära att den inkomst- relaterade efterlevandepensionen baseras på ett underlag som enligt huvudregeln beräknas som medeltalet av de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex åren närmast före dödsfallsåret. Det sålunda beräknade underlaget benämns i Förtidspensionsutredningens förslag antagandein— komst.
Det finns enligt vår uppfattning här skäl att påpeka att denna termi- nologi lätt kan komma att leda till missuppfattningar. Inom ATP- systemet används termerna antagandepoäng och antagandepoängberäk- ning som beteckning på underlag för en beräknad framtida ATP-poäng som skall läggas till den pensionsberättigades faktiskt intjänade ATP— poäng vid beräkning av tilläggspension. Vidare har begreppen antagan- deinkomst och antagandeinkomstberäkning använts på motsvarande sätt av Pensionsarbetsgruppen i förslaget om beräkning av reformerad pen— sionsrätt. Att mot denna bakgrund använda begreppet antagandeinkomst vid en beräkning av ett underlag som i övrigt endast har ringa samband med ålderspensionssystemet år enligt vår uppfattning mindre lämpligt.
Den andra lösningen innebär att beräkningen görs på grundval av den avlidnes livsinkomst. Uppgifter om den avlidnes inkomster fram till dödsfallet finns tillgängliga genom pensionsbehållningen i det reforme— rade ålderspensionssystemet. I de fall dödsfallet inträffar sedan den avlidne börjat uppbära ålderspension kan pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten lätt räknas fram och ger då uppgift om den avlidnes livsinkomst. Om dödsfallet i stället inträffar i förvärvsaktiv tid ger pensionsbehållningen emellertid endast uppgift om inkomsterna fram till denna tidpunkt. Att lägga enbart dessa inkomster till grund för beräkningen skulle leda till att efterlevandeförmånema skulle bli myck— et låga i de fall dödsfallet inträffar i unga år. För att även i denna situa- tion kunna lägga den avlidnes livsinkomst till grund för beräkningen måste den faktiska pensionsbehållningen under vissa förutsättningar kompletteras med pensionsrätt på inkomster som det på grundval av förvärvsmönstret fram till dödsfallstidpunkten kan antas att den avlidne, om dödsfallet inte hade inträffat, skulle ha haft under åren från döds— fallet till en framtida pensioneringstidpunkt. Det innebär alltså att det måste beräknas pensionsrätt också på sådan antagandeinkomst för tiden från dödsfallet till tidpunkten för ålderspensionering.
Efterlevandepensionsunderlag baserat på den avlidnes livsinkomst eller enbart på inkomsten i anslutning till dödsfallet?
Enligt de regler som gäller i dag kan efterlevandepension sägas vara beräknad på grundval av antingen den avlidnes tänkta förtidspension eller — om dödsfallet inte inträffar i förvärvsaktiv ålder - den avlidnes ålderspension. Båda dessa förmåner är en del av folk- och tilläggspen- sioneringen.
I våra direktiv framhålls att den samverkan som i dag finns mellan ålders- och efterlevandepensionssystemen bör finnas kvar även sedan ålderspensionssystemet ändrats i enlighet med riktlinjerna för pensions- reformen. Vägledande vid utarbetandet av ett förslag till anpassat efter— levandepensionssystem skall bl.a. vara att reglerna skall harmoniera med den reformerade ålderspensionen vad gäller den inkomstrelaterade delen. Direktiven konstaterar emellertid också att beräkningen av efter— levandepension enligt nuvarande regler sker med utgångspunkt från en tänkt förtidspension i de fall den avlidne vid dödsfallet inte uppbar ål- derspension. Det kan därför, enligt vad som uttalas, vara rimligt att för— slagen i möjligaste mån anknyter till reglerna för förtidspension också i framtiden. Det framhålls emellertid också att utredaren är oförhindrad att föreslå andra lösningar.
Förtidspensionsutredningen har framhållit att den primära funktionen för en försäkring vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga skall vara att tillförsäkra den som etablerat sig på arbetsmarknaden ett gott skydd mot inkomstbortfall. För att åstadkomma detta krävs en konstruktion där försäkringen ersätter en betydande andel av den inkomst som personen skulle ha haft om han eller hon fortsatt förvärvsarbeta fram till ordinarie pensionsålder. Utredningen har ansett att systemet för ekonomisk er- sättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga bör ha karaktären av en riskförsäkring. Försäkringsersättning bör betalas ut till den enskilde i princip oberoende av hur länge han eller hon varit ansluten och betalat avgift till försäkringen. Inkomstskyddet bör således inte ha den karaktär av intjänad rättighet som kännetecknar ålderspensionssystemet. Häri ligger enligt Förtidspensionsutredningen en avgörande skillnad mellan ett förtids— och ett ålderspensionssystem. Ett förtidspensionssystem är primärt en riskförsäkring medan ålderspensionssystemet bygger på ett stort inslag av sparande över livet.
Mot denna bakgrund har Förtidspensionsutredningen föreslagit att förtidspension skall beräknas på ett sätt som innebär att det görs ett antagande om en framtida inkomst med stöd av inkomsterna närmast före dödsfallet (ett s.k. historiskt underlag för antagandeinkomsten). Vi kommer i det följande att benämna detta underlag som förtidspensions— underlag.
En konsekvens av den metod som Förtidspensionsutredningen föror— dat är att inkomster som den försäkrade haft före de inkomstår som
läggs till grund för beräkning av underlaget inte kan påverka storleken på förmånen. Detta innebär alltså att en person som arbetat ett visst mindre antal år i Sverige kan bli berättigad till en lika hög ersättning vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan som en person som arbetat i Sverige under en betydligt längre tid. Om en livsinkomstprincip i stället läggs till grund för beräkningen skulle detta inte bli fallet. Då skulle såväl den försäkrades faktiska inkomster före försäkringsfallet som de
inkomster som den försäkrade skulle antas ha haft under tiden fram till en tänkt ålderspensionering komma att påverka beräkningen.
Frågan är vad som bör gälla inom systemet för inkomstrelaterad ef- terlevandepension. Skall storleken på efterlevandeförmånema vara be- roende endast av den avlidnes inkomster under ett visst antal år före dödsfallet eller skall inkomsterna under hela livet påverka beräkningen? Skall alltså efterlevandeförmånema efter en person som arbetat i Sveri- ge under endast en begränsad tid kunna vara lika höga som förmånerna efter en person som haft motsvarande årliga inkomster men arbetat un- der en betydligt längre tid?
Enligt vår uppfattning finns det principiella skillnader mellan förmå- nerna inom förtidspensioneringen och inom efterlevandepensioneringen som måste beaktas vid bedömningen av vilket underlag som skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension. Vidare måste enligt vår mening beaktas de internationella konsekvenser som de olika beräk- ningsmetodema kan ge upphov till. Härtill kommer de särskilda pro- blem som kan uppstå genom att efterlevandepension kan utges även efter personer som vid dödsfallet uppbar ålderspension.
En viktig principiell skillnad mellan efterlevandepension och förtids- pension är att den senare förmånen har till syfte att utgöra en fullständig försörjning för den försäkrade, medan efterlevandepensioneringen en— ligt vårt synsätt (i vart fall när det gäller förmånerna till vuxna) enbart är att anse som en kompletterande inkomst till den efterlevandes egna förvärvsinkomster eller pensionsinkomster under en viss tid efter ett dödsfall. Efterlevandepensionen har alltså enligt vår uppfattning inte samma karaktär av fullständigt inkomstbortfallsskydd som förtidspen- sionen. Det framstår därmed som långt ifrån självklart att efterlevande- pensionen skall vara beroende av enbart den avlidnes inkomster i viss anslutning till dödsfallet. Härtill kommer att efterlevandepensioner en- ligt nuvarande regler är beroende av den avlidnes inkomster under stör- re delen av den förvärvsaktiva perioden av livet. Detta gäller såväl när dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder som när det sker sedan ålders- pension börjat uppbäras. Efterlevandepension betraktas alltså i en viss bemärkelse som en del av den avlidnes ålderspension eller en tänkt sådan pension. Enligt vår uppfattning bör det krävas starka skäl för att denna utgångspunkt inte även i fortsättningen skall läggas till grund för konstruktionen av systemet för efterlevandepension.
Som antytts ovan är valet av beräkningsmetod betydelsefullt även ur ett internationellt perspektiv. Mot bakgrund av den alltmer ökande rör- ligheten på arbetsmarknaden och med hänsyn till de EG-rättsliga regler som därigenom kan bli tillämpliga bl.a. vad avser den sociala trygghe- ten, bör särskild hänsyn tas till att det nya systemet för efterlevandepen- sion kan fungera även i situationer där den avlidne har varit försäkrad i flera olika länder. En beräkning på grundval av det beskrivna förtids- pensionsunderlaget skulle mot denna bakgrund få andra konsekvenser än vad som gäller enligt nuvarande regler för beräkning av efterlevande- förmåner. Eftersom förtidspensionsunderlaget inte bygger på en livsin- komsttanke utan på att endast inkomsterna under en viss tid före döds- fallet får betydelse, skulle en efterlevande till en person som kort tid före dödsfallet kommit till Sverige från ett annat land kunna bli berätti— gad till lika stora efterlevandeförmåner som om den avlidne hade varit försäkrad och arbetat i Sverige under en betydligt längre tid. Detta inne- bär inte bara att en hög förmån i den situationen kan utbetalas till en efterlevande som är bosatt i Sverige utan att Sverige dessutom kommer att, med hänsyn till reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71, vara skyldigt att exportera en sådan efterlevandeförmån inom EU/EES. En- ligt nuvarande regler exporteras visserligen efterlevandepension från tilläggspensioneringen utan begränsningar, men en sådan förmån kom- mer, i de fall den avlidne arbetat i Sverige under endast ett fåtal år, att vara lägre än om den avlidne arbetat under en betydligt längre tid (med motsvarande årliga inkomster). Det skall härvid noteras att det är fråga om förmåner till efterlevande barn och vuxna som inte under någon tid alls behöver ha varit bosatta i Sverige för att vara berättigade till förrnå- nema efter den avlidne. Vidare bör i denna situation även beaktas risken för att den efterlevande får dubbel kompensation från ett annat land eller andra länder där den avlidne arbetat.
De konsekvenser som en tillämpning av ett förtidspensionsunderlag skulle ge upphov till när det gäller efterlevande till personer som avlider efter att några år tidigare ha flyttat till och börjat förvärvsarbeta i Sveri- ge kan enligt vår uppfattning ifrågasättas. Ytterligare en situation som bör uppmärksammas är den då en person avlider efter att en kortare tid dessförinnan ha flyttat från Sverige. Oavsett om personen vid dödsfallet varit försäkrad i det andra landet eller inte, kan det ifrågasättas om det inte bör utgå någon ersättning från Sverige till den efterlevande på grundval av den inkomst som den avlidne haft under sina år i det svens- ka förvärvslivet. Enligt de nu gällande reglerna om beräkning av efter- levandepension blir konsekvensen att Sverige utger efterlevandepension i förhållande till antalet år med intjänade ATP-poäng och storleken på dessa. Dessa regler är anpassade till de EG-rättsliga regler om prorata- beräkning av förmåner till efterlevande som gäller enligt förordningen 1408/71 (se härom i kapitel 5).
Enligt vår uppfattning är de konsekvenser som en tillämpning av ett förtidspensionsunderlag kan få i ett internationellt perspektiv mindre lämpliga. Frågan är om konsekvenserna kan förhindras, eller i vart fall mildras. En möjlighet vore att ställa upp krav på ett visst antal år med registrerad pensionsgrundande inkomst för att rätt till efterlevandeför- måner över huvud taget skulle föreligga. En sådan regel skulle alltså innebära att efterlevandeförmåner genereras först när denna tid förflutit och förmånerna skulle då beräknas på grundval av inkomsterna under ett visst antal år före dödsfallet. Detta skulle emellertid ge upphov till stora tröskeleffekter. Om villkoret är t.ex. fem år med pensionsgrundan- de inkomst skulle den som arbetat i fyra år inte kunna efterlämna någon förmån alls, medan den som arbetat i fem år skulle kunna efterlämna en hög förmån. Regeln skulle för det andra inte kunna upprätthållas inom EU/EES på grund av sammanläggningsprincipen i förordningen 1408/71. Enligt denna princip skulle, vid bedömningen av om ett dylikt anknytningsvillkor är uppfyllt, även försäkringstid i ett annat land inom EU/EES få tillgodoräknas.
Om efterlevandepension skall beräknas enligt samma princip som föreslagits beträffande beräkning av förtidspension skulle man således, mot bakgrund av vad som redovisats ovan, få godta de internationella konsekvenser som nu beskrivits. Detta talar enligt vår uppfattning mot att föreslå en sådan lösning. Vi anser i stället att ett pensionsunderlag där förrnånemas storlek görs beroende av anknytningen till det svenska förvärvslivet ligger bättre i linje med de grundläggande principer inom EG-rätten som blir tillämpliga när efterlevandepension skall betalas ut efter en person som har tjänat in rätt till förmåner från flera olika länder. Detta talar enligt vår uppfattning för att välja ett ålderspensionsunderlag som beräkningsunderlag.
Av betydelse vid valet mellan ett pensionsunderlag och en inkomst- bortfallsmetod som beräkningsgrund är också frågan hur efterlevande- förmånema skall beräknas efter en avliden som vid dödsfallet uppbar ålderspension. Denna problematik uppkommer inte i motsvarande mån inom förtidspensioneringen eftersom förtidspension inte kan beviljas efter det år då den försäkrade har fyllt 65 år eller för tid dessförinnan då den försäkrade erhåller ålderspension. Enligt förslagen i det reformera- de ålderspensionssystemet beräknas kompensationsgraden i detta sys- tern vara ungefär densamma som i dagens ATP-system där ålderspen- sionen genomsnittligt sett utgör 60 % av den avlidnes genomsnittliga inkomster. Om det är enbart inkomsten under de närmaste åren före dödsfallet som skall utgöra underlag för beräkningen kommer denna inkomst att för en person, som dör sedan han uppburit ålderspension under några är, huvudsakligen att vara just ålderspensionsbeloppet. Det skulle kunna hävdas att det är rimligt att lägga detta belopp till grund för beräkningen eftersom inkomstbortfallet är just den månatliga ålderspen- sionen och inte den inkomst på vilken den är beräknad. Detta skulle
emellertid ge upphov till vissa tröskeleffekter för dem som avlider pre- cis före respektive efter ålderspensionsuttaget. Samma problem uppstår vid t.ex. tidiga uttag av ålderspension: hela eller partiella. Situationen kompliceras då ytterligare av att inkomstunderlaget i den situationen kommer att bestå delvis av vanlig inkomst av tjänst eller förvärvsverk- samhet och delvis av en pensionsinkomst med lägre kompensationsgrad.
Om man inte anser att den nu påtalade skillnaden i kompensations- grad borde påverka beräkningen av efterlevandeförmånema skulle al- ternativa beräkningsgrunder få övervägas för det fall den avlidnes in- komst under åren närmast före dödsfallet skall ligga till grund för be- räkningen. En möjlighet vore att införa en valmöjlighet som innebär att efterlevandefönnånen beräknas på det mest förmånliga underlaget: ål- derspensionen eller den pensionsgrundande inkomsten under ett visst antal år före pensioneringen. En sådan lösning synes emellertid enligt vår uppfattning inte tilltalande, vare sig ur principiell eller administrativ synvinkel.
En annan möjlighet som övervägts, särskilt med hänsyn till innehållet i direktiven, är att låta beräkningen av efterlevandepension grundas på förtidspensionsunderlaget i de fall dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv tid och på ett livsinkomstunderlag i de fall dödsfallet inträffar efter ålders— pensioneringen. Härigenom skulle åstadkommas en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet samtidigt som reglerna skulle an- knyta till reglerna för förtidspension. En sådan lösning skulle emellertid också kunna innebära tröskeleffekter. Efterlevandepension efter den som avlider strax efter ålderspensioneringen skulle då räknas på grund- val av dennes samlade livsinkomst, vilket skulle kunna leda till en be- tydligt högre eller lägre pension än om enbart inkomsterna kort tid före en tänkt ålderspensionering skulle läggas till grund för beräkningen. Detta är inte invändningsfritt. En sådan lösning skulle när det gäller personer som är svårt sjuka öppna för möjligheten att göra särskilda överväganden om huruvida ett uttag av ålderspension före dödsfallet skulle vara fördelaktigt ur efterlevandepensionssynpunkt eller inte. Komplikationer skulle vidare, på samma sätt som påpekats ovan, kunna uppstå vid partiella uttag av ålderspension och särskilda regler skulle få tillskapas för beräkning av efterlevandepension när den avlidne gjort förtida uttag eller skjutit upp sitt uttag av ålderspension. Det är inte heller från administrativ synpunkt rimligt att tillämpa två helt olika un- derlag för en och samma förmån.
Om ett pensionsunderlag i stället väljs som beräkningsunderlag, oav- sett när dödsfallet inträffar, kommer de nu diskuterade situationerna inte att vålla några problem. Beräkningen kommer att kunna ske på grundval av samma underlag oavsett om den avlidne uppburit ålderspension eller inte vid dödsfallet. Vad en beräkning på ett pensionsunderlag i realite- ten innebär vid dödsfall under förvärvsaktiv tid är att man räknar fram ett tänkt ålderspensionsunderlag baserat på faktiska och i vissa situatio—
ner även tänkta framtida inkomster. Om dödsfallet inträffar då ålders- pension utges finns därmed så att säga facit redan i handen. Underlaget blir i princip detsamma som det på vilket den utgående ålderspensionen är baserad.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla att vår huvudsakliga uppgift enligt direktiven har varit att anpassa reglerna om efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet. Efterlevandepensionering- en har på olika sätt samband med både ålderspensioneringen och för- tidspensioneringen. Vi anser emellertid att sambandet med ålderspen- sioneringen och den livsinkomstprincip som ligger till grund för denna väger över. Framför allt har det emellertid vid våra närmare övervägan— den visat sig att en beräkning av efterlevandepension på ett underlag som motsvarar det som enligt Förtidspensionsutredningen skall ligga till grund för beräkningen av förtidspension skulle få mindre lämpliga kon— sekvenser inom efterlevandepensioneringen både ur principiell synvin— kel och av administrativa, internationella och tekniska skäl. Vår bedöm- ning är därför att den avlidnes livsinkomst fortsättningsvis bör ligga till grund för beräkningen av inkomstrelaterad efterlevandepension.
Uppgifter om den avlidnes livsinkomst under intjänandetaket finns lätt tillgängliga genom att den avlidnes pensionsrätter fram till döds- fallstidpunkten finns som registrerad pensionsbehållning i det reforrne- rade ålderspensionssystemet. Därutöver måste om dödsfallet inträffar under förvärvsaktiv tid, enligt vad som framhållits ovan, hänsyn under vissa förutsättningar tas till tänkta framtida inkomster det år då döds- fallet inträffade fram till tidpunkten för övergång i ålderspension och utträde ur förvärvslivet. De närmare övervägandena kring hur denna beräkning skall göras kommer vi att utveckla i avsnitt 8.2 och 8.3. En särskild fråga i detta sammanhang är vilken ålder som generellt sett skall betraktas som pensionsålder i det reformerade ålderspensionssys- temet. Någon fastlagd pensionsålder finns inte i detta system. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 8.2. En annan fråga är om pensionsrätt som i det enskilda fallet har tjänats in efter den tidpunkt som generellt sett anses vara pensionsålder skall beaktas vid beräkningen av efterle— vandepension. Denna fråga behandlas i avsnitt 8.5.3. I avsnitten 8.4 och 8.5 kommer vi vidare att närmare redovisa våra överväganden kring pensionsunderlaget och tekniken för beräkning av årlig efterlevande- pension med stöd av den tillgängliga och beräknade pensionsbehåll- ningen.
En konsekvens av våra ställningstaganden är att efterlevandepension kommer att kunna utges i situationer där den avlidne tidigare under viss tid arbetat och tillgodoräknats pensionsrätt i Sverige men under lång tid före dödsfallet varit bosatt utomlands. Detta hade inte kunnat inträffa om ett förtidspensionsunderlag legat till grund för beräkningen. Å andra sidan kommer en person som vid dödsfallet arbetat under endast några få år i Sverige inte att kunna lämna efter sig rätt till lika stor efterlevan-
depension som den som arbetat i Sverige under större delen av sitt liv. Detta hade blivit fallet om vid beräkningen hänsyn tagits endast till inkomstema under några få år före dödsfallet. En konsekvens av att olika underlag tillämpas vid beräkning av förtidspension respektive efterlevandepension är också att en person som på grund av bristande anknytning till förvärvslivet i samband med ett förtidspensionsfall inte är berättigad till förtidspension kommer om och när personen senare avlider att kunna efterlämna efterlevandepension beräknad på grundval av sin tidigare förvärvsverksamhet i Sverige. Detta är visserligen en icke åsyftad följd av att olika underlag tillämpas vid beräkningen men får med hänsyn till fördelarna med att beräkna efterlevandepension på grundval av ett livsinkomstunderlag enligt vår uppfattning accepteras.
8.2. Förutsättningar för att antagandeinkomst skall beräknas
Vårt förslag: Under förutsättning att det för den avlidne har registre- rats pensionsrätt under minst tre av de fem åren närmast före döds- fallsåret skall vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget, utöver intjänad pensionsrätt fram t.o.m. året före dödsfallet, tillgodo— räknas pensionsrätt för tid fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.
8.2.1. Nuvarande regler och Pensionsarbetsgruppens överväganden
Om ett dödsfall inträffar under förvärvsaktiv tid beräknas i dag efterle- vandepension från tilläggspensioneringen som en viss andel av den förtidspension som den avlidne skulle ha beviljats om förutsättningar härför hade förelegat vid tidpunkten för dödsfallet. Enligt reglerna för beräkning av förtidspension har den försäkrade under vissa förutsätt- ningar rätt att tillgodoräkna sig pensionspoäng även för tid fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. året då den försäkrade fyller 64 år. Förutsätt— ningama för en sådan antagandepoängberäkning är att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för minst två av de fyra åren närmast före pensionsfallet eller att den försäkrades sjukpenninggrundande in- komst (eller den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden) vid pensionsfallet uppgick till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Om den försäkrade uppfyller något av de nu angivna kvalifikations- kraven beräknas pensionspoäng för tiden fr.om. året för pensionsfallet t.o.m. det år den försäkrade fyller 64 år (antagandepoäng) på grundval
av den av två metoder som ger det förmånligaste resultatet. Antingen beräknas antagandepoängen som medeltalet av pensionspoängen för de bästa två av de fyra åren som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade. Eller också beräknas den som medeltalet av pensionspoäng- en för samtliga år fr.o.m. det år den försäkrade fyllt 16 år t.o.m. det år som närmast föregått pensionsfallet, varvid bortses från de år intill ett antal av hälften för vilka pensionspoäng inte finns registrerade eller för vilka poängtalet är lägst. Den sålunda beräknade antagandepoängen anses vid beräkningen av tilläggspension med tillämpning av 15- och 30—årsreglema utgöra den försäkrades pensionspoäng för vart och ett av de år för vilka antagandepoäng tillgodoräknas.
Dagens regler om beräkning av antagandepoäng uppställer alltså först ett kvalifikationskrav som måste uppfyllas för att den försäkrade skall få tillgodoräkna sig sådana poäng. Därefter beräknas antagandepoängen efter den av de två alternativa metoderna som ger det förmånligaste resultatet för den försäkrade. Den försäkrade tillgodoräknas sedan anta— gandepoäng för varje år fram t.o.m. 64-årsåret.
Vid bedömningen av hur ett system med beräkning av antagandein- komst skall utformas inom ramen för ett anpassat efterlevandepensions- system måste inledningsvis tas ställning till om det även fortsättningsvis bör uppställas ett kvalifikationsvillkor motsvarande det som gäller i dag eller om systemet skall utformas på annat sätt.
Under arbetet med det reformerade ålderspensionssystemet redovisa- de Pensionsarbetsgruppen (PAG) vissa överväganden kring en möjlig framtida uforrrming av förtidspensioneringen, vari ingick även en skiss till utformning av antagandeinkomstberäkning inom denna pensions- form. Enligt PAG borde utgångspunkten för beräkning av framtida in- komst vara att den försäkrade vid pensionsfallet hade en stadigvarande och något så när aktuell anknytning till arbetsmarknaden här i landet, varför man med fog skulle kunna utgå från att den försäkrade, sjukdo- men eller skadan förutan, skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige. Reglerna borde dessutom ge ett visst efterskydd för personer som till- fälligt avbrutit sin förvärvsverksamhet eller som flyttat till annat land för att arbeta där under viss begränsad tid. PAG förordade mot denna bakgrund att det som villkor för ett tillgodoräknande av antagandein— komster skulle gälla att den försäkrade hade tjänat in pensionsrätt under minst tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Någon regel motsvarande dagens alternativa "ingångsvillkor" om sjukpenning— grundande inkomst vid tidpunkten för pensionsfallet borde enligt PAG inte upptas. En försäkrad som uppfyller det sålunda uppställda kvalifi- kationsvillkoret skulle enligt PAG:s skiss få tillgodoräkna sig antagan- deinkomst enligt vissa alternativa beräkningsregler (se vidare härom avsnitt 8.3) för samtliga är fr.o.m dödsfallsåret t.o.m. det år den försäk- rade fyller 64 år.
8.2.2. Val av metod för beräkning av antagandeinkomst
Den nuvarande och den av PAG diskuterade metoden skulle alltså över- förd till en anpassad efterlevandepensionering innebära att det för en avliden person som uppfyllt det kvalifrkationsvillkor som uppställs skall beräknas antagandeinkomster för samtliga år från dödsfallsåret t.o.m. en viss tidpunkt: enligt PAG:s förslag det år den försäkrade skulle ha fyllt 64 år.
Vi har i detta sammanhang funnit anledning att överväga även en annan metod för att beräkna antagandeinkomst inom efterlevandepen- sioneringen. Denna metod innebär i korthet att det inte ställs upp något särskilt kvalifikationskrav för att antagandeinkomst skall beräknas. An- tagandeinkomst för tiden fr.o.m. dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år skall i stället tillgodoräknas i förhållande till hur lång tid den avlidne har förvärvsarbetat i Sverige.
Den nu beskrivna metoden har likheter med de regler som i dag gäl- ler för beräkning av framtida bosättningstid för förtidspension — och efterlevandepension - inom folkpensioneringen. Folkpension utges en- ligt de allmänna reglerna för sådan pension antingen på grundval av antalet bosättningsår i Sverige eller på grundval av antalet år med pen- sionspoäng för tilläggspension. Som bosättningstid räknas därvid inte bara tid fram till pensionsfallet utan även tid därefter t.o.m. det år då den pensionsberättigade fyller 64 år. Om den pensionsberättigade som bosättningstid kan tillgodoräkna sig fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet, får han som bosätt- ningsår tillgodoräkna sig samtliga är fr.o.m året före pensionsfallet fram t.o.m. det år då han skulle ha fyllt 64 år. Om han har mindre än fyra femtedelar av tiden som tillgodoräknad bosättningstid, får han tillgodo— räkna sig så stor andel av tiden mellan pensioneringen och 64-årsåret som motsvarar förhållandet mellan den bosättningstid som han tillgodo- räknats från 16 års ålder t.o.m. året före pensionsfallet och fyra femte- delar av hela denna sistnämnda tid.
Skillnaden mellan den nu diskuterade metoden - här benämnd intjä- nandemetoden — och en metod med kvalifikationsvillkor skulle vara att intjänandemetoden innebär att antagandeinkomst tillgodoräknas endast för så många år som står i proportion till den förvärvsaktiva tiden i Sve- rige. Det skulle emellertid sakna betydelse när i tiden förvärvsåren lig- ger. Om kravet för att tillgodoräknas antagandeinkomst för samtliga år efter dödsfallet fram till t.ex. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år skulle vara att pensionsgrundande inkomster tillgodoräknats under fyra femtedelar av åren fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året före dödsfallet, skulle det alltså inte spela någon roll om den resterande femtedelen år infallit just i anslutning till dödsfallet. En kvalifikationsvillkorsmetod skulle i stället bygga på ett resonemang om allt eller intet. Om kvalifikations—
villkoret väl har uppfyllts skulle antagandeinkomst tillgodoräknas för samtliga är efter dödsfallet oavsett antalet förvärvsår dessförinnan. Principiellt sett skiljer sig metoderna åt genom att kvalifikationsvill- korsmetoden kan sägas bygga på principen att det förvärvsmönster som uppvisats under tiden närmast före dödsfallet anses avgörande för om personen skulle antas kunna ha tjänat in pensionsrätt även under resten av tiden fram till ålderspensioneringen, medan intjänandemetoden inne- bär att antalet år med intjänad pensionsrätt sätts i fokus och antagande- beräkning sker med hänsyn till dessa år, oavsett när under den avlidnes förvärvsaktiva tid dessa år har infallit.
Vår principiella uppfattning är att antagandeinkomtberäkningen skall grunda sig på, som ordet antyder, ett antagande om att den avlidne skulle haft en viss framtida inkomst och pensionsrätt om dödsfallet inte hade inträffat. För att kunna göra ett sådant antagande måste det finnas stöd härför i den avlidnes förvärvsmönster under viss tid före dödsfallet. Vår utgångspunkt är därför att någon form av kvalifikationsvillkor måste uppställas för att antagandeinkomster skall tillgodoräknas. Frågan är emellertid om ett sådant synsätt ger konsekvenser som framstår som mindre tillfredsställande och som kan leda till att en metod som bygger på att antagandeberäkningen sker med hänsyn till antalet är med intjä- nad pensionsrätt trots allt bör övervägas.
När det gäller utfallet för vissa personkategorier skulle detta kunna bli helt olika beroende på vilken av de båda metoderna som tillämpas. En person som visserligen haft långvarig anknytning till det svenska förvärvslivet men som ett visst antal år före dödsfallet lämnat Sverige skulle med ett krav på aktuell anknytning som kvalifikationsvillkor inte tillgodoräknas någon antagandeinkomst. Samma person skulle emeller— tid med intjänandemetoden få tillgodoräknas antagandeinkomst för ett visst antal är, beroende på hur många är personen tidigare arbetat i Sve— rige.
En person som däremot kommit till Sverige vid exempelvis 40 års ålder och som hunnit arbeta här i t.ex. fem år skulle med ett kvalifika— tionsvillkor motsvarande dagens två av fyra är få tillgodoräkna sig anta- gandeinkomst för samtliga år fram till en tänkt ålderspensionering. Med intjänandemetoden skulle antalet år med antagandeinkomst ha blivit mycket färre eftersom personen arbetat i Sverige under bara fem år av åren mellan 16 och 45 års ålder.
Båda de situationer som nu beskrivits, där alltså utfallet blir helt olika beroende på vilken metod som väljs, har en internationell anknytning. Även utan beaktande av EG—rätten ger metoderna olika resultat. Det gäller t.ex. en person som varit hemma i 15 år och tagit hand om barn och i övrigt förvärvsarbetat under 10 år, varav 5 är närmast före döds- fallet. Med kvalifrkationsvillkorsmetoden får denna person tillgodoräk— nas antagandeinkomst för samtliga är från dödsfallet. Med den andra metoden tillgodoräknas antagandeinkomst endast för en viss andel av
åren. Annorlunda förhåller det sig emellertid för en person som arbetat i Sverige under en stor del av sin förvärvsaktiva tid men som av någon anledning slutar att förvärvsarbeta under en period om 5-10 år i t.ex. 45- årsåldem. Med kvalifrkationsvillkorsmetoden får denna person inte tillgodoräknas någon antagandeinkomst alls (dock alltid en efterlevan- depension grundad på den faktiskt intjänade pensionsrätten) medan samma person med intjänandemetoden kommer att tillgodoräknas anta- gandeinkomst för ett visst antal år från dödsfallet till en tänkt framtida pensioneringstidpunkt.
En fråga som bör beaktas oavsett om ett kvalifikationsvillkor upp- ställs eller om intjänandemetoden läggs till grund för beräkningen av antagandeinkomst, är om antagandeberäkning på samma sätt som i dag skall göras t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år eller om någon annan tidigare eller senare tidpunkt bör övervägas. En annan fråga som berör båda metoderna är om det är tillräckligt att pensions- grundande inkomst m.m. har tillgodoräknats för ett visst är för att detta år skall beaktas vid en antagandeinkomstberäkning. Om så anses vara fallet skulle det innebära att en inkomst om minst 24 % av basbeloppet är tillräcklig för att tiden skulle få tillgodoräknas enligt båda metoderna. Således skulle t.ex. ferieinkomster i de flesta fall leda till att tiden får tillgodoräknas vid beräkningen. Om man i stället vill skärpa kravet och anser att det bör krävas en mer stadigvarande anknytning till arbets— marknaden för att tiden skall få tillgodoräknas, skulle man t.ex. kunna uppställa krav på viss storlek på den pensionsgrundande inkomsten för att året skall få tillgodoräknas. Såvitt gäller reglerna om beräkning av framtida bosättningstid inom folkpensioneringen uppstår inte samma problem eftersom framtida bosättningstid beräknas på grundval av det antal dagar som den försäkrade varit bosatt i Sverige.
En fråga som också måste lösas om en intjänandemetod väljs men som skulle kunna undvikas med en kvalifikationsvillkorsmetod är om 16 års ålder är en rimlig utgångspunkt för beräkningarna eller om en senare tidpunkt bör väljas. Det förhållandet att 16—årsåldem utgör ut- gångspunkten såvitt avser de ovan nämnda reglema inom folkpensione- ringen om beräkning av framtida bosättningstid behöver inte innebära att samma förhållande skall råda då det gäller beräkning av framtida inkomst. För beräkning av framtida bosättningstid är det tid som perso- nen varit bosatt i Sverige fr.o.m 16 års ålder som är avgörande. Det torde emellertid inte vara lika vanligt att man arbetar redan från 16 års ålder som att man kan tillgodoräkna sig bosättningstid från denna ålder. Om 16—årsåldem skulle väljas som utgångspunkt för beräkningen, skulle man således med all sannolikhet behöva vara relativt sett mer generös i bedömningen av hur lång tid som skall krävas för att antagandeinkomst skall beräknas för samtliga är efter dödsfallet än kravet i nuvarande folkpensionsregler om fyra femtedelar. Kravet kan inte ställas så högt
att det för dem som t.ex. genomgått en längre utbildning blir mycket svårt eller omöjligt att uppfylla kravet.
Om i stället, för att undvika den ovan beskrivna komplikationen, en annan tidpunkt är 16 år skulle väljas som utgångspunkt måste särskilt övervägas hur beräkningen skall göras i de fall en person avlidit innan denna ålder uppnåtts. Ju senare tidpunkten läggs desto större är natur- ligtvis risken för att detta inträffar. Alternativet till att särreglera dessa situationer skulle vara att godta konsekvensen att personer under en viss ålder inte skulle kunna efterlämna efterlevandepension beräknad efter framtida inkomst. Detta skulle ge mindre tillfredsställande konsekven- ser i fall då personen faktiskt börjat förvärvsarbeta, dvs. där det egentli- gen skulle kunna beräknas en antagandeinkomst.
Av betydelse vid valet av beräkningsmetod är emellertid inte bara de nu diskuterade argumenten utan också vilka konsekvenser de olika me— toderna skulle få i ett EG—rättsligt perspektiv. Ett skäl som ibland an- förts mot metoder med krav på kvalifikationsvillkor är att sådana meto- der kan innebära komplikationer i internationellt hänseende.
En grundläggande princip inom EG/EES-regleringen är den s.k. samrnanläggningsprincipen (se närmare härom i kapitel 5), innebärande att om en medlemsstat ställer upp krav på viss försäkrings- eller bosätt- ningstid för förvärv, bibehållande eller återfående av rätten till förmåner skall även försäkrings— och bosättningsperioder som fullgjorts enligt ett annat medlemslands lagstiftning beaktas. Frågan om efterlevandepen- sion skall beräknas enbart på grundval av faktiskt intjänad pensionsrätt eller om hänsyn skall tas även till antagandeinkomster för tiden efter dödsfallet är emellertid enligt vår uppfattning inte något som kan be- traktas som ett krav för rätt till en viss förmån. Bedömningen av om ett kvalifikationsvillkor som innebär krav på anknytning till svenskt för- värvsliv under viss tid är uppfyllt eller inte skall enligt vår uppfattning göras enbart utifrån förvärvsåren i Sverige under den aktuella tidsperio- den. En person som har arbetat i både Sverige och t.ex. Tyskland under den tid som är aktuell (t.ex. en fyraårsperiod) kan alltså inte tillgodo- räknas förvärvstiden i Tyskland vid bedömningen av om kvalifikations- villkoret är uppfyllt eller inte. Det förhållandet att en sådan person vid tillämpningen av dagens regler faktiskt tillgodoräknas antagandepoäng torde bero på att försäkring i annat EU-land i ett sådant fall — på grund av EG-rättens regler om aktuell försäkring - jämställs med att den för- säkrade varit försäkrad för sjukpenninggrundande inkomst (dvs. upp— fyller det alternativa kvalifikationskravet, den s.k. SGI-regeln). En be- räkning enligt kvalifikationsvillkorsmetoden eller intjänandemetoden kan mot denna bakgrund ge olika resultat. En person som arbetat länge i Sverige men som arbetat utomlands under hela den tid som är avgöran- de för om ett kvalifikationsvillkor är uppfyllt skulle alltså inte tillgodo— räknas någon antagandeinkomst, oavsett om han eller hon arbetat inom EU/EES eller i annat land. Med intjänandemetoden skulle samma per-
son alltid vara tillförsäkrad en antagandeinkomstberäkning på grundval av det antal år han eller hon hade tjänat in pensionsrätt före utflyttning- en från Sverige.
En annan fråga av intresse är hur de olika metoderna ställer sig i för- hållande till efterlevandepension i andra länder. Efterlevandepension beräknas i t.ex. Norge enligt regler som liknar nuvarande svenska regler med antagandepoängberäkning. Även i Tyskland beräknas efterlevan— depension med stöd av antaganden om framtida försäkringstid, s.k. Zu- rechnungszeit. Frågan är alltså om en beräkning av antagandepoäng enligt intjänandemetoden skulle ge över— eller underkompensation i högre grad än vad som gäller enligt dagens regler. Med intjänandeme- toden skulle det kunna tänkas att antagandeinkomst beräknas för ett visst antal år i Sverige oberoende av att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet bott och arbetat i t.ex. tio år i Tyskland och därmed får tillgo- doräkna sig efterlevandepension beräknad på grund av bl.a. Zu- rechnungszeit för delvis samma period som den svenska beräkningen. Det skulle å andra sidan inte vara omöjligt att dubbelkompensation skulle kunna uppstå även om personen vid dödsfallet hunnit flytta till— baka till Sverige och uppfyllt ett kvalifikationsvillkor i Sverige, samti— digt som personen fortfarande kvalificerat sig för samma typ av beräk— ning i Tyskland. Problem av den karaktär som nu antytts torde emeller— tid, oavsett vilken metod som väljs, i viss mån kunna lösas inom ramen för reglerna i förordningen 1408/71 eller genom multi- och bilaterala överenskommelser mellan aktuella länder.
Som vi framhållit inledningsvis är vår principiella ståndpunkt att antagandeinkomstberäkning bör ske först om det kan antas att den av- lidne, för det fall dödsfallet inte hade inträffat, skulle ha haft vissa in- komster under sin fortsatta förvärvsaktiva tid. Ett sådant antagande bör grunda sig på den avlidnes förvärvsmönster en viss tid före dödsfallet. Vår utgångspunkt har därför varit att någon form av kvalifikationsvill- kor bör uppställas för att antagandeinkomster skall tillgodoräknas vid beräkning av underlaget för efterlevandepension. Vi har i det föregåen— de beskrivit hur en kvalifikationsvillkorsmetod kan ge resultat som för vissa personkategorier skiljer sig helt från vad som skulle bli resultatet med en intjänandemetod. Detta gäller såväl i ett internationellt som i ett nationellt perspektiv. Vi anser emellertid inte att dessa skillnader är något som innebär att vi bör göra avsteg från vårt principiella ställ— ningstagande. Vi har inte heller i övrigt funnit några avgörande skäl som talar mot denna metod.
Vårt förslag innebär således att ett kvalifikationskrav skall uppställas för att det vid beräkningen av ett efterlevandepensionsunderlag skall beaktas även antagna framtida inkomster. Nästa fråga blir då efter vilka kriterier ett sådant kvalifikationsvillkor skall bestämmas.
8.2.3. Närmare om kvalifikationsvillkoret
Som nämnts ovan anser vi att den grundläggande principen bör vara att antagandeinkomst skall beräknas bara om det med hänsyn till den av- lidnes förvärvsmönster finns skäl att anta att han eller hon skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige om dödsfallet inte hade inträffat. Vid bedömningen av hur stadigvarande och aktuell den avlidnes in- komst måste ha varit för att denna prognos skall kunna göras har vi funnit att det i vart fall bör vara fråga om en mer stadigvarande anknyt- ning än vad som t.ex. krävs för rätt till sjukpenning. Samtidigt bör kra— vet emellertid inte sättas så högt att det saknas utrymme för visst efter- skydd om den avlidne före dödsfallet hade slutat förvärvsarbeta, t.ex. för att studera eller för att en kortare tid bosätta sig utomlands. Kvalifi- kationskravet bör alltså kunna vara uppfyllt även om den avlidne saknat inkomster i Sverige under viss tid strax före dödsfallet.
Enligt nuvarande regler skall antagandepoängberäkning göras om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallsåret. Som altemativregel gäller att sådan poäng— beräkning även skall ske om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst som uppgick till minst ett bas- belopp.
Som nämnts tidigare redovisade Pensionsarbetsgruppen (PAG) i samband med förslaget till ett reformerat ålderspensionssystem även vissa synpunkter angående beräkning av förtidspension. PAG:s inställ— ning beträffande villkor för beräkning av antagandeinkomst var att den försäkrade skulle ha tjänat in pensionsrätt under åtminstone tre av de fyra åren närmast före dödsfallet. PAG ansåg inte att det borde finnas något altemativt "ingångsvillkor". PAG framhöll att en effekt av ett sådant förslag var att det innebär ett efterskydd under ett år för personer som har arbetat här inte alltför kort tid men som avbrutit sitt förvärvsar- bete här i landet för att ägna sig åt annan verksamhet som inte grundar pensionsrätt eller som begett sig till ett annat land för att arbeta eller studera där.
I detta sammanhang bör även beaktas Förtidspensionsutredningens förslag om vilka inkomstår som skall påverka beräkningen av förtids- pension. Utredningens förslag innebär att förtidspension beräknas på grundval av medeltalet av de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex åren närmast före det år pensionsfallet inträffar. Förslaget innebär emellertid inte att något särskilt kvalifikationsvillkor ställs upp. För att ge särskilt skydd för grupper med omfattande sjukfrånvaro, tid med arbetslöshet m.m. före förtidspensionsfallet föreslås en alternativ beräk— ningsregel som tillämpas efter ansökan och som innebär att även är före den aktuella sexårsperioden i vissa fall kan beaktas. Utredningens för- slag har lett fram till att riksdagen antagit en av regeringen framlagd proposition med förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om
ersättning vid varaktig medicinsk arbetsoförmåga. I propositionen anges bl.a. att den av utredningen föreslagna beräkningsmodellen är möjlig men att även andra modeller är tänkbara.
Vi anser, på samma sätt som PAG, att den möjlighet som enligt nuva- rande regler finns att kvalificera för antagandepoängberäkning på grundval av att det finns sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för dödsfallet inte bör få någon motsvarighet i det anpassade systemet för efterlevandepension. En sådan möjlighet uppfyller inte i tillräckligt hög grad det krav på stadigvarande anknytning till förvärvslivet som enligt vår uppfattning bör ligga till grund för en antagandeinkomstbe- räkning.
När det vidare gäller bedömningen av vad som kan anses utgöra en tillräckligt stadigvarande anknytning bör framhållas att det nuvarande kravet på att den försäkrade skall ha tjänat in pensionsrätt under minst två av de fyra åren närmast före dödsfallsåret skulle, med de regler för pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionsrätt som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet, innebära att en person som börjat förvärvsarbeta i slutet av ett år och därefter arbetat under kort tid påföljande år anses ha uppfyllt kvalifikationsvillkoret om in- komsterna under vart och ett av åren uppgått till minst 24 % av basbe- loppet (ca 8 700 kr om året). En så lös och kortvarig anknytning till förvärvslivet är enligt vår uppfattning inte tillräcklig för att man härav skall kunna dra några slutsatser om personens fortsatta förvärvsaktivitet. Om det i stället skulle ställas krav på intjänad pensionsrätt under tre av de aktuella fyra åren skulle förutsättningama för antagandeinkomstbe— räkning inte lika snabbt vara uppfyllda och underlaget för en välgrundad bedömning av den framtida förvärvsverksamheten skulle vara bättre. Å andra sidan skulle ett krav på pensionsrätt för tre av fyra år ge ett korta- re efterskydd än i dag, dvs. den tid under vilken den försäkrade-skulle kunna vara borta från förvärvslivet utan att det påverkar kvalifikations- villkoret skulle bli kortare. Kvalifikationsvillkoret bör om möjligt kon- strueras så att efterskyddet inte blir sämre än i dag, samtidigt som det inte skall vara möjligt att, med hänsyn till hur pensionsrätt tjänas in i det reformerade pensionssystemet, alltför snabbt uppfylla villkoret. Vi an- ser mot denna bakgrund att ett krav på pensionsrätt under minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffar är väl avvägt.
Pensionsrätt i ålderspensionssystemet kommer, enligt vad som nämnts ovan, att fastställas senast i mars månad året efter taxeringsåret, dvs. det andra året efter intjänandeåret. Detta kan i vissa fall få konsek- venser när det gäller bedömningen av om kvalifikationsvillkoret är upp— fyllt eller inte (se härom även i avsnitt 13.3). Vid denna bedömning bör enligt vår uppfattning beaktas endast de år - av de fem år som är aktu- ella - för vilka pensionsrätt har fastställts. Om det därvid skulle visa sig att det för den avlidne har fastställts pensionsrätt för endast två av dessa fem år men att det sista året före dödsfallet alltjämt är okänt, får efterle-
vandepensionen beräknas som om kvalifikationsvillkoret inte är upp- fyllt. Om det vid senare tidpunkt, med hänsyn till det sista årets in- komster, skulle visa sig att kvalifikationsvillkoret blivit uppfyllt får efterlevandepensionen räknas om och retroaktiva utbetalningar göras. Vad som nu beskrivits kan synas komplicerat och opraktiskt, men efter- släpningen i sig är en direkt följd av ålderspensionssystemets konstruk— tion och är därmed oundviklig. Vidare skulle, som framhållits tidigare, konsekvenserna ha blivit ungefär desamma om taxerad inkomst använts som inkomstmått i stället för pensionsgrundande inkomst och fastställd pensionsrätt. Med en ramtid om fem år torde den nu beskrivna proble- matiken också bli mer begränsad än om en kortare ramtid väljs. Pen- sionsrätten torde i princip alltid vara fastställd för minst fyra av de fem åren som är aktuella vid bedömningen.
Vi har alltså stannat för att föreslå ett kvalifikationsvillkor som inne- bär att pensionsrätt måste ha tillgodoräknats under minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffar. Frågan är emellertid om det finns situationer där det finns anledning att vara mer generös beträf- fande anknytningen till förvärvslivet och se till förhållandena under en längre tid.
Vi återkommer här till situationen där en person som arbetat under lång tid i Sverige flyttat utomlands under t.ex. fem år och därefter flyttar tillbaka till Sverige. Om denna person skulle avlida strax efter återflytt— ningen till Sverige kan situationen vara den att kvalifikationsvillkoret inte är uppfyllt. En möjlighet vore då att skapa en alternativ kvalifika- tionsregel enligt vilken, på grund av den tidigare stadigvarande anknyt- ningen till förvärvslivet här i landet, kraven för antagandeinkomstbe— räkning skulle vara uppfyllda. Vi anser emellertid att detta inte är en lämplig lösning. Enligt vad som uttalats ovan bör det alltid fordras en viss stadigvarande anknytning för att det skall finnas fog för antagandet att den avlidne skulle ha fortsatt att arbeta i Sverige om dödsfallet inte hade inträffat. Vidare innebär själva inkomstunderlaget att viss frånvaro från förvärvslivet godtas, genom att pensionsrätt tillgodoräknas på grundval av t.ex. pensionsrätt för bamår. Enligt vad som närmare kom- mer att utvecklas i avsnitt 8.4 föreslår vi nämligen att även pensions- grundande belopp för bl.a. bamår skall räknas in i underlaget för beräk- ning av efterlevandepension, under förutsättning att det s.k. för- värvsvillkoret har uppfyllts. Är då den avlidne har varit frånvarande från arbetslivet för vård av små barn behöver alltså inte innebära att rätt till antagandeinkomstberäkning inte föreligger om dödsfallet skulle inträffa i anslutning till denna tid.
Mot bakgrund av vad som nu sagts anser vi att det inte bör införas något alternativt kvalifikationsvillkor. Det bör här åter påpekas att det förhållandet att pensionsgrundande inkomster inte tillgodoräknats för minst tre av de fem åren före dödsfallet inte på något sätt innebär att tidigare år med tillgodoräknad pensionsrätt går förlorade vid beräkning-
en av pensionsunderlaget. Beräkningen kommer i sådana fall alltid att göras med stöd av de faktiska inkomsterna fr.o.m. 16 års ålder.
Ytterligare en fråga som kan diskuteras är om antagandeinkomst, på samma sätt som i dag, skall beräknas t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Denna tidpunkt har samband med att pensionsåldern i ATP-systemet är 65 år. I det reformerade ålderspensionssystemet kom- mer det emellertid inte att finnas någon fast pensionsålder. Pensionsrätt kommer att kunna tjänas in även efter det år då den pensionsberättigade fyllde 64 år. Rätt till garantipension kommer dock inte att föreligga förrän den pensionsberättigade har fyllt 65 år.
Frågan om för vilka är antagandeinkomst skulle beräknas togs upp av PAG i samband med förslaget om riktlinjer för ett reformerat förtids- pensionssystem. PAG:s överväganden hade samband bl.a. med tillgodo— räknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer. Förtidspensionen skulle enligt förslaget räknas om vid 61 års ålder på basis av det del- ningstal som skulle ha använts om förtidspensionären då varit 65 år. Utgångspunktema vid de överväganden som gjordes var dels att förtids- pensionen bör uppgå till en rimlig nivå i förhållande till den tidigare inkomsten, dels att ålderspensionen till en tidigare förtidspensionär inte får bli högre än vad han hade fått om han fortsatt att förvärvsarbeta, dels att ålderspensionen inte bör bli högre än förtidspensionen närmast före ålderspensioneringen. På grundval av dessa utgångspunkter hade PAG låtit utföra olika beräkningar och förordade med beaktande av dessa resultat att antagandeinkomst skulle tillgodoräknas t.o.m. det år då den förtidspensionerade fyller 60 år.
De överväganden som låg till grund för PAG:s skiss är inte möjliga att tillämpa inom ramen för efterlevandepensioneringen. Det önskemål om likheter mellan de olika pensionemas storlek som legat till grund för PAG:s beräkningar är inte aktuella vid en jämförelse mellan efterlevan- depension och ålderspension. Vi anser mot denna bakgrund att den åldersgräns för beräkning av antagandepoäng som gäller enligt nuva- rande regler om efterlevandepension - och som motsvarar den komman- de åldersgränsen för rätt till garantipension från ålderspensionssystemet - är lämpligt avvägd. Den överensstämmer också med Förtidspensions- utredningens förslag om tidpunkt för övergång från förtidspension till ålderspension.
Vi föreslår således att antagandeinkomst skall tillgodoräknas t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Detta innebär alltså att det om dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv tid, dvs. före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år, görs ett antagande om att personen skulle ha gått i pension fr.o.m. det år då han eller hon skulle ha fyllt 65 år. Frågan om hur efterlevandepension skall beräknas i den situationen då dödsfallet inträffar efter 65 års ålder och den avlidne fortsatt att arbeta eller enbart skjutit upp sitt pensionsuttag kommer att behandlas närmare i avsnitt 8.5.3.
8.3. Beräkning av antagandeinkomstens storlek
Vårt förslag: Antagandeinkomst skall beräknas på grundval av det genomsnittliga pensionsunderlaget för de i inkomsthänseende mel- lersta tre av de fem åren närmast före året då dödsfallet inträffade. Pensionsunderlaget för ettvart av de fem åren skall vid berälmingen vara likställda i förhållande till inkomstutvecklingen under denna tid.
Enligt de regler som gäller i dag beräknas antagandepoäng för varje år fr.o.m året för dödsfallet t.o.m. det år den försäkrade uppnått 64 års ålder enligt den förmånligaste av två alternativa metoder. Det poängtal som skall tillgodoräknas den försäkrade för denna tid bestäms antingen som medeltalet av de två av de fyra åren närmast före dödsfallet som haft högst poängtal. Om det ger ett bättre medelpoängtal görs beräk— ningen i stället på grundval av medeltalet av hälften av samtliga de år från 16—årsåret t.o.m. året före dödsfallet som har högst poängtal.
Pensionsarbetsgruppens skiss till hur antagandeinkomst skulle beräk— nas i den reformerade förtidspensioneringen innebar också två altemati- va beräkningsmetoder. Enligt den enda metoden skulle antagandein- komsten motsvara genomsnittet av de pensionsrätter som intjänats för de fyra storleksmässigt mellersta pensionsgrundande inkomsterna m.m. under de sex åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden inne— har att hänsyn skulle tas till de intjänade pensionsrättighetema under alla år från 16 års ålder t.o.m. året före pensionsfallet, varvid den femte- del av åren då den försäkrade saknat inkomst e.d. eller haft lägst pen- sionsrätt skulle länmas utan beaktande och ett medeltal beräknas på återstående fyra femtedelar av åren.
Det är rimligt att antagandeinkomsten ges ett värde som schablon- mässigt kan anses motsvara den inkomst som den avlidne skulle ha haft om dödsfallet inte hade inträffat. Utgångspunkten för denna bedömning bör enligt vår uppfattning vara inkomsterna under åren närmast före dödsfallet. Ett års inkomster är inte tillräckligt som beräkningsunderlag, eftersom detta år kan spegla en tillfällig inkomstrninskning eller in-— komstökning hos den avlidne. Beräkningen bör i stället, på samma sätt som enligt dagens regler och PAG:s skiss, ske utifrån ett genomsnitt av inkomsterna under en viss tid före dödsfallet.
När det gäller vilka inkomstår som skall beaktas vore det från infor— mationssynpunkt och av administrativa skäl värdefullt om denna tidspe— riod kunde sammanfalla med den tidsperiod som ligger till grund för bedömningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt eller inte. En ramtid om fem år som föreslagits ovan beträffande kvalifikationsvillko— ret är enligt vår uppfattning tillräckligt lång för att kunna utjänma till— fälliga minskningar eller ökningar i den avlidnes inkomst. Inkomstema
under denna period kan således anses spegla den genomsnittliga stan- dard på vilken familjen levt.
Vid beräkningen bör dock inte inkomsterna under samtliga fem år läggas till grund för beräkningen. Enligt nuvarande regler beaktas de högsta inkomsterna under två av de fyra åren närmast före dödsfallsåret. Därigenom kan enstaka år med — i förhållande till övriga år - särskilt hög inkomst få stort genomslag på den antagandepoäng som räknas fram. Ett sätt att minska denna effekt är att utöka antalet är för vilka medelin- komsten beräknas. Ju fler år som ligger till grund för medelinkomstbe- räkningen, desto mindre genomslag får enstaka år med hög inkomst. Beräkningen av antagandeinkomst bör enligt vår uppfattning ske på grundval av inkomsterna under samma antal år som ligger till grund för prövningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, dvs. tre år. En regel som innebär att de tre åren med högst inkomst läggs till grund för beräkningen skulle inte i tillräcklig utsträckning förhindra att enstaka toppår ges alltför stort genomslag. Mot denna bakgrund föreslår vi att beräkningen skall ske utifrån medeltalet av de tre i inkomsthänseende mellersta av de fem åren närmast före dödsfallsåret. Dessa år skall vid beräkningen vara likställda, dvs. inkomsterna skall justeras i förhållande till förändringar i den allmänna inkomstutvecklingen på sätt som närma— re komrner att utvecklas i avsnitt 8.4.
För att undvika att antagandeinkomsten skulle bli mycket låg för personer som på grund av hälsoproblem börjat reducera sin arbetstid eller tvingats byta till ett sämre betalt arbete förordade Pensionsarbets- gruppen (PAG) för förtidspensioneringens del en altemativregel som innebär att antagandeinkomsten beräknas utifrån viss del av pensions- rättighetema under samtliga är från 16 års ålder. Vi har övervägt om en motsvarande regel bör införas inom efterlevandepensioneringen. För— måner för efterlevande skiljer sig emellertid i principiellt hänseende från förtidspension, bl.a. genom att syftet med förmånerna inte är att vara en heltäckande försörjning, vilket får anses vara förtidspensione— ringens uppgift. Detta gäller i vart fall efterlevandepensioner till vuxna, som i många fall är avsedda att utges endast under en omställningspe- riod. Oavsett vilken pensionsform det rör sig om är det enligt vår upp— fattning, på samma sätt som när det gäller det ovan diskuterade kvalifi— kationsvillkoret, viktigt att upprätthålla kravet på att det är de aktuella inkomsterna som skall ha störst betydelse då det gäller att bestämma storleken på den inkomst som den avlidne skulle förväntas ha haft om dödsfallet inte hade inträffat. Detta skulle inte bli resultatet om in- komster längre tillbaka i förvärvslivet skulle få lika stor betydelse som inkomståren närmast före dödsfallet. Om den avlidne några år före dödsfallet av hälsoskäl tvingats minska sina inkomster är det heller inte orimligt att detta skall påverka bedömningen av vilken standard som familjen levt på och också skulle förväntas ha levt på under den närmast dödsfallet efterföljande tiden mot bakgrund av de inkomster som den
avlidne då kunde förväntas tillföra familjen. Om den avlidne hade minskat sina inkomster för att t.ex. ta hand om små barn hade det vis- serligen kunnat förväntas att inkomsterna åter skulle komma att öka inom kort. I sådant fall kan emellertid inkomstbortfallet helt eller delvis komma att kompenseras av att pensionsgrundande belopp för bamår kan tillgodoräknas den pensionsberättigade och att sådan pensionsrätt, enligt vad som kommer att utvecklas i avsnitt 8.4, kommer att ingå i beräkningsunderlaget.
Mot bakgrund av det ovan anförda har vi inte funnit skäl att föreslå en alternativ beräkningsregel där hänsyn tas till inkomster längre tillba- ka i tiden vid beräkning av den tänkta framtida inkomsten. Det skall emellertid i detta sammanhang åter framhållas att inkomstema längre tillbaka i tiden än fem är alltid kommer att beaktas vid beräkningen av den avlidnes faktiskt intjänade pensionsrätt fram till dödsfallstidpunk- ten, även om de inte kommer att påverka beräkningen av antagandein- komstens storlek.
Våra förslag innebär sammanfattningsvis att det vid beräkning av underlaget för inkomstgrundad efterlevandepension skall tillgodoräknas pensionsrätt även för tid fr.o.m. det år dödsfallet inträffade, under förut- sättning att den avlidne tillgodoräknats pensionsrätt för minst tre av de fem åren närmast före detta år. Den framtida pensionsrätten skall beräk- nas på grundval av medeltalet av den avlidnes inkomster under de fem åren närmast före dödsfallsåret, varvid skall bortses från de två år då den avlidne hade högst respektive lägst inkomst. Den sålunda beräknade antagandeinkomsten skall därefter läggas till grund för beräkning av pensionsrätt för ettvart av åren fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.
8.4. Närmare om pensionsunderlaget
Vårt förslag: Underlaget för beräkning av efterlevandepension skall utgöras av den pensionsbehållning som registrerats för den avlidne i det reformerade ålderspensionssystemet (faktisk pensionsbehållning) jämte i förekommande fall pensionsbehållning beräknad på grundval av antagandeinkomst (antagen pensionsbehållning). Pensionsbehåll- ningen skall därvid i sin helhet beräknas som om pensionsrätt tillgodo- räknats endast som inkomstpension i fördelningssystemet och där ut— gjort 18,5 % av ålderspensionsunderlaget. Till grund för beräkningen av efterlevandepension skall läggas såväl pensionsgrundande inkoms—
ter som — under förutsättning att den avlidne uppfyllt förvärvsvillkoret — pensionsgrundande belopp.
I det föregående har fastslagits att efterlevandepension skall beräknas på grundval av den avlidnes intjänade pensionsrätt fram till dödsfallstid- punkten och under vissa förutsättningar även på grundval av pensions- rätt på framtida antagna inkomster. Begreppen pensionsgrundande in- komst, pensionsbehållning och pensionsrätt har hittills använts utan att det närmare fastslagits vad begreppen innebär såvitt avser beräkningen av efterlevandepension. I det följande skall närmare behandlas innebör- den av dessa begrepp. Därefter berörs i avsnitt 8.5 frågor kring beräk- ningen av årlig efterlevandepension till barn och vuxna efterlevande.
Enligt dagens regler för tilläggspensioneringen beräknas efterlevan- depension på samma underlag som ålderspension och förtidspension, dvs. på grundval av faktiskt registrerade och under vissa förutsättningar antagna framtida pensionspoäng. Tanken bakom att även i fortsättning— en lägga ett pensionsunderlag till grund för beräkningen av olika efter- levandeförmåner är att beräkningen då kan ske på grundval av den årli— ga pensionsrätt som registrerats för den avlidne inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet och som, tillsammans med tidigare års pensionsrätt, resulterar i en pensionsbehållning i ålderspensione— ringens fördelningssystem. Detta ställer emellertid krav på vissa över- väganden som har samband med det reformerade ålderspensionssyste— mets grundläggande konstruktion.
Till grund för beräkning av pensionsrätt i det reformerade ålderspen- sionssystemet skall ligga inte bara den försäkrades pensionsgrundande inkomster utan även pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst enligt ATP—systemet, för barnår och vid plikttjänst- göring. I beslutet att välja ett pensionsunderlag som grund för beräk- ningen av efterlevandeförmåner ligger naturligtvis att förmånens storlek då blir beroende av den avlidnes pensionsgrundande inkomster. En särskild fråga är emellertid om även pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats den avlidne inom ramen för ålderspensionssystemet skall läggas till grund för beräkning av efterlevandepension, liksom för beräkning av antagandeinkomst i fall då sådan skall beräknas.
Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst innebär att en person som uppbär förtidspension (enligt hittillsvarande regler för ATP) beräknad - förutom på grundval av den faktiska pen- sionsrätten - på grundval av antagandepoäng, tillgodoräknas ålderspen- sionsrätt för dessa antagna framtida inkomster genom att han tillgodo— räknas ett särskilt pensionsgrundande belopp på grundval av den fiktivt
antagna inkomsten. Det pensionsgrundande beloppet kan således — vid hel förtidspension ett helt år och inga sidoinkomster - utgöra hela för- tidspensionärens pensionsunderlag för det året. En ordning som innebär att detta pensionsgrundande belopp inte skulle ligga till grund för be— räkning av efterlevandepension vore enligt vår uppfattning inte rimlig, eftersom detta i så fall skulle kunna resultera i att efterlevandepensionen efter en person som blivit förtidspensionär i unga år skulle kunna bli
mycket låg och att antagandeinkomst för efterlevandepension inte heller skulle tillgodoräknas den som förtidspensionerats högre upp i åldrarna, ett antal år före det dödsfallet inträffat. Vi föreslår bl.a. med hänsyn härtill att pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagan- deinkomster skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepen— sion på samma sätt som pensionsgrundande inkomster.
Det som nu sagts om beräkning av ålderspension för förtidspensionä— rer gäller enbart förtidspension som är beräknad enligt nuvarande regler. Förtidspensionsutredningen har, som utvecklats närmare i avsnitt 6.4, föreslagit att förtidspension i framtiden skall beräknas på grundval av den försäkrades inkomster i anslutning till pensionsfallet. En person som uppbär förtidspension beräknad enligt dessa regler skall enligt för- slaget tjäna in rätt till ålderspension genom att den inkomstrelaterade förtidspensionen och i förekommande fall även grundskyddet i form av ett garantibelopp till förtidspensionärer utgör pensionsgrundande in— komst. Den som har inkomstrelaterad förtidspension och som inte har fyllt 60 år skall utöver denna pensionsgrundande inkomst, även tillgo— doräknas ett pensionsgrundande belopp som motsvarar skillnaden mel- lan utgående förtidspension och antagandeinkomsten. Även med den sålunda föreslagna konstruktionen eller med någon därmed näraliggan- de bör utgångspunkten enligt vår uppfattning vara att de belopp som genererat ålderspensionsrätt också bör läggas till grund för beräkning av efterlevandepension. Slutlig ställning härtill kan dock tas först sedan det klarlagts hur förtidspensioneringen kommer att utformas för framtiden och vilka regler som kommer att gälla för förtidspensionärers intjänande av ålderspensionsrätt.
Såvitt gäller pensionsgrundande belopp för bamår och plikttjänstgö- ring gör sig olika aspekter gällande. I de fall pensionsrätt för bamår helt och hållet utgör en "inkomstersättning" skulle det te sig märkligt att inte låta även denna "inkomstersättning" påverka storleken på efterlevande- pensionen. Om däremot det pensionsgrundande beloppet har tillgodo- räknats på grundval av något av de alternativ som inte är relaterat till den enskildes egna inkomstförhållanden, skulle det möjligen te sig mer tveksamt att låta sådan fiktiv inkomst påverka storleken på efterlevan- depensionen. Vidare skulle det kunna hävdas att ett pensionsgrundande belopp inte till någon del påverkat den standard på vilken den avlidne och hans familj levt. Som argument för att pensionsgrundande belopp för bamår ändå skall påverka efterlevandepensionen kan emellertid hävdas att det i princip är en tänkt ålderspension som skall ligga till grund för beräkningen, varför det skulle krävas starka skäl att utesluta pensionsgrundande belopp för bamår. Administrativa skäl talar dess— utom starkt för att hänsyn tas till pensionsgrundande belopp för såväl bamår i alla dess former som vid plikttjänstgöring. I annat fall skulle det krävas en ständig särreglering av den pensionsrätt som härrör från dessa pensionsgrundande belopp. I ålderspensionssystemet kommer en sådan
särregistrering att bli nödvändig endast om den försäkrade inte uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret. Förvärvsvillkoret innebär i korthet att pen- sionsgrundande belopp för bamår och vid plikttjänstgöring inte resulte— rar i någon faktisk pensionsutbetalning om den försäkrade inte haft pensionsgrundande inkomster som under ettvart av fem år uppgått till minst två inkomstbasbelopp.
Enligt vår uppfattning talar övervägande skäl för att pensionsgrun- dande belopp bör ingå i pensionsunderlaget även vid beräkningen av efterlevandeförmåner. Diskussionen har emellertid hittills främst avsett beräkningen av den faktiska pensionsrätten. Enligt vår uppfattning är emellertid utgångspunkterna i princip desamma när det gäller frågan om ingångskraven för beräkning av antagandeinkomst för efterlevandepen— sion är uppfyllda och vilket underlag som skall ligga till grund för be- räkning av storleken av sådan antagandeinkomst. Även 1 dessa hänseen— den bör således enligt vår mening pensionsgrundande belopp tas i be- aktande.
En förutsättning för att pensionsrätt för bamår respektive plikttjänst- göring skall beaktas vid beräkningen av efterlevandepension bör dock vara att den avlidne vid dödsfallet har uppfyllt det nyss nämnda för- värvsvillkoret. Vid bedömningen av om detta villkor är uppfyllt vid beräkningen av efterlevandepension bör emellertid under vissa förut- sättningar hänsyn tas även till storleken på den beräknade antagandein- komsten. Om den pensionsgrundande inkomst eller de pensionsgrun— dande belopp som legat till grund för antagandeinkomstberäkningen medför att den antagandeinkomst som beräknas för varje år för vilken sådan tillgodoräknas uppgår till minst två inkomstbasbelopp, bör detta kunna leda till att förvärvsvillkoret anses uppfyllt. Om den avlidne såle— des haft pensionsgrundande inkomst under tre år av de fem åren före dödsfallet (och inte dessförinnan har uppfyllt förvärvsvillkoret) skall förvärvsvillkoret alltså kunna vara uppfyllt om den beräknade antagan— deinkomsten uppgår till minst två inkomstbasbelopp. Den avlidne får då tillgodoräknas en pensionsgrundande inkomst även för ett visst antal år efter dödsfallet och kan härigenom komma att uppfylla kravet på fem år med pensionsgrundande inkomst om minst två inkomstbasbelopp.
Utgångspunkten för beräkningen av efterlevandepension skall alltså enligt våra förslag vara den avlidnes intjänade pensionsrätt i det refor- merade ålderspensionssystemet. Pensionsrätt skall i detta system tillgo- doräknas dels som inkomstpension i ett fördelningssystem, dels som premiepension i ett premiepensionssystem. För de personer som kom— mer att få sin pensionsrätt beräknad helt enligt det reformerade systemet kommer 16 % av den försäkrades pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp (pensionsunderlaget) att tillgodoräknas som inkomstpension och resterande del - 2,5 % härav - som premiepension. Vi har i våra allmänna överväganden (avsnitt 7.3.1) berört frågan om vilken del av pensionsrätten som skall läggas till grund för beräkningen
av efterlevandepension. Frågan avser alltså huruvida beräkningen skall grundas enbart på den pensionsrätt som har tillgodoräknats som in- komstpension - 16 % - eller om även den pensionsrätt som har tillgodo- räknats i premiepensionssystemet skall påverka beräkningen av efterle- vandepension.
Inom den reformerade ålderspensioneringens premiepensionssystem skall det finnas möjlighet även till ett frivilligt efterlevandeskydd. Skyddet skall bekostas av den försäkrade och skall kunna tecknas en- dast i situationer där det typiskt sett föreligger behov av ett efterlevan- deskydd. Under den s.k. spartiden (se närmare avsnitt 4.2.4) är efterle— vandeskyddet utformat som en ren riskförsäkring där den försäkrade kan välja mellan två olika fixa försäkringsbelopp. Under pensionstiden innebär efterlevandeskyddet att pensionen till den försäkrade räknas om att gälla på både hans eget och hans makes (eller motsvarandes) liv; pensionen utges alltså så länge någon av dem lever. Omräkningen inne— bär att den försäkrades egen ålderspension sänks så mycket som behövs för att tillgodohavandet skall räcka under båda makarnas beräknade livstid.
Som vi framhållit i avsnitt 7.3.1 bör den möjlighet till frivilligt efter- levandeskydd som föreslagits inom ramen för premiepensionssystemet inte påverka utformningen av den allmänna efterlevandepensioneringen. De effekter som förvaltningen inom premiepensionssystemet inneburit eller den omständigheten att den avlidne där tecknat eller inte tecknat ett frivilligt efterlevandeskydd bör alltså inte påverka storleken på ef- terlevandepensionen inom den allmänna pensioneringen. Avgörande bör i stället vara dels vilken nivå på efterlevandepensionen som efter- strävas, dels vilket underlag som är administrativt mest lätthanterligt.
Ett underlag som innebär att enbart pensionsrätt som tillgodoräknats som inkomstpension läggs till grund för beräkningen vore möjligen att föredra från administrativ synpunkt. Detta skulle emellertid innebära att efterlevandepensionen efter personer födda år 1954 eller senare skulle beräknas enbart på grundval av 16 % av de pensionsgrundande in— komsterna och beloppen medan efterlevandepension efter personer som är födda tidigare skulle beräknas på ett högre underlag. Med detta alter- nativ skulle inte heller uppnås den nivå på efterlevandeskyddet som vi eftersträvar. En sådan lösning är därför inte lämplig. Enligt vår uppfatt- ning bör i stället ett underlag som motsvarar 18,5 % av pensionsunder- laget läggas till grund för beräkningen. Vi anser, på samma sätt som inom ramen för förslaget om beräkning av garantipension, att underla- get skall beräknas som om hela pensionsrätten — 18,5% - hade tillgodo— räknats som inkomstpension i fördelningssystemet. Uppgifter om in- komstpension beräknad efter avgiftssatsen 18,5 % kommer, med hänsyn till beräkningen av garantipension, redan att finnas registrerade och beräkningen av efterlevandepension enligt den av oss föreslagna meto-
den kommer därför inte att leda till några nya administrativa problem eller ställa krav på fler särregistreringar.
Till grund för beräkningen av efterlevandepension skall således en— ligt vårt förslag läggas den avlidnes pensionsrätt i form av inkomstpen- sion beräknad på 18,5 % av pensionsunderlaget (pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp). Sådan pensionsrätt tillgodo- räknas årligen och summan av de årliga pensionsrättema utgör den av- lidnes pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet. I detta sker emellertid årligen vissa förändringar av den sålunda beräkna— de pensionsbehållningen. Varje år görs t.ex. en omräkning med ett in- komstindex som följer inkomstutvecklingen, ett tillägg av s.k. arvsvins— ter och ett avdrag för förvaltningskostnader. Frågan är om dessa omräk— ningar skall påverka även beräkningen av efterlevandepension.
När det gäller spörsmålet om indexering kan konstateras att den pen— sionsrätt som för ett visst är fastställs för den försäkrade i fördelnings- systemet, tillsamrnans med den pensionsrätt som har fastställts under tidigare år, bildar den försäkrades pensionsbehållning. Eftersom det kan förflyta lång tid från det att pensionsrätt fastställs till dess att denna rätt faller ut i form av pension skall värdet av pensionsbehållningen årligen räknas om med hänsyn till den procentuella förändringen i ett index benämnt inkomstindex. Inkomstindex skall fastställas för varje kalen- derår och skall för år 1999 vara 100,00. Indexförändringen återspeglar utvecklingen av genomsnittlig pensionsgrundande inkomst för personer som är mellan 16 och 64 år.
Till den del beräkningen av efterlevandepension utgår från den fak— tiska pensionsbehållningen kommer denna således, när efterlevande- pensionsbeloppet skall beräknas, redan att vara uppräknad till en för tidpunkten aktuell inkomstnivå. Det är enligt vår uppfattning självfallet att den omräkning som faktiskt har gjorts skall påverka även storleken på efterlevandepensionen.
Frågan är emellertid hur beräkningen av antagandeinkomst skall gö- ras. Denna beräkning kommer enligt förslaget ovan att grunda sig på de uppgifter om den årliga pensionsrätt som registrerats under de aktuella åren före dödsfallet. Detta innebär att det är de årliga pensionsunderla- gen under fem år före det år dödsfallet inträffade som kommer att ligga till grund för beräkningen av den inkomst som den avlidne skulle antas ha haft fr.o.m. dödsfallet och fram till en tänkt ålderspensionering. Om dessa uppgifter lades till grund för beräkningen utan att någon justering gjordes, skulle det normalt innebära att inkomsterna skulle våga tyngre ju närmare dödsfallet de är intjänade. Antagandeinkomsten skulle alltså komma att beräknas utan att hänsyn skulle tas till vare sig prisföränd- ringar eller förändringar i den allmänna inkomstnivån. Detta är enligt vår uppfattning inte rimligt. Vid antagandeinkomstberäkningen bör i stället, som fastslagits i avsnitt 8.3, pensionsunderlaget för de olika åren likställas i värdehänseende.
En särskild fråga är om det härvid är förändringen i inkorrrstindex som, på samma sätt som gäller i övrigt för pensionsbehållningen, skall beaktas eller om beräkningen i stället skall ske med hänsyn till föränd- ringen i den allmänna prisnivån, dvs. med prisindex. Syftet med indexe— ringen är enligt vår uppfattning främst att anpassa de inkomster som ligger till grund för beräkningen till de inkomstnivåer som råder vid tidpunkten för beräkningen. Vi föreslår därför att indexeringen görs utifrån ett inkomstindex. Detta bör utgå från det inkomstindex som till— lämpas inom ålderspensionssystemet. Enligt regeringens beskrivning i prop. 1997/98:151 kan det komma att inträffa att detta inkomstindex i vissa fall bromsas i situationer där systemets finansiella stabilitet hotas. Ett lagförslag till automatisk balansering av fördelningssystemets eko— nomiska ställning bör enligt vad som uttalats i propositionen kunna föreläggas riksdagen i början av år 1999. En sådan tillfällig justering av inkomstindex bör enligt vår uppfattning inte påverka uppräkningen av inkomstunderlaget för antagandeinkomstberäkningen inom efterlevan- depensionssystemet.
Antagandeinkomstberäkning skall således enligt vårt förslag göras sedan pensionsunderlaget för respektive år har räknats upp med in— komstindex till det värde som underlaget skulle ha haft om de inkomster m.m. som ligger till grund för pensionsunderlaget hade tjänats in vid samma tidpunkt. Det förefaller vid en sådan beräkning naturligt att räk— na om pensionsunderlagen till det värde de skulle ha haft året före döds- fallsåret, dvs. det sista år som skall beaktas vid beräkningen. Med hän- syn till ålderspensionssystemets konstruktion skulle detta emellertid
innebära att en indexuppräkning inte kommer att beaktas, nämligen den som räknar om inkomsterna till värdet under det första år för vilket an— tagandeinkomst beräknas. Pensionsunderlaget för respektive år bör av denna anledning räknas om t.o.m. ingången av dödsfallsåret.
För dem som avlider i förvärvsaktiv ålder kommer intjänade pen— sionsrätter aldrig att ge upphov till någon utgående ålderspension. Den pensionsrätt som härigenom kommer att stå outtagen inom det reforme- rade ålderspensionssystemet skall enligt reglerna för den reformerade ålderspensioneringen tillfalla det övriga försäkringskollektivet som s.k. arvsvinster. Inom fördelningssystemet skall tilldelning av arvsvinster normalt sett ske under den förvärvsaktiva tiden.
Arvsvinsttilldelningen innebär alltså att den pensionsbehållning som finns registrerad för den avlidne innehåller inte enbart pensionsrätt som är beroende av storleken på pensionsgrundande inkomster och belopp utan även pensionsrätt efter avlidna i samma årsklass. Eftersom pen— sionsbehållningen, enligt vad som beskrivits ovan, skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension kommer arvsvinsttilldel- ningen sålunda att påverka även storleken på efterlevandepensionen. Principiellt sett skulle detta naturligtvis kunna ifrågasättas. Arvsvinster- na är en följd av att ålderspensionsavgifter inbetalade i ålderspensions—
systemet inte ger upphov till någon utgående pension och har principi- ellt inte något med efterlevandepensioner att göra. Det skulle emellertid inte utan betydande administrativa komplikationer vara möjligt att skilja ut arvsvinster från den övriga pensionsbehållningen. En sådan separe— ring skulle innebära att den avlidnes pensionsbehållning inte skulle kunna läggas till grund för beräkningen och att det i stället skulle krävas att det tas fram uppgifter om den årliga pensionsrätten före tillägg av arvsvinster. En sådan ordning anser vi oss inte kunna förorda.
När det gäller beräkningen av antagandeinkomst förhåller det sig emellertid något annorlunda. Denna beräkning kommer enligt värt för— slag att grunda sig på uppgifter om den avlidnes pensionsunderlag under de aktuella åren före dödsfallet (vilka uppgifter finns registrerade av andra skäl). Pensionsunderlagen för dessa år räknas sedan för ettvart av åren upp med förändringen i inkorrrstindex enligt vad vi föreslagit ovan. I det sammanhanget torde det vara rimligt att det är den avlidnes pen- sionsunderlag såsom det ursprungligen fastställts för ettvart av åren som beaktas, dvs. utan hänsyn till senare tillkommen ökning i form av arv— svinstfördelning.
Ytterligare en omräkning som bör nämnas i detta sammanhang är den minskning av pensionsbehållningen i fördelningssystemet som årligen kommer att ske för att täcka en del av kostnaderna för förvaltning av ålderspensionssystemets fördelningsdel. Förvaltningskostnadema skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60 % täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Denna andel skall sedan ökas efter år 2001 med 2 procentenheter per år fram till år 2021. Minskning- en av pensionsbehållningarna skall ske genom att dessa räknas om med en förvaltningskostnadsfaktor. Denna faktor skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestärrrrner. Metoden innebär att förvaltningskostnaden tas ut årligen av de försäkrade så länge de deltar som förvärvsaktiva i systemet. Enligt de bedömningar som redovisas i regeringens proposition 1997/981151 kan det bli fråga om en årlig nedjustering av pensionsbehållningen med knappt 0,02%.
När det gäller frågan huruvida justeringen av pensionsbehållningarna för att täcka kostnaden för förvaltningen av ålderspensionssystemet skall påverka beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget gör sig samma argument gällande som beträffande den årliga omräkningen med hänsyn till arvsvinster. Det förhållandet att pensionsbehållningen har rrrinskat med hänsyn till kostnaden för förvaltningen av fördelningssys- temet har principiellt sett inte något med efterlevandepensionemas storlek att göra. En lösning som innebär att man lägger den avlidnes pensionsbehållning utan hänsyn till nämnda omräkning till grund för beräkningen skulle emellertid innebära betydande administrativa komp- likationer och kan därför inte förordas.
Vi anser därför att beräkningen av efterlevandepension på grundval av den avlidnes faktiska pensionsbehållning även i detta avseende bör
göras genom att den avlidnes pensionsbehållning vid utgången av året före dödsfallsåret läggs till grund för beräkningen. När det gäller beräk— ningen av antagandeinkomstens storlek bör det emellertid, som beskri- vits ovan, vara den avlidnes fastställda pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för de aktuella fem åren före dödsfallet som läggs till grund för beräkningen. Detta innebär att den årliga minskningen av pensionsbehållningen med hänsyn till den s.k. förvalt- ningskostnadsfaktom inte korrrrner att påverka beräkningen av antagan- deinkomstens storlek.
Vårt förslag innebär alltså att beräkningen av efterlevandepension sker med utgångspunkt i uppgifter om den avlidnes pensionsbehållning i fördelningssystemet. Vi har därvid funnit att de omräkningar som årli— gen görs i detta system, med hänsyn till bl.a. arvsvinsttilldelning och förändringar i inkomstindex, av bl.a. administrativa skäl bör påverka även beräkningen av efterlevandepension. Ytterligare en situation som bör övervägas är hur efterlevandepension skall beräknas i situationer då den avlidne inte har erlagt avgifter till ålderspensionssystemet i den omfattning som har fastställts och därför inte har tillgodoräknats pen- sionsrätt för ålderspension fullt ut.
Det reformerade pensionssystemet skall, i likhet med vad som i dag gäller för ATP-systemet, finansieras med tre typer av avgifter: arbetsgi— varavgifter och egenavgifter i form av ålderspensionsavgift samt allmän pensionsavgift. Arbetsgivaravgifter tas endast ut på lön och andra er- sättningar som hos mottagaren utgör inkomst av anställning och det är då arbetsgivaren som är avgiftsskyldig. Egenavgifter tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete och avgiftsskyldigheten åligger den som har haft denna inkomst. Allmän pensionsavgift tas ut både på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Vad gäller lön och andra ersättningar som utgör inkomst av anställning ansvarar arbetsgi- varen för att preliminär inbetalning görs av de allmänna pensionsavgif— tema. När det gäller inkomst av förvärvsarbete svarar den som har in- komsten för att inbetalning görs, såväl preliminärt som slutligt.
Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av anställning är, på samma sätt som pensionspoäng i ATP-systemet, oberoende av om arbetsgivaren har betalat arbetsgivaravgifter och av för arbetstagaren innehållna all— männa pensionsavgifter. Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av anställning tillgodoräknas således fullt ut oberoende av om avgift er- lagts eller ej.
När det gäller egenavgifter till försäkringen för tilläggspension skulle pensionsrätt enligt tidigare regler inte tillgodoräknas för in— komst av annat förvärvsarbete om inte tilläggspensionsavgiften var till fullo betald inom föreskriven tid. Sedan den 1 november 1997 är des- sa regler emellertid ändrade. Ändringarna har samband med införan- det av skattebetalningslagen (19972483). Denna lag innebär att det för varje skatte- eller avgiftsskyldig skall finnas ett skattekonto. För egen—
företagare, dvs. den som har F-skatt, skall samtliga redovisningar och betalningar bokföras löpande på skattekontot. Den s.k. likafördel— ningsmetoden skall tillämpas, vilket innebär att varje betalning av en skatt eller en avgift skall behandlas lika, dvs. om endast en viss del av det sammanlagt debiterade skatte- eller avgiftsbeloppet har betalats anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som betal- ningen utgör av det sammanlagda skatte- eller avgiftsbeloppet. Någon särbehandling sker inte längre av ålderspensionsavgiften. Utgångs- punkten är nu att tillgodoräknandet av pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete skall ske för den del av inkomsten för vilken ålderspensionsavgift anses vara betald.
De nu beskrivna principerna har överförts till det reformerade ål- derspensionssystemet. Vad som skall gälla beträffande betalning av ålderspensionsavgift skall enligt lagen om inkomstgrundad ålderspen- sion även gälla beträffande utebliven betalning av allmän pensionsav- gift hänförlig till inkomster av annat förvärvsarbete.
Mot denna bakgrund har i lagen om inkomstgrundad ålderspension tagits in en bestämmelse som innebär att pensionsrätt hänförlig till inkomster av annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas med en andel som motsvarar den andel av ålderspensionsavgift och allmän pen- sionsavgift som anses betald enligt skattebetalningslagen. Om avgift har betalts till viss del, skall pensionsrätt fastställas för den del av inkomsten för vilken betalning anses ha erlagts. Samma andel av skatter och avgifter som har betalats för hela inkomsten, oavsett hur hög denna har varit, skall användas vid beräkningen av hur stor andel av pensionsrätten som skall fastställas. Pensionsrätt däremot räknas endast på inkomster upp till det s.k. intjänandetaket. Den som t.ex. har en inkomst som motsvarar 15 gånger inkomstbasbeloppet men endast har betalt 75 % av sina skatter och avgifter på denna inkomst skall endast tillgodoräknas 75 % av pensionsrätten (som beräknas på in- komster upp till 7,5 gånger inkomstbasbeloppet).
Den pensionsbehållning som således enligt vårt förslag kommer att ligga till grund för beräkning av efterlevandepension kommer, om inte några särregler införs, att storleksmässigt vara beroende av i vilken omfattning den avlidne har erlagt ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift som är hänförlig till inkomst av annat förvärvsarbete. Sett ur ett rent principiellt perspektiv skulle det naturligtvis kunna ifrågasättas om storleken på efterlevandepensionen bör vara beroende av om ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift har erlagts och inte i stället av om efterlevandepensionsavgift har erlagts eller inte Ålderspensionsavgiftema och de allmänna pensionsavgiftema är av- sedda att finansiera ett finansiellt självständigt ålderspensionssystem och har inte något med finansieringen av efterlevandepensioneringen att göra. Våra förslag innebär emellertid att vi föreslår ett underlag för hur inkomstgrundad efterlevandepension skall beräknas. Uppgifter för
detta underlag hämtas ur det reformerade ålderspensionssystemet och efterlevandepensionen kommer således att utgöra en andel av den pensionsrätt som tillgodoräknats den avlidne. Det har emellertid inte varit fråga om att efterlevandepensionen skall vara en exakt andel av den årliga pensionsrätten. Vi har, som framgått i det förgående, ac- cepterat att t.ex. arvsvinster och omräkningar på grundval av förvalt- ningskostnader kommer att påverka storleken på efterlevandepensio- nen. Efterlevandepensioneringen kommer inte heller enligt våra för- slag att vara ett självständigt system med den koppling mellan avgift och förmån som finns i det reformerade ålderspensionssystemet. Mot denna bakgrund anser vi att det bör kunna godtas att den pensionsbe- hållning som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension är reducerad på grund av att den avlidne inte har erlagt avgifter till ålderspensionssystemet i föreskriven tid.
Det förhållandet att pensionsrätten som ligger till grund för beräk- ningen av efterlevandepension har reducerats på grund av obetalda ålderspensionsavgifter och inte på grund av obetalda efterlevandepen- sionsavgifter torde vidare vara en rent teoretisk fråga. Med hänsyn till den likafördelningsmetod som tillämpas innebär det förhållandet att ålderspensionsavgiften anses betald enbart till viss del att efterlevan— depensionsavgift anses vara betald till bara lika stor del. En reduce- ring av den pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen av ef- terlevandepension på grundval av obetalda efterlevandepensionsav- gifter skulle således ge samma resultat som en reducering på grund av obetalda ålderspensionsavgifter.
Vi föreslår således att några särregler för beräkning av efterlevan- depension i de fall då den avlidne under något eller några år inte fullt ut erlagt avgifter till ålderspensionssystemet inte skall införas. Till grund för beräkningen av efterlevandepension kommer således i dessa fall att ligga den pensionsbehållning som beräknats på grundval av den reducerade pensionsrätten. Om den avlidne för något eller några av de år som ligger till grund för antagandeinkomstberäkning av samma anledning har tillgodoräknats endast viss del av den intjänade pensionsrätten, kommer således denna reducering av pensionsrätten att påverka även beräkningen av antagandeinkomsten för tid efter dödsfallet och alltså härigenom att påverka även storleken på efterle- vandepensionen.
Sammanfattningsvis innebär våra ställningstaganden att beräkningen av efterlevandepension på grund av den avlidnes intjänade pensionsrätt fram till dödsfallstidpunkten görs på grundval av den avlidnes totala pensionsrätt, beräknad som om denna i sin helhet - till 18,5 % av pen- sionsunderlaget - hade tillgodoräknats i fördelningssystemet. Därvid skall såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsgrundande belopp beaktas. Vidare korrrrner den pensionsrätt som ligger till grund för be- räkningen att vara omräknad till det aktuella årets inkomstnivå med
förändringen i inkomstindex. Pensionsrätten kommer också, i samma omfattning som gäller för beräkning av ålderspension, att vara beroende av om den avlidne har erlagt ålderspensionsavgift och allmän pen- sionsavgift som hänför sig till inkomster av annat förvärvsarbete. Pen- sionsbehållningen, dvs. summan av de årliga pensionsrättema, korrrmer att vara uppräknad med årliga tillägg för arvsvinster och reducerad med hänsyn till kostnaderna för förvaltning av ålderspensionssystemets för- delningsdel. Vid beräkning av storleken av antagandeinkomsten för efterlevandepension, dvs. de tänkta inkomsterna som, under förutsätt- ning att den avlidne uppfyllt kvalif1kationsvillkoret, läggs till grund för beräkningen av tänkt framtida pensionsrätt, skall beaktas de pensions— grundande inkomster och belopp (pensionsunderlaget) som har tillgodo- räknats den avlidne under ettvart av de år som är aktuella sedan de årli- ga pensionsrättema räknats om med ett inkomstindex till inkomstnivån vid ingången av dödsfallsåret.
8.5 Fastställande av årlig efterlevandepension
8.5.1 Efterlevandepensionsunderlag
Vårt förslag: Pensionsbehållningen i ålderspensionssystemets för- delningssystem - beräknat på 18,5 % av pensionsunderlaget - samt i förekommande fall en fiktiv pensionsbehållning beräknad på grund— val av antagandeinkomster skall divideras med ett delningstal. Detta delningstal skall motsvara det delningstal som inom ålderspensione- ringens fördelningssystem används för den årsklass som fyller 65 år i januari det år då dödsfallet inträffade. Den sålunda beräknade kvoten utgör det underlag på vilket inkomstgrundad efterlevandepension skall beräknas, efterlevande ensionsunderla et.
Den samlade pensionsbehållning som skall utgöra underlag för efterle- vandepensionen kan enligt vad vi beskrivit i föregående avsnitt komma att bestå dels av faktisk pensionsbehållning utgörande summan - beräk- nad på 18,5 % av pensionsunderlaget - av de årligen fastställda och på viss sätt omräknade pensionsrättema i det reformerade ålderspensions- systemets fördelningssystem, dels av en fiktiv pensionsbehållning som utgörs av summan av de pensionsrätter som beräknats för år med anta— gandeinkomster. På grundval av denna samlade pensionsbehållning skall beräknas en årlig efterlevandepension. Detta bör enligt vår upp- fattning ske på i princip samma sätt som i det reformerade ålderspen- sionssystemets fördelningssystem, dvs. genom att den samlade pen- sionsbehållningen divideras med ett delningstal.
Vid fastställande av det delningstal som skall användas i ålderspen- sioneringens fördelningssystem beaktas återstående livslängd hos be- folkningen vid den ålder då pension börjar lyftas. Denna livslängd be- räknas efter officiell livslängdsstatistik för män och kvinnor avseende en femårsperiod. Genomsnittligt sett lever kvinnor längre än män, men samma delningstal skall gälla så att samma avgiftsinbetalningar till fördelningssystemet ger samma årliga pensionsbelopp oberoende av kön. Vidare tillgodoräknas i delningstalet en viss antagen framtida in- komsttillväxt. På så sätt erhåller pensionären en högre begynnelsepen- sion än om pensionen i stället successivt skulle räknas upp med hänsyn till den totala tillväxten år för år. Definitiva delningstal fastställs för varje årsklass vid ingången av det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder. Vid pensionsuttag före denna tidpunkt skall det årliga pen- sionsbeloppet bestämmas utifrån ett preliminärt delningstal.
För att de olika formerna av efterlevandepension skall kunna utges på nivåer som anknyter till nivåerna enligt nuvarande regler för ATP bör delningstalet vid efterlevandepensionsberäkningen anknyta till de del- ningstal som används vid beräkning av årlig ålderspension. Detta del- ningstal kommer att variera år för år för olika åldersgrupper med hänsyn till förändringar i den officiella livslängdsstatistiken. Efterlevandepen- sionens storlek har emellertid principiellt sett inte något att göra med återstående medellivslängd och med denna livslängdsstatistik, varför den fingradering av delningstalet som krävs inom ålderspensionssyste- met inte är nödvändig här. I stället bör ett mera enhetligt delningstal kunna användas vid beräkning av efterlevandepension.
Vi har mot bakgrund av vad som nu sagts övervägt olika lösningar, bl.a. att fastställa ett särskilt delningstal som skulle användas för beräk- ning av efterlevandepension och som inte skulle förändras i sanrrna utsträckning som delningstalet inom ålderspensioneringen. Vi har dock stannat för att förorda att det delningstal som ett visst är tillämpas i för- delningssystemet för den årsklass som fyller 65 år i januari det år då dödsfallet inträffade bör användas vid beräkning av den årliga efterle- vandepensionen. Detta kommer alltså att innebära olika delningstal för olika är, men det innebär å andra sidan att samma delningstal används för alla efterlevandepensioner som fastställs under ett visst år, vilket torde vara en fördel ur administrativ synvinkel. Förslaget innebär vidare att samma delningstal tillämpas oavsett om dödsfallet inträffat före eller efter 65 års ålder, dvs. oavsett om det finns ett definitivt fastställt del- ningstal inom ålderspensionssystemet eller inte. Även detta torde vara önskvärt ur adrrrinistrativ synvinkel.
Genom att den sammanlagda pensionsbehållningen - faktisk och fiktiv - divideras med det sålunda fastställda delningstalet beräknas ett årligt belopp på vilket efterlevandepension i form av barnpension, om- ställningspension och särskild efterlevandepension kan beräknas. Vi föreslår att detta belopp benämns efterlevandepensionsunderlag.
När det i det föregående har sagts att efterlevandepension beräknas som en viss andel av en tänkt ålderspension bör alltså noteras att det, med hänsyn till olikheterna mellan det delningstal som används inom ålderspensioneringen och inom efterlevandepensioneringen, inte är den ålderspension som rent faktiskt kommer att räknas fram (eller som re- dan har räknats fram) enligt det reformerade ålderspensionssystemet som ligger till grund för beräkningen. Uttryckssättet speglar emellertid principen för beräkningen och underlättar beskrivningen av efterlevan- depensioneringens koppling till den avlidnes livsinkomst.
8.5.2 Beräkning av årlig efterlevandepension, m.m.
Vårt förslag: På grundval av det fastställda efterlevandepensionsun- derlaget skall beräknas en årlig efterlevandepension i form av barnpen- sion, omställningspension och särskild efterlevandepension.
Den utgående efterlevandepensionen skall årligen fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om med inkomstindexets procentuella förändring
reducerad med samma norm som tillämpas inom ålderspensioneringen (följsamhetsindexering).
Vi har i föregående avsnitt lämnat förslag till utformning av det efterle- vandepensionsunderlag som vi föreslår skall läggas till grund för beräk- ningen av efterlevandepension i form av barnpension, omställningspen- sion och särskild efterlevandepension. Förslaget innebär att summan av den avlidnes pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssys- temets fördelningssystem - beräknad som om hela pensionsrätten, 18,5 % av pensionsunderlaget, tillgodoräknats i detta system - och en fiktiv pensionsbehållning, beräknad på grundval av antagandeinkomster för tiden efter dödsfallet fram till en tänkt ålderspensionering, skall divideras med ett delningstal. Den kvot som härvid beräknas utgör ef- terlevandepensionsunderlaget och skall alltså enligt vårt förslag läggas till grund för beräkningen av årlig barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension. Den årliga barnpensionen kommer således att utgöra en viss procentsats av det beräknade efterlevandepen- sionsunderlaget. Detsarrrrna kommer att gälla beträffande årlig omställ- ningspension och särskild efterlevandepension. Våra närmare övervä- ganden kring och förslag till de olika procentsatsema kommer att redo- visas i kapitel 9 och 10.
Enligt nuvarande regler räknas årlig ålderspension, förtidspension och efterlevandepension om varje år i förhållande till förändringen i prisindex. Detta sker genom att samtliga pensionsformer storleksmäs-
sigt är uttryckta såsom utgörande en viss andel av det för året fastställda basbeloppet.
Inkomstpension skall i det reformerade ålderspensionssystemet följ- sarnhetsindexeras. Detta innebär att inkonrstpensionen skall vara kopp-
lad till förändringen i ett index - inkomstindex - som skall spegla ut- vecklingen av genorrrsnittsinkomsten för samtliga försäkrade. Inkonrst- pensionen skall emellertid inte räknas om med hela denna förändring utan med denna förändring minskad med den uppräkning som redan har tillgodoräknats i delningstalet. Följsamhetsindexeringen kan jämförd med dagens prisindexering beskrivas på följande sätt. Om den årliga reala tillväxten uppgår till samma nivå som den s.k. normen - dvs. den uppräkning som har tillgodoräknats i delningstalet - skall inkomstpen- sionen räknas om med prisutvecklingen. Om den reala tillväxten blir högre får pensionären, utöver priskompensationen, ett visst påslag på inkomstpensionen. Vid lägre tillväxt justeras inkomstpensionen ned realt sett, vilket innebär att pensionären inte kompenseras fullt ut för prisutvecklingen.
Utbetalning av inkomstpension skall ske för första gången i januari 2001. Som en konsekvens härav skall de första följsamhetsindexering- arna av inkomstpension ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Följsarn- hetsindexering av ATP—baserad ålderspension skall påbörjas samtidigt.
Den årliga inkomstgrundade efterlevandepensionen bör enligt vår uppfattning räknas om enligt samma regler som gäller för inkomstpen- sionen i det reformerade ålderspensionssystemet. Om de årliga efterle- vandepensionema, i motsats till ålderspensionema, enbart skulle prisin- dexeras skulle pensionsnivån inom de olika pensionsformema kunna utveckla sig i olika riktningar beroende på hur den reala tillväxten i landet blir. Vid en tillväxt som är lägre än den norm som redan tillgodo- räknats i delningstalet skulle en ålderspensionär inte fullt ut kompense- ras för prisutvecklingen medan en efterlevandepensionär skulle få sådan kompensation oavsett inkomstutvecklingen. Vid en motsatt utveckling, dvs. en högre real tillväxt än normen, skulle ålderspensionären däremot få en högre uppräkning än efterlevandepensionären. En följsamhetsin- dexering av den årliga efterlevandepensionen ter sig också naturlig ef- tersom en del av uppräkningen med inkonrstindex redan har tillgodo- räknats i det delningstal som använts för att räkna fram den årliga pen- sionen.
Vi föreslår alltså att inkomstgrundad efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension skall följsamhetsindexeras. Såsom kommer att utvecklas närmare i av- snitt 11.15 skall detta också gälla beträffande indexering av tilläggspen— sion i form av änkepension. Våra överväganden när det gäller frågan om indexering av garantipension till omställningspension, särskild efterle- vandepension och änkepension redovisas i avsnitt 10.35 och 11.15 .
8.5.3 Efterlevandepensionsunderlag vid tidigt eller sent uttag av ålderspension
Vårt förslag: Vid dödsfall som inträffar före 65 års ålder skall, även om den avlidne gjort ett tidigt uttag av ålderspension, efterlevandepension beräknas enligt de regler som vi föreslagit utan hänsyn till uttaget av ålderspension.
Vid dödsfall som inträffar efter 65 års ålder skall efterlevandepension - oavsett vid vilken tidpunkt den avlidne börjar ta ut ålderspension - beräknas på grundval av den avlidnes pensionsbehållning t.o.m. det år då den avlidne fyllt 64 år sedan denna omräknats till värdet vid ingång- en av 65—årsåret, utan hänsyn till uttag av ålderspension, och därefter följsamhetsindexerats fram till ingången av dödsfallsåret.
Pensionsrätt som tjänats in efter det år då den avlidne fyllde 64 år skall inte påverka storleken på efterlevandepensionen.
Inkomstpension skall i det reformerade systemet kunna tas ut fr.o.m. 61 års ålder. Den årliga ålderspensionen beräknas genom att pensionsbe- hållningen divideras med ett delningstal. Delningstalet motsvarar i prin- cip det antal år som individen genomsnittligt sett kommer att uppbära pension. Ett definitivt delningstal fastställs vid ingången av det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder. Vid pensionsuttag före det år då den pensionsberättigade fyller 65 år skall ett preliminärt del- ningstal fastställas. Pension skall sedan vid ingången av det år då den pensionsberättigade fyller 65 år räknas om med det definitiva delnings- talet. Om den pensionsberättigade i stället väljer att ta ut pension först efter 65 års ålder innebär det att delningstalet blir lägre, dvs. den årliga pensionen blir större.
Då inkomstpension skall börja utges beaktas vid beräkningen av den årliga inkomstpensionen så stor del av individens pensionsbehållning som uttaget avser. Om den pensionsberättigade vid en senare tidpunkt ändrar sitt pensionsuttag, dvs. ökar eller minskar uttaget eller återkallar detsamma, räknas den återkallade förmånen åter om till en pensionsbe- hållning. Eftersom inkomstpension har utbetalats under en viss tid är den behållning som skall registreras i samband med återkallandet mind- re än vid den tidpunkt då pensionsförrnånen beviljades.
De frågeställningar som kommer att behandlas i detta avsnitt är hur det förhållandet att den avlidne gjort uttag av ålderspension före 65 års ålder eller tjänat in pensionsrätt efter denna tidpunkt skall påverka be- räkningen av efterlevandepension. Vi har i avsnitt 8.1 konstaterat att den avlidnes pensionsbehållning i ålderspensionssystemet kommer att kunna läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension oavsett om den avlidne vid dödsfallet hade börjat uppbära ålderspension eller inte. I avsnitt 8.2 har vi föreslagit att antagandeinkomst skall beräknas fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64
år. För det fall dödsfallet inträffar före denna tidpunkt görs således ett antagande om att den avlidne skulle ha gått i pension i januari det år han eller hon skulle ha fyllt 65 år. I det reformerade ålderspensionssystemet kommer det emellertid, som antytts ovan, inte att finnas en bestämd pensionsålder på samma sätt som i dagens system. Det kan alltså inträf- fa att den avlidne vid dödsfallet var t.ex. 72 år men fortfarande för- värvsarbetade helt eller delvis och inte hade börjat ta ut ålderspension. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande regler kan pensions- rätt tjänas in även för tid fr.o.m. 65 års ålder. En fråga som uppstår i fall då dödsfallet inträffar vid 65 års ålder eller därefter är om beräkningen av efterlevandepension skall ske på grundval av den pensionsrätt som kan ha tjänats in t.o.m. året före dödsfallsåret eller om det alltid skall vara pensionsbehållningen t.o.m. det år då den avlidne fyllde 64 år, dvs. den ålder som i dag är pensionsålder, som skall läggas till grund för beräkningen.
Oavsett om dödsfallet inträffar före eller efter det år då den avlidne fyller eller skulle ha fyllt 65 år kan det inträffa att den avlidne gjort ett s.k. tidigt uttag av inkomstpension, dvs. gjort ett sådant uttag före det år han eller hon skulle ha fyllt 65 år. Ett uttag av ålderspension innebär, om inga särregler införs, att den pensionsbehållning som enligt våra förslag skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepension är mindre än vad den skulle ha varit om något uttag inte hade skett. Frågan är om en sådan minskning av pensionsbehållningen skall påverka be- räkningen av efterlevandepension.
När det gäller situationen där uttag av ålderspension gjorts före 65 års ålder och pensionsbehållningen till följd härav minskat skulle det i och för sig vara möjligt att lägga den faktiska pensionsbehållningen till grund för beräkningen av efterlevandepension. Detta skulle alltså inne- bära att efterlevandepensionen skulle bli lägre än eljest om den avlidne helt eller delvis tagit ut ålderspension då dödsfallet inträffar. Ett skäl som emellertid talar mot en sådan lösning är att förtida uttag av ålders— pension enligt nuvarande regler i ATP-systemet inte påverkar beräk- ningen av efterlevandepension. Efterlevandepensioneringen och ålders- pensioneringen kommer vidare inte att ha något samband med varandra utöver att det är uppgifter registrerade i ålderspensionssystemets fördel- ningssystem som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepen- sion. De olika systemen kommer t.ex. finansieringsmässigt inte att vara beroende av varandra. En ordning som innebär att efterlevandepension beräknas utan att hänsyn tas till uttag av ålderspension som har gjorts före 65 års ålder torde vidare inte komma att innebära något administ— rativt merarbete. Ett tidigt uttag av inkomstpension skall nämligen inte påverka beräkningen av garantipensionen i det reformerade ålderspen- sionssystemet. Det förhållande att pensionsbehållningen minskat på ] grund av uttaget skall således inte kunna leda till en högre garantipen— sion. Uppgifter om den pensionsberättigades pensionsbehållning vid 65
års ålder utan hänsyn till eventuella uttag av inkomstpension dessförin- nan måste mot denna bakgrund finnas tillgängliga inom ramen för ål- derspensionssystemet.
Vi anser att övervägande skäl talar för att uttag av ålderspension före 65 års ålder inte skall påverka beräkningen av efterlevandepension. Den registrerade pensionsbehållningen, som blivit lägre till följd av uttaget av ålderspension, skall således vid beräkningen av efterlevandepen- sionsunderlaget räknas om till ett belopp som motsvarar pensionsbe- hållningen som den skulle ha varit om uttaget inte hade skett. Beräk- ningen av efterlevandepension skall alltså göras enligt de regler som skulle ha gällt om något uttag av ålderspension inte hade gjorts.
Om dödsfallet inträffar efter det att den avlidne fyllt 65 år, skall vid beräkningen av efterlevandepension beaktas pensionsbehållningen t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år, utan hänsyn till uttaget, sedan pensionsbehållningen räknats om till värdet vid ingången av 65- årsåret (se vidare i det följande om indexering av 65-årsbehållningen och situationen att den avlidne trots pensionsuttaget har tjänat in pen- sionsrätt efter det år då han eller hon fyllde 64 år). Om dödsfallet inträf- far före 65 års ålder, t.ex. vid 63 års ålder, skall, om kvalif1kationsvill- koret är uppfyllt, en antagandeinkomstberäkning göras för tid fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Den av- lidnes pensionsbehållning t.o.m. året före dödsfallsåret, beräknad som om något uttag av ålderspension inte hade skett, samt den beräknade pensionsrätten på grund av antagandeinkomsten utgör således den summa som dividerad med det relevanta delningstalet utgör efterlevan- depensionsunderlaget.
Nästa frågeställning gäller om beräkningen av efterlevandepension skall påverkas av att den avlidne fortsatt att förvärvsarbeta efter 65 års ålder och därvid tjänat in ytterligare pensionsrätt för ålderspension. Det kan därvid förhålla sig så att den avlidne skjutit upp sitt pensionsuttag och fortsatt att förvärvsarbeta vilket medfört att pensionsbehållningen blivit större än den var vid ingången av det år då den avlidne fyllde 65 år. Det kan emellertid också vara så att den avlidne valt att ta ut ålder- spension före 65 års ålder men samtidigt valt att fortsätta förvärvsarbe- ta. En annan situation är att den avlidne visserligen inte tjänat in ytterli-
gare pensionsrätt fr.o.m. 65 års ålder men att han eller hon ändå valt att ta ut ålderspension vid en senare tidpunkt.
Ett skäl som talar för att den efterlevande skall få fördel av att den avlidne fortsatt arbeta efter 65 års ålder är det förhållandet att det re- formerade ålderspensionssystemet bygger på en livsinkorrrstprincip och att det skulle kunna hävdas att denna princip bör ge utslag även beträf- fande efterlevandepensionens storlek. Vidare är tanken beträffande garantipensionen i det reformerade ålderspensionssystemet att även inkomstrelaterad pension intjänad efter 65 års ålder skall påverka ga- rantipensionens storlek. Å andra sidan kommer ålderspensionssystemet
och efterlevandepensioneringen inte att vara beroende av varandra när det gäller t.ex. finansieringen av förmånerna. Våra förslag innebär att den inkomstgrundade efterlevandepensionen skall finansieras genom en särskild efterlevandepensionsavgift (våra överväganden i denna del redovisar vi i kapitel 15). Vi har gjort bedömningen att en sådan avgift inte skall tas ut sedan den försäkrade har fyllt 65 år.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att inte heller uttag av ål- derspension före 65 års ålder skall påverka storleken på efterlevande- pensionen anser vi att pensionsrätt intjänad efter det år då den avlidne fyllde 64 år inte skall beaktas vid bestämmande av efterlevandepen- sionsunderlaget. Det förhållandet att vi föreslår att enbart pensionsrätt som tjänats in t.o.m. det år den avlidne fyllde 64 år skall beaktas och att hänsyn alltså inte skall tas till pensionsrätt som tjänats in därefter t.o.m. månaden före den då den pensionsberättigade fyller 65 år innebär vis- serligen en avvikelse från vad som gäller för beräkning av garantipen- sion inom ålderspensioneringen. Med hänsyn till det sätt på vilket re- gistrering av pensionsrätt är uppbyggd i det reformerade ålderspen- sionssystemet kommer denna skillnad emellertid inte att innebära några administrativa komplikationer.
Det är således enligt vårt förslag den avlidnes 65-årsbehållning som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepensionen. Enligt vad vi sagt ovan skall denna behållning inte påverkas av att den avlidne tjänat in ytterligare pensionsrätt efter det år då han eller hon fyllt 64 år. Frågan är emellertid hur behållningen skall påverkas av de förändringar av den allmänna inkomstnivån eller prisnivån som kan ha inträffat där- efter och fram till dödsfallet. Pensionsbehållningen i ålderspensions- systemet konrrner så länge uttag av pension inte har gjorts att årligen räknas om med inkomstindex. Sedan uttag av ålderspension gjorts kommer den årliga pensionen att följsamhetsindexeras, dvs. en orrrräk— ning med inkomstindex reducerad med normen 1,6. En uppräkning enligt normen har redan tillgodoräknats den pensionsberättigade genom delningstalet. Vi har föreslagit att årlig efterlevandepension skall beräk— nas med tillämpning av samma delningstal som för dem som samma år som dödsfallet inträffade fyller 65 år. Vi anser därför att den pensions- behållning som läggs till grund för beräkningen bör vara följ samhetsin- dexerad fr.o.m. 65 års ålder för att svara mot beräkningen med 65- årsdelningstalet vid dödsfallstidpunkten. Beräkningen kommer därmed att bli densamma oavsett om ålderspension har tagits ut vid döds- fallstidpunkten eller inte.
Vi föreslår således att den pensionsbehållning som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension skall följsarnhetsindexeras för tid fr.o.m. årsskiftet efter det år då den avlidne fyllde 65 år fram till ingången av dödsfallsåret.
Våra förslag innebär sammanfattningsvis att efterlevandepension skall beräknas på grundval av den avlidnes pensionsbehållning som den
skulle ha sett ut vid ingången av det år då den sedermera avlidne upp- nådde 65 års ålder. Vid beräkningen skall bortses från eventuella uttag av ålderspension före 65 års ålder och pensionsrätt intjänad efter denna tidpunkt. Om den avlidne skjutit upp uttaget av ålderspension, skall behållningen så som den var vid ingången av det år den avlidne fyllde 65 år följsamhetsindexeras fr.o.m. årsskiftet därefter fram t.o.m. års- skiftet före dödsfallstidpunkten. Om dödsfallet inträffar före 65 års ål- der skall, oavsett att uttag av ålderspension gjorts, pensionsbehållningen vid 65 års ålder beräknas på samma sätt som om dödsfallet inträffat före det att ålderspension hade kunnat tas ut. Detta innebär alltså att anta— gandeinkomst skall, om förutsättningama för en sådan beräkning är uppfyllda, tillgodoräknas den avlidne för tiden fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år.
En fråga som anknyter till det sistnämnda är hur antagandeinkorrrst- beräkning skall ske i fall då den avlidne under något eller några år före dödsfallet har uppburit ålderspension. Skall ålderspensionsbeloppet betraktas som årets inkomst vid bedömningen av om det föreslagna kvalifikationsvillkoret är uppfyllt liksom vid beräkningen av antagan— deinkomsten? Eller bör det i stället konstrueras en regel om överhopp- ningsbar tid såsom diskuterats i avsnitt 8.1? Utgångspunkten för beräk- ning av antagandeinkomst bör, på samma sätt som beskrivits i avsnitt 8.2, vara att det med stöd av den avlidnes förvärvsmönster åren före dödsfallet kan antas att han eller hon skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta om dödsfallet inte inträffat. För ett år då den avlidne enbart uppburit ålderspension finns det enligt vår uppfattning inte fog för ett sådant antagande. År då den avlidne inte haft någon pensionsgrundande in- komst eller tillgodoräknats pensionsgrundande belopp eftersom han eller hon det året levt på ålderspension bör därför, på samma sätt som i övriga situationer då pensionsgrundande inkomster saknats, inte kunna bidra till att kvalifikationsvillkoret anses uppfyllt eller påverka antagan- deinkomstberäkningen. Det bör i sammanhanget påpekas att den nu diskuterade situationen kan komma att påverka antagandeinkomstbe- räkningen för endast något eller några enstaka år mellan 61 och 65 års ålder, varför det nu anförda endast i mindre utsträckning torde påverka efterlevandepensionens storlek. Vidare skall naturligtvis pensionsgrun- dande inkomster som den avlidne uppburit vid sidan om ålderspensio- nen beaktas och kan, om de uppgår till minst 24% av ett basbelopp, leda till att året ändå beaktas i nu aktuella hänseenden.
8.6 Beräkning av efterlevandepensionsunderlag för avlidna födda år 1953 eller tidigare
Vårt förslag: De av oss föreslagna anpassade reglerna för beräkning av efterlevandepension skall tillämpas i de fall ett dödsfall inträffar efter ikraftträdandet av våra förslag. Beräkning av inkonrstgrundad efterle- vandepension efter en person som är född år 1937 eller tidigare skall i sådant fall ske utifrån en ATP-pension beräknad på grundval av den avlidnes registrerade ATP-poäng, sedan tillägg gjorts med en poäng. Beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension efter en person som är född något av åren 1938-1953 skall ske genom att den kvotdelsbe- räknade pensionsbehållning som registrerats för den avlidne i det re- formerade ålderspensionssystemet räknas upp som om hela pensions- rätten tillgodoräknats i detta system.
Den inkomstgrundade efterlevandepensionen skall enligt våra förslag beräknas på grundval av den avlidnes intjänade pensionsrätt i det re- formerade ålderspensionssystemet. Förslagen innebär att det är den avlidnes pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemets fördelningssystem som läggs till grund för beräkningen, med det un- dantaget att pensionsbehållningen beräknas som om all pensionsrätt motsvarande hela pensionsavgiften — 18,5 % - hade tillgodoräknats i fördelningssystemet. Till denna beräknade pensionsbehållning läggs vidare under vissa förutsättningar en fiktiv pensionsbehållning, beräk- nad på den pensionsrätt som den avlidne skulle antas kunna ha tillgodo- räknats fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Summan av den faktiska och fiktiva pensionsbehållningen divideras därefter med ett delningstal och kvoten härav utgör det årliga efterle- vandepensionsunderlag på vilket barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension skall beräknas.
Den beräkningsmodell som nu beskrivits har som utgångspunkt att den avlidne tillhör en ålderskategori som får sin ålderspension helt be- räknad enligt reformerade regler. Det kommer emellertid under en lång tid efter ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet att inträffa att en person som avlider uppbär eller skulle ha kommit att upp- bära en ålderspension som är beräknad helt eller delvis enligt nuvarande ATP-system.
Personer som är födda år 1937 eller tidigare och som kommer att få sin ålderspension beräknad helt enligt nuvarande ATP—system kommer till största delen att uppbära eller i vart fall vara berättigade till ålders- pension vid ikraftträdandet av de nya reglerna är 2001. Deras ålderspen- sion kommer att bestå dels av en inkomstrelaterad del (tilläggspension inklusive 96 % av ett basbelopp som kompensation för första basbelop- pets inkomster), dels av ett grundskydd i form av en övergångsvis ga—
rantipension. Många efterlevande kvinnor till män i dessa ålderskatego- rier kommer visserligen att vara berättigade till änkepension enligt övergångsbestämmelsema till nuvarande efterlevandepensionsregler, men i de fall förutsättningama för rätt till änkepension inte är uppfyllda (eller i vissa fall då efterlevandepension enligt reformerade regler ger ett bättre resultat) kan det komma att bli frågan om att beräkna efterlevan- depension enligt de reformerade reglerna härför. Änkepensionsreglema blir vidare naturligtvis inte aktuella att tillämpa för efterlevande män. Frågan om tillämpligt pensionsunderlag är dessutom aktuell när det gäller beräkningen av barnpension efter avlidna i dessa åldersgrupper.
Personer som är födda åren 1938-1953 och alltså tillhör den s.k. mellangenerationen i ålderspensionshänseende kommer att få sin ålders- pension beräknad med en viss kvotdel från det reformerade systemet och resterande kvotdel från det nuvarande systemet. I den ATP- baserade kvotdelen kommer att läggas en kompensation för första bas- beloppets inkomster med 96 % av prisbasbeloppet för ogift pensionär och 78,5 % av prisbasbeloppet för gift pensionär. Ju fler kvotdelar med ATP-baserad pension (dvs. ju äldre personen är), desto större betydelse kommer denna högre kompensation att få. Personer som tillhör mel- langenerationen har vidare enligt den s.k. garantiregeln rätt till ett till- lägg till den beräknade ålderspensionen motsvarande skillnaden mellan den tilläggspension de skulle ha uppburit vid ingången av år 1995 och summan av inkomstpension och tilläggspension beräknad enligt refor- merade regler.
Frågan är hur efterlevandepension som beviljas år 2001 och senare skall beräknas för personer i de nu nämnda åldersgrupperna. En första frågeställning är om rätten till efterlevandepension efter dessa personer och storleken på förmånen skall bedömas helt enligt de av oss föreslag— na anpassade reglema eller om bedömningen skall göras enligt de regler som gäller i dag för barnpension, omställningspension och särskild ef— terlevandepension.
En lösning som innebär att nuvarande regler tillämpas vid beräkning- en av efterlevandepension efter de personer som nu avses även efter år 2000 skulle likna de regler som vi, enligt vad som kommer att redovisas i kapitel 11, föreslår beträffande beräkning av änkepension enligt över— gångsbestämmelsema efter ikraftträdande av det reformerade ålders- pensionssystemet. Inkomstgrundad omställningspension skulle med en sådan lösning beräknas till 20 % eller 40 % av den avlidnes tilläggspen- sion. Därtill skulle komma någon form av kompensation för första bas- beloppets inkomster samt grundskydd. Med en sådan lösning skulle alltså för efterlevandepension, som beviljas vid en viss tidpunkt, olika regler komma att gälla t.ex. beträffande rätten till förlängd omställ- ningspension och hur länge inledande omställningspension skall utbe- talas, beroende på när den avlidne var född. Med andra ord skulle två
olika system för beräkning av reformerad efterlevandepension vara tillämpliga samtidigt.
En annan och enligt vår mening bättre lösning är att i stället låta dödsfallstidpunkten vara helt avgörande för vilka regler som skall till- lämpas. Om dödsfallet inträffar före ikraftträdandet av de anpassade efterlevandepensionsreglema, dvs. före år 2001, skall efterlevandepen- sion beräknas enligt nuvarande regler. Om dödsfallet inträffar år 2001 eller därefter skall i stället nya regler tillämpas. Detta kommer bl.a. att innebära att inkomstgrundad omställningspension, enligt vad som konrmer att föreslås i kapitel 10, utges under ett år efter dödsfallet och alltid - oavsett om rätt till barnpension efter den avlidne föreligger sam- tidigt eller inte - med 55 % av den avlidnes efterlevandepensionsunder- lag. Frågan här är emellertid vad som i fall som de nu berörda skall utgöra den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. De reformerade reglerna bygger på ett underlag beräknat från första kronans inkomster medan den tilläggspension som enligt nuvarande regler utgör det in- komstrelaterade underlaget inte ger någon kompensation för första bas- beloppets inkorrrster. Om tilläggspensionen skall användas som under- lag, måste det således på annat sätt kompenseras för denna del av in- komsten.
När det gäller personer som tillhör den äldre generationen i ålders- pensionhänseende vore en möjlighet att lägga den inkomstrelaterade delen av ålderspensionen till grund för beräkningen. Detta skulle såle- des, enligt vad som beskrivits ovan, innebära att beräkningsunderlaget utgörs av tilläggspensionen inklusive tillägget om 96 procent (eller 78,5 procent) av prisbasbeloppet. Detta skulle emellertid ge en högre kom- pensation för första basbeloppets inkomster, vilket i sin tur skulle re— sultera i högre efterlevandepension än vad en beräkning på grund av ett livsinkomstbaserat underlag skulle innebära.
Enligt vår uppfattning bör målsättningen vara att reformerad efterle- vandepension (dvs. barnpension, omställningspension eller särskild efterlevandepension) som beräknas vid ett och samma tillfälle skall - om förutsättningama i övrigt är desamma - bli i princip lika stor oavsett vilken ålderspensionskategori som den avlidne tillhör. Vi har därför strävat efter att försöka konstruera ett underlag som så långt möjligt liknar det underlag som föreslås ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension efter avlidna som är födda år 1954 eller senare.
Vi föreslår att reformerad efterlevandepension efter en person som är född år 1937 eller tidigare skall beräknas på grundval av den avlidnes ATP-poäng med tillägg av en poäng. Detta innebär att kompensationen för första basbeloppets inkomster blir densamma som för inkomsten i övrigt, vilket motsvarar vad som gäller i det reformerade ålderspen- sionssystemet. Detta innebär i och för sig inte att kompensationsgraden i de båda systemen är densamma, men detta är i sig en oundviklig följd av ålderspensionssystemets konstruktion. Den sålunda beräknade me-
delpoängen skall sedan tillägg gjorts med en poäng multipliceras med det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. 60 procent av denna produkt kommer att utgöra det efterlevandepensionsunderlag som - under förutsättning att den avlidne kan tillgodoräknas 30 år med pen- sionspoäng för ATP — skall läggas till grund för beräkningen av årlig efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension.
De utgångspunkter som legat till grund för valet av beräkningsun- derlag för den i ålderspensionshänseende äldre generationen bör tilläm- pas även när det gäller personer som är födda åren 1938-1953 och som tillhör den s.k. mellangenerationen i det reformerade ålderspensions- systemet. Dessa personer kommer i och för sig att ha en inkomstrelate- rad ålderspension beräknad från första kronan, men i den kvotdel som härrör från ATP-systemet kommer att ligga en kompensation för första basbeloppets inkomster som är högre än vad som gäller i övrigt. Om den avlidnes faktiska pensionsunderlag skulle läggas till grund för be- räkningen av efterlevandepension skulle således efterlevandepensionen bli beroende av när den avlidne är född. Ju fler andelar ATP-baserad pension, desto högre skulle efterlevandepensionen bli. Vi anser att det inte är lämpligt att infasningen av ålderspensioneringen skall kunna påverka storleken på efterlevandepensionen på detta sätt.
Eftersom vi anser att de anpassade reglerna om efterlevandepension skall tillämpas fullt ut vid dödsfall som inträffar år 2001 eller senare bör underlaget, på samma sätt som när det gäller personer födda år 1937 eller tidigare, så långt möjligt likna ett reformerat underlag. Detta kan beträffande mellangenerationen enklast ske genom att den kvotdel som härrör från det reformerade ålderspensionssystemet räknas upp som om pensionsrätten i sin helhet hade tillgodoräknats enligt reformerade reg- ler. I stället för att den faktiska pensionsbehållningen i fördelningssys- temet (uppräknad som om pensionsrätt om 18,5 % av avgiftsunderlaget hade tillgodoräknats i detta system) läggs till grund för beräkningen räknas den aktuella kvotdelen som härrör från det reformerade systemet upp från t.ex. 11/20 till 20/20 om den avlidne var född år 1945. Hänsyn bör vid beräkningen inte tas till det tillägg enligt den s.k. garantiregeln som den avlidne varit eller skulle ha varit berättigad till vid beräkningen av ålderspension. Med den nu beskrivna metoden undviks att storleken på det underlag som läggs till grund för beräkningen av efterlevande- pension blir olika beroende på hur stor andel av pensionsrätten som härrör från ATP-systemet. Efterlevandepension efter alla personer som är födda år 1938 eller senare kommer i stället att beräknas på samma underlag oberoende av vilket år de är födda.
Vi föreslår således att efterlevandepension efter en person som avli— der efter ikraftträdandet av de av oss föreslagna anpassade efterlevan- depensionsreglema, dvs. år 2001 eller senare, skall beräknas enligt de av oss föreslagna reglerna som är anpassade till det reformerade ålders—
pensionssystemet. Om den avlidne är född år 1937 eller tidigare skall till grund för beräkning av inkomstrelaterad efterlevandepension läggas den avlidnes efterlevandepensionsunderlag, beräknat på grundval av dennes tilläggspension sedan det till medeltalet av de pensionspoäng som skall ligga till grund för beräkningen gjorts ett tillägg med en po- äng. Om den avlidne i stället är född något av åren 1938-1953 skall pensionsunderlaget i det reformerade ålderspensionssystemet användas som beräkningsgrund genom att den kvotdel som registrerats för den avlidne från detta system räknas upp till 20/20.
9 Förmåner till efterlevande barn
9.1. Inledning
Bampensioneringen kom att få en framträdande plats vid 1990 års förändring av efterlevandepensioneringen. Denna pensionsform an- sågs vara särskilt viktig att värna om och detta resulterade bl.a. i höjda nivåer och förlängd utbetalningsperiod.
Bampensioneringen bör enligt vår mening även i framtiden ha en betydelsefull roll inom efterlevandepensioneringen. Efterlevande barn bör också framdeles tillförsäkras en ekonomisk grundtrygghet och ett standardtillskott som är relaterat till den avlidne förälderns tidigare inkomster.
Vi kommer här inte att lägga fram förslag till några mer ingripande förändringar av bampensioneringens konstruktion. Sålunda anser vi att samma personkrets som i dag är berättigad till barnpension skall vara det även fortsättningsvis. Inte heller i fråga om de nuvarande åldersgränserna föreslår vi några förändringar. Vi har visserligen övervägt en förändring av den s.k. återupptagningsregeln men stannat för att någon sådan inte är påkallad, i vart fall inte med den nuvarande utformningen av föräldrabalkens regler om underhållsskyldighet.
För att än mer stärka ett barns rätt till en garanterad ersättning i de fall barnet förlorar en av eller båda sin föräldrar samt även för att bibehålla överensstämrnelsen mellan samhällets bidrag till barn till särlevande föräldrar genom å ena sidan underhållsstödet och å andra sidan bampensioneringen lägger vi fram förslag till en ny konstruk- tion av grundskyddet inom bampensioneringen så att detta i samtliga fall, dvs. oavsett den avlidnes anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksamhet (eller motsvarande EU-anknytning), leder till en enhetlig garanterad nivå för i Sverige bosatta barn. Vidare föreslår vi i det sammanhanget att detta grundskydd skall, på motsvarande sätt som underhållsstödet, inkomstprövas mot barnets egna inkomster i viss omfattning.
9.2. Personkretsen
Vårt förslag: Den pensionsberättigade personkretsen inom barn- pensioneringen skall vara densamma som enligt nuvarande regler.
I dag utges barnpension till barn vars biologiska far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Pensionsrätt föreligger oavsett om den av- lidne hade vårdnaden om barnet och likaledes oberoende av om denne sammanbodde med barnet vid tidpunkten för dödsfallet. Barnpension utges således även efter en förälder som, t.ex. på grund av äktenskaps- skillnad, separerat från den andra föräldern och skilts från vårdnaden om barnet. Detta förhållande påverkas inte av att den andra föräldern gifter om sig och barnet således får en Styvförälder. Å andra sidan har barnet då inte rätt till pension efter styvföräldem om denne skulle avlida. På motsvarande sätt behåller barnet pensionsrätt efter sina biologiska föräldrar även om barnet vistas hos fosterföräldrar och detta också i fall då vårdnaden anförtrotts en särskilt förordnad vård- nadshavare. Någon rätt till barnpension efter fosterföräldrama upp- kommer däremot inte. Den här beskrivna rätten till pension efter bio- logisk förälder bryts först om barnet adopteras av annan (än make till den avlidna föräldern). I detta fall upphör pensionsrätten efter den biologiska föräldern. I stället uppkommer en rätt till pension efter adoptanten.
Bampensioneringen har sin grund i fanriljerättens regelsystem och har till syfte att lämna ersättning för bortfallet av underhåll. Den över- ensstämmer även med de principer som gäller för arvsrätten. Det är enligt vår uppfattning alltjämt lämpligt att hålla fast vid denna ut- gångspunkt när det gäller den bampensionsberättigade personkretsen. Någon utvidgning av rätten till barnpension till att omfatta andra ka- tegorier än biologiska barn och adoptivbarn bör enligt vår mening inte komma i fråga. Mot detta talar både administrativa och principiella skäl. T.ex. styvbarn och fosterbarn är tillförsäkrade ekonomiskt stöd i förhållande till den biologiska föräldern genom underhållsbidrag eller underhållsstöd (tidigare bidragsförskott) eller i form av barnpension efter honom eller henne.
I fråga om den bampensionsberättigade personkretsen - innefattan- de biologiska bam och adoptivbarn - föreslår vi alltså att nuvarande regler skall kvarstå oförändrade.
9.3. Åldersgränser
Vårt förslag: Åldersgränsema inom bampensioneringen skall vara desamma som enligt nuvarande regler.
Barnpension utges generellt till dess barnet fyller 18 år. Dessutom utges barnpension för förlängd tid om barnet vid fyllda 18 år bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (19731349) eller därefter men innan barnet fyller 19 år återupptar sådana studier. Rätt till förlängd barnpension föreligger längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.
Rätt till förlängt barnbidrag har en elev i grundskola fr.o.m. kvar- talet efter det under vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma gäller elever som deltar i motsvarande utbildning i sameskola, en riksintematskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 & skollagen (198511100) samt elever i särskolan eller specialskolan och elever som deltar i motsvarande utbildning i en fristående skola som är stats— understödd eller står under statlig tillsyn. Sådant förlängt barnbidrag lämnas t.o.m. den månad då eleven slutför utbildningen eller avbryter studierna.
Rätt till studiehjälp föreligger för svensk studerande eller annan studerande som är bosatt i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning för de delar av ett läsår som den studerande be- driver studier av visst slag. Studiehjälp utges fr.o.m. kvartalet efter det under vilket den studerande fyllt 16 år och längst t.o.m. första kalen- derhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år. Även vid sjukfall, tillfällig vård av barn och vid ledighet för vård av närstående kan studiebidrag fortsätta att utbetalas under vissa förutsättningar.
Såväl förlängt barnbidrag som studiebidrag utges med för närva- rande 750 kr per månad.
Före reformen år 1990 gällde olika åldersgränser för rätt till bam— pension från folk- respektive tilläggspensioneringen, nämligen så att barnpension utgick från folkpensioneringen till dess barnet fyllde 18 år men från tilläggspensioneringen till dess barnet fyllde 19 år. Någon rätt till förlängd barnpension för det fall barnet studerade fanns inte.
Under det reformarbete som låg till grund för nuvarande reglering på området fann man det mindre lämpligt att ha olika åldersgränser inom folk- och tilläggspensioneringen, varför det beslutades en en- hetlig generell åldersgräns motsvarande den som tidigare gällt inom folkpensioneringen. Samtidigt befanns behov föreligga av förlängd rätt till barnpension i de fall barnet bedrev studier av visst slag efter sin 18-årsdag. Anledningen till denna konstruktion och till valet av de nu gällande åldersgränserna angavs vara bl.a. vikten av en samordning
med föräldrabalkens regler om underhållsskyldighet på vilka bampen- sioneringens principer bygger. Därmed kom även överensstämmelse att gälla mellan barnpension och de då gällande reglerna för bidrags- förskott.
Det har i detta sammanhang framförts viss kritik mot den nu gäl- lande återupptagningsregeln, dvs. kravet på att ett barn måste ha åter- upptagit studier på grund- eller gymnasieskolenivå före det att barnet fyller 19 år för att det skall ha rätt till barnpension. Samma bestäm- melse fanns tidigare i lagen om bidragsförskott, som sedan den 1 feb- ruari 1997 ersatts av lagen (1996:1030) om underhållsstöd. En kon- sekvens av regeln är att ett barn, som tar studieuppehåll under vårter- minen ett år och som under samma period fyller 19 år, inte är berätti- gad till barnpension till hösten även om barnet då återupptagit sina studier. Om barnet i stället skulle varit fött på hösten samma år, skulle denna konsekvens inte uppkomma. Tidpunkten under året för barnets födelsedag kan således påverka rätten till barnpension.
Någon förändring i förhållande till vad som tidigare gällde för bi- dragsförskott beträffande åldersgränsen för rätt till s.k. förlängt un- derhållsstöd har inte gjorts i lagen om underhållsstöd. Inte heller har någon förändring skett av föräldrabalkens regler om underhållsskyl- dighet vid fortsatta studier efter det att barnet fyllt 18 år. I betänkan- det Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26) föreslogs emellertid en förändring av denna återupptagningsregel för förlängt underhållsstöd och underhållsbidrag. Betänkandet har rerrrissbehand- lats och majoriteten av remissinstansema är positiva till en förändring av regeln. Frågan bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Om och när en förändring kan bli aktuell är emellertid oklart.
Vi har under vårt arbete övervägt en förändring av återupptagnings- regeln inom bampensioneringen, men vi har funnit det rrrindre lämp- ligt att i nuläget föreslå en sådan, eftersom de för bampensioneringen grundläggande reglerna om underhållsskyldighet ännu inte har föränd— rats i motsvarande riktning. Vikten av en stark anknytning mellan en förälders underhållsskyldighet och rätten att uppbära barnpension väger tyngre än de fördelar en omkonstruktion av återupptagningsre- geln inom bampensioneringen skulle kunna leda till i enstaka fall.
Vi anser således att de nu gällande reglerna om hur länge bampen- sion skall kunna utges i de fall det efterlevande barnet studerar på grund- och gymnasieskolenivå skall stå fast och att frågan om en för- ändring härvidlag bör tas upp om och i så fall i samband med att en förändring genomförs av föräldrabalkens regel om underhållsbidrag efter 18 års ålder.
9.4. Underlag och nivåer för inkomstgrundad barnpension
9.4.1. Nuvarande regler
Enligt nuvarande regler, som beskrivits närmare i avsnitt 2.4, sker beräkningen av tilläggspension i form av efterlevandepension på samma underlag såvitt avser både barnpension och de olika förmåner- na till vuxna efterlevande. Barnpension från tilläggspensioneringen utges med viss procentsats av den avlidnes på visst sätt beräknade ålders- eller förtidspension. För ett barn utgör barnpensionen 30 % av denna den avlidnes egenpension. Finns fler pensionsberättigade barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas därefter lika mellan barnen.
Utges barnpension på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 utgör barnpensionen 40 % av den avlidnes egenpension. Före- ligger vid sidan av rätten till barnpension även rätt till tilläggspension i form av änkepension efter den avlidne utgör barnpensionen från tilläggspensioneringen i stället 15 % av samma underlag. Detsanrrna gäller om barnpension utges tillsammans med tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1944 eller tidigare på grund av dödsfall som inträffat efter år 1989. Finns fler pensionsbe- rättigade bam än ett, ökas procenttalen 15 och 40 med 10 för varje ytterligare barn. Den sammanlagda summan fördelas därefter lika mellan barnen. Upphör rätten till tilläggspension i form av änkepen- sion skall, om det dödsfall som ligger till grund för barnpensionen har inträffat efter år 1989, tilläggspension i form av barnpension utges med den kompensationsgrad som gäller för reformerad barnpension, dvs. med 30 % av den avlidnes egenpension. Om dödsfallet i stället har inträffat före år 1990 skall, om rätten till tilläggspension i form av
änkepension upphör, barnpension alltjämt utges enligt äldre regler, dvs. med 40 % av den avlidnes egenpension.
Underlaget för beräkning av barnpension är, som nämnts, den av- lidnes uppburna eller beräknade ålders- eller förtidspension. I de fall den försäkrade avlider i förvärvsaktiv ålder beräknas underlaget till den förtidspension som skulle ha utgått om den avlidne vid dödsfallet skulle ha blivit berättigad till hel förtidspension. Storleken av hel för- tidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 65 års ålder. Pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. det år då pen— sionsfallet inträffar t.o.m. det år då han uppnår 64 års ålder har tillgo- doräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsbe-
räkning med antagandepoäng skall äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenning— grundande inkomst som uppgår till lägst ett belopp som svarar mot det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.
Antagandepoäng beräknas därefter enligt den av två metoder som ger det för den försäkrade förmånligaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år fr.o.m. året för den försäkrades 16- årsdag t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålun- da kornrner i fråga, varvid hänsyn tas till åren med de högsta poäng- talen.
Om förutsättningar inte föreligger för att den avlidne skulle kunna ha fått förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, be— räknas förtidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pen— sionspoäng enligt samma metod som ålderspension vilken utges fr.o.m. den månad den försäkrade uppnår 65 års ålder.
För oavkortad förtidspension eller ålderspension från tilläggspen- sioneringen krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng till- godoräknats den avlidne för minst 30 år.
Om efterlevandepensionema från tilläggspensioneringen och däri- bland barnpension efter en försäkrad sammantagna överstiger den avlidnes egenpension, sätts efterlevandepensionema ned proportio- nellt så att de tillsammans motsvarar dennes uppburna eller beräknade förtidspension eller ålderspension.
9.4.2. Underlag för beräkning av barnpension i ett anpassat efterlevandepensionssystem
I dag baserar sig sålunda efterlevandepensionema på ett ålders- eller förtidspensionsunderlag. I våra direktiv har önskemål framförts om att det även i ett anpassat system skall finnas en ankytning till gällande ålders- och förtidspensionsregler. Det har dock lämnats visst utrymme för oss att föreslå andra lösningar, i vart fall såvitt avser efterlevande— förmåner som skall utges efter försäkrade som avlidit i förvärvsaktiv ålder, dvs. som i dag baserar sig på en uppburen eller beräknad för- tidspension.
Utgångspunkten för våra överväganden är att det nu gällande ål- derspensionssystemet med en folkpensionsdel och en tilläggspen- sionsdel kommer att utmönstras fr.o.m. år 2001 och i stället ersättas av ett livsinkomstrelaterat pensionsunderlag som är beroende av den
försäkrades samtliga under livet intjänade inkomster. Med hänsyn till att ålderspensioneringen sålunda kommer att genomgå en förändring i dess grundvalar bör en motsvarande förändring ske beträffande det beräkningsunderlag som skall ligga till grund för efterlevandepensio- neringen. Det är därför nödvändigt att det tillskapas ett underlag för beräkningen av efterlevandepensioner som bättre harmonierar med de tankegångar som varit vägledande för det reformerade ålderspensions- systemet.
Under detta vårt arbete med att finna ett för efterlevandepensione- ringen lämpligt beräkningsunderlag har vi till en början ställt oss frå- gan vilket syfte bampensioneringen skall fylla i framtiden. Enligt vår uppfattning bör syftet med bampensionema alltjämt vara att trygga efterlevande barns rätt till en likvärdig standard även efter en av eller båda föräldrarnas frånfälle. Ett barn skall således också för det fall att en förälder avlider kunna få en ekonomisk trygghet motsvarande den standard som barnet levt på före dödsfallet och framöver skulle antas ha levt på om den avlidne alltjämt varit i livet. Tanken bör således vara att försöka återskapa den inkomstsituation som skulle ha varit om den försäkrade inte hade avlidit.
I kapitel 8 har vi redovisat våra förslag till beräkningsunderlag för inkomstrelaterade efterlevandeförmåner. Förslagen innebär att samtli- ga förmåner skall beräknas på ett och samma underlag. Vi har av skäl som närmare redovisas i avsnitt 8.1 valt att föreslå ett livsinkomstba- serat pensionsunderlag som grund för beräkningen av efterlevande- förmåner. Detta innebär alltså att barnpension (och även reformerade efterlevandepensioner till vuxna efterlevande) enligt vårt förslag skall beräknas på grundval av den pensionsrätt som rent faktiskt tillgodo- räknats den avlidne i det reformerade ålderspensionssystemet. I de fall dödsfallet inträffar under den försäkrades förvärvsaktiva tid skall under vissa förutsättningar hänsyn tas även till pensionsrätt som det kan antas att den avlidne skulle ha tjänat in fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år han eller hon skulle ha fyllt 64 år (se närmare om förut- sättningama för beräkning av antagen pensionsrätt i avsnitt 8.3). Den sålunda beräknade 65-årsbehållningen, dvs. summan av faktisk och antagen pensionsrätt divideras därefter med ett särskilt delningstal (se närmare härom i avsnitt 8.5.1). Därigenom får man fram det efterle- vandepensionsunderlag som enligt våra förslag skall ligga till grund för beräkningen av den inkomstrelaterade barnpensionen samt den inkomstrelaterade efterlevandepensionen till vuxna efterlevande i form av omställningspension och särskild efterlevandepension.
Detta innebär alltså att bampensioner enligt vårt förslag skall be- räknas på grundval av den ålderspensionsrätt som rent faktiskt tillgo- doräknats den avlidne vid dödsfallet samt även på grundval av en beräknad framtida pensionsrätt i de fall dödsfallet sker i förvärvsaktiv
ålder, under förutsättning att den avlidne haft viss aktuell anknytning till det svenska förvärvslivet.
Enbart ett system som det som här föreslagits kommer att leda till att barn till föräldrar, som helt saknar eller har endast ett lågt efterle- vandepensionsunderlag, inte kommer att få någon eller endast en mycket låg barnpension. Detta har vi ansett vara mindre lämpligt. Ett barn bör oavsett förälderns inkomstförhållanden alltid garanteras en viss miniminivå för att tillförsäkras en fortsatt ekonomisk trygghet på samma sätt som barn till särlevande föräldrar enligt lagen om under- hållsstöd. Vi har därför funnit det påkallat att den inkomstrelaterade och livsinkomstberäknade pensionen också i framtiden kompletteras med ett grundskydd, svarande mot dagens barnpension från folkpen- sioneringen. Hur detta skall närmare konstrueras behandlar vi i avsnitt 9.5.
9.4.3. Kompensationsgrader för inkomstgrundad barnpension, m.m.
Vårt förslag: Barnpension skall utges med 30 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om den avlidne efterlämnar ett pen- sionsberättigat barn. Finns fler pensionsberättigade barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda pensionsbeloppet fördelas därefter lika mellan bar- nen.
Om det efter en avliden, samtidigt med barnpension, föreligger rätt till tilläggspension i form av änkepension för änka som är född år 1944 eller tidigare, skall barnpensionen utges med 15 % av ett inkomstgrundat underlag beräknat på den avlidne mannens tillgo- doräknade pensionspoäng för tilläggspension jämte ett tillägg om 25 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Är i sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne, skall det först— nämnda procenttalet ökas med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.
I de fall omställningspension eller särskild efterlevandepension och barnpension samtidigt utges efter en avliden, skall bampensio- nema reduceras om dessa sammantagna överstiger 80 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag till den nivån. Utges endast barnpension efter den avlidne, skall bampensionema reduceras om dessa sammantagna överstiger den avlidnes efterlevandepensions— underlag.
Kompensationsgrader
Som redovisats i avsnitt 8.1 föreslår vi ett beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension som, liksom det reformerade ålderspensionssystemet, baseras på ett helt livsinkomstrelaterat pen- sionsunderlag. I detta sammanhang uppstår frågan om det är möjligt att bibehålla de i dag inom tilläggspensioneringen gällande nivåerna för barnpension eller om det av oss föreslagna nya beräkningsunder- laget påkallar en förändring härvidlag.
I det reformerade ålderspensionssystemet kommer ålderspensionen att vara beräknad på grundval av inkomster från den första kronan till skillnad från nuvarande tilläggspension som beräknas på årsinkomster överstigande ett basbelopp. Någon motsvarighet till dagens folkpen- sionering kommer inte att finnas. Det är därför förenat med stora svå- righeter att i en anpassad bampensionering finna en nivå som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar dagens nivå. I dagens system kompenseras den avlidnes årsinkomster upp till ett basbelopp genom folkpensioneringen med 25 % av basbeloppet och detta gäller oavsett hur många pensionsberättigade barn som den avlidne efterlärrmar. Som vi angett tidigare i detta betänkande anser vi att någon motsva- righet till dagens folkpensionering inte skall finnas kvar i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Vi har därför i detta sammanhang över- vägt att föreslå olika kompensationsgrader för det första respektive de följande basbeloppens intjänade inkomster för att i möjligaste mån kompensera för dagens folkpensionsdel inom bampensioneringen. Emellertid har vi funnit att det i ett system där pensionen beräknas på grundval av inkomsterna från den första intjänade kronan vore mindre lämpligt att vid sidan av ett befintligt grundskyddssystem även införa differentierade kompensationsgrader. Detta torde stå i viss strid med pensionsreformens tankegångar om livsinkomstprincipen och ett in- komstrelaterat system samt dessutom inte främja önskemålet om enkla och begripliga regler. Det torde dessutom inte vara möjligt att ur en försäkrads pensionsunderlag urskilja vad som utgör det första basbe- loppets inkomster, varför ett sådant alternativ inte heller är möjligt av administrativa hänsyn. Av bl.a. anförda skäl föreslår vi inte en modell med olika kompensationsgrader för det första respektive de följande basbeloppens inkomster.
Vi har vidare övervägt ett system med differentierade kompensa- tionsgrader beroende på barnets ålder där således äldre barn, som får anses ha ett större behov av underhåll, skulle få en högre pension än yngre barn. Dessa tankegångar är av stor betydelse vid de schablo- nantaganden som görs angående barns behov av underhåll vid fast- ställandet av underhållsbidrag för barn (se avsnitt 2.9).
Frågan om en differentierad barnpension utifrån det efterlevande barnets ålder diskuterades vid det reformarbete som föregick 1990 års
förändringar inom bampensioneringen. En sådan lösning, där alltså äldre barn skulle få barnpension med högre belopp än yngre barn, befanns emellertid inte lämplig. Visserligen, framhölls det, är kostna- derna för barns uppehälle oftast större ju äldre barnet är. Men i detta sammanhang måste även beaktas att barnpension i många fall utbeta— las under lång tid och att det därför kan finnas skäl att mera ta sikte på barnets genomsnittliga behov under hela denna tid än att försöka be- stämma pensionemas storlek med hänsyn till det vid varje tidpunkt föreliggande behovet. Det ansågs också från allmänna synpunkter önskvärt att förmånerna inom den allmänna försäkringen utformas på ett sätt som gör tillämpningen så enkel som möjlig. Någon individuell prövning av behovet i varje enskilt fall kan svårligen göras, utan rät- ten till förmåner bör bestämmas enligt schematiska grunder.
Dessa synpunkter gör sig enligt vår mening alltjämt gällande i frå- gan om bampensionema skall differentieras utifrån barnets ålder. Dessutom kan anföras att en sådan differentiering skulle leda till sänkta ersättningsnivåer för yngre barn, eftersom det inte finns något utrymme för totalt sett ökade kostnader för bampensioneringen. Det torde dessutom knappast vara möjligt att sätta nivån för de yngsta barnen väsentligt lägre än den grundskyddsnivå som för närvarande gäller, eftersom denna i möjligaste mån bör överensstämma med da- gens garanterade nivå för det underhållsstöd som sedan februari 1997 utges till barn till särlevande föräldrar. Någon större differentiering skulle därför inte kunna komma i fråga.
Vi har med hänsyn till det anförda stannat för att inte föreslå några förändringar vad gäller dagens nivåer för barnpension från tilläggs- pensioneringen utan i stället valt att låta dessa gälla för hela efterle- vandepensionsunderlaget, dvs. även för det första basbeloppets in- komster.
Vi föreslår alltså att inkomstrelaterad barnpension fortsättningsvis skall utges med 30 % av den avlidnes efter]evandepensionsunderlag om den avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn. Finns fler pensionsberättigade barn än ett, föreslås att detta procenttal ökas med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda pensionsbelop- pet fördelas därefter lika mellan barnen.
Detta kommer i vissa fall att kunna innebära en viss mindre sänk- ning av bampensionema jämfört med dagens system. Avgörande för om sådana sänkningar uppkommer och hur stora de i så fall blir är den genomsnittliga kompensationsgraden för den avlidnes beräknade ål- derspension. Med ett antagande om en oförändrad kompensationsgrad om 60 % för ålderspension, kommer sänkningen att uppgå till maxi- malt 200 kr per månad (om det finns bara ett pensionsberättigat barn). Härtill kommer, som nämnts, att skillnader kan uppkomma med hän- syn till den avlidnes intjänade pensionsrätt i det reformerade ålders- pensionssystemet, dvs. vilken kompensationsgrad som den försäkrade
nått upp till för den beräknade ålderspensionen. Denna kan komma att vara högre eller lägre än de 60 % som utgör den formella kompensa- tionsgraden för egenpension i dagens ATP-system. Dessa konsekven- ser är emellertid en följd av de förändringar som en omläggning av ålderspensionssystemet innebär och inte något som kan eller bör tas särskild hänsyn till vid bestämmandet av de nivåer inom barnpensio— neringen som skall gälla i ett anpassat system. Som kommer att fram- gå av avsnitt 10.3.3 lägger vi fram förslag rörande pensioner till vuxna efterlevande som kan leda till förmånligare resultat än dagens regler. Dessa förslag innebär bl.a. höjda nivåer för den förlängda omställ— ningspensionen samt rätt att uppbära omställningspension under läng— re tid i de fall då den efterlevande stadigvarande bor tillsammans med barn under 18 år. Eftersom det i många fall där barnpension utges även utbetalas omställningspension till en person som bor tillsammans med det pensionsberättigade barnet, kan man därmed anta att en sådan förbättring av pensionerna för vuxna efterlevande kommer även bar- net till godo.
Som kommer att framgå av avsnitt 9.5 har vi dessutom funnit an- ledning att förstärka efterlevande barns rätt till en garanterad lägsta nivå genom en samordning med dagens underhållsstöd och genom att vi inte föreslår någon motsvarighet till det anknytningskrav som finns i dag och som förutsätter 40 bosättningsår (eller 30 år med intjänade ATP-poäng) för rätt till oavkortat grundskydd från folkpensionering- en.
Den begränsade sänkning av bampensionema som i en del fall kan bli följden av den något lägre kompensationen för det första basbe- loppets inkomster torde således i de flesta fall uppvägas av de förbätt- ringar som vi föreslår i dessa andra hänseenden.
Som ovan angetts utges barnpension från tilläggspensioneringen i dag med en lägre kompensationsgrad i de fall då det efter den avlidne utges även änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 samt i de fall sådan pension samtidigt utges till en änka som är född år 1944 eller tidigare och som blivit berättigad till änkepension på grund av dödsfall som inträffat efter år 1989. Det är visserligen vår uppfattning att samma procentsatser som eljest borde gälla för barn- pensionen även i dessa fall då också änkepension utbetalas efter den avlidne mannen. Emellertid skulle en sådan förändring vara alltför kostnadskrävande och vi har därför inte, med de kostnadsramar vi haft att arbeta utifrån, funnit det möjligt att föreslå en sådan förändring. Som emellertid kommer att framgå av avsnitt 9.5 har vi däremot valt att föreslå ett grundskydd inom bampensioneringen som på flera sätt lämnar en bättre garanti för ett efterlevande barns grundläggande för- sörjning än nuvarande regler.
Av ovan anförda skäl har vi valt att anpassa nuvarande bestämmel- ser om kompensationgrader för barnpension i de fall änkepension
samtidigt utges till ovan nämnda kategorier änkor. Eftersom bampen- sionen i dessa fall har en stark anknytning till utgående änkepension bör enligt vårt förmenande underlaget för beräkning av barnpensionen vara detsamma som för beräkning av tilläggspension i form av änke- pension. Detta innebär att barnpensionen liksom änkepensionen bör basera sig på den avlidne mannens pensionspoäng för tilläggspension enligt de beräkningsförutsättningar som anges i avsnitt 11.7. Eftersom barnpension i övriga fall beräknas på ett inkomstunderlag från den första intjänade kronan bör emellertid ett tillägg göras till det fram- räknade ATP-underlaget, som i sig endast återspeglar inkomster över ett basbelopp, för att uppnå en viss överensstämmelse med övriga bampensioner. Ett sådant tillägg bör vara i paritet med den kompen- sation som enligt nuvarande regler lämnas för det första basbeloppets inkomster, dvs. motsvarande nuvarande folkpension i form av barn- pension.
Vi har därför stannat för att föreslå att barnpension skall utges med summan av 15 % av den avlidne mannens ATP-underlag beräknat enligt förutsättningar som närmare anges i avsnitt 11.7, motsvarande den avlidnes egenpension från ATP, och 25 % av det för året gällande prisbasbeloppet i de fall den avlidne även efterlämnar en pensionsbe- rättigad änka som 'är född år 1944 eller tidigare. Efterlämnar den av- lidne flera barn än ett skall det förstnämnda procenttalet ökas med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda bampensionsbelop- pet skall sedan fördelas lika mellan barnen.
Eftersom barnet, så länge båda föräldrarna lever, har rätt till under— håll på samma villkor från såväl sin far som sin mor är det rimligt att samma regler gäller då båda föräldrarna avlidit som då pension utges efter bara en förälder. Bampensionen är ju tänkt att utgöra en ersätt- ning för förlusten av det underhåll som den avlidne föräldern svarat för. Denna förlust bör därför täckas fullt ut även då båda föräldrarna avlidit. Mot bakgrund härav föreslår vi inte någon förändring av nuva- rande regel att barnpension skall utges med samma kompensations- grad efter den avlidne oavsett om båda föräldrarna eller endast en av dem har avlidit.
Den s.k. begränsningsregeln
I den nuvarande efterlevandepensioneringen finns en regel som före- skriver att efterlevandepensionema i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och barnpension från tilläggspensione- ringen sanrrnantagna inte får överstiga den avlidnes framräknade egenpension. Denna s.k. begränsningsregel tillkom vid den senaste reformen av efterlevandepensionema år 1990 bl.a. på grund av de höjda ersättningsnivåer som då infördes, framför allt inom bampen- sioneringen. Däremot infördes ingen motsvarande regel för de fall
barnpension och änkepension samtidigt utbetalades efter en avliden. I motiven till bestämmelsen angavs bl.a. att ATP är en försäkring enligt vilken pensionemas storlek relateras till tidigare pensionsgrundande inkomster. Det framstår då som naturligt att den sammanlagda efter- levandepension som kan utges efter en avliden begränsas till att mot- svara högst den egenpension som den avlidne uppbar eller skulle ha kunnat uppbära. Om den avlidne exempelvis var förtidspensionär med hel förtidspension, syntes det inte finnas några skäl varför familjen skulle kunna erhålla en sammanlagt högre pension från ATP efter dödsfallet än vad som utgick medan den försäkrade alltjämt levde, samtidigt som kostnaden för dennes uppehälle m.m. bortfallit.
Om bara barnpension utges efter en avliden kommer med nuvaran- de regler pensionsbeloppen sammantagna att överstiga 100 % av den avlidnes egenpension om det finns fem eller fler pensionsberättigade barn. Om det samtidigt finns en pensionsberättigad vuxen person (oavsett om denna bor tillsammans med de pensionsberättigade bar— nen eller ej) räcker det med fyra pensionsberättigade barn för att detta skall inträffa.
I dag utges omställningspension (och särskild efterlevandepension) från tilläggspensioneringen med 40 % respektive med 20 %, den sist- nämnda nivån i de fall även barnpension utbetalas efter den avlidne. Detta innebär således att utrymmet för barnpension i dag uppgår till 80 % i de fall även omställningspension (eller särskild efterlevande- pension) utbetalas. Vi lägger i detta betänkande fram förslag till för- ändrade nivåer för omställningspension, såväl för den inledande om- ställningsperioden som för den förlängda perioden. Vi har stannat för att föreslå en förhöjd nivå om 55 % av efterlevandepensionsunderla— get oavsett om barnpension samtidigt utges eller inte. Den till 55 % förhöjda ersättningsnivån för omställningspension är avsedd bl.a. att ge kompensation för den i dag genom folkpensionen förhöjda ersätt- ningen för det första basbeloppets inkomster vilken inte korrrrner att ha någon motsvarighet för framtiden. Med denna förhöjda nivå följer att utrymmet för bampensionema inte helt obetydligt skulle begränsas i förhållande till i dag om man väljer att ha kvar begränsningsregeln i dess nuvarande utformning. Om nuvarande begränsningsregel appli— cerades på dessa nya nivåer skulle redan efterlevandepension till en vuxen jämte två barn leda till att mer än 100 % av den avlidnes egen- pension togs i anspråk.
Vi har i detta sammanhang ställt oss frågan om det alltjämt finns välmotiverad anledning att ha kvar en begränsningsregel motsvarande den som finns i dag. Beaktas bör att den i dag gäller endast inom tilläggspensioneringen. Folkpension utges således med samma belopp (och beträffande barnpension med ett garanterat belopp om 40 % av basbeloppet) oavsett hur många efterlevande som den avlidne lämnar efter sig. Av den statistik som finns på orrrrådet framgår att det endast
i ett procentuellt sett litet antal fall förekommer så många pensionsbe- rättigade efterlevande efter en avliden att det föranleder en tillämp- ning av begränsningsregeln. I april 1997 var det 314, eller 0,7 % av alla, avlidna försäkrade som efterlämnade efterlevande till ett antal som föranledde tillämpning av begränsningsregeln, dvs. 1 vuxen och 4 barn eller 5 barn eller fler. Totalt berördes 1 668, eller 3,8 % av alla, efterlevande av denna begränsningsregel.
