SOU 1998:120

Efterlevandepension

Till statsrådet Maj-Inger Klingvall

Genom beslut den 13 juni 1996 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande allmän försäkring med vissa undantag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av systemet för efterlevandepension och att lämna förslag till ny konstruktion av efterlevandepensioneringen. Med stöd av detta bemyndigande förordnade statsrådet Maj-Inger Klingvall den 21 au— gusti 1996 hovrättslagmannen Lars Göran Abelson som särskild utre- dare.

Utredningen har antagit namnet utredningen (S 1996:04) om efter- levandepension.

Som sakkunniga har fr.o.m. den 1 oktober 1996 medverkat depar- tementssekreteraren Gudrun Ehnsson, Socialdepartementet, numera hovrättsrådet Cecilia Gilljam, avdelningsdirektören Cecilia Johans— son, Riksförsäkringsverket, departementsrådet Håkan Martin Rahm, Socialdepartementet och dåvarande departementsrådet i Socialdepar- tementet, numera hovrättsrådet Mona Wildig.

Som expert har fr.o.m. den 24 februari 1997 medverkat utrednings- sekreteraren Olof Johansson, Sveriges Pensionärsförbund.

Sekreterare har fr.o.m. den 1 september 1996 varit hovrättsassesso- rerna Karin Mårtensson och Ingela Sundin.

Utredningen har under arbetet biträtts med kostnadsberäkningar av byrådirektören Hans Karlsson, Riksförsäkringsverket.

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Efterlevande— pension - en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120). I betänkandet läggs förslag till en anpassning av systemet för efterlevandepension till det reformerade ålderspensions— systemet. De nya reglerna redovisas i ett förslag till lag om efterle- vandepension som avses träda i kraft den 1 januari 2001.

Formellt är utredningen ett uppdrag för Lars Göran Abelson som särskild utredare. Arbetet har emellertid utförts i nära samråd med de sakkunniga och med experten, som också till alla delar ställt sig bak— om de redovisade förslagen och övervägandena. Detta har markerats genom att betänkandet avfattats med användning av vi-form.

Utredningens arbete är härmed avslutat.

Malmö i september 1998

Lars Göran Abelson

/Karin Mårtensson Ingela Sundin

O Innehall Sammanfattning ....................................................................................... 1 1 F örfattningSförslag ................................................................................. 25 1 Inledning .................................................................................. 109 1.1 Utredningens uppdrag .............................................................. 109 1-2 Uppläggningen av arbetet ....................................................... 112 2 Gällande bestämmelser om pension m.m. _______________________________ 115 2.1 Inledning .................................................................................. 115 2.1.1 Den allmänna pensioneringen .................................... 115 2-1-2 Folkpension ................................................................ 116 2.1.3 Försäkringen för tilläggspension ______________________________ 117 2.2 ÅlderSpension .......................................................................... 1 18 2.3 FörtidSpension .......................................................................... 1 19 2.4 Efterlevandepension ................................................................ 121 2.4.1 Inledning ..................................................................... 121 2.4.2 Tidigare bestämmelser på området ____________________________ 121 2.43 Reforrneringen av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner ................................................. 123 2.4.4 Nuvarande regler inom efterlevande- pensioneringen ............................................................ 124 2.5 Särskilda förmåner inom folkpensioneringen, m.m. ______________ 130 2.6 Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner ___________________ 134 2.7 Yrkesskadelivränta .................................................................. 138 2.8 Efterlevandeskydd inom tjänstepensioneringama __________________ 141 2.8.1 Statlig tjänstepension .................................................. 142 2.82 Kommunal tjänstepension .......................................... 143 2.8.3 Industrins och handelns tilläggspension för tjänStemän (ITP) ................................................... 144 2.9 Underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalken _____________________ 146 2.10 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar ____________________ 148 3 Statistiska uppgifter om pensionstagare och ' kostnader m.m. ......................................................................... 151 3.1 Folkpensioneringen .................................................................. 151 3.2 Tilläggspensioneringen ............................................................ 158 3.3 Kostnader ................................................................................ 165 3.4 Prognos för framtiden .............................................................. 166 4 Det reformerade ålderspensionssystemet _______________________________ 171 4.1 Inledning .................................................................................. 171

4.2 Huvuddragen i det reformerade ålderspensionssystemet _______ 173

05 9.00 .U'EJ'P'U' ' [x)|—- t.om.—-

_ox AU.)

? Ul

7.1

7.2 7.3

7.4 7.5

90.00

8.3 8.4 8.5

4.2.1 Inkomstrelaterad ålderspension _________________________________ 173 4.2.2 Garantipensionssystemet ............................................ 180 4.2.3 Införandet av reformerade regler _______________________________ 181 4.2.4 Efterlevandeskyddet i premiepensionssystemet ________ 184

EG-rätten ................................................................................. 187 Inledning .................................................................................. 187 Förordningen (EEG) nr 1408/71 ............................................. 188 Förordningen (EEG) nr 1612/68 ............................................. 193 Tidigare överväganden ............................................................ 197 Inledning .................................................................................. 197 Pensionsarbetsgruppens synpunkter beträffande förtidsPensioneringen .............................................................. 197 Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag om månadsersättning .................................................................... 200

Förtidspensionsutredningens förslag beträffande en reformerad förtidspensionering samt av

riksdagen antagna riktlinjer härför .......................................... 201 Pensionsarbetsgruppens principiella överväganden beträffande efterlevandepensioneringen _________________________________ 209 Allmänna ÖverVäganden ......................................................... 215 Bakgrund till nuvarande regler och behovet av en anpassning .......................................................................... 215 Utgångspunkter för våra överväganden .................................. 219 Huvudprinciper för en anpassad efterlevande- pensionering ............................................................................. 227 7.3.1 Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension .................................................... 227 7-3-2 Barnpension ................................................................ 234 7.3.3 Förmåner till vuxna efterlevande _______________________________ 235 7.3.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ______________ 250 Lagstiftningsfrågor .................................................................. 252 J ämställdhetsaSpekter ............................................................. 255 Underlag för beräkning av inkomstrelaterade ejierlevandefömäner ............................................................... 259 Val av efterlevandepensionsunderlag ..................................... 259 Förutsättningar för att antagandeinkomst skall beräknas ______ 272 8.2.1 Nuvarande regler och Pensionsarbetsgruppens

överväganden .............................................................. 272 8.2.2 Val av metod för beräkning av antagande—

inkomst ....................................................................... 274 8.2.3 Närmare om kvalifikationsvillkoret __________________________ 279 Beräkning av antagandeinkomstens storlek ____________________________ 283 Närmare om pensionsunderlaget ............................................. 285 Fastställande av årlig efterlevandepension _____________________________ 296 8.5.1 Efterlevandepensionsunderlag ................................... 296 8.5.2 Beräkning av årlig efterlevandepension, m.m. __________ 298

8.6

9.1 9.2 9.3 9.4

9.5

9.6

10 10.1 10.2

10.3

10.4

8.5.3 Efterlevandepensionsunderlag vid tidigt eller

sent uttag av ålderspension ....................................... 300 Beräkning av efterlevandepensionsunderlag för avlidna födda år 1953 eller tidigare ......................................... 305 Förmåner till efterlevande barn .............................................. 311 Inledning............................L ..................................................... 311 Personkretsen ........................................................................... 312 Åldersgränser ........................................................................... 313 Underlag och nivåer för inkomstgrundad barnpension __________ 315 9.4.1 Nuvarande regler ........................................................ 315 9.4.2 Underlag för beräkning av bampension i ett

anpassat efterlevandepensionssystem ________________________ 316 9.4.3 Kompensationsgrader för inkomstgrundad

barnpension, m.m. ...................................................... 318 Grundskydd inom barnpensioneringen ................................... 325 9.5.1 Nuvarande regler ........................................................ 325 9.5.2 Allmänna utgångspunkter för grundskyddet i

en anpassad barnpensionering .................................... 327 9.5.3 Ett med underhållsstödet till barn till särlevande

föräldrar samordnat grundskydd för barn- pensioneringen ............................................................ 329 9.5.4 Inkomstprövning av grundskyddet ___________________________ 335 9.5.5 Lagteknisk samordning .............................................. 338 Internationella aspekter på förslagen ..................................... 339 Förmåner till vuxna efterlevande ............................................ 345 Inledning ................................................................................. 345 Personkretsen ........................................................................... 346 1021 Nuvarande regler och bakgrund ................................. 346 10.2.2 Personkretsen i ett anpassat efterlevande-

pensionssystem ........................................................... 348 OmställningSpension ............................................................... 348 10-3-1 inledning ..................................................................... 348 10.32 Utbetalningsperioder för omställningspension __________ 350 10.33 Beräkning av inkomstrelaterad omställnings-

pension ........................................................................ 355 10-3-4 Grundskydd ................................................................ 361 10.3.5 Indexering av utgående garantipension ____________________ 374 10.36 Utbetalning av garantipension ................................... 375 10.37 Inkomstprövning av omställningspensionen _____________ 376 Särskild efterlevandepension ................................................... 378 1041 Inledning ..................................................................... 378 10.42 Bakgrund till tillskapandet av den särskilda

efterlevandepensionen ................................................ 379 10.43 Några statistiska uppgifter ......................................... 379 10.44 Utgångspunkter för en anpassad särskild efter-

levandepension .......................................................... 380

10.4.5 Personkretsen .............................................................. 381

10.5

11 11.1 11.2

11.3 11.4 11.5 11.6 11.7

11.8 11.9 11.10 11.11 11.12 11.13

11.14

11.15 12

12.1 12.2

10.4.6 Beräkning av särskild efterlevandepension,

m.m. ............................................................................ 383 10.4.7 Partiell särskild efterlevandepension _________________________ 387 10.4.8 Inkomstprövning m.m. av den särskilda efter-

levandepensionen ....................................................... 389 10.49 Minskningsregeln i ett anpassat efterlevande-

PenSionSSyStem ........................................................... 392 Anknytningskrav för rätt till oavkortad garantipension _________ 396 1051 Inledning ..................................................................... 396 10.5.2 Nuvarande regler och syftena bakom dessa ______________ 396 10.53 Försäkringstid m.m. .................................................... 399 10.54 Framtida försäkringstid .............................................. 410

10.5.5 Reducering av garantipensionen i förhållande till dels bristande försäkringstid, dels uppburen inkomstgrundad efterlevandepension ________________________ 412 Änkepensioneringen ................................................................. 415 Inledning .................................................................................. 415 Kort översikt över änkepensioneringens tillkomst och utveckling ................................................................................ 416 Gällande regler för änkepension .............................................. 419 Overgångsbestämmelser .......................................................... 421 Våra utgångspunkter beträffande änkepensioneringen ___________ 422 Huvuddragen i en anpassad änkepensionering ______________________ 427 Beräkning av änkepension för tid före det änkan fyllt 65 år .................................................................................. 430 11.71 Beståndet änkor .......................................................... 430 11.72 Nybeviljande av änkepension efter år 2000 ______________ 431 Beräkning av änkepension för tid efter det änkan fyllt 65 år ...................................................................... 438 Grundskydd inom änkepensioneringen ................................... 444 Utbetalning av änkegarantipenSion ......................................... 459 Krav på försäkringstid för rätt till oavkortat grundskydd _______ 460 Inkomstprövning av grundskyddet .......................................... 464 Ankepension till änkor som beviljats sådan pension före den 111111 1960 .................................................................. 468 Ankepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare ............................................................................... 470 11.14.1 Inledning ..................................................................... 470 11.142 Overväganden av olika möjligheter till en förändring av änkepensioneringen för kvinnor

födda år 1945 eller senare .......................................... 472 11.143 Förändring av änkepensionen för kvinnor

födda år 1945 eller senare .......................................... 476 Indexering av årlig änkepension .............................................. 484

Samordning av efterlevandepension med andra förmåner,

m.m. ..................................................................................... 487 Inledning .................................................................................. 487 Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförrnåner ___________________ 488

12-2-1 Inledning ..................................................................... 488

12.3

12.4

12.5

12.6

13 13.1 13.2 13.3 13.4 13.5

13.6 14 14.1 14.2 14.3 15 16 16.1 16.2

Innehåll 12.2-2 Nuvarande regler ........................................................ 488 1223 Några statistiska uppgifter ......................................... 491 12.2.4 Anpassning av arbetsskadeförsäkringens

bestämmelser om efterlevandelivränta till ett anpassat efterlevandepensionssystem ________________________ 491 Samordning mellan yrkesskadelivränta och

efterlevandepension i ett anpassat efterlevande—

pensionssystem ........................................................................ 498 1231 Nuvarande regler ........................................................ 498 12.3.2 Samordning mellan yrkesskadelivräntor och