Vi har emellertid funnit det rimligt att även framdeles ha kvar en begränsningsregel i någon form och anser att en sådan regel fortfaran- de fyller en funktion. De motiv som anfördes vid regelns tillkomst och för vilka vi redogjort i det föregående äger alltjämt i huvudsak giltig- het. Å andra sidan bör det fortfarande lämnas ett generöst utrymme för efterlevande barn, så att storleken på bampensionema i flerbarns- fallen länmas i stort sett oförändrade i förhållande till nuvarande reg— ler. Vi har därför övervägt att låta begränsningsregeln gälla endast utgående bampensioner och således låta den vara oberoende av om omställningspension samtidigt utbetalas eller inte. Detta skulle inne— bära att det efter en avliden skulle kunna utges efterlevandepension uppgående till totalt 155 % av dennes egenpension. En sådan lösning skulle emellertid ställa sig mer generös och kostnadskrävande än da- gens regel. Däremot kan det enligt vår uppfattning inte finnas några vägande invändningar mot en lösning där de samlade pensionerna efter en avliden i vissa speciella situationer något överstiger 100 % av efterlevandepensionsunderlaget. En viss begränsning bör dock finnas också fortsättningsvis i de fall då den avlidne efterlämnar både en vuxen pensionsberättigad och många barn.
Vi har därför stannat för att föreslå en lösning där bampensioner, i de fall omställningspension (eller särskild efterlevandepension) inte utges, skall kunna ta i anspråk hela den avlidnes efterlevandepen— sionsunderlag, dvs. 100 %. I de situationer där omställningspension (eller särskild efterlevandepension) samtidigt utges till en vuxen pen— sionsberättigad, skall bampensionema kunna utges med ett samman- lagt belopp motsvarande högst 80 % av den avlidnes inkomst- relaterade efterlevandepensionsunderlag. Detta innebär således att bampensionema ges i stort sett samma utrymme som med dagens regler, dvs. 80 % av den avlidnes pensionsunderlag i de fall även om- ställningspension utbetalas och i annat fall 100 %. Som kommer att framgå av det följande skall samtidigt enligt våra förslag alla pen- sionsberättigade bam, oavsett antalet, alltid garanteras ett grundskydd som uppgår till 1 173 kr per barn och månad oavsett hur stort den avlidnes efterlevandepensionsunderlag är.
Om någon av pensionerna till barn eller vuxen efterlevande upphör att utbetalas, exempelvis på grund av att något eller några barn fyller 18 (20) år eller den vuxna efterlevande inte längre är berättigad till omställningspension, bör vid tillämpningen av begränsningsregeln, på
samma sätt som sker i dag, Övriga pensioner räknas upp så att de till- sammans motsvarar den högsta sammanlagda nivå som kan utges under de nya förutsättningama.
9.5. Grundskydd inom bampensioneringen 9.5.1 Nuvarande regler
Enligt nuvarande regler i AFL, som beskrivits närmare i avsnitt 2.4, utges barnpension inom folkpensioneringen på dels en grundnivå, dels en garantinivå. Oberoende av vilken förmån i övrigt som kan till- komma barnet (eller annan efterlevande) utbetalas barnpension alltid på grundnivån. Denna utgör 25 % av det minskade basbeloppet för år räknat i förhållande till en förälder. Har båda föräldrarna avlidit utges således 50 % av det minskade basbeloppet som grundnivå.
Enligt garantiregeln utges barnpension dock alltid med sådant be- lopp att barnet, tillsammans med vad det får i tilläggspension, är till- försäkrat barnpension på en nivå som motsvarar 40 % av basbeloppet efter varje avliden förälder (år 1998 uppgår detta garanterade belopp till 1 213 kr). Utges samtidigt folkpension i form av änkepension en— ligt övergångsbestämmelsema till en kvinna som är mor till barnet eller varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med denne, påverkas emellertid i vissa fall denna garantinivå av den folkpension i form av änkepension som utbetalas. Detta gäller oavsett om rätten till barnpension grundas på dödsfall som inträffat före eller efter den 1 januari 1990. Vid bedömningen av om folkpension på garantinivån skall utbetalas till barnet beaktas i dessa fall, förutom barnpension från tilläggspensioneringen, även den folkpension som utges i form av änkepension till änkan under förutsättning att änkan och barnet sta— digvarande sammanbor med varandra. I övriga fall påverkar inte eventuell pension till vuxna efterlevande denna garanterade nivå.
Garantiregeln i nuvarande utformning tillkom vid det reformarbete som föregick den senaste ändringen inom bampensioneringen. I för- arbetena (prop. 1987/88: 171) uttalades att en pension av denna storlek skulle kunna ersätta den del av barnets behov av grundläggande för- sörjning som den avlidne föräldern tidigare haft att svara för. Vidare ansågs det viktigt att få en enhetlig nivå för det garanterade folkpen- sionsbeloppet och för bidragsförskottet. I anledning därav bestämdes såväl garantibeloppet i bampensioneringen som bidragsförskottet till 40 % av basbeloppet efter vardera föräldern.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 krävs emellertid för rätt till oavkortad efterlevandepension från folkpensioneringen att den avlidne kan till- godoräknas antingen 40 bosättningsår (eller framtida bosättningsår vid dödsfall under förvärvsaktiv ålder) eller 30 år med intjänade ATP-
poäng (eller antagna sådana). Inom bampensioneringen gäller detta såväl för rätt till oavkortad grundnivå om 25 % av basbeloppet som för rätt till oavkortad garantinivå om 40 % av basbeloppet per föräl— der. Kvalifikationsregeln för rätt till oavkortad pension infördes bl.a. för att förhindra en ökad export av folkpension inom EES till följd av att reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 skulle komma att bli gällande i Sverige. Samtidigt med denna regel infördes även bestäm— melser om att folkpension i form av efterlevandepension som beräk— nats med tillämpning av 40-årsregeln skulle kunna utbetalas endast till efterlevande som är bosatta här i landet. På grundval av förordningen (EEG) nr 1408/71 kan emellertid sådan pension under vissa förutsätt- ningar utbetalas också till bosatta i andra EES-länder. Förutsättning— arna för beräkning av barnpension i form av folkpension och i vilka situationer sådan pension skall betalas ut vid bosättning i annat EES— land skiljer sig emellertid åt i förhållande till bl.a. folkpensionsförrnå- ner till vuxna efterlevande (se avsnitt 5.2). Folkpension i form av efterlevandepension som beräknats med tillämpning av 30—årsregeln kan - både när det gäller barnpension och pension till vuxna efterle- vande - exporteras till svenska medborgare som är bosatta utomlands.
Med hänsyn till att även försäkringsperioder i andra EES—länder tas i beaktande vid prövning av om det krav på 40 års bosättning som ställs upp för rätt till oavkortat grundskydd kommer emellertid barn till en avliden förälder med anknytning till olika EES-länder endast i undantagsfall att vidkännas en reducering av barnpensionen från folk- pensioneringen. Skälet härtill är att barnpension i sådana fall skall, enligt reglerna i förordningen 1408/71, beräknas som om alla försäk— ringsperioder hade fullgjorts i Sverige. Däremot kommer barn till föräldrar som inte täcks av denna EG—förordning att fullt ut få vidkän- nas reducering av barnpensionen med hänsyn till de svenska reglerna om 40-dels respektive 30-delsberäkning (se mer om EG- förordningama nr 1408/71 och nr 1612/68 i kapitel 5 och särskilt om dess inverkan på bampensioneringen i avsnitt 9.6).
Införandet av krav på viss tids anknytning till Sverige för rätt till oavkortade folkpensionsförrnåner innebar således att det därefter inte längre fanns full överensstämmelse mellan dåvarande bidragsförskott och den garanterade nivån inom bampensioneringen. Till detta kom en regeländring beträffande storleken på bidragsförskottet som trädde i kraft den 1 januari 1995. I och med denna förändring kom bidrags- förskottet att utgöra ett fast kontantbelopp, dvs. den tidigare koppling- en av bidragsförskottet till det gällande basbeloppet slopades och bidragsförskottet bestämdes till ett fast belopp om 14 080 kr per barn och år, dvs. motsvarande 1 173 kr per månad. I samband med ikraft— trädandet av lagen (1996: 1030) om underhållsstöd kom samma belopp att fastställas som nivå för det underhållsstöd som ersatte bidragsför- skottet.
De nu beskrivna regeländringarna beträffande dels krav på viss anknytning till Sverige för rätt till oavkortad barnpension, dels bi- dragsförskottets (numera underhållsstöd) övergång från en basbe- loppsbaserad ersättning till ett fast belopp har lett till att den i sam- band med 1990 års reform av bl.a. bampensioneringen eftersträvade beloppssamordningen mellan de bidrag som från samhällets sida ga- ranteras barn till särlevande föräldrar respektive efterlevande barn inte längre kvarstår.
Enligt lagen om underhållsstöd kan vidare underhållsstöd inte utges till barn som uppbär barnpension enligt AFL. Detta kan således inne— bära att ett barn till en förälder med begränsad anknytning till Sverige (eller annat EES-land) i händelse av dödsfall får en betydligt lägre barnpension — till följd av att denna 40-dels— eller 30—delsberäknas — än det underhållsstöd som kan ha utbetalats före dödsfallet. Å andra sidan kan överkompensation uppstå i de fall barnet uppbär barnpen— sion enligt ett annat lands lagstiftning. I dessa fall bortfaller inte rätten till underhållsstöd (se avsnitt 2.10).
9.5.2. Allmänna utgångspunkter för grundskyddet i en anpassad bampensionering
Det framstår enligt vår mening som uppenbart att ett barn bör också fortsättningsvis vara garanterat en viss miniminivå i händelse av en förälders eller båda föräldrarnas död. Denna nivå bör till sin storlek anpassas till det behov av bidrag till den grundläggande försörjningen som normalt föreligger för ett barn sedan hänsyn tagits till det all— männa barnbidraget. Vid de överväganden som låg till grund för lagen om underhållsstöd befanns detta norrnalbehov vara 1 173 kr per må- nad och förälder. Med hänsyn till att det är eftersträvansvärt med en samordning mellan bampensioneringens grundskyddsbelopp och un— derhållsstödets belopp framstår det enligt vår uppfattning som påkal— lat med samma grundskyddsnivåer, eller miniminivåer, i båda dessa systern.
Någon anledning att ha ett högre belopp som garantibelopp för barnpension än det som för närvarande förekommer i lagen om under- hållsstöd torde inte föreligga. Detta belopp får sedan ändras inom de båda systemen om och när så befinnes påkallat. Grundskyddet inom bampensioneringen bör alltså enligt vår mening nu frikopplas från anknytningen till basbeloppet och i stället, såsom för underhållsstödet, anges med ett fast krontalsbelopp per månad.
Som tidigare angetts kan ett barn med hänsyn till nu gällande regler bli såväl underkompenserat som överkompenserat enligt lagen om underhållsstöd. Det första fallet kan inträffa i de fall barnet uppbär underhållsstöd med 1 173 kr per månad varefter den bidragsskyldige föräldern avlider men på grund av begränsad anknytning till Sverige
(eller annat EES-land) efterlämnar endast en mycket begränsad bam— pension enligt AFL, som understiger underhållsstödets belopp på 1 173 kr per månad. I dessa fall kan något underhållsstöd inte utbeta- las enligt de nu gällande reglerna. Den andra situationen inträffar i de fall då det efter den avlidne finns rätt till barnpension enligt någon utländsk lagstiftning. Här föreligger det inget hinder enligt lagen om underhållsstöd mot att samtidigt med utbetalning av den utländska barnpensionen utge underhållsstöd till barnet.
Vi ifrågasätter rimligheten av dessa konsekvenser. De synes ha blivit en följd av införandet av underhållsstödet som knappast kan ha varit avsedda. En utgångspunkt för vårt arbete har varit att försöka åstadkomma en ordning där barn som förlorar en förälder och barn som efter en separation huvudsakligen kommer att bo tillsammans med endast den ena biologiska föräldern skall ha samma garanterade förmån, antingen i form av barnpension eller som underhållsstöd. Ett barns grundläggande behov av ekonomiskt stöd torde vara lika stort oavsett den avlidne förälderns anknytning till Sverige eller svenskt förvärvsliv (eller motsvarande EES-anknytning).
En möjlighet att åstadkomma regler som innebär att efterlevande barn tillförsäkras samma grundläggande skydd som barn till särrle- vande föräldrar vore att inom ramen för bampensioneringen konstrue— ra en grundskyddsmodell som är uppbyggd på samma sätt som under- hållstödet. Detta skulle således innebära att det i den lag om efterle— vandepension som vi, enligt vad som redovisats i avsnitt 7.4, föreslår skall uppta bestämmelser om bl.a. inkomstgrundad barnpension skulle tas in bestämmelser om grundskydd som är utformade efter samma principer som gäller för de nuvarande bestämmelserna om underhålls- stöd till barn till särlevande föräldrar. En sådan konstruktion skulle innebära att vissa bestämmelser i lagen om efterlevandepension skulle bli identiska med motsvarande bestämmelser i lagen om underhålls— stöd, eftersom strävan skulle vara att åstadkomma ett grundskydd inom bampensioneringen som så långt möjligt motsvarar det som finns i den nuvarande lagen om underhållsstöd.
En annan och enligt vår uppfattning bättre lösning är att låta grund- skyddet för efterlevande barn regleras i samma lag som bestämmel— serna om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. På detta sätt åstadkommer man såväl en samordning av de materiella reglerna som en lagteknisk samordning. En sådan lösning skulle vidare kunna bidra till att man i framtiden kan bibehålla den beloppssamordning mellan förmånerna till efterlevande barn och förmånerna till barn till särle— vande föräldrar som är eftersträvansvärd och även bidra till att förut— sättningama i övrigt för t.ex. utbetalning av förmånerna och inkomst— prövning av dessa kommer att vara desamma. Samordningen av be- stämmelserna skulle ur ett lagtekniskt perspektiv ske bäst genom att en ny lag om underhållsstöd upptar både bestämmelser om under—
hållsstöd till efterlevande barn och de nuvarande reglerna om under- hållsstöd till barn till särlevande föräldrar.
9.5.3. Ett med underhållsstödet till barn till särlevande
föräldrar samordnat grundskydd för barnpensio- neringen
Vårt förslag: Barn till särlevande föräldrar och barn, vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit, skall vara garanterade samma grundtrygghet från samhället. Grundskyddets storlek inom bam— pensioneringen skall inte längre vara avhängigt av den avlidnes anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksamhet. Däremot skall krävas att barnet är bosatt i Sverige. Är barnet inte svensk medborgare skall dessutom krävas att barnet eller den avlidne för- äldern vistats i landet sedan minst sex månader.
Grundskyddet skall utges i form av underhållsstöd på motsva- rande sätt som gäller för barn till särlevande föräldrar och skall således uppgå till 1 173 kr per månad och förälder. Har båda bar- nets föräldrar avlidit skall ett dubbelt grundskydd utges.
Underhållsstödet till efterlevande barn skall inte påverkas av att änkepension samtidigt utges efter den avlidne.
Inkomstrelaterad barnpension efter den avlidne föräldern skall reducera grundskyddet krona för krona. Även utländsk efterlevan- depension som inte är av utfyllnadskaraktär skall reducera grund— skyddet genom en sådan avräkning. För det fall båda föräldrarna har avlidit skall avräkningen ske mot den sammanlagda bampen— sion som barnet uppbär efter båda föräldrarna, liksom mot utländsk efterlevandepension.
Barnpension till ett belopp om högst 1 173 kr per månad skall inte betraktas som en skattepliktig inkomst oavsett om detta belopp består av enbart ett grundskydd, av delvis grundskydd och delvis inkomstrelaterad barnpension eller helt och hållet av inkomstrelate- rad barnpension.
Som nämnts ovan har det vid tidigare reformarbete på bampensione— ringens område funnits en strävan att skapa en överensstämmelse mellan bampensionema å ena sidan och föräldrars underhållsskyldig- het enligt föräldrabalkens regler respektive samhällets stöd till barn till särlevande föräldrar å andra sidan. Detta kommer till uttryck bl.a. genom att i huvudsak samma åldersgränser gäller för rätt till bampen- sion som beträffande rätt till underhållsbidrag enligt föräldrabalken. Denna konstruktion bör enligt vårt förmenande bibehållas även i ett anpassat system för bampensioneringen.
Iförarbetena till lagen om underhållsstöd (prop. 1995/96:208) fast— slogs att ett barns normalbehov efter den ena föräldern, efter det att hänsyn tagits till det allmänna barnbidraget, uppgår till 1 173 kr per månad. Det är också detta belopp som utges till barn till särlevande föräldrar enligt nämnda lag. Som ovan nämnts kan emellertid detta belopp komma att sänkas i de fall den bidragsskyldige avlider och inte har en sådan anknytning till Sverige (eller annat EES-land) som leder till oavkortat grundskydd enligt AFL:s regler om barnpension. Rim— ligheten av denna divergerande utformning av två förmåner som i grunden syftar till samma sak, nämligen att ge barn som separerats från en av eller båda sina föräldrar en viss grundläggande ersättning, kan enligt vår mening sättas i fråga. Enligt nuvarande regler är barns rätt till den garantinivå som i dag gäller inom bampensioneringen beroende av den avlidnes anknytning till Sverige (eller annat EES- land). Ett barns behov av ett visst ekonomiskt tillskott torde emellertid vara detsamma för alla barn som vistas här i landet oavsett förälderns anknytning hit vid dödsfallet. Å andra sidan är det knappast rimligt att låta ett sådant grundskydd utbetalas i de fall barnet blivit kompenserat upp till eller utöver detta belopp genom en inkomstrelaterad bampen— sion eller i övrigt genom en barnpension från ett utländskt allmänt pensionssystem. Minimiskyddet bör således utges endast i de fall barnet inte har någon annan lagstadgad pension som uppgår till detta garanterade belopp.
Vi har i föregående avsnitt redogjort för våra överväganden beträf- fande olika tänkbara lösningar för att åstadkomma ett grundskydds- system där efterlevande barn tillförsäkras samma försörjningsskydd som barn till särlevande föräldrar. Vår uppfattning är att det skall finnas en och samma minimiförmån för alla barn som av någon an- ledning separerats från en av eller båda sina biologiska föräldrar. Med hänsyn till det samband som finns mellan bampensioneringen å ena sidan och bestämmelserna om underhållsstöd till efterlevande barn å andra sidan och för att komma till rätta med den under- respektive överkompensation som för närvarande kan uppstå vid samordningen mellan barnpension och underhållsstöd enligt nuvarande lagstiftning föreslår vi en ordning med ett grundskydd inom bampensioneringen som regleras i samma lag som underhållsstödet. Vi föreslår att detta sker genom att bestämmelserna om underhållsstöd till efterlevande barn enligt våra förslag och bestämmelserna om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar enligt nuvarande regler tas in i en ny lag om underhållsstöd.
Underhållsstöd till efterlevande barn skall enligt vårt förslag utges enligt motsvarande regler och med samma belopp som dagens under- hållsstöd. Förmånen skall utges till alla barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar så länge barnet är bosatt i Sverige. Underhållsstöd till efterlevande barn föreslås, som tidigare nämnts, inte vara beroende
av den avlidnes anknytning till Sverige genom bosättnings— eller för- värvsår utan beloppet bör utges oavkortat till alla i Sverige bosatta pensionsberättigade barn. På detta sätt undviker man den situationen att ett barn, som före förälderns död varit berättigat till underhållsstöd med 1 173 kr per månad, efter dödsfallet blir berättigat endast till barnpension med ett betydligt lägre belopp på grund av den avlidne förälderns bristande anknytning till Sverige, något som alltså kan inträffa med dagens bestämmelser.
För det fall barnet inte är svensk medborgare bör krävas, på samma sätt som för rätt till underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, att barnet eller den avlidne föräldern vistas här i landet sedan minst sex månader. Detta kommer att få till följd att ett barn till en avliden förälder som flyttar till Sverige men vars föräldrar tidigare inte haft någon anknytning hit blir berättigat till underhållsstöd efter sex måna- ders vistelse här. Genom en sådan kvalificeringsregel uppställs ett visst anknytningskrav mellan den förmånsberättigade, dvs. det efter- levande barnet, och det land från vilket grundskyddet skall utbetalas. Genom att även den avlidne förälderns vistelsetid i Sverige beaktas undviker man den situationen att barn till utländska föräldrar som föds i Sverige får vänta i sex månader på underhållsstöd i händelse av ett dödsfall i anslutning till barnets födelse. Beaktande av även den avlidne förälderns vistelsetid i Sverige kan också leda till att ett barn som kommer till Sverige efter det att en i Sverige bosatt förälder avli- dit erhåller underhållsstöd direkt vid ankomsten under förutsättning att den avlidne föräldern varit bosatt här i minst sex månader före dödsfallet. Ett sådant hänsynstagande till den avlidnes vistelsetid i landet före dödsfallet förefaller enligt vår mening rimlig, eftersom underhållsstödet liksom den inkomstrelaterade barnpensionen är att anse som en från den avlidne härledd rätt.
Anmärkas bör emellertid att en sådan kvalificeringsregel i EES— sammanhang får ge vika för vad som är särskilt föreskrivet om dessa förhållanden. Enligt EG—rätten och EES-avtalet kan ett sådant krav på vistelsetid om minst sex månader inte göras gällande mot medborgare i ett annat EES-land. Det kan i detta sammanhang också nämnas att Utredningen om socialförsäkringens personkrets i sitt huvudbetän- kande En ny lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) föreslagit att den nuvarande kvalificeringsregeln skall tas bort även i lagstiftningen. Utredningens betänkande är för närvarande föremål för beredning inom Socialdepartementet.
Den avlidnes eventuellt bristande anknytning till Sverige blir såle- des i princip ointressant. Denna konsekvens har vi eftersträvat med syfte att barn som är bosatta i Sverige i huvudsakligen alla situationer där barnet förlorat en av eller båda sin föräldrar tillförsäkras en viss miniminivå oavsett om detta har sin grund i ett dödsfall eller en sepa- ration. Detta kan eventuellt i sig medföra en viss kostnadsökning sär—
skilt i de fall där barnpension från folkpensioneringen i dag utges med avkortad del på grund av den avlidne förälderns begränsade anknyt- ning till Sverige (eller annat EES—land). Å andra sidan är det sannolikt att det kommer att uppstå en viss kostnadsbespan'ng till följd av den avräkning av underhållsstödet även mot utländska bampensioner som vi föreslår. Som kommer att framgå av de kostnadskalkyler som gjorts avseende det av oss nu föreslagna anpassade efterlevandepensions— systemet kommer systemet som helhet inte att innebära någon fördy- ring jämfört med dagens system (se kapitel 14).
För det fall barnet flyttar från Sverige skall något underhållsstöd inte längre betalas ut. Tillfälliga vistelser utomlands skall emellertid inte förta möjligheten att fortsätta att uppbära denna förmån. Enligt nuvarande bestämmelser i lagen om underhållsstöd anses ett barn som lämnar Sverige för en period om längst sex månader alltjämt vara bosatt här. I dessa fall skall därför underhållsstöd betalas ut även un- der en sådan tillfällig utlandsvistelse. Vi föreslår att dessa beskrivna regler skall gälla även beträffande underhållsstöd till barn vars föräld- rar avlidit.
Enligt nuvarande regler om folkpension finns en särskild dispens— regel som innebär att den som börjat uppbära folkpension enligt reg— lerna i 5 kap. AFL men vars rätt till folkpension upphört till följd av bosättning utomlands får fortsätta att uppbära folkpensionen om det skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen eller om regeringen för vissa fall så förordnat. Regeringen har i en kungörelse (19621516) med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall meddelat sådana bestämmelser för fall där utlandsvistelsen har sin grund i vård av hälsan eller behandling av sjukdom.
Den nuvarande bestämmelsen är tillämplig för folkpension bl.a. i form av barnpension. Med de av oss föreslagna reglerna kommer barnpension enligt lagen om efterlevandepension att utges enbart som en inkomstrelaterad förmån som utbetalas oavsett var barnet är bosatt. Efterlevande barn kommer härutöver enligt våra förslag att ha rätt till underhållsstöd i förhållande till en avliden förälder så länge barnet är bosatt i Sverige. Lagen om underhållsstöd i sin nuvarande lydelse innehåller inte någon motsvarighet till den nu beskrivna dispensre— geln. Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar utbetalas såle- des endast så länge barnet och den förälder hos vilken barnet är folk— bokfört (boföräldem) är bosatta i Sverige (vissa undantagsregler finns i de fall barnet tillfälligt visats utomlands). Ett bakomliggande skäl för vårt förslag att göra reglerna om underhållsstöd tillämpliga även för barn som har rätt till barnpension är att det grundläggande skyddet för barn bör vara detsamma för barn oavsett av vilken anledning det sepa- rerats från en av eller båda sina föräldrar. Mot denna bakgrund anser vi att en motsvarighet till den nuvarande dispensregeln inom folkpen-
sioneringen inte bör införas såvitt gäller underhållsstöd till efterle— vande barn.
I de fall barnet är berättigat även till inkomstrelaterad barnpension uppkommer frågan om och hur grundskyddet i form av underhållsstöd skall påverkas. Vi har ansett det rimligt att låta den garanterade nivån om 1 173 kr per månad utges oavkortad i de fall barnet inte är berätti- gat till annan bampensionsförrnån, dvs. i de fall då det efter den av- lidne inte utges någon inkomstrelaterad barnpension. Det kan emel- lertid förhålla sig så, att det efter den avlidne utges en mindre bam— pension, understigande den av samhället garanterade nivån eller 1 173 kr per månad. I sådana fall bör naturligtvis en avräkning ske av un- derhållsstödet mot den barnpension som utbetalas, dvs. underhållsstö- det utbetalas här i form av en utfyllnadsdel, på samma sätt som sker av den garanterade nivån från folkpensioneringen enligt nu gällande regler. Om barnpensionen uppgår till t.ex. 700 kr per månad skall således grundskyddet i form av underhållsstöd utbetalas med reste- rande 473 kr, vilket tillsammans leder till att barnet får 1 173 kr per månad. Överstiger barnpensionen den garanterade nivån, skall inte utges något underhållsstöd över huvud taget.
Vid denna avräkning bör även beaktas utländska efterlevandepen- sioner som barnet är berättigat till om pensionen inte är att likställa med underhållsstöd. I de situationer då barnet har rätt till efterlevan- depension från ett motsvarande allmänt system i ett annat land bör det inte uppställas som krav att denna utländska pension också utges efter den avlidna förälder i förhållande till vilken underhållsstöd till barnet beviljats. Avgörande bör i stället vara att barnet faktiskt har rätt till en efterlevadepension från annat håll. Att i dessa situationer dessutom betala ett grundskydd i form av underhållsstöd förefaller enligt vår uppfattning mindre angeläget. Barn som har rätt till utländska efterle- vandepensionsförrnåner bör inte komma i ett fördelaktigare läge i grundskyddshänseende än barn som uppbär svensk barnpension. På detta sätt kommer man till rätta med de fall av överkompensation som i dag kan bli fallet i de situationer där barnet samtidigt med under- hållsstöd uppbär efterlevandepension enligt annan lagstiftning än AFL. Det efterlevande barnet kommer dock alltid att vara garanterad en viss lägsta nivå motsvarande underhållsstödets storlek oavsett om detta garanterade belopp består av underhållsstöd, svensk barnpension eller utländsk efterlevandepension.
Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande regler anser vi att änkepension som utbetalas vid sidan av barnpensionen inte i något fall bör kunna påverka storleken av den minimiförsörjning i form av underhållsstöd som skall garanteras ett efterlevande barn. Det gäller även om det pensionsberättigade barnet och änkan stadigvarande sammanbor. Dessa förmåner bör ses separerade från varandra. Under- hållsstödet är dessutom till sitt belopp så bestämt att någon reducering
av det till följd av pension utbetald till annan person inte framstår som rimlig. Vi föreslår därför inte någon motsvarighet till nuvarande regel att änkepension från folkpensioneringen påverkar ett barns rätt till den garanterade nivån om 40 % av ett basbelopp.
Med denna konstruktion kommer således alla barn, som av någon anledning separerats från någon av sina föräldrar, oavsett anledning att erhålla en garanterad nivå om 1 173 kr per månad, ett belopp som emellertid avräknas krona för krona med hänsyn till annan av barnet uppburen efterlevandepension.
På samma sätt som enligt dagens regler bör ett dubbelt så högt grundskydd i form av underhållsstöd tillförsäkras barn i de fall då det förlorat båda sina föräldrar. Detta dubbla underhållsstöd bör då — på samma sätt som enligt dagens regler för folkpension i form av barn- pension — avräknas mot den sammanlagda inkomstrelaterade bampen- sion (eller annan utländsk efterlevandepension som inte är att likställa med underhållsstöd) som kan utbetalas efter båda föräldrarna och någon uppdelning på vardera föräldern bör således inte göras vid den— na beräkning.
Uppbär det pensionsberättigade barnet barnpension efter den avlid- ne föräldern och därtill underhållsstöd i förhållande till den kvarva- rande biologiska föräldern, skall någon avräkning inte ske av under- hållsstödet med hänsyn till barnpensionen. Däremot beaktas bampen— sionen vid inkomstprövningen (se nedan). Underhållsstöd skall inte i något fall minska ett annat underhållsstöd.
I dag är barnpension till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av 40 % eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 % av basbeloppet inte att anse som skattepliktig 1n— komst enligt 19 & kommunalskattelagen (1928. 370). Detta motsvarar således garantibeloppet enligt dagens regler för barnpension. Även vid en omläggning av bampensioneringen så som här föreslås med en ny grundskyddskonstruktion är det rimligt att ha en motsvarighet här— till och således låta ett visst belopp vara skattefritt. Detta bör liksom i dag gälla oavsett vad detta belopp består av, dvs. oberoende av om det helt och hållet är ett grundskydd eller om det delvis eller helt består av inkomstrelaterad barnpension (svensk eller utländsk sådan). Av de beräkningar som gjorts, framför allt under förarbetena till lagen om underhållsstöd, har kunnat konstateras att 1 173 kr per månad utgör ett barns normalbehov efter vardera föräldern sedan hänsyn tagits till det allmänna barnbidraget. Det finns därför skäl att låta detta månads- belopp utgöra det lägsta belopp som kan utges till ett efterlevande barn utan att någon ytterligare reducering sker av beloppet genom skatteuttag. Detta stämmer också överens med vårt förslag att ett barns rätt till en viss garanterad ersättning i form av underhållsstöd inte skall vara avhängig av den avlidnes anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksamhet (eller motsvarande EES-anknytning). Det
skall även vara utan betydelse för detta belopps skattefrihet att barnet har egna skattepliktiga inkomster vid sidan av den utgående bampen- sionen eller underhållsstödet.
Genom den sålunda föreslagna grundskyddskonstruktion med en koppling till underhållsstödet tillgodoser man samtliga barns behov av en viss garanterad ersättning i de fall barnet på grund av dödsfall eller föräldrarnas separation blivit skilt från en av eller båda sina föräldrar. Även den i dag förekommande möjligheten till över- respektive un- derkompensation i lagen om underhållsstöd elimineras med hjälp av vårt förslag om ett förändrat grundskyddssystem.
9.5.4. Inkomstprövning av grundskyddet
Vårt förslag: Om barnet har egna inkomster, skall underhållsstö— det minskas. Vid inkomster som överstiger 48 000 kr per år skall underhållsstödet minskas med 50 % av överskjutande belopp. Samma inkomster som i dag påverkar underhållsstödets storlek skall påverka också underhållsstödet till efterlevande barn.
Under de senaste åren har behovs- eller inkomstprövning av grund- skydd i olika socialförsäkringssystem kommit att på nytt börja vinna tillämpning. Sålunda har änkepensioneringen blivit föremål för in- komstprövning av fokpensionsdelen sedan den 1 april 1997. Även utgående underhållsstöd inkomstprövas mot barnets egna inkomster i viss omfattning.
I våra direktiv har också lämnats utrymme för oss att föreslå ett överlag mer behovs- eller inkomstprövat grundskydd inom efterlevan- depensioneringen.
Det grundskydd i bampensioneringen som finns enligt nuvarande regler har en stark koppling till det underhållsstöd som utges till barn till särlevande föräldrar. Med den omkonstruktion av grundskyddet för bampensionema som vi föreslår kommer denna koppling att vara starkare än hittills. Det finns av denna anledning skäl att överväga frågan om även grundskyddet i bampensioneringen skall prövas mot barnets egna inkomster på sätt som sker av underhållsstödet till barn till särlevande föräldrar.
Även av principiella skäl finns det enligt vår mening anledning att mer än tidigare behovspröva utgående grundskydd. Ett grundskydd skall i första hand vara till för att ge ett grundläggande skydd i de fall annan möjlighet till försörjning inte föreligger. För det fall den bi- dragsberättigade personen har egen inkomst av inte helt obetydlig karaktär framstår det som rimligt att denna påverkar det skydd som samhället i form av ett grundskydd svarar för i förhållande till den enskilde.
Enligt lagen om underhållsstöd skall ett bidragsberättigat barns inkomster som överstiger 48 000 kr per år påverka underhållsstödet på så sätt att underhållsstödet reduceras med 50 % av den årsinkomst som överstiger 48 000 kr. Detta innebär således att, om barnet har inkomster överstigande ca 76 000 kr per år, underhållsstödet är helt bortreducerat. I de fall barnet är bosatt hos en särskilt förordnad vård— nadshavare och är berättigat till två underhållsstöd är dessa båda un— derhållsstöd bortreducerade vid inkomster som överstiger 105 000 kr per år. Samma fribelopp om 48 000 kr per år gäller även i det sist- nämnda fallet.
De inkomster som beaktas i detta hänseende är inkomst av tjänst, intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet under vissa förut- sättningar (25 å lagen om underhållsstöd) samt studiemedel och för— mögenhet i viss omfattning (26 å). Som ovan nämnts betraktas inte barnpension som skattepliktig inkomst till den del den inte överstiger garantibeloppet per månad, dvs. en tolftedel av 40 % av basbeloppet per avliden förälder. Barnpension som överstiger detta garantibelopp betraktas emellertid som sådan inkomst av tjänst som enligt 345 kommunalskattelagen och 25 & lagen om underhållsstöd påverkar underhållsstödets storlek.
I det betänkande som låg till grund för den nya lagen om under- hållsstöd, Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26), före- slogs en inkomstprövning även mot bl.a. boföräldems (dvs. den föräl- der som barnet bor hos efter en separation) inkomster. Detta förslag intogs emellertid inte i den av riksdagen sedermera antagna lagen, eftersom man fann att det endast var en liten grupp boföräldrar som har så höga inkomster att dessa skulle påverka underhållsstödet. Sta— tens utgifter skulle därför inte minska annat än marginellt. Dessutom är underhållsstödet bestämt så att det skall motsvara halva normalbe- loppet för ett barn utöver barnbidraget. Det är, menade man, rimligt att även barn till särlevande föräldrar tillförsäkras ett sådant bidrag. Boföräldem svarar regelmässigt för en motsvarande del av barnets försörjning och ofta betydligt mer. Därtill kommer att vårdnadshavare med goda och medelgoda inkomster vid en inkomstökning ofta får
lägre bostadsbidrag och höjda avgifter för barnomsorg. Marginalef— fektema för dessa föräldrar är således stora redan i dag och en be— hovsprövning skulle förstärka dem. Dessutom innebär en behovspröv— ning en administrativ kostnad. Mot denna bakgrund fann regeringen inte tillräckliga skäl föreligga för att föreslå en behovsprövning av underhållsstödet mot boföräldems inkomster, och riksdagen anslöt sig till denna bedömning.
Även när det gäller förmåner till efterlevande barn gör sig de nu redovisade skälen gällande. Någon inkomstprövning av barnpension mot den efterlevande förälderns inkomster bör således inte ske. Barn- pensionsdelen skall ses som en ersättning för den delen av kostnaden
för barnet som typiskt sett löpt på den avlidne. Det kan med fog kon- stateras att en efterlevande förälder (precis som boföräldem) oftast står för en minst lika stor kostnad för barnet i de fall barnet är boende hos den efterlevande föräldern.
Däremot anser vi att ett barns egna inkomster, som inte är av helt obetydlig storlek, bör påverka det garantibelopp som staten svarar för på motsvarande sätt som det nuvarande underhållsstödet i viss om- fattning påverkas av barnets egna inkomster. På detta sätt stärker man än mer banden mellan underhållsstödet och bampensioneringen. En sådan inkomstprövning kommer att innebära att grundskyddet i form av underhållsstöd efter en avliden förälder är helt bortreducerat vid inkomster överstigande 76 000 kr per år (eller, om underhållsstöd utges efter båda föräldrarna, vid inkomster överstigande 105 000 kr per år). Det kan på goda grunder antas att ett barn, som har egna in- komster uppgående till de nu angivna beloppen, också har en bam— pension som är i stort sett inkomstrelaterad. Redan i de fall den avlid- ne har ett genomsnittligt pensionsunderlag som överstiger 2,5 basbe- lopp kornrner barnpensionen att vara helt inkomstrelaterad. I dessa fall skall naturligtvis ingen inkomstprövning ske, eftersom ingen del av barnpensionen utgörs av underhållsstöd. Som kommer att framgå ned- an i avsnittet om internationella konsekvenser torde även en sådan inkomstprövning av grundskyddet i bampensioneringen vara en faktor som kan föranleda att detta grundskydd inte skall exporteras inom EU. Slutligen har en sådan lösning även vissa, om än mindre, statsfinansi— ella fördelar.
I detta sammanhang bör nämnas att Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) i sitt betänkande Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) föreslagit ett avskaffande av inkomstprövningen av underhållsstödet mot barnets egna inkomster. Motiven till detta förslag har varit att den inkomst- prövning som numera sker vållar alltför stora administrativa bekym- mer. Den medför dessutom endast marginella besparingar på utbetala- de underhållsstöd. Utredningen hade även uppmärksammats på att det kan uppstå situationer där barn som vid tidpunkten för behovspröv- ningen objektivt sett är i behov av underhållsstöd inte kan ges stöd som en följd av reglerna om behovsprövning utifrån tidigare års in- komster eller taxerad inkomst. Denna eftersläpningsproblematik kan således innebära att ett barn inte är berättigat till underhållsstöd under ett år på grund av att samma barn hade inkomster under ett tidigare år av sådan omfattning som leder till att underhållsstödet är helt bortre— ducerat även om barnet för ansökningsåret inte längre har några egna inkomster. IBIS har i stället för dagens inkomstprövningsmodell före— slagit att en möjlighet införs att beakta barnets aktuella inkomst— och förmögenhetsförhållanden med stöd av en bestämmelse som ger för-
i säkringskassan möjlighet att vägra eller sätta ner underhållsstödet i de
%
fall det är uppenbart att barnet på grund av sina inkomst- eller förmö— genhetsförhållanden inte behöver det. Detta förslag är remissbehand- lat och bereds för närvarande i Socialdepartementet. Om och när en förändring kan bli aktuell är emellertid oklart.
Vi har funnit att grundskyddet inom bampensioneringen i form av underhållsstöd för närvarande bör utformas i enlighet med de be- stämmelser som för närvarande gäller för underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. Om en ändring i enlighet med IBIS:s förslag eller med annan utformning görs av dessa inkomstprövningsregler såvitt gäller barn till särlevande föräldrar, får ånyo övervägas om en motsvarande ändring beträffande inkomstprövningen av underhålls- stödet till efterlevande barn är påkallad.
Vi föreslår därför att en inkomstprövning skall ske av underhålls- stödet mot barnets egna inkomster på motsvarande sätt som i dag gäl- ler för inkomstprövning av underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar.
Som föreslagits i avsnitt 9.5.3 skall, på samma sätt som i dag, barn- pension och underhållsstöd till efterlevande barn inte betraktas som skattepliktig inkomst till den del nivån understiger ett belopp motsva— rande den grundskyddsnivå som föreslagits, dvs. 1 173 kr per månad. Om båda barnets föräldrar avlidit skall motsvarande gälla för det dubbla grundskyddsbeloppet. En ändring är härvidlag påkallad i kommunalskattelagen. Detta belopp skall enligt vårt förmenande alltid vara undantaget från skatt oavsett om beloppet till viss del består av grundskydd, till viss del av inkomstrelaterad pension eller helt av inkomstrelaterad pension. Detta belopp skall följaktligen inte heller beaktas vid den inkomstprövning som skall ske av underhållsstödet mot barnets egna inkomster.
Genom ett sådant generellt undantagande från vad som skall be- traktas som skattepliktig inkomst undgår man att den barnpension som redan reducerat grundskyddet i viss omfattning, vid en efterföljande inkomstprövning mot barnets egna inkomster ytterligare reducerar grundskyddet. En sådan dubbelreducering av ett och samma belopp kan inte anses rimlig och bör därför undvikas.
9.5.5. Lagteknisk samordning
Den samordning som vi valt att föreslå beträffande ett med under- hållsstöd till barn till särlevande föräldrar samordnat grundskydd för bampensioneringen innebär att den grundläggande försörjningsgaran- tin för efterlevande barn kommer att regleras i samma lag som det nuvarande underhållsstödet och inte i den av oss föreslagna lagen om efterlevandepension. Ett av syftena med en sådan samordning har varit att återskapa den överensstämmelse mellan det grundläggande skydd som ges till efterlevande barn och det skydd som i dag ges i
form av underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar (tidigare bi- dragsförskottet) som tillkom vid det reformarbete som föregick de förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1990. Ytterligare ett syfte med denna konstruktion har varit att tillse att barn, som av nå- gon anledning separerats från en av eller båda sina föräldrar, skall tillförsäkras ett visst minsta belopp från samhällets sida. Vi har i detta hänseende velat undvika de fall av över- som underkompensation som enligt nuvarande bestämmelser kan uppstå. En sådan lösning som den av oss föreslagna har även administrativa och lagtekniska fördelar. Med denna utformning av grundskyddet inom bampensioneringen har vi även funnit det angeläget att låta regelsystemet för underhålls- stöd till efterlevande barn i första hand följa samma regler som nu gäller för underhållsstödet till barn till särlevande föräldrar. Detta kan i vissa enstaka fall leda till skillnader i förhållande till regelsystemet för inkomstrelaterad barnpension och till vad som nu gäller beträffan— de folkpension i form av barnpension. Bl.a. finns vissa mindre skill- nader i detta hänseende beträffande förutsättningama för rätt till un- derhållsstöd respektive barnpension för tid efter det att barnet har fyllt 18 år. I sådana fall upphör rätten till underhållsstöd om barnet ingår äktenskap eller bedriver deltidsstudier, något som inte påverkar rätten till barnpension. Ytterligare diskrepenser mellan underhållsstödet till efterlevande barn och barnpension finns beträffande vissa regler om utbetalning av de olika förmånerna. Av dessa kan nämnas att under- hållsstöd till barn till särlevande föräldrar inte kan utbetalas för längre tid tillbaka än en månad från ansökningsmånaden. Motsvarande tid för barnpension är enligt nuvarande bestämmelser, som vi föreslår överförda oförändrade till en anpassad inkomstgrundad bampensione- ring, två år från ansökningsmånaden. Vidare finns vissa skillnader mellan underhållsstöd respektive barnpension såvitt avser frågan om och i så fall när en sådan förmån, med hänsyn till beloppets storlek, bortfaller. Beträffande våra förslag i dessa hänseenden hänvisas till författningskommentarema i kapitel 17.
9.6. Internationella aspekter på förslagen
Våra förslag innebär att inkomstgrundad barnpension i ett anpassat efterlevandepensionssystem skall beräknas på grundval av den avlid- nes efterlevandepensionsunderlag. Detta underlag är detsamma för barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension och är beräknat på grundval av den avlidnes faktiska och beräknade inkomster under hela den tid som generellt sett kan anses vara för- värvsaktiv ålder.
1 Enligt nuvarande regler utges barnpension inom tilläggspensione- ringen på grundval av den avlidnes beräknade tilläggspension. För rätt
till oreducerad tilläggspension krävs 30 år med intjänade ATP-poäng. Vid färre antal år med sådana poäng reduceras tilläggspensionen pro- portionellt. När det gäller inkomstrelaterad efterlevandepension inom det anpassade efterlevandepensionssystemet kommer någon motsva- rande 30—delsberäkning inte att behövas. Det underlag som vi föresla- git skall ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundad efterle— vandepension är ett livsinkomstbaserat pensionsunderlag och innebär således att pensionens storlek med automatik är beroende av hur många års inkomster som ligger till grund för beräkningen. Bampen- sion som har beräknats på grundval av detta underlag skall, på samma sätt som gäller för tilläggspension enligt dagens regler, betalas ut oav- sett var i världen barnet är bosatt.
Det grundläggande skyddet inom bampensioneringen skall enligt vårt förslag vara konstruerat så, att ett barn som förlorat en förälder blir berättigat till underhållsstöd med samma belopp som barn till särlevande föräldrar. Ett sådant underhållsstöd skall avräknas krona för krona mot den inkomstrelaterade efterlevandepension - svensk eller utländsk - som barnet är berättigat till. I förarbetena till lagen om underhållsstöd (prop. 1995/951208) har framhållits det orimliga i att barn, enligt tidigare gällande regler om bidragsförskott, efter en föräl— ders död kunde stå utan ekonomiskt stöd i de situationer där den av— lidne föräldern inte varit bosatt i Sverige. Av denna anledning inför- des en möjlighet för dessa barn att erhålla underhållsstöd även efter en förälders död. Något krav på att föräldern skall ha haft någon an- knytning till Sverige uppställs inte för barnets rätt till oavkortat un- derhållsstöd i dessa situationer.
Mot bakgrund av vad som nu sagts har vi, som redovisats i det fö- regående, funnit anledning att överväga om det finns skäl att bibehålla den anknytningsregel som för närvarande gäller för rätt till oavkortad barnpension från folkpensioneringen. Med de regler som gäller i dag kan ett barn till särlevande föräldrar uppbära 1 173 kr per månad i underhållsstöd men ett betydligt lägre belopp för det fall den bidrags- skyldige föräldern sedan avlider, om denne haft viss men endast be— gränsad anknytning till Sverige. En sådan konsekvens har vi ifråga- satt. Vi har vidare pekat på den risk för överkompensation som kan uppstå i dag i de fall där barnpension utges enligt en utländsk lagstift— ning. I dessa fall kan underhållsstöd alltjämt utges vid sidan av den utländska barnpensionen. Genom den lösning som vi föreslår kan dessa konsekvenser undvikas.
Härutöver föranleder förslaget även vissa överväganden för situa- tioner då barnet är bosatt utomlands eller bosätter sig utomlands sedan underhållsstöd har beviljats. Om barnet är svensk medborgare och flyttar till ett land utanför EU/EES gäller enligt nuvarande regler att folkpension utbetalas i relevant antal 30-delar i förhållande till den avlidne förälderns intjänade ATP—poäng. Vidare utbetalas alltid
tilläggspension i form av barnpension oavsett var barnet är bosatt. I dessa situationer kommer med våra förslag underhållsstöd inte att utges. Inkomstgrundad barnpension kommer emellertid alltid att ut— betalas oavsett vari världen barnet är bosatt.
Om barnet i stället flyttar till ett annat EU/EES—land måste hänsyn tas till reglerna i EG-förordningen 1408/71. Som nämnts i avsnitt 5.2 faller förmåner till efterlevande barn inom tillämpningsområdet för EG-förordningens 1408/71 regler. Om det efterlevande barnet flyttar till ett annat medlemsland och den avlidne föräldern varit omfattad av enbart svensk lagstiftning, skall emellertid barnpension alltjämt utbe- talas enligt svenska regler. Detta innebär enligt nuvarande regler om folkpension och tilläggspension att barnet kommer i samma situation som om barnet flyttat till ett land utanför EU/EES, dvs. tilläggspen- sion exporteras tillsammans med 30-delsberäknad folkpension (under förutsättning att barnet är svensk medborgare). 40-delsberäknad folk- pension i form av barnpension kommer alltså i denna situation inte att betalas ut på samma sätt som folkpension i form av omställningspen- sion och särskild efterlevandepension. Skälet härtill är att barnpension enligt förordningen 1408/71 inte följer bestämmelser för pension utan i stället betraktas som en familjeförmån, varför andra beräkningsreg- ler tillämpas. Förordningen innehåller emellertid inte några regler om exportskyldighet av farniljeförrnåner om den avlidne varit omfattad av endast ett medlemslands lagstiftning (jfr art. 10 i förordningen). Vad de nu beskrivna reglerna kan få för konsekvenser för rätten till under- hållsstöd kommer att behandlas i det följande.
Om det i stället förhåller sig så, att barnet är bosatt i Sverige och den avlidne varit omfattad av lagstiftningen i flera EU/EES-länder gäller särskilda regler för beräkning av barnpension i förordningen 1408/71. Dessa regler skall tillämpas i stället för de nationella regler- na. Reglerna innebär att en förmån som skall beräknas med utgångs— punkt från pensionsbeloppet eller är beroende av försäkringsperioder- nas längd skall beräknas som det s.k. teoretiska beloppet enligt artikel 46.2 i EG—förordningen. Detta betyder att pensionen skall beräknas som om alla försäkringsperioder som den avlidne fullgjort enligt lag- stiftningen i de EU/EES-länder som han eller hon har omfattats av hade fullgjorts i Sverige. Denna pension erhåller barnet dock endast så länge det är bosatt här i landet. Om och när barnet flyttar till ett annat land, är det det nya bosättningslandet som har att utge bampen— sion beräknad på samma sätt, under förutsättning att den avlidne om- fattats av lagstiftningen också i detta land. Det tidigare bosättnings— landet kan emellertid i vissa fall komma att få utge ett tillägg till den barnpension som utbetalas av det nya bosättningslandet. Ett sådant fall är då de sammanlagda familjeförrnånema i det nya bosättnings- landet är lägre än de var i det tidigare landet.
Det nu beskrivna förhållandet innebär att barn som berörs av EG- förordningens regler i många fall i dag kommer att med stöd av dessa regler uppbära en oreducerad eller högre barnpension från folkpen— sioneringen än ett barn till en förälder som inte täcks av EG- förordningen. Detta beror på att barnpensionen i en sådan situation skall utgöra det teoretiska beloppet. Denna högre barnpension utbeta- las emellertid endast så länge barnet är bosatt i Sverige. Om barnet flyttar till ett annat land kan EG-förordningen få till följd att det inte, som i fråga om andra pensionsförmåner, föreligger rätt till barnpen- sion motsvarande den avlidne förälderns bosättningstid i Sverige utan att barnpensionen helt dras in eller i vart fall reduceras.
Med den lösning som vi föreslagit i det föregående skall grund- skyddet inom bampensioneringen regleras inom ramen för underhålls- stödet och inte göras beroende av vilken anknytning den avlidne haft till Sverige. Tanken är att alla barn som bor i Sverige skall ha rätt till samma skydd om de förlorat en av eller båda sina föräldrar. Frågan är hur detta ställer sig i ett internationellt och särskilt i ett EG—rättsligt perspektiv.
I propositionen med förslag till lagen om underhållsstöd uttalade regeringen att underhållsstödet, på samma sätt som bidragsförskottet, är en förmån som inte faller inom tillämpningsområdet för förord- ningen 1408/71 utan omfattas av reglerna i förordningen (EEG) nr 1612/68. En konsekvens härav är att underhållsstöd inte behöver ex- porteras om inte den nationella lagstiftningen i sig medger rätt därtill. En regel i den nationella lagstiftningen som säger att underhållsstöd utges endast till barn som är bosatta i Sverige ansågs alltså kunna upprätthållas även inom EU/EES. Däremot kan ett särskilt krav för utländska medborgare om att barnet måste ha vistats i Sverige under viss tid innan rätt till underhållsstöd inträder inte upprätthållas på grund av likabehandlingsprincipen enligt förordningens regler. Detta har också tydliggjorts i lagtexten såvitt avser de nu gällande reglerna om underhållsstöd.
Om grundskyddet inom bampensioneringen konstrueras i enlighet med vad vi föreslagit i föregående avsnitt skulle kunna hävdas att denna förmån - på samma sätt som underhållsstöd till barn till särle- vande föräldrar - är en förmån som faller utanför förordningen 1408/71. Förmånen skulle emellertid betraktas som en social förmån som faller inom ramen för förordningen 1612/68, vilken kräver att alla EU-medborgare behandlas lika så länge de är bosatta i något med- lemsland. Underhållsstöd skulle däremot inte betalas ut om barnet bor eller senare flyttar utomlands.
Det kan emellertid också vara så att underhållsstöd som grund- skydd inom bampensioneringen är att betrakta som en förmån till efterlevande och att det därför -trots att förmånen regleras i en lag om underhållsstöd - faller inom tillämpningsorrrrådet för förordningen
1408/71. Förmånen utgör då ett tillägg till den inkomstrelaterade barnpensionen. Den kommer att prövas mot barnets övriga inkomster och den kommer inte att finansieras genom avgifter (se kapitel 15). Mot denna bakgrund skulle förmånen kunna betraktas som en sådan förmån som avses i art. 4.2a i förordningen 1408/71 (se härom i av- snitt 5.2). Förmånen bör då kunna förtecknas i bilaga 2 a till förord- ningen och skulle enligt art. lOa vara undantagen från exportskyldig- het.
Enligt vår uppfattning torde det visserligen inte vara orimligt att hävda att underhållstöd för efterlevande barn skall behandlas på sam- ma sätt som underhållsstöd i övrigt och därmed anses falla utanför tillämpningsområdet för förordningen 1408/71. Vi anser emellertid att det ligger närmare till hands att i detta avseende, trots den lagtekniska lösningen, betrakta underhållsstödet till efterlevande barn som en del av bampensioneringen och alltså som en förmån till efterlevande, varför underhållsstödet i denna del får anses falla under tillämpnings- området för förordningen 1408/71. I förhandlingar inom EU på den sociala trygghetens område bör det, med hänsyn till förmånens ka- raktär, med framgång kunna hävdas att den skall förtecknas enligt bilaga 2 a till förordningen 1408/71. En bestämmelse som innebär att grundskyddet betalas endast så länge barnet är bosatt i Sverige skulle därigenom kunna upprätthållas även i förhållande till andra länder inom EU/EES.
10 Förmåner till vuxna efterlevande
10.1. Inledning
Av våra direktiv framgår bl. a. att syftet med vårt arbete skall vara att analysera det nuvarande regelsystemet för efterlevandepension samt att anpassa de nuvarande efterlevandepensionsförrnånema till det reforme— rade ålderspensionssystemet. Däremot poängteras i direktiven att rätten till de förmåner som finns i dagens system bör ligga fast samt att refor- merade ålders- och efterlevandepensionssystem, liksom i dag, bör sam- verka med varandra. Det innebär således bl.a. att det även i ett anpassat system för efterlevandepensionering bör finnas barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension.
I detta kapitel behandlar vi den pensionsberättigade personkretsen samt även frågan om i vad mån de villkor som i dag uppställs för rätt till efterlevandepension till vuxna skall överföras till ett anpassat system för efterlevandepension. Därutöver diskuterar vi under vilken tidsperiod som de olika förmånerna, dvs. inledande omställningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepension, bör utbetalas. Vi tar även upp frågan om det för den särskilda efterlevandepensionen, för det fall en sådan skall finnas kvar i ett nytt efterlevandepensionssystem, bör införas en nedre åldersgräns för vid vilken tidpunkt särskild efterle— vandepension tidigast skall kunna beviljas.
En utgångspunkt för rätt till efterlevandepension till vuxna bör även i framtiden vara att sådan skall föreligga endast i situationer där det gene- rellt sett kan förutsättas föreligga särskilt behov därav. Syftet med dessa förmåner bör vidare alltjämt vara att ge kompensation för de direkta följderna av ett dödsfall under en viss tidsperiod, som är beroende av hur stort behovet rent allmänt sett kan sägas vara för personer i olika farniljesituationer. I detta avseende anser vi, vilket framgått bl.a. av våra allmänna överväganden i kapitel 7, att detta behov rent allmänt sett är större om den efterlevande har vårdnaden om barn under 18 år. Vidare är det huvudsakliga syftet med efterlevandepensioner till vuxna efterle- vande enligt vårt förmenande att den efterlevande inte skall behöva vidkännas en alltför stor standardsänkning under en viss omställningstid efter makens död. Omställningspensionen, men även den särskilda ef- terlevandepensionen, bör därför i första hand vara en inkomstrelaterad förmån. Som vi redovisat i våra allmänna överväganden är vår uppfatt-
ning att efterlevande män och kvinnor i förvärvsaktiv ålder i regel måste anses ha möjlighet att försörja sig själva genom inkomster av eget för- värvsarbete eller genom ersättningar som träder i stället för sådana in- komster. Efterlevandepensionen till vuxna bör därför ses inte som den efterlevandes enda inkomst utan i stället som en kompletterande in— komst.
För att inte efterlevandepensionen skall bli alltför låg i de fall där den avlidne bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom för- värvsinkomster eller haft endast låga sådana bör det, på samma sätt som enligt nuvarande system, finnas ett grundskydd inom efterlevandepen— sioneringen. Detta grundskydd utgörs i dag av folkpension i form av dels huvudförmån, dels pensionstillskott. Detta grundskydd är utformat så att det, i vart fall tillsammans med reglerna för bostadstillägg till pensionärer och det särskilda grundavdraget, skall vara möjligt att för— sörja sig på det. Vi anser att ett grundskydd inom efterlevandepensione— ringen fortsättningsvis inte skall ha till syfte att utgöra en grundläggan— de försörjning utan att det skall syfta endast till att ge en kompletterande inkomst för den efterlevande.
10.2. Personkretsen
10.2.1. Nuvarande regler och bakgrund
Efterlevandepension i form av omställningspension, förlängd sådan samt särskild efterlevandepension utges i dag till efterlevande make,
som inte uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande antingen vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller också oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunk- ten för dödsfallet. Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till orrrställningspension och särskild efterlevandepension den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvin- na vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. För dessa gäller i övrigt samma krav för rätt till efterlevandepension som för gifta, dvs. vårdnad om barn eller minst fem års stadigvarande sammanboende. För rätt till särskild efterlevandepension förutsätts dessutom att den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom eget arbete är nedsatt med minst en fjär- dedel alltsedan makens död.
Före reformeringen på efterlevandepensionsormådet år 1990 gällde olika regler inom folk- och tilläggspensioneringen beroende på om de försäkrade varit gifta eller inte. Dessa bestämmelser lever kvar för de
kvinnor som uppbär eller nybeviljas änkepension enligt övergångsbe- stämmelsema. Enligt dessa bestämmelser kan efterlevandepension till en änka utges från folkpensioneringen, förutom i de fall då den avlidne och den efterlevande var gifta med varandra vid dödsfallet, även i fall då en kvinna sammanbott såsom ogift med en icke gift man, under för- utsättning att mannen och kvinnan tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans. Dessutom uppställs ett krav på att detta sammanboende skall ha varit av stadigvarande karaktär. Den tid under vilken kvinnan och mannen oavbrutet sammanbott fram till tid— punkten för dödsfallet likställs i sådana fall med tid varunder ett äkten- skap bestått. För rätt till övergångsvis utgiven änkepension från tilläggspensioneringen fordras emellertid äktenskap (se avsnitt 2.4.4). Även ålders- och förtidspensioneringen påverkas av civilstånd och samlevnadsförhållanden såtillvida att folkpensionen utges med lägre belopp till en gift försäkrad än till en ensamstående pensionstagare. Härvid likställs gift pensionstagare, som stadigvarande lever åtskild från sin make, med ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranle- der annan bedömning. Med gift pensionstagare likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon (gift eller icke gift) med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn tillsammans. Dessa regler, som alltså gör det möjligt att i vissa fall bortse från det faktiska civilståndet, infördes år 1946 och fick sin nuvarande utformning är 1960. Syftet med dem var att undvika att personer som sammanbott som makar utan att vara vigda skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta samt även för att förhindra att två pensionsberättigade makar skulle kunna genom arrangerad äk— tenskapsskillnad bereda sig högre pension än tidigare.
Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap likställs personer som låtit registrera sitt partnerskap enligt den lagen med makar enligt äktenskapsbalken. Detta innebär således att registrerade partners i dag enligt huvudregeln i AFL har rätt till efterlevandepension om de stadig- varande samrnanbodde med varandra vid den enes död samt om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn un- der tolv år, som stod under vårdnad av den ena partnern, eller om sam- manboendet mellan partnema pågått under minst fem år omedelbart före dödsfallet.
Enligt den likställighetsregel som för närvarande gäller likställs så- lunda med efterlevande make bl.a. även den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbott med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med denne. Även med hjälp av denna likställighetsregel kan den som sammanbott med annan av samma kön lämna rätt till efterlevandepension efter sig i de fall dessa tidigare ingått registrerat partnerskap med varandra och detta senare blivit upplöst, om de därefter återupptagit sammanboendet med varandra.
10.2.2. Personkretsen i ett anpassat efterlevandepensionssystem
I samband med den reform på efterlevandepensionsorruådet som trädde i kraft år 1990 beslutades att icke gifta sammanboende under vissa för- hållanden skulle likställas med makar i fråga om rätt till omställ- ningspension och särskild efterlevandepension såvitt gäller både folk- och tilläggspensioneringen. Något krav på äktenskap föreligger således inte längre för rätt till efterlevandeförmåner, bl.a. omställningspension, från tilläggspensioneringen. För dem som nybeviljas änkepension enligt övergångsreglema finns dock fortfarande kvar kravet på äktenskap för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen.
Under reformarbetet under 1980-talet diskuterades vilka krav som borde ställas på ett samboförhållande för att ett sådant skulle kvalificera för rätt till förmåner från efterlevandepensioneringen. I detta samman- hang poängterades att avgränsningen måste bestämmas på ett sådant sätt att den regel som är aktuell blir administrativt lätt att kontrollera för dem som har att fatta beslut i frågan. Det borde dessutom vara fråga om en samlevnad av sådant stadigvarande slag som i sig är likvärdig med ett äktenskap. Med detta som utgångspunkt konstruerades den likstäl- lighetsregel som alltjämt gäller inom efterlevandepensioneringen.
Vi anser att de förändringar beträffande personkretsen som trädde i kraft år 1990 och grunderna för dessa alltjämt äger bärkraft även under de samhällsförhållanden som i dag råder och som kan förväntas råda framöver. Någon anledning att föreslå förändringar av de nuvarande
reglerna såvitt avser den pensionsberättigade personkretsen föreligger därför enligt vårt förmenande inte. Vi föreslår därför att omställ- ningspension och särskild efterlevandepension skall kunna tillerkännas, förutom makar som stadigvarande sammanbott med varandra fram till tidpunkten för dödsfallet, även personer som sammanbott under liknan de förhållanden utan att ha varit gifta under de förutsättningar som gäl— ler i dag härför. För rätt till övergångsvis utgiven änkepension från tilläggspensioneringen skall även fortsättningsvis krävas äktenskap (se kapitel 1 1). 10.3 Omställningspension
1031. Inledning
Utgångspunkten för utformningen av ekonomiska förmåner i form av efterlevandepension till vuxna efterlevande bör, liksom enligt gällande
regler, huvudsakligen vara att förmånerna skall lämna ett tillfälligt bi- stånd till den efterlevande mannen eller kvinnan så att denne skall kun- na komma över de särskilda svårigheter som till följd av den förändrade familjesituationen i regel uppkommer en tid närmast efter dödsfallet. Denna omställningsperiod kan vara olika lång för olika personer. I de fall den efterlevande även har att ta ansvar för barn har man tidigare ansett att den period under vilken den efterlevande skall vara berättigad till efterlevandepension efter den avlidne bör vara längre än eljest. Den- na uppfattning delar vi.
Sedan den 1 januari 1997 utbetalas omställningspension under endast sex månader till alla vuxna efterlevande som uppfyllt förutsättningama härför, dvs. till efterlevande make, (eller därmed likställd) som inte uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin ma- ke vid dennes död. Dessutom fordras att den efterlevande antingen vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 12 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller också oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Emellertid har vuxna efterlevande i vissa fall rätt till förlängd om- ställningspension efter denna inledande sexmånadersperiod, nämligen om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 12 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i rna- kamas hem. Den förlängda omställningspensionen utbetalas till dess det yngsta hemmavarande barnet fyller 12 år. Om den efterlevande har hemmavarande barn som vid dödsfallet är äldre än 12 år, föreligger däremot inte rätt till omställningspension sedan den inledande sexmå- nadersperioden gått till ända.
Som vi har konstaterat i våra allmänna överväganden anser vi att en tid om sex månader är en alltför kort omställningstid för i princip alla efterlevande, men särskilt i de fall den efterlevande har svarat för om- vårdnaden och haft ansvaret för hemmavarande barn. Vi lägger därför fram förslag till förändringar såvitt avser den tid under vilken den ef— terlevande skall vara berättigad till inledande omställningspension. Vi föreslår även förändringar såvitt avser den förlängda omställningspen- sionen på så sätt att denna förmån enligt vårt förslag skall under vissa närmare förutsättningar kunna utbetalas under en begränsad tid efter den inledande perioden även i andra fall än vad som gäller i dag (se avsnitt 10.3.2).
Enligt nuvarande regler utges efterlevandepension i form av bl.a. omställningspension och särskild efterlevandepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Folkpensioneringen står härvid — utöver att ge kompensation för det första basbeloppets inkomster — för ett grund- läggande skydd till efterlevande efter avlidna som haft ingen eller en— dast mycket låg pensionsgrundande inkomst medan tilläggspensione- ringen svarar för en kompensation för den standardsänkning som inträf-
fat till följd av dödsfallet. Till detta kommer de särskilda skatteregler i form av särskilt grundavdrag för pensionärer som kommer även vuxna efterlevande som är berättigade till efterlevandepension till godo.
Som vi redovisat i våra allmänna överväganden är vår uppfattning att efterlevande män och kvinnor i yrkesaktiv ålder i regel måste anses ha möjlighet att erhålla en tryggad ekonomisk ställning genom inkomster av eget förvärvsarbete. Omställningspensionen (och den särskilda ef- terlevandepensionen) bör därför huvudsakligen ses som en komplette— rande inkomst som utgör en viss andel av den inkomststandard som den avlidne bidragit med fram till dödsfallstidpunkten och kunde förväntas ha bidragit med i framtiden om dödsfallet inte hade inträffat. Om om- ställningspensionen skulle vara enbart inkomstrelaterad skulle detta emellertid innebära att efterlevande till avlidna som bidragit till famil- jens försörjning på annat sätt än genom förvärvsinkomster eller haft endast mycket låga sådana inkomster, kommer att ställas helt utan skydd efter ett dödsfall. En sådan konsekvens är enligt vårt förmenande inte acceptabel. Som kommer att framgå av avsnitt 10.3.4 anser vi det angeläget att efterlevande med hemmavarande barn under en viss angi- ven ålder skall kunna erhålla ett visst grundskydd från efterlevandepen- sioneringen också i de fall den efterlevande inte efterlämnat något eller endast ett lågt efterlevandepensionsunderlag. För att förhindra att pen— sionen blir högre efter en viss tids uppbärande, i samband med att den inledande omställningsperioden går till ända, är det enligt vårt förrne- nande lämpligt att även den inkomstrelaterade omställningspensionen under den inledande perioden kompletteras med ett grundskydd i de fall den efterlevande har bidragit till familjens försörjning huvudsakligen på annat sätt än genom förvärvsarbete. Vi anser därför att det även i ett anpassat efterlevandepensionssystem bör finnas ett grundläggande skydd för efterlevande i sådana situationer. Detta grundskydd bör emellertid, på samma sätt som den inkomstrelaterade delen, ses som en kompletterande inkomst och inte som en garanti för en grundläggande försörjning.
10.3.2 Utbetalningsperioder för omställningspension
Inledande omställningspension
Vårt förslag: Rätten till inledande omställningspension skall avse en tid av 12 månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Rätt till sådan omställningspension skall tillkomma efterlevande som vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller som oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tid- punkten för dödsfallet.
Som ovan konstaterats har en efterlevande enligt nuvarande regler rätt till omställningspension i sex månader i de fall den efterlevande inte stadigvarande sammanbor med barn under 12 år. Enligt vår uppfattning är detta i de allra flesta fall en alltför kort tid för att hinna anpassa sig till en sådan förändring av familjesituationen som ett dödsfall innebär. En förlust av en vuxen familjemedlem medför inte sällan att den efter- levande tvingas byta bostad med alla de kostnader som detta medför. Har den efterlevande dessutom hemmavarande barn kan detta medföra byte även av skola m.m. Också en förändring av den efterlevandes ar- betssituation kan bli aktuell. Exempelvis kan det i vissa situationer vara mer eller mindre oundgängligen påkallat för den efterlevande att minska sin arbetstid under en viss begränsad period efter dödsfallet, särskilt om den efterlevande har vårdnaden om barn. Är dessa barn 12 år eller äldre utges i dag inte någon omställningspension efter de inledande sex må- nadema.
I förarbetena till den reformerade efterlevandepensioneringen (SOU l987:55 sid. 215 ff och prop. l987/88zl7l sid. 101 ff) angavs beträf- fande den inledande omställningsperiodens längd att denna period, för att pensionen skulle kunna ge ett reellt stöd för den efterlevande att anpassa ekonomin, bostads- och arbetsförhållanden m.m. till den nya situationen, inte bör vara alltför kort. Å andra sidan anfördes att pen sionsrätten inte heller borde utsträckas alltför långt i tiden, eftersom meningen med pensionen är att den skall utgöra ett ekonomiskt tillskott under en övergångsperiod. Anknytningen till dödsfallet och dess följder blir givetvis allt mindre ju längre tid som förflyter därefter. Med dessa utgångspunkter föreslogs och beslutades att inledande omställningspen- sion skulle utges under en tid av ett år.
Längden av den tid under vilken inledande omställningspension kan utges ändrades med verkan fr.o.m. den 1 januari 1997 av besparingsskäl från ett år till sex månader. Det skulle kunna förefalla mindre lämpligt att redan efter en så kort tid som gått sedan dess föreslå en återgång till den tidigare gällande tidsperioden. Emellertid har vi funnit att det är möjligt att inom de finansiella ramar som vi haft att arbeta utifrån och mot bakgrund av de förslag i övrigt som vi redovisar i detta betänkande lägga fram förslag som medför att den efterlevande kan ges en längre omställningstid för att med ekonomiskt stöd från samhället ställa om sitt liv efter de förändrade förhållanden som dödsfallet innebär. Detta torde för många efterlevande inte låta sig göras i dag under den enligt vår mening alltför korta tid under vilken omställningspension utbetalas till efterlevande utan hemmavarande barn eller med hemmavarande barn som är 12 år fyllda. Av nämnda skäl har vi funnit det angeläget att före- slå en förlängning av den inledande omställningsperioden till ett år. Som kommer att framgå nedan föreslår vi dock av kostnadshänsyn att grundskydd inte alltid skall kunna utbetalas under hela denna inledande omställningsperiod.
Rätten till omställningspension under förlängd tid kommer att be- handlas i det följande. Våra förslag i den delen innebär bl.a. att vi före- slår att omställningspension skall kunna utges under en viss tid utöver den inledande ettårspen'oden när den efterlevande har hemmavarande barn som inte har fyllt 18 år. En sådan förändring påverkar även kriteri- erna för rätten till inledande omställningspension. Förlängd omställ- ningspension kan nämligen utbetalas endast om förutsättningama för rätt till inledande omställningspension är för handen. Eftersom vi i det följande föreslår att förlängd omställningspension skall kunna utges under en tid av ett år efter det att rätten till inledande omställningspen— sion har upphört i de fall den efterlevande har hemmavarande barn un- der 18 år, måste motsvarande utvidgning göras för den inledande om- ställningsperioden. Detta innebär således att omställningspension under den inledande perioden skall kunna utges även i de fall då den efterle- vande vid dödsfallet stadigvarande sammanboende med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, även om den efterlevande inte uppfyller kravet på att ha sammanbott oavbrutet med den avlidne i fem år före dödsfallet. I dag är motsvarande ålders— gräns för barnet 12 år, vilket överensstämmer med den tid under vilken förlängd omställningspension kan utbetalas. Utan den nu föreslagna utvidgningen av de grundläggande kriterierna för rätt till omställ— ningspension skulle den situationen kunna uppstå att den efterlevande skulle få rätt till förlängd omställningspension men däremot inte till omställningspension under tiden närmast efter dödsfallet.
Sammanfattningsvis föreslår vi således att inledande omställ- ningspension skall utges under tolv månader efter dödsfallet. Rätt till sådan pension skall tillkomma efterlevande, som vid dödsfallet stadig- varande sammanbodde med barn under 18 år, som vid dödsfallet stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller som då oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
F örlångd omställningspension
Vårt förslag: Efterlevande som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem, skall ha rätt till förlängd omställningspension under en tid av ett år efter det att rätten till inledande omställningspen- sion har upphört, dock längst till dess det yngsta hemmavarande barnet fyllt 18 år.
En efterlevande skall dock alltid ha rätt till förlängd omställningspen- sion så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Vuxna efterlevande har i dag rätt till förlängd omställningspension i de fall de uppfyller kraven för rätt till inledande omställningspension och dessutom har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 12 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Det bakomliggande skälet till denna regel är, som nämnts tidigare, att en efterlevande förälder med ett eller flera små barn typiskt sett behöver längre tid för att anpassa sig och ställa om sig till de nya förhållanden som dödsfallet innebär än de sex månader (tidigare ett år) som den inle- dande orrrställningspensionen ger möjlighet till. Därför finns i dag rätt till förlängd omställningspension till dess det yngsta barnet fyller 12 år. De nuvarande reglerna innebär således att samhällets stöd för en efterlevande som har vårdnaden om barn som har fyllt 12 år och som därmed är berättigad endast till inledande omställningspension, upphör redan efter sex månader. Som angetts ovan föreslår vi att den inledande omställningsperioden skall förlängas till ett år. Visserligen har barnen, om de var barn också till den avlidne, rätt till barnpension efter denne. Vi anser emellertid att det härutöver är befogat med ytterligare förstärkt skydd för en vuxen efterlevande i denna situation. Även om ett dödsfall alltid innebär en svår omställning för den efterlevande, måste en sådan omställning för en efterlevande med tonårsbam som går i grund- eller gymnasieskola i de allra flesta fall vara förenat med större omställ- ningsproblem och kostnader än för en efterlevande utan barn (eller med bara vuxna sådana).
Av detta skäl föreslår vi en förändring av rätten till omställningspen— sion på så sätt att sådan pension i vissa fall skall kunna utges under en tid av ytterligare ett år efter det att rätten till inledande omställningspen- sion har upphört. Vårt förslag innebär att denna rätt skall tillkomma efterlevande med hemmavarande barn under 18 år. För efterlevande i denna kategori skall alltså med vårt förslag omställningspension kunna utges under sammanlagt två år efter tidpunkten för dödsfallet. Omställ— ningspension som utges efter den inledande ettårsperioden skall dock utbetalas längst till dess det yngsta barnet, som vid dödsfallet stadigva— rande vistades i makarnas hem, fyller 18 år.
För efterlevande med barn i förskoleåldem bör det emellertid alltjämt finnas möjlighet till ett skydd under längre tid än sammanlagt två år. Enligt de nuvarande reglerna utbetalas förlängd omställningspension alltid tills det yngsta barnet har fyllt 12 år. Bakgrunden till denna ål- dersgräns är att barnet därefter har ansetts ha bättre förutsättningar att klara sig själv utan mer regelbunden tillsyn av annan. Åldersgränsen kan emellertid enligt vår uppfattning diskuteras. Det principiella skälet bakom förlängd omställningspension är, som nämnts ovan, att bereda den efterlevande föräldern ekonomisk möjlighet att ge barnet samma omsorg och omvårdnad som före dödsfallet. Den förlängda omställ- ningspensionen kan därför betraktas som ett komplement till det regel- system som avser att ge föräldrar praktisk och ekonomisk möjlighet att
avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta hand om barn.
Enligt föräldraledighetslagen (1995:584) har en förälder rätt att vara deltidsledig under en fjärdedel av normal tid för att ta vård om barn som ännu inte fyllt åtta år eller som inte avslutat sitt första skolår. Tillfällig föräldrapenning utges däremot för vård i samband med sjukdom m.m. av barn som inte fyllt tolv år. Motivet för denna sistnämnda åldersgräns var att ersätta den barntillsyn som faller bort i och med barnets sjuk- dom. Skolbarnomsorgen avser nämligen barn t.o.m. 12 år.
Tyngdpunkten i den nuvarande efterlevandepensioneringen ligger på att tillgodose barnets intresse och häri ingår att möjligheter skall finnas för den efterlevande att ge barnet en tryggad uppväxt och till- fälle till en meningsfull samvaro med den efterlevande föräldern. Den förlängda omställningspensionen kan alltså betraktas som ett kom- plement till det regelsystem som avser att ge föräldern praktisk och ekonomisk möjlighet att avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta hand om barn. Som redovisats ovan har vi ansett det angeläget att förstärka det ekonomiska skyddet för efterlevande som har vårdnaden om tonårsbam, dvs. barn i åldrarna 12-18 år. Des— sa efterlevande har i dag ingen rätt till omställningspension utöver den inledande sexmånadersperioden. Med de ekonomiska ramar som vi haft att arbeta utifrån har det emellertid inte funnits möjlighet att före- slå en utvidgning av rätten till omställningspension till att omfatta även denna sistnämnda grupp efterlevande utan att det samtidigt görs en begränsning i något annat avseende. Till följd härav har vi stannat för att anknyta den övre åldersgränsen för rätt till förlängd omställ- ningspension till den rätt en förälder har att förkorta sin arbetstid för att ta vård om barn. Detta skulle innebära att förlängd omställningspension utges så länge den efterlevande föräldern har hemmavarande barn som inte fyllt åtta år. Det betyder visserligen en begränsning av rätten till förlängd omställningspension i förhållande till dagens tolvårsgräns, men samtidigt föreslår vi en viss förlängning såvitt gäller efterlevande med äldre hemmavarande barn. Efterlevande som har barn i åldern mellan 8 och 18 år har med vårt förslag således rätt till omställningspension un- der sarnrnanlagt två år efter dödsfallet. Genom vårt förslag garanteras således alla efterlevande som har barn under 18 år ekonomiskt stöd i form av omställningspension under minst två år.
Sammanfattningsvis innebär våra förslag att efterlevande som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem, skall ha rätt till omställningspension under en tid av ett år efter det att inledande omställningspension upphört att utbetalas, dock längst till dess det yngsta barnet, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem, fyllt 18 år. En efterlevande skall emellertid alltid ha rätt till om- ställningspension så länge han eller hon enligt samma vårdnads- och
sarmnanboendekriterier har hemmavarande barn som inte har fyllt åtta
är.
10.33. Beräkning av inkomstrelaterad omställningspension
Vårt förslag: Inkomstrelaterad omställningspension skall utges med 55 % av den avlidnes på visst sätt beräknade efterlevandepensionsun-
derlag. Denna nivå skall vara densamma oavsett om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte.
I dag utges omställningspension från folkpensioneringen med för år räknat 90 % av det minskade prisbasbeloppet. Därutöver kan den ef- terlevande vara berättigad till pensionstillskott om maximalt 61,5 % av samma basbelopp. Pensionstillskottet avräknas emellertid krona för krona mot den omställningspension som utbetalas från tilläggspensione- ringen. Omställningspension från tilläggspensioneringen utges med 20 % av den avlidnes ålderspension eller beräknade förtidspension i de fall även barnpension utbetalas efter den avlidne. I annat fall, dvs. i de fall några pensionsberättigade barn till den avlidne inte finns, utges omställningspensionen med 40 % av samma underlag. Enligt riks- dagsbeslut kommer det minskade basbeloppet successivt att avveck— las. Beslutet innebär att basbeloppet för år 1999 kommer att minskas enbart med en procentenhet. För år 2000 kommer någon minskning av basbeloppet inte att ske över huvud taget.
Som vi närmare har redovisat i våra allmänna överväganden i kapitel 7 anser vi att det huvudsakliga syftet med omställningspension - såväl under den inledande perioden som under den förlängda - är att den ef- terlevande maken under en viss omställningstid efter dödsfallet inte skall behöva vidkännas en alltför kraftig standardsänkning. Omställ- ningspension skall därför enligt vår uppfattning i första hand vara rela- terad till den avlidnes inkomstförhållanden. Det bör emellertid, som vi nämnt tidigare, härutöver finnas ett grundläggande skydd så att efterle- vande till avlidna som inte haft några förvärvsinkomster eller endast haft mycket låga sådana inte skall ställas helt utan skydd efter ett döds- fall. Behovet av ett sådant grundläggande skydd gör sig särskilt tydligt gällande under den inledande omställningstiden då den efterlevande kan ha ett speciellt stort behov av att täcka olika merkostnader som kan uppstå i samband med dödsfallet, oavsett hur den avlidnes inkomstför— hållanden varit. I avsnitt 10.3.4. redogör vi närmare för hur vi anser att ett sådant grundskydd skall vara utformat och under vilken tid det bör kunna utbetalas.
Omställningspension från tilläggspensioneringen utges, som beskri- vits tidigare, enligt gällande regler med 20 % av den avlidnes egenpen— sion, för det fall barnpension efter den avlidne samtidigt utbetalas, och annars med 40 % därav. Härutöver utbetalas folkpension i form av om—
ställningspension jämte pensionstillskott som avräknas krona för krona mot tilläggspensionen. Konstruktionen av pensionstillskottet innebär att omställningspension från tilläggspensioneringen som utges med en kompensationsgrad om 20 % påverkar den samlade pensionens storlek först om medelpoängen vid tillämpning av 15-årsregeln i ATP för den avlidne är 5 poäng eller högre (under förutsättning att den avlidne haft minst 30 år med intjänade ATP-poäng). Om omställningspensionen utbetalas med en kompensationsgrad om 40 % ger den inkomstrelatera— de pensionen emellertid utslag tidigare: redan om den avlidne har en medelpoäng för ATP om minst 2,5 (se i tabell 10.1, där nettoberäkning- ama gjorts med användning av den för hela landet genomsnittliga kommunalskattesatsen 31,66 % och där det förutsatts att den efterle- vande inte har andra pensionsinkomster).
Tabell 10.1 Omställningspension från folk- och tilläggspensioneringen enligt nuvarande regler. Nettobeloppen är beräknade efter beaktande av särskilt grundavdrag och med en skattesats om 31,66 %. Vid beräkningen har det minskade prisbasbeloppet för år 1998 använts. Beloppen är angiv- na i belopp per månad
Medelpension- Omställningspension Omställningspension
poäng för den utges med 20 % utges med 40 % avlidne brutto / netto brutto / netto 0 4504/4504 4504/4504 1 4504/4504 4504/4504 1,5 4 504 / 4 504 4 504 / 4 504 2 4504/4504 4504/4504 2,5 4 504 / 4 504 4 504 / 4 504 3 4504/4504 4816/4638 3,5 4 504 / 4 504 5 172 / 4 808 4 4504/4504 5529/4977 4,5 4 504 / 4 504 5 886 / 5 146 5 4504/4504 6243/5316 5,5 4 637 / 4 549 6 599 / 5 488 6 4816/4638 6956/5 660 6,5 4994/4721 7313/5 829
Vi har i kapitel 8 redovisat våra överväganden och förslag beträffande det underlag på vilket vi anser att inkomstrelaterad efterlevandepension skall beräknas. Vårt förslag innebär att den avlidnes livsinkomst skall läggas till grund för beräkningen av såväl barnpension som omställ— ningspension och särskild efterlevandepension. Beräkningen skall ske på grundval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade ålderspen- sionssystemet samt i vissa fall även på en pensionsrätt beräknad på grundval av antagna framtida inkomster för tiden från dödsfallet t.o.m.
året före det då den avlidne skulle ha fyllt 65 år. På grundval av dessa uppgifter beräknas, efter de principer som närmare beskrivits i kapitel 8, det efterlevandepensionsunderlag som kommer att ligga till grund för den fortsatta beräkningen.
Omställningspension i form av tilläggspension är enligt de nu gällan— de reglema beroende av hur många år med ATP-poäng som den avlidne faktiskt hade tjänat in eller kan tillgodoräknas enligt systemet med anta- gandepoängberäkning. För rätt till oavkortad tilläggspension krävs att den avlidne tillgodoräknas minst 30 år med faktiska och antagna poäng. I annat fall reduceras pensionen med motsvarande antal 30—delar som svarar mot det antal år som saknas upp till 30. När det gäller den inkom- strelaterade delen av omställningspensionen i ett anpassat efterlevande- pensionssystem kommer det inte att finnas behov av någon motsvarande regel. Livsinkomstprincipen, som ligger till grund för pensionsberäk- ningen i det reformerade ålderspensionssystemet, kommer i sig att med— föra att färre år med pensionsgrundande inkomster automatiskt reduce- rar den försäkrades pensionsbehållning och därmed även storleken på omställningspensionen.
Vid bedömningen av hur stor del av efterlevandepensionsunderlaget som en inkomstrelaterad omställningspension skall utgöra måste beak- tas att den inkomstrelaterade pensionen i det reformerade ålderspen- sionssystemet skall beräknas på förvärvsinkomster från första kronan. Detta innebär alltså, till skillnad från vad som gäller enligt dagens reg— ler, att samma kompensationsgrad kommer att gälla för årsinkomster såväl över som under ett basbelopp. Det förhållandet att folkpension i form av efterlevandepension i dag ger en högre kompensation för det första basbeloppets inkomster (90 % av det minskade basbeloppet) bör därför beaktas vid bedömningen av vilken kompensationsgrad som skall väljas för beräkning av inkomstgrundad omställningspension. Samtidigt bör hänsyn tas till hur högt grundskydd som skall finnas och hur detta skall närmare utformas. I detta sammanhang måste även beaktas att pensionsförrnånema i ett anpassat efterlevandepensionssystem, enligt vad vi föreslår i avsnitt 1034, kommer att vara beskattade på motsva- rande sätt som förvärvsinkomster beskattas i dag. Något särskilt grun- davdrag för pensionärer kommer således enligt vad vi föreslår inte att finnas i ett framtida efterlevandepensionssystem (och inte heller för ålderspension eller förtidspension).
Vi har mot bakgrund av de förutsättningar som beskrivits ovan över- vägt och prövat olika nivåer för en inkomstrelaterad omställningspen- sion. Under vårt arbete har vi haft som utgångspunkt att i möjligaste mån försöka att konstruera ett system som ger i huvudsak samma brut— toutfall som dagens regler. Ett omfattande beräkningsarbete har föregått de förslag som vi slutligen stannat för. Under detta arbete har beräk- ningar av olika tänkbara modeller genomförts där såväl brutto— som nettoutfall beaktats.
Under arbetet gjorde vi beräkningar beträffande ett system där kom— pensationen för det första basbeloppets inkomster, på motsvarande sätt som i dagens system, skulle vara förhöjd i förhållande till resterande inkomster. Emellertid fann vi snart att det skulle vara olämpligt att ha kvar ett beräkningsunderlag som i många avseenden liknar dagens folk- pensionering sarntidigt som vi i övriga delar strävar efter att harmoniera reglerna med det reformerade ålderspensionssystemet, där någon sådan motsvarighet inte finns. Vidare kunde vi tidigt konstatera att det var förenat med betydande svårigheter att med det reformerade ålderspen- sionssystemets konstruktion och administrativa utformning försöka att i efterhand separera det första basbeloppets årsinkomster från andra den avlidnes inkomster olika är. Inte minst skulle detta förorsaka betydande administrativa komplikationer och särskilda krav på registeruppbygg— nad. Till följd härav övergick vi tidigt till att försöka finna ett lämpligt system med en enhetlig kompensationsgrad för hela inkomsten. Med hänsyn till dagens förhöjda kompensation för det första basbeloppets inkomster står det klart att det då måste ske en höjning av nuvarande kompensationsgrader för omställningspension. Valet av kompensa— tionsgrad är emellertid också i hög grad beroende av utformningen av det grundskydd som enligt vår uppfattning bör finnas till den inkomst— grundade omställningspensionen.
Våra beräkningar har mot denna bakgrund lett fram till bedömningen att en kompensationsgrad om 55 % av efterlevandepensionsunderlaget ger ett utfall som bäst stämmer överens med våra strävanden att skapa ett system som totalt sett, dvs. tillsammans med grundskyddet, ger i huvudsak samma bruttoutfall som dagens regler under förutsättning att den avlidnes beräknade ålders- eller förtidspension är på samma nivå som det av oss föreslagna efterlevandepensionsunderlaget. Detta fram— går av tabell 10.2 som redovisas i avsnitt 10.3.4. Tabellen ger även un- derlag för en jämförelse mellan inkomstgrundad omställningspension enligt vårt förslag (kolumn 4) och omställningspension enligt nuvarande regler från folk- och tilläggspensioneringen (kolumnerna 2 och 3). Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas att det egentligen inte är möjligt att jämföra utfallet enligt de olika systemen med anspråk på någon exakthet eftersom underlaget för beräkning av tilläggspension och det efterlevandepensionsunderlag som vi föreslår skall ligga till grund för beräkningen i ett anpassat system bygger på olika förutsätt- ningar. I ATP—systemet är det de genomsnittliga inkomsterna under de 15 bästa åren som ligger till grund för beräkningen, medan det reforrne- rade systemet bygger på ett livsinkomstunderlag och är beroende av både den demografiska utvecklingen och förändringarna i samhällseko- nomin. För att i någon mån kunna få en uppfattning om utfallet av våra förslag jämfört med det nuvarande systemet har vi emellertid utgått från ett efterlevandepensionsunderlag som motsvarar den beräknade ålders- eller förtidspensionen i ATP-systemet sedan denna beräknats från den
första kronans inkomster. Detta uttrycks i tabellen som att efterlevande- pensionsunderlaget är detsamma som ATP-underlaget sedan tillägg gjorts med en ATP-poäng.
Av tabellen kan utläsas att en inkomstgrundad omställningspension om 55 % av efterlevandepensionsunderlaget ger bruttobelopp som överensstämmer med dagens folk- och tilläggspension på 40 %-nivån om underlaget är baserat på 6 ATP-poäng eller däröver. Vid en motsva- rande jämförelse med dagens 20 %-nivå ger inkomstgrundad omställ- ningspension enligt vårt förslag högre bruttobelopp än i dag om under— laget baseras på 3,5 ATP—poäng eller mer.
Enligt dagens regler är omställningspensionens storlek beroende av huruvida den avlidne efterlämnar också barn som är berättigat till barn- pension efter honom eller henne. Om så är fallet utges omställningspen- sion med 20 % av den avlidnes tilläggspension och annars med 40 %. Frågan är om en sådan differentiering bör finnas även i ett reformerat system.
Bakom den nuvarande skillnaden i kompensationsgrad låg önskemå- let om att ta hänsyn till de sammanlagda tilläggspensionsförrnåner som skulle kunna utges efter en och samma avliden. Det ansågs inte rimligt att efterlevandepension skulle kunna utbetalas med ett belopp som sammantaget var högre än den egenpension som den avlidne skulle ha varit berättigad till eller faktiskt uppbar i anslutning till dödsfallet. För att en begränsning av de sammanlagda efterlevandepensionsförrnånema inte skulle begränsa utrymmet för bampensioner alltför mycket besluta- des att omställningspension skulle utges med lägre belopp om barnpen- sion till ett eller flera barn samtidigt utges.
Det kan även fortsättningsvis finnas skäl för ett samspel mellan nivå- erna för de olika former av efterlevandepension som kan utges efter en och samma person. Frågan om storleken på omställningspension och på barnpension kan därför inte bedömas helt oberoende av varandra. Detta behöver emellertid inte innebära ett krav på olika nivåer för omställ- ningspensionen beroende på om barnpension samtidigt utges eller inte. Om ett barn förlorar en av sina biologiska föräldrar finns inom barnpen- sioneringen en försörjningsgaranti som enligt vårt förslag kommer att uppgå till 1 173 kr per månad. Detta är samma garanti som lämnas för barn till föräldrar som inte längre lever tillsammans.
Ett barn som förlorar en Styvförälder har alltså genom underhållsstö- det samma försörjningsgaranti i förhållande till sin särlevande biologis- ka förälder som ett barn som förlorar en biologisk förälder med vårt förslag får genom det underhållsstöd som skall ersätta folkpension i form av barnpension. Enligt dagens regler får den efterlevande maken emellertid omställningspension med 20 % om den avlidne maken var barnets biologiska förälder och barnpension utbetalas till barnet men med 40 % om den avlidne maken var barnets Styvförälder och inte själv hade något pensionsberättigat barn. Den efterlevande maken torde
emellertid i båda situationerna vara i lika stort behov av att kunna av- sätta tid för samvaro med barnet. Det skulle till och med kunna hävdas att detta behov är större när den avlidne maken varit barnets biologiska förälder, eftersom den efterlevande då ofta kan vara ensam i omsorgen om barnet.
Konsekvenserna av en differentierad nivå kan vidare ifrågasättas för fall då en gift person avlider och efterlämnar i det ena fallet make och ett styvbarn (dvs. den efterlevande makens barn) och i det andra fallet härutöver även ett eget barn som inte bott tillsammans med den avlidne och dennes familj. I det första fallet utges omställningspension till den efterlevande maken med 40 % (eftersom barnpension inte utges till styvbarnet). I det andra fallet blir omställningspensionen bara 20 %, eftersom barnpension utges till det barn som inte bor tillsammans med den efterlevande. Omställningsproblemen för den efterlevande maken och behovet av att tillbringa tid med det egna barnet torde emellertid vara lika stora i båda fallen.
Vi föreslår således att omställningspension skall utges med en enhet— lig kompensationsgrad om 55 % oavsett om det samtidigt med sådan pension utges barnpension efter den avlidne.
En höjning av nivån för omställningspension som utges samtidigt med barnpension skulle i viss utsträckning kunna på annat sätt påverka utrymmet för bampensionema. Bakgrunden till detta är den begräns- ningsregel som i dag gäller och som innebär att den samlade efterlevan— depensionen från tilläggspensioneringen efter en avliden inte får över- stiga den avlidnes framräknade egenpension. Folkpensionsdelen utbe talas emellertid med samma belopp oavsett hur många efterlevande som den avlidne efterlämnar. Frågan är då om begränsningsregeln skall överföras i princip oförändrad till ett anpassat system. Den anpassade efterlevandepensioneringen kommer, i likhet med vad som gäller enligt dagens regler, att ha samband med ålderspensioneringen bl.a. såvitt gäller det beräkningsunderlag som används. Efterlevandepensionering- en skall emellertid finansieras självständigt och är en fristående försäk— ring, varför den inte beloppsmässigt behöver begränsas av ålderspen- sionens storlek. Mot denna bakgrund, och som närmare redovisats i avsnitt 9.4.3, har vi föreslagit att en begränsningsregel i det anpassade systemet för efterlevandepension skall avse endast bampensioner. Om— ställningspension till den efterlevande maken skall alltså inte vara bero- ende av hur många barn som är berättigade till barnpension efter den avlidne. Bampensionen kommer därför inte att bli avhängig av vilken kompensationsgrad som väljs för omställningspensionen. En begräns- ningsregel skall däremot enligt vårt förslag gälla inom barnpensione- ringen på så sätt att barnpension sammanlagt skall kunna utges med högst 80 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag i de fall om- ställningspension eller särskild efterlevandepension samtidigt utbetalas. Detta motsvarar det utrymme som bampensioneringen ges i dag när
omställningspension samtidigt utbetalas och leder till att utfallet enligt de föreslagna reglerna blir i huvudsak detsamma som dagens bestäm- melser ger i de situationer där den avlidne efterlämnar en vuxen och fyra barn eller fler (se vidare i avsnitt 9.4.3). I andra fall skall bampen- sionema kunna ta hela den avlidnes efterlevandepensionsunderlag i anspråk.
Vi föreslår således att inkomstrelaterad omställningspension — såväl under den inledande omställningsperioden som under den förlängda - skall uppgå till 55 % av den avlidnes beräknade efterlevandepensions- underlag. Vi föreslår vidare att denna nivå skall vara densamma oavsett om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte.
10.3.4. Grundskydd
Vårt förslag: Efterlevandepension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension skall utges i form av ett grundskydd — en garantipension - i de situationer där den avlidne inte haft pensions- grundande inkomster eller haft endast låga sådana.
Denna garantipension skall, liksom övrig efterlevandepension, be- skattas på samma sätt som förvärsvinkomster beskattas i dag, dvs. något särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA) skall inte finnas i ett framtida efterlevandepensionssystem.
Efterlevande som är berättigade till omställningspension eller sär- skild efterlevandepension skall inte därutöver kunna erhålla bostads— tillägg till pensionärer (BTP) till den pensionen.
Det huvudsakliga syftet med omställningspension är enligt vår uppfatt- ning att den efterlevande maken inte skall behöva vidkännas en alltför stor standardsänkning under en viss omställningstid efter mannens eller hustruns död. Som vi redovisat i avsnitt 10.3.3 anser vi därför att skyd- det i första hand bör vara relaterat till den avlidnes inkomster (eller snarare förväntade sådana), dvs. utgöra en viss andel av den standard som den avlidne skulle ha bidragit med om dödsfallet inte hade inträf- fat. Som framhålls i våra direktiv utgör efterlevandepensionen med dagens förvärvsmönster i regel en kompletterande inkomst snarare än den efterlevandes enda inkomst. Detta medför, som det sägs i direkti- ven, att det inte finns lika tungt vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för ett anpassat efterlevandepensionssystem som inom det refor— merade ålderspensionssystemet.
Frågan är emellertid om även annat arbete än förvärvsarbete skall kunna grunda rätt till efterlevandepension, dvs. om det i situationer där den avlidne arbetat i hemmet eller av andra anledningar inte haft några pensionsgrundande inkomster, finns behov av ett ekonomiskt skydd för den efterlevande under en omställningsperiod. Om omställningspensio- nen slculle göras helt inkomstrelaterad, skulle detta innebära att efterle-
vande till avlidna som bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsinkomster eller haft endast låga sådana kommer att stäl- las helt utan ersättning i händelse av ett dödsfall. Som vi framhållit i våra allmänna överväganden i kapitel 7 anser vi att detta inte är en rim- lig konsekvens. Det bör enligt vår uppfattning finnas ett visst ekono- miskt skydd under en begränsad tidsperiod efter ett dödsfall av en när- stående oavsett dennes pensionsunderlag. Vi återkommer i det följande till frågan om hur lång denna tidsperiod bör vara.
Vidare är det enligt vår uppfattning rimligt att det i fall som de nu aktuella finns ett ekonomiskt skydd för den efterlevande även under tid då förlängd omställningspension utbetalas. Syftet med omställningspen- sionen för efterlevande som har vårdnaden om hemmavarande små barn ansågs vid införandet av de nuvarande bestämmelserna vara att ge dessa efterlevande ett ekonomiskt tillskott för att t.ex. kunna minska sin ar— betstid i syfte att ta hand om barnen. För att en förälder i detta syfte helt skulle kunna avstå från förvärvsarbete under en viss tid krävdes att om— ställningspensionen utbetalades på en nivå som kunde täcka den efterle- vandes försörjning. Mot denna bakgrund kom orrrställningspensionen att bestå dels av ett enhetligt grundbelopp från folkpensioneringen, dels av ett belopp från tilläggspensioneringen som är relaterat till den avlid- nes ATP-poäng.
Vi föreslår således att det även i en anpassad efterlevandepensione- ring skall finnas ett grundskydd både under en viss tid närmast efter ett dödsfall och under tid då förlängd omställningspension utges. Detta grundskydd bör enligt vår uppfattning konstrueras som en garantipen- Sion.
Det förhållandet att vi i och för sig anser att det bör finnas en garan- tipension under tid då den efterlevande är berättigad till förlängd om- ställningspension innebär emellertid inte att vi fullt ut delar den upp- fattning som legat till grund för nuvarande konstruktion av grundskyd- det i forrn av folkpension m.m. I ett framtida efterlevandepensionssys- tem bör, på sätt som också uttalats i våra direktiv, omställningspensio- nen snarare ses som en kompletterande inkomst och inte som en garanti för en grundläggande försörjning.
Enligt nuvarande regler är efterlevandepensioner, på samma sätt som andra pensionsinkomster, skattefria upp till en viss nivå på grund av det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA). Pensionärer, däribland personer med efterlevandepension, med låg pension betalar antingen ingen inkomstskatt alls eller en skatt som är lägre än den som löntagare och egna företagare får betala vid lika hög taxerad in— komst. Maximalt SGA är lika stort som den folkpension och det pen- sionstillskott som utges till ålderspensionärer. SGA minskas succes- sivt i takt med stigande ATP och andra pensionsinkomster för att en- ligt 1998 års regler vara helt bortreducerat vid en pension (för ensam- stående) på ca 109 000 kr motsvarande nära 9 100 kr per månad. Pen-
sionärer med så höga pensionsinkomster att SGA trappas ned till noll får i stället göra samma grundavdrag som förvärvsaktiva med lika hög inkomst.
Enligt riksdagsbeslut skall ålderspensioner i framtiden, till skillnad från i dag, vara skattepliktiga på samma sätt som förvärvsinkomster är i dag, dvs. någon motsvarighet till SGA skall inte finnas i ett framtida ålderspensionssystem. Enligt antagna riktlinjer (prop. 1997/98:111) skall även förtidspensioner i princip beskattas som förvärvsinkomster, dvs. utan något särskild grundavdrag. Av bl.a. denna anledning anser vi att det inte kan komma i fråga att ha kvar dessa särskilda skattebe- stämmelser enbart inom efterlevandepensioneringen, med dess i för- hållande till ålders- och förtidspensioneringen relativt ringa antal be- rättigade personer. Vi föreslår således att efterlevandepension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension (och även änkepension, se avsnitt 11.9) i ett anpassat efterlevandepensionssys- tem skall beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsin- komster.
Ett borttagande av SGA innebär emellertid att efterlevandepensio- närer med låga eller medelhöga pensionsinkomster går miste om en skatteförmån och därmed vid oförändrad bruttonivå får en lägre net— topension än i dag. En utgångspunkt för oss har emellertid varit att ett avskaffande av SGA inte skall påverka köpkraften mer än marginellt. Vi föreslår därför inte bara ett förändrat och för den inledande om- ställningsperioden förhöjt grundskydd i förhållande till i dag utan även förhöjda nivåer allmänt sett beträffande inkomstgrundade efter— levandepensioner till vuxna efterlevande.
En efterlevande kan i dag vara berättigad även till bostadstillägg till pensionärer (BTP). I avsnitt 2.5 har vi närmare redovisat reglerna för BTP. Som redogjorts för där kan sådant tillägg utges till den som är bosatt i Sverige och som har ålderspension (fr.o.m. 65 års ålder), för- tidspension/sjukbidrag, omställningspension eller särskild efterlevan- depension från folk- eller tilläggspensioneringen. BTP kan också ut- ges till den som har änkepension enligt övergångsbestämmelsema eller till den som uppbär pension enligt lagstiftning i stat som ingår i EU/EES och är bosatt i Sverige.
Det högsta möjliga bostadstillägget uppgår fr.o.m. den 1 januari 1998 till 85 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 000 kr per månad, dvs. 3 315 kr. I vissa fall kan även ett särskilt bostadstillägg utges. Sådant utbetalas i de fall då den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad (högst 5 200 kr per månad) understiger skälig levnadsnivå (vilken anses utgöra 1,22 basbelopp per år för ogift).
Bostadstilläggets storlek är beroende av den försäkrades årsin— komst. Det maximala bostadstillägget om 3 315 kr per månad är helt bortreducerat först vid inkomster om ca 90 000 kr per år utöver be-
loppet för folkpension och pensionstillskott, dvs. totalt ca 146 000 kr per år. Av de utbetalningar i form av omställningspension och särskild efterlevandepension som gjordes i december 1997 erhöll 206 av totalt 4 302 pensionstagare BTP, dvs. ca 5 %. Få av dessa har maximalt bostadstillägg. I många fall utges bostadstillägg med reducerat belopp på grund av reglerna om inkomstprövning.
I våra allmänna överväganden i kapitel 7 har vi redovisat vår syn på frågan om efterlevande med rätt till omställningspension eller särskild efterlevandepension vid sidan härav skall vara berättigade även till BTP. Vår uppfattning är att omställningspension endast skall utgöra en för den efterlevande kompletterande inkomst snarare än dennes grundläggande försörjning. Såväl efterlevandepension till vuxna som bostadstillägg kan dessutom sägas ha ett och samma syfte, nämligen att bidra till en för den efterlevande ökad merkostnad för boendet vid den andra makens (eller därmed likställds) frånfälle. Detta är således ett skäl som talar mot ett bibehållande av möjligheten att uppbära bostadstillägg för en efterlevande. En efterlevande, som är berättigad till efterlevandepension, är dessutom inte på samma sätt som en ål— ders- eller förtidspensionär att betrakta som icke förvärvsaktiv. I fler- talet fall har den efterlevande en förvärvsinkomst vid sidan av pensio- nen, något som inte är lika vanligt förekommande för ålders- eller förtidspensionärer. Av bl.a. denna anledning är det, som framgått ovan, endast en mycket begränsad andel och ett fåtal efterlevande som vid sidan av efterlevandepensionen uppbär även BTP. Bostadstillägg har således för efterlevande vuxna i praktiken en tämligen liten bety- delse ekonorniskt sett. Detta gäller i all synnerhet efterlevande med omställningspension och särskild efterlevandepension.
I detta sammanhang bör även beaktas att efterlevande med hemma- varande bam även har rätt till bostadsbidrag till barnfamiljer. Sådant bidrag utbetalas på mer förmånliga villkor än BTP, varför denna bi- dragsform väljs i första hand. Båda kan visserligen utbetalas samti- digt; avdrag för bostadsbidraget görs då emellertid på bostadskostna- den innan bostadstillägget räknas fram. Det bör emellertid betonas att ett sådant system som kräver flera beräkningar av olika förmåner som syftar till att ge kompensation för samma sak innebär administrativa komplikationer.
Av ovan anförda skäl anser vi att möjligheten för efterlevande att erhålla bostadstillägg till pensionärer (BTP) vid sidan av efterlevan— depension i form av omställningspension eller särskild efterlevande- pension bör helt avskaffas för framtiden. Vid utarbetandet av våra förslag till nivåer för den inkomstgrundade delen och till utforrnning— en av grundskyddet till omställningspension och särskild efterlevan— depension har vi tagit hänsyn till detta vårt förslag.
I avsnitt 11.9 behandlar vi frågan om BTP skall kunna utbetalas vid sidan av övergångsvis utgiven änkepension.
Garantipension till omställningspension
Vårt förslag: En efterlevande skall under de första sex månaderna av den inledande omställningstiden om ett år vara berättigad till garanti- pension. Denna garantipension skall utges som en utfyllnad till den inkomstrelaterade efterlevandepensionen och även viss utländsk pen- sion av motsvarande slag upp till en nivå motsvarande 2,0 prisbasbe- lopp. Rätten till garantipension till omställningspensionen skall vara beroende av den avlidnes anknytning till Sverige.
En efterlevande som är berättigad till omställningspension under förlängd tid skall ha rätt till en garantipension som uppgår till 1,5 pris- basbelopp. Denna basnivå avräknas krona för krona mot inkomstrelate- rad omställningspension och viss utländsk pension upp till 1,15 prisbas- belopp. Inkomstrelaterad omställningspension däröver reducerar garan— tinivån med 30 %.
Garantipension till förlängd omställningspension skall börja utbetalas redan vid den tidpunkt då rätten till garantipension till inledande om- ställningspension upphör om förutsättningar för rätt till förlängd om- ställningspension föreligger vid denna tidpunkt, dvs. efter sex månader från dödsfallet.
Som framgått ovan anser vi att det även i ett anpassat efterlevande- pensionssystem skall finnas ett grundläggande skydd i form av en garantipension för dem som inte är berättigade till någon eller endast till en låg inkomstrelaterad omställningspension. Frågan är emellertid om det finns anledning att i alla situationer låta en sådan garantipension utbetalas under hela den inledande omställningsperioden. Det torde när det gäller efterlevande som inte har hemmavarande barn (eller endast vuxna sådana) vara mest angeläget att åstadkomma att den efterlevande tillförsäkras tillfredsställande andel av den standard som den efterle— vande gått rniste om till följd av dödsfallet. Vi har föreslagit en förläng- ning i förhållande till i dag av den tid under vilken inkomstgrundad omställningspension skall kunna utges till efterlevande som uppfyller de grundläggande kraven för rätt till sådan pension. En sådan helt inkom— strelaterad omställningspension skulle emellertid i vissa fall innebära ett mycket litet månatligt tillskott. Även om vårt förslag innebär att pensio- nen utbetalas under längre tid än tidigare, är det enligt vår uppfattning inte rimligt att enbart en sådan ordning skall gälla redan direkt efter dödsfallet. Som ovan nämnts är oftast omställningsproblemen och de kostnader som är förenade härmed som allra störst direkt efter ett döds- fall. Det finns därför enligt vårt förmenande särskild anledning att från grundskyddssynpunkt vara mer generös en viss tidsperiod efter döds— fallet än i ett längre tidsperspektiv och detta oavsett om den efterlevan- de har hemmavarande underåriga barn eller inte.
En lösning som innebär rätt till garantipension för alla efterlevande under hela den inledande omställningstiden om ett år vore naturligtvis något som ligger nära till hands och som det kunde framstå som angelä— get att föreslå. En sådan lösning skulle emellertid inte utan vidare rym- mas inom den finansiella ram som våra direktiv ger. Det skulle i så fall krävas att garantipensionen under den inledande omställningstiden be stämdes till en nivå som, även utan hänsyn till de förändrade skattereg- ler som vi lägger förslag till, skulle vara betydligt lägre än i dag. En sådan garantipension skulle enligt vår uppfattning inte fylla de syften som ligger bakom tanken på ett grundskydd under denna tid och skulle vidare innebära att personer som därefter är berättigade till förlängd omställningspension skulle, om inte samma låga garantinivå väljs för denna tid, kunna få en högre omställningspension sedan en viss tid för- flutit från dödsfallet, något som framstår som direkt olämpligt från and- ra synpunkter. Å andra sidan skulle ett förslag som i stället innebär en garantipension på en rimlig nivå under hela den inledande omställning- sperioden kräva besparingar beträffande de övriga formerna av efterle— vandepension för att kunna genomföras utan någon kostnadsökning inom efterlevandepensionssystemet totalt sett. En sådan besparing skulle inte kunna åstadkommas utan att den skulle negativt påverka storleken på förmåner till efterlevande barn och/eller efterlevande vux- na som har vårdnaden om hemmavarande barn.
Mot bakgrund av vad som nu sagts har vi stannat för att föreslå att garantipension skall utges till samtliga efterlevande under enbart de första sex månaderna av den inledande omställningsperioden. Därefter kommer således omställningspensionen till efterlevande som inte är berättigade till förlängd omställningspension att bli helt inkomstrelate- rad. För övriga efterlevande, som alltså ett år efter dödsfallet kommer att gå över till att uppbära förlängd omställningspension, kommer emellertid med vårt förslag den garantipension som föreslås för denna pensionsform att kunna utbetalas redan efter de första sex månaderna med inledande omställningspension (se vidare härom i det följande).
Med denna lösning att garantipension i vissa fall utges enbart under de första sex månaderna efter dödsfallet vinner man den fördelen att den garanterade nivån kan sättas relativt högt under den tid då de ekonomis— ka konsekvenserna av ett dödsfall i de flesta fall är som allra störst. Vidare innebär en sådan lösning att den garanterade nivån kan bestäm— mas så att den brutto överstiger dagens garanterade nivå och även den nivå som vi valt att föreslå för den förlängda omställningsperioden. Med en garantipension under enbart de första sex månaderna efter ett dödsfall i stället för under hela den inledande omställningsperioden behöver man inte omfördela resurserna inom efterlevandepensionering— en. Detta innebär att man även fortsättningsvis kan utbetala förlängd omställningspension och barnpension på en i huvudsak bibehållen nivå. Detta har vi ansett vara viktigt, eftersom efterlevandepensioneringens
huvudsakliga syfte även fortsättningsvis bör vara att tillse att efterle- vande bam också efter en förälders (eller bådas) död skall kunna få en tillfredsställande standard och omvårdnad.
Frågan är hur en garantipension under dessa sex månader skall kon— strueras och framför allt vilken nivå som är rimlig att tillförsäkra samt- liga efterlevande under denna inledande sexmånadersperiod. Vi har i det föregående konstaterat att problemen, såväl av ekonomisk som av personlig karaktär, i de allra flesta fall är störst i nära anslutning till ett dödsfall. Även om vår utgångspunkt är att efterlevandepension till vux- na efterlevande skall betraktas endast som en kompletterande inkomst snarare än som en garanti för den efterlevandes grundläggande försörj- ning anser vi att det finns särskild anledning att vara mer generös under de inledande sex månaderna än för tiden därefter. Detta har enligt vår uppfattning en avgörande betydelse för vilken nivå man väljer på ga- rantipensionen under denna period.
I detta sammanhang bör även beaktas att efterlevandepensionema på samma sätt som andra pensioner kommer att beskattas som förvärvsin- komster. Detta innebär med andra ord att den förmånliga behandling i skattehänseende som möjligheten till det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) i dag innebär inte kommer att finnas kvar i ett an— passat efterlevandepensionssystem. Detta måste i viss mån beaktas vid utformningen såväl av nivån på den inkomstrelaterade delen som av det grundskydd som skall utbetalas under den inledande omställningstiden.
I dag uppgår omställningspension i form av folkpension och pen- sionstillskott, i de fall någon inkomstrelaterad pension inte finns att tillgå, till ca 54 000 kr (1,515 % av det minskade basbeloppet). Detta belopp är helt skattefritt, eftersom SGA uppgår till motsvarande belopp (under förutsättning att den efterlevande inte har annan pension). Om motsvarande summa i stället hade beskattats som en vanlig förvärvsin- komst hade grundavdraget på denna årsinkomst uppgått till 8 700 kr. Skatten på resterande belopp (vid en kommunalskatt motsvarande den för landet genomsnittliga om 31,66 %) hade i det fallet blivit ca 14 500 kr och nettobehållningen hade blivit 39 500 kr i stället för som i dag 54 000 kr. Värdet av SGA i det här fallet (där vi alltså utgått från att den efterlevande inte har några andra inkomster vid sidan av efterlevan— depensionen) är således ca 14 500 kr. För att komma upp i samma net— toutfall med en beskattad efterlevandepension måste årsbruttobeloppet uppgå till ca två basbelopp, dvs. ca 6 000 kr per månad.
Vi har stannat för att föreslå en garantipension till den inledande omställningspensionen som innebär att den inkomstrelaterade omställ— ningspensionen till den del denna understiger två fastställda prisbasbe- lopp (ca 6 000 kr per månad) kompletteras med en utfyllnadsdel upp till detta belopp. På detta sätt garanteras alla som är berättigade till om- ställningspension minst ca 6 000 kr per månad under de inledande sex månaderna.
Vi har valt att, på samma sätt som gäller för garantipension till ålders- pension, knyta beräkningen av garantipension till inledande omställ- ningspension (och även till förlängd omställningspension, se nedan) till prisutvecklingen och inte till löneutvecklingen. Garantipensionen skall alltså beräknas utifrån det för varje år gällande prisbasbeloppet. Den utfyllnad som garantipensionen ger i låga och medelhöga inkomstlägen kommer härigenom att utgöra en garanti för att den efterlevandes köp— kraft är konstant i förhållande till prisutvecklingen. Det är vidare enligt vår uppfattning lämpligt att värdet på garantipension till efterlevande— pension och garantipension till ålderspension är detsamma i förhållande till prisnivån.
Vårt förslag innebär vidare att garantipensionen kommer att få räknas om årligen. Denna fråga behandlar vi närmare i avsnitt 10.3.5 .
På motsvarande sätt som föreslagits för garantipensionen inom ålders- pensioneringen bör garantipensionen till omställningspension reduceras av viss utländsk pension av motsvarande karaktär, för att garantipensio- nens funktion av utfyllnad skall kunna fullgöras. Med hänsyn härtill bör utländska pensioner som inte är av utfyllnadskaraktär, dvs. som inte utges som utfyllnad till en inkomstrelaterad pension, reducera garanti— pensionen på motsvarande sätt som svensk inkomstrelaterad omställ— ningspension. Hur detta förslag ställer sig i ett internationellt och EG- rättsligt perspektiv kommer vi att utveckla närmare i avsnitt 12.4.2. Förslaget innebär att även utländska efterlevandepensioner motsvarande den nuvarande svenska folkpensionen kommer att reducera garantipen- sionen. Däremot bör, som nyss nämnts, utländska pensionsbelopp som utgör utfyllnad till en låg inkomstrelaterad pension inte beaktas, efter— som det skulle kunna medföra ett sämre utfall för efterlevande till en person som delvis bott och arbetat utomlands jämfört med om sist- nämnda person har vistats endast i Sverige.
Detta innebär i realiteten att en pensionsberäkning avseende inkomst- relaterad pension kommer att behöva göras för de inledande sex måna— derna endast i de situationer där den avlidne efterlämnar ett genom- snittligt pensionsunderlag som överstiger 6 fastställda prisbasbelopp (under förutsättning att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 års försäk- ringstid, se avsnitt 10.5) samt i de fall då export av förmånen kan bli aktuell (se avsnitt 10.5). Ur administrativ synvinkel har därför en sådan garantipensionskonstruktion klara fördelar.
En sådan garantipensionsmodell kommer att medföra en förhöjd bruttonivå jämfört med i dag, dvs. även för dem som uppbär omställ- ningspension på 40 %-nivån. Netto kommer en sådan modell att medfö- ra likvärdiga eller i viss mån höjda nivåer jämfört med dagens 20 %- nivå. Däremot kan förslaget leda till en viss mindre sänkning netto av omställningspensionen beräknad i de allra högsta inkomstlägena jämfört med dagens 40 %-nivå. I dessa situationer är med vårt förslag garanti-
pensionen helt bortreducerad varför efterlevandepensionen är helt in- komstrelaterad.
Vi föreslår således sammanfattningsvis att en efterlevande under de inledande sex månaderna efter ett dödsfall skall vara berättigad till en garantipension i form av en utfyllnad av den inkomstrelaterade orrrställ- ningspensionen intill ett belopp om två prisbasbelopp räknat på årsba- SIS.
Enligt vad vi fastslagit i det föregående bör det även till den inkomst- relaterade omställningspensionen under förlängd tid finnas ett grund— skydd i form av en garantipension för efterlevande som annars inte skulle ha erhållit någon eller endast mycket låg omställningspension. Rätten till ett sådant grundskydd bör vidare under vissa förutsättningar kunna inträda redan då rätten till garantipension till inledande omställ- ningspension upphör. Olika möjligheter är tänkbara när det gäller frågan om hur denna garantipension skall utformas.
Den tanke som ligger närmast till hands vore naturligtvis att kon- struera den garantipension som skall utbetalas under den förlängda tiden på motsvarande sätt som garantipensionen under den första delen av den inledande omställningsperioden. Den garanterade nivån under denna tid är emellertid, som utvecklats ovan, vald utifrån den utgångs- punkten att det finns särskild anledning att vara generös under just den närmaste tiden efter dödsfallet. Under denna tid kan man anta att såväl efterlevande utan hemmavarande barn som efterlevande som har vård- naden om barn i olika åldrar har ett särskilt stort behov av ekonomiskt skydd. Med en garanterad nivå om två prisbasbelopp skapar man ett nettoutfall som ligger på samma höga nivå som det grundskydd som folkpensioneringen i dag innebär. Vi anser emellertid att syftet med omställningspensionen inte är att garantera den efterlevande en försörj- ning på denna nivå under hela omställningstiden. Vår uppfattning är, som nämnts tidigare, att omställningspensionen skall utgöra en komp- letterande inkomst som främst har till uppgift att ersätta viss del av den inkomstförlust som dödsfallet medfört men som också skall ge ett visst skydd även i de fall då den avlidne bidragit till försörjningen på annat sätt än genom förvärvsinkomster.
Mot denna bakgrund har vi funnit att en garanterad nivå om 1,5 pris— basbelopp ger ett rimligt resultat. En sådan nivå motsvarar i bruttoter- mer i princip dagens grundskydd inom folkpensioneringen. Omställ- ningspension på en ren grundskyddsnivå har emellertid hittills, under förutsättning att den efterlevande inte har andra pensionsinkomster, med hänsyn till reglerna om särskilt grundavdrag varit helt befriad från in— komstskatt. Detta kommer inte att bli fallet i ett anpassat efterlevande— pensionssystem eftersom vi, enligt vad som framgått av våra allmänna överväganden samt även ovan i förevarande avsnitt, föreslår att samtliga former av efterlevandepension skall, i likhet med vad som skall gälla inom ålders- och förtidspensioneringen, beskattas på samma sätt som
förvärvsinkomster. Med hänsyn till att omställningspensionen inte lång- re bör ses som en grundläggande försörjningsgaranti, är det enligt vår uppfattning rimligt att de förändrade skattereglerna inte helt kompense- ras genom en högre bruttonivå på garantipensionen.
Den nu föreslagna garanterade nivån (basnivån) om 1,5 prisbasbe- lopp bör avräknas mot inkomstrelaterad omställningspension och även mot viss utländsk pension som inte är av utfyllnadskaraktär på motsva- rande sätt som föreslagits för garantipensionen till den inledande om- ställningspensionen. Enligt nuvarande regler sker avräkningen av pen- sionstillskott mot tilläggspension genom en avräkning krona för krona. Detta innebär att pensionstillskottet är helt bortreducerat vid en pension grundad på ca 2,5 ATP—poäng när det gäller omställningspension på 40 %-nivån. Motsvarande gräns för omställningspension som utbetalas med 20 % går vid ca 5 ATP-poäng. Detta innebär alltså att omställ- ningspensionen uppgår till samma belopp oavsett hur hög den avlidnes pensionsrätt är inom de angivna intervallen. I viss mån samma effekt innebär den avtrappningsmodell som skall gälla för garantipensionen till ålderspension. Sådan garantipension beräknas med utgångspunkt från en basnivå om 2,13 gånger prisbasbeloppet och denna basnivå avtrappas med 100 % av den inkomstgrundade pensionen till den del denna inte överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet. Inkomstgrundad pension över denna nivå beaktas emellertid med endast 48 % vid avräkningen. Följ- den av denna konstruktion blir således att pensionen blir densamma i olika inkomstlägen inom ett visst intervall (se vidare avsnitt 4.2.2).
När det gäller avtrappningen av en garanterad nivå, dvs. basnivån, mot den inkomstgrundade omställningspensionen har vi diskuterat flera olika modeller. Bland annat har vi övervägt en lösning som skulle inne- bära att 75 % av den inkomstgrundade omställningspensionen reducerar basnivån. Detta skulle innebära att den inkomstgrundade delen av om- ställningspensionen alltid skulle få betydelse för den samlade pensio— nens storlek. Motsvarande konstruktion diskuterades för ålderspensio- neringens garantipension (SOU 1994:20 och prop. 1993/94:250). Våra beräkningar har emellertid visat att utbytet av den inkomstgrundade pensionen trots allt skulle bli relativt litet i låga inkomstlägen. Vi anser därför att det i stället bör övervägas en lösning som motsvarar den kon— struktion som sedermera valts inom ålderspensioneringen, där avräk- ningen av basnivån i låga inkomstlägen görs mot hela den inkomstgrun- dade pensionen. En utgångspunkt vid våra överväganden av en sådan lösning har varit att den inkomstrelaterade omställningspensionen skall ge utslag på den samlade pensionen totalt sett, dvs. det skall bli en be— loppsmässig skillnad i utfallet då den avlidne haft låga inkomster mot när inkomsterna varit högre. Vid bedömningen av hur hög pensions- grundande inkomst som skall krävas för att endast viss andel av och inte hela den inkomstgrundade omställningspensionen skall reducera basni- vån bör även beaktas det utfall som nuvarande regler ger. En möjlighet
som övervägts är att tillämpa samma avtrappningsintervall som gäller inom ålderspensioneringen. Detta skulle emellertid innebära att om- ställningspensionens bruttonivå i medelinkomstlägen skulle bli betydligt lägre än vad som gäller enligt nuvarande regler på 40 %-nivån. Vi anser därför att avtrappningsintervallen bör sättas något lägre så att utbytet av garantipensionen blir större och blir märkbar även i högre inkomstlägen.
Mot denna bakgrund föreslår vi att basnivån 1,5 prisbasbelopp skall avräknas krona för krona mot inkomstgrundad omställningspension upp till 1,15 prisbasbelopp. Inkomstgrundad omställningspension över 1,15 prisbasbelopp skall beaktas till endast 30 % vid avräkningen. Detta innebär alltså att omställningspensionen blir densamma i de fall den inkomstgrundade omställningspensionen uppgår till högst 1,15 prisbas- belopp eller ca 3 500 kr per månad. Därefter sker ett visst tillägg från garantipensionen så länge den inkomstrelaterade pensionen understiger ca 2,3 prisbasbelopp. Om den inkomstrelaterade pensionen överstiger denna nivå, utges inte något tillägg från garantipensionen. I realiteten innebär detta att omställningspensionen i de allra högsta inkomstlägena kommer att vara helt inkomstrelaterad. Det innebär också att skillnaden mellan omställningspension på grundskyddsnivån och omställningspen— sion på grundval av en hög pensionsgrundande inkomst hos den avlidne kommer att vara märkbar. Detta är, som vi påpekat ovan, en viktig och av oss eftersträvad konsekvens mot bakgrund av att ornställningspen- sionen huvudsakligen bör vara en inkomstrelaterad förmån.
I tabell 10.2 redovisas utfallet av garantipensionen till förlängd om- ställningspension jämfört med utfallet enligt nuvarande folk- och tilläggspensionering. I den andra och tredje kolumnen upptas omställ- ningspension enligt nu gällande regler med en kompensationsgrad om 20 respektive 40 % från tilläggspensioneringen. I den fjärde kolumnen redovisas vårt förslag till inkomstgrundad omställningspension. Den femte kolumnen visar inkomstgrundad omställningspension inklusive garantipension. Som vi har utvecklat i avsnitt 10.33 har vi för att kunna jämföra storleken på omställningspension enligt vårt förslag med om- ställningspension enligt det nuvarande systemet utgått från att det ef- terlevandepensionsunderlag som enligt vårt förslag skall ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundad omställningspension storleksmäs- sigt motsvarar underlaget för tilläggspension enligt nuvarande regler sedan tillägg gjorts med en ATP—poäng. Beräkningarna av omställ- ningspension enligt nuvarande regler är gjorda på grundval av 1998 års reducerade basbelopp. Fr.o.m. år 2000 skall basbeloppet inte längre reduceras med två procentenheter utan beräkningarna skall i stället gö- ras på grundval av det fastställda prisbasbeloppet. Detta har vi beaktat vid de överväganden som ligger till grund för våra förslag.
Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att den inkomstrelate- rade bruttopensionen i form av förlängd omställningspension, med den av oss föreslagna nivån, i alla fall kommer att bli högre och i vissa in-
Tabell 10.2 Omställningspension från folk- och tilläggspensioneringen enligt nuvarande regler. Inkomstgrundad omställningspension 55 % av efterlevandepensionsunderlaget (grundat på en kompensationsgrad om 60 % i det reformerade ålderspensionssystemet). Garantipensionen har beräknats enligt en basnivå om 1,5 prisbasbelopp (1998 års prisbasbelopp, 36 400 kr) och inkomstgrundad omställningspension har avräknats med 100 % upp till 1,15 prisbasbelopp och för inkomster däröver med 30 %
ATPpoängl- Omställ— Omställ- Inkomst— Inkomst— efterlevan- ningspen- ningspen- grundad grundad om- depensions— sion enligt sion enligt omställ- ställnings- underlag nuvarande nuvarande ningspen- pension inkl. (prisbas- regler 20% regler 40 % sion 55 % garantipen- belopp) sion
0/0 4 503 4 503 0 4 550 0/1 4 503 4 503 1 001 4 550 1/2 4 503 4 503 2 002 4 550 1,5/2,5 4 503 4 503 2 502 4 550 2/3 4 503 4 503 3 003 4 550 2,5/3,5 4 503 4 503 3 503 4 560 3/4 4503 4815 4004 4911 3,5/4,5 4 503 5 172 4 504 5 261 4/5 4 503 5 528 5 005 5 612 4,5/5,5 4 503 5 886 5 505 5 962 5/6 4 503 6 242 6 006 6 312 5,5/6,5 4 637 6 536 6 506 6 663 6/7 4815 6956 7007 7013 6,5/7,5 4 994 7 313 7 507 7 507
komstlägen väsentligt högre än i dag. Detta beror på att förlängd om- ställningspension i dag till alldeles övervägande del utbetalas med 20 % av den avlidnes tilläggspension. I juni 1998 utbetalades således förlängd omställningspension på 20 %-nivån till 2 974 personer, medan sådan pension utbetalades på 40 %-nivån till endast 22 personer. Samtidigt måste dock understrykas att andra skatteregler kommer att gälla i fram- tiden jämfört med i dag till följd av förslaget att särskilt grundavdrag vid beskattningen inte skall finnas kvar. Netto kommer alltså utfallet i högre inkomstlägen att bli ett annat och differensen mellan utfallen vid nuvarande och föreslagna regler att minska betydligt.
Vi föreslår således att en efterlevande som är berättigad till förlängd omställningspension skall ha rätt till en garanterad lägsta nivå om 1,5 prisbasbelopp i form av en garantipension. Denna garantipension skall enligt förslaget avräknas krona för krona mot inkomstrelaterad omställ-
ningspension upp till 1,15 prisbasbelopp. Inkomstrelaterad pension däröver beaktas till 30 % vid avräkningen.
Rätten till förlängd omställningspension inträder då rätten till om- ställningspension under den inledande tiden upphör, dvs. ett år efter dödsfallet. Under denna inledande tid har den efterlevande rätt till garantipension endast under sex månader. För en efterlevande som är berättigad endast till omställningspension under ett år, dvs. som inte har hemmavarande barn under 18 år, innebär detta att orrrställningspensio- nen blir helt inkomstrelaterad under de resterande sex månaderna. Om samma förhållande skulle gälla för en efterlevande som efter detta år kommer att vara berättigad till förlängd omställningspension, skulle det i de allra flesta fall innebära att pensionen blir lägre under dessa sex månader för att därefter åter höjas på grund av tillskott från garantipen- sionen till den förlängda omställningspensionen. Motsvarande situation skulle kunna uppstå om den efterlevande efter året med inledande om- ställningspension kommer att vara berättigad till särskild efterlevande- pension (se vidare härom i avsnitt 10.46). För att undvika att pensionen på detta sätt blir lägre under en viss period föreslår vi att efterlevande, som kommer att bli berättigade till förlängd omställningspension (eller särskild efterlevandepension) efter det inledande året, skall redan då rätten till garantipension under den inledande perioden upphör ha rätt till en garantipension på samma nivå och med samma konstruktion som den som utbetalas till den förlängda omställningspensionen. Bedöm- ningen av om den efterlevande har rätt till förlängd omställningspension skall göras vid den tidpunkt då rätten till garantipension till inledande omställningspension upphör, dvs. sex månader efter dödsfallet. Om den efterlevande då har barn under 18 år skall garantipension som storleks mässigt motsvarar garantipension till förlängd omställningspension utges under de resterande sex månader då inkomstgrundad inledande omställningspension utges. Garantipensionen skall emellertid dras in om barnet under denna tid fyller 18 år eller förutsättningama för rätt till förlängd omställningspension i annat hänseende inte längre är uppfyll- da. Om den efterlevande sedan ett år förflutit från dödsfallet alltjämt uppfyller förutsättningama för rätt till förlängd omställningspension, skall såväl inkomstgrundad sådan pension som garantipension därtill utges.
En efterlevande som är berättigad till förlängd omställningspension kommer alltså med våra förslag att få samma inkomstrelaterade pension under hela omställningstiden, men han eller hon kommer redan efter de första sex månaderna att få del av en garantipension som motsvarar den som föreslås gälla för den förlängda omställningspensionen. För efter- levande med låg eller medelhög inkomstrelaterad omställningspension kommer detta att innebära att utfyllnad till den inkomstrelaterade pen— sionen kommer att utges under hela omställningstiden. Den garanterade nivån kommer dock att vara högre under de första sex månaderna än under tiden därefter. För personer med inkomstrelaterad pension i de högsta inkomstlägena, dvs. vid en genomsnittlig årsinkomst strax under
sju prisbasbelopp kommer emellertid omställningspensionen att vara helt inkomstrelaterad, dvs. garantipensionen till såväl den inledande som den förlängda omställningspensionen är i dessa situationer helt bortreducerad. Pensionen kommer därmed att i dessa sammanhang ut- ges med samma belopp under såväl den inledande som den förlängda tiden.
Rätten till inkomstrelaterad omställningspension är, som vi nämnt tidigare, relaterad till den pensionsrätt i det reformerade ålderspensions- systemet som den avlidne har tjänat in och därmed i viss utsträckning också till hur länge den avlidne förvärvsarbetat eller på annat sätt tjänat in pensionsrätt i Sverige. Frågan är emellertid om den efterlevande all- tid skall vara berättigad till hela den garantipension som föreslås vara knuten till den förlängda omställningspensionen eller om det, liksom enligt dagens regler, skall krävas att den avlidne haft viss anknytning till Sverige. Motsvarande fråga uppkommer såvitt gäller garantipension under den inledande omställningstiden. Frågeställningen behandlas närmare i avsnitt 10.5.
10.35. Indexering av utgående garantipension
Vårt förslag: Garantipension till omställningspension skall årligen räknas om med anledning av förändringen av prisbasbeloppet och med hänsyn till den inkomstgrundade omställningspensionens omräk- ning.
Enligt nuvarande regler räknas årlig ålderspension, förtidspension och efterlevandepension om i förhållande till förändringen i prisindex. Detta sker genom att samtliga pensionsformer, såväl inom folkpensio- neringen som inom tilläggspensioneringen, storleksmässigt är ut- tryckta såsom utgörande en viss andel av det för året gällande pris- basbeloppet. Vi har emellertid när det gäller den inkomstgrundade reformerade efterlevandepensionen (barnpension, omställningspen— sion och särskild efterlevandepension) föreslagit att den årliga pen— sionen skall, på samma sätt som gäller för årlig ålderspension från det reformerade ålderspensionssystemets fördelningssystem, följsam- hetsindexeras. Det innebär att den inkomstgrundade pensionen kom— mer storleksmässigt att vara kopplad både till förändringen i prisut— vecklingen och till utvecklingen av genomsnittsinkomsten för samtli— ga försäkrade (förändringen i inkomstindex). Våra övervägande och förslag i den delen har utvecklats i avsnitt 8.5.2.
Våra förslag i avsnitt 10.3.4 innebär att garantipension till inledan- de och förlängd omställningspension skall beräknas på grundval av prisbasbeloppet. Frågan är i vilken utsträckning den årliga garantipen- sionen skall anpassas till de förändringar som under den tid som pen— sionen utges sker i det allmänna prisläget och i realinkomstema. En
möjlighet som har diskuterats vore att följsamhetsindexera garanti- pensionen enligt samma principer som föreslagits gälla för den in- komstgrundade omställningspensionen. Detta skulle innebära att det vid det tillfälle då rätten till omställningspension fastställs beräknas en sammanlagd pension (inkomstgrundad pension inklusive garanti- pension), varefter denna sammanlagda pension årligen följsamhetsin- dexeras. Det skulle härmed inte behöva göras någon ny beräkning av garantipension för varje år som omställningspension utges. Å andra sidan skulle detta innebära att den sammanlagda pensionen skulle kunna bli olika för två personer med identiska inkomst- och försäk- ringsförhållanden beroende på att maken (eller därmed likställd) har avlidit olika är. En följsamhetsindexering av den årliga garantipensio- nen skulle dessutom sannolikt kräva ett särskilt följsamhetsbasbelopp och något sådant finns inte inom det reformerade ålderspensionssys- temet.
Det finns enligt vår uppfattning inte skäl att räkna upp garantipen- sionsnivåema eller det förslagna avtrappningsintervallet med ett index som mäter standardutvecklingen eller utgör ett följsamhetsindex på det sätt som föreslås gälla för den inkomstgrundade omställningspen- sionen. I stället föreslår vi att garantipensionsnivåema och avtrapp— ningsintervallet räknas om år från år med hänsyn till förändringen i prisindex, dvs. med hänsyn till det för varje år gällande prisbasbelop- pet. Tekniskt sker detta genom att garantipensionens basnivå och av- trappningsintervall anges som vissa andelar av prisbasbeloppet.
Detta kommer att innebära att den inkomstrelaterade pensionen, som följ samhetsindexeras, och garantipensionen kommer att utvecklas på olika sätt och att det därför varje år måste göras en prövning av om och i vad mån en efterlevande som har beviljats garantipension till omställningspension fortfarande har rätt till sådan pension och i så fall med vilket belopp garantipension skall utges för det aktuella året.
10.3.6. Utbetalning av garantipension
Vårt förslag: Garantipension till omställningspension skall betalas ut endast till en efterlevande som är bosatt i Sverige. Garantipension skall i undantagsfall kunna betalas ut till en person som bosatt sig utomlands om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att dra in pensionen.
Syftet med garantipension till omställningspension är att även efterle- vande till avlidna som har tjänat in endast låg eller ingen inkomst- grundad pension skall ges ett visst ekonomiskt stöd under en begrän— sad tid efter ett dödsfall. En förutsättning för att sådan garantipension skall utges bör emellertid vara att den avlidne haft någon anknytning till Sverige. Rätten till garantipension bör således, enligt vad som
kommer att utvecklas i avsnitt 10.5, vara beroende av den avlidnes försäkringstid för garantipension. Vi föreslår också att garantipension till omställningspension, på samma sätt som garantipension till ålders- pension, skall kunna utbetalas enbart till en efterlevande som är bosatt i Sverige. Frågan om vem som skall anses bosatt i Sverige behandlas närmare i författningskommentaren. På grund av den exporträtt som följer av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av syste— men för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras fa- miljemedlemmar flyttar inom gemenskapen och av konventionsför— pliktelser kommer emellertid garantipension att i stor utsträckning få betalas ut även till personer som inte är bosatta i Sverige.
I dag finns en viss möjlighet att i särskilt ömmande fall kunna be- tala ut 40-delsberäknad folkpension i form av efterlevandepension även utanför EU/EES—ornrådet. En situation då sådan utbetalning är möjlig är då en efterlevande på grund av hälsoskäl har behov av att kunna vistas utomlands. Utbetalning kan då ske till den efterlevande även om denne inte längre har någon anknytning till Sverige men har familj i det andra landet och för sitt uppehälle är beroende av folkpen- sionen. Motsvarande möjlighet har med en viss inskränkning införts beträffande rätten till garantipension inom ålderspensioneringen. En person som har börjat uppbära garantipension men som till följd av bosättning utomlands inte längre har rätt att få garantipension utbetald till sig skall kunna få det, om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensionen. Detsamma bör enligt vår uppfattning gälla för utbetalning av garantipension till om- ställningspension. Om den efterlevande uppbär sådan garantipension och flyttar utomlands, bör alltså garantipensionen alltjämt kunna ut— betalas om det skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in pen— sionen.
10.3.7. Inkomstprövning av omställningspension
Vårt förslag: Varken inkomstrelaterad omställningspension eller garantipension härtill skall inkomstprövas.
I våra direktiv anges att det mot bakgrund av dagens förvärvsmönster och samhällsförhållanden i övrigt inte längre finns lika tungt vägande skäl som tidigare för ett grundskydd inom efterlevandepensionering- en. Sådan pension bör mer än tidigare betraktas som en kompletteran- de inkomst snarare än som en för den efterlevande garanterad försörj- ning. Vidare anges i direktiven att det bör övervägas om ett grund- skydd inom efterlevandepensioneringen i framtiden skall vara föremål för inkomstprövning, i likhet med vad som i dag gäller för den över- gångsvis utgivna folkpensionen i form av änkepension, eller annan behovsprövning.
I dag sker ingen prövning av omställningspensionen med hänsyn till den efterlevandes inkomster. Däremot görs, sedan den 1 april 1997, i vissa fall inkomstprövning av änkepensioner från folkpensioneringen. Den efterlevandes inkomst som skall påverka änkepensionens storlek beräknas enligt de regler som gäller för bostadstillägg till pensionärer. Någon inkomstprövning sker inte under de inledande sex månaderna och inte heller därefter i de fall änkan har vårdnaden om barn som inte har fyllt 12 år.
Av naturliga skäl kan det inte komma i fråga att inkomstpröva in- komstrelaterad omställningspension. En sådan ordning skulle stå i klar strid med de principer på vilka den hittillsvarande tilläggspensionering- en vilar och som även ligger till grund för den framtida inkomstgrunda- de ålderspensionen och de av oss föreslagna inkomstrelaterade efterle- vandepensionema,
Vi har inte heller funnit anledning att föreslå en utvidgning av möj- ligheterna till inkomstprövning inom efterlevandepensioneringen till att omfatta även garantipension till omställningspension. Tanken att införa inkomstprövning av folkpension i form av efterlevandepension till vux- na har tidigare — bl.a. under 1980—talets reformarbete — diskuterats som ett alternativ till de sedermera beslutade behovsprövade och könsjämli- ka reglema för efterlevandepension. Tanken avvisades då bl.a. med hänsyn till att en sådan prövning hämmar den berättigades benägenhet att utföra förvärvsarbete och att den således skulle kunna få en passi- verande inriktning samt att den är administrativt tungrodd. Vidare fram- hölls de svårigheter som är förenade med att finna regler som medför en rättvis uppskattning av olika kategoriers ekonomiska bärkraft. Dessa argument har enligt vårt förmenande alltjämt bärkraft, även om in- komstprövning numera har införts såvitt avser delar av änkepensione— ringen. Härutöver bör även beaktas det förhållandet att efterlevandepen— sioner i ett anpassat system kommer att vara beskattningsbara på samma sätt som förvärvsinkomster, vilket kan sägas innebära en form av in- komstprövning. Dessutom är nivåerna så avvägda att omställningspen— sionen får anses utgöra ett skäligt tillskott för att täcka den efterlevandes merkostnader till följd av dödsfallet oavsett dennes egna inkomstför— hållanden. En inkomstprövning av omställningspensionen skulle vidare komma att avse en grupp som hittills undantagits från inkomstprövning inom änkepensioneringen, nämligen efterlevande med små barn samt nyblivna änkor och änklingar.
sammanfattningsvis anser vi att omställningspensioner, såväl inle- dande som förlängda, inte bör vara föremål för inkomstprövning mot den efterlevandes egna inkomster
10.4. Särskild efterlevandepension
10.4.1. Inledning
I och med den reform på efterlevandepensioneringens område som trädde i kraft år 1990 infördes den s.k. särskilda efterlevandepensio- nen. Denna pensionsförmån har till syfte att utgöra ett skyddsnät för efterlevande som inte kan klara av sin försörjning på annat sätt. Den är således subsidiär till andra former av stöd som kan utges till den efterle- vande, t.ex. förtidspension, sjukbidrag, arbetslöshetsstöd och vissa ut— bildningsbidrag.
Rätt till särskild efterlevandepension förutsätter att villkoren för rätt till omställningspension är uppfyllda. Den efterlevande skall såle- des ha stadigvarande sammanbott med den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet samt då antingen ha sammanbott stadigvarande även med barn, som var under 12 år och som stod under vårdnad av dem gemen- samt eller en av dem, eller också ha sammanbott oavbrutet med den avlidne under en tid av rrrinst fem år omedelbart före dödsfallet.
Den särskilda efterlevandepensionen utges först efter det att rätten till omställningspension inklusive förlängd sådan upphört. En ytterli- gare förutsättning för rätt till särskild efterlevandepension är att den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom ett för denne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel alltsedan makens död och att nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, ned- satt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara inte endast kortvarig. Vid bedömningen av om förvärvsförmågan är nedsatt skall beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig in- komst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga åtgärder. Något medicinskt kriterium motsvarande det som uppställs för rätt till förtidspension finns således inte för rätt till särskild efterlevandepension. Däremot fordras i princip att de svårig— heter som pensionen avser att avhjälpa uppkommit som en följd av dödsfallet.
Ett ytterligare villkor för rätt till särskild efterlevandepension är att den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete var nedsatt med minst en fjärdedel redan vid tidpunkten för makens död samt att denna nedsättning skall ha bestått i princip oavbrutet fram till den tidpunkt då rätten till omställningspension upphör, dvs. då rätten till särskild efterlevandepension inträder. Det skall alltså finnas ett samband mellan dödsfallet och de svårigheter som den efterlevande har att på egen hand svara för sin försörjning. Även en person, som inte hade någon egen förvärvsinkomst före makens död och då inte heller upp-
fyllde kraven för rätt till förtidspension eller annan liknande ersättning kan emellertid efter makens död komma att bli berättigad till särskild efterlevandepension.
I förarbetena (prop. 1987/88: 171) har noga betonats att denna efter- levandepensionsforrn skall vara subsidiär även i förhållande till avhjäl— pande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den efterlevande skall i första hand beredas hjälp till sin framtida försörjning genom vidareutbildning eller andra arbetsmarknadsmässiga insatser. Endast i de fall sådana åtgärder framstår som utsiktslösa eller inte leder till önskat resultat, skall denna pensionsform träda in som ett skyddsnät.
Särskild efterlevandepension kan utges som hel pension, tre fjärde- dels pension, halv pension eller en fjärdedels pension. Rätten till pen- sion upphör när den efterlevande fyller 65 år eller dessförinnan börjar ta ut ålderspension. Förmånen kan begränsas till viss tid och skall under alla förhållanden omprövas minst en gång vart tredje år.
10.4.2. Bakgrund till tillskapandet av den särskilda efterlevandepensionen
Tillskapandet av familjepensioner, och då framför allt änkepensioner, var ett sätt att garantera en viss grundtrygghet för efterlevande kvinnor. Då dessa regler utarbetades i mitten på 1940-talet ägnade sig gifta kvin— nor i stor utsträckning åt arbete enbart i hemmet och svarade för omsor- gen om familjens barn. Mot bakgrund av dessa samhällsförhållanden ansågs det väsentligt att genom en änkepensionering ekonomiskt under- stödja änkor så att de fick en rimlig försörjning för framtiden.
Med verkan fr.o.m. den 1 januari 1990 avskaffades i princip änke- pensioneringen för framtiden. Samtidigt infördes könsneutrala efterle- vandepensioner: omställningspension och särskild efterlevandepension. I samband med införandet av de nya reglerna inom efterlevandepensio- neringen beslutades omfattande övergångsbestämmelser beträffande änkepensioneringen (se mer om dessa i avsnitt 11.4). Ett av syftena med införandet av den särskilda efterlevandepensionen angavs vara att ge ett skydd för de kvinnor som tidigare varit berättigade till änkepension och som alltså i framtiden skulle vara berättigade endast till en tidsbegrän- sad pension i forrn av omställningspension.
10.4.3. Några statistiska uppgifter
Av tillgänglig statistik framgår att det i december 1997 utbetalades särskild efterlevandepension i form av folkpension till totalt 72 perso- ner. Av dessa personer var 24 män och 48 kvinnor. I 45 fall utgavs hel, i 7 fall tre fjärdedels, i 11 fall halv och i 9 fall en fjärdedels sär— skild efterlevandepension.
Motsvarande siffror från tilläggspensioneringen var vid samma tidpunkt 68, varav 21 var män och 47 var kvinnor. I 41 fall utgavs hel, i 6 fall tre fjärdedels, i 12 fall halv och i 9 fall en fjärdedels särskild efterlevandepension.
Av de kvinnliga pensionsberättigade var tre under 40 år. Av de manliga pensionsberättigade var ingen under 50 år.
1044. Utgångspunkter för en anpassad särskild efterlevandepension
Som vi har redovisat i våra allmänna överväganden i kapitel 7 har vi ifrågasatt om det finns skäl att även i framtiden ha en pensionsform motsvarande den nuvarande särskilda efterlevandepensionen. Vi har där konstaterat bl.a. att särskild efterlevandepension i dag kan utbetalas till en efterlevande som före makens död inte varit berättigad till förtids- pension eller någon liknande ersättning. Detta beror på att det för rätt till särskild efterlevandepension inte uppställs något krav på medicinsk arbetsoförmåga utan det räcker med att det kan konstateras att den ef— terlevande alltsedan makens död har haft problem med att genom eget arbete svara för sin egen försörjning. Rimligheten i detta kan enligt vår mening ifrågasättas.
Vi har vidare i våra allmänna överväganden konstaterat att de pro— blem som den efterlevande kan ha att svara för sin egen försörjning i de allra flesta fall är av arbetsmarknadsmässig karaktär och således snarare än i form av en förmån enbart för vissa personer som är efterlevande borde lösas på mer generell basis inom ramen för arbetslöshetsförsäk- ringen eller genom andra arbetsmarknadsmässiga åtgärder.
Det är således vår uppfattning att en förmånsform som den särskil— da efterlevandepensionen inte bör finnas inom efterlevandepensione- ringen och att den särskilda efterlevandepensionen bör avskaffas. Emellertid har vi funnit det ligga utanför vårt uppdrag, med hänsyn till direktivens utformning, att föreslå en sådan lösning. Vi vill trots detta betona vikten av att frågan så snart som möjligt bör bli föremål för fortsatt utredning i annat sammanhang.
Genomgående i direktiven är emellertid att efterlevandepensione— ringens olika förmånsforrner bör vara mer behovsprövade än enligt dagens system. Där betonas också efterlevandepensionemas roll som ett kompletterande skydd för den efterlevande snarare än som dennes enda inkomstkälla. Vi har därför funnit skäl att närmare pröva frågan om vilka personkategorier som i första hand bör kunna komma i fråga för rätt till särskild efterlevandepension, för den händelse denna pensions form skall finnas kvar framdeles. Vi har även tagit upp frågan om hur stor ersättningen i sig skall vara i ett framtida anpassat efterlevandepen— sionssystem.
En av förutsättningama för att särskild efterlevandepension skall utges är enligt gällande regler att den efterlevandes möjlighet att be- reda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel. Med en sådan utformning av bestäm- melsen om vilka som skall vara berättigade till denna pensionsförmån kan det uppstå situationer där den efterlevande visserligen inte kan be- reda sig inkomster genom eget arbete men där den efterlevande trots detta har andra inkomster av inte helt obetydlig beskaffenhet. Det kan således förhålla sig så, att den efterlevande inte har egna förvärvsin- komster men däremot kapitalinkomster, andra pensionsinkomster från någon tjänstepensionering eller privat pensionsförsäkring eller en inte alltför obetydlig förmögenhet. Dessa omständigheter förtär inte den efterlevande rätt till särskild efterlevandepension. Denna konsekvens av dagens regler kan enligt vårt förmenande ifrågasättas. Det finns fog att ställa frågan om det över huvud taget bör vara möjligt att bevilja sär- skild efterlevandepension i situationer av detta slag. Emellertid har vi av tillgänglig statistik och gjorda undersökningar kunnat dra den slutsatsen att dessa problem hittills i princip inte aktualiserats i praktiken. Vi har därför stannat för att nu inte föreslå någon förändring av kriterierna för rätt till särskild efterlevandepension i denna riktning. I avsnitt 10.4.7 återkommer vi dock till frågan huruvida sådana inkomster skall påverka den särskilda efterlevandepensionen på något sätt.
10.4.5 Personkretsen
Vårt förslag: Särskild efterlevandepension skall kunna utges endast
till efterlevande som vid dödsfallet var 55 år eller äldre. I övrigt skall nuvarande regler kvarstå oförändrade.
Som ovan angetts utges särskild efterlevandepension i dag om villko- ren för rätt till omställningspension föreligger samt om den efterlevande alltsedan makens död haft svårigheter att försörja sig själv. Vid bedöm— ningen av om förvärvsförmågan är nedsatt skall beaktas den efterlevan- des möjlighet att bereda sig inkomster genom sådant arbete som mot- svarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.
Dessa nu angivna regler bör kvarstå oförändrade för framtiden i en anpassad efterlevandepensionering. Något behov av ändring av dem har inte visat sig föreligga.
Vid bedömningen av rätten till särskild efterlevandepension kan den efterlevandes ålder få en viss betydelse, nämligen på så sätt att det i vissa likartade fall kan ställas större krav på en yngre person i fråga om vilka arbetsuppgifter som denne rimligen bör kunna utföra samt beträf- fande flyttning till annan ort där arbete kan stå att finna. Något annat
ålderskriterium för rätt till särskild efterlevandepension finns emellertid inte i dag.
Av de statistiska uppgifter som vi redovisat i avsnitt 10.4.3 framgår att det i december 1997 fanns totalt 72 personer som var berättigade till särskild efterlevandepension från folkpensioneringen (68 personer från tilläggspensioneringen). Av dessa var 48 kvinnor. Vidare framgår härav att tre kvinnor var under 40 år medan huvuddelen av de kvinnliga pen- sionsberättigade var över 45 år gamla. Av de manliga pensionsberätti- gade var däremot ingen under 50 år. Det är således relativt ovanligt med särskild efterlevandepension i dag. Detta beror bl.a. på, förutom pen- sionsforrnens konstruktion, att det för kvinnor fortfarande nybeviljas änkepension enligt övergångsbestämmelsema i stor omfattning. Man kan emellertid anta att den särskilda efterlevandepensionen kommer att få en större roll när väl denna möjlighet har upphört eller i vart fall minskat i omfattning. Det är dock svårt att ha någon grundad uppfatt- ning om hur utvecklingen kommer att bli framöver av antalet berättiga- de till särskild efterlevandepension.
Som framgått av våra allmänna överväganden i kapitel 7 har vi ifrå- gasatt rimligheten av att personer i 30-årsåldem kan ges rätt till en i stort sett tidsobegränsad förmån som särskild efterlevandepension. För personer i dessa åldrar bör problem med att svara för sin egen försörj— ning lösas på annat sätt än genom ett passivt utbetalande av en efterle- vandepension. Enligt vårt förmenande bör den särskilda efterlevande— pensionen, i den mån den alls skall finnas kvar, vara förbehållen kvin— nor och män över en viss högre ålder där de svårigheter som anges som kvalificeringsgrund för denna förmån typiskt sett framstår som mer accentuerade och för vilka arbetsmarknadsläget normalt sett är betydligt svårare än för yngre.
En sådan åldersgräns gäller bl.a. inom den övergångsvis gällande änkepensioneringen, där änkepension från folkpensioneringen utgår med oavkortat belopp endast under förutsättning att kvinnan har fyllt 50 år vid mannens död. Till änka som inte fyllt 36 år vid dödsfallet utgår ingen änkepension alls om hon inte har barn under 16 år i hem- met.
Även i andra länder är det relativt vanligt förekommande med sådana åldersgränser inom efterlevandepensioneringen. Således har man i Fin— land en åldersgräns på 50 år vid dödsfallet för rätt till s.k. begynnelse— pension, om den efterlevande inte har eller har haft barn tillsammans med den avlidne. Även för rätt till s.k. fortsättningspension krävs att den efterlevande var minst 50 år fyllda vid dödsfallet. Också Tyskland har åldersgränser i olika hänseenden. För rätt till "stor" efterlevandepension fordras att den efterlevande maken är 45 år eller äldre eller själv är yr— kes- eller förvärvsoförmögen eller har vårdnaden om minst ett pen— sionsberättigat barn. I Frankrike är motsvarande åldersgräns 55 år för rätt till efterlevandepension.
Enligt vår uppfattning bör det även för rätt till särskild efterlevande- pension finnas en nedre åldersgräns för efterlevande som i framtiden skall kunna komma i åtnjutande av denna förmån. Som tidigare nämnts anser vi att de i huvudsak arbetsmarknadsmässiga problem som utgör grund för att förmånen infördes bör för yngre efterlevande lösas på ett annat sätt och inom ett annat system än efterlevandepensioneringen. Beaktas bör att dessa efterlevande kommer att vara berättigade till om- ställningspension, såväl inledande som förlängd sådan, om förutsätt- ningama härför i övrigt är uppfyllda. Däremot har vi funnit att vi inte kan föreslå annat än att det alltjämt skall finnas en möjlighet att bevilja särskild efterlevandepension för äldre efterlevande där andra samhälle- liga insatser kan synas mindre välmotiverade och där de svårigheter som anges som kvalificeringsgrund för särskild efterlevandepension enligt nuvarande bestämmelser typiskt sett framstår som mer accentue- rade. Denna åldersgräns kan enligt vårt förmenande bestämmas till 55 år
Vi föreslår därför att särskild efterlevandepension skall kunna utges endast till efterlevande som vid tidpunkten för dödsfallet fyllt 55 år och som i övrigt uppfyller de krav som i dag uppställs för rätt till denna pensionsform.
10.4.6 Beräkning av särskild efterlevandepension, m. rn.
Vårt förslag: Särskild efterlevandepension skall även i fortsättningen vara inkomstrelaterad och kompletteras med en garantipension i de situationer där den avlidne inte haft några eller haft endast låga pen— sionsgrundande inkomster.
Den inkomstgrundade delen av den särskilda efterlevandepensio— nen skall utges enligt samma principer som för omställningspension eller med 55 % av den avlidnes på visst sätt beräknade efterlevande- pensionsunderlag. Denna nivå skall vara densamma oavsett om barn- pension samtidigt utges efter den avlidne eller inte.
Härutöver skall den efterlevande vara berättigad till en garantipen- sion som uppgår till 1,5 prisbasbelopp. Denna garantipension skall avräknas krona för krona mot inkomstgrundad särskild efterlevande- pension och viss utländsk pension upp till 1,15 prisbasbelopp. In—
komstgrundad särskild efterlevandepension som överstiger denna nivå skall reducera garantipensionen med 30 %.
Liksom för förlängd omställningspension och barnpension anser vi att även den särskilda efterlevandepensionen fortsättningsvis bör beräknas utifrån ett pensionsunderlag, dvs. en för den avlidne beräknad ålders- pension. Vi har funnit det motiverat att för dessa förmånsformer låta en längre tids anknytning till svensk förvärvsverksamhet också leda till en högre pension för den efterlevande, allt i enlighet med den livsinkomst-
princip som präglar det reformerade ålderspensionssystemet (se närrna- re i kapitel 8).
En särskild fråga är om det på samma sätt som för den förlängda omställningspensionen finns anledning att låta den särskilda efterlevan— depensionen utöver en inkomstrelaterad del också bestå av en grund— skyddsdel eller om denna pensionsform endast skall utges som en in- komstrelaterad förmån, som således till sitt belopp helt och hållet fick bli avhängigt av den avlidnes inkomster och intjänade pensionsrätt.
I våra direktiv anges, som vi framhållit tidigare i åtskilliga samman- hang, att efterlevandepensioner med dagens förvärvsmönster bör utgöra endast en för den efterlevande kompletterande inkomst snarare än den- nes enda inkomst. Vidare sägs i direktiven att det i dag inte längre finns lika tungt vägande skäl för ett grundskydd inom efterlevandepensione— ringen som inom ålderspensioneringen.
Vi vill här påpeka vikten av att man i möjligaste mån undviker olika beräkningsmodeller i de olika pensionsforrnema inom efterlevandepen- sioneringen. Det kan knappast komma i fråga att ha en ordning som kan leda till en höjning av pensionsbeloppet efter det att utbetalningsperio- den för omställningspension upphört. En sådan lösning, där man skulle tillåta den särskilda efterlevandepensionen att överstiga det belopp som utbetalats i form av omställningspension, skulle utan tvivel kunna in- verka negativt på de arbetsmarknadsmässiga insatser som enligt nuva- rande system skall sättas in för att om möjligt ordna en för den efterle- vande lämplig sysselsättning. En sådan ordning rimmar dessutom illa med det faktum att kostnaderna till följd av ett dödsfall i familjen, dvs. omställningskostnadema, i regel är allra högst i direkt anslutning till själva dödsfallet. Det torde därför vara lämpligt att en samordning finns mellan omställningspensionen och den särskilda efterlevandepensionen till förhindrande av sådana effekter.
Enligt nuvarande regler utges särskild efterlevandepension, på sam— ma sätt som omställningspension, med en viss garanterad del från folk- pensioneringen och därtill i förekommande fall pensionstillskott jämte en del beräknad på den avlidnes intjänade pensionspoäng inom tilläggs- pensioneringen. Detta innebär således att en efterlevande till en person med ingen eller mycket låg ATP—pension under alla förhållanden är garanterad en viss lägsta nivå (som dock har reducerats om den avlidne inte uppfyllt kravet på 40 års bosättning eller 30 år med intjänade ATP- poäng). Till detta kommer de skatterättsliga reglerna om särskilt grund- avdrag som i de flesta fall leder till en förmånligare behandling skatte- mässigt av personer som uppbär efterlevandepension.