ålders- och förtidspension efter år 2000 ____________________ 499 1233 Våra överväganden och förslag ................................. 500 Efterlevandepension i internationella förhållanden _______________ 507 12.4.1 Inledning ..................................................................... 507 12.4.2 Samordning av garantipension och utländsk

pension m.m. .............................................................. 507 Reduktion av efterlevandepension i vissa fall ________________________ 510 1251 Inledning ..................................................................... 510 1252 Nuvarande regler ........................................................ 510 12.5.3 Reduktion av pensionsförrnåner inom det

reformerade ålderspensionssystemet, m.m ________________ 513 12.5.4 Reduktion av efterlevandepension vid __ institutionsvistelse ...................................................... 516 Overledanderegeln i 2 kap. 6 & lagen (1998z702) om garantipension, m.m. ................................................................ 522. 12-6-1 Inledning ..................................................................... 522 12.6.2 Overledanderegler i ett anpassat efterlevande-

pensionssystem ........................................................... 523 Utbetalning av efterlevandepension, m.m. ______________________________ 531 Ansökan om efterlevandepension ........................................... 531 Utbetalning av pension ............................................................ 534 Andring av fastställd efterlevandepension ______________________________ 536 Omprövning och överklagande, m.m. ..................................... 540 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt, m.m. .................................................................... 542 Ovriga bestämmelser ............................................................... 545 Kostnadsberäkningar .............................................................. 547 Inledning .................................................................................. 547 Beräkningar av kostnader enligt nuvarande och föreslagna regler ...................................................................... 548 Administrativa konsekvenser m.m. ......................................... 559 Finansiering ............................................................................. 561 Ikranträdande och övergångsregler ....................................... 573 Ikraftträdande av våra förslag .................................................. 573 Overgångsbestämmelser .......................................................... 575 1621 Inledning ..................................................................... 575 16.2.2 Barnpension ................................................................ 576

17 17.1 17.2 17.3 17.4 17.5 17.6 17.7 17.8 17.9

17.10

16.2.3 OmställningSpension .................................................. 584 16.24 Särskild efterlevandepension ..................................... 594

F örfattningskommentarer ........................................................ 597 Förslaget till lag om efterlevandepension _______________________________ 597 Förslaget till lag om underhållsstöd ........................................ 714 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ................................................................................. 735 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:704) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring __________________ 741 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring ............................... 743 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott ....................................................................... 743 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring .............................................................. 745 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer .................................................. 746 Förslaget till lag om ändring i lagen (l998:702) om garantipension .......................................................................... 747

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928t370) ................................................................................ 750

Sammanfattning

Uppdraget

Riksdagen har fattat beslut om att ett nytt system för ålderspensione— ring skall införas i Sverige. Ett syfte med ålderspensionsreformen har varit att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt ålders- pensionssystem. Reformen innebär grundläggande förändringar av den inkomstgrundade ålderspensionen och av grundskyddet. Vår hu— vuduppgift har varit att anpassa systemet för efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet.

Vi har enligt direktiven även haft till uppgift att göra en utvärde- ring av de nuvarande reglernas funktion. Den bedömning vi har kun— nat göra på grundval av bl.a. rapporter från Riksförsäkringsverket är att de nuvarande reglerna, däri inkluderat änkepension enligt över- gångsregler, fungerar tillfredsställande. I vårt uppdrag har även ingått att- analysera det nuvarande efterlevandepensionssystemet i syfte att bedöma om det finns skäl att förändra villkoren för rätt till efterle- vandepension eller för beräkning av sådan pension. Mot denna bak— grund har vi övervägt och kommit fram till förslag till vissa föränd- ringar av gällande regler som inte är direkt betingade av ålderspen- sionsreforrnen.

Principiella utgångspunkter

Efterlevandepension utges enligt nuvarande regler i form av bampen- sion, omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsregler. Våra förslag innebär att rätten till samtliga dessa förmånsformer skall fin- nas kvar även inom en efterlevandepensionering som har anpassats till det reformerade ålderspensionssystemet. Vi har emellertid i sam— band med att vi övervägt utformningen av den särskilda efterlevande— pensionen ifrågasatt om denna förmånsform bör finnas inom ramen för den allmänna efterlevandepensioneringen. Vi har dock med hän- syn till direktivens utformningen funnit att det ligger utanför vårt uppdrag att lämna något konkret förslag om ett avskaffande av den

särskilda efterlevandepensionen, men vi framhåller särskilt vikten av att frågan om att avskaffa denna pensionsform blir föremål för fortsatt utredning.

Såväl efterlevandepension som ålderspension och förtidspension består enligt nuvarande regler av folkpension och en viss del av den ATP som den avlidne tjänat in. Genom ålderspensionsreformen kommer den nuvarande konstruktionen med ålderspension i form av folk— och tilläggspension inte längre att finnas kvar. Ålderspensione- ringen kommer att bli ett självständigt system som kommer att bestå av en inkomstgrundad ålderspension och en garantipension. Den in- komstrelaterade pensionen kommer att beräknas på grundval av hela livsinkomsten och inte som enligt ATP-systemet på grundval av in- komster under de 15 bästa åren och där det är tillräckligt med 30 års pensionsrätt för oavkortad ålderspension. Vidare kommer ålderspen- sionen att beräknas på inkomsterna från den första kronan och inte som enligt nuvarande regler enbart på de inkomster som överstiger ett basbelopp.

Förtidspension skall enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspensionering beräknas enligt andra principer än vad som gäller enligt nuvarande regler. Avgörande för beräkningen av förtidspension kommer inte längre att vara ett pensionsunderlag utan i stället den försäkrades genomsnittliga inkomster under en begränsad tid före dödsfallet.

Enligt nuvarande regler beräknas de inkomstgrundade förmånerna inom efterlevandepensioneringen som en viss andel av den avlidnes på visst sätt beräknade förtidspension eller ålderspension. Inkomst— grundad ålderspension och förtidspension kommer emellertid i fram- tiden sannolikt att beräknas enligt helt olika principer. En grundläg— gande fråga som vi mot denna bakgrund haft att ta ställning till är vilka principer som bör ligga till grund för beräkningen av inkomst- grundade efterlevandeförmåner efter en anpassning till de nu beskriv- na förändringarna.

Det främsta syftet med en efterlevandepensionering är enligt vår uppfattning att i någon utsträckning ersätta det inkomstbortfall som kan uppstå då en make eller förälder dör. Vid bedömningen av hur ett sådant inkomstbortfall skall mätas har vår utgångspunkt varit att samtliga former av efterlevandepension, förutom änkepension enligt övergångsbestämmelser, skall kunna beräknas utifrån samma under- lag. Vi har övervägt flera olika möjligheter, t.ex. att grunda beräk— ningen på den avlidnes faktiska förvärvsinkomst omedelbart eller under en viss kortare tid före dödsfallet. Vi har även övervägt att ta hänsyn till en förväntad inkomst enligt vad som gäller för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Vi har emellertid funnit att en beräkning som grundar sig på den avlidnes inkomster i nära anslut- ning till dödsfallet inte i alla situationer är ett lämpligt mått på det

inkomstbortfall som dödsfallet inneburit. Beräkningen bör i stället grundas på inkomsterna under en längre tid före dödsfallet. Valet har därmed enligt vår uppfattning stått mellan å ena sidan det underlag som föreslagits av Förtidspensionsutredningen (Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet, SOU 1997:166), vilket innebär att efterlevan- depension skulle beräknas på grundval av medeltalet av inkomsterna under de fyra bästa av de sex åren närmast före dödsfallsåret, och å andra sidan ett pensionsunderlag, varvid den avlidnes livsinkomst skulle komma att ligga till grund för beräkningen av efterlevandepen— SlOH.

Vi har funnit att efterlevandepensioneringen har på olika sätt sam— band med både förtidspensioneringen och ålderspensioneringen men att sambandet med ålderspensioneringen och den livsinkomstprincip som ligger till grund för denna väger över. En beräkning på grundval av ett förtidspensionsunderlag skulle vidare inom efterlevandepensio— neringen få mindre lämpliga konsekvenser ur principiell synvinkel och i internationella förhållanden och skulle också av tekniska och administrativa skäl vara mer svårhanterlig och kräva särlösningar bl.a. såvitt gäller beräkningen av efterlevandepension efter en ålderspen- sionär. Vår bedömning är därför att den avlidnes livsinkomst och inte enbart inkomsterna under ett visst antal år före dödsfallet, bör ligga till grund för beräkning av inkomstgrundade efterlevandeförmåner (kapitel 8).

Enligt nuvarande regler utges efterlevandepension även i form av folkpension. Härigenom ges inom efterlevandepensioneringen, på samma sätt som inom ålderspensioneringen, ett grundskydd för ef- terlevande till avlidna som har tjänat in ingen eller endast låg ATP. Det reformerade ålderspensionssystemet kommer emellertid inte att innefatta folkpension, utan grundskyddet kommer i stället att ges genom en garantipension som avräknas på visst sätt mot den in— komstgrundade ålderspensionen. Denna garantipension kommer vida- re att beskattas på samma sätt som gäller för förvärvsinkomster och reglerna om särskilt grundavdrag för pensionärer kommer således inte att finnas kvar här fortsättningsvis. Vi har mot denna bakgrund över- vägt om det inom ramen för en anpassad efterlevandepensionering alltjämt skall finnas ett grundskydd och hur ett sådant i så fall skall vara konstruerat (kapitel 7).

Vår grundläggande uppfattning är att efterlevandepensioner för vuxna efterlevande med hänsyn till dagens förvärvsmönster i huvud-

sak bör ses som en kompletterande inkomst. Efterlevandeskyddet bör därför inte på samma sätt som i dag vara konstruerat för att kunna utgöra en grundläggande försörjning för den efterlevande. Vi anser emellertid att det inte är rimligt att efterlevande till avlidna som bi- dragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsarbete skall kunna ställas helt utan efterlevandeskydd. Det bör därför finnas

ett grundläggande skydd för efterlevande vuxna i fall då den avlidne haft ingen eller endast mycket låg förvärvsinkomst. Detta grundskydd bör emellertid såvitt gäller omställningspension och särskild efterle— vandepension bestämmas med beaktande av att dessa pensionsformer har till syfte att under en begränsad tid utgöra en kompletterande in- komst för den efterlevande.

På motsvarande sett bör det även inom änkepensioneringen finnas ett grundläggande skydd för efterlevande i de nu diskuterade situatio— nerna. Den politiska överenskommelse som ligger bakom de nuva— rande övergångsbestämmelsema ställer emellertid krav på andra överväganden när det gäller frågan hur detta grundskydd skall utfor- mas.

Efterlevande barn skall på samma sätt som enligt nuvarande regler vara garanterade en viss försörjningsnivå vid den ena av eller båda föräldrarnas död. Enligt vår uppfattning är det emellertid viktigt att barn som lever med bara en av eller med ingen av sina föräldrar är garanterade samma försörjning från samhället oavsett om situationen har sin grund i ett dödsfall eller en skilsmässa. Grundskyddet inom barnpensioneringen skall därför enligt våra förslag samordnas med stödet för barn till särlevande föräldrar och regleras inom ramen för en ny lag om underhållsstöd.

Lagstiftningsfrågor

Rätten till efterlevandepension i form av barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension regleras i dag i 8 och 14 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till änkepension regleras genom övergångsbestämmelser till ändringar i nämnda kapitel. Dessa övergångsbestämmelser är omfattande och innefattar olika bestämmelser beroende både på när änkepension har beviljats och på änkans ålder. Reglerna om beräkning av efterlevan— depension är således redan enligt nuvarande regler mycket komplice— rade. Ett inarbetande av våra förslag i dessa skulle kräva övergångs— regler till de nuvarande övergångsreglema om änkepension. Eftersom regler om folkpension och pensionstillskott, enligt vad vi föreslår i detta betänkande, inte längre skall finnas kvar inom efterlevandepen- sioneringen, skulle en sådan lösning också kräva en omfattande om— arbetning av bestämmelserna i AFL. Mot denna bakgrund har vi haft ambitionen att samla samtliga bestämmelser om efterlevandepension, såväl reformerad efterlevandepension som änkepension enligt de nu— varande övergångsbestämmelsema, i en särskild lag: en lag om efter- levandepension.

Mot denna bakgrund lägger vi i detta betänkande fram förslag till en anpassning av efterlevandepensioneringen inom den allmänna

försäkringen till det reformerade ålderspensionssystemet. Vi lägger också fram förslag som innebär att arbetsskadeförsäkringens efterle— vandeförmåner anpassas på motsvarande sätt.