När den särskilda efterlevandepensionen infördes den 1 januari 1990 angavs som pensionsformens huvudsakliga syfte att den skulle utgöra ett skydd för den mindre grupp efterlevande som inte kan få medel till sin egen försörjning genom arbetsmarknadsmässiga åtgärder, egen för- värvsinkomst eller andra bidragsforrner såsom sjukbidrag eller förtids—
pension. Tanken var således att ge dessa personer en grundläggande försörjning, och detta skulle ske genom dagens folkpension och pen- sionstillskott. Vi har frågat oss om dessa tankegångar alltjämt bör vara vägledande för den särskilda efterlevandepensionen.
Det kan konstateras att av de personer som i december 1997 uppbar särskild efterlevandepension försörjdes flertalet pensionsberättigade huvudsakligen av sin make eller maka vid tidpunkten för dödsfallet. De pensionsberättigade var till största delen hemmamakar. Ett flertal var invandrare med dåliga språkkunskaper och dålig anknytning till arbets- marknaden. Dessa uppgifter tyder på att den efterlevande i första hand skulle vara i behov av kompensation för den uteblivna standard som den efterlevande tidigare, genom den avlidne, levt på. Detta talar för att den särskilda efterlevandepensioneringen görs helt och hållet inkomstrelate- rad.
För den efterlevande som först uppburit omställningspension och som sedan går över till att få särskild efterlevandepension skulle detta innebära att det grundskydd som i förekommande fall utgetts under omställningsperioden lyfts bort från ersättningen. Som ovan redogjorts för under avsnittet om förlängd omställningspension kommer detta att innebära en viss sänkning av nettonivåema i förhållande till dagens bestämmelser. Detta är en följd bl.a. av att pensionsinkomster i ett an passat efterlevandepensionssystem kommer att behandlas som för— värvsinkomster utan möjlighet till särskilt grundavdrag för pensionärer. Det kan konstateras att dessa belopp, framför allt i de lägre inkomstlä- gena, inte är av den karaktären att man som efterlevande kan leva ute- slutande på dem. Detta bör enligt vårt förmenande inte heller längre vara det huvudsakliga syftet med pensionsformen. Det kan inte vara en fråga för efterlevandepensioneringen att ge dessa efterlevande ett sådant skydd. Som tidigare nämnts anser vi att efterlevandepensionen huvud- sakligen skall utgöra en för den efterlevande kompletterande ersättning som till sin storlek görs beroende av den avlidnes intjänade pensionsun- derlag. Vad efterlevandepensioneringen i första hand har att kompense- ra för i dessa situationer, dvs. efter det att omställningsperioden - vars längd i sin tur gjorts beroende av den efterlevandes ansvar för underåri- ga barn - gått till ända, borde således vara del av den standard som den avlidne bidragit med vid dödsfallet och skulle ha bidragit med dödsfal- let förutan.
Det är således vår uppfattning att den särskilda efterlevandepensio- nen bör vara helt relaterad till den avlidnes inkomster och således bestå endast av viss andel av ett framräknat efterlevandepensionsunderlag. Särskild efterlevandepension skulle då, på motsvarande sätt som den inkomstrelaterade omställningspensionen, utges med 55 _% av efterle- vandepensionsunderlaget, bestående av faktiskt intjänad och i vissa fall antagen framtida pensionsrätt. Någon garantipension motsvarande den som vi föreslår skall finnas knuten till omställningspensionen bör enligt
vårt förmenande inte finnas för den särskilda efterlevandepensionen, utan denna bör vara helt relaterad till den avlidnes inkomster. Utformningen av den nuvarande särskilda efterlevandepensionen är emellertid ett led i den breda politiska överenskommelse som ledde fram till införandet av de nuvarande reformerade efterlevandepensions- reglema inkl. övergångsbestämmelsema. Om en sådan ändring som den vi nu förespråkat skall föreslås, dvs. där den särskilda efterlevandepen- sionen blir helt inkomstrelaterad, är det vår uppfattning att detta bör ske inom ramar som garanterar samma breda politiska uppslutning som då beslutet togs om att införa pensionsformen.
Vi har därför, trots vår ovan redovisade uppfattning, stannat för att föreslå att den särskilda efterlevandepensionen skall utges enligt samma beräkningsmodell och med samma belopp som den förlängda omställ- ningspensionen. Detta innebär således att det till den inkomstrelaterade pensionen baserad på den avlidnes efterlevandepensionsunderlag skall kopplas en garantipension som till sin konstruktion liknar den som före- slagits för garantipensionen inom det reformerade ålderspensionssyste- met. Särskild efterlevandepension skall således enligt vårt förslag, i likhet med den förlängda omställningspensionen, utges med 55 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag beräknat enligt en livsin- komstprincip. Till denna skall kopplas en garantipension med en ga— ranterad nivå om 1,5 prisbasbelopp som avräknas mot hela den inkom- strelaterade efterlevandepensionen, jämte viss utländsk pension som inte är av utfyllnadskaraktär, upp till 1,15 prisbasbelopp. Därefter av- räknas garantinivån mot 30 % av den inkomstrelaterade pension som överstiger 1,15 prisbasbelopp (se närmare angående beräkningsmodel- len i avsnitt 10.3.4). En sådan garantipension får betydelse i större eller mindre grad i de fall den avlidne efterlämnar ett efterlevandepensions- underlag som understiger sex prisbasbelopp. Vid högre underlag kom- mer pensionen att vara helt och hållet inkomstrelaterad.
Rätten till särskild efterlevandepension inträder då rätten till inledan- de eller förlängd omställningspension upphör. I de fall där den efterle- vande inte kommer att vara berättigad till förlängd omställningspension kommer alltså rätten till särskild efterlevandepension att inträda då rät- ten till inledande omställningspension upphör, dvs. efter ett år. Garanti- pension till inledande omställningspension kommer i sådana fall, enligt vad som föreslagits i avsnitt 10.3.4, att utges enbart under de första sex månaderna efter ett dödsfall. För att undvika att pensionen blir lägre under de sex månader som återstår av den inledande omställningsperio- den och därefter åter höjs när rätten till särskild efterlevandepension inklusive garantipension inträder föreslår vi, på samma sätt som före- slagits beträffande garantipension till inledande omställningspension då denna följs av förlängd omställningspension, att en efterlevande som kommer att vara berättigad till särskild efterlevandepension efter året med inledande omställningspension skall redan då rätten till garantipen-
sion till inledande omställningspension upphör ha rätt till en garantipen— sion på samrna nivå och med samma konstruktion som den som kommer att utbetalas till särskild efterlevandepension. Bedömningen av om den efterlevande har rätt till särskild efterlevandepension skall göras vid den tidpunkt då rätten till garantipension till inledande omställningspension upphör, dvs. sex månader efter dödsfallet. Garantipensionen skall utges så länge inkomstgrundad inledande omställningspension utges, men den skall dras in om förutsättningama för särskild efterlevandepension inte längre är uppfyllda.
Garantipensionen skall, på skäl som anförts l avsnitten om omställ— ningspension, utbetalas oavkortad endast i de fall den avlidne uppfyllt kravet på 40 års försäkringstid 1 Sverige (se närmare härom 1 avsnitt 10. 5). Vi anser att det även för rätt till oavkortad garantipension till den särskilda efterlevandepensionen bör uppställas krav på anknytning till Sverige motsvarande de som föreslås för rätt till oavkortad garantipen- sion till omställningspension (och som även föreslagits för garantipen- sionen i det reformerade ålderspensionssystemet). Ett sådant anknyt- ningskrav finns även i dag på så sätt att det krävs 40 ars bosättning eller 30 ar med ATP-poäng för rätt till oavkortad folkpension 1 form av bl.a. efterlevandepension. Vi har 1 detta avseende inte funnit anledning att föreslå några större förändringar i förhållande till dagens bestämmelser.
Någon särskild regel för den del av efterlevandepensionen som är helt inkomstrelaterad motsvarande den 30-årsregel som i dag finns för rätt till oavkortad pension från tilläggspensioneringen kommer emeller- tid inte längre att vara erforderlig med hänsyn till den livsinkomstprin— cip som ligger till grund för beräkningen av pensionsunderlaget.
10.4.7 Partiell särskild efterlevandepension
Vårt förslag: Särskild efterlevandepension skall kunna utges endast som hel eller halv förmån. Är arbetsförmågan helt nedsatt, skall hel särskild efterlevandepension utbetalas. Är den avlidnes arbetsförmåga
nedsatt 1 mindre omfattning men likväl med minst hälften, skall sådan pension utges med hälften så stort belopp.
I dag utbetalas hel särskild efterlevandepension om den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är helt nedsatt. Är den efterlevandes möjlighet att bereda sig sådan inkomst nedsatt med minst tre fjärdedelar, utges tre fjärdedels pension. Även halv pension och en fjärdedels pension kan utges. Det sker 1 de fall den efterlevan- des möjlighet att bereda sig inkomster är nedsatt med hälften respek- tive med en fjärdedel.
I december 1997 uppbar 72 personer särskild efterlevandepension från folkpensioneringen (och 68 personer från tilläggspensionering- en). Av dessa uppbar 9 personer en fjärdedels pension, 11 personer
halv pension, 7 personer tre fjärdedels pension och 45 personer hel pension.
Möjligheten att erhålla särskild efterlevandepension med en fjärde- del infördes den 1 juli 1993. Samma förändring gjordes samtidigt inom förtidspensioneringen. Huvudsyftet bakom denna lagändring var egentligen att anpassa förtidspensioneringens bestämmelser till reg- lerna för uttag av sjukpenning, där det sedan tidigare funnits möjlighet att erhålla sjukpenning vid en fjärdedels nedsättning av arbetsförmågan. I förarbetena till dessa lagändringar (prop. 1992/93:31 s. 64—66) angavs beträffande den särskilda efterlevandepensionen att förändringen var motiverad för att få en principiell överensstämmelse mellan förrnåns- formerna. I propositionen framhölls vidare att en fjärdedels förtidspen- sion bör beviljas med restriktivitet och att sådan förmån bör utges en- dast i fall då man klart kan konstatera att arbetsnedsättningen har sin grund i en skada eller uppstått till följd av sjukdom. Vidare angavs att ett normalt åldrande eller andra omständigheter som i och för sig kan påverka arbetsförmågan inte skall utgöra grund för att utbetala en fjär— dedels förtidspension.
För rätt till såväl sjukpenning som förtidspension förutsätts att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Ett mot- svarande medicinskt kriterium finns inte för rätt till särskild efterlevan- depension. I stället är det så, att om förutsättningar för rätt till förtids- pension föreligger sådan pension skall utges i stället för särskild efterle- vandepension. Trots detta medicinska krav på nedsättning av presta- tionsförmågan för rätt till bl.a. förtidspension måste det vara förenat med bedömningssvårigheter att avgöra den försäkrades kvarvarande arbetsförmåga på de fingradiga nivåer som i dag gäller inom förtidspen- sioneringen. Dessa svårigheter torde vara än mer uttalade vid prövning— en av om en efterlevande skall vara berättigad till en fjärdedels eller annan andel särskild efterlevandepension, eftersom det i dessa situatio- ner inte finns lika konkreta bedömningsgrunder som inom förtidspen- sioneringen för vad som konstituerar en nedsättning av arbetsförmågan.
Vi har mot bakgrund av det anförda ifrågasatt möjligheten av att på ett så fingradigt sätt som dagens regler ger utrymme för bestämma den efterlevandes förvärvsförrnåga respektive förvärvsoförrnåga. Motivet bakom införandet av möjligheten att erhålla förtidspension med en fjär- dedel hade sin utgångspunkt i att skapa en samordning mellan förtids— pensioneringen och reglema för sjukpenning. Något uttalat syfte bakom motsvarande förändring för den särskilda efterlevandepensionen angavs inte i förarbetena.
Vi anser med hänsyn till det sagda att särskild efterlevandepension fortsättningsvis skall kunna utges endast som hel eller halv förmån.
Enligt riksdagsbeslut skall fr.o.m. den 1 januari 1999 hel förtidspen- sion utges till en försäkrad vars arbetsförmåga är helt eller i det när-
maste helt nedsatt. Enligt hittillsvarande regler skall arbetsförmågan vara helt nedsatt för att rätt till hel förtidspension skall föreligga. Moti- vet till denna uppmjukning av kriteriet för rätt till hel förtidspension har i förarbetena (prop. 1997/98:111 s. 46 ff) angetts vara att det vid be- dörrmingen av en nedsättning av arbetsförmågan kan vara mycket svårt att avgöra huruvida nedsättningen är fullständig eller om det kvarstår någon mindre arbetsförmåga. Som riktlinje för när hel förtidspension skall utbetalas anges att arbetsförmågan måste vara nedsatt med minst sju åttondelar.
Trots denna förändring av kriterierna för rätt till hel förtidspension anser vi att det inte är påkallat med motsvarande uppmjukning av de kriterier som uppställs för rätt till hel särskild efterlevandepension. I detta sammanhang bör även beaktas att rätten till förtidspension är, till följd av den strikta medicinska bedömning som enligt nuvarande regler skall ske, betydligt mer begränsad både i förhållande till tidigare be- stämmelser på området och i förhållande till de förutsättningar som uppställs för rätt till särskild efterlevandepension. Det finns därför en- ligt vår mening inget avgörande skäl mot att ha olika krav på arbetsför- mågans nedsättning i de olika pensionssystemen.
Vi föreslår därför att arbetsförmågan alltjämt skall vara helt nedsatt för att hel särskild efterlevandepension skall kunna utges. Är den avlid- nes arbetsförmåga nedsatt i mindre omfattning dock minst till hälften, skall sådan pension utges med halvt belopp.
10.4.8 Inkomstprövning m.m. av den särskilda efterlevandepensionen
Vårt förslag: Den särskilda efterlevandepensionen skall inte in-
komstprövas.
I nuvarande regelsystem förekommer inte någon inkomstprövning av de reformerade efterlevandepensionema. Däremot reduceras den sär- skilda efterlevandepensionen, såvitt avser både folkpensions- och tilläggspensionsdelen, av vissa socialföräkringsförmåner såsom ar— betslöshetsersättning, förtidspension, m.m. Fr.o.m. den 1 april 1997 gäller att folkpension i form av änkepension i viss utsträckning skall inkomstprövas mot den efterlevandes egna inkomster.
I våra direktiv har i samband med att frågan om behovet av grund- skydd inom efterlevandepensioneringen tagits upp även angetts att ut— gångspunkten bör vara att ett eventuellt grundskydd fortsättningsvis i större utsträckning än i dag skall vara inkomst- eller behovsprövat.
På motsvarande sätt som änkepensionen från folkpensioneringen i dag inkomstprövas skulle grundskyddsdelen till den särskilda efterle— vandepensionen kunna bli föremål för inkomstprövning i ett till det reformerade ålderspensionssystemet anpassat efterlevandepensionssys-
tem. Däremot kan en inkomstprövning av den del som är inkomstrela— terad enligt vårt förmenande inte gärna komma i fråga.
En ordning med inkomstprövning av grundskyddet till den särskilda efterlevandepensionen skulle visserligen ha den fördelen att endast ef- terlevande som verkligen är i behov av stöd erhåller sådant grundskydd. Å andra sidan kan en sådan inkomstprövning skapa incitament för den efterlevande att inte på samma aktiva sätt som annars försöka ta sig in i eller återvända till förvärvslivet. Detta skulle man eventuellt delvis kun- na komma till rätta med genom att i större utsträckning än dagens regler medger föreskriva deltagande i rehabiliteringsverksamhet eller andra former av aktiverande åtgärder för att rätt till förmånen skall föreligga.
Frågan är ändå om det är rimligt att ha en sådan inkomstprövning för den särskilda efterlevandepensionen. Särskild efterlevandepension skall utges endast under förutsättning att den efterlevande har nedsatt förvärvsförrnåga, som varat alltsedan dödsfallet. Om hel sådan pension utges har den efterlevande ingen egen förvärvsinkomst och någon in- komstprövning kommer då bara i undantagsfall — vid större kapitalin— komster e.d. — att bli aktuell. Emellertid skall särskild efterlevandepen- sion, enligt vad vi föreslår, kunna utges som halv förmån. Om den ef- terlevande då har en kvarvarande arbetsförmåga som utnyttjas till förvärvsarbete kan det inte gärna komma i fråga att inkomsterna av detta halvtidsarbete skulle prövas mot den pension som uppbärs och som avser att ge ersättning för den andra arbetsoförrnögna delen. Detta skulle i så fall sannolikt leda till att den efterlevande i mycket begränsad omfattning tog tillvara den arbetsförmåga som alltjämt fanns att skaffa sig egna förvärvsinkomster utan i stället lät sig försörjas genom hel särskild efterlevandepension, om möjligheter härtill skulle föreligga. Det kan av dessa skäl inte komma i fråga att inkomstpröva en halv sär- skild efterlevandepension mot den efterlevandes förvärvsinkomster till följd av kvarvarande partiell arbetsförmåga.
Det skall i detta sammanhang även påpekas att en viss inkomstpröv- ning av den särskilda efterlevandepensionen ändå kommer att ske ge- nom att förmånen enligt våra förslag kommer att vara beskattningsbar » på samma sätt som andra förvärvsinkomster. Något särskilt grundavdrag skall inte längre finnas för denna eller andra efterlevandeförmåner. Inte heller kommer dessa vid ett nybeviljande att kunna kompletteras med särskilt bostadstillägg till pensionärer (se mer angående dessa delar i avsnitt 10.3.4).
Emellertid torde det kunna uppstå situationer där den efterlevande visserligen inte kan bereda sig inkomster genom eget arbete av skäl som berättigar till särskild efterlevandepension men där den efterlevande trots detta har andra inkomster av inte helt obetydlig beskaffenhet. Det kan således förhålla sig så, att den efterlevande inte har egna för- värvsinkomster men däremot kapitalinkomster eller en inte alltför obe- tydlig förmögenhet. Dessa omständigheter förtar inte den efterlevande
rätt till särskild efterlevandepension i dag. En sådan konsekvens kan enligt vår mening ifrågasättas. Det torde vara mest rimligt att det inte skapas möjligheter att uppbära särskild efterlevandepension i situationer där det typiskt sett inte föreligger något egentligt ekonomiskt behov av ett sådant stöd från samhällets sida. Som tidigare nämnts skall särskild efterlevandepension beviljas endast i de fall andra möjligheter till för- sörjning inte föreligger och där rehabiliterande åtgärder inte har gett avsedd effekt. Att i detta sammanhang endast beakta förvärvsinkomster och således helt bortse från kapitalinkomster och förmögenhet, vilket i andra sammanhang påverkar såväl pensioner som andra bidrag, synes mindre välmotiverat. Vi har ställt oss frågan om det över huvud taget skall vara möjligt att i situationer som de här beskrivna bevilja särskild efterlevandepension. Frågan är alltså om en efterlevande som visserli- gen inte kan försörja sig genom egna förvärvsinkomster men väl på avkastning av förmögenhet eller andra kapitalinkomster skall kunna erhålla sådan pension. Enligt vårt förmenande framstår det som mest följdriktigt att sådana hänsyn i princip tas redan vid prövning av frågan om den efterlevande kvalificerat sig för rätt till förmånen som sådan och inte därefter vid en inkomstprövning av den. Som har framgått av av- snitt 10.4.3 har vi emellertid kommit fram till att det för närvarande inte finns tillräcklig anledning att föreslå någon förändring beträffande de grundläggande förutsättningar som enligt nuvarande bestämmelser upp- ställs för rätt till särskild efterlevandepension.
Däremot har vi övervägt att föreslå att inkomstprövning av den sär- skilda efterlevandepensionen skall göras mot den efterlevandes kapi- talinkomster samt avkastning av förmögenhet enligt likartade principer som i dag gäller för inkomstprövning av änkepension. Av tillgänglig statistik har emellertid kunnat konstateras att ingen av dem som i dag uppbär denna pensionsform har sådana inkomster. En inkomstpröv- ning av förmånen mot den efterlevandes egna kapitalinkomster och eventuell förmögenhet skulle därför i dag inte medföra några bespa— ringar eller andra konsekvenser och kan för framtiden antas leda till endast en mycket marginell besparing. Med hänsyn härtill samt även med beaktande av att en sådan inkomstprövning i sig skulle medföra ett inte obetydligt administrativt merarbete med en ökad administrativ kostnad som följd, anser vi att det för närvarande inte föreligger något uttalat behov av att föreslå en sådan inkomstprövning.
När möjligheten till nybeviljande av änkepension avtar kan emel- lertid antalet efterlevande med särskild efterlevandepension komma att öka. Om det i samband härmed kan konstateras att efterlevande i mer än enstaka undantagsfall faktiskt har kapitalinkomster eller för- mögenhet av viss omfattning vid sidan av särskild efterlevandepen- sion, bör emellertid frågan om det över huvud taget skall finnas möj- lighet för efterlevande med sådana inkomster och tillgångar att erhålla
särskild efterlevandepension samt även frågan om inkomstprövning av förmånen åter tas under övervägande.
Sammanfattningsvis föreslår vi att någon inkomstprövning inte skall ske av den särskilda efterlevandepensionen mot den efterlevan- des egna inkomster.
Som redovisats i avsnitt 10.4.5 föreslår vi att endast efterlevande som vid dödsfallstidpunkten fyllt 55 år skall kunna komma i åtnjutande av särskild efterlevandepension. På detta sätt skapas en mer behovsanpas- sad efterlevandeförrnån än vad som är fallet enligt dagens regler.
10.4.9 Minskningsregeln i ett anpassat efterlevandepensionssystem
Vårt förslag: Särskild efterlevandepension skall enligt samma prin- ciper som enligt dagens regler minskas med andra sociala förmåner som den efterlevande uppbär vid sidan av pensionen under förutsätt- ning att denna andra förmån utges för samma tid och för samma ned- sättning av förvärvsmöjligheten som den särskilda efterlevandepen- sionen. Även utländska sociala förmåner skall reducera pensionen. Minskningen skall 1 första hand göras på garantipensionen till särskild efterlevandepension.
I samband med införandet av den särskilda efterlevandepensionen uttalades i förarbetena (SOU 1987:55 s. 242 och prop. 1987/88:171 s. 128) att denna förmån skulle syfta till att utgöra ett skyddsnät för än— kor och änklingar vilkas försörjning inte kunde tillgodoses på annan väg. Den skulle således vara subsidiär i förhållande till andra ekono- miska ersättningar i form av bl.a. sociala förmåner av olika slag. Detta tog sig uttryck bl.a. i regeln i 8 kap. 9 & AFL, som innebär att särskild efterlevandepension inte utges med anledning av nedsättning i för- värvsmöjlighetema för vilken den efterlevande är berättigad till egen— livränta från arbetsskadeförsäkringen. Denna regel bör enligt vår me— ning överföras oförändrad till den av oss föreslagna lagen om efterle- vandepension. Härutöver finns även i 3 kap. AFL bestämmelser om samordning mellan särskild efterlevandepension och sjukpenning när det gäller förutsättningama för beviljande av den sistnämnda förmå- nen. Sålunda har en försäkrad som uppbär hel särskild efterlevande- pension inte rätt till sjukpenning. Vidare skall, om den försäkrade uppbär särskild efterlevandepension, vid prövningen av den försäkra- des rätt till sjukpenning hans eller hennes arbetsförmåga bedömas med bortseende från den nedsättning av arbetsförmågan som ligger till
grund för utgående pension. Våra förslag innebär inte några föränd- ringar i dessa avseenden.
Vidare tillkom vid införandet av den särskilda efterlevandepensio- nen särskilda minskningsregler av innebörd att, om den efterlevande har rätt till annan social förmån som avser att ge kompensation för samma nedsättning av förvärvsmöjlighetema som den särskilda efter- levandepensionen, det inte kan utges särskild efterlevandepension ograverad. Dessa regler finns intagna i 8 kap. 125 och 14 kap. 7 & AFL.
Enligt dessa nuvarande bestämmelser på området skall folkpension i form av särskild efterlevandepension minskas med vissa sociala förmåner som finns uppräknade i 8 kap. 12å AFL. Minskning skall därvid göras med bl.a. förtidspension, delpension, dagpenning från arbetslöshetskassa och vissa vuxenstudiebidrag. En förutsättning för en sådan minskning är emellertid att den efterlevande uppbär en soci- al förrnån som avser att ge kompensation för samma nedsättning av förvärvsmöjlighetema som den särskilda efterlevandepensionen. Om den efterlevande uppbär halv särskild efterlevandepension och därtill arbetslöshetsersättning med 50 % för den kvarvarande arbetsförmög- na delen skall någon minskning enligt förevarande bestämmelse inte komma i fråga.
När rninskningsregeln infördes skulle minskningen av särskild ef— terlevandepension göras endast mot svenska sociala förmåner. I sam- band med att folkpensionen gjordes beroende av den pensionsberätti- gades eller, beträffande efterlevandepension den avlidnes, bosätt- ningsår eller är med intjänade ATP-poäng ändrades även minsknings- regeln på så sätt att den sociala förmån med vilken den särskilda ef- terlevandepensionen skulle minskas fortsättningsvis skulle kvotdels— beräknas på samma sätt som efterlevandepensionen med utgångspunkt från den avlidnes bosättnings- eller intjänandeår. Med en sådan för- ändring ansåg man det rimligt att även beakta utländska sociala för- måner på motsvarande sätt som svenska och således låta sådana redu- cera den särskilda efterlevandepensionen. Detta ansågs inte stå i strid med art. 12.2 och 46 c i förordningen (EEG) nr 1408/71 med särskilda bestämmelser om bl.a. sammanträffande av förmåner av olika slag.
Om den särskilda efterlevandepensionen utges med viss andel av oavkortad sådan pension till följd av bestämmelserna i 5 kap. AFL skall minskningen av de ovan nämnda sociala förmånerna således enligt hittillsvarande regler göras endast med hänsyn till motsvarande andel av förmånen. Har den avlidne kunnat tillgodoräknas endast 30 bosättningsår skall folkpension i form av särskild efterlevandepension utges med endast 30/40 av oavkortad sådan pension. Har den pen- sionsberättigade efterlevande rätt till t.ex. förtidspension skall även förtidspensionen reduceras med hänsyn till den avlidnes bristande anknytning innan minskning görs i förhållande till den särskilda ef- terlevandepensionen och detta oavsett den efterlevandes tillgodoräk- nade bosättningsår.
1 14 kap. 7å anges att minskningsregeln i 8 kap. 125 skall gälla även i fråga om särskild efterlevandepension från tilläggspensione- ringen. I detta hänseende skall vid minskningen ses till den avlidnes tillgodoräknade år med ATP—poäng för frågan om oavkortad förmån skall minskas mot oavkortad tilläggspension i form av särskild efter- levandepension. Om den avlidne har kunnat tillgodoräknas 20 år med ATP-poäng (faktiska eller antagna) skall således 20/30 av den sociala förmånen reducera 20/30 av oavkortad särskild efterlevandepension. Motsvarande reducering skall göras av en utländsk social förmån.
I första hand skall den sociala förmånen minska tilläggspensionen och först därefter folkpensionen.
I föregående avsnitt har vi redovisat våra överväganden i frågan om det finns anledning att införa regler om inkomstprövning av den sär- skilda efterlevandepensionen. Vi har emellertid funnit att det för när- varande inte finns anledning att föreslå några sådana bestämmelser. Däremot anser vi det vara uppenbart att den ovan redovisade minsk— ningsregeln, framför allt med hänsyn till att den särskilda efterlevan- depensionen är tänkt som en subsidiär försörjning i de fall annan för- sörjning inte står att få, skall finnas kvar fortsättningsvis i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Den konstruktion som vi föreslagit beträffande den särskilda efter- levandepensionen skiljer sig emellertid från nuvarande modell. Bl.a. har grundskyddet i form av garantipension utformats som en utfyll- nadspension vars storlek gjorts beroende av en samtidigt utbetalad inkomstrelaterad pension. I dag är folkpension i form av särskild ef- terlevandepension en baspension som i sig inte (förutom beträffande pensionstillskottet) påverkas av den inkomstgrundade pensionens storlek. Vidare är i dag särskild efterlevandepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen 40- alternativt 30—delsberäknad med hän- syn till tillgodoräknade bosättningsår eller är med intjänade eller an- tagna ATP-poäng. I det av oss föreslagna systemet kommer garanti- pensionen att vara föremål för en 40-delsberäkning med hänsyn till den avlidnes försäkringstid. Härtill kommer att den inkomstgrundade pensionen fortsättningsvis kommer att beräknas på ett reformerat pen- sionsunderlag i likhet med den reformerade ålderspensionen. Detta innebär bl.a. att den avlidnes inkomster under hela livet kommer att vara avgörande för beräkningsunderlaget för inkomstgrundad efterle- vandepension på ett annat sätt än vad som gäller inom tilläggspensio- neringen i dag. Någon motsvarighet till 15/30—reglema som i dag till— lämpas för tilläggspensionens del kommer inte att finnas kvar för framtiden.
Som ovan nämnts beräknas den särskilda efterlevandepensionen på så sätt att garantipensionen beräknas med hänsyn till den inkomstrelate— rade särskilda efterlevandepensionen. Vid denna beräkning skall beak— tas den avlidnes eventuellt bristande försäkringstid för garantipension
genom att garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall först reduceras. Därefter skall hela den inkomstrelaterade pensionen beaktas vid bestämmandet av garantipensionens storlek.
Den sålunda framräknade särskilda efterlevandepensionen skall se— dan minskas med hänsyn till en social förmån som den efterlevande uppbär avseende samma tid och samma nedsättning av förvärvsmöjlig- heten. Det är vår uppfattning att även utländska sociala förmåner av motsvarande slag skall beaktas i detta hänseende. Med hänsyn till att särskild efterlevandepension enligt våra förslag till sin konstruktion skiljer sig från nuvarande andelsberäknade pension från folk- och tilläggspensioneringen har vi funnit att den minskning som skall ske av den särskilda efterlevandepensionen bör göras mot hela den sociala förmån som den efterlevande uppbär vid sidan av pensionen, dvs. utan något hänsynstagande till om den avlidne endast har haft ett fåtal år med pensionsgrundande inkomster eller tillgodoräknad försäkringstid för garantipension.
En sådan minskningsmodell som den av oss nu föreslagna kan kom- ma att föranleda vissa internationella komplikationer i förhållande till andra EU/EES-länder såvitt gäller beaktande av även en från sådant land uppburen social förmån. Vi har emellertid inte haft möjlighet att inom den tidsram som stått oss till buds utforma förslag till bestämmel- ser som närmare stämmer överens med intentionerna bakom förord- ningen (EEG) nr 1408/71. Denna fråga bör därför bli föremål för ytter- ligare överväganden under den fortsatta beredningen av detta betänkan- de.
I detta sammanhang bör även ställning tas till om den inkomstrela- terade delen av den särskilda efterlevandepensionen skall minskas före garantipensionen på motsvarande sätt som sker enligt nuvarande bestämmelser. Här bör emellertid beaktas att garantipension till sär— skild efterlevandepension, till skillnad från folkpension i form av ef- terlevandepension, utgör en utfyllnadspension och inte någon baspen- sion. Mot denna bakgrund och med beaktande av att garantipensionen enligt våra förslag skall finansieras över statsbudgeten, är det enligt vår uppfattning lämpligt att låta den sociala förmånen först reducera garantipensionen och först därefter den inkomstrelaterade särskilda efterlevandepensionen.
Sammanfattningsvis föreslår vi att särskild efterlevandepension alltjämt skall vidkännas reducering, såväl beträffande garantipensio- nen som beträffande den inkomstrelaterade delen, i de fall den efter- levande uppbär andra sociala förmåner som utges för samma tid och för samma nedsättning av förvärvsmöjligheten. De sociala förmåner som sålunda skall verka reducerande bör vara desamma som enligt dagens regler, dvs. de som anges i 8 kap. 12 & AFL. Vid minskningen skall garantipensionen reduceras först och därefter den inkomstrelate- rade delen.
10.5 Anknytningskrav för rätt till oavkortad garantipension
1051. Inledning
Enligt de nu gällande bestämmelserna skall omställningspension och särskild efterlevandepension (samt även barnpension) från folkpensio- neringen andelsberäknas i 40-delar eller 30-delar i förhållande till den avlidnes bosättningstid i Sverige (i förekommande fall inklusive framti- da bosättningstid) eller är med intjänade ATP-poäng (och motsvarande antagna sådana är). I avsnitt 2.1.1 och 2.1.2 har vi redovisat innebörden av nuvarande regler i dessa hänseenden. Dessa anknytningsregler inför- des med verkan från den 1 januari 1993. I avsnitt 10.5.2 nedan redovisar vi närmare anledningen till varför krav på viss tids anknytning till Sve- rige införts för rätt till oavkortad folkpension i form av bl.a. efterlevan- depension. I avsnitt 10.5.3 behandlar vi frågan om det även i det framti- da efterlevandepensionssystemet finns anledning att ha kvar någon typ av anknytningsregel för rätt till oavkortad garantipension till vuxna efterlevande, dvs. om storleken av den garantipension som föreslagits för den inledande och den förlängda omställningspensionen samt även för den särskilda efterlevandepensionen skall vara beroende av den avlidnes eller annans anknytning till Sverige. I detta sammanhang bör påpekas att någon sådan anknytningsregel, till skillnad från dagens reg— ler, inte kommer att vara erforderlig för det grundskydd i form av un- derhållsstöd som vi föreslår inom bampensioneringen (se avsnitt 9.5).
1052. Nuvarande regler och syftena bakom dessa
De nu gällande bestämmelserna innebär att den försäkrade genom folk- pensioneringen har ett grundskydd till såväl den inledande som den förlängda omställningspensionen samt även till den särskilda efterle- vandepensionen. Folkpensionen är till sin storlek beroende av hur länge den avlidne har varit bosatt i Sverige eller av hur många år med intjäna- de ATP-poäng som den avlidne kan tillgodorälmas. Vid bedömningen av hur ett grundskydd inom den anpassade efterlevandepensioneringen bör utformas kan finnas skäl att först något erinra om de motiv som ligger bakom nuvarande krav på viss anknytning (i form av bosättning eller år med intjänade ATP—poäng) och ställa frågan om dessa gör sig gällande även för ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Bakgrunden till de förändringar av folkpensionsreglema som trädde i kraft den 1 januari 1993 var bl.a. en önskan att åstadkomma en anpass- ning till förordningen (EEG) nr 1408/71. Före den 1 januari 1993 gällde
att svenska medborgare hade rätt till folkpension på förmånligare villkor än utländska medborgare. Svenska medborgare hade rätt till folkpension vid bosättning i Sverige utan någon föregående kvalifikationstid avse- ende försäkring eller bosättning. För utländska medborgare krävdes däremot viss tids bosättning i Sverige innan rätt till folkpension upp- kom. För efterlevandepensioneringens del innebar dessa fr.o.m. den 1 januari 1980 gällande regler (dessförinnan hade utländska medborgare över huvud taget ingen rätt till svensk folkpension på grundval av den svenska lagstiftningen) att den avlidne omedelbart före sin död måste ha varit bosatt i Sverige i minst fem är (sex månader för barnpension) och att den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i landet eller att den efter- levande var bosatt i Sverige sedan minst fem är (sex månader för barn-
pension) och den avlidne var bosatt i landet vid dödsfallet. Denna skill- nad mellan svenska och utländska medborgare stod - såvitt gäller med- borgare i de andra medlemsländerna - i direkt strid med likabehand- lingsprincipen i förordningen (EEG) nr 1408/71. Vidare innebar den att personer som väl kvalificerat sig för folkpension var berättigade till oavkortad folkpension, oavsett bosättningstidens längd. Någon ovill— korlig rätt att erhålla folkpension vid bosättning utomlands fanns inte, varför folkpensionsreglema även stod i strid med exportabilitetsprinci- pen i nämnda förordning.
Om bestämmelsema i förordningen skulle ha tillämpats på reglerna om folkpension i deras äldre lydelse skulle kvalifikationstiden för ut- länningar behöva avskaffas såvitt gäller medborgare i länder inom EU/EES. Detta skulle ha inneburit att medborgare i dessa länder skulle ha blivit berättigade till oavkortad folkpension direkt vid bosättning i Sverige. Det skulle också ha inneburit att oavkortad sådan pension skulle ha behövt utbetalas även då den pensionsberättigade flyttade till ett annat EU/EES-land. Bestämmelserna i EG-förordningen skulle dess— utom få till konsekvens att rätt till oavkortad folkpension skulle ha till- kommit alla som är medborgare i ett EU/EES-land och bosatta inom EU/EES och som någon gång i sitt liv varit bosatta i Sverige.
Mot denna bakgmnd föreslogs de beräkningsprinciper som ligger till grund för dagens regler om folkpension och som även till viss del kom- mer att ligga till grund för beräkningen av garantipension i det reforrne- rade ålderspensionssystemet. Dessa innebär att rätten till folkpension gjordes beroende av tid för bosättning i Sverige genom en 40-dels be- räkning. För rätt till oavkortad folkpension i form av bl.a. ålderspension och efterlevandepension krävs i dag att den försäkrade (avlidne) kan tillgodoräkna sig minst 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder. I de fall dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder finns möjligheter att beakta även s.k. framtida bosättningstid med utgångspunkt från den
avlidnes bosättning fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året före dödsfallet (se vidare i avsnitt 2.1.1). Genom denna princip gjordes det möjligt att till personer som bott en kortare tid i Sverige utge en proratatemporis— beräknad pension, dvs. den berättigade får enbart så stor del av den sammanlagda pensionen från vart och ett av flera länder som motsvarar tiden för bosättning i respektive land. Med en sådan regel uppkom ock- så en skälig avvägning av rätt till folkpension mellan å ena sidan perso— ner som flyttat från Sverige till ett annat land och å andra sidan personer som flyttar till Sverige från ett annat land. Den allmänna försäkringens pensionsskydd kom att relateras till bosättningstiden här i landet under den aktiva delen av livet. Det kunde vidare inte anses oskäligt att svens- kar som bott utomlands några år och flyttar tillbaka får lägre folkpen- sion än tidigare. Ofta har dessa personer förvärvat rätt till pension från ett utländskt system under motsvarande tid och det är rimligt att den som under hela sitt liv bidragit efter ekonomisk förmåga till finansie— ringen av folkpensioneringen har rätt till en större pension. Nuvarande anknytningsmodell motverkar dessutom att en person samtidigt uppbär oavkortade förmåner från mer än ett land.
Folkpension kan enligt de nu gällande reglerna även vara 30- delsberäknad, dvs. beroende av antalet år med intjänade ATP-poäng. Pensionen utges därvid enligt den beräkningsmetod som ger bäst resul- tat för den pensionsberättigade. 40—dels beräknad folkpension utges endast till svensk eller utländsk medborgare som är bosatt i Sverige. En svensk medborgare har emellertid rätt till 30-delsberäknad folkpension även om han är bosatt utomlands, något som en utländsk medborgare inte har. Dessa begränsningar kan dock inte upprätthållas i förhållande till EU/EES. För medborgare i något sådant land som är bosatta inom detta område (och som under en tid av minst ett år varit bosatta i Sveri- ge) gäller att förmåner skall utges i samma omfattning som om de vore bosatta i Sverige. Detta innebär att såväl 40—delsberälcnad som 30- delsberäknad folkpension måste exporteras inom EU/EES. Till skill— nad från vad som gällde enligt äldre bestämmelser behöver emellertid inte oavkortad folkpension exporteras utan endast så stor andel som motsvarar bosättningstid (eller ATP-beräknad tid) i Sverige. T.ex. en tysk medborgare som bott i Sverige och tjänat in rätt till folkpension och som sedan flyttar till USA har då inte rätt till folkpension eftersom han inte är bosatt inom unionen (eller i något EES-land).
Under förarbetena (prop. 1992/9317) till dessa anknytningsregler diskuterades även om det var den avlidnes eller den efterlevandes bo- sättning som skulle vara avgörande för beräkningen av efterlevandepen- sion. Enligt äldre bestämmelser på efterlevandepensionsorrrrådet var utgångspunkten att folkpensionen skulle utgöra en ekonomisk grund
trygghet för personer som är bosatta i Sverige. Efterlevandepension utgick därför till efterlevande som var bosatta i Sverige (eller beträffan- de utländska medborgare som vid dödsfallet varit bosatta i Sverige i minst 5 år). I samband med införandet av bosättningsregeln i folkpen— sioneringen ansåg man det naturligt och följdriktigt att betrakta efterle- vandepensionen som en från den avlidne härledd rätt. Därav följde att det också var den avlidnes (och inte den efterlevandes) bosättningsår respektive år med intjänade ATP-poäng som fick ligga till grund för anknytningsregeln.
I dag är även efterlevandepension (samt ålders- och förtidspension) från tilläggspensioneringen beroende av den avlidnes anknytning till förvärvslivet. Således utges oavkortad sådan pension endast i de fall den avlidne kan tillgodoräknas minst 30 år, faktiska och/eller antagna, med ATP-poäng. Det reformerade ålderspensionssystemets pensionsunder- lag, på vilket den inkomstrelaterade efterlevandepensionen till stora delar kommer att beräknas enligt våra förslag, kommer inte att innehålla någon motsvarande anknytning till antalet år med pensionspoäng som den som i dag gäller inom tilläggspensioneringen. Underlaget kommer i stället att bestå av den avlidnes intjänade pensionsrätt under hela den förvärvsaktiva delen av livet. Pensionens storlek blir relaterad till den avlidnes sammantagna inkomster under livet oavsett hur dessa fördelats över åren, och inte till antalet år med pensionsgrundande inkomst. Den- na beräkningsmodell innefattar således i sig ett krav på anknytning till Sverige och svensk förvärvsverksamhet för rätt till en högre inkomstre- laterad pensionsförmån.
10.5.3 Försäkringstid m.m.
Vårt förslag: Garantipension till såväl omställningspension som sär- skild efterlevandepension skall vara beroende av den avlidnes försäk- ringstid. Har den avlidne tillgodoräknats försäkringstid för minst 40 år, utges garantipensionen oavkortad. I annat fall utges garantipensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid tillgodoräknats och talet 40.
Vid beräkning av försäkringstid bortses från tid före det år då den avlidne uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 64 år.
Försäkringstid skall i övrigt tillgodoräknas enligt samma regler som gäller för garantipension inom ålderspensionssystemet. Utöver dessa tidsperioder skall gälla att medföljande barn under 18 år till svensk medborgare som har arbetat utonrlands för Svenska kyrkan, annat svenskt trossarrrfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund skall kunna tillgodoräknas försäkringstid under samma förutsättningar som gäller för medföljande make eller därmed likställd. Därtill skall flyktingar, för tid före ankomsten till Sverige, tillgodoräknas försäk-
ringstid för tid i hemlandet fr.o.m. 16 års ålder i förhållande till de antal år som de tillgodoräknats försäkringstid i Sverige.
Garantipension till omställningspension och särskild efterlevande- pension skall utges endast under förutsättning att den avlidne tillgodo- räknats en försäkringstid om minst tre år.
För tid före ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension den 1 januari 2001 skall som försäkringstid för garantipension till omställ- ningspension och särskild efterlevandepension tillgodoräknas sådan tid som beaktats som bosättningstid för folkpension.
Vi har, som framgått av tidigare avsnitt, föreslagit att inkomstrelaterad efterlevandepension till vuxna efterlevande i form av inledande och förlängd omställningspension samt särskild efterlevandepension skall ha ett grundskydd i form av en garantipension, för att skapa ett rimligt efterlevandeskydd i de fall den avlidne efterlämnar endast ett lågt (eller inget) efterlevandepensionsunderlag. I detta avseende har vi ansett att även en avliden, som tagit det huvudsakliga ansvaret för barn och hus- håll och som inte haft förvärvsinkomster, bör kunna lämna efter sig en efterlevandepension som ger en för den efterlevande rimlig möjlighet att klara en del av de problem som oftast följer med en familjemedlerns bortgång.
Sålunda har vi för den inledande omställningsperioden föreslagit att en garantipension, i form av ett utfyllnadsbelopp upp till ca 6 000 kr per månad, skall utges under de första sex månaderna efter dödsfallet. För dem som därefter kommer att vara berättigade till förlängd omställ- ningspension, dvs. i de situationer där den efterlevande alltsedan döds- fallet och alltjämt stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, skall detta utfyllnadsbelopp ersättas av en garantipension motsvarande den som föreslagits för den förlängda omställningspensionen. Denna senare garantipension garanterar oavkortad ett belopp om ca 4 500 kr per må— nad som avräknas krona för krona mot den inkomstrelaterade omställ- ningspensionen upp till en nivå motsvarande 1,15 prisbasbelopp och därutöver med 30 % (se avsnitt 10.3.4).
Den fråga som vi tar upp här är om dessa olika garantipensioner till sin storlek skall, på motsvarande sätt som gäller för folkpension i form av bl.a. efterlevandepension i dag, vara avhängiga av den avlidnes bo- sättningstid (eller försäkringstid) i Sverige och/eller dennes tid med pensionsgrundande inkomster.
Det är av vikt att systemet med garantipension är anpassat till att många människor numera förvärvar rätt till pension i mer än ett land. Detta är påkallat i en tid med ökad rörlighet över nationsgränserna för att undvika dubbelförsäkring och allt fler fall av sammanfallande pen— sionsförmåner från flera länder. Ett system som inte ställer upp något krav på anknytning till Sverige skulle föra med sig de effekter som infö- randet av anknytningsreglema år 1993 syftade till att undvika. Detta
skulle bl.a. innebära att Sverige skulle bli tvunget att betala ut oavkortat grundskydd till alla medborgare i andra EU/EES—länder direkt vid bo— sättning i Sverige. Vidare skulle Sverige bli förpliktat att exportera oav- kortat grundskydd till utländska medborgare som vid dödsfallet är bo- satta inom EU/EES om den avlidne i något skede av sitt liv varit bosatt i Sverige. Den effekten skulle samtidigt kunna uppstå att den efterlevan- de, på grund av regler i bosättningslandet, dessutom erhåller oavkortat efterlevandeskydd därifrån. Dessa konsekvenser är enligt vårt förme- nande inte acceptabla. Det är rimligt att en person med en starkare an- knytning till Sverige också härifrån efterlämnar en högre garantipension i händelse av makens eller därmed likställds död än en person som av olika anledningar har en svagare sådan anknytning. Således får det an- ses skäligt att en person som bott utomlands några år och sedan flyttar tillbaka också efterlämnar en lägre garantipension än en person som bott i Sverige hela sitt liv. Dessa utflyttade personer har ofta förvärvat rätt till pension från ett utländskt system under motsvarande tid.
Frågan är då vilken typ av anknytningsregel som skall reglera frågan om oavkortad eller avkortad garantipension till omställningspension eller särskild efterlevandepension skall utges. I detta sammanhang finns det anledning att dra paralleller till hur motsvarande fråga lösts inom ålderspensioneringen.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet är rätten till garanti- pension beroende av bl.a. den försäkrades anknytning till Sverige i form av s.k. försäkringstid. Denna försäkringstid överensstämmer i allt vä- sentligt med de regler för bosättningstid som gäller i dag. Eftersom även andra tidsperioder än rena ”bosättningsperioder” i dag kan grunda rätt till folkpension i form av bl.a. ålderspension har det ansetts att temri- nologin i viss mån är missvisande. Till följd härav har man valt att be— nämna de tidsperioder som tas i beaktande vid beräkningen av garanti— pension för försäkringstid i stället för bosättningstid.
I dag gäller som en förutsättning för rätt till oavkortad folkpension i form av såväl ålderspension som efterlevandepension att den försäkrade respektive den avlidne kan tillgodoräknas 40 års bosättningstid i Sverige mellan 16 och 65 års ålder. För rätt till oavkortad garantipension i form av ålderspension skall också krävas att den försäkrade kan tillgodoräk- nas 40 års försäkringstid i Sverige men den tid under vilken sådan för- säkringstid kan tillgodoräknats har till skillnad från i dag bestämts till intervallet 25—65 års ålder (med vissa undantag beträffande dem som tjänat in pensionsgrundande inkomst m.m. mellan 16 och 25 års ålder). Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduceras proportio- nellt.
Även för rätt till oavkortad garantipension till omställningspension eller särskild efterlevandepension bör det enligt vår uppfattning krävas en stark anknytning till Sverige. Någon anledning att sätta denna försäk- ringstid kortare för garantipension inom efterlevandepensioneringen än
vad som gäller enligt dagens regler eller enligt de regler som skall gälla för oavkortat grundskydd inom det reformerade ålderspensionssystemet finns inte enligt vårt förmenande. Detta gäller inte minst med hänsyn till att vi, som kommer att framgå i det följande, stannat för att föreslå en längre intjänandeperiod än den som skall gälla för ålderspensionering- ens garantipension.
Vi föreslår således att det skall finnas ett krav på minst 40 års försäk- ringstid för rätt till oavkortad garantipension till omställningspension eller särskild efterlevandepension.
I dag kan oavkortat grundskydd i form av folkpension utges oavsett den avlidnes bosättningstid under förutsättning att denne tjänat in 30 år med ATP-poäng (eller antagna sådana år). Även den inkomstrelaterade efterlevandepensionen i form av tilläggspension är till sin storlek bero- ende av den avlidnes antal år med intjänade ATP—poäng. Ett krav på ett visst antal år med pensionsgrundande inkomst för rätt till oavkortad inkomstrelaterad pension kommer, som nämnts ovan, inte att bibehållas i ett reformerat ålderspensionssystem, eftersom en av grundtankarna bakom reformeringen av ålderspensionssystemet är att låta hela livets inkomster påverka den inkomstrelaterade ålderspensionens storlek. Underlaget kommer att bestå av den avlidnes intjänade (och i vissa fall antagna) pensionsrätt under den avlidnes hela förvärvsaktiva del av livet. Ju färre år med registrerad pensionsrätt, desto lägre blir den in- komstrelaterade pensionen.
Vi har i detta sammanhang haft att ta ställning till frågan om det även i ett anpassat efterlevandepensionssystem skall finnas kvar en alternativ anknytningsregel för beräkning av garantipensionens storlek motsvarande nuvarande 30—delsberäkning, där garantipensionen be- räknas enligt denna alternativa modell i de fall detta leder till ett för den pensionsberättigade förmånligare resultat. En sådan regel skulle på samma sätt som nuvarande 30—årsregel beakta den försäkrades antal år med pensionsgrundande inkomster. Motsvarande fråga be- handlades under arbetet med utformningen av garantipensionen i ål— derspensioneringen. Där fann man emellertid att det inte fanns anled— ning att skapa regler som motsvarar den nuvarande 30- delsberäkningen eftersom inkomstgrundad pension skall kunna intjä— nas från första kronans inkomster varje år och pensionsrätten inte på samma sätt som dagens tilläggspension är knuten till vissa bestämda år. Grundskyddet i form av garantipension skall alltså, till skillnad från i dag, endast vara 40-delsberäknat. Med detta i beaktande och även med hänsyn till att en sådan alternativ anknytningsregel skulle medföra ett inte oväsentligt administrativt merarbete har vi stannat för att inte lämna ett sådant förslag. Rätt till garantipension skall alltså enligt vad vi föreslår även inom den anpassade efterlevandepensione— ringen grundas på enbart bosättning i Sverige. För de efterlevande
som vid ikraftträdandet av våra förslag uppbär omställningspension föreslår vi emellertid särskilda regler (se avsnitt 16.23).
I dag krävs för rätt till folkpension i form av bl. a. efterlevandepension att den avlidne antingen har tillgodoräknats pensionspoäng för ATP 1 nrinst tre år eller varit bosatt 1 Sverige 1 minst tre år. Även för rätt till garantipension inom det reformerade ålderspensionssystemet har före- slagits att en försäkringstid för garantipension om minst tre år måste ha tillgodoräknats den pensionsberättigade för att någon garantipension alls skall betalas ut. En sådan regel ansågs påkallad för att undvika ut— betalning av garantipension med alltför små belopp.
Vi anser att det finns anledning att ha en sådan regel även i ett anpas- sat efterlevandepensionssystem. Garantipension till omställningspen- sionen och den särskilda efterlevandepensionen skall alltså kunna utges endast i de situationer där den avlidne har en försäkringstid som uppgår till minst tre år. I detta sammanhang bör emellertid påpekas att den som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer till följd av den s.k. sammanläggningsprincipen i nämnda förordning att som kvalif1ka- tionstid få tillgodoräkna sig även försäkringstider som har fullgjorts i andra EG/EES-länder. För att sammanläggning skall kunna ske krävs dock att en försäkringstid om minst ett år kan tillgodoräknas i Sverige.
Rätt till oavkortad garantipension till omställningspension och sär- skild efterlevandepension skall således, på samma sätt som gäller för garantipension till ålderspension, kräva att den avlidne kan tillgodoräk— nas 40 år med försäkringstid i Sverige. Vi har i detta sammanhang haft att ta ställning till i vad mån det försäkringstidsbegrepp som valts för garantipensionen inom ålderspensioneringen skall gälla även för garan- tipension till omställningspension och särskild efterlevandepension. Som kunnat konstateras i avsnitt 10.34 har vi för de reformerade efter- levandepensionsförrnånema till vuxna efterlevande föreslagit en grund- skyddsmodell som i många avseenden har likheter med det garantipen- sionssystem som valts inom det reformerade ålderspensionssystemet. Det försäkringstidsbegrepp som valts för ålderspensioneringen överens- stämmer dessutom i allt väsentligt med det bosättningsbegrepp för folk- pension som finns i dag. Av dessa skäl finns det anledning att i möjli— gaste mån samordna reglerna om försäkringstid i de båda systemen och att inom dessa ha med varandra överensstämmande regler.
De förändringar som i förhållande till det nuvarande bosättningsbe- greppet har skett av försäkringstidsbegreppet inom det reformerade ålderspensionssystemet har huvudsakligen föranletts av den ändrade intjänandeperiod för försäkringstid som skall gälla fortsättningsvis inom
ålderspensioneringen. Idag kan bosättningstid för folkpension tillgodo- räknas den försäkrade fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. 64 års ålder. I det re- formerade ålderspensionssystemet kommer motsvarande intjänandepe riod att räknas fr.o.m. 25 t.o.m. 64 års ålder. Skälet till denna förändring av intjänandeperioden är bl.a. att undvika att garantipension skall kunna
tjänas in enbart genom studier i Sverige under ungdomsåren och sedan betalas ut inom EU/EES trots att den försäkrade aldrig haft någon fasta— re anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksanrlret. Försäk- ringstid skall emellertid kunna tillgodoräknas även för tid fr.o.m. 16 t.o.m. 24 års ålder i de fall den försäkrade under denna del av livet haft pensionsgrundande inkorrrster eller pensionsgrundande belopp för för- tidspension som uppgått till minst ett inkomstbasbelopp per år. Utan denna undantagsregel skulle en pensionsberättigad visserligen ha kun— nat tjäna in rätt till inkomstgrundad ålderspension för tiden före 25 års ålder men skulle trots detta inte få tillgodoräkna sig tiden som försäk- ringstid för garantipension. Dessutom skulle, med den konstruktion som valts för garantipensionen inom ålderspensioneringen, denna under ungdomsåren intjänade inkomstrelaterade ålderspension reducera ga- rantipensionen beräknad fr.o.m. 25 års ålder. För att undvika det inför- des den nämnda regeln för intervallet 16—25 år.
Enligt vår uppfattning föreligger det en skillnad mellan garantipen- sionen inom ålderspensioneringen, som i de allra flesta fall utbetalas efter det att den pensionsberättigades förvärvsaktiva period har gått till ända, och ett grundskydd inom efterlevandepensioneringen, som i regel kommer i fråga på grund av dödsfall som sker i förvärvsaktiv ålder. Om ungdomsåren inte gav rätt till tillgodoräknande av försäk— ringstid - och därmed även till att få framtida försäkringstid beaktad - skulle detta leda till att något grundskydd över huvud taget inte skulle utbetalas i de fall dödsfallet inträffar före det att den avlidne fyllt 25 år. Detta är enligt vårt förmenande inte en rimlig konsekvens. En avliden person som ännu inte fyllt 25 år kan på samma sätt som äldre personer efterlämna make eller maka och barn där behovet av efterlevandepen- sion under en orrrställningsperiod kan vara särskilt uttalat. Vi har därför, trots den avvikelse detta innebär i förhållande till ålderspensioneringen, stannat för att föreslå att samma åldersgräns som gäller i dag för tillgo- doräknande av bosättningstid skall gälla beträffande försäkringstiden i ett anpassat efterlevandepensionssystem, dvs. en nedre åldersgräns vid 16 år (beträffande framtida försäkringstid, se avsnitt 10.54).
Vi föreslår alltså att garantipension till omställningspension och sär- skild efterlevandepension skall kunna tillgodoräknas under tid då den sedermere avlidne var mellan 16 och 64 år. Med hänsyn till att vi i detta avseende har valt en lösning som skiljer sig från den som valts inorn ålderspensioneringen finns det enligt vårt förmenande anledning att i viss mån utforma reglerna för vilken tid som skall tillgodoräknas som försäkringstid i efterlevandepensionssystemet på ett något annorlunda sätt än vad som blivit följden av de ändringar som vidtagits vid kon- struktionen av försåkringstidsbegreppet inom ålderspensioneringen.
Som försäkringstid för garantipension till ålderspensionen skall även fortsättningsvis räknas tid då den försäkrade varit folkbokförd i Sverige, dock med det undantaget att tid under vilken en person varit folkbok-
förd trots att personen egentligen skulle ha avregistrerats som utflyttad från Sverige inte skall räknas som försäkringstid. Detta undantag är föranlett av en önskan att undvika att personer får tillgodoräkna sig försäkringstid om de underlåter att göra anmälan om flyttning i anslut- ning till utresan.
Som försäkringstid får vidare, liksom i dag, tillgodoräknas tid under vilken en försäkrad sänds till annat land av en statlig arbetsgivare för att arbeta för arbetsgivarens räkning.
Vi anser att ovan redovisade tider bör kunna ligga till grund för till- godoräknande av försäkringstid även för garantipension till omställ- ningspension och särskild efterlevandepension i ett anpassat efterlevan- depensionssystem.
Också tid före folkbokföringstidpunkten skall - på motsvarande sätt som i dag - i vissa situationer få tillgodoräknas som försäkringstid näm- ligen när den som senare folkbokförs här oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha sökt uppehållstillstånd. Nuvarande regel som tar sikte på flyktingfallen har överförts till lagen om garantipension inom ålder- spensioneringen. Denna bestämmelse avser vissa flyktingar som haft skäl att lämna sitt hemland och som kan antas ha gått miste om pen- sionsrättigheter. I dessa fall skall enligt nuvarande regler som bosätt— ningstid tillgodoräknas även tid då en person varit bosatt i sitt tidigare hemland fr.o.m. det år då han uppnått 16 års ålder t.o.m. året före det han först ankom till Sverige. Som bosättningstid tillgodoräknas så stor andel av tiden i hemlandet som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den tid den försäkrade varit bosatt i Sverige fr.o.m. det år då han först ankom hit till landet t.o.m. det år då den försäkrade skulle fylla 64 år och å andra sidan hela sistnämnda tidsperiod. Vid tillgodoräknandet av bosättningstid bortses från tid då den försäkrade varit bosatt i sitt hemland och för vilken rätt till pension från hemlandet föreligger vid bosättning i Sverige.
I det sistnämnda fallet har inom ålderspensioneringen vissa justering— ar gjorts i förhållande till nuvarande bestämmelse. Dessa justeringar tar bl.a. sikte på hur lång tid av bosättningen i hemlandet som skall få till- godoräknas som försäkringstid i Sverige och har i sig att göra med den ändrade intjänandeperiod för försäkringstid som skall gälla för garanti- pensionen i det reformerade ålderspensionssystemet. För dessa personer skall på samma sätt som enligt nuvarande regler tillgodoräknas försäk- ringstid utifrån viss andelsberäknad del av bosättningstiden i det tidiga- re hemlandet, dock inte för tid som berättigar till pension från hemlan- det. Med bosättningstid i hemlandet skall likställas tillfällig fristad i annat land. Med hänsyn till den ändrade intjänandeperiod som skall gälla inom ålderspensioneringen skall personen i fråga tillgodoräknas försäkringstid för bosättning i hemlandet fr.o.m. det kalenderår då per— sonen i fråga fyllt 25 år (och inte som i dag 16 år) t.o.m. den tidpunkt då personen första gången kom till Sverige i förhållande den försäkringstid
som kan tillgodoräknas den försäkrade från tidpunkten för ankomsten till Sverige t.o.m. det år då han eller hon fyller 64 år.
Med hänsyn till att vi valt att föreslå att försäkringstid för garantipen- sion till efterlevandepension, till skillnad från vad som enligt huvudre— geln skall gälla inom ålderspensioneringen, skall kunna tillgodoräknas redan fr.o.m. det år den avlidne uppnått 16 års ålder bör nuvarande reg- ler om tillgodoräknande av försäkringstid för vistelse i hemlandet till- lämpas i flyktingfallen. Detta innebär att vid den andelsberäkning som skall ske beträffande i vilken omfattning vistelse i hemlandet skall räk- nas som försäkringstid även tid före 25 års ålder skall kunna beaktas på motsvarande sätt som sker enligt nuvarande regler.
Vidare har den nuvarande regeln om tillgodoräknande av försäk— ringstid för svensk medborgare som arbetar utomlands för Svenska kyrkan eller annat svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk biståndsorganisation överförts till lagen om garantipension, dock med vissa justeringar. Sålunda skall dessa personer tillgodoräknas försäkringstid under utlandsvistelsen, utöver vad som följer av huvudregeln om folkbokföring, då han eller hon varit utsänd under förutsättning att pensionsrätt inte för samma tid tjänats in enligt det andra landets lagstiftning och pensionsrätt kan till— godoräknas endast för tre år i taget. Även medföljande make men där— emot inte — till skillnad från i dag - medföljande barn under 18 år skall tillgodoräknas försäkringstid under samma förutsättningar. Även denna förändring har att göra med den ändrade intjänandeperiod som valts för garantipensionen inom ålderspensionssystemet.
Även inom efterlevandepensioneringen bör ovan angiven vistelse utomlands grunda rätt till försäkringstid för garantipension. Som fram- gått ovan har vi valt att föreslå en något mer vidsträckt intjänandeperiod för försäkringstid inom efterlevandepensioneringen än vad som gäller inom ålderspensioneringen. Till följd härav bör även medföljande barn under 18 år, på motsvarande sätt som enligt nuvarande regler, kunna tillgodoräknas försäkringstid för garantipension inom efterlevandepen sioneringen för sådan vistelse utomlands. Detta innebär sålunda att medföljande barn i åldrarna 16 till 25 år till dem som sänds utomlands för att arbeta för Svenska kyrkan eller liknande organisation tillgodo- räknas försäkringstid för garantipension inom efterlevandepensione- ringen på motsvarande sätt som gäller för medföljande make.
I 5 kap. 6 & d AFL finns vidare en bestämmelse som ger skydd för vissa kategorier svenska medborgare, främst sådana med låga inkoms— ter, som arbetar utomlands för svenska arbetsgivare och under tiden utomlands inte tillgodoräknas bosättningstid i Sverige på grund av att de inte kvarstår som folkbokförda under utlandsvistelsen. Genom bestäm- melsen tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige all tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete, även om årsinkomsten understiger ett basbelopp. För garantipensionen inom
ålderspensioneringen har man valt att inte överföra någon motsvarighet till denna regel.
Inte heller den bestämmelse i 5 kap. 6 5 som endast tar sikte på för- hållanden före år 1993 eller den bestämmelse i 5 kap. 6 & f AFL som gör det möjligt för unga förtidspensionärer under 26 år som studerar utomlands att tillgodoräknas vistelsen utomlands som bosättningstid har överförts till lagen om garantipension.
Vi anser att det - till skillnad från i dag och i likhet med vad som gäller för det reformerade ålderspensionssystemet - i ett framtida anpas- sat efterlevandepensionssystem inte finns anledning att ha kvar möjlig- heten för personer under 26 år som studerar utomlands att för utlands— vistelsen tillgodoräknas försäkringstid i Sverige. Idag är det i det allde- les övervägande antalet fall i praktiken så, att dessa personer kvarstår som folkbokförda i Sverige under utlandsvistelsen och detta oavsett utlandsstudiemas längd. Dessa personer tillgodoräknas sålunda bosätt- ningstid för folkpension enligt huvudregeln om folkbokföring. Endast i de fall den försäkrade låter avregistrera sig som folkbokförd i Sverige träder denna särbestämmelse om bosättningstid in. Av detta kan den slutsatsen dras att regeln i dag har ett mycket begränsat användningsom- råde och att ett avskaffande av den för framtiden inte skulle få annat än mycket marginella effekter. Därtill kan nämnas att Utredningen om socialförsäkringens personkrets (USP) har i sitt betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU l997:72) föreslagit att studerande som lämnar Sverige för att studera i ett annat land alltjämt skall anses som bosatta i Sverige och därmed även kunna omfattas av vissa svenska försäkringar samt också kunna tillgodoräknas försäkringstid för utlandsvistelsen. Om dessa förslag leder till lagstiftning kommer de att få genomslag också på beräkningen av garantipension inom efterlevandepensioneringen. I av vaktan på resultatet av beredningen av detta betänkande föreslår vi, av skäl som anförts ovan, ett avskaffande av den regel som i dag gör det möjligt att tillgodoräkna försäkringstid vid utlandsvistelse för unga personer som studerar utomlands.
I detta sammanhang har vi övervägt om den regel som finns i 5 kap. 6 & första stycket d AFL och som i dag ger rätt för personer som är bo- satta i ett annat land men har inkomst av anställning eller annat för- värvsarbete från Sverige att räkna dessa förvärvsperioder som försäk- ringstid för garantipension till omställningspension och särskild efterle— vandepension bör kvarstå även fortsättningsvis. Också för denna fråga finns det anledning att ta i beaktande vilken lösning som valts för ga— rantipensionens del i det reformerade ålderspensionssystemet. Här skall gälla att en person som arbetar i Sverige och tjänar in pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension men är bosatt utomlands (inte i ett EU/EES—land), inte kommer att tillgodoräknas sådan tid som försäk- ringstid för garantipension. Den pensionsberättigade får således endast
en inkomstgrundad pension från Sverige medan det eventuella behov av grundskydd som kan föreligga får tillhandahållas av bosättningslandet.
En sådan konsekvens kommer emellertid inte att uppstå i de fall den pensionsberättigade är bosatt i ett annat EU/EES-land. På grund av EG- rättsliga regler i förordningen (EEG) nr 1408/71 skall nämligen, oavsett om man väljer att bibehålla regeln i 5 kap. 6 & första stycket (1 AFL eller inte, som försäkringstid beaktas år med förvärvsarbete i Sverige, även om den avlidne under förvärvsverksarnheten varit bosatt i annat EU/EES-land. Således kan en person som är bosatt i t.ex. Danmark men som förvärvsarbetar i Sverige tillgodoräknas försäkringstid för garan- tipension på grund av förvärvsarbetet här.
Ett av skälen till införandet av regeln i 5 kap. 6?) första stycket (1 AFL var att ge bl.a. biståndsarbetare och missionärer som arbetar ut- onrlands för svenska trossamfund eller biståndsorganisationer möjlighet att tillgodoräknas bosättningstid för folkpension även under perioden utomlands. Enligt reglerna för garantipension till ålderspension, och även enligt våra förslag beträffande krav på viss anknytning till Sverige för rätt till oavkortad garantipension inom efterlevandepensioneringen, kommer emellertid sådana perioder med arbete utomlands att räknas som försäkringstid under förutsättning att utlandsvistelsen inte varar längre tid än tre åri följd.
Med hänsyn härtill finns det enligt vårt förmenande inte någon an- ledning att i ett framtida system ha kvar en motsvarighet till 5 kap. 6 & första stycket d AFL. Även med beaktande av att det inte föreslagits en motsvarande regel för åldersgarantipensionen samt med hänsyn till att det även i framtiden i viss mån ändå kommer att beaktas år med för— värvsarbete som försäkringstid på grund av EG-rättsliga principer, finns det inte något skäl att föreslå någon motsvarighet till denna bestämmel- se.
Som en övergångsbestämmelse till försäkringstidsbestämrnelsema inom ålderspensioneringen skall gälla att som försäkringstid för tid före ikraftträdandet av lagen om garantipension skall tas i beaktande sådan tid som enligt nuvarande regler tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension.
På samma sätt som skall gälla för beräkning av försäkringstid för garantipension till ålderspension anser vi att tid som före ikraftträdandet av ett anpassat efterlevandepensionssystem tillgodoräknats som bosätt- ningstid skall få tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension inom efterlevandepensioneringen vid dödsfall som inträffar efter år 2000. Som har framgått ovan har vi stannat för att föreslå en intjänan- deperiod som helt och hållet överensstämmer med dagens period för intjänande av bosättningstid för folkpension. Med hänsyn härtill torde det vara än mer rimligt att även för framtiden som försäkringstid beakta tid som tidigare tillgodoräknats som bosättningstid.
Utredningen om socialförsäkringen och EG diskuterade, i samband med förslagen till utformning av anknytningsreglema i betänkandet Rätten till folkpension - kvalifikationsregler i internationella förhållan- den (SOU 1992:26), i vilken mån det skulle vara den avlidnes eller den efterlevandes anknytning till Sverige i form av bosättning som skulle beaktas för frågan om oavkortad efterlevandepension från folkpensione— ringen skulle utges eller inte. Med de regler som föreslogs beträffande ett bosättningsbaserat grundskydd i form av folkpension konstaterades det att det då rådande synsättet att efterlevandepensionen från folkpen- sioneringen var att se som en ekonomisk grundtrygghet för personer som var bosatta i Sverige vid tidpunkten för dödsfallet inte längre kunde upprätthållas i samma mån som tidigare utan att detta skulle leda till oacceptabla och kostnadskrävande pensionsåtaganden i internationella förhållanden till följd av det väsentligt ökade utrymmet för rätt till ex- port av folkpension som reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 bl.a. innebar. Med det bosättningsbaserade grundskydd som föreslogs av utredningen fann man det naturligt att mera än tidigare betrakta efterle- vandepensionen som en från den avlidne härledd rätt. Till följd härav ansåg utredningen att det skulle vara den avlidnes bosättningstid som skulle vara avgörande för i vilken omfattning efterlevandepension från folkpensioneringen utbetalades. Detta innebar att en grundläggande förutsättning för att pension skulle utges blev att den avlidne varit bosatt i Sverige någon tid och därigenom tjänat in rätt till pension här. Dessa regler som tillkom på grundval av utredningens förslag gäller alltjämt.
På samma sätt som konstaterades vid införandet av anknytningsreg— lema år 1993 och med samma motivering anser vi att det är mest följd- riktigt att betrakta efterlevandepensionen som en från den avlidne här— ledd rätt. Därav följer att det alltjämt bör vara den avlidnes och således inte den efterlevandes försäkringstid som skall vara avgörande för hur stor garantipension till omställningspension eller särskild efterlevande- pension som kommer att utbetalas.
Vi föreslår således sammanfattningsvis att oavkortad garantipension till omställningspension eller särskild efterlevandepension skall utges endast om den avlidne kan tillgodoräknas försäkringstid i Sverige som uppgår till minst 40 år. Är försäkringstiden kortare än 40 år, skall ga- rantipensionen utges med så stor andel därav som svarar mot förhållan— det mellan det antal år för vilka försäkringstid tillgodoräknats och talet 40. Någon alternativ anknytningsregel motsvarande dagens 30-årsregel föreslås inte. Vid beräkning av försäkringstid skall bortses från tid före det år då den avlidne uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 64 år. Vi föreslår vidare, i likhet med dagens regler och med de regler som skall gälla för garantipension inom det reformerade ålderspensionssystemet, att garantipension till efterle— vandepension skall utges endast under förutsättning att den avlidne tillgodoräknats försäkringstid om sammanlagt minst tre år.
Som försäkringstid skall tillgodoräknas samma tider som gäller för garantipension inom ålderspensionssystemet. Utöver dessa tidsperioder skall gälla att medföljande barn under 18 år till en svensk medborgare som arbetar utomlands för Svenska kyrkan, annat svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund skall kunna tillgodo— räknas försäkringstid under samma förutsättningar som gäller för med— följande make eller därmed likställd. Även den beräkning av vilken tid som en flykting skall kunna tillgodoräknas som försäkringstid före an- korrrsten till Sverige skall med den av oss föreslagna intjänandeperioden bestämmas till tid fr.o.m. 16 års ålder.
För tid före ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension och sär- skild efterlevandepension tillgodoräknas sådan tid som enligt nuvarande regler fått tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension.
10.5.4 Framtida försäkringstid
Vårt förslag: Garantipension till onrställningspension eller särskild efterlevandepension skall utges på grundval av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne t.o.m. året före dödsfallet. Som försäk— ringstid skall under särskilda förutsättningar kunna tillgodoräknas även tid därefter t.o.m. det år då den avlidne skulle ha uppnått 64 års ålder (framtida försäkringstid).
Om den avlidne inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet som försäkringstid, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha uppnått 64 års ålder som motsvarar förhållandet mellan den försäk- ringstid som kan tillgodoräknas fr.o.m. det år då den avlidne fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tids- period. Endast hela antal månader med försäkringstid skall beaktas.
Dagens regler för folkpension gör det möjligt att beakta framtida bo- sättningstid i de fall dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder. Inträffar döds- fallet i förvärvsaktiv ålder utges således folkpensionsförrnånen på grundval av den bosättningstid som kan tillgodoräknas den avlidne fr.o.m. det år då han eller hon fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet. Därutöver kan under vissa förutsättningar även bosättningstid för tiden därefter t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år tillgodoräknas vid pensionsberäkningen. I detta sammanhang beaktas den avlidnes bosättningsförhållanden fr.o.m. 16 års ålder fram t.o.m. året före döds- fallet vid bedömningen av i vilken omfattning även framtida bosätt- ningstid skall tillgodoräknas för beräkningen av folkpension. Om den avlidne inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden fr.om. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet som bosätt-
ningstid, skall som framtida bosättningstid tillgodoräknas så stor andel av tiden fr.o.m. pensionsfallet t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den bosättningstid som kan tillgodoräknas fr.o.m. det år den avlidne fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod. På grund härav kan en person som avlider i unga år lämna efter sig lika stor efterlevandepension från folkpensioneringen som en person som avlider efter uppnådd pensionsålder.
Till skillnad från garantipensionen inom ålderspensioneringen, som i de allra flesta fall utbetalas efter det att den pensionsberättigades för- värvsaktiva period har gått till ända, utbetalas efterlevandepension i flertalet fall på grund av pensionsfall som inträffar under den avlidnes förvärvsaktiva period. Genom nuvarande regler om framtida bosätt- ningstid behöver emellertid detta förhållande inte påverka storleken av det grundskydd som utbetalas till den efterlevande från folkpensione- ringen. Enligt vårt förmenande bör det även i ett framtida efterlevande— pensionssystem finnas möjlighet att beakta framtida antagen försäk ringstid vid beräkningen av garantipensionens storlek. Utan en sådan "antagandeberäkning" av den avlidnes framtida ”bosättningsförhållan— den" får man ett system där en ung efterlevande efterlämnar ett grund- skydd från efterlevandepensioneringen som i förhållande till äldre av— lidna kan vara betydligt lägre just på grund av att dödsfallet inträffat i unga år. Detta är en konsekvens som enligt vårt förmenande måste und- vikas. Yngre personer som avlider efterlämnar oftare såväl efterlevande make eller maka som efterlevande barn; det rör sig här också om fall där behovet av ett ekonomiskt tillskott normalt sett är mer accentuerat än för efterlevande utan barn eller med vuxna barn. Behovet av grund— skydd kan därför i dessa situationer vara större än annars. På samma sätt som vi föreslagit för den inkomstrelaterade efterlevandepensionen, där även framtida antagna år med inkomst beroende av den avlidnes in- komstsituation en viss tid före dödsfallet beaktas vid beräkningen av efterlevandepensionen, bör motsvarande antagande avseende den avlid- nes försäkringstid ske med hänsyn till den försäkringstid som den avlid— ne haft t.o.m. tidpunkten för dödsfallet. Vi anser därför, som vi även konstaterat i våra allmänna överväganden, att det i ett anpassat efterle- vandepensionssystem måste finnas en regel som gör det möjligt att vid bedömningen av rätten till oavkortad garantipension beakta även fram- tida försäkringstid i de fall dödsfallet sker under den avlidnes för- värvsaktiva period. Dessa framtida regler bör i princip överensstämma med de som gäller i dag.
Sammanfattningsvis anser vi att det vid beräkning av garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension även fortsätt- ningsvis skall finnas möjlighet att beakta framtida försäkringstid enligt motsvarande regler som gäller i dag för beräkning av framtida bosätt- ningstid.
10.5.5 Reducering av garantipension i förhållande till dels bristande försäkringstid, dels uppburen inkomstgrundad efterlevandepension
Vårt förslag: Om den avlidnes tillgodoräknade försäkringstid i Sverige är kortare än 40 år skall garantipensionens basnivå och avtrappningsin- tervall reduceras först med hänsyn till antalet svenska försäkringsår. Därefter görs avräkning mot den inkomstgrundade pensionen.
Med en sådan anknytningsregel som den vi valt att föreslå uppkommer frågan i vilket skede reduceringen av garantipension till omställ— ningspension eller särskild efterlevandepension skall ske på grund av att den avlidne inte kunnat tillgodoräknas försäkringstid för 40 år. Som redogjorts för i avsnitten 10.34 och 10.46 föreslår vi att garantipensio- nen till såväl den inledande som den förlängda omställningspensionen och även till den särskilda efterlevandepensionen skall reduceras på visst sätt med hänsyn till den inkomstrelaterade efterlevandepension som utges efter den avlidne. Skall reduceringen med hänsyn till bristan- de försäkringstid göras före eller efter det att hänsyn tagits till den in- komstrelaterade pensionen?
För garantipensionen i det reformerade ålderspensionssystemet har valts en beräkningsmetod där garantipensionens basnivå och avtrapp— ningsintervall först reduceras med hänsyn till bristande försäkringstid. Först därefter görs en avräkning mot den inkomstrelaterade pensionen. Detta innebär således i de situationer där den försäkrade kan tillgodo— räkna sig t.ex. 20/40 i försäkringstid att basnivån reduceras till 1,065 (Vz x 2,13) gånger prisbasbeloppet som i sin tur räknas av med 100 % av den inkomstgrundande pensionen upp till 0,725 (% x 1,45) gånger prisbasbeloppet och med 48 % av inkomstdelar därutöver. Genom detta beräkningssätt kommer den inkomstgrundade ålderspensionen att trappa av garantipensionen på en lägre nivå än om i stället först reducering skett av oavkortad garantipension och därefter avkortning hade skett med hänsyn till den pensionsberättigades försäkringstid.
Denna beräkningsmetod innebär att det i stort sett kommer att fin— nas korrespondens mellan de år då inkomstgrundad ålderspension har tjänats in och de år som har tillgodoräknats som försäkringstid för garantipension. En beräkningsmetod som innebär att avtrappningen av garantipensionen på grund av den inkomstgrundade ålderspensionen sker före avkortningen på grund av färre än 40 försäkringsår, skulle i praktiken leda till att endast en motsvarande andel av den inkomst- grundade ålderspensionen avtrappade garantipensionen.
Garantipension inom ålderspensioneringen skall avräknas även mot utländska pensioner i form av lagstadgade ålderspensioner. Det inne— bär att — förutom inkomstrelaterade sådana pensioner — även utländska
pensioner motsvarande den nuvarande svenska folkpensionen korrrmer att avtrappa garantipensionen. Däremot skall utländska pensioner som utgör utfyllnad till en låg inkomstrelaterad pension inte beaktas, efter- som det skulle kunna medföra ett sämre utfall för en individ som del— vis bott och arbetat utomlands jämfört med om han eller hon har vis- tats endast i Sverige.
Eftersom vi föreslår ett grundskyddssystem inom efterlevandepen- sioneringen som i väsentliga avseenden liknar garantipensionen till ålderspension är det rimligt att en reducering av efterlevandepensio neringens garantipension med hänsyn till bristande försäkringstid respektive inkomstgrundad efterlevandepension görs enligt samma principer som skall gälla för grundskyddet i det reformerade ålders— pensionssystemet. Det finns klara fördelar med att tillämpa samma avräkningsförfarande i de båda systemen.
Vårt förslag innebär således för omställningspensionens och den särskilda efterlevandepensionens del att basnivån och avtrappningsin- tervallen först reduceras med hänsyn till bristande försäkringstid och att hela den inkomstrelaterade pensionen inklusive eventuell utländsk pen— sion som ej har utfyllnadskaraktär därefter beaktas vid reduceringen av garantipensionen.
Som emellertid framhålls i författningskommentaren till denna bestämmelse inom ålderspensioneringen kommer den här föreslagna avkortningsmodellen inte att fullt ut kunna tillämpas inom EU/EES. Reglerna om s.k. prorataberäkning i förordningen (EEG) nr 1408/71 innebär att det, vid fastställandet av den garantipension som skall utges, först skall beräknas vilken garantipension som skulle ha utgetts om den pensionsberättigades samtliga försäkringstider inom EU/EES hade fullgjorts i Sverige. Därefter skall en proportionering ske på så sätt att garantipensionen skall utges med den andel av det erhållna beloppet som motsvarar förhållandet mellan den i Sverige tillgodo— räknade försäkringstiden och samtliga inom EU/EES tillgodoräknade försäkringstider. I de fall den avlidne kan tillgodoräknas en försäk— ringstid om 40 försäkringsår inom EU/EES innebär detta att basnivån inte avkortas. För den som inte kan tillgodoräknas en försäkringstid om 40 år inom EU/EES kommer däremot prorataberäkningen att ge en något lägre garantipension eftersom basnivån i en sådan situation kan avkortas till motsvarande andel som det totala antalet års försäkrings— tid utgör av 40.
11. Änkepensioneringen
11.1. Inledning
Det nuvarande systemet för efterlevandepensionering inrymmer — förutom omställningspension, särskild efterlevandepension och barn- pension — även änkepension som kan nybeviljas enligt omfattande övergångsbestämmelser till de reformerade regler för efterlevande- pension som infördes den 1 januari 1990. Till detta kommer att det alltjämt finns ett stort antal kvinnor som uppbär änkepension som beviljats såväl före som fr.o.m. år 1990, dvs. vid den tidpunkt då än- kepensioneringen formellt avskaffades för framtiden. Under reform- arbetet i slutet av 1980-talet behandlades frågan hur efterlevande kvinnor, framför allt de som var födda före år 1945, skulle få ett full— gott skydd i samband med att de nya - könsneutrala och mer tidsbe— gränsade förrnånema - infördes. Detta resulterade, under bred politisk enighet i frågan, i de övergångsbestämmelser som i dag reglerar bl.a. nybeviljande av änkepension och har så gjort i fall där dödsfallet in— träffat efter den 31 december 1989. Dessa regler har nogsamt utfor- mats mot bakgrund av de ålders- och förtidspensionsregler som gällde vid övergångsbestämmelsemas ikraftträdande. En väsentlig fråga som vi enligt våra direktiv haft till uppgift att överväga är hur dessa änke— pensionsbestämmelser skall kunna anpassas till ett reformerat ålders- pensionssystem.
Vi har under arbetets gång diskuterat olika lösningar såvitt gäller denna fråga. En skiljelinje finns här mellan å ena sidan de kvinnor som uppbär änkepension på grund av dödsfall som inträffade före år 1990 och å andra sidan kvinnor som beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat år 1990 och därefter. I dessa fall finns det en skillnad redan i dag bl.a. på så sätt att kvinnor som beviljats änkepen— sion före år 1990 inte får änkepensionen samordnad med sin egen ålderspension efter fyllda 65 år, vilket däremot sker för änkor födda år 1930 eller därefter som beviljats änkepension efter år 1989. Denna skillnad bör enligt vårt förmenande alltjämt finnas kvar. Vi har även diskuterat om det finns anledning att göra skillnad mellan å ena sidan kvinnor som uppbär änkepension på grund av dödsfall efter år 1989 men före år 2001 och å andra sidan kvinnor som kommer att nybevil- jas änkepension efter de anpassade efterlevandepensionsbe—
stämmelsemas ikraftträdande år 2001, men vi har slutligen stannat för att detta inte bör göras.
Vi kommer i de följande avsnitten att redogöra för våra övervägan- den beträffande det underlag som skall ligga till grund för beräkning av änkepension som nybeviljas fr.o.m. år 2001. Här kommer vi även att redovisa våra ståndpunkter i frågan om vilken inverkan det refor- merade ålderspensionssystemet skall ha såvitt gäller änkepension som beviljats före denna tidpunkt. Vidare har vi övervägt hur samordning- en av änkepension med kvinnans egen ålderspension skall göras för kvinnor födda år 1930 eller därefter som beviljats änkepension under 1990-talet, liksom motsvarande fråga med avseende på de kvinnor som nybeviljas sådan pension efter år 2000. Enligt våra direktiv har vår uppgift varit att i möjligaste mån skapa ett system som ger samma utfall som dagens regler på området, i vart fall för kvinnor födda före år 1945. Vidare har i direktiven framhållits önskvärdheten av att åstadkomma förenklingar i systemet för efterlevandepension.
Vi föreslår, som vi utvecklar närmare i det följande, en konstruk- tion av den övergångsvisa änkepensioneringen som till sin uppbygg- nad nära överensstämmer med dagens modell, dvs. med en beräkning i enlighet med dagens regler för ATP. Vi har funnit att man på detta sätt kommer, med de övergångsbestämmelser som gäller på området, nära det utfall som blir följden enligt dagens regler. Den av oss före- slagna modellen skapar även möjlighet att ha ett enhetligt system för beståndet änkepensioner och för änkepensioner som kommer att ny- beviljas fr.o.m. år 2001. Den är dessutom uppbyggd på de grundstenar som ansågs vara väsentliga vid konstruktionen av övergångsbestäm— melserna.
11.2. Kort översikt över änkepensioneringens tillkomst och utveckling
Genom 1946 års lag om folkpensionering infördes för första gången i Sverige rätt till änkepension för efterlevande kvinnor. Sådan pension var i sin helhet inkomstprövad och kunde uppgå till högst 600 kr om året. Som förutsättning för rätt till änkepension gällde att änkan vid mannens frånfälle hade fyllt 55 år och varit gift med honom minst fem år samt inte uppbar annan folkpension. Vid tillämpning av reglerna för bl.a. änkepension kunde, där särskilda skäl förelåg, en ogift kvinna som sedan en avsevärd tid sammanlevde med en man under äkten— skapsliknande förhållanden anses som gift med denne.
Dessa bestämmelser hade sin grund i de förslag som Socialvårds- kommittén lade fram i sitt betänkande (SOU 1945:46) med förslag till lag om folkpensionering. Den enda skillnaden gentemot de sedermera
antagna reglerna var att Socialvårdskommittén ansåg att 10 års äkten- skap skulle krävas för att rätt till änkepension skulle föreligga. Beträf- fande åldersgränsen (55 år) anförde kommittén att, om denna skulle sättas avsevärt lägre, detta måhända kunde leda till att änkoma i vissa fall underlät att helt utnyttja den försörjningsförmåga som då i regel fick anses förefintlig hos medelålders kvinnor. Det villkoret för rätt till änkepension att äktenskapet haft en viss ej alltför kort varaktighet motiverades med att en änka som varit gift endast en kort tid inte kun- de anses ha nämnvärt sämre möjligheter att försörja sig än andra kvinnor i samma ålder och med motsvarande kroppskrafter och får- digheter.
Kort därefter infördes, genom lagen (1947z53l) om bidrag till än- kor och änklingar med barn, en rätt till bidrag av allmänna medel för egen del i de fall en änka eller en änkling hade vårdnaden om barn under tio års ålder som stadigvarande bodde tillsammans med vård— nadshavaren. Uppbär änkan änkepension från folkpensioneringen utgavs emellertid inte detta bidrag. Beloppet motsvarade änkepensio- nen enligt 1946 års lag om folkpensionering och var beroende av in- komstprövning.
Änkepensioneringen enligt 1946 års lag om folkpensionering samt 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn betraktades redan vid införandet som provisoriska lösningar. Avsikten var att dessa stödformer skulle göras till föremål för översyn i samband med ett mera fullständigt klarläggande av vilka stödformer som var lämp- liga i sådana fall då en familjs ekonomiska läge helt förändrades ge- nom försörjarens frånfälle. Detta uppdrag anförtroddes Änkepensio- neringskomnrittén, som år 1952 avgav ett betänkande (SOU 1952:36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m.m. Kommittén föreslog bl.a. förbättringar på flera områden. Därtill före— slogs en ny bidragsform, s.k. vårdnadsbidrag, till andra ensamstående kvinnor än änkor. Beträffande änkepensionen föreslogs en utvidgning av personkretsen av de berättigade på så sätt att rätt till änkepension skulle föreligga om kvinnan var 50 år fyllda vid mannens död eller från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande sammanbott med barn, som inte fyllt tio år, samt att hon varit gift med den avlidne i minst fem år. Pensionen skulle emellertid alltjämt vara inkomstprövad. I propositionen 1955:128 anförde de- partementschefen att han inte kunde biträda förslagen. Däremot lades i propositionen fram förslag om en höjning från tio till tolv år av den beträffande rätten till änke- och änklingsbidrag uppställda åldersgrän— sen för barnet. Detta förslag antogs av riksdagen och lagändringen trädde i kraft i januari 1956.
Allmänna pensionsberedningen lämnade i ett betänkande i februari 1957 (SOU 1957:7) förslag till bl.a. förbättring av förmånerna samt begränsning av den förekommande inkomstprövningen. Enligt bered—
ningens förslag borde villkoren för rätt till förmånerna utformas på så sätt att rätt till full änkepension skulle föreligga för kvinnor som fyllt 55 år vid mannens död, medan pensionen till yngre kvinnor skulle utges med lägre belopp ju yngre de var vid dödsfallet. Till änka som inte fyllt 36 år vid dödsfallet skulle inte utges pension, om hon inte hade barn under 19 år i hemmet. Alla änkor med sådant barn skulle oavsett egen ålder erhålla full änkepension. Vidare skulle enligt för— slaget utges änklingspension till änklingar med barn under 19 år i hemmet. Änke- och änklingspension skulle dessutom framöver utges utan inkomstprövning. Som skäl till sistnämnda förslag angavs att inkomstprövning av sådan pension var ägnad att göra de änkor och änklingar som under äktenskapet inte utövat förvärvsarbete obenägna att inträda i arbetslivet trots att de var fullt arbetsföra. Förslag beträf- fande tilläggspensioneringen gavs också i betänkandet.
Riksdagen beslutade vid 1958 års riksdag bl.a. att fr.o.m. juli 1960 införa icke inkomstprövade bampensioner och änkepensioner för äld- re änkor och änkor med barn. Samtidigt förordade riksdagen fortsatt utredning av olika frågor på familjepensioneringens område.
Regeringen lade till 1959 års riksdag fram propositionen (prop. 19591100) med förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspen- sion. Lagförslaget antogs av riksdagen och trädde i kraft den 1 januari 1960. Reglerna för familjepension inom tilläggspensioneringen erhöll därvid i huvudsak den utformning som gällt fram till lagändringen den 1 januari 1990 och som på grund av övergångsbestämmelsema allt- jämt gäller i stor utsträckning.
Den av 1958 års riksdag förordade utredningen rörande familjepen- sioneringen genomfördes av 1958 års socialförsäkringskommitté, som i oktober 1959 avlämnade ett betänkande (SOU 1959:32) med förslag till förbättrade familjeförrnåner inom folkpensioneringen m.m. För— slagen i propositionen antogs i huvudsak oförändrade av riksdagen. Förändringarna trädde i kraft den 1 juli 1960. Genom dessa tillkom i huvudsak de regler om änkepension inom folkpensioneringen som var gällande fram till lagändringen år 1990.
Samtidigt infördes en ny lag om bampensioner som innebar att bampensioner skulle utges utan inkomstprövning med 1 000 kr om året till dess barnet fyllde 16 år. Om barnet mist båda sina föräldrar utgjorde pensionen 1 400 kr om året.
Socialförsäkringskommitténs betänkande upptog även förslag om bidrag till frånskilda kvinnor. Någon lagändring 1 den delen besluta- des emellertid inte, eftersom departementschefen ansåg att denna pensionsrätt borde reserveras för sådana fall då det kunde antas vara vanligt att den frånskilda kvinnan kom i ett sämre försörjningsläge genom mannens död. Vidare behandlade Socialförsäkringskommittén även frågan om änklingars behov och rätt till änklingspension. Emel— lertid ansåg kommittén att änklingsfamiljernas hjälpbehov bäst tillgo—
dosågs genom att moderslösa barn gavs rätt till barnpension. Något behov av änklingspension därutöver ansågs inte föreligga.
Sedan ett omfattande utredningsarbete genomförts antogs vid 1962 års riksdag lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), vilken trädde i kraft den 1 januari 1963. Den innebar en samordning mellan sjuk- och moderskapsförsäkring samt folk— och tilläggspensionering. Reglerna för barnpension sammanfördes med bestämmelser om änke— pension under rubriken familjepension. Samtliga pensionsformer an— knöts till det s.k. basbeloppet och förmånemas storlek angavs i pro— cent härav. Dessa procentsatser har vid ett flertal tillfällen därefter varit föremål för höjningar.
Även senare har vid ett antal tillfällen lagts fram förslag som syftat till att ge även frånskilda kvinnor rätt till bidrag liknande änkepen- sion. Dessa har emellertid inte lett till lagstiftning.
11.3. Gällande regler för änkepension
Under slutet av 1980—talet genomfördes ett omfattande reformarbete avseende bl.a. de dåvarande familjepensionema. Utgångspunkten vid detta arbete var att få till stånd könsneutrala regler. Tyngdpunkten lades på bampensionema. Av betydelse för den reform som då beslu— tades var även de kraftigt ökade kostnader som skulle ha uppkommit med oförändrade regler samt den ändrade samhällsutvecklingen bl.a. på arbetsmarknaden med en betydligt ökande andel kvinnor i för— värvslivet.
Genom reformen gjordes efterlevandepensionema till vuxna efter- levande tidsbegränsade, till skillnad från vad som gällde för änkepen— sionema. De nya formerna av efterlevandepension kom att benämnas omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterle— vandepension och barnpension. I samband härmed beslutades emel— lertid omfattande övergångsregler. Av dessa följer att de tidigare reg- lerna om änkepension har fortsatt giltighet under en lång tidsperiod även vid nybeviljande av efterlevandepensioner efter den nya lagstift— ningens ikraftträdande den 1 januari 1990. Här nedan ges en översikt av de genom övergångsbestämmelsema alltjämt gällande reglerna för änkepension (se mer härom i kapitel 2).
Änkepension från folkpensioneringen
En änka, som inte fyllt 65 år och som inte uppbär folkpension i form av ålderspension, har rätt till änkepension från folkpensioneringen under förutsättning att hon antingen fyllt 36 år vid mannens död och då varit gift med honom i minst fem år eller då har den rättsliga vård- naden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år
som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension från folk- pensioneringen ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigva- rande sammanbott med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som antingen varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Änkepensionen utges från folkpensioneringen till maka eller därmed likställd som fyllt 50 år med 90 % av basbeloppet för år räknat (96 % av basbeloppet före den 1 januari 1997). Samma belopp utges till änka vars rätt till änkepension grundar sig på sam— manboende med barn under 16 år. För annan änka minskas pensionen med 1/15 för varje år varmed änkans ålder vid mannens död eller vid den tidpunkt då hon upphör att ha barn under 16 ar i hemmet under- stiger 50 ar. Även bostadstillägg till pensionärer och pensionstillskott utges i förekommande fall. Oreducerat pensionstillskott uppgår sedan den 1 januari 1997 till 61,5 % av basbeloppet.
Sedan den 1 april 1997 sker en inkomstprövning av folkpension i form av änkepension och pensionstillskott till sådan förmån. Inkomst- prövning skall dock inte ske av änkepension för de första sex måna- derna som den betalas ut och inte heller av änkepension som betalas ut till kvinna som har vårdnaden om barn som inte har fyllt 12 år. Den inkomst som påverkar folkpensionens storlek beräknas i huvudsak enligt de regler som gäller för bostadstillägg till pensionärer.
När änkan fyller 65 år (eller dessförinnan börjar uppbära egen ål— derspension) byts — till skillnad från vad som är fallet inom tilläggs- pensioneringen - änkepensionen från folkpensioneringen ut mot ål— derspension.
Änkepension från tilläggspensioneringen
Inom tilläggspensioneringen utges änkepension till änka efter en för- säkrad, om äktenskapet varat i minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år eller om den försäkrade efterlämnade barn - oavsett ålder - som också är barn till änkan. Till skillnad från vad som gäller inom folkpensioneringen krävs alltid för rätt till änke- pension från tilläggspensioneringen att ett äktenskap förelegat. Änke- pension från tilläggspensioneringen kan utbetalas samtidigt med ål— derspension från tilläggspensioneringen till kvinnan efter det att hon fyllt 65 ar.
Änkepensionens storlek från tilläggspensioneringen är beroende av om den försäkrade förutom änkan efterlänmar barn som är berättigat till barnpension från tilläggspensioneringen. Om så är fallet utgör änkepensionen 35 % av den avlidnes egenpension. Finns inte något pensionsberättigat barn är änkepensionen 40 % av egenpensionen.
SOU 1998:120 Änkepensioneringen 421 1 1.4 Övergångsbestämmelser
Som nämnts ovan trädde de nya reglerna för efterlevandepension i kraft den 1 januari 1990 och ersatte då i princip de äldre reglerna för änkepension. De nya reglerna tillämpas som huvudregel vid dödsfall som inträffar år 1990 eller senare. Reformen försågs emellertid med omfattande övergångsbestämmelser, som innebär att änkepension enligt tidigare regler kan utges och även nybeviljas under lång tid framöver. Dessa övergångsregler är dessutom olika för olika kategori— er kvinnor. Övergångsbestämmelsema för efterlevande kvinnor har i huvudsak följande innebörd. l. Kvinnor som den 31 december 1989 redan hade rätt till änkepen- sion har fortsatt rätt till sådan pension. Pensionen utbetalas med till— lämpning fullt ut av dessa tidigare bestämmelser. Detta gäller både folk— och tilläggspension. Sedan april 1997 inkomstprövas folkpen- sionsdelen.
2. Kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare och som var gifta med den avlidne den 31 december 1989 följer fullt ut de äldre reglerna om änkepension och kan nybeviljas sådan pension — i praktiken numera endast tilläggspension - även när dödsfallet inträffar år 1990 eller senare. Denna grupp omfattas inte alls av den reformerade efterlevan— depensioneringen.
3. Kvinnor som är födda åren 1930-1944 och som var gifta (eller i fråga om folkpension därmed likställd) med den avlidne den 31 de— cember 1989 kan nybeviljas änkepension också vid dödsfall år 1990 eller senare. För tid före det kvinnan fyller 65 år utbetalas änkepen— sion med tillämpning fullt ut av äldre regler. Inkomstprövning sker av folkpensionsdelen sedan den 1 april 1997.
Från 65—årsmånaden (eller vid den tidigare tidpunkt då änkan börjat uppbära ålderspension) samordnas ATP i form av änkepension med den tilläggspension i form av ålderspension som kvinnan erhåller. Samordningen går i princip till så, att änkepensionen reduceras med beloppet för ålderspensionen, dvs. änkepensionen utbetalas bara i den mån den överstiger kvinnans egen ålderspension. Det finns emellertid en garantiregel som innebär att kvinnan alltid har rätt till en samman— lagd pension som motsvarar viss andel av summan av kvinnans egen och mannens beräknade ålderspension, dvs. änkepensionen reduceras enbart ned till denna garantinivå. Denna garantinivå utgör 60 % för kvinnor födda år 1930, 58 % för födda år 1931, 56 % för födda år 1932, 54 % för födda år 1933, 52 % för födda år 1934 och 50 % för kvinnor som är födda under något av åren 1935-1944.
Kvinnor i denna kategori - liksom kvinnor i kategori 1 och 2 - om- fattas enbart av äldre regler och inte alls av det reformerade systemet för efterlevandepension. Detta gäller både folk- och tilläggspension.
4. Kvinnor som är födda år 1945 eller senare omfattas av det reforme- rade regelsystemet och kan nybeviljas omställningspension och sär— skild efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen. Gifta kvinnor (och såvitt gäller folkpension även därmed likställda) i denna åldersgrupp har dessutom rätt till vad som kan sägas motsvara den änkepension som intjänats före år 1990. Om en sådan kvinna vid utgången av år 1989 uppfyllde kraven för rätt till änkepension från folkpensioneringen (då fyllda 36 år och gift minst fem år dessförinnan eller vårdnad om barn under 16 år) och/eller från tilläggspensione— ringen (gift minst fem år dessförinnan eller gemensamt barn), har hon rätt till änkepension som beräknas enligt särskilda regler. Från ATP utges änkepension som beräknas enligt 15/30—regeln på grundval av enbart de pensionspoäng som mannen tjänat in t.o.m. år 1989 (och alltså utan antagandepoäng). Från folkpensioneringen utges änkepen- sion med lika många 30-delar av en oavkortad pension som ATP- pensionen. Reglerna innebär alltså att, om mannen tjänat in ATP- poäng för minst 30 år före år 1990, oavkortad änkepension utges. Ju färre år med pensionspoäng som mannen då hade förvärvat, desto lägre blir den änkepension som kan utges. Folkpensionsdelen in- komstprövas sedan den 1 april 1997. För tid då kvinnan kan ha rätt till både en sålunda beräknad änke— pension och en omställningspension eller särskild efterlevandepension utbetalas änkepension bara i den mån denna överstiger den reforme- rade efterlevandepensionen. Detta gäller för änkepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Fr.o.m. den månad då kvinnan fyller 65 år (eller vid den tidigare tidpunkt då kvinnan börjat uppbära ålderspension) reduceras tilläggs— pension i form av änkepension beräknad enligt äldre regler fullt ut med beloppet för kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspen- sion. I detta fall gäller ingen garantiregel.
11.5. Våra utgångspunkter beträffande änkepensioneringen
Tillskapandet av familjepensioner, och då framför allt änkepensioner, var ett sätt att garantera en viss ekonorrrisk grundtrygghet för efterle— vande kvinnor. Då dessa regler utarbetades i mitten på 1940—talet äg- nade sig gifta kvinnor i stor utsträckning åt arbete enbart i hemmet och svarade för omsorgen om familjens barn. Det var även vanligt att kvinnor slutade förvärvsarbeta i samband med att de ingick äktenskap. I regel grundades familjens ekonomi enbart på mannens inkomster. Om mannen skulle avlida, undanrycktes den grund på vilken familjens ekonomi vilat och kvinnan kom att befinna sig i en utsatt situation.
Under förarbetena (SOU 1945:46 och prop. l946z220) uttalades att ett särskilt skyddsintresse hade de kvinnor som blivit änkor vid relativt hög ålder. Mot bakgrund av dessa samhällsförhållanden ansågs det väsentligt att genom en änkepensionering ekonomiskt understödja änkor så att de skulle få en rimlig försörjning för framtiden. Vidare uttalades emellertid att förvärvsmöjlighetema för kvinnor och därmed även änkor hade blivit större, men trots detta menade man att det un— der ännu en tid fanns anledning att ha ett särskilt skydd för efterle- vande kvinnor.
Under reforrnarbetet i slutet av 1980-talet konstaterades att utveck— lingen inom samhället såvitt avser arbetsmarknaden lett därhän att kvinnor på ett helt annat sätt än tidigare börjat förvärvsarbeta och fortsatt med detta även efter det att de ingått äktenskap. Detta förhål- lande råder alltjämt enligt tillgänglig statistik på området. I många förhållanden är det en förutsättning att båda makarna arbetar för att klara av de kostnader som familjen har att svara för. Utvecklingen och den lagstadgade skyldigheten för kommuner att tillhandahålla dag- hemsplatser åt bamfanriljer har även bidragit till en ökad andel kvin— nor i förvärvslivet. Fortfarande är det emellertid så att kvinnor arbetar deltid i betydligt större utsträckning än män.
Det huvudsakliga motiv som ursprungligen fanns för införandet av änkepensioneringen, nämligen att ge efterlevande kvinnor möjlighet till ekonomisk försörjning om mannen avled, har således med föränd- ringarna av samhällsstrukturen och förvärvsvillkoren i samhället för— svagats. I dag har kvinnor som uppbär änkepension i de allra flesta fall en egen förvärvsinkomst vid sidan av pensionen. Jämfört med andra ensamstående kvinnor har många av dessa änkor i praktiken en dubbel försörjning: inkomst av heltidsarbete samt folkpension och ATP i form av änkepension. Till detta kommer att de skatterättsliga bestämmelserna med rätt till särskilt grundavdrag för änkor medför att änkepensionen kan komma att beskattas lindrigare är förvärvsin- komster.
Det var bl.a. de ovan anförda omständigheterna som ledde fram till beslutet att änkepension från folkpensioneringen sedan april 1997 inkomstprövas i viss omfattning mot änkans andra inkomster.
Vi har i våra allmänna överväganden (avsnitt 7.2) ifrågasatt om det inte finns anledning att gå ett steg längre vad gäller änkepensionering- ens fortlevnad med hänsyn till bl.a. de förändringar som ägt rum i samhället när det gäller kvinnors delaktighet på arbetsmarknaden. Enligt vår uppfattning täcker den reformerade efterlevandepen- sioneringen de behov som kan uppstå för såväl kvinnor som män i händelse av en levnadspartners dödsfall. Dessa regler är bättre avpas- sade efter dagens samhällsstruktur och de förvärvsförhållanden som för närvarande råder och som kan förväntas råda framöver.
Änkepensioneringen däremot är tillskapad under en period då helt andra förutsättningar förelåg och när det fanns ett uttalat behov av ekonomiskt bistånd för kvinnor, framför allt äldre kvinnor, som blivit änkor efter en tids äktenskap. Denna förmån, som således kan utges endast till efterlevande kvinnor, är dessutom baserad på gamla köns— bundna uppfattningar som inte stämmer överens med dagens jäm- ställdhetssträvanden, vare sig i Sverige eller internationellt. Det finns även ur ett internationellt perspektiv en strävan efter att skapa sociala förmåner som är könsobundna, dvs. där ingen skillnad görs i utfallet av förmånen beroende på om den förmånsberättigade är kvinna eller man. Det kan vidare konstateras att änkepension i ett inte obetydligt antal fall kan korrrma att tillfalla relativt unga kvinnor eller kvinnor som i ålderspensionshänseende tillhör den ”yngre” generationen, dvs. de som är födda år 1954 eller senare. De övergångsbestämmelser som tillskapades vid slutet av 1980—talet i samband med avskaffandet för framtiden av änkepensioneringen kommer, om de behålls i sin nuva- rande utformning, att berättiga änkor till änkepension under en lång tidsperiod framöver.
Det kan i detta sammanhang även finnas anledning att poängtera att det reformerade ålderspensionssystemet i många avseenden är avpas- sat för att tillgodose framför allt kvinnors behov i olika hänseenden. Genom bl.a. bestämmelserna om pensionsrätt för bamår erhålls pen— sionsrätt också för personer som, genom att avstå från arbete eller genom att minska sin arbetstid för att handha den huvudsakliga sköt- seln av barnen, rrrinskar sin inkomst. Konsekvensen blir således att även det hemarbete som den föräldern, i de allra flesta fall kvinnor, står för kompenseras i ålderspensionshänseende genom ett tillägg till föräldrapenningen eller annan inkomst under bamåren. En sådan pen- sionsrätt för bamår kan beräknas för föräldern till dess barnet fyller fyra år. Detta system med pensionsrätt för bamår kommer, på grund av skillnader mellan mäns och kvinnors förvärvsmönster, i praktiken huvudsakligen att kompensera kvinnor för det inkomstbortfall och den extra arbetsinsats som åren med små barn ger upph0v till, även om män naturligtvis också kommer att omfattas av systemet. Systemets funktion kan sägas vara just att i viss mån utjämna den hittillsvarande strukturella skillnad mellan kvinnors och mäns livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner mer tid och större an- strängning på att ta hand om barnen.
Även mot bakgrund av det nu framhållna har vi ifrågasatt änkepen- sioneringens roll i ett framtida efterlevandepensionssystem. Ett bort— tagande av änkepensioneringen skulle dessutom medföra betydande lagtekniska och administrativa fördelar, vilket i sig skulle leda till kostnadsbesparingar.
Emellertid är de för närvarande gällande övergångsbestämmelsema tillkomna efter ett omfattande utredningsarbete och under en bred
politisk enighet på onrrådet. Det reformerade efterlevandepensions— system med omställningspension och särskild efterlevandepension som tillskapades i samband med detta arbete syftade till att vara köns— jämlikt, dvs. samma förmåner skulle finnas för efterlevande kvinnor och män. Vidare skulle förmånerna kunna utges endast under den efterlevandes förvärvsaktiva period och dessutom ha en tidsbegränsad och mer behovsinriktad utformning än det dåvarande änkepensions- systemet. Till grund för reformen låg de förändringar som inträtt i familjemönster och samhällsförhållanden och den förändrade synen på könsroller och kvinnors förvärvsarbete.
Under förarbetena (se t.ex. SOU l987:55) underströks emellertid att ett sådant reformerat efterlevandepensionssystem kan få genom- slag endast för den generation efterlevande som vuxit upp under de samhälls— och förvärvsförhållanden som det nya efterlevandepen- sionssystemet arbetats fram utifrån. Vidare menade man att särskild hänsyn alltjämt måste tas till de generationer där makarna i en familj ofta haft den arbetsfördelningen att mannen utfört förvärvsarbete me- dan kvinnan skött hushållet och barnen, dvs. till de generationer som inrättat sina liv efter dåvarande lagstiftning och förlitat sig på fortbe- ståndet därav. Reforrntakten kom därför att bestämmas på ett sätt som gjorde att ekonomiskt svagare kategorier gavs ett fortsatt ekonomiskt skydd under lång tid framöver genom änkepensioneringen.
Mindre än tio år har gått sedan denna breda politiska uppgörelse träffades beträffande änkepensionemas fortbestånd. Även om vi i princip anser att denna pensionsform, i vart fall såvitt avser möjlig- heten till nybeviljande, inte hör hemma i det samhälle som vi i dag lever i, har vi stannat för att inte föreslå några mer ingripande föränd- ringar av de övergångsbestämmelser som i dag ger möjlighet till ny- beviljande av änkepension även långt in på 2000-talet. Vi har inte heller, med hänsyn till direktivens utformning, ansett oss ha mandat för att föreslå ett fullständigt eller ens mer begränsat avskaffande av änkepensioneringen.
Däremot har i direktiven en viss öppning lämnats beträffande frå- gan om änkepensionemas berättigande för kvinnor födda år 1945 eller senare. Som övergångsreglema är konstruerade kan även relativt unga kvinnor nybeviljas änkepension under förutsättning att villkoren här- för var uppfyllda vid utgången av år 1989 och alltjämt är det när döds— fallet inträffar. Frågan om hur långtgående övergångsbestämmelsema skulle göras var uppe till behandling i samband med reformeringen av änkepensioneringen. Under detta arbete kom man fram till att särskild hänsyn skulle tas till framför allt äldre kvinnor och det var också av denna anledning som övergångsbestämmelsema kom att få den ut- formning som de slutligt fick.
1 betänkandet Efterlevandepension (SOU 1987:55) drog Pensions- beredningen beträffande utformningen av änkepension enligt över-
gångsbestämmelsema en skiljelinje mellan de kvinnor som var 45 år eller äldre och de som var 44 år eller yngre vid reglernas ikraftträdan- de, dvs. de som är födda före år 1945 och de som är födda senare. Be- träffande de yngre kvinnorna fann beredningen inte anledning att kon- struera ett system med samma starka skyddsnät. För kvinnor som vid ikraftträdandet var 45 år eller äldre fanns anledning att alltjämt låta änkepension som skulle komma att nybeviljas enligt övergångs- bestämmelsema svara såväl för en garanterad grundtrygghet som för den tidigare ekonomiska standarden. Grundtryggheten skulle tillgodo- ses genom folkpensioneringen (och genom pensionstillskott i före- kommande fall) och avse tiden fram till dess kvinnan vid 65 års ålder eller dessförinnan själv kan uppbära ålderspension från folkpensione— ringen. Såvitt avser tiden därefter, dvs. efter det att kvinnan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension, garanterades för kvinnor födda åren 1930-1944 en viss andel av mannens och kvinnans samlade ålderspension från ATP. Detta garanterade belopp, liksom annan änkepension från tilläggspensioneringen, skulle utges livsva- rigt, dvs. även efter det änkan fyllt 65 år eller dessförinnan själv börjat uppbära ålderspension (om hon inte ingick nytt äktenskap).
För kvinnor som vid ikraftträdandet var 44 år eller yngre befanns inte samma skyddsbehov föreligga som för ovannämnda grupp. I för- arbetena talas beträffande denna kategori yngre kvinnor mer om en "intjänad" rätt av den ATP som tillgodoräknats mannen fram till tid- punkten för ikraftträdandet år 1990. Någon hänsyn till inkomster som mannen skulle komma att uppbära efter denna tidpunkt skall således inte tas. Eftersom folkpensionen ger ett pensionsskydd för det första basbeloppets inkomster borde, menade man, motsvarande skydd före— ligga även från folkpensioneringens änkepension. Av denna anledning infördes samma beräkningsförutsättningar även för inkomster från den första kronan, dvs. mannens intjänade ATP-rätt fram till ikraftträdan- det fick genomslag även på den änkepension från folkpensioneringen som utgör kompensation för det första basbe loppet av mannens in- komst. Förslaget innebar att oavkortad änkepension från folkpensio- neringen skulle kunna utges endast i de fall den avlidne mannen t.o.m. år 1989 tjänat in nrinst 30 år med ATP—poäng. Någon möjlighet att beräkna antagna år med intjänade ATP-poäng skulle således inte fö- religga i de fall mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder och t.o.m. år 1989 inte hunnit tillgodoräkna sig 30 år med intjänade ATP—poäng.
Med denna utgångspunkt för ett fortsatt nybeviljande av änkepen- sion efter år 2000 behandlar vi frågan om det beträffande kvinnor födda år 1945 eller därefter finns anledning att nu gå ett steg längre än vid det förra reformarbetet, dvs. att i större omfattning än i dag låta dessa kvinnor falla in under det reformerade efter- levandepensionssystemet än i det för en annan generation kvinnor tillskapade änkepensionssystemet (se avsnitt 11.14).
11.6. Huvuddragen i en anpassad änkepensionering
Det system för änkepension som vi enligt våra direktiv har att se över och anpassa till de reformerade reglerna för ålderspension kan i prin- cip sägas bestå av två delar. Den ena delen avser änkor som har be— viljats änkepension före ikraftträdandet år 2001 av de av oss föreslag— na reglerna och den andra delen avser de kvinnor som kan komma att nybeviljas änkepension efter denna tidpunkt med stöd av övergångs- bestämmelsema till de nuvarande reglerna om efterlevandepension.
Den grupp änkor som beviljats änkepension före år 2001 kan i sin tur delas upp i två huvudgrupper. Den ena består av de änkor som beviljats änkepension före ikraftträdandet av de nu gällande reglerna för efterlevandepension, dvs. före den 1 januari 1990. Dessa änkor uppbär änkepension beräknad helt enligt de regler som gällde före den 1 januari 1990 och berörs inte av de nya regler som då trädde i kraft. Den andra gruppen består av änkor som beviljats änkepension enligt övergångsbestämmelsema till de nuvarande reglerna, dvs. efter den 31 december 1989 (men före den 1 januari 2001). För dessa änkor gäller olika regler beroende på vilket år de är födda. För de änkor som är födda år 1929 eller tidigare gäller samma regler som för den första gruppen änkor. För änkor födda år 1930 eller senare gäller, enligt vad som beskrivits i avsnitt 11.4, olika regler såvitt gäller både beräkning— en av änkepensionens storlek och samordningen med kvinnans egen ålderspension.
Gemensamt för samtliga de änkor som beviljats änkepension före år 2001 är att änkepensionen är beräknad enligt reglerna för folk- och tilläggspension. Mannen har alltså, oavsett vilka är han var född, inte kommit att beröras av det reformerade ålderspensionssystemet och det livsinkomstbaserade pensionsunderlag som detta bygger på, eftersom han avlidit före ikraftträdandet av dessa regler (dock med reservation för åren 1999-2000, då de nya ålderspensionsreglema trätt i kraft så- vitt avser födda år 1938 och senare men reformerad ålderspension ännu inte har börjat utbetalas). Den inkomstgrundade änkepensionen är således beräknad på grundval av den avlidnes ATP-poäng och här- till utbetalas folkpension jämte eventuellt pensionstillskott för tid före det änkan har fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålders- pension. Vid denna tidpunkt ersätts folkpensionen inom änkepensio- neringen av folkpension från ålderspensioneringen.
Enligt de utgångspunkter som vi redovisat i våra allmänna övervä- ganden (avsnitt 7.2) skall änkepension kunna nybeviljas även efter det att de reformerade ålderspensionsreglema trätt i kraft. Änkepension kommer således att kunna beviljas efter en man som helt eller delvis har, eller skulle ha fått, sin ålderspension beräknad enligt de reforme-
rade reglerna för ålderspension. Detta innebär vidare att mannen inte alls eller endast delvis kommer att få sin ålderspension beräknad en- ligt ATP-systemet. Den fråga som här uppstår är bl.a. på vilket un- derlag en inkomstrelaterad änkepension skall beräknas efter män som tillhör dessa ålderskategorier.
Av betydelse vid bedömningen av vilket underlag som skall ligga till grund för beräkningen av änkepension är också den samordning som skall ske med kvinnans egen ålderspension i samband med att hon fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära egen ålderspension.
I avsnitt 11.7.2 redovisar vi de överväganden som legat till grund för våra förslag om beräkning av inkomstrelaterad änkepension som beviljas efter år 2000. Redan här kan emellertid nämnas att vår mål— sättning har varit att den inkomstgrundande änkepensionen även fort— sättningsvis skall beräknas på ett ATP-baserat underlag. En sådan lösning överensstämmer i huvudsak med de syften som legat bakom övergångsbestämmelsema och innebär också att utfallet kommer att bli detsamma som enligt dagens systern. Vidare kommer beräkningen av nybeviljade änkepensioner att ske efter samma principer som de som ligger till grund för de änkepensioner som beviljats före ikraft- trädandet av nya regler.
Så länge änkan inte har fyllt 65 år utges i dag, som nämnts tidigare, även änkepension från folkpensioneringen. En utgångspunkt för våra förslag är att folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag vid beskattningen inte kommer att finnas kvar efter ikraftträdandet av de reformerade ålderspensionsreglema. Pensionsberättigade som helt eller delvis kommer att få sin ålderspension beräknad enligt de refor— merade reglerna kommer i stället att garanteras en viss lägsta försörj- ning genom en garantipension som avräknas mot den inkomstrelatera- de pensionen. För pensionsberättigade som inte kommer att beröras av det reformerade systemets regler skall folkpensionen ersättas med ett tillägg om - för ensamstående — 96 % av basbeloppet (i relevant antal 30-delar i förhållande till antal år med ATP-poäng) samt därtill en särskild övergångsvis garantipension. Frågan om den närmare utform- ningen av denna är för närvarande föremål för prövning i Utredningen om utformning av garantipension för ålderspensionärer födda år 1937 eller tidigare (Dir. 1997:149).
Såsom närmare kommer att framgå i avsnitt 11.9 har vi mot denna bakgrund funnit att reglerna om folkpension inte kan gälla oförändra- de framöver inom änkepensioneringen. Å andra sidan skulle en rent inkomstrelaterad änkepension kunna föranleda kraftigt sänkta pensio- ner jämfört med i dag för vissa grupper. Detta har delvis sin förklaring i att det första basbeloppets inkomster kompenseras på ett betydligt förmånligare sätt med hjälp av folkpensionen. Härtill kommer även möjligheterna till pensionstillskott och särskilt grundavdrag vid be- skattningen. Vi har konstaterat att det kommer att finnas behov av ett
grundskydd inom änkepensioneringen även i framtiden. I avsnitt 11.9 redovisas vårt förslag till hur ett sådant grundskydd skall konstrueras.
Fr.o.m den månad då änkan fyller 65 år (eller dessförinnan börjar uppbära egen ålderspension) förändras den änkepension som utbetalas enligt nu gällande regler på två sätt. Det ena är att ålderspensionering- en svarar för grundskyddet. Folkpension i form av änkepension ersätts med folkpension i form av ålderspension. Våra förslag kommer i prin- cip inte att innebära någon förändring i denna del. Det kommer såle- des inte heller fortsättningsvis att utges något grundskydd eller belopp motsvarande första basbeloppets inkomster inom änkepensioneringen efter det att kvinnan fyllt 65 år. Detta gäller såväl för de änkor som i dag uppbär änkepension som för dem som nybeviljas änkepension efter ikraftträdandet av anpassade regler.
Den andra förändringen är att det enligt de gällande övergångsreg- lema i vissa fall skall ske en samordning mellan den utgående änke- pensionen från tilläggspensioneringen och kvinnans egen tilläggspen- sion i form av ålderspension. Detta har föranlett särskilda övervägan- den både såvitt avser de änkor som redan i dag har beviljats änkepen- sion enligt övergångsreglema och de kvinnor som kan komma att få rätt till änkepension vid ett dödsfall efter de anpassade reglernas ikraftträdande. Den problematik som uppstår här har sin grund i det förhållandet att kvinnan och mannen kan tillhöra olika ålderspen- sionsgenerationer. Den inkomstgrundade ålderspension som vid till- lämpning av samordningsregeln skall jämföras med den utgående änkepensionen kan vara beräknad på olika sätt: från den första intjä- nade kronan, fr.o.m. det andra basbeloppets inkomster eller genom en kvotdelsberäkning av båda varianterna. Samma problem uppstår vid tillämpning av den s.k. garantiregeln. Våra överväganden i dessa delar redovisas i avsnitt 11.8.
Som tidigare redogjorts för i kapitel 10 anser vi att efterlevande- pensionen i ett framtida efterlevandepensionssystem i form av om- ställningspension och särskild efterlevandepension inte skall komp- letteras med bostadstillägg till pensionärer (BTP). Efterlevandepen— sion till vuxna efterlevande och bostadstillägg till pensionärer syftar delvis till samma sak, nämligen att bidraga till en för den efterlevande ökad merkostnad för boendet. Av bl.a. detta skäl, samt av skäl som nämnare redovisats i avsnitt 10.34, har vi sålunda funnit att möjlig- heten till erhållande av BTP för efterlevande som är berättigade till reformerad efterlevandepension inte längre skall finnas kvar.
Något motsvarande generellt avskaffande har vi emellertid, som kommer att utvecklas närmare i avsnitt 11.9, inte funnit anledning att förespråka för dem som uppbär änkepension (se dock avsnitt 11.14).
11.7. Beräkning av änkepension för tid före det änkan fyllt 65 år
11.7.1. Beståndet änkor
Vårt förslag: Inkomstgrundad änkepension till änkor som beviljats sådan pension före år 2001 skall även fortsättningsvis beräknas på samma sätt som i dag, dvs. utifrån ett ATP-baserat underlag bestående av en beräknad ålders— eller förtidspension. Underlaget skall bestå av den avlidnes registrerade ATP-poäng jämte i förekommande fall an- tagna sådana poäng beräknade enligt reglemai 13 kap. 2 & AFL.
Den inkomstgrundade änkepensionen skall utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension, 35 % av detta underlag.
Till gruppen ”beståndet änkor” hör samtliga änkor som beviljats än- kepension såväl före år 1990 som därefter fram t.o.m. år 2000, dvs. före det anpassade systemets ikraftträdande. Dessa kvinnor kan ha en änkepension som består av dels en folkpensionsdel, dels en inkom— strelaterad del baserad på mannens intjänade ATP-poäng (eller antag- na ATP-poäng).
Vid avgörandet av hur inkomstunderlaget för dessa änkor skall vara utformat i ett framtida system bör man särskilt beakta att det här rör sig om förmåner som redan utbetalas och som i vissa fall kan ha be- talats ut under en längre tidsperiod. Det är därför angeläget att ett nytt system utformas på ett sätt som ger i huvudsak samma resultat som dagens änkepensionssystem. Att över ett årsskifte ändra bestämmel— serna så att änkor i vissa fall kan få en kraftig höjning eller sänkning av sin utgående pension är enligt vårt förmenande något som bör und— vikas. Dagens änkepensionering och dess övergångsbestämmelser är en beståndsdel i det nuvarande ATP-systemet. I detta innefattas de komplexa samordnings- och garantiregler som ryms inom övergångs- bestärrrrnelsema och som tillämpas i vissa fall efter det att kvinnan fyllt 65 år. Dessa regler gäller fall där änkan är född år 1930 eller senare och har beviljats änkepension efter år 1989 (se mer härom i avsnitt 11.8). Även av denna anledning är det väsentligt att välja ett inkomstunderlag som kan tillämpas för alla kvinnor som har beviljats änkepension enligt gällande övergångsregler före de anpassade reg- lernas ikraftträdande.
Som vi ovan konstaterat har änkor som beviljats änkepension från tilläggspensioneringen före år 2001 i samtliga fall en ATP-baserad inkomstrelaterad änkepension, eftersom dödsfallet inträffat före ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet. Av bl.a. detta skäl, samt även med beaktande av de omständigheter som an-
förts ovan, torde det mest lämpliga vara att även efter år 2000 beräkna dessa änkors inkomstrelaterade änkepension på grundval av den av- lidne mannens beräknade egenpension från ATP. Uppgifter härom är lätt tillgängliga och vållar således ur ett adrrrinistrativt perspektiv inte några problem. En fortsatt tillämpning av dagens ATP-regler borgar även för ett identiskt utfall såvitt avser den inkomstgrundade änke- pensionen jämfört med dagens änkepension. Som kommer att framgå i avsnitt 11.8 innebär ett bevarande av ATP—systemet även en rad för- delar vid tillämpningen av samordnings- och garantireglema.
Vi föreslår således att den inkomstgrundade änkepensionen till de kvinnor som beviljats änkepension före år 2001 även fortsättningsvis skall beräknas utifrån ett ATP-baserat underlag. På samma sätt som sker i dag skall detta underlag 30—delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens tillgodoräknade antal år med ATP-poäng och beräk— nas på grundval av den genomsnittliga pensionspoängen för de 15 bästa poängåren.
Eftersom vårt förslag innebär att ett med i dag identiskt underlag kommer att ligga till grund för beräkningen av den inkomstgrundade änkepensionen behöver några justeringar inte göras av den kompen- sationsnivå som i dag gäller. Således föreslår vi att änkepension även fortsättningsvis skall utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension efter honom, 35 % av mannens beräknade egenpension från ATP.
Den änkepension som beviljats den aktuella gruppen änkor består, utöver av änkepension från tilläggspensioneringen, även av folkpen- sion i forrn av änkepension. Folkpension, med tillhörande regler om pensionstillskott och särskilt grundavdrag, kommer emellertid inte att finnas kvar inom ålderspensioneringen efter ikraftträdandet av refor- merade regler. Frågan hur detta skall påverka beräkningen av änke- pensionen kommer att behandlas närmare i avsnitt 11.9. Senare kom- mer vi också att ta upp frågan om särskilda regler erfordras beträffan- de beräkning av änkepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare (se avsnitt 11.14).
11.7.2. Nybevilj ande av änkepension efter år 2000
Vårt förslag: Inkomstrelaterad änkepension som nybeviljas efter år 2000 skall beräknas på motsvarande sätt som föreslagits för beståndet änkor, dvs. utifrån ett ATP-baserat underlag bestående av en beräknad ålders- eller förtidspension.
Om dödsfallet sker under den avlidnes förvärvsaktiva ålder skall hänsyn även tas till antagandepoäng under i princip motsvarande för- utsättningar och på samma sätt som sker enligt dagens regler för be- räkning av förtidspension och efterlevandepension. Antagandepoäng- beräkning skall emellertid inte komma till stånd endast på grund av att
den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet haft en sjukpenninggrun- dande inkomst motsvarande minst ett basbelopp.
Är den avlidne mannen född är 1954 eller senare skall dennes fak- tiska ATP-poäng to m. är 1989 beaktas vid beräkning av änkans rn— konrstgrundade änkepension under förutsättning att änkan är född ar 1945 eller därefter. Är en sådan man gift med en kvinna som är född år 1944 eller tidigare skall den avlidne mannens faktiska ATP-poäng t...om år 2000 beaktas vid beräkningen av änkepension. Till dessa poängtal skall i förekommande fall läggas antagandepoäng för åren därefter fram to m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Dessa antagandepoäng beräknas som om den avlidne hade börjat uppbära förtidspension enligt nuvarande bestämmelser den 1 januari 2001 och som om hittillsvarande regler beträffande beräkning av förtidspension då fortfarande gäller. Denna antagandepoängberäkning skall 1 princip ske utifrån nuvarande bestämmelser på området, dock att sjukpen- ninggrundande inkomst vid tidpunkten för dödsfallet inte skall vara tillräckligt för att grunda rätt till beräkning av antagandepoäng.
Den inkomstgrundade änkepensionen skall utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension, 35 % av det sålunda beräknade underlaget.
När det gäller nybeviljande av änkepension efter år 2000 finns inte på samma sätt som för beståndet änkor en naturlig anknytning till nuva- rande ATP-system. De män som avlider efter år 2000 kan tillhöra den ”äldre” generationen (personer födda år 1937 eller dessförinnan), mellangenerationen (personer födda under något av åren 1938-1953) eller den ”yngre” generationen (personer födda år 1954 eller senare) i ålderspensionshänseende. Pensionsunderlaget består då av helt eller delvis olika komponenter. Således får en man som tillhör den äldre generationen sin ålderspension beräknad enligt i princip nuvarande ATP-system, medan en yngre man, som tillhör den yngre generatio- nen, får sin pension beräknad helt enligt de reformerade ålderspen- sionsreglema. Eftersom framtidens pensionssystem kommer att bestå av en livsinkomstberäknad ålderspension (samt 1 förekommande fall en därtill kopplad garantipension) som beräknas enligt reformerade regler skulle en tänkbar lösning vara att änkepensioner, som vid dessa reglers ikraftträdande ännu inte har börjat utbetalas utan som nybe- viljas först därefter, i första hand borde beräknas på ett underlag som har anknytning till ett sådant reformerat pensionsunderlag snarare än ett ATP- baserat underlag. Detta skulle emellertid kräva en särregle- ring i de fall den avlidne mannen är född ar 1937 eller tidigare, efter- som denna kategori personer kommer att få sin ålderspension beräk- nad helt enligt nuvarande ATP-system. En sådan lösning, där man alltså för änkepensioner beviljade på grund av dödsfall som inträffar efter år 2000 väljer ett reformerat ålderspensionsunderlag för beräk—
ning av änkepensionen, skulle även innebära en annan konstruktion av änkepensionema än den som skulle gälla för änkepensioner som be— viljats före år 2001. Mot en sådan lösning talar såväl principiella som administrativa skäl. Vidare skulle detta kunna ge upphov till icke obetydliga tröskeleffekter i de fall dödsfallet sker strax före respektive strax efter övergången till det anpassade systemet.
Änkepensioneringen är naturligtvis uppbyggd med utgångspunkt från nuvarande system med folkpension och ATP. Att under sådana förutsättningar helt ändra grundvalen för beräkningsmetodiken torde vara mindre lämpligt. Som kommer att framgå under avsnittet om änkepension till kvinnor som fyllt 65 år framstår en sådan lösning som än mer svårhanterbar i de fall samordnings- och garantireglema skall tillämpas. Dessa regler har gjorts helt beroende av ATP-systemet när det gäller såväl kvinnans ålderspension som mannens ålderspension och den på grundval härav beräknade änkepensionen. Vi har funnit att det skulle vara förenat med betydande svårigheter att, med ett bibe- hållande av de syften och den utformning som övergångsbestämmel- sema har i dag, genomföra en förändring av inkomstunderlaget beträf- fande den inkomstrelaterade änkepensionen för de fall där änkepen- sion nybeviljas efter år 2000. I vår strävan att undvika att göra ett redan tekniskt komplicerat system än mer komplicerat har vi funnit det vara förenat med betydande fördelar att ha samma underlag för dem som nybeviljas änkepension efter år 2000 som för dem som re- dan dessförinnan börjat uppbära sådan pension.
Vi föreslår således att änkepension som nybeviljas efter ikraftträ- dandet av de anpassade reglerna skall beräknas på grundval av man- nens intjänade ATP-poäng, dvs. på samma underlag som beståndet änkepensioner beräknats utifrån. På samma sätt som sker i dag skall detta underlag 30—delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens tillgodoräknade antal år med ATP-poäng.
Även för frågan om nybeviljande av inkomstrelaterad änkepension skall således enligt vårt förslag mannens intjänade ATP-poäng vara avgörande för pensionens storlek. Detta skapar inte några problem så länge som mannen tillhör den äldre generationen, dvs. är född år 1937 eller tidigare. I dessa fall kommer uppgift om mannens ATP-poäng att finnas registrerade även efter år 2000, eftersom det är dessa som lig- ger till grund för beräkningen av mannens ålderspension. Detsamma gäller för män som tillhör mellangenerationen, dvs. män som är födda under något av åren 1938-1953. Deras ålderspension kommer att bestå av en kvotdel ATP-baserad pension jämte en kvotdel reformerad ål- derspension. Storlekarna av respektive kvotdel avgörs av mannens ålder, dvs. vilket år han är född. För personer i mellangenerationen kommer ATP-poäng också fortsättningsvis att registreras fullt ut, dvs. som om personen skulle ha erhållit ålderspension helt enligt det hit— tillsvarande systemet. Först vid ålderspensionsuttaget görs en kvot-
delsberäkning av denna ATP-baserade pension i förhållande till vilket år mannen är född (och till denna läggs även en kompensation för första basbeloppets inkomster i relevant antal kvotdelar). Även här kan man således på ett administrativt enkelt sätt räkna ut en inkom- strelaterad änkepension baserad på befintliga ATP-poäng på samma sätt som för män som tillhör den äldre generationen. Sker dödsfallet i förvärvsaktiv ålder skall i princip nuvarande regler för beräkning av förtidspension tillämpas för att i förekommande fall räkna fram anta— gandepoäng för tiden t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Således skall mannen kunna tillgodoräknas antagandepoäng under förutsättning att han intjänat pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallet. Däremot anser vi att den nuvarande möjligheten att kvalificera för antagandepoängberäkning genom en viss sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för dödsfallet inte skall få någon motsvarighet när det gäller förutsättningama för att en antagandepoängberäkning skall ske i de nu diskuterade fallen. Såsom vi framhållit i avsnitt 8.1 saknas numera ofta registeruppgift om aktu- ell sjukpenninggrundande inkomst eftersom det inte längre föreligger någon skyldighet att anmäla ändrad inkomst till försäkringskassan. En möjlighet till kvalificering för antagandepoängberäkning på grundval av sjukpenninggrundande inkomst vid pensionsfallet skulle därför i många fall innebära ett administrativt merarbete.
Mot den angivna bakgrunden föreslår vi att antagandepoängberäk— ning skall ske endast om mannen kunnat tillgodoräkna sig pensions- poäng för två av de fyra åren närmast före dödsfallet. Antagandepo- ängen skall sedan storleksmässigt beräknas enligt samma regler som gäller nu (se nedan).
Det är först i de fall mannen tillhör den yngre generationen och således skall få sin ålderspension helt beräknad enligt reformerade ålderspensionsregler som det uppstår vissa svårigheter. Dessa män har efter år 2000 inte någon anknytning till dagens ATP—system utan kommer att få sitt ålderspensionsunderlag helt beräknat enligt andra principer. Ett sätt att komma till rätta med detta problem skulle kunna vara att för dessa män fortsätta att registrera ATP-poäng även för tid efter år 2000. Detta skulle emellertid medföra ett inte obetydligt ad- ministrativt merarbete. Man bör även hålla i rrrinnet att sådana ATP- poäng endast skulle påverka änkepensionens storlek i de fall då man— nen är född år 1954 eller senare och är gift med en kvinna som är född före år 1945. För kvinnor födda år 1945 eller senare gäller i änkepen— sionshänseende en särskild reglering, som innebär att dessa endast kan få en änkepension som är beräknad på mannens intjänade ATP- poäng t.o.m. år 1989. Dessutom skall de förutsättningar som uppställs för att änkepension över huvud taget skall kunna utges vara uppfyllda senast den 31 december 1989 (och alltjämt vid tidpunkten för döds— fallet). Man kan således räkna med att ett fortsatt registrerande av
ATP-poäng för hela gruppen män födda år 1954 eller senare skulle få betydelse för änkepensionsberäkning i endast ett mycket begränsat antal fall. Vi anser därför att en fortsatt registrering av ATP-poäng för denna grupp män är mindre lämplig att föreslå.
I stället föreslår vi att uppgifter om ATP-poäng t.o.m. år 2000 för män födda år 1954 eller senare skall sparas även efter ikraftträdandet av de reformerade ålderspensionsreglema. När sedan ett dödsfall in- träffar därefter (och då förutsättningar för änkepension är uppfyllda) skall mannens ATP-pension per den 1 januari 2001 enligt äldre be— stämmelser räknas fram, som om mannen då hade erhållit hel förtids- pension enligt nuvarande bestämmelser. En sådan beräkning skall göras utifrån mannens faktiska ATP-poäng fram till denna tidpunkt samt, i förekommande fall, tillgodoräknade antagandepoäng för tiden fr.o.m. år 2001 och fram t.o.m. det år då mannen skulle ha fyllt 64 år.
För antagandepoängberäkningen vid det fiktiva pensionsfallet före- slås gälla delvis sarnrna förutsättningar som i dag gäller för rätt till sådan beräkning inom förtidspensioneringen. Således skall mannen ha intjänat pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för det fiktiva pensionsfallet (dvs. år 2001) för att en antagandepoängbe- räkning skall göras. Däremot anser vi inte, av skäl som tidigare angetts, att den nuvarande möjligheten att kvalificera för antagande- poängberäkning genom en viss sjukpenninggrundande inkomst vid pensionsfallet skall få någon motsvarighet när det gäller förutsätt- ningama för att en antagandepoängberäkning skall ske i de nu disku- terade fallen.
Om denna förutsättning är uppfylld skall antagandepoäng beräknas enligt den av två metoder som ger det för den försäkrade förrnånli- gaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräk— nas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att anta- gandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtli- ga år fr.o.m. fyllda 16 år t.o.m. år 2000. Av dessa poäng beaktas sedan genomsnittet, varvid bortses från den hälft som har lägst poäng.
En beräkning i enlighet med det nu anförda skulle behöva göras endast i de fall en man år 1989 var och vid dödsfallet är gift med sanrrna kvinna. Dessutom gäller det, som ovan redogjorts för, endast i de fall dessa män, som alltså är födda år 1954 eller senare, är gifta med kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare. Är kvinnan född senare tillämpas den s.k. l989—årsregeln, som alltså innebär att endast mannens ATP-poäng fram t.o.m. år 1989 beaktas. En ytterligare förut- sättning är att det är mannen som avlider före den i förhållande till honom minst tio år äldre kvinnan. Man kan således utgå från att den nu föreslagna särskilda ATP—beräkningen kommer att tillämpas i en- dast ett mycket begränsat antal fall. Med den nu föreslagna beräk-
ningsmodellen skapas ett system som från administrativ synpunkt är hanterbart och som inte vållar mer arbete än i dag.
Vårt förslag innebär i denna mycket speciella situation att mannens inkomster efter år 2000 helt kommer att sakna betydelse för det efter- levandepensionsunderlag som han lämnar efter sig och som alltså änkepensionen skall beräknas på grundval av. I de fall mannen har en relativt låg inkomst år 2000 och senare ökar sin inkomst väsentligt, kommer det höjda inkomstläget alltså inte att påverka änkepensionens storlek, trots att dödsfallet kanske inträffar långt senare. Även det motsatta förhållandet kan emellertid uppstå, dvs. att mannen år 2000 hade en hög inkomst och därefter väsentligt sänkt denna. Denna sänk- ning kommer då inte heller att påverka änkepensionens storlek. Med hänsyn bl.a. till att man på goda grunder kan utgå från att den nu ak- tuella beräkningsmodellen kommer att tillämpas endast i ett begränsat antal fall anser vi att detta är konsekvenser som kan godtas.
För kvinnor födda år 1945 eller senare kommer det, oavsett när mannen är född, att vara nödvändigt att spara uppgifter om mannens intjänade ATP-poäng fram t.o.m. år 1989 även efter år 2000. Det är endast dessa poäng som skall påverka änkepensionens storlek. Vidare skall denna ytterligare reduceras i de fall mannen inte fram till denna tidpunkt haft 30 år med intjänade ATP-poäng. I avsnitt 11.14 be- handlar vi frågan om det i ett framtida efterlevandepensionssystem finns anledning att över huvud taget ha kvar denna förmån för denna kategori kvinnor.
Eftersom vi föreslår ett med i dag identiskt underlag för den in- komstrelaterade änkepensionen behöver några justeringar inte göras av de kompensationsnivåer som gäller i dag. Således föreslår vi att änkepension även fortsättningsvis skall utgöra 40 % eller, om den avlidne efterlämnar barn som är berättigat till barnpension efter ho- nom, 35 % av det ATP-baserade underlaget i form av en ålders- eller förtidspension för mannen.
Visserligen kan det mot det förslag till beräkningsmodell som pre- senterats ovan anföras kritik i det avseendet att det kan anses mindre lämpligt att under relativt lång tid framöver tillämpa regler i dagens ATP-system, trots att detta i andra sammanhang är på väg att avveck— las. Å andra sidan leder vårt förslag till att man står fast vid den breda politiska överenskommelse som träffades i samband med nuvarande övergångsbestämmelsers tillkomst. Änkepensionsreglema kommer med vårt förslag att tillämpas enligt sitt syfte och ge i förhållande till dagens bestämmelser i huvudsak samma utfall för de efterlevande kvinnorna. Dessutom har detta förslag administrativa fördelar, fram- för allt på så sätt att samma regelsystem används både i de fall änke- pension beviljats före år 2001 och i de fall nybeviljande sker fr.o.m. detta år. Som kommer att framgå av avsnitt 11.8 är dessa fördelar än
mer uttalade i de fall änkepension utges till kvinnor som fyllt 65 år och en tillämpning av samordnings— och garantireglema aktualiseras.
Vi föreslår sålunda sammanfattningsvis att änkepensionen även fortsättningsvis skall beräknas på grundval av mannens intjänade ATP-poäng på samma sätt som enligt dagens system. För beståndet änkor, dvs. för dem som redan före år 2001 uppbar änkepension, med- för detta inte något problem, eftersom samtliga dessa änkepensioner är beräknade på grundval av mannens ATP—poäng oavsett när mannen var född. För änkepensioner som nybeviljas efter år 2000 föreslås samma beräkningsmodell gälla. När den avlidne mannen tillhör den äldre generationen eller mellangenerationen i ålderspensionshänseen- de ställer detta inte några krav på särskilda hänsynstaganden, eftersom dessa mäns ATP-poäng finns tillgängliga i befintliga register. För män som tillhör den yngre generationen förhåller det sig emellertid an- norlunda, eftersom det för dessa män efter år 2000 inte kommer att finnas några ATP-poäng registrerade. Vi föreslår för dessa fall att uppgifter om mannens ATP-poäng fram t.o.m. år 2000 sparas även för tiden därefter. Vid ett dödsfall år 2001 eller senare, som berättigar till änkepension enligt dagens övergångsbestämmelser, föreslås att efter- levandepensionsunderlaget beräknas som om dödsfallet inträffat den 1 januari 2001. Mannens ATP-poäng består därvid av faktiskt intjänade pensionspoäng fram t.o.m. år 2000 samt i förekommande fall anta- gandepoäng för tid därefter fram t.o.m. det år då mannen fyllt eller skulle ha fyllt 64 år. Denna antagandepoängberäkning skall ske enligt samma bestämmelser som gäller i dag vid beräkning av förtids- pension, förutom att den nuvarande möjligheten att kvalificera för antagandepoängberäkning genom en viss sjukpeninggrundande in- komst vid pensionsfallet inte skall ges någon motsvarighet vid anta- gandepoängberäkningen fr.o.m. år 2001. En sådan antagandepoängbe- räkning kommer att bli aktuell att göra endast i de fall då mannen varit gift med en kvinna som är född år 1944 eller dessförinnan. För kvin- nor som är födda därefter skall den s.k. 1989-årsregeln tillämpas. Denna innebär att endast mannens intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989 kan påverka änkepensionens storlek.
Utöver den inkomstgrundade änkepensionen från tilläggspensione- ringen utges enligt nuvarande regler änkepension i form av folkpen- sion. Som tidigare nämnts kommer folkpension med tillhörande regler om pensionstillskott och särskilt grundavdrag inte att finnas kvar in— om ålderspensioneringen i framtiden. Frågan hur detta skall påverka beräkningen av änkepension behandlas närmare i avsnitt 11.9.
11.8. Beräkning av änkepension för tid efter det änkan fyllt 65 år
Vårt förslag: Endast ATP-baserad änkepension skall kunna utges efter det att änkan fyllt 65 år.
Både samordnings- och garantiregeln enligt nuvarande övergångs— bestämmelser skall finnas kvar i ett anpassat efterlevandepensions- system efter år 2000.
För de änkor som är födda år 1953 eller tidigare och som beviljats änkepension efter år 1989 skall samordningen ske mellan den in— komstgrundade änkepensionen beräknad på sätt som angetts i avsnitt 1171 och 11.7.2 och kvinnans egen inkomstgrundade ålderspension. Kvinnans ålderspension skall vid tillämpningen av sarnordnings— och garantiregeln beräknas utifrån ett ATP-baserat underlag, dvs. som om hon erhållit ålderspension enligt nuvarande regler för ATP. Garanti— regeln, som endast tillämpas för kvinnor som är födda något av åren 1930-1944 och som beviljats änkepension efter år 1989, skall tilläm- pas på den avlidne mannens och änkans respektive ålderspensioner beräknade enligt dagens regler för ATP. Samma procentsatser för garantiregeln som gäller i dag skall därvid tillämpas.
För kvinnor födda år 1954 eller senare skall samordningen ske mellan kvinnans egen faktiska ålderspension och den inkomstgrunda- de änkepensionen baserad på den avlidne mannens ATP-poäng t.o.m. år 1989 i relevanta 30-delar. För att uppnå likvärdiga jämförelseun— derlag skall till mannens ATP-underlag göras ett tillägg med en ATP- poäng. Detta tillägg skall beräknas i relevanta 30—delar med hänsyn till mannens antal år med intjänade ATP—poäng t.o.m. år 1989.
Enligt de övergångsbestämmelser som gäller för de fall änkepension beviljats efter år 1989 skall det för kvinnor födda år 1930 eller däref- ter ske en samordning av änkans egen inkomstgrundade ålderspension och den av henne uppburna änkepensionen från tilläggspensionering- en efter det att hon uppnått 65 års ålder (eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension). Överstiger därvid kvinnans egen in- komstgrundade ålderspension änkepensionen från tilläggspensione- ringen skall den sistnämnda pensionen inte längre utbetalas. Är änke- pensionen större utges den endast med belopp varmed den överstiger ålderspensionen. Vidare finns en garantiregel för kvinnor födda något av åren 1930—1944. Denna regel innebär att kvinnan, oavsett vad sam- ordningsregeln har gett för resultat, har rätt att behålla en viss andel av hennes egen och mannens sammanlagda inkomstgrundade ålders- pension. Utfallet begränsas emellertid av att kvinnan med stöd av denna garantiregel inte kan uppbära högre änkepension än vad som tidigare motsvarat den inkomstgrundade änkepensionen. För kvinnor
som erhållit änkepension på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 och för kvinnor som är födda år 1929 eller dessförinnan oavsett när dessa beviljats änkepension sker ingen samordning. I dessa fall skall änkepensionen även efter det att änkan fyllt 65 år utges utan någon begränsning hänförlig till kvinnans egen ålderspension.
Såväl samordnings- som garantiregeln var viktiga komponenter vid den politiska överenskommelse som träffades under reformarbetet som föregick reformeringen av efterlevandepensioneringen i slutet av 1980-talet. Enligt framför allt garantiregeln tillförsäkras äldre änkor en viss andel av den sammanlagda inkomstrelaterade ålderspension som skulle ha utbetalats till makarna om dödsfallet inte inträffat. Vi har, som redovisats i våra allmänna överväganden samt även i avsnitt 11.6, ansett att både samordnings- och garantiregeln bör finnas kvar i ett anpassat efterlevandepensionssystem för att på så sätt följa inten- tionerna bakom de nuvarande övergångsbestämmelsema och fullfölja vårt uppdrag enligt direktiven, nämligen att harmoniera gällande reg- ler till ett reformerat ålderspensionssystem och därvid tillse att utfal- let, i vart fall för kvinnor födda år 1944 eller tidigare, blir i stort sett detsamma som enligt nuvarande bestämmelser. Vi föreslår därför inte några förändringar beträffande dessa regler. Som konstaterats i avsnitt 11.7 har ett bevarande av både samordnings- och garantiregeln även påverkat valet av beräkningsunderlag för den inkomstgrundade änke- pensionen.
Som framgått av avsnitt 11.7 har vi beträffande underlaget för be- räkning av änkepensioner efter år 2000 föreslagit att, både såvitt avser då redan beviljade änkepensioner och beträffande nybeviljade sådana pensioner efter år 2000, mannens intjänade och i förekommande fall antagna ATP-poäng skall läggas till grund för beräkningen enligt samma modell som gäller i dagens system. Är änkepensionen beviljad före ikraftträdandet år 2001 av de anpassade reglerna kommer denna såvitt avser den inkomstrelaterade delen alltid att vara beräknad på den avlidne mannens intjänade och i förekommande fall antagna ATP-poäng oavsett när mannen är född, dvs. oavsett vilken ålderspen— sionsgeneration han tillhör.
I de fall änkepension skall nybeviljas efter denna tidpunkt kommer emellertid mannens ålder att påverka hur hans ålderspension skall beräknas, dvs. om den skall beräknas helt enligt äldre eller reforrnera- de ålderspensionsregler eller genom en kombination av båda regel- systemen. Som tidigare nämnts torde det inte vålla några större admi- nistrativa besvär att beräkna en inkomstrelaterad änkepension baserad på den avlidne mannens intjänade (och antagna) ATP-poäng i de fall mannen tillhör den äldre generationen eller mellangenerationen i ål- derspensionshänseende. I båda fallen finns mannens ATP-poäng be- varade, eftersom dessa personers ålderspensioner helt eller delvis kommer att beräknas på grundval av just dessa poäng. Som redogjorts
för ovan under avsnitt 11.7.2 kan emellertid samma system inte till- lämpas i de fall mannen är född år 1954 eller därefter, dvs. om han tillhör den yngre generationen i ålderspensionshänseende och således i framtiden skall få sin ålderspension helt och hållet beräknad enligt de reformerade ålderspensionsreglema. För de fall en sådan man är gift med en kvinna som är född år 1944 eller tidigare har vi föreslagit att mannens ATP—poäng t.o.m. år 2000 skall ligga till grund för änke- pensionen och beräkningen av denna pension då göras utifrån förut- sättningen att mannen avlidit (eller blivit berättigad till hel förtidspen- sion) den 1 januari 2001. Även antagandepoängberäkning kan i vissa fall bli aktuell att göra om den avlidne mannen uppfyllt förutsättning— arna härför vid nämnda tidpunkt. Denna beräkning skall göras i prin— cip enligt nuvarande regler för sådan antagandepoängberäkning. Är däremot en man, som är född är 1954 eller därefter, gift med en kvin- na, som är född år 1945 eller senare, skall endast mannens t.o.m. år 1989 faktiskt intjänade ATP-poäng beaktas vid beräkningen av änkans inkomstrelaterade änkepension.
Det förhållandet att vi valt att föreslå ett bibehållande av ett ATP- beräknat underlag som grund för beräkning av inkomstrelaterad änke- pension innebär att det för frågan om samordning, liksom även för tillämpningen av garantiregeln, är erfordeligt att beträffande kvinnans egen ålderspension ha ett härmed jämförbart underlag. Det är således enligt vårt förmenande uteslutet att vid tillämpningen av samordnings- och garantireglema utgå från änkepensionen respektive mannens ål- derspension, som baseras på den avlidne mannens intjänade ATP— poäng, vilka i sin tur grundar sig enbart på inkomster överstigande ett basbelopp, och sedan jämföra dessa med änkans egen ålderspension, vilken kan vara beräknad från den första intjänade kronans inkomster. En sådan tillämpning skulle leda till ett alltför oförmånligt resultat för ett stort antal änkor.
Under vårt arbete har vi prövat möjligheten att lägga kvinnans egen inkomstgrundade ålderspension, oavsett hur denna är beräknad, till grund vid tillämpningen av samordnings- och garantireglema. Detta skulle då i vissa situationer innebära att kvinnans egen ålderspension var beräknad från första kronan (nämligen om hon tillhör mellangene- rationen eller den yngre generationen) medan änkepensionen och mannens inkomstgrundade ålderspension, dvs. mannens ATP—pension, alltid i dessa fall skulle vara beräknad på inkomster över ett basbe- lopp. För att komma till rätta med de problem detta skulle medföra har vi övervägt tanken att till mannens ATP-underlag lägga en ATP- poäng som kompensation för det första basbeloppets inkomster. På detta sätt skulle man vid jämförelsen ha två underlag som båda var beräknade antingen på inkomster över ett basbelopp (om kvinnan var född år 1937 eller tidigare) eller också på inkomster från den första
intjänade kronan (om kvinnan tillhör mellangenerationen eller den yngre generationen i ålderspensionshänseende).
Under detta arbete fann vi emellertid att även konstruktionen av kompensationen för det första basbeloppets inkomster påverkar utfal- let vid tillämpningen av garantiregeln. Sålunda skulle kvinnan bli ofördelaktigare behandlad i de fall hon tillhör mellangenerationen än i de fall hon är att hänföra till den äldre eller till den yngre generatio- nen. Anledningen till detta är det tillägg till den inkomstrelaterade ålderspensionen om 96 % av basbeloppet som personer som tillhör mellangenerationen skall erhålla som en kompensation för dagens folkpensionsdel. Eftersom detta är en betydligt högre kompensations- nivå än den som ATP—systemet har (60 %) skulle detta komma att medföra att kvinnan skulle få ett lägre utfall enligt garantiregeln, ef- tersom man från det garanterade beloppet (dvs. hälften av mannens och kvinnans samlade inkomstrelaterade ålderspensioner) skulle dra hennes egen ålderspension som delvis innehöll denna förhöjda kom- pensation. Skillnaden skulle dessutom bli större ju äldre kvinnan var, eftersom den kvotdel av hennes ålderspension som beräknas enligt nuvarande regler — och som således innehåller tillägg om 96 % av basbeloppet - är större för de äldsta i mellangenerationen. Visserligen skulle kvinnan i dessa fall genom det reformerade ålderspensionssys- temet få en högre garantipension, som i sin tur skulle leda till att net- toutfallet av hennes samlade ålderspension och änkepension skulle bli i stort detsamma som i dag. Vi har emellertid ifrågasatt om det skulle vara rimligt att på detta sätt vältra över kostnader från änkepensione—
ringens garantiregelsystem till ålderspensioneringens garanti- pensionssystem.
För att komma ifrån sådana konsekvenser som de berörda skulle det krävas särreglering i de fall kvinnan tillhör mellangenerationen. Detta gäller såväl beståndet änkepensioner som nybeviljade fall av änkepen- sion efter år 2000. Detta skulle i sin tur medföra administrativt merar- bete och komplikationer vid tillämpningen av redan komplicerade bestämmelser. Av dessa skäl har vi stannat för att inte föreslå en lös- ning som innebär att kvinnans faktiska ålderspension, i vissa fall i kombination med ett tillägg med en ATP-poäng till mannens ATP- underlag, används vid tillämpningen av samordnings— och garantireg- lerna.
I stället har vi strävat efter att försöka finna ett underlag som ger änkan ett rimligt och med dagens regler överensstämmande utfall vid tillämpningen av övergångsbestämmelsema. Det förslag som vi slutli- gen har stannat för baserar sig i huvudsak på nuvarande ATP-regler. Genom detta vårt förslag korrrrner övergångsbestämmelsema att till- lämpas enligt sitt ursprungliga syfte. Tanken är att det grundskydd jämte det tillägg, som enligt vad som kommer att utvecklas i avsnitt 11.9 föreslås ersätta den nuvarande folkpensionen i form av änkepen-
sion, skall lyftas bort i samband med att änkan fyller 65 år. Änkepen- sionen kommer därefter — liksom i dag — att bestå endast av en in- komstgrundad del beräknad på mannens intjänade och i förekomman— de fall antagna ATP-poäng. Denna inkomstgrundade änkepension skall sedan jämföras med kvinnans egen ATP-baserade ålderspension. Är den sistnämnda pensionen till sitt belopp högre än den inkomst- grundade änkepensionen skall någon änkepension inte utbetalas efter det att kvinnan fyllt 65 år (eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension). Vidare skall vid garantiregelns tillämpning mannens respektive kvinnans ålderspensioner baserade på intjänade (eller an- tagna) ATP-poäng läggas samman. Av detta totalbelopp skall sedan kvinnan garanteras en viss andel, på sarrrrna sätt som enligt dagens bestämmelser.
Frågan är då hur det skall vara möjligt att ta fram uppgifter om kvinnans ATP-poäng efter år 2000. I de fall kvinnan tillhör den äldre generationen eller mellangenerationen, dvs. är född år 1953 eller tidi- gare, möter en sådan beräkningsmodell inte något större hinder, efter- som uppgifter om hennes ATP-poäng finns bevarade i befintliga re- gister. Dessa poäng ligger till grund för beräkningen av hela eller delar av kvinnans egen ålderspension. Kvinnans ATP-poäng kan såle- des användas vid den samordning som skall ske mellan hennes egen inkomstgrundade ålderspension och den inkomstrelaterade änkepen— sionen baserad på den avlidne mannens ATP-poäng. I dessa sarrrrnan- hang skall till kvinnans inkomstgrundade ålderspension inte göras något 96 %-tillägg (ett s.k. folkpensionstillägg) till den framräknade ålderspensionen. Detta tillägg skall enligt 6 kap. 2 & lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension kompensera för det första basbe- loppets inkomster, dvs. den del som i dag utgörs av folkpension i form av ålderspension. Idet nu berörda fallet skall änkans inkomstgrundade ålderspension, baserad endast på hennes beräknade egenpension från ATP, samordnas med den inkomstrelaterade änkepensionen som i sin tur beräknats på den avlidne mannens ATP—poäng. I båda fallen skall enligt vårt förslag bortses från det första basbeloppets inkomster. I de fall änkans ålderspension beräknad enligt ovan överstiger änkepen- sionen skall någon änkepension inte längre utges efter det att kvinnan fyllt 65 år. På samma sätt kan mannens och kvinnans samlade ATP- grundade ålderspensioner (dvs. utan något beaktande av det folkpen- sionstillägg som skall ersätta det första basbeloppets inkomster) an— vändas vid tillämpningen av garantiregeln, som gäller för kvinnor födda under åren 1930—1944 (och som beviljats änkepension efter år 1989). Tillhör änkan mellangenerationen beaktas hennes ATP-poäng fullt ut, dvs. det görs en beräkning grundad på antagandet att hon skulle ha fått sin ålderspension beräknad helt på grundval av dessa. På samma sätt som föreslagits gälla för äldre änkor skall något folkpen- sionstillägg inte göras till den för änkan beräknade egenpensionen
från ATP. Har kvinnan redan före år 2001 börjat uppbära änkepension och dessutom tagit ut egen ålderspension (eller fyllt 65 år) är samord- ningen och tillämpningen av garantiregeln redan utförd utifrån man- nens och kvinnans samlade ATP-poäng.