De reformerade efterlevandepensionsförmånerna Underlag för inkomstgrundad efterlevandepension

Det skall även i det anpassade systemet finnas efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension (reforrnerad efterlevandepension). Pensionen skall i likhet med i dag vara beroende av den avlidnes inkomster. Till grund för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension skall enligt vårt förslag läggas den avlidnes på visst sätt beräknade pensionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet. Pensionsbehållningen bör härvid beräknas som om hela pensionsrätten för ålderspension, 18,5 %, hade tillgodoräknats i det reformerade ålderspensionsyste- mets fördelningssystem. Om dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder bör i vissa fall även en pensionsbehållning beräknad på grundval av en framtida antagen inkomst läggas till grund för beräkningen. En förutsättning för en sådan beräkning (antagandeinkomstberäkning) skall vara att den avlidne kunnat tillgodoräknas pensionsrätt för minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffar. Anta- gandeinkomsten beräknas i sådant fall som medeltalet av inkomsterna under dessa fem år, varvid bortses från de år då den avlidne haft lägst respektive högst inkomst. Den sålunda framräknade faktiska och an— tagna pensionsbehållningen skall därefter divideras med ett särskilt delningstal. Kvoten härav har vi benämnt efterlevandepensionsun- derlag. Vi föreslår att detta underlag läggs till grund för beräkningen av årlig inkomstgrundad efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension (kapitel 8).

Vi föreslår vidare att den årliga efterlevandepension som sålunda beräknats skall fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 räknas om vid ingången av varje år med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med normen 1,6 (följsamhetsindexering).

Förslaget om beräkning av efterlevandepensionsunderlag bygger på att den avlidne tillhör en ålderskategori som får eller kommer att få sin ålderspensionsrätt beräknad helt enligt det reformerade ålderspen— sionsystemets regler. Det kommer emellertid under en lång tid fram- över att inträffa att en person som avlider helt eller delvis kommer att få sin ålderspension beräknad enligt det nuvarande ATP-systemet, dvs. personer som är födda år 1953 eller tidigare. Vår utgångspunkt har beträffande beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget för dessa ålderskategorier varit att underlaget i så stor utsträckning som möjligt skall motsvara det som skall ligga till grund för beräkningen

av efterlevandepension efter personer som är födda år 1954 eller se- nare. Vi föreslår mot denna bakgrund att inkomstgrundad efterlevan- depension efter en person som är född år 1937 eller tidigare beräknas på grundval av personens ATP-poäng sedan tillägg gjorts med en ATP-poäng. Om den avlidne i stället var född under något av åren 1938-1953, och alltså till viss del får sin pensionsrätt beräknad enligt det reformerade systemets regler, skall underlaget för efterlevande- pension beräknas som om hela pensionsrätten hade tillgodoräknats enligt det reformerade ålderspensionssystemets regler.

Barnpension

Vi föreslår inte några förändringar beträffande den pensionsberättiga- de personkretsen barn och inte heller beträffande de åldersgränser som gäller inom bampensioneringen. Barnpension utges således till barn vars biologiska far eller mor eller båda föräldrar har avlidit och utges generellt till dess barnet fyller 18 år. Barnpension utges vidare under vissa förutsättningar för förlängd tid till barn som studerar, dock längst t.o.m. juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Vårt förslag (kapitel 9) innebär att inkomstgrundad barnpension skall beräknas som en viss andel av efterlevandepensionsunderlaget. Bampensionen skall utges med 30 % av detta efterlevandepensions— underlag under förutsättning att den avlidne efterlämnar enbart ett pensionsberättigat barn. Finns fler sådana barn ökas procenttalet med 20 för varje barn utöver det första och summan fördelas därefter lika mellan barnen. Förslaget innebär således att barnpension beräknas enligt samma procentsatser som gäller inom den nuvarande tilläggs- pensioneringen. Hur stor årlig barnpension detta kommer att innebära för den enskilde är emellertid beroende av kompensationsgraden i det reformerade ålderspensionssystemet, vilken i sin tur är beroende bl.a. av den allmänna inkomstutvecklingen. Härtill kommer att efterlevan- depensionsunderlaget är beräknat från första kronan, medan tilläggs— pension tillgodoräknas enbart för inkomster som överstiger ett bas— belopp; inkomster under ett basbelopp kompenseras enligt nuvarande regler genom folkpensioneringen.

Vi lämnar vidare förslag till en anpassning av de särregler för be— räkning av barnpension som i vissa situationer gäller då det samtidigt med barnpension föreligger rätt till tilläggspension i form av änke— pension efter den avlidne.

Vi föreslår en viss förändring av den s.k. begränsningsregeln, som enligt nuvarande regler innebär att efterlevandepension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och barnpension från tilläggspensioneringen inte sammantagna får överstiga den av- lidnes egenpension. Vårt förslag innebär att barnpension skall, i de fall då rätt till barnpension och omställningspension eller särskild

efterlevandepension samtidigt föreligger efter en avliden, kunna utges med ett sammanlagt belopp om högst 80 % av den avlidnes inkomst- relaterade efterlevandepensionsunderlag.

Vi föreslår vidare att ett efterlevande barn skall vara berättigat till ett grundläggande försörjningsskydd iform av underhållsstöd i sam- ma omfattning som gäller för barn till särlevande föräldrar. Detta underhållsstöd skall uppgå till 1 173 kr i månaden och skall utges oberoende av den avlidne förälderns anknytning till Sverige. Rätt till underhållsstöd skall emellertid föreligga enbart så länge barnet är bosatt i Sverige. Barnpension, såväl svensk som utländsk, som barnet uppbär efter den avlidne föräldern skall reducera underhållsstödet krona för krona. För det fall båda föräldrarna har avlidit skall utges ett dubbelt så högt underhållsstöd som i sin tur avräknas mot den sam— manlagda barnpension som barnet uppbär efter föräldrarna.

Enligt nuvarande regler är ett belopp som motsvarar garantibelop- pet inom folkpensioneringen (40 % av basbeloppet eller 80 % därav om båda föräldrarna har avlidit) inte att anse som skattepliktig in- komst. Vi föreslår att motsvarande bestämmelser bör gälla även med den omläggning av grundskyddskonstruktionen som vårt förslag in- nebär. Ett belopp om 1 173 kr (2 346 kr om båda föräldrarna har avli— dit) skall således alltid vara undantaget från beskattning oberoende av om detta belopp består enbart av underhållsstöd eller helt eller delvis av inkomstgrundad barnpension.

Vi föreslår att underhållsstödet till efterlevande barn inkomstprövas mot barnets inkomster enligt samma regler som gäller för underhålls- stöd till barn till särlevande föräldrar. Detta innebär att inkomster över 48 000 kr reducerar underhållsstödet med 50 % av överskjutande belopp.

Omställningspension

Vi föreslår (kapitel 10) inte någon förändring av den personkrets som i och för sig kan bli berättigad till omställningspension (och särskild efterlevandepension). Detta innebär att rätten till omställningspension liksom i dag i första hand bör grundas på äktenskapet men att rätt till sådan pension bör föreligga även för sammanboende som har varit gifta med varandra eller som har, har haft eller väntar barn tillsam- mans.

I princip alla efterlevande som är i förvärvsaktiv ålder då dödsfallet inträffade kan antas ha behov av ekonomisk kompensation under en viss tidsperiod efter ett dödsfall. Det bör därför, på samma sätt som enligt nuvarande regler, finnas rätt till omställningspension under en inledande tidsperiod. Enligt nuvarande regler utges inledande om- ställningspension under sex månader efter dödsfallet. Vi anser att denna tid är för kort och föreslår att den förlängs till ett år.

Även med en förlängning av den generella omställningstiden anser vi att det i vissa situationer finns behov av ett omställningsskydd un- der en längre tid än ett år. Detta kan generellt sett anses vara fallet då den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn i skolåldern. Vi föreslår därför att det skall införas en möj— lighet att uppbära förlängd omställningspension under en tid av ytter- ligare ett år efter den inledande omställningsperioden för efterlevande som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som inte har fyllt 18 år.

Enligt nuvarande regler föreligger rätt till förlängd omställ— ningspension så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadig— varande sammanbor med barn som inte har fyllt tolv år. Behov av ett förlängt omställningsskydd så länge den efterlevande tar vård om barn som ännu inte uppnått en viss ålder föreligger alltjämt. Vid be— dömningen av vilken åldersgräns som bör vara avgörande för hur länge detta behov kan anses föreligga bör enligt vår uppfattning be- aktas att den förlängda omställningspensionen kan ses som ett kom- plement till det regelsystem som ger en förälder ekonomisk möjlighet att avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta hand om barn. Åldersgränsen för hur länge rätt till förlängd omställ- ningspension alltid skall föreligga bör därför enligt vår uppfattning anknyta till den rätt föräldern har att förkorta sin arbetstid på grund av vård om barn. Vi föreslår därför att förlängd omställningspension skall utges så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt åtta ar.

Inkomstgrundad omställningspension (både under den inledande och den förlängda tiden) skall enligt vårt förslag utgöra 55 % av det efterlevandepensionsunderlag som har beräknats för den avlidne. Denna kompensationsnivå skall, till skillnad från i dag, vara densam- ma oberoende av om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte.

Den inkomstgrundade omställningspensionen bör kompletteras med ett grundskydd. Detta grundskydd bör under den inledande om— ställningsperioden utformas med beaktande av att den efterlevande under den första tiden efter dödsfallet kan antas ha ett särskilt stort behov av ekonomiskt stöd oavsett den avlidnes inkomstförhållanden. Vi föreslår mot denna bakgrund att den efterlevande under en tid av sex månader efter dödsfallet skall vara berättigad till en garantipen- sion som tillsammans med den inkomstgrundade omställningspensio— nen uppgår till två prisbasbelopp.

Den efterlevande bör även under den förlängda omställningstiden vara berättigad till ett grundskydd, men detta bör enligt vår uppfatt- ning ligga på en lägre nivå än under den inledande omställningstiden. Vi föreslår att den efterlevande under den förlängda omställningstiden

skall vara berättigad till en garantipension som skall vara konstruerad enligt samma principer som gäller för ålderspensioneringens garanti- pension. En efterlevande som inte är berättigad till någon inkomst- grundad omställningspension skall enligt vårt förslag ha rätt till en garantipension om 1,5 prisbasbelopp (basnivån). Denna basnivå skall avräknas krona för krona mot den efterlevandes inkomstgrundade omställningspension (såväl svensk som utländsk) så länge denna inte uppgår till mer än 1,15 prisbasbelopp. Inkomstrelaterad omställ- ningspension däröver skall till endast 30 % reducera basnivån.

Rätten till förlängd omställningspension skall, på samma sätt som enligt nuvarande regler, inträda då rätten till inledande omställ- ningspension upphör. Vi föreslår emellertid en särskild regel när det gäller rätten till garantipension till förlängd omställningspension. En efterlevande som efter de inledande sex månaderna av omställningsti— den uppfyller villkoren för rätt till förlängd omställningspension (eller särskild efterlevandepension) skall redan vid denna tidpunkt ha rätt till den garantipension som kommer att utges till omställningspensio- nen under den förlängda tiden.

Vi föreslår att rätten till garantipension, såväl under den inledande som under den förlängda omställningstiden, skall vara beroende av den avlidnes faktiska och antagna framtida försäkringstid. För rätt till oavkortad garantipension skall, på samma sätt som inom ålderspen- sioneringen, krävas att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 års för— säkringstid i Sverige. Härvid bortses från tid före det år då den avlid— ne fyllde 16 år och efter det år den avlidne fyllde eller skulle ha fyllt 64 år. Försäkringstid skall i övrigt tillgodoräknas enligt i princip samma regler som gäller för garantipension inom ålderspensionssys- temet.

Vi föreslår att en efterlevande som uppbär omställningspension inte, såsom gäller enligt nuvarande regler, samtidigt skall kunna vara berättigad till bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostads- tillägg till pensionärer.

Såväl inkomstgrundad omställningspension som garantipension till sådan pension skall enligt vårt förslag beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster. Den nuvarande möjligheten till särskilt grundavdrag vid beskattningen skall alltså avskaffas.

Särskild efterlevandepension

Den personkrets som i och för sig skall kunna bli berättigad till sär— skild efterlevandepension bör på samma sätt som enligt nuvarande regler vara densamma som gäller för rätt till omställningspension. Vi föreslår inte heller någon förändring beträffande den individuella behovsprövning som enligt nuvarande regler ligger till grund för be- dömningen av rätt till särskild efterlevandepension. Vi anser emeller—

tid att rätten till särskild efterlevandepension bör vara begränsad till en ålderskategori som typiskt sett kan antas ha särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Vi föreslår därför att rätt till särskild efterlevan- depension - i den mån förmånsformen anses böra finnas kvar fortsätt- ningsvis - skall kunna tillkomma enbart efterlevande som vid döds- fallet har fyllt 55 år.

Vi föreslår att särskild efterlevandepension skall kunna utges en- bart som hel eller halv förmån beroende av i vilken grad den efterle— vandes förvärvsförrnåga är nedsatt.

Den särskilda efterlevandepensionen bör beräknas enligt samma principer som vi föreslagit för förlängd omställningspension. Vi före- slår således att särskild efterlevandepension skall utges med 55 % av det efterlevandepensionsunderlag som har beräknats för den avlidne. Den efterlevande skall vidare vara berättigad till en garantipension enligt samma principer som föreslagits gälla för beräkning av garanti- pension till förlängd omställningspension.

Särskild efterlevandepension skall, på samma sätt som enligt nuva- rande regler, minskas med andra sociala förmåner som den efterle- vande uppbär vid sidan av pensionen under förutsättning att dessa förmåner utges för samma tid och för samma nedsättning av förvärvs- förmågan som den särskilda efterlevandepensionen. Vi föreslår att denna minskning skall göras mot hela den sociala förmån som den efterlevande uppbär, dvs. utan hänsyn till att den avlidne haft endast ett fåtal år med pensionsgrundande inkomster eller ett fåtal år med försäkringstid för garantipension. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen.

Änkepension enligt övergångsbestämmelser

Våra förslag (kapitel 11) innebär att en änka som har beviljats änke- pension på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de av oss föreslagna reglerna skall ha rätt till sådan änkepension även efter denna tidpunkt. Vi föreslår vidare att änkepension skall kunna nybeviljas enligt regler som överensstämmer med nu gällande över— gångsbestämmelser även efter sagda tidpunkt.

En utgångspunkt för vårt arbete har varit det inte skall göras någon förändring i sak för de kvinnor som i dag uppbär änkepension på grund av dödsfall före år 1990. Vidare har vår målsättning varit att skapa en modell för anpassningen av de nuvarande övergångsreglema som ger kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare, oavsett om de redan uppbär änkepension som beviljats efter år 1989 eller om de nybeviljas sådan pension efter ikraftträdandet av våra förslag, ett ut— fall enligt de nya reglerna som i huvudsak motsvarar utfallet enligt dagens änkepensionsbestämmelser. Beträffande yngre kvinnor, födda år 1945 eller senare, föreslår vi emellertid delvis andra regler.

Vi föreslår att inkomstrelaterad änkepension skall, även efter ikraftträdandet av våra förslag, beräknas på grundval av den avlidnes intjänade ATP-poäng. Med en sådan lösning kommer änkepension som har beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträ- dandet och änkepension som nybeviljas efter denna tidpunkt alltjämt att beräknas på samma underlag. Lösningen innebär vidare att storle- ken på den inkomstrelaterade änkepensionen blir oförändrad i förhål- lande till dagens system. För att en sådan lösning skall kunna tilläm- pas även i de fall där den avlidne mannen kommer att få sin ålders— pension beräknad helt eller delvis enligt det reformerade ålderspen- sionssystemets regler och alltså endast till viss del eller inte alls från ATP—systemet, föreslår vi särskilda regler för att ett tilläggspensions- underlag skall kunna beräknas även beträffande personer i dessa ål- derskategorier.

Vi föreslår att änkepension i form av folkpension och pensionstill- skott inte skall kunna utges efter den 31 december 2000. Vi föreslår också att möjligheterna till särskilt grundavdrag vid beskattningen skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2001.

Folkpensionens huvudförmån utgör i dag kompensation för det första basbeloppets inkomster. Dessa inkomster bör i pensionsrätts- hänseende kompenseras även sedan möjligheten att utge folkpension upphört. Detta bör ske genom ett tillägg till den inkomstrelaterade änkepensionen i form av tilläggspension med ett belopp som motsva— rar 90 % av det gällande prisbasbeloppet, dvs. samma belopp som folkpensioneringens huvudförmån utgör i dag.

Genom pensionstillskott ges enligt nuvarande regler en utfyllnad upp till ett visst belopp i de fall den avlidnes tilläggspension understi- ger en viss nivå. Bl.a. för att ge motsvarande kompensation då regler- na om pensionstillskott upphör att gälla föreslår vi att det till den in- komstgrundade änkepensionen utges en änkegarantipension. Vi har i vårt förslag till konstruktion av en sådan änkegarantipension tagit hänsyn till den nettoefffekt som det särskilda grundavdraget i dag kan innebära. Vi föreslår att änkegarantipensionen beräknas utifrån en basnivå om 2,04 prisbasbelopp, vilket innebär att en änka efter en man som inte har tjänat in rätt till någon ATP kommer att vara berät- tigad till en beskattad änkegarantipension om 2,04 prisbasbelopp. Basnivån avtrappas krona för krona mot den inkomstrelaterade änke- pensionen så länge denna inte överstiger 1,49 prisbasbelopp. Inkom- strelaterad änkepension som överstiger denna nivå beaktas enbart till 30 % vid avtrappningen av basnivån.

Förslaget att ersätta de nuvarande reglerna om folkpension och pensionstillskott med ett tillägg till tilläggspensionen och en änkega- rantipension skall enligt vår uppfattning tillämpas även för änkepen- sion som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträ- dandet av de föreslagna bestämmelserna. En konsekvens härav blir att

änkepensioner som beviljats före ikraftträdandet måste räknas om vid ikraftträdandet.

Rätten till kompensation för det första basbeloppets inkomster (90 %—tillägget) och rätten till änkegarantipension bör på samma sätt som nuvarande folkpension och pensionstillskott vara beroende av den avlidnes antal år med intjänade ATP-poäng respektive år med försäkringstid för garantipension (i huvudsak bosättningstid). Vi före— slår att det för rätt till oavkortat 90 %-tillägg skall krävas att den av- lidne har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng för ATP och att det för rätt till oavkortad änkegarantipension skall fordras minst 40 års försäkringstid. När det gäller änkepension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet av våra förslag föreslår vi emellertid vissa särregler för att övergången från folkpension till de av oss föreslagna reglerna inte skall kunna leda till en sänkning av den årliga änkepensionen.

Vi föreslår att 90 %—tillägget och änkegarantipensionen skall in- komstprövas mot änkans egna inkomster enligt motsvarande regler som nu gäller för folkpension i form av änkepension. Sådan inkomst— prövning skall emellertid inte ske under de första sex månaderna efter dödsfallet och skall inte heller ske under tid då änkan har vårdnaden om och sammanbor med barn under viss ålder.

Vi föreslår att kompensation för det första basbeloppets inkomster och änkegarantipension skall, på samma sätt som den nuvarande folkpensionen inom änkepensioneringen, utges fram till dess kvinnan fyller 65 år. Änkepension skall för tiden därefter, på samma sätt som i dag, utges enbart i form av tilläggspension. Denna änkepension skall under vissa förutsättningar samordnas med änkans egen ålderspension som kan vara beräknad helt eller delvis enligt reformerade regler. Vi lämnar därför förslag till hur de nuvarande samordnings- och garanti- reglerna skall anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet.

Vi föreslår att kvinnor som är födda år 1945 eller senare och som nybeviljas änkepension efter år 2000 inte skall vara berättigade till änkegarantipension. Dessa kvinnor skall inte heller vara berättigade till bostadstillägg till pensionärer. Den inkomstrelaterade änkepensio- nen, dvs. tilläggspension och 90 %—tillägg, skall liksom tilläggspen- sion enligt dagens regler för dessa kvinnor beräknas på grundval av den avlidne mannens intjänade ATP—poäng t.o.m. år 1989.

Övriga frågor

Vi lägger fram förslag om en anpassning av arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförrnåner till de förslag som vi lämnar beträffande efter- levandepensioneringen. Vi lägger vidare fram förslag om hur de av oss föreslagna efterlevandepensionsförmånema skall samordnas med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta och hur dessa ef-

terlevandeförmåner skall påverkas av att den efterlevande är föremål för vård i kriminalvårdsanstalt m.m. (kapitel 12).

Vi föreslår också regler för förfarandet vid ansökan om och utbe— talning av efterlevandepension (kapitel 13).

De kostnadsberäkningar som vi låtit genomföra visar att våra för— slag kommer att leda till ökade bruttokostnader. Bakgrunden härtill är att vi föreslagit höjda bruttonivåer vid utformningen av de regler som skall ersätta den nuvarande folkpensioneringen för att i viss mån ta hänsyn till att möjligheten till särskilt grundavdrag vid beskattningen inte längre skall finnas kvar för personer med efterlevandepension. Sett ur ett nettoperspektiv kommer emellertid våra förslag snarare att leda till minskade kostnader. Kostnadsminskningen kommer succes- sivt att bli större i takt med att antalet kvinnor som nybeviljas änke— pension minskar (kapitel 14).

Vi föreslår att inkomstgrundad efterlevandepension, såväl reforme- rad efterlevandepension som änkepension enligt övergångsbestäm- melser, skall finansieras genom en efterlevandepensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Garantipension till omställ— ningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt underhållsstöd till efterlevande barn enligt lagen om underhållsstöd skall finansieras med allmänna skattemedel. Vi föreslår inte någon förändring såvitt gäller finansieringen av efterlevandeförmånema inom arbetsskadeförsäkringen (kapitel 15).

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Vi föreslår att lagen om efterlevandepension skall träda i kraft den 1 januari 2001. Vid samma tidpunkt skall bestämmelserna om efterle- vandepension i 8 och 14 kap. lagen (1961:381) om allmän försäkring upphöra att gälla (kapitel 16).

Våra förslag såvitt avser änkepension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet har framgått ovan under rubriken Änke- pension enligt övergångsbestämmelser. När det gäller barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension som har bevil— jats på grund av dödsfall före ikraftträdandet föreslår vi följande.

Folkpension i form av barnpension skall inte kunna utges efter den 31 december 2000. Tilläggspension i form av barnpension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av de anpassade reglerna skall vid samma tidpunkt räknas om genom att ett tillägg görs till tilläggspensionen med 25 % av det gällande prisbas— beloppet. Härigenom ersätts den kompensation för det första basbe- loppets inkomster som folkpensionen tidigare svarat för. De nya reg— lerna om underhållsstöd till efterlevande barn skall ges tillämpning även för barn som har beviljats barnpension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av våra förslag.

Rätten till vid ikraftträdandet löpande omställningspensioner och särskilda efterlevandepensioner skall även efter ikraftträdandet bedö- mas enligt regler som motsvarar de nuvarande. Det innebär t.ex. att inledande omställningspension som beviljats på grund av dödsfall före den 1 januari 2001 skall utges under sex månader. En efterlevan- de som uppfyller förutsättningama härför är vidare berättigad till för- längd omställningspension så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt tolv år. En efterlevande som uppfyller förutsättningama för rätt till särskild efterlevandepension skall ha rätt till sådan pension efter ikraftträdandet även om personen inte har fyllt 55 år.

Reglerna om folkpension och pensionstillskott skall inte heller när det gäller löpande efterlevandepensioner till vuxna efterlevande fin— nas kvar efter ikraftträdandet. Omställningspension och särskild ef- terlevandepension skall därför räknas om och skall efter ikraftträdan— det av våra förslag bestå av tilläggspension jämte ett tillägg till denna med 90 % av prisbasbeloppet samt en garantipension. Denna garanti- pension skall vara utformad enligt samma regler som föreslagits för änkegarantipensionen.

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om efterlevandepension

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 & I denna lag finns bestämmelser om efterlevandepension i form

av barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension.

2 & Barnpension utges enligt bestämmelser i 2 kap. till barn vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit.

Omställningspension och särskild efterlevandepension utges enligt bestämmelser i 3 och 4 kap. till man eller kvinna vars make har avli- dit. En efterlevande kvinna kan, i stället för eller utöver omställ- ningspension och särskild efterlevandepension, ha rätt till änkepen— sion enligt bestämmelser i 6 kap.

3å Barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension enligt denna lag utges som en inkomstgrundad förmån ( inkomstgrundad efterlevandepension). Denna beräknas på grundval av ett efterlevandepensionsunderlag enligt bestämmelser i 5 kap.

Som tillägg till eller ersättning för inkomstgrundad omställ— ningspension och särskild efterlevandepension kan under vissa förut- sättningar utges garantipension enligt bestämmelser i 3 och 4 kap.

45 Änkepension enligt denna lag utges som en inkomstrelaterad förmån i form av tilläggspension och beräknas på grundval av det underlag som anges i 6 kap. Som tillägg till eller ersättning för änkepension kan under vissa förutsättningar utges garantipension enligt bestämmelser i samma kapitel.

5 & En änka, som är född år 1944 eller tidigare och som uppfyller förutsättningama för rätt till änkepension enligt 6 kap. 1—6 åå, har inte rätt till efterlevandepension enligt 3 och 4 kap. En änka som avses i 6 kap. 5 & har dock, om förutsättningama härför är uppfyllda, rätt till inkomstgrundad efterlevandepension enligt 3 och 4 kap.

I fråga om rätt till efterlevandepension för en änka som är född år 1945 eller senare gäller, förutom bestämmelserna om omställ— ningspension och särskild efterlevandepension i 3 och 4 kap., även bestämmelserna i 6 kap. enligt vad som där särskilt anges.