Däremot uppstår vissa svårigheter i de fall kvinnan tillhör den yng- re generationen, dvs. är född år 1954 eller därefter. För dessa kvinnor kommer ATP-poäng inte att registreras för tid efter år 2000. Kvinnans egen ålderspension kommer att vara helt inkomstgrundad och beräk- nad från den första intjänade kronan till skillnad från den beräknade ålders- eller förtidspension inom ATP för den avlidne mannen som hennes inkomstrelaterade änkepension är beräknad utifrån. Som vi nämnt ovan skulle en tillämpning av samordningsregeln utifrån änke- pensionen och kvinnans faktiska ålderspension i dessa fall innebära att dessa kvinnor mera sällan skulle kunna få behålla något av änke— pensionen. Det skulle alltså för dessa bli ett sämre utfall än vad som blir fallet med nuvarande regler. Å andra sidan bör det framhållas att det även med dagens regler är relativt ovanligt att denna kategori kvinnor får behålla något av änkepensionen efter det att de fyllt 65 år, eftersom änkepensionen för dem är beräknad endast på mannens in— tjänade ATP—poäng t.o.m. år 1989.
För att trots detta komma till rätta med de olikheter som uppstår om man skulle jämföra änkepensionen, baserad på mannens inkomster över ett basbelopp, med kvinnans ålderspension, beräknad från första kronan, föreslår vi att det i dessa situationer skall göras en omräkning av underlaget för den inkomstrelaterade änkepensionen genom att det görs ett tillägg med en ATP—poäng till mannens ATP-poäng, dock i relevanta 30—delar med hänsyn till det antal år som mannen tjänat in ATP—poäng t.o.m. år 1989. På detta sätt skapar man två underlag som vid tillämpningen av samordningsregeln båda baserar sig på inkomster från första kronan. Någon garantiregel blir i dessa situationer inte aktuell att tillämpa, eftersom kvinnan är född efter år 1944.
Vi föreslår således sammanfattningsvis att såväl samordnings- som garantiregeln enligt nuvarande övergångsbestämmelser skall finnas kvar i ett anpassat efterlevandepensionssystern efter år 2000. För de änkor som tillhör den äldre generationen eller mellangenerationen i ålderspensionshänseende, dvs. är födda år 1953 eller tidigare, och som beviljats eller kommer att beviljas änkepension efter år 1989 föreslås samordningen ske mellan den inkomstgrundade änkepensio- nen baserad på den avlidne mannens ATP—poäng och kvinnans egen inkomstgrundade ålderspension, även den helt och hållet baserad på änkans intjänade ATP-poäng. Garantiregeln, som tillämpas endast för kvinnor som är födda något av åren 1930—1944 (och som beviljats änkepension efter år 1989), föreslås tillämpas på den avlidne mannens och änkans respektive ATP—baserade ålderspensioner. Samma pro- centsatser som gäller i dag föreslås gälla även fortsättningsvis. För
kvinnor som är födda år 1954 eller senare föreslås samordningen ske mellan kvinnans egen faktiska reformerade ålderspension och den inkomstgrundade änkepensionen baserad på den avlidne mannens ATP—poäng t.o.m. år 1989 i relevanta 30—delar. Till mannens underlag föreslås att det görs ett tillägg om en ATP-poäng, även det i relevanta 30-delar med hänsyn till mannens antal år med intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989. Detta skall ske för att uppnå likvärdiga jämförelsema- terial för samordningsregelns tillämpning.
Vi föreslår ingen förändring beträffande de kvinnor som erhållit änkepension före år 1990 och inte heller för kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare oavsett när dessa kvinnor beviljats änkepension. Anledningen härtill är att någon samordning mellan änkepension och egen ålderspension inte skall ske för dessa kvinnor på grundval av övergångsbestämmelsema till 1990 års reformering av efterlevande- pensioneringen.
11.9. Grundskydd inom änkepensioneringen
Vårt förslag: Änkepension i form av folkpension och pensionstill— skott skall inte utges efter den 31 december 2000. Efter denna tid- punkt skall det första basbeloppets inkomster kompenseras genom ett tillägg till tilläggspension i form av änkepension med ett belopp som motsvarar 90 % av prisbasbeloppet. Härutöver skall utges en änkega— rantipension.
Änkegarantipensionen skall beräknas utifrån en basnivå om 2,04 prisbasbelopp. Denna basnivå skall avtrappas med 100 % av den inkomstrelaterade änkepensionen (tilläggspension och 90 %—tillägg) till den del denna inte överstiger 1,49 prisbasbelopp. Av inkomst- grundad änkepension däröver skall en avtrappning göras med 30 %.
Änkepensionen skall, såväl när det gäller den inkomstrelaterade delen som garantipensionen, beskattas enligt samma regler som för förvärvsinkomster. Detta skall gälla fr.o.m. den 1 januari 2001 då möjligheten att få göra särskilt grundavdrag skall upphöra.
Liksom i dag skall till personer med änkepension kunna i vissa fall es bostadstillä_ ; till ensionärer.
ut
Enligt reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet skall ålders— pensionsinkomster i framtiden beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster. Både inkomstrelaterad ålderspension och garantipension i det reformerade systemet skall således bli före- mål för beskattning utan någon motsvarighet till tidigare gällande regler om särskilt grundavdrag för folkpensionärer (SGA). Detsamma skall gälla för de grupper som i och för sig inte berörs av det reforme-
rade pensionssystemets regler, dvs. personer som är födda år 1937 eller tidigare. Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott skall därför för personer i dessa åldrar ersättas med en ordning med en beskattad övergångsvis garantipension som skall konstrueras så att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuvarande regler. Den tekniska konstruktionen av dessa regler har överlämnats till en särskild utredare att föreslå (Utredningen om utformning av garantipension för ålderspensionärer födda år 1937 eller tidigare, dir. 1997:149).
Vårt uppdrag har varit att försöka konstruera regler för änkepension som harmonierar med det reformerade ålderspensionssystemet och som så långt möjligt ger samma nettoutfall som nuvarande regler. Vi har i det föregående redovisat våra förslag när det gäller den inkom- strelaterade änkepensionen. Förslagen innebär att sådan änkepension även efter ikraftträdandet av reformerade ålderspensionsregler skall beräknas på grundval av den avlidnes ATP-poäng. När det gäller av- lidna som har tillgodoräknats enbart reformerad pensionsrätt har vi föreslagit ett system för antagandepoängberäkning i samband med ikraftträdandet.
Enligt nuvarande regler utges emellertid änkepension också från folkpensioneringen så länge änkan inte har fyllt 65 år. Fr.o.m. den månad änkan fyller 65 år eller dessförinnan tar ut ålderspension er- sätts folkpensionen i form av änkepension med folkpension från ål- derspensioneringen. En särskild fråga som uppkommer är hur nuva- rande änkepension från folkpensioneringen skall behandlas efter övergången till reformerade regler.
En möjlighet vore att låta reglerna om folkpension finnas kvar ock- så efter ikraftträdandet av de reformerade reglerna för ålderspension. Detta skulle kräva även att reglerna om pensionstillskott och möjlig— heten till särskilt grundavdrag för pensionärer skulle få ha fortsatt tillämpning. Änkepension kommer med hänsyn till de övergångsregler som gäller - och som vi inte föreslår någon förändring av - att kunna utbetalas och nybeviljas i ytterligare ungefär femtio år. Reglerna om folkpension, pensionstillskott och SGA kommer för ålderspensione- ringens del att upphävas fr.o.m. år 2001 då de första utbetalningarna av reformerad ålderspension skall ske. När det gäller den framtida förtidspensioneringen skall denna enligt den av riksdagen antagna princippropositionen (prop. 1997/981111, bet. SfU 11, rskr. 237) i framtiden bestå av en inkomstrelaterad ersättning som kompletteras med ett garantibelopp. Även dessa förmåner skall i skattehänseende behandlas på samma sätt som arbetsinkomster.
Som vi slagit fast i våra allmänna överväganden (avsnitt 7.3.3) anser vi att det inte är rimligt att ett så omfattande regelsystem som
folkpensioneringen med därtill hörande skattelagstiftning skall finnas kvar endast inom en övergångsvis änkepensionering. Utgångspunkten bör vara att också förmåner inom änkepensioneringen skall beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster i allmänhet. Vi förslår därför, på samma sätt som vi föreslagit när det gäller den an- passade omställningspensionen och särskilda efterlevandepensionen, att möjligheten till särskilt grundavdrag för personer med änkepension skall avskaffas fr.o.m ikraftträdandet av våra förslag.
Vi har mot bakgrund av vad vi nu redovisat övervägt olika altema— tiv för att finna nya regler som kan ersätta folkpensioneringen och som innebär att nettoutfallet för den enskilde totalt sett blir ungefär detsamma som enligt nuvarande regler. I likhet med vad som gäller i dag bör de förmåner som vi föreslår skall ersätta förmånerna inom folkpensioneringen utges fram till dess änkan fyller 65 år. Därefter bör endast grundskydd inom ramen för ålderspensionssystemet kunna utges. Frågan hur förmånerna bör behandlas vid uttag av ålderspen- sion före 65 års ålder behandlas närmare i det följande.
De nuvarande reglerna om folkpension och pensionstillskott, med därtill hörande skatteregler, har två delvis olika funktioner. Folkpen- sionens ena funktion är att utgöra en ersättning för det första basbe— loppets inkomster, för vilka tilläggspension inte tillgodoräknas. Den andra funktionen är att folkpensionen tillsammans med pensionstill— skottet ger ett grundläggande skydd för änkor i situationer där mannen tjänat in endast låg eller ingen tilläggspension.
Den första frågeställningen är hur första basbeloppets inkomster skall kompenseras i ett anpassat änkepensionssystem. Vi har därvid övervägt olika alternativ.
Enligt nuvarande regler tillgodoräknas pensionspoäng för inkoms— ter som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kompenseras genom folkpensionen, som inom ålderspensionering- en uppgår till 96 % av basbeloppet för en ensamstående och inom änkepensioneringen till 90 % av ett basbelopp. Pensionsrätt inom det reformerade ålderspensionssystemet skall däremot grundas på hela inkomsten från första kronan. Kompensationsnivån kommer därvid att vara densamma från första kronan. Personer som är födda år 1953 eller tidigare kommer helt eller delvis att få sin pension beräknad enligt nuvarande regler. För att de inkomstrelaterade pensionerna från de olika systemen i detta avseende skall vara jämförbara måste den försäkrade vid beräkningen av den ATP-baserade pensionen kompen— seras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade ut- betalats enligt nuvarande regler. Detta skulle kunna ske genom att en poäng adderades till medelpoängen för tilläggspensionen. Med en
sådan lösning skulle emellertid utbytet av denna poäng inte motsvara utbytet av folkpensionen i nuvarande system. Denna extra poäng skulle nämligen bli värd endast 0,60 prisbasbelopp, medan folkpen- sionen för gift pensionär uppgår till 0,785 prisbasbelopp och för ogift pensionär till 0,96 prisbasbelopp.
När det gäller personer som tillhör mellangenerationen, dvs. är födda under något av åren 1938-1953, kommer kompensationen för det första basbeloppets inkomster att utges på den högre nivå som folkpensionen i dag utges på, dvs. 96 % av ett prisbasbelopp för ogift pensionär och 78,5 % av ett prisbasbelopp för gift pensionär. Detta belopp skall - under förutsättning att den pensionsberättigade har rätt till oavkortad tilläggspension — läggas till tilläggspensionen och kom- mer att utgöra en del av denna pension.
Även när det gäller personer som tillhör den ”äldre” generationen, dvs. som är födda ar 1937 eller tidigare, skall enligt vad riksdagen fastslagit, folkpensionens grundbelopp eller del av denna läggas till som en del av tilläggspensionen. Hur detta närmare skall ske skall lösas inom ramen för Utredningen om övergångsvis garantipension. Utredarens uppdrag är bl.a. att utforma regler för en omläggning av folkpension till övergångsvis garantipension så att i princip ingen ålderspensionär får sänkt disponibel inkomst. Detta skall gälla såväl för de ålderspensionärer som kommer att få del av den övergångsvisa garantipensionen som den grupp av pensionärer som inte kommer att få del av den utan berörs av omläggningen enbart avseende den in- komstgrundade ålderspensionen.
Som nämnts ovan har vår strävan varit att finna regler för ett grundläggande skydd som innebär att nettoutfallet för den enskilde i möjligaste mån blir detsamma som enligt nuvarande regler. När det gäller frågan om kompensation för det första basbeloppets inkomster har vi bl.a. mot denna bakgrund stannat för en lösning som motsvarar den som valts inom ålderspensioneringen, dvs. att dessa inkomster skall kompenseras genom ett tillägg till den avlidnes tilläggspension (som är beräknad enbart på inkomster över ett prisbasbelopp). Vid bedömningen av hur detta tillägg skall beräknas bör, på samma sätt som inom ålderspensioneringen, den högre kompensation som enligt nuvarande regler ges inom folkpensioneringen få genomslag.
Änkepension i form av folkpension uppgår enligt nuvarande regler till 90 % av ett minskat prisbasbelopp. Riksdagen har emellertid be- slutat att ersättningsnivåema inom pensionsområdet för år 1999 skall beräknas utifrån basbeloppet minskat med en procent och fr.o.m. år 2000 utifrån det fulla basbeloppet. De förslag till anpassning av änke- pensioneringen som vi lägger fram skall, enligt vad vi föreslår, träda i
kraft den 1 januari 2001. En konsekvens av de beslutade förändring— arna beträffande basbeloppet bör därför enligt vår uppfattning bli att beräkningen av kompensationen för det första basbeloppets inkomster skall ske på grundval av det fulla prisbasbeloppet.
Vi föreslår således att det som en kompensation för det första bas- beloppets inkomster görs ett tillägg till den avlidnes tilläggspension med 90 % av prisbasbeloppet.
Eftersom det nu föreslagna tillägget utgör en kompensation för inkomster som understiger ett basbelopp bör det enligt vår uppfattning krävas att den försäkrade haft inkomster som i vart fall med något belopp överstiger denna nivå för att tillägget skall tillgodoräknas. Om den avlidne inte har tjänat in någon tilläggspension alls skall således något tillägg inte tillgodoräknas. Det skulle visserligen kunna tänkas att den avlidne under något eller några år haft inkomster men att dessa understigit ett basbelopp. Detta torde emellertid i de flesta fall vara omöjligt att fastställa i efterhand och bör därför inte medföra någon kompensation vid beräkningen av änkepension. En avliden som inte har tjänat in någon ATP-poäng alls kommer därmed inte att få någon ålderspension i form av tilläggspension och någon inkomstgrundad änkepension kommer således inte att kunna utges.
En konsekvens av det nu redovisade synsättet är att det sålunda beräknade tillägget för det första basbeloppets inkomster bör betraktas som en del av den inkomstrelaterade pensionen. En förutsättning för att rätt till tillägget skall uppkomma är därför att änkan uppfyller vill- koren för rätt till tilläggspension i form av änkepension (se härom i avsnitt 11.4). Detta innebär bl.a. att änkan till skillnad från vad som enligt nuvarande regler gäller för rätt till folkpension i form av änke- pension måste ha varit gift med den avlidne. Om kvinnan och mannen i stället varit sammanboende uppkommer alltså inte någon rätt till tilläggspension i form av änkepension och därmed inte heller något 90 %—tillägg. Detta villkor innebär att änkor som enligt nuvarande regler har rätt till folkpension i form av änkepension inte automatiskt kommer att bli berättigade till 90 %-tillägget. Detta kommer emeller- tid i praktiken inte att påverka storleken på änkepensionen eftersom dessa änkor enligt vad som kommer att utvecklas i det följande kom- mer att vara berättigade till en garantipension.
Även om 90 %-tillägget betraktas som en del av tilläggspensionen ersätter det till en viss del folkpension i form av änkepension enligt nuvarande regler. För att rätt till tillägget skall uppkomma bör det därför också uppställas krav på att kvinnan uppfyller villkoren för rätt till folkpension enligt nuvarande regler. Kvinnan måste alltså ha varit gift med den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet och vid den tid
punkten även haft vårdnaden om och stadigvarande sammanbott med barn under 16 år eller ha fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Den regel som enligt nuvarande regler enligt vissa för- utsättningar likställer sammanboende med gifta bör emellertid inte tillämpas. Det sålunda uppställda kravet innebär att en kvinna som enligt nuvarande regler varit berättigad till tilläggspension i form av änkepension men inte till folkpension inte kommer att vara berättigad till 90 %-tillägget (t.ex. en kvinna som var 30 år vid makens död och som inte hade några barn). Härigenom undviker man den överkom- pensation i förhållande till nuvarande regler som i annat fall skulle kunna uppkomma för kvinnor som inte har uppfyllt villkoren för rätt till folkpension men som haft rätt till tilläggspension och som därför, om något villkor inte hade uppställts, skulle ha fått ett årligt tillskott med 90 % av ett prisbasbelopp. En sådan konsekvens skulle kunna te sig särskilt olämplig i de fall där kvinnan redan uppbar änkepension vid ikraftträdandet och var bosatt utomlands.
90 %-tilläggets funktion som ersättning för folkpension enligt nu- varande regler innebär också att den reduktion av pensionen i lS—delar som i dag gäller för kvinnor som vid dödsfallet är under 50 år bör gälla även beträffande beräkningen av 90 %-tillägget. Detta bör enligt vår uppfattning gälla såväl för de kvinnor som redan uppbär änkepen- sion vid ikraftträdandet av våra förslag som för nybeviljande av änke- pension därefter. Utan en sådan 15-delsberäkning skulle, på samma sätt som beskrivits ovan, en överkompensation kunna uppstå i de fall en kvinna enligt nuvarande regler varit berättigad till folkpension beräknad i 15-delar, men som annars med våra förslag skulle ha blivit berättigad till ett oavkortat 90 %—tillägg.
Vi har sålunda konstaterat att den nuvarande folkpensionen, vid en anpassning till reformerade ålderspensionsregler, skall ersättas med ett tillägg till den försäkrades tilläggspension. En möjlighet vore att låta den anpassade änkepensionen bestå enbart av tilläggspensionen inklusive det sålunda föreslagna tillägget om 90 % av ett prisbasbe- lopp. Detta skulle emellertid innebära en inte obetydlig nettosänkning av änkepensionema 1 framför allt låga och medelhöga inkomstlägen. Änkepensionen efter en man som inte tjänat in rätt till någon ATP alls uppgår i dag till 4 504 kr (beräknat utifrån det minskade prisbasbe— loppet år 1998). Detta kan också, med hänsyn till reglerna om särskilt grundavdrag (under förutsättning att änkan inte har några andra pen- sionsinkomster), utgöra änkans nettopension. Med våra förslag, som innebär att rätten till tillägg till den försäkrades ATP är beroende av att den försäkrade faktiskt har tjänat in någon ATP, skulle någon än- kepension inte utges i motsvarande situation. En lösning som innebär en sådan försämring av änkepensioneringen kan inte anses godtagbar, vare sig det gäller änkor som redan vid ikraftträdandet uppbär änke- pension enligt äldre regler eller enligt övergångsreglema eller det är
fråga om änkor som kommer att nybeviljas änkepension efter år 2000 (se dock våra överväganden i avsnitt 11.14 angående nybeviljande av änkepension för kvinnor födda år 1945 eller senare).
Det bör alltså, som vi konstaterat i våra allmänna överväganden i kapitel 7, även inom ramen för en anpassad änkepensionering finnas ett grundläggande skydd som motsvarar det skydd som enligt nuva- rande bestämmelser ges genom folkpensionens huvudförmån och pensionstillskott och reglerna om särskilt grundavdrag. När det gäller frågan hur detta grundskydd skall utformas har vi konstaterat att det i och för sig skulle vara möjligt att överväga lösningar som bygger på andra principer än vad som gäller enligt nuvarande regler. En sådan möjlighet som berörts är att konstruera grundskyddet som en minimi- förrnån. Våra möjligheter att välja mellan olika lösningar som vilar på nya principer är emellertid begränsade av de garantier som lämnats inom ramen för gällande övergångsbestämmelser och de finansiella ramar som våra direktiv ger. Vårt uppdrag är, som vi framhållit i våra allmänna överväganden, att inom ramen för oförändrade kostnader föreslå de förändringar inom änkepensioneringen som det reformera- de ålderspensionssystemet påkallar och därvid skapa regler som i möjligaste mån ger ett oförändrat nettoutfall för den enskilde. Det torde inte, med hänsyn till hur reglerna om särskilt grundavdrag är utformade, vara möjligt att med enbart en modell som innebär utfyll- nad upp till en viss miniminivå åstadkomma samma nettoutfall för den enskilde som nuvarande regler ger. Sannolikt skulle en sådan modell även få innefatta någon form av särskilt utformad garantiregel.
Vi har, som utvecklats i avsnitt 7.3.3, funnit att det i syfte att verka för enhetlighet inom de olika delarna i pensionssystemet, i första hand bör övervägas en lösning för änkepensioneringens grundskydd som har samma grundkonstruktion som det nya grundskyddet inom ålders- pensioneringen. Vår uppfattning är därför att det inom änkepensione- ringen bör tillskapas en garantipension, benämnd änkegarantipension, som avräknas på visst sätt mot den inkomstgrundade änkepensionen. Utgångspunkten för våra överväganden kring utformningen av denna änkegarantipension har varit bl.a. hur den garantipension som skall gälla inom det reformerade ålderspensionssystemet är konstruerad. Vi har emellertid även tagit del av de olika förslag som föregått den nu- varande utformningen av garantipensionen och också av de övervä- ganden som i princippropositionen 1993/94:250 redovisades beträf- fande den övergångsvisa garantipensionen.
En av huvudprincipema bakom de inledande förslagen till utform- ning av garantipension i det reformerade ålderspensionssystemet var att en person som hade förvärvsarbetat alltid skulle få en högre sam- lad pension än den som inte hade tjänat in någon inkomstgrundad pension över huvud taget. Förslaget innebar därför att garantipensio— nen alltid avräknades med mindre än 100 % av den inkomstgrundade
pensionen. Denna konstruktion kom att få genomslag även beträffan- de den utformning av den övergångsvisa garantipension för personer födda år 1937 eller tidigare som föreslogs i princippropositionen 1993/94:250. Under det fortsatta arbetet med pensionsreformen gjor— des emellertid nya överväganden beträffande utformningen av ett garantipensionssystem. Detta resulterade i en i förhållande till det ursprungliga förslaget modifierad konstruktion för beräkning av ga— rantipension för personer födda år 1938 eller senare. I propositionen 1997/98:151 framhåller regeringen att skälen bakom det tidigare för- slaget var bl.a. att stärka drivkraften till ökat förvärvsarbete även för personer som kommer att omfattas av pensionssystemets grundskydd. Med en utformning av garantipensionen som innebar att endast en viss del av den inkomstgrundade pensionen beaktades vid avtrapp- ningen av garantipensionen skulle de största nettoökningama inträffa för personer med en årlig inkomstgrundad pension runt 1,5 prisbas- belopp. Det kunde emellertid konstateras att det redan i nuläget är förhållandevis få av de nyblivna pensionärerna som förväntas få en så pass låg inkomstgrundad pension. Sannolikt kommer de personer som blir pensionärer efter sekelskiftet att ha arbetat betydligt längre tid än vad som krävs för att tjäna in en pension på omkring 1,5 prisbasbe- lopp med en medelhög inkomst. Mot denna bakgrund har de regler om garantipension som enligt riksdagens beslut kommer att träda i kraft den 1 januari 2001 konstruerats enligt en princip som innebär att av- räkningen mot inkomstgrundad pension sker med 100 % i de lägsta inkomstlägena, medan avräkningen blir lägre i högre inkomstlägen. Fler grupper med starkare anknytning till förvärvslivet kommer däri- genom att få ett större utbyte i pensionshänseende av en utökning av sin arbetstid.
Reglerna om garantipension till personer födda år 1938 eller senare innebär att en pensionär som helt saknar rätt till inkomstgrundad pen— sion skall vara berättigad till ett beskattat grundskydd i form av ga- rantipension som för år räknat uppgår till 2,13 prisbasbelopp för en- samstående pensionär, s.k. basnivå. Basnivån skall avtrappas med 100 % av den inkomstgrundade ålderspensionen så länge denna inte överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet. Om den inkomstgrundade ålderspensionen är högre än 1,26 prisbasbelopp avräknas garantipen— sionsbeloppet ytterligare med 48 % av den del av den inkomstgrunda- de ålderspensionen som överstiger 1,26 prisbasbelopp. En pensionär med en inkomstgrundad ålderspension om ca 3 prisbasbelopp kommer inte att erhålla någon garantipension alls.
De nu redovisade bestämmelserna gäller alltså för personer som är födda år 1938 eller senare och som helt eller delvis kommer att berö- ras av det reformerade ålderspensionssystemet. När det gäller grund- skyddet för ålderspensionärer födda år 1937 eller tidigare har, som tidigare nämnts, lämnats i uppdrag åt en särskild utredare att föreslå
regler för övergång från folkpension till en övergångsvis garantipen- sion. I direktiven sägs att målsättningen alltjämt är att ingen pensionär skall få ett sämre nettoutfall ekonomiskt sett än före omläggningen. Vid konstruktionen skall vidare beaktas utformningen av garantipen— sionen för mellangenerationen i ålderspensionshänseende så att de två grundskyddssystemen inte kommer att ge väsentligt skilda förrnånsni- våer. Vidare bör beaktas bl.a. eventuella utredningsförslag till be- skattat grundskydd inom efterlevandepensioneringen.
Det är mot den nu redovisade bakgrunden som vi har övervägt hur en änkegarantipension skulle kunna utformas. Utgångspunkten bör, bl.a. med hänsyn till vad som uttalades i samband med införandet av de fr.o.m. år 1990 gällande övergångsreglema, vara att nettoutfallet för de änkor som vid ingången av år 2001 redan uppbär änkepension, och även för änkor som nybeviljas änkepension därefter, så långt möjligt skall vara detsamma som före omläggningen från folkpension. Redan i detta sammanhang bör emellertid påpekas att vi enligt vad som närmare kommer att redovisas i avsnitt 11.14 har funnit anled— ning att göra andra överväganden beträffande nybeviljande av änke- pension fr.o.m. år 2001 till kvinnor födda år 1945 eller senare.
En första tanke har varit att så långt möjligt använda samma kon- struktion för änkegarantipensionen som den som skall gälla för ga- rantipension i ålderspensioneringen. Detta skulle emellertid, beräknat på en genomsnittlig skattesats, leda till ett betydligt högre nettoutfall i lägre inkomstlägen än vad som blir fallet med nuvarande folkpen- sionsregler. Ett sådant förslag skulle innebära en väsentlig fördyring av efterlevandepensioneringen och skulle, för att kunna finansieras inom ramen för oförändrade kostnader, kräva nedskärningar på andra områden inom denna pensionering.
En konstruktion som innebär en höjning av nettopensionema i vissa inkomstlägen bör emellertid enligt vår uppfattning undvikas även av principiella skäl. Änkepension utbetalas i dag på grund av övergångs- regler och komrner under viss tid att kunna nybeviljas enligt sådana regler. Rätten till änkepension kommer emellertid slutligen att för- svinna och helt ersättas av reformerad efterlevandepension. Att mot denna bakgrund nu föreslå regler som innebär en förbättring av änke- pensionsförrnånema är enligt vår uppfattning principiellt olämpligt. Utgångspunkten vid en anpassning av reglerna bör i stället vara att i möjligaste mån åstadkorruna regler som leder till ett oförändrat net— toutfall för den enskilde jämfört med i dag.
Vi har således av såväl finansiella som principiella skäl ansett att det inte är lämpligt att föreslå en änkegarantipension som beräknas helt enligt reglerna för åldersgarantipension. I stället anser vi att man bör konstruera en särskild garantipension just för änkepensioneringen. Det kan visserligen ses som en nackdel att beräkningen av garantipen- sion kommer att skilja sig åt inom ramen för ålders - och efterlevan—
depensioneringama. Detta torde emellertid vara en konsekvens som får accepteras med hänsyn till att kompensationsnivån inom änkepen- sioneringen är betydligt lägre än inom ålderspensioneringen.
I det följande kommer vi att redovisa förslag till en särskilt utfor- mad garantipension inom änkepensioneringen. Detta vårt förslag kan eventuellt ses som en provisorisk lösning och kan senare få omprövas i samband med att ställning tas till hur den övergångsvisa garantipen- sionen i ålderspensioneringen skall utformas. Då får avgöras om än- kegarantipensionen och den övergångsvisa åldersgarantipensionen skall ges samma utformning eller om det är motiverat att ha skilda regler för garantipension inom de båda systemen. Vi är närmast be- nägna att anse att skälen för skilda regler överväger och att det alltså framöver finns anledning att ha en skillnad systemen emellan i detta hänseende.
Utgångspunkten för vårt förslag till änkegarantipension har varit att försöka finna en konstruktion som, med beräkningar utifrån en ge- nomsnittlig komrnunalskattesats, innebär att änkepensionens nettobe- lopp blir desamma som i dag i vart fall i låga inkomstlägen men som även i möjligaste mån i högre inkomstlägen ger ett nettoutfall som motsvarar dagens regler. Änkepension med en kompensationsgrad från ATP om 40 % är i dag densamma så länge den avlidne inte har högre genomsnittlig ATP-poäng än ca 2,5. När det gäller änkepension som utbetalas med 35 % (i de fall barnpension samtidigt utges) går motsvarande gräns mellan 2,5 och 3 ATP-poäng. Det förhållandet att änkepensionen under en viss inkomstnivå är densamma beror på att pensionstillskottet avräknas krona för krona mot tilläggspensionen.
Vi har mot den angivna bakgrunden stannat för en lösning som innebär en lägre basnivå för änkegarantipensionen än vad som kom- mer att gälla för garantipensionen inom ålderspensioneringen och en avräkning av basnivån med 100 % av inkomstgrundad pension upp till en nivå som motsvarar den nuvarande nivån för folkpension och pen— sionstillskott. Beräkningarna bör, på samma sätt som gäller för beräk— ningen av åldersgarantipension och av samma skäl som redovisats beträffande beräkningen av garantipension till omställningspension
(avsnitt 10.3.4), göras med utgångspunkt från det för året gällande prisbasbeloppet.
När det gäller nettoberäkningama av våra förslag har vi, till skill- nad från vad som ansetts påkallat inom ålderspensionssystemet, funnit det mest relevant att utgå från en genomsnittlig kommunalskattesats (31,66 %). Ett skäl härtill är att vi ansett att det inte bör vara en förut- sättning för vårt förslag att detta leder till en oförändrad nettopension för varje enskild person som uppbär änkepension. Mot den bakgrun- den anser vi att det är rimligast att lägga den genomsnittliga komrnu— nalskattesatsen till grund, vilket innebär att vissa personer kommer att få en högre änkepension än våra beräkningar visar medan andra
kommer att få en mindre sänkning. Det bör emellertid även påpekas att de personer som kommer att få rätt till garantipension är i för- värvsaktiv ålder och således i många fall kommer att ha en egen för— värvsinkomst utöver änkepensionen. Detta kan däremot inte förutsät- tas vara fallet beträffande personer som kommer att uppbära garanti- pension inom ålderspensionssystemet.
Mot bakgrund av de nu angivna förutsättningama föreslår vi föl- jande.
En änka efter en man som inte har tjänat in rätt till någon ATP skall vara berättigad till en beskattad änkegarantipension på en basnivå om 2,04 prisbasbelopp. Denna garanterade nivå avtrappas mot 100 % av den inkomsrelaterade änkepensionen (dvs. tilläggspensionen inklusive det av oss föreslagna tillägget på 90 % av prisbasbeloppet) så länge denna inte överstiger 1,49 prisbasbelopp. Om den inkomstrelaterade änkepensionen överstiger 1,49 prisbasbelopp avräknas basnivån med ytterligare 30 % av den del av den inkomstrelaterade änkepensionen som överstiger denna nivå.
Vi har i det föregående konstaterat att en förutsättning för att det tillägg vi föreslagit som kompensation för det första basbeloppets inkomster skall tillgodoräknas är att den avlidne haft inkomster som medfört att rätt till ATP har tjänats in. Med de förslag till beräkning av garantipension som tidigare diskuterats under arbetet med ålders- pensionsreformen har frågan om tröskeleffekter av det nu diskuterade tillägget berörts. Med den utformning av garantipensionen som före- slogs av Pensionsarbetsgruppen skulle en viss del av den inkomstre- laterade pensionen aldrig reducera garantinivån, vilket innebar att det skulle kunna få stor betydelse om den försäkrade hade 1 krona i ATP och därför tillgodoräknades kompensation för det första basbeloppets inkomster eller inte. Detta problem kommer emellertid inte att uppstå med vårt förslag till änkegarantipension. Eftersom avräkningen av basnivån i lägre inkomstlägen sker med 100 % av den inkomstrelate- rade pensionen saknar det i detta hänseende betydelse om kompensa— tion för det första basbeloppets inkomster tillgodoräknats eller inte. Den sammanlagda änkepensionen blir alltså densamma oavsett om den avlidne har tjänat in ingen eller endast mycket låg tilläggspension, eftersom änkan alltid skall vara berättigad till en sammanlagd änke- pension om 2,04 prisbasbelopp (se även tabell 11.1).
Genom vårt förslag blir nettoutfallet - beräknat efter en skattesats motsvarande den för riket genomsnittliga kommunalskattesatsen om 31,66 % - i princip detsamma som i dag i de inkomstlägen där av- trappningen av pensionstillskottet mot tilläggspensionen tidigare in- neburit att änkepensionen uppgått till 1,515 % av det minskade bas— beloppet. Utfallet blir även i högre inkomstlägen snarlikt det nettout- fall som dagens konstruktion innebär. I tabellerna 11.1-11.2 redovisas utfallet enligt de av oss föreslagna reglerna jämfört med i dag. Änke-
pensionen är i tabell 11.1 beräknad efter en kompensationsgrad om 40 % och i tabell 11.2 efter 35 %. Samtliga beräkningar är gjorda på grundval av den genomsnittliga kommunalskattesatsen 31.66 %.
I tabellerna har beräkningarna gjorts utifrån de regler om basbelopp och grundavdrag som gäller för år 1998. Änkepension i form av folk- pension och tilläggspension har således beräknats på grundval av det fastställda basbeloppet för år 1998 sedan detta minskats med 2 pro- centenheter. Basbeloppet kommer emellertid, som nämnts ovan, för år 1999 att minskas enbart med 1 procentenhet och kommer för år 2000 inte att minskas alls. Beräkningen av garantipension och tillägg för det första basbeloppets inkomster skall därför enligt våra förslag göras utifrån det för året gällande prisbasbeloppet. För att nettoutfallet en- ligt våra förslag skall kunna jämföras med nettoutfallet enligt dagens regler har vi emellertid i tabellerna 11.1 och 11.2 beräknat tillägget för det första basbeloppet inkomster enligt samma basbelopp som i dag ligger till grund för beräkningen av folkpension, dvs. det minska- de basbeloppet. Om änkepension från folk- och tilläggspensionering— en beräknade enligt nuvarande regler skulle jämföras med våra förslag beräknade enligt det fastställda icke reducerade prisbasbeloppet skulle detta inte ge en rättvisande bild av förslagets ekonomiska konsekven- ser.
Tabell 11.1 Änkepension utifrån en kompensationsnivå om 40 % av den avlidnes egenpension från ATP. Avräkning mot en basnivå om 2,04 pris- basbelopp med 100 % av inkomstgrundad pension (tilläggspension inkl. 90 o/o-tillägg) upp till 1,49 prisbasbelopp. Änkepension däröver reduce- rar basnivån med 30 % av den inkomstgrundade pensionen. Beräkning- arna är gjorda efter en skattesats om 31,66 %
___—___—
ATP-poäng Änkepension 90%x35574+ Inkl. garanti- enligt nuvarande ATP 40% pension regler brutto/netto
0 4 504/4 504 0/0 6 188/4 485 1 4 504/4 504 3 389/2 531 6 188/4 485 1,5 4 504/4 504 3 746/2 774 6 188/4 485 2 4 504/4 504 4 102/3 017 6 188/4 485 2,5 4 504/4 504 4 459/3 260 6 188/4 485 3 4 816/4 638 4 816/3 506 6 395/4 643 3,5 5 172/4 808 5 172/3 750 6 645/4 834 4 5 529/4 977 5 529/3 993 6 895/5 023 4,5 5 886/5 146 5 886/4 255 7 144/5 215 5 6 243/5 316 6 243/4 527 7 394/5 404 5,5 6 599/5 488 6 599/4 802 7 644/5 596 6 6 956/5 660 6 956/5 071 7 893/5 785 6,5 7 313/5 829 7 313/5 344 8 143/5 976
___—__—
Tabell 11.2 Änkepension utifrån en kompensationsnivå om 35 % av den avlidnes egenpension från ATP. Avräkning mot en basnivå om 2,04 pris- basbelopp med 100 % av inkomstgrundad pension (tilläggspension inkl. 90%-tillägg) upp till 1,49 prisbasbelopp. Änkepension därutöver reduce- rar basnivån med 30 % av den inkomstgrundade pensionen. Beräkning- arna är gjorda efter en skattesats om 31,66 %
ATP—poäng Änkepension en— 90%x35672+ Inkl. garantipen-
ligt nuvarande ATP 35% sion regler brutto/netto
0 4 504/4 504 0/0 6 188/4 485 l 4 504/4 504 3 300/2 470 6 188/4 485 1,5 4 504/4 504 3 612/2 682 6 188/4 485 2 4 504/4 504 3 924/2 897 6 188/4 485 2,5 4 504/4 504 4 236/3 109 6 188/4 485 3 4 548/4 508 4 548/3 323 6 208/4 503 3,5 4 860/4 656 4 860/3 535 6 426/4 666 4 5 172/4 808 5 172/3 750 6 645/4 834 4,5 5 485/4 953 5 485/3 961 6 863/5 003 5 5 797/5 105 5 797/4 189 7 082/5 168 5,5 6 109/5 253 6 109/4 425 7 300/5 334 6 6 421/5 402 6 421/4 663 7 519/5 500 6,5 6 733/5 553 6 733/4 904 7 737/5 668
Enligt nuvarande regler utges änkepension i form av folkpension och pensionstillskott först efter inkomstprövning i förhållande till änkans övriga inkomster, såsom förvärvsinkomster, kapitalinkomster, vissa andra pensionsinkomster, m.m. En särskild fråga är om en sådan in— komstprövning skall göras även av de förmåner som vi har föreslagit skall ersätta folkpension och pensionstillskott efter ikraftträdandet av reformerade änkepensionsregler. Våra överväganden i denna del re- dovisas i avsnitt 11.12.
Änkor som uppbär änkepension enligt övergångsbestämmelsema har enligt nuvarande regler, på samma sätt som efterlevande som upp- bär omställningspension eller särskild efterlevandepension, under vissa förutsättningar rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP). Rätten till bostadstillägg är beroende bl.a. av storleken på änkans årsinkomst. Bestämmelserna innebär alltså att änkor som endast har låg inkomst i form av t.ex. förvärvsinkomst eller tilläggspension i form av änkepension, utöver det grundskydd som reglerna om folk— pension och särskilt grundavdrag innebär, även har rätt till bostads— tillägg.
Vi har enligt vad vi närmare utvecklat i avsnitt 10.3.4 funnit att det inom ramen för en till det reformerade ålderspensionssystemet anpas- sad efterlevandepensionering inte bör vara möjligt att vid sidan av omställningspension eller särskild efterlevandepension uppbära även BTP. Ett av de skäl som utgjort grund för vårt ställningstagande i
denna fråga är att bostadstillägg och sådan efterlevandepension delvis syftar till samma sak, nämligen att bidra till täckandet av en för den efterlevande ökad merkostnad för boendet.
När det gäller bostadstillägg till änkor som uppbär änkepension enligt övergångsbestämmelsema bör emellertid beaktas att ett bortta- gande av denna rätt skulle kunna leda till en betydande sänkning av de förmåner som enligt nuvarande regler kan utgå på grund av dödsfallet. Med hänsyn till innehållet i gällande övergångsbestämmelser har vi vid våra överväganden om en anpassning av änkepensioneringen till det reformerade ålderspensionssystemet velat undvika förslag som leder till sådana sänkningar för framför allt den äldre kategori kvinnor som kan komma i fråga för änkepension. Härtill kommer att änkepen- sioneringen, till skillnad från den reformerade efterlevandepensione— ringen (dvs. omställningspension och särskild efterlevandepension), kommer att upphöra att finnas till en viss tid framöver och att den kommer att successivt minska i betydelse för framtiden.
Ytterligare ett förhållande som bör beaktas i detta sammanhang är att den nuvarande inkomstprövningen av änkepensionen från folkpen— sioneringen har en koppling till gällande regler om bostadstillägg. Regeringen har beträffande denna fråga lämnat i uppdrag till en sär— skild utredare att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m. (Dir 1997:150). Enligt direktiven skall utredarens förslag vara anpassat till bl.a. de reformerade reglerna för efterlevandepension. Utredaren skall därvid redovisa förslag till nya regler för inkomstprövning av änkepension, vilka anpassas till de förslag som vi kommer fram till.
Med hänsyn till det anförda anser vi att det för närvarande inte finns skäl att föreslå någon förändring beträffande möjligheten för änkor som uppbär änkepension att erhålla bostadstillägg. Någon för- ändring föreslås inte heller beträffande rätten till bostadstillägg för de kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare och som kommer att kun- na nybeviljas änkepension efter ikraftträdandet av våra förslag. När det gäller rätten till bostadstillägg för kvinnor som är födda år 1945 eller senare har vi emellertid funnit anledning att göra andra övervä— ganden (se härom i avsnitt 11.14).
Vi har inledningsvis nämnt att rätten till de förmåner som enligt våra förslag skall ersätta folkpensionen inom änkepensioneringen skall upphöra fr.o.m. 65 års ålder. Enligt nuvarande regler har änkan rätt till änkepension i form av folkpension så länge hon inte har fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära folkpension i form av ålders- pension. Utgångspunkten bör enligt vår uppfattning fortfarande vara att änkegarantipension och kompensation för det första basbeloppets inkomster inte skall utges efter det att änkan fyllt 65 år. Änkepensio- nen kornmer alltså efter denna tidpunkt, på samma sätt som enligt nuvarande regler, att bestå enbart av tilläggspension utan något 90 %-
tillägg. Tanken är att änkan i stället skall vara berättigad till grund- skydd inom ramen för sin egen ålderspension. Detta blir också fallet om änkan väljer att ta ut inkomstgrundad ålderspension vid samma tidpunkt, varvid hon kan komma att bli berättigad även till garantipen- sion enligt lagen om garantipension. Storleken på denna är beroende av hennes egen inkomstgrundade ålderspension och även av bl.a. hen- nes änkepension från tilläggspensioneringen.
En situation som kan uppstå är emellertid att änkan väljer att inte ansöka om ålderspension vid 65 års ålder. I sådant fall kommer inte heller garantipension att utbetalas. Detta bör emellertid inte innebära att änkan i den situationen har rätt till 90 %-tillägg och änkegaranti— pension även efter 65 års ålder. Enligt nuvarande regler utges folk- pension från änkepensioneringen endast till kvinnor som inte uppbär folkpension i form av ålderspension och inte har fyllt 65 år. Rätten till folkpension från änkepensioneringen upphör således vid 65 års ålder och detta gäller oavsett om änkan då väljer att ta ut ålderspension eller inte. Motsvarande bör gälla med de av oss lämnade förslagen.
Om änkan i stället väljer att ta ut inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder innebär detta inte att garantipension från ålderspen- sionssystemet betalas ut. Rätt till sådan pension uppkommer först fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 65 år. Enligt nuvarande regler hade den försäkrade varit berättigad till folkpension i form av ålderspension och inte längre till änkepension från folkpensionering- en. Med våra förslag har folkpension ersatts av ett tillägg för första basbeloppets inkomster samt en garantipension. Frågan är om dessa förmåner alltid skall utges till dess änkan har fyllt 65 år, dvs. även under tid före 65 års ålder i fall att änkan då uppbär inkomstgrundad ålderspension. Ur administrativ synvinkel vore en sådan lösning att föredra. Av betydelse i detta sammanhang är att både 90 %—tillägget och garantipensionen, enligt vad vi föreslår i avsnitt 11.12, kommer att inkomstprövas. Som inkomst räknas därvid bl.a. ålderspension som änkan uppbär. Ett uttag av ålderspension kommer således att leda till en sänkning av garantipensionen och tillägget. Ett annat förhållande som påverkar änkepensionens storlek vid uttag av ålderspension är den samordning som beträffande vissa ålderskategorier änkor skall ske mellan kvinnans egen ålderspension från ATP och hennes änke- pension från ATP (för kvinnor som är födda år 1930 eller därefter och som har beviljats efterlevandepension efter år 1989). Mot bakgrund av dessa förhållanden anser vi att det är rimligt att låta rätten till än- kegarantipension och tillägg för första basbeloppet inkomster kvarstå även sedan kvinnan har tagit ut inkomstgrundad ålderspension.
Reglerna om beräkning av änkegarantipension skulle emellertid kunna leda till att den minskning av änkepensionen från ATP som samordningen med kvinnans egen ålderspension från ATP kan ha inneburit kompenseras med ”extra” utfyllnad i form av änkegaranti-
pension (upp till basnivån). För att detta inte skall kunna inträffa bör beräkningen av änkegarantipension vid uttag av ålderspension före 65 års ålder alltid göras före den samordning mellan kvinnans egen ål- derspension från ATP och hennes änkepension från ATP som då skall ske.
När änkegarantipensionen har beräknats återstår såldes den in- komstprövning av 90 %-tillägget och änkegarantipensionen som skall ske enligt vad vi föreslår i avsnitt 11.12. Vi kommer i det avsnittet att peka på ett antal frågor som bör uppmärksammas vid utformningen av regler för hur denna inkomstprövning skall ske. Om kvinnan har gjort uttag av ålderspension före 65 års ålder, tillkommer ytterligare ett förhållande som bör uppmärksammas. Den ålderspension som då kommer att behandlas som inkomst vid inkomstprövningen av änke- garantipensionen och 90 %-tillägget kan redan till viss del ha påverkat kvinnans änkepension genom den samordning som i vissa fall skall ske mellan tilläggspension i form av änkepension och kvinnans in- komstgrundade pension från ålderspensioneringen. En fråga som då uppkommer är hur stor del av den inkomstgrundade ålderspensionen som i sådant fall bör påverka inkomstprövningen. I avsnitt 11.12 tar vi upp den frågan till vidare övervägande.
Vårt förslag innebär således att tillägget om 90 % av basbeloppet för det första basbeloppets inkomster samt änkegarantipensionen skall utges t.o.m. månaden före den då änkan fyller 65 år. Detta skall gälla oavsett om uttag av ålderspension har skett vid en tidigare tidpunkt eller om sådant uttag görs först vid ett senare tillfälle.
11.10. Utbetalning av änkegarantipension
Vårt förslag: Änkegarantipension skall betalas ut endast till en änka som är bosatt i Sverige. Garantipension skall i undantagsfall kunna betalas ut till en änka som bosatt sig utomlands om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att dra in pensionen.
Syftet med änkegarantipension är att den skall utgöra ett grundläg- gande skydd motsvarande det skydd som enligt nuvarande regler ges genom rätten till folkpensionens huvudförmån och pensionstillskott samt reglerna om särskilt grundavdrag. En förutsättning för att änke- garantipension skall utges är att den avlidne har haft någon anknyt— ning till Sverige. Rätten till garantipension skall därför, som kommer att utvecklas i avsnitt 11.11, vara beroende av den avlidnes försäk- ringstid för garantipension.
Vi föreslår att änkegarantipension, på samma sätt som garantipen— sion till omställningspension och särskild efterlevandepension, skall utbetalas enbart till en änka som är bosatt i Sverige. På grund av den exporträtt som följer av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämp- ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras farrriljemedlemmar flyttar inom gemenskapen och av kon- ventionsförpliktelser kommer emellertid garantipension att i stor ut— sträckning att få betalas ut även till personer som inte är bosatta i Sve- rige utan bor i annat EU/EES-land m.fl. länder.
Såsom utvecklats i avsnitt 1035 finns i dag en viss möjlighet att i särskilt ömmande fall kunna betala ut 40-delsberäknad folkpension i form av efterlevandepension även utanför EU/EES. Inom ålderspen- sioneringen har, med viss inskränkning, en motsvarande regel införts. En person som har börjat uppbära garantipension men som till följd av bosättning utomlands inte längre har rätt att få garantipension ut- betald till sig skall kunna få det, om det med hänsyn till omständig- heterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensionen. Vi har föreslagit att detsamma skall gälla beträffande garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension (jfr avsnitt 10.35).
En regel motsvarande den som föreslagits beträffande garantipen- sion till omställningspension bör gälla även för änkegarantipension. Vi föreslår alltså att en änka som uppbär änkegarantipension och som flyttar utomlands alltjämt skall ha rätt till änkegarantipension om det skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in pensionen.
Den nya dispensregeln bör tillämpas även beträffande änkor som har beviljats folkpension i form av änkepension före ikraftträdandet och som på grundval av den nuvarande dispensregeln uppbär sådan folkpension trots bosättning utomlands. Denna situation behandlas närmare i författningskommentaren till 1 kap. 6å lagen om efterle- vandepension.
11.11. Krav på försäkringstid för rätt till oavkortat grundskydd
Vårt förslag: För rätt till oavkortat 90 %-tillägg skall krävas att den avlidne kunnat tillgodoräknas 30 år med intjänade ATP-poäng. Rätt till oavkortad änkegarantipension föreligger om den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med försäkringstid för garantipension i Sverige. Vid bedömningen av hur många år med försäkringstid respektive år med intjänade ATP-poäng som skall tillgodoräknas den avlidne skall i förekommande fall beaktas även framtida bosättningstid respektive år med antagandepoäng.
Om den avlidne inte har 40 år med försäkringstid för garantipen- sion respektive 30 år med intjänade ATP-poäng skall änkegarantipen- sion respektive 90 %—tillägg utges med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka bosättningstid respektive pensionspoäng tillgodoräknats och talet 40 respektive 30.
En änka som har beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av nya regler skall alltid vara berättigad till så stor andel av 90 %-tillägget och änkegarantipensionen som hon skulle ha haft rätt till i form av folkpension om nuvarande regler i 5 kap. AFL alltjämt hade tillämpats.
För rätt till oavkortad folkpension krävs enligt nuvarande regler att den försäkrade kunnat tillgodoräkna sig 40 års bosättning i Sverige eller 30 år med intjänade ATP-poäng. I annat fall utges folkpensionen med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet bosätt- ningsår eller år med intjänade ATP-poäng och talet 40 respektive 30. När det gäller efterlevandepension - såväl den reformerade efterle- vandepensionen som änkepension enligt övergångsbestämmelsema — är det den avlidne som är den försäkrade och det är således dennes bosättningstid eller år med intjänade ATP-poäng som är avgörande för beräkningen. Som bosättningstid räknas under angivna förutsätt- ningar även tid fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha uppnått 64 års ålder i de fall dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder. På motsvarande sätt kan även under vissa förutsättningar antag— na ATP-poäng för tid efter dödsfallet läggas till grund för beräkningen (antagandepoängberäkning).
Enligt vad vi föreslagit i det föregående skall folkpensionen inom änkepensioneringen fr.o.m. år 2001 ersättas med ett tillägg till den inkomstrelaterade änkepensionen (tilläggspensionen) med 90 % av ett basbelopp och en änkegarantipension. När vi i det föregående har gjort olika överväganden kring utformningen av dessa förmåner och redovisat nettoutfallet i vissa situationer har vi utgått från att änkan varit berättigad till ett oavkortat grundskydd. Situationen har alltså antagits vara densamma som om änkepension enligt nuvarande regler hade utgetts från folkpensioneringen och den avlidne hade kunnat tillgodoräknas 40 bosättningsår i Sverige eller haft 30 år med intjäna- de ATP-poäng. Frågan är emellertid vad som skall krävas för rätt till oavkortat 90 %-tillägg och oavkortad änkegarantipension i ett anpas- sat änkepensionssystem.
Dagens regler bygger helt på principen att efterlevandepensionen är en från den avlidne härledd rätt. Den efterlevandes försäkringstid i form av bosättning eller förvärvsarbete saknar således betydelse. Denna utformning av reglerna tillkom efter överväganden av Utred— ningen om socialförsäkringen och EG som hade i uppdrag att anpassa rätten till folkpension till ett samhälle där rörligheten mellan olika
länder blivit allt vanligare. Enligt vår uppfattning saknas det skäl att i detta avseende ändra på den princip som ligger bakom de nuvarande reglerna. Även i ett anpassat efterlevandepensionssystem bör således den avlidnes försäkringstid vara avgörande för rätten till efterlevan- depension.
Nästa fråga är vilka krav som skall uppställas för rätt till oavkortat 90 %—tillägg och oavkortad garantipension. Skall enbart den avlidnes bosättningstid ligga till grund för beräkningen av rätt till dessa förmå- ner eller skall även tid då den avlidne tjänat in ATP-poäng beaktas? Det var överväganden som gjordes av den ovan närrmda Utredningen om socialförsäkringen och EG (SOU 1992:26) som ledde fram till att den nuvarande 30-delsregeln för rätt till folkpension tillkom som ett alternativ till kravet på 40 års bosättning i Sverige. Skälet till att 30- delsregeln infördes var att folkpensionens funktion att utgöra ersätt- ning för första basbeloppets inkomster alltmer skulle komma att ac- centueras när folkpension i framtiden inte på samma sätt som tidigare skulle utgöra det enda ekonomiska stödet utan i stället vara ett tillskott till ATP—pensionen. Det förhållandet att det är tillräckligt med 30 år med ATP-poäng för oavkortad ATP—pension men att det alltid skulle krävas 40 bosättningsår för rätt till oavkortad folkpension skulle där- för kunna ge upphov till otillfredsställande konsekvenser för personer som bott och arbetat i olika länder.
Vi har när det gäller rätten till grundskydd till den reformerade efterlevandepensioneringens omställningspension föreslagit ett krav på 40 års försäkringstid i Sverige för rätt till oavkortat grundskydd (se avsnitt 10.5). Såvitt gäller änkepensioneringen har vi emellertid över- vägt om det inte finns skäl att trots detta ha kvar en koppling till den avlidnes ATP-poäng. När det gäller det föreslagna 90 %-tillägget fö- refaller en koppling till antalet år med ATP—poäng naturlig eftersom detta tillägg avser att vara en kompensation för det första basbelop— pets inkomster och skall betraktas som en del av den inkomstrelatera— de änkepensionen. Änkegarantipensionen är däremot en utfyllnad till en viss garanterad nivå och saknar anknytning till den avlidnes eller den efterlevandes förvärvsverksamhet.
Den lösning som ter sig mest logisk och som bör prövas i första hand är att andelsberäkna 90 %—tillägget efter samma principer som den inkomstrelaterade änkepensionen i övrigt, dvs i 30-delar. Tilläg— get för det första basbeloppets inkomster är att betrakta som en del av tilläggspensionen och bör därför i detta avseende behandlas på samma sätt som denna. För rätt till oavkortad kompensation för första basbe— loppets inkomster skulle alltså krävas att den avlidne kan tillgodoräk— nas 30 år med intjänade ATP-poäng. Änkegarantipensionen skulle emellertid relateras endast till den avlidnes försäkringstid för garanti— pension i Sverige enligt samma regler som föreslagits för den refor- merade efterlevandepensionen. För rätt till oavkortad änkegarantipen-
sion skulle således krävas att den avlidne kunnat tillgodoräknas minst 40 år med försäkringstid i Sverige. Det bör i detta sammanhang påpe- kas att som försäkringstid för garantipension skall för tid före år 2001 räknas bosättningstid som avses i 5 kap. AFL i dess nuvarande lydel— se.
Här uppkommer emellertid frågan vad en lösning som innebär olika anknytningskrav för olika delar av grundskyddet skulle innebära för storleken på grundskyddet totalt sett jämfört med i dag. Om den av— lidne t.ex. har arbetat i Sverige så länge att han har uppfyllt kravet på 30 år med ATP-poäng men därefter bott utomlands så länge att han inte kunnat tillgodoräknas 40 år med försäkringstid i Sverige, skulle en 40-delsberäkning av änkegarantipensionen leda till ett sämre re- sultat än vad nuvarande regler innebär för rätten till folkpension och pensionstillskott. På samma sätt skulle en änka efter en avliden man som bott i Sverige i 40 år men som inte har tillgodoräknats 30 år med ATP-poäng (faktiska eller antagna) få en lägre andel av 90 %-tillägget än vad som skulle ha blivit fallet enligt nuvarande folkpensionsregler.
När det gäller änkor som kan komma att nybeviljas änkepension på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av våra förslag anser vi att de nu beskrivna konsekvenserna inte utgör något hinder mot den lösning som här har diskuterats. När det däremot gäller de änkor som vid ikraftträdandet av våra förslag redan uppbär änkepen- sion som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före denna tid- punkt är situationen en annan. I dessa fall anser vi oss inte kunna för— orda en lösning som medför att dessa personer efter ikraftträdandet av anpassade regler kan bli berättigade till en lägre änkepension på grund av att reglerna för 30- och 40-delsberäkning av de förmåner som er— sätter folkpensionen har ändrats. Ett annat skäl som talar emot en sådan lösning är att det ur administrativ synvinkel när det gäller be- räkningen av änkegarantipension skulle kräva ett inte obetydligt merarbete för att utreda hur många år med bosättningstid i Sverige som skulle kunna tillgodoräknas de änkor som i dag uppbär en 30— delsberäknad änkefolkpension.
Mot bakgrund av vad som nu redovisats föreslår vi att huvudregeln skall vara att tillägget för första basbeloppets inkomster utges i för- hållande till det antal år med ATP-poäng som kunnat tillgodoräknas den avlidne. Om den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 30 år med ATP-poäng skall tillägget utges med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet är för vilka pensionspoäng har tillgodo- räknats och talet 30. Änkegarantipension skall utges i förhållande till det antal år för vilka den avlidne kunnat tillgodoräknas försäkringstid för garantipension i Sverige. Om den avlidne inte kunnat tillgodoräk- nas 40 år med försäkringstid, skall garantipensionen utges med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet är för vilka försäk- ringstid har tillgodoräknats och talet 40.
Vi föreslår vidare att en änka som har beviljats änkepension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av våra förslag den 1 januari 2001 alltid skall vara berättigad till så stor andel av 90 %—tillägget respektive änkegarantipensionen som svarar mot den kvotdel med vilken folkpension i form av änkepension skulle ha utgetts enligt nu- varande regler i 5 kap. AFL.
Beräkningen av antalet är med ATP-poäng skall ske enligt de be- stämmelser om beräkning av ATP-poäng som överförts till 6 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Reglerna innebär bl.a. att hänsyn vid beräkningen under vissa förutsättningar skall tas även till ATP-poäng som den avlidne kunde antas ha tjänat in fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år han skulle ha fyllt 64 år. När det gäller be- räkningen av försäkringstid för garantipension skall denna ske enligt de regler som redovisats i avsnitt 10.5. Som framgår av nämnda av- snitt skiljer sig dessa regler endast i begränsad utsträckning från nuva— rande regler för tillgodoräknande av bosättningstid. Som påpekats ovan kommer detta emellertid inte att påverka beräkningen av försäk— ringstid för förfluten tid eftersom bosättningstid enligt nuvarande regler i 5 kap. AFL skall räknas som försäkringstid såvitt avser tid före år 2001.
I avsnitt 11.14 redovisar vi våra överväganden när det gäller frågan i vilken utsträckning som kvinnor födda år 1945 eller senare även efter år 2000 skall vara berättigade till förmåner som motsvarar den nuvarande änkepensionen i form av folkpension. I detta sammanhang redovisar vi också våra särskilda överväganden kring en överföring av den särskilda övergångsregel för beräkning av folkpensionens storlek som enligt nuvarande regler gäller för kvinnor i denna ålderskategori.
11.12. Inkomstprövning av grundskyddet
Vårt förslag: 90 %-tillägget och änkegarantipensionen skall in- komstprövas enligt motsvarande regler som nu gäller för inkomst— prövning av folkpension i form av änkepension. Den närmare utform— ningen av dessa regler får läggas fast senare.
I fråga om änkepensioner som nybeviljas efter ikraftträdandet av våra förslag skall inkomstprövning inte ske under de första sex måna- derna efter dödsfallet. Inkomstprövning skall inte heller ske under en tid av sammanlagt två år efter dödsfallet om änkan har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år och under inga förhållanden så länge änkan enligt samma förutsättningar har hemma- varande bam under åtta år.
När det gäller änkepensioner som har beviljats före ikraftträdandet av de anpassade reglerna skall inkomstprövning inte ske under de
första sex månaderna efter dödsfallet. Inkomstprövning skall inte heller ske så länge änkan har vårdnad om och stadigvarande samman- bor med barn under tolv år.
Sedan den 1 april 1997 sker inkomstprövning av folkpension inklusi- ve pensionstillskott inom änkepensioneringen. Utgångspunkten för inkomstprövningen är änkans årsinkomst beräknad enligt reglerna i 5, 5 a och 5 b åå lagen (l994z308) om bostadstillägg till pensionärer. Som sådan inkomst räknas inte folkpension och inte heller tilläggs- pension i den mån den reducerat pensionstillskott. Folkpensionen minskas med 30 % av inkomsten. Det kan emellertid hända att änkan är berättigad även till bostadstillägg. Även sådant tillägg minskas med hänsyn till änkans egna inkomster. Denna minskning skall då göras fullt ut före det att minskning av folkpensionen i form av änkepension kan komma i fråga och det är enbart änkans årsinkomst som överstiger den inkomst vid vilken bostadstillägg inte längre utges som verkar reducerande på änkepensionen.
Reglerna om inkomstprövning av änkepension kan enligt vår upp- fattning betraktas som ett led i en anpassning av änkepensioneringen till det förvärvsmönster som numera råder bland kvinnor. Regeringen har därvid uttalat att det kan ifrågasättas om det med ett för- värvsmönster där kvinnor som uppbär änkepension som regel för- värvsarbetar är rimligt med ett generellt grundskydd fram till ålders- pensioneringen. Eftersom det emellertid finns änkor som har låg in- komst och för vilka folkpensionen har stor betydelse bör, enligt vad regeringen uttalat, folkpension alltjämt betalas ut, men först efter en inkomstprövning (budgetproposition 1996/97:l volym 4).
Som vi har framhållit i våra allmänna överväganden (avsnitt 7.3.3) anser vi inte att det finns anledning att ifrågasätta det resonemang som ligger bakom inkomstprövningen av grundskyddet inom änkepensio- neringen. Vår uppfattning är således att den inkomstprövning som enligt nuvarande regler sker av änkepension i form av folkpension och pensionstillskott skall ges en motsvarighet även vid beräkning av än- kepension enligt de av oss föreslagna reglerna.
Enligt nuvarande regler görs inkomstprövning av folkpension och pensionstillskott inte under de första sex månaderna efter ett dödsfall och inte heller under tid då änkan har vårdnaden om och stadigvaran— de sammanbor med barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvaran- de vistades i makarnas hem. Dessa begränsningar tillkom för att åstadkomma en anpassning av bestämmelserna om inkomstprövning till det generella efterlevandeskyddet för vuxna. Enligt dessa regler utbetalas under vissa förutsättningar omställningspension under sex månader och vidare förlängd omställningspension så länge den efter- levande har vårdnad om barn under tolv år. I dessa fall sker inte någon inkomstprövning, varför det har ansetts vara rimligt att undantag från
inkomstprövningen görs även för kvinnor med änkepension i motsva- rande situationer.
Inkomstprövningsreglema bör även i ett anpassat system utformas så att kvinnor som uppbär änkepension behandlas på samma sätt som kvinnor som uppbär omställningspension och förlängd omställ- ningspension. Vi har i kapitel 10 föreslagit vissa förändringar beträf— fande hur länge inledande omställningspension och förlängd orrrställ- ningspension skall utges. Våra förslag innebär att inkomstgrundad omställningspension utges under en inledande tid om ett år efter döds- fallet samt att den efterlevande under de första sex månaderna av den- na tid har rätt till ett grundskydd. Vidare skall enligt våra förslag in— komstgrundad omställningspension utges under ytterligare ett år om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år. Under denna tid har den efterlevande rätt till ett grundskydd som utges fr.o.m. den tidpunkt då rätten till grundskydd under de första sex månaderna har upphört. Inkomstgrundad omställ- ningspension skall slutligen enligt våra förslag alltid utges så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Under hela denna tid skall finnas ett grundläggande skydd för den efterlevande.
Reglerna om inkomstprövning av änkepensionen i ett anpassat än- kepensionssystem bör enligt vår uppfattning följa de nu redovisade tids- och åldersgränserna inom det generella efterlevandeskyddet för vuxna. Detta innebär att inkomstprövning av änkepension enligt vår uppfattning inte bör ske under de första sex månaderna efter det att ett dödsfall inträffat. I det fall den efterlevande därefter inte kommer att ha rätt till förlängd omställningspension föreslås omställningspensio- nen under de följande sex månaderna vara helt inkomstrelaterad. För denna tid finns alltså för en efterlevande som uppbär omställ- ningspension inte någon motsvarighet till de förmåner som inom än- kepensioneringen kan bli föremål för inkomstprövning. Det bör mot denna bakgrund inte föreslås något generellt undantag från inkomst- prövning inom änkepensioneringen för längre tid än sex månader. Inkomstprövning bör däremot inte ske om änkan, för den händelse rätt inte hade förelegat till änkepension, skulle ha haft rätt till förlängd omställningspension, dvs. under sammanlagt två år efter dödsfallet om änkan har barn under 18 år och under inga förhållanden så länge änkan under de förutsättningar som angetts ovan har barn under 8 år.
Vad som sagts i det föregående gäller i de fall änkepension nybe- viljas efter ikraftträdandet av våra förslag. När det gäller änkor som uppbär änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraft- trädandet finns det anledning att göra delvis andra överväganden. De förändringar beträffande hur länge inledande och förlängd omställ- ningspension skall utges som ligger till grund för den ovan föreslagna
utformningen av inkomstprövningen av änkepensionen gäller inte beträffande efterlevande som har beviljats omställningspension på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. Inledande omställningspension skall i sådana fall även efter denna tidpunkt ut— ges under sex månader och förlängd omställningspension skall utges så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sam- manbor med barn under tolv år. Reglerna om inkomstprövning av änkepensioner bör även efter ikraftträdandet följa de tids- och ålders— gränser som gäller generellt för vuxna efterlevande som har beviljats efterlevandepension på grund av dödsfall som inträffat före denna tidpunkt. Inkomstprövning bör således för beståndet änkepensioner inte ske under de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller så länge änkan har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år.
Enligt nuvarande regler är det folkpensionen och pensionstillskottet som inkomstprövas. Avgörande för vilken del av änkepensionen som skall beröras av inkomstprövning i ett anpassat system bör enligt vår uppfattning vara att inkomstprövningen skall avse motsvarande del av änkepensionen som berörs enligt nuvarande system, dvs. folkpension och pensionstillskott. Dessa komponenter har utgjort grundskyddet i det nuvarande systemet men har också delvis utgjort en kompensation för det första basbeloppets inkomster. Med de av oss föreslagna reg- lerna kommer det s.k. 90 %-tillägget på samma sätt som folkpensio- nen att utgöra kompensation för det första basbeloppet inkomster och kommer således i vissa avseenden att betraktas som en del av den inkomstrelaterade änkepensionen. Detta innebär emellertid enligt vår uppfattning inte någon skillnad i förhållande till nuvarande regler och bör inte medföra att 90 %-tillägget skall undantas från inkomstpröv- ning. Enligt vår uppfattning bör således såväl 90 %-tillägget som än- kegarantipensionen omfattas av inkomstprövningen.
En särskild fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning tilläggspensionen skall beaktas vid fastställande av den årsinkomst som skall reducera grundskyddet i änkepensioneringen. I dag är det endast den tilläggspension som överstiger pensionstillskottsnivån som betraktas som änkans inkomst i detta avseende. Med den av oss före- slagna konstruktionen kommer tilläggspensionen alltid till en viss del att reducera änkegarantipensionen. Vårt förslag innebär, som nämnts ovan, att hela den inkomstrelaterade änkepensionen reducerar änkega- rantipensionen upp till 1,49 prisbasbelopp. Till skillnad från i dag påverkar även tilläggspension över denna nivå grundskyddet, men enbart med 30 %. Frågan är alltså till vilken del den inkomstgrundan- de pensionen skall betraktas som änkans årsinkomst vid en inkomst- prövning.
Ett annat förhållande som kommer att få betydelse för inkomst- prövningen är de nya beskattningsreglema som innebär att bruttobe-
loppen inom änkepensioneringen kommer att vara högre än i dag, även om nettobeloppen blir ungefär desamma. Eftersom inkomstpröv— ningen sker utifrån bruttonivån kommer det således att finnas ett be- loppsmässigt större grundskydd att reducera än vad som gäller enligt dagens regler. Frågan är om det mot denna bakgrund är möjligt att tillämpa de inkomstprövningsregler som nu gäller och ändå få mot— svarande nettoutfall.
Vårt förslag är således att tillägget för första basbeloppets inkoms- ter, det s.k. 90 %-tillägget, och änkegarantipensionen skall inkomst- prövas. Frågan om hur denna inkomstprövning skall ske har emeller- tid även samband med hur reglerna för inkomstprövning av bostads- tillägget till pensionärer kommer att utformas. Regeringen har den 18 december 1997 lämnat i uppdrag till en särskild utredare att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pen- sionärer m.m. (Dir 1997:150). Enligt direktiven skall utredarens för- slag vara anpassat till bl.a. de reformerade reglerna för efterlevande- pension. Utredaren skall därvid redovisa förslag till nya regler om inkomstprövning av änkepension, vilka anpassas till de förslag som vi kommer att lämna avseende ett nytt system för grundtrygghet inom ramen för en övergångsvis änkepension.
Vi har i detta avsnitt lämnat förslag om i vilken omfattning änke— pension bör inkomstprövas i ett anpassat system samt även pekat på några särskilda frågor som bör övervägas i samband med den tekniska utformningen av sådana regler. När det gäller denna tekniska utform- ning är vi emellertid beroende av de ställningstaganden som den nämnda Utredningen om inkomstprövningen av bostadstillägget kommer att redovisa. Utredningen skall redovisa sitt förslag senast den 1 mars 1999. Mot denna bakgrund anser vi oss inte ha möjlighet att inom tidsramen för vårt uppdrag ta ställning till den tekniska ut- formningen av regler för inkomstprövning av 90 %-tillägget och än- kegarantipensionen inom en anpassad änkepensionering. Detta får i stället göras inom ramen för bostadstilläggsutredningens arbete, sedan denna utredning fått del av våra förslag.
11.13. Änkepension till änkor som beviljats sådan pension före den 1 juli 1960
Vårt förslag: En änka som beviljats folkpension i form av änkepen- sion på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 skall efter år 2000 i stället uppbära garantipension till änkepension. Denna garantipension skall vara föremål för inkomstprövning mot änkans inkomster under samma förutsättningar och på samma sätt som skall gälla för övriga änkor.
Enligt övergångsbestämmelser till lagen (l960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering gäller särskilda regler för en änka som uppbär änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. En sådan änka har endast rätt till folkpension i form av änkepension. Denna pension är helt eller delvis inkomstprövad enligt särskilda bestämmelser som återfinns bl.a. i 16 & lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring. Dessa innebär bl.a. att änkepensionen är helt inkomstprövad om döds- fallet inträffat före den 1 juli 1958. Har dödsfallet inträffat under ti— den den 1 juli 1958 - den 30 juni 1959 är en tredjedel av pensionen fri från inkomstprövning, medan detta gäller två tredjedelar av änkepen— sionen om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959 - den 30 juni 1960. Inkomstprövningen sker enligt delvis andra regler än vad som gäller för annan folkpension i form av änkepension. Vidare på— verkas änkepension efter en man som avlidit före den 1 juli 1960 inte av att den efterlevande änkan samtidigt uppbär yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta.
I december 1997 fanns det endast 23 änkor som uppbar änkepen- sion beviljad före den 1 juli 1960. Enligt gjorda beräkningar kommer endast 2 av dessa änkor att kunna uppbära sådan änkepension efter ikraftträdandet av våra förslag är 2001, men då under endast en be- gränsad tidsperiod. Övriga änkor kommer att ha fyllt 65 år vid nämn- da tidpunkt och kommer därmed inte längre att vara berättigade till folkpension i form av änkepension. Mot bakgrund bl.a. härav anser vi att det nu finns skäl att föreslå att samma regler skall gälla för dessa änkor som vi föreslår skall gälla för övriga änkor. Det kan inte anses motiverat att endast beträffande den nu berörda kategorin änkor ha kvar regler om folkpension och särskilt grundavdrag. Vi anser därför att en änka som beviljats folkpension i form av änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 efter år 2000 i stället för sådan folkpension skall erhålla garantipension till änkepension. Vidare anser vi att denna änkegarantipension, på motsvarande sätt som föreslås gälla för övriga efterlevandeförmåner och som även skall gälla för ålderspension framöver, bör vara föremål för beskattning utan möjlighet till särskilt grundavdrag. Vid sådana förhållanden. finns det enligt vår mening inte någon anledning att bibehålla de nuvarande särskilda reglerna om inkomstprövning som gäller för denna grupp änkor. Änkegarantipensionen till dessa änkor bör därför bli föremål för inkomstprövning under samma förutsättningar och på samma sätt som skall gälla för övriga änkor. Den tekniska utformningen av såda— na regler får utarbetas av Utredningen om inkomstprövning av bo- stadstillägg (se avsnitt 11.12). En sådan ordning som den nu föreslag- na innebär att även reglerna om samordning mellan yrkesskadeliv- ränta i form av efterlevandelivränta och änkepension kommer att till—
lämpas på sådan änkepension som beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960.
Vi föreslår således att en änka som uppbär folkpension i form av änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 i stället för folkpension skall erhålla änkegarantipension på samma sätt som har föreslagits skall gälla för övriga änkor. Denna garantipension skall inkomstprövas under samma förutsättningar och på samma sätt som övrig änkegarantipension.
11.14. Änkepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare
1 l.14.1 Inledning
Som vi inledningsvis redovisat tillskapades änkepensioneringen under mitten av 1940-talet då samhällsförhållandena var sådana att gifta kvinnor i huvudsak ägnade sig åt arbete i hemmet och svarade för omsorgen om familjens barn efter det att de ingått äktenskap. Änke- pensioneringen sågs då som en förmån som skulle garantera dessa kvinnor en viss grundtrygghet för det fall maken gick bort. Redan under det reformarbete på efterlevandepensioneringens område som bedrevs på 1980-talet konstaterades att utvecklingen inom samhället såvitt avser förvärvsförhållanden m.m. hade lett därhän att kvinnor på ett helt annat sätt än tidigare börjat förvärvsarbeta och fortsatt med detta även efter det att de ingått äktenskap. I många äktenskap är det en förutsättning att båda makarna har en inkomst för att klara de kost— nader som familjen har att svara för. Även den barnomsorg som i dag tillhandahålls barnfamiljer kommunalt eller privat skapar förutsätt- ningar för kvinnor att fortsätta förvärvsarbeta även efter ett bamafö— dande.
Till följd av bl.a. dessa ändrade förhållanden avskaffades änkepen— sioneringen i samband med ikraftträdandet av de nya könsjämlika efterlevandepensionsreglema år 1990. På grund av de omfattande övergångsbestämmelsema har och kommer emellertid änkepension att kunna nybeviljas under en lång tid framöver. Sådan nybeviljad änke- pension är förenad med bestämmelser som i vissa fall ger ett mindre förmånligt utfall än vad som är fallet enligt de bestämmelser som gällde före änkepensioneringens avskaffande år 1990 och som över- gångsvis alltjämt gäller i stor utsträckning. Detta gäller framför allt för kvinnor födda år 1945 eller därefter.
I förarbetena uttalades att det beträffande denna kategori kvinnor inte finns samma skyddsbehov som för äldre kvinnor. I första hand skall därför dessa kvinnor beviljas omställningspension enligt de re-
formerade reglerna. Om emellertid änkepensionen överstiger den pen- sion som kvinnan kan få enligt de reformerade reglerna utges denna mellanskillnad från änkepensioneringen, under förutsättning att för- hållandena i övrigt är sådana att rätt till änkepension föreligger (dvs. under förutsättning att kvinnan vid utgången av år 1989 var gift med den avlidne mannen eller, beträffande änkepension från folkpensione- ringen, därmed likställd samt att hon vid nämnda tidpunkt antingen fyllt 36 år och då varit gift med mannen i minst fem år eller då hade den rättsliga vårdnaden om och stadigvarande bodde tillsammans med barn under 16 år. Den änkepension som således enligt övergångsbe- stämmelsema kan utges skall betraktas som en "intjänad" rätt till den ATP som tillgodoräknats den sedermera avlidne mannen fram t.o.m. år 1989, dvs. fram till den tidpunkt då de nya reglerna trädde i kraft. Eftersom folkpensionsdelen syftar - utöver att utgöra ett grundskydd för den som saknar rätt till ATP - även till att ge ersättning för det första basbeloppets inkomster till personer med ATP, var uppfattning— en att motsvarande skydd borde föreligga även från folkpensionering- ens änkepension. Av denna anledning infördes samma beräkningsför- utsättningar även för inkomster från den första intjänade kronan, dvs. begränsningen till mannens intjänade ATP- rätt fram till ikraftträdan- det fick genomslag på änkepension från folkpensioneringen. Även pensionstillskottet utbetalas efter samma beräkningsmodell. Detta innebär att folkpension, både som huvudförmån och i form av pen- sionstillskott utges med samma andel av oavkortad pension som tilläggspensionen (dvs. i regel i vissa 30-delar av en icke avkortad pension). Om den avlidne mannen således inte fram t.o.m. år 1989 har sammanlagt 30 år med intjänade ATP-poäng reduceras såväl folk- som tilläggspensioneringen. Någon möjlighet att ta hänsyn till anta- gandepoäng i de fall mannen avlider i förvärvsaktiv ålder finns inte enligt dessa övergångsbestämmelser.
När kvinnan fyller 65 år (eller dessförinnan börjat uppbära ålders- pension) skall endast änkepension från tilläggspensioneringen beräk- nad enligt ovan utbetalas i de fall denna överstiger kvinnans egen inkomstrelaterade ålderspension, dvs. hennes ålderspension från tilläggspensioneringen. Vi har i detta sammanhang konstaterat att änkepension i dessa fall kommer att utbetalas endast i ett fåtal fall, nämligen där mannen redan år 1989 hade tjänat in upp mot 30 år med höga ATP-poäng och då kvinnan inte har några eller endast låga egna ATP—poäng.
De övergångsbestämmelser som redovisats ovan gäller endast kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljats (eller kommer att beviljas) änkepension efter år 1989. För änkor i motsvarande ålders— kategorier som beviljats änkepension före den 1 januari 1990 gäller alltjämt de regler som tillämpades före ikraftträdandet av de reforme— rade reglema för efterlevandepension. Således beräknas dessa kvin-
nors änkepension på grundval av såväl faktiskt intjänade som antagna ATP-poäng. Inte heller änkepensionen från folkpensioneringen berörs av den förändring som gäller för dem som beviljats änkepension efter år 1989. För dessa änkor sker inte heller någon samordning mellan änkepensionen från tilläggspensioneringen och kvinnans egen inkom- strelaterade ålderspension efter det att kvinnan fyllt 65 år (eller dess- förinnan börjat uppbära ålderspension).
Närmare tio år har förflutit sedan änkepensioneringens avskaffan— de. Alltjämt är det så, att kvinnor på ett helt annat sätt än när änkepen— sioneringen infördes förvärvsarbetar utanför hemmet och således har egna inkomster och därmed tjänar in egen ålderspensionsrätt. Vi har därför frågat oss om det finns anledning att, beträffande kvinnor födda år 1945 eller senare, ha kvar möjligheten till erhållande av änkepen— sion eller om det inte lämpligen bör övervägas en förändring av de regler som för närvarande gäller. Man bör i detta sammanhang hålla i minnet att dessa kvinnor, på samma sätt som efterlevande män, under alla förhållanden är berättigade till omställningspension och särskild efterlevandepension oavsett om någon rätt till änkepension föreligger eller inte.
11.14.2. Överväganden av olika möjligheter till en förändring av änkepensioneringen för kvinnor födda år 1945 eller senare
Vi har under utredningsarbetet diskuterat olika förslag till hur regler- na för rätt till änkepension för kvinnor födda år 1945 eller senare skulle kunna förändras i ett anpassat system för efterlevandepensione- ringen. Bl.a. följande förslag har därvid övervägts.
]. Helt avskajfa möjligheten till nybeviljande av änkepension till kvinnor födda år 1945 eller senare efter ikraftträdandet år 2001
Ett alternativ skulle kunna vara att helt avskaffa möjligheten till nybe- viljande av änkepension till kvinnor födda år 1945 eller senare efter ikraftträdandet av nya regler är 2001. De som blev änkor efter år 2000 skulle således, på samma sätt som gäller för änklingar, bli berättigade till inledande omställningspension, förlängd sådan och eventuellt särskild efterlevandepension om förutsättningama härför är för han— den.
2. Låta möjligheten till nybeviljande av änkepension kvarstå under en begränsad övergångstid efter år 2001
Möjligheten till nybeviljande av änkepension skulle för kvinnor födda år 1945 eller senare och som uppfyllde förutsättningama för rätt till
änkepension vid utgången av år 1989 kvarstå under en begränsad övergångstid efter år 2001, förslagsvis i tio år t.o.m. år 2010. Vid denna tidpunkt skulle de äldsta kvinnorna i denna åldersgrupp vara 65 år fyllda och således ha börjat uppbära (eller kunnat börja uppbära) egen ålderspension. Efter år 2010 skulle de kvinnor som ännu inte fyllt 65 år beviljas omställningspension eller särskild efterlevande- pension i de fall förutsättningar härför föreligger på samma sätt som för änklingar och andra änkor som inte uppfyllt förutsättningama för rätt till änkepension år 1989.
3. Avskajfa möjligheten till uppbärande av änkepension fån tilläggs- pensioneringen efter det att kvinnan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension
I dag är kvinnor, som är födda år 1945 eller senare och som beviljats änkepension efter år 1989, berättigade till änkepension från tilläggs- pensioneringen även efter det att de fyllt 65 år i de fall änkepensionen överstiger änkans egen inkomstgrundade ålderspension enligt en spe- ciell sarnordningsregel i övergångsbestämmelsema. För kvinnor som beviljats änkepension före år 1990 finns dock inte någon motsvarande sarnordningsregel. Någon garantiregel motsvarande den som finns för kvinnor födda något av åren 1930—1944 (och som beviljats änkepen— sion efter år 1989) finns inte beträffande denna ålderskategori. Efter— som änkepensionen beräknas endast på marinens intjänade ATP- poäng t.o.m. år 1989 innebär detta i de allra flesta fall att någon änke- pension inte utges efter det att kvinnan fyllt 65 år efter tillämpning av samordningsregeln. Denna effekt av samordningsregeln torde dess- utom tillta ju yngre kvinnan är, eftersom man då i flertalet fall kan utgå från att även mannen var förhållandevis ung och därmed hade en t.o.m. år 1989 lägre intjänad ATP-pension jämfört med en äldre per- son. I detta sammanhang bör man även beakta att änkepensionen utgör 40 % av mannens ålderspension eller beräknade ålderspension från tilläggspensioneringen. Det är således denna till mer än hälften redu- cerade ålderspension från tilläggspensioneringen som i sig skall jäm- föras med kvinnans egen intjänade inkomstgrundade ålderspension utan motsvarande reducering. Detta innebär att kvinnan kan ha relativt låg egen ålderspension men ändå få en i förhållande till änkepen- sionen högre ålderspension från tilläggspensioneringen eller det re- formerade systemet för ålderspensioneringen. Redan i de fall kvinnan har en oavkortad tilläggspension i form av ålderspension beräknad på 2,6 ATP—poäng eller fler samordnas även en änkepension beräknad på högsta möjliga ATP-poäng bort. I realiteten skulle därför ett bortta- gande av möjligheten att uppbära änkepension efter fyllda 65 år inte få någon betydelse mer än i ett mycket begränsat antal fall. I detta sammanhang bör beaktas att en kvinna, som endast har låg egen ATP-
pension eller låg pensionsrätt i det nya ålderspensionssystemet, kom- mer att bli tillgodosedd från grundskyddssynpunkt genom den garan- tipension som skall gälla inom det reformerade ålderspensionssyste- met. Åldersgarantipensionens konstruktion innebär även att denna reduceras i viss omfattning i de fall kvinnan dessutom uppbär änke— pension. En sålunda kvarvarande rätt till änkepension efter det att kvinnan fyllt 65 år kommer således även av denna anledning att få mindre betydelse för dessa kvinnor.
Av det ovan anförda framgår att ett borttagande av möjligheten att uppbära änkepension efter fyllda 65 år inte skulle få någon reell bety- delse för de nu avsedda kvinnor som erhållit änkepension efter år 1989 mer än i ett begränsat antal fall. Bakgrunden till detta är de reg- ler som gäller för beräkning av änkepensionens storlek i dessa fall, samordningsregeln men även konstruktionen av den garantipension som skall finnas inom ålderspensionssystemet.
En särskild fråga är om ett borttagande av möjligheten att uppbära änkepension efter det att kvinnan fyllt 65 år skulle kunna avse endast dem som kommer att beviljas änkepension efter år 2000 eller om även änkepension beviljad under 1990—talet till den här kategorin kvinnor skulle omfattas av förändringen.
I detta sanrrnanhang inställer sig även frågan vad man skall göra med de kvinnor som beviljats änkepension före år 1990. I dessa fall sker inte någon samordning mellan änkepensionen och kvinnans egen ålderspension utan inkomstrelaterad änkepension, baserad på man- nens ATP—poäng (såväl faktiskt intjänade som antagna i de fall man— nen avled i förvärvsaktiv ålder), utges ograverad även efter det att kvinnan fyllt 65 år.
4. Låta möjligheten till nybeviljande kvarstå men ha en mindre för- månlig beräkningsmetod för dessa änkepensioner
Vi har föreslagit en beräkningsmodell som går ut på att änkepensio- nema även fortsättningsvis skall beräknas på grundval av mannens faktiska eller tänkta egenpension beräknad på grundval av intjänade ATP-poäng och detta oavsett om änkepensionen beviljats före år 2001 eller om den beviljas detta år eller senare. Därtill skall som kompen- sation för första basbeloppets inkomster kopplas ett tillägg om 90 % av ett basbelopp. Detta tillägg skall utges endast fram till dess änkan fyller 65 år. För att inte änkor till män med inga eller endast låga ATP-poäng skall bli helt utan änkepension eller endast erhålla en låg sådan pension har vi på motsvarande sätt som inom det reformerade ålderspensionssystemet konstruerat en garantipension (änkegaranti- pension), som i sig skall ge kompensation för ett borttagande av folk- pensionen inklusive pensionstillskottet och det särskilda grundavdrag som i dag gäller för bl.a. änkor som beviljats änkepension. Även den-
na änkegarantipension skall kunna utges endast till dess kvinnan fyller 65 år.
Som ovan redogjorts för var ett av syftena med utformningen av övergångsreglema för kvinnor födda år 1945 eller senare att tillse att änkor i dessa åldersgrupper blev berättigade till den rätt som mannen ”tjänat in” i form av ATP-poäng t.o.m. år 1989. Även folkpensions- delen, som rent faktiskt sågs som en kompensation för det första bas- beloppets inkomster, kom av denna anledning att beräknas på motsva— rande sätt som ATP-delen, dvs. utifrån en 150—delsberäkning med hän- syn till mannens antal år med intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989.
Ett alternativ är att även efter år 2000 låta möjligheten till nybevil- jande av änkepension finnas kvar men att, utöver den 30- delsberäkning som skall göras av denna förmån med hänsyn till man- nens antal intjänade år med ATP t.o.m. år 1989, ha en annorlunda beräkning av änkepensionens storlek före det att kvinnan fyllt 65 år. Änkepensionen skulle i dessa fall kunna bestå av dels mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng samt även det tillägg om 90 % av bas- beloppet som motsvarar kompensation för första basbeloppets in— komster. En reducering skulle sedan ske av det sammanlagda beloppet i de fall mannen t.o.m. år 1989 tjänat in färre ATP-år än 30. Dessa kvinnor skulle däremot inte vara berättigade till någon änkegaranti— pension.
Med en sådan konstruktion skulle man på relativt goda grunder kunna hävda att det endast i ett fåtal fall kommer att utbetalas någon änkepension under den första tiden närmast efter dödsfallet, eftersom en tillämpning av det reformerade efterlevandepensionssystemet i de allra flesta fall ger ett förmånligare utfall än denna änkepensionsmo- dell. Däremot kommer änkepension, som till skillnad från omställ— ningspensionen är tidsobegränsad, att kunna utges efter det att perio— den med omställningspension har gått till ända.
En sådan lösning skulle vidare stämma väl överens med dels de uttalanden som gjorts i förarbetena till de tillskapade övergångsbe— stämmelsema, dels med våra direktiv. Enligt dessa anges som en ut- gångspunkt för utredningen att ett system bör skapas som beträffande kvinnor födda före år 1945 ger i stort sett samma utfall som med nu- varande änkepensionskonstruktion. Däremot lämnas det i direktiven i viss mån öppet för förändringar beträffande yngre kvinnor. I detta sammanhang bör även påpekas den striktare hållning som överlag finns beträffande ett generellt utbetalande av grundskydd. Den in- komstprövning som för närvarande sker av änkepension från folkpen- sioneringen är bl.a. ett utslag av denna ändrade syn på grundskyddets funktion och syfte. En änkepension utan änkegarantipension medför emellertid inte att dessa kvinnor blir utan grundskydd från efterlevan- depensioneringen. De har naturligtvis fortfarande rätt till grundskydd
till omställningspensionen (eller den särskilda efterlevandepensionen) efter de förutsättningar som uppställs inom dessa sy stem.
En fråga i detta samanhang är om en sådan mindre förmånlig beräkningsmetod skulle kunna tillämpas på redan utgående änkepen— sioner. Dessa änkepensioner skall omräknas, såvitt avser folkpen- sionsdelen, i samband med ikraftträdandet år 2001. Denna del kom— mer enligt vad som föreslagits i avsnitt 11.9 att ersättas av ett tillägg om 90 % av ett prisbasbelopp motsvarande kompensation för första basbeloppets inkomster. För kvinnor som är födda år 1945 eller sena- re och som beviljats änkepension under 1990-talet skall detta tillägg göras i relevanta 30—delar med hänsyn till det antal år t.o.m. år 1989 som mannen tillgodoräknats ATP-poäng. Därtill skall enligt förslaget i förekommande fall en särskild änkegarantipension utges som en kompensation för dagens folkpension inklusive pensionstillskott och SGA (se avsnitt 11.9). Vid denna omräkning skulle man således även för beståndet änkor kunna tänka sig att ersätta dagens folkpensionsdel med endast ett tillägg om 90 % av ett basbelopp, dock i relevanta 30- delar med beaktande av mannens intjänade antal ATP-år t.o.m. år 1989.
I detta avseende bör man emellertid beakta att det finns kvinnor i denna ålderskategori som beviljats änkepension före år 1990 och som således i dag har sin änkepension beräknad på samma sätt som äldre kvinnor, dvs. utan den begränsning som införts i övergångsbestäm— melserna för dessa kvinnor. Försämringen för dessa kvinnor skulle med en modell sådan som den ovan presenterade sannolikt bli mer kännbar än för de änkor som beviljats änkepension under 1990-talet.
11.143 Förändring av änkepensionen för kvinnor födda år 1945 eller senare
Vårt förslag: Änkepension som beviljas på grund av dödsfall efter år 2000 till kvinnor som är födda år 1945 eller senare skall beräknas på mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng samt ett därtill kopplat tillägg om maximalt 90 % av prisbasbeloppet. Såväl ATP-delen som 90 %-tillägget skall 30-delsberäknas med hänsyn till mannens antal år med ATP-poäng t.o.m. år 1989. I dessa fall skall någon änkegaranti- pension inte utbetalas. Dessa kvinnor skall inte heller vara berättigade till bostadstillägg.
Kvinnor födda år 1945 eller senare som beviljats änkepension på grund av dödsfall under något av åren 1990-2000 skall få tilläggspen— sion i form av änkepension, änkegarantipension och 90 %-tillägg. Pensionen 30-delsberäknas med hänsyn till mannens antal år med intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989.
Kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som beviljats änke- pension före år 1990 skall få tilläggspension i form av änkepension,
änkegarantipension och 90 %—tillägg enligt samma regler som andra änkor som beviljats pension före år 1990.
Som har framgått av avsnitt 11.5 och 11.14.1 har vi mot bakgrund av nuvarande samhällsförhållanden, bl.a. kvinnors alltmer ökande delak— tighet på arbetsmarknaden, ifrågasatt lämpligheten av att även fort- sättningsvis ha kvar ett system som under relativt lång tid framöver ger möjlighet till utbetalning samt till och med till nybeviljande av änkepension. I detta sammanhang har vi ansett att det övervägande antalet kvinnor på ett helt annat sätt än när änkepensioneringen till— skapades svarar för eller i vart fall i väsentlig mån bidrar till sin egen försörjning även efter det att de ingått äktenskap. Detta måste i syn— nerhet gälla de kvinnor som är födda år 1945 eller därefter. Även av administrativa och lagtekniska skäl finns det enligt vårt förmenande klara fördelar med att avskaffa eller i vart fall förändra det i dag komplicerade regelverket på änkepensioneringens område. Vi har även kunnat konstatera att de jämställdhetssträvanden som finns inte bara i Sverige utan även internationellt talar mot ett bevarande av änkepensioneringen i dess nuvarande skick.
Emellertid har vi ansett oss förhindrade att föreslå alltför vittgåen— de förändringar av änkepensioneringen och dess övergångsbestäm— melser, med hänsyn till att dessa tillkommit under en bred politisk enighet i frågan. Av detta skäl, samt även med beaktande av direkti- vens utformning i denna del, anser vi att det i nuläget inte är möjligt att föreslå ett avskaffande av möjligheten till erhållande av änkepen— sion ens till kvinnor födda år 1945 eller senare.
Däremot anser vi att det finns skäl att överväga vissa särregler be- träffande dessa kvinnors rätt till änkepension innan de fyllt 65 år. Som vi redovisat ovan i avsnitt 11.9 föreslår vi att dagens folkpensionsdel skall ersättas av ett tillägg om 90 % av ett basbelopp jämte i före- kommande fall en änkegarantipension. I detta avseende finns det an— ledning att överväga om även kvinnor födda år 1945 eller senare efter år 2000 skall vara berättigade till både 90 %-tillägg och i förekom— mande fall en änkegarantipension eller om dessa endast skall erhålla 90 %-ti11ägget.
I detta sammanhang vill vi återigen poängtera att kvinnor som är födda år 1945 eller tidigare och som beviljats änkepension före år 1990 i dag har sin änkepension helt beräknad enligt äldre bestämmel— ser på området, dvs. med rätt till antagandepoängberäkning i de fall mannen avled i förvärvsaktiv ålder och vid dödsfallet uppfyllde förut— sättningama för sådan beräkning. Detsamma gäller för änkepension från folkpensioneringen. En beräkningsmodell med endast ett tillägg om 90 % av ett prisbasbelopp som kompensation för det första bas-
beloppets inkomster utan någon änkegarantipension skulle för dessa änkor i vissa fall kunna komma att innebära en icke försumbar för- sämring av den utgående änkepensionen över ett årsskifte. Detta är enligt vårt förmenande inte tillfredsställande. Vi anser därför beträf- fande denna kategori änkor att det inte är lämpligt att föreslå någon begränsning över huvud taget beträffande deras rätt att fortsättnings- vis uppbära änkepension i förhållande till nuvarande regler. Dessa skall således i stället för folkpension inklusive pensionstillskott efter ikraftträdandet av våra förslag uppbära både ett 90 %—till'a'gg och än- kegarantipension samt en tilläggspension i form av änkepension som är beräknad på samma sätt som enligt nuvarande regler. De följande resonemangen avser således inte denna kategori änkor.
Enligt den överenskommelse som träffades i samband med det förra reformarbetet på området ansågs det viktigt att även för framtiden tillförsäkra kvinnor som är födda år 1945 eller därefter och som skulle komma att beviljas änkepension efter år 1989 en rätt till mannens ”intjänade” pension t.o.m. år 1989 såvitt avser den ATP-grundande pensionen men även på motsvarande beräkningsgrunder för det första basbeloppets inkomster (se avsnitt 11.141). Den överenskommelse som träffades i samband med 1988 års reform beträffande bl.a. änke- pensioneringens fortlevnad hade egentligen till syfte att tillvarata dessa kvinnors rätt till viss andel av den rätt som mannen ”tjänat in” i form av ATP—poäng t.o.m. år 1989. Av denna anledning kom även änkepensionen från folkpensioneringen, motsvarande kompensation för mannens inkomster upp till ett basbelopp, att behandlas på samma sätt som tilläggspensionen. Att änkepensionen till dessa kvinnor se- dermera även kom att omfatta folkpension i form av pensionstillskott, rätt till särskilt grundavdrag till pensionärer samt också bostadstillägg till pensionärer kan emellertid knappast ha varit åsyftat och ligger i vart fall inte i linje med de motiv som gavs för förslagen. Detta talar, enligt vår uppfattning, närmast för att änkepensionen till dessa kvin— nor utöver den ATP-beräknade änkepensionen endast borde bestå av ett 90 %—tillägg motsvarande kompensation för det första basbelop- pets inkomster (dock i relevanta 30-delar med hänsyn till den avlidne mannens antal år med intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989). Den än- kegarantipension som vi föreslagit avser i första hand att ersätta nuva- rande regler om pensionstillskott och särskilt grundavdrag. Det före- faller därför vara i överensstämmelse med de syften som legat bakom övergångsbestämmelsema vid 1988 års reform att kvinnor födda år 1945 eller senare, utöver änkepension beräknad på mannens ATP- poäng t.o.m. år 1989, endast erhåller ett - inkomstprövat - 90 %— tillägg under de förutsättningar som föreslagits för rätt till sådant till- lägg men däremot inte någon änkegarantipension En sådan lösning har även administrativa fördelar.
För änkor som beviljats änkepension med stöd av övergångsbe- stämmelsema under 1990-talet gäller att dessa fått en på ett ofördel- aktigare underlag beräknad änkepension jämfört med dem som bevil- jats änkepension före år 1990. Ett införande för dessa änkor av en beräkningsmodell som innebär att de endast erhåller ett 90 %—tillägg som kompensation för det första basbeloppets inkomster utan någon rätt till änkegarantipension skulle därför inte behöva innebära samma reduktion som för dem som beviljats änkepension före år 1990. Emellertid kan det anses olämpligt att vidta en sådan förändring för en grupp som redan beviljats och löpande uppbär änkepension. En sådan förändring skulle också kunna innebära en märkbar sänkning av net- topensionen. Det är vidare mindre lämpligt administrativt och lagtek— niskt sett att göra skillnad på olika grupper pensionsberättigade som redan beviljats änkepension före ikraftträdandet. Vi föreslår därför att även änkor som beviljats änkepension efter år 1989, på samma sätt som vi föreslår skall gälla för änkor som beviljats änkepension före år 1990, skall komma i åtnjutande av änkegarantipension med den ut— formning som redovisats i avsnitt 11.9.
Däremot bör änkegarantipension, av de skäl som angetts ovan, inte utges till kvinnor födda år 1945 eller senare i de fall dessa beviljas änkepension efter ikraftträdandet av de av oss föreslagna reglerna, dvs. efter år 2000. Vi föreslår således att änkepension som nybeviljas efter år 2000 till kvinnor som är födda år 1945 eller senare skall be— räknas endast på grundval av den avlidne mannens ATP-poäng intjä— nade t.o.m. år 1989. Till denna pension skall läggas ett tillägg om 90 % av ett basbelopp som kompensation för det första basbeloppets inkomster. På samma sätt som i dag bör gälla att detta tillägg skall utges med motsvarande andel 30-delar som utges i form av tilläggs- pension.
Vidare bör ställning tas till om det utöver ovan föreslagna föränd— ring beträffande beräkningen av änkepension till kvinnor födda år 1945 eller senare som kan komma att nybeviljas sådan pension efter år 2000 bör föreslås någon förändring beträffande möjligheten att uppbära änkepension efter fyllda 65 år (eller dessförinnan under för— utsättning att de börjat uppbära egen ålderspension). Som angetts inledningsvis i detta avsnitt föreslår vi inte någon begränsning i för- hållande till nuvarande regler för änkor födda år 1945 eller därefter som beviljats änkepension före år 1990. Det nedan förda resonemang— et avser således enbart änkor i denna åldersgrupp som beviljats änke- pension efter år 1989 eller som kommer att nybeviljas änkepension framöver.
Enligt övergångsbestämmelsema skall änkans tilläggspension i form av ålderspension helt samordnas med änkepension från tilläggs- pensioneringen beräknad enligt den s.k. 1989-årsregeln. Det kan med hänsyn till denna samordningsregels utformning förutsättas att en
fortsatt utbetalning av den överskjutande inkomstgrundade änkepen- sionen i dessa fall kommer att tillfalla endast änkor som har ett uttalat behov av ekonomiskt bidrag. Samma antaganden torde kunna göras såväl för beståndet änkor som för de änkor som kan komma att nybe— viljas änkepension efter år 2000. Med hänsyn härtill anser vi inte det angeläget att föreslå ett avskaffande av möjligheten till uppbärande av änkepension efter fyllda 65 är varken för beståndet änkor eller för de änkor som kan komma att nybeviljas sådan förmån efter år 2000.
Anknytningskrav för rätt till oavkortad änkepension iform av 90 V- tillägg och änkegarantipension
En kvinna som är född år 1945 eller senare och som beviljas änkepen— sion efter år 1989 har, som framgått ovan, rätt till folkpension i form av änkepension i förhållande till det antal år som den avlidne mannen har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension fram t.o.m. år 1989. Har mannen vid denna tidpunkt tillgodoräknats pensionspoäng för minst 30 år, har änkan rätt till oavkortad folkpension. I annat fall utges pension med så stor andel av den sålunda beräknade änkepen- sionen som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pen— sionspoäng har tillgodoräknats vid utgången av år 1989 och talet 30. Någon motsvarande regel finns inte beträffande änkor som beviljats änkepension före år 1990.
Vid ikraftträdandet av de reformerade efterlevandepensionsreglema år 1990 gällde emellertid regler om beräkning av folkpension bl.a. i form av änkepension som väsentligt skiljer sig från nuvarande regler. Således utbetalades t.ex. folkpension till en änka som var svensk medborgare och bosatt i Sverige utan någon begränsning av hur länge bosättningen varat eller var den avlidne tidigare varit bosatt. De regler om beräkning av folkpension i förhållande till den avlidnes bosätt— ningstid eller år med tillgodoräknade pensionspoäng för ATP i 5 kap. AFL som gäller i dag trädde i kraft först år 1993. I samband härmed infördes även övergångsregler som innebär att änkepension som med stöd av övergångsreglema inom efterlevandepensioneringen kommer att beviljas efter denna tidpunkt skall beräknas med tillämpning av bosättningsregeln eller den ATP-anknutna intjänanderegeln, dvs. i 30- eller 40-delar.
De nu redovisade reglerna torde alltså innebära att det vid beräk- ning av folkpension för en kvinna som är född år 1945 eller senare skall tas hänsyn till både den särskilda övergångsregeln som innebär att endast ATP-poäng t.o.m. år 1989 skall beaktas och till reglerna i 5 kap. AFL om beräkning av folkpension i förhållande till antal år med bosättning eller antal år med ATP—poäng. Vid en beräkning enligt 5 kap. AFL torde hänsyn även tas till framtida bosättningstid och antag- na ATP—poäng om förutsättningama för sådana beräkningar är upp—
fyllda. En tillämpning av reglerna på nu angivet sätt får till följd att oavkortad folkpension (bortsett från en eventuell lS-delsberäkning beroende på änkans ålder) alltid utges om den avlidne redan år 1989 kunnat tillgodoräknas 30 år med ATP—poäng. I annat fall kan en be- räkning av folkpensionen enligt 5 kap. AFL komma att påverka stor- leken på den folkpension som skall utges till änkan.
Såsom framhållits i det föregående var tanken bakom den nu dis- kuterade övergångsregeln att änkan, när det gäller rätten till folkpen- sion, skulle kompenseras för det första basbeloppet inkomster i sam- ma utsträckning som när det gäller inkomster för vilka tilläggspension tillgodoräknats. Vid regelns tillkomst var rätten till folkpension obe- gränsad för svenska medborgare som var bosatta i riket. Rätten till folkpension var således inte som enligt nuvarande bestämmelser i 5 kap. AFL beräknad i förhållande till den avlidnes bosättningstid i Sverige eller antal år med intjänade ATP—poäng. Även om de nuva- rande reglema om 30- och 40-delsberäkning enligt gällande över- gångsbestämmelser skall tillämpas beträffande beräkning av folkpen— sion i form av änkepension som beviljas med stöd av övergångsreg- lema till reformen på efterlevandepensionsornrådet, bör detta enligt vår uppfattning inte gälla när det gäller beräkning av kompensationen för första basbeloppet inkomster och änkegarantipension för kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som beviljats änkepension efter år 1989 eller som kommer att beviljas änkepension framdeles. Dessa kvinnor bör enligt vår uppfattning kompenseras enbart i förhållande till den avlidne mannens intjänade ATP-poäng vid utgången av år 1989. Vi har mot bakgrund av de oklarheter som för närvarande synes råda i detta avseende funnit anledning att föreslå ett klargörande i lagtext som innebär att de förmåner i form av 90 %-tillägg och änke- garantipension som enligt våra förslag skall ersätta folkpensionsför- månen skall utges i 30—delar av oavkortade förmåner med hänsyn till den avlidne mannens intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989. Någon ytterligare avkortning med hänsyn till den avlidnes totala bosättnings- eller intjänandetid för ATP skall alltså, enligt vad vi föreslår, inte kunna göras.
De förslag till en anpassning av reglerna för efterlevandepension till ett reformerat ålderspensionssystem som vi lämnar skall, enligt vad som närmare utvecklas i kapitel 16, träda i kraft den 1 januari år 2001. Detta bör gälla även den nu diskuterade bestämmelsen. Det innebär att bestämmelsen kommer att tillämpas vid nybeviljande av änkepension efter denna tidpunkt. Bestämmelsen bör emellertid enligt vår uppfattning tillämpas även vid den omräkning som skall göras vid ikraftträdandet av våra förslag av änkepension i form av folkpension till 90 %-tillägg och änkegarantipension för beståndet änkor (födda år 1945 eller senare) som beviljats änkepension under 1990—talet. Detta kan således i vissa fall komma att innebära en viss höjning av den
pensionen. Däremot kan det aldrig innebär att summan av 90 %— tillägget och änkegarantipensionen av denna anledning blir lägre än den folkpension som utgetts före ikraftträdandet.
Vi föreslår således att kvinnor, som är födda år 1945 eller senare och som beviljats änkepension efter år 1989 eller som kommer att beviljas sådan pension framöver, skall vid beräkningen av änkepen- sion vara berättigade till så stor andel av oavkortat 90 %-tillägg och i förekommande fall änkegarantipension som svarar mot det antal år med ATP-poäng som tillgodoräknats den avlidne mannen vid utgång— en av år 1989.
Rätt till bostadstillägg till änkor födda år 1945 eller senare
Änkor som uppbär änkepension enligt övergångsbestämmelsema har enligt nuvarande regler, på samma sätt som efterlevande som uppbär omställningspension och särskild efterlevandepension, under vissa förutsättningar rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP). Rätten till sådant bostadstillägg är bl.a. beroende av storleken på änkans års- inkomst. Bestämrnelsen innebär att änkor som har endast låg inkomst i form av t.ex. förvärvsinkomst eller änkepension i form av tilläggs- pension, utöver det grundskydd som reglerna om folkpension och särskilt grundavdrag innebär, även har rätt till sådant bostadstillägg. Som vi redovisat i våra allmänna överväganden och som vi även föreslagit i avsnitt 10.3.4 anser vi att efterlevande med rätt till om- ställningspension eller särskild efterlevandepension inte vid sidan härav skall vara berättigade även till bostadstillägg till pensionärer (BTP). Vi anser att både efterlevandepensionen och bostadstillägget kan sägas ha ett och samma syfte, nämligen att bidra till en för den efterlevande ökad merkostnad för boendet vid den andra makens (eller därmed likställds) frånfälle. Samma synpunkt torde kunna anföras för de situationer där det kan bli aktuellt att vid sidan av änkepension utbetala även sådant bostadstillägg. Emellertid har vi inte ansett oss ha mandat att föreslå några förändringar som kan leda till sänkningar för beståndet och inte heller för kvinnor födda år 1944 eller tidigare som framdeles kan komma i fråga för änkepension (se avsnitt 11.9). Däremot är det enligt vårt förmenande både lämpligt och möjligt att föreslå ett borttagande av rätten till bostadstillägg för kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som vid ikraftträdandet år 2001 ännu inte beviljats änkepension. I dessa fall skulle en sådan förändring inte påverka en löpande förmån. Några nettosänkningar eller tröskelef- fekter över ett årsskifte skulle därför inte uppstå på samma sätt som hade blivit fallet med en redan före år 2001 beviljad och utbetalad förmån.
Dessutom torde flertalet av denna kategori kvinnor ha inkomster av sådan omfattning, dvs. överstigande ca 90 000 kr per år, att de inte är
berättigade till bostadstillägg av den anledningen. Ett borttagande av rätten till bostadstillägg för dessa kvinnor skulle således inte få annat än marginell betydelse.
I nuvarande regler är inkomstprövningen av änkepensionen från folkpensioneringen kopplad till reglerna om bostadstillägg. Ett bortta- gande av möjligheten att beviljas bostadstillägg för änkor som nybe- viljas änkepension efter år 2000 kommer således att kunna påverka bestämmelserna om inkomstprövning av änkepensionen. Som ovan angetts har regeringen den 18 december 1997 lämnat i uppdrag till en särskild utredare att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m. (Dir. 1997:150). Enligt direkti- ven skall utredarens förslag vara anpassat till de förslag beträffande änkepensioneringen som vi föreslår. I den mån ett borttagande av möjligheten för vissa änkor att jämte änkepensionen uppbära bostads— tillägg föranleder förändringar i nuvarande bestämmelser om in- komstprövning av änkepensionen får det således anses vara en fråga för denna utredning att lösa.
Vi föreslår därför att kvinnor som är födda år 1945 eller därefter och som efter år 2000 nybeviljas änkepension inte skall vara berätti- gade till bostadstillägg till pensionärer.
Sammanfattning
Vi föreslår således att änkepension, som beviljas efter år 2000 till kvinnor födda år 1945 eller senare, skall beräknas utifrån den avlidne mannens intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989 samt ett därtill kopplat tillägg - inkomstprövat — om 90 % av ett basbelopp. Även detta tillägg skall 30-delsberäknas med hänsyn till mannens antal år med intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989. Någon änkegarantipension skall inte ut- betalas till dessa kvinnor och de skall inte vara berättigade till bo- stadstillägg. För de änkor som tillhör denna ålderskategori och som beviljats änkepension efter år 1989 skall, utöver änkepension från ATP och 90 %-tillägg, i förekommande fall kunna utges en änkega— rantipension som beräknas enligt samma regler som änkegarantipen- sion för äldre kvinnor men som 30—delsberäknas med hänsyn till man- nens antal år med intjänade ATP-poäng t.o.m. år 1989. I övrigt före- slås inga förändringar för beståndet i förhållande till nuvarande regler, annat än att också änkor i nu berörd ålderskategori som nybeviljats änkepension före år 1990 skall få sin folkpension utbytt mot 90 %- tillägg och änkegarantipension.
11.15 Indexering av årlig änkepension
Vårt förslag: Tilläggspension i form av änkepension samt 90 %- tillägget skall fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om med inkomstin- dexets procentuella förändring reducerad med normen 1,6
(följsamhetsindexering).
Garantipension till änkepension skall årligen räknas om i förhållan- de till prisbasbeloppets förändring
Enligt nuvarande regler räknas den årliga änkepension som utges till änkor om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget. Detta sker genom att både folk- och tilläggspension i form av änkepension storleksmässigt är uttryckta såsom utgörande en viss andel av det för året fastställda basbeloppet.
Inkomstpension skall i det reformerade ålderspensionssystemet följsamhetsindexeras. Detta innebär att inkomstpensionen skall vara kopplad till förändringen i ett index — inkomstindex - som skall spegla utvecklingen av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade. In- komstpensionen skall emellertid inte räknas om med hela denna för- ändring utan med förändringen minskad med den uppräkning som redan har tillgodoräknats i delningstalet. Den närmare innebörden av följsamhetsindexering jämförd med dagens prisindexering har beskri— vits i avsnitt 8.5.2.
Under en lång övergångsperiod kommer emellertid utbetalningarna inom ålderspensionssystemet att huvudsakligen avse pensioner intjä- nade och beräknade enligt nuvarande regelsystem. För att ålderspen— sionssystemet skall ges en större stabilitet redan under övergångsperi- oden skall också utgående ålderspensioner beräknade enligt reglerna för ATP knytas till den allmänna inkomstutveckligen. Detta skall ske genom att inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt reglerna för ATP skall följsamhetsindexeras på samma sätt som inkomstpensioner.
Vi har i avsnitt 8.5.2 föreslagit att årlig inkomstgrundad omställ— ningspension, särskild efterlevandepension och barnpension skall följsamhetsindexeras fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Eftersom ATP- baserad ålderspension skall följsamhetsindexeras på samma sätt som inkomstpension bör enligt vår uppfattning också tilläggspension i form av änkepension som utbetalas efter ikraftträdandet av våra för— slag räknas om på samma sätt. Med tilläggspension i form av änke- pension avses både tilläggspension beräknad på grundval av den av- lidnes pensionspoäng för ATP och det av oss föreslagna tillägget om 90 % av prisbasbeloppet som utgör kompensation i pensionsrättshän- seende för det första basbeloppets inkomster.
Vi föreslår således att tilläggspension i form av änkepension fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om med hänsyn till förändringarna i in- komstindex reducerat med normen 1,6.
Vi har beträffande det underlag som skall ligga till grund för be- räkningen av inkomstgrundad omställningspension, särskild efterle- vandepension och barnpension föreslagit att pensionsbehållningen skall följ samhetsindexeras fr.o.m. årsskiftet efter det år då den avlidne fyller 65 år fram till ingången av dödsfallsåret. Inom ATP-systemet kommer såväl innestående ATP-rätt som utgående pension att vara prisindexerad fram till årsskiftet efter det år då den försäkrade uppnått 65 års ålder. Fr.o.m. det årsskifte som den pensionsberättigade fyller 66 år skall den innestående pensionsrätten räknas om och såväl denna som utgående årlig pension skall följsamhetsindexeras. Detta innebär alltså att den ATP-rätt som skall ligga till grund för beräkningen av änkepension korrrrner att vara följsamhetsindexerad fr.o.m. årsskiftet det år den avlidne fyllde 66 år.
Garantipension till änkepension skall på samma sätt som garanti- pension till omställningspension och särskild efterlevandepension beräknas på grundval av prisbasbeloppet. Vi har i avsnitt 10.3.5 redo— visat våra överväganden om i vilken utsträckning den årliga garanti- pensionen skall anpassas till de förändringar som under den tid som pensionen utges sker i det allmänna prisläget och i realinkomstema. En följsamhetsindexering av den årliga garantipensionen skulle å ena sidan innebära ett en sammanlagd pension (tilläggspension och ga— rantipension) skulle kunna fastställas varefter denna årligen följsam- hetsindexeras. Å andra sidan skulle en sådan indexering kunna leda till att den sammanlagda pensionen skulle kunna bli olika för två per— soner med identiska inkomst- och försäkringsförhållanden beroende på att makarna har avlidit olika är.
Vi har inte funnit skäl att beträffande garantipensionen till omställ- ningspension och särskild efterlevandepension räkna upp garantipen- sionsnivåema eller de föreslagna avtrappningsintervallen med ett index som mäter standardutvecklingen. Detsamma gäller enligt vår uppfattning såvitt avser garantipension till änkepension.
Vi föreslår därför, som framgått av våra förslag tidigare, att garan- tipensionsnivån 2,04 prisbasbelopp och avtrappningsintervallet 1,49 prisbasbelopp skall anknytas till det för varje år gällande prisbasbe— loppet. Detta komrner på samma sätt som när det gäller garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension att innebära att den inkomstrelaterade änkepensionen och garantipensionen kom— mer att utvecklas på olika sätt och att det därför varje år måste göras en prövning av om och i vad mån en kvinna som har beviljats änke— pension fortfarande har rätt till sådan garantipension och i så fall med vilket belopp garantipension skall utges för det aktuella året.
12. Samordning av efterlevandepension med andra förmåner, m.m.
12.1. Inledning
Storleken på inkomstgrundad efterlevandepension kommer enligt våra förslag att vara beroende av den avlidnes intjänade pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Garantipension till efterlevan— depension kommer i sin tur att vara beroende både av hur stor den inkomstgrundade efterlevandepensionen är och av den avlidnes till— godoräknade försäkringstid för garantipension. Detta skulle kunna beskrivas som en samordning mellan olika former av pension. I detta kapitel skall beröras den samordning som sker mellan efterlevande- pensioner och andra förmåner och som kan innebära antingen att storleken på efterlevandepensionsförrnånen eller den andra förmånen påverkas. I avsnitt 12.2 beskrivs det sistnämnda fallet, dvs. att storle- ken på den andra förmånen påverkas. Den förmån som avses är ar- betsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner och vi lämnar i nämnda avsnitt förslag till hur beräkningen av dessa förmåner skall samordnas med de förslag som vi lämnar inom ramen för den allmänna efterle- vandepensioneringen. I avsnitt 12.3 beskrivs det förstnämnda fallet, nämligen att efterlevandepensionens storlek påverkas av en annan förmån. I avsnittet redovisar vi våra överväganden och förslag till hur samordningen mellan yrkesskadelivränta och efterlevandepension skall ske i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Avsnitt 12.4 behandlar frågan om hur beräkningen av garantipen- sion till omställningspension, särskild efterlevandepension och änke- pension skall påverkas av att den avlidne varit försäkrad i ett annat EU/EES—land, varför den efterlevande är berättigad till efterlevande- pension även från det landet. I avsnitt 12.5 berör vi frågan hur efterle— vandepensionens storlek skall påverkas av att den efterlevande under viss tid är föremål för vård i anstalt eller på annat sätt får vård på sta- tens eller en kommuns bekostnad. Vi lämnar förslag som innebär att garantipension till efterlevandepension skall reduceras då den avlidne under viss tid är intagen i kriminalvårdsanstalt m.m.
I avsnitt 12.6 redogör vi slutligen bl.a. för ytterligare bestämmelser som innebär att storleken på efterlevandepensionen kan få betydelse
för storleken på en annan förmån, i detta fallet ålderspension. De be- stämmelser som avses är de s.k. överledandereglema i 2 kap. 6 & la- gen (1998:702) om garantipension samt punkten 6 i övergångsregler- na till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring. Våra förslag innebär att dessa regler avskaffas för framtiden.
12.2. Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeför— måner
12.2.1. Inledning
Det nuvarande efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har i huvudsak samma syfte som motsvarande förmåner inom den allmän- na pensioneringen, nämligen att lämna ekonomiskt stöd till efterle- vande efter ett dödsfall av en närstående. Efterlevandeförrnånema inom arbetsskadeförsäkringen är också utformade enligt samma prin— ciper som gäller för motsvarande efterlevandepensioner och förutsätt- ningama för rätten till efterlevandeförmåner har inom arbetsskadeför- säkringen i stort utformats efter mönster från vad som gäller inom den allmänna pensioneringen. Dessa förhållanden gällde även före de lagändringar inom både efterlevandepensioneringen och arbetsskade- försäkringen som trädde i kraft den 1 januari 1990. Den nära anknyt— ningen mellan de två försäkringssystemens efterlevandeförmåner har vidare kommit till uttryck genom reglerna om inbördes samordning dem emellan.
I vårt uppdrag att harmoniera reglerna om efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet får med hänsyn till det nära samband som sålunda finns systemen emellan anses ingå att göra en översyn även av reglerna om förmåner till efterlevande inom arbets- skadeförsäkringen och att vid denna översyn överväga om de föränd- ringar som vi föreslår för efterlevandepensioneringens del skall få genomslag även på efterlevandeförmånema i arbetsskadeförsäkrin gen.
1222. Nuvarande regler
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977, samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet.
Arbetsskadeskyddet i LAF omfattar alla förvärvsarbetande, dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egenföretagare. Försäk— ringen omfattar dessutom studerande i den mån utbildningen är för- enad med särskild risk för arbetsskada.
Om en försäkrad har avlidit till följd av en arbetsskada, kan enligt LAF livränta betalas till hans efterlevande barn och make eller där- med likställd. Livränta betalas i form av barnlivränta till efterlevande barn och i form av omställningslivränta och särskild efterlevandeliv- ränta till efterlevande make eller därmed likställd. Även änkelivränta kan enligt övergångsbestämmelser betalas ut till änka eller med änka likställd kvinna.
Förutsättningama för rätt till efterlevandelivränta följer i huvudsak de villkor som uppställs beträffande rätten till motsvarande efterle- vandepension.
En skillnad i detta avseende är emellertid att även en frånskild kvinna som är född år 1944 eller tidigare kan bli berättigad till änke- livränta enligt LAF i dess lydelse före den 1 januari 1990 om den före detta maken vid sin död var skyldig att betala ett lagstadgat periodiskt underhållsbidrag till henne och detta oavsett när äktenskapsskillnaden ägt rum. Detta gäller även om arbetsskadan upptäckts eller upptäcks, dvs. om den s.k. visandedagen inträffar, efter år 1989. Dessutom kan kvinnor födda år 1944 eller tidigare beviljas änkelivränta - oavsett när visandedagen inträffat — enligt äldre, mindre stränga regler än motsva— rande bestärnrnelser för rätt till änkepension; nämligen förutom i de fall kvinnan var gift med den avlidne mannen den 31 december 1989 eller då stadigvarande sammanbodde med en person som hon tidigare varit gift med eller hade barn tillsammans med eller hade haft barn tillsammans med även om kvinnan senast vid samma tidpunkt väntade barn tillsammans med mannen eller då hade levt tillsammans med den sedermera avlidne sedan avsevärd tid under äktenskapsliknande för— hållanden.
För alla kvinnor gäller, oavsett när kvinnan är född, äldre regler om änkelivränta om visandedagen inträffat före den 1 januari 1990 och detta oavsett när dödsfallet inträffar.
Omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta beviljas för kvinnor födda år 1945 eller senare om visandedagen är efter den 31 december 1989 samt även för kvinnor födda år 1944 eller tidigare som inte uppfyller förutsättningama för rätt till änkelivränta.
Änkelivräntan kan liksom änkepension utbetalas även efter det att den efterlevande kvinnan fyllt 65 år, medan däremot omställningsliv— ränta och särskild efterlevandelivränta utges endast fram till dess den efterlevande fyller 65 år .
Efterlevandelivräntan är utformad på så sätt att den skall motsvara viss procent av den avlidnes årsinkomst. Livränteunderlaget utgörs av den avlidnes beräknade sjukpenninggrundande inkomst.
Utbetalas såväl efterlevandepension som efterlevandelivränta efter en avliden person, samordnas förmånerna med varandra på så sätt att livräntan betalas ut endast i den mån den överstiger pensionen, under förutsättning att båda förmånerna täcker samma inkomstförlust. Till
följd av att olika dagar är avgörande för vilken förmån som skall be— viljas den efterlevande (visandedagen för skadan såvitt gäller livränta och tidpunkten för dödsfallet vad avser efterlevandepension) kan om- ställningslivränta komma att samordnas med änkepension i de situa- tioner där skadedagen och dödsfallet inträffar efter år 1989 och den efterlevande är en kvinna född år 1945 eller senare som vid utgången av år 1989 uppfyllde förutsättningama för rätt till änkepension enligt övergångsbestämmelsema till ändringarna i 8 kap. AFL. Även det motsatta förhållandet kan inträffa, dvs. att änkelivränta och omställ— ningspension utbetalas samtidigt. Detta kan inträffa för efterlevande kvinnor födda år 1944 eller tidigare om visandedagen och tidpunkten för dödsfallet inträffar efter år 1989 under förutsättning att kvinnan den 31 december 1989 levt tillsammans med den avlidne mannen sedan avsevärd tid men däremot inte uppfyllde förutsättningama för rätt till änkepension på grund av att hon då varken var gift med eller hade eller hade haft barn tillsammans med den avlidne mannen.
Efter det att den efterlevande fyllt 65 år utges varken omställnings- livränta eller särskild efterlevandelivränta, varför någon samordning då inte kan aktualiseras.
Samordning mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension efter det att den efterlevande fyllt 65 år kan emellertid bli aktuell i de situationer där änkelivränta betalas ut enligt bestämmelser som gällde före år 1990 (dvs. om visandedagen är före den 1 januari 1990 eller om denna dag är efter år 1989 men den efterlevande är en kvinna som är född år 1944 eller tidigare). I dessa sammanhang skall livräntan samordnas med pension enligt AFL. Dessa bestämmelser innebär att änkelivräntan utges endast i den mån den efterlevande inte har rätt till änkepension från tilläggspensioneringen och folkpension i form av ålderspension som tillsammans uppgår till 65 % av tidigare beräknad livränta. Vid denna samordning skall enligt övergångsbestämmelsema till lagen (19881881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för— säkring hänsyn tas till tilläggspensionen i form av änkepension som den beräknas före det samordning sker mellan änkepensionen och kvinnans egen inkomstrelaterade ålderspension, Om änkan har förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen, skall enligt LAF samord- ningen göras som om hel ålderspension hade börjat betalas vid 65 års ålder.
I de fall änkelivränta och omställningspension utges samtidigt sam- ordnas förmånerna med varandra fullt ut så att änkelivräntan utbetalas endast i den mån den överstiger omställningspensionen. När väl rätten till omställningspension upphört, utbetalas änkelivräntan fullt ut till dess änkan fyller 65 år, då en samordning skall ske mellan änkeliv- räntan och änkans ålderspension från folkpensioneringen (och änke- pension från tilläggspensioneringen om sådan utges).
Även efterlevande föräldrar till barn som avlidit till följd av en arbetsskada kan enligt äldre bestämmelser i LAF tillerkännas livränta under förutsättning att livränta krävs för föräldern på grund av att denne till följd av dödsfallet går miste om behövligt underhåll. Enligt äldre bestämmelser har även barn till den efterlevande maken, s.k. styvbarn, rätt till livränta efter den avlidne, om barnet stod under den efterlevande makens vårdnad vid tiden för dödsfallet. För att rätt till livränta i dessa sistnämnda fall över huvud taget skall kunna uppstå förutsätts att visandedagen inträtt före år 1990.
En mer utförlig redovisning av gällande regler inom arbetsskade- försäkringen har vi lämnat i avsnitt 2.6.
12.23. Några statistiska uppgifter
I mars 1998 fanns det sammanlagt 3 483 livräntetagare före samord— ning och 2 427 livräntetagare efter det att reglerna för samordning mellan efterlevandelivräntor och efterlevandepension (och även ål- derspension beträffande änkelivräntan) tillämpats. Det övervägande antalet livräntetagare uppbar änkelivränta enligt äldre bestämmelser i LAF. Beloppen för dessa livräntor uppgick till ca 17 milj. kr före samordningen men endast ca 6 milj. kr efter det att samordningsreg— lerna tillämpats.
12.2.4. Anpassning av arbetsskadeförsäkringens bestämmelser
om efterlevandelivränta till ett anpassat efterlevande- pensionssystem
Vårt förslag: Reglerna om efterlevandeförmåner inom arbetsskade- försäkringen skall anpassas till de förändringar som föreslagits beträf— fande motsvarande förmåner inom efterlevandepensioneringen såvitt avser förutsättningama för rätt till efterlevandelivränta. En efterle— vande skall således ha rätt till omställningslivränta under tolv måna- der räknat från dödsfallet, om den efterlevande vid dödsfallet stadig- varande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för döds- fallet. Därutöver skall en efterlevande med hemmavarande barn under 18 år ha rätt till omställningslivränta för förlängd tid under ytterligare tolv månader efter det att den inledande omställningsperioden gått till ända, dock längst till dess det hemmavarande barnet fyllt 18 år. En efterlevande skall emellertid alltid ha rätt till omställningslivränta så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande samman— bor med barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Särskild efterlevandelivränta skall utges till efterlevande som vid tidpunkten för dödsfallet uppnått 55 års ålder enligt i övrigt samma förutsättningar som gäller enligt dagens bestämmelser.
Dessa ändrade bestämmelser för rätt till efterlevandelivränta i form av omställningslivränta respektive särskild efterlevandelivränta skall gälla även i de fall visandedagen inträffat före år 2001 såvida döds— fallet inträffar därefter, under förutsättning att den efterlevande samti— digt är berättigad till reformerad efterlevandepension i form av om- ställningspension eller särskild efterlevandepension. Är den efterle— vande däremot berättigad till änkepension enligt övergångsbestäm- melser till AFL skall nuvarande regler beträffande visandedagens
betydelse för livräntan alltjämt gälla.
Idag är reglerna i LAF om efterlevandelivränta starkt knutna till mot— svarande regler om efterlevandepension i AFL. Lagtekniskt har detta lösts genom att det i respektive paragraf i LAF beträffande rätten till de olika livräntoma hänvisas till den bestämmelse i AFL som inne- håller förutsättningama för rätt till motsvarande efterlevandepension. Detta förhållande rådde även före reformeringen på efterlevandepen- sionsområdet i slutet av 1980-talet. Som vi konstaterat ovan har vi ansett det ligga inom ramen för vårt uppdrag att även göra en översyn och föreslå sådana förändringar av reglerna om förmåner till efterle- vande i arbetsskadeförsäkringen som kan föranledas av de förändring— ar som vi föreslår för efterlevandepensioneringens del. I detta sam- manhang har vi ställt oss frågan om den koppling som finns i dag mellan pensionsförmånema i AFL och motsvarande regler om efterle— vandelivräntor i LAF skall gälla även fortsättningsvis. Detta skulle i så fall leda till att de förändringar som vi föreslår beträffande bl.a. förutsättningama för rätt till efterlevandepension kommer att få ge— nomslag också på motsvarande förmåner inom arbetsskadeförsäkring— en.
De sistnämnda reglerna är, som tidigare sagts, uppbyggda efter mönster av motsvarande bestämmelser på den allmänna pensionering- ens område. Båda förrnånsslagen har i huvudsak ett och samma syfte, nämligen att bistå en efterlevande med ekonomiskt stöd under en viss tid efter det att en make (eller därmed likställd) eller förälder har avli- dit. Samma skäl som talar för en förändring på efterlevandepensione— ringens område kan därför anföras till stöd för att genomföra föränd— ringar med liknande inriktning även beträffande arbetsskadeförsäk- ringens efterlevandeförrnåner. Sådana förändringar är dessutom enligt vårt förmenande både naturliga och ofrånkomliga, också mot bak- grund av de regler som finns om samordning mellan förmånerna från de båda systemen. Någon anledning att föreslå ett avskaffande eller förändring av dessa samordningsregler föreligger inte. Det får alltjämt anses rimligt att begränsa utbetalningen av efterlevandelivränta i de
fall den efterlevande samtidigt uppbär efterlevandepension efter den avlidne.
Vi anser alltså att reglerna för efterlevandeförmåner inom arbets- skadeförsäkringen bör anpassas till de förändringar som vi föreslår beträffande motsvarande bestämmelser inom efterlevandepensione- ringen såvitt avser rätten till de olika förmånsslagen.
Beträffande barnlivränta innebär detta inte annat än en förändrad laghänvisning. I sak föreslår vi, som framgår av kapitel 8, inte några förändringar beträffande rätten till barnpension.
Inte heller i fråga om rätten till övergångsvis änkepension föreslår vi några i förhållande till i dag förändrade regler, varför några änd- ringar inte heller är påkallade såvitt gäller rätten till änkelivränta en- ligt LAF.
De förändringar som vi föreslår beträffande rätten till omställ- ningspension tar framför allt sikte på under vilken tidsperiod en sådan pension skall kunna utbetalas med hänsyn till förekomsten av minder- åriga bam som den efterlevande har vårdnaden om. Det skall sålunda även fortsättningsvis vara möjligt för en efterlevande make, eller där— med likställd, som inte har uppnått 65 års ålder och som antingen varit gift eller sammanboende med den avlidne i minst fem år före döds- fallet eller som när detta inträffade sammanbodde med barn under en viss angiven ålder, att uppbära omställningspension. De förändringar som vi föreslår i detta avseende vad gäller efterlevandepensioneringen avser de tidsperioder under vilka inledande och förlängd omställ— ningspension skall kunna utbetalas. Här har vi ansett att en inledande omställningsperiod om sex månader i de allra flesta fall, och i all syn— nerhet om den efterlevande har vårdnaden om tonårsbam, är en alltför kort omställningsperiod. Till följd härav föreslår vi, som framgår av kapitel 10, att den inledande omställningsperioden skall förlängas till ett år generellt och att möjlighet att uppbära omställningspension skall finnas för dem som har hemmavarande barn under 18 år under ytterli- gare ett år efter de första tolv månaderna. Däremot föreslår vi att möj— ligheten att uppbära förlängd omställningspension begränsas fram till dess det yngsta hemmavarande barnet fyller åtta år.
Såvitt gäller den särskilda efterlevandepensionen föreslår vi inga andra förändringar beträffande rätten till denna förmån än att denna skall kunna utges endast till efterlevande som vid dödsfallet har fyllt 55 år.
Dessa föreslagna förändringar beträffande rätt till omställningspen- sion och särskild efterlevandepension bör av de skäl som redovisats ovan få genomslag även på efterlevandelivräntoma. Vi föreslår därför att en efterlevande skall ha rätt till omställningslivränta under tolv månader räknat från dödsfallet, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller oavbrutet hade sam—
manbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Därutöver skall en efterlevande med hemmavarande barn under 18 år ha rätt till omställningslivränta under ytterligare tolv månader efter det att den inledande omställningsperioden gått till ända, dock längst till dess det hemmavarande barnet fyllt 18 år. En efterlevande skall emellertid alltid ha rätt till omställningslivränta så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande samman- bor med barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Inom arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner finns enligt nuvarande regler möjlighet även för frånskild kvinna att under vissa förutsättningar uppbära änkelivränta, antingen till följd av att visan- dedagen för arbetsskadan inträffat före den 1 januari 1990 eller att visandedagen är senare men kvinnan är född år 1944 eller tidigare. Även efterlevande föräldrar till barn som avlidit till följd av en arbets— skada kan enligt äldre bestämmelser i LAF tillerkännas livränta under förutsättning att livränta krävs för föräldern till följd av att denne på grund av dödsfallet går miste om behövligt underhåll. Enligt äldre bestämmelser har även barn till den efterlevande maken, s.k. styvbarn, rätt till livränta efter den avlidne, om barnet stod under den efterle— vande makens vårdnad vid tiden för dödsfallet (se närmare angående dessa bestämmelser i avsnitt 2.6). Dessa äldre bestämmelser, som alltså kan aktualiseras till följd av de nu gällande övergångsbestäm- melsema, påverkas inte av de av oss föreslagna förändringarna angå- ende efterlevandepensioneringen. Någon anledning för oss att föreslå förändringar beträffande dessa delar föreli gger därför inte.
I dag kan änkelivränta och omställningspension eller omställnings- livränta och änkepension utbetalas samtidigt. Detta har sin grund i att efterlevandelivränta beviljas enligt de bestämmelser som gällde vid tillfället för den arbetsskada som senare lett till dödsfallet medan ef— terlevandepensionen beviljas utifrån de regler som gällde vid tid— punkten för dödsfallet. Efter en person som drabbats av en arbetsska— da t.ex år 1988 och som år 1995 avlider till följd av denna skada kommer således att utges efterlevandelivränta enligt LAF med till— lämpning av äldre regler men efterlevandepension enligt AFL i reg— lernas lydelse efter år 1989.
Ett bibehållande av denna skillnad beträffande vilken tidpunkt som skall vara avgörande för vilken typ av förmån som skall utges kommer att kunna leda till att äldre regler om efterlevandelivränta i form av bl.a. änkelivränta och omställningslivränta tillämpas samtidigt som omställningspension utges efter de regler som träder i kraft år 2001. Följande situationer skulle kunna inträffa.
Om visandedagen är före år 1990 medan dödsfallet inträffar först efter år 2000 kan änkelivränta komma att utbetalas till efterlevande kvinnor oavsett när dessa är födda samtidigt som antingen änkepen-
sion eller omställningspension utges från den allmänna pensionering— en.
Om däremot visandedagen inträffar först efter år 1989 och döds— fallet efter år 2000 kan den situationen inträffa att omställningsliv- ränta utges samtidigt med änkepension till den efterlevande kvinnan. Även det motsatta förhållandet kan inträffa, dvs. att änkelivränta och omställningspension utges samtidigt. Vidare kan änkelivränta och änkepension respektive omställningslivränta och omställningspension utbetalas samtidigt.
Slutligen kan även den situationen uppkomma att såväl tidpunkten för arbetsskadan som tidpunkten för dödsfallet inträffar efter år 2000. Med bibehållande av nuvarande regler skulle detta innebära att änke— livränta utges samtidigt med antingen änkepension eller omställ- ningspension eller att omställningslivränta och antingen omställ- ningspension eller änkepension kommer att utbetalas samtidigt.
Sådana diskrepanser mellan efterlevandelivränta och efterlevande— pension som sålunda kan uppstå efter en förändring av förutsättning- ama för rätt till efterlevandepension kan emellertid uppkomma redan i dag. Som redovisats ovan kan änkelivränta utges samtidigt med om— ställningspension samt även omställningslivränta tillsammans med änkepension. Dessa konsekvenser är en följd av de förändrade regler som tillkom i samband med den breda politiska uppgörelse som träf- fades vid 1988 års reform. Med hänsyn till att dessa skillnader mellan de olika förmånerna, såvitt avser förutsättningama för rätt till efterle- vandelivränta respektive efterlevandepension men även beträffande de olika förmånemas omfattning i tiden, godtogs vid det föregående re- formarbetet på området har vi inte ansett att sådana omständigheter skall påverka utformningen av våra förslag i någon mer avgörande riktning. Således kan det även med våra förslag vara möjligt att er- hålla änkelivränta trots att omställningspension eller särskild efterle- vandepension utges från den allmänna pensioneringen och även den motsatta situationen skulle kunna uppkomma, dvs. att omställningsliv- ränta och änkepension utges samtidigt.
Däremot har vi ställt oss frågan om motsvarande diskrepans skall godtas i de fall den efterlevande är berättigad till reformerad efterle- vandelivränta i form av omställningslivränta eller särskild efterlevan— delivränta till följd av en arbetsskada som inträffat under 1990-talet men omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt de av oss föreslagna reglerna till följd av ett dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av dessa regler, dvs. efter år 2000. Om det även fort- sättningsvis skall vara visandedagens regler som skall tillämpas för efterlevandelivräntan medan däremot dödsfallstidpunkten blir avgö— rande för vilka efterlevandepensionsregler som skall gälla kommer detta, till följd av de ändrade åldersgränserna och ändringar beträf- fande efterlevandepensioneringens omfattning, att få till följd att an—
tingen efterlevandelivränta utbetalas trots att motsvarande efterlevan- depension slutat utges eller tvärtom. Detta har vi funnit mindre lämp- ligt. Om samma typ av förmån utges från de båda systemen, exempel— vis i form av omställningslivränta och omställningspension, bör de också vara baserade på samma åldersgränser och även ha samma ut- sträckning i tiden. Detta talar enligt vårt förmenande för att de av oss föreslagna förändringarna beträffande förutsättningama för rätt till omställningspension och särskild efterlevandepension skall få genom— slag även på motsvarande livräntor som skall utges till följd av en arbetsskada som inträffat under 1990—talet, dvs. att dödsfallstidpunk- ten blir avgörande för vilka regler som skall tillämpas beträffande omställningslivräntans närmare utformning. En sådan förändring in- nebär att en efterlevande får sin omställningslivränta och även sin omställningspension baserad på de av oss föreslagna reglerna om dödsfallet inträffar efter år 2000 och detta oavsett om arbetsskadan inträffat dessförinnan men efter år 1989. Enligt vårt förmenande skulle en sådan ordning skapa bättre överensstämmelse med de sam- ordningsregler som alltjämt bör finnas kvar i ett anpassat system.
Däremot har vi inte ansett det ligga inom ramen för vårt uppdrag att föreslå en motsvarande ordning i de fall nuvarande regler leder till att änkelivränta skall utges vid sidan av omställningspension (eller om- ställningslivränta vid sidan av änkepension). Bestämmelserna om i vilka situationer och i vilken omfattning änkelivränta skall erhållas tillkom efter ett omfattande utredningsarbete och under en bred poli- tisk enighet i frågan. Av denna anledning har vi inte funnit det möjligt att föreslå en ordning där dödsfallstidpunkten blir avgörande för vilka regler som skall tillämpas på livräntan i andra fall än där nuvarande regler leder till att en reformerad livränta i form av omställningsliv- ränta eller särskild efterlevandelivränta ändå skulle utbetalas vid sidan av motsvarande efterlevandepension (dvs. om visandedagen är efter år 1989 och den efterlevande inte är en kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som år 1989 uppfyllde förutsättningama för rätt till änke— livränta).
Vi föreslår alltså att de av oss föreslagna förändringarna av be— stämmelserna för rätt till efterlevandelivränta i form av omställnings- livränta och särskild efterlevandelivränta skall gälla även i de fall visandedagen inträffat före år 2001 i de fall dödsfallet inträffar år 2001 eller senare under förutsättning att den efterlevande samtidigt är berättigad till reformerad efterlevandepension i form av antingen om- ställningspension eller särskild efterlevandepension. Däremot föreslår vi inte någon förändring i de fall den efterlevande är berättigad till änkepension vid sidan av efterlevandelivräntan eller till änkelivränta och reformerad efterlevandepension.
Efterlevandelivräntor beräknas enligt nuvarande regler, till skillnad från efterlevandepensioner, på den avlidnes uppburna livränta eller,
om sådan inte utbetalades vid dödsfallet, på sådan arbetsskadelivränta som skulle ha utbetalats om förutsättningar härtill förelåg vid tid- punkten för dödsfallet. Den avlidnes egenlivränta beräknas utifrån dennes sjukpenninggrundande inkomst (se avsnitt 2.6).
Efterlevandelivräntor och efterlevandepensioner beräknas sålunda på helt olika underlag. De kompensationsgrader som gäller för efter- levandeförmåner inom arbetsskadeförsäkringen har ingen koppling till det utfall som uppkommer för motsvarande förmåner från den all— männa pensioneringen. De ändringar som vi föreslår beträffande be- räkningsunderlaget för efterlevandepensionema men även beträffande kompensationsgradema för omställningspension och särskild efterle— vandepension bör därför inte i sig leda till någon förändring såvitt avser underlaget och kompensationsgradema för efterlevandelivrän- tomas del. Inte heller av andra skäl är någon förändring påkallad av efterlevandelivräntomas kompensationsgrader. Vi föreslår således inte några i förhållande till i dag förändrade regler i dessa avseenden beträffande arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner.
Sammanfattningsvis föreslår vi att efterlevandeförmånema inom arbetsskadeförsäkringen skall anpassas till de förändringar som vi föreslår beträffande motsvarande förmåner inom efterlevandepensio- neringen såvitt avser förutsättningarna för rätt till sådan efterlevande- livränta och beträffande livräntans utsträckning i tiden. Detta kommer att medföra förändringar endast beträffande omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta. Förändringarna beträffande rätten till omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta skall gälla även i de fall visandedagen inträffat efter år 1989 men före år 2001 om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet av de av oss föreslagna reg- lerna, dvs. efter år 2000, under förutsättning att den efterlevande samtidigt är berättigad till reformerad efterlevandepension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension. Är den efter- levande berättigad till änkepension enligt övergångsbestämmelsema till ändringarna i AFL fr.o.m. år 1990 skall däremot nuvarande regler alltjämt gälla. Detsamma skall gälla om den efterlevande uppbär än- kelivränta samtidigt med reformerad efterlevandepension.
12.3. Samordning mellan yrkesskadelivränta och efterlevandepension i ett anpassat efterlevandepensionssystem
12.3.1. Nuvarande regler
Enligt nuvarande regler är storleken på bl.a. efterlevandepensioner huvudsakligen beroende av intjänandetid och tillgodoräknade pensionspoäng för ATP. Därtill kommer den samordning som sker mellan allmänna pensionsförmåner och vissa andra förmåner och som kan innebära att storleken på antingen pensionsförrnånen eller den andra förmånen påverkas. Yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta är en förmån som reducerar pensionsförmåner i form av efterlevandepensioner.
Den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador och därmed jämförliga skador utgörs i dag av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd, vilka båda trädde i kraft den 1 juli 1977. Emellertid regleras ersättning för skador som inträffat under olika äldre författningars giltighetstid alltjämt enligt bestämmelserna i dessa författningar. Till följd härav utbetalas fortfarande och kan även framdeles komma att börja utbetalas ersättning enligt ett stort antal äldre, i de flesta fall upphävda, författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat under åren 1903—1977. Huvuddelen av dessa livräntor utbetalas enligt 1954 års lag om yrkesskadeförsäkring. Samlingsbe— greppet för dessa livräntor har därför kommit att bli yrkesskadeliv- räntor. Även livräntor som utbetalas till personer vilka inte kan sägas ha varit verksamma i yrkesutövning då de drabbats av skador eller sjukdomar brukar således benämnas yrkesskadelivräntor. Som exem- pel på detta kan nämnas personer som skadats under fullgörande av värnplikt eller i samband med vissa utbildningar.
I 17 kap. 2å AFL återfinns nu gällande regler om samordning mellan yrkesskadelivräntor och bl.a. efterlevandepension från folk— och tilläggspensioneringen. Enligt dessa regler minskas efterlevande— pensionen med yrkesskadelivräntan i viss omfattning. Även yrkesska— delivräntor som utbetalas till efterlevande enligt utländsk lagstiftning påverkar efterlevandepensionens storlek.
Efterlevandepension från såväl folk— som tilläggspensioneringen skall enligt bestämmelsen minskas med tre fjärdedelar av den yrkes- skadelivränta som den pensionsberättigade har rätt till såsom efterle— vande (efterlevandelivränta). Med efterlevandepension avses här - förutom barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension — även änkepension som utges enligt övergångsbestämmelser-
na. Däremot skall änkepension efter en man som avlidit före den 1 juli 1960 inte påverkas av sådan livränta.
Yrkesskadelivräntan (efterlevandelivräntan) minskar först tilläggs— pensionen, därefter eventuellt pensionstillskott till efterlevandepen- sionen och allra sist folkpensionens huvudförmån. För att livräntan skall reducera tilläggspensionen krävs emellertid att den avlidne tjänat in pensionspoäng inom ATP för minst ett år före det år då skadan inträffade. Kan livräntan inte samordnas med tilläggspension görs minskningen direkt på folkpensionsförmånema. En livränta som den efterlevande har som skadad (egenlivränta) samordnas enligt AFL inte med efterlevandepension.
Folkpension i form av änkepension som betalas ut enligt AFL i dess lydelse närmast före den 1 januari 1990 och som samordnas med yrkesskadelivränta skall enligt AFL i dess äldre lydelse minskas en— dast så mycket att minst hälften återstår av det belopp som annars skulle ha betalats ut.
När det gäller barnpension får minskning göras endast med så stort belopp att minst en fjärdedel av folkpensionens årsbelopp återstår.
Dessa garantiregler gäller de folkpensionsförrnåner som kan bli föremål för minskning (folkpensionens huvudförmån och pensionstill- skott till änkepension). I praxis har denna samordning gått till så att pensionstillskottet vid tillämpning av garantiregeln beräknas utifrån det belopp tilläggspensionen uppgår till efter det att den samordnats med yrkesskadelivräntan.
Vad gäller samordningen mellan efterlevandelivränta å ena sidan och omställningspension och särskild efterlevandepension å andra sidan finns det däremot inget motsvarande garantibelopp som inom barn- och änkepensioneringen. Vid samordningen kan därför dessa pensioner helt falla bort om livräntan överstiger dessa.
Även ålders- och förtidspension från såväl folk— som tilläggspensioneringen reduceras med yrkesskadelivräntor. Även dessa samordningsregler finns intagna i 17 kap. 2 & AFL.
12.3.2. Samordning mellan yrkesskadelivräntor och ålders- och förtidspension efter år 2000
I anslutning till ålderspensionsreformen har beslutats regler för samordning mellan yrkesskadelivräntor och ålderspensioner. De nya reglerna har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med dagens regler. En utgångspunkt har därvid varit att sarnordningsreglema skall ge i stort sett samma utfall som nuvarande regler på området. Ålderspension i form av garantipension, tilläggspension och inkomstpension skall reduceras av en samtidigt med dessa pensionsförmåner utbetalad yrkesskadelivränta. Däremot skall premiepensioner inte påverkas av sådan livränta. I första hand skall
garantipensionen tas i anspråk. Därefter skall reducering ske av tilläggspensionen och sist av inkomstpensionen.
Minskningen av pensionen skall ske med ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av yrkesskadelivräntan i den mån den överstiger en sjättedels basbelopp. Anledningen till att man valt att liksom i dag samordna endast tre fjärdedelar av livräntan med ålderspensionen är att i viss mån kompensera för livräntetagares minskade möjligheter att tjäna in inkomstgrundad ålderspension till följd av skadan. Eftersom livräntan i sig inte är pensionsgrundande, har det ansetts att ett undantagande av en viss del av livräntan är rimligt. Till skillnad från nuvarande bestämmelser på området skall, efter det reformerade ålderspensionssystemets ikraftträdande, den försäkrade kompenseras för lyte och men genom att det från samordningen undantas ett belopp som schablonmässigt kan antas motsvara ersättning härför. Detta belopp har bestämts till en sjättedels prisbasbelopp.
Liksom enligt nuvarande regler skall reglerna för samordning mellan yrkesskadelivränta och ålderspension innehålla en garantiregel, som innebär att den pensionsberättigade alltid skall ha rätt att behålla så mycket av garantipensionen tillsammans med den inkomstgrundade pensionen som motsvarar minst ca tre fjärdedelar av den lägsta garanterade nivån för garantipension.
Även samordningen mellan yrkesskadelivränta och förtidspension skall enligt antagna riktlinjer för en reformerad förtidspensionering för framtiden ske på i princip motsvarande sätt som i dag och i huvudsak enligt samma bestämmelser som för samordningen mellan yrkesskadelivränta och ålderspension (prop. 1997/98:111).
12.3.3. Våra överväganden och förslag
Vårt förslag: Efterlevandepension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension för pensionsberättigad som jämte sådan förmån uppbär yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta skall minskas med ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av efterlevandelivräntans belopp. Detsamma skall gälla för efterlevande som uppbär underhållsstöd och/eller inkomstgrundad barnpension jämte efterlevandelivränta.
Minskningen skall såvitt avser de reformerade efterlevande- pensionema i första hand göras på grundskyddet i form av garantipension eller underhållsstöd och därefter på den inkomstgrundade efterlevandepensionen. Beträffande änkepension skall minskningen i första hand göras på garantipensionen, därefter på det s.k. 90 %—tillägget och sist på tilläggspensionen.
Minskningen såvitt avser barnpension får inte leda till att summan av underhållsstöd och barnpension kommer att understiga en fjärdedel av det för efterlevande barn garanterade beloppet, dvs. 293 kr per månad. Minskningen såvitt avser änkepension får inte leda till att sammanlagd änkepension kommer att understiga 8,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Med de av oss föreslagna reglerna för utformningen av en till det reformerade ålderspensionssystemet anpassad efterlevandepensionering uppkommer frågan om dessa förmåner, på motsvarande sätt som sker i dag, skall samordnas med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta som jämte efterlevandepension kan utbetalas till den efterlevande. Som har redovisats i avsnitt 12.3.2 skall en sådan samordning ske mellan yrkesskadelivränta i form av egenlivränta och ålderspension enligt samma huvudprinciper som gäller enligt nuvarande bestämmelser. Även på förtidspensioneringens område är avsikten att en motsvarande lösning skall genomföras.
Av tillgänglig statistik kan konstateras att samordning mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension sker i endast ett relativt begränsat antal fall i dag. I december 1996 uppbar inte någon manlig pensionsberättigad en samordningsbar efterlevandelivränta vid sidan av efterlevandepension. Däremot fanns det drygt 1 500 kvinnliga pensionstagare som hade en samordningsbar efterlevandelivränta jämte efterlevandepensionen. I barnpensionsfallen var motsvarande siffra 8 pensionsberättigade. Vid samma tidpunkt var det totalt ca 430 000 personer som uppbar efterlevandepension i någon form. Antalet fall med samordningsbar efterlevandelivränta är således begränsat. Därtill kommer att sådana livräntor kommer att nybeviljas i allt mindre utsträckning och att dessa livräntor på sikt kommer att helt försvinna.
I detta perspektiv kan det finnas anledning att överväga om en samordning för framtiden mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension över huvud taget bör komma i fråga. Emellertid skulle ett avskaffande av nuvarande samordningsregler enligt vår uppfattning i vissa fall kunna leda till en icke godtagbar överkompensation i de fall den efterlevande uppbär båda förmånerna jämsides. Enskilda efterlevande skulle, om samordningsreglema tas bort, kunna få en icke avsedd väsentlig höjning av sina förmåner från en dag till en annan, utan att förhållandena och behovet av ekonomisk ersättning på något sätt förändrats. Både efterlevandepensionen och efterlevandelivräntan har till syfte att bistå en efterlevande ekonomiskt i en situation där sådant ekonomiskt tillskott är särskilt angeläget. På motsvarande sätt som efterlevandepensioner är tänkta att bl.a. kompensera för ett standardbortfall är efterlevandelivräntan konstruerad med samma bakomliggande syfte. Med hänsyn till det ovan sagda samt även med beaktande av att en sådan samordning föreslagits för såväl
ålders— som förtidspensionemas del, föreslår vi att samordning mellan efterlevandelivräntor och efterlevandepensioner skall ske även i ett anpassat efterlevandepensionssystem.
Vid införandet av AFL övervägdes att samordningen mellan yrkesskadelivräntor och pensioner skulle utformas så, att pensionen reducerade livräntoma, dvs. motsatt avräkning i förhållande till vad som kom att bli den gällande ordningen. Samma överväganden har nyligen gjorts för frågan om samordningen mellan yrkesskadelivräntor och ålders- och förtidspension. En sådan lösning skulle emellertid förutsätta ett mycket stort antal retroaktiva ändringar av tidigare gällande lagstiftning, eftersom yrkesskadelivräntoma bestäms med tillämpning av den lag som gällde vid skadetillfället och då lagstiftningen om ersättning vid yrkesskada har ändrats vid åtskilliga tillfällen från år 1901 och framåt. Dessutom skulle en sådan förändring kunna få skatterättsliga konsekvenser som är svåra att förutse i enskilda fall. Härtill kommer att ett flertal yrkesskadeersättningar i viss mån kan sägas ha en civilrättslig karaktär, eftersom de utges från en försäkring som tecknades av arbetsgivaren. En ordning som i princip innebär att tidigare meddelade beslut om ersättning för yrkesskador måste ändras kan därför eventuellt komma att aktualisera frågor om ändringarna är förenliga med skyddet för egendom i regeringsformen och den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter. Med hänsyn härtill bör enligt vår mening även fortsättningsvis — liksom inom ålderspensioneringen - samordningen gå till så att efterlevandelivräntan reducerar efterlevandepensionen i stället för tvärtom.
Därefter uppkommer frågan om efterlevandelivräntan, på motsvarande sätt som enligt dagens bestämmelser, skall reducera efterlevandepensionen såvitt avser både grundskyddsdelen och den inkomstrelaterade delen eller om det finns anledning att undanta någon del från samordningen. Till skillnad från i dag skall, som redovisats i föregående avsnitt, grundskyddet inom ålderspensioneringen reduceras vid samordningen före den inkomstgrundade pensionen. I det reformerade ålderspensionssystemet skall garantipensionen utgöra en grundskyddsförmån och utges som utfyllnad till den som har tjänat in endast låg inkomstgrundad pension och som enda pension till den som inte har tjänat in någon pension alls. Av denna anledning har det ansetts naturligt att samordningen med utgående yrkesskadelivränta i första hand skall avse garantipensionen. Den som uppbär yrkesskadelivränta har inte samma behov av grundskydd i form av garantipension som den som inte har rätt till sådan livränta. Samma ordning har föreslagits för samordningen mellan yrkesskadelivränta och förtidspension. Även såvitt gäller efterlevandefallen är det av skäl som angetts för ålderspensioneringens del rimligt att efterlevandelivräntan samordnas med garantipensionen till omställningspensionen, den särskilda efterlevandepensionen och änkepensionen i första hand och inte som
sker i dag först med den inkomstrelaterade efterlevandepensionen. Samma ordning bör gälla vid samordningen mellan efterlevandelivränta och barnpension, dvs. underhållsstödet bör i första hand bli föremål för minskning i de fall det efterlevande barnet även uppbär samordningsbar efterlevandelivränta.
Vi föreslår således att efterlevandelivräntan i första hand skall samordnas med garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt med underhållsstöd.
Skall det därutöver ske en samordning mellan efterlevandelivränta och inkomstrelaterad efterlevandepension? En sådan samordning skall, som tidigare nämnts, göras mellan egenlivräntor och inkomstgrundad ålderspension. Samma lösning har föreslagits för samordningen mellan egenlivräntor och förtidspension. Vi har ställt oss frågan om en sådan samordning är rimlig att göra när det gäller efterlevandepension.
Med hänsyn till att det inom ålderspensioneringen kommer att ske en samordning mellan egenlivräntan och den uppburna ålderspensionen såvitt avser både grundskyddet och den inkomstgrundade pensionen har vi dock stannat för att föreslå att samordningen mellan efterlevandelivräntor och efterlevandepension även fortsättningsvis skall ske i förhållande till hela efterlevandepensionen, dvs. även beträffande den inkomstrelaterade delen. Vid samordningen skall i första hand garantipensionen minskas av livräntan och först därefter den inkomstrelaterade delen. Beträffande änkepension skall minskningen i första hand göras på garantipensionen, därefter på 90 %-tillägget och sist på tilläggspensionen.
Vid införandet av AFL fann man det motiverat att vissa livräntetagares minskade möjligheter att tjäna in ATP till följd av skadan skulle påverka sarnordningens omfattning. Av betydelse i detta sammanhang är att yrkesskadelivräntor, till skillnad från livräntor enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, inte är pensionsgrundande enligt AFL. Den som till följd av en skada som ersätts enligt yrkesskadeförsäkringslagstiftningen betagits möjligheten att genom arbete tjäna in inkomstgrundad pension kan därför, om han eller hon inte kvalificerat sig för förtidspension med antagandepoängberäkning, komma att få en ganska låg ålderspension. Av denna anledning valde man att från samordningen med bl.a. ålders- och förtidspension undanta en viss del av livräntebeloppet. Av samma skäl har ett motsvarande belopp undantagits från samordningen mellan yrkesskadelivränta och den reformerade ålderspensionen. Samma lösning har föreslagits för samordningen mellan egenlivränta och reformerad förtidspension.