Är en änka som avses i andra stycket för samma månad berättigad till såväl änkepension enligt 6 kap. som efterlevandepension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension, utges endast någon av de sistnämnda förmånerna samt, om änkepensionen är stör- re, sådan pension i den mån den överstiger omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.

6 & Rätten till garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension samt till änkepension är beroende av den avlid— nes försäkringstid enligt 3 kap. 8—9 åå respektive 6 kap. 12-13 åå.

Rätt till garantipension föreligger endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas den avlidne.

7 & Garantipension till omställningspension, särskild efterlevande- pension eller änkepension betalas ut endast till den som är bosatt i Sverige. Detta gäller dock inte om något annat är särskilt föreskrivet.

Den som har börjat uppbära garantipension enligt denna lag men som till följd av bosättning utomlands inte längre har rätt att få ga- rantipension utbetald till sig kan även i fortsättningen få garantipen— sion om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensionen.

8 & Inkomstgrundade förmåner enligt denna lag samt kostnader för administrationen av sådana förmåner skall finansieras genom efterle- vandepensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Garantipension till omställningspension, till särskild efterlevandepen- sion och till änkepension samt kostnader för administrationen av så- dana förmåner skall finansieras med allmänna skattemedel.

9 & I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 & lagen (1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.

10 & Den inkomstgrundade efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension som en efterlevande uppbär skall vid ingången av varje kalenderår räknas om i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 14 & lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

2 kap. Barnpension

1 & Efterlevandepension i form av barnpension utges till barn vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit.

Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett ut- ländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptions- syfte, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel barnet anSes som barn till denne.

2 & Rätt till barnpension har barn som inte har fyllt 18 år.

Om ett barn som har fyllt 18 år bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (19861378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (19732349), har det rätt till barnpension även för sådan tid, dock längst till och med juni må- nad det år då barnet fyller 20 år. En förutsättning för rätt till barnpen- sion enligt detta stycke är att barnet bedriver studier som här avses när det fyller 18 år eller återupptar sådana studier innan det fyller 19 ar.

Med tid för studier enligt andra stycket skall likställas tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.

Ett barn som deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor är inte på grund av bestämmelserna i andra stycket berättigat till barnpension.

3 & Barnpension för ett barn utgör, om inte annat sägs i 4 &, för ar räknat 30 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap. Är flera barn berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det nämnda procenttalet ökas med 20 för varje barn utöver det

första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.

4 & Föreligger efter den avlidne samtidigt rätt till tilläggspension i form av änkepension för en kvinna som är född år 1944 eller tidigare, utgör barnpension efter den avlidne summan av

1. 15 procent av det underlag som anges i 6 kap. 7 5 första stycket 1, och

2. 25 procent av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. Är flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne, skall det 1 första stycket 1 nämnda procenttalet ökas med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall där— efter fördelas lika mellan barnen.

Kan pensionspoäng för tilläggspension tillgodoräknas den avlidne för mindre än 30 år, skall vid beräkningen av beloppet enligt första stycket 2 hänsyn tas endast till så stor del av detta belopp som svarar

mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodo- räknas honom eller henne och talet 30. Vid denna beräkning skall bestämmelserna i 13 kap. 2 & första stycket första meningen och and— ra stycket samt 3 & lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas. Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare skall vid beräkningen i stället gälla vad som föreskrivs i 6 kap. 14-16 && lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19-21 55 lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension.

Upphör i fall som avses i denna paragraf rätten till tilläggspension i form av änkepension, skall barnpension för tid därefter beräknas en- ligt 3 ä.

5 5 Om flera bampensioner skall utges efter en avliden och dessa pensioner beräknade enligt 35 sammantagna skulle överstiga det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap., skall pensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta under— lag.

Om såväl bampensioner beräknade enligt 3 & som inkomstgrundad omställningspension eller inkomstgrundad särskild efterlevandepen— sion skall utges efter en avliden och dessa pensioner sammantagna skulle överstiga efterlevandepensionsunderlaget, skall bampensioner— na sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar 80 pro- cent av detta underlag.

6 5 Om rätt för efterlevande barn att erhålla underhållsstöd finns bestämmelser i lagen (1999:000) om underhållsstöd.

3 kap. Omställningspension Inkomstgrundad omställningspension

1 & Rätt till inkomstgrundad omställningspension har en efterle- vande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande

1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller

2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.

Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadig- varande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.

2 å Rätten till omställningspension enligt 1 å avser en tid av tolv månader räknat från tidpunkten för dödsfallet (inledande omställ- ningspension).

3 å Rätt till inkomstgrundad omställningspension har vidare, för tid efter det att rätten till inledande omställningspension har upphört, en efterlevande som uppfyller villkoren i 1 å, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem (förlängd omställningspension).

Rätt till förlängd omställningspension avser en tid av tolv månader, dock längst till dess det yngsta barnet fyller 18 år. En efterlevande som avses i första stycket har dock alltid rätt till förlängd omställ-

ningspension enligt denna paragraf till dess det yngsta barnet fyller åtta år.

4 å Rätten till förlängd omställningspension upphör om den efter- levande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande sta- digvarande sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Så Inkomstgrundad omställningspension utgör för år räknat 55 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap.

Garantipension till omställningspension

6 å En efterlevande make, som uppfyller villkoren för rätt till in- komstgrundad omställningspension enligt 1-3 åå, har rätt till garanti- pension enligt vad som föreskrivs i 7-13 åå och 1 kap. 6 och 7 åå.

7å Till grund för beräkning av garantipension till omställ- ningspension skall ligga den inkomstgrundade omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med inkomstgrundad omställ- ningspension avses härvid även efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.

8 å Garantipension till omställningspension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall härvid räknas sådan tid som utgör försäkringstid för garantipension enligt bestäm— melserna i 2 kap. 14 åå, 5 å första stycket och 7 å lagen (1998:702) om garantipension.

Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 å lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension även tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet fr.o.m. det år då den avlidne uppnått 16 års ålder till och med det år då han eller hon fyllde 24 år.

Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 4 å lagen om garantipension skall bestämmelsen i den paragrafens första styck- et gälla även för medföljande barn när det gäller beräkning av försäk- ringstid för garantipension till omställningspension.

9 å Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas även tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Om den avlidne som försäkringstid inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid tillgodoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före döds- fallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.

Vid beräkning enligt denna paragraf sätts försäkringstiden ned till närmaste antal hela månader.

lOå Rätt till garantipension till inledande omställningspension fö— religger under en tid av sex månader räknat från tidpunkten för döds- fallet.

Garantipension enligt denna paragraf skall, om inte annat anges i 13 å, för år räknat motsvara 2,0 gånger prisbasbeloppet (basnivån). Om den efterlevande har rätt till inkomstgrundad omställningspen- sion, skall basnivån minskas med beloppet för den pensionen.

11 å Rätt till garantipension till inledande omställningspension fö- religger vidare, för tiden efter det att rätten till sådan garantipension enligt 10 å har upphört, om den efterlevande då uppfyller förutsätt- ningama för rätt till förlängd omställningspension eller till särskild efterlevandepension. Rätt till sådan garantipension föreligger så länge rätt till inkomstgrundad inledande omställningspension enligt 1 och 2 åå föreligger, dock längst så länge förutsättningama i 3 och 4 åå är uppfyllda.

Garantipension enligt denna paragraf utges med belopp som anges i 12 å andra och tredje styckena.

12 å Rätt till garantipension till förlängd omställningspension före— ligger så länge förutsättningama för rätt till inkomstgrundad sådan pension är uppfyllda.

För en efterlevande som avses i denna paragraf eller i 11 å och som helt saknar rätt till inkomstgrundad omställningspension eller vars inkomstgrundade omställningspension understiger 1,15 gånger pris— basbeloppet skall, om inte annat anges i 13 å, garantipensionen för år räknat motsvara 1,5 gånger prisbasbeloppet (basnivån) minskat med ett belopp som motsvarar den inkomstgrundade omställningspensio- nen.

För en sådan efterlevande som anges i andra stycket och som har rätt till inkomstgrundad omställningspension som överstiger 1,15 gånger prisbasbeloppet skall garantipensionen för år räknat motsvara mellanskillnaden mellan 0,35 gånger prisbasbeloppet och 30 procent av den inkomstgrundade omställningspension som överstiger 1,15 gånger prisbasbeloppet.

13 å För en avliden som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension enligt 8 och 9 åå skall basnivån för garantipension enligt 10 å eller 12 å avkortas till så stor andel av 2,0 gånger prisbas- beloppet i fall som avses i 10 å och 1,50 gånger prisbasbeloppet i fall som avses i 12 å som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40. Nivån 1,15 gång- er prisbasbeloppet samt beloppet 0,35 gånger prisbasbeloppet för beräkning av garantipension till omställningspension enligt 12 å skall avkortas på motsvarande sätt.

Omställningspension efter flera avlidna

14 å Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter flera avlidna, utges endast pensionen jämte garantipension till den efter den sist avlidne eller, om pensionsbeloppen är olika höga, det högsta av dem.

4 kap. Särskild efterlevandepension Inkomstgrundad särskild efterlevandepension

1 å Rätt till särskild efterlevandepension har en efterlevande som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension enligt 3 kap. 1 å och som vid dödsfallet uppnått 55 års ålder, om den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa

eller annan därmed jämförlig omständighet som kan antas vara inte endast kortvarig.

Rätten till särskild efterlevandepension inträder vid den tidpunkt då rätten till omställningspension upphör.

2å En efterlevande make, vars möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är helt nedsatt, skall erhålla hel särskild efterlevande- pension. Är den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete inte helt nedsatt men är nedsatt med minst hälften, skall utges halv pension.

3 å I fråga om särskild efterlevandepension skall, vid bedömande i vad mån förvärvsmöjligheten är nedsatt, beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begä- ras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.

4 å Innan beslut meddelas i fråga om rätt till särskild efterlevande— pension skall den allmänna försäkringskassan undersöka om det finns skäl att vidta åtgärder för att förbättra den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. Finner försäkringskassan att sådan åtgärd behövs, skall kassan se till att den vidtas. Detta skall gälla även vid omprövning av rätt till särskild efterlevandepension.

5 å Som villkor för rätt till särskild efterlevandepension får upp- ställas att den efterlevande skall genomgå yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning eller medverka vid annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ett sådant villkor får även avse skyldighet för den efterlevande att vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att anta erbjudet lämpligt arbete.

Som villkor för rätt till särskild efterlevandepension får vidare fö— reskrivas att den efterlevande skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus eller underkasta sig undersökning av viss läkare. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan föreskrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.

6 å Särskild efterlevandepension utges inte med anledning av sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till sjukpenning eller egenlivränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Om den efterlevande uppbär ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller har rätt till omställningspen- sion enligt denna lag, utges inte särskild efterlevandepension.

Vad som föreskrivs i första och andra styckena gäller även beträf- fande motsvarande förmån som utges till den efterlevande på grund- val av utländsk lagstiftning.

7å Bestämmelserna i 3 kap. 4å gäller även i fråga om särskild efterlevandepension.

8 å Särskild efterlevandepension kan begränsas till viss tid. Rätten till sådan pension skall omprövas när det finns skäl till det, dock minst en gång vart tredje år. Omprövningen får inte medföra höjning av en beviljad särskild efterlevandepension.

9 å Om möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete väsentligt förbättras för en efterlevande som uppbär särskild efterlevandepen- sion, skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till förbätt- ringen.

Kan det antas att förbättringen inte kommer att bestå avsevärd tid, får förordnas att den särskilda efterlevandepensionen skall dras in eller minskas för viss tid. Finns det anledning att anta detta redan vid prövning av ansökan om särskild efterlevandepension, får förordnas att pensionen helt eller delvis skall hållas inne för viss tid. Ett sådant förordnande får avse högst en tid av ett år.

10 å Inkomstgrundad särskild efterlevandepension utgör för år räk-

nat 55 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap.

Garantipension till särskild efterlevandepension

11 å En efterlevande make, som uppfyller villkoren för rätt till in- komstgrundad särskild efterlevandepension, har rätt till garantipen— sion enligt vad som föreskrivs i 12 å och 1 kap. 6 och 7 åå.

12 å Garantipension till särskild efterlevandepension beräknas enligt motsvarande regler som gäller för beräkning av garantipension till omställningspension enligt 3 kap. 12å andra och tredje styckena. Bestämmelserna i 3 kap. 7-9 och 13 åå gäller även i fråga om garan- tipension till särskild efterlevandepension.

Minskning av särskild efterlevandepension

13 å Om någon för samma tid och för samma nedsättning av för- värvsmöjligheten har rätt såväl till inkomstgrundad särskild efterle— vandepension eller garantipension till sådan pension som till någon av nedan uppräknade förmåner, skall summan av den inkomstgrundade särskilda efterlevandepensionen och garantipensionen minskas med den andra förmånens belopp. Minskning skall göras med

1. förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (19732349) eller lagen (l983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och särskilt utbildningsbidrag, samt

4. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux).