Emellertid görs enligt nuvarande regler samma undantagande från livräntan vid samordningen mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension, dvs. det är endast tre fjärdedelar av livräntan som i sig kan reducera efterlevandepensionen. Detta kan med hänsyn till de bakomliggande syftena med denna bestämmelse måhända ifrågasättas,
eftersom det i efterlevandefallen inte är den efterlevande som drabbats av en skada som i sig kan påverka dennes möjligheter att tjäna in inkomstrelaterad ålderspension. Samordningen sker endast med efterlevandelivräntan, dvs. den livränta som utbetalas efter en skada som den avlidne personen råkat ut för. Om den efterlevande drabbats av egen skada som i sig ger upphov till yrkesskadelivränta i form av egenlivränta påverkar denna livränta inte efterlevandepensionens storlek. Av denna anledning har vi ifrågasatt om det vid samordningen mellan efterlevandelivränta och omställningspension samt särskild efterlevandepension fortsättningsvis bör undantas någon viss andel av efterlevandelivräntan innan samordningen sker.
Vi har i övriga delar, vad beträffar bl.a. samordningen mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension, valt att föreslå regler som överensstämmer dels med nuvarande regler på området, dels med vad som i motsvarande hänseende skall gälla inom ålderspensioneringen. Dessutom skulle en ändring i denna del svårligen kunna genomföras för efterlevande kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbär änkepension utan att detta skulle leda till ett sämre ekonomiskt utfall för dem än vad som blir fallet enligt nuvarande regler. Vi har i övriga frågor som rör änkepension, bl.a. av administrativa skäl, valt att inte föreslå skilda regler för beståndet änkor och för dem som kan komma att nybeviljas sådan pension efter år 2000. Inte heller i nu aktuellt hänseende skulle sådana divergerande regler vara lämpliga att föreslå. Vid sådana förhållanden torde det inte heller vara lämpligt att föreslå en ändring härvidlag i de fall efterlevandepension uppbärs i form av omställningspension, särskild efterlevandepension eller barnpension jämte livränta.
Vi har därför stannat för att föreslå att — i likhet med dagens regler och med vad som kommer att gälla vid samordning mellan egenlivränta och reformerad ålderspension - endast tre fjärdedelar av livräntan skall samordnas med efterlevandepensionen.
Däremot anser vi inte — till skillnad från vad som beslutats för samordningen mellan egenlivränta och reformerad ålderspension - att det vid samordningen mellan efterlevandelivränta och efterlevandepension från livräntan skall undantas något visst belopp utgörande vad som schablonmässigt kan antas motsvara kompensation för lyte och men. En sådan regel finns inte i nuvarande system. Som redogjorts för ovan är det endast livränta som utges till följd av skada som drabbat den avlidne som samordnas med efterlevandepensionen. Om den efterlevande drabbas av egen skada som i sig ger upphov till yrkesskadelivränta i form av egenlivränta påverkar denna livränta inte efterlevandepensionens storlek. Av dessa skäl anser vi att det inte är befogat att föreslå att ytterligare viss del av livräntan, utöver den
fjärdedel som redovisats ovan, skall undantas från samordningen med efterlevandepensionen.
I dag finns, som ovan nämnts, garantiregler som innebär att folkpensionen i form av barnpension respektive änkepension inte får minskas i större omfattning än att barnet respektive änkan får behålla minst en fjärdedel respektive hälften av vad som annars skulle ha utgetts, dvs. samordningen förutan. Motsvarande garantiregel finns beträffande folkpension i form av ålders- och förtidspension. Däremot finns i dag inte någon garantiregel i de fall livräntan skall samordnas med omställningspension eller särskild efterlevandepension.
En motsvarande garantiregel med i huvudsak samma innehåll som i dag skall fortsättningsvis gälla för samordningen mellan egenlivränta och ålderspension. Motsvarande lösning har föreslagits för samordningen mellan livränta och förtidspension. För ålderspensioneringens del har denna garantiregel konstruerats på så sätt att minskningen av ålderspensionen inte får leda till att sammanlagd ålderspension och premiepension kommer att understiga en viss procent av prisbasbeloppet, motsvarande en viss andel av den lägsta garanterade nivån för garantipension per månad. Denna andel varierar beroende på om den pensionsberättigade är gift eller inte. En utgångspunkt vid utformningen av denna regel inom ålderspensioneringen har varit att så nära som möjligt ansluta till nuvarande regler. Eftersom garantipensionen till ålderspension utges endast som en utfyllnad till den som har låg inkomstgrundad ålderspension och inte som en baspension som nuvarande folkpension, valde man att för golvregeln anknyta till den lägsta garanterade nivån för garantipensionen.
Eftersom vi i övriga hänseenden i huvudsak valt att ansluta oss till de regler som skall gälla för samordningen mellan yrkesskadelivränta och ålderspension, men även med hänsyn till att även vi haft som utgångspunkt att få till stånd en harmoniering av nuvarande regler till ett anpassat efterlevandepensionssystem, anser vi att en motsvarighet till de garantiregler som finns i dag beträffande barnpension och änkepension bör finnas även för framtiden. Det grundskydd som vi föreslår beträffande änkepensioneringen överensstämmer i många avseenden med garantipensionen inom ålderspensioneringen. Även underhållsstödet är i likhet med garantipensionen till ålderspension en utfyllnad som utges till den som har endast låg eller ingen inkomstgrundad barnpension. Det finns därför anledning att utforma garantireglema för efterlevandepensionemas del på motsvarande sätt som valts för garantiregeln inom ålderspensioneringen.
Detta innebär beträffande barnpension att barnet oavsett samordningen med efterlevandelivräntan bör vara berättigat att behålla en viss andel av det belopp som alltid skall garanteras barn till en avliden förälder eller barn till särlevande föräldrar, dvs. för närvarande 1 173 kr per månad. På motsvarande sätt som föreslagits inom ålderspensioneringen bör det inte spela någon roll om detta belopp helt eller delvis består av underhållsstöd eller helt eller delvis av
inkomstrelaterad barnpension. Detta innebär sålunda att barnet alltid bör ha rätt att behålla en fjärdedel av detta garanterade belopp, eller för närvarande 293 kr per månad, i form av underhållsstöd och eventuell inkomstrelaterad barnpension efter det att samordning gjorts med efterlevandelivräntan.
Motsvarande lösning bör gälla även för änkepensioneringens del. I detta avseende föreslår vi grundskyddsregler som ligger garantipensionen inom ålderspensioneringen nära. Av skäl som anförts ovan kan garantiregeln därför inte knytas till garantipensionen som sådan, eftersom denna till skillnad från nuvarande folkpension är en utfyllnadspension och inte en baspension. Därför är det rimligt att änkan efter det att samordning gjorts mellan efterlevandelivränta och änkepension får behålla en viss andel av den lägsta garanterade nivån och detta oberoende av om änkepensionen består av garantipension, 90 %-tillägg eller tilläggspension. En översättning av nuvarande garantiregel skulle därmed leda till att änkepension, oavsett om utfallet av samordningen med efterlevandelivräntan skulle leda till en större reducering, alltid skall utges med ett belopp som motsvarar hälften av det inom änkepensioneringen garanterade beloppet i form av garantipension. Detta motsvarar 8,5 % av prisbasbeloppet per månad eller för närvarande 3 094 kr per månad (1/2 x (2,04 x 36 400/ 12) = 3 094; 3 094/36400 = 0,085 = 8,5 %).
Vi föreslår således sammanfattningsvis att en sarnordning även fortsättningsvis skall ske mellan yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta och efterlevandepension på motsvarande sätt som sker enligt nuvarande regler. Vid denna samordning skall i första hand grundskyddet i form av garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension och underhållsstöd minskas och först därefter skall den inkomstrelaterade efterlevandepensionen reduceras. Beträffande änkepension skall först garantipensionen, därefter 90 %- tillägget och allra sist tilläggspensionen minskas. Endast tre fjärdedelar av livräntebeloppet skall beaktas vid samordningen. Något visst lägsta belopp för lyte och men som undantas från samordningen skall inte finnas. En motsvarighet till nuvarande garantiregel för samordningen mellan livränta och barnpension respektive änkepension skall finnas kvar också i fortsättningen.
12.4. Efterlevandepension i internationella förhållanden
12.4.1. Inledning
När det gäller utformningen både av dagens regler för efterlevande- pension och av de regler som vi föreslår för beräkning av efterlevan— depension i ett till det reformerade ålderspensionssystemet anpassat system har hänsyn tagits till att den avlidne kan ha varit bosatt utom- lands under den förvärvsaktiva tiden eller att den efterlevande är bo- satt utomlands under den tid då efterlevandepension utges. När det gäller rätten till grundskydd krävs både i det nuvarande systemet och med de av oss föreslagna reglerna en försäkringstid om minst ett visst antal år för rätt till oavkortat grundskydd. Vidare finns regler för vad som skall gälla för utbetalning av grundskyddet till efterlevande som är bosatta utomlands. När det gäller rätten till inkomstrelaterad efter- levandepension skall emellertid, på samma sätt som enligt nuvarande regler gäller för rätt till efterlevandepension i form av tilläggspension, sådan pension betalas ut oavsett var i världen den efterlevande är bo- satt.
Som vi konstaterat tidigare, bl.a. i samband med våra överväganden om hur ett efterlevandepensionsunderlag bör utformas, kommer de nationella reglerna med hänsyn till internationella förpliktelser inte alltid att få fullt genomslag. I detta avsnitt behandlas de avsteg från de nationella svenska reglerna som EG-rätten kan medföra. Vissa avvi— kelser kan komma att gälla även i förhållande till länder med vilka Sverige träffar överenskommelse om socialförsäkringskonvention.
12.4.2. Samordning av garantipension och utländsk pension m.m.
Vår bedömning: Garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension kommer att betalas ut inom EU/EES. Om den avlidne har varit försäkrad i ett annat EU/EES—land kommer garantipensionen att beräknas enligt principerna om andels- beräkning i förordningen (EEG) nr 1408/71. Garantipensionen skall
därvid trappas av mot utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär.
Garantipension till ålderspension skall enligt regeringens bedömning i prop. 1997/98:152 betraktas som en trygghetsförmån och därmed falla under förordningens (EEG) nr 1408/71 tillämpningsområde snarare än att betraktas som en socialhjälpsförmån. Garantipension till omställ- ningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt
vårt förslag är uppbyggd på samma sätt som garantipension till ålders- pension och bör därför i detta avseende behandlas på samma sätt.
Som vi beskrivit i avsnitt 2.1.2 utges folkpension och pensionstill— skott i förhållande till antingen antalet bosättningsår i Sverige eller antalet år med pensionspoäng inom ATP—systemet. För rätt till folk- pension krävs enligt nationella regler antingen minst tre bosättningsår eller tre år med pensionspoäng. Denna tid kan emellertid med hänsyn till reglerna om sammanläggning i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenfö- retagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen uppfyllas även genom försäkringstid i ett annat medlemsland. Minst ett år måste dock avse Sverige.
Garantipension skall enligt våra förslag utges i förhållande till den avlidnes försäkringstid i Sverige. Vi har vidare föreslagit att det på samma sätt som enligt nuvarande regler skall krävas minst tre års försäkringstid för rätt till garantipension. Denna tid skall också kunna uppfyllas genom sammanläggning med annan försäkringstid inom EU/EES.
Garantipension skall enligt vårt förslag utges enbart till efterlevan- de som är bosatta i Sverige. Denna regel kommer emellertid inte att kunna upprätthållas inom EU/EES. I avsnitt 5.2 har vi redogjort för de grundläggande principerna i förordningen 1408/71 och för de regler som kommer att vara av särskilt intresse för beräkningen av garanti- pension. Därvid har bl.a. berörts den s.k. exportabilitetsprincipen. Enligt denna princip får bl.a. en kontantförrnån till en vuxen efterle- vande inte dras in eller minskas med anledning av att den berättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land som utger förmånen. Mot denna bakgrund kommer garantipension enligt vårt förslag, på samma sätt som gäller för garantipension till ålderspen- sion, att betalas ut vid bosättning inom EU/EES.
Garantipension till efterlevandepension är på samma sätt som ga- rantipension till ålderspension en utfyllnadsförmån och skall således avräknas mot inkomstgrundad efterlevandepension. Enligt vad vi har föreslagit i det föregående skall garantipensionen även avräknas mot utländska pensionsförmåner (se bl.a. avsnitt 10.3.4). Även garantipen— sion till ålderspension skall avräknas mot utländska pensionsförmå- ner. Regeringen har i prop. 1997/98:152 behandlat frågan huruvida reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 uppställer något hinder mot att garantipension reduceras med hänsyn till utländsk pension. Efter- som garantipension till efterlevandepension är konstruerad på samma sätt som garantipension till ålderspension bör de överväganden som redovisats i den nämnda propositionen kunna appliceras även på av- räkning av garantipension till efterlevandepension mot utländska ef— terlevandepensionsförrnåner.
Regeringens överväganden i nämnda proposition innebär i huvud— sak följande. En grundläggande princip i förordningen 1408/71 är att det ankommer på den nationella lagstiftningen att, om så är önskvärt, ställa upp regler om minskning av pensionsförmåner med hänsyn till utländsk pension. I förordningens artikel 12.2 föreskrivs som huvud- regel att minskningsregler i den nationella lagstiftningen får åberopas även gentemot förmåner som har förvärvats enligt en annan medlems— stats lagstiftning. I artiklarna 46a-46c finns emellertid beträffande pensioner undantag från denna huvudregel. Skillnad görs därvid mel— lan situationen där förmåner av samma slag sammanträffar med var- andra och fall där förmåner av olika slag sammanträffar med varandra (se närmare härom i avsnitt 5.2). Med förmåner av sarrrrna slag avses förmåner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande som beräknas eller utges på grundval av försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts av en och samma person. Enligt artikel 46.2 får en förmån som har prorataberäknats inte minskas med stöd av en natio- nell minskningsregel.
Enligt regeringens uppfattning torde eventuella minskningsregler i den nationella lagstiftningen bli aktuella att tillämpa först sedan en förmån har beräknats. Garantipensionen är en utfyllnadsförmån och storleken av denna är beroende av storleken på andra förmåner. Hän- synstagandet till dessa andra förmåner, vilkas storlek påverkar storle- ken på utfyllnadsförrnånen, är därför enligt regeringens uppfattning ett led i beräkningen av utfyllnadsförmånen och inte någon minskning på grund av att förmånerna sammanträffar. Den beräknade förmånen kan emellertid sedan bli föremål för reducering enligt regler om sam— manträffande av förmåner om det finns några sådana regler i den na- tionella lagstiftningen.
Mot bakgrund av vad som nu redovisats bör även vid beräkningen av garantipension till efterlevandepension hänsyn kunna tas till ut— ländska efterlevandepensionsförmåner som inte i sig själva har utfyll— nadskaraktär. Den reducering av garantipensionen som därvid kom- mer att göras bör, på samma sätt som inom ålderspensioneringen, ses som ett led i beräkningen av garantipensionen och inte som en minsk- ning av denna.
Vi anser således att garantipension till omställningspension, sär— skild efterlevandepension och änkepension bör kunna beräknas enligt principerna om andelsberäkning i förordningen 1408/71 och trappas av även mot utländska pensionsförmåner.
12.5. Reduktion av efterlevandepension i vissa fall
1251. Inledning
För dem som är berättigade till folkpension och som frivilligt eller på grund av tvång vistas på kriminalvårdsanstalt, vårdinstitutioner, m.m. som drivs eller finansieras av stat eller kommun gäller enligt nuvaran- de regler att vistelsen kan medföra att folkpensionen i olika utsträck- ning och på olika sätt reduceras. Reglerna om reduktion av pensions- förmån vid intagning på institution finns i dag i 10 kap. 2 och 3 åå AFL.
De nuvarande reglerna innebär att folkpension inklusive pen- sionstillskott påverkas bl.a. av att den pensionsberättigade under viss tid är intagen i kriminalvårdsanstalt. Det är således folkpension i alla former som reduceras, dvs. såväl ålderspension som förtidspension och efterlevandepension.
Frågan om hur pensionsförmåner i det reformerade ålderspensions- systemet skall påverkas av att den pensionsberättigade under viss tid är intagen i kriminalvårdsanstalt eller på annat sätt är föremål för vård har varit föremål för ingående överväganden i förarbetena till lagen (1998:702) om garantipension (prop. 1997/98:152). Enligt 4 kap. 5 å lagen om garantipension skall intagning i kriminalvårdsanstalt även i fortsättningen medföra en reduktion av den del av ålderspensionen som är avsedd att utgöra ett grundskydd, dvs. av garantipensionen.
Vi behandlar i det följande frågan om hur efterlevandepension - såväl reformerad efterlevandepension som änkepension - fortsätt— ningsvis skall påverkas av att den efterlevande är intagen i krirrrinal- vårdsanstalt eller på annat sätt är föremål för vård i statliga eller kommunala institutioner. Inledningsvis lämnas en kortfattad redogö— relse för nuvarande regler i 10 kap. 2 och 3 åå. Vi beskriver därefter den lösning som valts för ålderspensioneringens garantipension, för att sedan redovisa våra överväganden om i vad män och på vilket sätt en anpassad efterlevandepension bör påverkas av att den efterlevande är föremål för den form av vård som i dag leder till en minskning av folkpensionsförmånen.
12.5.2 Nuvarande regler
Reglerna för reduktion av pensionsförmån vid intagning på institution återfinns i dag i 10 kap. 2 och 3 åå AFL. Beträffande häktade och intagna på kriminalvårdsanstalt innehåller 10 kap. 2å bestämmelser om avdrag på folkpensionen. Om en person under en hel månad är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens
bekostnad intagen i anstalt eller tillfälligt vistas utom anstalten, får den å månaden belöpande folkpensionen ej utgå med högre belopp än vad regeringen föreskriver. Försäkringskassan kan enligt 10 kap. 2 å andra stycket AFL medge en nära anhörig som för sitt uppehälle är ekonomiskt beroende av den häktade respektive intagne att helt eller delvis uppbära den pension som innehålls enligt första stycket. Om ett barn under en hel månad på statens bekostnad erhåller vård på anstalt eller annars kost och bostad, får enligt tredje stycket barnpension inte utges för den månaden. Sådan förmån får dock alltid utges för tid då barnet är inackorderat vid sameskola. Slutligen gäller enligt fjärde stycket förevarande paragraf särskilda bestämmelser för elever i spe- cialskola. Pensionsförrnåner får för sådana elever utges utan hinder av bestämmelserna i första och tredje styckena för tid då eleven vistas utanför skolan. För sådan tid äger bestämmelserna om vårdbidrag i 9 kap. 5 å tredje stycket motsvarande tillämpning.
För pensionsberättigad som i annat fall är intagen på annan anstalt än sjukhus finns bestämmelser i 10 kap. 3 å AFL om att den som dri- ver anstalten eller kommun eller landsting som genom avgift finansie- rar vården, i den utsträckning regeringen förordnar, får uppbära så stor del av vårdtagarens folkpension som svarar mot kostnaden för vården. Den pensionsberättigade skall dock ha rätt att behålla ett visst belopp för sina personliga behov.
Regeringen har meddelat föreskrifter om reduktion av pension i kungörelsen (1971:831) om pensionsbelopp enligt 10 kap. 2 å första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regeringen har också i en kungörelse från år 1962 (SFS 1962:393) förordnat om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension. Reglerna kan sammanfattas så, att de pensionsberättigade av sin folkpension för egen del får behålla ett belopp motsvarande 30 % av folkpensionen för en ogift pensionär inklusive pensionstillskott, dvs. för närvarande ca 1 300 kr per månad. Om den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd inte kan tillgodogöra sig denna summa, får beloppet sättas ned till lägst 500 kr per månad. Vid utbetalning av pensionen till än— nan enligt 10 kap. 3 å AFL gäller på motsvarande sätt att, om den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte kan begagna sig av kontanta medel, beloppet i stället skall användas för hans eller hennes personliga nytta.
För att pensionen skall kunna reduceras enligt 10 kap. 2å AFL eller uppbäras av annan enligt 10 kap. 3 å AFL krävs att den pen- sionsberättigade vistas på anstalt eller annan institution under en hel kalendermånad (den sk. helmånadsregeln), dvs. fr...om den första t o m. den sista dagen i en kalendermånad. Även under tid då en pen- sionsberättigad, som är intagen och vars pension reduceras enligt 10 kap. 2 å AFL i anledning av anstaltsvistelsen, olovligen vistas utanför anstalten skall pensionen reduceras. Detsamma gäller om den pen-
sionsberättigade lovligen vistas utanför anstalt så länge denna vistelse är tidsbegränsad och varar högst 30 dagar. Även om permission som överstiger 30 dagar teoretiskt sett kan medges, sker detta i princip aldrig.
Utvecklingen har inneburit att huvuddelen av dem som vistas på kommunala eller komrnunfinansierade institutioner inte längre om- fattas av reglerna om pensionsreduktion i 10 kap. 3å AFL. Enligt 34 å socialtjänstlagen och 42 a å socialtjänstförordningen (1981z750) får en kommun, förutom av en underårig, ta ut ersättning för uppe- hället av den som på grund av missbruk av alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel frivilligt eller på grund av tvång får vård och behandling i hem för vård eller boende eller i ett familjehem. Avgiften får för närvarande uppgå till högst 80 kr per dag. Skälig ersättning få tas ut även för andra former av boende, t.ex. boende på inackorderingshem. Den som skall betala ersättning på grund av bo- ende som nu sagts kommer inte i fråga för reduktion av pensionen enligt 10 kap. 3å AFL. Inte heller huvuddelen av dem som vistas inom olika boendeformer inom äldre- eller handikappomsorgen kom- mer i fråga för någon reduktion av pensionen (jfr 10 kap. 3 å andra stycket AFL).
Reglerna i 10 kap. 3 å AFL är emellertid alltjämt tillämpliga för den som är intagen på vårdhem som avses i lagen (1967:940) angåen- de omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Bestämmelserna innebär således att kommun eller landsting som driver inrättningen eller bekostar värden som ersättning för denna kostnad får uppbära den pensionsberättigades pension. Dock gäller att den pensionsberät- tigade får förbehålla sig visst belopp för sina personliga behov. Riks- dagen har emellertid beslutat att vårdhemmen skall vara avvecklade senast den 31 december 1999.
När det gäller tillämpningen av bestämmelserna i 10 kap. 2 å AFL anses som intagna i kriminalvårdsanstalt även personer som med stöd av 34 å lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt vistas utanför an- stalten för t.ex. vård eller boende inom socialtjänsten samt personer som under fängelsestraffet ges rättspsykiatrisk vård. Personer som är dömda till rättspsykiatrisk vård anses emellertid vårdade på sjukhus och debiteras därför en patientavgift. Sådan avgift debiteras den som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension och utgjorde t.o.m. den 31 december 1997 en tredjedel av summan av bl.a. folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension eller än- kepension enligt AFL jämte pensionstillskott, dock högst 80 kr per dag. Denna avgift administreras sedan den 1 januari 1998 av sjuk- vårdshuvudmännen och uppgår enligt överenskommelse mellan dessa och företrädare för Socialdepartementet för år 1998 till högst 80 kr per vårddag.
Bestämmelserna om reduktion av pension tar enbart sikte på folk- pensionen. Tilläggspensionen berörs inte i något fall. Detta innebär att en nedsättning till ett och samma belopp kan få olika effekter för olika personer beroende på hur stor tilläggspension den försäkrade är be- rättigad till. En pensionär som har tilläggspension och till följd därav minskat pensionstillskott eller inget pensionstillskott alls förlorar alltså förhållandevis mindre andel av sin pension än en pensionsbe- rättigad med oreducerat pensionstillskott.
12.5.3 Reduktion av pensionsförmåner inom det reformerade ålderspensionssystemet, m.m.
Det kan sålunda konstateras att nuvarande regler för avdrag på och bortfall av olika socialförsäkringsförmåner är olika beroende på vil- ken typ av vård den pensionsberättigade är föremål för. För närvaran— de tillämpas två olika modeller parallellt, dvs. reduktion av pension respektive debitering av avgifter för uppehälle. Regeringen har i pro- positionen med förslag till lagen om garantipension (prop. 1997/98:152) anfört att det vore önskvärt med en större enhetlighet i bestämmelserna på detta område. Frågan om övergång till debitering av avgifter för uppehälle för intagna på kriminalvårdsanstalter och häkten innefattar emellertid starkt principiella ställningstaganden till huruvida människor som är föremål för tvångsåtgärder från samhällets sida samtidigt bör drabbas av en sådan debitering. Regeringen har därför ansett att frågan om ett system med avgiftsdebitering bör bere- das i samband med en mer allmän översyn av hur institutionsvistelser bör påverka socialförsäkringsförmåner. En sådan översyn planeras för närvarande inom Socialdepartementet. Mot denna bakgrund innehål— ler lagen om garantipension inte någon regel om debitering av avgifter vid vistelse i kriminalvårdsanstalt m.m.
Lagen om garantipension innehåller däremot, på samma sätt som nuvarande regelverk, bestämmelser om reduktion av pension för pen- sionsberättigade som är häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt. Hittills har reduktionsreglema omfattat endast folkpensionsförrnåner och inte tilläggspension. Reduktionsreglema skall inte heller i framti— den komma att beröra den inkomstrelaterade pensionen, eftersom denna i än högre grad än tilläggspensionen har karaktär av en indivi— duell rättighet. Förhållandet är emellertid enligt regeringen ett annat när det gäller garantipensionen. Denna är att betrakta som ett rent grundskydd. En ordning som bygger på att garantipensionen reduceras innebär att det belopp som faktiskt kommer att undandras den intagne kommer att variera beroende på förekomsten av garantipension. I avvaktan på den planerade översynen av det nuvarande regelverket har regeringen, och sedermera riksdagen, ansett att det bör finnas » regler om reducering av garantipension på grund av vistelse i anstalt.
Mot denna bakgrund har upptagits en sådan regel i 4 kap. 5 å lagen om garantipension.
Enligt nuvarande regler skall, som beskrivits i föregående avsnitt, avdrag ske på pensionen först när en intagen under en hel kalender- månad varit intagen i anstalt. Denna regel har emellertid rönt kritik eftersom den medför att den som första dagen i månaden börjar avtjä— na ett straff på en månad eller mer drabbas av reducering fr.o.m. första dagen, medan den som påbörjar avtjänandet den andra dagen i en månad får pensionen reducerad först för tiden fr.o.m. den andra avtjänandemånaden. Regeringen och sedermera riksdagen har inte funnit något skäl att behålla denna regel men har av administrativa skäl funnit det lämpligt med en regel som innebär att viss tid måste löpa innan garantipensionen börjar reduceras. Reducering skall därför påbörjas efter 30 dagars sammanhängande frihetsberövande, varvid liksom i dag en samrnanräkning skall ske av antalet dagar den pen- sionsberättigade varit häktad och intagen i kriminalvårdsanstalt.
Regeln om reduktion av garantipension innebär således att garanti— pensionen för den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häk- tad skall reduceras fr.o.m. den trettioförsta dagen av ett sammanhäng- ande frihetsberövande. I likhet med i dag skall emellertid den pen- sionsberättigade ha rätt att behålla en viss del av pensionen för eget bruk. Vid bedömningen av hur stort detta belopp skall vara har den nu gällande nivån, cirka 1 300 kr per månad, tjänat som riktmärke. En viss justering har gjorts med hänsyn till att garantipension, till skill- nad från vad som gäller för folkpension enligt nuvarande regler, skall beskattas på samma sätt som förvärvsinkomster. Med dessa utgångs- punkter har förbehållsbeloppet bestämts till ett belopp som tillsam- mans med inkomstgrundad pension enligt lagen (1998:674) om in- komstgrundad ålderspension uppgår till 4,5 procent av prisbasbelop- pet per månad. För år 1998 motsvarar detta 1 638 kr före skatt. På samma sätt som gäller i dag skall försäkringskassan vidare kunna medge att en nära anhörig till den pensionsberättigade får rätt att upp— bära hela eller del av den pension som reducerats i anledning av vis- telsen på anstalt. Förutsättningen skall liksom i dag vara att den anhö— rige är beroende av den pensionsberättigade för sin försörjning.
En person som olovligt vistas utanför anstalten skall i nu berört avseende även i framtiden anses som alltjämt intagen i anstalten. En— ligt nuvarande bestämmelser gäller emellertid härutöver särskilda regler om hur lovlig vistelse utanför anstalten skall påverka reduktio- nen av folkpension. Om en sådan vistelse utanför anstalten är tidsbe- gränsad och inte överstiger 30 dagar skall pensionen inte räknas upp. Vid längre och tidsobegränsade pemrissioner skall emellertid uppräk- ning av pensionen ske enligt nuvarande regler. I lagen om garantipen- sion har tagits in en bestämmelse med innebörden att den som olovli— gen avvikit från anstalt eller som har permission alltjämt skall anses
intagen i anstalt. Det har däremot inte ansetts nödvändigt att införa bestämmelser om uppräkning av pensionen till följd av längre eller tidsobegränsad vistelse utanför anstalt, eftersom denna form av per- missioner i praktiken inte längre förekommer.
I lagen om garantipension har inte heller införts någon motsvarig- het till nuvarande bestämmelse i 10 kap. 3 å AFL som ger möjlighet för kommun eller landsting som bekostar sådan vård som sägs i den bestämmelsen att uppbära så stor del av pensionen som svarar mot kostnaden. Bakgrunden härtill är det system med avgiftsdebitering som i praktiken har ersatt bestämmelsen. Den återstående grupp för vilken bestämmelsen är tillämplig är de som bor på vårdhem som avses i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt ut- vecklingsstörda. Dessa vårdhem skall, som angetts i föregående av- snitt, vara avvecklade senast den 31 december 1999. Lagen om garan- tipension skall träda i kraft först år 2001 och anledning har således saknats att föra in någon bestämmelse motsvarande 10 kap. 3 å AFL i lagen om garantipension.
När det gäller försäkrade enligt AFL som dömts till skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan (s.k. kontraktsvärd) finns enligt nuvarande bestämmelser möjlighet för den som svarar för vår- den att uppbära viss del av sjukpenning som den dömde är berättigad till. Motsvarande bestämmelser finns däremot inte för fall då den som berörs av institutionsvistelsen uppbär allmän pension. I propositionen med förslag till lagen om garantipension uttalar regeringen att det kan te sig orimligt att en intagen på ett behandlingshem uppbär ograverad grundskyddspension samtidigt som han eller hon tillhandahålls en betydande del av normala förnödenheter på kriminalvårdens bekost— nad. En regel om avgiftsdebitering vore således väl motiverad. Detta skulle emellertid enligt regeringen vara aktuellt för såväl olika former av ålderspension som för förtidspension och efterlevandepension. Dessa båda sistnämnda system är emellertid föremål för utredning. Mot bakgrund härav och då det för närvarande inte finns någon mot- svarande debiteringsregel har regeringen ansett att frågan härom bör övervägas i samband med den tidigare nämnda översynen av hur in- stitutionsvistelser bör påverka olika socialförsäkringsförmåner.
Hittills har endast berörts frågan om hur ålderspensionsförrnåner skall påverkas av att den pensionsberättigade vistas på anstalt. Rege- ringen har emellertid i propositionen 1997/98:111 om reformerad förtidspension m.m. berört frågan om ersättning vid institutionsvistel- se även när det gäller personer som uppbär förtidspension. Enligt nu gällande regler påverkas utbetalningen av folkpension i form av för- tidspension på samma sätt som folkpension i form av ålderspension av att den pensionsberättigade är föremål för institutionsvistelse. I pro- positionen hänvisas till att det inom Socialdepartementet planeras en allmän översyn av hur institutionsvistelse bör påverka socialförsäk-
ringsförmåner. Denna översyn kan beräknas vara avslutad innan det reformerade systemet för förtidspension skall träda i kraft. Av den anledningen lämnas inga förslag om hur förtidspension i någon form skall påverkas av att den pensionsberättigade är intagen i anstalt.
12.5.4 Reduktion av efterlevandepension vid institutionsvistelse
Vårt förslag: För den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller häktad skall garantipension till omställningspension, särskild efterle— vandepension eller änkepension reduceras fr.o.m. den trettioförsta dagen av ett sammanhängande frihetsberövande. Garantipensionen skall därvid utges med högst ett belopp som innebär att denna pen— sion, tillsammans med inkomstgrundad efterlevandepension, uppgår till 4,5 procent av prisbasbeloppet per månad. Även den som olovli- gen avvikit från anstalt eller som vistas utom anstalt på grund av per- mission anses i detta sammanhang som intagen.
Underhållsstöd till ett efterlevande barn skall inte lämnas om ett barn sedan minst 30 dagar är föremål för vård enligt de förutsättningar som anges i 11 å i den nuvarande lagen (1996:1030) om underhålls- stöd.
Genom ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet kommer reglerna om hur institutionsvistelse skall påverka ålderspen- sionen att regleras särskilt i lagen om garantipension. De övervägan- den som legat till grund för dessa regler har redovisats i föregående avsnitt. Frågan om hur institutionsvistelser skall påverka förtidspen- sion i ett reformerat system har hittills lämnats öppen i avvaktan på den tidigare nämnda allmänna översynen av hur institutionsvistelser skall påverka olika socialförsäkringsförmåner.
Den fråga vi har att pröva är om förmåner till efterlevande efter ikraftträdandet av ålderspensionsreformen och de av oss föreslagna, till denna reform anpassade reglerna för efterlevandepension i någon utsträckning bör påverkas av att den efterlevande är intagen i krimi- nalvårdsanstalt eller på annat sätt är föremål för institutionsvistelse. I det följande redogör vi inledningsvis för våra allmänna utgångspunk- ter i denna fråga. Därefter redovisar vi våra överväganden och förslag till lösningar, först när det gäller efterlevandepension till vuxna efter- levande och därefter när det gäller förmåner till efterlevande barn.
Som vi har konstaterat i de föregående avsnitten är reglerna om reduktion av pensionsförmåner i dag desamma oavsett om det är ål- derspension, förtidspension eller efterlevandepension som utges till den intagne. Samtidigt kan konstateras att reglerna i vissa avseenden skiljer sig något åt när det gäller möjligheten att ta ut avgift för uppe- hälle för vård på sjukhus eller kommunalt finansierade anstalter. Som
uttalats i propositionen med förslag till lagen om garantipension vore det önskvärt med en större enhetlighet mellan olika regler som gäller avdrag på och bortfall av pensionsförmåner för dem som av olika anledningar är föremål för vård på det allmännas bekostnad. I avvak- tan på att en allmän översyn görs anser vi emellertid att det även inom ramen för en anpassad efterlevandepensionering bör finnas regler som innebär att efterlevandepension på samma sätt som enligt nuvarande regler påverkas av att den efterlevande är häktad eller intagen i krimi- nalvårdsanstalt. Vi återkommer nedan till frågan om reduktion av pensionen vid vistelse i kommunalt finansierade vårdforrner.
Efterlevandepension till vuxna skall enligt våra förslag utges som en inkomstgrundad förmån jämte en garantipension. På samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, och som även i framtiden skall gälla inom ålderspensioneringen, bör inkomstgrundad pension inte heller inom efterlevandepensioneringen beröras av reduktionsregler- na. Inkomstgrundad efterlevandepension har när den börjat uppbäras av den efterlevande, på liknande sätt som inkomstgrundad ålderspen— sion, närmast karaktär av individuell rättighet och bör därför inte kun— na komma i fråga för reduktion i nu diskuterade avseenden. Detsam- ma bör gälla beträffande det tillägg för det första basbeloppets in- komster som vi föreslagit skall läggas till tilläggspension i form av änkepension (avsnitt 11.9) och övergångsvis utgiven omställningspen— sion och särskild efterlevandepension (kapitel 16). Detta tillägg som uppgår till 90 % av ett prisbasbelopp är att betrakta som en del av tilläggspensionen och bör således på samma sätt som inkomstgrundad pension i övrigt inte beröras av någon reducering.
Det förhåller sig emellertid annorlunda med garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension. Samtliga dessa förmånsformer har karaktär av grundskydd och skall finansieras genom skattemedel. Det kan, på samma sätt som inom ålderspensioneringen, te sig orimligt att efterlevande, som är intagna i kriminalvårdsanstalt m.m. och därigenom till viss del är försörjda, under denna tid skall uppbära ett oreducerat skattefinansierat tillskott till en inkomstgrundad förmån. Vi anser att det i avvaktan på den av regeringen aviserade allmänna översynen av hur socialförsäkringser— sättningar skall påverkas av vistelse i anstalt bör inom efterlevande— pensioneringen införas regler som till sin konstruktion så långt möjligt har likheter med de regler som skall tillämpas inom ålderspensione- ringen.
Vi föreslår därför att garantipension till omställningspension, sär- skild efterlevandepension och änkepension skall reduceras i fall då den efterlevande är intagen i kriminalvårdsanstalt eller häktad.
En vuxen efterlevande som är intagen i anstalt och som uppbär efterlevandepension i form av garantipension bör på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler alltid få behålla en viss del av pensio-
nen, det s.k. förbehållsbeloppet. Enligt 10 kap. 2 å AFL och regering- ens därtill meddelade föreskrifter gäller att folkpension skall utges med ett belopp som svarar mot 30 % av folkpensionen för ogift ål- derspensionär jämte pensionstillskott. Detta gäller således oberoende av vilken form av folkpension som utges, vilket förefaller naturligt eftersom folkpension till vuxna utges med samma belopp mom ålders— pensioneringen, förtidspensioneringen och efterlevandepensionering— en. Det nuvarande sambandet mellan folkpensionsförmånema kom— mer emellertid att upphöra i och med ikraftträdandet av det reforrne— rade ålderspensionssystemet, ett nytt system för förtidspension och ett anpassat efterlevandepensionssystem. Våra förslag innebär att garan- tipension till omställningspension och särskild efterlevandepension skall beräknas efter en lägre basnivå än vad som gäller inom ålders- pensioneringen. Detta har, som vi framhållit i kapitel 10, bl.a. sin grund i att förmånerna inom den reformerade efterlevandepensione- ringen inte har till uppgift att garantera en grundläggande försörjning utan skall enbart under en viss övergångstid ge ett tillskott till den försörjning som den efterlevande själv står för. Även den garantipen— sion som vi föreslagit skall utges till inkomstgrundad änkepension (tilläggspension jämte ett tillägg om 90 % av ett prisbasbelopp) och för personer som redan vid ikraftträdandet uppbär omställningspen- sion eller särskild efterlevandepension (se härom 1 kapitel 11 och 16) är beräknad efter en lägre basnivå än vad som kommer att gälla inom ålderspensioneringen.
En möjlighet som vi har övervägt är att den lägre kompensationsni- vån för garantipension inom efterlevandepensioneringen skulle inne- bära att det belopp som skall förbehållas en person som är intagen i anstalt skulle sättas lägre om personen uppbär omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension än om personen i stål- let vore ålderspensionär. Med hänsyn till den nära förestående över- synen av hur institutionsvistelse skall påverka olika former av social- försäkringsersättningar anser vi emellertid att det för närvarande inte finns skäl att föreslå särskilda och från ålderspensioneringens garanti- pension avvikande regler för beräkning av förbehållsbeloppet inom efterlevandepensioneringen. Garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension bör således i dessa situationer utges med högst ett belopp som tillsammans med den inkomstgrundade efterlevandepensionen uppgår till 4,5 % av ett prisbasbelopp per må— nad (1 638 kr år 1998). Vad som nu sagts bör gälla även garantipen- sion som utges till änkepension samt garantipension som utges till efterlevande som redan vid ikraftträdandet uppbär omställningspen- sion eller särskild efterlevandepension.
När det gäller tidpunkten för när reduceringen skall påbörjas anser vi att de skäl som ligger bakom förändringen av motsvarande regel i lagen om garantipension har bärkraft även när det gäller reduktion av
efterlevandepension. Vi föreslår således att reducering skall påbörjas först efter 30 dagars sammanhängande frihetsberövande.
Enligt nuvarande regler ges möjlighet för försäkringskassa att med- ge att nära anhörig som är beroende av den pensionsberättigade får uppbära hela eller del av den pension som inte skall utges. En motsva- rande regel har tagits in i lagen om garantipension. Rätten till efterle— vandepension innefattar enligt vår bedömning inte någon försörj- ningsgaranti på det sätt som gäller beträffande grundskyddet inom ålderspensioneringen. Efterlevandepension ges som ett tillskott till den egna försörjningen under en övergångstid då behovet av ett för- sörjningstillskott kan sägas vara särskilt stort. Efterlevandepensionen är vidare i första hand en inkomstrelaterad förmån och denna skall enligt vårt förslag inte påverkas av att den pensionsberättigade är in— tagen i anstalt. Vi har mot denna bakgrund gjort bedömningen att det inte i lagen om efterlevandepension bör införas någon bestämmelse som ger möjlighet för anhörig att uppbära hela eller delar av garanti- pensionen.
Bestämmelsen i 10 kap. 3 å AFL som ger rätt för den som svarar för kostnaden för vård att i den mån regeringen så förordnar uppbära del av pensionen som ersättning för denna kostnad har inte fått någon motsvarighet i lagen om garantipension. Detta har, som redovisats i föregående avsnitt, sin grund i att regeln i praktiken ersatts med ett system med avgiftsdebitering när det gäller personer som är berättiga- de till ålderspension och som vistas på kommunala eller kommunfi- nansierade institutioner. Situationen är i detta avseende densamma när det gäller vuxna efterlevande som kan bli föremål för någon av de vårdformer som enligt de nuvarande bestämmelserna medför rätt för kommun eller annan att uppbära folkpension. Undantaget är, på sam— ma sätt som inom ålderspensioneringen, personer som vårdas enligt den nuvarande lagen angående omsorger om vissa psykiskt utveck- lingsstörda. Även för efter]evandepensioneringen gäller emellertid att denna vårdform kommer att vara avvecklad före det att de anpassade reglerna om efterlevandepension träder i kraft. Mot denna bakgrund föreslår vi att bestämmelsen i 10 kap 3 å AFL inte skall föras över till lagen om efterlevandepension.
I prop. 1997/98:15] med förslag till lagen om garantipension har även berörts frågan om avgiftsdebitering för personer som har dömts till kontraktsvård och som samtidigt uppbär pension i någon form. Enligt nuvarande regler föreligger rätt för den som svarar för vården att uppbära viss del av sjukpenning som den dömde är berättigad till, medan motsvarande möjlighet inte finns om den dömde uppbär pen- sion. Detta gäller oavsett om den dömde uppbär ålderspension, för- tidspension eller efterlevandepension. Med hänsyn bl.a. till att syste- men för förtidspension och efterlevandepension är under översyn har regeringen ansett att frågan om en avgiftsdebitering bör övervägas i
samband med den planerade översynen av socialförsäkringsersätt- ningar vid institutionsvistelse.
Vi delar regeringens uppfattning att regler om avgiftsdebitering i samband med kontraktsvård vore rimliga även inom efterlevandepen- t sioneringen. Frågan om hur en sådan avgift skulle utformas bör emellertid övervägas i samband med den ovan beskrivna översynen.
Barnpension skall enligt de av oss föreslagna reglerna utges enbart som en inkomstgrundad förmån. Det grundläggande försörjnings- skyddet för efterlevande barn skall enligt våra förslag ges i form av underhållsstöd. Ett efterlevande barn skall, på samma sätt som barn till särlevande föräldrar, vara garanterad en viss försörjning - 1 173 kr i månaden - så länge barnet är bosatt i Sverige. Den avlidne förälderns anknytning till Sverige spelar härvid - till skillnad från i dag — inte någon roll.
I det föregående har fastslagits att inkomstgrundad efterlevande- pension inte bör komma i fråga för reduktion för det fall den efterle- vande vistas i anstalt. Detta gäller även såvitt avser efterlevande barn och innebär att barnpension inte skall påverkas av att barnet är före- mål för vård i kriminalvårdsanstalt m.m. Det förhåller sig emellertid annorlunda med underhållsstöd till efterlevande barn. Detta är på samma sätt som garantipension till vuxna efterlevande ett grundskydd och skall finansieras genom skattemedel. När det gäller frågan om hur underhållsstödet skall påverkas av att barnet är intaget i kriminal- vårdsanstalt eller på annat sätt är föremål för kommunalt finansierad vård kan konstateras att 11 å lagen (1996: 1030) om underhållsstöd har i huvudsak samma innehåll som de ovan beskrivna bestämmelserna i 10 kap. 2 och 3 åå AFL. Underhållsstöd skall således enligt nämnda bestärmnelse inte betalas ut om barnet erhåller vård på statens bekost- nad eller bor i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller bor i familjehem eller hem för vård eller bo- ende inom socialtjänsten. Viss skillnad i förhållande till reglerna i 10 kap. 3 å ligger i att rätt saknas för kommunen att uppbära underhålls— stödet som ersättning för kostnad för vården, vilket i vissa situationer är möjligt beträffande barnpension enligt 10 kap. 3 å AFL.
Vår allmänna utgångspunkt när det gäller utformningen av regler 1
"___—Wu—ur— -
___—___. .-.
för underhållsstöd till efterlevande barn har varit att förutsättningama för att underhållsstöd skall utbetalas skall vara desamma oavsett om rätten till underhållsstöd har sin grund i föräldrarnas skilsmässa eller särboende av annat skäl än dödsfall eller om den grundas på att en av eller båda föräldrarna har avlidit. Vi har därför i det föregående före- slagit att flera av de bestämmelser som gäller för underhållsstöd enligt nuvarande regler skall ges tillämplighet även för underhållsstöd till efterlevande barn, och detta även om bestämmelserna skiljer sig något från vad som enligt nuvarande regler gäller för folkpension i form av
barnpension. Mot denna bakgrund anser vi att den nuvarande regeln i 11 å lagen om underhållsstöd tills vidare bör ges tillämpning även när det gäller underhållsstöd till efterlevande barn. Detta innebär vissa skillnader bl.a. såvitt avser de särskilda regler för rätt till barnpension som i dag gäller för barn i sameskola och barn i specialskola. Vidare kommer en tillämpning av en bestämmelse som motsvarar nuvarande 11 å lagen om underhållsstöd att innebära vissa skillnader när det gäller kommunens möjlighet att kunna tillgodogöra sig viss del av efterlevandeförmånen som ersättning för den vård som kommunen finansierat. Vi anser emellertid att det är angeläget att samma regler i detta avseende gäller för barn till särlevande föräldrar och för efterle- vande bam, varför de nu beskrivna konsekvenserna får godtas tills vidare. Frågan om hur rätten till underhållsstöd skall påverkas av att barnet är föremål för olika former av vård bör emellertid kunna tas upp till förnyad prövning vid den ovan nämnda allmänna översyn som aviserats.
Vi föreslår således att de nuvarande reglerna om rätten till folkpen- sion i forrn av barnpension i 10 kap. 2 och 3 åå AFL inte förs över till lagen om underhållsstöd. Den nuvarande bestämmelsen i 11 å denna lag bör i stället ges tillämplighet även när det gäller underhållsstöd till efterlevande barn.
Vi har när det gäller vuxna efterlevande föreslagit att den efterle- vande vid reducering av garantipensionen alltid, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler och som föreslagits inom ålderspensio- neringen, skall ha rätt att behålla ett visst belopp för sina personliga behov. När det gäller efterlevande barn finns enligt nuvarande regler i 10 kap. 2 å tredje stycket AFL inte rätt till något förbehållsbelopp när pensionen dras in på grund av att barnet vistas i anstalt. Detsamma gäller beträffande underhållsstöd för barn till särlevande föräldrar enligt 11 å lagen om underhållsstöd. Enligt vår uppfattning saknas det mot denna bakgrund skäl att nu föreslå regler som innebär att barnet får behålla en viss del av underhållsstödet för egen del i samband med en anstaltsvistelse m.m. Frågan kan emellertid, på samma sätt som nämnts ovan beträffande utformningen av reduktionsregeln som så- dan, kornrna att tas upp till förnyad prövning i samband med den avi- serade översynen av hur socialförsäkringsersättningar skall påverkas av anstaltsvistelse m.m.
När det gäller frågan om hur länge anstaltsvistelsen skall ha varat för att en indragning av underhållsstödet skall bli aktuell gäller enligt 11 å lagen om underhållsstöd i dess nuvarande lydelse att underhålls- stöd inte skall lämnas för sådan kalendermånad då barnet under hela månaden varit föremål för vård i de enligt paragrafen angivna forrner- na. Enligt vår uppfattning har emellertid de argument som legat till grund för att denna utformning av regeln frångåtts inom ålderspensio- neringen bärkraft även när det gäller underhållsstödet. Det är inte
rimligt att underhållsstödets storlek skall vara beroende av när under en kalendermånad barnet påbörjar sin anstaltsvistelse. Vi har när det gäller motsvarande bestämmelse för vuxna efterlevande föreslagit att reducering av garantipensionen skall ske efter trettio dagars samman- hängande vistelse i anstalt, dvs. fr.o.m. den trettioförsta dagen. Vi föreslår att utbetalning av underhållsstöd skall påverkas fr.o.m. sam- ma tidpunkt.
12.6. Overledanderegeln i 2 kap. 6 å lagen (1998:702) om garantipension, m.m.
1261. Inledning
I samband med ikraftträdandet den 1 januari 1993 av reglerna om viss tids bosättning eller visst antal år med intjänade ATP-poäng som för- utsättning för rätt till oavkortad folkpension m.m. infördes särskilda bestämmelser, s.k. överledanderegler, som innebär att en efterlevan- des folkpension i form av ålderspension i vissa fall kan beräknas på grundval av den avlidnes bosättningstid eller år med tillgodoräknade pensionspoäng för ATP om detta leder till ett för den efterlevande förmånligare resultat. En sådan möjlighet föreligger i de fall då den efterlevande omedelbart före ålderspensioneringen vid fyllda 65 år uppburit hel särskild efterlevandepension (eller hel förtidspension). Den pensionsberättigade kan då få sin folkpension i form av ålders- pension beräknad på grundval av den avlidnes bosättningstid om det är förmånligare. En motsvarande möjlighet gäller även för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som med stöd av de övergångs- visa bestämmelserna om änkepension uppburit folkpension i form av änkepension. Detsamma gäller i fråga om ålderspension till en efter- levande kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som är 65 år eller äldre när maken avlider samt då skulle ha varit berättigad till folkpension i form av änkepension om hon vid tidpunkten för döds— fallet inte hade uppnått 65 års ålder. Kvinnor i den nu nämnda ålders- kategorin som har rätt till tilläggspension i form av änkepension har vidare enligt punkten 6 i övergångsreglema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring rätt att få sin ålderspension från folkpensioneringen beräknad på grundval av den avlidne mannens ATP-poäng. För kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som i samband med ålderspensioneringen uppbär änkepension enligt över- gångsbestämmelsema finns emellertid inte några motsvarande möj- ligheter. Det är sålunda utan betydelse när änkepensionen till dessa kvinnor beviljats.
Syftet med de nu beskrivna s.k. överledandereglema är bl.a. att en efterlevande inte skall få sänkt folkpension vid övergången till ålders- pension på grund av ändrad andelsberäkning. I de fall mannen avlider efter det att änkan börj at uppbära egen ålderspension torde syftet med införandet av överledanderegeln i övergångsbestämmelsema ha varit att garantera kvinnan minst samma andel folkpension vid beräkning av hennes egen ålderspension som den som legat till grund för beräk- ningen av mannens ålderspension från folkpensioneringen före döds- fallet.
I nuvarande system ryms grundskyddet för ålderspension, förtids- pension och efterlevandepension inklusive änkepension inom folk- pensioneringen och är utformat efter i huvudsak identiska principer. Detta är emellertid ett förhållande som inte kommer att vara bestående efter år 2000. Grundskyddet inom ålderspensioneringen kommer i samband med det reformerade ålderspensionssystemets ikraftträdande att rymma endast grundskydd för ålderspensionärer. Denna grund- skyddsmodell skiljer sig avsevärt från den grundskyddskonstruktion som enligt antagna riktlinjer skall finnas för ett reformerat förtidspen— sionssystem. Enligt riktlinjerna skall detta grundskydd till sin storlek vara avhängigt endast av den försäkrades ålder och det skall kunna utbetalas så länge som den försäkrade är bosatt i Sverige. Något krav på viss tids bosättning i Sverige för oavkortat grundskydd är inte av- sett. Inte heller har det förutsatts att det skall finnas någon motsvarig- het till nuvarande överledanderegel i AFL såvitt gäller övergången från förtidspension till ålderspension.
Enligt nuvarande regler finns även en överledanderegel i 5 kap. 11 å AFL som tar sikte på övergång från förtidspension till efterle- vandepension. Om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet uppbar folkpension i form av hel förtidspension, beräknas efterlevandepen- sionen på grundval av samma bosättningstid som förtidspensionen, om det är förmånligare.
12.6.2 Överledanderegler i ett anpassat efterlevande- pensionssystem
Vårt förslag: De s.k. överledandereglema i 2 kap. 6 å lagen (1998:702) om garantipension och 5 kap. 8å tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall avskaffas för framtiden såvitt avser överledande från efterlevandepension till garantipension och folkpension i form av ålderspension. För dem som är födda år 1937 eller tidigare och som vid ikraftträdandet av det anpassade ef- terlevandepensionssystemet år 2001 uppbär antingen folkpension i form av hel särskild efterlevandepension eller i form av änkepension (och beträffande sistnämnda kategori tillhör den grupp änkor som enligt dagens regler kan komma i fråga för tillämpning av överledan—
deregeln) skall emellertid överledandereglema tillämpas även efter år 2000 enligt samma förutsättningar som i dag. Detsamma skall gälla för en efterlevande som vid ikraftträdandet uppbär folkpension 1 form av ålderspension som har beräknats med stöd av överledanderegeln.
Overledanderegeln 1 punkten 6 1 övergångsbestämmelsema till la- gen (1992:1277) om ändring 1 lagen om allmän försäkring skall av- skaffas för framtiden.
Overledanderegeln 1 5 kap. 11 å andra stycket AFL skall avskaffas för framtiden. Bestämmelsen skall emellertid efter ikraftträdandet av våra förslag tillämpas vid en beräkning av 90 %-tillägg och garanti— pension till änkepension, omställningspension och särskild efterle- vandepension i de fall rätten till pension grundar sig på ett dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.
Som redovisats ovan kommer ålders-, förtids— och efterlevandepen- sioneringens grundskydd framöver, till skillnad från i dag, att regleras i olika regelsystem och med delvis väsentligt olika konstruktioner. Det finns därför anledning att närmare överväga om de överledande— regler som vi redovisat i det inledande avsnittet skall finnas kvar i ett reformerat ålderspensionssystem.
Den nuvarande regeln i 5 kap. 8 å tredje stycket AFL har i samband med utformningen av garantipensionen inom ålderspensioneringen överförts till lagen (1998:702) om garantipension (2 kap. 6 å) i av— vaktan på vilka regler som kommer att gälla för grundskyddet i för- tids- och efterlevandepensioneringama. Lagen om garantipension gäller för personer födda är 1938 eller senare. Bestämmelsen 1 5 kap. 8 å tredje stycket AFL skall emellertid enligt övergångsbestämmelser till lagen (1998: 704) om ändring 1 lagen (1962: 381) om allmän för- säkring gälla även efter ikraftträdandet såvitt avser personer födda år 1937 eller tidigare. Reglerna innebär att en efterlevande som omedel- bart före den kalendermånad då han eller hon fyller 65 år uppbär hel särskild efterlevandepension skall, om det är förmånligare än en be— räkning på grundval av egen försäkringstid för garantipension, som sådan försäkringstid tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkningen av den särskilda efterlevandepensionen. Det- samma skall gälla för beräkning av garantipension till en änka som är född år 1944 eller tidigare och som enligt nuvarande övergångsregler uppbär folkpension i form av änkepension omedelbart före övergång— en till ålderspension vid fyllda 65 år. Även en änka, som är född år 1944 eller tidigare och som är 65 år eller äldre när maken avlider samt då skulle ha haft rätt till folkpension i form av änkepension med stöd av övergångsreglema om hon vid tidpunkten för dödsfallet inte hade uppnått 65 års ålder, har rätt att få sin folkpension i form av ålders- pension beräknad på grundval av den avlidne mannens bosättningstid. En efterlevande får alltså i dessa situationer tillgodoräkna sig den
avlidnes bosättningstid som försäkringstid för garantipension i stället för sin egen försäkringstid om detta leder till ett förmånligare resultat.
Som beskrivits i avsnitt 12.61 kan vidare kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare och som har rätt till tilläggspension i form av än- kepension få sin folkpension i form av ålderspension beräknad på grundval av det antal år som den avlidne mannen tillgodoräknats ATP-poäng vid beräkningen av tilläggspensionen i form av änkepen— sion. Någon motsvarighet till denna regel har inte upptagits i lagen om garantipension. Det förhållandet att den efterlevande uppbär änkepen- sion från tilläggspensioneringen kommer alltså inte, såsom reglerna i lagen om garantipension är utformade, att leda till att garantipension beräknas på grundval av samma antal år med ATP-poäng som änke- pensionen. Regeln har inte heller fått någon motsvarighet i lagen om inkomstgrundad ålderspension när det gäller beräkningen av det folk- pensionstillägg som skall läggas till tilläggspensionen som kompen- sation för det första basbeloppets inkomster.
Visserligen skulle det kunna hävdas att överledanderegeln i 2 kap. 6 å lagen om garantipension skulle kunna finnas kvar endast för över- gång från hel särskild efterlevandepension eller änkepension till re- formerad ålderspension, eftersom grundskydden i respektive pen- sionssystem har till sin utformning vissa likheter. Motsvarande likhe— ter finns däremot inte mellan den föreslagna garantinivån inom för- tidspensioneringen och ålderspensioneringens garantipension. Detta skulle i viss mån kunna tala för ett bibehållande av överledanderegeln i de fall den efterlevande omedelbart före ålderspensioneringen upp— bar särskild efterlevandepension eller änkepension. Det kan dock te sig märkligt att ha kvar regler när det gäller övergången från viss ef- terlevandepension till ålderspension men inte för de rimligen mer vanliga fallen av övergång från förtidspension till ålderspension.
Vi har också när det gäller den särskilda efterlevandepensionen ifrågasatt om denna hör hemma i ett efterlevandepensionssystem. Vår uppfattning i denna fråga är att denna förmån egentligen borde av- skaffas och att de problem som i dag kvalificerar för rätt till denna förmån snarare borde handhas inom arbetslöshetsförsäkringen eller genom andra arbetsmarknadsmässiga åtgärder. Eftersom vi har funnit att det ligger utanför vårt uppdrag att föreslå en sådan lösning har vi dock avstått från att göra detta (se avsnitt 10.4.4). Det kan emellertid ifrågasättas om det utöver möjligheten att uppbära särskild efterle— vandepension skall finnas en regel som ger den efterlevande förmånen av att kunna få sin egen ålderspension baserad på den avlidnes an- knytning till Sverige i form av försäkringstid även efter det att rätten till särskild efterlevandepension upphört.
I detta sammanhang bör även beaktas att vi såvitt gäller garantipen- sionen inom efterlevandepensioneringen, till skillnad från vad som beslutats beträffande garantipensionen till ålderspension, stannat för
att föreslå en intj änandeperiod för försäkringstid som överensstämmer med nuvarande regler. Detta innebär sålunda att perioden fr.o.m. 16 t.o.m. 64 års ålder beaktas för tillgodoräknande av försäkringstid. Inom ålderspensioneringen skall försäkringstid för garantipension till ålderspension tillgodoräknas den pensionsberättigade enbart fr.o.m. 25 t.o.m. 64 års ålder. Endast i de fall den försäkrade haft pensions- grundande inkomster eller pensionsgrundande belopp för förtidspen— sion som uppgått till minst ett inkomstbasbelopp per år skall försäk- ringstid tillgodoräknas den pensionsberättigade fr.o.m. 16 t.o.m. 24 års ålder. Inom båda systemen skall fortsättningsvis krävas 40 års försäkringstid för rätt till oavkortad garantipension. Detta innebär således att det inom efterlevandepensioneringen kommer att finnas en något förmånligare beräkning av försäkringstid för rätt till oavkortat grundskydd än inom ålderspensioneringen, eftersom vi valt att föreslå en längre intjänandeperiod. Detta torde i sin tur kunna medföra större ekonomiska överföringseffekter till ålderspensioneringens grund- skydd än vad som är fallet enligt nuvarande reglering, om en överle- danderegel motsvarande bestämmelsen i 2 kap. 6 å lagen om garanti- pension bibehålls.
Med hänsyn till det anförda samt även med beaktande av att efter- levandepensioneringens och ålderspensioneringens grundskyddsmo— deller framöver, till skillnad från i dag, såväl lagtekniskt som finansie— ringsmässigt kommer att vara helt skilda åt anser vi det inte påkallat att i ett framtida systern bibehålla en överledanderegel motsvarande den i 2 kap. 6 å lagen om garantipension. Vi föreslår därför att regler- na i 2 kap. 6 å lagen om garantipension och 5 kap. 8 å tredje stycket AFL skall avskaffas för framtiden.
Nästa fråga är då om det är lämpligt att ha kvar den överledandere- gel som avser 40-delsberäkning av folkpension i form av ålderspen— sion för den äldre kategori änkor som enligt övergångsbestämmelser till 5 kap. AFL kan komma i fråga för en tillämpning av den. Motsva- rande möjlighet har överförts till lagen om garantipension. Vi har i andra sammanhang strävat efter att skapa ett system för just dessa änkor som ger samma nettoutfall som nuvarande bestämmelser ger. Detta skulle möjligen tala för att alltjämt bevara en dylik bestämmelse för dessa situationer.
Å andra sidan är det enligt vårt förmenande mindre lämpligt att ha kvar överledanderegeln enbart för änkor i de åldersgrupper för vilka den enligt nuvarande regler är tillämplig, dvs. änkor som är födda år 1944 eller tidigare. Dessutom är de kvinnor, som är födda år 1944 eller tidigare och som kan bli berättigade till änkepension och som alltså kan komma i fråga för överledanderegeln, i flertalet fall berätti- gade även till änkepension från tilläggspensioneringen efter fyllda 65 år, något som inte är fallet för de efterlevande som före ålderspensio- neringen uppbär hel särskild efterlevandepension. Dessa änkor har
sålunda även efter övergången till ålderspension i många fall rätt till änkepension. Med hänsyn härtill kan det enligt vår uppfattning inte anses föreligga ett särskilt uttalat behov av det extra skydd som den nu diskuterade överledanderegeln ger. Vi föreslår därför att överle- danderegeln skall avskaffas även såvitt avser den kategori änkor som den enligt nuvarande bestämmelser har tillämpning för.
I detta sammanhang måste ställning även tas till om avskaffandet av regeln skall gälla fullt ut beträffande även dem som redan beviljats efterlevandepension men som ännu inte börjat uppbära egen ålders- pension samt för dem som redan fått sin egen ålderspension beräknad i enlighet med överledanderegeln.
Efterlevande som redan vid ikraftträdandet år 2001 har fyllt 65 år och således börjat (eller kunnat börja) uppbära egen ålderspension bör enligt vår uppfattning inte efter ikraftträdandet av anpassade efterle- vandepensionsregler få sin ålderspension sänkt på grund av ändrade andelsberäkningar. Denna uppfattning har legat till grund för vårt ställningstagande även när det gäller beräkning av garantipension och av 90 %-tillägg till änkor som uppbär änkepension vid ikraftträdandet av våra förslag och till efterlevande som vid motsvarande tidpunkt uppbär särskild efterlevandepension enligt nu gällande regler. Vi har för dessa kategorier efterlevande föreslagit särskilda övergångsregler som innebär att de vid beräkningen av 90 %-tillägget och garantipen— sionen får tillgodoräkna sig samma andel 30- eller 40-delar som de skulle haft rätt till enligt nuvarande regler för folkpension. Mot denna bakgrund föreslår vi att personer, som med stöd av överledanderegeln har fått sin ålderspension från folkpensioneringen beräknad på grund- val av den avlidnes bosättningstid, även efter ikraftträdandet av våra förslag skall kunna få ålderspension beräknad med stöd av ifrågava- rande regel.
Även beträffande dem som år 2001 uppbär hel särskild efterlevan- depension eller änkepension och som i övrigt tillhör den kategori som kan komma i fråga för överledanderegeln enligt nuvarande bestäm- melser kan det anses mindre lämpligt att omedelbart avskaffa denna regel, i vart fall såvitt avser den äldre kategorin efterlevande. Ett så— dant omedelbart avskaffande av överledanderegeln skulle dessutom kunna leda till spekulationer inom systemet, bl.a. om i vilket skede det skulle vara mest fördelaktigt att börja uppbära ålderspension. Perso- ner som är födda år 1938 eller senare kan börja uppbära ålderspension först fr.o.m. år 1999. Personer i dessa åldersgrupper kan emellertid fr.o.m. den 1 januari 1999 inte göra uttag av 40-delsberäknad folkpen- sion före 65 års ålder. Dessa personer kan således inte före ikraftträ— dandet av våra förslag göra uttag av folkpension i form av ålderspen- sion som har beräknats på grundval av bosättningstid. De kommer dock att kunna göra uttag av folkpension beräknad på grundval av antal år med ATP-poäng (30—delsberäknad folkpension). Personer som
är födda år 1937 eller tidigare kommer emellertid även efter den 1 januari 1999 att kunna göra uttag av folkpension beräknad på grund- val av bosättningstid. Av denna anledning har vi stannat för att föreslå att överledanderegeln alltjämt skall gälla för efterlevande som är föd- da år 1937 eller tidigare och som den 1 januari 2001 uppbär antingen folkpension i form av hel särskild efterlevandepension eller i form av änkepension. Utan en sådan särbestämmelse för denna åldersgrupp skulle efterlevande som uppbär särskild efterlevandepension (eller änkepension) i samband med de föreslagna reglernas ikraftträdande år 2001 kunna göra förtida uttag av egen ålderspension i syfte att komma i åtnjutande av fördelarna med överledanderegeln innan den avskaf— fas. För personer som är födda år 1938 eller senare bör regeln däremot inte kunna tillämpas även om de vid ikraftträdandet år 2001 uppbär särskild efterlevandepension eller änkepension.
Enligt nuvarande regler kan överledanderegeln tillämpas även vid beräkning av ålderspension till en kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som blir änka efter 65 års ålder. En förutsättning härför är att hon hade varit berättigad till folkpension i form av änkepension om hon inte hade fyllt 65 år vid dödsfallet. Vi har inte funnit skäl att föreslår att en sådan möjlighet skall finnas kvar efter ikraftträdandet av våra förslag. En förutsättning för att överledanderegeln skall kunna tillämpas även efter denna tidpunkt i de fall kvinnan har fyllt 65 år kommer med vårt förslag att vara att kvinnan uppbär ålderspension som redan är beräknad med stöd av denna överledanderegel.
Enligt punkten 6 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring kan en kvinna som uppbär tilläggspension i form av änkepension få sin folkpension i form av ålderspension beräknad på grundval av den avlidne mannens antal år med ATP om detta är fördelaktigare än en beräkning på grundval av de år för vilka hon själv har tillgodoräknats pensionspoäng för ATP eller bosättningstid. Vi har övervägt i vilken omfattning denna regel bör få en motsvarighet i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Kvinnor som är födda år 1938 eller senare kommer efter ikraftträdan- det inte att ha rätt till folkpension i form av ålderspension utan kom- mer i stället att vara berättigade till garantipension. Denna kommer att vara beräknad enbart på grundval av bosättningstid och inte i förhål- lande till år med ATP-poäng. Frågan om hur grundskyddet för perso- ner som är födda år 1937 eller tidigare skall utformas övervägs för närvarande av Utredningen om utformning av garantipension för ål- derspensionärer födda år 1937 eller tidigare (Dir. 1997:149). Grund- skyddet inom ålderspensioneringen och efterlevandepensioneringen kommer således i framtiden att regleras genom olika system. Mot denna bakgrund anser vi, på samma sätt som när det gäller de ovan diskuterade överledandereglema, att det i framtiden inte bör finnas möjlighet att lägga tid som legat till grund för beräkning av tilläggs-
pension i form av änkepension till grund för beräkningen av folkpen- sion i form av ålderspension. Den nuvarande bestämmelser i punkten 6 bör således avskaffas för framtiden.
Lagen om garantipension träder i kraft den 1 januari 2001 och om- fattar personer som är födda år 1938 eller senare. Personer i dessa årsklasser kommer emellertid att kunna göra förtida uttag av ålders- pension före år 2001. Denna ålderspension kommer då att bestå av tilläggspension och 30-delsberäknad folkpension men inte av folkpen- sion beräknad efter bosättningstid. Fr.o.m. år 2001 fram till den tid- punkt då personer i de aktuella åldersgruppema fyller 65 år kan uttag göras av kvotdelsberäkrrad inkomst- och tilläggspension men inte av garantipension. I tilläggspensionen ingår då ett tillägg för den 30- desberäknade folkpensionen, dvs. en kompensation för det första bas- beloppets inkomster. I lagen om inkomstgrundad ålderspension har det inte införts någon bestämmelse motsvarande den i punkten 6 till de nuvarande övergångsbestämmelsema. Beräkningen av folkpen— sionstillägget skall således ske på grundval av den pensionsberättiga- des egna år med pensionspoäng och inte på grundval av en tidigare avliden makes. Personer som är födda år 1937 eller tidigare omfattas inte av lagen om garantipension. Dessa personer kan göra uttag av så väl tilläggspension som 30- eller 40-delsberäkad folkpension före den 1 januari 2001. Även när det gäller personer i dessa årsklasser skall folkpensionens grundbelopp eller del av denna fr.o.m. den 1 januari 2001 läggas till som en del av tilläggspensionen för att därvid erhålla vad som faktiskt är den inkomstgrundade ålderspensionen. Frågan om hur ett sådan folkpensionstillägg skall andelsberäknas i förhållande till den pensionsberättigades år med intjänade pensionspoäng eller bosättningstid skall emellertid enligt vad som uttalats i prop. 1997/98:151 lösas i anslutning till arbetet inom Utredningen om över- gångsvis garantipension för personer som är födda år 1937 eller tidi- gare.
Vårt förslag innebär att överledanderegeln i punkten 6 avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2001. Vi föreslår inte några särskilda övergångs- regler till detta avskaffande. I lagen om inkomstgrundad ålderspension har inte införts någon motsvarighet till övergångsregeln i punkten 6 som innebär att folkpensionstillägget skulle kunna beräknas på grund— val av en tidigare avliden makes antal år med pensionspoäng för ATP. Enligt vår uppfattning skulle det kunna diskuteras att kvinnor som vid ikraftträdandet uppbär folkpension som är beräknad på grundval av en avliden makes antal år med pensionspoäng skall få tillgodoräkna sig samma antal 30—delar vid beräkningen av folkpensionstillägget efter ikraftträdandet. Med hänsyn till att ett sådant ställningstagande måste anses vara en utpräglad ålderspensionsfråga och eftersom en regel av diskuterat innehåll inte införts i samband med konstruktionen av be- stämmelserna om beräkning av folkpensionstillägg i lagen om in-
komstgrundad ålderspension eller i lagen om införande av denna lag har vi ansett att det inte ankommer på oss att lägga fram några lagför— slag i denna del. Frågan skulle dock kunna prövas på nytt i anslutning till beredningen av de förslag som Utredningen om den övergångsvisa garantipensionen kommer att lägga fram.
Som vi beskrivit inledningsvis i avsnitt 12.6.1 finns det enligt nuva— rande regler även en bestämmelse om överledande av försäkringstid från förtidspensioneringen till efterlevandepensioneringen. Om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet uppbar folkpension i form av hel förtidspension beräknas efterlevandepensionen på grundval av samma bosättningstid som förtidspensionen om det är förmånligare. Detta kan inträffa t.ex. om den avlidne vid tidpunkten för förtidspensione- ringen hade bott i Sverige så länge att han eller hon kunde tillgodo— räknas framtida bosättningstid fullt ut för tiden fr.o.m. pensionsfallet t.o.m. det år han eller hon fyllde 64 år. Om samma person sedan under tiden efter förtidspensioneringen fram till dödsfallet bott utomlands under en längre tid skulle det kunna inträffa att en beräkning av fram- tida bosättningstid från dödsfallet till det år 64-årsdagen inträffar skulle ge ett sämre resultat än det som legat till grund för beräkningen av förtidspension. Den efterlevande skall i en sådan situation få till- godoräkna sig den bosättningstid som legat till grund för förtidspen- sionsberäkningen. En förutsättning är dock att den avlidne uppbar hel förtidspension vid tidpunkten för dödsfallet.
Det kommer efter år 2000 inte att finnas ett system där grundskyd- det för ålderspension, förtidspension och efterlevandepension är ut- format efter i huvudsak identiska principer. Den grundskyddsmodell som enligt antagna riktlinjer skall finnas i ett reformerat förtidspen- sionssystem skiljer sig avsevärt från såväl grundskyddet inom ålders— pensioneringen som från det grundskydd vi föreslår skall finnas inom efterlevandepensioneringen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de förslag vi i övrigt lämnat beträffande möjligheten till överledande av försäkringstid från efterlevandepensioneringen till ålderspensione- ringen föreslår vi att den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 11 å andra stycket AFL avskaffas för framtiden. Den bör emellertid kunna till- lämpas även efter ikraftträdandet om den efterlevande vid denna tid- punkt uppbär efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträf- fat före ikraftträdandet och denna pension är beräknad med stöd av ifrågavarande regel.
13. Utbetalning av efterlevandepen- sion, m.m.
13.1. Ansökan om efterlevandepension
Vårt förslag: Efterlevandepension betalas ut efter ansökan. Ansökan skall vara skriftlig och länmas in till den allmänna försäkringskassan. Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samve- te, om inte särskilda skäl talar emot det.
Pension utges fr.o.m. den månad då den försäkrade har avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar förtids- eller ålderspension, fr.o.m. månaden efter den då dödsfallet inträffade. Efterlevandepen- sion till vuxna efterlevande får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Barnpension får betalas ut för längst två år före ansökningsmånaden och underhållsstöd för längst en månad före ansökan.
Enligt nuvarande regler skall den som önskar pension ansöka om detta hos den allmänna försäkringskassan. Denna regel är gemensam för samtliga former av pension i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). När det gäller ålderspension finns härutöver bestämmelser om att försäkringskassan i vissa fall kan besluta om utbetalning av hel sådan pension fr.o.m. 65 års ålder utan att den pensionsberättigade ansökt om det. Detta sker t.ex. när den pensionsberättigade har tillgo- doräknats minst 30 år med pensionspoäng för allmän tilläggspension eller om den försäkrade närmast före den månad då han eller hon fyll- de 65 år uppbar hel särskild efterlevandepension beräknad på grund- val av 40 års bosättningstid.
Utbetalning av ålderspension skall i det reformerade pensionssys- temet som huvudregel ske efter ansökan. Detta gäller såväl beträffan- de inkomstgrundad ålderspension som garantipension till sådan pen— sion. Till skillnad från vad som gäller enligt reglerna i ATP-systemet kommer det inte att finnas möjlighet att betala ut ålderspension utan ansökan i samma omfattning som gäller enligt nuvarande regler. Detta hänger samman med den flexibilitet i uttaget av ålderspension som det reformerade systemet skall inrymma samtidigt som det inte skall fin— nas någon övre åldersgräns för hur länge pensionsrätt skall kunna
tjänas in. Möjligheten att betala ut ålderspension utan ansökan kom— mer i realiteten att vara begränsad. Inkomstgrundad ålderspension skall betalas ut senast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade fyller 70 år om han eller hon inte har begärt annat. Utbetalningen skall emellertid alltid grundas på en ansökan och försäkringskassan har därför ålagts en utredningsskyldighet när det gäller pensionsberättiga- de som senast tre månader före den månad de fyller 70 år inte har ansökt om uttag av ålderspension. Samma regler skall gälla beträffan- de utbetalning av garantipension.
För att efterlevandepension skall betalas ut krävs enligt nuvarande regler i princip alltid att en ansökan härom görs till den allmänna försäkringskassan. Detsamma skall gälla i ett anpassat system. Upp— gifter om faktiska förhållanden skall, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, lämnas på heder och samvete. Undantag från kravet på ansökan görs enligt nuvarande regler i det fallet att den efterlevan- de har beviljats särskild efterlevandepension för en begränsad tid och denna tid skall förlängas. Detsamma bör gälla enligt de av oss före- slagna reglerna.
Enligt nuvarande regler i AFL finns vidare en bestämmelse om att försäkringskassan får betala ut pension utan ansökan från den pen- sionsberättigade om ett statligt eller kommunalt personalpensionsor- gan begär det. Utbetalning av allmän pension och statlig eller kom- munal avtalspension sker då genom samma utbetalningstransaktion. Någon motsvarande regel har inte införts i det reformerade ålderspen- sionssystemet.
När det gäller frågan om försäkringskassan även i framtiden skall kunna betala ut efterlevandepension efter framställning av ett statligt och kommunalt personalpensionsorgan saknas det enligt vår uppfatt— ning skäl att göra andra överväganden än vad som gjorts inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. En regel av nu diskuterat innehåll bör således inte införas i lagen om efterlevandepension.
Efterlevandepension skall enligt nuvarande regler utbetalas fr.o.m. den månad då den försäkrade avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, fr.o.m. månaden efter den då dödsfallet inträffade. Detta bör gälla även för utbetalning av efterlevandepension enligt anpassade regler.
Enligt nuvarande regler gäller att pension inte får utbetalas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Denna regel kommer, såvitt gäller utbetalning av ålderspension enligt ATP- systemet, att ändras fr.o.m. den 1 januari 1999. Möjligheten att få ålderspension utbetald för tid före ansökan skall fr.o.m. denna tid— punkt avskaffas. Någon sådan möjlighet skall inte heller finnas i det reformerade ålderspensionssystemet när reglerna om utbetalning en- ligt detta system träder i kraft den 1 januari 2001. Bakgrunden till förändringarna är att regeln inte fyller någon funktion eftersom såväl
reformerad ålderspension som ATP-baserad ålderspension är försäk— ringsmässigt beräknad på så sätt att ett sent uttag ger högre årlig ål- derspension och därmed, i genomsnitt, samma livspension som vid ett tidigt uttag. Ålderspension skall således få betalas ut tidigast fr.o.m. månaden närmast efter ansökningsmånaden. Både när det gäller re— formerad ålderspension från fördelningssystemet och ATP-baserad pension görs emellertid undantag för den som uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension. Ålderspension skall i sådana situa- tioner alltjämt kunna utbetalas för tid före ansökningsmånaden. Bak- grunden härtill är att försäkringskassans utredningsskyldighet i frågan om den pensionsberättigade vill senarelägga sitt pensionsuttag bör inträda redan den månad den försäkrade fyller 65 år. Förtidspension och särskild efterlevandepension utges t.o.m. månaden före den må— nad då den pensionsberättigade fyller 65 år. För att den pensionsbe- rättigade inte under några månader skall stå utan pension skall möj— ligheten att kunna betala ut pension retroaktivt alltjämt kvarstå i dessa situationer.
Förhållandena ter sig emellertid annorlunda när det gäller frågan om behovet av att kunna betala ut efterlevandepension för tid före ansökningstidpunkten. Det argument som anförts inom ålderspensio- neringen om att ålderspensionen är försäkringsmässigt bestämd är inte relevant när det gäller beräkning av efterlevandepension. Sådan pension kan enligt vår uppfattning inte betraktas som intjänad utan beräknas på grundval av ett visst beräkningsunderlag först då frågan om rätt till efterlevandepension uppstår, dvs. vid ansökan. Efterlevan— depensionen utges sedan under viss tid räknat från dödsfallet och inte från ansökningsdatumet. Om möjligheten till viss retroaktiv utbetal— ning inte skulle finnas, skulle reglerna innebära att den efterlevande omedelbart i anslutning till dödsfallet skulle vara tvungen att ansöka om efterlevandepension för att kunna uppbära en sådan förmån under den tid som bestämmelserna ger möjlighet till. Detta skulle också innebära att efterlevandepension inte skulle kunna utges förrän fr.o.m. månaden efter dödsfallet eftersom det för att sådan pension skulle kunna utges fr.o.m. den månad då dödsfallet inträffar skulle krävas att ansökan gavs in månaden före denna. Av nu nämnda skäl bör det, till skillnad från vad som kommer att gälla inom ålderspensioneringen, även i framtiden finnas möjlighet att betala ut efterlevandepension retroaktivt. När det gäller efterlevandepension till vuxna får sådan pension enligt nuvarande regler inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningstidpunkten. Motsvarande tidsperiod är när det gäller barnpension två år. Det saknas enligt vår uppfattning skäl att föreslå att några andra regler skall gälla inom den anpassade efterlevandepensioneringen. Vi föreslår således att de nuvarande reg- lerna överförs oförändrade till den av oss föreslagna lagen om efterle- vandepension.
Även underhållsstöd till efterlevande barn bör kunna utbetalas för tid före ansökningstidpunkten. Underhållsstöd kan enligt nuvarande bestämmelser inte utges för längre tid tillbaka än en månad före ansö- kan. Detta bör gälla även för underhållsstöd som enligt vårt förslag skall betalas ut till efterlevande barn. Bakgrunden härtill är, som vi berört i avsnitt 9.5.5, att underhållsstöd, enligt vårt uppfattning, så långt möjligt bör utges enligt samma regler oavsett om det rör sig om underhållsstöd till efterlevande barn eller är fråga om underhållsstöd till barn till föräldrar som inte lever tillsammans.
13.2. Utbetalning av pension
Vårt förslag: Efterlevandepension skall betalas ut månadsvis t.o.m. den månad då rätten till förmånen har upphört. Omställningspension och särskild efterlevandepension skall dock utges längst t.o.m. måna— den före den då den efterlevande fyller 65 år. För de fall den efterle- vande flyttar utomlands skall garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension betalas ut t.o.m. ut- flyttningsmånaden.
Om den årliga efterlevandepensionen inte uppgår till mer än 2 400 kr skall efterlevandepensionen betalas ut i efterskott en eller två gånger per år om inte särskilda skäl talar emot det.
Pensionsförrnåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) utges enligt huvudregeln t.o.m. den månad då den pensionsbe- rättigade avlidit eller rätten till förmånen annars upphört. Regeln är således tillämplig även beträffande utbetalning av efterlevandepen— sion. När det gäller omställningspension och särskild efterlevande— pension utges sådana förmåner dock längst t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år. Den inskränkning som ligger i att omställningspension och särskild efterlevandepension utges längst t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år har samband med att ålderspension kan utges fr.o.m. den månad då den pensions- berättigade fyller 65 år. Motsvarande kommer i det reformerade ål- derspensionssystemet att gälla i fråga om rätten till garantipension.
De nu redovisade reglerna bör enligt vår uppfattning gälla även beträffande utbetalning av efterlevandepension i ett anpassat system. Eftersom garantipension till ålderspension kan utges fr.o.m. den må— nad den pensionsberättigade fyller 65 är bör omställningspension och särskild efterlevandepension - såväl inkomstgrundad som garantipen- sion härtill - inte kunna utbetalas längre än t.o.m. månaden före denna tidpunkt. I de fall den efterlevande flyttar utomlands bör, på samma sätt som skall gälla beträffande utbetalning av garantipension till ål-
derspension, garantipension till omställningspension, särskild efterle- vandepension och änkepension utbetalas t.o.m. utflyttningsmånaden.
Pension skall enligt nuvarande regler i AFL utbetalas månadsvis. Härutöver kan, om den pensionsberättigade är bosatt utom riket, Riks- försäkringsverket i vissa situationer förordna att pensionen skall utges på annat sätt om den pensionsberättigade samtycker till det. Riksda- gen har emellertid beslutat om en ändring av 16 kap. 4å AFL som innebär att en årspension som inte uppgår till mer än 2 400 kr per år skall betalas ut i efterskott en eller två gånger per år, om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma kan efter överenskommelse ske även i annat fall. Regeln skall träda i kraft den 1 januari 1999. Motsvarande regel har införts i det reformerade ålderspensionssystemet. En mot- svarande regel bör gälla också beträffande utbetalning av efterlevan- depension enligt de av oss föreslagna anpassade reglerna.
Enligt nuvarande bestämmelser i AFL har försäkringskassan i vissa situationer möjlighet att betala ut pension till en annan person än den pensionsberättigade. Förutsättningama härför är enligt 16 kap. 12å AFL att den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuk- lighet eller långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv ta hand om sin pension. Regeln har inte överförts till det reformerade ålderspensions- systemet. Som skäl härför har anförts att den som inte kan ta hand om sin egen pension själv sannolikt behöver hjälp med att förvalta sin egendom även i andra avseenden och att det t.o.m. kan vara så att utbetalning av pensionen till någon av den pensionsberättigades anhö- riga medför att godmansskap eller förvaltarskap inte kommer till stånd trots att det vore sakligt påkallat. De anförda skälen har bärkraft även när det gäller utbetalning av efterlevandepension. Vidare bör i detta avseende samma regler gälla beträffande utbetalning av ålders- pension och efterlevandepension. Vi föreslår därför att en regel mot- svarande den i 16 kap. 12 å AFL inte införs i lagen om efterlevande- pension.
Enligt nuvarande regler finns i 20 kap. 2 a å AFL en bestämmelse som innebär att försäkringskassan kan besluta om ersättning om det inte utan dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger men det finns sannolika skäl för att så är fallet. Ersättningen skall därvid betalas ut med ett skäligt belopp om det är av väsentlig betydelse för den försäkrade. Detsamma skall gälla om rätt till ersättningen förelig— ger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns enligt nuvarande bestämmelser även i lagen om underhållsstöd och skall enligt vårt förslag gälla även beträffande underhållsstöd till efterle- vande barn. Bestämmelsen har däremot inte fått någon motsvarighet i det reformerade ålderspensionssystemet.
Med hänsyn till vad som sålunda beslutats beträffande ålderspen- sion och då den nuvarande möjligheten till provisoriska beslut i dag inte synes tillämpas i praktiken såvitt gäller efterlevandepension är det enligt vår mening inte påkallat med en regel som ger möjlighet att fatta sådana beslut beträffande den av oss föreslagna anpassade efter— levandepensionen. Vi föreslår mot denna bakgrund att en bestämmel- se motsvarande den i 20 kap. 2 a å AFL inte skall överföras till lagen om efterlevandepension.
Vi föreslår att bestämmelserna om ansökan och utbetalning av ef- terlevandepension skall tillämpas för samtliga efterlevande oavsett ålder och oavsett om pensionen har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de av oss föreslagna bestämmelserna. Den som redan vid ikraftträdandet av våra föreslag uppbär efterlevan— depension enligt nuvarande bestämmelser bör dock även efter denna tidpunkt få pension utbetald utan att någon ny ansökan härom behöver göras. En särskild övergångsregel härom bör därför införas.
13.3. Ändring av fastställd efterlevandepension
Vårt förslag: Ett beslut om efterlevandepension skall ändras om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande den pensionsbehåll- ning enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller den pensionspoäng enligt samma lag eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som legat till grund för beräkningen av efterlevan- depension.
Efterlevandepension skall enligt våra förslag fastställas på grundval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssyste— met. Av betydelse vid denna beräkning är dels uppgift om den avlid- nes pensionsbehållning vid dödsfallstidpunkten, dels uppgift om den avlidnes pensionsrätt under vissa år i anslutning till dödsfallet. De årliga pensionsrättema, och således även pensionsbehållningen, kan emellertid komma att förändras i efterhand även sedan rätten till ef— terlevandepension har fastställts och förmånens storlek har beräknats. Ett skäl till en sådan förändring är den eftersläpning i fastställandet av pensionsgrundande inkomster och belopp som har berörts i kapitel 8. Ett annat förhållande som kan leda till en förändring i pensionsun— derlaget är att den avlidne varit egenföretagare och därvid inte fullt ut betalat de ålderspensionsavgifter och allmän pensionsavgifter som fastställts för ett visst eller för vissa år. Det kan vidare förhålla sig så att det inkomstunderlag som legat till grund för fastställande av pen- sionsgrundande inkomster och belopp för ett visst är i efterhand änd—
ras genom en förändring av den avlidnes taxering på grund av om- prövning eller överklagande.
Pensionsgrundande inkomst skall enligt reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet fastställas av skattemyndigheten, medan pen- sionsgrundande belopp och pensionsrätt skall fastställas av försäkrings- kassan. Skattemyndigheten fattar beslut om pensionsgrundande inkomst i samband med taxeringen året efter det år som den pensionsgrundande inkomsten är intjänad. Skattemyndighetens beslut om pensionsgrun- dande inkomst skall inte redovisas på slutskattesedeln, utan detta skall ske först i den underrättelse rörande fastställd årlig pensionsrätt som skall utfärdas av försäkringskassan. Försäkringskassan skall i samband härmed också fatta beslut om pensionsgrundande belopp och fastställa pensionsrätten. Eftersom uppgift om den pensionsgrundande inkomsten behövs som underlag kan beslut i fråga om pensionsrätten inte fattas förrän efter taxeringen. Detta skall dock ske före den 31 mars året efter taxeringsåret. Beslutsfattandet innebär således att fastställande av pen- sionsrätt i ålderspensionssystemet kommer att ske med viss eftersläp— ning. Detta kommer i flera avseenden att få betydelse för beräkningen av efterlevandepension.
Efterlevandepensionens storlek skall i första hand grunda sig på den avlidnes pensionsbehållning i anslutning till dödsfallet. Hänsyn skall därvid tas till pensionsrätt som tjänats in t.o.m. året före det år som dödsfallet inträffar. Då efterlevandepension skall beräknas, dvs. i an— slutning till dödsfallet, har emellertid pensionsrätt för året före döds- fallsåret ännu inte fastställts. Om dödsfallet inträffar i början av året finns det risk att inte heller pensionsrätt för året dessförinnan, dvs. för totalt två år före dödsfallet, har fastställts. Detta kommer alltså att få betydelse för efterlevandepensionens storlek. Problematiken är emel- lertid något som oundvikligen följer av att pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp läggs till grund för beräkningen av ef- terlevandepension, vilket också har beaktats vid vår prövning av vilket underlag som bör läggas till grund för beräkningen av efterlevandepen- sion. Vi har därvid, som redovisats i avsnitt 8.1, funnit att det trots den- na eftersläpning är förenat med många och stora fördelar att lägga den fastställda ålderspensionsrätten till grund för beräkningen. Problemet föreligger dessutom redan till viss del vid tillämpning av de nuvarande reglerna för fastställande av tilläggspension. Den eftersläpning som uppstår får enligt vår mening alltså accepteras.
Såvitt gäller beräkning av efterlevandepension som grundar sig på den avlidnes faktiskt intjänade pensionsrätt har vi inte funnit annat än att beräkningama måste göras på grundval av de uppgifter om den av- lidnes pensionsbehållning som finns tillgängliga vid beräkningstillfäl- let. Beräkningen får senare justeras, med retroaktiva utbetalningar som följd, när den slutliga pensionsbehållningen t.o.m. året före dödsfall- såret är fastställd.
Vi har i detta sammanhang övervägt om det bör göras retroaktiva utbetalningar oberoende av hur små dessa kommer att bli. Det torde främst vara situationer där den retroaktiva utbetalningen skall ske vid en tidpunkt då rätten till efterlevandepension har upphört som är av intresse. Vi har emellertid inte funnit skäl att föreslå någon särskild beloppsgräns för när retroaktiva utbetalningar inte skall ske.
Svårigheter på grund av eftersläpningen i fastställandet av pensions- rätt kan vidare uppstå vid bedömningen av om den avlidne har tillgodo- räknats pensionsrätt under den tid som krävs för att kvalif1kationsvillko— ret för beräkning av antagandeinkomst skall vara uppfyllt (se härom i avsnitt 8.2). Denna prövning skall göras i anslutning till dödsfallet och då har, som nämnts ovan, pensionsrätt inte fastställts för året före döds- fallet. Om den avlidne inte har tillgodoräknats pensionsrätt för samtliga fyra år utöver året före dödsfallsåret, kan frågan om pensionsrätt tjänats in för året före dödsfallet eller inte vara av avgörande betydelse. Även i en sådan situation bör emellertid enligt vår uppfattning hänsyn tas en- bart till år för vilka pensionsrätt har fastställts. Detta innebär alltså att eftersläpningen med fastställandet av dessa belopp kan påverka bedöm— ningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt eller inte. Detta får emellertid accepteras som en följd av ålderspensionssystemets kon- struktion. Något interimistiskt beslut grundat på uppgifter om den av— lidnes inkomstförhållanden inhämtade på annat sätt bör inte kunna meddelas.
Eftersläpningsproblematiken får betydelse även när det gäller beräk- ningen av antagandeinkomstens storlek. Denna beräkning skall enligt vårt förslag göras utifrån inkomsterna under tre av de fem åren närmast före dödsfallet, varvid bortses från det bästa och det sämsta året. Det kan då hända att just året före dödsfallet - för vilket pensionsrätten alltså inte ännu är fastställd — är ett år som borde tas med i beräkningen. Även i detta sammanhang får emellertid de förändringar i pensionsunderlaget som det sista året före dödsfallet kan medföra lösas genom retroaktiva utbetalningar. Antagandeinkomsten bör således enligt vår uppfattning alltid beräknas på grundval av den avlidnes inkomster och pensions- grundande belopp under de fem åren närmast före dödsfallsåret, varvid de tre i inkomsthänseende mellersta åren beaktas. Är pensionsrätten för ett eller två år då ännu inte fastställd, får vid beräkningen antas att det rör sig om år utan någon pensionsrätt alls. Om det senare, när pensions- rätten för samtliga år har fastställts, skulle visa sig att efterlevandepen- sionen skulle ha blivit högre får en korrigering göras i efterhand. I detta sammanhang måste emellertid också beaktas att en lägre inkomstrelate- rad pension kan ha berättigat till en högre garantipension. Det kan en— dast bli fråga om retroaktiv utbetalning på grundval av ett högre efterle- vandepensionsunderlag om den utbetalda efterlevandepensionen rätteli- gen skulle ha varit högre än den tidigare inkomstrelaterade delen och garantipensionsdelen tillsammans.
Det förhållandet att det är uppgifter om den avlidnes pensionsbehåll- ning i det reformerade ålderspensionssystemet som läggs till grund för beräkningen av efterlevandepension innebär också att vissa andra för- ändringar av pensionsbehållningen utöver de som är hänförliga till den ovan beskrivna eftersläpningsproblematiken kommer att påverka stor- leken på efterlevandepensionen. Således kommer det förhållandet att pensionsrätt skall beräknas på grundval av pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspen- sionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som betalats i föreskriven tid att påverka även beräkningen av efterlevandepension. Såsom vi påpekat i avsnitt 8.4 innebär de nuvarande bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997z483) att en person som endast till viss del betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift anses ha betalat efterlevandepensionsavgift (se härom i kapitel 15) i samma utsträck— nrng.
Beräkningen av efterlevandepension skall alltså göras med beaktande av den minskning av den avlidnes pensionsbehållning som obetalda avgifter i de ovan beskrivna situationerna innebär. Det kan emellertid inträffa att det först i efterhand, sedan efterlevandepension redan börjat betalas ut, visar sig att den avlidne inte har betalat föreskrivna avgifter fullt ut. Om underlaget för beräkningen av efterlevandepensionen av denna anledning förändras bör även den beräknade årliga efterlevande- pensionen räknas om. Detta bör vidare leda till återbetalning av för mycket utbetald efterlevandepension (se härom i avsnitt 13.5).
Ytterligare en situation som skulle kunna medföra att det underlag på vilket efterlevandepensionen har beräknats ändras i efterhand är att det sker en förändring av den avlidnes taxering efter omprövning eller överklagande. I lagen om inkomstgrundad ålderspension har emellertid, på samma sätt som gäller enligt lagen om beräkning av pensionsgrun- dande inkomst (LBP), införts en spärr för ändring av pensionsgrundan- de inkomst och pensionsgrundande belopp som innebär att, om änd- ringen av beräkningsunderlaget skulle medföra en avvikelse från vad som beslutats på mindre än 1 000 kr, beloppen inte behöver ändras.
I de fall en ändring av taxeringen har inneburit en förändring av pen- sionsunderlaget och detta inträffar efter det att efterlevandepension har börjat utbetalas skall, enligt vår uppfattning, beslutet om efterlevande- pension ändras och pension beräknas på det sålunda fastställda nya pensionsunderlaget. Om det ändrade beslutet innebär att efterlevande— pensionen blir högre bör resterande belopp utbetalas retroaktivt, oavsett om utbetalning av efterlevandepensionen alltjämt pågår eller om rätten till sådan pension har upphört. En ändrad taxering som innebär att ef— terlevandepensionen skulle ha varit lägre än den som har fastställts skall på motsvarande sätt leda till en sänkning för framtiden av en efterle- vandepension som alltjämt utges. Frågan om i vilken omfattning den
efterlevande även skall vara återbetalningsskyldig för redan utbetald för hög efterlevandepension kommer att beröras i det följande.
Vi föreslår således att ett beslut om efterlevandepension skall änd- ras om detta är föranlett av en ändring av beräkningsunderlaget på grund av bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension eller på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning enligt skattebetalningslagen. ,
Vi föreslår inte någon motsvarighet till den ovan nämnda bestäm- melsen i lagen om inkomstgrundad ålderspension som innebär att en ändring av ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller pensions- grundande belopp skall göras endast om inkomsten och beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kr. För att det pensionsun- derlag som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension skall ändras krävs att den underliggande pensionsgrundande inkoms— ten har ändrats med minst 1 000 kr. Varje ändring i den storleksord— ningen bör leda till en ändring av beslutet om efterlevandepension. Det bör således inte krävas att förändringen av efterlevandepensions— beloppet skall vara av en viss storlek för att beslutet om efterlevande- pension de facto skall ändras.
13.4. Omprövning och överklagande, m.m.
Vårt förslag: Reglerna om beslut om pension samt reglerna för om- prövning och överklagande av sådana beslut i 13 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar gälla även beträffande efterlevandepension. Härvid skall ett beslut om efterlevandepension kunna omprövas om beslutet grundas på felakti- ga uppgifter som lämnats av den avlidne eller av den efterlevande. En sådan omprövning skall kunna ske oberoende av de frister för om— prövning av beslut som annars gäller enligt bestämmelserna i 13 kap. nämnda lag.
Bestämmelser om det processuella förfarandet vid beslut om pension finns enligt nuvarande regler bl.a. i lagen (1962:381) om allmän för- säkring (AFL) samt i lagen (1959:551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring (LBP). Be— stämmelserna om beslut om pension och omprövning och överkla— gande av sådana beslut ersätts fr.o.m. den 1 januari 1999 av bestäm- melser i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Vid utformningen av reglerna i denna lag har även bestämmelser i taxe- ringslagen (1990:324) och förvaltningslagen (1986:223) beaktats. Genom ikraftträdandet av lagen om inkomstgrundad ålderspension kommer således de processuella reglerna i den lagen att tillämpas i
stället för reglerna i bl.a. AFL såvitt gäller beslut om inkomstpension och premiepension. Motsvarande beslut som rör garantipension till ålderspension regleras genom bestämmelser i lagen (1998:702) om garantipension. Dessa hänvisar i stor utsträckning till bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelserna i bl.a. 20 kap. AFL gäller emellertid alltjämt bl.a. såvitt avser beslut om efter- levandepension och förtidspension, men även beträffande beslut om andra ersättningar enligt AFL. '
Vårt förslag innebär att bestämmelser om efterlevandepension skall brytas ut ur regelkomplexet i AFL och regleras i en särskild lag. Detta innebär att vi måste ta ställning till bl.a. vilka processuella regler som beslut om efterlevandepension skall vara förenade med. Även om den reformering av ålders-, förtids- och efterlevandepensioneringama som nu sker innebär att dessa förmånsformer kommer att regleras genom olika lagar har vi funnit det angeläget att så långt möjligt sträva efter att föreslå förfaranderegler som är överensstämmande. Vårt förslag innebär att efterlevandeförmånema skall beräknas på grundval av uppgifter om den avlidnes pensionsbehållning i det reformerade ål— derspensionssystemet. Många beslut som kommer att få betydelse för beräkningen av efterlevandepension kommer därmed att regleras av de processuella bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålders- pension. Ett sådant exempel är beslut om pensionsgrundande in- komster och pensionsgrundande belopp samt regler om omprövning och överklagande av sådana beslut.
I avsnitt 13.3 har vi berört olika situationer som kan leda till att beslut om efterlevandepension skall ändras. Det har där gällt hur för- ändringar av pensionsbehållningen i det reformerade ålderspensions- systemet skall i efterhand påverka en redan fastställd efterlevande- pension. Det kan emellertid även inträffa att beräkningsunderlaget för efterlevandepension av annan anledning blivit felaktigt. Beräkningen av barnpension skulle t.ex. ha gjorts annorlunda om det vid beräk- ningstillfället hade varit känt att den avlidne efterlämnat fler barn med rätt till barnpension. En sådan situation skall utgöra grund för omprövning av det tidigare beslutet om efterlevandepension. En an— nan situation som bör föranleda omprövning av ett beslut om efterle- vandepension är om den efterlevande har lämnat felaktiga uppgifter som legat till grund för beräkningen av efterlevandepension. Om- prövningar som på detta sätt har sin grund i att beslutet har fattats på ett uppenbart ofullständigt underlag eller att den efterlevande tidigare lämnat felaktiga uppgifter bör kunna göras oberoende av hur lång tid som har förflutit sedan det ursprungliga beslutet fattats. Detta skall, när det gäller omprövning på grund av att oriktiga uppgifter har legat till grund för beslutet, enligt vår uppfattning, gälla oavsett om dessa uppgifter lämnats av den avlidne eller av den efterlevande. En sådan omprövning skall även, enligt vad vi föreslår i avsnitt 13.5, leda till
att den efterlevande blir återbetalningsskyldig för för mycket utbetald pension.
Vi föreslår således att ett beslut om efterlevandepension skall om- prövas om den efterlevande eller den avlidne lämnat felaktiga upp- gifter eller ofullständiga uppgifter som lagts till grund för beslutet eller om det av annan anledning inträffat någon förändring beträffan— de förutsättningama för beräkningen av efterlevandepension som innebär att efterlevandepension skall utbetalas med ett annat belopp.
Med hänsyn till den koppling mellan efterlevandepensioneringen och ålderspensioneringen som enligt våra förslag kommer att finnas har vi funnit det lämpligast att låta de processuella reglerna i lagen om inkomstgrundad ålderspension gälla i tillämpliga delar även när det gäller beslut enligt lagen om efterlevandepension. En sådan ord- ning bidrar till enhetliga förfaranderegler inom den allmänna pensio- neringen även om förmånerna regleras i olika lagar. I detta samman- hang bör även påpekas att regeringen den 10 september 1998 har be— slutat att tillsätta en utredning för att göra en översyn av de processu- ella reglerna inom socialförsäkringen m.m. (Dir 1998:73). Det kan i samband med denna översyn finnas anledning att åter överväga ut- formningen av reglerna om omprövning och överklagande av beslut inom ramen för efterlevandepension eringen.
Vi föreslår således att vissa särskilt angivna bestämmelser om be- slut om pension m.m. i 13 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspen- sion skall gälla i tillämpliga delar även såvitt avser beslut om efterle- vandepension samt omprövning och överklagande av sådana beslut.
13.5. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt, m.m.
Vårt förslag: Den efterlevande skall åläggas återbetalningsskyldighet för efterlevandepension om han eller hon genom felaktiga uppgifter eller genom att underlåta att lämna erforderliga uppgifter orsakat att pension lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma skall gälla om efterlevandepension i annat fall har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och den efterlevande insett eller skäligen bort inse detta. Den efterlevande skall vidare åläggas återbetalningsskyl- dighet i de fall en ändring av ett beslut om efterlevandepension har påverkat storleken på den efterlevandepension som utbetalas och den avlidne skulle ha ålagts återbetalningsskyldighet enligt bestämmel- serna i 14 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Försäkringskassan skall kunna helt eller delvis efterge återbetal— ningskyldighet om det finns särskilda skäl.
En i efterhand gjord ändring eller omprövning av ett beslut om efter- levandepension som innebär att den årliga efterlevandepensionen skulle ha varit lägre än det belopp som ursprungligen fastställts kan enligt nuvarande regler i vissa fall leda till att den efterlevande blir återbetalningsskyldig för för mycket uppburen pension. I 20 kap. 4 å lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) upptas regler om åter- betalningsskyldighet för ersättning som någon uppburit obehörigen genom att ha lämnat oriktiga uppgifter m.m.. Reglerna tar sikte på såväl utbetald pension som andra uppburna ersättningar enligt AFL. Innebörden av reglerna är att återbetalningsskyldighet föreligger i två fall. I det första fallet krävs att någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom eller henne åvilande upp— giftsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättningen utgått obehörigen eller med för högt belopp. I det andra fallet krävs att nå- gon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning, vilket han eller hon skäligen bort inse. I det första fallet krävs således inte att vederbörande varit medveten om felaktigheten. I det andra fallet är han eller hon skyddad av god tro. Reglerna om återbetal- ningsskyldighet i 20 kap. 4 å AFL har vidare utökats med bestämmel- ser om återbetalning vid underlåten eller bristfällig avgiftsbetalning.
Bestämmelsen i 20 kap. 4 å AFL har överförts till det reformerade ålderspensionssystemet med det undantaget att orden ”på annat sätt” utgått. En sådan ändring hade förordats av Lagrådet som menade att det var svårt att finna exempel på något fall där den enskilde kan bli återbetalningsskyldig för att han eller hon ”på annat sätt” än genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet orsakat att pensionen utbetalats med för högt belopp.
Den nuvarande bestämmelsen om återbetalningsskyldighet i AFL bör i samma omfattning som gäller inom ålderspensioneringen gälla beträffande återbetalningsskyldighet för efterlevandepension enligt de av oss föreslagna reglerna. Om den efterlevande genom oriktiga upp- gifter eller genom att underlåta att fullgöra en upplysnings— eller an— mälningsskyldighet har förorsakat att pensionen utbetalats felaktigt skall alltså återbetalningsskyldighet åläggas den efterlevande. Åter- betalningsskyldighet skall även åläggas om den efterlevande annars uppburit pensionen obehörigen eller med för högt belopp och insett eller skäligen bort inse detta. Försäkringskassan skall vidare kunna helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet om det finns särskil- da skäl.
En särskild frågeställning är om en ändring i den avlidnes taxering skall kunna leda till återbetalningsskyldighet för den efterlevande. En ändring av taxeringen som leder till en höjning av den pensionsgrun- dande inkomsten påverkar, som angetts ovan, efterlevandepensions- underlaget och innebär att ett beslut om efterlevandepension skall
ändras. Detta bör vidare enligt vad vi föreslagit ovan innebära att de tillkommande pensionsbeloppen betalas ut i efterhand. Frågan är emellertid vad som skall gälla om den ändrade taxeringen innebär en lägre pensionsgrundande inkomst och alltså ett lägre efterlevandepen- sionsunderlag. Om det hade varit fråga om motsvarande situation vid utbetalning av ålderspension gäller som huvudregel att den pensions- berättigade inte är återbetalningsskyldig för för mycket utbetald in- komstpension. Återbetalningsskyldighet skall i en sådan situation kunna bli aktuell enbart om ändringsbeslutet, som lett till en lägre pensionsgrundande inkomst, har sin grund i att den försäkrade tidiga- re lämnat oriktiga uppgifter eller liknande.
En efterlevande bör enligt vår uppfattning inte kunna undgå åter- betalningsskyldighet i en situation där den avlidne skulle ha blivit återbetalningsskyldig om frågan gällt utbetalning av för mycket ål- derspension. Om den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter o.d., vilket fått till följd att efterlevandepension utgetts med för högt belopp, skall återbetalningsskyldighet åläggas den efterlevande. Om den ändrade taxeringen grundar sig på sådana uppgifter skall detta alltså kunna leda till återbetalningsskyldighet för den efterlevande.
Återbetalningsskyldighet skall vidare i det reformerade ålderspen- sionssystemet, på samma sätt som enligt 20 kap. 4 å AFL, åläggas om den för mycket utbetalda inkomstpensionen har sin grund i att den pensionsberättigade inte har betalat föreskriven egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift. Om ändringen av pensionsunderlaget i stället sker sedan efterlevandepension börjat utbetalas bör enligt vår uppfattning den efterlevande vara återbetal- ningsskyldig i samma omfattning som hade gällt för den avlidne inom ålderspensionssystemet.
Vi föreslår således att den efterlevande skall kunna åläggas återbe— talningsskyldighet av efterlevandepension som utgetts obehörigen eller med för högt belopp om den efterlevande själv eller den avlidne lämnat oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra upp- gifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har läm- nats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma skall gälla om efterlevandepensionen i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den efterlevande har insett eller borde ha insett detta. Den efterlevande skall vidare vara återbetalningsskyldig om ändringen av beslutet om efterlevandepension har sin grund i bristan— de eller underlåten avgiftsbetalning.
13.6. Övriga bestämmelser
Vårt förslag: Bestämmelserna i 15 kap. lagen (1998:674) om in- komstgrundad ålderspension om bl.a. underrättelse till enskild och undantagande från sekretess skall gälla i tillämpliga delar även beträf- fande beslut om efterlevandepension.
Preskriptionslagen (19812130) skall inte vara tillämplig såvitt gäl- ler enskilds rätt till efterlevandepension enligt den av oss föreslagna lagen härom. Fordran på pensionsbelopp som inte har lyfts före ut- gången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyft- ning skall vara preskriberat.
Pensionsbelopp som ännu inte har betalats ut får inte utmätas, utom i fall då utmätningen sker i enlighet med reglerna i 7 kap. utsöknings- balken angående utmätning av lön m.m. Rätten till efterlevandepen- sion enligt denna lag kan inte heller överlåtas eller pantsättas innan pensionen är tillgänglig för lyftning.
I 15 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension regleras bl.a. frågan om enskilds rätt att få del av uppgifter som tillförts ett ärende och om enskilds rätt att yttra sig före omprövning av ett beslut. Bestämmelserna är relevanta också när det gäller beslut om efterle- vandepension och bör därför gälla i tillämpliga delar även såvitt avser beslut om sådan pension. I samma kapitel ges även bestämmelser om skyldighet för enskild att efter föreläggande från försäkringskassan lämna upplysningar som är av betydelse för tillämpning av lagen. En sådan uppgiftsskyldighet åläggs också statliga och kommunala myn- digheter samt arbetsgivare m.fl. Motsvarande bestämmelser finns i dag i 20 kap. 9 å lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och gäller även beslut om efterlevandepension. Även såvitt avser de nu berörda bestämmelserna är det enligt vår uppfattning lämpligt att frågor som rör beslut om efterlevandepension regleras enligt samma bestämmelser som gäller för beslut om ålderspension.
I 15 kap. 16å lagen om inkomstgrundad ålderspension regleras frågan om utmätning av ålderspension. Bestämmelsen har överförts från 20 kap. 6 å AFL som avser utmätning av ersättningar enligt AFL som innestår hos Riksförsäkringsverket eller hos allmän försäkrings- kassa. Enligt bestämmelsens första stycke får innestående fordran på pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension inte utmätas. Motsvarande bestämmelse har inte införts i lagen om garantipension. En fordran på garantipension uppstår först då pensionen är tillgänglig för utbetalning. Någon särskild bestämmelse om undantag från ut— mätning av innestående fordran har därför inte ansetts erforderlig.
Det torde visserligen vara tveksamt om en fordran på inkomstgrun- dad efterlevandepension kan uppstå före det att pensionen är tillgäng—
lig för utbetalning och om ett undantag, i likhet med det som gäller för inkomstgrundad ålderspension, således är erforderligt. Vi har emellertid, i syfte att inte skapa utrymme för missförstånd vid en jäm- förelse mellan bestämmelserna i de olika lagarna, funnit det lämpligt att, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, föreslå att en uttrycklig bestämmelse om undantag av fordran på inkomstgrundad efterlevandepension från utmätning införs även i lagen om efterle- vandepension. Detta bör ske genom en hänvisning till motsvarande bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Ett sådant undantag från reglerna i utsökningsbalken skall dock inte hindra ut- mätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. samma balk.
När det gäller bestämmelser om preskription finns i 15 kap. 17 å lagen om inkomstgrundad ålderspension en bestämmelse som innebär att preskriptionslagen (19812130) inte är tillämplig på enskilds ford- ran på pension. Såvitt avser pensionsbelopp som är tillgängliga för lyftning skall dock preskription ske efter viss tid. En sådan fordran skall anses preskriberad om pensionsbeloppet inte har lyfts före ut- gången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyft- ning.
Det torde vara tveksamt om preskriptionslagen över huvud taget är tillämplig på en rätt till efterlevandepension. En bestämmelse om att preskriptionslagen inte skall vara tillämplig har emellertid tagits in i lagen om inkomstgrundad ålderspension. För att markera att detsam- ma skall gälla beträffande enskilds fordran på rätt till efterlevande- pension föreslår vi för tydlighetens skull att motsvarande bestämmel- se förs in i den av oss föreslagna lagen om efterlevandepension.
Beträffande enskilds fordran på pensionsbelopp som förfallit till betalning bör, på samma sätt som enligt den nuvarande regeln i 20 kap. 5 å AFL och på samma sätt som gäller för ålderspension, denna vara preskriberad om beloppet inte har lyfts före utgången av andra året efter det då det blev tillgängligt för lyftning.
I detta sammanhang kan påpekas att olika regler kommer att gälla för preskription när det gäller inkomstgrundad barnpension och un— derhållsstöd till efterlevande barn enligt de av oss föreslagna reglerna härom. En fordran på underhållsstöd som hänför sig till viss månad skall anses preskriberad om den inte har lyfts inom sex månader från utgången av den månaden. Vår uppfattning är att förutsättningama för utbetalning av underhållsstöd skall vara desamma oavsett om utbetal— ningen av underhållsstöd har sin grund i att barnets föräldrar lever åtskilda eller att en av eller båda barnets föräldrar har avlidit. Vi har därför funnit att de bestämmelser om preskription som gäller enligt nuvarande bestämmelser om underhållsstöd skall tillämpas även be- träffande underhållsstöd till efterlevande barn.
14. Kostnadsberäkningar
14.1. Inledning
Under vårt arbete med att finna lösningar för en harmoniering av ef- terlevandepensioneringen med det reformerade ålderspensionssyste- met har en mängd beräkningar gjorts av de olika modeller som vi arbetat utifrån. I avsnitt 14.2 redovisas en sammanställning av de be- räkningar som gjorts beträffande de efterlevandepensionsbestämmel- ser som vi stannat för att föreslå. Utgiftema för de av oss föreslagna reglerna jämförs där även med vad motsvarande utgifter skulle uppgå till framöver om nuvarande regler skulle kvarstå oförändrade. Beräk- ningarna har gjorts i 1998 års priser med användande av det för detta år gällande basbeloppet 36 400 kr. Beräkningarna avser såväl brutto- som nettokostnader, dvs. både före och efter skatt.
Huvuddelen av beräkningarna har på vårt uppdrag utförts inom Riksförsäkringsverket (RFV). Till grund för de antaganden som gjorts i olika hänseenden har Statistiska Centralbyråns befolkningsprognoser år 1997 använts. Bakom de redovisade beräkningarna ligger givetvis en mängd andra antaganden, som inte närmare har specificerats. Det ligger i sakens natur att olika faktorer i varierande grad påverkar ut- fallet. Demografiska faktorer såsom dödlighet, fruktsamhet, migra— tion, gifterrnålsmönster m.m. liksom utvecklingen av andra förhållan- den såsom sysselsättning, reallöner och rörligheten mellan länder inom EU/EES kan nämnas som exempel. Med tanke dessutom på den tidsrymd som beräkningarna omfattar - 30 år framöver — skall dessa uppfattas mer som en konsekvenskalkyl (under ett antal uppställda förutsättningar) än som någon prognos i ordets mening. I beräkning— arna har inte beaktats reallöneutveckling/ekonomisk tillväxt. En ök- ning av reallönema ökar utgifterna för förmånerna men även avgifts— underlaget/skattennderlaget. Det som har ansetts intressant att få fram är i första hand en jämförelse mellan nuvarande och föreslagna regler.
Beräkningarna har gjorts fram till år 2030 eftersom det är först då som änkepension till kvinnor under 65 år i stort sett är helt avvecklad. Det som beaktats vid framskrivningen är förutom övergångsbestäm— melsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring även befolkningsutvecklingen.
14.2. Beräkningar av kostnader enligt nuvarande och föreslagna regler
I tabell 14.1 redovisas sammanställningar av de beräknade bruttout- giftema framöver för efterlevandepension enligt nuvarande regler. Motsvarande uppgifter finns beträffande de av oss föreslagna reglerna i tabellerna 14.2 och 14.3. I dag uppgår kompensationsgraden inom tilläggspensioneringen till ca 60 %. I det reformerade ålderspensions- systemet kommer motsvarande kompensationsgrad för den inkomst- grundade ålderspensionen att variera bl.a. beroende på den enskildes antal år med pensionsgrundande inkomster (och pensionsgrundande belopp). Ett rimligt antagande i detta avseende är att kompensations- graden i det reformerade ålderspensionssystemet i regel kommer att ligga mellan 50 och 60 %. Vid de utförda beräkningarna har vi därför utgått från dessa antaganden. Med anledning härav redovisar vi de uppskattade kostnaderna för våra förslag både utifrån den utgångs- punkten att kompensationsgraden i det reformerade ålderspensions- systemet är 50 % och med utgångspunkt från en kompensationsgrad om 60 % för den avlidne. I tabell 14.2 har utgångspunkten varit att kompensationsgraden i det reformerade ål-derspensionssystemet för den avlidne uppgår till 50 %. I tabell 14.3 är denna kompensations- grad 60 %.
I nuvarande system har efterlevande som är berättigade till efterle— vandepension i någon form även rätt till särskilt grundavdrag vid be— skattningen. Av detta följer att skillnaden mellan bruttokostnaden och nettokostnaden för systemet, dvs. kostnaderna före respektive efter skatt, är betydligt mindre än vad den skulle ha varit om dessa pensio- ner beskattats som förvärvsinkomster. Som emellertid framgått av bl.a. våra allmänna överväganden samt även av kapitel 10 och 11 fö- reslår vi att efterlevandepensioner, på samma sätt som skall gälla för ålderspensioner och som även föreslagits för framtidens förtidspen- sioner, skall beskattas som förvärvsinkomster, dvs. det skall inte fin— nas någon motsvarighet till dagens särskilda grundavdrag. Av detta skäl föreslår vi, för att inte alltför stora sänkningar skall bli effekten av förslagen, höjda bruttobelopp för de olika efterlevandepensionema, bl.a. genom utformningen av garantipensionen men även genom att beträffande inkomstrelaterad omställningspension och särskild efter- levandepension lägga förslag till högre kompensationsnivåer än i dag. Genom en sådan höjning kan det antas att nettopensionema, dvs. pen- sionerna efter skatt, med våra förslag kommer att till sina belopp i princip motsvara nettobeloppen enligt nuvarande regler.
Vid beräkningen av nettoutgiftema för framtiden enligt nuvarande regler har tjänstepensionemas inverkan på det särskilda grundavdraget
varit en osäker faktor. Emellertid torde man kunna utgå från att en icke obetydlig andel efterlevande vid sidan om efterlevandepension från den allmänna pensioneringen är berättigad till även tjänstepen- sion av något slag. Denna omständighet påverkar i dag storleken av det särskilda grundavdraget och kan leda till en lägre nettoutgift än den som redovisats i tabellerna 14.7, 14.10 samt 14.11.
I tabell 14.7 redovisas beräknade nettoutgifter för respektive för- månsslag enligt hittillsvarande regler. Motsvarande uppgifter finns i tabellerna 14.8 och 14.9 för de av oss föreslagna reglerna inom efter- levandepensioneringen med utgångspunkt från dels 50 %, dels 60 % kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet för den avlidne. I tabellerna 14.10 och 14.11 görs en sammanställning över de totala nettokostnadema enligt hittillsvarande regler och föreslagna regler. Motsvarande uppgifter beträffande bruttokostnadema återfinns i tabellerna 14.1—14.3 samt i tabellerna 14.5 och 14.6. Samtliga beräk- ningar är gjorda i 1998 års basbelopp (dvs. 36 400 kr).
Kostnaderna för änkepensioneringen avser de totala utgifterna för denna pensionsförmån. Våra förslag (som närmare redovisats i kapitel 11) innebär i princip inte några förändringar i förhållande till nuva— rande regler för änkor som fyllt 65 år. Det nya ålderspensionssystemet i kombination med ett borttagande av det särskilda grundavdraget kan visserligen innebära vissa förändringar för änkor över 65 år men detta är i första hand något som har med det reformerade ålderspensions- systemet att göra, varför vi inte funnit anledning att närmare undersö— ka detta systems eventuella inverkan på änkepension till änkor som börjat uppbära egen ålderspension. För att få en uppfattning om hur kostnaderna framöver beräknas fördela sig på änkepension till kvinnor under respektive över 65 år har vi i tabell 14.4 valt att redovisa de totala bruttokostnadema för änkepensioneringen uppdelade på de utgifter som belöper på änkepension till kvinnor som ännu inte fyllt 65 år respektive utgifter för änkepension till kvinnor som är 65 år eller äldre.
Vi föreslår att de av oss förordade förändringarna skall träda i kraft den 1 januari 2001. Beräkningarna är emellertid gjorda utifrån för— hållanden som antagits gälla för bl.a. december år 2000. Vi har i detta hänseende utgått från att förhållandena är i princip oförändrade per den 1 januari 2001.
Tabell 14.1 Bruttoutgifter enligt nuvarande regler. Milj. kr. Basbelopp 36 400 kr Är Förmån 2001 2005 2010 2020 2030 Barnpension 942 997 939 877 908
Inledande omställnings- 115 166 223 217 21 ]
pension
Förlängd
omställnings- 197 224 241 224 219
pension
Särskild efterlevande- 5 6 8 8 8
pension
Änkepension 12 512 13 151 12 565 7 925 3 025 Summa 13771 14544 13 976 9251 4371 ___—___—
Tabell 14.2 Bruttoutgifter enligt föreslagna regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400 kr. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 50 %
M Ar
Förmån 2001 2005 2010 2020 2030 ___—__ Barnpension 791 837 789 736 763 Inledande omställnings- 227 325 435 422 410 pension
Förlängd
omställnings- 139 155 165 155 152 pen sion
Särskild efterlevande- 3 3 5 5 5 pension
Änkepension 12 808 13 358 12 642 7 942 3 025 Summa 13 968 14 678 14 036 9 260 4 355 ___—
Tabell 14.3 Bruttoutgifter enligt föreslagna regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400 kr. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 60 %
År
Förmån 2001 2005 2010 2020 2030 ___—_ Barnpension 937 992 935 872 904 Inledande omställnings- 249 357 478 465 451 pension
Förlängd om- ställnings- 154 172 182 172 168 pension
S ärskild efterlevande- 3 4 5 6 6 pension
Änkepension 12 808 13 358 12 642 7 942 3 025 ___—_
Summa 14 151 14 883 14 242 9 457 4 554 %
Av tabellerna 14.1 och 14.3 kan utläsas att bruttoutgiftema enligt de av oss föreslagna reglerna är lika höga eller högre än motsvarande utgifter enligt nuvarande regler i de fall man utgår från att det refor- merade ålderspensionssystemet ger en kompensationsgrad om 60 % för den avlidne. Detsamma gäller vid en kompensationsgrad om 50 % beträffande inledande omställningspension och änkepension. Detta beror på, som ovan nämnts, att vi föreslår högre bruttobelopp för pen— sionsförrnånema än vad som är förhållandet i dag. Detta har vi ansett nödvändigt för att delvis kompensera för vad ett borttagande av det särskilda grundavdraget innebär. Bl.a. har en enhetlig, i förhållande till i dag högre kompensationsnivå för de reformerade inkomstrelate- rade efterlevandepensionema till vuxna efterlevande föreslagits. Yt— terligare en förklaring till de överlag högre bruttoutgiftema för den föreslagna inledande omställningspensionen i förhållande till hittills- varande regler är att vi föreslagit att denna åter skall vara ettårig, dock med rätt till grundskydd under endast de inledande sex månaderna om den efterlevande inte har vårdnaden om och stadigvarande samman- bor med barn under 18 år som vid dödsfallet vistades i makarnas hem.
Som vidare framgår av tabell 14.2 och 14.3 utgör utgifterna för änkepension den dominerande delen av de sammantagna utgifterna.
Dessutom kan utläsas att de sammantagna utgifterna för det föreslag- na regelsystemet kommer att minska efter år 2005. Denna minskning är som allra störst efter år 2010.
Minskningen har framför allt sin förklaring i att antalet änkepen- sionärer kraftigt minskar. Detta har bl.a. sin grund i att änkepension inte längre nybeviljas i samma omfattning som tidigare till följd av övergångsbestämmelsemas utformning. Härtill kommer att änkepen- sion som utges enligt mer förmånliga bestämmelser till kvinnor födda år 1944 och tidigare avvecklas snabbare än änkepension enligt mindre förmånliga regler till yngre kvinnor. År 2010 kommer endast kvinnor som är födda år 1945 eller därefter att kunna erhålla folkpension i form av änkepension med stöd av övergångsbestämmelsema. Övriga ålderskategorier har vid denna tidpunkt fyllt 65 år. För änkor födda år 1945 eller senare gäller att dessa i första hand skall beviljas reforme- rad efterlevandepension i form av omställningspension och eventuellt även särskild efterlevandepension. Änkepension skall utges endast i de situationer då denna överstiger den reformerade efterlevandepen- sionen. Med hänsyn till att änkepensionen, till skillnad från den re- formerade efterlevandepensionen, för nu ifrågavarande ålders- kategorier baserar sig på endast den avlidnes faktiskt intjänade pen- sionspoäng t.o.m. år 1989 torde det i de allra flesta fall bli fråga om en utbetalning endast från det reformerade efterlevandepensionssystemet såvitt gäller den första tiden efter dödsfallet. Detta är en anledning till den minskning av kostnaderna för änkepensioner som inträffar efter år 2010. Däremot är änkepensionen, till skillnad från de reformerade efterlevandepensionema (med visst undantag av den särskilda efterle- vandepensionen) tidsobegränsad, varför änkepension kan komma att utbetalas efter det att rätten till bl.a. omställningspension gått till än— da. Efter år 2030 antas att endast inkomstgrundad änkepension utges.
Ytterligare en anledning till att kostnaderna för änkepensioneringen kraftigt avtar efter år 2010 är att beståndet då minskar i betydande omfattning till följd av att änkepensionema faller bort då de pensions- berättigade avlider men även delvis på grund av att en tillämpning av samordningsreglema enligt övergångsbestämmelsema leder fram till att änkan efter fyllda 65 år inte längre har rätt till änkepension.
Av tabell 14.4 framgår de beräknade utgifterna för änkepensione- ringen dels såvitt avser änkepension till änkor som ännu inte fyllt 65 år, dels beträffande änkepension till kvinnor som fyllt 65 år samt även den sammanlagda kostnaden för hela änkepensioneringen enligt nuva- rande regler. Som nämnts ovan föreslår vi inte några förändringar beträffande beräkningen av änkepension till änkor som fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension. Bruttoutgiftema för änkepension till änkor som fyllt 65 år kan därför i princip sägas vara desamma enligt nuvarande bestämmelser som med de av oss föreslag— na bestämmelserna. De förändringar som trots allt kan uppstå har bl.a.
sin grund i de förändringar som vidtagits i det reformerade ålderspen- sionssystemet, varför de inte beaktas i detta hänseende. Av tabell 4 kan vidare utläsas att den utan jämförelse övervägande kostnaden för änkepensioneringen består av utbetalning av änkepension från tilläggspensioneringen till kvinnor som fyllt 65 år. Av statistik från Riksförsäkringsverket framgår vidare att det i december 1997 fanns ca 340 000 änkor som vari denna ålderskategori. (Motsvarande siffra för änkor som ännu inte fyllt 65 år var drygt 55 000.) Enligt gjorda anta- ganden beräknas denna andel änkor bestå relativt konstant fram t.o.m. år 2010, varefter den beräknas sjunka kraftigt för att år 2050 ligga på ca 10 000 pensionstagare (se tabell 3.24).
Tabell 14.4 Beräknade bruttoutgifter enligt nuvarande regler för änke- pensioneringen uppdelat på änkepension till kvinnor som är under 65 år respektive 65 år eller äldre samt den sammanlagda bruttoutgiften för samtliga utbetalningar. Milj.kr. Basbelopp 36 400 kr
År Utgifter för än— Utgifter för än- Sammanlagda kepension till kepension till utgifter kvinnor under kvinnor som är 65 år 65 år eller äldre
2000 1 972 10 540 12 512 2005 1619 11532 13151 2010 1 070 11 495 12 565 2020 346 7 579 7 925 2030 19 3 006 3 025
Tabell 14.5 Jämförelse av bruttoutgifter för efterlevandepensioneringen med föreslagna och nuvarande regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400. Kom- pensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 50 %
Är Förmåns- 2001 2005 2010 2020 2030 system Föreslagna 13 968 14 678 14 036 9 260 4 355 regler
Nuvarande 13 771 14 544 13 976 9 251 4 371 regler
Differens 197 134 60 9 -16
Tabell 14.6 Jämförelse av bruttoutgifter för efterlevandepensioneringen med föreslagna och nuvarande regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400. Kom- pensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 60 %
___—___ År Förmåns- 2001 2005 2010 2020 2030
S stem
Föreslagna 14 151 14 883 14 242 9 457 4 554 regler
Nuvarande 13 771 14 544 13 976 9 251 4 371 regler
___M
Differens 380 339 266 206 183 &
Som framgår av tabellerna 14.5 och 14.6 konuner de totala bruttout- giftema att öka med de av oss föreslagna reglerna. Bruttoökningen är störst vid ikraftträdandet år 2001, eftersom det då även kommer att finnas det största antalet änkepensionärer. Som nämnts ovan utgör utgifterna för änkepensioneringen den i särklass mest dominerande delen av efterlevandepensionsutgiftema.
Tabell 14.7 Nettoutgifter enligt nuvarande regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400 kr & År
_k— Förmån 2001 2005 2010 2020 2030 "__—___..— Bampensron 857 907 854 798 826 Inledande omställnings- 98 141 190 184 179 pension Förlängd omställnings- 177 202 217 202 197 pension Särskild efterlevande- 4 5 7 7 7 pension Änkepension 9 153 9 529 9 009 5 617 2 121
Summa 10 289 10 784 10 277 6 808 3 330 &
Tabell 14.8 Nettoutgifter enligt föreslagna regler. Milj.kr. Basbelopp
36 400 kr. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 50 %
o
Ar Förmån 2001 2005 2010 2020 2030 Barnpension 720 762 718 670 694 Inledande omställnings- 159 228 305 295 287 pension Förlängd omställnings- 97 109 1 16 109 106 pension Särskild efterlevande- 2 2 4 4 4 pension Änkepension 8 966 9 350 8 849 5 559 2 117 Summa 9 944 10 451 9 992 6 637 3 208
Tabell 14.9 Nettoutgifter enligt föreslagna regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400 kr. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 60 %
År
Förmån 2001 2005 2010 2020 2030 Barnpension 853 903 851 794 823 Inledande omställnings- 174 250 335 326 316 pension
Förlängd
omställnings- 108 120 127 120 1 18 pension
Särskild efterlevande— 2 3 4 4 4 pension
Änkepension 8 966 9 350 8 849 5 559 2 117 Summa 10 103 10 626 10 166 6 803 3 378
I tabell 14.7 har antagits att nettoutgiftema för nuvarande efterlevan— depensionsförmåner såvitt avser barnpension, reformerad efterlevan- depension samt änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension uppgår till mellan 85 och 91 % av de i tabell 14.1 angivna bruttokostnadema. Dessa siffror är förenade med en relativt stor osäkerhetsfaktor bl.a. beroende på tjänstepensionemas inverkan på nettoutfallet. Som inledningsvis an— förts har vi vid beräkningen av nettoutgiftema för framtiden enligt nuvarande regler i stort sett bortsett från tjänstepensionemas inverkan på det särskilda grundavdraget. Emellertid torde man kunna utgå ifrån att en icke obetydlig andel efterlevande vid sidan av efterlevandepen- sion från den allmänna pensioneringen är berättigad även till tjänste- pension av något slag vilket i sin tur påverkar det särskilda grundav— dragets storlek. Det kan således på goda grunder antas att nettoutgif— ten skulle bli lägre enligt nuvarande regler än den som redovisats i tabell 14.7. I tabellerna 14.8 och 14.9 har motsvarande nettoutgift för samtliga efterlevandeförmåner till vuxna efterlevande beräknats upp- gå till 70 % av de i tabell 14.2 och 14.3 angivna bruttokostnadema. Nettokostnaden för barnpension har såväl i det nuvarande som i det av oss föreslagna systemet beräknats till 91 % av bruttokostnaden. Barn som uppbär barnpension enligt nuvarande regler har inte rätt till sär— skilt grundavdrag. Däremot är ett belopp motsvarande garantinivån inom folkpensioneringen (dvs. 40 % av basbeloppet eller ca 1 200 kr per månad) undantaget från beskattning. Vi har föreslagit att ett be- lopp motsvarande underhållsstödets storlek skall vara undantaget från beskattning (se avsnitt 9.5.3).
Såvitt gäller änkepensionema till kvinnor som har fyllt 65 år (eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension) har vi beräknat net- toutgiften till 70 % av bruttoutgiften i såväl det nuvarande som i det av oss föreslagna systemet. I dessa fall har änkan, förutom eventuell tjänstepension, även ålderspension. Det särskilda grundavdraget har därför i regel helt tagits i anspråk av dessa pensionsförmåner. Änke- pensionen blir i dessa situationer en inkomst som utges utöver ålders- och tjänstepensionen och som beskattas som en förvärvsinkomst. Som angetts ovan innebär våra förslag inte några förändringar i förhållande till nuvarande regler för änkor med änkepension som fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension. Vi har således utgått från att bruttokostnaden för denna pensionsförmån är densamma i båda systemen. Däremot kommer de nya reglerna på ålderspensioneringens område sammantagna med förändringar beträffande beskattningen av pensioner i framtiden att innebära vissa förändringar av nettoutgifter- na för den sammanlagda pensionsinkomsten. Det är därför förenat med betydande svårigheter att ange några bestämda uppgifter om skillnaderna för framtiden i nettoutgiftema mellan nuvarande och föreslaget systern över huvud taget men framför allt beträffande den
nettoutgift som belöper på änkepensioner till kvinnor som fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension. Vi har med dessa osäkerhetsfaktorer i beaktande funnit det mest adekvat att räkna med
en nettokostnad som utgör 70 % av bruttokostnaden i både det nuva- rande och det föreslagna systemet.
Som framgår av tabellerna 14.8 och 14.9 kommer, på samma sätt som i fråga om bruttokostnadema, nettokostnadema för efterlevande— pensioneringen enligt våra förslag att avta efter år 2005. Även här är minskningen av kostnaderna som allra störst efter år 2010. Detta har sin grund i att änkepension inte längre uppbärs eller nybeviljas i samma omfattning som tidigare till följd av övergångsbestämmelser- nas utformning.
Tabell 14.10 Jämförelse av nettoutgifter för efterlevandepensioneringen med föreslagna och nuvarande regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400 kr. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 50 %
o
Ar Förmåns- 2001 2005 2010 2020 2030
S ! stem Föreslagna 9 944 10 451 9 992 6 637 3 208 regler
Nuvarande 10 289 10 784 10 277 6 805 3 330 regler
Differens — 345 - 334 - 285 - 168 - 122
Tabell 14.11 Jämförelse av nettoutgifter för efter!evandepensioneringen med föreslagna och nuvarande regler. Milj.kr. Basbelopp 36 400 kr. Kompensationsgrad i det reformerade ålderspensionssystemet är 60 %
År Förmåns— 2001 2005 2010 2020 2030 system
Föreslagna 10 103 10 626 10 166 6 803 3 378 regler
Nuvarande 10 289 10 784 10 277 6 805 3 330 regler
Differens - 186 - 158 - 111 - 2 48
Tabellema 14.10 och 14.11 redovisar en jämförelse av de samman- lagda nettoutgiftema för efterlevandepensioneringen i form av om—
ställningspension, särskild efterlevandepension, barnpension och än- kepension. Det kan, av skäl som närmare angetts i anslutning till ta- bellerna 14.7-14.9, på goda grunder antas att nettokostnaden enligt dagens system är något lägre än vad de ovan angivna siffrorna visar och differensen mellan nettoutgiftema enligt nuvarande och föreslag- na regler således mindre än den som redovisats i tabellerna 14.10 och 14.11.
Minskningen av nettokostnaden i förhållande till nuvarande regler är som allra störst fram till år 2010. Vid en genomsnittlig kompensa— tionsgrad för avlidna om 60 % i det reformerade ålderspensionssys— temet kommer kostnaderna enligt nuvarande och föreslagna regler att vara i stort sett desamma år 2020. Därefter överstiger de beräknade nettokostnadema enligt våra förslag marginellt de nettokostnader som skulle ha uppstått vid en fortsatt tillämpning av nuvarande regler.
I kapitel 12 har vi redovisat våra förslag inom vissa angränsande områden. Sålunda har vi som en följd av de förändringar som föresla— gits för efterlevandepensioneringen funnit det påkallat att föreslå en del förändringar bl.a. inom arbetsskadeförsäkringen och rörande yr— kesskadelivräntor men även beträffande de bestämmelser som reglerar reduktion av folkpension i form av efterlevandepension för dem som frivilligt eller på grund av tvång vistas på kriminalvårdsanstalt eller annan vårdinstitution. Samtliga förändringar inom ovan angivna om— råden är i huvudsak föranledda av de förändringar som föreslagits beträffande efterlevandepensioneringen. Dessa förslag är därför, lik- som förslagen till förändrade regler inom efterlevandepensioneringen, i huvudsak en harmoniering av nuvarande bestämmelser till det re- formerade ålderspensionssystemet. Vi har även föreslagit ett avskaf- fande av de s.k. överledanderegelema av skäl som närmare redovisats i avsnitt 12.6.
Vi har inte gjort några särskilda kostnadsberäkningar beträffande ifrågavarande förändringar. Som ovan angetts är förändringarna av mindre omfattande karaktär och de är i första hand föranledda av att skapa en harmoniering med de föreslagna förändringarna inom efter— levandepensioneringen samt även med det reformerade ålderspen- sionssystemet. Av denna anledning torde det på goda grunder kunna antas att dessa relativt små förändringar av nuvarande regler inte kommer att påverka kostnaderna annat än marginellt.
14.3. Administrativa konsekvenser m.m.
Till skillnad från de förändringar på efterlevandepensioneringens område som trädde i kraft den 1 januari 1990 innebär våra förslag inte några genomgripande omvälvningar av nuvarande regelsystem. Våra förslag har i första hand utformats i syfte att anpassa nuvarande sys— tem till de förändringar som kommer att uppstå i och med det refor- merade ålderspensionssystemets ikraftträdande. Detta har föranlett oss att lämna förslag till ett efterlevandepensionsunderlag för beräk— ning av reformerad efterlevandepension som skiljer sig från nuvaran- de beräkningsgrunder. Därutöver har vi som en ersättning för nuva— rande förmåner inom folkpensioneringen föreslagit en helt ny grund- skyddskonstruktion inom efterlevandepensioneringen. Bl.a. som en följd av de förändringar som genomförts på ålderspensioneringens område men även för att skapa ett system som ryms inom de nuvaran- de finansiella ramama för efterlevandepensioneringen har vi valt att även föreslå vissa förändringar beträffande rätten till de olika för- månsslagen. Ur detta perspektiv kan det antas att införandet av de föreslagna förändringarna inte kommer att medföra på långa vägar när lika stora administrativa kostnader som vad förändringarna år 1990 innebar.
I detta sammanhang bör beaktas att huvuddelen av de merkostnader som kan uppstå på grund av våra förslag för bl.a. maskinella rutiner såsom uppläggning av nya dataprogram, registrering av uppgifter m.m. redan har beaktats i samband med utformningen av det reforme— rade ålderspensionssystemet. Dessa kostnader uppkommer inte som en följd av våra förslag utan är att hänföra till ålderspensionsrefor- mens krav. Inte heller i detta hänseende kommer de av oss föreslagna förändringarna att medföra kostnader av någon större omfattning.
Dessutom torde våra förslag i vart fall på sikt leda till en viss för- enkling när det gäller tillämpningen av reglerna. I nuvarande system är de för efterlevandepensioneringen relevanta bestämmelsema sprid— da på ett stort antal ställen. Därtill kommer att änkepensioneringen i sin helhet regleras enligt omfattande och emellanåt mindre lättill- gängliga övergångsbestämmelser. Vi lägger fram förslag om att hela efterlevandepensioneringen, även innefattande änkepensioneringen, skall regleras i en lag benämnd lagen om efterlevandepension. Detta har enligt vår uppfattning administrativa fördelar. En sådan reglering blir i förhållande till nuvarande regler mer lättillgänglig såväl för den enskilde som för dem som har att tillämpa bestärrnnelsema. Det är därför vår förhoppning att en sådan förenkling varom här är fråga efter en inledande period skall kunna leda till vissa kostnadsbespa— ringar ur administrativ synvinkel.
Emellertid är det viktigt att information om de förändringar som föreslagits inom efterlevandepensioneringen förs ut till allmänheten. Detta kommer att föranleda administrativa kostnader av engångska- raktär. Utöver detta är det angeläget att försäkringskassoma får medel för att bestrida de utbildningskostnader som uppstår i samband med att handläggarna på försäkringskassoma skall utbildas i det nya regel- systemet. Även detta synes vara en kostnad av engångskaraktär.
Även om vi i detta hänseende inte gjort några särskilda beräkningar av de kostnader av administrativ karaktär som kan uppkomma till följd av de av oss föreslagna åtgärderna torde det inte röra sig om annat än ökade utgifter av begränsad omfattning. Dessa torde enligt vår uppfattning rymmas inom de befintliga ramar inklusive de kost- nadsanslag för bl.a. administration och information som beräknats eller kommer att beräknas för det reformerade ålderspensionssyste- met. Totalt sett torde våra förslag inte innebära någon ökning av för- säkringskassomas behov av administrativa resurser på längre sikt.
15. Finansiering
Vårt förslag: Inkomstgrundad efterlevandepension skall finansieras med en efterlevandepensionsavgift enligt lagen (19811691) om so- cialavgifter. Intäkterna från efterlevandepensionsavgiften skall föras till statsbudgeten. Garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestämmelser samt kostnaden för underhållsstöd till efterlevande barn enligt lagen (1999:000) om underhållsstöd skall finansieras med allmänna skatte- medel.
I finansieringshänseende och även lagtekniskt görs i det nuvarande pensionssystemet skillnad mellan å ena sidan förmåner inom den all- männa tilläggspensioneringen, som finansieras med tilläggspen- sionsavgift, allmän pensionsavgift och avkastningen från AP-fonden, och å andra sidan folkpensionsförrnåner, som finansieras dels av de folkpensionsavgifter som erläggs av arbetsgivare på den lönesumma som utbetalas och av försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete på den inkomst de har under året, dels av allmänna skattemedel. Den andel av folkpensionsutbetalningama som skattefinansieras varierar från år till år. För år 1997 uppgick den till 35 %. Folkpensionsavgiften är visserligen, på samma sätt som tilläggspensionsavgiften, en arbets- givaravgift respektive en egenavgift enligt lagen (1981:691) om soci- alavgifter (SAL). Redovisningsmässigt ingår folkpensionsavgiften emellertid i sin helhet i statsbudgeten.
Från tilläggspensionssystemet utges ålderspensioner, förtidspensio- ner och efterlevandepensioner. Även från folkpensionssystemet utges ålders—, förtids- och efterlevandepensioner samt dessutom särskilda folkpensionsförrnåner som pensionstillskott, bostadstillägg till pen- sionärer, särskilt bostadstillägg till pensionärer, handikappersättning och vårdbidrag.
Ett syfte med ålderspensionsreformen är enligt vad regeringen ut- talar i prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension m.m. att ska- pa ett administrativt och finansiellt avskilt system för de inkomst- grundade ålderspensionema. Regeringens bedömning är därför att uppdelningen av finansieringen mellan AP-fonden och statsbudgeten bör vara en annan än vad som gäller för dagens pensionssystem. Mot denna bakgrund skall kostnaderna för tilläggspension i form av för-
tidspension och efterlevandepension inte längre belasta AP-fonden utan flyttas över till statsbudgeten. Kostnaderna för dessa pensions- förmåner skall fr.o.m. den 1 januari 1999 finansieras med socialav- gifter. Även folkpension i form av förtidspension för personer som har rätt till tilläggspension och folkpension i form av efterlevandepen- sion skall finansieras genom sådana avgifter.
Socialavgifter betalas enligt lagen om socialavgifter (SAL). Avgif- terna tas, som tidigare nämnts, ut i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. För närvarande finns det åtta olika arbetsgivaravgifter och sex olika egenavgifter. Reforrneringen av ålderspensionssystemet har föranlett vissa förändringar av den avgiftsstruktur som grundas på det nuvarande pensionssystemet. De avgifter som berörs är bl.a. tilläggspensionsavgiften och folkpensionsavgiften.
Tilläggspensionsavgiften kommer fr.o.m den 1 januari 1999 att byta namn till ålderspensionsavgift. Tilläggspension i form av efterle- vandepension och förtidspension skall fr.o.m. denna tidpunkt, som nämnts ovan, finansieras genom andra socialavgifter. När det gäller efterlevandepensioneringen kommer detta att ske i form av en efterle- vandepensionsavgift. Denna avgift skall finansiera såväl efterlevande- pensioner från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen som de allmänna försäkringskassomas förvaltningskostnader för efterlevan— depensioner. Även när det gäller kostnaderna för folkpension i form av ålderspension och förtidspension samt övriga folkpensionsförmå— ner har föreslagits andra finansieringsformer än den nuvarande som har formen av bl.a. en folkpensionsavgift. Denna avgift kommer där- för inte att finnas kvar efter den 31 december 1998.
Kostnaderna för de förmåner och administrationskostnader som efterlevandepensionsavgiften skall finansiera kan totalt beräknas upp— gå till 13,8 miljarder kronor år 1999. Regeringen har mot denna bak- grund ansett att ett avgiftsuttag på 1,70 % av avgiftsunderlaget för år 1999 kan beräknas ge upphov till balans mellan avgiftsintäktema och de utgifter som efterlevandepensionsavgiften skall finansiera.
I våra direktiv har förutsatts att efterlevandepension i framtiden kommer att bestå av en inkomstrelaterad del och möjligen i vissa fall av ett grundskydd. Pensionens storlek blir alltså inkomstberoende, och det kan därför enligt direktiven vara rimligt med motsvarande kopp- ling mellan avgift och förmån så att den inkomstrelaterade delen är avgiftsfinansierad medan det eventuella grundskyddet finansieras med skattemedel. Direktiven länmar dock öppet även för andra lösningar. Såvitt avser efterlevandepension enligt äldre bestämmelser har dessa enligt direktiven delvis en annan karaktär där bl.a. det fördelningspo- litiska inslaget är större. Argument kan därför anföras för finansiering på skilda sätt.
Den principiella utgångspunkten för finansiering av efterlevande- pensionema i ett system som är anpassat till det reformerade ålders-
pensionssystemet bör enligt vår uppfattning vara att inkomstgrundade förmåner skall finansieras genom en avgift och att förmåner som har karaktär av grundskydd skall finansieras med allmänna skattemedel. En sådan finansieringsform ligger i linje med den strävan som finns inom socialförsäkringsområdet att avgifter som tas ut i form av ege— navgift eller i form av socialavgift enligt SAL skall finansiera enbart inkomstrelaterade förmåner. Den efterlevandepensionsavgift som skall tas ut fr.o.m. år 1999 är emellertid inte utformad enligt denna princip utan skall täcka kostnaderna såväl för tilläggspension som för folkpensionsförrnåner inom det nuvarande systemet. Eftersom kostna- den för folkpensioneringen för närvarande inte fullt ut täcks av folk— pensionsavgiften innebär detta att en del av efterlevandepensionering- en som tidigare finansierats av skattemedel nu i stället kommer att finansieras med en socialavgift. Det skulle mot denna bakgrund kunna hävdas att formerna för finansiering av en anpassad efterlevandepen- sionering borde ansluta till den nuvarande finansieringsformen, dvs. en avgift som finansierar såväl inkomstgrundade förmåner som grund— skydd.
Ett förhållande som också skulle kunna åberopas till stöd för en gemensam finansiering av inkomstgrundade förmåner och grund— skyddsförmåner är att efterlevandepensioneringen är en jämfört med t.ex. ålders- och förtidspensioneringen förhållandevis liten utgiftspost. Enligt de beräkningar som har redovisats i kapitel 3 har kostnaderna för efterlevandepensioneringen enligt nuvarande regler för framtiden uppskattats till de belopp som framgår av tabell 15.1 (jfr tabell 3.28 i kapitel 3). Beräkningarna är gjorda enligt utgiftsnivån i december 1997 med 1998 års basbelopp, 36 400 kr. I kolumn 2 anges kostna- derna för änkepension enligt övergångsbestämmelsema (ÄP) och i kolumn 3 kostnaden för den reformerade efterlevandepensioneringen, dvs. inledande omställningspension (IOP), förlängd omställningspen- sion (FOP), särskild efterlevandepension (SEP) och barnpension (BP). I kolumn 4 anges den totala kostnaden.
Tabell 15.1 Uppskattade kostnader för efterlevandepensioneringen med nuvarande regler. Milj. kr. Basbeloppet 36 400 kr
År ÄP IOP, FOP, Total kostnad SEP och BP
2000 12512 1259 13771 2005 13 151 1 393 14 544 2010 12565 1412 13 977 2020 7 925 1 325 9 250 2030 3 025 1 341 4 366
Anledningen till att den totala kostnaden kommer att minska med tiden är att antalet änkepensioner som utges enligt övergångsbestäm- melser kommer att bli allt färre. Änkepensioneringen har för år 2040 beräknats kosta 330 miljoner kr och för år 2050 65 miljoner kr. Kost- naden för den reformerade efterlevandepensioneringen har inte räk- nats fram längre än till år 2030 eftersom det därefter bör bli fråga om endast marginella förändringar betingade enbart av förändringar i storleken av olika åldersgrupper.
Om det mot bakgrund av de nu redovisade kostnaderna skulle be- räknas en avgift för den totala efterlevandepensioneringen skulle den— na således sjunka i takt med att kostnaden för änkepensioneringen minskar. Beräknat utifrån avgiftsunderlaget för år 1999 skulle avgif— ten för år 2005 uppgå till 1,75 %, dvs. vara något högre än för år 1999. Huvuddelen av denna avgift skulle avse kostnad för tilläggs- pension (13 037 av sammanlagt 14 544 miljoner kr). År 2030 skulle avgiften ha sjunkit till 0,53 % och år 2050 till 0,17 %.
Vi har i kapitel 14 redovisat de kostnadsberäkningar som ligger till grund för våra förslag till förändringar av efterlevandeförmånema. Av beräkningarna kan utläsas att våra förslag totalt sett kommer att leda till en något högre bruttokostnad än vad som skulle vara fallet om nuvarande regler alltjämt skulle gälla (tabell 14.1 jämförd med 14.2 och 14.3). Detta gäller, med undantag för kostnaderna år 2030, oavsett om kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet beräknas till 50 eller 60 % i genomsnitt. Bruttokostnadsökningen är störst år 2001 och strax därefter eftersom antalet änkepensionärer vid denna tidpunkt kommer att vara som flest. Vid en jämförelse av net- toutgiftema kommer emellertid de av oss föreslagna reglerna att leda till en lägre kostnad än vad som är fallet med nuvarande regler. Denna besparing kommer dock att minska med tiden. En beräkning grundad på de beräknade bruttokostnadema för våra förslag skulle år 2001 mot bakgrund av det ovan angivna avgiftsunderlaget för år 1999 ge samma avgift som beslutats för det året, nämligen 1,70 %. Med en sådan av- gift skulle alltså finansieras såväl inkomstgrundad efterlevandepen- sion som grundskyddsförmåner (garantipension till omställningspen- sion, särskild efterlevandepension och änkepension samt underhålls- stöd till efterlevande barn). Avgiften som skulle behöva tas ut skulle vidare bli lägre allteftersom kostnaden för änkepension kommer att minska. Våra förslag kommer inte att innebära annat än marginella skillnader när det gäller avvecklingen av änkepensioneringen.
Enligt vår uppfattning är varken den nuvarande utformningen av efterlevandepensionsavgiften eller det förhållandet att det rör sig om jämförelsevis små avgifter argument av sådan styrka att de bör leda till ett förslag till finansiering av efterlevandepensioneringen som går i en annan riktning än de strävanden som för närvarande finns allmänt sett när det gäller finansiering av socialförsäkringsfönnåner.
Mot denna bakgrund föreslår vi att enbart inkomstgrundade förmå- ner inom den anpassade efterlevandepensioneringen skall finansieras genom avgifter. Garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension bör emellertid finansieras av allmänna skattemedel.
Grundskyddet inom bampensioneringen skall enligt våra förslag regleras inom ramen för en ny lag om underhållsstöd. Även under- hållsstöd till barn bör, i enlighet med våra förslag beträffande grund- skyddet till vuxna efterlevande, finansieras av allmänna skattemedel. Ytterligare ett argument härför är att underhållsstöd till barn till särle- vande föräldrar enligt nuvarande regler finansieras genom skatteme— del. Vi har, enligt vad som redovisats i kapitel 9, strävat efter en över- ensstärrrrnelse mellan det grundskydd som lämnas till efterlevande barn och det skydd som samhället bidrar med då barn av annan orsak
än dödsfall lever stadigvarande med enbart en av sina föräldrar. För- månerna bör även finansieras på samma sätt.
Inkomstrelaterade efterlevandeförmåner bör alltså enligt vårt för- slag finansieras med avgifter. En särskild fråga är emellertid hur en sådan avgiftsfinansiering skall utformas. Det finns i detta avseende anledning att beakta formerna för finansieringen av den inkomstgrun- dade ålderspensioneringen. Denna kommer till hälften att finansieras av en allmän pensionsavgift och till hälften av en ålderspensionsavgift som tas ut som arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt SAL. Den allmänna pensionsavgiften uppgår fr.o.m. den 1 januari 1998 till 6,95%. Denna avgift tas ut enbart på inkomster som inte överstiger det s.k. intjänandetaket och skall dras av vid beräkningen av den pen- sionsgrundande inkomsten. Detta innebär att en pensionsgrundande inkomst om 7,5 förhöjda prisbasbelopp svarar mot en bruttoinkomst om 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Intjänandetaket skall i fortsättningen uttryckas i termer av bruttoinkomst och kommer därför fr.o.m. den 1 januari 1999 att uppgå till 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Den del av arbetsgivaravgiften eller egenavgiften som tidigare en- ligt SAL benämndes tilläggspensionsavgift och som kommer att er- sättas med en ålderspensionsavgift uppgår till 6,40 %. Denna avgift tas ut på inkomstdelar såväl över som under intjänandetaket. Samma nivå kommer att gälla även för år 1999. Detta innebär att det sam- manlagda uttaget av avgifter för ålderspensioner för år 1999 kommer att uppgå till 14,35 % (6,40+6,95/100-6,95) av den pensionsgrundan- de inkomsten i stället för 18,5 %. Iprop. 1997/98:151 uttalar emeller- tid regeringen att inriktningen beträffande avgiftsuttaget för år 2000 bör vara att hälften av avgiftsuttaget skall avse inkomstdelar upp till intjänandetaket och att den andra hälften av avgiftsuttaget skall avse inkomstdelar såväl under som över avgiftstaket.
När det gäller valet inom efterlevandepensioneringen mellan en avgift enligt SAL och en allmän egenavgift finns det anledning att ta
hänsyn till de skillnader som föreligger mellan ålderspensioneringen och efterlevandepensioneringen. Inom ålderspensioneringen är kopp- lingen _mellan den totala avgift som betalas in och den förmån som kan lyftas på pensionsdagen tydlig. Den inkomstgrundade ålderspen- sionen är en intjänad förmån i än högre grad än dagens tilläggspen- sion i form av ålderspension. Även om den inkomstgrundade efterle- vandepensionen är beroende av den avlidnes inkomst är den inte en förmån som kan lyftas vid ett visst tillfälle på samma sätt som ålders- pension. Rätten till efterlevandepension är ju även beroende av att det inträffar ett dödsfall och att det finns någon som är berättigad till så- dan pension. Dessa faktorer försvagar i hög grad den koppling mellan avgift och förmån som kan finnas.
Vi anser inte att kopplingen mellan avgift och förmån är så uttalad inom efterlevandepensioneringen att det är lämpligt att finansiera förmånerna med en allmän egenavgift. Utgångspunkten bör i stället vara att en avgift för finansiering av inkomstrelaterade efterlevande- förmåner tas ut som arbetsgivaravgift och egenavgift enligt SAL. Detta innebär att avgiften bör att tas ut även på den del av inkomstun- derlaget som inte grundar rätt till efterlevandepension, dvs. även på inkomster över 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Arbetsgivaravgift i form av tilläggspensionsavgift tas för närvaran- de ut på förvärvsinkomster. Det finns inte något motsvarande avgifts- uttag för socialförsäkrings- och arbetsmarknadsersättningar som trä- der i stället för sådana inkomster. Fr.o.m. inkomståret 1999 skall emellertid staten betala ålderspensionsavgift även för sådana ersätt- ningar. Detsamma skall gälla för pensionsgrundande belopp som det kan tillgodoräknas pensionsrätt för. En särskild fråga är om detta s.k. breddade underlag skall ligga till grund även för beräkningen av den avgift som skall finansiera efterlevandeförmånema.
Den efterlevandepensionsavgift som har fastställts för år 1999 har beräknats på det icke-breddade avgiftsunderlaget, dvs. på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler. De inkomstgrundade efterlevan— depensionsförrnånema beräknas visserligen på grundval av den pen— sionsrätt som har tillgodoräknats i ålderspensionssystemet, dvs. även på pensionsgrundande belopp. Den inkomstgrundade ålderspensionen kan emellertid mer ses som ett sparande medan efterlevandepensione- ringen är en riskförsäkring. Det förhållandet att det föreligger ett sam- band mellan förmånerna när det gäller beräkningen av inkomstgrun- dad efterlevandepension behöver emellertid inte innebära att förmå- nerna finansieras på samma sätt. Den omständigheten att pensions- rätten för ålderspension finansieras på grundval av ett breddat av- giftsunderlag betyder alltså inte att detsamma skall gälla för efterle- vandepensioneringens finansiering. Inte heller behövs ett sådant bred- dat underlag av stabilitetsskäl eftersom, vilket vi återkommer till i det följande, avgiften inte skall fonderas och efterlevandepensioneringen
inte skall vara ett självständigt, från staten frikopplat system på sam- ma sätt som gäller för det reformerade ålderspensionssystemet.
En avgift för finansiering av efterlevandeförmåner bör enligt vår uppfattning beräknas på det avgiftsunderlag som i dag gäller för be- räkning av tilläggspensionsavgift och som lagts till grund för efterle- vandepensionsavgiften för år 1999, dvs. inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete men inte på socialförsäkringser- sättningar m.m. och s.k. pensionsgrundande belopp.
En fråga som vi berört ovan är hur en efterlevandepensionsavgift som på detta sätt betalas i form av arbetsgivaravgift och egenavgift enligt SAL skall behandlas i förhållande till statsbudgeten. Enligt nuvarande regler förvaltas de avgifter som betalas i form av tilläggs- pensionsavgift i AP-fonden. Vidare förs t.ex. arbetsskadeavgifter en- ligt nu gällande bestämmelser i lagen om socialavgifter till arbetsska- defonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt la- gen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre be- stämmelser samt förvaltningskostnader skall täckas. Motsvarande konstruktion gäller för delpensionsavgifter som förs till delpensions- fonden, vars tillgångar skall täcka kostnader för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestäm- melser.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall ålderspensionsav- giften i form av arbetsgivaravgift förvaltas avskilt från statsbudgeten. Detta sker dels i ett fördelningssystem där ett års inbetalda avgifter skall finansiera utbetalningen av pensioner från systemet samma år, dels genom ett premiepensionssystem, där inbetalda avgifter fonderas i individuella premiereserver. En möjlighet är att göra även efterle— vandepensioneringen till ett från staten avskilt självständigt system. Detta skulle innebära att de avgifter som betalas in för efterlevande- pensioner skulle förvaltas för sig i en särskild fond och finansiera årets utbetalningar. I syfte att göra statens inkomster och utgifter mer överskådliga samt för att bidra till att stärka budgetprocessen har re— geringen emellertid under senare år ökat användningen av bruttoredo- visning på statsbudgeten. Detta innebär att inkomster redovisas på statsbudgetens inkomstsida och utgifter på utgiftssidan enligt lagen (199611059) om statsbudgeten. Ordningen har nyligen införts i fråga om arbetslöshetsersättning, lönegaranti i konkurs och sjukförsäkring- en vilka tidigare redovisats netto mot inkomsttitlar. Riksdagen har under år 1998 godkänt regeringens förslag om att bruttoredovisning skall tillämpas även beträffande arbetsskadeförsäkringen och delpen- sionsförsäkringen. Detta innebär att delpensionsfonden och arbets- skadefonden skall avvecklas. Ändringarna skall träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1999. Regeringen har vidare aviserat att den avser att återkomma med förslag till riksdagen som innebär att även vissa fon—
der som förvaltas av Riksförsäkringsverket men inte längre fyller någon praktisk funktion skall avvecklas.
Intäkterna från den av riksdagen fastställda efterlevandepen— sionsavgiften för år 1999 skall föras till statsbudgeten. Detta ligger i linje med den allmänna strävan att inte skapa från statsbudgeten av- skilda finansieringssystem och bör enligt vår uppfattning vara vägle- dande även när det gäller finansieringen av efterlevandepensionering- en efter år 2000. Som vi framhållit ovan finns inte heller i det av oss föreslagna systemet för efterlevandepension den omedelbara koppling mellan avgiftens och förmånens storlek som skulle kunna utgöra skäl för att efterlevandepensioneringen, liksom den reformerade inkomst— grundade ålderspensioneringen, skulle finansieras genom ett själv- ständigt och i förhållande till statsbudgeten autonomt system. Efterle- vandepensioneringen är i stället enligt vad vi framhållit ovan en risk- försäkring. Vi anser mot denna bakgrund att det inte bör föreslås nå- gon särförvaltning av efterlevandepensionsavgiften efter år 2000. Avgiften bör i stället föras till statsbudgeten.
Vårt förslag innebär alltså att inkomstgrundad efterlevandepension finansieras genom en egenavgift och en arbetsgivaravgift enligt SAL. Dessa avgifter bör beräknas på det avgiftsunderlag som i dag gäller för beräkning av tilläggspensionsavgift och som skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepensionsavgift för år 1999. Intäktema av den föreslagna avgiften bör föras till statsbudgeten.
Det skulle kunna diskuteras om den finansieringsform som vi före- slår skall omfatta även änkepensioneringen enligt övergångsbestäm- melser. Regeringen har i propositionen 1997/981151 framhållit att skatteinnehållet i efterlevandepensionsavgiften blir högt i ett system där avgiftssatsen fastställs till en nivå som ger balans mellan de årliga avgiftsintäktema och utgifterna för efterlevandepension. Skälet är att den nuvarande befolkningen inte kommer att få rätt till efterlevande- pension i samma utsträckning som de som för närvarande uppbär så- dan pension. Ett altemativt synsätt skulle därför enligt regeringen vara att efterlevandepensionsavgiften bestäms utifrån vad som i genomsnitt är försäkringsmässigt mest rättvist för dem som för närvarande för- värvsarbetar, vilket skulle innebära en lägre avgift än vad som kom- mer att gälla för år 1999.
Ett synsätt som bygger på att efterlevandepensionsavgift betalas efter vad som i genomsnitt är försäkringsmässigt mest rättvist före— faller i viss mån främmande med hänsyn till att efterlevandepensione- ringen är en del i ett allmänt obligatoriskt socialförsäkringssystem där förmånerna finansieras genom avgifter eller genom skatt. Avgiften är enligt nuvarande regler procentuellt sett densamma oberoende av om den tas ut av t.ex. en gift man, som vid ett dödsfall kommer att kunna efterlämna änkepension enligt äldre regler, eller av en kvinna, som kan efterlämna enbart omställningspension under begränsad tid, eller
av en person som är ensamstående och inte har några barn och efter vilken ingen efterlevandepension alls således kan utges. Om systemet skulle vara försäkringsmässigt i förhållande till den enskilde individen skulle det i dessa situationer tas ut olika stor avgift och avgiften skulle för den enskilde varieras i förhållande till familjesituationen. Beroen- de på vilken grad av försäkringsmässighet som vore önskvärd kunde även andra regler för avgiftsuttaget kunna tänkas. Ett alternativ vore att efterlevandepensionsavgiften skulle finansiera enbart de reforme— rade efterlevandepensionsförmånema medan änkepensionen finansie- rades med skattemedel.
Våra förslag innebär visserligen att de inkomstgrundade förrnåner- na inom efterlevandepensioneringen i framtiden kommer att finansie- ras som en särskild förmånsform, men det innebär inte att denna görs till ett från staten självständigt system. Förrnånema skall enligt våra förslag finansieras genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter enligt SAL men intäkterna från avgifterna skall, till skillnad från vad som beslutats för ålderspensionsavgiften, föras till statsbudgeten. Det finns, som vi har framhållit ovan, inte för den enskilde individen nå- gon koppling mellan den avgift som betalas in och den förmån som kan utges. Det förhållandet att finansieringen sker genom en avgift innebär således inte att inbetalda avgifter kommer att resultera i för- måner i samma omfattning. Ett sådant förhållande är i sig inte något som är främmande inom SAL. Avgifter som tas ut inom ramen för nämnda lag har inte alltid någon koppling till socialförsäkringssyste— men och är att betrakta som skatt.
Sett i det nu beskrivna perspektivet saknas det enligt vår uppfatt- ning skäl att föreslå en differentierad finansiering av de inkomstgrun- dade förmånerna genom å ena sidan en avgiftsfinansiering av den reformerade delen av efterlevandepensioneringen och å andra sidan en skattefinansiering av änkepensioneringen.
Vi föreslår således att kostnaden för inkomstgrundad efterlevande- pension i sin helhet skall finansieras genom en arbetsgivaravgift och en egenavgift enligt SAL. Avgiften bör, i enlighet med vad som gäller för övriga avgifter enligt SAL, tas ut på inkomster som tjänats in t.o.m. det år den avgiftsskyldige fyller 65 år. Pensionsgrundande in- komster som hänför sig till tid därefter bör enligt vår uppfattning inte grunda avgiftsskyldighet och skall, enligt vad vi föreslagit i avsnitt 8.5.3, inte grunda rätt till efterlevandepension.
När det slutligen gäller frågan om hur stor den föreslagna avgiften skall vara innebär våra förslag, som konstaterats i det föregående, att en beräkning på grundval av bruttokostnadema för såväl inkomstre- laterade förmåner som grundskyddsförmåner skulle innebära att sam- ma avgift som för år 1999, dvs. 1,70 %, skulle tas ut i form av efterle- vandepensionsavgift. En avgift på denna nivå skulle alltså täcka även kostnaderna för garantipension till reformerad efterlevandepension
och till änkepension samt för underhållsstöd till efterlevande barn. Eftersom vårt förslag innebär att dessa kostnader skall finansieras med skattemedel kommer en avgift som skall finansiera den inkomst- grundade efterlevandepensionen att kunna sättas något lägre än 1,70 %.
Våra kostnadsberäkningar inte har utformats på sådant sätt att upp— gifter om kostnaden för de inkomstgrundade efterlevandepensions- förmånema kan utläsas särskilda från de totala kostnaderna. Det kan emellertid utifrån de gjorda beräkningarna och tillgänglig statistik konstateras att kostnaden för grundskyddet kommer att uppgå till en— bart någon tiondels procent av avgiftsunderlaget. Vi har av bl.a. tidsskäl inte haft möjlighet att på detta stadium låta göra särskilda beräkningar för att närmare kunna uppskatta de exakta kostnaderna. Sådana beräkningar får i stället göras i samband med den fortsatta beredningen av våra förslag. Mot denna bakgrund föreslår vi inte nå- gon exakt procentsats för den avgift som skall finansiera de in- komstrelaterade efterlevandepensionema framöver.
När det gäller frågan om storleken på en framtida efterlevandepen- sionsavgift vill vi även framhålla att avgiften för år 1999, enligt vad som framgår av tillgängliga uppgifter om beräknade avgiftsunderlag och kostnader, synes vara fastställd med utgångspunkt från att hela kostnaden för folk- och tilläggspensioneringen för år 1999 skall finan- sieras genom en avgift. Detta är emellertid i dag inte fallet när det gäller kostnaden för folkpension, som till 35 % år 1997 finansierades med skattemedel. Våra förslag till en anpassad efterlevandepensione— ring innebär vidare ökade skatteintäkter från inkomstskatten eftersom efterlevandepensionsinkomster kommer att beskattas på samma sätt som förvärvsinkomster och utan särskilt grundavdrag vid beskattning- en, dvs. i större utsträckning än enligt dagens regler. Med en bruttore- dovisning av statens inkomster och utgifter, samt under förutsättning att de ökade skatteintäkterna tillgodoräknas finansieringen av efterle- vandepensioneringen, torde detta för tiden efter ikraftträdandet av våra förslag kunna påverka efterlevandepensionsavgiften i sänkande riktning. Såvitt gäller tiden därefter sjunker kostnaderna för efterle— vandepension successivt mycket kraftigt. Detta innebär att efterlevan- depensionsavgiften med tiden kan sänkas allt mer till att om ett antal decennier utgöra en tredjedel av dagens nivå och därefter sänkas än mer. Vid den tidpunkt då änkepensioner enligt övergångsbestämrnel- serna helt har fallit bort skulle efterlevandepensionsavgiften understi- ga 0,2 % av dagens avgiftsunderlag. Dessa frågor om storleken på efterlevandepensionsavgiftema år 2001 och framöver bör emellertid lämpligen övervägas i samband med den av regeringen aviserade översynen av beräkningsprincipema för efterlevandepensionsavgiften mot bakgrund av våra förslag.
Ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, däribland efterlevandelivränta, finansieras genom arbetsskadeavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Dessa avgifter har t.o.m. år 1998 förts till en fond benämnd arbetsskadefonden. Denna fond skall emellertid fr.o.m. den 1 januari 1999 avvecklas och arbets- skadeavgiften skall föras till en bruttoredovisad inkomsttitel. Vi har i avsnitt 12.2.4 lämnat förslag till hur reglerna om efterlevandeförmå- ner inom arbetsskadeförsäkringen skall anpassas till de förändringar som vi förslagit inom efterlevandepensioneringen. Vi föreslår emel— lertid inte någon förändring av hur efterlevandeförmånema skall fi—
nansieras utan detta bör på samma sätt som i dag ske genom en ar- betsskadeavgift enligt SAL.
JTI rl'.-'- '
.. e . 5. -|_l||'r- lill-L IS.-I L |:-
. l-l-' "rf- .*i'l. '
ӊn n
16. Ikraftträdande och övergångsregler
16.1. Ikraftträdande av våra förslag
Vårt förslag: Samtliga regler om efterlevandepension samlas i en lag om efterlevandepension, som skall träda i kraft den 1 januari 2001. Vid samma tidpunkt skall bestämmelserna i 8 och 14 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) upphävas. Vidare skall reg- lerna om pensionstillskott till efterlevandepension och om särskilt grundavdrag i anledning av sådan pension upphävas vid samma tid- punkt.
Vårt uppdrag har varit bl.a. att göra en anpassning av de nuvarande reglerna om efterlevandepension till det reformerade ålderspensions- systemet. Ikraftträdandet att våra förslag måste därmed anpassas till ikraftträdandet av lagstiftningen inom det systemet.
Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmel- serna i den lagen innebär att vissa delar av lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft vid samma tidpunkt. Detta gäller bl.a. regler om intjänande av inkomstgrundad ålderspension. Andra be— stämmelser, bl.a. regler om utbetalning av ålderspension enligt refor— merade regler, träder i kraft först den 1 januari 2001. Vid denna tid- punkt träder också lagen (1998:702) om garantipension i kraft. Denna lag gäller i sin nuvarande lydelse endast för personer födda år 1938 eller senare. Garantipension kommer enligt de föreslagna bestämmel- serna att kunna tas ut först fr.o.m. den månad då den pensionsberätti- gade fyller 65 år. Den som är född år 1938 fyller 65 år först år 2003. Detta innebär att garantipension enligt den nuvarande lydelsen av lagen om garantipension kommer att kunna börja betalas ut först år 2003. Avsikten är dock att lagen skall omfatta även personer födda år 1937 eller tidigare sedan det utretts och fattats beslut om vilka sär— skilda regler som behövs för dessa åldersgrupper. Det är mot den bakgrunden som lagen skall träda i kraft redan den 1 januari 2001. Avsikten är att samtidigt härmed skall olika regeländringar i AFL och anknytande lagstiftning som föranleds av att folkpension samt pen— sionstillskott och särskilt grundavdrag i anledning av ålderspension
inte längre skall utges träda i kraft. Regeringen har förklarat att av- sikten är att senare återkomma till riksdagen med en proposition i den delen.
Våra förslag innebär att beräkningen av efterlevandepension anpas- sas till det reformerade ålderspensionssystemet såväl när det gäller inkomstgrundad efterlevandepension som vad avser regler om garan— tipension. Vi föreslår att reglerna upptas i en särskild lag: lag om ef- terlevandepension. Skälen för varför vi valt en sådan lagteknisk kon- struktion har vi redovisat i avsnitt 7.4. Våra förslag innebär vidare att reglerna om folkpension i form av efterlevandepension inte till någon del skall tillämpas efter ett ikraftträdande av de av oss föreslagna anpassade reglerna (jfr avsnitt 7.3 samt 11.9 och 16.2). Även i denna del är våra förslag en anpassning till reglerna om ålderspension efter- som folkpension i form av ålderspension inte skall inte kunna utges efter den 31 december 2000. Utbetalning av efterlevandepension en- ligt de av oss föreslagna reglerna bör mot den nu redovisade bakgrun— den inte ske före den 1 januari 2001. Det vore i och för sig möjligt att föreslå en tidigare ikraftträdandetidpunkt, även om en tillämpning av reglerna således bör ske först år 2001. Den tidpunkt som är aktuell inom ålderspensioneringen, dvs. den 1 januari 1999, är emellertid med hänsyn till den korta tid som återstår till dess inte aktuell. Något behov av att de av oss föreslagna reglerna skall träda i kraft före den 1 januari 2001 torde inte heller finnas.
Vi föreslår mot bakgrund av vad som nu sagts att lagen om efterle— vandepension skall träda i kraft den 1 januari 2001. Vid denna tid- punkt skall även bestämmelserna om efterlevandepension i 8 och 14 kap. AFL upphävas. Vi lägger vidare fram förslag till följdändringar i vissa, för efterle— vandepensioneringen centrala författningar. Sålunda lämnar vi förslag till en ny lag om underhållsstöd samt förslag till ändringar bl.a. i la- gen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, i lagen (1994:308) om bo- stadstillägg till pensionärer, i lagen (1969z205) om pensionstillskott och i lagen (1998:702) om garantipension. Vi föreslår även vissa följd- ändringar i AFL utöver förslaget om upphävande av 8 kap. och 14 kap. Samtliga dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
Härutöver ställer våra förslag krav på vissa ändringar i kommu- nalskattelagen (1928:370) såvitt gäller bestämmelserna om särskilt grundavdrag till pensionärer. Vi lämnar emellertid inte något lagför- slag i denna del utan förutsätter att regeringen, samtidigt med de för- slag som regeringen senare avser att lägga fram med hänsyn till att folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag i anledning av ålderspension inte längre skall utges, lämnar förslag till ändringar i motsvarande delar för efterlevandepensioneringens del.
Våra förslag förutsätter också ytterligare regeländringar i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer utöver de vi har föresla-
git. För närvarande pågår emellertid en översyn av systemet för in- komstprövning av bostadstillägget till pensionärer (Dir 1997:150). Dessa frågor har, som vi redovisat i avsnitt 11.12, samband med frå- gan om inkomstprövning av förmåner inom änkepensioneringen. I avvaktan på resultatet av denna utredning har vi inte ansett oss kunna lägga fram några detaljförslag på de punkter som de av oss föreslagna förändringarna kräver. Förslag i dessa frågor får utarbetas under den vidare beredningen av detta betänkande sedan det står klart vilka för- slag som den nämnda utredningen kommer att lämna.
Utöver vad vi nu nämnt ställer våra förslag om en anpassad efterle- vandepensionering krav på följdändringar i ett flertal andra författ- ningar, bl.a. vissa skatteförfattningar. Förslag till sådana ändringar har vi emellertid med hänsyn till den, i förhållande till utredningsuppdra- gets omfattning, korta utredningstiden inte kunnat lägga fram.
16.2. Övergångsbestämmelser
16.2.1. Inledning
De förslag till anpassade regler för efterlevandepension som vi läm— nar innebär i flera avseenden förändringar jämfört med nuvarande regler om reformerad efterlevandepension. De förslag som innebär ett förändrat underlag för själva beräkningen av efterlevandeförmåner och nya nivåer för den inkomstgrundade efterlevandepensionen till vuxna har sin grund i det reformerade ålderspensionssystemets kon- struktion, där pensionsrätt skall beräknas från första kronans inkoms- ter med samma kompensationsgrad för alla inkomstdelar mellan 0 och 7,5 basbelopp. Vidare har det förhållandet att reglerna om folk- pension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag inte skall finnas kvar inom ålderspensioneringen föranlett särskilda överväganden och förslag såvitt avser utformningen av grundskyddet i en anpassad ef- terlevandepensionering. De förslag som vi lämnar innebär vidare i vissa avseenden ändrade förutsättningar för att efterlevandeförmåner skall utges och under hur lång tid detta skall ske.
Ett ikraftträdande den 1 januari 2001 av våra förslag kommer att innebära att reformerad efterlevandepension, dvs. barnpension, om- ställningspension och särskild efterlevandepension, på grund av döds- fall som inträffat fr.o.m denna tidpunkt skall beviljas och beräknas på grundval av de av oss föreslagna, anpassade reglerna. Detta gäller även i de situationer där den avlidne helt eller delvis fått eller skulle ha fått sin ålderspension beräknad enligt hittillsvarande regelsystem. Det kommer emellertid vid ingången av år 2001 även att finnas efter- levande som uppbär barnpension, omställningspension eller särskild
efterlevandepension som har beviljats med tillämpning av de nu gäl- lande reglerna. Motsvarande situation uppstår inom änkepensione- ringen. Frågan om hur änkepensioner som beviljats före ikraftträdan- det av våra förslag skall behandlas efter denna tidpunkt har föranlett överväganden och förslag som redovisats i kapitel 11. I det följande behandlar vi frågan hur barnpension, omställningspension och sär- skild efterlevandepension som har beviljats enligt nu gällande regler skall påverkas av ikraftträdandet av anpassade regler år 2001.
16.2.2. Barnpension
Vårt förslag: Tilläggspension i form av barnpension som har bevil— jats på grund av dödsfall före den 1 januari 2001 skall vid ikraftträ— dandet räknas om genom att det till tilläggspensionen görs ett tillägg om 25 % av det för året gällande prisbasbeloppet. 25 %-tillägget skall vara beroende av den avlidnes försäkringstid för folkpension. Tilläggspensionen och 25 %-tillägget skall fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med samma norm som inom ålderspensionssystemet (följsamhetsindexering).
Folkpension i form av barnpension skall upphöra att finnas, och reglerna om underhållsstöd till efterlevande barn ges omedelbar till- lämpning den 1 januari 2001 även för barn som beviljats barnpension på grund av dödsfall före ikraftträdandet.
Inkomstgrundad barnpension
Inkomstgrundad barnpension utges enligt nuvarande regler från tilläggspensioneringen och beräknas på grundval av inkomster som överstiger ett basbelopp. Bampensionen utgör för år räknat 30 % av den avlidnes egenpension beräknad efter en kompensationsgrad om 60 %, dvs. totalt 18 % av den bakomliggande genomsnittsinkomsten för vissa år i den mån den överstiger ett basbelopp. Om barnpension utges till mer än ett barn ökas procenttalet 30 med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda beloppet fördelas därvid lika mellan barnen. I vissa fall då änkepension enligt övergångsregler samtidigt utges efter den avlidne utbetalas barnpension med en annan kompensationsgrad (se avsnitt 9.4.1). Folkpension i form av bampen- sion utges med 25 % av det gällande basbeloppet minskat med två procentenheter. Detta innebär att inkomster under ett basbelopp enligt nuvarande system kompenseras något högre än inkomsterna över denna nivå.
Vårt förslag innebär att förutsättningama för rätt till barnpension kommer att vara desamma som enligt nuvarande regler. När det gäller
beräkning av barnpension i ett anpassat system innebär förslagen att barnpension — förutom i vissa fall då änkepension utges samtidigt efter den avlidne eller då barnpensionen beviljats på grund av dödsfall före år 1990 - i fortsättningen skall utges till ett ensamt barn med 30 % av det efterlevandepensionsunderlag som beräknats för den avlidne. Om den avlidne efterlämnar fler än ett barn ökas det nämnda procenttalet med 20 för varje barn, varvid det sammanlagda pen- sionsbeloppet delas lika mellan barnen. Vi menar med denna lösning att det får accepteras att det sannolikt kommer att uppkomma en viss mindre sänkning av den inkomstgrundade barnpensionen jämfört med dagens system. Hur stor denna sänkning i sådant fall blir beror emel- lertid på kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssys- temet, vilken i sin tur är beroende av den allmänna ekonomiska till- växten i samhället. Vi har emellertid samtidigt föreslagit en lägsta garanterad försörjningsnivå som, till skillnad från i dag, skall vara lika stor för alla barn som är bosatta i Sverige. Härutöver har vi före- slagit vissa förbättringar när det gäller efterlevandeförmåner till vux— na efterlevande som bor tillsammans med barn. Dessa förbättringar kan förväntas till stor del komma de efterlevande barnen till godo.
Det är mot denna bakgrund som vi har övervägt behovet av särskil- da övergångsregler när det gäller barnpension som har beviljats enligt nuvarande regler. En lösning vore att låta de anpassade reglerna få omedelbar tillämpning även såvitt gäller dessa pensioner. När det gäller själva rätten till barnpension är en sådan lösning fullt möjlig eftersom de nya reglerna inte innebär någon skillnad i förhållande till vad som gäller i dag. För att beräkningen av bampensioner skall kun- na ske enligt de anpassade reglerna måste emellertid det nuvarande tilläggspensionsunderlaget beräknas så att det täcker även inkomster under ett basbelopp. Detta skulle kunna ske genom att ett tillägg om en poäng görs till den medelpensionspoäng för ATP för den avlidne på vilken barnpensionen är beräknad. En sådan beräkning skulle emellertid innebära en sänkning av redan beviljade bampensioner från en månad till en annan. Även om denna sänkning i vissa fall skulle motsvaras av ett förhöjt grundskydd genom att även reglerna om underhållsstöd ges omedelbar tillämpning, anser vi att en sådan lösning inte är lämplig.
En annan möjlighet vore att beräkna barnpension på samma sätt som enligt nuvarande regler även fr.o.m. den 1 januari 2001. När det gäller tilläggspension i form av barnpension har vi inte funnit några avgörande argument mot den lösningen, och vi föreslår att så skall ske.
Beträffande folkpension i form av barnpension är situationen emellertid en annan. När det gäller barnpension kan det röra sig om en övergångstid på närmare 20 år. En tillämpning av nuvarande regler fullt ut skulle alltså innebära att reglerna om folkpension skulle fort-
sätta att tillämpas inom efterlevandepensioneringen under en lång tid efter ikraftträdandet. Inom änkepensioneringen har vi föreslagit sär— skilda regler för att undvika en sådan situation. Utformningen av reg- lerna inom änkepensioneringen kompliceras till stor del av effekterna av det särskilda grundavdraget. Denna komplikation finns inte inom bampensioneringen, eftersom det där saknas motsvarighet till det särskilda grundavdraget. Inom bampensioneringen skulle reglerna om folkpension således i och för sig kunna tillämpas utan att de särskilda skattereglerna måste ges fortsatt tillämpning.
Vi har inte funnit det lämpligt att föreslå regler som innebär att bestämmelserna i AFL om folkpension ges fortsatt tillämpning inom bampensioneringen när vi såvitt avser övriga delar av efterlevande- pensioneringen föreslår att reglerna i den lagen skall upphävas. Vi har i stället övervägt en lösning för beståndet bampensioner som i princip innebär att effekten av folkpensionen i form av en högre kompensa- tion för det första basbeloppets inkomster kommer att få fortsatt ge- nomslag även efter ikraftträdandet av anpassade regler för beräkning av barnpension. Lösningen innebär att den årliga barnpension som utges vid ikraftträdandet av reformerade regler räknas om genom att ett tillägg om 25% av ett prisbasbelopp görs till den årliga tilläggs— pensionen. Genom att tillägget uppgår till 25 % av ett sådant basbe- lopp i stället för att en poäng läggs till den ATP—poäng på vilken tilläggspensionen är beräknad, ges även fortsättningsvis en högre kompensation för det första basbeloppets inkomster än för inkomst- delar däröver.
Folkpension i form av barnpension beräknas enligt nuvarande reg- ler, utom när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 å andra meningen AFL (40 %-garantin) på grundval av det fastställda basbe- loppet (fr.o.m. den 1 januari 1999 benämnt prisbasbeloppet) minskat med 2 procentenheter. För år 1999 skall emellertid minskningen av det fastställda prisbasbeloppet vid beräkning av bl.a. folkpension gö- ras med enbart en procentenhet. Fr.o.m. år 2000 skall någon minsk— ning inte göras. Beräkningen av tillägget för det första basbeloppets inkomster, som alltså motsvarar kompensationsnivån inom folkpen- sioneringen, bör därför göras med utgångspunkt från det för året fast- ställda prisbasbeloppet utan någon minskning.
I likhet med vad som föreslagits inom änkepensioneringen bör det tillägg som på detta sätt skall tillgodoräknas utöver tilläggspensionen betraktas som en inkomstrelaterad del av pensionen och utges på samma villkor som tilläggspension i övrigt. Tillägget bör således tillgodoräknas endast om den avlidne haft inkomster som under minst tre år överstigit ett basbelopp och därmed tillgodoräknats ATP-poäng. På samma sätt som framhållits inom änkepensioneringen (avsnitt 11.9) skulle situationen kunna vara den att den avlidne faktiskt under något eller några år haft pensionsgrundande inkomster men att dessa
inte överstigit ett basbelopp. Detta skulle emellertid vara omöjligt att kontrollera inom ramen för de uppgifter som finns i pensionssystemet eller på annat sätt med en rimlig arbetsinsats. En förutsättning för att 25 %-tillägget skall tillgodoräknas bör därför vara att det för minst tre år tillgodoräknats ATP-poäng för den avlidne och att tilläggspension således har beräknats.
Vi föreslår således att barnpension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av våra förslag skall även efter denna tidpunkt utges i form av tilläggspension. Till barnpension i form av tilläggspension skall utges ett tillägg om 25 % av prisbas- beloppet för att kompensera i pensionsrättshänseende för det första basbeloppets inkomster.
Enligt nuvarande regler omräknas tilläggspension i form av barn- pension årligen med förändringen i basbeloppet till följd av att tilläggspensionen storleksmässigt är uttryckt såsom utgörande en viss andel av det för året fastställda basbeloppet. Vi har, enligt vad vi närmare utvecklat i avsnitt 8.5.2, föreslagit att årlig inkomstgrundad barnpension som beräknats på grundval av det av oss föreslagna ef— terlevandepensionsunderlaget skall följsamhetsindexeras. Detta inne- bär att den inkomstgrundade barnpensionen skall räknas om årligen med en viss del av förändringen i ett index - inkomstindex — som speglar utvecklingen av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkra- de. Barnpension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträ- dandet av våra förslag kommer emellertid med den av oss föreslagna lösningen alltjämt att vara beräknad på ett tilläggspensionsunderlag. Vi har när det gäller änkepension, som även den efter ikraftträdandet skall beräknas på grundval av ett tilläggspensionsunderlag, föreslagit att årlig sådan pension - både såvitt gäller den ursprungliga tilläggs- pensionsdelen och tillägget om 90 % för det första basbeloppets in- komster — skall följsamhetsindexeras. Detta skall även gälla i de fall änkepension har beviljats på grundval av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av våra förslag. Detsamma bör enligt vår uppfattning gälla för barnpension som har beviljats på grund av dödsfall före den 1 januari 2001.
Vi föreslår således att årlig barnpension i form av tilläggspension inklusive 25%-tillägget skall fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med samma norm som tillämpas inom ålderspensionssystemet (följsarnhets- indexering).
Enligt nuvarande regler utges barnpension i form av folkpension i förhållande till den avlidnes bosättningstid eller i förhållande till det antal år med ATP-poäng som tillgodoräknats honom eller henne. Oreducerad folkpension utges om antalet bosättningsår uppgått till minst 40 eller om antalet är med ATP—poäng uppgått till minst 30. I annat fall görs en proportionell nedsättning i 40-delar eller 30-delar
enligt det alternativ som ger det bästa resultatet för den efterlevande. Skälet till att folkpensionen beräknas enligt dessa alternativa beräk— ningsmetoder är, som redovisats i avsnitt 11.11, att folkpensionen inte bara utgör ett grundskydd utan även en kompensation för det första basbeloppets inkomster. Den konstruktion som vi här föreslår över— ensstämmer med den som föreslagits för änkepensioneringens del och innebär att den dubbla funktion som folkpensionen haft delas upp i två delar. Ersättningen för första basbeloppets inkomster utgörs av ett tillägg till tilläggspensionen som här enligt vårt förslag skall uppgå till 25 % av ett prisbasbelopp och inom änkepensioneringen till 90 % av ett prisbasbelopp. Den grundskyddsfunktion som folkpensione— ringen härutöver fyllt utgörs enligt våra förslag av en garantipension och - för bampensioneringens del - av ett underhållsstöd.
Vi har inom änkepensioneringen föreslagit att 90%-tillägget skall behandlas som inkomstgrundad pension även i så måtto att rätten till oavkortat tillägg görs beroende av om den avlidne kunnat tillgodo— räknas 30 år med ATP-poäng. Om detta inte varit fallet skall tillägget utges i relevant antal 30—delar. Den garantipension som föreslagits inom änkepensioneringen skall däremot 40-delsberäknas i förhållande till hur många år med försäkringstid i Sverige som kunnat tillgodo— räknas den avlidne. När det gäller änkor som uppbär änkepension vid ikraftträdandet av våra förslag har vi emellertid föreslagit en över- gångsregel som innebär att de alltid skall ha rätt till så stor andel av tillägget eller garantipensionen som de skulle ha haft rätt till om nu- varande regler om beräkning av folkpension i 5 kap. AFL alltjämt hade tillämpats.
Det är enligt vår uppfattning även när det gäller bampensionering— en angeläget att övergången till ett nytt regelsystem inte utan starka administrativa eller andra vägande skäl ger upphov till annat än obe— tydliga förändringar för efterlevande bam som redan uppbär en för- mån som beräknats enligt nuvarande regelsystem. Även om det i och för sig förefaller mest logiskt att det 25 %-tillägg som vi föreslår som ersättning för det första basbeloppets inkomster fullt ut behandlas som en del av den inkomstgrundade pensionen, är detta enligt vår uppfattning inte ett tillräckligt skäl för att föreslå regler som kan leda till en sänkning av redan beviljad inkomstgrundad barnpension.
Med hänsyn till vad som nu redovisats föreslår vi att barnet skall ha rätt att få ett tillägg med 25 % av det gällande prisbasbeloppet i så stor andel 30—de1ar eller 40-delar som motsvarar den andel folkpen- sion som barnet skulle ha haft rätt till om reglerna i 5 kap. AFL (samt övergångsreglema till dessa bestämmelser, jfr avsnitt 16.2.3) alltjämt skulle ha tillämpats efter ikraftträdandet av våra förslag. Detta kom- mer vidare, på samma sätt som i dag, att innebära att endast ett tillägg beräknat i 30—delar kommer att exporteras oberoende av var i världen barnet är bosatt, under förutsättning att barnet är svensk medborgare.
Ett tillägg beräknat i 40—delar kommer att utbetalas enbart så länge barnet är bosatt i Sverige. Detta gäller även om barnet flyttar till ett annat EU/EES-land, under förutsättning att den avlidne föräldern varit omfattad av enbart svensk lagstiftning. Närmare om de internationella konsekvenserna av våra förslag har redovisats i avsnitt 9.6 och kom- mer även att beröras senare i detta avsnitt.
Underhållsstöd till efterlevande barn
Utöver rätten till barnpension kommer det enligt våra förslag att inom den anpassade bampensioneringen finnas möjlighet för barnet att uppbära underhållsstöd enligt en ny lag om underhållsstöd. Detta underhållsstöd utges med 1 173 kr i månaden till barn som är bosatta i Sverige oberoende av den avlidne förälderns anknytning till Sverige. Underhållsstödet reduceras krona för krona mot inkomstgrundad barnpension. Även utländsk barnpension minskar underhållsstödet på samma sätt. Dessa bestämmelser ersätter den nuvarande garantiregeln som innebär att barnet alltid skall ha rätt till en barnpension som upp- går till 40 % av det gällande basbeloppet efter varje avliden förälder. De föreslagna bestämmelserna innebär att efterlevande barn och barn till särlevande föräldrar i fortsättningen kommer att vara garanterade ett lika stort grundskydd, vilket inte har varit fallet enligt nuvarande regler. Bl.a. har garantin om 40 % av ett basbelopp inom bampensio- neringen hittills varit beroende av den avlidnes försäkringstid medan detta inte har varit fallet inom den lagstiftning som rört det grundläg- gande skyddet för bam till särlevande föräldrar.
Frågan är hur grundskyddet inom bampensioneringen skall be— handlas för bampensioner som beviljats före ikraftträdandet av våra förslag. En möjlighet vore att låta de nuvarande reglerna fortsätta att gälla. Detta skulle innebära att ett barn som uppbär barnpension även efter den 1 januari 2001 skulle vara berättigat till en lägsta bampen— sion om 40 % av ett basbelopp under förutsättning att den avlidne föräldern tillgodoräknats 40 års bosättningstid i Sverige eller haft 30 år med intjänade ATP-poäng. Om dessa förutsättningar inte varit upp- fyllda, skulle garantibeloppet reduceras i förhållande till det antal år med bosättning eller ATP-poäng som saknas.
En lösning som den nu diskuterade skulle innebära att den garante- rade försörjningsnivån för efterlevande barn som är bosatta i Sverige kommer att vara olika beroende på om barnpension har beviljat på grund av dödsfall före eller efter årsskiftet 2000/2001. Förutom den marginella skillnad i beloppen som blir följden av att underhållsstödet är bestämt i ett fast krontal och inte som en andel av basbeloppet kommer underhållsstöd till efterlevande barn enligt de av oss före- slagna reglema att utges oberoende av vilken anknytning den avlidne har haft till Sverige. Enligt vår uppfattning är det inte tillfredsställan-
de med en sådan skillnad. Det bör i stället vara så att barn som uppbär efterlevandepension så länge de är bosatta i Sverige garanteras samma grundläggande försörjning oavsett när barnpensionen har beviljats.
Mot denna bakgrund föreslår vi att reglerna om underhållsstöd till efterlevande barn skall tillämpas även beträffande barn som har be— viljats barnpension före den 1 januari 2001.
Enligt övergångsbestämmelsema till nuvarande regler om bampen- sion kan folkpension i form av änkepension som utbetalas samtidigt med barnpension påverka ett barns rätt till den garanterade nivå om 40 % av basbeloppet som annars gäller inom bampensioneringen. Av skäl som närmare utvecklats i avsnitt 9.5.3 har vi föreslagit att en motsvarande regel inte skall införas när det gäller rätt till underhålls- stöd för efterlevande bam. Änkepension från folkpensioneringen skall alltså inte kunna påverka barnets rätt till den minimiförsörjning i form av underhållsstöd som enligt vårt förslag skall garanteras barnet. Det- samma bör enligt vår uppfattning gälla beträffande bampensioner som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdan— det av våra förslag. Detta kommer alltså att innebära en förbättring för de barn som hittills på grund av den nu beskrivna regeln har varit berättigade till ett lägre garantibelopp än 40 % av basbeloppet.
Internationella konsekvenser
Underhållsstöd till efterlevande barn kommer, på samma sätt som underhållsstöd till barn till särlevande förändrar, att betalas ut endast så länge barnet är bosatt i Sverige. Våra överväganden om de interna- tionella konsekvenser som de föreslagna reglerna om underhållsstöd för efterlevande barn kan förväntas få har redovisats i avsnitt 9.6. En särskild fråga är vilka effekter en tillämpning av reglerna om under- hållsstöd kommer att få för barnpension som vid ikraftträdandet ut- betalas till barn som är bosatta utomlands.
När det gäller barn, som är bosatta i ett land utanför EU/EES och i förhållande till vilket Sverige inte har några konventionsåtaganden, utbetalas i dag endast av folkpensionen i 30-delar (under förutsättning att barnet är svensk medborgare). Ett barn, som inte har rätt till någon inkomstrelaterad barnpension alls och som i Sverige skulle ha uppbu— rit endast barnpension i forrn av folkpension med 40 % av prisbasbe- loppet (på grund av garantiregeln), har i ett sådant fall inte annat än undantagsvis rätt till någon barnpension från Sverige vid bosättning utomlands. Ett sådant fall är om barnet med tillämpning av den s.k. dispensregeln i 5 kap. 16 & AFL på grund av t.ex. hälsoskäl är berätti- gat till folkpension även vid bosättning utomlands. Om ett barn har rätt till i vart fall en mindre tilläggspension kan denna jämte en 30- delsberäknad del av folkpensionen (25 % av det reducerade prisbas-
beloppet) exporteras, varvid för export av folkpensionen krävs att barnet är svensk medborgare.
Underhållsstöd kommer emellertid inte, av skäl som vi närmare utvecklat i avsnitt 9.6, att betalas ut i någon av dessa situationer utan skall utges enbart vid bosättning i Sverige. Någon motsvarighet till den nuvarande dispensregeln som gäller för alla folkpensionsförmå— ner finns inte för dagens underhållsstöd och har vi inte föreslagit skall införas för framtiden. Det av oss föreslagna 25 %-tillägget kommer emellertid till svenska medborgare att exporteras i relevanta 30-delar på samma sätt som tilläggspension enligt nuvarande regler, dvs. oav— sett var i världen som barnet är bosatt.
När det gäller barn till en avliden förälder som har varit omfattad av lagstiftningen i flera EU/EES-länder och som är bosatt i ett annat medlemsland än Sverige följer av bestämmelserna i 8 kap. förord- ningen (EEG) nr 1408/71 att bampensionsförmåner i första hand skall utges av det land där barnet är bosatt. Som vi närmare har utvecklat i avsnitt 9.6 skall förmånen i sådant fall beräknas som om samtliga försäkringsperioder hade fullgjorts i bosättningslandet. Ett efterlevan— de barn som är bosatt i Sverige och vars förälder har omfattats av lagstiftningen även i ett annat medlemsland får alltså folkpension i form av barnpension så länge barnet är bosatt i Sverige, varvid pen— sionen beräknas som om samtliga försäkringsperioder som den avlid- ne föräldern har fullgjort enligt lagstiftningen i de EU/EES-länder han eller hon omfattas av hade fullgjorts i Sverige. Om och när barnet flyttar till ett annat land är det enligt huvudregeln det nya bosätt- ningslandet som har att utge barnpension beräknad på samma sätt. Sverige kan emellertid i vissa situationer bli skyldigt att betala tillägg till den pension som utges i det nya bosättningslandet. Vid bedöm- ningen av om något tillägg skall utges eller inte jämförs inte bara bampensionsbeloppen i de olika länderna utan en jämförelse görs av de sammanlagda beloppen för den barnpension och de andra pen- sions- och familjebidrag som barnet har rätt till enligt respektive lands lagstiftning.
Vår bedömning är att underhållsstöd till efterlevande barn visserli— gen bör betraktas som en förmån till efterlevande men att förmånen, såsom närmare har utvecklats i avsnitt 9.6, bör undantas från förord— ningens 1408/71 regler. Det innebär alltså att bestämmelsen om att underhållsstöd skall utbetalas enbart så länge barnet är bosatt i Sveri— ge enligt vår bedömning bör kunna upprätthållas även inom EU/EES. En konsekvens av att underhållsstödet undantas från förordningens regler om export blir att underhållsstödet inte skall beaktas vid den beräkning av de sammanlagda familjebidragen enligt respektive lands lagstiftning som skall ligga till grund för bedömningen av om ett till- lägg skall utbetalas eller inte. Detta innebär alltså att de sammanlagda familjebidragen från Sverige som skall jämföras med motsvarande
förmåner i det nya bosättningslandet kommer att bli lägre än vad som skulle varit fallet om underhållsstödet skulle behandlas på samma sätt som folkpension enligt nuvarande regler. Frågan om detta kommer i det enskilda fallet att leda till lägre pension för barnet är emellertid helt beroende av hur höga förmåner som barnet har rätt till enligt bosättningslandets lagstiftning.
Ett införande av reglerna om underhållsstöd för beståndet bampen- sioner kan således i vissa fall komma att få konsekvenser i form av sänkta pensioner för barn som är bosatta utomlands. Å andra sidan är det enligt vår uppfattning inte lämpligt att skapa övergångsregler som gäller enbart för de situationer där barnpension utbetalas utanför Sve— rige. Vidare är det även när det gäller barn som är bosatta utomlands rimligt att dessa behandlas lika oavsett om barnpension har beviljats på grund av dödsfall före eller efter ikraftträdandet av det anpassade regelsystemet.
Sammantaget anser vi att de internationella konsekvenser som kan uppstå om reglerna för underhållsstöd görs direkt tillämpliga för hela beståndet bampensioner inte är sådana att de bör föranleda särskilda övergångsregler för utomlands bosatta barn. De nuvarande reglerna om att folkpension alltid skall utges med ett sådant belopp att pensio- nen tillsammans med tilläggspensionen uppgår till 40 % av ett redu- cerat prisbasbelopp bör alltså också för beståndet bampensioner upp- hävas och ersättas med regler om underhållsstöd på samma sätt som föreslagits för barnpension som beviljas på grund av dödsfall efter den 31 december 2000.
16.23. Omställningspension
Vårt förslag: Rätt till omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av våra förslag skall även efter denna tidpunkt bedömas enligt hittillsvarande regler. Sådan omställ— ningspension skall emellertid vid ikraftträdandet räknas om och skall därefter bestå av tilläggspension beräknad enligt nuvarande regler med tillägg av ett belopp som motsvarar 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Härutöver skall den efterlevande vara berättigad till en garantipension motsvarande den som skall finnas till änkepension. Denna garantipension skall avräknas mot tilläggspensionen jämte 90 %-tillägget.
Årlig omställningspension i form av tilläggspension samt 90 %- tillägg skall fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om med inkomstin- dexets procentuella förändring reducerad med samma norm som till- lämpas inom ålderspensionssystemet (följsamhetsindexering). Garan-
tipension till omställningspension skall räknas om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget.
Folkpension i form av omställningspension och pensionstillskott till sådan pension skall inte längre finnas kvar efter ikraftträdandet.
De anpassade reglerna om efterlevandepension i form av omställ- ningspension innebär förändringar i förhållande till nuvarande regler såvitt avser både rätten till förmånen och den tid under vilken den utges samt även när det gäller beräkningen av förmånens storlek.
Inledande omställningspension utges enligt nuvarande regler endast under sex månader. Enligt de av oss föreslagna reglerna skall in- komstgrundad omställningspension utges under tolv månader och beräknas på grundval av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Detta är, till skillnad från vad som gäller inom den nuvarande tilläggspensioneringen, beräknat från första kronans inkomster. Vi har bl.a. av denna anledning föreslagit en annan procentsats för beräkning av inkomstgrundad omställningspension än vad som gäller enligt nuvarande regler. Under sex månader skall enligt våra förslag den efterlevande vidare ha rätt till en garantipension så att den samman- lagda pensionen under denna tid kommer att uppgå till i vart fall vad som motsvarar två prisbasbelopp.
Våra förslag när det gäller förlängd omställningspension innebär också skillnader i förhållande till nuvarande regler. Sålunda föreslås vissa förändringar såvitt gäller den personkrets som är berättigad till omställningspension under förlängd tid. Förlängd omställningspen- sion skall utges så länge den efterlevande har vårdnad om och stadig- varande sammanbor med barn under åtta år. Motsvarande gräns enligt nuvarande regler är tolv år. En efterlevande skall emellertid enligt våra förslag alltid vara berättigad till omställningspension under en tid av ett år efter det att rätten till inledande omställningspension upp- hört, om den efterlevande har vårdnad om och stadigvarande sam- manbor med barn under 18 år.
Vi har mot bakgrund av de nu beskrivna förändringarna avseende personkretsen övervägt hur omställningspension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet av våra förslag skall behandlas efter denna tidpunkt. När det gäller rätten till omställningspension och hur länge sådan pension skall utges bör enligt vår mening döds— fallstidpunkten vara avgörande för vilka regler som skall tillämpas. En efterlevande som har beviljats inledande omställningspension på grund av dödsfall före ikraftträdandet skall således ha rätt till om— ställningspension under sex månader och inte under ett år, vilket kommer att gälla för fall då sådan pension nybeviljas på grund av dödsfall efter ikraftträdandet av våra förslag. Å andra sidan bör, för det fall en person beviljats inledande omställningspension före ikraft-
trädandet men rätten till förlängd omställningspension inträtt efter ikraftträdandet, även denna senare pension utges enligt hittillsvarande regler, dvs. tills det yngsta barnet fyller tolv år. Den efterlevande kommer alltså först att uppbära inledande omställningspension i sex månader och därefter förlängd sådan till dess barnet fyller tolv år eller förutsättningama för rätt till sådan pension enligt nuvarande regler dessförinnan upphör. En konsekvens av detta bör också bli att den av oss föreslagna regeln som innebär rätt i vissa fall till omställ- ningspension under ytterligare ett år efter det inledande året inte bör tillämpas i fall då rätten till omställningspensionen grundar sig på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av våra förslag.
Vi föreslår således att omställningspension som har beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall som inträffat före den av oss föreslagna ikraftträdandetidpunkten den 1 januari 2001 skall också därefter utbetalas med stöd av hittillsvarande regler. Detta innebär alltså att rätten till pensionen och den tid under vilken den skall utges skall bedömas enligt nu gällande regler.
När det sedan gäller beräkningen av inkomstgrundad omställ- ningspension uppstår samma problem som i det föregående redovisats för bampensioneringens del. Vid ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet och de av oss föreslagna reglerna för efterle- vandepension kommer det att finnas efterlevande som uppbär om— ställningspension i form av tilläggspension och folkpension. Det un— derlag som skall ligga till grund för beräkning av inkomstgrundad omställningspension som beviljas efter ikraftträdandet kommer att vara beräknat från den första kronans inkomster. Vidare kommer om- ställningspension i form av folkpension enligt våra förslag inte längre att finnas kvar utan kommer att ersättas av en garantipension som beräknas på olika sätt under den inledande tiden och under tid då för- längd omställningspension utges.
En lösning vore att räkna om samtliga omställningspensioner som utbetalas vid ikraftträdandetidpunkten enligt de av oss för framtiden föreslagna reglerna. Detta skulle kunna ske genom att det till underla- get för tilläggspension läggs en poäng som kompensation för det första basbeloppets inkomster. På detta underlag skulle sedan beräk- nas en inkomstgrundad omställningspension om 55 %. Vidare skulle den garantipension som vi föreslagit för fall av nybeviljande av om- ställningspension (avsnitt 10.3.4) betalas ut i stället för nuvarande folkpension och pensionstillskott. En sådan lösning skulle emellertid sannolikt påverka nettopensionen för vissa grupper av efterlevande. Detta beror huvudsakligen på att de nuvarande reglerna om särskilt grundavdrag för pensionärer inte kommer att få någon motsvarighet inom det anpassade efterlevandepensionssystemet. Effekterna av des- sa regler kommer endast delvis att ersättas inom ramen för de av oss föreslagna garantipensionsreglema. Vi anser att det inte är lämpligt
att de förändringar som således är föranledda av en anpassning av reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet skall påverka omställningspensioner som har beviljats och som vid ikraftträdande- tidpunkten redan utbetalas enligt nuvarande regler.
Vi anser att det i stället bör eftersträvas en lösning som innebär att beräkningen av omställningspension i nu diskuterade situationer allt- jämt sker i huvudsak enligt nuvarande regler. Omställningspension skulle således även efter ikraftträdandet av anpassade regler för ef- terlevandepension utges i form av tilläggspension och utgöra 20 eller 40 % av den avlidnes tilläggspension, exklusive den del som avser ersättning för nuvarande folkpension. En sådan lösning skulle visser- ligen få till följd att det för beräkning av omställningspension skulle komma att tillämpas två olika system ett antal år in på 2000-talet. Vi anser dock att detta är att föredra framför en metod som kan innebär nettosänkningar för vissa grupper av efterlevande.
En särskild fråga är emellertid hur den del av omställningspensio- nen som enligt nuvarande regler utges i form av folkpension skall behandlas om denna lösning väljs. En ordning som innebär att be— stämmelser om folkpension och pensionstillskott, med därtill hörande skatteregler, måste tillämpas även efter ikraftträdandet av våra förslag har vi såvitt gäller övriga delar av efterlevandepensioneringen strävat efter att undvika. Enligt de antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspensionering kommer regler som får denna effekt emellertid att finnas för vissa åldersgrupper förtidspensionärer. För personer som är födda åren 1936 och 1937 och som har beviljats förtidspension före ikraftträdandet eller som beviljas denna förmån därefter skall i princip nuvarande regler om folkpension och ATP gälla för beräkningen av förmånens storlek under år 2001 och 2002. Också rätten till särskilt grundavdrag för personer i dessa åldrar med förtidspension kommer att kvarstår fram till övergången till ålderspension, senast år 2002.
När det gäller personer som kommer att ha rätt till enbart inledande omställningspension skulle en fortsatt tillämpning av folkpensions- reglema endast beröra utbetalningar under ett fåtal månader under år 2001. Detta skulle emellertid innebära att de särskilda skattereglerna skulle få tillämpas även under taxeringsåret 2002. Om folkpensions- reglema skulle fortsätta att tillämpas för personer som uppbär för- längd omställningspension skulle vidare dessa regler jämte skatte- reglerna få leva kvar under en betydligt längre tid: upp till tolv—tretton år efter ikraftträdandet. Enligt vår uppfattning är det inte rimligt att - oavsett vad som kommer att gälla inom förtidspensioneringen — före- slå regler som innebär att de särskilda skattereglerna måste tillämpas under så lång tid efter det att dessa regler upphört att gälla i övrigt inom ålders— och efterlevandepensioneringen. Vi anser emellertid inte heller att det är lämpligt att föreslå regler som innebär att personer som uppbär omställningspension i detta avseende skall behandlas
olika beroende på om de kommer att ha rätt till enbart inledande om— ställningspension eller om de dessutom har rätt till eller sannolikt kommer att få rätt till förlängd omställningspension. En ordning som förutsätter en omräkning av pension även i form av inledande om— ställningspension kan vidare, mot bakgrund av det stora antal omräk- ningar som vid ikraftträdandet ändå kommer att ske av folkpension i form av ålderspension, sannolikt inte komma att innebära något jäm— förelsevis mer betydande administrativt merarbete.
Sammantaget anser vi att folkpension i form av omställningspen- sion inte bör kunna utges efter ikraftträdandetidpunkten. En lösning som innebär att omställningspensionen även efter ikraftträdandet ut- ges i huvudsak enligt nuvarande regler förutsätter således att den del av omställningspensionen som folkpensioneringen hittills svarat för beräknas på annat sätt. Våra förslag om beräkning av änkepension efter ikraftträdandet den 1 januari 2001 bör i detta sammanhang kun— na användas som utgångspunkt för vad som bör gälla även i det nu behandlade avseendet.
Vi har strävat efter att inom änkepensioneringen föreslå bestäm— melser som innebär att de änkor som i dag uppbär änkepension skall efter ikraftträdandet av anpassade regler är 2001 få en nettopension som så långt möjligt är densamma som enligt nuvarande regler. Vi har därvid föreslagit att den kompensation som folkpensionen i dag svarar för skall ersättas av ett tillägg till änkepensionen från tilläggs— pensioneringen med 90 % av ett prisbasbelopp. Detta tillägg är att betrakta som en inkomstrelaterad del av pensionen på samma sätt som tilläggspensionen och bör därför, som närmare redovisats i avsnitt 11.9, tillgodoräknas endast om den avlidne haft inkomster som över- stigit ett basbelopp och på grund härav tillgodoräknats ATP—poäng. Vi har vidare försökt finna ett grundskydd som kan ersätta den nuvaran- de folkpensionen och pensionstillskottet samt i möjligaste mån ge samma effekter för den samlade pensionen som dessa förmåner till- sammans med det särskilda grundavdraget för pensionärer ger. Den lösning som vi stannat för har redovisats i avsnitt 11.9 och innebär att änkan utöver tilläggspension i form av änkepension och tillägg för det första basbeloppets inkomster skall vara berättigad till en änkegaran— tipension. Denna garantipension beräknas utifrån en basnivå om 2,04 prisbasbelopp som sedan reduceras på visst sätt beroende på hur hög den inkomstgrundade änkepensionen (tilläggspensionen jämte 90 %- tillägget) är. Minskningen sker krona för krona så länge den inkomst- grundade änkepensionen understiger 1,49 prisbasbelopp och med 30 % av den del av den inkomstgrundade änkepensionen som översti- ger nämnda nivå.
Omställningspension och änkepension beräknas enligt nuvarande regler på samma sätt. Den enda skillnaden ligger i nivåerna för det fall barnpension samtidigt utges efter den avlidne. Omställningspen-
sion utbetalas i sådant fall med 20 % av den avlidnes tilläggspension. Den grundläggande likheten mellan de båda förmånerna och strävan att skapa ett nettoutfall för den efterlevande som med de nya reglerna är i stort sett detsamma som i dag gör att vi övervägt om inte en ga- rantipension beräknad på det sätt som föreslagits inom änkepensione- ringen bör kunna tillämpas även när det gäller omställningspension som beviljats före ikraftträdandet. Genom att tillämpa samma garan— tipensionsregler för omställningspension som för änkepension upp— kommer vidare en administrativ vinst till följd av de omräkningar inom efterlevandepensioneringen som kommer att behöva ske i sam- band med ikraftträdandet kan göras efter samma principer.
Resultatet av en tillämpning för beståndet omställningspensioner av den garantipension som vi föreslagit inom änkepensioneringen åskådliggörs lättast i en uppställning där utfallet av omställningspen- sion enligt dagens regler såväl brutto som netto kan jämföras med en omställningspension inklusive garantipension. En sådan jämförelse görs i tabell 16.1 och 16.2. I tabellerna har beräkningen gjorts utifrån de regler om basbelopp och grundavdrag som gäller för år 1998. Om- ställningspension i form av folkpension och tilläggspension beräknas således på grundval av det fastställda basbeloppet för år 1998 sedan detta minskats med 2 procentenheter. Basbeloppet kommer emeller- tid, som nämnts i avsnitt 16.2.1, för år 1999 att minskas enbart med 1 procentenhet och kommer för år 2000 inte att minskas alls. Beräk- ningen av garantipension och tillägg för första basbeloppets inkoms- ter inom bl.a. änkepensioneringen skall därför enligt våra förslag gö- ras utifrån det för året gällande prisbasbeloppet utan någon minskning av detta. För att nettoutfallet enligt våra förslag skall kunna jämföras med nettoutfallet enligt dagens regler har vi emellertid i tabellerna beräknat tillägget för det första basbeloppets inkomster enligt samma basbelopp som ligger till grund för beräkningen av folkpension, dvs. det minskade basbeloppet för år 1998. Om omställningspension från folk- och tilläggspensioneringen beräknade enligt nuvarande regler skulle jämföras med våra förslag beräknade enligt det fastställda, icke-reducerade prisbasbeloppet skulle detta inte ge en rättvisande bild av förslagets ekonomiska konsekvenser.
De nettoberäkningar som har gjorts för att utfallet enligt nuvarande system med särskilt grundavdrag skall kunna jämföras med utfallet då reglerna om särskilt grundavdrag inte längre tillämpas har, på samma sätt som beträffande våra nettoberäkningar i övrigt, gjorts på grundval av den för hela landet genomsnittliga kommunalskattesatsen om 31,66 % Bakgrunden härtill har redovisats närmare i avsnitt 11.9.
Av tabellerna kan utläsas att nettoutfallet kommer att bli ungefär detsamma som i dag. Det förhållandet att utfallet i vissa inkomstlägen blir något högre skulle man möjligen, om man så önskar, kunna komma till rätta med genom att förändra nivåerna för avräkning av
Tabell 16.1 Omställningspension enligt nuvarande respektive enligt dis- kuterade regler. Dessa senare innebär att avräkning görs mot en garan- tinivå om 2,04 prisbasbelopp med 100 % av inkomstrelaterad pension (tilläggspension inkl. 90 %-tillägg beräknat på grundval av det minskade prisbasbeloppet) upp till 1,49 prisbasbelopp. Pensionsrätt däröver redu— cerar garantinivån med 30 %. Beräkningarna är gjorda efter en skatte- sats om 31,66 %. Omställningspension med en kompensationsgrad om 40 % ATP-poäng Omställnings- 90%x35574 Inkl. garanti— pension i dag + ATP 40% pension 40 % brutto/netto 4 504/4 504 0/0 6 188/4 485 1 4 504/4 504 3 389/2 531 6 188/4 485 1,5 4 504/4 504 3 746/2 774 6 188/4 485 4 504/4 504 4 102/3 017 6 188/4 485 2,5 4 504/4 504 4 459/3 260 6 188/4 485 3 4 816/4 638 4 816/3 506 6 395/4 643 3,5 5 172/4 808 5 172/3 750 6 645/4 834 4 5 529/4 977 5 529/3 993 6 895/5 023 4,5 5 886/5 146 5 886/4 255 7 144/5 215 5 6 243/5 316 6 243/4 527 7 394/5 404 5,5 6 599/5 488 6 599/4 802 7 644/5 596 6 6 956/5 660 6 956/5 071 7 893/5 785 6,5 7 313/5 829 7 313/5 344 8 143/5 976 &
garantipensionen, men det måste härvid beaktas att beräkningarna är gjorda efter en genomsnittlig kommunalskattesats. Detta innebär så- ledes att utfallet inte kommer att bli identiskt för alla efterlevande som uppbär omställningspension. Vi har därför stannat för att lägga den garantipension som här beskrivits och som föreslagits inom änke— pensioneringen till grund för beräkningen av garantipension även i nu aktuella avseenden.
Vi föreslår med hänsyn till det anförda att omställningspension som vid ikraftträdandet har beviljats på grund av dödsfall dessförin— nan skall, såvitt gäller tilläggspension, fortsätta att utges enligt nuva- rande regler. Reglerna om folkpension i form av omställningspension skall inte längre gälla. I stället skall till omställningspensionen i form av tilläggspension (under förutsättning att rätt till någon tilläggspen- sion faktiskt har tjänats in av den avlidne) göras ett tillägg för det första basbeloppets inkomster. Detta tillägg skall uppgå till 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Vidare skall för den efterlevan- de beräknas en garantipension utifrån en basnivå om 2,04 gånger prisbasbeloppet. Denna basnivå skall reduceras med inkomstgrundad omställningspension upp till 1,49 gånger prisbasbeloppet. Om den
Tabell 16.2 Omställningspension enligt nuvarande respektive enligt dis- kuterade regler. Dessa senare innebär att avräkning görs mot en garan- tinivå om 2,04 prisbasbelopp med 100 % av inkomstrelaterad pension (tilläggspension inkl. 90 %-tillägg beräknat på grundval av det minskade prisbasbeloppet) upp till 1,49 prisbasbelopp. Pensionsrätt därutöver reducerar garantinivån med 30 %. Beräkningarna är gjorda efter en skattesats om 31,66 %. Omställningspension med en kompensationsgrad om 20 %
ATP- Omställnings- 90%x35574 Inkl. garanti- poäng pension i dag + ATP 20% pension 20% brutto/netto
0 4 504/4 504 0 6 188/4 485 1 4 504/4 504 3 023/2 287 6 188/4 485 1,5 4 504/4 504 3 210/2 408 6 188/4 485 2 4 504/4 504 3 389/2 531 6 188/4 485 2,5 4 504/4 504 3 567/2 651 6 188/4 485 3 4 504/4 504 3 746/2 774 6 188/4 485 3,5 4 504/4 504 3 924/2 867 6 188/4 485 4 4 504/4 504 4 102/3 017 6 188/4 485 4,5 4 504/4 504 4 281/3 140 6 188/4 485 5 4 504/4 504 4 459/3 260 6 188/4 485 5,5 4 637/4 549 4 637/3 383 6 270/4 549 6 4 816/4 638 4 816/3 506 6 395/4 643 6,5 4 994/4 721 4 994/3 627 6 520/4 738
inkomstgrundade omställningspensionen överstiger denna nivå, skall 30 % av den överskjutande delen ytterligare reducera ba snivån.
Vi föreslår att årlig tilläggspension i form av omställningspension inklusive 90 %-tillägget skall, av samma skäl som redovisats i avsnitt 16.2.2, följsamhetsindexeras, dvs. räknas om med förändringen i ett index - inkomstindex - sedan denna förändring minskats enligt den norm som tillämpas inom ålderspensionssystemet (se närmare om följsamhetsindexering i avsnitt 8.5.2). Årlig garantipensionen till omställningspension skall emellertid, på samma sätt som i övrigt fö- reslagits beträffande garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension räknas om i förhållande till förändringen i det allmänna prisläget (se avsnitten 10.35 och 11.15).
För rätt till oavkortad folkpension krävs enligt nuvarande regler antingen att den avlidne tillgodoräknats minst 30 år med intjänade ATP-poäng eller att antalet bosättningsår i Sverige som tillgodoräk— nats honom eller henne uppgått till minst 40. I annat fall utges folk- pension med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet bosättningsår respektive ATP-år och talet 30 respektive 40.
Den del av omställningspensionen som nu utges i form av folkpen- sion bör även efter ikraftträdandet av anpassade regler med 90 %—
tillägg och garantipension utges i förhållande till den avlidnes försäk— ringstid. Denna beräkning bör ske enligt samma principer som vi föreslagit skall gälla inom änkepensioneringen. Vi har i avsnitt 11.11 redovisat bakgrunden till den nuvarande möjligheten att beräkna folkpension både i förhållande till antal år med bosättning och år med ATP—poäng. Detta har bl.a. samband med folkpensionens dubbla funktion att å ena sidan utgöra ersättning för första basbeloppets in- komster och att å andra sidan vara ett grundläggande försörjnings- skydd. Inom änkepensioneringen kommer dessa funktioner enligt vårt förslag att representeras av olika delar av förmånen. Kompensationen för det första basbeloppets inkomster ges genom tillägget till ATP- pensionen om 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet medan änkegarantipensionen utgör ett grundläggande skydd för änkor som är berättigade till endast låg eller ingen inkomstgrundad änkepension. Vi har mot denna bakgrund som huvudregel föreslagit att 90 %-tillägget skall 30—delsberäknas medan änkegarantipensionen föreslås bli 40- delsberäknad. När det gäller de änkor som redan före ikraftträdandet har beviljats änkepension har vi emellertid föreslagit en övergångsre- gel som innebär att ingen skall få en lägre kvotdel av 90 %-tillägget och garantipensionen än vad de enligt nuvarande regler fått i form av folkpension. Vi har vidare lämnat motsvarande förslag när det gäller 25 %-tillägget för de barn som vid ikraftträdandet uppbär barnpension (avsnitt 16.2.2).
Bakgrunden till att vi föreslagit en särskild övergångsregel för de barn och änkor som redan har beviljats barnpension respektive änke— pension är att vi inte ansett det lämpligt att föreslå regler som i en- skilda fall kan innebära en betydande sänkning av nettopensionen från en månad till en annan. Det bör även för de personer som har beviljats omställningspension före ikraftträdandet undvikas att ett ikraftträdan- de av de anpassade reglerna får sådana konsekvenser.
Vi föreslår därför att såväl tillägget om 90 % av prisbasbeloppet som den föreslagna garantipensionen skall utges med en kvotdel som svarar mot den som—skulle ha legat till grund för beräkningen av folk- pension om sådan pension hade beräknats enligt reglerna i 5 kap. AFL även efter ikraftträdandet av våra förslag. Detta innebär alltså att både 90 %—tillägget och garantipensionen kommer att kunna vara beräknad antingen på grundval av det antal år med ATP—poäng som tillgodo- räknats den avlidne (30—delsberäkning) eller på grundval av den bo- sättningstid som tillgodoräknats honom eller henne (40— delsberäkning). Förslaget innebär också att de övergångsregler som tillkom då reglerna om 40-delsberäkning av folkpensionen i förhål- lande till bosättningstid infördes alltjämt skall tillämpas. Om den efterlevande uppbar folkpension i form av efterlevandepension (reformerad efterlevandepension eller änkepension) i december år 1992 eller om dödsfallet som grundar rätt till efterlevandepension
inträffande i denna månad skall 90 %-tillägget och garantipensionen alltjämt anses grundad på en bosättningstid om 40 år (punkten 3 i övergångsbestämmelsema till nuvarande lydelse av 5 kap. AFL).
De föreslagna reglerna kommer att innebära att den del av omställ— ningspensionen som efter ikraftträdandet kommer att bestå av tilläggspension kommer att kunna exporteras oavsett i vilket land den efterlevande är bosatt och oavsett den efterlevandes medborgarskap. Detsamma kommer, för svenska medborgare, att gälla för motsvaran— de antal 30—delar av 90 %-tillägget. Till den del tillägget är 40— delsberäknat skall det emellertid på samma sätt som änkegarantipen— sion enligt huvudregeln kunna utbetalas endast så länge den efterle- vande är bosatt i Sverige. Denna regel kommer emellertid med hän- syn till EG-rätten inte att kunna upprätthållas i förhållande till annat EU/EES—land. Om den efterlevande är bosatt eller bosätter sig i ett annat medlemsland skall alltså ett 30—dels- eller 40-delsberäknat till- lägg jämte garantipension utbetalas i samma omfattning som om den efterlevande varit bosatt i Sverige.
Enligt nuvarande regler finns möjlighet att i vissa fall efter dispens betala ut folkpension till bl.a. en efterlevande som har börjat uppbära sådan pension även om rätten till folkpension skulle upphöra till följd av bosättning utomlands. Regeln som har beskrivits i avsnitt 9.5.3 om underhållsstöd till barn innebär bl.a. att folkpensionen alltjämt får betalas ut om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in den. En delvis motsvarande regel har för den reformerade ålderspensioneringens del införts i 4 kap. 6 & lagen om garantipension. Vi har i avsnitt 10.3.5 föreslagit en regel av samma innebörd såvitt gäller rätten till omställningspension och särskild ef- terlevandepension i form av garantipension som beviljas efter ikraft- trädandet av anpassade efterlevandepensionsregler. Det är därför rim- ligt att denna dispensregel ges tillämplighet även när det gäller garan— tipension som har beräknats enligt de här föreslagna övergångsregler- na.
En särskild fråga är emellertid om 90 %-tillägget också skall om— fattas av dispensregeln. I de fall den avlidne har tjänat in ATP kom—, mer tillägget att utbetalas i 30-delar i samma omfattning som tilläggspensionen. Det kan emellertid inträffa att den efterlevande vid bosättning i Sverige hade varit berättigad till ett större 40— delsberäknat tillägg och frågan är om tillägget i ett sådant fall skall omfattas av dispensregeln. Utgångspunkten bör enligt vår uppfattning vara att dispensregeln skall tillämpas enbart på den del av pensionen som är att anse som ett grundskydd. Tillägget för det första basbelop- pet inkomster är i princip att anse som en del av tilläggspensionen och bör därför inte omfattas av dispensregeln. I de flesta fall är frågan utan betydelse eftersom garantipensionen ger en utfyllnad upp till basnivån. Det kan emellertid i enstaka fall inträffa att den samlade
pensionen inklusive garantipension skulle bli större om 90 %-tillägget även i en exportsituation skulle 40-delsberäknas i stället för 30- delsberäknas. Det förhållandet att den samlade pensionen i enstaka fall i en sådan situation skulle kunna bli något lägre för att dispensre— geln inte omfattar 90 %—tillägget anser vi emellertid vara en konsek— vens som får godtas.
Vi föreslår således att den dispensregel som enligt vårt förslag skall gälla beträffande utbetalning av garantipension till omställningspen- sion och särskild efterlevandepension vid bosättning utomlands (motsvarande nuvarande 5 kap. 16 & AFL) skall tillämpas även beträf- fande garantipension till omställningspension och särskild efterlevan- depension som utbetalas enligt de här föreslagna övergångsreglema. Det föreslagna 90 %-tillägget som skall kompensera för det första basbeloppets inkomster skall emellertid inte omfattas av dispensre— geln.
Som vi redovisat bl.a. i avsnitt 11.9 pågår för närvarande en utred- ning om utformningen av en övergångsvis garantipension för ålders- pensionärer som är födda år 1937 eller tidigare och som i princip inte kommer att beröras av det reformerade ålderspensionssystemets reg- ler. Det förslag som vi har lämnat till en särskilt utformad änkegaran— tipension kan det, som vi påpekat i nämnda avsnitt, finnas anledning att ompröva i samband med att slutlig ställning tas till hur den över- gångsvisa åldersgarantipensionen skall utformas. Motsvarande om— prövning bör i sådant fall ske även såvitt avser den nu föreslagna övergångsvisa garantipensionen till omställningspension.
16.2.4. Särskild efterlevandepension
Vårt förslag: Rätten till särskild efterlevandepension skall även efter ikraftträdandet av våra förslag bedömas enligt nuvarande regler om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet. Pensionen skall beräknas på samma sätt som omställningspension som beviljats på grund av döds— fall som inträffat före ikraftträdandet. Vid omprövning av sådan sär— skild efterlevandepension efter ikraftträdandet skall nuvarande regler tillämpas utom såvitt gäller de kvotdelar med vilka särskild efterle- vandepension skall kunna utges.
Särskild efterlevandepension utges enligt nuvarande regler från både folk- och tilläggspensioneringen med samma belopp som gäller för omställningspension. Enligt det förslag vi lagt fram kommer särskild efterlevandepension att fortsättningsvis beräknas på samma sätt som förlängd omställningspension. Den inkomstgrundade pensionen skall alltså beräknas som 55 % av det efterlevandepensionsunderlag som beräknats för den avlidne. Härtill kommer samma garantipension som
föreslagits gälla för den tid den efterlevande uppbär förlängd omställ- ningspension.
När det gäller frågan om vilken personkrets som i framtiden skall kunna beviljas särskild efterlevandepension har vi, till skillnad från vad som gäller i dag, föreslagit en nedre åldersgräns vid 55 år. Sär- skild efterlevandepension skall alltså enligt vårt förslag inte kunna beviljas om den efterlevande inte hade fyllt 55 år när dödsfallet inträf- fade. Vidare innebär vårt förslag att särskild efterlevandepension i framtiden skall kunna utges endast som hel eller halv pension. Möj- ligheterna att bevilja särskild efterlevandepension med en fjärdedel eller tre fjärdedelar av oavkortad förmån skall alltså inte finnas kvar. Våra förslag i dessa delar har redovisats i avsnitt 10.4.
Rätten till särskild efterlevandepension inträder då rätten till om- ställningspension upphör. Detta inträffar alltså först sedan det från dödsfallet förflutit en längre eller kortare tid beroende på om den efterlevande först varit berättigad till enbart inledande eller också till förlängd omställningspension. När det gäller rätten till omställ- ningspension har vi föreslagit att denna skall bedömas efter nuvaran— de eller anpassade regler beroende på om dödsfallet inträffade före eller efter den av oss föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Detsamma bör enligt vår uppfattning gälla för rätten till särskild efterlevande- pension. En person som har beviljats särskild efterlevandepension före ikraftträdandet skall således få uppbära denna pension även efter denna tidpunkt, oavsett att personen inte hade fyllt 55 år då dödsfallet inträffade. Detsamma skall emellertid gälla om pensionen beviljas först efter ikraftträdandet men detta sker på grund av dödsfall som inträffat före denna tidpunkt. Detta kan inträffa t.ex. om den efterle- vande vid ikraftträdandet uppbär omställningspension och särskild efterlevandepension skall börja utbetalas först efter ikraftträdandet.
Rätten till särskild efterlevandepension omprövas enligt nuvarande bestämmelser i 8 kap. 10 & AFL när det finns skäl till det, dock minst en gång vart tredje år. Detsamma skall enligt vårt förslag gälla i en anpassad efterlevandepensionering. Vid en sådan omprövning bör tillämpas samma regler som gällde för själva beviljandet av särskild efterlevandepension. Det förhållandet att personen inte hade fyllt 55 år vid dödsfallet skall alltså inte påverka bedömningen av rätten till särskild efterlevandepension vid en omprövning. Däremot anser vi att bedömningen vid en sådan omprövning av den efterlevandes möjlig- het att bereda sig arbete skall göras efter de av oss föreslagna regler- na. Särskild efterlevandepension som tidigare utgetts med en fjärde— del eller med tre fjärdedelar kan således efter en sådan omprövning komma att dras in eller utges enbart som hel eller halv särskild efter— levandepension.
När det gäller frågan om hur särskild efterlevandepension som har beviljats enligt nuvarande regler skall beräknas efter ikraftträdandet
av ett anpassat efterlevandepensionssystem saknas anledning att göra andra bedömningar än vad som ovan redovisats beträffande omställ- ningspension. Särskild efterlevandepension bör således även efter ikraftträdandet i huvudsak utges enligt nu gällande regler. Detta inne- bär att sådan pension skall utges från tilläggspensioneringen med samma belopp som i dag, dvs. med 40 respektive 20 % av den avlid- nes egenpension (exklusive det tillägg som avser kompensation för nuvarande folkpension) beroende på om barnpension samtidigt utges eller inte. På samma sätt som när det gäller beräkning av omställ— ningspension och änkepension bör särskild efterlevandepension i form av folkpension räknas om vid ikraftträdandet. Omräkningen innebär att ett belopp om 90 % av det för året gällande prisbasbelop- pet läggs till den tilläggspension som skall utges. Det efterlevande skall vidare vara berättigad till en garantipension som beräknas uti- från en basnivå om 2,04 gånger prisbasbeloppet. Denna basnivå minskas på grundval av tilläggspension inklusive 90 %—tillägget i sin helhet upp till 1,49 basbelopp. Om tilläggspensionen inklusive tilläg— get överstiger denna nivå, beaktas enbart 30 % av den överskjutande delen vid minskningen av basnivån.
På samma sätt som föreslagits när det gäller omställningspension föreslår vi att 90 %—tillägget och garantipensionen skall utges med en kvotdel som svarar mot den som skulle ha legat till grund för beräk- ning av folkpension om reglerna i 5 kap. AFL bestått. Både 90 %— tillägget och garantipensionen kan således komma att beräknas an- tingen i förhållande till hur många år med ATP-poäng som tillgodo- räknats den avlidne (30-delsberäkning) eller hur många år med för- säkringstid för garantipension som tillgodoräknats honom eller henne (40—delsberäkning). För en närmare beskrivning av våra förslag i den- na del hänvisas till avsnitt 16.2.3.
17. Författningskommentarer
17.1. Förslaget till lag om efterlevandepension
Efterlevandepension regleras enligt nuvarande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och utges i form av bampen— sion, omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepen— sion enligt övergångsbestämmelser. Samtliga former av efterlevande— pension utges i form av folkpension respektive tilläggspension, på samma sätt som enligt hittillsvarande regler gällt för ålderspension och förtidspension. Genom ikraftträdandet av det reformerade ålders- pensionssystemet kommer ålderspension i form av folkpension och tilläggspension att ersättas av dels inkomstgrundad ålderspension, dels garantipension. Vårt huvudsakliga uppdrag har varit att anpassa de nuvarande bestämmelserna om efterlevandepension till de föränd- ringar som det reformerade ålderspensionssystemet innebär. I detta uppdrag ingår även att utforma förslag till erforderliga lagändringar. Denna lag innehåller bestämmelser om efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension. Efterlevandepension till vuxna efterlevande skall enligt våra förslag bestå av en inkomstgrundad förmån och ett grund- skydd i form av garantipension. Barnpension skall däremot utges enbart som en inkomstgrundad förmån medan det grundläggande skydd till efterlevande barn som i dag ges genom folkpensionen i stället skall ges inom ramen för en ny lag om underhållsstöd. Änkepension regleras enligt nuvarande regler genom övergångsbe— stämmelser till ändringar i 8 och 14 kap. AFL som beslutats år 1988. Våra förslag innebär i princip inte någon förändring vad det gäller möjligheten att nybevilja änkepension efter den föreslagna ikraftträ- dandettidpunkten. Bestämmelserna om rätt till änkepension och be- räkningen av denna förmån skall, på samma sätt som beträffande övriga efterlevadepensionsförmåner, regleras i lagen om efterlevan- depension. Våra förslag innebär vissa förändringar när det gäller be- räkning av änkepension både till änkor som kommer att nybeviljas sådan pension i framtiden och till änkor som redan har beviljats sådan pension på grund av dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet av våra förslag. Bestämmelser såvitt avser änkepension till den sist- nämnda gruppen ges i övergångsbestämmelser till denna lag. Dessa
innehåller också bestämmelser om hur barnpension, omställningspen— sion och särskild efterlevandepension som har beviljats på grundval av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av våra förslag skall beräknas efter denna tidpunkt.
Vi föreslår att lagen om efterlevandepension skall träda i kraft den 1 januari 2001. Eftersom lagen ersätter de nuvarande bestämmelserna i 8 och 14 kap. AFL samt övergångsbestämmelsema till ändringarna år 1988 i dessa kapitel föreslår vi att samtliga dessa bestämmelser upphävs fr.o.m. samma tidpunkt. I samband härmed föreslår vi också vissa förändringar i AFL som är betingade av att efterlevandepension inte längre kommer att regleras inom ramen för denna lagstiftning.
1 kap. Allmänna bestämmelser 1 5
I denna paragraf anges innehållet i lagen. Som har framgått av den inledande kommentaren har bestämmelserna om efterlevandepension i 8 och 14 kap. lagen (1961:381) om allmän försäkring och över- gångsbestämmelsema till dessa upphävts och ersatts med bestämmel— ser i denna lag.
Zå
I denna paragraf ges en översikt över vari lagen som de olika efterle— vandeförmånema regleras. Bestämmelser om efterlevandepension till personer som redan vid ikraftträdandet av denna lag uppbär sådan pension eller som därefter beviljas efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet ges i övergångsbestäm- melser till lagen.
Bestämmelser om barnpension ges i 2 kap. En efterlevande make - varmed enligt regler i 3 och 4 kap. likställs vissa sambor - har rätt till omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt de när— mare förutsättningar som anges i 3 och 4 kap. En efterlevande kvinna kan emellertid, under samma förutsättningar som gäller i dag, även vara berättigad till änkepension. Änkepension utges under vissa förut- sättningar i stället för omställningspension och särskild efterlevande- pension men kan också såvitt avser yngre kvinnor utges till den del
1 kap. Allmänna bestämmelser 1 5
änkepensionen är högre än omställningspensionen respektive den särskilda efterlevandepensionen.
35
I denna och den följande paragrafen anges den grundläggande struk— turen såvitt gäller de olika förmånsslagen. Barnpension, omställ-
ningspension och särskild efterlevandepension utges samtliga som förmåner relaterade till den avlidnes inkomster. Dessa förmåner be- nämns inkomstgrundad efterlevandepension. Inkomstgrundad efterle- vandepension i form av barnpension, omställningspension och sär- skild efterlevandepension beräknas på grundval av ett och samma underlag: ett efterlevandepensionsunderlag. Bestämmelser om hur detta underlag beräknas ges i 5 kap. I stället för eller som utfyllnad till inkomstgrundad omställningspension respektive särskild efterlevan- depension kan under vissa förutsättningar utges garantipension. För— utsättningama för att sådan garantipension skall utges anges i 6 och 7 55 samt i 3 och 4 kap. I de nu närrmda kapitlen ges också bestäm— melser om hur garantipensionen skall beräknas. Barnpension utges enligt denna lag enbart som en inkomstgrundad förmän. Härutöver
finns emellertid bestämmelser om underhållsstöd till efterlevande barn i lagen (1999:000) om underhållsstöd.
45
Änkepension utges på samma sätt som förmåner till vuxna efterle- vande i övrigt som en inkomstgrundad förmån men beräknas till skillnad från dessa förmåner alltjämt på ett ATP-baserat underlag. De närmare skälen härför har vi redovisat kapitel 11. Till den inkomst- grundade änkepensionen skall det emellertid på samma sätt som be- träffande omställningspension och särskild efterlevandepension under vissa förutsättningar kunna utges en garantipension. De närmare be- stämmelserna om hur denna skall beräknas ges i 6 kap.
555
I första stycket anges att efterlevande kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare kan beviljas endast efterlevandeförmån i form av änke- pension enligt detta kapitel om förutsättningama för denna pensions— form i övrigt är uppfyllda. För dessa kan det således inte komma i fråga att bevilja omställningspension eller särskild efterlevandepen— sion. Detta kan, med de förändringar som vi föreslagit beträffande beräkning av framför allt inledande omställningspension (se avsnitt 10.3), i vissa enstaka fall innebära att änkepensionen tillfälligt uppgår till ett lägre belopp än den reformerade efterlevandepensionen. Änke— pension är emellertid, till skillnad från omställningspension (och även särskild efterlevandepension), tidsobegränsad varför en sådan pension totalt sett alltid får anses mer fördelaktig för den efterlevande än en reformerad efterlevandepensionsförrnån. Vi har inte funnit anledning att för den i tiden begränsade och i övrigt mycket speciella situation som angetts ovan föreslå regler som ger änkan valmöjlighet mellan de olika pensionsförmånema.
Däremot kan änkor som är födda år 1944 eller tidigare beviljas efterlevandepension i form av omställningspension eller särskild ef- terlevandepension om änkan inte uppfyller förutsättningama för rätt till änkepension. I dessa fall kommer således bestämmelserna i 3 och 4 kap. att reglera änkans efterlevandeförmån och avgöra om förutsätt- ningar för rätt till sådan pensionsförmån är för handen.
I undantagsfall kan den situationen uppkomma att en kvinna kan bli berättigad till förmåner från både det reformerade efterlevandepen- sionssystemet och änkepensioneringen. Detta kan bl.a. inträffa för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som vid utgången av år 1989 var sammanboende med den sedermera avlidne mannen under sådana förhållanden att hon då var att anse som likställd med en änka (se 6 kap. 5 å). Hon är härigenom berättigad till garantipension till änkepension och inte till garantipension till omställningspension eller särskild efterlevandepension. Hon är däremot inte berättigad till tilläggspension i form av änkepension, eftersom hon inte var gift med mannen i fråga vid nyss nämnda tidpunkt. Däremot kan hon vara be- rättigad till inkomstgrundad omställningspension enligt 3 kap. (eller särskild efterlevandepension enligt 4 kap.). I nuvarande system regle- ras detta så att änkan får änkepension från folkpensioneringen och reformerad efterlevandepension från tilläggspensioneringen. Motsva- rande bör gälla även fortsättningsvis, dvs. kvinnan skall iden situation som beskrivits få rätt till garantipension till änkepension och inkomst- grundad omställningspension enligt 3 kap. (eller särskild efterlevan- depension enligt 4 kap.) om hon vid tidpunkten för dödsfallet efter år 1989 uppfyllt förutsättningama för rätt till sådan pension. Denna in- komstgrundade omställningspension skall även ligga till grund för beräkningen av garantipensionens storlek enligt 6 kap. 11 å, se vidare i kommentaren till den paragrafen.
I andra stycket anges att kvinnor som är födda år 1945 eller däref— ter kan under vissa förutsättningar beviljas, förutom efterlevandepen- sion i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt 3 och 4 kap., även änkepension enligt 6 kap. Dessa förutsätt— ningar anges i tredje stycket och innebär att änkepension kan utges till dessa änkor endast i de fall denna pension överstiger omställ- ningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen samt i så fall endast med det belopp varmed den Överstiger de sistnämnda för- månerna. Detta kan innebära, framför allt med hänsyn till de något mindre förmånliga beräkningsbestämmelser för änkepension som gäller enligt nuvarande bestämmelser och som vi föreslår överflyttade i huvudsak oförändrade till en anpassad änkepensionering (se bl.a. 6 kap. 8 å), att någon änkepension inte utbetalas förrän rätten till om- ställningspension (eller särskild efterlevandepension) upphört.
6?
Rätt till folkpension i form av efterlevandepension kan enligt nuva— rande regler förvärvas i förhållande antingen till den avlidnes bosätt- ningstid eller till år för vilka ATP-poäng har tillgodoräknats den av- lidne. Rätt till garantipension till omställningspension, särskild efter- levandepension och änkepension är däremot endast beroende av den avlidnes försäkringstid enligt vad som närmare anges i 3, 4 och 6 kap. En förutsättning för rätten till garantipension är, i likhet med vad som i dag gäller för rätt till folkpension, att försäkringstid kan tillgodoräk- nas den avlidne för minst tre år. Detta krav behöver emellertid inte vara uppfyllt vid dödsfallstidpunkten utan kan även uppfyllas genom beräkning av framtida bosättningstid.
Till följd av samordningsregeln i artikel 45 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen kommer emellertid den som har försäkringstid från andra länder inom EU/EES att få räkna med den tiden för att uppnå de tre kvalifikationsåren. En förutsättning för en sådan sammanläggning är emellertid att den avlidne kunnat tillgodoräknas minst ett år med försäkringstid i Sverige.
Garantipensionens storlek är även beroende av hur lång försäk- ringstid som har tillgodoräknats den avlidne. De närmare reglerna för hur denna försäkringstid skall beräknas och vilken tid som skall be- aktas framgår av 3 kap. 8 och 9 åå, 4 kap. 12% och 6 kap. 12 och 13 åå.
75
Ett villkor för att garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension skall betalas ut är enligt första stycket att den efterlevande är bosatt i Sverige. Motsvarande gäller enligt nuvarande regler för folkpension som är beräknad på grundval av den avlidnes bosättningstid i Sverige. Till följd av exporträtten enligt förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemet för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen kommer garantipension dock att i stor utsträckning betalas ut även till personer som inte är bosatta i Sverige. Detsamma kan komma att gälla efterlevande som bor i ett land med vilket Sverige kommer att ha en socialförsäkringskonven- tion. För den som bosätter sig i ett annat land utanför EU/EES - och som inte kan åberopa någon konvention med annan innebörd - kom— mer dock exportförbudet att gälla. Garantipension betalas i sådana fall ut enbart så länge den efterlevande är bosatt i Sverige och skall då
betalas ut t.o.m. den månad då den efterlevande enligt folkbokföring- slagen skall registreras som utflyttad.
Frågan om vem som skall anses bosatt i Sverige bör bedömas en- ligt samma förutsättningar som enligt dagens regler. Föreskrifter om hur begreppet bosättning skall tolkas har meddelats av Riksförsäk— ringsverket. Således skall som bosatt i Sverige anses den som har sin egentliga hemvist här i landet. För den som flyttar till Sverige gäller att han eller hon skall anses bosatt här om han eller hon har för avsikt att stadigvarande vistas i landet. Även den som har för avsikt att vis- tas i landet endast under en begränsad tid anses bosatt här under för— utsättning att han eller hon kommer hit för förvärvsarbete eller studier och vistelsen är avsedd att vara mer än ett år. Detsamma gäller för medföljande make och barn under 18 år (3 & Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1985:16) om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa).
Andra stycket motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 16 & AFL, som dock har ett något mer omfattande tillämpningsområde. En bestämmelse motsvarande den här intagna har, när det gäller utbetal- ning av garantipension till ålderspension, införts i 4 kap. 3 & lagen (1998:702) om garantipension. Enligt bestämmelsen i AFL kan utbe- talning av folkpension utanför Sverige ske även i sådana fall där rege- ringen särskilt förordnat att sådan utbetalning skall ske. Genom ett sådant förordnande har det varit möjligt för pensionsberättigade som av hälsoskäl har behövt vistas utomlands att få sin folkpension utbe— talad till annat land än Sverige. På samma sätt som påpekats när det gäller motsvarande regel i lagen om garantipension skall emellertid, enligt förordningen (EEG) nr 1408/71, garantipension betalas ut även vid bosättning i länderna inom EU/EES. De angivna reglerna om häl— soskäl har därför inte längre samma betydelse.
Emellertid bör, på samma sätt som gäller inom ålderspensionering- en, garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepen- sion och änkepension alltjämt kunna utbetalas vid bosättning utanför EU/EES om särskilt ömmande skäl föreligger. Denna paragraf upptar därför en regel motsvarande den i 4 kap. 3 & lagen om garantipension. Den bör tillämpas enligt samma principer som den regeln.
Dispensregeln i andra stycket skall tillämpas även i de situationer där den efterlevande vid ikraftträdandet uppbär folkpension i form av efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt och där folkpensionen med stöd av dispensregeln i 5 kap. 16å AFL utbetalas trots att den efterlevande är bosatt utomlands. Även om den i förevarande paragraf intagna dispensregeln skiljer sig något från den nuvarande är inte tanken att den prövning som beträf— fande denna kategori efterlevande skall göras i samband med ikraft— trädandet skall leda till ett annorlunda resultat i förhållande till i dag
när det gäller möjligheten att kunna betala ut garantipension vid bo- sättning utomlands.
85
Här anges hur efterlevandepensionsförmånema skall finansieras. De närmare motiven bakom förslagen har redovisats i kapitel 15. In- komstgrundad efterlevandepension och de administrationskostnader som dessa förmåner medför skall finansieras genom en efterlevande- pensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Denna av— gift skall emellertid, till skillnad från vad som gäller för avgifterna inorn ålderspensioneringen, föras till statsbudgeten. Efterlevandepen- sioneringen skall alltså inte, såsom det inkomstgrundade ålderspen— sionssystemet, utgöra ett från staten avskilt självständigt pensions- systern.
Kostnaderna för grundskyddsförmånema, dvs. garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension, skall finansieras med allmänna skattemedel. Detsamma skall gälla för underhållsstöd till efterlevande barn enligt de av oss föreslagna be— stämmelserna i den nya lagen om underhållsstöd.
95
Garantipensionemas nivå och utgångspunkten för beräkningen av dem skall, på samma sätt som garantipension till ålderspension, följa den allmänna prisutvecklingen. Våra överväganden i denna del har redovisats i avsnitt 10.35 och 11.15. Garantipension skall beräknas utifrån det basbelopp enligt 1 kap. 6 & AFL som fr.o.m. den 1 januari 1999 skall benämnas prisbasbelopp. Beloppet benämns prisbasbelopp för att särskiljas från det basbelopp som skall omräknas med hänsyn till inkomstutvecklingen, inkomstbasbeloppet. Sedan den 1 januari 1995 omräknas inte prisbasbeloppet fullt ut med förändringen i det allmänna prisläget. Fr.o.m. år 2000 skall emellertid förändringar i det allmänna prisläget beaktas fullt ut vid beräkningen av basbeloppet och det skall då inte längre finnas något minskat prisbasbelopp utan enbart ett prisbasbelopp och ett förhöjt prisbasbelopp. Garantipensio- nen till omställningspension, särskild efterlevandepension och änke— pension skall beräknas utifrån prisbasbeloppet utan förhöjning.
105
I denna paragraf regleras hur årlig inkomstgrundad reformerad efter- levandepension (dvs. barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension) och tilläggspension i form av änkepension skall räknas om (följsamhetsindexeras) vid varje årsskifte. Omräkningen
görs, i likhet med vad som gäller för följsamhetsindexering av årlig inkomstgrundad ålderspension, med hänsyn till förändringen av in- komstindex mellan två år. Skälet till att inte hela förändringen av inkomstindex beaktas är att det delningstal som skall användas vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget har bestämts med utgångspunkt från en årlig real tillväxt om 1,6 %. De överväganden som ligger till grund för förslaget har såvitt avser den inkomstgrunda— de reformerade efterlevandepensionen redovisats i avsnitt 8.5.2. Be- stämmelsen innebär att också årlig tilläggspension i form av änkepen— sion skall räknas om enligt samma bestämmelser. Skälen härför har vi utvecklat i avsnitt 11.15 .
Det är endast den inkomstgrundade efterlevandepensionen som skall följsamhetsindexeras enligt de nu beskrivna reglerna. Garanti- pension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension skall beräknas på grundval av det årligt fastställda pris— basbeloppet. Detta följer av att garantipensionemas nivåer är ut- tryckta som en viss andel av prisbasbeloppet. Skälen för våra ställ- ningstaganden i denna del har vi utvecklat i avsnitt 1035 och 11.15. Detta innebär att den inkomstgrundade efterlevandepensionen och garantipensionen kan utvecklas olika, varför det inför varje årsskifte måste göras en ny beräkning för att konstatera om den efterlevande alltjämt är berättigad till garantipension och med vilket belopp sådan pension i så fall skall utges. På samma sätt får vid ingången av varje år göras en ny beräkning av om underhållsstöd skall utges och i så fall med vilket belopp mot bakgrund av den omräkning med följsam— hetsindex som då görs av den inkomstgrundade barnpensionen.
2 kap. Barnpension 1 &
Första stycket motsvarar 14 kap. 1 & AFL och reglerar den grundläg- gande förutsättningen för att barnpension skall kunna utges. Bampen— sion skall liksom enligt nuvarande regler kunna utges endast till bio- logiska bam (eller till adopterade barn) oavsett om den avlidne hade vårdnaden om barnet och likaledes oberoende av om denne samman- bodde med barnet vid tidpunkten för dödsfallet. Däremot föreligger inte någon rätt till barnpension efter foster- eller styvföräldrar. Rätten till barnpension skall också i framtiden i huvudsak grundas på föräld- rabalkens bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet men även på de arvsrättliga regler som finns i ärvdabalken. Våra närmare över- väganden i detta avseende har redovisats i avsnitt 9.2.
2 kap. Barnpension 1 &
I andra stycket anges att en person som med socialnämndens till— stånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran skall vid
tillämpningen av 2 kap. anses som barnets förälder. Barnpension skall således kunna utges efter en sådan person och detta även innan ett rättsligt adoptionsbeslut fattats av behörig domstol. För en närmare redogörelse för syftena bakom denna bestämmelse hänvisas till kom- mentarerna till 1 kap. 2 % lagen (1999:000) om underhållsstöd.
25
Denna paragraf motsvarar 14 kap. 2 & jämförd med 8 kap. 2 & AFL. I paragrafen regleras de närmare förutsättningar som uppställs för rätt till barnpension bl.a. såvitt avser pensionens utsträckning i tiden. Motsvarande förutsättningar för ett efterlevande barns rätt till under- hållsstöd regleras i lagen (1999:0000) om underhållsstöd.
Med de nya reglerna uppstår vissa skillnader beträffande rätten till barnpension och underhållsstöd för förlängd tid, dvs. efter det att det pensionsberättigade barnet har fyllt 18 år. Rätt till underhållsstöd för förlängd tid föreligger inte om barnet under denna tid ingår äktenskap och inte heller om barnet bedriver deltidsstudier, något som inte förtar ett pensionsberättigat barn rätt till barnpension enligt nuvarande reg— ler i AFL och inte heller till barnpension enligt 2 kap. Som har fram- gått av våra överväganden som redovisats bl.a. i avsnitt 9.5 anser vi att grundskyddet inorn bampensioneringen i framtiden skall regleras helt och hållet i lagen om underhållsstöd och således utges i form av underhållsstöd. Av denna anledning skall det även vara bestämmel— serna i den lagen som reglerar frågan om i vilka situationer rätt till förlängt underhållsstöd föreligger. Däremot bör det alltjämt vara en motsvarighet till reglerna i AFL som reglerar ramarna för i vilka fall och för hur lång tid som barnpension skall utbetalas.
35
I paragrafen, som har sin motsvarighet i 14 kap. 3 & AFL, anges de kompensationsgrader som skall gälla för barnpension med undantag för de fall där det vid sidan om barnpension även föreligger rätt till änkepension för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare. Det sistnämnda fallet regleras i 4 &.
I förevarande paragraf anges att barnpension skall beräknas som en viss andel av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag beräknat enligt 5 kap. Som närmare har redovisats i avsnitt 8.1 har efterlevan- depensionsunderlaget en nära anknytning till det inkomstgrundade underlaget i det reformerade ålderspensionssystemet. Någon exakt överensstämmelse mellan dessa båda underlag föreligger emellertid inte. Det av oss föreslagna efterlevandepensionsunderlaget skiljer sig än mer från det underlag som enligt antagna riktlinjer i prop. 1997/98:111 förespråkats för förtidspensionen i framtiden. Detta är
således en förändring i förhållande till nuvarande regler där bampen- sion från tilläggspensioneringen beräknas utifrån den avlidnes faktis- ka eller beräknade ålders— eller förtidspension.
Av skäl som redovisats i avsnitt 9.4.3 har vi funnit att kompensa— tionsgradema för bampensioneringen skall vara desamma i ett anpas- sat efterlevandepensionssystem som i det nuvarande systemet. Sålun- da skall barnpension utgöra 30 % av det beräknade efterlevandepen- sionsunderlaget i de fall den avlidne efterlämnat endast ett pensions- berättigat bam. Efterlämnar den avlidne flera pensionsberättigade barn skall detta procenttal Ökas med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall sedan fördelas lika mellan barnen. En omräkning av bampensionema kan bli aktuell att göra om rätten till barnpension för något av barnen upphör.
45
I paragrafen regleras de fall där barnpension utges samtidigt som det efter den avlidne föreligger rätt till änkepension för en änka som är född år 1944 eller tidigare. I dessa fall skall fortsätta att tillämpas regler som motsvarar de nuvarande och som bl.a. innebär att de kom- pensationsgrader för den inkomstrelaterade barnpensionen används som gällde före år 1990. Skälen härtill har närmare redovisats i av- snitt 9.4.3. Underlaget för beräkning av barnpension i dessa fall skall, till skillnad från de situationer som regleras i 3 &, bestå av den avlid— nes faktiska eller beräknade egenpension inom tilläggspensioneringen på samma sätt som skall gälla för beräkning av tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. Detta framgår genom en hänvisning i paragrafen till 6 kap. 7 & första stycket 1. I stället för de kompensa- tionsgrader som angetts i nyssnämnda paragraf skall emellertid barn- pension utges med 15 % av den avlidne mannens ATP-baserade un— derlag i de fall den avlidne mannen efterlämnar endast ett pensionsbe- rättigat barn. Finns flera pensionsberättigade barn efter den avlidne skall detta procenttal ökas med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mel- lan bamen. Till detta skall göras ett tillägg för första basbeloppets inkomster, motsvarande dagens folkpension, med 25 % för att bl.a. uppnå överensstämmelse med det underlag som skall ligga till grund för beräkning av barnpension enligt 3 & där underlaget består av en på visst sätt frarnräknad reformerad ålderspension beräknad på grundval av den avlidnes inkomster från den första kronan (jfr de av oss före- slagna övergångsbestämmelsema på bampensioneringens område i avsnitt 16.2.2).
På samma sätt som angetts i kommentaren till 3 5 kan en omräk— ning av barnpensionen bli aktuell att göra om rätten till barnpension upphör för något av barnen. Dessutom skall en omräkning ske av
barnpensionen i de fall rätten till änkepension upphör exempelvis till följd av att änkan gifter om sig eller avlider. I dessa fall skall i viss motsvarighet till vad som gäller enligt nuvarande regler, barnpension fortsättningsvis utges enligt de bestämmelser som anges i 3 &, dvs. med 30 % av det i 5 kap. angivna efterlevandepensionsunderlaget om den avlidne efterlämnat endast ett pensionsberättigat barn. För tydlig- hetens skull har intagits en uttrycklig regel härom i fjärde stycket.
Bampensionen enligt förevarande paragraf skall, i likhet med tilläggspension i form av änkepension, 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens intjänade (och i förekommande fall antagna) år med ATP-poäng. Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 7å första stycket 1 beträffande ATP—delen samt av förevarande paragrafs tredje stycke beträffande tillägget för första basbeloppets inkomster. Det förhållandet att 25 %—tillägget alltså utges med samma antal 30- delar som tilläggspension enligt första stycket 1 innebär att tillägget kommer att kunna utges enbart under förutsättning att den avlidne faktiskt har tjänat in rätt till ATP, dvs. har tillgodoräknats pensions— poäng för ATP för minst tre år. Genom hänvisning till 6 kap. 14 och 15 åå lagen (1998:674) kommer emellertid 30—delsberäkningen inte att gälla i de fall då den avlidne är född före år 1924. I stället kommer vid beräkningen enligt 6 kap. 3 & lagen om inkomstgrundad ålders- pension de i 6 kap. 14 och 15 åå den lagen angivna beräkningsgrun- dema att tillämpas för dessa personer. De sistnämnda paragraferna motsvarar i huvudsak delar av nuvarande 15 kap. 1 & samt även 15 kap. 1 a % AFL. Hänvisningen till 6 kap. 16 & lagen om inkomstgrun— dad ålderspension, som motsvarar nuvarande 15 kap. 25 AFL, inne- bär att avliden under vissa förhållanden skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då han eller hon fyller 65 år om detta leder till att pensionen för den efterlevande därigenom blir större.
I 6 kap. 7 & hänvisas även till 19-21 åå lagen om införande av la- gen om inkomstgrundad ålderspension. I 19 & nämnda lag anges att talet 30, vid den 30—delsberäkning som skall ske, skall ökas med ett för varje år före år 1998 för vilket den avlidne till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Talet får därvid inte ökas till mer än 50. I 20 & införandelagen anges att 19 & inte skall tillämpas för svenska medborgare som är födda år 1914 eller tidigare. Vidare skall bestämmelsen i 19å tillämpas på ett särskilt sätt för svenska medborgare som är födda under något av åren 1915-1923. Detta anges i 20 å andra stycket. I 21 & nämnda lag ges särskilda be— stämmelser för tillämpningen av 195 såvitt avser personer som är födda år 1923 eller tidigare för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 & AFL i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
5å
Denna paragraf har sin motsvarighet i 14 kap. 8 & AFL. Bestämmel- sen reglerar de fall där samtliga efterlevandepensioner efter en avli— den person överstiger det efterlevandepensionsunderlag som beräk— nats enligt 5 kap.
I första stycket regleras de fall där endast bampensioner utges efter den avlidne men där det totala pensionsbeloppet överstiger 100 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag beräknat enligt 5 kap. På motsvarande sätt som gäller i dag skall barnpension inte kunna utbe- talas med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar den avlid- nes efterlevandepensionsunderlag. Av skäl som redovisats i avsnitt 9.4.3 har vi ansett det rimligt att ha kvar denna är 1990 införda gräns för de situationer då den avlidne efterlämnar många pensionsberätti- gade barn. En omräkning (uppräkning) skall emellertid ske av barn- pensionema när något av de pensionsberättigade barnen upphör att uppbära barnpension, t.ex. på grund av att ett pensionsberättigat barn till följd av åldersgränsen inte längre har rätt till barnpension efter den avlidne.
I andra stycket upptas de fall där inkomstgrundad efterlevandepen- sion i forrn av antingen omställningspension eller särskild efterlevan— depension utges efter en avliden samtidigt med barnpension. I dessa situationer skall det efterlevandepensionsunderlag som skall kunna tas i anspråk för barnpension begränsas till 80 % av det totala under- laget beräknat enligt 5 kap. Denna andel överensstämmer med den andel av den avlidnes tilläggspension som med nuvarande regler kan tas i anspråk för barnpension om samtidigt omställningspension eller särskild efterlevandepension utges efter den avlidne. Endast i de fall då den avlidne efterlämnar, förutom den vuxne pensionsberättigade, även fyra eller fler barn kommer det att bli aktuellt att tillämpa denna regel. Den nedsättning som sålunda kan komma att göras för pen— sionsberättigade barn med tillämpning av denna regel kommer emel- lertid inte att behöva bestå för hela den tid varunder pension kan ut- betalas efter den avlidne. En uppräkning av bampensionema kan komma i fråga i de fall där pensionen till den vuxne efterlevande upphör att utbetalas exempelvis till följd av att denne inte längre har hemmavarande barn. I dessa situationer skall första stycket tillämpas. Detsamma kan gälla i de fall en efterlevande make eller därmed lik- ställd gifter om sig eller av någon annan anledning inte längre har rätt till efterlevandepension. Även i de fall barnpension till ett förutvaran- de pensionsberättigat barn upphör att utbetalas kan övriga bampen- sioner bli föremål för uppräkning.
SOU 1998:120 Författningskommentarer 609 6 5
I denna paragraf hänvisas till lagen (1999:0000) om underhållsstöd beträffande efterlevande barns möjlighet att erhålla underhållsstöd. I dag regleras efterlevandes rätt till folkpension i form av bl.a. barnpen- sion i 8 kap. AFL. Endast i de fall då den avlidne inte var försäkrad för folk- eller tilläggspension enligt AFL kan efterlevande barn i dag uppbära underhållsstöd enligt närmare förutsättningar som anges i lagen (1996:1030) om underhållsstöd.
Vi har av skäl som redovisats i avsnitt 9.5 valt att reglera barns rätt till ett grundläggande ekonomiskt stöd från samhällets sida i de fall barnet förlorat någon av eller båda sina föräldrar, oavsett om detta har sin grund i dödsfall eller skilsmässa, i lagen om underhållsstöd. Med denna konstruktion följer att det i lagen (1999:000) om efterlevande- pension endast finns bestämmelser om inkomstrelaterad barnpension, dvs. barnpension som till sin storlek gjorts beroende av den avlidnes
under livet intjänade (och i förekommande fall antagna) pensionsrätt för ålderspension.
3 kap. Omställningspension
Inkomstgrundad omställningspension I 5
I paragrafen regleras de grundläggande förutsättningama för rätt till inkomstgrundad omställningspension. Våra överväganden härom har redovisats i avsnitt 10.3.2. Bestämmelsen motsvaras enligt nuvarande regler av 8 kap. 4 & första stycket AFL men innebär i förhållande till denna bestämmelse förändringar såvitt avser åldersrekvisitet beträf- fande barnet i första punkten. Vidare anges i 2 & att inkomstgrundad omställningspension skall utges under en tid av tolv månader till ef- terlevande som uppfyller förutsättningama i denna paragraf. Rätten till omställningspension efter denna tid regleras i 3 &. Möjligheten att under vissa förutsättningar erhålla garantipension till inkomstgrundad omställningspension regleras i 6-13 åå.
Avgörande för rätten till omställningspension skall på samma sätt som enligt nuvarande regler vara hur de i paragrafen angivna förhål— landena gestaltade sig vid tidpunkten då dödsfallet inträffade. Att villkoren blir uppfyllda vid en senare tidpunkt utgör inte grund för att bevilja inledande omställningspension, liksom att senare inträffade förändringar inte heller påverkar rätten till sådan pension (jfr kom- mentaren till 2 å). Det grundläggande kravet att parterna stadigvaran— de skall ha sammanbott vid tidpunkten för dödsfallet är detsamma som i dag. Vidare gäller på samma sätt som enligt nuvarande regler
att detta sammanboende - i icke—bamfallen - skall ha varat oavbrutet i minst fem år. Vi har inte funnit skäl att föreslå några förändringar när det gäller den närmare innebörden av begreppet stadigvarande sam- manboende och hur detta skall tolkas i olika situationer. I dessa delar hänvisas därför till förarbetena till de nuvarande bestämmelserna (prop. 1987/88: 171) där frågorna kommenteras utförligt.
En skillnad mot nuvarande regler ligger i att en efterlevande som inte oavbrutet har sammanbott med den avlidne maken (eller därmed likställd) i minst fem år före dödsfallet har rätt till omställningspen- sion om den efterlevande vid dödsfallet sammanbodde med barn un- der 18 år som stod under en av eller båda makarnas vårdnad. Enligt nuvarande regler skall barnet ha varit under 12 år. Bestämmelsen innebär alltså en utvidgning av rätten till omställningspension i för- hållande till nuvarande regler. Skälet för detta är att vi, enligt vad som utvecklats i avsnitt 1032, anser att omställningspension bör kunna utges under en längre tid än tolv månader om den efterlevande har hemmavarande barn i grundskole— eller gymnasieskolålder. För att en sådan efterlevande, som kanske inte har sammanbott med den avlidne maken i fem år, skall uppfylla det grundläggande kravet för rätt till omställningspension under en inledande tid måste åldersgränsen i förevarande paragraf ändras i förhållande till nuvarande regler. På samma sätt som enligt nuvarande regler fordras inte att barnet under hela tiden då inledande omställningspension utges är under 18 år. Det är, som nämnts ovan, förhållandena vid dödsfallet som är avgörande. Barnet behöver vidare, på samma sätt som gäller i dag, inte vara ett för makarna gemensamt barn eller ett för någon av makarna biolo- giskt barn eller adoptivbarn. Även andra barn, t.ex. fosterbarn, bör liksom hittills kunna grunda rätt till omställningspension. Det krävs dock att barnet stadigvarande vistades hos makarna (eller därmed likställda) och att barnet hade en av eller båda makarna som vård— nadshavare vid tidpunkten för dödsfallet.
Omställningspension utges på samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser till efterlevande som är yngre än 65 år. Beviljad sådan pension skall alltså dras in vid utgången av månaden före den månad då den efterlevande fyller 65 år. Detta framgår av 7 kap. 4 & som mot— svarar delar av den nuvarande bestämmelsen i 16 kap. 9 & sista me- ningen AFL.
I andra stycket har tagits in en regel som innebär att med efterle- vande make likställs den som stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft eller vid dödsfallet väntade barn med denne. Be- stämmelsen är densamma som enligt nuvarande regler (8 kap. 1 & tredje stycket AFL). Vi har, enligt vad vi närmare utvecklat i avsnitt 10.2.2, inte funnit skäl att föreslår några förändringar beträffande den pensionsberättigade personkretsen när det gäller vuxna efterlevande.
25
I paragrafen anges att inkomstgrundad omställningspension skall utges under en tid av tolv månader räknat från tidpunkten för döds— fallet. Enligt nuvarande regler är motsvarande tid sex månader. Våra överväganden som ligger till grund för den föreslagna förlängningen av tiden har redovisats i avsnitt 1032. Av 7 kap. 2å följer att om- ställningspension skall utges fr.o.m. den månad då maken avled eller, om denne vid sin död uppbar ålderspension, fr.o.m. ingången av må- naden därefter. Omställningspension skall utbetalas under tolv måna- der därefter. Som angetts i kommentaren till 1 å är det förhållandena vid dödsfallet som är avgörande för rätten till omställningspension under denna tid. Det förhållandet att t.ex. det barn som maken sam- manbott med vid tidpunkten för dödsfallet fyller 18 år inom den än- givna tolvmåndersperioden eller avlider innebär alltså inte att om- ställningspensionen skall dras in, oavsett om makarna inte har bott tillsammans i fem år. Pensionen skall dock dras in fr.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år. Pensionen skall vidare dras in om den efterlevande avlider.
Rätten till omställningspension påverkas enligt nuvarande regler inte av att den efterlevande gör ett förtida uttag av ålderspension. Detta gäller såväl inledande som förlängd omställningspension. Vi föreslår inte någon ändring i detta avseende. Rätten till inkomstgrun— dad omställningspension skall således inte påverkas av att den efter— levande börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder. Detsamma skall gälla för rätten till garantipension till omställ- ningspension som utges enligt reglerna i 10-13 åå.
35
I denna paragraf ges bestämmelser om förlängd omställningspension. Våra överväganden härom har redovisats i avsnitt 10.3.2. Förslaget innebär vissa förändringar i förhållande till nuvarande bestämmelse i 8 kap. 5 å och 14 kap. 4 å AFL såvitt avser den tid under vilken för- längd omställningspension skall kunna utges. Till den inkomstgrun- dade omställningspensionen under sådan tid utges vidare under vissa förutsättningar en garantipension enligt bestämmelser i 6-9 och 12 åå.
Det grundläggande kravet för att en efterlevande man eller kvinna skall kunna beviljas omställningspension för förlängd tid är enligt första stycket att de i 1 å angivna villkoren för rätt till inledande om- ställningspension är uppfyllda. Den efterlevande måste alltså ha sta— digvarande sammanbott med maken (eller därmed likställd) vid den tidpunkt då denne avled. Dessutom skall den efterlevande ha oavbru- tet sammanbott med maken i minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet eller vid samma tidpunkt ha stadigvarande sammanbott
med barn som inte fyllt 18 år och som stod under rättslig vårdnad av makarna eller endera av dem. Däremot fordras inte att den efterlevan- de faktiskt skall ha uppburit den ettåriga omställningspensionen. Den närmare innebörden av villkoren om stadigvarande sammanboende och rättslig vårdnad har utvecklats i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen. Vi föreslår inte någon ändring i dessa delar och hänvi- sar därför till de kommentarer som lämnats i prop. 1987/88:171 s. 196 ff.
Rätten till inkomstgrundad förlängd omställningspension skall, på samma sätt som enligt nuvarande regler, avse tid efter det att rätt till inledande omställningspension har upphört. Detta innebär alltså att förlängd omställningspension utges fr.o.m. månaden efter den då rätten till inledande omställningspension har upphört. Förlängd om- ställningspension kan utges om den efterlevande har vårdnad om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, i stället för som enligt dagens regler 12 år. På samma sätt som i dag krävs att barnet måste stadigvarande ha vistats i makarnas hem vid dödsfallet.
Bestämmelsen i andra stycket första meningen tar sikte på efterle- vande som har hemmavarande barn i skolåldern. Om den efterlevande fortlöpande, sedan tiden för den inledande omställningspensionen löpt ut, har vårdnad om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år utges omställningspension under ytterligare tolv månader efter dödsfallet. Om barnet under detta år fyller 18 år upphör dock rätten till omställningspension fr.o.m. utgången av den månad då barnet fyller 18 år. Ytterligare gäller, på samma sätt som enligt nuvarande regler, att pensionsrätten bortfaller om den efterlevande skulle upphö— ra att stadigvarande sammanbo med barnet eller förlora vårdnaden om det eller om bamet skulle avlida. Av 7 kap. 4 å framgår att pensionen då skall dras in fr.o.m. utgången av den månad under vilken rätten därtill upphör. Detta innebär en skillnad i förhållande till den inledan- de omställningspensionen som alltid utbetalas under ett år om villko— ren för pensionsrätt var uppfyllda vid dödsfallet. Om den efterlevande senare skulle uppfylla villkoren på nytt, t.ex. att ett barn som under den inledande omställningstiden flyttat hemifrån, senare under den förlängda omställningstiden åter flyttar hem, kan pension - efter ny ansökan - utges på nytt. Pensionen utges då så länge det inte har för— flutit två år från dödsfallet, dock längst till dess barnet uppnått 18 års ålder.
Rätt till omställningspension föreligger emellertid enligt andra stycket andra meningens alltid så länge den efterlevande på det sätt som gäller enligt nuvarande regler har vårdnaden om och stadigva— rande sammanbor med barn som inte har fyllt åtta år. Våra övervä- ganden beträffande valet av denna åldersgräns har redovisats i avsnitt 1032 När barnet fyller åtta år bortfaller pensionsrätten om förlängd omställningspension då har utgetts i minst ett år. Annars kvarstår
rätten till förlängd omställningspension enligt första meningen. Pen— sionen skall enligt vad som framgår av 7 kap. 4 å dras in fr.o.m. ut- gången av den månad under vilken rätten till den har upphört. Även när förlängd omställningspension utges enligt andra stycket andra meningen, dvs. då det hemmavarande barnet är under åtta år, bortfal— ler pensionsrätten alltid om den efterlevande upphör att stadigvarande sammanbo med barnet eller förlorar vårdnaden om det eller om barnet skulle avlida. Om den efterlevande senare skulle uppfylla kraven på nytt, t.ex. återfå vårdnaden om barnet kan pension - efter ny ansökan - utges på nytt om barnet då inte uppnått åtta års ålder.
Reglerna innebär alltså att en efterlevande, som uppfyllt förutsätt- ningama för rätt till inledande omställningspension och fortfarande har barn under åtta år då ett år förflutit från dödsfallet, har rätt till omställningspension t.o.m. den månad då barnet fyller åtta år. Om detta inträffar när kortare tid än två år förflutit från dödsfallet utges omställningspension under den tid som återstår av dessa två år, under förutsättning att den efterlevande alltjämt bor tillsammans med barnet och har rättslig vårdnad om det. Barnet är ju då alltjämt under 18 år och omställningspension utges därför med stöd bestämmelsen i andra stycket första meningen.
3 kap. Omställningspension
På samma sätt som gäller för den inledande omställningspensionen upphör rätten till förlängd omställningspension alltid fr.o.m. den må— nad då den efterlevande fyller 65 år.
49"
Denna bestämmelse motsvarar 8 kap. 5å andra stycket AFL. Be- stämmelsen innebär att rätten till förlängd omställningspension upp- hör om den efterlevande gifter om sig eller sammanbor enligt de för- utsättningar som anges i paragrafen. Det förtjänas att understrykas att denna regel avser enbart omställningspension som utges under för- längd tid, dvs. enligt 3 å. Rätten till inledande omställningspension påverkas inte av ändrade förhållanden som inträffar efter dödsfallet. Till skillnad från vad som sagts ovan beträffande vårdnads- och sam- manboenderekvisiten i förhållande till barnet gäller att rätten till om- ställningspension som har upphört att utges på grund av bestämmel- sen i förevarande paragraf inte kan återupplivas om det nya äktenska— pet eller sammanboendet skulle upplösas.
555
Inkomstgrundad omställningspension beräknas på samma sätt som övriga inkomstgrundade efterlevandeförmåner - med undantag för änkepensioner — på grundval av den avlidnes efterlevandepensionsun— derlag. Regler för hur detta underlag skall beräknas ges i 5 kap. Till
grund för beräkningen ligger den pensionsrätt för ålderspension som den avlidne har tjänat in. Underlaget är detsamma oavsett om den avlidne har börjat att ta ut ålderspension eller om dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv tid. Om dödsfallet inträffar före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år grundas beräkningen av omställningspensionen under vissa förutsättningar även på den pensionsrätt som den avlidne kunde förväntas ha tjänat in om dödsfallet inte hade inträffat. Efterle— vandepensionsunderlaget är således beroende av den avlidnes in— komster under hela livet. Våra överväganden i dessa delar har redovi- sats i kapitel 8.
I paragrafen föreskrivs att omställningspensionen skall utgöra 55 % av efterlevandepensionsunderlaget. Vi har funnit att denna kompen- sationsnivå motsvarar den nuvarande nivån om 40 % av den avlidnes ATP—pension. Skälet till att procentsatsen blir en annan är att hänsyn har tagits även till att det enligt nuvarande bestämmelser ges en högre kompensation för första basbeloppets inkomster än vad som gäller för resterande delar. Folkpension utges således med 90 % av ett basbe- lopp, medan omställningspension från tilläggspensioneringen uppgår till 40 respektive 20 % av den beräknade ålderspensionen.
Enligt nuvarande bestämmelser är kompensationsnivån beroende av om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte. Någon motsvarande differentiering skall inte finnas i framtiden. Omställ- ningspension skall således utges med 55 % av efterlevandepensions- underlaget oavsett om barnpension samtidigt utges eller inte. Våra överväganden i denna del har utvecklats i avsnitt 1033. Detta inne- bär emellertid inte att utrymmet för bampensioner kommer att påver- kas. Bampensioner kommer således alltid att kunna uppta minst 80 % av den avlidnes egenpension. För en närmare beskrivning av denna begränsningsregel hänvisas till kommentaren till 2 kap. 5 å.
Enligt nuvarande regler utges omställningspension från tilläggs- pensioneringen i förhållande till antal år med intjänade pensionspo— äng. Om denna tid understiger 30 år reduceras den beräknade tilläggspensionen med motsvarande andel. En sådan begränsning är inte nödvändig inom den anpassade efterlevandepensioneringen efter- som det reformerade ålderspensionssystemets livsinkomstprincip i sig medför att färre år med pensionsrätt ger en lägre pensionsbehållning och således en lägre inkomstgrundad pension.
Den årliga inkomstgrundade omställningspension som sålunda har beräknats skall enligt bestämmelsen i 1 kap. 10 å räknas om (följ samhetsindexeras) vid varje årsskifte. Detta innebär att pensionen skall räknas om med hänsyn till den del av förändringen i inkomstin- dex mellan två år som inte redan beaktas i det delningstal som tilläm- pas vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget. Våra övervä— ganden bakom detta förslag har redovisats i avsnitt 8.5.2.
Bestämmelserna om beräkning av omställningspension enligt detta kapitel gäller då omställningspension beviljas på grund av ett dödsfall som inträffar fr.o.m. den 1 januari 2001, dvs. efter ikraftträdandet av denna lag. Frågan hur omställningspension som har beviljats på grund av nuvarande bestämmelser och som utges i form av folkpension och ATP skall behandlas efter ikraftträdandet av den nya lagen regleras i övergångsbestämmelsema (punkterna 7 och 8).
Garantipension till omställningspension 6 å
Garantipension utgör ett tillägg till eller en ersättning för den in— komstgrundade omställningspensionen. För att rätt till garantipension skall föreligga krävs att den efterlevande uppfyller förutsättningama för rätt till inkomstgrundad omställningspension. Den efterlevande måste alltså ha uppfyllt de grundläggande kraven för rätt till inledan- de omställningspension enligt 1 å och, såvitt avser garantipension till förlängd omställningspension, ha vårdnaden om och stadigvarande sammanbo med barn under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Detta behöver emellertid inte innebära att sådan pension verkligen utbetalas eftersom efterlevandepensionsun- derlaget enligt 5 kap. trots det kan ha varit noll om den avlidne inte tjänat in vare sig någon pensionspoäng för tilläggspension enligt nu- varande regler eller pensionsrätt i det reformerade ålderspensions- systemet. Under förutsättning att villkoren i denna paragraf och i 7 å är uppfyllda kommer garantipensionen i en sådan situation att utgöra hela omställningspensionen för den efterlevande.
Rätten till garantipension är beroende av den försäkringstid som har tillgodoräknats den avlidne. Vilken tid som får tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension anges i 8 och 9 åå. Av 1 kap. 6å framgår att försäkringstid måste ha tillgodoräknats den avlidne för minst tre år för att rätt till garantipension skall föreligga. Garantipen- sion till omställningspension utbetalas, om inte annat särskilt är före— skrivet, enbart till efterlevande som är bosatt i Sverige. Detta framgår av 1 kap. 7 å. Av samma bestämmelse framgår vidare att det undan— tagsvis finns möjlighet att betala ut garantipension vid bosättning utomlands om det skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in pensionen. För en närmare kommentar till dessa bestämmelser hänvi- sas till författningskommentaren till 1 kap. 6 och 7 åå där vi bl.a. berör de EG—rättsliga konsekvenserna av bestämmelserna.
616 Författningskommentarer SOU 1998:120 7 5
I paragrafen anges att utgångspunkten för beräkning av garantipen- sion är den inkomstgrundade omställningspensionen. Om garantipen- sion skall utges och i så fall med vilket belopp är beroende av den inkomstgrundade omställningspensionens storlek. Med sådan pension likställs utländsk efterlevandepension som inte, liksom garantipensio- nen, är av utfyllnadskaraktär. Våra överväganden beträffande de sär— skilda frågeställningar som uppstår vid beräkning av garantipension när den avlidne har varit försäkrad enligt flera länders lagstiftningar inom EG/EES har vi redovisat i avsnitt 12.4.
89
I 1 kap. 6 å föreskrivs att rätt till garantipension till omställningspen— sion och särskild efterlevandepension är beroende av den avlidnes försäkringstid. I denna och följande bestämmelse anges vilken tid före respektive efter dödsfallet som skall tillgodoräknas som försäkrings— tid.
I förevarande paragrafs första stycke anges att garantipensionen skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodo- räknas den avlidne till och med året före dödsfallsåret. Som försäk— ringstid skall beaktas - med några undantag - samma tid som utgör försäkringstid för garantipension till ålderspension enligt lagen (1998:702) om garantipension. Detta innebär att den tid som skall tillgodoräknas som försäkringstid inom efterlevandepensioneringen i princip kommer att överensstämma med den tid som i dag tillgodo— räknas som bosättningstid för folkpension. I första stycket anges att bestämmelserna i 2 kap. 1—4 åå, 5 å första stycket och 7 å lagen om garantipension skall tillämpas även när det gäller beräkning av för- säkringstid för garantipension till omställningspension. För en närma— re utveckling av bakgrunden till dessa bestämmelser hänvisas till författningskommentaren till desamma (prop. 1997/98:152 s. 145 ff).
När det gäller frågan under vilken tidsperiod som försäkringstid för garantipension skall kunna tillgodoräknas innebär bestämmelsen att tiden fr.o.m. det år då den avlidne fyllde 16 år t.o.m. det år han eller hon fyllde eller skulle ha fyllt 64 år skall kunna tillgodoräknas som försäkringstid. Detta innebär en skillnad i förhållande till möjligheten att tillgodoräknas försäkringstid för garantipension till ålderspension. Enligt 2 kap. 5 å andra stycket lagen om garantipension uppställs krav på att den försäkrade såvitt gäller tiden fr.o.m. det år då han eller hon fyller 16 år t.o.m. det år då 24 årsdagen inträder skall ha haft en pen- sionsgrundande inkomst av viss storlek för att tiden skall få tillgodo- räknas som försäkringstid för garantipension till ålderspension. Något motsvarande krav uppställs inte när det gäller försäkringstid för ga—
rantipension till efterlevandepension. Försäkringstid skall således kunna tillgodoräknas på samma villkor, t.ex. på grundval av folkbok- föring i Sverige, fr.o.m. det år den avlidne fyllde 16 år t.o.m. det år han eller hon fyllde eller skulle ha fyllt 64 år. Detta framgår genom att någon hänvisning i första stycket inte sker till 2 kap. 5 å andra stycket lagen om garantipension utan enbart till första stycket samma paragraf.
I 2 kap. 3 å lagen om garantipension anges att en person som haft skäl att lämna sitt hemland och som kan antas ha gått miste om pen- sionsrättigheter skall som försäkringstid få på visst sätt få tillgodo— räkna sig även tid då han varit bosatt i sitt hemland. Denna tid skall enligt nämnda paragraf räknas fr.o.m. det är personen fyllde 25 år. Bakgrunden härtill är att försäkringstid för garantipension enligt hu— vudregeln tillgodoräknas först fr.o.m. det år den försäkrade fyller 25 år. Vi har när det gäller beräkningen av försäkringstid för garantipen— sion till omställningspension föreslagit att en motsvarande möjlighet att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet som finns enligt lagen om garantipension skall finnas även när det gäller beräkning av ga— rantipension till omställningspension (se avsnitt 10.5.3). Härvid bör emellertid även tid fr.o.m. det år den avlidne uppnått 16 års ålder t.o.m. det år han fyllt 24 år kunna beaktas. Detta anges i andra styck- et.
I tredje stycket ges en bestämmelse som på samma sätt som den i andra stycket har samband med att det inte uppställs något krav på viss minsta pensionsgrundande inkomst för att bosättningstid mellan 16 och 25 års ålder skall få tillgodoräknas som försäkringstid. Till följd av att även barn, dvs. personer under 18 år, kan tillgodoräknas försäkringstid för garantipension till omställningspension vid bosätt- ning i Sverige bör även medföljande barn till svensk medborgare som arbetar utomlands för Svenska kyrkan eller andra i 2 kap. 4 å lagen om garantipension angivna organisationer, på samma sätt som enligt nuvarande regler, kunna tillgodoräknas försäkringstid inom efterle- vandepensioneringen för sådan vistelse utomlands.
95
I 8 å föreskrivs att det är den avlidnes försäkringstid t.o.m. året före dödsfallet som i första hand ligger till grund för beräkningen av ga- rantipension. Om dödsfallet inträffar under förvärvsaktiv tid, dvs. före det år den avlidne skulle ha fyllt 65 år, får emellertid även tid efter dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år räknas som försäkringstid. Denna tid benämns framtida försäkringstid. I andra stycket upptas en regel om hur framtida bosättningstid skall beräknas. Bestämmelsen är utformad på samma sätt som enligt nuvarande reg—
ler gäller för beräkning av framtida bosättningstid för folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension (5 kap. 9 å AFL).
IOå
Bestämmelsen reglerar rätten till och beräkningen av garantipension under tid då inledande omställningspension utges. Rätt till garanti— pension föreligger under de första sex månaderna av den inledande omställningstiden. Garantipensionen är under denna tid konstruerad som en utfyllnad till den inkomstgrundade omställningspensionen upp till en basnivå som motsvarar två gånger det prisbasbelopp som gäller det år då pensionen utges. Storleken på garantipensionen är således beroende av hur stor den inkomstgrundade omställningspensionen är. Med sådan pension jämställs även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär (jfr 7 å). Skälen för varför vi valt denna konstruktion har vi redovisat i avsnitt 10.3.4. En förutsättning för att garantipension skall utges upp till en basnivå om 2,0 prisbasbelopp är att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med försäkringstid för garantipension. Hur beräkningen skall göras i annat fall framgår av 13 å.
Vid beräkningen av garantipensionens storlek är det den faktiska inkomstgrundade omställningspensionen som skall läggas till grund för avtrappningen av basnivån. Det förhållandet att den avlidne inte alls eller endast delvis har betalat avgifter till ålderspensioneringen och därför endast delvis eller inte alls tillgodoräknats pensionsrätt för vissa år skall således inte innebära att garantipensionen skall beräknas på grundval av någon annan inkomstgrundad omställningspension än den faktiska. Detta överensstämmelser med vad som gäller enligt nuvarande regler för beräkning av pensionstillskott till folkpension i form av efterlevandepension. Det skiljer sig emellertid från vad som gäller för beräkning av garantipension till ålderspension enligt lagen (1998:702) om garantipension, där garantipensionen i fall av obetalda avgifter skall beräknas som om full avgift hade erlagts.
Inkomstgmndad omställningspension utbetalas under tolv månader efter dödsfallet, men rätt till grundskydd föreligger endast under de första sex månaderna av denna tid. För en person som inte är berätti- gad till förlängd omställningspension innebär detta att omställ— ningspensionen under de sista sex månaderna är helt inkomstgrundad. Om den efterlevande efter de inledande sex månaderna uppfyller vill- koren för rätt till förlängd omställningspension eller särskild efterle- vandepension, utges garantipension beräknad enligt 12å redan då rätten till garantipension enligt förevarande paragraf upphör (jfr kommentaren till 11 å).
Garantipensionen skall vara relaterad till prisbasbeloppet. Detta innebär att det vid ingången av varje nytt år måste göras en ny beräk-
ning av den garantipension som skall utges under det kommande året. Ytterligare ett skäl till att en sådan beräkning måste göras är att den inkomstgrundade omställningspensionen som skall reducera garanti- pensionens basnivå skall följsamhetsindexeras (jfr kommentaren till 1 kap. 10 å), vilket innebär att den inkomstgrundade omställningspen- sionen och garantipensionen kommer att kunna utvecklas olika.
IIå
I denna paragraf regleras rätten till garantipension under de sista sex månaderna av den inledande omställningsperioden på ett år. Sådan rätt föreligger om den efterlevande vid den tidpunkt då rätten till ga— rantipension enligt 10 å upphör uppfyller förutsättningama för rätt till förlängd omställningspension enligt 3 och 4 åå eller för särskild ef— terlevandepension enligt 4 kap. 1 och 7 åå. Bakgrunden till denna bestämmelse är att en efterlevande inte skall kunna hamna i en situa- tion där garantipension till omställningspension utges under sex må- nader, varefter pensionen under de följande sex månaderna är in- komstgrundad, för att sedan då rätt till förlängd omställningspension eller särskild efterlevandepension inträder åter kompletteras med en garantipension. Våra överväganden i denna del har utvecklats i avsnitt 10.32. En efterlevande som sex månader efter dödsfallet uppfyller förutsättningama för rätt till förlängd omställningspension eller sär- skild efterlevandepension har alltså rätt till garantipension även under de sista sex månaderna av den inledande omställningsperioden. Den- na garantipension skall dock beräknas på samma sätt som garantipen- sion till förlängd omställningspension (och särskild efterlevandepen- sion), dvs. enligt 12å (jfr även kommentaren till 4 kap. 12 å). Om förutsättningama för rätt till förlängd omställningspension respektive särskild efterlevandepension upphör under de nu aktuella sex måna- derna skall även rätten till garantipension enligt denna paragraf upp- höra.
125
I denna paragraf anges att det skall finnas rätt till garantipension även under tid då förlängd omställningspension utges. Till skillnad från vad som gäller under den inledande omställningstiden utges garanti- pension under hela den period då rätt föreligger till förlängd omställ- ningspension. Grundskyddet under tid med förlängd omställningspen- sion är till sin konstruktion annorlunda än den garantipension som utges under den inledande omställningstiden. Garantipension till för- längd omställningspension är utformad på motsvarande sätt som gäl- ler för garantipension inom ålderspensioneringen och utgår på samma sätt som gäller inom detta system från prisbasbeloppet. Som vi när-
mare utvecklat i avsnitt 10.32 är syftet med förmånerna till vuxna efterlevande, till skillnad från vad som gäller inom ålderspensione- ringen, inte att vara någon garanti för den efterlevandes försörjning. Den efterlevande kan utöver omställningspensionen förväntas ha egna förvärvsinkomster eller därmed jämförbara ersättningar. Efterlevan- depensionen skall endast utgöra ett tillägg till den egna försörjningen under en övergångstid då behovet av ett särskilt ekonomisk skydd generellt sett kan antas finnas. Av denna anledning har den basnivå som avtrappas mot den inkomstgrundade pensionen satts lägre än vad som gäller för åldersgarantipensionen.
I andra stycket anges vad som skall gälla för en efterlevande som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension eller för vilken den inkomstgrundade omställningspensionen understiger 1,15 gånger prisbasbeloppet. I sådant fall kommer den totala omställningspensio— nen, bestående av inkomstgrundad pension och garantipension, att vara 1,50 gånger prisbasbeloppet, varvid garantipensionen utgör en utfyllnad till den inkomstgrundade omställningspensionen upp till denna nivå. Av bestämmelsen i 14 å följer att detta gäller enbart un- der förutsättning att den avlidne kunnat tillgodoräknas minst 40 år med försäkringstid för garantipension.
I paragrafens tredje stycke regleras vad som skall gälla om den efterlevande har rätt till en inkomstgrundad omställningspension som överstiger 1,15 gånger prisbasbeloppet. Basnivån om 1,50 gånger prisbasbeloppet skall då, utöver den minskning som gjorts enligt första stycket upp till 1,15 gånger prisbasbeloppet, minskas med 30 % av den inkomstgrundade omställningspension som överstiger 1,15 prisbasbelopp. Detta kan också uttryckas som att garantipensionen beräknas utifrån 0,35 gånger prisbasbeloppet och minskas med 30 % av den inkomstgrundade omställningspension som överstiger 1,15 gånger basbeloppet.
Det är, som även påpekats i kommentaren till 11 å, den faktiska inkomstgrundade omställningspensionen som skall läggas till grund för beräkningen av garantipension. Det förhållandet att den avlidne underlåtit helt eller delvis att betala avgifter till ålderspensioneringen och till följd därav tillgodoräknats lägre pensionsrätt för vissa år sak- nar alltså, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande regler om beräkning av pensionstillskott till folkpension i form av efterlevande- pension, betydelse vid beräkningen av garantipensionen.
135
Av bestämmelserna i 1 kap. 6 och 7 åå följer att rätten till garantipen— sion är beroende av den avlidnes försäkringstid och att en försäk- ringstid om minst tre år måste kunna tillgodoräknas den avlidne för att rätt till garantipension skall föreligga. Vidare krävs för att garanti—
pension faktiskt skall betalas ut att den efterlevande är bosatt i Sveri- ge. Vid beräkningen av garantipension beaktas såväl försäkringstid fram till dödsfallet som framtida försäkringstid (jfr 8 och 9 åå). För att den efterlevande skall vara berättigad till garantipension beräknad på det sätt som anges i 10 å respektive 12 å, dvs. ha rätt till oavkortad garantipension, krävs att antalet är med försäkringstid som enligt bestämmelserna i denna lag kan tillgodoräknas den avlidne uppgår till minst 40. I annat fall görs först en avkortning av basnivåema enligt 10å respektive 12å till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år som tillgodoräknats den avlidne och talet 40. Ni- våerna 1,15 gånger prisbasbeloppet och 0,35 gånger prisbasbeloppet inom den förlängda omställningspensionen avkortas på motsvarande sätt. Därefter sker en reducering med hänsyn till storleken på den inkomstgrundade omställningspensionen. Om den avlidne kan tillgo- doräknas t.ex. 20 år med försäkringstid för garantipension innebär alltså detta att garantipension till inledande omställningspension be- räknas genom att basnivån avkortas till 20/40 av 2,0 gånger prisbas- beloppet. Den sålunda reducerade basnivån avtrappas därefter mot 100 % av den inkomstgrundade omställningspensionen. För beräk- ningen av garantipension till förlängd omställningspension innebär samma beräkningssätt att basnivån reduceras till 20/40 av 1,5 gånger prisbasbeloppet. Denna reducerade basnivå avtrappas sedan mot 100 % av den inkomstgrundade pensionen upp till ett belopp om 20/40 av 1,15 gånger prisbasbeloppet. Inkomstdelar över denna nivå avtrappar basnivån med 30 %, dvs. garantipensionen motsvarar mel- lanskillnaden mellan 20/40 av 0,35 prisbasbelopp och 30 % av den inkomstgrundade omställningspensionen som överstiger 20/40 av 1,15 gånger prisbasbeloppet. Genom detta beräkningssätt kommer den inkomstgrundade omställningspensionen att trappa av garantipen- sionen på en lägre nivå än om i stället först reducering hade skett av oavkortad garantipension och därefter avkortning hade skett med hänsyn till försäkringstiden.
Den i paragrafen upptagna beräkningsmetoden överensstämmer med den som gäller för beräkning av garantipension inom ålderspen- sioneringen. Metoden innebär att det i stort sett kommer att finnas en korrespondens mellan de år som ligger till grund för beräkning av inkomstgrundad omställningspension och de år som tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension. En beräkningsmetod som in- nebär att avtrappningen av garantipensionen på grund av den in- komstgrundade omställningspensionen sker före avkortningen i för- hållande till antal 40-delar skulle i praktiken leda till att endast en motsvarande andel av den inkomstgrundade ålderspensionen avtrap- pade garantipensionen.
Såsom framhållits i kommentaren till motsvarande bestämmelse inom ålderspensioneringen (prop. 1997/98:152 s. 154 f) kommer den
här angivna avkortningsmetoden inte att kunna tillämpas fullt ut inom EU/EES. Reglerna i artikel 46.2 i förordningen (EEG) nr 1408/71 om s.k. prorataberäkning innebär att det, vid fastställande av vilken ga- rantipension som skall utges, först skall beräknas vilken garantipen- sion som skulle ha utgetts om den pensionsberättigades samtliga för— säkringstider inom EU/EES hade fullgjorts i Sverige. I de fall den avlidne kan tillgodoräknas en försäkringstid om 40 år inom EU/EES innebär detta att basnivån inte avkortas. Garantipensionen beräknas då enligt reglerna 10 å respektive 12 å, varvid med inkomstgrundad omställningspension jämställs utländsk pension (se 7 å). För den som inte kan tillgodoräknas en försäkringstid om 40 år inom EU/EES kommer beräkningen att ge en något lägre garantipension eftersom basnivån i en sådan situation kan avkortas till motsvarande andel som det totala antalet års försäkringstid utgör av 40. Efter denna beräkning av det s.k. teoretiska beloppet skall en proportionering ske på så sätt att garantipension skall utges med den andel av det erhållna beloppet som motsvarar förhållandet mellan den i Sverige tillgodoräknade försäkringstiden och all inom EU/EES tillgodoräknad försäkringstid.
145
Denna bestämmelse har sin motsvarighet i nuvarande 10 kap. 4å första stycket AFL som avser folkpension i form av omställningspen- sion. Bestämmelsen tillämpas emellertid enligt 14 kap. 4å andra stycket AFL även beträffande tilläggspension i form av omställ— ningspension. Den nya regeln tar sikte på inledande omställningspen- sion enligt 1 och 2 åå. Sådan pension utges, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande regler, oberoende av att den efterlevande ingår nytt äktenskap under ettårstiden. I undantagsfall skulle således den efterlevande, om den nye maken (eller därmed likställd) skulle avlida under ettårstiden, kunna för samma tid bli berättigad till omställ— ningspension också efter denne och således till två pensioner samti- digt. I den situationen skall endast en av pensionerna utges. Vid be- dömningen av vilken av två eller flera omställningspensioner som skall utges görs enligt nuvarande regler en jämförelse mellan folkpen- sionsförmånema å ena sidan och tilläggspensionsförmånema å andra sidan. Vårt förslag innebär att en jämförelse görs mellan omställ— ningspensionema sedan hänsyn tagits även till den garantipension som den efterlevande kan vara berättigad till. Det största av dessa pensionsbelopp utges eller, om de är lika stora, pensionen efter den sist avlidne. Lösningen motsvarar den som vi föreslagit när det gäller beräkning av efterlevandepension till en kvinna som är född år 1945 eller senare och som uppfyller förutsättningama för rätt till både om— ställningspension (särskild efterlevandepension) och änkepension. Änkepension utges i sådant fall endas i den mån det totala änkepen—
sionsbeloppet, dvs. tilläggspension och garantipension, överstiger den totala omställningspensionen (jfr 1 kap. 5 å tredje stycket).
4 kap. Särskild efterlevandepension
Inkomstgrundad särskild efterlevandepension 1 5
Denna paragraf och de närmast följande behandlar villkoren för rätt till särskild efterlevandepension. Bestämmelserna i denna paragraf har sin motsvarighet i 8 kap. 6 å och 14 kap. 5 å AFL. För att bli be— rättigad till särskild efterlevandepension måste den efterlevande - enligt bestämmelserna i första stycket - uppfylla de i 3 kap. 1 å angiv- na förutsättningama för rätt till inledande omställningspension. En ytterligare förutsättning enligt denna paragraf är att den efterlevande har fyllt 55 år senast vid tidpunkten för dödsfallet för att över huvud taget komma i fråga för denna pensionsförmån. Denna nedre ålders- gräns, som grundas på förslag i avsnitt 10.4.5, innebär således att någon särskild efterlevandepension inte skall utges till en person som vid tidpunkten för dödsfallet var under 55 år men som efter en tids uppbärande av omställningspension har fyllt 55 år.
Ytterligare en förutsättning för rätt till särskild efterlevandepension är att den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan makens död och att nedsättningen beror på arbetsmark- nadsmässiga skäl, nedsatt hälsa, eller annan därmed jämförlig om- ständighet som kan antas vara inte endast kortvarig. Har den efterle- vandes förvärvssvårigheter annan grund än de ovan angivna förelig- ger inte rätt till särskild efterlevandepension. Vidare skall nedsätt- ningen av förvärvsmöjligheten ha förelegat redan vid tidpunkten för dödsfallet. I annat fall skall särskild efterlevandepension inte beviljas, även om möjligheterna till försörjning sedermera satts ned med minst hälften. I sådant fall får den efterlevande, på samma sätt som andra som blir arbetslösa, förlita sig på samhällets övriga former av stöd som tar sikte på sådana kategorier. Inte heller kan särskild efterlevan- depension beviljas den vars förvärvsmöjligheter visserligen var ned- satta med minst hälften vid tidpunkten för dödsfallet men som under omställningsperioden lyckats få ett arbete av stadigvarande karaktär även om den efterlevande, då möjligheten att uppbära omställ— ningspension upphört, inte längre har kvar denna inkomstkälla.
Till skillnad från nuvarande bestämmelser skall, av skäl som när— mare redovisats i avsnitt 10.4.7, särskild efterlevandepension kunna utbetalas endast som hel eller halv förmån. Någon mer fingradig skala har det inte ansetts motiverat att ha kvar. Av detta följer att den efter-
levandes möjligheter att bereda sig inkomster genom eget arbete måste vara nedsatt med minst hälften för att särskild efterlevandepen- sion över huvud taget skall kunna beviljas.
Av andra stycket framgår att rätten till särskild efterlevandepension inträder vid den tidpunkt då rätten till omställningspension upphör. Detta överensstämmer med nuvarande bestämmelser i denna del.
25
I denna paragraf, som i dag har sin motsvarighet i 8 kap. 7 å AFL, anges under vilka förutsättningar särskild efterlevandepension skall utges som hel eller halv pension. Till skillnad från nuvarande be- stämmelser skall, av skäl som närmare redovisats i avsnitt 10.4.7, särskild efterlevandepension inte längre kunna utges som en fjärdedel eller tre fjärdedelar av hel pension. Detta innebär således att en efter— levande som har helt nedsatt förmåga att bereda sig inkomster genom eget arbete erhåller hel särskild efterlevandepension. Är däremot den- na förmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, utges halv särskild efterlevandepension. Vid mindre nedsättning än med hälften skall någon särskild efterlevandepension inte kunna utges.
35
Denna paragraf överensstämmer med nuvarande bestämmelse i 8 kap. 8å AFL och reglerar närmare grunderna för den bedömning som skall föregå ett beslut om och i så fall i vilken omfattning som sär— skild efterlevandepension skall beviljas. Som angavs i samband med införandet av denna bestämmelse skall i varje enskilt fall en samman— vägning av föreliggande arbetshinder som är av arbetsmarknadsmäs- sig art och sådana som betingas av hälsoskäl eller annan därmed jäm- förlig omständighet göras. Här måste göras en helhetsbedömning av den efterlevandes anknytning till arbetslivet och av hans eller hennes möjligheter att få och ta ett förvärvsarbete, direkt eller efter någon form av utbildning. Bedömningen måste i varje enskilt fall ta sikte på förhållandena i just det fallet. För närmare redovisning av grunderna för bedömningen enligt förevarande paragraf hänvisas till SOU 1987:55 och prop. l987/88zl71).
45
Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer med nuvarande bestämmelser i 16 kap. 3 å första stycket AFL. Syftet med paragrafen är att försäkringskassan i första hand skall tillse att åtgärder av såväl medicinsk som arbetsmarknadspolitisk art vidtas för att förbättra den efterlevandes förvärvsmöjligheter innan definitivt beslut meddelas om
4 kap. Särskild efterlevandepension
rätt till särskild efterlevandepension. För en närmare redovisning av grunderna bakom denna bestämmelse hänvisas till SOU 1987:55 och prop. l987/88zl71.
55
Paragrafens första stycke, som överensstämmer med 16 kap. 3 å andra stycket AFL, innebär att det i vissa fall kan uppställas villkor om re- habilitering eller annan utbildning för att rätt till särskild efterlevan— depension skall föreligga för den efterlevande. För en närmare redo- visning av grunderna bakom denna bestämmelse hänvisas till SOU 1987:55 och prop. 1987/88:171.
Andra stycket, som överensstämmer med 16 kap. 2 å första stycket AFL, innehåller en bestämmelse som gör det möjligt att som villkor för rätt till särskild efterlevandepension föreskriva att den efterlevan— de genomgår undersökning av viss läkare e.d. Bestämmelsen får be— tydelse endast då nedsättningen av den efterlevandes försörjnings- möjligheter till i vart fall någon del har sin grund i medicinska fakto- rer.
65
Paragrafen överensstämmer med bestämmelsen i 8 kap. 9å AFL. I paragrafens första stycke regleras vissa fall av samordning mellan särskild efterlevandepension och annan förmån, nämligen sjukpen— ning eller egenlivränta enligt LAF eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Innebörden av denna bestämmelse är att en efterlevande inte skall kunna ges dubbel kompensation ge- nom att det för samma nedsättning av förvärvsmöjlighetema utges mer än en förmån. För en närmare redovisning av syftena bakom den- na bestämmelse hänvisas till SOU 1987:55 och prop. 1987/88:171. Ytterligare samordningsbestämmelser finns intagnai 13 å.
Av andra stycket framgår att särskild efterlevandepension inte kan utges till efterlevande som antingen uppbär inkomstgrundad ålders- pension eller har rätt till omställningspension. Beträffande ålderspen- sion tar bestämmelsen i detta stycke sikte på sådan ålderspension som utges efter förtida uttag, eftersom särskild efterlevandepension, enligt grundförutsättningen i 3 kap. 1 å jämförd med 4 kap. 1 å, endast kan utges till efterlevande som inte uppnått 65 års ålder. Den avser enbart inkomstgrundad ålderspension, med hänsyn till att garantipension till ålderspension inte kan utbetalas före det att den pensionsberättigade fyllt 65 år. Är den efterlevande berättigad till omställningspension kan särskild efterlevandepension utges först när rätten till omställ- ningspension upphör, dvs. efter det att den efterlevande uppburit inle-
dande omställningspension i ett år eller, om den efterlevande uppbär förlängd omställningspension, när rätten till sådan pension upphört. Detta framgår även av 1 å andra stycket. Rätten till särskild efterle- vandepension kan dessutom inträda tidigare om t.ex. sammanboendet med barn under 8 (18) år av någon anledning upphör i förtid och den förlängda omställningspensionen därför dras in.
Enligt paragrafens tredje stycke skall särskild efterlevandepension även samordnas med förmåner som utges enligt utländsk lagstiftning. Samordning skall i dessa fall ske enbart med förmåner som faktisk utges, vilket får till följd att en efterlevande kan avstå från att begära en låg utländsk förmån som han eller hon är berättigad till och i stället erhålla svensk särskild efterlevandepension (se även prop. 1992/93z7)
75
Denna paragraf har i dag sin motsvarighet i 8 kap. 9 å tredje stycket jämförd med 8 kap. 5 å andra stycket AFL. Innebörden av bestäm— melsen är att rätten till särskild efterlevandepension upphör om den efterlevande ingår nytt äktenskap eller inleder ett samboförhållande som ur socialförsäkringsmässig synvinkel är att likställa med äkten- skap. Har pensionen en gång upphört att utbetalas till följd härav, kan den inte senare återupplivas om det nya äktenskapet eller sammanbo- endet skulle upplösas efter en tid.
8å
Denna paragraf överensstämmer med den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 10å AFL. Bedömningen av om beslut angående särskild ef— terlevandepension skall meddelas för viss tid eller tills vidare skall göras utifrån den efterlevandes förhållanden i det enskilda fallet. Som framhållits i författningskommentaren vid tillkomsten av denna be— stämmelse (SOU 1987:55 och prop 1987/87:171) krävs att den efter— levande har en stabil ställning på arbetsmarknaden för att han eller hon skall undantas från rätten till pension. Har den efterlevande en tillfällig anställning vid just den tidpunkt då prövningen görs, skall detta alltså inte utgöra grund för att vägra den efterlevande pension. I sådant fall skall pension kunna beviljas för viss tid men innehållas under den tid och till den del som försörjningen tillgodoses genom förvärvsarbete. Om den efterlevande står utan arbete eller har arbete enbart i begränsad omfattning, skall försäkringskassan enligt 4 å vidta åtgärder för att förbättra den efterlevandes förvärvsmöjligheter. Be- gränsning av särskild efterlevandepension till viss tid bör även ske i de fall pensionen knyts till viss sådan åtgärd som beräknas pågå under en begränsad tidsperiod. Denna tidsperiod får inte överstiga tre år. Vid periodens utgång får i förekommande fall en omprövning av be—
hovet av särskild efterlevandepension göras. Denna omprövning får emellertid inte leda till höjning av pensionen.
95
I paragrafen, som har sin motsvarighet i 16 kap. 7 a å AFL, ges före- skrifter om indragning och nedsättning av särskild efterlevandepen— sion. En omprövning av pensionen skall göras bl.a. då det kommit till försäkringskassans kännedom att den efterlevandes försörjningsmöj- ligheter har förbättrats väsentligt. I sådant fall skall enligt förevarande paragrafs andra stycke försäkringskassan kunna dra in eller minska den särskilda efterlevandepensionen för viss tid om det kan antas att förbättringen kommer att bestå avsevärd tid. Pensionen får helt eller delvis hållas inne om det redan vid prövningen av en ansökan om särskild efterlevandepension finns anledning att anta att den efterle- vandes försörjningsmöjligheter väsentligt förbättrats. Ett sådant för- ordnande får dock avse en tid av högst ett år. För en närmare redogö- relse av grunderna bakom denna paragraf hänvisas till SOU 1987:55 och prop. 1987/88:171.
10å
Paragrafen reglerar beräkningen av inkomstgrundad särskild efterle- vandepension och överensstämmer med motsvarande beräkning av inkomstgrundad omställningspension enligt 3 kap. 5 å. Som angetts i våra allmänna överväganden samt i avsnitt 10.4 finns det fördelar med att beräkna efterlevandepensioner som avlöser varandra på sam- ma underlag och med samma kompensationsgrader. För en närmare redovisning av innehållet i förevarande paragraf hänvisas till författ- ningskommentaren till 3 kap. 5 å.
Inkomstgrundad efterlevandepension bl.a. i form av särskild efter— levandepension skall följsamhetsindexeras (se avsnitt 8.5.2). Detta framgår av 1 kap. 10 å. Följsamhetsindexeringen skall, på samma sätt som gäller inom ålderspensioneringen, göras fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Garantipension till särskild efterlevandepension
IIå
Bestämmelsen anger att en efterlevande i vissa fall kan ha rätt till garantipension till särskild efterlevandepension. En grundläggande förutsättning härför är att villkoren för rätt till inkomstgrundad sär- skild efterlevandepension är uppfyllda, även om det inte krävs att någon sådan pension faktiskt kan utbetalas.
Garantipensionen till särskild efterlevandepension är beroende av den avlidnes försäkringstid. En förutsättning för rätt till sådan garan— tipension är, i likhet med vad som i dag gäller för rätt till folkpension, att försäkringstid kan tillgodoräknas den avlidne för minst tre år. Detta framgår av hänvisningen till 1 kap. 6 å. Garantipension till sär- skild efterlevandepension kan betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige. I vissa situationer kan det, liksom enligt nuvarande bestäm— melser, finnas skäl att meddela dispens från kravet på bosättning här i landet. Detta framgår av hänvisningen till 1 kap. 7 å. För en närmare redogörelse för bestämmelserna i 1 kap. 6 och 7 åå hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser.
125
I paragrafen lämnas en hänvisning till de bestämmelser som gäller för garantipension till omställningspension. Garantipension till särskild efterlevandepension skall enligt våra förslag beräknas på motsvarande sätt som föreslås gälla för garantipensionen till den förlängda om- ställningspensionen. Den skall dessutom till sin storlek vara avhängig av den avlidnes tillgodoräknade försäkringstid enligt 3 kap. 8 och 9 åå. Liksom beträffande garantipension till omställningspension skall rätt till garantipension till särskild efterlevandepension föreligga endast om det för den avlidne tillgodoräknats en försäkringstid om minst tre år. För en närmare redogörelse för innebörden av bestäm- melserna hänvisas till kommentarerna till 3 kap. 7—9 och 11—13 åå.
Har en efterlevande inledningsvis uppburit garantipension till inle— dande omställningspension skall denne efter sex månader från tid- punkten för dödsfallet kunna fortsätta att uppbära garantipension di- rekt efter sexmånadersperiodens upphörande, om förutsättningar för rätt till särskild efterlevandepension då är för handen. Garantipensio- nen skall därvid beräknas på motsvarande sätt som garantipensionen till förlängd omställningspension. Den efterlevande skall således inte under de resterande sex månaderna med inledande omställningspen- sion erhålla endast inkomstrelaterad sådan pension för att först när hela den inledande omställningsperioden gått till ända åter bli berätti— gad till garantipension. Detta framgår av 3 kap. 11 å.
Beträffande vad som närmare skall gälla angående beräkningen av garantipension till särskild efterlevandepension m.m. hänvisas till kommentarerna till 3 kap. 12 och 13 åå.
SOU 1998:120 F örfattningskommentarer 629 Minskning av särskild efterlevandepension
13å
I paragrafen, som i dag har sin motsvarighet i 8 kap. 12 å och 14 kap. 7 å AFL, ges ytterligare bestämmelser om samordningen med andra förmåner som kan komma en efterlevande med särskild efterlevande— pension till del. Regler om sådan samordning finns dessutom i 6å (samt i 3 kap. 3 och 7 åå AFL). Den i förevarande paragraf föreskriv— na samordningen innebär att särskild efterlevandepension utbetalas endast i den mån den överstiger en i paragrafen uppräknad annan förmån. Avräkningen skall dock ske endast i den mån den andra för- månen tar sikte på samma nedsättning av förvärvsförmågan som den särskilda efterlevandepensionen. Syftet med regeln är att understryka den särskilda efterlevandepensionens roll av att vara subsidiär i för- hållande till andra försörjningsmöjligheter. För en närmare redovis- ning av grunderna bakom bestämmelsen hänvisas till SOU 1987:55 och prop. 1987/88zl7l.
Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser skall, av skäl som närmare redovisats i avsnitt 10.4.9, hela den sociala förmån som den efterlevande uppbär avseende samma tid och samma nedsättning av förvärvsmöjligheten som den särskilda efterlevande- pension reducera pensionen och detta oavsett om den avlidne endast haft ett fåtal år med pensionsgrundande inkomster eller tillgodoräk- nad försäkringstid för garantipension vilka legat till grund för beräk— ningen av den särskilda efterlevandepensionens storlek. Någon kvot- delsberäkning skall således inte ske av den sociala förmånen med hänsyn till bristande antal år med tillgodoräknad försäkringstid eller ett fåtal år med pensionsgrundande inkomster. Detsamma skall gälla beträffande utländska sociala förmåner av motsvarande slag. Som vi framhållit i avsnitt 10.4.9 kan detta komma att medföra vissa interna- tionella komplikationer och frågan bör därför bli föremål för ytterli- gare överväganden i annat sammanhang.