Bestämmelserna i första stycket gäller även i fråga om motsvaran- de förmån som utges till den efterlevande på grundval av utländsk lagstiftning.

14 å Minskning enligt 13 å skall i första hand göras på garantipen— sionen.

5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevande- pension

Inledande bestämmelser

1 å I detta kapitel finns bestämmelser om beräkning av inkomst- grundad barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension (inkomstgrundad efterlevandepension).

Regler om beräkning av änkepension finns i 6 kap.

2 å Inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är föd— da år 1938 eller senare beräknas på grundval av det efterlevandepen- sionsunderlag som fastställs för den avlidne enligt bestämmelserna i 3-11 åå. Såvitt gäller avlidna som är födda under något av åren 1938- 1953 finns härutöver särskilda bestämmelser i 12 och13 åå. Inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är födda år 1937 eller tidigare beräknas enligt de bestämmelser som anges i 14- 16 åå.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som är födda år 1938 eller senare

3 å Till grund för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepen- sion efter avlidna som är födda år 1938 eller senare skall läggas den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 4 och 5 åå (faktisk pensionsbehållning) samt, under förutsättningar som anges i 6 å, även ett belopp som motsvarar summan av de årliga pen- sionsrätter som enligt bestämmelserna i 7 å kan tillgodoräknas den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (antagen pensionsbe- hållning).

4 å Faktisk pensionsbehållning enligt 3 å utgörs av summan av de pensionsrätter för inkomstpension, beräknade enligt 4 kap. 2-4 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, som kan tillgo- doräknas den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade sedan dessa pensionsrätter omräknats enligt be- stämmelserna i 5 kap. 4, 6, 7 och 9 åå samma lag. Pensionsrätterna skall därvid beräknas som om den avlidne tillgodoräknats endast pen- sionsrätt för inkomstpension och som om denna utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget.

5 å Vid beräkningen av faktisk pensionsbehållning skall hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 å lagen (1998:674) om inkomstgrun- dad ålderspension och från pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 å samma lag endast under förutsättning att den avlidne till och med den 31 december året före det år då döds- fallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt andra stycket, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för ettvart av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.

Vid tillämpning av första stycket skall med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4å lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vid denna till- lämpning skall hänsyn tas även till år för vilket antagen pensionsbe— hållning skall beräknas, under förutsättning att medeltalet av de pen- sionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för förtids— pensionärer som fastställts för den avlidne för de fem år som enligt 7 å skall läggas till grund för beräkningen av antagen pensionsbehåll- ning uppgår till minst två gånger det för året före dödsfallet gällande inkomstbasbeloppet.

6 å Om dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år och pensionsrätt för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före det år då dödsfallet inträffat, skall en antagen pensionsbehållning beräknas enligt bestämmelserna i 7 och 8 åå.

Vid tillämpning av första stycket skall hänsyn tas till pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8å lagen om inkomstgrundad ålderspension och från pen— sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. lOå samma lag endast under förutsättning att det för den avlidne till och med den 31 december året för det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt 5 å andra stycket, kan tillgodoräknas pen- sionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtids— pension som för ettvart av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.

7 å Antagen pensionsbehållning utgör ett belopp som svarar mot summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas den av- lidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år skall beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som kan tillgodoräknas den avlidne för vart och ett av de fem år som närmast föregått det år då dödsfallet inträffade. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de två år för vilka pensionsunderlaget är högst respektive lägst.

8 å Vid beräkningen av antagen pensionsbehållning skall pensions- rätter enligt 7 å beräknas som om all pensionsrätt utgör pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget.

Om inkomstindex enligt 1 kap. 5 å lagen (1998:674) om inkomst— grundad ålderspension förändrats från ett av de fem åren närmast före dödsfallet som avses i 7 å till ingången av det år då dödsfallet inträf- fat, skall före beräkningen av det i 7 å nämnda medeltalet pensions- underlaget för det året räknas om med hänsyn till denna förändring.

9 å Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år skall till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den av- lidnes pensionsbehållning, beräknad enligt bestämmelserna i 4 och 5 åå, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde 64 år. Denna pensionsbehållning skall räknas om med inkomstindex till ingången av det år då den avlidne fyllde 65 år och skall från och med årsskiftet därefter räknas om i enlighet med bestämmelsen i 5 kap.

14 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension till ingång- en av det år då dödsfallet inträffade.

10 å Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år, skall till grund för beräk— ningen av faktisk pensionsbehållning läggas den avlidnes pensionsbe- hållning beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts.

11 å Underlaget för beräkning av årlig efterlevandepension (efterlevandepensionsunderlaget) skall beräknas genom att summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning divide- ras med ett delningstal.

Vid beräkning enligt första stycket skall tillämpas det delningstal för beräkning av inkomstpension som det år då dödsfallet inträffade gäller enligt bestämmelserna i 5 kap. 12å lagen (1998:674) om in- komstgrundad ålderspension för försäkrade som i januari samma år fyllde 65 år.

Särskilda bestämmelser avseende avlidna födda åren 1938-1953

12 å Vid beräkning av faktisk pensionsbehållning och antagen pen- sionsbehållning för en avliden som var född under något av åren 1938—1953 skall hänsyn inte tas till minskning av pensionsrätt för inkomstpension enligt 4 kap. 6 å lagen (1998:674) om inkomstgrun- dad ålderspension.

13 å Underlaget för efterlevandepension efter avlidna som är födda under något av åren 1938—1953 skall beräknas utan hänsyn till tillägg enligt 6 kap. 9 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Efterlevandepensionsanderlag efter avlidna som är födda år 1937 eller tidigare

14å I fråga om efterlevandepensionsunderlag för avlidna som är födda år 1937 eller tidigare skall, i stället för vad som anges i 3-13 åå, gälla vad som föreskrivs i 15-16 åå.

15 å Efterlevandepensionsunderlag skall i fall som avses i 14 å utgö- ra, om inte annat följer av bestämmelserna i 16 å, 60 procent av pro— dukten av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet och medel— talet av de pensionspoäng för tilläggspension som tillgodoräknats den avlidne sedan tillägg till denna medelpoäng gjorts med en pensions— poäng. Om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beaktas vid beräkningen av nämnda medeltal enbart de 15 år för vilka de hög—

sta poängtalen tillgodoräknats. Härvid tillämpas bestämmelsen i 22 å lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålder- spension. I fall då dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllt 65 år skall beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget ske, i stället för på grundval av prisbasbeloppet för dödsfallsåret, med till- lämpning av reglerna i 6 kap. 4 och 12 åå lagen (1998:674) om in- komstgrundad ålderspension.

16 å Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggs— pension för färre än 30 år, skall vid beräkningen enligt 15 å hänsyn tas endast till så stor del av den där angivna produkten som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodo— räknats och talet 30.

Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare skall vid beräkning enligt första stycket även tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 14-16 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19—21 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålders— pension.

6 kap. Änkepension Rätt till tilläggspension iform av änkepension

1 å Är en avliden vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller skulle han, om fall som avses i 13 kap. 1 å förstnämnda lag varit för handen vid tidpunkten för dödsfal— let, ha varit berättigad till förtidspension, har hans efterlevande rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt vad som sägs i 2 och 3 samt 7-10 åå.

Rätt till tilläggspension i form av änkepension föreligger endast om det för den avlidne kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspen- sion för minst tre år.

2 å Rätt till tilläggspension i förrn av änkepension tillkommer, om inte annat sägs i andra stycket, en änka som vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne, om

1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller

2. den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan. Änkor som är födda år 1945 eller senare har rätt till tilläggspension i form av änkepension endast under förutsättning att villkoren enligt

första stycket var uppfyllda vid utgången av år 1989 och har varit det oförändrade fram till tidpunkten för dödsfallet.

3 å Tilläggspension i form av änkepension skall dras in, om den

pensionsberättigade ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år, skall pensionen börja betalas ut på nytt.

Rätt till garantipension till änkepension

4 å Rätt till garantipension enligt 11-16 åå tillkommer en änka som är född år 1944 eller tidigare, för tid före den månad då hon fyller 65 år, om hon vid utgången av år 1989 och även vid tidpunkten för döds- fallet var gift med den avlidne samt vid sistnämnda tidpunkt

1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn un- der 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Upphör rätt till änkepension på grund av att bestämmelserna i första stycket 1 inte längre är uppfyllda, skall vid bedömningen av rätt till pension enligt 2 anses som om mannen avlidit då rätten till pen- sion enligt 1 upphörde samt äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.

5å Med en änka likställs i fråga om rätt till garantipension en kvinna som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man vid dennes död och som tidigare varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom.

Den tid under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död skall vid tillämpningen av 4å första stycket 2 likställas med tid varunder äktenskap bestått.

6 å En änka har inte rätt till garantipension efter en man från vilken hon vid dennes död levde åtskild, om kvinnan efter det sammanlev- naden med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med en an— nan man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Rätt till garantipension upphör om den pensionsberättigade ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med en man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller upphör samboendet inom samma tid, skall garantipensionen börja betalas ut på nytt, om förutsättningama i öv- rigt för rätt till sådan pension alltjämt är för handen.

Beräkning av tilläggspension iform av änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 år

7 å Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1944 eller tidigare utgör, för tid före det änkan har fyllt 65 år, om inte annat följer av 9 och 10 samt 19—22 åå, för år räknat summan av

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt 2 kap. efter honom, 35 procent av hel förtids- pension beräknad enligt 13 kap. 2å första stycket första meningen och andra stycket samt 3å lagen (1962:381) om allmän försäkring som den avlidne var berättigad till eller skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller, om den avlidne uppbar eller hade fyllt 65 år och var berättigad till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om in— komstgrundad ålderspension, av sådan pension beräknad enligt 6 kap. 2 å 1, 3, 4, 12 och 14-16 åå lagen om inkomstgrundad ålderspension och 19-22 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomst- grundad ålderspension, och

2. 90 procentav det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet. För rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt första stycket 2 krävs, utöver vad som anges i 1 och 2 åå, att förutsättning- arna i 4 å är uppfyllda för änkan.

Om den avlidne mannen var född år 1954 eller senare beräknas tilläggspensionen enligt första stycket 1 som om mannen erhållit hel förtidspension vid ingången av år 2001. Därvid skall bestämmelserna

i 13 kap. 2 å första stycket första meningen och andra stycket samt 3 å lagen om allmän försäkring tillämpas.

8 å Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år 1945 eller senare utgör, för tid före det änkan har fyllt 65 år, ett belopp som motsvarar vad som skulle ha utgetts till kvinnan om man- nen hade avlidit vid utgången av år 1989. Vid beräkningen av sådan änkepension tillämpas, om mannen vid den angivna tidpunkten inte var berättigad till ålderspension enligt 12 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i det kapitlets dåvarande lydelse, 7 å första stycket. Härvid skall dock beloppet enligt 7 å första stycket 1 alltid beräknas på grundval av den förtidspension som skulle ha utgetts till mannen om denne blivit berättigad till hel sådan pension vid utgången av år 1989 och pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 å lagen om allmän försäkring. Om mannen vid den angivna tidpunkten var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension, skall be- loppet enligt 7 å första stycket 1 beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 å första och andra styckena lagen om allmän försäkring i dessa lag- rums lydelse vid utgången av år 1989.

Rätt till tilläggspension enligt 7 å första stycket 2 föreligger för en änka som avses i första stycket endast under förutsättning att villko- ren enligt 4 å första stycket var uppfyllda vid utgången av år 1989 och har varit det oförändrade fram till tidpunkten för dödsfallet. Beloppet enligt 7 å första stycket 2 beräknas för en sådan änka med tillämpning av 9 å och 10 å första stycket första meningen samt andra och tredje styckena. Vid beräkningen enligt 10 å skall därvid hänsyn tas endast till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats den avlidne mannen till och med år 1989.

9 å Föreligger rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 7 å första stycket 2 med tillämpning av 4 å första stycket 2 och hade den pensionsberättigade inte fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 4 å andra stycket, skall beloppet enligt 7 å första stycket 2 minskas med en femtonde] för varje år varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid den tid— punkt som avses i 4 å andra stycket understiger 50.

10å För en avliden som inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst 30 år, skall vid beräkningen enligt 7 å första stycket 2 hänsyn tas endast till så stor del av där nämnda belopp som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknas honom och talet 30. Vid denna beräkning skall be- stämmelserna i 13 kap. 2 å första stycket första meningen och andra stycket samt 3 å lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall gälla vad som föreskrivs i 6 kap. 14-16 åå lagen (1998:674) om inkomstgrun- dad ålderspension och 19—21 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension.

Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 9 å.

Beräkning av garantipension, m.m.

llå Till grund för beräkning av garantipension skall ligga den tilläggspension i form av änkepension som tillkommer änkan. Med tilläggspension i form av änkepension avses härvid även efterlevan- depension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.