14å
Garantipension till särskild efterlevandepension, till skillnad från folkpension i form av efterlevandepension, utgör en utfyllnadspension och inte någon baspension. Av bl.a. denna anledning skall garantipen— sionen till särskild efterlevandepension i första hand reduceras vid tillämpning av 13 å. Först när hela garantipensionen blivit bortreduce— rad skall minskning göras av den inkomstrelaterade särskilda efterle- vandepensionen. För en närmare redovisning av syftena med vårt förslag hänvisas till avsnitt 10.4.9.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevan- depension
If
I paragrafen ges en beskrivning av kapitlets innehåll. Sålunda framgår att kapitlet avser beräkning av inkomstgrundad barnpension, inkomst- grundad omställningspension och inkomstgrundad särskild efterle- vandepension. Som samlingsbegrepp för dessa förmånsformer har vi valt inkomstgrundad efterlevandepension. Beräkning av änkepension som nybeviljas efter ikraftträdandet av våra förslag regleras i 6 kap. När det gäller beräkning av änkepension till änkor som redan före ikraftträdandet beviljats sådan pension ges särskilda bestämmelser i övergångsbestämmelsema till denna lag. Detsamma gäller beträffande efterlevande som vid denna tidpunkt uppbär barnpension, omställ- ningspension eller särskild efterlevandepension som beviljats och beräknats enligt hittillsvarande regler.
2?
Inkomstgrundad efterlevandepension skall beräknas på grundval av den avlidnes intjänade pensionsrätt i det reformerade ålderspensions- systemet. Reglerna i detta system kommer emellertid att tillämpas fullt ut enbart för personer som är födda år 1953 eller senare, den ”yngre” generationen. Personer som är födda år 1937 eller tidigare, den ”äldre” generationen, skall alltjämt få sin ålderspension beräknad i princip helt enligt nuvarande regler. Personer som är födda under något av åren 1938-1953, den s.k. mellangenerationen, skall däremot få sin ålderspension beräknad till viss del enligt det nuvarande syste— met och till viss del enligt det reformerade systemets regler.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevan- depension
I första stycket anges att inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är födda år 1938 eller senare beräknas på grundval av de bestämmelser som finns i 3-11 åå. Gemensamt för personer i dessa åldersgrupper är att de till någon del kommer att få pensionsrätt till- godoräknad i det reformerade ålderspensionssystemet. Utgångspunk- ten vid utformningen av bestämmelserna i 3—11 åå har i första hand varit att den avlidne har tillgodoräknats pensionsrätt helt enligt det reformerade systemets regler. Bestämmelserna skall emellertid, till— sammans med bestämmelserna i 12-13 åå, tillämpas även då den av— lidne endast till en del har tillgodoräknats pensionsrätt i det reforme— rade systemet.
Inkomstgrundad efterlevandepension kommer emellertid även efter ikraftträdandet av våra förslag att kunna beviljas efter personer som har tillhört den ”äldre” generationen i ålderspensionshänseende. Vår utgångspunkt har varit att underlaget för beräkning av inkomstgrun—
dad efterlevandepension så långt möjligt skall vara detsamma oavsett vilken ålderspensionsgeneration som den avlidne tillhörde. Med hän— syn till de grundläggande skillnader som råder mellan det nuvarande ATP- och folkpensionssystemet å ena sidan och det livsinkomstbase- rade reformerade ålderspensionssystemet å andra sidan finns särskilda regler för hur underlaget skall beräknas efter personer som är födda år 1937 eller tidigare. Dessa bestämmelser upptas i 14-16 åå.
Beräkning av efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som ärföd- da år 1938 eller senare
3.5
I paragrafen ges en övergripande beskrivning av hur underlaget för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är födda år 1938 eller senare är konstruerat. Inkomstgrundad efterle- vandepension beräknas i första hand på grundval av den avlidnes fak- tiska pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet. Närmare bestämmelser om hur denna skall beräknas lämnas i 4-5 åå. Om det enbart vore denna faktiska pensionsbehållning som skulle kunna läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension skulle efterlevandepensionen efter personer som dör i unga år kunna blir mycket låg. Efterlevandepensionen storlek skulle i sådant fall inte avspegla den livsinkomst som den avlidne skulle ha haft om dödsfal- let inte hade inträffat. Mot denna bakgrund skall under vissa förut- sättningar även ett belopp som motsvarar summan av de pensionsrät- ter som den avlidne skulle kunna ha tillgodoräknats från tidpunkten för dödsfallet fram till en tänkt ålderspensionering vid ingången av 65—årsåret läggas till grund för beräkningen. Denna del av efterlevan- depensionsunderlaget har benämnts antagen pensionsbehållning. De närmare förutsättningama för beräkning av antagen pensionsbehåll- ning anges i 6-8 åå.
439
Paragrafen anger hur den avlidnes faktiska pensionsbehållning som enligt 3 å skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepensions- underlaget skall beräknas. Den faktiska pensionsbehållningen skall utgöras av summan av de årliga pensionsrätter för inkomstpension som har beräknats enligt 4 kap. 2-4 åå lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension och som har tillgodoräknats den avlidne t.o.m. den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade. Vid summe- ringen av de årliga pensionsrättema skall dessa beaktas sedan omräk- ning gjorts enligt 5 kap. 4, 6, 7 och 9 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen innebär att de årliga omräkningar av
pensionsrätten som i det reformerade ålderspensionssystemet sker med hänsyn till arvsvinsttilldelning, förändringar i inkomstindex samt med hänsyn till förvaltningskostnader skall beaktas även vid faststäl- landet av efterlevandepensionsunderlaget.
Beräkning av pensionsrätt för inkomstpension sker enligt bestäm- melserna i 4 kap. 2-6 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension. I 4 kap. 2 å den lagen anges att pensionsrätten beräknas på den försäkra— des pensionsunderlag, dvs. pensionsgrundande inkomster och pen— sionsgrundande belopp. I 4 kap. 3 å anges hur stor del av pensionsun— derlaget som tillgodoräknas som pensionsrätt för inkomstpension respektive pensionsrätt för premiepension. De nu angivna bestämmel- serna för beräkning av pensionsrätt skall tillämpas även vid beräkning av den pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen av efterle— vandepension, dock att vid denna beräkning 18,5 % av pensionsun- derlaget alltid skall läggas till grund (se nedan). Vidare måste enligt vad som anges i 5 å det s.k. förvärvsvillkoret vara uppfyllt för att hän— syn skall tas till den del av pensionsbehållningen som härrör från pen— sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och pensionsgrundande belopp för föräldrar med små barn (se kommentaren till 5 å).
14 kap. 4 å lagen om inkomstgrundad ålderspension föreskrivs hur pensionsrätt för inkomster från annat förvärvsarbete skall tillgodoräk— nas då den försäkrade inte har erlagt ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift. Pensionsrätt skall då tillgodoräknas med en andel som motsvarar den andel av ålderspensionsavgift och allmän pensionsav— gift som anses betald enligt skattebetalningslagen (1997z483). Bak— grunden till denna regel har vi redovisat i avsnitt 8.4. I samma avsnitt har vi behandlat frågan hur obetalda ålderspensionsavgifter skall på- verka beräkningen av efterlevandepension. Bestämmelsen i 4 kap. 4 å lagen om inkomstgrundad ålderspension innebär, om inte särskida regler införs, att den pensionsbehållning som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepensionen kommer att vara reducerad med hänsyn till obetalda avgifter. Av våra överväganden framgår att vi ur ett rent principiellt perspektiv ifrågasatt lämpligheten att låta storleken på efterlevandepensionen påverkas av att ålderspensionsav— gift inte har betalats. Vi har emellertid bl.a. med hänsyn till att vi ac— cepterat att efterlevandepensionen kommer att påverkas av tillägg för arvsvinster och avdrag för förvaltningskostnader i ålderspensionssys— temet ansett att det bör kunna godtas att även i nu diskuterat avseende lägga den faktiska pensionsbehållningen till grund för beräkningen. Det förtjänas vidare att påpekas att den skillnad som ligger i att den pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepen- sion har reducerats på grund av obetalda ålderspensionsavgifter och inte på grund av obetalda efterlevandepensionsavgifter är enbart teo— retisk. Med hänsyn till den likafördelningsmetod som tillämpas i skattebetalningslagen (se härom avsnitt 8.4) anses efterlevandepen—
sionsavgiften betald till lika stor del som ålderspensionsavgiften. Ge- nom hänvisningen till 4 kap. 4 å lagen om inkomstgrundad ålderspen- sion kommer således den pensionsbehållning som skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget att vara reducerad med hänsyn till att den avlidne underlåtit att betala ålders- pensionsavgift och allmän pensionsavgift.
Regeln i 4 kap. 5 å lagen om inkomstgrundad ålderspension avser beräkningen av premiepension vilket, enligt vad som kommer att framgå av det följande, inte är relevant för beräkningen av efterlevan- depension. Inte heller är den minskning av pensionsrätten för in- komstpension som enligt 4 kap. 6 å lagen om inkomstgrundad ålders- pension skall göras vid beräkning av ålderspension för personer som är födda åren 1938-1953 relevant för beräkningen av efterlevandepen- sion efter avlidna som är födda under samma tid. Skälet härtill kom- mer att utvecklas i det följande.
Summan av de årliga pensionsrättema för inkomstpension i ålders- pensionssystemet räknas varje år om med hänsyn till ett antal olika faktorer. En sådan faktor är fördelningen av s.k. arvsvinster, dvs. av— lidnas pensionsbehållningar. Arvsvinstema tillfaller övriga personer i försäkringskollektivet, dvs. personer som har tillgodoräknats pen- sionsrätt för inkomstpension, och skall fördelas proportionellt i för- hållande till vars och ens pensionsbehållning. Detta innebär alltså att den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension inte enbart kommer att bestå av pensionsrätt som han eller hon själv tjänat in utan till viss del även av pensionsrätt som tillgodoräknats på grundval av arvsvinster från andra i försäkringskollektivet. Det är således den avlidnes pensionsbehållning efter omräkning med hänsyn till arv- svinster som skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepen- sionsunderlaget. Detta framgår genom hänvisningen till 5 kap. 4å lagen om inkomstgrundad ålderspension. När det gäller beräkningen av antagandeinkomst finns emellertid en bestämmelse i 8 å som inne- bära att beräkningen av sådan inkomst skall göras utan att hänsyn tas till den årliga omräkningen på grund av arvsvinster.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsbehållning— en för den som tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension räknas om även med hänsyn till förändringar i inkomstindex. Bestämmelser om sådan omräkning ges i 5 kap. 6å lagen om inkomstgrundad ål- derspension. Den omräkning som faktiskt har skett av pensionsbehåll- ningen skall beaktas även när det gäller beräkningen av efterlevande— pension.
Pensionsrätten för inkomstpension minskas årligen med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. Avdraget görs genom att pensionsbehållningen, sedan denna räknats om med hänsyn till arvsvinster och inkomstindex, mul- tipliceras med en förvaltningskostnadsfaktor. Detta kommer alltså att
innebära att pensionsbehållningen minskar något, vilket också kom- mer att påverka den framtida inkomstpensionen. Bestämmelserna i denna paragraf innebär, genom hänvisningen till 5 kap. 7 å lagen om inkomstgrundad ålderspension, att det är pensionsbehållningen efter denna omräkning som skall ligga till grund för beräkning av efterle- vandepensionsunderlaget. Detta gäller dock enbart till den del beräk— ningen grundar sig på den avlidnes faktiska pensionsbehållning. Be- räkningen av antagandeinkomst och härpå beräknad antagen pen— sionsbehållning skall, på samma sätt som skall gälla beträffande arvs— vinsttilldelningen, göras på grundval av den avlidnes årliga pensions— rätt utan hänsyn till minskningen på grund av förvaltningskostnader.
Den pensionsbehållning som beräknats sedan omräkningar gjorts enligt bestämmelserna i 5 kap. 4, 6 och 7 åå lagen om inkomstgrun— dad omställningspension skall avrundas till närmaste lägre hela kron— tal. Detta framgår genom hänvisningen till 5 kap. 9å lagen om in- komstgrundad ålderspension.
I paragrafen anges att det är pensionsrätt som tillgodoräknas den avlidne t.o.m. den 31 december året före det år då dödsfallet inträffa— de som skall läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbe— hållning. Det är alltså pensionsrätt på grundval av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som tjänats in t.o.m. det år som föregår dödsfallsåret som skall läggas till grund för beräkningen. Pensionsrätten för året före dödsfallet kommer emellertid i de flesta fall inte att vara fastställd då efterlevandepensionen skall beräknas. Detta beror på att pensionsgrundande inkomst fastställs först i sam- band med taxeringen året efter inkomståret och pensionsgrundande belopp och pensionsrätt fastställs i sin tur först ytterligare någon tid senare. Denna eftersläpning är emellertid, enligt vad vi utvecklat i avsnitt 13.3, en oundviklig följd av att pensionsrätt inom det reforme- rade ålderspensionssystemet läggs till grund för beräkningen av ef- terlevandepension. Som vi har redovisat i nämnda avsnitt föreligger motsvarande problem även med nuvarande regler och vi har inte an- sett att det kommer att innebära några stora administrativa problem. Beräkningen av den faktiska pensionsbehållningen bör i första hand göras med hänsyn till de uppgifter om den avlidnes pensionsbehåll- ning som finns tillgängliga vid beräkningstillfället. Beräkningen får senare justeras när den slutliga pensionsbehållningen t.o.m. dödsfall- såret är fastställd. Detta kan i sin tur komma att leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
I detta sammanhang bör även påpekas att det vid beräkningen av den faktiska pensionsbehållningen är endast pensionsrätt som den avlidne tjänat t.o.m. det år han eller hon fyllde 64 år som skall beaktas vid beräkningen. Detta framgår av 9 å. Våra överväganden i denna del har redovisats i avsnitt 8.5.3.
När det gäller beräkning av efterlevandepensionsunderlag för per- soner som vid dödsfallet har börjat uppbära ålderspension i form av inkomstpension kommer det inte att finnas någon registrerad pen- sionsbehållning eftersom denna har räknats om till en årlig inkomst— pension. I sådana fall skall den faktiska pensionsbehållningen åter- skapas enligt sarnrna teknik som gäller för återkallelse av ålderspen— sion. Härvid skall emellertid pensionsbehållningen beräknas såsom den hade sett ut om något uttag av ålderspension inte hade gjorts. Det förhållandet att pensionsbehållningen egentligen har minskat genom uttaget av ålderspension skall, enligt vad som föreskrivs i 9 och 10 åå, inte påverka storleken på efterlevandepensionen.
Den inkomstgrundade ålderspensionen enligt lagen om inkomst— grundad ålderspension består dels av reformerad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension, dels av tilläggspension. Perso- ner som är födda år 1953 eller senare (som tillhör den ”yngre” gene- rationen i ålderspensionshänseende) tillgodoräknas emellertid pen- sionsrätt helt enligt det reformerade systemets regler. De tillgodoräk- nas alltså inte någon tilläggspension. Detta innebär att 16 procenten- heter av den totala pensionsrätten om 18,5 % tillgodoräknas som in- komstpension. Resterande 2,5 procentenheter tillgodoräknas som premiepension. Premiepensionens storlek kan variera beroende på hur den har lyfts och om efterlevandeskydd har valts eller inte. Vi har, enligt vad vi närmare har utvecklat i avsnitt 8.4, ansett att de effekter som förvaltningen inom premiepensionssystemet inneburit eller den omständighet att den avlidne där tecknat eller inte tecknat ett efterle— vandeskydd inte bör påverka storleken på efterlevandepension inom den allmänna pensioneringen. Vi har emellertid samtidigt funnit att en efterlevandepension beräknad enbart på grundval av 16 % av pen- sionsunderlaget inte skulle ge ett tillräckligt högt efterlevandeskydd. Vid beräkning av efterlevandepensionsunderlaget skall därför de årli- ga pensionsrättema beräknas som om den avlidne tillgodoräknats all pensionsrätt, dvs. 18,5 % av pensionsunderlaget, som pensionsrätt för inkomstpension. Detta gäller vid beräkning av såväl faktisk som anta- gen pensionsbehållning (jfr 8 å första stycket). Att beräkningen skall ske på sådant sätt kommer enligt vår bedörrming inte att innebära nå- got adrninistrativt merarbete eftersom samma uppgifter skall ligga till grund för beräkningen av garantipension och således redan av denna anledning måste finnas tillgängliga.
Personer som är födda åren 1938-1953 kommer att få pension en- ligt det reformerade ålderspensionssystemet beräknad dels i form av tilläggspension, dels i form av inkomstpension och premiepension. Beräkningen av efterlevandepension på grund av dödsfall som inträf- far efter den 31 december 2000 skall emellertid göras som om pen- sionsrätt hade tillgodoräknats helt enligt det reformerade systemets regler. Detta innebär att det antal tjugondelar som har tillgodoräknats
i form av inkomstpension i det reformerade systemet (t.ex. 4/20 för personer födda år 1938) skall räknas upp till 20/20. Sett ur lagteknisk synvinkel innebär detta att det vid beräkningen bortses från den tju- gondelsberäkning som enligt reglerna i 4 kap. 6 å lagen om inkomst— grundad ålderspension skall göras för personer i dessa åldersgrupper. Detta framgår genom att någon hänvisning till denna bestämmelse inte har tagits in i paragrafen. Det framgår vidare uttryckligen av 12 å. Beräkningen skall vidare, på samma sätt som när det gäller avlidna som tillhör den ”yngre” generationen, göras som om all pensionsrätt, 18,5 % av pensionsunderlaget, hade tillgodoräknats som inkomstpen— sion.
559
Till grund för beräkningen av pensionsrätt i det reformerade ålders- pensionssystemet skall ligga inte bara pensionsgrundande inkomster utan även pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagan— deinkomst enligt ATP—systemet, för bamår och vid plikttjänstgöring. Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst innebär att en person som uppbär förtidspension (enligt hittillsvarande regler för ATP), som beräknas på grundval av både faktiska ATP— poäng för tid före förtidspensionsfallet och framtida antagna inkoms- ter, tillgodoräknas ålderspensionsrätt för de framtida inkomsterna genom att han eller hon tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp beräknat på dessa. Enligt vad vi har utvecklat i avsnitt 8.4 skall sådana pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats för tid före dödsfallet ligga till grund även för beräkning av efterlevandepension på samma sätt som gäller för pensionsgrundande inkomst. Som vi framhållit i avsnitt 8.4 gäller vad som nu sagts om beräkning av ål— derspensionsrätt för förtidspensionärer - och därmed också för beräk— ning av efterlevandepension - enbart förtidspension som är beräknad enligt nuvarande regler. Frågan hur efterlevandepension skall beräk— nas efter en person som kommer att uppbära förtidspension enligt reformerade regler får, enligt vad vi redovisat i nämnda avsnitt, be- handlas sedan de principer om ett reformerat förtidspensionssystem som antagits av riksdagen lett fram till ett detaljerat förslag om hur reglerna för förtidspension skall utformas.
Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandein— komst skall alltså ligga till grund för beräkning av efterlevandepen- sion i samma utsträckning som pensionsgrundande inkomster. Emel— lertid skall även pensionsgrundande belopp för bamår och plikttjänst- göring ingå i efterlevandepensionsunderlaget. I denna paragraf upp— ställs dock vissa begränsningar för att sådana belopp skall beaktas vid beräkningen. Förutsättningen är att den avlidne senast vid en viss tidpunkt hade uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret, dvs. har tillgodoräk-
nats pensionsgrundande inkomster som för ettvart av minst fem år har uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Enligt andra stycket i paragrafen skall med pen- sionsgrundande inkomst även jämställas pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst. När det gäller frågan om vid vilken tidpunkt som förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt, för att pensionsrätten på grund av de pensionsgrundande beloppen skall läg- gas till grund för beräkning av efterlevandepension, är utgångspunk— ten i första stycket att detta skall ha skett senast den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade. Om den avlidne under åren fram till denna tidpunkt har haft pensionsgrundande inkomster som under åtminstone fem år uppgått till minst två gånger inkomstbasbeloppet är alltså förvärvsvillkoret redan härigenom uppfyllt. På samma sätt som beskrivits i kommentaren till 4å kan det emellertid i många fall in- träffa att den pensionsgrundande inkomsten för året före dödsfallsåret inte är fastställd då beräkningen skall göras. Bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt får då i första hand göras på grundval av de uppgifter om pensionsgrundande inkomst som finns tillgängliga vid beräkningstidpunkten. Om det senare skulle visa sig att det sista årets pensionsgrundande inkomst får avgörande betydelse kan detta komma att leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
Det bör emellertid beaktas att den avlidne under vissa förutsätt- ningar skall tillgodoräknas pensionsrätt även för framtida antagen inkomst. Bestämmelser härom ges i 6 och 7 åå. Om medeltalet av den pensionsgrundande inkomsten för de år som ligger till grund för be— räkningen av antagandeinkomsten enligt 7 å uppgår till minst två gånger det för året före dödsfallet gällande inkomstbasbeloppet skall även sådana framtida år beaktas vid bedömningen av om förvärvsvill- koret i andra stycket är uppfyllt. Denna regel framgår av andra styck- ets sista mening. Om den avlidne då efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas inte har uppfyllt förvärvsvillkoret på grundval av de uppgifter om pensionsgrundande inkomster för åren före dödsfallsåret som då finns tillgängliga kan alltså även år då den avlidne skulle antas ha tjänat in pensionsgrundande inkomster beaktas. Detta sker om den avlidne har uppfyllt kvalifikationsvillkoret i 5 å och om medeltalet av de inkomster som enligt 6 å skall beaktas uppgår till minst två gånger det för dödsfallsåret gällande inkomstbasbeloppet.
Det bör understrykas att det vid denna prövning, av om för- värvsvillkoret är uppfyllt genom att även är med antagen pensionsbe- hållning medräknas, tas hänsyn endast till antagen inkomst beräknad på grundval av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer. Därmed beaktas inte, vilket är fallet vid den verkliga beräkningen av antagen pensionsbehållning enligt 7 å, pensionsrätt för plikttj änstgöring eller för föräldrar med små barn. Det är alltså, som framgår att paragrafen, medeltalet av den pensionsgrun-
dande inkomsten ensam eller tillsammans med pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer som måste uppgå till minst två inkomst- basbelopp för de tre år som tas i beaktande.
I 5 kap. 13 å andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension finns en bestämmelse som innebär att inkomstpension beräknad på pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn skall börja utges tidigast året efter fastställelseåret för pensions— grundande inkomst det sista av de fem åren som krävs för att för- värvsvillkoret skall vara uppfyllt. Vi föreslår inte någon motsvarande regel när det gäller beräkningen av efterlevandepension. Om den ef- terlevande genom antagandeinkomstberäkningen uppfyller för- värvsvillkoret skall efterlevandepension beräknad på grundval av pensionsrätt som härrör från de nu aktuella pensionsgrundande belop- pen utges från dödsfallet oavsett hur många år med antagen pensions- behållning som läggs till grund för uppfyllandet av förvärvsvillkoret.
6?
I paragrafen anges förutsättningama för att även en antagen pensions- behållning, utöver den faktiska pensionsbehållningen beräknad enligt 4 och 5 åå, skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepen- sion. Denna beräkning blir aktuell om dödsfallet inträffar före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år. För att antagen pensionsbehåll- ning skall beräknas krävs enligt första stycket att pensionsrätt för in— komstpension har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderår som närmast föregått det år då dödsfallet inträffade. Våra överväganden beträffande utformningen av detta villkor, det s.k. kva- lifikationsvillkoret, har vi utvecklat i avsnitt 8.2. Om villkoret är upp— fyllt skall en beräkning göras av vilken inkomst den avlidne kunde förväntats ha haft för tiden efter dödsfallet till en tänkt ålderspensio— nering vid ingången av 65-årsåret. På grundval av denna inkomst till- godoräknas pensionsrätt även för varje år efter dödsfallet fram till dess.
Det bör i detta sammanhang framhållas att det vid den tidpunkt då bedömningen skall göras av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt eller inte, kan inträffa att pensionsrätten för året närmast före döds- fallsåret ännu inte är fastställd. I sådant fall får beräkningen göras utifrån de uppgifter om fastställd pensionsrätt för de aktuella fem kalenderåren som finns tillgängliga vid beräkningstillfället. Om pen— sionsrätten för året före dödsfallet inte är fastställd och det skulle visa sig att frågan huruvida pensionsrätt har tillgodoräknats för detta år får avgörande betydelse för om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, får efterlevandepensionen inledningsvis beräknas med hänsyn enbart till den avlidnes faktiska pensionsbehållning. Om det sedan skulle visa
sig att pensionsrätt har fastställts för även detta sista år och att kvali- fikationsvillkoret således är uppfyllt, får en ny beräkning göras, var- vid även får beaktas reglerna om beräkning av antagen pensionsbe- hållning i 7 å. Detta kan i sin tur leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
Pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och pensionsgrundande belopp för föräldrar med små barn skall vid bedömningen enligt första stycket beaktas enbart under förutsättning att den avlidne uppfyllt förvärvsvillkoret (se här— om i kommentaren till 5 å). Detta framgår av andra stycket. För- värvsvillkoret skall vara uppfyllt senast den 31 december året före dödsfallsåret eller på grund av en beräkning enligt 5 å andra stycket. Det sistnämnda innebär att förvärvsvillkoret är uppfyllt om den avlid— ne vid en antagandeinkomstberäkning på grundval av enbart pen— sionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för förtids- pensionärer kan tillgodoräknas en antagandeinkomst som uppgår till minst två inkomstbasbelopp. I sådant fall får alltså även pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och pensionsgrundande belopp för föräldrar med små barn beaktas vid bedömningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt eller inte, lik- som då naturligtvis även vid beräkningen av den verkliga antagan- deinkomstens stolek enligt 7 å.
759
I paragrafen anges metoden för beräkning av s.k. antagandeinkomst. Denna innebär att det, på grundval av den avlidnes förvärvsmönster under vissa år före dödsfallet, görs ett antagande om vilken inkomst han eller hon skulle ha haft om dödsfallet inte hade inträffat och vil- ken pensionsrätt som därmed skulle ha tillgodoräknats honom eller henne. En förutsättning för att en beräkning enligt denna paragraf skall göras är att kvalifikationskravet i 6 å är uppfyllt. Det skall alltså ha fastställts pensionsrätt för den avlidne för minst tre av de fem ka— lenderåren närmast före det år då dödsfallet inträffade. Om så är fallet skall pensionsrätt tillgodoräknas den avlidne även för varje år fr.o.m. det år då dödsfallet inträffade t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år skall, enligt vad som föreskrivs i paragrafens andra mening, beräknas på grundval av ett genomsnitt av den avlidnes pensionsgrundande inkomster och pen- sionsgrundande belopp (pensionsunderlaget) ett visst antal år före dödsfallet. Denna tidsperiod sammanfaller med den tidsperiod som är avgörande för om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, dvs. de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade. Den framtida pensions- rätten beräknas på grundval av ett medeltal av pensionsunderlagen under dessa fem år, varvid bortses från de två år för vilka pensionsun-
derlaget var högst respektive lägst. Det är sålunda ett medeltal av de i inkomsthänseende tre mellersta av de aktuella fem åren som beaktas. Även i detta sammanhang måste beaktas att pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp vid dödsfallet inte alltid har fastställts för samtliga de fem kalenderår som är relevanta. På samma sätt som framhållits i kommentaren till 6 å bör emellertid vid beräk- ningen hänsyn tas endast till pensionsgrundande inkomst och belopp som har fastställts. Om det senare då uppgifterna för samtliga år är kända skulle visa sig att dessa uppgifter skulle ha lett till en högre efterlevandepension får en ny beräkning göras med retroaktiva utbe- talningar som följd. Våra överväganden i denna del har redovisats i avsnitt 13.3.
Det bör vidare framhållas att det, enligt vad som anges i kommenta- ren till 8 å, är pensionsunderlaget utan hänsyn till den årliga arvs- vinsttilldelningen och minskningen med förvaltningskostnadsfaktom som skall tas i beaktande vid beräkning av antagandeinkomsten. Av 8 å framgår också att pensionsunderlagen som skall ligga till grund för beräkningen skall räknas om på grundval av förändringen i in— komstindex för att pensionsunderlagen för de olika åren skall väga lika tungt vid antagandeinkomstberäkningen.
Det kan inträffa att den avlidne har tagit ut ålderspension under något eller några av de år som kommer att ligga till grund för bedöm- ningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt och som också skall läggas till grund för antagandeinkomstberäkningen. Om den avlidne ett visst år har tagit ut ålderspension men ändå haft pensionsgrundan— de inkomster får dessa inkomster läggas till grund för antagandein- komstberäkningen. Ålderspensionen som sådan beaktas emellertid inte. Om den avlidne för ett visst år inte har tillgodoräknats pensions- rätt utan enbart uppburit ålderspension kommer detta år att anses som ett noll-år vid bedömningen av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt och vid beräkningen av antagandeinkomst. Situationen kommer alltså att bedömas på samma sätt som i övrigt gäller för år då den avlidne inte hade tillgodoräknats någon pensionsrätt. Frågan om hur uttag av ålderspension skall påverka antagandeinkomstberäkningen har be- handlats närmare i avsnitt 8.5.3.
859
I paragrafen ges ytterligare bestämmelser för hur beräkningen av an— tagandeinkomst och framtida pensionsrätt enligt 7 å skall göras. På samma sätt som gäller för beräkning av den faktiska pensionsbehåll- ning som skall ingå i efterlevandepensionsunderlaget skall enligt första stycket även antagen pensionsbehållning grunda sig på enbart pensionsrätt för inkomstpension. Därvid skall beräkningen göras som om denna pensionsrätt utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget.
Beräkningen av framtida pensionsrätt grundar sig på de årliga pen- sionsunderlagen, dvs. de pensionsgrundande inkomsterna och pen- sionsgrundande beloppen som fastställts för den avlidne under ettvart av de fem kalenderåren före dödsfallsåret. Dessa uppgifter finns att hämta i det reformerade ålderspensionssystemet. Med stöd av be— stämmelsen i 7å beräknas ett genomsnittligt pensionsunderlag och utifrån detta beräknas en årlig pensionsrätt som tillgodoräknas den avlidne för varje år efter dödsfallet till en tänkt ålderspensionering. Detta innebär att den omräkning med hänsyn till arvsvinsttilldelning och förvaltningskostnader som sker av den årliga pensionsrätten för inkomstpension inte kommer att påverka beräkningen av den framtida pensionsrätten.
Det förhållande att det är ett genomsnittligt pensionsunderlag som läggs till grund för beräkningen av en årlig pensionsrätt för tiden efter dödsfallet innebär också att beräkningen sker utan hänsyn till den 20- delsberäkning som enligt bestämmelsen i 4 kap. 6å lagen om in- komstgrundad ålderspension skall tillämpas vid beräkning av pen— sionsrätt för personer som är födda något av åren 1938-1953. Detta framgår vidare av 12 å och innebär att efterlevandepension efter per- soner som tillhör den s.k. mellangenerationen kommer att beräknas på ett underlag som fastställts enligt samma regler som det som tillämpas för personer som är födda år 1954 eller senare, dvs. på ett reformerat pensionsunderlag. Detta förhållande kommer att beröras närmare i kommentaren till 12 å.
I paragrafens andra stycke regleras frågan om indexering av det pensionsunderlag som ligger till grund för beräkningen av den framti— da pensionsrätten enligt 7 å. Vi har i våra överväganden i avsnitt 8.4 framhållit att en beräkning av antagandeinkomst direkt på grundval av de uppgifter om årlig pensionsrätt som finns registrerade för den av- lidne skulle leda till att inkomster närmare dödsfallet skulle väga tyngre eftersom hänsyn då inte skulle tas till de värdeförändringar som skett av de ”äldre” inkomster som också beaktas. Vår uppfattning har varit att pensionsunderlaget för de olika åren bör likställas i vär— dehänseende vid den aktuella beräkningen. Här ges därför en be- stämmelse som innebär att de årliga pensionsunderlagen skall omräk- nas med hänsyn till inkomstindex enligt 1 kap. 5 å lagen om inkomst- grundad ålderspension om det skett någon förändring i detta index mellan något av de aktuella åren och ingången av det år då dödsfallet inträffade. Som vi utvecklat i avsnitt 8.4 skall denna omräkning inte påverkas av de tillfälliga justeringar av inkomstindex som kan komma att ske inom ramen för ålderspensionssystemet.
Syftet med indexeringen är att beräkna det värde som inkomsten fem, fyra, tre, två respektive ett år före dödsfallet hade haft om den hade tjänats in under året före dödsfallet. Med hänsyn till hur in— komstindex enligt 1 kap. 5 å lagen om inkomstgrundad ålderspension
är utformat måste omräkningen emellertid ske t.o.m. ingången av dödsfallsåret för att värdeförändringen t.o.m. året före dödsfallsåret skall beaktas.
959
I paragrafen anges hur beräkningen av pensionsbehållningen skall ske i de situationer då dödsfallet inträffar efter 65 års ålder. Därvid skall pensionsbehållningen beräknad på grundval enbart av pensionsrätt som tjänats in t.o.m. det år den avlidne fyllde 64 år läggas till grund för beräkningen. Pensionsrätt som tjänats in därefter skall alltså inte beaktas. De närmare övervägandena bakom detta ställningstagande har redovisats i avsnitt 8.5.3. I samma avsnitt har vi berört frågan hur den pensionsbehållning som fastställts t.o.m. utgången av 64-årsåret skall påverkas av de förändringar av den allmänna inkomstnivån eller prisnivån som kan ha inträffat därefter och fram till dödsfallet.
Den faktiska pensionsbehållning som ligger till grund för beräk- ningen av efterlevandepensionsunderlaget kommer att vara omräknad till värdet för året före dödsfallsåret genom den årliga omräkning med hänsyn till förändringen i inkomstindex som görs i det reformerade ålderspensionssystemet. När det gäller antagandeinkomstberäkningen har vi föreslagit att de inkomster som ligger till grund för beräkningen skall räknas om till värdet för året före dödsfallsåret. Därvid skall inkomstindex tillämpas. I de fall dödsfallet inträffar först efter 65 årsåret bör emellertid även de värdeförändringar som inträffat därefter påverka den pensionsbehållning som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget. Detta skall enligt vårt förslag ske genom att den sålunda beräknade pensionsbehållningen räknas om med inkomstindex till ingången av 65-årsåret och därefter följsam- hetsindexeras efter samma principer som utgående ålderspensioner fram till ingången av det år då dödsfallet inträffade (jfr 5 kap. 14å lagen om inkomstgrundad ålderspension).
10;
I paragrafen regleras hur beräkningen av efterlevandepension skall påverkas av att den avlidne tagit ut ålderspension före 65 års ålder. Genom ett sådant uttag av pension har den faktiska pensionsbehåll- ningen minskat. Av skäl som vi utvecklat i avsnitt 8.5.3 skall en sådan minskning av pensionsbehållningen inte påverka beräkningen av ef- terlevandepension. Beräkningen skall i stället ske på grundval av den pensionsbehållning som den avlidne skulle ha haft om uttaget inte hade skett. Vad som nu sagts gäller oavsett om dödsfallet inträffar före eller efter 65 års ålder. Om dödsfallet inträffar efter 65 års ålder skall pensionsbehållningen t.o.m. det år den avlidne fyllde 64 år räk-
nas om med inkomstindex till ingången av det år den avlidne fyllde 65 år och därefter följsamhetsindexeras (jfr 9 å). Om dödsfallet i stället inträffar före 65 års ålder skall pensionsbehållningen t.o.m. året före dödsfallsåret beräknas som om uttaget inte hade gjorts. Därtill skall, om den avlidne hade uppfyllt kvalifikationsvillkoret i 6 å, en antagan- deinkomstberäkning göras fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år den av- lidne skulle ha fyllt 64 år. På grundval av denna antagandeinkomst beräknas en årlig pensionsrätt för de sista åren före 65 år som läggs till den beräknade faktiska pensionsbehållningen.
1159
I denna paragraf definieras begreppet efterlevandepensionsunderlag. Detta underlag beräknas genom att summan av faktisk pensionsbe— hållning enligt 4 och 5 åå och antagen pensionsbehållning enligt 6— 8 åå efter omräkning enligt 9 och 10 åå divideras med ett delningstal. Tekniken motsvarar den som tillämpas för beräkning av årlig ålders- pension i det reformerade ålderspensionssystemet. Det belopp som sålunda beräknas utgör underlag för beräkning av årlig inkomstgrun— dad barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepen— sron.
I andra stycket regleras vilket delningstal som skall tillämpas. Våra överväganden i denna del redovisas i avsnitt 8.5.1. Bestämmelsen innebär att efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas på grundval av samma delningstal som tillämpas vid beräkning av inkomstpension inom ålderspensionssystemet för den åldersgrupp som i januari det år då dödsfallet inträffade fyllde 65 år.
125
I paragrafen ges en särskild bestämmelse om beräkning av faktisk och antagen pensionsbehållning efter avlidna som tillhör den s.k. mellan- generationen i ålderspensionshänseende, dvs. är födda åren 1938- 1953. Regeln är ett förtydligande av hur bestämmelserna i 4 och 8 åå skall tillämpas då den avlidne tillhör den nu nämnda generationen. Personer som tillhör mellangeneration får sin ålderspension beräk— nad med viss kvotdel enligt det reformerade systemets regler och viss kvotdel enligt det nuvarande ATP-systemets regler. Detta innebär att dessa personer kommer att tillgodoräknas såväl pensionsrätt för in- komstpension, pensionsrätt för premiepension och tilläggspension. Enligt 4 kap. 6å lagen om inkomstgrundad ålderspension skall den pensionsrätt för inkomstpension och premiepension som fastställs minskas med 1/20 för varje år som förflutit från födelseåret till ut- gången av år 1954. Denna minskning görs alltså direkt vid fastställan- det av pensionsrätten och innebär att pensionsbehållningen i fördel-
ningssystemet kommer att motsvara ett visst antal tjugondelar av pen- sionsbehållningen för en person med motsvarande inkomster som är född efter år 1953. Motsvarande gäller inte beträffande tilläggspen- sion där tjugondelsinfasningen görs först sedan den årliga pensionen har beräknats. Enligt våra förslag skall efterlevandepensionsunderla- get efter avlidna som tillhör mellangenerationen bestämmas på samma sätt som gäller för avlidna som är födda år 1953 eller senare. För att det skall kunna ske skall pensionsbehållningen beräknas som om ål- derspensionsrätten hade tillgodoräknats helt enligt det reformerade systemet, dvs. utan hänsyn till den minskning som skall göras vid fastställandet av pensionsrätt. Detta framgår även genom att hänvis—
ning till 4 kap. 6 å lagen om inkomstgrundad ålderspension har ute— lämnats i 4 å.
1359
En person som är född under något av åren 1938-1953 har rätt till en tilläggspension som minskas med en tjugonde] för varje helt år som förflutit fr.o.m. år 1935 till utgången av födelseåret. Regeln finns i 6 kap. 8 å lagen om inkomstgrundad ålderspension och motsvarar 4 kap. 6 å samma lag som reglerar tillgodoräknande av pensionsrätt för in- komstpension. En person i dessa åldersgrupper skall emellertid i ål- derspensionshänseende alltid vara garanterad en viss nivå på den in- komstgrundade ålderspensionen (garantiregeln). Därför skall enligt 6 kap. 9 å nänmda lag ett tillägg till tilläggspensionen utbetalas om den sammanlagda pensionen (inkomstpension, premiepension och tilläggspension) inte uppgår till den garanterade nivån.
Utgångspunkten för våra förslag till hur efterlevandepensionun- derlaget skall beräknas för avlidna som tillhör mellangenerationen är att pensionsrätten skall beräknas som om den tillgodoräknats helt enligt det reformerade systemets regler. Syftet är att efterlevandepen- sionsunderlaget för en person som avlider efter ikraftträdandet av den nya lagen skall beräknas enligt samma principer oberoende av när den avlidne var född. Garantiregeln är en regel som tillkommit för att tillförsäkra personer i mellangenerationen en viss lägsta ålderspension motsvarande intjänad pensionsrätt t.o.m. år 1994. Denna regel skall inte påverka beräkningen av efterlevandepension.
Beräkning av efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som ärföd— då är 193 7 eller tidigare
1459
Personer som är födda år 1937 eller tidigare kommer även efter ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet att få sin
ålderspension beräknad i sin helhet enligt reglerna om tilläggspension. Som vi har framhållit tidigare innebär detta en skillnad i förhållande till pensionsrätt som tjänas in enligt det reformerade systemets regler genom att tilläggspension tillgodoräknas för inkomster först då dessa för ett år uppgår till ett basbelopp eller mer. I det reformerade syste- met tillgodoräknas pensionsrätt från första kronans inkomster. Vår utgångspunkt har varit att efterlevandepension som beräknas på grundval av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av den nya lagen så långt möjligt skall beräknas enligt samma regler. Efterlevan— depensionen skall således inte bli olika stor enbart beroende på vilket år den avlidne var född. Våra överväganden i dessa delar har redovi- sats i avsnitt 8.6. I denna och följande paragrafer anges hur efterle- vandepensionsunderlaget skall beräknas då den avlidne har tillgodo- räknats enbart pensionspoäng för tilläggspension.
Beräkningen skall, i stället för vad som anges i 3-13 åå, göras på grundval av den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension enligt vad som framgår av 15 och 16 åå. Det underlag som beräknas enligt dessa paragrafer skall sedan läggas till grund för beräkningen av årlig efter- levandepension i form av barnpension, omställningspension och sär— skild efterlevandepension och motsvarar således det efterlevandepen- sionsunderlag som enligt 11 å beräknas genom att summan av faktisk och antagen pensionsbehållning divideras med ett delningstal.
1559
I paragrafen anges hur efterlevandepensionsunderlaget enligt 14 å skall beräknas. Bestämmelsen motsvarar i grunden nuvarande 12 kap. 2å första meningen lagen (1962:381) om allmän försäkring och 6 kap. 2å 1 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Un- derlaget beräknas således som 60 % av produkten av det för dödsfalls— året gällande prisbasbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension (se härom nedan) som har tillgodoräknats den avlidne. Om pensionspoäng har tillgodoräknat för fler än 15 år skall vid be- räkning av medeltalet, hänsyn tas enbart till de 15 år för vilka de hög- sta poängtalen har tillgodoräknats. För att pensionsunderlaget, på samma sätt som gäller för reformerad pensionsrätt, skall beräknas från första kronans inkomster, skall göras ett tillägg med en pensionspoäng till den medelpoäng som beräknats. På så sätt ges kompensation för det första basbeloppets inkomster med samma kompensationsnivå som gäller för inkomsterna i övrigt. En förutsättning för att beräk- ningen skall göras helt i enlighet med vad som nu sagts är emellertid, som framgår av 16 å, att den avlidne har tjänat in pensionspoäng för minst 30 år.
Pensionspoäng för personer som är födda år 1937 eller tidigare beräknas enligt vad som föreskrivs i 15 å lagen (1998:675) om infö-
rande av lagen om inkomstgrundad ålderspension enligt 11 kap. 6 å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1999 och inte enligt reglerna i 4 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelserna i 11 kap. 6 å AFL skall därvid tillämpas på det sätt som anges i 15 å infö- randelagen. Vidare skall vid beräkningen av poängmedeltalet enligt första stycket bestämmelsen i 22 å lagen om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas. Bestämmelsen innebär en gynnsammare pensionsberäkning för personer som är födda år 1927 eller tidigare och som under visst är uppburit bl.a. sjukpenning enligt AFL i mer än 90 dagar. Bestämmelsen var tidigare intagen i 15 kap. 2 å AFL men behövdes inte sedan sjukpenning m fl. ersättningar blev pensionsgrundande fr.o.m. år 1974. Bestämmelsen tillämpas clock övergångsvis för vissa äldre personer.
Genom hänvisningen till 6 kap. 4 och 12 åå lagen om inkomstgrun- dad ålderspension anges vilket basbelopp som skall tillämpas vid be- räkningen av efterlevandepensionsunderlaget i de situationer där dödsfallet inträffar efter det år den avlidne fyllde 65 år. I sådant fall är det, vilket följer av hänvisningen till 6 kap. 4å lagen om inkomst- grundad ålderspension, inte prisbasbeloppet för dödsfallsåret som skall läggas till grund för beräkningen utan denna skall ske på grund— val av prisbasbeloppet det då den avlidne fyllde 65 år. För tid fr.o.m årsskiftet därefter skall det sålunda beräknade efterlevandepensions- underlaget följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 å lagen om inkomstgrundad ålderspension. Följsamhetsindexering skall ske för första gången vid årsskiftet 2001/2002 och kommer således inte att kunna ske för tid dessförinnan. I de fall den avlidne har fyllt 65 år före år 2001 kommer således prisbasbeloppet det år den avlidne fyllde 65 år inte att kunna läggas till grund för beräkningen. I stället skall vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget enligt denna paragraf tillämpas prisbasbeloppet för år 2001. Detta framgår genom hänvisningen till 6 kap. 12 å lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Enligt bestämmelserna i 9 och 10 åå skall efterlevandepensionsun- derlaget för personer födda år 1938 eller senare inte påverkas av att den avlidne gjort ett tidigt eller sent uttag av inkomstpension. Det- samma skall, på samma sätt som i dag, gälla beträffande beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Detta framgår genom att någon hänvisning inte har gjorts till bestämmelsen i 6 kap. 5 å lagen om inkomstgrundad ålders- pension.
I detta sammanhang bör även påpekas att det i punkt 10 i över— gångsbestämmelsema till denna lag ges en särskild bestämmelse om hur tilläggspensionen enligt 15 å skall beräknas efter personer som är födda år 1937 och avlider år 2001, dvs. det år de fyller 64 år. Denna situation ställer nämligen krav på regler om antagandeinkomstberäk— ning med avseende på de inkomster som den avlidne skulle antas
kunna ha haft under år 2001. Övriga personer i de nu diskuterade ål- dersgruppema, den ”äldre” generationen, kommer att ha fyllt 65 år före eller fylla 65 år under år 2001 och blir således inte aktuella för antagandeinkomstberäkning.
Iöå
Paragrafens första stycke motsvarar 12 kap. 2å första stycket sista meningen AFL och 6 kap. 3 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och upptar krav på 30 år med intjänade pensionspoäng för tilläggspension för att oreducerad tilläggspension skall beräknas såsom angetts i 15 å. Det förhållandet att den avlidne inte haft 30 år med intjänade pensionspoäng för ATP skall således påverka även underlaget för efterlevandepension. Om pensionspoäng tjänats in för kortare tid än 30 år skall hänsyn vid beräkningen av tilläggspension enligt 15 å tas endast till så stor del av den i paragrafen angivna pro— dukten som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pen— sionspoäng har tjänats in och talet 30. Detta innebär alltså att även den poäng som läggs till den beräknade medelpoängen för att kom- pensera för det första basbeloppets inkomster tillgodoräknas fullt ut enbart om den avlidne haft 30 år med intjänade ATP-poäng. I annat fall reduceras denna poäng till relevant antal 30-delar.
I andra stycket ges särskilda bestämmelser för den situationen att efterlevandepension skall beräknas enligt 15å och den avlidne var född år 1927 eller tidigare. Det avser alltså situationer då avlidna i dessa ålderskategorier efterlämnar barn eller make (eller därmed lik— ställd) som är betydligt yngre än den avlidne (dvs. som år 2001 inte har fyllt 65 år) och där rätt till änkepension enligt 6 kap. denna lag inte föreligger. I 6 kap. 14 å lagen om inkomstgrundad ålderspension anges att det vid den beräkning som motsvarar den i första stycket talet 30 skall bytas ut mot talet 20 för det fall den avlidne, under för— utsättning att han eller hon var svensk medborgare, var född under något av åren 1896—1914. Om den avlidne i stället var född under något av åren 1915-1923 skall talet 20 ökas med ett för varje helt år som förflutit fr.o.m. år 1915 till utgången av den avlidnes födelseår. I 6 kap. 15 å samma lag ges särskilda bestämmelser för personer som inte är svenska medborgare och som är födda år 1923 eller tidigare. Paragraferna motsvarar delar av 15 kap. 1 å samt även 15 kap. 1 aå AFL. Hänvisningen till 6 kap. 16 å lagen om inkomstgrundad ålder- spension, som motsvarar 15 kap. 2 å AFL, innebär att en avliden un- der vissa förhållanden skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då han eller hon fyllde 65 år om detta leder till att pensionen för den efterlevande därigenom blir högre.
I andra stycket anges vidare att bestämmelsema i 19-21 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension
skall tillämpas vid den andelsberäkning som skall göras enligt första stycket. I 19 å nänmda lag anges att talet 30 vid beräkningen enligt första stycket skall ökas med ett för varje år före år 1998 för vilket den avlidne till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräk- nats pensionspoäng. Talet 30 får därvid inte ökas till mer än 50. I 20 å införandelagen anges att 19 å inte skall tillämpas för svenska medbor— gare som är födda år 1914 eller tidigare. Vidare skall bestämmelsen i 19 å tillämpas på ett särskilt sätt för svenska medborgare som är födda under något av åren 1915—1923. Detta anges i 20å andra stycket. I 21 å nämnda lag ges särskilda bestämmelser för tillämpningen av 19 å såvitt avser personer som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
6 kap. Änkepension
Rätt till tilläggspension iform av änkepension 1 5
1-3 åå anger de närmare förutsättningar som måste vara uppfyllda för att rätt till tilläggspension i form av änkepension skall föreligga. I 4- 6 åå finns på motsvarande sätt angivet de förutsättningar som krävs för att en änka skall vara berättigad till garantipension.
Bestämmelserna i första stycket överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i 14 kap. 3 å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990. Bestämmelsen innebär bl.a. att en förutsättning för att rätt till tilläggspension i form av änkepension skall föreligga är att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av förtidspension enligt AFL eller skulle ha varit berättigad till sådan förtidspension om förutsättningama härför varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet. Också om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet var berättigad till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension föreligger rätt för dennes efterlevande änka till tilläggspension i form av änkepension.
I andra stycket är intaget ett krav på att den försäkrade måste ha tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år för att rätt till tilläggs- pension i forrn av änkepension skall föreligga. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande regler.
Utöver ovan nämnda krav måste emellertid även de ytterligare för- utsättningar som anges i 2 å vara uppfyllda för att rätt till tilläggspen- sion i form av änkepension skall föreligga.
SOU 1998:120 Författningskommentarer 649 2 55
Paragrafen överensstämmer i sak med bestämmelsen i 14 kap. 2å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 och med de övergångsbe— stämmelser som återfinns i punktema 5 och 6 i övergångsbestämmel- sema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I paragrafen anges de förutsättningar som uppställs för att tilläggs- pension i form av änkepension skall kunna beviljas en efterlevande kvinna.
För att en änka över huvud taget skall omfattas av bestämmelserna om änkepension enligt förevarande kapitel krävs att änkan var gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 samt att hon vid tidpunkten för dödsfallet alltjämt är gift med mannen i fråga.
Detta innebär beträffande änkor som är födda år 1944 eller tidigare inget krav på att äktenskapet skall ha varat under hela perioden från utgången av år 1989 fram till tidpunkten för dödsfallet. Även om ma— karna däremellan har skilt sig kan förutsättningama för rätt till änke— pension enligt förevarande bestämmelse vara för handen om makarna före dödsfallet åter ingått äktenskap med varandra. Avgörande är så— ledes de förhållanden som rådde vid de två relevanta tidpunktema, dvs. vid utgången av år 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet.
För yngre kvinnor, dvs. för kvinnor födda år 1945 eller senare, förutsätts emellertid att äktenskapet skall ha bestått fortlöpande från utgången av år 1989 till tidpunkten för dödsfallet för att rätt till tilläggspension i form av änkepension skall föreligga. Om makarna skilts efter år 1989 men senare på nytt ingått äktenskap som bestått fram till mannens död, blir alltså änkan inte berättigad till änkepen- sion enligt förevarande bestämmelse. Detta framgår av paragrafens andra stycke.
Utöver krav på äktenskap gäller som villkor för att änkan skall vara berättigad till tilläggspension i form av änkepension även att hon upp— fyllt något av de krav som uppställs i paragrafens första stycke 1 eller 2, dvs. att hon — vid tidpunkten för dödsfallet — varit gift med den avlidne i minst fem år samt att äktenskapet ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller att den efterlevande kvinnan har barn gemensamt med den avlidne mannen. I det sistnämnda fallet är det inte en förutsättning att barnet också är pensionsberättigat efter den avlidne mannen. Även vuxna gemensamma barn ger änkan rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt denna bestämmelse.
Är änkan född år 1945 eller senare krävs dessutom att de närmare förutsättningar som uppställs enligt första stycket 1 eller 2 skall ha varit uppfyllda redan senast vid utgången av år 1989. Detta framgår av paragrafens andra stycke och innebär med andra ord ett krav på att äktenskapet redan vid utgången av år 1989 skall ha varat i minst fem
6 kap. Änkepension
år och att det ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller att kvinnan då har ett barn gemensamt med den avlidne mannen.
3.5
Första stycket motsvarar bestämmelsen i 14 kap. 2å tredje stycket AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990. Innebörden av bestäm— melsen är att tilläggspension i form av änkepension skall dras in om änkan efter dödsfallet ingår nytt äktenskap. Om emellertid detta äk- tenskap upplöses innan det varat i fem, år skall änkepensionen börja utbetalas igen.
Däremot är kvinnan alltjämt berättigad till änkepension enligt den- na paragraf om hon stadigvarande sammanbor med någon som hon tidigare varit gift med eller har eller haft barn tillsammans med. Ett sådant ”kvalificerat” sammanboende, som i andra fall påverkar rätten till efterlevandeförmåner, inverkar således inte på änkans rätt till tilläggspension i form av änkepension.
Rätt till garantipension till änkepension 4 59
I 46 åå regleras de närmare förutsättningar som krävs för att rätt till garantipension till änkepension skall föreligga.
Av bestämmelsen i 4 å framgår att garantipension till änkepension kan komma i fråga endast för kvinnor som är födda år 1944 eller tidi— gare. För yngre änkor föreligger ingen rätt till garantipension om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet av de nya re glema.
Dessutom fordras att vissa ytterligare villkor är uppfyllda. Dessa överensstämmer med de - på grund av övergångsbestämmelser allt- jämt gällande reglerna i 8 kap. 1 å AFL i dess lydelse före den 1 janu— ari 1990. Ett villkor är att den efterlevande kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne (eller därmed likställd, se Så) samt att hon då inte uppnått 65 års ålder. Den omständigheten att än- kan kan ha gjort ett tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall inte i detta avseende påverka rätten till garantipension från än- kepensioneringen. Detta har sin förklaring i att garantipension till ålderspension, till skillnad från folkpension i form av ålderspension enligt nuvarande bestämmelser, inte kommer att kunna utbetalas förr— än den försäkrade fyllt 65 år oavsett om denne gör ett tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension. Av detta skäl har det befunnits påkallat att ha kvar möjligheten för änkan att uppbära någon form av grundtrygghet motsvarande nuvarande folkpension och pensionstill- skott från änkepensioneringen till dess att grundskyddet inom ålders-
pensioneringen tar över. Motsvarande skall gälla för 90 %-tillägget (se kommentaren till 7 och 19 åå).
Vidare krävs enligt paragrafen att kvinnan var gift (eller därmed likställd, se 5 å) med mannen den 31 december 1989 och att hon vid tidpunkten för dödsfallet alltjämt är gift (eller därmed likställd) med mannen i fråga. Detta innebär, som angetts i kommentaren till 2 å, inget krav på att äktenskapet skall ha varat under perioden mellan utgången av år 1989 och tidpunkten för dödsfallet. Även om makarna däremellan har skilt sig kan förutsättningama för rätt till änkepension enligt förevarande bestämmelse vara för handen om makarna före dödsfallet åter ingått äktenskap med varandra eller återupptagit ett stadigvarande sammanboende. Det finns alltså inget krav på att kvin- nan fortlöpande skall ha sammanbott med mannen från den 31 de- cember 1989 fram till dödsfallstidpunkten. Även en kvinna som vid utgången av år 1989 var att anse som likställd med änka men som vid tidpunkten för dödsfallet ingått äktenskap med samme man är berätti- gad till garantipension enligt förevarande paragraf. Avgörande är så- ledes de förhållanden som rådde vid de två relevanta tidpunktema, dvs. vid utgången av år 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet. Där- emot har en sådan kvinna inte rätt till tilläggspension i form av änke- pension enligt 2 å eftersom krav på äktenskap vid utgången av år 1989 gäller härför.
Ar ovan angivna förutsättningar för handen görs en prövning enligt de bestämmelser som finns intagna i första stycket 1 och 2. Dessa förutsättningar är alternativa, varför endast en av dem behöver vara för handen för rätt till garantipension. Den första innebär att änkan vid tidpunkten för dödsfallet skall ha den rättsliga vårdnaden om och sta- digvarande sammanbo med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, det s.k. barn- villkoret. Rätt till garantipension föreligger även för änka, som inte uppfyller detta bamvillkor men som har fyllt 36 år vid dödsfallstid- punkten och som då varit gift med den avlidne mannen i minst fem år.
I andra stycket finns en speciell bestämmelse avseende regleringen av vilken tidpunkt som skall vara avgörande för om rätt till garanti- pension föreligger i de situationer där rätt till sådan pension inled- ningsvis förelegat på grund av det s.k. bamvillkoret men detta villkor sedermera inte längre är uppfyllt, exempelvis på grund av att barnet uppnått 16 års ålder. Om detta inträffar kan i stället rätt till garanti- pension föreligga på den grunden att änkan vid denna tidpunkt har fyllt 36 år och äktenskapet då varat i minst fem år. Dessa förutsätt— ningar skall i denna speciella situation räknas från tidpunkten då rät- ten till garantipension upphört enligt första stycket 1. Äktenskapet anses då ha varat till denna tidpunkt (även om alltså dödsfallet inträf- fat dessförinnan). Detta innebär med andra ord att, om änkan vid dödsfallet var endast 30 år gammal men då hade vårdnaden om ett
barn som var 8 är fyllda, hon när barnet fyller 16 år har fortsatt rätt till garantipension eftersom hon då fyllt 36 år och äktenskapet dessutom, oavsett längden på äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet, varat i minst fem år.
Regeln i andra stycket är av betydelse även för beräkningen av storleken på 90 %-tillägg och garantipension (se 9 och 15 åå).
555
Denna paragraf överensstämmer med bestämmelsen i 8 kap. 2 å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990.
Paragrafen innehåller den s.k. likställighetsregeln för rätt till ga- rantipension till änkepension. Även en kvinna som under vissa närma— re förutsättningar sammanbor med en man utan att vara gift med den- ne kan således bli berättigad till garantipension. En förutsättning här- för är att en ogift kvinna stadigvarande sammanbor med en ogift man vid dennes död och att hon tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med mannen. En motsvarande likställighetsre— gel finns i nuvarande 8 kap. AFL för rätt till bl.a. folkpension i form av omställningspension. Denna likställighetsregel är emellertid något utvidgad i förhållande till regeln i förevarande paragraf, nämligen på så sätt att även kvinnor som vid mannens bortgång väntar barn med denne är berättigad till omställningspension.
Den i paragrafen intagna likställighetsregeln skall inte tillämpas på 90 %-tillägget. Som framgår av kommentaren till 7 å krävs för rätt till detta tillägg, utöver att förutsättningama för rätt till tilläggspension enligt 1 och 2 åå är uppfyllda, även att förutsättningama för rätt till garantipension enligt 4å föreligger. Däremot krävs det, liksom för tilläggspensionen i övrigt, att den efterlevande kvinnan varit gift med den avlidne för att hon skall vara berättigad till 90 %—tillägg.
I andra stycket anges att sådant sammanboende som avses i första stycket likställs med tid varunder äktenskap bestått vid tillämpningen av 4 å första stycket 2.
659
Paragrafen överensstämmer med bestämmelsen i 8 kap. 3å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990.
I första stycket regleras det fall att två makar lever åtskilda vid tid- punkten för dödsfallet och den efterlevande kvinnan efter det att sammanlevnaden med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med en annan man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Någon rätt till garantipension föreligger inte i dessa fall. Där- emot är det — till skillnad från vad som gäller beträffande rätten till omställningspension —- inget som hindrar att en efterlevande maka i
händelse av makens dödsfall får garantipension även om hon inte sammanbodde med maken vid tidpunkten för dödsfallet under förut- sättning att hon efter separationen inte sammanbott med en annan man eller visserligen sammanbor eller har sammanbott med en annan man men övriga förutsättningar enligt första stycket inte är uppfyllda.
I andra stycket regleras fall där rätt till garantipension föreligger vid tidpunkten för dödsfallet men denna sedan upphör. Detta kan in- träffa, förutom i de fall där den efterlevande kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap, även om hon därefter stadigvarande sammanbor med en annan man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. I dessa fall kan emellertid rätt till garantipension återuppstå om äktenskapet eller sammanboendet enligt ovan upphör innan det bestått i fem år om förutsättningama enligt 4 å vid denna tidpunkt alltjämt är för handen.
Beräkning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 är
7å
7-10 åå innehåller bestämmelser om hur tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som ännu inte fyllt 65 år skall beräknas. Med tilläggspension avses både den del som beräknas på den avlidnes på visst sätt beräknade egenpension från tilläggspensioneringen och den del som anses utgöra kompensation för det första basbeloppets in- komster (90 %-tillägget).
7 å innehåller bestämmelser om hur beräkningen av tilläggspension i form av änkepension skall göras för en änka som är född år 1944 eller tidigare och som ännu inte har fyllt 65 år. Har änkan fyllt 65 år (eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension) finns särskilda bestämmelser i vissa hänseenden beträffande beräk- ning av tilläggspension i form av änkepension. Dessa bestämmelser återfinns i 19-22 åå. Av dessa framgår bl.a. att en änka som har fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension endast skall ha rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 7 å första stycket 1. Något 90 %-tillägg skall i dessa situationer inte längre utges. I vissa fall skall även den kvarvarande tilläggspensionen i form av änkepension samordnas med änkans ålderspension. För en närmare redogörelse för dessa regler hänvisas till kommentarerna till nämnda paragrafer.
Inkomstgmndad änkepension skall i huvudsak basera sig på den avlidne mannens faktiska eller beräknade egenpension från tilläggs- pensioneringen på motsvarande sätt som sker enligt nuvarande be- stämmelser. Underlaget för beräkning av tilläggspension i form av änkepension skall vara detsamma som i dag, dvs. beräknas på grund-
val av den avlidnes pensionspoäng inom tilläggspensioneringen. Upp— bar den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet förtids- eller ålderspen— sion är det i princip denna pension som skall ligga till grund för be- räkningen av änkepensionen. Om den avlidne då hade fyllt 65 år är det en beräknad ålderspension som tas till utgångspunkt för beräk— ningen av änkepensionen. Var den avlidne yngre och förelåg inte rätt till förtidspension vid tidpunkten för dödsfallet skall änkepensionen beräknas på den förtidspension som den avlidne skulle ha varit berät— tigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Vid denna beräkning skall i huvudsak nuvarande regler för beräkning av förtidspension alltjämt tillämpas. Detta framgår genom en hänvisning till 13 kap. 2 å första stycket första meningen och andra stycket samt 3 å AFL. Sålunda skall den avlidne bli tillgodoräknad antagandepoäng för tiden fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år han skulle ha fyllt 64 år om pensionspoäng har tillgodoräknats den avlidne för minst två av de fyra år som närmast föregått det år då dödsfallet inträffat. Däremot skall sådan antagandepoängberäkning inte ske en- dast på grundval av att den avlidne har en sjukpenninggrundande in— komst uppgående till lägst ett basbelopp. Detta framgår av att hänvis— ning inte görs till 13 kap. 2 å första stycket andra meningen. Skälen för denna lösning har angetts i avsnitt 11.7.
Uppbär den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet inkomstgrundad ålderspension eller hade han fyllt 65 år men ännu inte börjat uppbära sådan pension skall änkepensionen beräknas med utgångspunkt från den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension. Denna beräkning skall göras utifrån förutsättningen att den avlidnes ålderspension helt och hållet var beräknad enligt nuvarande bestämmelser för tilläggs- pension i forrn av ålderspension. Detta framgår av hänvisningen till bl.a. 6 kap. 2 å 1 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Hänsyn skall härvid inte tas till tidiga eller sena ålderspensionsuttag. Detta framgår genom att någon hänvisning i paragrafen inte görs till 6 kap. 5 å nämnda lag. Har den avlidne börjat ta ut inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder och avlider han före det att han fyller 65 år skall tilläggspensionen i form av änkepension beräknas på ett underlag utan motsvarande minskning som anges i 6 kap. 5 å första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. Någon ökning av underlaget skall inte heller göras på sätt anges i nämnda paragrafs andra stycke i de fall den avlidne inte börjat ta ut inkomstgrundad ålderspension vid 65 års ålder. Den avlidnes tilläggspension i form av ålderspension skall alltså alltid beräknas som om den tagits ut från 65- årsmånaden. Genom hänvisningen till 6 kap. 4 och 12 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension anges vilket basbelopp som skall till- lämpas vid beräkningen av tilläggspension i form av änkepension enligt 7 å första stycket 1 i de situationer där dödsfallet inträffar efter det år den avlidne fyllde 65 år. I sådant fall är det, vilket följer av
hänvisningen till 6 kap. 4 å lagen om inkomstgrundad ålderspension, inte prisbasbeloppet för dödsfallsåret som skall läggas till grund för beräkningen utan denna skall ske på grundval av prisbasbeloppet det år då den avlidne fyllde 65 år. För tid fr.o.m. årsskiftet därefter skall det sålunda beräknade tilläggspensionsunderlaget följsamhetsindexe- ras enligt bestämmelsema i 5 kap. 14å lagen om inkomstgrundad ålderspension. Följsamhetsindexering skall ske för första gången vid årsskiftet 2001/2002 och kommer således inte att kunna ske för tid dessförinnan. I de fall den avlidne har fyllt 65 år före år 2001 kommer således prisbasbeloppet det år den avlidne fyllde 65 år inte att kunna läggas till grund för beräkningen. I stället skall vid beräkningen av tilläggspensionsen enligt 7 å första stycket 1 tillämpas prisbasbelop— pet för år 2001. Detta framgår genom hänvisningen till 6 kap. 12 å lagen om inkomstgrundad ålderspension.
På motsvarande sätt som sker i dag skall tilläggspension i form av änkepension 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidnes antal år med tillgodoräknade pensionspoäng. Detta framgår genom en hänvis- ning till 6 kap. 3å lagen om inkomstgrundad ålderspension såvitt gäller ålderspension och av bestämmelsema i 13 kap. 2 å AFL när det gäller förtidspension. Hänvisningen i paragrafen till 6 kap. 14—16 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension innebär att 30-delsberäkning av tilläggspensionen inte skall göras i de fall den avlidne är född före år 1924. I stället skall vid beräkningen de i 6 kap. 14 och 15 åå nämn- da lag angivna beräkningsgrundema tillämpas för dessa personer. De sistnämnda paragraferna motsvarar i huvudsak delar av 15 kap. 1 å samt även 15 kap. 1 a å AFL. Hänvisningen till 6 kap. 16 å lagen om inkomstgrundad ålderspension, som motsvarar 15 kap. 2 å AFL, inne— bär att en avliden under vissa förhållanden skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då han fyllt eller skulle ha fyllt 65 år om detta leder till att pensionen för den efterlevande därigenom blir större. Bestämrnelsema i 19-22 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas vid den an- delsberäkning som skall göras enligt första stycket 1. I 19 å nämnda lag anges att talet 30 vid beräkningen skall ökas med ett för varje år före år 1998 för vilket den avlidne till följd av underlåten avgiftsbe— talning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Talet 30 får därvid inte ökas till mer än 50. I 20å införandelagen anges att 19å inte skall tillämpas för svenska medborgare som är födda år 1914 eller tidigare. Vidare skall bestämmelsen i 19å tillämpas på ett särskilt sätt för svenska medborgare som är födda under något av åren 1915-1923. Detta anges i 20 å andra stycket. 1 21 å nämnda lag ges särskilda be- stämmelser för tillämpningen av 19å såvitt avser personer som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt. 22 å innehåller bestämmelser för personer födda år 1927 eller tidigare. För dessa skall
vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 å lagen om inkomst— grundad ålderspension bestämrnelsema i 15 kap. 2 å AFL i dess lydel- se före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
Änkepension skall, liksom enligt nuvarande bestämmelser, utges med 40 % eller, om det efter den avlidne finns pensionsberättigat barn som för samma månad har rätt till barnpension enligt 2 kap., 35 % av det ovan angivna underlaget.
Utöver detta skall tilläggspension i form av änkepension utges med 90 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Detta avser att lämna kompensation för det första basbeloppets inkomster, dvs. den del som i nuvarande system motsvaras av folkpensionen. En förutsättning för att detta tillägg skall kunna utges är att den avlidne varit försäkrad för tilläggspension och tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre är, t.ex. genom att han har haft inkomster överstigande ett basbelopp under minst ett år och dessutom har tillgodoräknats antagandepoäng för åtminstone två år (1 å). Därutöver uppställs i andra stycket som krav för rätt till 90 %-tillägg att den efterlevande kvinnan, utöver för- utsättningama i 2 å, även uppfyller villkoren i 4 å, dvs. att hon vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne samt att hon även vid sistnämnda tidpunkt antingen har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år (se i övrigt kommentarerna till 4 å). Någon motsvarighet till den likställighetsregel som finns i 5 å och som i vissa fall likställer sammanboende med gifta i fråga om rätt till garantipension finns inte för 90 %—tillägget. I dessa fall skall alltid krävas äktenskap enligt be- stämmelsen i 2 å.
Att 90 %-tillägget skall såväl 15—dels- som 30—delsberäknas framgår av 9 och 10 åå. Om den avlidne mannen var född år 1927 eller tidiga- re skall i vissa fall andra regler än 30-årsregeln tillämpas vid beräk- ning av änkepensionen. Detta framgår av 10å i vilken hänvisning görs till 6 kap. 14— 16 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension och 19- 21 åå införandelagen.
I tredje stycket regleras beräkningen av tilläggspension i form av änkepension för en änka som är född år 1944 eller tidigare och som var gift med en man som var född år 1954 eller senare, dvs. som i ålderspensionshänseende tillhör den s.k. ”yngre” generationen. Till skillnad från äldre män kommer dessa personer efter år 2000 inte längre att få ATP-poäng registrerade för sig. Denna generation faller helt under det reformerade ålderspensionssystemet och kommer såle- des i framtiden att få sin ålderspension beräknad helt och hållet på grundval av det livsinkomstbaserade underlag som skall gälla för detta system. För att inte åstadkomma regler som för en och samma pen-
sionsförrnån leder till olika beräkningsunderlag beroende av när den avlidne mannen var född finns för denna speciella situation regler som syftar till att få fram ett likvärdigt ATP-baserat underlag för be- räkning av tilläggspension i form av änkepension. Dessa regler inne- bär att det för denna kategori män skall sparas uppgifter om deras ATP-poäng t.o.m. den 31 december 2000. För den händelse mannen skulle avlida och efterlämna rätt till tilläggspension i form av änke- pension skall med hjälp av dessa ATP-uppgifter räknas fram ett un- derlag enligt i princip nuvarande regler för förtidspension under anta- gande att den avlidne mannen vid ingången av år 2001 erhållit hel förtidspension (eller med andra ord som om mannen vid denna tid- punkt hade avlidit). Detta innebär att mannens t.o.m. år 2000 intjäna- de pensionspoäng i förekommande fall läggs samman med antagna sådana poäng för tiden efter år 2000 t.o.m. det år då mannen fyllt eller skulle ha fyllt 64 år, om mannen vid ingången av år 2001 uppfyllt förutsättningar för antagandepoängberäkning i 13 kap. 2 å första stycket första meningen AFL, dvs. om han då har tillgodoräknats pen- sionspoäng för minst två av de fyra föregående åren. Beräkningen av antagandepoängen skall därvid göras enligt bestämmelserna i 13 kap. 2å andra stycket AFL. Däremot skall någon antagandepoängberäk- ning inte ske endast på grundval av att den avlidne vid ingången av år 2001 haft en sjukpenninggrundande inkomst uppgående till lägst ett basbelopp. Om förutsättningen för antagandepoängberäkning enligt ovan inte är uppfylld, skall endast mannens t.o.m. år 2000 intjänade pensionspoäng ligga till grund för beräkningen av änkepension (se 13 kap. 3 å AFL).
Mannens inkomstförhållanden efter år 2000 kommer i detta avse- ende att sakna betydelse. Har mannens inkomster sjunkit eller helt bortfallit kommer detta således inte att påverka änkepensionen i ne- gativ riktning. Inte heller det motsatta förhållandet kommer att leda till någon förändring av det underlag på vilket änkepensionen skall beräknas. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att en beräkning enligt den ovan beskrivna modellen kommer att tillämpas i endast ett mycket begränsat antal fall, nämligen där en man född år 1954 eller senare den 31 december 1989 var och även vid tidpunkten för döds- fallet är gift med en kvinna född år 1944 eller tidigare. Är kvinnan född senare tar reglerna i 8 å och den s.k. 1989-årsregeln över.
85
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om beräkning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare såvitt avser tid före det kvinnan fyller 65 år. Para— grafen motsvarar i sak den bestämmelse som finns intagen i punkt 6 i
Den tilläggspension i form av änkepension som änkan kan beviljas med stöd av förevarande bestämmelse beräknas under antagande att mannen avlidit vid utgången av år 1989 och på grundval av den ål— derspensionsrätt han fram till dess tjänat in inom tilläggspensione— ringen. Någon antagandepoängberäkning skall således inte ske i dessa fall. Detta framgår genom att hänvisning gjorts endast till 13 kap. 3 å AFL. Mannens egenpension beräknas i stället på grundval av de före år 1990 faktiskt intjänade pensionspoängen. Sådan beräkning görs i princip även i de fall då mannen vid utgången av år 1989 uppbär för- tidspension med antagandepoängberäkning. I sådana fall tas hänsyn till år med antagandepoäng fram t.o.m. år 1989 men inte för tiden därefter.
Hade den avlidne mannen före år 1990 gjort ett förtida eller upp— skjutet uttag av sin ålderspension, dvs. hade han börjat uppbära ål— derspension före eller först efter 65 års ålder skall dessa förhållanden inte påverka underlaget på vilket änkepensionen skall beräknas. Detta framgår genom en hänvisning till 12 kap. 2 å första och andra stycke- na AFL i dessa lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Beträffande den del av tilläggspensionen i form av änkepension som avser att lämna kompensation för det första basbeloppets in- komster uppställs i andra stycket, på samma sätt som i 7 å, ett krav på att, utöver de villkor som angetts i 1 och 2 åå, förutsättningama i 4 å är uppfyllda. Till skillnad från vad som gäller änkor som är födda år 1944 eller tidigare förutsätts för en änka som är född år 1945 eller senare att änkan var gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 och fortlöpande varit detta fram till dödsfallstidpunkten. Dess- utom skall de ytterligare krav som uppställs i 4å ha varit uppfyllda senast vid utgången av år 1989.
Den likställighetsregel i 5 å som gäller för rätt till garantipension till änkepension tillämpas inte på 90 %—tillägget. I dessa fall skall alltid krävas äktenskap enligt bestämmelsen i 2 å. Av 9 å framgår att detta 90 %—tillägg i vissa fall skall 15-delsberäknas.
Såväl ATP-delen som 90 %—tillägget beräknas i detta hänseende med tillämpning av 30-årsregeln (10 å). Vid denna beräkning tas dock hänsyn endast till de år med pensionspoäng och storleken av dessa som mannen förvärvat t.o.m. år 1989.
959
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om 15-delsberäkning av 90 %—tillägget. Denna beräkning innebär att detta tillägg, i de fall rätt till sådan pension grundar sig på att kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet fyllt 36 år och då varit gift med den avlidne mannen i minst
fem år, i vissa fall skall utges endast i ett visst antal 15—delar. Har änkan fyllt 36 år men däremot inte 50 år vid dödsfallet skall 90 %- tillägget reduceras med 1/ 15 för varje år varmed antalet är som den pensionsberättigade fyllt vid angivna tidpunkt understiger 50. Någon motsvarande reducering av 90 %—tillägget skall däremot inte ske un- der den tid som änkan uppbär detta tillägg till följd av att hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. I dessa fall spelar det således ingen roll hur gammal kvinnan var vid döds- fallstidpunkten.
Har 90 %—tillägget inledningsvis utgetts till följd av det s.k. barn- villkoret i 4 å första stycket 1 och övergår sedan änkan till att uppbära detta tillägg på grund av bestämmelsen i 4 å första stycket 2, skall 15- delsberäkningen enligt förevarande paragraf göras med hänsyn till kvinnans ålder (och även äktenskapets längd) vid tidpunkten då rätten till 90 %-tillägget övergår till att grunda sig på bestämmelsen i 4å första stycket 2. Detta kan med andra ord innebära att en änka som endast var 36 är fyllda vid dödsfallet ändå kan få oreducerat tillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf, nämligen om hon vid tid— punkten för dödsfallet hade vårdnaden om och stadigvarande sam— manbodde med ett nyfött barn som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. När väl detta bam fyller 16 år har änkan i sin tur uppnått den ålder som krävs för att oavkortat 90 %-tillägg skall utges.
Tillägget skall minskas med en femtondel för varje år varmed an- talet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 4 å andra stycket understiger 50.
Denna 15-delsberäkning med hänsyn till änkans ålder skall göras före det att avkortning görs till följd av att den avlidne inte kan tillgo- doräknas 30 år med intjänade ATP—poäng enligt 10 å.
10å
Paragrafen innehåller en 30—årsregel även för 90 %-tillägget, dvs. den del av tilläggspensionen i form av änkepension som motsvarar kom- pensation för första basbeloppets inkomster, motsvarande nuvarande folkpensionsdel. Även detta tillägg till den ATP—grundade änkepen- sionen skall 30-delsberäknas utifrån det antal år med faktiskt intjäna— de och i förekommande fall antagna år med poäng för tilläggspension som kunnat tillgodoräknas den avlidne mannen. På motsvarande sätt som gäller för den ATP-poängbaserade tilläggspensionen i form av änkepension skall, i de fall den efterlevande kvinnan är född år 1945 eller senare, endast faktiskt intjänade poäng t.o.m. år 1989 beaktas (se i övrigt kommentaren till 8 å).
Genom att 90 %-tillägget således gjorts till en del av tilläggspen- sionen blir konsekvensen att detta tillägg, på samma sätt som tilläggs- pension i form av änkepension enligt nuvarande regler men till skill- nad från vad som gäller generellt beträffande folkpension i form av änkepension, kommer att kunna exporteras fritt oavsett i vilket land änkan är bosatt. Detta gäller dock enbart nybeviljandefall. För änkor som vid ikraftträdandet redan har rätt till änkepension har i över— gångsbestämmelsema (punkt 20) upptagits andra regler.
Genom hänvisningen i andra stycket till 6 kap. 14 och 15 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall 30—delsberäkning enligt första stycket av 90 %-tillägget inte göras i de fall då den avlid- ne är född före år 1924. I stället skall vid beräkningen de i 6 kap. 14 och 15 åå nämnda lag angivna beräkningsgrundema tillämpas för dessa personer. De sistnämnda paragraferna motsvarar i huvudsak delar av 15 kap. 1 å samt även 15 kap. 1 aå AFL. Hänvisningen till 6 kap. 16 å lagen om inkomstgrundad ålderspension, som motsvarar 15 kap. 2 å AFL, innebär att en avliden under vissa förhållanden skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då han fyllt eller skulle ha fyllt 65 år om detta leder till att pensionen för den efterle- vande därigenom blir större. I andra stycket anges vidare att bestäm- melserna i 19—21 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om in- komstgrundad ålderspension skall tillämpas vid den andelsberäkning som skall göras enligt första stycket. I 19 å nämnda lag anges att talet 30 vid beräkningen enligt första stycket skall ökas med ett för varje år före år 1998 för vilket den avlidne till följd av underlåten avgiftsbe- talning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Talet 30 får därvid inte ökas till mer än 50. I 20å införandelagen anges att 19å inte skall tillämpas för svenska medborgare som är födda år 1914 eller tidigare. Vidare skall bestämmelsen i 19å tillämpas på ett särskilt sätt för svenska medborgare som är födda under något av åren 1915—1923. Detta anges i 20å andra stycket. I 21 å nämnda lag ges särskilda be- stämmelser för tillämpningen av 19å såvitt avser personer som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
I tredje stycket anges att avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan 15-delsberäkning som avses i 9 å.
Beräkning av garantipension, m.m.
115
I paragrafens första stycke anges att utgångspunkten för beräkning av garantipension är den inkomstrelaterade tilläggspension i form av änkepension som tillkommer änkan, dvs. den egentliga tilläggspen- sionen plus 90 %-tillägget beräknade enligt 7, 9 och 10 åå. Om ga-
rantipension skall utges och i så fall till vilket belopp är således bero- ende av bl.a. storleken av den efterlevandes tilläggspension i form av änkepension. Med sådan pension likställs utländsk efterlevandepen- sion som inte är av utfyllnadskaraktär.
Andra stycket reglerar de fall där änkan är berättigad till garanti— pension till änkepension men däremot inte till tilläggspension i form av änkepension eftersom hon inte var gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989. Denna situation har även berörts i kommen- taren till 1 kap. 5 å. Har änkan i nyss nämnda fall uppfyllt förutsätt- ningama för rätt till reformerad efterlevandepension kan hon emeller- tid vara berättigad till inkomstgrundad sådan pension i form av om— ställningspension eller särskild efterlevandepension. I sådant fall skall beräkningen av garantipension till änkepension enligt 14-16 åå göras med hänsyn till den inkomstgrundade efterlevandepension som änkan uppbär från det reformerade systemet. Eftersom omställningspension, till skillnad från änkepension, är tidsbegränsad kan detta leda till att garantipension till änkepension utges oreducerad efter det att rätten till omställningspension upphört. Detsamma kan inträffa i nuvarande system med den del av folkpensionen som utgörs av pensionstillskot- tet.
I tredje stycket anges en särskild beräkningsregel för de fall där den efterlevande kvinnan har börjat uppbära inkomstgrundad ålderspen— sion innan hon fyllt 65 år. Som framgår av de bestämmelser som reg— lerar rätten till garantipension till änkepension påverkar inte detta änkans rätt till garantipension på motsvarande sätt som ett tidigt uttag av ålderspension enligt nuvarande bestämmelser förtar änkans rätt att fortsättningsvis uppbära folkpension i form av änkepension. Detsam- ma gäller för 90 %-tillägget (se 7 å och 19—22 åå). Detta har, som angetts ovan, sin förklaring i att en änka inte har rätt till garantipen- sion från ålderspensioneringen förrän hon fyllt 65 år oavsett om hon dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension.
I detta sammanhang bör beaktas att garantipensionen till änkepen— sionen liksom 90 %-tillägget kommer att vara föremål för inkomst- prövning mot änkans egna inkomster. Som inkomst räknas därvid bl.a. änkans ålderspension, varför ett förtida uttag av änkans inkomstgrun— dade ålderspension kommer att minska dessa delar. Med hänsyn här- till kan det antas att ett sådant tidigt uttag av ålderspension kommer att vara sparsamt förekommande hos änkor som dessutom uppbär änkepension. Ytterligare en omständighet som begränsar ett sådant dubbeluttag är den samordning som beträffande änkor födda år 1930 eller senare skall ske mellan änkans inkomstgrundade ålderspension beräknad på visst sätt och den tilläggspension i form av änkepension som utges till henne (19-22 åå). Endast i de fall tilläggspensionen i form av änkepension överstiger änkans inkomstgrundade ålderspen— sion skall den förstnärrmda förmånen fortsätta att utbetalas men då
endast till den del denna överstiger ålderspensionen (garantiregeln modifierar emellertid detta något, se kommentaren till 20 å). För att inte den nu nämnda samordningen skall leda till att änkan kompense- ras för den del av änkepensionen från tilläggspensioneringen som har samordnats bort enligt bestämmelserna i 19-22 åå genom en förhöjd garantipension enligt 14 å, skall vid beräkningen av garantipensionens storlek hänsyn tas till tilläggspension i form av änkepension före det att samordningen med hennes egen inkomstgrundade ålderspension sker enligt 20 å.
125
På motsvarande sätt som för garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension skall garantipension till änkepension vara beroende av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den av- lidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid för garanti— pension skall i huvudsak räknas samma tid som utgör försäkringstid för garantipension i det reformerade ålderspensionssystemet. De skillnader som föreligger i förhållande till de regler som gäller för garantipension till ålderspension framgår av paragrafens andra och tredje stycke. För en närmare beskrivning av innehållet i paragrafen hänvisas till kommentaren till 3 kap. 8 å samt till avsnitt 11.11.
135
I paragrafen anges under vilken tid som den avlidne kan tillgodoräk— nas försäkringstid för garantipension. Om dödsfallet inträffar under den avlidnes förvärvsaktiva ålder, dvs. före det år då han skulle ha fyllt 65 år, får även tid efter dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år under vissa förutsättningar tillgodoräknas honom som försäkringstid. Denna tid benämns framtida försäkringstid. I andra och tredje styckena intas regler om hur sådan framtida försäkringstid skall beräknas. Bestämmelsen är utformad på samma sätt som nuvarande regler om framtida bosättningstid för beräkning av folkpension i form av förtidspension (5 kap. 9 å AFL). Samma bestämmelse skall gälla för beräkning av försäkringstid för garantipension till omställ— ningspension och särskild efterlevandepension, se 3 kap. 9 å. Det kan hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
1459
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur garantipension till änke— pension skall beräknas. Garantipensionen är, till skillnad från nuva- rande folkpension i forrn av änkepension, inte någon grundpension som utges med i stort sett samma belopp till alla pensionsberättigade
utan skall snarare ses som en pension som har till syfte att täcka ett visst mått av grundtrygghet för dem som inte får detta behov täckt genom inkomstrelaterad änkepension. För efterlevande till män som inte tjänat in något underlag till en inkomstrelaterad änkepension alls utgör emellertid garantipensionen på detta sätt den enda pensionen, medan det för efterlevande till män som har ett lågt pensionsunderlag utges garantipension som en utfyllnad upp till den fastställda basni- vån.
Garantipensionen är således konstruerad som en utfyllnad till den inkomstrelaterad änkepensionen upp till en basnivå som för år räknat motsvarar 2,04 gånger det prisbasbelopp som gäller för det år då ga- rantipensionen utbetalas. Storleken på garantipensionen skall således reduceras av tilläggspension i form av änkepension. Även utländsk efterlevandepension till änkan som inte är av utfyllnadskaraktär skall reducera den utgående garantipensionen (se 11 å).
I första stycket anges vad som skall gälla för en änka som inte har rätt till någon inkomstrelaterad änkepension alls eller för vilken denna understiger 1,49 gånger prisbasbeloppet. I sådant fall kommer den totala änkepensionen, oavsett om denna består av garantipension och inkomstrelaterad änkepension eller helt och hållet av antingen garan- tipension eller inkomstrelaterad änkepension, att vara 2,04 gånger prisbasbeloppet. Garantipensionen avräknas i dessa fall krona för krona mot inkomstrelaterad änkepension upp till 1,49 prisbasbelopp. Som framgår av bestämmelserna i 15 och 16 åå gäller detta enbart under förutsättning att änkan uppfyllt villkoren för rätt till oavkortad pension enligt den s.k. 15-delsberäkningen (15 å) samt även att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med försäkringstid för garantipen— sion (16 å).
l paragrafens andra stycke regleras vad som skall gälla om den efterlevande har rätt till inkomstrelaterad änkepension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet. Basnivån om 2,04 prisbasbelopp skall då, utöver den minskning som gjorts enligt första stycket upp till 1,49 gånger prisbasbeloppet, minskas med 30 % av den inkomstgrundade änkepension som överstiger 1,49 prisbasbelopp. Detta kan också ut- tryckas som att garantipensionen beräknas utifrån 0,55 (2,04—1,49) gånger prisbasbeloppet och minskas med 30 % av den inkomstrelate- rade änkepension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.
15,9
Förevarande paragraf innehåller regler för den s.k. 15— delsberäkningen inom änkepensioneringen. Denna innebär att garan- tipensionen, i de fall rätten till sådan pension grundar sig på att kvin- nan vid tidpunkten för dödsfallet fyllt 36 år och då varit gift med den avlidne mannen i minst fem år, i vissa fall skall utges endast i ett visst
antal 15-delar. Har änkan fyllt 36 år men däremot inte 50 år, skall enligt bestämmelsen i denna paragraf garantipension reduceras med 1/15 för varje felande år upp till 50 år. Någon motsvarande reducering av garantipensionen skall däremot inte ske under tid som änkan upp— bär garantipension till följd av att hon har vårdnaden om och stadigva- rande samrnanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadig- varande vistades i makarnas hem. I dessa fall spelar det således ingen roll hur gammal kvinnan var vid dödsfallstidpunkten.
Har garantipension inledningsvis utgetts till följd av det s.k. barn- villkoret 14 å första stycket 1 och övergår sedan änkan till att uppbära garantipension på grund av bestämmelsen i 4 å första stycket 2, skall 15-delsberäkningen enligt förevarande paragraf göras med hänsyn till kvinnans ålder vid tidpunkten då rätten till garantipension övergår till att grunda sig på bestämmelsen 14 å första stycket 2.
Avkortningen enligt denna 15—delsberäkning skall göras på motsva- rande sätt som den 40—delsberäkning som skall göras i de fall den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipen- sion enligt 16 å. Är änkan 50 år fyllda vid tidpunkten för dödsfallet eller vid den senare tidpunkt som anges i 4 å andra stycket, skall nå- gon avkortning av garantipensionen inte ske. Uppfyller emellertid änkan inte detta krav skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel som svarar mot det antal år som kan tillgodoräknas änkan enligt bestämmelserna i 4 å och talet 15. Motsvarande avkortning skall göras också beträffande nivåerna 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet.
Denna 15-delsberäkning med hänsyn till den efterlevande kvinnans ålder skall göras innan avkortning till följd av att den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension sker enligt 16 å.
16;
Första stycket innehåller beräkningsbestämmelser för de fall den av- lidne inte kan tillgodoräknas minst 40 års försäkringstid för garanti- pension enligt 12 och 13 åå.
Som närmare redogjorts för i avsnitt 11.11 skall garantipension till änkepension vara beroende av den försäkringstid som kan tillgodo— räknas den avlidne på motsvarande sätt som folkpension i form av änkepension är beroende av den avlidnes bosättningstid (eller antal år med intjänade ATP-poäng). Härvid skall såväl försäkringstid fram till tidpunkten för dödsfallet som under vissa förutsättningar även framti— da försäkringstid, dvs. försäkringstid från dödsfallet t.o.m. tidpunkten då den avlidne skulle ha fyllt 64 år, beaktas. För att änkan skall vara berättigad till oavkortad garantipension enligt förevarande bestäm— melse erfordras att den avlidne kan tillgodoräknas minst 40 års sam-
manlagd försäkringstid. I annat fall skall en avkortning göras av bas- nivån till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år som tillgodoräknats den avlidne och talet 40. Även nivåerna 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet skall avkortas på motsvarande sätt. Därefter sker en reducering med hänsyn till storleken på hela den inkomstgrundade änkepensionen.
Om den avlidne kan tillgodoräknas t.ex. 20 års försäkringstid inne— bär alltså detta att garantipensionen beräknas genom att basnivån av- kortas till 20/40 av 2,04 gånger prisbasbeloppet. Den sålunda reduce- rade basnivån avtrappas därefter med 100 % av den inkomstgrundade änkepensionen upp till ett belopp motsvarande 20/40 av 1,49 gånger prisbasbeloppet. Inkomstdelar över denna nivå avtrappar basnivån med 30 %. Genom detta beräkningssätt kommer den inkomstgrundade änkepensionen att trappa av garantipensionen på en lägre nivå än om i stället reduceringen först hade skett av oavkortad garantipension och därefter avkortning hade skett med hänsyn till försäkringstiden.
Den föreslagna beräkningsmetoden överensstämmer med den som gäller för beräkning av garantipension inom ålderspensioneringen. Såsom framhållits i kommentaren till motsvarande bestämmelse inom ålderspensioneringen (prop. 1997/98:152 s. 154) kommer den i para- grafen angivna avkortningsmodellen inte att kunna tillämpas fullt ut inom EU/EES. Reglerna i artikel 46.2 i förordningen (EEG) nr 1408/71 om s.k. prorataberäkning innebär att det vid fastställande av vilken garantipension som skall utges först skall beräknas vilken ga— rantipension som skulle ha utgetts om den avlidnes samtliga försäk- ringstider inom EU/EES hade fullgjorts i Sverige. I de fall den avlidne kan tillgodoräknas en försäkringstid om 40 år inom EU/EES innebär detta att basnivån inte avkortas. För den som inte kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst 40 år inom EU/EES kommer däremot be— räkningen att ge en något lägre garantipension eftersom basnivån i en sådan situation kan avkortas till motsvarande andel som det totala antalet års försäkringstid utgör av 40. Efter denna beräkning av det s.k. teoretiska beloppet skall en proportionering ske på så sätt att ga— rantipension skall utges med den andel av det erhållna beloppet som motsvarar förhållandet mellan den i Sverige tillgodoräknade försäk— ringstiden och all inom EU/EES tillgodoräknad försäkringstid.
Inkomstprövn ing
1175
Sedan den 1 april 1997 sker en inkomstprövning av folkpension in— klusive pensionstillskott inom änkepensioneringen. Utgångspunkten för inkomstprövningen är änkans årsinkomst beräknad enligt 5, 5a och 5b åå lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer (se avsnitt
11.11). Vi har, som ett led i den anpassning av nuvarande regler inom änkepensioneringen som vi genom direktiven blivit ålagda att genom- föra, föreslagit att inkomstprövning även fortsättningsvis skall ske av de delar av änkepensionen som i ett anpassat system har till syfte att motsvara de delar som i dag är föremål för inkomstprövning, nämli- gen folkpension inklusive pensionstillskott. Dessa delar utgör i nuva- rande system den efterlevandes grundskydd men har samtidigt också utgjort en kompensation för det första basbeloppets inkomster. I det av oss föreslagna anpassade änkepensionssystemet har dessa delar ersatts av ett 90 %—tillägg och en garantipension till änkepensionen. Som framgått av avsnitt 11.11 uppstår en del frågor beträffande den närmare utformningen av reglerna för inkomstprövning i ett anpassat systern. Som vi nämnt där skiljer sig de av oss föreslagna reglerna för garantipension och avräkningen mot den inkomstgrundade änkepen- sionen från den avräkning som i dag sker av pensionstillskottet i för— hållande till tilläggspension i form av änkepension. Detta påverkar i sin tur inkomstprövningen. Även det förhållandet att vi föreslår höjda bruttobelopp för att delvis kompensera för ett borttagande av det sär— skilda grundavdraget påverkar utfallet efter en inkomstprövning enligt nuvarande regler. Frågan om hur denna inkomstprövning närmare skall ske har emellertid även samband med hur reglerna för inkomst- prövning av bostadstillägget till pensionärer kommer att utformas. Regeringen har den 18 december 1997 länmat i uppdrag till en sär- skild utredare att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m. (Dir. 1997:150). Enligt direktiven skall utredarens förslag vara anpassat till bl.a. reglerna för efterlevan- depension och utredaren skall därvid redovisa förslag till nya regler om inkomstprövning av änkepension, vilka skall anpassas till de av oss lämnade förslagen avseende ett nytt system för grundtrygghet inom ramen för en övergångsvis änkepension. Med hänsyn bl.a. härtill anser vi oss inte ha möjlighet att närmare ta ställning till den tekniska utformningen av reglerna för inkomstprövning av änkepensioner. Däremot föreslår vi att tillägget för det första basbeloppets inkomster, dvs. 90 %-tillägget, jämte garantipensionen skall vara föremål för inkomstprövning även i ett anpassat system. De närmare regler som krävs härför får utarbetas senare. De bör lämpligen tas in i förevaran- de paragraf och eventuellt i ett antal andra paragrafer i anslutning härtill.
18;
Denna paragraf anger under vilken tid som änkor som beviljas änke— pension efter ikraftträdandet skall undantas från reglerna om inkomst- prövning i 17 å. I dag är reglerna om inkomstprövning utformade på så sätt att kvinnor som uppbär änkepension behandlas på i princip
samma sätt som efterlevande som uppbär omställningspension. Detta innebär att någon minskning av folkpension i form av änkepension inte sker under de inledande sex månaderna och inte heller för tid då den efterlevande kvinnan har vårdnaden om och stadigvarande sam- manbor med barn under 12 år, som vid dödsfallet stadigvarande vista- des i makarnas hem.
Vi anser att det, på motsvarande sätt som gäller i dag skall finnas en likformighet beträffande inkomstprövningsreglema för änkepen- sionen och reglema om grundskydd i form av garantipension till om— ställningspension. Detta innebär med andra ord att någon minskning till följd av regeln om inkomstprövning i 17 å inte skall komma i frå- ga under den tid då garantipension till omställningspension hade kun- nat utges om dessa regler i stället hade tillämpats för den efterlevande kvinnan.
Vårt förslag i denna del innebär att någon inkomstprövning inte skall komma till stånd under de första sex månaderna efter ett döds- fall. I de fall änkan har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år skall någon inkomstprövning inte heller ske under ytterligare 18 månader efter den inledande sexmånadersperio— den. Om barnet under denna artonmånadersperiod fyller 18 år skall emellertid inkomstprövning kunna ske av garantipensionen och 90 %- tillägget fr.o.m. barnets artonårsdag. Om änkan efter den inledande sexmånadersperioden inte uppfyller förutsättningama för rätt till för- längd omställningspension, dvs. i de fall hon inte har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, skulle hon en- dast vara berättigad till inkomstrelaterad omställningspension om sådan pension hade utgetts till henne. I dessa fall har vi, på motsva- rande sätt som gäller i dag, föreslagit att inkomstprövning av änke- pensionen skall kunna komma i fråga.
Någon minskning skall under inga förhållanden göras så länge som den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 8 år, som stadigvarande vistades i makarnas hem vid dödsfallet. Med vårdnad avses den rättsliga vårdnaden.
Beräkning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som har jyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension
19;
19—22 åå innehåller bestämmelser om hur tilläggspension i form av änkepension skall beräknas för kvinnor som har fyllt 65 år eller dess— förinnan börjat uppbära egen ålderspension. Bestämmelserna gäller såväl änkepension till kvinnor som vid dödsfallet är fyllda 65 år som änkepension för tiden fr.o.m. 65-årsmånaden för kvinnor som börjat
uppbära änkepension dessförinnan. I 19 å anges vilka regler som skall tillämpas beroende på när änkan är född.
Paragrafen behandlar endast frågan om vad som skall ske med tilläggspension i form av änkepension när änkan fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära egen inkomstgrundad ålderspension. Däremot anger paragrafen inget om hur garantipensionen påverkas av att änkan fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära egen ålders- pension. Detta framgår i stället av den bestämmelse som reglerar rät- ten till sådan pension, dvs. 4 å. I den paragrafen anges att garantipen- sion till änkepension utges, om förutsättningama härför är för handen, till dess änkan fyller 65 år. Denna pension påverkas sålunda inte av det förhållandet att änkan dessförinnan gjort ett tidigt uttag av sin egen ålderspension. Detsamma är fallet med 90 %-tillägget enligt 7 å första stycket 2, som alltså inte utges efter fyllda 65 år. Detta framgår av förevarande paragraf jämförd med 20-22 åå, som endast innehåller särskilda beräkningsregler för den ATP-baserade tilläggspensionen enligt 7 å första stycket 1. Detta innebär att en änka som före fyllda 65 år uppbär egen ålderspension samtidigt kan uppbära såväl garanti— pension till änkepension som det i 7 å första stycket 2 upptagna 90 %— tillägget utan att detta påverkas av änkans ålderspension. När väl än— kan fyller 65 år upphör emellertid rätten till både garantipension och 90 %-tillägg.
Liksom enligt nuvarande regler skall den tilläggspension i form av änkepension som grundar sig på den avlidne mannens tillgodoräknade ATP-poäng i vissa fall påverkas av att änkan fyllt 65 år eller dessför- innan börjat uppbära egen ålderspension. I de följande paragraferna finns bestämmelser om när samordning skall ske med änkans egen ålderspension och hur denna samordning skall gå till. Paragraferna utgör i huvudsak en anpassning till motsvarande bestämmelseri nuva- rande lagstiftning.
l förevarande paragrafs punkt 1 hänvisas till 7 å första stycket 1. Detta innebär att änkor som är födda år 1929 eller tidigare har rätt till tilläggspension i form av änkepension beräknat fullt ut på grundval av den avlidne mannens beräknade tilläggspension i form av egenpen— sion enligt de beräkningsgrunder som anges i 7å första stycket 1. Dessa kvinnor, som vid ikraftträdandet av regeln har fyllt 65 år, har alltså inte längre rätt till det 90 %—tillägg som har till syfte att lämna kompensation för det första basbeloppets inkomster och inte heller till garantipension till änkepension. Någon samordning skall beträffande dessa kvinnor inte ske mellan den kvarvarande tilläggspensionen i form av änkepension och den inkomstgrundade ålderspension som kvinnan kan uppbära.
1 punkt 2 finns bestämmelser beträffande beräkning av änkepension till änkor som är födda under något av åren 1930-1944 och som fyllt eller fyller 65 år (eller dessförinnan uppbär inkomstgrundad ålders—
pension). För dessa änkor gäller att de är berättigade till tilläggspen- sion i forrn av änkepension endast i den mån denna överstiger änkans egen inkomstgrundade ålderspension beräknad på visst sätt. I dessa fall gäller även en särskild garantiregel. Reglerna härför upptas i 20 och 21 åå.
Slutligen anges i punkt 3 vad som skall gälla beträffande beräkning av tilläggspension iform av änkepension till änkor födda år 1945 eller senare när dessa fyllt eller fyller 65 år. Pensionen beräknas enligt reglerna i 8 å första stycket men utan 90 %-tillägg enligt 7 å första stycket 2. Till skillnad från äldre änkor är dessa änkor berättigade endast till den del av änkepensionen baserad på den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng som överstiger änkans egen in— komstgrundade ålderspension. Någon garantiregel motsvarande den som gäller för äldre kvinnor (se 20 å) finns inte för denna kategori änkor. Hur beräkningen av tilläggspension i form av änkepension i förevarande fall skall gå till anges i 20å första stycket samt 21 och 22 åå.
205
I förevarande paragraf regleras den samordning som skall ske mellan tilläggspension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension för änkor som är födda under något av åren 1930-1953. Samordningen avser endast sådan tilläggspension som avses i 7å första stycket 1. Den del som avser att kompensera för det första bas- beloppets inkomster, det s.k. 90 %-tillägget, ingår således inte i sam— ordningen med änkans egen ålderspension, bl.a. eftersom sådant till— lägg inte utges efter 65 års ålder. Bestämmelserna i förevarande para- graf är en anpassning av nuvarande bestämmelser i punkterna 8 och 9 i övergångsbestämmelsema till lagen (l988z881) om ändring i lagen om allmän försäkring och innebär inte några förändringar i sak. Även bestämmelserna i 21 och 22 åå innehåller föreskrifter om samordning mellan ålderspension och änkepension i vissa situationer.
Samordningsbestämmelsen i första stycket tar sikte endast på änkor som är födda under något av åren 1930-1953. Om en sådan änka har rätt till tilläggspension i form av änkepension baserad på den avlidne mannens ATP-underlag och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension skall en samordning mellan dessa förmåner ske. Detta innebär att sådan samordning kan komma till stånd före det att änkan fyllt 65 är, nämligen om hon dessförinnan börjat uppbära inkomst- grundad ålderspension.
Samordningen innebär, som tidigare nämnts och som även närmare framgår av avsnitt 11.8, att den ATP-baserade änkepensionen skall minskas med kvinnans inkomstgrundade ålderspension beräknad på visst sätt. Överstiger därvid ålderspensionen änkepensionen, skall
någon änkepension inte längre utges. Är det däremot så att änkepen- sionen överstiger ålderspensionen skall den förstnärrmda förmånen utges med det överskjutande beloppet. För att uppnå likvärdiga jämfö- relsematerial vid denna samordning skall även kvinnans ålderspension beräknas utifrån den förutsättningen att hon erhåller inkomstgrundad ålderspension beräknad helt och hållet enligt nuvarande bestämmelser för tilläggspension i form av ålderspension. Detta innebär med andra ord att man, i de fall kvinnan tillhör mellangenerationen i ålderspen- sionshänseende (dvs. är född under något av åren 1938—1953), inte skall ta hänsyn till den del av kvinnans inkomstgrundade ålderspen- sion som hon rent faktiskt uppbär från det reformerade ålderspen— sionssystemet till följd av de särbestämmelse som finns beträffande denna generation i 6 kap. 8-11 åå lagen (1998:674) om inkomstgrun- dad ålderspension. I detta sammanhang skall inte heller beaktas det tillägg enligt 6 kap. 2 å första stycket 2 som skall göras till kvinnans inkomstgrundade ålderspension från tilläggspensioneringen motsva— rande kompensation för det första basbeloppets inkomster. I stället skall änkans ålderspension beräknas på i princip motsvarande sätt som det underlag som änkepension från tilläggspensioneringen enligt 7 å första stycket 1 beräknats på grundval av. Detta framgår av att det i 20 å hänvisas till i stort sett samma bestämmelser i 6 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension som det hänvisas till i 7 å 1. För en närmare redogörelse för de olika bestämmelsemas innebörd hänvisas till kommentaren till 7 å. Detta innebär med andra ord att även kvin— nans ålderspension som skall samordnas med den kvarvarande inkom- strelaterade änkepensionen skall beräknas fullt ut på grundval av hen- nes tillgodoräknade ATP-poäng. Genom en samordningsmodell som den här beskrivna vinner man den fördelen att den inkomstgrundade änkepensionen beräknad endast på grundval av den avlidne mannens ATP-underlag samordnas med änkans egen inkomstgrundade ålder- spension beräknad på motsvarande sätt. De diskrepenser som kan finnas mellan det nuvarande och det reformerade ålderspensionssys— temet kommer härigenom inte att påverka änkor med rätt till änkepen- sion utan dessa behandlas på samma sätt som enligt nuvarande be- stämmelser.
På motsvarande sätt som enligt nuvarande bestämmelser skall det förhållandet att änkan gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension påver— ka storleken av änkepensionen vid tillämpningen av såväl samord— ningsregeln enligt första stycket som garantiregeln enligt andra styck— et i denna paragraf. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 5 å första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. Beträffande sena uttag finns bestämmelseri 21 å (jfr 7 å första stycket 1).
Andra stycket innehåller ett undantag till regeln i första stycket för änkor födda under något av åren 1930—1944. Bestämmelsen i detta stycke innebär att samordningsregeln i första stycket inte alltid skall
tillämpas fullt ut. De kvinnor som här avses har alltid rätt att erhålla så stor änkepension att denna tillsammans med änkans egen ålders- pension uppgår till visst minsta belopp vars storlek gjorts beroende av när änkan är född. Detta garanterade belopp utgörs av viss andel av summan av kvinnans och den avlidne mannens tilläggspension i form av ålderspension beräknade enligt reglerna i första stycket oavsett generationstillhörighet i det reformerade ålderspensionssystemet. I fråga om mannens pension beaktas inte tidiga eller sena ålderspen- sionsuttag. Om kvinnan däremot har gjort ett tidigt uttag av sin ålders- pension kommer detta att påverka utfallet av garantiregeln. Detta framgår genom en hänvisning i första stycket till 6 kap. 5 å första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Har kvinnan inte någon inkomstgrundad ålderspension eller endast låg sådan begränsas enligt regeln i tredje stycket den ovan beskrivna garantiregeln av att änkepensionen aldrig vid tillämpning av denna regel kan tillåtas överstiga den änkepension som utgetts eller skulle ha utgetts vid tillämpning av 7 å första stycket 1. Änkepensionen skall alltså inte på grundval av garantiregeln kunna höjas.
21;
Även förevarande paragraf har sin motsvarighet i nuvarande över- gångsbestämmelser till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 8). Bestämmelsen innebär att en änka som omfattas av samordningsbestämrnelsema i 20 å inte kan uppskjuta uttaget av den egna inkomstgrundade ålderspensionen och därigenom undvika att samordning görs mellan änkepensionen och denna ålderspension. Om en sådan änka avstår från att ta ut ålders- pensionen, skall fr.o.m. den månad varunder hon fyller 65 år ändå göras en samordning mellan änkepension och ålderspension. Samord- ningen avser då den ålderspension som skulle ha utgetts om kvinnan hade erhållit rätt därtill fr.o.m. 65-årsmånaden.
Samma princip skall gälla i de fall kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 å AFL i dess lydelse före år 1982. Ålderspension från tilläggspensioneringen skall i dessa fall beräknas som om något undantagande inte hade skett. Även den ålderspension som skulle ha utgetts om kvinnan inte hade underlåtit att erlägga fastställd avgift till tilläggspensioneringen eller för in- komstgrundad ålderspension skall beaktas vid beräkningen enligt samordnings- respektive garantiregeln i 20 å. Detta innebär med andra ord att någon andelsberäkning motsvarande den som föreskrivs i 4 kap. 4 å och 8 å andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension inte skall komma i fråga vid tillämpning av reglerna om samordning. Kvinnans ålderspension skall vid samordningen alltså beräknas som den hade varit om avgifter hade erlagts till fullo.
25?
I förevarande paragraf finns de samordningsbestämmelser som skall gälla för kvinnor som är födda år 1954 eller senare. De motsvarar regler som i dag gäller enligt punkterna 6 och 9 i övergångsbestäm- melsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäk- ring. Samordningen enligt denna paragraf innebär, på samma sätt som samordningsbestämmelsen i 20 å, att änkepension utges efter det att kvinnan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension endast om änkepensionen överstiger kvinnans egen ålderspension. För dessa änkor finns inte någon motsvarighet till ga- rantiregeln i 20 å andra stycket.
Dessa kvinnor tillhör i ålderspensionshänseende den ”yngre” gene- rationen. Deras inkomstgrundade ålderspension kommer således att vara beräknad helt och hållet med utgångspunkt från det reformerade ålderspensionssystemet. Detta innebär bl.a., till skillnad från nuvaran- de system, att änkans inkomstgrundade ålderspension beräknas från första kronan och inte som i dag på inkomster överstigande ett bas- belopp. Änkepensionen, med vilken samordningen skall ske, är emel- lertid beräknad enbart på den avlidne mannens inkomster överstigan— de ett basbelopp och detta oavsett när mannen var född. För att dessa skillnader i beräkningarna inte skall vara till nackdel för änkan vid den samordning som skall ske enligt denna paragraf skall till mannens underlag på vilket änkepensionen beräknats läggas en ATP-poäng motsvarande det första basbeloppets inkomster innan samordning sker med kvinnans inkomstgrundade ålderspension. På detta sätt åstad- kommer man likvärdiga underlag, dvs. underlag som båda hänför sig till inkomster från första kronan.
Den ATP-poäng som enligt denna bestämmelse läggs till det ur- sprungliga ATP-baserade underlaget skall på motsvarande sätt som gäller för detta underlag 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens intjänade antal år med ATP-poäng t.o.m. år 1989. Vid denna 30-delsberäkning skall inte någon hänsyn tas till antagna år med ATP- poäng för tid efter år 1989. Detta framgår genom en hänvisning till 8 å.
Vid den samordning som skall ske skall även beaktas bestämmel- serna i 21 å. Detta innebär att kvinnan inte kan påverka resultatet av samordningen genom att skjuta upp sitt ålderspensionsuttag. Samord- ningen skall således oavsett ett sådant sent uttag beräknas utifrån den ålderspension som skulle ha utgetts till änkan om hon börjat lyfta sådan pension fr.o.m. den månad då hon fyllt eller fyller 65 år. Inte heller underlåten avgiftsbetalning skall i detta hänseende påverka samordningen. Även här skall utgångspunkten vara att kvinnan betalat sina avgifter för inkomstgrundad ålderspension fullt ut och samord- ning skall således, i fall av bristande avgiftsbetalning, ske med den
ålderspension som skulle ha utgetts om avgiften hade betalats i veder- börlig ordning.
7 kap. Utbetalning av efterlevandepension, m.m. 1 5
Denna paragraf innehåller bestämmelse om hur ansökan om efterle- vandepension skall göras. Bestämmelser om ansökan om pension och formerna härför finns i dag i 16 kap. 1 å AFL. Utbetalning av efterle- vandepension skall, utom i det fall som anges i paragrafens andra stycke, kräva att en ansökan görs. Denna skall vara skriftlig.
Genom en regel som trädde i kraft den 1 oktober 1997 gäller i dag att uppgifter om faktiska förhållanden som ligger till grund för ersätt- ning enligt AFL skall lämnas på heder och samvete. En motsvarande bestämmelse gäller för uppgifter vid ansökan om inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion och ansökan om garantipension enligt lagen (1998:702) om ga- rantipension. I tredje meningen i första stycket uppställs krav på att uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete även inom efterlevandepensioneringen.
Andra stycket innebär ett undantag från bestämmelsen i första stycket om att efterlevandepension betalas ut enbart efter ansökan. Det gäller situationer då en efterlevande uppbär särskild efterlevande- pension för begränsad tid och denna tid skall förlängas. Motsvarande bestämmelse finns i dag i 16 kap. 1 å tredje stycket AFL.
Enligt nuvarande regler i 16 kap. 1 å AFL finns möjlighet för för- säkringskassan att under vissa förutsättningar betala ut ålderspension utan att ansökan härom har gjorts. En sådan situation är då särskild efterlevandepension eller änkepension i form av folkpension till kvin- na född år 1944 eller tidigare skall avlösas av folkpension i form av ålderspension då den efterlevande fyller 65 år. Enligt 5 kap. 8 å tredje stycket AFL skall folkpension i form av ålderspension till den som omedelbart före den månad då han fyllde 65 år uppburit hel särskild efterlevandepension beräknas i förhållande till det antal år för vilka den avlidne har tillgodoräknats bosättningstid om detta är förrnånliga- re än den egna anknytningstiden (jfr såvitt avse änkepension motsva- rande bestämmelse i övergångsbestämmelsema till 5 kap. AFL). Om den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med bosättningstid har för- säkringskassan kunnat besluta om utbetalning av folkpension i form av ålderspension utan att ansökan härom gjorts. Denna möjlighet har, av skäl som vi utvecklat i avsnitt 13.1, inte överförts till det reforme- rade pensionssystemet. Våra förslag, som innebär att den s.k. överle— danderegeln skall avskaffas för framtiden, har inte inneburit någon förändring i detta ställningstagande. Det kommer således också med
våra förslag att fordras en ansökan för att ålderspension skall betalas ut även i de situationer då den pensionssökande omedelbart före 65- årsdagen uppburit hel särskild efterlevandepension (eller änkepension i form av folkpension).
Bestämmelserna angående ansökan om och utbetalning av efterle- vandepension i detta kapitel skall tillämpas oavsett den efterlevandes ålder och oavsett om efterlevandepensionen skall beviljas på grund av dödsfall som inträffat före eller efter ikraftträdandet. Efterlevande som uppbär pension vid ikraftträdandet kommer emellertid även efter denna tidpunkt att få pensionen utbetald utan att en ny ansökan behö— ver göras. Detta framgår av punkten 3 i övergångsbestämmelsema till denna lag.
7 kap. Utbetalning av efterlevandepension, m.m. 1 5
Tredje stycket motsvarar nuvarande 16 kap 1 & femte stycket såvitt avser särskild efterlevandepension.
2?
Paragrafen motsvarar delar av nuvarande 16 kap. 5 & AFL.
Första stycket motsvarar 16 kap. 5 & tredje stycket AFL. Efterle— vandepension utges fr.o.m. den månad då dödsfallet inträffade eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, fr.o.m. månaden efter den då dödsfallet inträffade.
I andra stycket sägs att efterlevandepension skall betalas ut fr.o.m den månad då rätten till förmånen inträder om denna tidpunkt är en annan även vad som åsyftas i första stycket, dvs. dödsfallet. En sådan situation är begynnelsetidpunkten för rätt till särskild efterlevande- pension. Rätten till sådan pension inträder då rätten till omställ- ningspension upphör, dvs. en viss tid efter dödsfallet. En annan sådan situation är att den efterlevande återfår vårdnaden om ett barn under åtta år eller börjar sammanbo med ett barn i denna ålder som han eller hon har vårdnaden om men tidigare inte stadigvarande sammanbott med.
I 16 kap. 5 & femte stycket finns en bestämmelse som innefattar en generell möjlighet att få pension utbetalad för viss tid före ansökan. Denna tid är om det gäller barnpension två år och annars tre månader. Möjligheten att få pension utbetalad för tid före ansökan kommer såvitt avser ålderspension att avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999. Någon sådan möjlighet har inte heller införts i det reformerade ålders— pensionssystemet. Skälen härför har vi redovisat i avsnitt 13.1. Vi har emellertid i samband härmed föreslagit att möjligheten till retroaktiv utbetalning skall finnas kvar inom efterlevandepensioneringen. Ett av skälen för vårt ställningstagande är att efterlevandepension inte kan betraktas som en intjänad rättighet utan beräknas på grundval av ett beräkningsunderlag först då frågan om rätt till efterlevandepension
uppstår. Om möjligheten till retroaktiv utbetalning skulle avskaffas, skulle detta innebära att den efterlevande omedelbart i anslutning till dödsfallet skulle vara tvungen att ansöka om efterlevandepension för att kunna uppbära sådana förmåner under hela den tid som bestäm- melserna ger möjlighet till. En regel motsvarande den nuvarande har därför tagits in i tredje stycket.
I 16 kap. 5 & sjätte stycket AFL finns i dag en bestämmelse som reglerar avdrag på barnpension från ATP för för mycket utbetald tilläggspension i form av omställningspension eller särskild efterle- vandepension i vissa fall. Dessa förmåner skall enligt nuvarande reg- ler utges med 20 % av underlaget om rätt till barnpension samtidigt föreligger efter den avlidne och annars med 40 %. Om det då omställ- ningspension utbetalas saknas kännedom om att rätt till barnpension föreligger, kan omställningspension felaktigt komma att ha utgetts med ett för högt belopp. Om det senare framkommer att barnpension skall utges retroaktivt för samma tid, skall på det belopp som först förfaller till betalning sedan beslutet om barnpension har fattats av— drag ske med för mycket utbetald omställningspension.
Våra förslag innebär att omställningspension och särskild efterle— vandepension inte längre skall utges med olika kompensationsgrad beroende på om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 16 kap. 5 & sjätte stycket AFL behövs därför inte. I punkten 4 i övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring finns emellertid en bestämmelse som innebär att 16 kap. 5 & sjunde stycket AFL i lydelse närmast före den 1 januari 1990 alltjämt skall gälla i vissa fall. Enligt denna regel skall från det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om tilläggspension i form av barnpension dras av vad som utbetalats med för högt belopp i änkepension. En motsvarighet till denna bestämmelse bör finnas även efter ikraftträ- dandet av nya regler eftersom barnpension i vissa fall alltjämt skall utges enligt äldre bestämmelser då det samtidigt föreligger rätt till tilläggspension i form av änkepension till en kvinna som är född år 1944 eller tidigare. I sådant fall skall således avdrag på det belopp som först förfaller till betalning sedan beslut om barnpension har fattats ske med för mycket utbetald änkepension.
Enligt våra förslag kan vidare en situation motsvarande den som i dag regleras i 16 kap. 5 % sjätte stycket AFL uppkomma då den av oss föreslagna begränsningsregeln inom bampensioneringen skall tilläm- pas. Om enbart barnpension utges efter en avliden får barnpensions- beloppen sammanlagt uppgå till högst 100 % av den avlidnes efterle— vandepensionsunderlag. Om rätt till omställningspension eller sär- skild efterlevandepension samtidigt föreligger skall barnpension kun- na utges med högst 80 % av underlaget. Härutöver skall alltså om- ställningspension eller särskild efterlevandepension utges med 55 %.
Våra överväganden i dessa delar har vi redovisat i avsnitt 9.4.3. För- slagen innebär att storleken på bampensionema kommer, i fall då den efterlevande efterlämnar så många barn att det totala bampensions- belopp som skall utges kommer att överstiga 80 % av efterlevande- pensionsunderlaget, att vara beroende av om omställningspension (särskild efterlevandepension) samtidigt skall utges eller inte. Om det då barnpension utbetalas inte är känt att det samtidigt föreligger rätt till omställningspension efter den avlidne kan barnpension komma att utges med för högt belopp. Enligt nuvarande regler finns inte någon bestämmelse som medger att avdrag får ske på en retroaktivt utbetald efterlevandepension i fall då begränsningsregeln tillämpas med vad som utgetts i efterlevandepension till annan eller andra efterlevande med för högt belopp avseende samma tid som den retroaktivt utbetal— da pensionen avser. Vi anser emellertid att de skäl som legat till grund för den nuvarande regeln i 16 kap. 5 % sjätte stycket AFL kan göras gällande även i nu beskrivna situationer.
Med hänsyn till de nu beskrivna situationerna har det i paragrafens fjärde stycke tagits in en bestämmelse som innebär att efterlevande- pension till en efterlevande får minskas om det visar sig att för myck— et efterlevandepension har felaktigt utgetts för samma tidsperiod till en annan efterlevande på grund av att besluten om efterlevandepen— sion inte förelegat samtidigt. Denna bestämmelse avser alltså dels fall som nu regleras i punkt 4 i 1988 års övergångsbestämmelser, dels fall då begränsningsregeln i 2 kap. 5 5 är tillämplig beträffande retroaktivt utgiven inkomstgrundad efterlevandepension till barn eller vuxen efterlevande.
355
Enligt denna paragraf kan uttag av efterlevandepension återkallas. Bestämmelser om ändring av pension i annat fall, t.ex. på grund av förändringar i beräkningsunderlaget, finns i 8 kap. En särskild be- stämmelser om återkallelse av efterlevandepension har vi ansett vara påkallad bl.a. med hänsyn till internationella förhållanden.
4å
Motsvarande bestämmelse finns i dag i 16 kap. 9 & AFL. I paragrafen anges att efterlevandepension utges t.o.m. den månad då rätten till förmånen har upphört. Det kan t.ex. vara för att den efterlevande avli— dit under tid då rätt till efterlevandepension föreligger. Rätten kan vidare t.ex. när det gäller förlängd omställningspension upphöra ge— nom att det hemmavarande barnet fyller åtta år och mer än två år har förflutit från dödsfallstidpunkten Omställningspension utges då t.o.m. månaden efter denna händelse.
Omställningspension och särskild efterlevandepension utges aldrig efter det att den efterlevande fyllt 65 år. Detta framgår av bestämmel- serna i 3 och 4 kap. Enligt bestämmelsen i denna paragraf skall sådan pension utges längst t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år. Detsamma gäller för rätt till det av oss föreslagna 90 %- tillägget inom änkepensioneringen och för rätt till garantipension till änkepension. Den efterlevande kan under samma tid uppbära in- komstgrundad ålderspension. Rätten till efterlevandepension skall inte vara beroende av huruvida ålderspension samtidigt utges eller inte (se härom i avsnitt 8.5.3 samt, när det gäller samordning mellan tilläggspension i form av änkepension och inkomstgrundad ålderspen— sion, avsnitt 11.8). Möjligheten att ta ut garantipension från ålders- pensioneringen inträder emellertid först fr.o.m. den månad då 65- årsdagen inträffar. Omställningspension och särskild efterlevandepen— sion skall därför kunna utgå t.o.m. månaden före den då den efterle- vande fyller 65 år.
55
I första stycket i denna paragraf regleras möjligheten att i vissa fall göra avdrag på retroaktivt utbetald garantipension i fall då den efter- levande ålagts återbetalningsskyldighet för för mycket uppburen in— komstgrundad efterlevandepension. Förutsättningama för att sådan återbetalningsskyldighet skall uppstå regleras i 8 kap. 5 &. Grunden för återbetalningsskyldighet kan vara att antingen den efterlevande själv eller den avlidne lämnat felaktiga uppgifter som orsakat att pen- sion utbetalats med för högt belopp. Ett annat skäl kan vara att den pensionsrätt eller pensionspoäng som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension i efterhand ändras på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning. Om den inkomstgrundade efterlevande- pensionen eller tilläggspensionen i form av änkepension blir lägre till följd av det ändringsbeslut som i sin tur föranlett beslutet om återbe- talning kan detta innebära att garantipension kan komma att utges med ett högre belopp även för förfluten tid. I stället för att den efter- levande åläggs att betala in det återkrävda pensionsbeloppet skall i sådant fall, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf, i första hand avdrag göras från det garantipensionsbelopp som skall utges retroak- tivt.
Enligt paragrafens andra stycke skall motsvarande bestämmelse gälla om försäkringskassa har beslutat om återbetalning av garanti- pension. Avdrag skall då göras på inkomstgrundad efterlevandepen-
sion eller tilläggspension i form av änkepension som utges för samma tid som den för högt utbetalda garantipensionen avser.
678 Författningskommentarer SOU 1998:120 6 5 Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 10 & AFL. 7 & Paragrafen motsvarar 16 kap. 11 & AFL i den nuvarande lydelsen.
Utbetalning av pension
85
Paragrafen motsvarar delar av nuvarande 16 kap. 4 & AFL.
Enligt nuvarande regel i 16 kap. 4 & AFL kan Riksförsäkringsver- ket förordna att pension skall utges på annat sätt än månadsvis om den pensionsberättigade är bosatt utomlands och har samtyckt till en sådan utbetalning. Regeln kommer emellertid fr.o.m. den 1 januari 1999 att ändras. Om årspensionen inte överstiger 2 400 kr skall oav- sett den enskildes samtycke, om det inte finns särskilda skäl, pensio— nen betalas ut i efterskott en eller två gånger per månad. Detsamma kan efter överenskommelse ske även i annat fall. Motsvarande regel finns i lagen om inkomstgrundad ålderspension och skall gälla även för utbetalning av garantipension enligt lagen om garantipension. Vi har i avsnitt 13.2 förslagit att en motsvarande bestämmelse skall gälla även för utbetalning av efterlevandepension.
I andra och tredje styckena upptas utbetalningsbestämmelser som innebär att den årliga efterlevandepensionen skall avrundas till när— mast hela krontal som är delbart med tolv. Den ökning eller minsk— ning som avrundningen kan innebära skall, enligt vad som sägs i tredje stycket, tillkomma respektive belasta garantipensionen.
Enligt nuvarande regel i 16 kap. 4 5 andra stycket AFL anses, vid den avrundning som skall göras enligt regeln, samtliga de pensions— förmåner som tillkommer den pensionsberättigade som en pension. Ålders—, förtids- respektive efterlevandepension kommer emellertid i framtiden att beräknas enligt olika regelsystem. Detta bör innebära att även avrundningen sker inom varje system för sig. En sådan lösning är också att föredra ur lagteknisk synvinkel. Någon motsvarighet till den nu nämnda avrundningsbestämmelsen har därför inte upptagits i lagen om efterlevandepension.
95
Denna paragraf motsvarar med vissa redaktionella ändringar 16 kap. 13 & AFL.
105
Denna paragraf motsvarar med redaktionella ändringar 17 kap. 1 & andra stycket AFL.
115
Bestämmelsen motsvarar 16 kap 85 AFL såvitt avser anmälnings- skyldighet för den som uppbär särskild efterlevandepension.
125
I denna paragraf regleras följden av att en efterlevande som uppbär särskild efterlevandepension utan giltig anledning vägrar att under- kasta sig undersökning av viss läkare eller följa annat sådant villkor som uppställs i 4 kap. 5 &. Den särskilda efterlevandepensionen får i sådant fall helt eller delvis innehållas. En förutsättning för detta är dock att den efterlevande erinrats om denna påföljd. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i dag i 20 kap. 3 & AFL.
Samordning med livränta m.m.
135
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm- melse i 17 kap. 2 & AFL och tar sikte på de situationer där efterlevan- depension och yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta utges samtidigt. I paragrafen anges i vilka situationer en samordning skall ske och att det i sådana fall är efterlevandepensionen som skall mins- kas. De närmare bestämmelserna om hur denna minskning skall göras gesi 14-16 åå.
145
Denna paragraf reglerar samordningen mellan barnpension och yrkes- skadelivränta i form av efterlevandelivränta. Av 13 & framgår i vilka situationer som en sådan samordning skall ske och att det i sådant fall är barnpensionen som skall minskas. Våra överväganden bakom ut— formningen av regeln i denna paragraf har redovisats i avsnitt 12.3.3. Samordning skall, enligt vad som föreskrivs i första stycket, ske ge— nom att summan av inkomstgrundad barnpension enligt denna lag och underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd minskas med tre fjär- dedelar av den livränta som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Däremot skall yrkesskadelivränta som den efterlevande själv uppbär på grund av egen skada, s.k. egenlivränta, inte påverka
vare sig underhållsstödets eller bampensionens storlek. Minskningen skall i första hand ske av underhållsstödet. Därefter skall minskning ske av det 25 %-tillägg som enligt bestämmelsen i 2 kap. 4 5 skall utges till barn som beviljas barnpension i form av tilläggspension om det samtidigt föreligger rätt till änkepension efter den avlidne. Först härefter skall minskning ske av inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. 3 & eller 2 kap. 4 & första stycket 1. Detta innebär en skillnad i förhållande till nuvarande regler enligt vilka minskningen i första hand skall göras på tilläggspensionen.
I paragrafens andra stycke ges på samma sätt som enligt nuvarande regler en garanti som innebär att barnet oavsett samordningen skall vara garanterat ett visst minsta belopp från efterlevandepensionering- en och/eller i forrn av underhållsstöd. Enligt nuvarande regler är bar- net garanterat ett visst minsta belopp från folkpensioneringen. En bestämmelse om att barnet skall vara garanterat ett visst minsta be- lopp kan emellertid med våra förslag inte på motsvarande sätt ta sikte på enbart underhållsstödet eftersom detta till sin storlek påverkas av barnpensionen och inte på samma sätt som folkpensionen utgör någon baspension. Regeln i andra stycket innebär därför att barnpension aldrig skall utges med ett belopp som tillsammans med underhållsstö— det enligt 3 kap. lagen om underhållsstöd understiger en fjärdedel av det genom 3 kap. 3 & lagen om underhållsstöd garanterade beloppet. Detta belopp utgör med dagens nivå på underhållsstödet 293 kr per månad.
155
Denna paragraf reglerar samordningen mellan omställningspension respektive särskild efterlevandepension och yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta enligt 13 &. Våra överväganden i dessa delar har redovisats i avsnitt 12.3.3.
Samordningen skall ske på motsvarande sätt som gäller för sam- ordningen med barnpension och underhållsstöd enligt 14 &. Summan av inkomstgrundad omställningspension (eller särskild efterlevande— pension) och garantipension till sådan pension skall minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid är berättigad till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid, till skillnad från i dag, i första hand göras på garantipensionen och först därefter på den inkomstgrundade pensionen. Enligt en regel i punkten 10 i övergångsbestämmelsema skall vid tillämpningen av bestämmel- sen i denna paragraf för efterlevande som har beviljats omställ— ningspension eller särskild efterlevandepension på grund av dödsfall före ikraftträdandet minskning göras på det 90 %-tillägg, som enligt vad vi föreslagit (se avsnitt 16.2.3) skall kompensera för det första
basbeloppets inkomster, före det att minskning görs på tilläggspen- sionen i övrigt.
Någon garantiregel som innebär att den efterlevande alltid skall vara berättigad till en viss minsta efterlevandepension efter samord- ningen finns inte i dag och har inte heller föreslagits av oss.
165
I denna paragraf regleras hur minskningen av tilläggspension i form av änkepension skall ske då denna enligt 13 & skall samordnas med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta. Våra överväganden i dessa delar har redovisats i avsnitt 12.3.3.
Samordningen skall enligt vårt förslag ske på motsvarande sätt som beträffande samordningen mellan yrkesskadelivränta och barnpension respektive omställningspension eller särskild efterlevandepension. Summan av den inkomstgrundade änkepensionen bestående av tilläggspension och 90 %-tillägg (se härom avsnitt 11.9) och garanti- pension till denna änkepension (änkegarantipension) skall minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på änkegarantipensionen och först därefter på tilläggspen- sionen.
På samma sätt som enligt nuvarande regler skall den efterlevande även med våra förslag garanteras en viss minsta änkepension vid samordningen. Denna är i dag, på samma sätt som när det gäller barnpension, utformad som en viss andel av folkpensionen. Folkpen- sionen skall enligt hittillsvarande regler i AFL vid samordningen minskas endast så mycket att minst hälften återstår av det belopp som annars skulle ha betalats ut. Garantiregeln kan av samma skäl som redovisats beträffande garantiregeln inom bampensioneringen (se kommentaren till 14 &) inte knytas till garantipensionen som sådan. Vårt förslag innebär i stället att änkan vid samordningen får behålla ett visst minsta belopp av den lägsta garanterade nivån inom änkepen- sioneringen. Detta gäller oberoende av om änkepensionen består av garantipension, 90 %-tillägg eller tilläggspension. En översättning av den nuvarande garantiregeln leder till att änkan vid samordning alltid skall få behålla ett belopp som motsvarar 8,5 % av prisbasbeloppet per månad, dvs. för närvarande 3 094 kr.
175
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 10 kap. 2 & AFL. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt m.m. får sin folkpension i form av bl.a. efterlevandepension minskad på visst sätt. Motsvarande regel har när det gäller rätt till garantipension till ålders-
pension införts i lagen om garantipension (4 kap 5 å). Som framgått av avsnitt 12.5.4 bör en regel om minskning av garantipension införas även när det gäller garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension. Till skillnad från vad som gäl— ler enligt nuvarande regler skall, på samma sätt som är fallet enligt lagen om garantipension, reduktion av förmånen ske först efter 30 dagars sammanhängande anstaltsvistelse. Detta skall gälla även om den pensionsberättigade då inte varit intagen under en hel kalender— månad. Reduktionen skall ske även för tid då den pensionsberättigade har permission eller olovligen har avvikit från anstalten. På samma sätt som gäller i dag skall ett visst belopp förbehållas den intagne. Detta belopp skall enligt vad vi nämnare redogjort för i avsnitt 12.5.4 vara detsamma som gäller inom ålderspensioneringen, dvs, 4,5 % av ett prisbasbelopp. Detta förbehållsbelopp inkluderar även eventuell inkomstgrundad efterlevandepension.
I bestämmelsen har inte tagits in någon motsvarighet till nuvarande regel som ger möjlighet för anhörig att uppbära hela eller viss del av den pensionsförmån som inte betalas ut. Motiven till vårt ställnings- tagande i denna del har vi redovisat i avsnitt 12.5.4.
8 kap. Överklagande m.m.
Beslut om efterlevandepension 1 5
Beslut om efterlevandepension fattas av allmän försäkringskassa. Detsamma gäller enligt nuvarande regler för samtliga former av pen— sion (16 kap lå AFL). Närmare bestämmelser om vilken försäk- ringskassa som skall fatta beslut ges i dag i kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. Enligt 1 & denna kungörelse skall ansökan göras hos den allmänna försäkringskassa hos vilken sökanden är in- skriven eller skulle ha varit inskriven om han fyllt sexton år.
När det gäller beslut om inkomstgrundad ålderspension anges i 13 kap. 4 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension att beslut skall fattas av den försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara in- skriven. Detsamma gäller beträffande beslut om garantipension till ålderspension (5 kap. 1 5 lagen om garantipension). Regler om vilken försäkringskassa som skall fatta beslut om efterlevandepension bör mot denna bakgrund ges i denna lag. Härvid bör det, på samma sätt som enligt nuvarande regler, vara den försäkringskassa hos vilken den sökande, dvs. den efterlevande, är inskriven som skall fatta beslut om efterlevandepension. För personer som inte är eller skall vara inskriv- na hos någon försäkringskassa skall beslut fattas av Stockholms läns
allmänna försäkringskassa. Bestämmelsen om vilken försäkringskassa som skall fatta beslut om efterlevandepension gäller emellertid inte om något annat särskilt anges i annan författning. I EU:s regelverk finns t.e.x särskilda bestämmelser om ansökan om pension. Även framtida bestämmelser 1 förordning eller 1 av Riksförsäkringsverket utfärdade föreskrifter angående t.ex. vilken försäkringskassa som är behörig att besluta om efterlevandepension för vissa grupper av per- soner medför undantag från lagens regler.
8 kap. Överklagande m.m.
I andra stycket anges att bestämmelser om allmän försäkringskassa finns 1 18 kap. AFL.
25
Enligt 13 kap. Så lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion gäller att bl.a. beslut om inkomstpension får fattas genom auto- matisk databehandling. Detta skall gälla även för beslut om efterle- vandepension, vilket framgår genom en hänvisning i denna paragraf till nämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Beslut genom automatisk databehandling fattas av Riksförsäkrings- verket för försäkringskassans räkning. Detta innebär att det fortfaran- de är försäkringskassan som är beslutsinstans i dessa frågor men att Riksförsäkringsverket beslutar i stället för försäkringskassan i de fall då beslutet tillkommer med stöd av ADB. Det är försäkringskassan som beslutande organ som avgör om ett beslut av en eller annan an— ledning inte bör fattas genom ADB, t.ex. på grund av att beslutet bör innehålla en utförligare motivering. Även beslut som tillkommer ge- nom automatisk databehandling får emellertid motiveras.
Eftersom det är försäkringskassan som är beslutsinstans skall änd- ringar och omprövningar av beslutet göras av försäkringskassan. Be— slut som har fattats av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning skall ändras eller omprövas av den försäkringskassa som vid tillfället för ändringen eller omprövningen är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i 1 &. Detta framgår genom hänvisningen till 13 kap. 5 & lagen om inkomstgrundad ålderspension.
35
I denna paragraf regleras när ett beslut om efterlevandepension skall ändras. Av första stycket följer att ett sådant beslut skall ändras när detta föranleds av att den pensionsbehållning enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som legat till grund för beräk- ningen ändras. Detta kan i sin tur bero på ändringar i den avlidnes taxering eller andra sådana ändringar som påverkat beräkningen av pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp eller pen- sionsrätt för inkomstpension. Ett annat skäl är den eftersläpning som
när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst och pen— sionsgrundande belopp kan leda till att pensionsbehållningen efter det att beslut om efterlevandepension har fattats visar sig vara högre än vad den var vid tidpunkten för beslutet. En annan situation som kan leda till en ändring av pensionsbehållningen är att den avlidne inte har betalat in ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift i föreskri- ven ordning, vilket i sin tur påverkar beräkningen av pensionsrätt och därigenom också pensionsbehållningen. I avsnitt 13.2 har vi närmare redogjort för de olika situationer som kan föranleda en ändring av den pensionsbehållning som legat till grund för ett beslut om efterlevan— depension och som alltså innebär att ett sådant beslut skall ändras ex officio.
Förutom de nu reglerade situationerna finns i 26 å förvaltningsla- gen (1986:223) möjlighet att ändra ett beslut enligt bestämmelserna om självrättelse. Härutöver kan ett beslut om efterlevandepension ändras efter omprövning och överklagande enligt 4 å. Vilka situatio- ner som därvid avses kommenteras i anslutning till denna paragraf.
Av andra stycket framgår att ett beslut om garantipension skall ändras om det föranleds av att storleken på garantipensionen påverkas av en ändring som gjorts beträffande inkomstgrundad efterlevande— pension eller tilläggspension i form av änkepension. En sådan ändring kan innebära att det beslutade garantipensionsbeloppet blir antingen högre eller lägre än den varit enligt det ursprungliga beslutet. Änd- ringen kan också innebära att den inkomstgrundade efterlevandepen- sionen eller tilläggspensionen i form av änkepension är så hög att det inte längre föreligger rätt till garantipension.
45
I 13 kap. 9-23 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension regleras vad som skall gälla för omprövning och överklagande av beslut som avser bl.a. inkomstpension. I denna paragraf anges vilka av dessa bestämmelser som i tillämpliga delar skall gälla även beträf- fande omprövning och överklagande av ett beslut om efterlevande- pension.
Hänvisningen till 13 kap. 9å första stycket innebär att ett beslut om efterlevandepension skall omprövas om den som beslutet avser begär det eller om det finns andra skäl. Ett sådant skäl är att den ef- terlevande lämnat oriktiga uppgifter om t.ex. den avlidnes bosätt- ningstid, som kan ha påverkat beräkningen av garantipension, eller om sin egen inkomst, vilket kan ha påverkat den inkomstprövning som skall ske av viss änkepension.
Frågan om när omprövning av ett beslut om efterlevandepension får ske och vem som får begära sådan omprövning regleras genom hänvisning till bestämmelserna i 13 kap. 10-13 och 15-16 åå i till—
lämpliga delar. På motsvarande sätt regleras frågan om överklagande av ett beslut om efterlevandepension av en hänvisning till bestämmel- serna i 13 kap. 17—18 åå, 19å andra och tredje styckena, 20-21 åå, 22 å andra och tredje styckena samt 23 å.
Bestämmelsen i 13 kap. 13 å tredje stycket lagen om inkomstgrun- dad ålderspension reglerar i vilka situationer ett beslut får omprövas utan hänsyn till de tidsfrister som annars gäller för omprövning (jfr 13 kap. 13 å första stycket nämnda lag). En sådan situation är att den som beslutet avser, dvs. såvitt gäller beslut om efterlevandepension den efterlevande, har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet. Detsamma skall gälla om det är den avlidne som har länmat oriktiga uppgifter på sätt som nu sagts. Detta anges i paragrafens andra stycke.
5å
Av denna paragraf framgår i vilka situationer en efterlevande kan åläggas återbetalningsskyldighet för efterlevandepension som utbeta- lats felaktigt. Våra överväganden i dessa frågor har vi redovisat i av- snitt 13.4.
Frågan om när ett beslut om efterlevandepension skall ändras be- handlas i 3 å. Av 4å framgår vidare att beslut om efterlevandepen- sion kan omprövas i vissa situationer, vilket i sin tur kan leda till att beslutet om efterlevandepension visar sig ha varit felaktigt och att pension skulle ha utgått med ett lägre belopp. Det är emellertid inte alla ändringar och omprövningar av efterlevandepensionsbeslut som leder till återbetalnigsskyldighet för den efterlevande. Detta skall i första hand ske när den efterlevande lämnat oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldig- het har orsakat att pensionen har lämnats med för högt belopp. Den efterlevande kan t.ex. ha lämnat felaktiga uppgifter om sina egna in- komster eller om någon uppgift som har betydelse för den individu- ella prövning som sker i samband med bedömningen av rätten till särskild efterlevandepension. Återbetalningsskyldighet skall emeller— tid också åläggas om den efterlevande uppburit efterlevandepension med för högt belopp och insett eller skäligen bort inse det.
Den efterlevande bör emellertid inte, som vi utvecklat i avsnitt 13.4, kunna undgå återbetalningsskyldighet i de situationer där den avlidne själv skulle ha ålagts återbetalningsskyldighet om det hade gällt utbetalning av ålderspension. Om det är den avlidne som har lämnat felaktiga uppgifter, t.ex. i sin deklaration, som i sin tur lett till ett felaktigt beslut om efterlevandepension skall detta således kunna leda till återbetalningsskyldighet för den efterlevande. Likaså skall det förhållandet att den avlidne underlåtit att fullgöra sin avgiftsskyl- dighet, vilket inneburit att pensionsrätten eller pensionspoäng enligt
lagen om inkomstgrundad ålderspension har minskat, kunna leda till återbetalningsskyldighet för den efterlevande.
Av tredje stycket framgår att den efterlevande inte är skyldig att betala tillbaka för mycket uppburen efterlevandepension i andra situ— ationer än de som anges i denna paragraf. Vidare kan försäkringskas- san efterge kravet på återbetalningsskyldighet helt eller delvis om det finns särskilda skäl för det. Denna regel bör tillämpas enligt samma principer som motsvarande regel i 14 kap. 1 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
65
Denna paragraf motsvarar i princip 14 kap. 7 å lagen ( 1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 20 kap. 4 å fjärde och femte styckena AFL.
Har försäkringskassan fattat beslut om återkrav får det belopp som skall återbetalas dras av från framtida utbetalningar enligt denna lag. Avdrag får göras såväl för en ersättning som skall återbetalas enligt denna lag som en ersättning som skall betalas ut på grund av en annan författning, om försäkringskassan har beslutat om återkrav av den ersättningen. I förarbetena till AFL (prop. 1962:90 s. 384) underströks att möjligheterna till kvittning måste begagnas med urskillning och att skälig hänsyn i varje enskilt fall måste tas till den ersättningsberätti- gade och dennes familjs försörjning.
9 kap. Övriga bestämmelser 1 å
I 15 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension finns olika administrativa bestämmelser avseende inkomstgrundad ålders- pension. Bestämmelserna gäller efter hänvisning i lagen (1998:702) om garantipension i tillämpliga även för garantipension.
I denna paragraf anges att vissa uppräknade bestämmelser i 15 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension skall gälla i tillämpliga delar även beträffande efterlevandepension. Således skall reglerna om Riksförsäkringsverkets åligganden i 1 å och bestämmelserna om un— derrättelse till enskild i 3 å första stycket första meningen och andra stycket gälla även beträffande ärenden om efterlevandepension. Lika- så skall bestämmelserna om anmälan och uppgiftsskyldighet för en— skilda och för statliga och kommunala myndigheter m.fl. 1 10-11 och 13-14 åå och regler om undantag från sekretess i 15 å gälla i tillämp- liga delar för beslut om efterlevandepension.
9 kap. Övriga bestämmelser 1 å
När det gäller bestämmelsen i 15 kap. 16 å lagen om inkomstgrun- dad ålderspension om utmätning av ålderspension har vi i avsnitt 13.6
redovisat våra överväganden i fråga om behovet av en sådan bestäm— melse beträffande efterlevandepension. Vi har därvid funnit det tvek- samt huruvida en fordran på efterlevandepension kan uppstå före det att pensionen är tillgänglig för utbetalning och om en bestämmelse motsvarande 16 å första stycket således är erforderlig. I syfte att inte skapa utrymme för missförstånd vid en jämförelse mellan bestämmel- serna i de olika lagarna har vi emellertid funnit det lämpligt att, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, föreslå en uttrycklig bestämmelse om undantag från utmätning för innestående fordran på efterlevandepension. En sådan fordran får inte heller pantsättas eller överlåtas innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Ett sådant un— dantag hindrar dock inte att utmätning av efterlevandepension kan ske enligt reglerna i 7 kap. utsökningsbalken. Detta framgår genom hän- visningen till 15 kap. 16 å andra stycket.
I 15 kap. 17 å regleras frågan om preskription av enskilds fordran på pension. I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse som innebär att preskriptionslagen (1981:130) inte är tillämplig på en- skilds fordran på pension. Det torde vara tveksamt om preskriptions- lagen över huvud taget är tillämplig på en rätt till efterlevandepen— sion. Av samma skäl som vi redovisat beträffande utmätning av ef- terlevandepension har vi emellertid funnit att en bestämmelse motsva— rande 17 å andra stycket bör gälla även beträffande efterlevandepen— sion. Våra överväganden härom har redovisats i avsnitt 13.6. Enskilds fordran på pensionsbelopp som har förfallit till betalning skall på samma sätt som i dag (20 kap. 5 å AFL) vara preskriberad om belop— pet inte har lyfts före utgången av det andra året efter det då det blev tillgängligt för lyftning.
Övergångsbestämmelserna
Punkt ]
I denna punkt anges tidpunkten för ikraftträdandet av lagen. Våra överväganden kring ikraftträdandetidpunkten har redovisats i avsnitt 16.1. Förslaget innebär att lagen om efterlevandepension träder ikraft samtidigt med lagen (1998:702) om garantipension och samtidigt med reglerna om utbetalning av inkomstgrundad ålderspension enligt la- gen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Punkt 2
Bestämmelsen innebär att reglerna i lagen om efterlevandepension skall gälla även för efterlevandepension som har beviljats eller som kommer att beviljas på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträ-
dandet. Detta gäller emellertid endast i den män inte annat anges i de följande övergångsbestämmelsema. l punkterna 5—9 ges särskilda bestämmelser avseende rätten till och beräkningen av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension som har bevil— jats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. I punkter- na 12-23 ges på motsvarande sätt bestämmelser för beståndet änke- pensioner. I punkten 10 ges en särskild bestämmelse om antagande- poängberäkning för personer som avlider under år 2001 och som är födda år 1937 och i punkten 11 ges en bestämmelse om hur samord— ningsreglema i 7 kap. 14 och 15 åå skall tillämpas då tilläggspension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevan- depension har beräknats enligt bestämmelserna i punkterna 5-7 och 9.
Våra förslag innebär att en efterlevande som vid ikraftträdandet uppbär efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt skall vid denna tidpunkt nybeviljas sådan pension med stöd av de föreslagna övergångsbestämmelsema. Pensionen skall då beräknas per den 1 januari 2001 på grundval av det för år 2001 gäl- lande prisbasbeloppet. För tid därefter skall den årliga inkomstgrun— dade efterlevandepensionen i form av tilläggspension följsamhetsin- dexeras enligt vad som föreskrivs i 1 kap. 10 å. Detta innebär alltså att årlig inkomstgrundad efterlevandepensionen kommer att utvecklas på samma sätt oberoende av om den har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet eller om den har nybeviljats på grund av dödsfall därefter. Garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension enligt punkterna 8, 9, 18 och 19 skall på samma sätt vid ikraftträdandet beräknas på grund- val av prisbasbeloppet år 2001 men skall även för tid därefter, på samma sätt som garantipension enligt 3, 4 och 6 kap., räknas om i förhållande till förändringen i prisindex.
Punkt 3
Efterlevandepension skall enligt 7 kap. 1 å beviljas efter ansökan. En sådan ansökan skall vara skriftlig. Efterlevande som vid ikraftträdan- det uppbär efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt skall vid ikraftträdandet av våra förslag nybevil- jas sådan pension med stöd av de föreslagna övergångsbestämmelser- na. Detta innebär i princip att en efterlevande som enligt nuvarande regler har rätt till efterlevandepension kommer att ha det även efter ikraftträdandet. Pensionen skall emellertid vid denna tidpunkt räknas om i enlighet med de nya bestämmelserna. En sådan omräkning av utgående efterlevandepensioner skall göras utan att den efterlevande ansöker om det. Efterlevandepension skall alltså betalas ut utan ansö— kan om den efterlevande vid utgången av år 2000 uppbär efterlevan- depension enligt AFL under förutsättning att rätt till sådan pension
föreligger även enligt denna lag och övergångsbestämmelsema till denna.
Punkt 4
Bestämmelsen innebär att tid före den 1 januari 2001 som har tillgo- doräknats en avliden som bosättningstid för folkpension enligt 5 kap. AFL och övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om änd- ring i AFL i dessa reglers lydelse före den 1 januari 2001 skall tas i beaktande som försäkringstid för garantipension till omställningspen- sion, särskild efterlevandepension och änkepension.
Punkt 5
I bestämmelsen regleras hur barnpension skall beräknas för barn som vid ikraftträdandet har rätt till barnpension som har beräknats enligt nu gällande regler i 14 kap. 2 och 3 åå AFL. Våra överväganden i denna del har redovisats i avsnitt 16.2.2. Utgångspunkten är att rätten till barnpension även i dessa fall skall bedömas enligt de nya reglerna. Detta innebär att ett efterlevande barn som före ikraftträdandet har beviljats barnpension enligt tidigare regler i AFL, eller som skall be— viljas sådan pension på grund av ett dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet, skall även efter denna tidpunkt ha rätt till inkomst- grundad barnpension enligt vad som sägs i 2 kap. denna lag. I den förevarande bestämmelsen ges särskilda regler om hur inkomstgrun— dad barnpension skall beräknas i dessa fall.
Barnpension kan enligt nya reglerna vara enbart inkomstgrundad. Den skall beräknas på grundval av det underlag som anges i 5 kap., dvs. ett pensionsunderlag som till skillnad mot tilläggspensioneringen är beräknat från första kronans inkomster. Detta underlag skall emel- lertid inte ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundad barn- pension för barn som har beviljats tilläggspension i form av barnpen- sion före ikraftträdandet. För dessa barn skall den inkomstgrundade barnpensionen även efter ikraftträdandet beräknas som en tilläggspen- sion. Denna skall beräknas på samma sätt som enligt hittillsvarande regler och skall alltså utges med i princip samma belopp som före ikraftträdandet. Detta uttrycks i andra stycket 1. Tilläggspension skall således beräknas på grundval av antingen den tilläggspension i form av hel förtidspension enligt 13 kap. 2 och 3 åå AFL som den avlidne var berättigad till vid dödsfallet eller då skulle ha varit berättigad till eller, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension enligt AFL, på grundval av en beräknad ål— derspension. Ålderspensionen skall emellertid inte beräknas på grundval av bestämmelserna i 12 kap. AFL utan skall i stället beräk- nas enligt vissa i paragrafen angivna bestämmelser i 6 kap. lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och vissa bestämmel- ser i lagen (1998:675) om införande av nämnda lag. Detta ger emel- lertid samma resultat som en beräkning enligt nuvarande regler i AFL och innebär att pensionen beräknas på grundval av medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den avlidne eller, om sådan poäng har tillgodoräknats för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen. Ålderspensionen beräknas som 60 % av produkten av detta medeltal och det för år 2001 gällande prisbasbeloppet. Pen- sionspoäng måste emellertid ha tillgodoräknats den avlidne för minst 30 år för att tilläggspension skall tillgodoräknat fullt ut på det nu re— dovisade underlaget. I annat fall reduceras tilläggspensionen i förhål— lande till det antal år som saknas upp till 30. Detta framgår genom hänvisningen till 6 kap. 3 å lagen om inkomstgrundad ålderspension. Det förhållandet att den avlidne gjort tidigt eller sent uttag av ålders- pension skall emellertid, på samma sätt som i dag, inte påverka be- räkningen av bampensionens storlek. Detta framgår genom att någon hänvisning till 6 kap. 5 å lagen om inkomstgrundad ålderspension inte görs. Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare gäller enligt 6 kap. 14-16 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension vissa särskilda regler för den reduktion som skall göras vid tillämpningen av be- stämmelsen om andelsberäkning i 6 kap. 3 å samma lag. Härutöver kan denna andelsberäkning påverkas av att det för den avlidne på grund av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspo- äng för tilläggspension för tid före år 1998. Särskilda bestämmelser gäller i detta avseende för en avliden som var född år 1923 eller tidi— gare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 å AFL i bestäm- melsens lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
Bampensionen skall, på samma sätt som gäller enligt hittillsvaran- de regler, utgöra 30 % av den sålunda beräknade förtidspensionen eller ålderspensionen. Om den avlidne efterlämnar fler pensionsbe- rättigade bam än ett skall tillägg till denna procentsats göras med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda bampensionsbe— loppet delas sedan lika mellan barnen. Detta framgår av tredje styck- et.
Tilläggspensionen är beräknad på enbart inkomster som överstiger ett basbelopp. Inkomster därunder kompenseras i dag genom folkpen- sionen. Efterlevandepension skall emellertid efter ikraftträdandet inte kunna utges i form av folkpension. Detta skall gälla även beträffande efterlevandepension som har beviljats på grund av dödsfall som in- träffat före ikraftträdandet. Skälen härför har vi redovisat i avsnitt 16.22. För att kompensera för inkomster understigande ett basbelopp skall ett tillägg göras till den beräknade tilläggspensionen enligt andra stycket 1. Detta tillägg skall uppgå till 25 % av det för året, dvs. år 2001, gällande prisbasbeloppet och motsvarar således den kompensa— tionsnivå som enligt nuvarande regler ges genom folkpensionen.
Tilläggspensionen beräknas som summan av den ATP-baserade tilläggspensionen i form av barnpension enligt punkt 1 och det enligt punkten 2 angivna tillägget om 25 % av basbeloppet. Den sålunda beräknade tilläggspensionen skall fr.o.m. årsskiftet 2001/2001 följ- samhetsindexeras enligt samma principer som den årliga inkomst- grundade efterlevandepensionen (jfr kommentaren till 1 kap. 10 å). Våra överväganden i denna del har redovisats i avsnitt 16.22.
Det tillägg som skall kompensera för det första basbeloppet in- komster är en i princip att betrakta som en del av den inkomstrelate— rade pensionen. En förutsättning för att ett tillägg skall tillgodoräknas är därför att den avlidne har tjänat rätt till in ATP. Eftersom tillägget är en del av den inkomstrelaterade pensionen skall det i princip utges i samma antal 30-delar som tilläggspensionen i övrigt. Tillägget mot— svaras emellertid enligt nuvarande regler av folkpensionen, som utges i 40-delar efter bosättningstid eller 30—delar efter antal år med pen- sionspoäng beroende på vilket som är mest förmånligt för den enskil- de. Tillägget bör därför utges enligt samma regler även efter ikraftträ— dandet av de nya reglerna. Skälen härför har vi redovisat i avsnitt 1622. Detta innebär att 25 %—tillägget skall beräknas i förhållande till det antal år som den avlidne kan tillgodoräknas bosättningstid om det leder till ett förmånligare resultat än om tillägget beräknas på i förhållande till antalet år med pensionspoäng.
Vidare innebär hänvisningen till 5 kap. 1 å att ett tillägg beräknat på grundval av bosättningstid (40—delsberäknat tillägg) utges enligt huvudregeln enbart så länge den efterlevande är bosatt i Sverige, me- dan ett 30-delsberäknat tillägg betalas ut till svenska medborgare även vid bosättning utomlands. Ett 40-delsberäknat 25 %—tillägg kommer härutöver, med hänsyn till EG-rätten och med hänsyn till konventionsåtaganden, att utbetalas i vissa fall även vid bosättning utomlands.
Enligt 5 kap. 11 å AFL i dess nuvarande lydelse skall folkpension i form av efterlevandepension beräknas på grundval av den bosätt- ningstid som legat till grund för beräkning av den folkpension i form av förtidspension som den avlidne uppbar vid dödsfallet om detta leder till ett förmånligare resultat än en beräkning på grundval av en bosättningstid som kan tillgodoräknas den avlidne vid dödsfallet. Denna bestämmelse skall tillämpas även vid en 40—delsberäkning av 25 %-tillägget. Vidare innehåller bestämmelsen i punkten 3 i över- gångsbestämmelsema till 1992 års ändringar i AFL vissa särbestäm— melser om 40-delsberäkning för personer som uppbar folkpension vid ikraftträdandet av de nuvarande bestämmelserna om 40-delsberäkning av folkpensionsförmånema. Dessa särbestämmelser skall, i den om— fattning som följer av bestämmelsen i dess nuvarande lydelse, tilläm— pas även vid en 40—delsberäkning av 25 %-tillägget.
Barnpension skall inte kunna utges som folkpension efter ikraftträ- dandet. Detta skall gälla även för de barn som uppbär sådan pension på grund av dödsfall före ikraftträdandet. Dessa barn skall emellertid utöver den inkomstgrundade barnpensionen vara berättigade till un- derhållsstöd enligt reglerna i den nya lagen om underhållsstöd. Detta framgår av bestämmelsen i punkten 3 i övergångsbestämmelsema till lagen om underhållsstöd. Underhållsstödet, som uppgår till 1 173 kr i månaden, utges till barn som är bosatta i Sverige och avräknas mot tilläggspensionen i sin helhet, dvs. både mot 25 %-tillägget och tilläggspensionen i övrigt. Avräkning sker därvid i första hand mot tillägget (jfr kommentaren till punkt 1 1).
Punkt 6
I denna punkt ges särskilda bestämmelser om beräkning av barnpen- sion för barn som vid utgången av år 2000 har rätt till sådan pension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990. Be- stämmelserna avser även vissa fall då barnpension beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat därefter men före ikraftträdandet den 1 januari 2001. Dessa barn har enligt vissa förutsättningar i dag rätt till barnpension från tilläggspensioneringen enligt de regler som gällde före den 1 januari 1990.
Barn som uppbär barnpension på grund av dödsfall som inträffade före den 1 januari 1990 uppbär barnpension enligt punkten 2 i 1988 års övergångsbestämmelser. Detta innebär att barnpension i form av tilläggspension fortfarande utges enligt äldre bestämmelser och upp— går, om det samtidigt föreligger rätt till tilläggspension i form av än- kepension efter den avlidne, till 15 % av en beräknad förtidspension eller ålderspension och annars till 40 % av ett sådant underlag. Be- räkningen av barnpension för dessa barn efter ikraftträdandet av våra förslag skall, enligt vad som sägs i första stycket, göras enligt samma principer som anges i punkten 5. Barnet skall alltså vara berättigat till inkomstgrundad barnpension och underhållsstöd. Den inkomstgrun- dade bampensionen skall, på samma sätt som barnpension enligt punkten 5, beräknas på grundval av ett tilläggspensionsunderlag. Tilläggspensionen i form av barnpension skall emellertid utges med de kompensationsgrader som gällde före ikraftträdandet, dvs. med 15 % av den förtidspension eller ålderspension som anges i punkten 5 om det samtidigt efter den avlidne finns någon som är berättigad till tilläggspension i form av änkepension efter honom och annars med 40 %. Om flera barn är berättigade till barnpension efter den avlidne skall de nu nämnda procenttalen ökas med 10 för vare barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter delas lika mellan barnen.
Vad som nu sagts skall gälla även barnpension som vid tidpunkten för ikraftträdandet utges enligt bestämmelsen i punkten 4 till 1988 års övergångsbestämmelser på grund av dödsfall som inträffat efter den 31 december 1989 men före den 1 januari 2001. Övergångsbestäm— melsen innebär att barnpensionen skall beräknas enligt äldre bestäm- melser, dvs. med 15 % av tilläggspensionsunderlaget, om det samti— digt efter den avlidne föreligger rätt till änkepension för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare. En förutsättning för att bestämmel- sen i punkten 4 i 1988 års övergångsbestämmelsema skall tillämpas är emellertid, till skillnad från vad som gäller beträffande barnpension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990, att rätt till tilläggspension i form av änkepension till en kvinna som är född år 1944 eller tidigare samtidigt föreligger. Upphör i så- dant fall rätten till änkepension skall, enligt det nuvarande regelsys- temet, tilläggspension i form av barnpension beräknas enligt de re- formerade reglema, dvs. med 30 % av den avlidnes egenpension. Detsamma skall gälla i fråga om beräkning av barnpension efter ikraftträdandet. En förutsättning för att bestämmelsen i denna punkt skall tillämpas är således, enligt vad som framgår av tredje stycket, att det samtidigt föreligger rätt till tilläggspension i form av änkepension till en kvinna som är född år 1944 eller senare. I annat fall skall tilläggspension i form av barnpension beräknas enligt bestämmelser- na i punkten 5 andra och tredje styckena.
Med undantag från vad som nu sagts om kompensationsnivå för tilläggspensionen och reglerna för hur sådan pension skall beräknas när barnpension utges till fler än ett barn, skall bestämmelserna i punkten 5 tillämpas även vid beräkning av barnpension enligt denna punkt. Till den tilläggspension som beräknats enligt andra och tredje styckena skall således läggas ett tillägg om 25 % av prisbasbeloppet år 2001. Detta tillägg skall, enligt vad som utvecklats i kommentaren till punkten 5, 30—delsberäknas i förhållande till det antal år med pen- sionspoäng som kan tillgodoräknas den avlidne eller 40-delsberäknas i förhållande till den avlidnes bosättningstid.
I detta sammanhang bör framhållas att en förutsättning för att rätt till 25 %-tillägget skall föreligga är att det efterlevande barnet har rätt till tilläggspension vid ikraftträdandet. Om den avlidne inte har tjänat in någon ATP—poäng alls föreligger alltså inte någon rätt till tilläggs— pension och därrned inte heller någon rätt till 25%-tillägget. Detta gäller oavsett att ett sådant tillägg enligt denna paragraf kan utges i 40—delar om det är fördelaktigare för den efterlevande (se även kom- mentaren till punkten 7).
Punkt 7
I bestämmelsen regleras hur tilläggspension i form av omställ— ningspension vartill rätt föreligger vid utgången av år 2000 skall be- handlas efter denna tidpunkt. De av oss föreslagna reglerna om in- komstgrundad omställningspension skiljer sig från de nuvarande både såvitt avser den tid under vilken förmånen skall kunna utges och så- vitt avser beräkningen av den. Våra överväganden av hur dessa skill- nader skall komma att påverka omställningspensioner som beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet har vi redovisat i avsnitt 16.2.3.
Utgångspunkten är enligt punkten 2 i dessa övergångsbestämmel- ser att bestämmelserna i lagen om efterlevandepension skall gälla även beträffande omställningspension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. I förevarande punkt görs vissa undantag från den regeln.
När det gäller rätten till omställningspension och hur länge en så- dan förrnån skall kunna utges skall dödsfallstidpunkten vara avgöran- de för vilka regler som skall tillämpas. Rätten till tilläggspension i form av omställningspension som har beviljats på grund av ett döds— fall som inträffat före ikraftträdandet skall bedömas enligt äldre reg- ler. Detta framgår av andra stycket och innebär alltså att inledande omställningspension som har beviljats enligt hittillsvarande regler skall kunna utges under en tid om sex månader och inte under ett år. Vidare skall förlängd omställningspension kunna utges så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med ett barn som inte har fyllt tolv år. Den av oss föreslagna möjligheten att uppbära förlängd omställningspension under en begränsad tid så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt 18 år skall alltså inte gälla i de fall dödsfallet inträffat före ikraftträdandet. Förlängd omställningspension kommer emellertid alltid att utges så länge bar- net inte har fyllt tolv år och den av oss föreslagna åldersgränsen om åtta år skall alltså inte få genomslag i nu diskuterade fall.
Beräkningen av inkomstgrundad omställningspension regleras i 3 kap. 5 å. Denna bestämmelse skall inte tillämpas vid beräkningen av inkomstgrundad omställningspension i de fall dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. I sådana fall skall den efterlevande även efter ikraftträdandet få tilläggspension i form av omställningspension be- räknad på samma sätt som enligt äldre regler i AFL. Detta framgår av tredje stycket 1. Tilläggspensionen skall alltså beräknas enligt de hittillsvarande nivåerna, dvs. 20 %, om det samtidigt föreligger rätt till barnpension efter den avlidne och annars med 40 % av den avlid- nes beräknade förtidspension eller ålderspension. Hur förtidspensio- nen respektive ålderspensionen skall beräknas framgår av punkten 5
andra stycket 1 och har kommenterats närmare i anslutning till den bestämmelsen.
Till den sålunda beräknade tilläggspensionen, som är beräknad på inkomster som överstiger det för året gällande prisbasbeloppet, skall det, enligt vad som sägs i tredje stycket 2, läggas ett belopp om 90 % av det för året, dvs. år 2001, gällande prisbasbeloppet. Härigenom ges kompensation för det första basbeloppets inkomster i samma omfatt- ning som enligt nuvarande regler ges genom folkpensionens huvud- förmån. Summan av den ATP—baserade tilläggspensionen enligt 1 och 90%—tillägget enligt 2 utgör den inkomstgrundade omställningspen- sion som skall utges efter ikraftträdandet. Denna pension skall, på samma sätt som gäller för barnpension enligt punkterna 5 och 6, årli- gen fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 följsamhetsindexeras i enlighet med vad som föreskrivs i 1 kap. 10 å.
90 %—tillägget skall, på samma sätt som 25 %-tillägget till över- gångsvis barnpension (punkterna 5 och 6), betraktas som en del av tilläggspensionen och skall utges i samma omfattning som tilläggs- pensionen i övrigt, dvs. i förhållande till det antal år med pensionspo— äng som kan tillgodoräknas den avlidne (30—delsberäkning). Tillägget utgör emellertid även en ersättning för folkpensionens huvudförmån och skall därför enligt samma principer som redovisats beträffande 25 %-tillägget kunna 40—delsberäknas om detta leder till ett för den efterlevande fördelaktigare resultat. Detta framgår av fjärde stycket som är utformat på samma sätt som punkten 5 fjärde stycket. Be- stämmelsen har kommenterats utförligt i anslutning till punkten 5.
I detta sammanhang bör emellertid framhållas att en förutsättning för att rätt till 90 %—tillägget skall föreligga är att den efterlevande vid utgången av år 2000 hade rätt till tilläggspension. Detta innebär alltså att den avlidne måste ha tillgodoräknats ATP-poäng i sådan omfatt— ning att rätt till tilläggspension förelegat, dvs. den avlidne måste ha kunnat tillgodoräknas ATP-poäng för minst tre år. När det väl kon- staterats att rätt till tilläggspension och därmed till ett 90 %-tillägg föreligger kan detta tillägg 40-delsberäknas enligt förevarande be- stämmelse om det leder till ett för den efterlevande fördelaktigare resultat.
Punkt 8
I denna punkt regleras beräkningen av omställningspension för efter- levande som vid utgången av år 2000 uppbär folkpension i förrn av omställningspension enligt AFL. Folkpension i form av omställ- ningspension skall inte kunna utges efter ikraftträdandet. Detta skall gälla även i de situationer där folkpension i form av omställningspen— sion har beviljats med stöd av hittillsvarande bestämmelser i AFL. Våra överväganden i denna del har redovisats i avsnitt 16.2.3. Detta
innebär emellertid inte att bestämmelserna i 3 kap. 6-13 åå om garan- tipension till omställningspension skall tillämpas. Enligt vad som föreskrivs i första stycket skall, i stället för vad som sägs i 3 kap. 6- 13 åå, gälla vad som föreskrivs i denna punkt.
Den efterlevande skall enligt vad som sägs i andra stycket, i stället för folkpension, vara berättigad till en garantipension som beräknas på samma sätt som garantipension till änkepension enligt 6 kap. En förutsättning härför är emellertid att villkoren i 8 kap. 4 och 5 åå AFL i bestämmelsernas lydelse före ikraftträdandet är uppfyllda. Den ef- terlevande skall t.ex. för att rätt till garantipension till förlängd om— ställningspension skall föreligga ha vårdnaden om och stadigvarande sammanbo med ett barn under tolv år. Om sammanboendet upphör, upphör också rätten till garantipension enligt bestämmelsen i denna punkt (och även rätten till inkomstgrundad omställningspension enligt punkten 7). Garantipensionen beräknas enligt 6 kap. 11 å första stycket och 14 å, dvs. enligt samma regler som garantipension till änkepension. Till grund för beräkningen läggs tilläggspensionen i form av omställningspension enligt punkten 7. Härmed avses såväl den ATP-baserade tilläggspensionen enligt punkten 7 tredje stycket 1 som 90 %-tillägget enligt samma punkt tredje stycket 2. För en efter— levande som helt saknar rätt till tilläggspension i form av omställ- ningspension (och som därigenom inte är berättigad till något 90 %— tillägg) utgör garantipensionen för år räknat 2,04 gånger prisbasbe— loppet. Tilläggspension upp till 1,49 prisbasbelopp avräknas krona för krona mot basnivån. Inkomster som uppgår till 1,49 prisbasbelopp och däröver avräknas till 30 % mot den del av basnivån som översti— ger 1,49 prisbasbelopp.
Storleken på garantipension till omställningspension skall enligt bestämmelserna i 3 kap. vara beroende av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne. Försäkringstid för garantipension motsva— rar i princip bosättningstid inom folkpensioneringen. Folkpension kan emellertid beräknas även på grundval av det antal år med pensionspo- äng som kan tillgodoräknas den avlidne om detta ger ett för den ef- terlevande förmånligare resultat. Garantipension till omställningspen- sion som utges till efterlevande på grund av dödsfall före ikraftträ- dandet skall därför, på samma sätt som gäller för 90 %—tillägget, be— räknas enligt de regler som gäller för beräkning av folkpension i form av omställningspension före ikraftträdandet, dvs. enligt en 30- eller 40—delsberäkning beroende på vilket som ger det förmånligaste re- sultatet. Detta framgår av bestämmelsen i tredje stycket, som såvitt avser första meningen är utformad på samma sätt som beträffande 90 %-tillägget i punkten 7 och 25 %—tillägget i punkterna 5 och 6. I denna del hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser.
I de fall antalet är med pensionspoäng eller bosättningstid som kan tillgodoräknas den avlidne inte uppgår till 30 respektive 40 skall ga—
. i.u Å».1_”_4—4_w4 . ___—_. ..
rantipensionen beräknas i relevant antal 30- eller 40-delar. Detta skall ske enligt samma princip som gäller för avkortning av garantipension till änkepension i 6 kap. 16 å och för avkortning av garantipension till omställningspension enligt 3 kap. 13 å, vilket innebär att basnivån och avkortningsintervallen skall avkortas före det att reducering av basnivån sker på grundval av tilläggspensionen. Detta skall gälla både vid en 30-delsberäkning och en 40-delsberäkning.
Punkt 9
I denna punkt ges bestämmelser om rätten till särskild efterlevande- pension och beräkningen av sådan pension för en efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till folkpension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension. Särskild efterlevandepension kommer efter ikraftträdandet inte att kunna utges till en efterlevande som vid dödsfallet inte har fyllt 55 år. Detta åldersvillkor skall emel— lertid inte tillämpas för efterlevande som har rätt till efterlevandepen— sion enligt hittillsvarande bestämmelser i AFL på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. En efterlevande som uppbär folk- pension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension vid ikraftträdandet och som inte har fyllt 55 år skall alltså även efter ikraftträdandet ha fortsatt rätt till sådan pension. Detta skall gälla även om rätten till särskild efterlevandepension uppkommer först efter ikraftträdandet under förutsättning att det dödsfall som grundar rätten har inträffat före ikraftträdandet.
Enligt hittillsvarande bestämmelser kan särskild efterlevandepen- sion utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension beroende på i vilken grad den efterlevandes förvärvsförmåga är ned— satt. Särskild efterlevandepension skall emellertid efter ikraftträdan- det kunna utges endast som hel eller halv förmån. Om förvärvsförmå- gan är helt nedsatt skall hel särskild efterlevandepension utges. Är den efterlevandes förvärvsförmåga nedsatt i mindre omfattning men likväl med minst hälften skall sådan pension utges med hälften så stort belopp. En efterlevande som har beviljats särskild efterlevande- pension på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet den 1 januari 2001 skall emellertid vid den beräkning av pensionen som vid ikraftträdandet skall göras ha rätt till pension med samma andel som före ikraftträdandet. En efterlevande som då uppbär tre fjärdedels respektive en fjärdedels pension skall således även efter ikraftträdan— det av de nya reglerna ha rätt till sådan andel av hel förmån. Vid den omprövning som enligt 4 kap. 8 å (jfr 8 kap. 10å AFL) skall göras minst en gång vart tredje år skall emellertid rätten till särskild efterle- vandepension i nu aktuellt avseende bedömas enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 å. En efterlevande vars förvärvsförmåga bedöms vara nedsatt med mindre än hälften och som enligt hittillsvarande regler uppburit
en fjärdedels särskild efterlevandepension, kommer alltså efter om— prövningen inte att vara berättigad till särskild efterlevandepension. På motsvarande sätt kommer en efterlevande som enligt nuvarande bestämmelser varit berättigad till tre fjärdedelar av hel särskild efter— levandepension, under förutsättning att nedsättningen av förvärvsför- mågan vid omprövningstillfället är densamma som vid beviljandet, i stället att bli berättigad till halv särskild efterlevand epension.
Med undantag av den nya åldersgränsen och bestämmelserna om rätten till särskild efterlevandepension i förhållande till graden av nedsättning av förvärvsförmågan skall bestämmelserna i 4 kap. om villkor för rätt till särskild efterlevandepension tillämpas även beträf- fande särskild efterlevandepension som beviljats enligt äldre bestäm— melser.
Beräkningen av särskild efterlevandepension enligt denna punkt skall göras enligt samma principer som gäller för beräkning av om- ställningspension enligt punkterna 7 och 8. Således skall tilläggspen— sion i form av särskild efterlevandepension beräknas som tilläggspen- sion i form av omställningspension enligt punkten 7 tredje stycket, dvs. som tilläggspension jämte ett tillägg om 90 % av prisbasbelop- pet. Till denna tilläggspension skall den efterlevande vara berättigad till en garantipension enligt vad som sägs i punkten 8 i tillämpliga delar. När det gäller vilka villkor som skall vara uppfyllda för att rätt skall föreligga till inkomstgrundad särskild efterlevandepension re- spektive garantipension till sådan pension gäller bestämmelserna i 4 kap. med undantag från den i 1 å angivna åldersgränsen.
I sista stycket ges en särskild regel för hur den s.k. minskningsre- geln i 4 kap. 13å skall tillämpas såvitt avser särskild efterlevande- pension som har beräknats med stöd av reglerna i denna punkt. Be- stämmelsen innebär att summan av inkomstgrundad särskild efterle— vandepension och garantipension skall minskas krona för krona mot en sådan förmån som avses i 4 kap. 13 å. Detta innebär en skillnad i förhållande till hittillsvarande bestämmelse (8 kap. 12 å AFL) enligt vilken den sociala förmånen skall beaktas enbart intill samma andel (30— eller 40-delar) som ligger till grund för beräkningen av den sär— skilda efterlevandepensionen. Denna skillnad och våra överväganden i denna fråga har redovisats i avsnitt 1049. Vid minskningen enligt 4 kap. 13 å skall med inkomstgrundad särskild efterlevandepension likställas tilläggspension beräknad enligt punkten 7 tredje stycket, dvs. tilläggspension inklusive 90 %-tillägget. Minskning skall i första hand enligt vad som sägs i 4 kap. 14 å, göras av garantipensionen. Därefter skall minskning göras på tilläggspensionen, varvid 90 %- tillägget skall minskas före minskning av annan tilläggspension.
Punkt I 0
I denna punkt ges en särskild regel om antagandepoängberäkning vid beräkning av efterlevandepension efter en avliden som är född år 1937 och som avlider år 2001. Underlaget för beräkning av efterle- vandepension efter personer som är födda år 1937 eller tidigare skall, i stället för vad som anges i 5 kap. 3—13 åå, baseras på den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension. Underlaget skall, enligt vad som anges i 5 kap. 15 å, utgöra 60 % av produkten av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den avlidne sedan tillägg till medelpoängen gjorts med en pensionspoäng. Om pensionspoäng har beräknats för mer än 15 år, beaktas de 15 högsta vid medelpoängberäkningen. Det belopp som beräknats på detta sätt utgör det efterlevandepensionsunderlag som skall ligga till grund för beräkning av inkomstgrundad bampen- sion, omställningspension och särskild efterlevandepension enligt de nya reglerna.
Personer som är födda år 1936 eller tidigare har fyllt 65 år det år då de nya reglerna träder i kraft, dvs. år 2001. Personer som är födda år 1937 fyller 64 år detta år. På samma sätt som beträffande personer som är födda år 1938 eller senare bör till grund för beräkningen av efterlevandepension ligga den avlidnes faktiska eller antagna in- komster t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Bestämmelser om beräkning av antagandeinkomst för personer födda år 1938 eller senare ges i 5 kap. 6—8 åå. Till grund för beräkningen enligt dessa bestämmelser ligger den avlidnes årliga pensionsrätt i det reformerade ålderspensionsystemet. Eftersom det i stället är pensionspoäng för ATP som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepensions- underlaget när det gäller personer födda år 1937 eller tidigare föreslår vi en särskild regel om hur pensionspoäng skall beräknas för det år den avlidne fyllde eller skulle ha fyllt 64 år i de fall dödsfallet inträf- far är 2001.
En förutsättning för att antagandepoängberäkning för 64-årsåret skall ske är att den avlidne kan tillgodoräknas pensionspoäng för tre av de fem åren närmast före dödsfallsåret, dvs. tre av åren 1996-2000. I sådant fall skall pensionspoäng för år 2001 beräknas på grundval av medeltalet av poängtalen för dessa fem år, varvid bortses från de två år då poängtalen var högst respektive lägst.
Punkt ] I
I denna punkt ges bestämmelser om hur samordningsreglema i 7 kap. 14 och 15 åå skall tillämpas i de fall inkomstgrundad efterlevande- pension har beräknats med stöd av bestämmelserna i punkterna 5—7 och 9. Minskning skall, på samma sätt som gäller för barnpension,
omställningspension och särskild efterlevandepension som har bevil— jats efter ikraftträdandet, göras på underhållsstöd enligt den av oss föreslagna lagen om underhållsstöd eller på garantipension till om- ställningspension respektive särskild efterlevandepension. Därefter skall minskning göras på 25 %—tillägget enligt punkten 5 andra styck— et 2 och 90 %-tillägget enligt punkten 7 tredje stycket 2. Först däref- ter skall minskning göras på övrig tilläggspension, dvs. den del av tilläggspensionen som är beräknad på grundval av den avlidnes pen- sionspoäng för tilläggspension (punkten 5 andra stycket 1 och punk- ten 7 tredje stycket 1).
Punkt 12
I denna punkt anges att samtliga efterlevande som vid utgången av år 2000 är berättigade till änkepension från folk- eller tilläggspensione- ringen enligt hittillsvarande regler har fortsatt rätt till sådan pension även efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Denna hittillsvarande rätt till änkepension följer av de nuvarande övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för- säkring. Närmare regler för vad som skall gälla för nu berörda fall ges ipunktema 13—23.
Beräkningen av änkepension som grundas på ett dödsfall som in- träffat före år 2001 skall göras enligt de bestämmelser som närmare anges i punkterna 13-23. Som angetts i avsnitt 11.7—1 1.13 skall såväl redan före ikraftträdandet beviljade änkepensioner som därefter nybe— viljade sådana pensioner beräknas på ett och samma sätt, nämligen utifrån den avlidne mannens tillgodoräknade ATP-poäng, med en kompensation för det första basbeloppets inkomster i form av ett 90 %—tillägg samt i förekommande fall en änkegarantipension. Någon folkpension skall således inte längre finnas kvar inom änkepensione- ringen. Även det särskilda grundavdraget skall avskaffas för framti- den också såvitt avser redan före år 2001 beviljade änkepensioner.
Samma regler skall gälla även för en änka som beviljats änkepen— sion på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. Detta innebär att även dessa änkor skall, om de uppfyller förutsättningama för rätt till garantipension till änkepension, uppbära sådan pension i stället för folkpension i form av änkepension som de uppbär enligt nuvarande regler. Däremot kommer dessa änkor, i likhet med vad som är fallet enligt nuvarande regler, inte att uppbära tilläggspension i form av änkepension efter ikraftträdandet av de nu föreslagna regler- na. För dessa änkor gäller i tillämpliga delar de nya reglerna i lagen om efterlevandepension, bl.a. vad som där föreskrivs om samordning mellan efterlevandepension och yrkesskadelivränta.
För att en änka som tillhör beståndet skall vara berättigad till tilläggspension i form av änkepension (dvs. både den ATP-baserade
delen och 90 %-tillägget) krävs att hon har uppfyllt förutsättningama för rätt till tilläggspension, dvs. att hon varit gift med den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet. För kvinnor som blivit änkor under något av åren 1990-2000 krävs även att de varit gifta med den avlidne mannen vid utgången av år 1989. Dessutom krävs antingen att detta äktenskap vid tidpunkten för dödsfallet hade varat i minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller att den avlidne efter- lämnat bam som också var barn till änkan. För änkor som är födda år 1945 eller senare och som beviljats änkepension under 1990-talet krävs att dessa förhållanden var för handen redan vid utgången av år 1989 och varit det oförändrade fram till tidpunkten för dödsfallet.
Utöver detta krävs för rätt till 90 %-tillägget att änkan vid dödsfal- let eller, beträffande kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som blivit änkor under 1990-talet, vid utgången av år 1989 antingen hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Att dessa villkor gäller för rätt till 90 %-tillägget fram- går genom den hänvisning som görs i punkterna 13 och 14 till 6 kap. 7 å första och andra styckena samt i punkt 15 till 6 kap. 8 å.
Dessa krav beträffande 90 %—tillägget skiljer sig från nuvarande regler för rätt till folkpension i form av änkepension — som på samma sätt som detta tillägg bl.a. kompenserat för det första basbeloppets inkomster — på så sätt att en efterlevande kvinna som inte var gift med den avlidne vid dödsfallet (eller vid utgången av år 1989) utan endast var att anse som likställd med en änka inte har rätt till 90 %-tillägg. Däremot kan en sådan änka ha rätt till änkegarantipension. Denna förändring innebär emellertid inte någon försämring för änkan i för- hållande till nuvarande regler. Var den efterlevande kvinnan berätti- gad till folkpension i form av änkepension men däremot inte till tilläggspension i form av änkepension vid utgången av år 2000 kom- mer hon med de nya reglerna att få i princip samma pension i form av garantipension till änkepension. Garantipensionen, som till skillnad från folkpension i form av änkepension utgör en utfyllnad till både den ATP-baserade änkepensionen och 90 %-tillägget, kommer i dessa fall att utges utan någon reducering eftersom änkan inte samtidigt uppbär inkomstrelaterad änkepension.
Punkt 13
I denna punkt anges vad som fortsättningsvis skall gälla bl.a. beträf— fande beräkning av tilläggspension i form av änkepension som bevil— jats på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de reformerade efterlevandepensionssystemet, dvs. före år 1990. Vilket år änkan är född är i detta sammanhang utan intresse. Samma beräk—
ningsgrunder skall således tillämpas på samtliga dessa änkor oavsett födelseår. Samma beräkningsförutsättningar skall gälla även beträf- fande änkepension till änkor som är födda år 1929 eller tidigare och som beviljats änkepension under något av åren 1990-2000 eller som beviljas sådan pension efter de nya reglernas ikraftträdande (jfr 6 kap. 19 å).
Tilläggspension i form av änkepension skall för dessa änkor beräk— nas dels som en viss andel av den avlidne mannens t.o.m. dödsfallet intjänade ATP-poäng. Om mannen har avlidit i förvärvsaktiv ålder skall i förekommande fall även antagna ATP-poäng t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år beaktas vid beräkningen av tilläggspen— sion i form av änkepension under förutsättning att den avlidne man- nen uppfyllt villkoren för antagandepoängberäkning i 13 kap. 2å AFL. Som angetts i kommentaren till 6 kap. 7 å skall någon antagan- depoängberäkning, till skillnad från nuvarande regler, inte göras vid nybeviljande av änkepension endast på den grunden att den avlidne mannen vid dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst upp— gående till lägst ett basbelopp. Detta framgår av att någon hänvisning i den nämnda paragrafen inte görs till 13 kap. 2 å första stycket andra meningen AFL. Vi har emellertid ansett att det inte kan komma i frå- ga att beträffande beståndet änkor införa denna begränsning beträf— fande villkoren för när en antagandepoängberäkning skall kunna komma till stånd. Därför har i punkt 16 intagits en regel som möjlig- gör antagandepoängberäkning på grund av denna SGI—regel beträf- fande beståndet änkor även efter ikraftträdandet.
Tilläggspension i form av änkepension skall utgöra 40 % eller, om det efter den avlidne finns barn som är berättigat till barnpension efter honom, 35 % av den avlidnes beräknade egenpension från ATP. Där- till skall utges ett 90 % -tillägg motsvarande kompensation för det första basbeloppets inkomster (beträffande förutsättningama för när ett sådant 90 %-tillägg skall utbetalas hänvisas till kommentaren till punkt 12). Något sådant tillägg skall emellertid inte utges till änkor som är födda år 1929 eller tidigare, eftersom dessa änkor vid ikraft- trädandet har fyllt 65 år (se andra stycket).
De änkor som omfattas av förevarande punkt skall, om de utöver förutsättningama för rätt till tilläggspension i form av änkepension även uppfyllt förutsättningar enligt nuvarande regler för rätt till folk- pension i form av änkepension, kunna uppbära ett 90 %-tillägg. Nå— gon motsvarighet till den för änkegarantipensionen gällande likstäl- lighetsregeln i 6 kap. 5 å skall emellertid inte gälla för 90 %—tillägget. För rätt till detta tillägg skall, liksom för tilläggspension i form av änkepension i övrigt, alltid krävas äktenskap.
Ett 90 %—tillägg kan utges endast till änkor som vid ikraftträdandet ännu inte fyllt 65 år. Detsamma skall gälla för änkegarantipensionen, se kommentaren till punkt 18 och 19. Till skillnad från nuvarande
regler skall emellertid både änkegarantipension och 90 %—tillägget kunna utges fram till dess änkan fyller 65 år oavsett om hon dessför- innan börjat uppbära egen inkomstgrundad ålderspension. Detta har sin förklaring i att garantipension till ålderspension inte kommer att utbetalas före det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år oavsett om denne dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension. För en närmare redogörelse för vårt förslag i denna del hänvisas till kommentaren till 6 kap. 4 å och avsnitt 11.9.
90 %—tillägget skall på samma sätt som föreslagits gälla för nybe- viljad änkepension i vissa fall 15-delsberäknas utifrån änkans ålder. Detta följer av hänvisningen i förevarande punkt till 6 kap. 9 å. Dessa bestämmelser överensstämmer med nuvarande regler där en sådan 15— delsberäkning under vissa förutsättningar sker av folkpension i form av änkepension och därmed även av den del som avser att ge kom- pensation för det första basbeloppets inkomster. Av punkt 18 framgår att 90 %—tillägget skall avkortas i vissa fall, nämligen då den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 40 års bosättningstid (eller framtida bosätt- ningstid) eller 30 år med intjänade (eller antagna) ATP-poäng. Att också den ATP-baserade änkepensionen skall 30-delsberäknas utifrån den avlidnes antal år med intjänade eller antagna ATP-poäng framgår av den hänvisning som görs i 6 kap. 7 å till 6 kap. 3 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Genom en hänvisning till 6 kap. 17 å föreskrivs att änkepension i form av 90 %-tillägg (och änkegarantipension, se punkterna 16 och 17) skall inkomstprövas mot änkans egna inkomster på samma sätt som sker av motsvarande del av änkepensionen enligt nuvarande regler. Av punkt 22 framgår att inkomstprövning emellertid inte skall göras under viss tid efter dödsfallet. Bestämmelsen i nämnda punkt överensstämmer med hittillsvarande bestämmelse i punkt 19 i över— gångsbestämmelsema i lagen (1988:771) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I andra stycket i denna punkt anges att änkor som fyllt 65 år skall vara berättigade endast till tilläggspension i form av änkepension beräknad på den avlidne mannens ATP-poäng. Varken 90 %-tillägg eller änkegarantipension skall således, i likhet med vad som är fallet för folkpension enligt dagens regler, utges efter det att änkan uppnått denna ålder. Någon samordning av denna kvarvarande tilläggspension i form av änkepension och änkans egen inkomstgrundade ålderspen- sion skall inte ske för den kategori änkor som avses i denna punkt.
Rätt till tilläggspension i form av änkepension (dvs. både den ATP- baserade änkepensionen och 90 %—tillägget) upphör om den efterle— vande kvinnan ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det har bestått i fem år skall emellertid tilläggspensionen börja betalas ut på nytt om förutsättningama för sådan pension alltjämt är för handen. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 3 å.
Punkt 14
Förevarande punkt reglerar tilläggspension i form av änkepension som beviljats under något av åren 1990-2000 till en änka som är född år 1944 eller tidigare. Dessa änkor har, om de uppfyllt förutsättning- ama för rätt till änkepension, inte rätt till reformerad efterlevandepen- sion. Detta framgår genom en hänvisning i förevarande punkt till 1 kap. 5 å. Även i dessa fall skall den inkomstrelaterade änkepensionen beräknas på grundval av den avlidne mannens intjänade och i före— kommande fall antagna ATP-poäng jämte ett därtill kopplat 90 %- tillägg motsvarande kompensation för det första basbeloppets in— komster. I nu angivna avseenden gäller samma regler som för de än- kor som omfattas av punkt 13. Även reglerna om inkomstprövning överensstämmer i princip med de som skall gälla för de äldre änkorna i sistnämnda punkt.
En änka som avses i denna punkt skall, på samma sätt som skall gälla för änkor som omfattas av punkt 13 men till skillnad från vad som är fallet i dag, kunna uppbära 90 %—tillägg till dess att hon fyller 65 år även om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ål- derspension. Detsamma skall gälla för änkegarantipensionen, se punkterna 18 och 19. För en närmare redogörelse för syftena bakom denna bestämmelse hänvisas till avsnitt 11.9.
På motsvarande sätt som gäller enligt nuvarande regler skall 90 %— tillägget inkomstprövas mot änkans egna inkomster. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 17 å. Av punkt 22 framgår i vilka fall sådan inkomstprövning inte skall komma till stånd. Dessa regler Överensstämmer med de som gäller enligt hittillsvarande övergångs- bestämmelser.
Till skillnad från vad som skall gälla beträffande de i punkt 13 angivna änkepensionema skall den tilläggspension i form av änke— pension som enligt denna punkt beräknats på den avlidne mannens ATP-poäng bli föremål för samordning med änkans egen inkomst- grundade ålderspension. Detta skall ske när änkan börjar uppbära sådan ålderspension, dock senast då hon fyller 65 år. Sålunda kan denna samordning komma i fråga redan före det att änkan har fyllt 65 år om hon dessförinnan har börjat uppbära ålderspension. Hur denna samordning skall gå till har redovisats i avsnitt 11.8 samt även i kommentarerna till 6 kap. 20 och 21 åå. Gör änkan ett tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall emellertid beräkningen av garantipensionen göras utifrån den tilläggspension i form av änkepen- sion som framräknats före det att samordningen mellan kvinnans ål- derspension och den inkomstgrundade änkepensionen enligt 6 kap. 20 och 21 åå sker. Detta framgår av 6 kap. 11 å tredje stycket.
Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall den omständigheten att änkan uppskjuter sitt ålderspensionsuttag inte påverka den sam-
ordning som skall ske. Således skall samordning ske av änkepensio- nen med den inkomstgrundade ålderspension som änkan skulle ha varit berättigad till om hon börjat uppbära sådan pension vid 65 års ålder. Samma princip skall gälla i de fall änkan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 å AFL i dess lydelse före år 1982. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 21 å.
På samma sätt som gäller enligt nuvarande bestämmelser skall dessa änkor komma i åtnjutande av den s.k. garantiregel som garante- rar änkan en viss angiven andel av den avlidne mannens och änkans egen inkomstgrundade ålderspension (dvs. den som änkan faktiskt uppbär eller skulle ha uppburit om hon tagit ut ålderspension vid 65 års ålder). Denna andels storlek är beroende av änkans ålder. Även detta har redovisats i kommentaren till 6 kap. 20 å.
Rätt till tilläggspension i form av änkepension (dvs. både den ATP- baserade änkepensionen och 90 %-tillägget) upphör om den efterle- vande kvinnan ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet eller, beträf— fande änkegarantipensionen samboendet, innan det har bestått i fem år skall emellertid tilläggspensionen börja betalas ut på nytt om förut- sättningama för sådan pension alltjämt är för handen. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 3 å.
Punkt 15
Denna punkt anger bl.a. vilka beräkningsbestämmelser som skall tillämpas på tilläggspension i form av änkepension som beviljats un- der något av åren 1990-2000 till en änka som är född år 1945 eller senare. På samma sätt som enligt nuvarande regler och som även fö— reslagits för änkepension som nybeviljas efter år 2000 skall en sådan änkepension beräknas på den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjäna- de ATP-poäng utan någon möjlighet till antagandepoängberäkning för det fall mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 8 å. Utöver denna ATP-baserade änkepension har dessa änkor, på samma sätt som de änkor som omfattas av punk— terna 13 och 14, rätt till ett 90 %—tillägg om de uppfyllt förutsättning— ama härför (se angående detta i kommentaren till punkt 12). Även detta tillägg skall beräknas utifrån den avlidnes t.o.m. år 1989 intjä- nade antal år med ATP-poäng. Har den avlidne mannen vid denna tidpunkt färre än 30 år med sådana poäng skall en avkortning ske. Detta följer av nyss nämnda paragraf jämförd med 6 kap. 10å till vilken också hänvisas i förevarande punkt. Var den avlidne mannen född år 1927 eller tidigare gäller andra bestämmelser för rätt till oav- kortad tilläggspension i form av änkepension. Även detta framgår av 6 kap. 10 å.
Av 6 kap. 8 å framgår dessutom att tidiga respektive sena ålder- spensionsuttag som den avlidne mannen kan ha gjort före år 1990 inte skall påverka det underlag på vilket änkepensionen skall beräknas.
På samma sätt som för änkor enligt punkterna 13 och 14 skall en änka som avses i förevarande punkt kunna uppbära 90 %-tillägg (och änkegarantipension) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension.
Av hänvisningen till 6 kap. 9 å framgår att 90 %—tillägg skall 15- delsberäknas utifrån änkans ålder i vissa fall.
På motsvarande sätt som gäller enligt nuvarande regler skall änke- garantipensionen och 90 %-tillägget inkomstprövas mot änkans egna inkomster. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 17 å. Av punkt 22 framgåri vilka fall sådan inkomstprövning inte skall komma till stånd. Dessa regler överensstämmer med de som gäller enligt nu- varande övergångsbestämmelser.
Av hänvisningen till 6 kap. 19—22 åå framgår hur samordningen mellan änkans egen inkomstgrundade ålderspension och den ATP— grundade änkepensionen skall gå till. Som nämnts under kommenta- ren till punkt 14 skall en sådan samordning komma till stånd även före det att änkan fyllt 65 år under förutsättning att hon dessförinnan börjat uppbära egen inkomstgrundad ålderspension. På motsvarande sätt som gäller enligt nuvarande övergångsbestämmelser skall änke— pensionen baserad på mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng minskas med den inkomstgrundade ålderspension som änkan uppbär. Är änkan född under något av åren 1945—1953 skall den ålderspension med vilken samordning med tilläggspension i form av änkepension skall ske beräknas utifrån den förutsättningen att hon erhåller in- komstgrundad ålderspension beräknad helt och hållet enligt nuvaran- de bestämmelser om tilläggspension i form av ålderspension och inte utifrån den ålderspension som hon faktiskt uppbär från det reformera— de ålderspensionssystemet. Någon kvotdelsberäkning som i det re- formerade ålderspensionssystemet skall göras för pensionsberättigade tillhörande den s.k. mellangenerationen skall således inte göras vid den samordning som skall ske enligt 6 kap. 20 å första stycket. An- ledningen till denna konstruktion är att uppnå ett med änkepensionen överensstämmande jämförelseunderlag. För en närmare redogörelse av skälen härtill hänvisas till kommentaren till nyss nämnda paragraf samt avsnitt 11.8.
Är däremot änkan född år 1954 eller senare skall vid den samord- ning som skall ske enligt 6 kap. 22 å den faktiska inkomstgrundade ålderspension som änkan uppbär läggas till grund. Orsaken härtill är att det för denna kategori inte kommer att registreras några pensions- poäng till ATP för tiden efter år 2000. Denna sålunda helt enligt re— formerade ålderspensionsregler beräknade ålderspension omfattar inkomster från den första kronan till skillnad från det ATP—underlag
på vilket änkans änkepension är beräknad. För att denna skillnad inte skall vara till nackdel för änkan skall det till den avlidne mannens ATP-poäng adderas en poäng, dock i ett visst antal 30—delar med hän- syn till den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjänade antal år med ATP-poäng. För en närmare redogörelse för hur denna beräkning skall gå till hänvisas till kommentaren till 6 kap. 22å och avsnitt 11.13.
Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall den omständigheten att änkan uppskjuter sitt ålderspensionsuttag inte påverka den sam- ordning som skall ske enligt 6 kap. 20 och 22 åå. Således skall sam— ordning ske av änkepensionen med den inkomstgrundade ålderspen- sion som änkan skulle ha varit berättigad till om hon börjat uppbära sådan pension vid 65 års ålder. Samma princip skall gälla i de fall änkan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 å AFL i dess lydelse före år 1982. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 21 å.
Punkt I 6
Denna punkt anger att antagandepoängberäkning, i de fall då den avlidne mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder, vid fastställandet av den avlidnes ATP—poäng skall komma till stånd även då den avlidne man- nen vid tidpunkten för dödsfallet haft en sjukpenninggrundande in- komst uppgående till lägst ett basbelopp. Som angetts under punkt 13 har vi ansett det mindre lämpligt att beträffande beståndet änkepen— sion reducera ATP-underlaget i de fall då den avlidne enligt nuvaran- de bestämmelser har tillgodoräknats antagandepoäng på grund av SGI-regeln. Denna bestämmelse avser endast beräkning av änkepen- sion till änkor som avses i punkterna 13 och 14. Till änkor som är födda år 1945 eller senare och som blivit berättigade till änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat under 1990-talet gäller alltjämt att underlaget på vilket änkepensionen beräknas skall utgöras av mannens t.o.m. år 1989 faktiskt intjänade ATP-poäng utan någon möjlighet till antagandepoängberäkning för de fall mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder.
Punkt 17
Beräkningen av tilläggspension i form av änkepension skall enligt vad som sägs i punkterna 13-15 ske enligt bestämmelserna i bl.a. 6 kap. 7 å. Beräkningen enligt nämnda paragraf är relaterad till prisbasbe- loppet för dödsfallsåret, vilket är det prisbasbelopp som skall tilläm- pas vid nybeviljande av änkepension efter ikraftträdandet av de nya reglerna i de fall dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder. När det gäller beräkning av pension vid utgången av år 2000 skall emellertid
av naturliga skäl tillämpas det prisbasbelopp som gäller för år 2001. Detta gäller såväl vid beräkning av tilläggspension som grundar sig på den avlidnes intjänade ATP-poäng som vid beräkning av 90 %- tillägget.
Det belopp som beräknas med stöd av bestämmelserna i punkterna 13-15 skall därefter årligen följsamhetsindexeras enligt bestämmel- semai 1 kap. 10 å.
Punkt 18
I denna punkt anges vad som efter ikraftträdandet skall ske bl.a. be- träffande folkpension i form av änkepension som beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född år 1944 eller tidigare, under något av åren 1990—2000. Denna bestämmelse tar sålunda sikte även på sådan änkepension som beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960.
Som närmare redovisats i avsnitt 11.9 skall folkpension i form av änkepension utmönstras och i stället ersättas av bl.a. en garantipen— sion på motsvarande sätt som föreslagits för efter år 2000 nybeviljade änkepensioner. Denna änkegarantipension är bl.a. att se som en kom- pensation för nuvarande regler om pensionstillskott och det särskilda grundavdraget.
En förutsättning för att änkan skall ha rätt till garantipension är att hon uppfyllt förutsättningama för rätt härtill. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 4-6 åå. Änkegarantipensionens storlek är bero- ende av den tilläggspension i form av änkepension (bestående av både en ATP-baserad del och ett 90 %-tillägg) som änkan uppbär. Även utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär skall beaktas vid beräkningen av garantipensionen. Beräkningen skall ske utifrån samma bestämmelser som reglerar sådan pension som kom— mer att kunna nybeviljas efter år 2000. För en närmare redogörelse för hur denna beräkning skall gå till hänvisas till kommentaren till 6 kap. 11 och 14 åå. Änkor, som beviljats änkepension före den 1 juli 1960, har i dag inte rätt till tilläggspension i form av änkepension och kommer därför inte heller efter ikraftträdandet att ha rätt till sådan pension. Dessa änkor kommer därför att uppbära en oreducerad änke- garantipension, som emellertid sedan inkomstprövas fullt ut.
En änka, som har beviljats änkepension efter år 1989, kan emeller— tid samtidigt med garantipension till änkepension vara berättigad till tilläggspension i form av omställningspension (eller särskild efterle- vandepension) i stället för tilläggspension i form av änkepension. Detta kan inträffa i de fall då den efterlevande kvinnan var samman- boende med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 och döds- fallet inträffat därefter. Uppfyllde kvinnan vid tidpunkten för döds— fallet villkoren för rätt till omställningspension (eller särskild efterle-
vandepension) kan hon vara berättigad till sådan inkomstgrundad pension jämte garantipension till änkepension. Någon rätt till tilläggspension i form av änkepension föreligger emellertid inte, ef- tersom hon inte var gift med den avlidne vid utgången av år 1989. I dessa situationer skall tilläggspensionen i form av omställningspen— sion ligga till grund för beräkningen av änkegarantipensionen enligt 6 kap. 14 å. Detta framgår av 6 kap. 11 å andra stycket.
En änka enligt förevarande punkt skall kunna uppbära änkegaranti- pension (och 90 %-tillägg) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension. Anledningen härtill har angetts i kommentarerna till punkt 13 och till 6 kap. 4 å samt även i avsnitt 11.9. I 6 kap. 11 å tredje stycket anges att garantipensionen skall beräknas på grundval av den tilläggspen- sion i form av änkepension som framräknats före det att samordning- en mellan kvinnans ålderspension och den inkomstgrundade änkepen- sionen sker enligt 6 kap. 20 och 21 åå i de fall kvinnan gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension.
Den sålunda framräknade änkegarantipensionen skall därefter i vissa fall 15-delsberäknas på samma sätt som 90 %—tillägget utifrån änkans ålder. Detta följer av hänvisningen i förevarande punkt till 6 kap. 15 å. Dessa bestämmelser överensstämmer med nuvarande regler där en sådan 15-delsberäkning under vissa förutsättningar sker av folkpension i form av änkepension. För en närmare redogörelse för hur denna lS—delsberäkning skall göras hänvisas till kommentaren till 6 kap. 15 å.
Av punkt 20 framgår att änkegarantipensionen skall avkortas i vis- sa fall, nämligen då den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 40 års bosättningstid (eller framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade (eller antagna) ATP—poäng.
På motsvarande sätt som sker i dag skall garantipension till änke- pension (och 90 %-tillägget) inkomstprövas mot änkans inkomster. I vilka fall en sådan inkomstprövning inte skall komma till stånd fram- går av punkt 22. Till skillnad från nuvarande regler skall samma in— komstprövningsregler gälla efter ikraftträdandet av de föreslagna reglerna för de änkor som då kommer att uppbära änkegarantipension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960.
Rätt till änkegarantipension upphör om den efterlevande kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 6 å.
Punkt 19
Även de änkor som avses i förevarande punkt är, om de uppfyllt nu- varande förutsättningar för rätt till folkpension i form av änkepension,
berättigade till änkegarantipension. Till skillnad från de fall som avser nybeviljande av änkepension kan således änkegarantipension utges även till en änka som är född efter år 1944 om dödsfallet inträffat under något av åren 1990-2000 (eller före år 1990, se punkt 18). Så- dan garantipension beräknas bl.a. utifrån den tilläggspension i form av änkepension (dvs. både den ATP—baserade delen och 90 %- tillägget) som tillkommer änkan. Även efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning skall härvid påverka garantipensionens omfatt- ning. På motsvarande sätt som angetts i kommentaren till punkt 18 (och till 6 kap. 11 å) kan det även förekomma att garantipensionen beräknas på grundval av inkomstgrundad omställningspension (eller särskild efterlevandepension) i de fall där rätt till sådan pension före— liggeri stället för rätt till tilläggspension i form av änkepension. Detta kan inträffa i de fall då den efterlevande kvinnan var att anse som likställd med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 och döds— fallet inträffat därefter och hon då fortfarande uppfyllde kraven i lik- ställighetsregeln eller efter år 1989 ingått äktenskap med mannen. Någon rätt till tilläggspension i form av änkepension föreligger då inte för den efterlevande kvinnan, eftersom detta kräver att ett äkten— skap förelåg vid utgången av år 1989. Hur beräkningen av garantipen— sionen i förhållande till annan inkomstgrundad pension skall gå till framgår av 6 kap. 14 å. För en närmare redogörelse för denna beräk- ning hänvisas till kommentaren till denna paragraf.
På samma sätt som skall gälla för änkor som avses i punkt 18 skall en änka enligt förevarande punkt kunna uppbära änkegarantipension (och 90 %-tillägg) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension. Gör än- kan ett sådant tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall beräkningen av garantipensionen göras utifrån den tilläggspension i form av änkepension som framräknats före det att samordningen mellan kvinnans ålderspension och den inkomstgrundade änkepensio- nen sker enligt 6 kap. 19-22 åå. Detta framgår av 6 kap. 11 å tredje stycket.
I andra meningen föreskrivs under vilka förutsättningar som oav— kortad garantipension till änkepension skall utges till änkor som är födda år 1945 eller senare. Liksom beträffande 90 %-tillägget skall förhållandena vid utgången av år 1989 vara avgörande för i vilken omfattning sådan änkegarantipension skall utbetalas. Har den avlidne vid nyss nämnda tidpunkt inte kunnat tillgodoräknas minst 30 år med intjänade ATP—poäng, skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas den avlidne och talet 30. Motsva- rande avkortning skall göras för beloppen 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet. Någon ytterligare avkortning skall, till skillnad från hur nuvarande regler i 5 kap. AFL tillämpas, inte komma till stånd på
grund av att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet inte kunnat tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension. Denna av— kortning skall göras efter den 15-delsberäkning som skall ske enligt 6 kap. 15 å.
På motsvarande sätt som gäller enligt nuvarande regler skall änke— garantipensionen (och 90 %-tillägget) inkomstprövas mot änkans egna inkomster. Av punkt 22 framgår .i vilka fall sådan inkomstpröv— ning inte skall komma till stånd. Dessa regler överensstämmer med de som gäller enligt nuvarande övergångsbestämmelser.
Rätt till änkegarantipension upphör om den efterlevande kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 6 å.
Punkt 20
Första stycket i denna punkt innehåller bestämmelser om hur 90 %- tillägget och änkegarantipensionen skall avkortas i de fall då den av- lidne mannen inte har uppfyllt kraven på viss längre tids anknytning till Sverige eller svensk förvärvsverksamhet. Bestämmelserna i denna punkt tar endast sikte på sådan änkepension som har beviljats före år 1990 och änkepension beviljad under något av åren 1990- 2000 till änkor som är födda ar 1944 eller tidigare. Övriga fall regleras 1 punk— terna 15 och 19.
För rätt till oavkortad folkpension krävs enligt nuvarande regler i 5 kap. AFL, som trädde i kraft den 1 januari 1993, att den försäkrade eller den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 års bosättning i Sverige eller 30 år med intjänade ATP-poäng. I annat fall utges folkpensionen med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet bosätt- ningsår eller är med intjänade ATP—poäng och talet 40 respektive 30. I fråga om folkpension i form av efterlevandepension (samt även för- tidspension) beaktas även framtida bosättningstid samt antagna år med pensionspoäng under vissa förutsättningar. För rätt till oavkortad tilläggspension krävs att den försäkrade kan tillgodoräknas 30 år med intjänade (eller antagna) ATP—poäng.
Det 90 %-tillägg som skall kompensera för det första basbeloppets inkomster är att betrakta som en del av den inkomstrelaterade pensio- nen, dvs. tilläggspensionen. Av den anledningen borde detta tillägg utges i samma antal 30-delar som tilläggspensionen i övrigt, dvs. som den ATP-baserade änkepensionen. Tillägget motsvarar emellertid nuvarande folkpension och skall på samma sätt som gäller beträffande folkpension i form av änkepension vara föremål för inkomstprövning mot änkans inkomster. Folkpension i form av bl.a. änkepension utges i dag i 40-delar efter den avlidnes bosättningstid eller i 30-delar efter antal år med pensionspoäng, beroende på vilken av dessa beräkningar
som ger det för den efterlevande förmånligaste resultatet. Ett krav på 30 års ATP—poäng för oavkortat 90 %-tillägg skulle därför kunna innebära att änkor, som före ikraftträdandet av våra förslag fått sin folkpension 40-delsberäknad, efter år 2000 skulle kunna få sänkt pen- sion. För beståndet änkor, dvs. för dem som redan vid ingången av år 2001 uppbär änkepension till följd av ett dödsfall som inträffat dess— förinnan, har vi inte ansett det lämpligt att föreslå regler som får den- na konsekvens. Vi har därför beträffandet beståndet änkepensioner funnit att detta tillägg bör utges enligt samma regler som i dag även efter ikraftträdandet av nya regler. 90 %-tillägget skall sålunda an- tingen 30- eller 40—delsberäknas enligt hittillsvarande regler i 5 kap. AFL. En grundläggande förutsättning för att detta 90 %—tillägg över huvud taget skall utges är att änkan vid utgången av år 2000 varit berättigad till tilläggspension i form av änkepension. Detta innebär alltså att den avlidne mannen måste ha tillgodoräknats ATP-poäng i sådan omfattning att rätt till tilläggspension förelegat, dvs. den avlid- ne måste ha tillgodoräknats ATP—poäng för minst tre år. Även garan- tipension till änkepension skall 30- eller 40-delsberäknas enligt hit— tillsvarande regler. Vid avkortning av garantipensionen skall 6 kap. 16 å gälla i tillämpliga delar och avse även fall då garantipensionen beräknas enligt 5 kap. 1 å första stycket a AFL, i detta lagrums lydel- se före den 1 januari 2001. Detta innebär att en änka som tillhör be— ståndet skall kunna erhålla oavkortad garantipension om det för den avlidne har kunnat tillgodoräknas minst 30 år med intjänade ATP- poäng. Har den avlidne inte kunnat tillgodoräknas minst 30 år med sådana poäng skall en avkortning göras av basnivån till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år som tillgodoräknats den avlidne och talet 30. Även nivåerna 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet skall avkortas på motsvarande sätt. Därefter skall en reducering ske med hänsyn till storleken på hela den inkomstgrunda— de änkepensionen. För en närmare redogörelse för skälen bakom vårt förslag hänvisas till avsnitt 11.11. Dessa regler innebär att en 30- delsberäknad garantipension och ett 30-delsberäknat 90 %—tillägg, i likhet med vad som är fallet enligt nuvarande regler men till skillnad från vad som kommer att gälla för nybeviljandefallen (se kommenta— ren till 6 kap. 10 å), endast kan exporteras till svenska medborgare som är bosatta utomlands.
Genom den hänvisning som görs till punkterna 3 och 5 i över— gångsbestämmelsema till 1992 års ändringar i AFL framgår att även de särskilda regler som där anges beträffande bl.a. änkor som erhållit änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före 30- och 40- delsbestämmelsemas ikraftträdande skall tillämpas också fortsätt- ningvis. Dessa särbestämmelser skall alltså alltjämt tillämpas för be- ståndet beträffande både 90 %-tillägget och änkegarantipensionen.
I andra stycket anges att avkortning enligt denna punkt skall ske efter den 15-delsberäkning som skall ske enligt 6 kap. 9 och 15 åå på grund av hänvisning dit i punkterna 13, 14 och 18.
Punkt 21
Bestämmelsen i punkten 1 i övergångsbestämmelsema till lagen (19791127) om ändring i lagen om allmän försäkring innebär att en änka under vissa förutsättningar kan få folkpension utbetald vid bo- sättning utomlands med samma belopp som skulle ha utgetts vid bo— sättning i Sverige. En förutsättning härför är att hon uppbar folkpen- sion i form av änkepension eller förtidspension såväl den 1 juli 1979 som vid utgången av år 1992 samt att hon var mantalsskriven (folkbokförd) i Sverige under det år då hon fyllde 62 år och de fem åren närmast dessförinnan. Vi har föreslagit att denna bestämmelse skall upphävas för framtiden såvitt gäller änkepension. Bestämmelsen kommer emellertid tills vidare att gälla såvitt avser folkpension i form av ålderspension och förtidspension. Bakgrunden till bestämmelsens nuvarande utformning och närmare om dess innebörd har utvecklats i författningskommentaren till förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring.
Bestämmelsen bör också efter ikraftträdandet kunna vara tillämplig vid beräkning av 90 %-tillägg och garantipension till änkepension för änkor som har rätt till folkpension vid utgången av år 2000 och som då uppbär folkpension vid bosättning utomlands med stöd av denna regel. Det innebär alltså att änkor som är bosatta utomlands och som där uppbär folkpension i form av änkepension skall efter ikraftträdan- det kunna fortsätta att uppbära 90 %-tillägg och garantipension i samma utsträckning. Med hänsyn till hur bestämmelsen är konstrue- rad kan det endast bli fråga om änkor som vid ikraftträdandet är i åldrarna 62-64 år. Fr.o.m. den månad de fyller 65 år skall änkepen- sioneringens grundskydd ersättas av ett grundskydd inom ålderspen- sioneringen. Utformningen av detta är för närvarande under utred- ningen (Utredningen om den övergångsvisa garantipensionen). Det kan med hänsyn till i samband med beredningen av den utredningens
förslag bli aktuellt att på nytt pröva utformningen av 57-62-årsregeln inom änkepensioneringen.
Punkt 22
Denna punkt överensstämmer med punkt 19 i övergångsbestämmel— sema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den föreskriver under vilka förutsättningar och under vilken tid som inkomstprövning av 90 %-tillägget och änkegaranti- pensionen inte skall ske. Sådan inkomstprövning skall, liksom enligt
nuvarande regler, inte komma i fråga under den tid som änkan hade varit berättigad till omställningspension enligt nuvarande bestämmel- ser, om hon inte hade haft rätt till änkepension enligt övergångsbe— stämmelsema till 1990 års reform.
Punkt 23
Denna punkt motsvarar punkt 10 i övergångsbestämmelsema till la- gen (1988z881) om ändring i lagen om allmän försäkring och innebär att en änka åter kan uppbära tilläggspension i form av änkepension även om förutsättningar härför enligt 6 kap. 3 å andra meningen inte är uppfyllda, dvs. i fall då hon varit gift med en annan man i mer än fem år när detta senare äktenskap upplöses. En förutsättning för att regeln skall vara tillämplig är att kvinnan före år 1990 har beviljats tilläggspension i form av änkepension. Vidare krävs att denna änke— pension före ikraftträdandet av de reformerade efterlevandepensions- reglema den 1 januari 1990 har dragits in på den grunden att kvinnan ingått nytt äktenskap. Innebörden av denna regel är att kvinnan kan återfå den indragna änkepensionen från tilläggspensioneringen efter den förste mannen, om det nya äktenskapet skulle upplösas efter att ha bestått i mer än fem år. Detta gäller dock enbart under förutsätt- ning att den nye mannen var 60 år eller äldre vid äktenskapets ingå— ende (varför kvinnan inte kan bli berättigad till tilläggspension i form av änkepension efter den mannen). Skulle det nya äktenskapet upplö— sas efter att ha bestått kortare tid än fem år följer redan av hänvis- ningen i punkterna 13-15 till 6 kap. 3 å att kvinnan återfår rätten till tilläggspension i form av änkepension efter den förste mannen.
17.2. Förslaget till lag om underhållsstöd
Under vårt arbete med att anpassa bl.a. barnpension till ett reformerat ålderspensionssystem har vi av skäl som närmare redovisats i kapitel 7 och 9 funnit det angeläget att konstruera regler som tillförsäkrar efterlevande barn ett grundläggande ekonomiskt skydd från samhället som överensstämmer med det stöd som barn till särlevande föräldrar är garanterade genom underhållsstöd i nuvarande lag om underhålls— stöd. Av bl.a. denna anledning har vi valt att lägga grundskyddet inom bampensioneringen i en ny lag om underhållsstöd, som således fram- över kommer att reglera både underhållsstöd till efterlevande barn och underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. Under vårt arbete har vi kunnat konstatera att det finns ett behov av en översyn i bl.a. lagteknisk och språkligt hänseende av de bestämmelser som reglerar underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. På grund av begrän-
sad tid och då detta måste anses ligga utanfört vårt uppdrag har vi emellertid inte gjort en sådan översyn av dessa regler och vi lämnar inte heller några förslag till förändringar som är påkallade. De be- stämmelser som särskilt tar sikte på underhållsstöd till barn till särle- vande föräldrar hari stället förts över till den av oss föreslagna lagen i huvudsak i oförändrat skick. Vi anser emellertid att dessa bestämmel- ser bör bli föremål för en ordentlig översyn i annat lämpligt samman- hang.
1 kap. Allmänna bestämmelser I 5
Paragrafen anger att underhållsstöd enligt denna lag kan utges dels till barn till särlevande föräldrar enligt 2 kap., dels till efterlevande barn enligt förutsättningar som anges i 3 kap. Genom denna lösning kom- mer således endast inkomstrelaterad barnpension att regleras i lagen (1999:000) om efterlevandepension. Det grundläggande skyddet från samhällets sida vid en av eller båda föräldrarnas frånfälle kommer således att regleras enbart av bestämmelserna i den nu föreslagna lagen om underhållsstöd. Detta framgår i lagen om efterlevandepen- sion genom en hänvisning till lagen om underhållsstöd i 2 kap. 7 å förstnämnda lag.
25
1 kap. Allmänna bestämmelser I 5
Första och andra styckena i denna paragraf har sin motsvarighet i 2 å i den nuvarande lagen om underhållsstöd.
I tredje stycket anges att även ett utländskt barn som i adoptions— syfte tagits emot i Sverige under vissa närmare förutsättningar skall anses som barn till den avlidne och således ha rätt till underhållsstöd såsom efterlevande barn enligt de förutsättningar som anges i 3 kap. En motsvarighet till denna bestämmelse finns i dag i 20 kap. 2 å fjär— de stycket AFL och infördes efter det senaste reformarbetet på efter- levandepensioneringens område år 1990. Syftet med denna bestäm- melse var att tillerkänna utländska barn som kommit till Sverige för att tas om hand för vård och fostran i adoptionssyfte ett efterlevande- skydd även innan ett rättsligt gällande adoptionsbeslut fattats av be— hörig domstol. En förutsättning härför är emellertid att socialnämnden har lämnat sitt medgivande till adoptivföräldrarna att ta emot barnet i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte. I 25 å soci— altjänstlagen (19801620) föreskrivs att socialnämnden skall lämna ett sådant medgivande innan barnet lämnar sitt hemland. Är dessa för— hållanden för handen anses barnet som efterlevande till den presumti-
ve adoptivföräldem och får således rätt till underhållsstöd enligt den— na lag (och i förekommande fall även barnpension enligt lagen (1999:000) om efterlevandepension) på samma villkor som biologiska barn och på samma sätt som om en adoption redan hunnit komma till stånd före dödsfallet. Rätten förutsätter att det utländska barnet har förts till Sverige i adoptionssyfte och har tagits emot för vård eller fostran i ett enskilt hem innan någon som på detta sätt tar vård om barnet skulle avlida. Sådan rätt föreligger oberoende av om ett adop- tionsbeslut har meddelats i barnets ursprungsland eller inte. Skyddet för barnet i form av underhållsstöd (och barnpension) uppkommer således i och med att de blivande adoptivföräldrama tar faktisk vård om barnet. Någon motsvarighet till 20 kap. 2 å fjärde stycket andra meningen har inte förts över till lagen om underhållsstöd (eller lagen om efterlevandepension). Den bestämmelsen tillkom vid ikraftträdan- det av efterlevandepensionsreformen den 1 januari 1990. Vid denna tidpunkt gällde särskilda kvalifikationskrav för utländska medborga- res rätt till bl.a. barnpension i 5 kap. 4 å AFL. Enligt denna bestäm- melse krävdes för rätt till barnpension antingen att den avlidne föräl- dern omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige i minst sex månader och att barnet vid dödsfallet var bosatt i Sverige eller att barnet var bosatt i Sverige sedan minst sex månader och att barnet eller den avlidne föräldern var bosatt i landet vid tidpunkten för döds— fallet. Syftet med bestämmelsen i 20 kap. 2å fjärde stycket andra meningen var enligt förarbetena (SOU 1987:55 och Prop. 1987/881171) att barnet skulle anses bosatt i Sverige vid tillämpning av den särbestämmelse som gällde för utländska medborgare vid be- dömning av om de uppfyllt det för dessa särskilt uppställda kvalifika- tionskravet i 5 kap. 4å AFL. Den sistnämnda regeln avskaffades emellertid den 1 januari 1993. Enligt nuvarande bestämmelse har barn som är utländska medborgare samma rätt till barnpension som barn som är svenska medborgare. Med hänsyn härtill finns det inte någon anledning att föra över denna bestämmelse från 20 kap. 2å fjärde stycket andra meningen till lagen om underhållsstöd (eller lagen om efterlevandepension).
30ch4åå
Dessa paragrafer har sin motsvarighet i 6 och 7 åå i den nuvarande lagen om underhållsstöd.
I 3 å anges att underhållsstöd utges till barn som ännu inte har fyllt 18 år. Bestämmelsen anger inte de nämnare förutsättningar som krävs för rätt till underhållsstöd. Dessa krav finns intagna för barn till särle— vande föräldrar i 2 kap. och för efterlevande barn i 3 kap. En motsva— rande regel finns i dag i 8 kap. 2å (och genom en hänvisning i 14
kap. 2 å) AFL vad beträffar åldersgräns för rätt till barnpension från folk- och tilläggspensioneringen.
I 4 å anges vissa av de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett barn skall vara berättigat till förlängt underhållsstöd. Bestäm- melsen överensstämmer med motsvarande bestämmelse i den nuva- rande lagen om underhållsstöd men skiljer sig i vissa delar från vad som krävs för rätt till barnpension till efterlevande barn som fyllt 18 år enligt nuvarande bestämmelse i 8 kap. 2 å AFL. Till skillnad från vad som gäller inom bampensioneringen skall ett barn som har ingått äktenskap inte vara berättigat till ett statsfinansierat grundskydd i form av underhållsstöd oavsett om det är frågan om ett efterlevande barn eller ett barn till särlevande föräldrar. I de fall det efterlevande barnet (eller barnet till särlevande föräldrar) ingått äktenskap kan förutsättas att det ekonomiska bandet mellan barnet och föräldrarna brutits på ett sådant sätt att det inte heller är rimligt att utbetala un- derhållsstöd för förlängd tid. Underhållsstöd skall inte heller, till skillnad från barnpension, kunna utbetalas för förlängd tid till barn som bedriver studier endast på deltid.
2 kap. Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar 1 &
Paragrafen anger att underhållsstöd enligt detta kapitel utges till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. Rätt till underhållsstöd för barnet föreligger i förhållande till den förälder som barnet inte är bosatt hos.
2?
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 3 å lagen (1996:1030) om un-
2 kap. Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar 1 &
derhållsstöd och reglerar de grundläggande förutsättningama för att underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar skall kunna utges. För
en närmare redovisning av syftena bakom denna bestämmelse hänvi- sas till prop. 1995/96:208.
35
Bestämmelserna i förevarande paragraf motsvarar i huvudsak 4å i den nuvarande lagen om underhållsstöd med den skillnaden att den femte punkten som tar sikte på efterlevande barn tagits bort och er- satts av en ny bestämmelse i 3 kap. Skälen härför har vi redovisat i avsnitt 9.5.
718 Författningskommentarer SOU 1998:120 4-7 åå
Dessa paragrafer överensstämmer med 5 och 8-10 åå i den nuvarande lagen om underhållsstöd. Paragraferna har endast erhållit nya beteck- ningar och nya hänvisningar bl.a. till följd av den av oss föreslagna kapitelindelningen. För en närmare redovisning av grunderna bakom dessa bestämmelser hänvisas till prop. 1995/96:208.
3 kap. Underhållsstöd till efterlevande barn 1 5
I denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i nuvarande lag, regle- ras de grundläggande förutsättningama för rätt till underhållsstöd till efterlevande barn. Barn kan således erhålla underhållsstöd såsom efterlevande endast i förhållande till en avliden förälder. Har barnet blivit skilt från någon av sina föräldrar av annan anledning föreligger inte rätt till underhållsstöd enligt detta kapitel. Däremot kan den situ- ationen uppstå att det utges underhållsstöd enligt 2 kap. samtidigt som underhållsstöd utges enligt förevarande kapitel i det fall barnets ena förälder är avliden och barnet, till följd av att det lever särskilt från den efterlevande föräldern, är boende hos en eller flera särskilt för- ordnade vårdnadshavare.
25
Innehållet i denna paragraf har, såvitt gäller underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, sin motsvarighet i 3 å i den nuvarande lagen om underhållsstöd och en motsvarande bestämmelse har tagits in även i kapitlet som behandlar underhållsstöd till barn till särlevande föräld— rar (2 kap. 2 å). En förutsättning för att underhållsstöd till efterlevan— de bam (och även till barn till särlevande föräldrar) skall lämnas är sålunda att barnet är bosatt i Sverige. För barn som inte är svensk medborgare krävs dessutom att barnet eller den avlidne föräldern vistas i Sverige sedan minst sex månader. Genom att även den avlid- nes vistelsetid i Sverige beaktas undviker man den situationen att barn till utländska föräldrar som föds i Sverige får vänta i sex månader på underhållsstöd i händelse av ett dödsfall i anslutning till barnets fö- delse. Beaktande av den avlidne förälderns vistelsetid i landet kan också leda till att ett utländskt barn som kommer till Sverige efter det att en i Sverige bosatt förälder har avlidit erhåller underhållsstöd di- rekt vid ankomsten till Sverige under förutsättning att den avlidne föräldern varit bosatt i Sverige i minst sex månader före dödsfallet. Eftersom underhållsstöd till efterlevande barn, liksom inkomstgrun-
dad barnpension, är att anse som en från den avlidne härledd rätt är det rimligt att beakta även den avlidne förälderns vistelsetid i landet för avgörande av när det efterlevande utländska barnet skall få rätt till underhållsstöd i Sverige.
Kravet på sex månaders vistelse i Sverige kan inte upprätthållas i förhållande till EU/EES-medborgare, vilket framgår av paragrafens tredje stycke, i vilket anges att detta krav inte gäller om något annat är särskilt föreskrivet.
Vidare redovisas i paragrafens andra stycke vissa speciella situa- tioner där barnet trots utlandsvistelse alltjämt skall anses vara bosatt i Sverige. Det första fallet avser de fall där ett barn tillfälligt lämnar Sverige för en tidsperiod som inte är avsedd att vara längre än högst sex månader. I dessa fall skall barnet under utlandsvistelsen alltjämt anses bosatt i Sverige. Rätt till underhållsstöd föreligger således även under denna tidsperiod. Det andra fallet avser de s.k. utsändningsfal- len, dvs. situationer där barn som inte fyllt 18 år följer med en föräl- der som sänds utomlands av en statlig arbetsgivare för arbete för ar— betsgivarens räkning. Dessa barn skall alltjämt anses bosatta i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än sex månader. Underhållsstöd efter en avliden förälder kommer därför att kunna utbetalas till barnet även under en sådan utlandsvis- telse.
35
l paragrafen anges med vilket belopp som underhållsstöd högst kan utges i de fall en av eller båda barnets föräldrar avlidit. Dessa belopp överensstämmer med det belopp som kan utges till barn till särlevan- de föräldrar. Det garanterade beloppet om 1 173 kr per månad och förälder avviker något från den oavkortade garanterade nivå som nu- varande garantiregel i folkpensioneringen innebär. Enligt denna regel är ett barn efter en avliden förälder berättigat till barnpension från folkpensioneringen, som tillsammans med barnets tilläggspension i form av barnpension, uppgår till 40 % av basbeloppet efter en avliden förälder (dvs. 1 213 kr per månad och förälder med 1998 års basbe- lopp). Om den avlidne föräldern inte kan tillgodoräknas 40 års bosätt— ningstid (eller 30 år med intjänade eller antagna ATP-poäng) kommer emellertid detta belopp att avkortas. Med våra förslag kommer en förälders i viss mån bristande anknytning till Sverige i form av för- säkringstid inte att påverka storleken av ett efterlevande barns under- hållsstöd. En av utgångspunkterna bakom den av oss föreslagna mo— dellen med underhållsstöd till efterlevande barn har varit att återskapa den likformighet mellan underhållsstöd till barn till särlevande föräld- rar och grundläggande stöd till efterlevande barn som åsyftades under det förra reformarbetet på efterlevandepensioneringens område. Vi
anser även att det är angeläget att barn som vistas i Sverige garanteras ett visst lägsta belopp för den händelse barnet skulle skiljas från nå— gon av eller båda sina föräldrar och detta oavsett anledningen till se— parationen och förälderns anknytning till Sverige. Av denna anled- ning har inte ställts upp något krav på att den avlidne skall ha en viss anknytning till landet för att ett efterlevande barn skall ha rätt till oavkortat underhållsstöd. Av samma skäl föreslås samma nivå för allt underhållsstöd.
I andra stycket anges att underhållsstöd skall lämnas med 1 173 kr per månad och per förälder i de fall då båda barnets föräldrar avlidit. Motsvarande gäller beträffande folkpension i form av barnpension enligt nuvarande regler.
45
Som närmare redovisats i avsnitt 9.5 är underhållsstödet till efterle- vande bam konstruerat som en utfyllnad till inkomstrelaterad barn- pension på motsvarande sätt som garantipension till ålderspension och även garantipension till efterlevandepension till vuxna efterle- vande. Detta innebär att underhållsstöd till efterlevande barn skall kunna utbetalas endast i de fall den avlidne inte efterlämnat något eller endast ett lågt efterlevandepensionsunderlag på vilket barnpen— sion skall beräknas.
Av förevarande paragraf framgår att underhållsstöd enligt 3 kap. skall utges endast för de fall det efterlevande barnets barnpension efter den avlidne föräldern enligt 2 kap. lagen (1999:000) om efterle- vandepension understiger det belopp som anges i 3 å, dvs. 1 173 kr per månad. Detta innebär med andra ord att underhållsstöd till efter— levande bam skall avräknas krona för krona med den enligt den an- givna lagen utgående barnpensionen. Uppgår således barnpensionen till exempelvis 600 kr per månad, skall underhållsstöd utges med endast 573 kr per månad. Däremot skall ett underhållsstöd som utges till barnet i förhållande till en bidragsskyldig förälder enligt reglerna i 2 kap. inte påverkas av att barnpension utges efter den andra — avlidne — föräldern.
Av andra stycket framgår att underhållsstöd till barn vars båda föräldrar har avlidit skall utges endast i den mån den sammanlagda barnpensionen enligt 2 kap. lagen om efterlevandepension inte uppgår till det belopp som anges i 3 å andra stycket, dvs. 2 346 kr per månad. Detta innebär att man vid beräkningen av om underhållsstöd skall utges eller inte skall ta hänsyn till den barnpension som sammanlagt utbetalas efter båda föräldrarna. Detta kan således innebära att något underhållsstöd inte skall utbetalas till följd av att den ena föräldern efterlämnar ett högt efterlevandepensionsunderlag medan den andra föräldern inte efterlämnar någon rätt över huvud taget till barnpension
och trots att underhållsstöd skulle ha utgetts om det varit endast den sistnämnde föräldern som avlidit. Med hänsyn till att underhållsstödet skall ses som en utfyllnad i de situationer då barnet inte får motsva- rande försörjning tillgodosedd på annat sätt är en sådan lösning följd- riktig och ofrånkomlig.
I linje med detta ligger även den bestämmelse som är intagen i paragrafens tredje stycke och som anger att även utländsk efterlevan- depension skall beaktas vid den avräkning krona för krona som skall göras enligt första och andra styckena. En förutsättning härför är dock att den utländska efterlevandepensionen inte är att betrakta som en utfyllnad till en inkomstrelaterad utländsk efterlevandepension. Som närmare angetts i avsnitt 9.5.3 skall avräkningen mot underhållsstödet inte vara beroende av att rätten till den utländska efterlevandepensio- nen uppkommit efter den avlidna förälder i förhållande till vilken rätten till underhållsstöd föreligger. Avräkningen skall göras mot all utländsk efterlevandepension, även om rätten till sådan pension upp- kommit efter en avliden person som inte är barnets far eller mor. I sådana fall där alltså barnet kan erhålla medel till sin försörjning från annat håll finns det enligt vårt förmenande inte något vägande skäl att dessutom utbetala ett skattefinansierat underhållsstöd till barnet.
Genom en reglering som den sålunda föreslagna kommer man till rätta med de fall av under- respektive överkompensation som kan uppstå med nuvarande utformning av reglerna i 4 å lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Som beskrivits närmare i avsnitt 9.5.2 kan detta inträffa om barnet uppbär underhållsstöd med 1 173 kr per månad varefter den bidragsskyldige föräldern avlider men på grund av be- gränsad anknytning till Sverige (eller annat EES-land) efterlämnar endast en mycket liten barnpension enligt AFL, som understiger un- derhållsstödets belopp. I dessa fall kan underhållsstöd inte utbetalas enligt de nu gällande reglerna. Den andra situationen inträffar i de fall då det efter den avlidne finns rätt till barnpension enligt någon annan lagstiftning än AFL. Här föreligger det inget hinder enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd att samtidigt med utbetalning av den utländska barnpensionen utge underhållsstöd till barnet i fråga. Med föreslagen utformning av reglerna om underhållsstöd till efterlevande barn kommer emellertid alla efterlevande barn att vara berättigade till ett belopp om 1 173 kr per månad och förälder. Detta belopp kan emellertid bestå av underhållsstöd, barnpension enligt lagen om ef- terlevandepension eller barnpension enligt utländsk lagstiftning. Den särbehandling som enligt nuvarande bestämmelser kan uppstå i de fall då barnet uppbär barnpension enligt AFL jämfört med barnpension enligt annan utländsk lagstiftning är därigenom borttagen.
I likhet med nuvarande bestämmelse i 19 å kommunalskattelagen föreslår vi att ett belopp motsvarande underhållsstödet, dvs. 1 173 kr per månad och förälder, skall vara befriat från inkomstskatt och detta
3 kap. Underhållsstöd till efterlevande barn 1 5
oavsett om beloppet består helt eller delvis av barnpension (se förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen).
De nuvarande reglerna för folkpension gjordes vid ikraftträdandet av efterlevandepensionsreforrnen den 1 januari 1990 tillämpliga även beträffande barnpension som beviljats dessförinnan. Detta innebär att den garanti att barnet skulle vara berättigat till en sammanlagd tilläggspension och folkpension om minst 40 % av ett basbelopp skulle gälla även för dessa barn. Därvid föreskrevs emellertid att det vid beräkningen av barnets folkpension, i enlighet med vad som gäll- de enligt dåvarande regler, skulle tas hänsyn även till folkpension i form av änkepension om barnet och änkan bodde tillsammans. Vi har när det gäller fall då barnpension nybeviljas den 1 januari 2001 eller senare och rätt till änkepension samtidigt föreligger för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare föreslagit att denna regel inte längre skall finnas kvar. Underhållsstödet som ersätter den nu diskuterade 40 %-garantin skall således inte reduceras mot folkpension i form av änkepension utan endast mot barnets inkomstgrundade pension. Det— samma skall gälla även beträffande bam som uppbär barnpension vid ikraftträdandet. Att så blir fallet följer av att det inte ges några regler motsvarande 8 kap. 6 å AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 i lagen om underhållsstöd.
55
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm- melse i 17 kap. 2 å AFL och tar sikte på de situationer där efterlevan- depension och yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta utges samtidigt. Förevarande paragraf är en anpassning till bl.a. de föränd- ringar som vi föreslår beträffande utformningen av ett efterlevande barns rätt till en garanterad nivå i form av underhållsstöd enligt denna lag. En motsvarighet till denna bestämmelse finns i 7 kap. 13 och 14 åå lagen om efterlevandepension för de fall barnpension och yr- kesskadelivränta i form av efterlevandelivränta samtidigt utges.
De överväganden som ligger bakom förslagen har redovisats i av— snitt 12.3.
Samordning skall ske på så sätt att summan av underhållsstöd som utges på grund av bestämmelser i detta kapitel och barnpension enligt lagen om efterlevandepension skall minskas med tre fjärdedelar av efterlevandelivräntan. Däremot skall yrkesskadelivränta som den efterlevande kan uppbära på grund av egen skada, s.k. egenlivränta, inte påverka vare sig underhållsstödets eller bampensionens storlek. Minskningen skall i första hand ske av underhållsstödet och först därefter av barnpensionen. Detta innebär emellertid att avräkningen av underhållsstödet mot barnets barnpension (eller annan utländsk
barnpension) enligt 4å måste göras innan samordning med efterle—
vandelivränta enligt förevarande paragraf kan komma i fråga. Däref- ter skall samordning ske med barnpensionen.
Tredje stycket innehåller en motsvarighet till dagens garantiregel som innebär att barnet oavsett samordningen alltid skall vara berätti- gat till ett visst minsta belopp i form av barnpension från folkpensio— neringen som skulle ha utgetts om reducering enligt denna bestäm- melse inte hade skett. Underhållsstödet är dock till skillnad från folk- pensionen inte någon baspension som utges till alla utan en utfyll- nadspension som utges i den mån den avlidne inte efterlämnat något eller endast ett lågt efterlevandepensionsunderlag. En bestämmelse om ett minsta pensionsbelopp som skall förbehållas den pensionsbe- rättigade vid samordningen kan därför inte ta sikte enbart på under— hållsstödet. Regeln om ett minsta pensionsbelopp fritt från samord- ning avser därför både underhållsstöd till efterlevande barn och barn- pension enligt 2 kap. lagen om efterlevandepension.
65
Enligt nuvarande regler inkomstprövas underhållsstöd mot barnets egna inkomster i viss omfattning. Våra förslag innebär att grundskyd- det inom bampensioneringen helt skall omfattas av reglerna om un— derhållsstöd. Av bl.a. denna anledning föreslår vi att underhållsstöd till efterlevande barn på samma sätt som underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar skall vara föremål för inkomstprövning mot bar- nets egna inkomster. De närmare skälen härför har vi redovisat i av- snitt 9.5.4.
Enligt bestämmelsen i paragrafen skall endast inkomster som över- stiger 48 000 kr per år kunna påverka underhållsstödet. Överstigande inkomster reducerar utgående underhållsstöd med 50 %. Detta inne— bär att, om barnet har inkomster som överstiger ca 76 000 kr per år, underhållsstödet efter en avliden förälder är helt bortreducerat. I de fall då barnet t.ex. är bosatt hos en särskilt förordnad vårdnadshavare eller då barnets båda föräldrar har avlidit och därför är berättigat till två underhållsstöd är dessa båda underhållsstöd bortreducerade vid inkomster som överstiger ca 105 000 kr per år. Samma fribelopp, dvs. 48 000 kr per år, gäller även i det sistnämnda fallet. I detta samman- hang finns det anledning att särskilt betona att det endast är under- hållsstödet som sådant som skall vara föremål för inkomstprövning. Uppbär barnet även barnpension som helt eller delvis har reducerat underhållsstödet enligt 4 å är det således endast den kvarvarande de- len av underhållsstödet som skall prövas mot barnets egna inkomster. Redan en barnpension beräknad på grundval av ett relativt lågt efter— levandepensionsunderlag leder till att underhållsstödet i flertalet fall helt bortreduceras, varför någon inkomstprövning inte blir aktuell att göra.
De inkomster som enligt de nuvarande bestämmelserna beaktas vid inkomstprövningen av underhållsstödet är bl.a. inkomst av tjänst, intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet under vissa förut- sättningar samt studiemedel och förmögenhet i viss omfattning. Där- emot betraktas enligt dagens regler inte barnpension som skattepliktig inkomst till den del den inte överstiger garantibeloppet per månad, dvs. en tolftedel av 40 % av basbeloppet per avliden förälder. Barn- pension överstigande detta belopp betraktas emellertid enligt 34å kommunalskattelagen som skattepliktig inkomst av tjänst och skall därför enligt reglerna i den nuvarande lagen om underhållsstöd kunna påverka underhållsstödets storlek enligt reglerna om inkomstpröv- n1ng.
Som närmare framgått av avsnitt 9.5.3 och 9.5.4 föreslår vi, på samma sätt som gäller i dag, att en viss del av den förmån som ett efterlevande barn uppbär efter en avliden förälder inte skall betraktas som en skattepliktig inkomst. Detta belopp som således skall undan- tas från beskattning skall överensstämma med det minsta belopp som alla efterlevande barn som är bosatta i Sverige enligt våra förslag är garanterade, eller med andra ord 1 173 kr per månad och avliden för- älder. Om båda barnets föräldrar avlidit skall det skattebefriade be- loppet uppgå till det dubbla eller 2 346 kr per månad. Dessa belopp skall vara undantagna från skatt oavsett om beloppen till viss del be- står av underhållsstöd och till viss del av barnpension eller helt och hållet av antingen underhållsstöd eller barnpension. Som en följd av detta skall dessa belopp inte heller beaktas vid den inkomstprövning som skall ske av underhållsstödet mot barnets egna inkomster. Ge- nom ett sådant generellt undantagande från vad som skall betraktas som skattepliktig inkomst undgår man att den barnpension som redan reducerat underhållsstödet i viss omfattning vid en efterföljande in— komstprövning mot barnets egna inkomster ytterligare reducerar det- ta.
Av paragrafens placering efter bestämmelsen om samordning mel- lan underhållsstöd och yrkesskadelivränta i form av efterlevandeliv- ränta följer att inkomstprövningen av underhållsstödet skall ske först efter det att samordningen enligt 5 å skett.
7å
Denna paragraf har sin motsvarighet i nuvarande 10 kap. 4å andra stycket AFL och innebär i sak inte någon förändring. I dag tillämpas bestämmelsen så att barnet kan välja vilken av förmånerna som skall utges, dvs. vilken förmån som leder till det för barnet fördelaktigaste ekonomiska resultatet.
Av bestämmelsen framgår att en samordning skall ske mellan folk- pension i form av förtidspension och underhållsstöd till efterlevande
barn, i de fall då det efterlevande barnet har rätt till båda förmånerna, på sådant sätt att endast den största av förmånerna utbetalas. Enligt vårt förmenande är det rimligt att ett barn i en sådan situation tillför- säkras endast ett skattefinansierat grundskydd.
4 kap. Ansökan och beslut 1 &
Paragrafen har sin motsvarighet i 12 å i den nuvarande lagen om un- derhållsstöd. Motsvarande bestämmelse för bampensioneringen finns i dag i 16 kap. AFL.
Enligt våra förslag skall det krävas att den förrnånsberättigade eller annan länmar in en skriftligt ansökan hos den allmänna försäkrings- kassan för att ett ärende om underhållsstöd skall kunna aktualiseras. Närmare bestämmelser om vad som krävs angående denna ansökans utformning samt även om vem som är behörig att ansöka om under- hållsstöd får meddelas av regeringen. Däremot skall en studerande själv kunna ansöka om förlängt underhållsstöd. Barnet är i dessa fall myndigt och bör därför själv kunna stå för de uppgifter som lämnas i ansökningen. Stödet skall dessutom i dessa fall enligt 9 å tredje stycket betalas ut till den studerande och inte, som för övriga fall, till boföräldem, barnets förmyndare eller till en särskilt förordnad vård- nadshavare (se 9 å). Utges underhållsstöd sedan tidigare till barnet krävs ändå en ny ansökan när frågan om förlängt underhållsstöd blir aktuell.
I samband med en lagändring som trädde i kraft den 1 oktober 1997 intogs en allmän bestämmelse i AFL om att uppgifter som läm— nas beträffande faktiska förhållanden som skall ligga till grund för ett beslut skall lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl talar mot det. En motsvarighet härtill finns även i nuvarande 12å andra stycket lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Detta bör även fortsätt- ningsvis gälla för ansökningar om underhållsstöd såväl till barn till särlevande föräldrar som till efterlevande barn.
2å
Denna paragraf motsvarar 13 å i den nuvarande lagen om underhålls- stöd. För en närmare redogörelse för grunderna till denna bestämmel- se hänvisas till prop. 1995/96:208. Regeln tar endast sikte på under- hållsstöd till barn till särlevande föräldrar, eftersom det endast i dessa fall kan komma i fråga att ålägga en bidragsskyldig förälder återbe- talningsskyldighet.
726. Författningskommentarer SOU 1998:120 3 &
Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer med 14å i den nuvarande lagen om underhållsstöd (se prop. 1995/96:208). Första stycket, som tar sikte på underhållsstöd enligt både 2 och 3 kap., före— skriver att sökanden skriftligen skall underrättas om beslut enligt la- gen och, om stöd beviljats, om bestämmelserna angående upplys- ningsplikt och återbetalningsskyldighet i vissa fall då underhållsstöd utgetts felaktigt med för högt belopp enligt bestämmelserna i 11 och 13 åå.
Andra stycket tar endast sikte på underhållsstöd till barn till särle- vande föräldrar. För en närmare redogörelse för syftet med denna bestämmelse hänvisas till prop. 1995/96:208.
4å
Paragrafen överensstämmer med nuvarande 15 å. En motsvarighet till bestämmelserna i förevarande paragraf finns även i 20 kap. 2 a och 4 åå AFL.
Paragrafen möjliggör utbetalning av underhållsstöd såväl till barn till särlevande föräldrar som till efterlevande barn i fall där det inte är helt klart om kriterierna för rätt till sådant underhållsstöd enligt 2 kap. 1—4 åå och 3 kap. 1 och 2 åå är uppfyllda.
Frågan om återbetalningsskyldighet enligt andra stycket kan bli aktuell endast om den som mottagit underhållsstödet förorsakat det felaktiga interimistiska beslutet eller skäligen borde ha insett att det var felaktigt. Samma krav uppställs i dag i 20 kap. 4 å AFL för att kunna återkräva felaktigt utbetalda interimistiska ersättningar enligt AFL. En motsvarighet till denna bestämmelse fanns även tidigare i lagen om bidragsförskott. Dessa förutsättningar för att ålägga återbe- talningsskyldighet skiljer sig från den återbetalningsregel som gäller beträffande slutliga beslut om underhållsstöd enligt 13 å. Det torde emellertid ligga i det interimistiska beslutets natur att det inte helt behöver överensstämma med det slutliga beslutet. Den risk för eko— nomisk förlust detta innebär bör inte gå ut över barnet om sökanden inte själv förorsakat felbedömningen eller skäligen borde ha insett att beslutet var felaktigt.
I tredje stycket finns intaget en regel som möjliggör att efterge återbetalningsskyldigheten enligt andra stycket om det föreligger särskilda skäl.
55
Paragrafen innehåller bestämmelser om från vilken tidpunkt som underhållsstöd skall börja utbetalas och även när sådan utbetalning
skall upphöra. En motsvarighet till reglerna finns såvitt gäller utbetal- ning av barnpension i dag i 16 kap. 5 å AFL. I första stycket anges inledningsvis att underhållsstöd skall utbetalas fr.o.m. den månad då föräldrarna flyttat isär eller rätt till stöd annars uppkommit. Den sist- nämnda situationen avser bl.a. fall då ett barn som inte är svensk medborgare och som kommer hit till landet får vänta i sex månader innan underhållsstöd lämnas oavsett när föräldrarna flyttat isär (se 2 kap. 2å tredje stycket). Beträffande underhållsstöd till efterlevande barn gäller att sådant stöd utbetalas fr.o.m. den månad då dödsfallet inträffade. Uppbar den avlidne föräldern vid sin död ålders- eller för- tidspension skall emellertid sådant stöd utges först fr.o.m. månaden efter den då dödsfallet inträffade. Detta har sin grund i att utbetalning av ålders- eller förtidspensionen sker även för dödsfallsmånaden. Även beträffande efterlevande barn finns en bestämmelse som tar sikte på de fall då ett barn som inte är svensk medborgare kommer till Sverige och först efter en viss tids vistelse här kan börja uppbära un- derhållsstöd (se 3 kap. 2 å andra stycket).
1 andra stycket lämnas närmare besked om hur länge underhålls- stöd utbetalas. Stödet utges till såväl barn till särlevande föräldrar som till efterlevande bam t.o.m. den månad under vilken barnet fyllt 18 år eller t.o.m. den tidigare månad under vilken rätten till stöd dess- förinnan upphört. Rätten till underhållsstöd kan upphöra i förtid, ex- empelvis om barnet flyttat från landet och utlandsvistelsen avser att vara längre tid än sex månader (2 kap. 2 å och 3 kap. 2 å). I föreva- rande paragraf finns inga bestämmelser om vad som gäller för för- längt underhållsstöd. Sådana frnns i 6 å.
I tredje stycket anges att underhållsstöd enligt denna lag inte får utges retroaktivt för längre tid tillbaka än en månad före ansöknings- månaden. Detta skiljer sig från vad som enligt nuvarande bestämmel- ser gäller för folkpension i forrn av barnpension, där sådan retroaktiv utbetalning kan ske upp till två år före ansökningsmånaden. En sådan tvåårsgräns skall gälla också beträffande den inkomstrelaterade barn- pensionen. Däremot skall underhållsstöd till efterlevande barn följa den regel som gäller för underhållsstöd till barn till särlevande föräld- rar enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd och som således inne— bär en begränsning för retroaktiva utbetalningar till en månad före ansökningstillfället.
65
I förevarande paragraf lämnas närmare föreskrifter om fr.o.m. vilken tidpunkt som förlängt underhållsstöd utbetalas samt även hur länge sådant stöd skall utbetalas i vissa fall. Beträffande tidpunkten för stö- dets upphörande finns även i 1 kap. 4å en bestämmelse som anger den absoluta sluttidpunkten för utbetalning av förlängt underhållsstöd.
Förlängt underhållsstöd skall utbetalas fr.o.m. den månad då barnet har fyllt 18 år eller återupptagit skolgången, om detta sker efter det att barnet fyllt 18 år (men före det att barnet fyllt 19 år). Uppkommer rätten till underhållsstöd vid en senare tidpunkt, t.ex. på grund av att föräldrarna först efter den nyss angivna tidpunkten separerar eller att dödsfallet sker därefter, skall förlängt underhållsstöd utges fr.o.m. den månad under vilken föräldrarna flyttat isär eller fr.o.m. den månad då dödsfallet inträffade. Uppbar den avlidne föräldern ålders— eller för- tidspension vid tidpunkten för dödsfallet skall förlängt underhållsstöd, liksom underhållsstöd i övrigt, utges först fr.o.m. månaden näst efter den då dödsfallet inträffade. Skälen för den sistnämnda bestämmelsen har redovisats i kommentaren till 5 å.
Förlängt underhållsstöd skall utbetalas t.o.m. den månad under vilken rätten till stöd upphört och allra längst t.o.m. juni månad det år då barnet fyller 20 år. Rätten till förlängt underhållsstöd kan emeller- tid upphöra dessförinnan, t.ex. om barnet avslutar sina grund- eller gymnasieskolestudier, ingår äktenskap eller flyttar utomlands för längre tids vistelse än sex månader. I dessa fall skall enligt förevaran- de paragraf underhållsstödet upphöra att utbetalas fr.o.m. den månad då rätten till stöd upphör.
På motsvarande sätt som gäller för underhållsstöd i övrigt skall förlängt underhållsstöd inte kunna utbetalas för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.
75
Paragrafens första stycke innehåller närmare bestämmelser om när underhållsstöd skall betalas ut. Utbetalningar skall ske månadsvis i förskott, och det är försäkringskassan som skall sköta utbetalningarna. Underhållsstöd till efterlevande barn skall däremot, om även barnpen- sion enligt 2 kap. lagen om efterlevandepension skall utbetalas i för— hållande till den avlidne förälder efter vilken rätt till underhållsstöd föreligger, utges i samband med att barnpensionen betalas ut. Är bar— net inte berättigat till barnpension utan endast till underhållsstöd en— ligt förevarande lag skall däremot motsvarande gälla som för utbetal— ning av underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar.
Liksom i dag förutsätts att regeringen i verkställighetsföreskrifter närmare föreskriver om sättet och tiden för utbetalningen eller över- låter detta på Riksförsäkringsverket.
Andra stycket innehåller bestämmelser om vilka lägsta belopp som skall betalas ut av försäkringskassan. Enligt nuvarande bestämmelser gäller för underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar en gräns på 50 kr per månad. Understiger underhållsstödet denna gräns skall nå- gon utbetalning inte göras, utan beloppet bortfaller. I detta samman- hang skall belopp som slutar på öretal avrundas till närmast lägre
3 nu.—.ÅM.___kmw_—A _ .
krontal. Dessa regler skall fortsättningsvis gälla för både underhålls- stöd till barn till särlevande föräldrar och underhållsstöd till efterle- vande bam. För det sistnämnda fallet finns emellertid särskilda regler beträffande utbetalningar av underhållsstöd till efterlevande barn i de fall även inkomstgrundad barnpension utbetalas efter den avlidne föräldern. För dessa fall skall underhållsstödet betalas ut i samband med barnpensionen. Även i övriga frågor bör de regler som skall gälla för den inkomstgrundade barnpensionen styra underhållsstödet i före- varande situationer. Av detta skäl har intagits en hänvisning till mot- svarande bestämmelser i lagen om efterlevandepension. I denna lag finns emellertid ingen bestämmelse om lägsta belopp för utbetalning av pension. Den regel som i dag finns i 16 kap. 4 å AFL innehållande vissa bestämmelser om lägsta utbetalningsbelopp har vi inte föreslagit skall överföras till att gälla för barnpension i lagen om efterlevande— pension. Inte heller i lagen (1998:674) om inkomstgmndad ålderspen- sion finns någon motsvarighet till en sådan bestämmelse. Av detta följer att underhållsstöd som utges tillsammans med barnpension enligt lagen om efterlevandepension skall utbetalas även om beloppet understiger 50 kr. Även frågan om hur avrundning skall ske av under- hållsstödsbelopp som slutar på öretal skall med den i paragrafen in— tagna hänvisningen till 7 kap. lagen om efterlevandepension regleras på motsvarande sätt som inkomstgrundad barnpension.
I tredje stycket finns en bestämmelse om när rätten till underhålls— stöd preskriberas. Där föreskrivs att detta sker om stödet inte har lyfts inom sex månader efter utgången av den månad som underhållsstödet hänför sig till.
85
Bestämmelsen motsvarar l6å andra stycket i den nuvarande lagen om underhållsstöd och berör endast underhållsstöd enligt 2 kap. För en närmare redogörelse för syftena bakom bestämmelsen hänvisas till prop. 1995/96:208.
95
Paragrafen har sin motsvarighet i 17 å i den nuvarande lagen om un- derhållsstöd.
I paragrafen ges föreskrifter om till vem underhållsstödet skall utbetalas. Skall underhållsstöd utbetalas till barn till särlevande för- äldrar skall utbetalning ske till boföräldem. Utbetalning av under- hållsstöd till efterlevande barn skall ske till barnets förmyndare. Har två särskilt förordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt skall utbetalningen av underhållsstödet ske till den kvinn- liga vårdnadshavaren eller, om vårdnadshavarna begär det, till den
manliga vårdnadshavaren. Enligt tredje stycket skall förlängt under- hållsstöd enligt både 2 och 3 kap. utbetalas till den studerande. Detta överensstämmer med vad som sker i dag.
I 17 å i den nuvarande lagen om underhållsstöd finns i tredje styck- et en bestämmelse som gör det möjligt att utbetala underhållsstödet till annan lämplig person efter framställning av socialnämnden. En förutsättning härför är att det föreligger synnerliga skäl. Vi föreslår att denna möjlighet tas bort. En motsvarighet till denna bestämmelse finns beträffande pensioner i 16 kap. 12 å AFL. Däremot har någon motsvarighet till denna bestämmelse inte tagits in i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Grunden härför angavs i prop. 1997/98:151 vara att denna regel sällan tillämpades och att det därför kunde ifrågasättas om det över huvud taget fanns ett behov av en så- dan bestämmelse. Dessutom menade man att den som inte kan ta hand om sin pension själv sannolikt behöver hjälp med att förvalta sin egendom och bevaka sin rätt även i andra sammanhang och att det t.o.m. kan vara så att utbetalning enligt nuvarande regler i AFL till någon av den pensionsberättigades anhöriga medför att godmanskap eller förvaltarskap inte kommer till stånd trots att det vore sakligt påkallat. Det sistnämnda resonemanget torde kunna anföras även mot att behålla en motsvarighet till 17 å tredje stycket lagen (1996:1030) om underhållsstöd såvitt avser utbetalning av förlängt underhållsstöd. I övriga fall är det emellertid så att barnets rätt omhänderhas av en förmyndare oavsett om denne är barnets biologiske förälder eller en särskilt förordnad vårdnadshavare (se 10 kap. föräldrabalken). Att utöver dessa regler bibehålla en möjlighet att utbetala underhållsstö— det till någon annan person synes därför inte påkallat.
10å
Bestämmelsen motsvarar 11 å i den nuvarande lagen om underhålls- stöd. I regeringens proposition Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar m.m. (1995/96:208) angavs att bestämmelsen i 11 å innebar en viss förändring i förhållande till motsvarande bestämmelse i lagen (19641143) om bidragsförskott. Bl.a. undantogs även barn som är placerade i familjehem eller i hem för vård eller boende från möjlig- heten att få underhållsstöd. Vårt förslag innebär att bestämmelsen i den nuvarande lagen om underhållsstöd skall tillämpas även när det gäller underhållsstöd till efterlevande bam. Underhållsstödet skall emellertid, till skillnad från i dag, påverkas först sedan barnet varit föremål för vård under en sammanhängande period om 30 dagar. Det saknar därvid betydelse om vården pågått under en hel kalendermå— nad eller inte. Underhållsstöd utges månadsvis. I andra stycket anges hur beräkningen skall ske om underhållsstöd skall dras in för del av kalendermånad.
Den nya regeln innebär, som vi påpekat i avsnitt 12.5.4, vissa skill- nader i förhållande till vad som enligt nuvarande regler i 10 kap. 2 å AFL gäller för reduktion av folkpension i form av barnpension. En sådan skillnad är att bestämmelsen i 4 kap. 10 å inte innehåller något undantag för barn som är inackorderat i sameskola. En sådan undan- tagsbestämmelse finns i 10 kap. 2å tredje stycket AFL. Tidigare fanns en sådan undantagsbestämmelse också i 8 å fjärde stycket lagen om bidragsförskott. I samband med införandet av lagen om under- hållsstöd uttalades emellertid att tillräckliga skäl för att dessa barn skall få underhållsstöd inte finns. Detsamma gäller enligt vår uppfatt- ning beträffande underhållsstöd till efterlevande barn. Vidare ges i 10 kap. 2 å fjärde stycket AFL särskilda, i förhållande till huvudregeln mer förmånliga, bestämmelser om vad som skall gälla för pensions- förrnånen då eleven vistas utanför skolan. Någon motsvarande speci- alregel ges inte i lagen om underhållsstöd.
Vårt förslag torde även innebära vissa skillnader i förhållande till den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 3 å AFL när det gäller barn som är placerat i ett familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Underhållsstöd skall inte utges i dessa fall, medan folkpension i form av barnpension enligt nuvarande bestäm- melser i vart fall i vissa situationer torde kunna utbetalas. När det gäller barn som vårdas i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten har kommunen enligt nuvarande bestämmelser i 10 kap. 3 å AFL möjlighet att ta i anspråk en del av barnpensionen som ersättning för kostnaden för den vård som kommunen svarar för. Någon motsvarande bestämmelse ges inte i lagen om underhållsstöd. Föräldrar har emellertid enligt socialtjänstlagen (och även enligt den ovan nämnda lagen om stöd och service åt vissa funktionshindrade) en skyldighet att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader för vården. Underhållsbidrag som är fastställt enligt föräldrabalken kan vidare uppbäras av kommunen. Dessa regler får emellertid mind— re eller ingen betydelse när det gäller efterlevande barn som är före- mål för den aktuella vården.
Frågan om de nu påtalade skillnaderna skall föranleda någon för- ändring av reglerna i lagen om underhållsstöd eller i annan lagstift- ning bör emellertid prövas på nytt i anslutning till den planerade all- männa översynen av hur socialförsäkringsersättningar skall påverkas av att den berättigade är föremål för olika former av anstaltsvård m.m.
llå
Paragrafen motsvarar 18 å i den nuvarande lagen om underhållsstöd och innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet i vissa fall för
den som mottar underhållsstöd. Denne är således genom förevarande bestämmelse ålagd en upplysningsplikt avseende sådana förhållanden som inträffar och som kan påverka rätten till och storleken av stödet. Denna skyldighet föreligger såväl beträffande underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar som beträffande underhållsstöd till efterle- vande bam. Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten kan beaktas i de fall det blir fråga om att efterge återkrav enligt 13 å.
12å
Paragrafen motsvarar 19 å i den nuvarande lagen om underhållsstöd och innehåller bestämmelser som ålägger försäkringskassan att be- sluta om indragning eller nedsättning av underhållsstödet om något förhållande har inträffat som föranleder att underhållsstöd inte skall lämnas eller skall lämnas med ett lägre belopp. Bestämmelsen skall tillämpas på underhållsstöd både till barn till särlevande föräldrar och till efterlevande barn.
I andra stycket ges en möjlighet att interimistiskt dra in eller mins- ka underhållsstödet.
13å
Paragrafen överensstämmer med 20 å i den nuvarande lagen om un- derhållsstöd. Reglerna om återkrav skall gälla beträffande både un— derhållsstöd till barn till särlevande föräldrar och underhållsstöd till efterlevande barn. Möjligheten till återkrav är inte, till skillnad från möjligheten att återkräva felaktigt utbetalda underhållssstöd som ut- betalats till följd av ett interimistiskt beslut (se kommentaren till 4 å), beroende av att oriktiga uppgifter lämnats eller att den som mottagit stödet skäligen borde ha insett att det var en felaktig utbetalning. Det föreligger i stället en strikt skyldighet att betala tillbaka underhålls- stödet i de fall stödet lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Det är den som stödet betalats ut till som återkravet skall riktas mot. Möjligheten till eftergift av återkrav kräver särskilda skäl, vilket in- nebär att denna möjlighet skall tillämpas med viss restriktivitet. Som angavs i förarbetena till nuvarande bestämmelse (prop. 1995/96:208) kan särskilda skäl föreligga exempelvis om mottagaren av underhålls- stödet skäligen inte borde ha förstått att utbetalningen var felaktig och det dessutom med hänsyn till betalningsmottagarens ekonomiska och personliga förhållanden finns skäl att inte återkräva underhållsstödet eller del av det. Även underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 11 å kan påverka möjligheten av att få ett återkrav eftergivet. Av andra stycket följer att försäkringskassan vid en senare utbetal- ning av underhållsstöd eller en annan ersättning får hålla inne ett skä- ligt belopp i avräkning på vad som enligt första stycket har utbetalats
för mycket. Vad som utgör ett skäligt belopp får bedömas utifrån återkravets storlek och den enskildes personliga och ekonomiska för- hållanden.
5 kap. Återbetalningsskyldighet för bidragsskyldig förälder, m.m.
Paragraferna i kapitlet överensstämmer i princip helt med 21-36 åå i nuvarande lag om underhållsstöd. För en närmare redogörelse för bakgrunden till dessa bestämmelser hänvisas till prop. 1995/96:208.
6 kap. Övriga bestämmelser ] &
Paragrafens innehåll motsvarar i huvudsak 37 å i den nuvarande lagen om underhållsstöd samt även de bestämmelser som för närvarande gäller beträffande motsvarande frågor rörande barnpension enligt AFL och tillhörande kungörelse (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. Avgörande för vilken försäkringskassa som skall vara behörig att pröva frågor om underhållsstöd skall vara hos vilken försäkringskassa som barnet är inskrivet eller skulle ha varit inskrivet hos om ålder- svillkoreti 1 kap. 4 å AFL varit uppfyllt.
Enligt nuvarande bestämmelse är det den försäkringskassa som boföräldem är inskriven hos som i första hand är behörig att handläg- ga ärendet. I praktiken torde det inte innebära någon reell skillnad att i stället låta den försäkringskassa som barnet är inskrivet hos (vilket i sig innebär försäkringskassan på barnets folkbokföringsort) vara be— hörig att pröva ärendet. En förutsättning för att underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar över huvud taget skall utges är att barnet är folkbokfört hos boföräldem. I detta sammanhang likställs särskilt förordnad vårdnadshavare med boförälder (se 2 kap. 1 å). Det torde därför kunna antas att barnet och boföräldem i det alldeles övervä- gande antalet fall är inskrivna hos samma försäkringskassa. Denna ändring medför sålunda ingen ändring i sak av bestämmelsen. Inte heller beträffande stödet till efterlevande barn innebär bestämmelsen någon förändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser om barnpension.
Finns ingen behörig försäkringskassa enligt första stycket skall ansökan göras hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Tredje stycket överensstämmer helt med 37 å tredje stycket i den nuvarande lagen om underhållsstöd och innehåller bestämmelser om behörig försäkringskassa i de fall återbetalningsskyldighet enligt 5
kap. eller minskning av underhållsstöd enligt 2 kap. 7 å andra stycket kan komma i fråga.
2-655
Dessa paragrafer överensstämmer med 38-42 åå i den nuvarande la- gen om underhållsstöd. För en närmare redogörelse för bakgrunden till dessa bestämmelser hänvisas till prop. 1995/96:208.
7å
Enligt 43 å 1 i nuvarande lag om underhållsstöd får regeringen träffa överenskommelse med andra stater om utsträckt tillämpning av lagen. En motsvarande bestämmelse föreslogs för den reformerade ålder- spensionen både i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion (15 kap. 18 å, se prop. 1997/98:151, bilagor s. 163) och i lagen (l998:702) om garantipension (5 kap. 3 å, prop. 1997/98:152 s. 221). Lagrådet konstaterade i sitt yttrande över dessa lagförslag att ett så— dant bemyndigande till regeringen har föga praktisk betydelse, efter- som internationella överenskommelser av här avsedd art ändå brukar underställas riksdagen för godkännande, Lagrådet förordade att dessa bestämmelser skulle utgå, vilket också skedde. Med hänsyn härtill bör i den nya lagen om underhållsstöd inte upptas någon motsvarighet till den angivna bestämmelsen. Däremot skall nuvarande punkten 2 ges en motsvarighet. Denna bestämmelse skall emellertid kunna tillämpas endast på underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar.
Overgångsbestämmelserna
De nya reglerna avses träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen (1999:000) om efterlevandepension, dvs. den 1 januari 2001. Genom den nya lagen om underhållsstöd upphävs den hittillsvarande lagen. Någon retroaktiv verkan skall de nya bestämmelserna inte få. Under— hållsstöd enligt den nya lagens bestämmelser skall inte kunna utges avseende tid som ligger före ikraftträdandet. Beträffande sådan tid skall den äldre lagens bestämmelser ha fortsatt tillämpning.
Däremot skall efterlevande bam fortsättningsvis i förekommande fall ha rätt till underhållsstöd i stället för folkpension i form av barn- pension även om dödsfallet på grund av vilket rätten till barnpension uppkommit inträffat före den 1 januari 2001. I sådant fall skall det efterlevande barnet erhålla inkomstgrundad barnpension enligt punk- terna 4 och 5 i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevande- pension. I dessa punkter anges att barnet skall få tilläggspension i form av barnpension dels som en viss andel av den avlidne förälderns
beräknade egenpension från ATP, dels som ett 25 %-tillägg som är avsett att ge kompensation för det första basbeloppets inkomster, dvs. den del som i dag kompenseras för genom folkpension. Denna tilläggspension i form av barnpension skall vid tillämpningen av la- gen om underhållsstöd likställas med inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen om efterlevandepension. Detta innebär bl.a. att underhållsstöd till efterlevande barn enligt bestämmelserna i 3 kap. 4 å första och andra stycket skall avräknas även mot den tilläggspen- sion i form av barnpension som barnet har. Även vid samordningen med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta enligt 3 kap. Så skall tilläggspension i form av barnpension enligt de nämnda övergångsbestämmelsema beaktas. Minskningen skall därvid i första hand göras på underhållsstödet och därefter på 25 %-tillägget.
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
3 kap. Om sjukpenning 3, 5 och 7 åå
Ändringarna är en följd av att särskild efterlevandepension efter ikraftträdandet inte skall utges enligt lagen om allmän försäkring utan enligt lagen (1999:000) om efterlevandepension.
5 kap. Om allmänna förutsättningar för rätt till folkpension
loch3 åå
Ändringarna är en följd av att folkpension i form av efterlevandepen- sion inte skall finnas efter ikraftträdandet.
45
I denna paragraf ges regler om vilka är som skall tillgodoräknas som poängår vid en beräkning av folkpension på grundval av år med ATP- poäng. Efter ikraftträdandet kommer folkpension inte att kunna utges i form av efterlevandepension. En efterlevande som beviljas inkomst- grundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepen- sion efter ikraftträdandet skall i stället under vissa förutsättningar vara berättigad till en garantipension. Garantipensionen beräknas på grundval av försäkringstid i form av bosättningsår och inte på grund- val av antal år med tillgodoräknad ålderspensionsrätt. Detta gäller för
efterlevandepension som nybeviljas på gmnd av dödsfall som inträf- fat efter ikraftträdandet och gäller oberoende av när den avlidne var född. Bestämmelser om vilken tid som skall tillgodoräknas som för- säkringstid för garantipension finns i lagen om efterlevandepe nsion. Efterlevande som har beviljats efterlevandepension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall även efter ikraftträ- dandet få de förmåner som ersätter folkpensionen, dvs. tillägget för det första basbeloppets inkomster jämte garantipension, beräknade enligt det mest fördelaktiga av 30—delar i förhållande till år med ATP och 40-delar i förhållande till bosättningstid. Vissa bestämmelser i 5 kap. AFL, däribland 4 å, kommer därmed att få fortsatt tillämpning i sin nuvarande lydelse även efter den 1 januari 2001. Detta framgår av punkterna 5, 7 och 20 i övergångsbestämmelsema till lagen om efter- levandepension.
5och 7åå
Ändringarna är en följd av att folkpension i form av efterlevandepen— sion inte skall utges efter ikraftträdandet. Bestämmelserna kommer enligt vad som utvecklats i kommentaren till 4 å att efter denna tid- punkt tillämpas i deras äldre lydelser i enlighet med vad som före- skrivs i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevandepension.
10 kap. Särskilda bestämmelser om folkpension 2 &
Bestämmelsen reglerar möjligheten att reducera folkpension då den pensionsberättigade är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad. Regler härom ges för framtiden när det gäller vuxna efterlevande i 7 kap. 17 å lagen (1999:000) om efterlevandepension och när det gäller barn i 4 kap. 10 å lagen (1999:000) om underhållsstöd.
16 kap. Om utgivande av pension m.m.
15
Bestämmelser om ansökan om efterlevandepension ges i 7 kap. lagen om efterlevandepension. Ändringen i paragrafens tredje stycke är en följd härav.
SOU 1998:120 F ötfattningskommentarer 737 2 &
Ändringen innebär att paragrafen inte längre kommer att avse före- skrivande av villkor för rätt till särskild efterlevandepension. Be- stämmelser härom lämnas i stället i 4 kap. lagen om efterlevandepen- sion.
4å
Paragrafen kommer i den angivna nuvarande lydelsen att träda i kraft den 1 januari 1999. Ändringen i andra stycket är en följd av att folk— pension i form av efterlevandepension inte skall kunna utges efter utgången av år 2000.
55
Bestämmelser om utbetalning av efterlevandepension ges i 7 kap. lagen om efterlevandepension. Ändringen i denna paragraf, i den ly— delse den kommer att ha fr.o.m. den 1 januari 1999, är en följd av att efterlevandepension inte längre regleras inom ramen för AFL.
Så
I paragrafen görs en följdändring. Motsvarande fråga regleras i stället såvitt gäller efterlevandepension i 7 kap. 11 å lagen om efterlevande- pension.
9å
I paragrafen görs en följdändring. Motsvarande fråga beträffande efterlevandepension regleras i 7 kap. 4 å lagen om efterlevandepen- sion.
17 kap. Om sammanträffande av förmåner m.m. 2 5
I paragrafen görs ändringar till följd av att folkpension i form av ef- terlevandepension inte skall kunna utges efter utgången av år 2000. Frågan om minskning av efterlevandepension på grund av att den efterlevande har rätt till livränta som efterlevande regleras i 7 kap. 13- 16 åå lagen om efterlevandepension (se avsnitt 12.3).
20 kap. Övriga bestämmelser 2 5
Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs. Bestämmelsen har förts över till 2 kap. 1 å andra stycket lagen om efterlevandepension såvitt gäller rätt till inkomstgrundad barnpension och till 1 kap. 2 å lagen
om underhållsstöd när det gäller rätten till underhållsstöd till efterle— vande barn.
35
I paragrafen görs en följdändring. Bestämmelsen motsvaras såvitt gäller särskild efterlevandepension av 7 kap. 12å lagen om efterle- vandepension.
Punkt I i övergångsbestämmelsema till lagen (1979:127) om ändring i lagen om allmän försäkring
Före den 1 juli 1979 fanns i AFL en bestämmelse enligt vilken en svensk medborgare som varit mantalsskriven i Sverige det år han fyllde 62 år och de fem åren närmast dessförinnan hade rätt att uppbä- ra folkpension vid bosättning utomlands. Denna s.k. 57-62—årsregel hade betydelse i stort sett enbart för ålderspension. Den innebar alltid en rätt till en oavkortad pension och omfattade samtliga folkpensions- förrnåner utom kommunalt bostadstillägg och vårdbidrag.
I övergångsbestämmelser till lagen (1979:127) om ändring i lagen om allmän försäkring, genom vilken lag reglerna om rätt till folkpen- sion vid bosättning utomlands ändrades så att folkpension kunde ex- porteras till svenska medborgare i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberättigade kunde tillgodoräknas pensionspoäng för ATP, föreskrevs att äldre bestämmelser - i den mån de var fördelakti- gare - alltjämt skulle gälla för dem som var födda år 1929 eller tidiga- re. Detsamma skulle gälla för dem som var födda senare men som uppbar folkpension vid ikraftträdandet av den nämnda lagen den 1 juli 1979. Övergångsreglema gäller således formellt samtliga perso- ner som uppbar folkpension, även för dem som då uppbar bampen— sron.
Den nu beskrivna övergångsregeln ändrades i samband med den lagändring som ledde fram till de nuvarande reglerna om folkpension. I prop. 1992/93:7 uttalades att det alltjämt fanns skäl att behålla re— geln, men att den borde begränsas i förhållande till tidigare. Den änd- rades därför (SFS 1992:1277) till att omfatta enbart dem som är födda år 1929 eller tidigare samt dem som är födda senare än är 1929 men
som uppbar folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension både den 1 juli 1979 och vid utgången av år 1992.
57-62-årsregeln är för efterlevandepensioneringens del således i viss utsträckning alltjämt tillämplig när det gäller utbetalning av folk- pension i form av änkepension till en änka som har bosatt sig utom- lands. Ett sådant fall är när änkan uppbar folkpension i form av änke- pension såväl den 1 juli 1979 som vid utgången av år 1992 och var folkbokförd i Sverige under 57-62 årsåren. Under dessa förutsättning- ar kan hon för tiden efter det är hon fyller 62 år t.o.m. månaden före den då hon fyller 65 är få oavkortad folkpension i form av änkepen- sion utbetald även vid bosättning utomlands. En tillämpning av be- stämmelsen efter ikraftträdandet av lagen om efterlevandepension skulle således framför allt gälla beståndet änkor. Bestämmelsen kan emellertid även få viss begränsad betydelse när det gäller nybeviljan- de av änkepension efter ikraftträdandet av den lagen. En förutsättning torde då vara att kvinnan i stället för folkpension i form av änkepen- sion uppburit folkpension i form av förtidspension såväl den 1 juli 1979 som vid utgången av år 1992. Om hon dessutom uppfyllt man— talsskrivningskravet skulle hon vid ett nybeviljande av änkepension efter ikraftträdandet kunna åberopa 57-62-årsregeln och därigenom uppbära folkpension (eller egentligen de av oss föreslagna förmåner som ersätter denna) vid bosättning utomlands. Bestämmelsen har såvitt den tar sikte på personer födda år 1929 eller tidigare inte längre någon betydelse eftersom dessa har fyllt 65 år och i framtiden inte kommer att kunna beviljas de förmåner som skall utges i stället för folkpension (90 %- tillägg och garantipension till änkepension).
Änkepension som nybeviljas efter ikraftträdandet kommer att bestå av tilläggspension inklusive ett tillägg om 90% av prisbasbeloppet som kompensation för det första basbeloppets inkomster och en ga— rantipension. 90 %-tillägget och garantipensionen utges fram till dess att änkan fyller 65 år. För rätt till oavkortat 90 %-tillägg krävs att den avlidne kunnat tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng för ATP och för rätt till oavkortad garantipension krävs att den avlidne skall kunna tillgodoräknas 40 års bosättning i Sverige. Vid färre antal år med pensionspoäng respektive bosättningstid utges 90 %-tillägget respektive garantipensionen med relevant antal 30- eller 40-delar.
Vi har inte funnit att det vid en andelsberäkning av tillägget och garantipensionen bör finnas någon motsvarighet till den nuvarande möjligheten att beräkna folkpension i form av änkepension i det antal 30- eller 40-delar som är mest fördelaktigt för den pensionsberättiga- de. Vi anser därför att det inte heller bör finnas någon möjlighet att i framtiden tillämpa den här beskrivna 57-62-årsregeln vid beräkning
av 90 %-tillägg och garantipension till änkepension. Regeln ändras därför i enlighet härmed.
När det gäller änkor som vid ikraftträdandet har rätt till folkpension i form av änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 januari 2001 och som uppbär sådan pension med tillämpning av 57— 62-årsregeln skall bestämmelsen dock gälla i sin äldre lydelse även efter ikraftträdandet när det gäller beräkningen av 90 %-tillägg och garantipension till änkepension. En uttrycklig bestämmelse härom har införts i punkt 21 i övergångsbestämmelsema till lagen om efterle- vandepension.
Punkt 3 [ övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om änd- ring i lagen om allmän försäkring
Bestämmelsen avser såvitt gäller folkpension i form av efterlevande— pension de personer som uppbar sådan pension i december 1992 och som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om beräkning av folkpension den 1 januari 1993 hade rätt till sådan efterlevandepen- sion. Vidare avser bestämmelsen fall där folkpension utges på grund av dödsfall som inträffat i december 1992 men där pensionen börjat utbetalas först i januari 1993 på grund av att den avlidne vid dödsfal- let uppbar ålderspension eller förtidspension. Sådan efterlevandepen- sion skall utan hinder av bestämmelsen i 5 kap. 5 å AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1993 anses vara grundad på 40 bosättningsår. Bestämmelsen skall gälla även efter ikraftträdandet av nya regler såvitt gäller beräkningen av 90 %-tillägg och garantipension för ef- _ terlevande som hade beviljats eller hade rätt till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension vid den aktuella tid- punkten och alltjämt är berättigade till sådan pension vid ikraftträ- dandet. Detta framgår genom att en hänvisning till punkten 3 i dess äldre lydelse görs i den bestämmelse som reglerar beräkningen av 90 %-tillägget och garantipensionen i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevandepension (punkterna 7 och 8). Bestämmelsen kommer vidare att bli tillämplig när det gäller beräkning av tilläggs— pension i form av barnpension till den del tilläggspensionen består av ett tillägg för det första basbeloppets inkomster (25 %-tillägg). Detta tillägg skall beräknas enligt de regler som före ikraftträdandet gällde för beräkning av folkpension. I punkten 5 i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevandepension anges därför att 25 %—tillägget skall beräknas med tillämpning av vissa bestämmelser i 5 kap. AFL och den förevarande bestämmelsen i punkten 3 i bestämmelsemas lydelse före den 1 januari 2001.
Övergångsbestämmelserna
Enligt den nuvarande lydelsen av punkten 7 i övergångsbestämmel— serna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring
gäller bestämmelsen i 5 kap. 8 å tredje stycket även beträffande be- räkning av folkpension i form av ålderspension till en kvinna som är född år 1944 eller senare och som med stöd av övergångsbestämmel- sema till de nuvarande reglerna om efterlevandepension omedelbart före den kalendermånad då hon fyllde 65 år uppbar folkpension i form av änkepension. Hennes ålderspension skall då beräknas på grundval av den avlidne mannens bosättningstid om det är förmånli- gare. Detsamma gäller om en kvinna i nu nämnd ålderskategori hade fyllt 65 år då dödsfallet inträffar men skulle ha varit berättigad till folkpension i form av änkepension om hon vid tidpunkten för döds- fallet inte hade fyllt 65 år.
Den nuvarande bestämmelsen i punkten 7 i 1992 års övergångsbe— stämmelser har överförts till punkten 4 i övergångsbestämmelsema till lagen (1998:702) om garantipension. Denna lag gäller för personer födda år 1938 eller senare. Våra förslag innebär att punkten 4 i över- gångsbestämmelsema till lagen om garantipension upphävs. Bak- grunden härtill redovisas i avsnitt 12.6 och i författningskommentaren till 2 kap. 6 å lagen om garantipension. Bestämmelsen i punkten 7 är alltjämt relevant för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Vi har enligt vad som redovisats i avsnitt 12.6 föreslagit att bestämmel- sen i 5 kap. 8 å tredje stycket skall avskaffas för framtiden. Mot den- na bakgrund har vi även föreslagit att punkten 7 i 1992 års över- gångsbestämmelser upphävs. Vi har emellertid samtidigt föreslagit vissa övergångsregler för personer som redan uppbär ålderspension beräknad med stöd av den nuvarande bestämmelsen och för personer som har kunnat göra förtida uttag av ålderspension vid ikraftträdan- det, dvs. personer som är födda år 1936 och 1937 och som uppbär folkpension i form av änkepension vid ikraftträdandet. Dessa över- gångsregler kommer till uttryck i den förevarande bestämmelsen.
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:704) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Bestämmelsen i 5 kap. 8 å tredje stycket AFL innebär att folkpension i form av ålderspension under vissa förutsättningar kan beräknas på grundval av den bosättningstid som legat till grund för beräkningen av folkpension i form av hel särskild efterlevandepension. Detta kan ske om den efterlevande uppburit hel särskild efterlevandepension omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år och skall tillämpas om det leder till ett förmånligare resultat än en beräk- ning på grundval av den efterlevandes egen bosättningstid. Bestäm-
melsen har såvitt gäller personer födda år 1938 eller tidigare överförts till 2 kap. 6 å lagen om garantipension men skall enligt övergångsbe- stämmelser till lagen (1998:704) om ändring av lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser personer som är födda år 1937 eller tidigare gälla oförändrad.
Vi har i avsnitt 12.6 föreslagit att de nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 6 å lagen om garantipension och 5 kap. 8 å tredje stycket AFL skall avskaffas för framtiden. Det skall således inte finnas någon möjlighet att tillgodoräknas försäkringstid för garantipension till ål- derspension eller bosättningstid för folkpension i form av ålderspen— sion på grundval av den bosättningstid som legat till grund för beräk- ningen av hel särskild efterlevandepension. Vi har emellertid i detta sammanhang föreslagit vissa övergångsregler. Dessa innebär att per- soner som vid ikraftträdandet den 1 januari 2001 uppbär ålderspen- sion som har beräknats med stöd av den nuvarande regeln i 5 kap. 8 å tredje stycket AFL skall få sin ålderspension beräknad med stöd av den regeln även efter denna tidpunkt. Detsamma skall gälla för perso- ner som vid sagda tidpunkt uppbär folkpension i form av hel särskild efterlevandepension och som är födda år 1937 eller tidigare. Bestäm- melsen i 5 kap. 8å tredje stycket AFL kommer efter den 1 januari 2001 att gälla endast personer som är födda år 1937 eller tidigare. För övriga personer gäller bestämmelsen i 2 kap. 6å lagen om garanti- pension. Eftersom personer som är födda år 1938 eller senare fr.o.m. den 1 januari 1999 inte kan göra uttag av 40-delsberäknad folkpen— sion före 65 års ålder har vi inte funnit skäl att föreslå några över- gångsregler till upphävandet av bestämmelsen i 2 kap. 6 å lagen om garantipension (jfr kommentaren till denna bestämmelse).
Mot denna bakgrund föreslår vi att den aktuella övergångsbestäm- melsen till lagen (1998:704) om ändring i lagen om allmän försäkring ändras så att 5 kap. 8 å tredje stycket AFL efter den 1 januari 2001 kommer att gälla enbart i de fall den efterlevande vid ikraftträdandet uppbar folkpension i form av ålderspension beräknad med stöd av överledanderegeln eller vid denna tidpunkt uppbar folkpension i form av hel särskild efterlevandepension. I det sistnämnda fallet är det en- ligt vad som sägs i huvudbestämmelsen i 5 kap. 8å tredje stycket AFL i dess äldre lydelse en förutsättning att den efterlevande även omedelbart före 65-årsmånaden uppbar särskild efterleva ndepension.
17.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring
För änkor som beviljats änkepension på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 gäller i dag särskilda bestämmelser be- träffande bl.a. inkomstprövning av sådan pension. Av skäl som när- mare redovisats i avsnitt 11.13 kommer emellertid dessa änkor att omfattas av samma bestämmelser som övriga änkor med änkepension efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Detta innebär att det för dessa änkor efter år 2000 kommer att utbetalas en garantipension till änkepension i stället för den folkpension i form av änkepension som utges enligt hittillsvarande regler enligt de förutsättningar som redovisats i avsnitt 11.9. Samma regler om inkomstprövning av denna garantipension som skall gälla för övriga kategorier änkor skall efter ikraftträdandet av de nya reglerna gälla för änkor som beviljats änke- pension före den 1 juli 1960. Den tekniska utformningen av sådana inkomstprövningsregler får utarbetas av Utredningen om inkomst- prövning av bostadstillägg (se avsnitt 11.12). Vidare skall reglerna i 7 kap. 13 och 16 åå lagen (1999:000) om efterlevandepension om sam- ordning mellan yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta och änkepension gälla även för de nu berörda änkepensionema. På mot- svarande sätt som skall gälla för övriga efterlevandepensionsförmåner skall nu diskuterad änkepension beskattas som förvärvsinkomster, dvs. utan någon möjlighet till särskilt grundavdrag för pensionärer. Med hänsyn till detta förslag kan reglerna i 16, 17 och 32 åå lagen angående införande av lagen om allmän försäkring nu upphävas.
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
Våra förslag innebär att folkpension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbe- stämmelser samt pensionstillskott till sådana pensionsförmåner inte skall kunna utges efter den 31 december 2000. Detta gäller både för pensioner som nybeviljas efter denna tidpunkt och för pensioner som redan utges vid ikraftträdandet. Det grundskydd som folkpensionen jämte pensionstillskottet tidigare svarat för skall ersättas av en garan- tipension till omställningspension och särskild efterlevandepension. När det gäller änkepension enligt övergångsbestämmelser skall denna alltjämt utges i form av tilläggspension som är beräknad på inkomster som uppgår till ett basbelopp eller mer. Folkpensionens huvudförmån
har härvid svarat för kompensationen för inkomster under ett basbe— lopp. Denna kompensation kommer i fortsättningen att ges genom ett tillägg till tilläggspensionen. Pensionstillskottet kommer att ersättas med en garantipension. Detta blir fallet även för efterlevande som uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension vid ikraftträdandet.
Mot denna bakgrund har gjorts ändringar i 1, 2 c, 3 och 4 åå som innebär att möjligheterna att uppbära pensionstillskott till folkpension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension enligt övergångsbestämmelser upphör fr.o.m. ikraftträ- dandetidpunkten. Med hänsyn till att rätt till folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott till sådan pension fr.o.m. ikraft— trädandet inte kommer att finnas för personer födda år 1938 eller se- nare och till att sådana förmåner enligt riksdagens principbeslut inte skall kunna utges till personer som är födda år 1937 eller tidigare och till att det enligt av riksdagen beslutade riktlinjer inte heller skall fin- nas pensionstillskott till förtidspension i framtiden kommer sannolikt hela lagen om pensionstillskott att kunna upphävas före ikraftträdan- det av de föreslagna ändringarna. Det kommer i sådant fall inte att bli aktuellt att genomföra de ändringar som vi nu lägger fram förslag till.
Tilläggspension kommer enligt våra förslag att inom efterlevande- pensioneringen kunna nybeviljas enbart i form av änkepension och således inte i form av omställningspension eller särskild efterlevande— pension. Mot denna bakgrund har vi föreslagit en ändring av 4 å som innebär att inkomstgrundad omställningspension och särskild efterle- vandepension enligt lagen om efterlevandepension skall, i den fråga som bestämmelsen avser, behandlas på samma sätt som tilläggspen— sion i form av omställningspension och särskild efterlevandepension enligt nuvarande lydelse. Enligt övergångsbestämmelser till lagen om efterlevandepension (punkterna 7 och 9) kommer det emellertid även efter ikraftträdandet att kunna utges tilläggspension i form av om- ställningspension och särskild efterlevandepension till en efterlevande som har beviljats sådan pension på grund av dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet. I fråga om sådan tilläggspension skall, enligt vad som föreskrivs i punkten 3 i övergångsbestämmelsema, bestämmel— serna i 4 å gälla även efter ikraftträdandet av de föreslagna ändringar— na.
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
5 kap. 4, 6,7, 9och11 ååsamtökap. ] och 7595
Det nuvarande efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har i huvudsak samma syfte som efterlevandepensioneringen. Det är ock— så uppbyggt enligt samma principer, och förutsättningama för rätten till efterlevandepension har inom arbetsskadeförsäkringen i huvudsak utformats efter mönster från de som gäller inom den allmänna pensio- neringen. Den nära anknytningen mellan de båda försäkringssyste- mens efterlevandeskydd har vidare kommit till uttryck genom reglerna om inbördes samordning dem emellan. Med hänsyn bl.a. härtill har vi ansett det påkallat att vidta samma förändringar beträffande förutsätt- ningama för rätt till efterlevandelivränta och även livräntans tidsmäs— siga utsträckning som föreslagits beträffande motsvarande efterlevan- depension. Detta innebär en viss skillnad i förhållande till idag vad beträffar omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta. I öv- rigt har våra förslag om en anpassad efterlevandepensionering inte inneburit någon förändring i dessa hänseenden som påverkar efterle- vandelivräntor enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. För en närmare redogörelse av hur de föreslagna förändringarna skiljer sig från nuva- rande bestämmelser hänvisas till kapitel 10 och till avsnitt 12.2.4.
Ändringarna i 5 och 6 kap. är bl.a. en följd av att efterlevandepen- sioner fortsättningsvis kommer att regleras i lagen om efterlevande— pension (och lagen om underhållsstöd) och inte i lagen om allmän försäkring. Detta har föranlett en rad följdändringar i de hänvisningar som görs i lagen om arbetsskadeförsäkring till lagen om allmän för— säkring. I den mån de bestämmelser till vilka hänvisningar i dag görs har flyttats över till lagen om efterlevandepension eller lagen om un- derhållsstöd har således nya hänvisningar varit påkallade.
Overgångsbestämmelserna
De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 2001. Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall utgångspunkten för vilka bestämmelser om efterlevandelivränta som skall tillämpas vara när arbetsskadan uppstod oavsett när dödsfallet till följd av arbetsskadan inträffar. Har således arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet av de nya bestäm- melserna skall även fortsättningsvis äldre bestämmelser tillämpas. Detta innebär bl.a. att övergångsbestämmelsema till lagen (1988:882) om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring har fortsatt tillämpning i fall som där avses.
Vad som nu sagts skall emellertid inte gälla i de fall den efterle- vande är berättigad till omställningslivränta eller särskild efterlevan- delivränta på grund av en arbetsskada som inträffat under något av åren 1990-2000 om den efterlevande samtidigt är berättigad till om— ställningspension eller särskild efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat till följd av arbetsskadan efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. I denna situation skall dödsfallstidpunkten vara avgörande för vilka bestämmelser som skall tillämpas beträffan- de efterlevandelivräntan. Detta innebär sålunda att de nya bestämmel- serna i lagen om arbetsskadeförsäkring angående omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta skall tillämpas i dessa fall även om den s.k. visandedagen uppstått före år 2001. Är däremot den efterle- vande samtidigt med efterlevandelivränta i form av omställningsliv- ränta eller särskild efterlevandelivränta berättigad till änkepension enligt 6 kap. lagen om efterlevandepension, skall alltjämt visandeda- gen för arbetsskadan vara avgörande för vilka bestämmelser som skall tillämpas beträffande livräntan. Detta innebär att en efterlevande kvinna som är född år 1945 eller senare och som visserligen är berät— tigad till änkepension enligt 6 kap. lagen om efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffat efter ikraftträdandet till följd av en arbetsskada som uppstått under 1990—talet, men som enligt 1 kap. 5 å sistnämnda lag faktiskt uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension, ändå skall få sin livränta enligt de bestämmelser som gällde vid visandedagen och inte vid tidpunkten för dödsfallet. För en närmare redogörelse för dessa bestämmelser hänvisas till av- snitt 12.2.4.
17.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer
Våra förslag innebär att bostadstillägg till pensionärer i framtiden inte skall kunna utges till en efterlevande som uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt 3 respektive 4 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension. Våra överväganden härom har redovisats i avsnitt 10.3.4. Bostadstillägg skall emellertid alltjämt kunna utges till en kvinna som efter ikraftträdandet av lagen om ef— terlevandepension den 1 januari 2001 beviljas änkepension enligt 6 kap. nämnda lag, under förutsättning att hon är född år 1944 eller tidigare. Bostadstillägg skall däremot i den situationen inte kunna utges om kvinnan är född år 1945 eller senare. Bakgrunden till dessa ställningstaganden har vi redovisat i avsnitten 11.9 och 11.14.3. I de fall änkepension har beviljats enligt hittillsvarande regler på grundval
av ett dödsfall som inträffade före ikraftträdandet, skall bostadstillägg dock kunna utges även efter ikraftträdandet och detta oavsett den efterlevandes födelseår. Detsamma skall gälla beträffande efterlevan- de som uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension som har beviljats på grund av ett dödsfall före ikraftträdandet. Våra överväganden i dessa delar har redovisats i avsnitten 11.9 och 16.23.
Mot denna bakgrund har gjorts ändringar i 1 å första stycket punkt 3 som innebär att bostadstillägg skall kunna utges till en änka som uppbär änkepension som utges på grundval av ett dödsfall som inträf- fat efter år 2000 under förutsättning att änkan är född år 1944 eller tidigare. Om änkepensionen grundar sig på ett dödsfall som inträffat före den 1 januari 2001 skall bostadstillägg kunna utges till en kvinna som uppbär änkepension oavsett när kvinnan är född.
De föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla såvitt avser tid dessförin- nan. Av punkt 3 i övergångsbestämmelsema framgår att rätt till bo- stadstillägg enligt denna lag skall föreligga även för tid efter ikraft— trädandet för en efterlevande som är bosatt i Sverige och som uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt punk- terna 7-9 i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevandepen- sion, dvs. som har beviljats sådan pension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2001.
Lagen om bostadstillägg till pensionärer upptar även bestämmelser som reglerar inkomstprövning av bostadstillägg. Dessa bestämmelser tillämpas sedan den 1 april 1997 även såvitt avser inkomstprövning av folkpension i form av änkepension. Reglerna om inkomstprövning av bostadstillägg är för närvarande föremål för översyn (Utredningen om översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer, Dir 1997:150). Vi har i avsnitt 11.12 redovisat förslag om i vilken omfattning änkepension bör inkomstprövas i ett anpassat system, men vi har, med hänsyn till den pågående utredningen, inte lämnat några förslag beträffande den tekniska utformningen av såda— na regler. Detta får i stället göras inom ramen för bostadstilläggsut- redningens arbete. I samband härmed får ställning också tas till vilka ytterligare ändringar som erfordras i förevarande lag.
17.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension
Bestämmelsen i 2 kap. 6å motsvarar i sin nuvarande lydelse 5 kap. 8å andra och tredje styckena AFL, som innebär att folkpension i form av ålders-pension under vissa förutsättningar kan beräknas på grundval av den bosättningstid som legat till grund för beräkningen
av folkpension i form av hel förtidspension eller hel särskild efterle- vandepension. Detta kan ske under förutsättning att förtidspensionä- ren eller den efterlevande uppburit dessa förmåner omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år och skall tillämpas om det är förmånligare än en beräkning i förhållande till den egna bosättningstiden. Bestämmelsen har såvitt avser pensionsberättigade som är födda år 1938 eller senare överförts till 2 kap. 6 å lagen om garantipension men skall enligt vad som framgår av prop. 1997/98:152 kunna omprövas när reformeringen av förtidspensions- systemet och anpassningen av efterlevandepensionssystemet till de reformerade ålders-pensionsreglema är klar. Bestämmelsen i 5 kap. 8 å AFL skall emellertid enligt övergångsbestämmelser till lagen (1998:704) om ändring i lagen om allmän försäkring gälla även efter ikraftträdandet såvitt avser personer födda år 1937 eller tidigare.
Vi har i avsnitt 12.6 redovisat våra överväganden och förslag när det gäller bestämmelserna i 5 kap. 8 å tredje stycket AFL och 2 kap. 6 å lagen om garantipension såvitt avser ett överledande av försäk- ringstid från efterlevandepensioneringen till ålderspensioneringen. Efterlevandepensioneringens och ålderspensioneringens grundskydds— modeller kommer framöver, till skillnad från i dag, såväl lagtekniskt som finansieringsmässigt att vara helt skilda åt och ett överledande av försäkringstid enligt bestämmelsen i 2 kap. 6 å lagen om garantipen— sion (och 5 kap. 8å tredje stycket, se författningskommentaren till denna ändring) skulle med hänsyn till dessa olikheter kunna leda till större ekonomiska överföringseffekter. Vårt förslag innebär därför att det i ett framtida system inte bör finnas en motsvarighet till den nuva— rande regeln i 2 kap. 6å lagen om garantipension. Detsamma bör gälla för personer som är födda 1937 eller tidigare. Vi har därför läm- nat motsvarande förslag när det gäller övergångsbestämmelsema till lagen (1998:704) om ändring i lagen om allmän försäkring.
Vårt förslag innefattar emellertid när det gäller personer som är födda år 1937 eller tidigare även vissa övergångsbestämmelser för de efterlevande som redan vid ikraftträdandet uppbär folkpension i form av ålderspension beräknad med stöd av den nuvarande överledande- regeln. Vidare föreslår vi att efterlevande i vissa ålderskategorier som vid ikraftträdandet uppbär hel särskild efterlevandepension skall kun— na åberopa överledanderegeln även vid ett beviljande av folkpension i form av ålderspension efter ikraftträdandet den 1 januari 2001. Syftet med en sådan bestämmelse är att undvika att personer som kan göra förtida uttag av ålderspension före ikraftträdandet ges möjlighet att göra särskilda överväganden om i vilket skede det är mest lämpligt att ta ut ålderspension.
Personer som är födda år 1938 eller senare kommer fr.o.m. den 1 januari 1999 inte att kunna göra uttag av 40-delsberäknad folkpension i form av ålderspension före 65 års ålder. Möjligheten att beräkna
folkpension i förhållande till år som har tillgodoräknats som bosätt- ningstid tas således bort för personer som omfattas av lagen om ga- rantipension. Dessa personer skall emellertid alltjämt före 65 års ålder kunna göra uttag av folkpension beräknad i förhållande till år med pensionspoäng (30-delsberäknad folkpension). Detta innebär att det inte kommer att finnas någon som omfattas av lagen om garantipen- sion och som kan ha gjort eller kommer att kunna göra uttag av ga— rantipension före ikraftträdandet den 1 januari 2001. De skäl som har anförts för att den nuvarande regeln i 5 kap. 8 å tredje stycket AFL skulle gälla för vissa åldersgmpper även efter ikraftträdandet gör sig således inte gällande såvitt avser lagen om garantipension.
Genom punkten 4 i övergångsbestämmelsema till lagen om garan- tipension gäller överledanderegeln även i fråga om beräkning av folk- pension i forrn av ålderspension till en kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som med stöd av övergångsbestämmelsema till la— gen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring uppburit folkpension i form av änkepension. Regeln ger dessutom möjlighet för kvinnor i dessa åldrar som fyllt 65 år då dödsfallet inträffar men som då skulle ha varit berättigade till änkepension från folkpensione- ringen om de inte hade fyllt 65 år att åberopa överledanderegeln. Vi har enligt vad vi redovisat i avsnitt 12.6 föreslagit att möjligheten att beräkna garantipension med stöd av den avlidne makens bosättnings- tid skall avskaffas även i de fall den efterlevande uppbär folkpension i form av änkepension. Bestämmelsen i punkten 4 i övergångsbestäm- melsen till lagen om garantipension gäller för kvinnor som är födda år 1938 eller senare. Som vi redovisat ovan kommer dessa kvinnor inte att kunna göra uttag av 40-delsberäknad folkpension i form av ålder- spension före 65 års ålder. De skäl som anförts till stöd för övergångs- regler för vissa ålderskategorier kvinnor som redan uppbär folkpen- sion i form av ålderspension beräknad med stöd av överledanderegeln eller som skulle kunna göra uttag av sådan pension före ikraftträdan— det gör sig således inte gällande för kvinnor födda år 1938 eller tidi- gare. Mot denna bakgrund föreslås inte några övergångsregler till upphävandet av punkten 4 i övergångsbestämmelsema till lagen om garantipension. När det gäller kvinnor som är födda år 1937 eller tidigare hänvisas till kommentaren till övergångsbestämmelsema till förslagen till lag om ändringar i AFL och till övergångsbestämmelser till förslaget om ändring i lagen (1998:704) om ändring i lagen om allmän försäkring.
17.10. Förslaget lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370)
I 19 5? anges vilka förmåner och ersättningar m.m. som inte skall be— traktas som skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen. Enligt nuvarande bestämmelser är barnpension till ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av 40 % eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 % av basbeloppet per månad inte att betrakta som en skattepliktig inkomst. Detta skattebefriade belopp motsvarar det garantibelopp som utges som folkpension i form av barnpension i de fall där den avlidne föräldern efterlämnat en begränsad barnpension från tilläggspensione- ringen. Beloppet överensstämmer i princip även med förutvarande regler om bidragsförskott samt även med nuvarande regler om under- hållsstöd till barn till särlevande föräldrar. Inte heller underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar är att betrakta som en skattepliktig inkomst.
Vi har ansett det rimligt att även fortsättningsvis undanta viss del av efterlevandeförmånen till ett pensionsberättigat barn från beskatt- ning. Som framgått av avsnitt 9.5.3 föreslår vi att grundskyddet inom bampensioneringen skall samordnas med det underhållsstöd som en- ligt nuvarande regler utges till barn till särlevande föräldrar. Båda förmånerna skall regleras i lagen (1999:000) om underhållsstöd. Med hänsyn härtill föreslår vi att ett belopp motsvarande underhållsstödets storlek skall vara undantaget från beskattning på motsvarande sätt som enligt dagens regler (se avsnitt 9.5.3). Detta innebär att ett belopp motsvarande 1 173 kr per månad och förälder skall vara undantaget från beskattning. Eftersom underhållsstödet till efterlevande barn är en utfyllnad till den inkomstrelaterade barnpension som utges till ett pensionsberättigat barn enligt 2 kap. lagen (1999:000) om efterlevan- depension skall det i skattehänseende vara utan betydelse om detta skattefria belopp består helt eller endast delvis av underhållsstöd. Även i de fall då den inkomstrelaterade barnpensionen har reducerat underhållsstödet helt och hållet enligt 3 kap. 4 å lagen (1999:000) om underhållsstöd skall ett belopp motsvarande 1 173 kr per månad och förälder, bestående av endast inkomstrelaterad barnpension, undantas från beskattning.
Som framgått av kommentarerna till övergångsbestämmelsema till lagen om underhållsstöd kommer även ett barn som blivit berättigat till barnpension på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträ- dandet den 1 januari 2001 att fortsättningsvis kunna uppbära under- hållsstöd och i förekommande fall tilläggspension i form av bampen— sion. Av punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevandepension framgår att tilläggspension i form av barnpension kommer att bestå av både en del som baserar sig på den avlidne föräl—
dems beräknade egenpension för ATP och ett 25 %-tillägg. 1 punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen om underhållsstöd anges att även sådan tilläggspension i form av barnpension är att betrakta som in- komstgrundad barnpension och således skall reducera underhållsstö- det. Av detta följer att även sådan inkomstrelaterad barnpension kan undantas från beskattning i enlighet med förevarande paragraf.
Denna förändring skall träda i kraft den 1 januari 2001 och tilläm- pas första gången vid 2002 års taxering.
Kronologisk förteckning
1. Omstruktureringar och beskattning. Fi. 2 Tänder hela livet — nytt ersättningssystem för vuxentandvård. S.
3. Välfärdens genusansikte. A.
4. Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifrka processer med exempel från handeln. A.
5. Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. A.
6. Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige. A.
7. Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Fi
8. Alkoholreklam Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. S.
9. Integritet— Effektivitet — Skattebrott. Fi. 10. Campus för konst. U.
11. Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. U. 12. Sj älvdeklaration och kontrolluppgifter — förenklade förfaranden. Fi. 13. Säkrare kemikaliehantering. Fö 14. E-pengar — näringsrättsliga frågor. Fi.
15. Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. M. 16. När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. S. 17. Samordning av digital marksänd TV. Ku. 18. En gräns — en myndighet? Fi.
19. IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. K. 20. IT-kommr'sionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997- 10-24. K.
21 . Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997-1 1-14.K.
22. Försäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersättningar. Fi.
B. Staten och exportfmansieringen. N. 24. Fiskeriadministrationen i ett BLU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. Jo. 25. Tre städer. En storstadspolitik för hela landet.
+ 4 st bilagor. S. 26. Från hembränt till Mariakliniken.
— fakta om ungdomar och svartsprit. S.
27. Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. Fi. 28. Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning. S.
29. 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. UD. 30. Utlandsstyrkan. Fö. 31. Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. S. 32. Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. S. 33. Historia, ekonomi och forskning.
Fem rapporter om idrott. In. 34. Företagare med restarbetsförmåga. S. 35. Förordningartill miljöbalken. + Bilagor. M. 36. Identifiering och identitet i digitala miljöer — Referat från en hearing den 12 november 1997. IT-kommissionens rapport 4/98. K. 37. Den framtida arbetsskadeförsäkringen. S. 38. Vad får vi för pengarna? — Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. S. 39. Det finsk—svenska gränsälvssamarbetet. M. 40. BROTISOPFER Vad har gjorts? Vad bör göras? Ju. 41. Läkemedelsinformation för alla. S. 42. F örsvarsmakts gemensam utbildning för &amtida krav. Fö. 43. Hur skall Sverige må bättre?
— första steget mot nationella folkhälsomål. S. 44. En samlad vapenlagstiftning. 111. 45. Sotning i framtiden. Fö.
46. Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. Ju. 47. Bulvaner och annat. Ju. 48. Kontrollerad och ifrågasatt?
— intervjuer med personer med funktionshinder. S. 49. Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas inomEU. K. 50. De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1 900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel i vård och handel, SOU 1998128. S.
51. Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyhet. U. 52. Utstationering av arbetstagare. A. 53. Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. N. 54. Hur offensiv IT-användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT-kommissionen på uppdrag av Kommunikations- departementet, Närings- och handelsdepartementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-l 1-18.K. 55. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. SB.
___—___—
Kronologisk förteckning &
56. Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa ochtillfalligtarbete. Fi 57. DUKOM Distansutbildningskommitte'n. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. U. 58. IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. IT-kommissionens rapport 6/ 98. K. 59. Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skydda. Fö. 60. Kring Hallandsåsen. M. 61. Livsmedelstillsyn i Sverige. Jo. 62. Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomröstningen iMalå kommun 1997. M. 63. En god affär i Motala.]oumalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftse- rie. SE. 64. Bättre och mer tillgänglig information. Småföretagsdelegationens rapport 2. N. 65. Nya tider, nya förutsättningar... IT-kommissionens rapport 8/98. K.
66. FUNKIS — funktionshindrade elever i skolan. U.
67. Socialavgiftslagen. S. 68. Kunskapsläget på kårnavfallsområdet 1998. M. 69. Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg. U. 70. Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och IT-kommissionen, Rosenbad 1 997- 1 2-04, IT—kommmissionens rapport 7/98. K.
71 . Den kommunala revisionen — ett demokratiskt kontrollinstrument. In. . Kommunala finansförbund. Fi.
. Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer m.fl. In. 74. Styrningen av polisen. Ju. 75. Djurförsök. Jo. 76. Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluftslivets organisationer. In. 77. Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. N. 78. Regelförenkling för framtiden. Småföretags- delegationens rapport 4. N. 79. IT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT-kommmissionens rapport 9/98. K. 80. Bostadsrättsregister.Ju. 81. Användningen av vissa statsflygplan, m.m. SB. 82. F örsäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem Fi
då
83. DUKOMDistansutbildningskommitte'n. På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. U. DUKOM Distansutbildningskommittén. Flexibel utbildning på distans. U.
85. Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz. SB. 86. Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. Ju. 87. Premiepensionsmyndigheten. Fi. 88. Domaren och Beredningsorganisationen
89
90 ff
- utbildning och arbetsfördelning. Ju. . Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskommittén. N. . Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. Ju. 91. Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens— utveckling. In. 92. Goda idéer om småföretag och samverkan. Småföretagsdelegationens rapport 5. N. 98. Kapitalförsörjning till småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 6. N. 94. Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 7. N. 95. Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. M. 96. Naziguldet och Riksbanken. Interimrapport. UD. 97. Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900-talet. SE. 98. Konkurrenslagens regler om företags- koncentration. + Bilaga. N. 99. acceptera! Betänkande från den nationella sam- ordningskommittén för Europaåret mot rasism. In. 100. Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism. In. 101. Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. SB. 102. Lelcmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium, SE. 103. Bemäktiga individerna. Om domstolama, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. SB. 104. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. S. 105. Minska regleringen av kommuner och landsting. In. 106. Unga i Ohälsoförsäkringen. Tid för aktivitet och utveckling. S. 107. Främjandelagen — en översyn. A. 108. Analysera mera. Jo. 109. Rättsinformation och IT. Rapport från två semi- narier 1996 och 1998. IT-kommissionens rapport 10/98. K.
___——
Kronologisk förteckning
110. Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförkla- ring. Ju. 111. E—plikt. Att säkra det elektroniska kulturarvet. U. 1 12. Resurser på lika villkor? U. 113. I God Tro. Samhället och nyandligheten. S. 114. Svenskan i EU. Hur vi kan främja kvaliteten på de svenska EU-textema. SB. 115. Distansarbete. A. 1 16. Stoppreglerna. Fi. 117. Utgått 118. "Sustainable Sweden" - a SUCCESS story. Möjligheter och hinder för en internationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga. N. 1 19. Kommunal uppdragsverksamhet 1998. In. 120. Efterlevandepension.En anpassning till det refor- merade ålderspensionssystemet. S.
Systematisk förteckning &
Statsrådsberedningen
Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. [55] En god affär i Motala. Journalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftserie. [63] Användningen av vissa statsflygplan, m.m. [81] Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz. SB. [85] Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900-talet. [97] Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. [101] Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ettserninarium. [102] Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. [103] Svenskan i EU. Hur vi kan främja kvaliteten på de svenska EU-textema. [1 14]
Justitiedepartementet
BROTISOFFER.
Vad har gjorts? Vad bör göras? [40] En samlad vapenlagstiftning. [44] Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. [46] Bulvaner och annat. [47] Styrningen av polisen. [74] Bostadsrättsregister.[80]
Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. [86] DOMARENOCH BEREDNINGSORGANISATIONEN — utbildning och arbetsfördelning. [88] Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. [90] Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring. [110]
Utrikesdepartementet
1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. [29] Naziguldet och Riksbanken. Interimrapport. [96]
Försvarsdepartementet Säkrare kemikaliehantering. [ l 3] Utlandsstyrkan. [30]
F örsvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. [42] Sotning i framtiden. [45] Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skydda. [59]
Socialdepartementet
Tänder hela livet — nytt ersättningssystem för vuxentandvård. [2] Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. [8] När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. [16] Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. + 4 st bilagor. [25] Från hembränt till Mariakliniken. — fakta om ungdomar och svartsprit. [26] Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning. [28] Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. [3 1] Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. [32]
Företagare med restarbetsförmåga. [34] Den framtida arbetsskadeförsäkringen. [37]
Vad får vi för pengarna? — Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. [38]
Läkemedelsinformation för alla. [4 l ] Hur skall Sverige må bättre?
— första steget mot nationella folkhälsomål. [43] Kontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshinder. [48] De 3 9 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900—talet och annat underlagsmaterial till Läkemedelivård ochhandel, SOU l998:28. [50] Socialavgiftslagen. [67]
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. [104] Unga i Ohälsoförsäkringen. Tid för aktivitet och utveckling. [106]
I God Tro. Samhället och nyandligheten. [113] Efterlevandepension. En anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet. [120]
Kommunikationsdepartementet
IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. [19] IT-kommisionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997-10-24. [20] Problem med inbäddade systern inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997—11-14. [21] Identifiering och identiteti digitala miljöer.
x
Systematisk förteckning
— Referat från en hearing den 12 november 1997. IT-kommissionens rapport 4/98. [36] Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas inom EU. [49]
Hur offensiv IT-användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT-komrnissionen på uppdrag av Kommunikations- departementet, Närings- och handelsdepartementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-l 1- 18. [54] IT och nationalstaten. Fyra framtidssccnarier. IT-kommissionens rapport 6/ 98. [5 8] Nya tider, nya förutsättningar... IT-kommissionens rapport 8/98. [65] Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och IT-kommissionen, Rosenbad 1997—12-04, IT-kommmissionens rapport 7/ 98. K. [70] IT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT-kommmissionens rapport 9/ 9 8. [80] Rättsinformation och IT. Rapport från två seminarier 1996 och 1998. IT-kommissionens rapport 10/98. [109]
Finansdepartementet
Omstruktureringar ochbeskattning. [l]
Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. [7]
Integritet — Effektivitet — Skattebrott. [9]
Sj älvdeklaration och kontrollupp gifter
— förenklade förfaranden. [ 12] E—pengar _ näringsrättsliga frågor. [14] En gräns — en myndighet? [18]
Försäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersättningar. [22] Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. [27]
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. [56] Kommunala frnansförbund. [72]
Försäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem [82] Premiepensionsmyndigheten. [87] Stoppreglema. [116]
Utbildningsdepartementet
Campus för konst [10] Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. [1 1] Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyftet. [51]
DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. [57]
FUNKIS — fimktionshindrade elever i skolan. [66] Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg. [69] DUKOM Distansutbildningskommittén.
På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. [83] DUKOM Distansutbildningskomrnittén. Flexibel utbildning på distans. [84] E-plikt. Att säkra det elektroniska kuturarvet. [111] Resurser på lika villkor? [1 12]
J ordbruksdepartementet
Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. [24] Livsmedelstillsyn i Sverige. [61] Djurförsök. [75] Analysera mera. [108]
Arbetsmarknadsdepartementet
Välfärdens genusansikte. [3] Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecif'ika processer med exempel från handeln. [4] Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. [5] Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige. [6] Utstationering av arbetstagare. [52] Främjandelagen — en översyn. [107] Distansarbete. [1 15]
Kulturdepartementet Samordning av digital marksänd TV. [17]
Närings- och handelsdepartementet
Staten och exportfmansieringen. [23] Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. [53] Bättre och mer tillgänglig infomation. Småföretagsdelegationens rapport 2. [64] Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. [77] Regelförenkling för framtiden. Småföretagsdelegationens rapport 4. [78] Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskommittén. [89] Goda idéer om småföretag och samverkan. Småföretagsdelegationens rapport 5. [92]
___—_—__————__—
Systematisk förteckning X
Kapitalförsörjning till småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 6. [93] F örslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 7. [94] Konkurrenslagens regler om företagskoncentration. + Bilaga. [98]
"Sustainable Sweden" — a SUCCESS story. Möjligheter och hinder för en intemationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga. [118]
Inrikesdepartementet
Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. [33]
Den kommunala revisionen - ett demolcratiskt kontrollinstrument. [71] Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationermfl. [73] Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluttslivets organisationer. [76] Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens- utveckling. [91]
acceptera! Betänkande från den nationella samordnings- komnrittén förEuropaåretmot rasism. [99] Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret motrasisnr [100] Minska regleringen av kommuner och landsting. [105] Kummunal uppdragsverksarnhet 1998. [119]
Miljödepartementet
Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. [15] Förordningar till miljöbalken. + Bilagor. [35] Det fmsk—svenska gränsälvssarnarbetet. [39]
Kring Hallandsåsen. [60] Kampanj med kunskaper och känslor. Om kåmavfallsomröstningen iMalå kommun 1997. [62] Kunskapsläget på kämavfallsområdet 1998. [68] Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. [95]
r . . . . . . . . . . _ .. . ci .
FRITZES
OFFENTLIGA PUBLIKATIONER
POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX: 08-690 91 91, TELEFON: 08—690 91 90 E—POST: fritzes. order©libense INTERNET: www.fritzesse
ISBN 91-38-21119-3 ISSN 0375-250X