Har en änka, som är berättigad till garantipension till änkepension rätt till inkomstgrundad omställningspension eller inkomstgrundad särskild efterlevandepension men däremot inte till tilläggspension i form av änkepension, skall den inkomstgrundade omställningspensio— nen eller den inkomstgrundade särskilda efterlevandepensionen ligga till grund för beräkning av garantipensionen till änkepension.

Om en änka för tid före den månad då hon fyller 65 år uppbär ål-

derspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion som skall samordnas med tilläggspension i form av änkepension enligt bestämmelserna i 20 och 21 åå, skall beräkningen av garanti- pension göras med hänsyn till änkepensionen före nämnda samord- ning.

12 å Garantipension till änkepension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne till och med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall härvid räknas sådan tid som utgör försäkringstid enligt bestämmelserna i 2 kap. 1-4 åå, 5 å första stycket och 7 å lagen (1998:702) om garantipension.

Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 å lagen om garantipension skall som försäkringstid för garantipension till änkepension även tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet från och med det år då den avlidne uppnått 16 års ålder till och med det år då han fyllde 24 år.

Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 4 å lagen om garantipension skall bestämmelsen i den paragrafens första stycke gälla även medföljande barn när det gäller beräkning av försäkringstid för garantipension till änkepension.

13 å Som försäkringstid tillgodoräknas även tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Om den avlidne inte kan tillgodoräknas minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallet som försäkringstid, skall som framtida försäkringstid till- godoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före döds— fallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.

Vid beräkning enligt denna paragraf sätts försäkringstiden ned till närmaste antal hela månader.

14 å För en änka som helt saknar rätt till tilläggspension i form av änkepension eller vars tilläggspension i form av änkepension under- stiger 1,49 gånger prisbasbeloppet skall, om inte annat anges i 15 och 16 åå, garantipensionen per år räknat motsvara 2,04 gånger prisbas— beloppet (basnivån) minskat med den nämnda tilläggspensionen.

För en änka, som har rätt till tilläggspension i form av änkepension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet, skall garantipensionen per år räknat motsvara mellanskillnaden mellan 0,55 gånger prisbas-

beloppet och 30 procent av den del av tilläggspensionen som översti- ger 1,49 gånger prisbasbeloppet.

15 å Utges garantipension med tillämpning av 4 å första stycket 2 och hade den pensionsberättigade inte fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 4 å andra stycket, skall garantipen— sionens basnivå om 2,04 gånger prisbasbeloppet minskas med en femtondel för varje år varmed antalet år som änkan fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger 50. Motsvarande avkort— ning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbe- loppet.

16 å För en avliden som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel av 2,04 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den avlidne och talet 40. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet.

Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som avses i 15 å.

Inkomstprövning

17 å Tilläggspension i form av änkepension enligt 7 å första stycket 2 samt garantipension till änkepension skall minskas med...

18 å Minskning av änkepension enligt 17 å skall inte göras för en tid av sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet.

Sådan minskning skall inte heller göras för ytterligare 18 månader räknat från dödsfallet, om änkan har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Minskning enligt 17 å skall inte heller göras för tid då änkan har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Beräkning av tilläggspension iform av änkepension till kvinnor som fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålders- pension

19 å För änkor som har fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen— sion skall tilläggspension i form av änkepension beräknas enligt

1. 7 å första stycket 1, om änkan är född år 1929 eller tidigare,

2. 7 å första stycket 1 och 20-21 åå, om änkan är född under något av åren 1930-1944, eller

3. 8 å första stycket och 20—22 åå, dock utan sådant belopp som avses i 7 å första stycket 2, om änkan är född år 1945 eller senare.

20 å Om en änka, som är född under något av åren 1930-1953, har rätt till tilläggspension i form av änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension enligt 6 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, skall tilläggspension i form av änke- pension utges endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Vid beräkning av änkans inkomstgrundade ålderspension skall bestäm— melserna i 6 kap. 2 å första stycket 1, 3 och 4 åå, 5 å första stycket, 12 å och 14-16 åå nämnda lag tillämpas.

En änka som avses i första stycket och som är född under något av åren 1930—1944 har dock, oavsett vad som anges i första stycket, rätt till tilläggspension i form av änkepension med sådant belopp att den- na, tillsammans med änkans inkomstgrundade ålderspension, motsva- rar en viss andel av summan av kvinnans inkomstgrundade ålderspen- sion beräknad enligt första stycket och den tilläggspension för den avlidne mannen som avses i 7 å första stycket 1. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935—1944. Tilläggspension i form av änkepension får emellertid inte med stöd av denna regel utbetalas med högre belopp än vad som följer av 7å första stycket 1.

21 å Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 å skall, om änkan tar ut inkomstgrundad ålderspension som där avses vid en senare tid- punkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension, beräknad enligt bestämmelserna i 20 å första stycket, som skulle ha utbetalats om rätt därtill hade in- trätt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort un- dantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgetts om un- dantagande inte skett. Motsvarande skall gälla om pensionpoäng på grund av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats.

22å Om en änka som är född år 1954 eller senare har rätt till tilläggspension i form av änkepension och för samma månad får in— komstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomst-

grundad ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Härvid tillämpas bestämmelserna i 21 å. Vid beräkningen enligt första stycket skall ett tillägg om en pen- sionspoäng enligt 4 kap. 8 å lagen om inkomstgrundad ålderspension göras till det underlag på vilket tilläggspensionen i form av änkepen- sion skall beräknas innan samordning sker med kvinnans inkomst- grundade ålderspension. På detta tillägg tillämpas bestämmelserna i 8 å. 7 kap. Utbetalning av efterlevandepension, m.m.

Ansökan om efterlevandepension, m.m.

1 å Efterlevandepension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkrings- kassa som anges i 8 kap. 1 å. Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar emot det.

Uppbär en efterlevande särskild efterlevandepension som beviljats den efterlevande för begränsad tid, får den tid för vilken pensionen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.

För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansö- kan om särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför- säkringsverket föreskriver.

2 å Efterlevandepension utges från och med den månad då döds- fallet inträffat eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller för- tidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden efter den då dödsfallet inträffade.

Inträder rätt till efterlevandepension vid annan tidpunkt än som avses i första stycket, skall pensionen betalas ut från och med den månad då rätten har inträtt.

Efterlevandepension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension, två år före ansökningsmåna— den.

Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om efter- levandepension till en efterlevande skall minskas med vad som utbe- talats i sådan pension till annan eller andra efterlevande för den tid som det förstnämnda efterlevandepensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om den förstnämnda efterlevande- pensionen förelegat vid utbetalningen av den eller de andra efterle- vandepensionema.

3 å Återkallelse av uttag av efterlevandepension enligt denna lag får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskas- san. Sådan anmälan skall ha kommit in till den allmänna försäkrings- kassan senast månaden före den månad som ändringen avser.

4 å Efterlevandepension utges till och med den månad då rätten till förmånen har upphört. Omställningspension, särskild efterlevande- pension samt tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 2 och garantipension till änkepension utges dock längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.

Ändring av efterlevandepension skall gälla fr.o.m. månaden efter den varunder anledning till ändringen uppkommit.

5 å Har allmän försäkringskassa enligt 8 kap. 5 å beslutat om åter- betalning av inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspen- sion i form av änkepension och beviljas till följd härav garantipension enligt 3 kap. 6 å, 4 kap. 11 å eller 6 kap. 11 å retroaktivt för samma tid, skall avdrag för den återkrävda pensionen göras på den retroaktivt utbetalda garantipensionen.

Om allmän försäkringskassa enligt 8 kap. 5 å beslutat om återbe- talning av garantipension till omställningspension, särskild efterle- vandepension eller änkepension, skall avdrag för den återkrävda ga— rantipensionen göras på retroaktivt utbetald inkomstgrundad efterle— vandepension eller tilläggspension i form av änkepension som avser samma tid som garantipensionen.

6 å Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antas att han eller hon har avlidit, har efterlevande till honom eller henne rätt till efterlevandepension enligt denna lag. Såsom villkor för utbe- talning av pension får dock krävas förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den bortava- rande. I fråga om omyndig får sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Förklaring kan också infordras av en god man eller för- valtare som har förordnats enligt föräldrabalken. Visar det sig seder- mera att den bortavarande är vid liv, skall pension ej vidare utges.

7 å Den som genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat nå- gon annan livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 å eller 5 å brottsbalken har inte rätt till efterlevandepension efter den avlidne.

Efterlevandepension får dras in eller skäligen sättas ned, om den efterlevande på annat sätt än vad som sägs i första stycket har vållat dödsfallet genom handling för vilken ansvar ådömts honom eller hen- ne genom dom som vunnit laga kraft.

Utbetalning av pension

8 å Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kr skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den efterlevande får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Vid beräkning av efterlevandepension skall den årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

Vid samtidig utbetalning av garantipension och inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension skall avrundning enligt andra stycket ske på garantipensionen.

9 å För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt utomlands får krävas bevis för att rätt till pensionen fortfarande föreligger.

10 å Om en person som är berättigad till efterlevandepension enligt denna lag i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom eko- nomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980z620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sam- manlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser.

Särskilda bestämmelser om särskild efterlevandepension

11 å Den som uppbär särskild efterlevandepension är skyldig att, om hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras eller andra för- hållanden ändras så att förmånen påverkas, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan om det hos den allmänna försäkringskassan. Om den efterlevande har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen dras in för viss tid eller tills vidare.

12 å Om en efterlevande utan giltig anledning vägrar att genomgå läkarundersökning eller behandling som föreskrivits som villkor för rätten till särskild efterlevandepension enligt 4 kap. 5å eller följa annat sådant villkor som uppställts med stöd av nämnda paragraf, får särskild efterlevandepension helt eller delvis hållas inne, under förut— sättning att den efterlevande erinras om denna påföljd.

Samordning med livränta m.m.

13 å För en efterlevande som har rätt till livränta på grund av obli- gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycks- fall i arbete, lagen (1929: 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt an- nan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksför- säkringsverket, skall efterlevandepensionen minskas enligt vad som sägs i 14-16 åå. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall där- emot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbets— skadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt 14—16 åå anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.

14å Vid en beräkning enligt 13å skall summan av barnpension enligt 2 kap. denna lag och underhållsstöd som utges på grund av bestämmelserna i 3 kap. lagen (1999:000) om underhållsstöd minskas med tre fjärdedelar av den livränta som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid i första hand göras på underhållsstödet och därefter på barnpension enligt 2 kap. 4å första stycket 2.

Barnpension skall dock, på grund av bestämmelserna i denna pa- ragraf, aldrig utges med ett belopp som tillsammans med underhålls— stöd enligt 3 kap. lagen om underhållsstöd för månad räknat understi- ger en fjärdedel av det genom 3 kap. 3å lagen om underhållsstöd garanterade beloppet.

15 å Vid en beräkning enligt 13 å skall summan av inkomstgrundad omställningspension enligt 3 kap. respektive inkomstgrundad särskild efterlevandepension enligt 4 kap. och garantipension till sådan pen- sion minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsbe- rättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid i första hand göras på garantipensionen.

16 å Vid en beräkning enligt 13 å skall summan av tilläggspension i form av änkepension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 2.

Tilläggspension i form av änkepension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, tillsammans med utgiven garan— tipension till sådan pension, för månad räknat understiga 8,5 procent av prisbasbeloppet.

17 å Om en pensionsberättigad som avses i 3, 4 eller 6 kap. sedan minst trettio dagar i följd är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta dagen, garantipension enligt denna lag utges med högst ett belopp som innebär att garanti- pensionen tillsammans med inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension enligt denna lag uppgår till för månad räknat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom intagen räknas även den som olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med anledning av permission. Skall garantipensionen dras in för del av en kalender- månad, beräknas garantipensionen för varje dag till en trettionde] av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.

8 kap. Överklagande m.m. Beslut om efterlevandepension

1 å Ett beslut i ett ärende enligt denna lag skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, fattas av den allmänna försäkringskassa där den efterlevande är eller skall vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tidpunkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2 å För ett beslut om efterlevandepension gäller i tillämpliga delar 13 kap. 5 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension om beslut genom automatisk databehandling samt ändring och ompröv- ning av sådana beslut.

Ändring av beslut

3 å Ett beslut om efterlevandepension skall ändras om det föran- leds av en ändring som gjorts beträffande den pensionsbehållning enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för den avlidne som legat till grund för beräkning av efterlevandepensionen. Ett beslut om garantipension enligt denna lag skall ändras om storleken av garantipensionen påverkas av en ändring som gjorts be- träffande den inkomstgrundade efterlevandepension eller tilläggspen-

sion i form av änkepension som legat till grund för beräkning av ga— rantipensionen.

4 å För omprövning och överklagande av ett beslut om efterlevan-

depension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser om pension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension: - 13 kap. 9å första stycket samt 11-13, 15 och 16 åå om ompröv- ning, och - 13 kap. 17 och 18 åå, 19 å andra och tredje styckena, 20 och 21 åå, 22 å andra och tredje styckena samt 23 å om överklagande. Bestämmelsen i 13 kap. 13 å andra stycket lagen om inkomstgrun— dad ålderspension skall gälla även i fall då den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts— eller anmäl— ningsskyldighet.

Åtgärder på grund av felaktig utbetalning av efterlevandepension

5 å Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av inkomstgrundad efterlevandepension, tilläggspension i form av änkepension och garantipension till sådan pension, om den efterle— vande eller den avlidne genom att lämna oriktiga uppgifter eller ge- nom att underlåta att fullgöra en uppgifts— eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomstgrundad efterlevandepension, tilläggspension i form av änkepension eller garantipension till sådan pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen bort inse detta.

Har efterlevandepension betalats ut enligt denna lag och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.

Den som uppburit för mycket efterlevandepension enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka sådan pension endast om beslut om åter- betalning meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning.

6 å Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt be— lopp om den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäk— ringskassa är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller annan författning.

9 kap. Övriga bestämmelser

1 å För efterlevandepension gäller i tillämpliga delar följande be— stämmelser i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension: - 15 kap 1 å om Riksförsäkringsverkets åligganden

- 15 kap. 3 å första stycket första meningen och andra stycket om underrättelse till enskild - 15 kap. 11, 13 och 14 åå om anmälan och uppgiftsskyldighet 15 kap. 15 å om undantag från sekretess - 15 kap. 16å första stycket första och andra meningen och andra stycket om utmätning och överlåtelse 15 kap. 17 å om preskription.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. De nya bestämmelserna gäller också i fall då rätten till efterlevan- depension grundas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.

3. Efterlevandepension enligt denna lag skall betalas ut utan ansökan fr.o.m. januari 2001 till den som vid utgången av år 2000 uppbär ef- terlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, un- der förutsättning att fortsatt rätt till pension föreligger enligt denna lag.

4. Med försäkringstid för garantipension enligt denna lag skall för tid före den 1 januari 2001 avses bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.

5. I fråga om efterlevande barn som vid utgången av år 2000 har rätt till tilläggspension i form av barnpension enligt bestämmelserna i 14 kap. 2 och 3 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 2 kap. 3 å, gälla följande. Barnpension skall för tid efter ikraftträdandet utges i form av tilläggspension som beräknas som summan av

1. 30 procent av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 åå lagen om allmän försäkring som den avlidne var berättigad till när han eller hon avled eller skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av ål— derspension enligt lagen om allmän försäkring, av sådan pension be-

räknad enligt 6 kap. 2 å 1 samt 3 och 14-16 åå lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19-22 åå lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension, och

2. 25 procent av det för året gällande prisbasbeloppet. Är flera barn berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det i andra stycket 1 nämnda procenttalet ökas med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall där— efter delas lika mellan barnen.

Vid beräkning av beloppet enligt andra stycket 2 skall bestämmel- serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 åå lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestärrrrnelsers lydelse före den 1 januari 2001, tillämpas.

6. I fråga om efterlevande barn som vid utgången av år 2000 har rätt till tilläggspension i form av barnpension enligt punkterna 2 och 4 i övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990 skall, i stället för vad som sägs i 2 kap. 4 å, bestämmel- sen i punkt 5 gälla, dock med följande undantag. I stället för vad som anges i punkt 5 andra och tredje styckena om tilläggspensionens storlek skall barnpensionen utges med, för år räk- nat, om efter den avlidne finns någon som enligt denna lag är berätti— gad till änkepension efter honom, 15 och i annat fall 40 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i punkt 5 andra stycket 1. År 1 sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne ökas de närrmda procenttalen med tio för varje barn ut- över det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter delas lika mellan barnen. Vad som föreskrivs i första och andra styckena skall gälla även i fråga om tilläggspension i form av barnpension vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet enligt punkt 4 tredje stycket i övergångsbestäm- melsema till lagen (1988:881) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat efter den 31 december 1989 under förutsättning att det samtidigt föreligger rätt efter den avlidne till tilläggspension i form av änkepension. Upphör i sådant fall rätten till tilläggspension i form av änkepension skall i fråga om barnpension fortsättningsvis tillämpas bestämmelserna i punkt 5 andra och tredje styckena.

7. I fråga om efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till tilläggspension i form av omställningspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före ikraft— trädandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 3 kap. 1—3 och 5 åå, gälla följande.

I fråga om rätten till omställningspension skall 14 kap. 4å första stycket lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001 ha fortsatt tillämpning.

Inkomstgrundad omställningspension skall för tid efter ikraftträ- dandet utges i form av tilläggspension och beräknas som summan av

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt punkt 5 efter honom eller henne, 20 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i punkt 5 andra stycket 1, och

2. 90 procent av det för året gällande prisbasbeloppet. Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 2 skall bestämmel- serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 åå lagen om allmän försäkring samt punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2001 , tillämpas.

8. I fråga om efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till folkpension i form av omställningspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före ikraft- trädandet skall, i stället för vad som sägs i 3 kap. 6—13 åå, gälla föl- jande. Den efterlevande skall, om villkoren i 8 kap. 4 och 5 åå lagen om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2001 är uppfyllda, ha rätt till garantipension som beräknas enligt be- stämmelserna i 6 kap. 11 å första stycket och 14 å. Därvid skall vad som där sägs om tilläggspension i form av änkepension avse tilläggs- pension i form av omställningspension. Vid beräkning av garantipension enligt andra stycket skall bestäm- melserna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 åå lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992: 1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2001, tillämpas. Vid en avkortning av garantipensionen skall 6 kap. 16 å gälla i tillämpliga delar och avse även fall då garantipen- sionen beräknas enligt 5 kap. 1 å första stycket a lagen om allmän försäkring.

9. En efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till folkpen— sion eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har fortsatt rätt till sådan pen- sion enligt bestämmelserna i denna lag, oavsett att åldersvillkoret i 4 kap. 1 å inte är uppfyllt. Detsamma gäller i fall då rätt uppkommer till särskild efterlevandepension efter ikraftträdandet på grund av dödsfall som inträffat dessförinnan. I fråga om en efterlevande som avses i denna punkt skall pensionen för januari 2001 beräknas med tillämp— ningen av 8 kap. 7 å lagen om allmän försäkring, i dess lydelse före

den 1 januari 2001, i stället för 4 kap. 2 å. Vid en senare omprövning av rätten till särskild efterlevandepension gäller dock 4 kap. 2 å även i fall som nu sagts.

I fråga om en efterlevande som avses i första stycket skall vid be- räkningen av inkomstgrundad särskild efterlevandepension, i stället för bestämmelserna i 4 kap. 10 å, gälla vad som föreskrivs i punkt 7 tredje och fjärde styckena. En sådan efterlevande skall vidare ha rätt till garantipension som beräknas enligt bestämrnelsema i 6 kap. 11 å första stycket och 14 å, i stället för enligt 4 kap. 12 å. Därvid skall vad som i 6 kap. 11 å första stycket och 14 å sägs om tilläggspension i form av änkepension avse tilläggspension i form av särskild efterle— vandepension. Vid denna beräkning skall tillämpas bestämmelserna i punkt 8 tredje stycket.

Vid tillämpningen av 4 kap. 13 å beträffande en efterlevande som avses i första stycket skall med inkomstgrundad särskild efterlevande- pension likställas tilläggspension i form av särskild efterlevandepen- sion beräknad enligt punkt 7 tredje stycket. Minskning skall därvid

göras på beloppet enligt punkt 7 tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.

10. I fråga om en avliden som är född år 1937 skall, om dödsfallet inträffar år 2001, vid beräkning av efterlevandepensionsunderlag en— ligt 5 kap. 15 å gälla följande. Om pensionspoäng för tilläggspension har tillgodoräknats den avlidne för minst tre av åren 1996-2000 skall efterlevandepensionsunderlaget beräknas under antagande att den avlidne för år 2001 hade tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de poängtal vilka tillgodoräknats honom för åren 1996- 2000, varvid skall bortses från de två år för vilka poängtalen är högst respektive lägst.

11. Vid tillämpning av 7 kap. 14 eller 15 å skall, i fall som avses i punkterna 5-7 och 9, minskning som där sägs göras på det belopp som

anges i punkt 5 andra stycket 2 respektive punkt 7 tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.

12. En efterlevande som vid utgången av år 2000 har rätt till folkpen— sion eller tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbe- stämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har fortsatt rätt till sådan pension enligt bestämmel- serna i denna lag och enligt vad som föreskrivs i punkterna 13-23. Detsamma skall gälla om rätten till sådan änkepension uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan.

13. Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 skall, oavsett när än— kan är född, änkepensionen för tid efter ikraftträdandet, om annat inte sägs i andra stycket, beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 å, 7 å första och andra styckena samt 9 och 17 åå. Detsamma skall gälla för änkor som är födda år 1929 eller tidigare och vars rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund av dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000. För en änka som avses i första stycket och som har fyllt 65 år be- räknas tilläggspension i form av änkepension med tillämpning av en- dast 6 kap. 3 å och 7 å första stycket 1.

14. Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1944 eller tidigare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000 skall änkepensionen för tid efter ikraftträdandet beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 1 kap. 5 å, 6 kap. 3 å, 7 å första och andra styckena samt 9, 17 och 19-21 åå.

15. Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990-2000 skall änkepensionen för tid efter ikraftträdandet beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 1 kap. 5 5, 6 kap. 3, 8-10, 17 och 19-22 gg.

16. För änkor som avses i punkterna 13 och 14 skall tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 1 beräknas med

tillämpning även av 13 kap. 2 å första stycket andra meningen lagen (1962:381) om allmän försäkring.

17. I fall som avses i punkterna 13, 14 och 15 skall beräkningen ske på grundval av prisbasbeloppet för år 2001 i stället för prisbasbelop- pet för dödsfallsåret.

18. Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född år 1944 eller tidigare, på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000, skall änkan för tid efter ikraftträdandet ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelsema i 1 kap. 5 å, 6 kap. 4-6, 11, 14, 15 och 17 åå.

19. Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990—2000, skall änkan för tid efter

ikraftträdandet, utan hinder av åldersvillkoret i 6 kap. 4 å första styck- et, ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 1 kap. 5 å, 6 kap. 4-6, 11, 14, 15 och 17 åå. För en änka som avses i denna punkt utges garantipensionen i förhållande till det antal år för vilka den av- lidne maken vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension. För en avliden som inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå av- kortas till så stor andel av 2,04 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodo- räknas den avlidne och talet 30. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,55 gånger prisbasbeloppet. Avkortning enligt denna punkt skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 15 å.

20. Vid beräkning av tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 7 å första stycket 2 samt av garantipension enligt 6 kap. 14 å till en änka som avses i någon av punkterna 13, 14 och 18 skall bestäm- melserna i 5 kap. 1, 3—7 och 11 åå lagen (1962:381) om allmän för— säkring samt punkterna 3 och 5 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa be- stämmelsers lydelse före den 1 januari 2001, tillämpas. Vid en av— kortning av garantipensionen skall 6 kap. 16 å gälla i tillämpliga delar och avse även fall då garantipensionen beräknas enligt 5 kap. 1 å första stycket a lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 2001. Avkortning enligt denna punkt skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 9 och 15 åå.

21. Såvitt gäller en änka som vid utgången av år 2000 uppbär folkpen— sion i form av änkepension vid bosättning utomlands med stöd av bestämmelsen i punkt 1 i övergångsbestämmelsema till lagen (1979: 127) om ändring i lagen om allmän försäkring skall vid bedöm— ningen av änkans rätt att uppbära tilläggspension i form av änkepen- sion enligt 6 kap. 7 å första stycket 2 och av garantipension till änke— pension vid bosättning utanför Sverige nämnda bestämrnelse i dess lydelse före den 1 januari 2001 fortfarande tillämpas.

22. För en änka som avses i punkt 12 skall minskning av änkepension enligt 6 kap. 17 å inte göras för en tid av sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Sådan minskning skall inte heller göras för en sådan änka som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

23. Om en änka som avses i punkt 13 har beviljats tilläggspension i form av änkepension före den 1 januari 1990 och denna dragits in före denna tidpunkt till följd av att hon ingått äktenskap, skall vid tillämp- ningen av 6 kap. 3 å gälla att änkepensionen skall börja betalas ut på nytt även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då mannen fyllde 60 år.

2. Förslag till Lag om underhållsstöd

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 å Underhållsstöd lämnas till barn enligt bestämmelserna i denna lag.

Underhållsstöd betalas till barn i förhållande till särlevande föräld- rar enligt reglerna i 2 kap. Ett barn, vars ena förälder eller vars båda föräldrar har avlidit, har rätt till underhållsstöd i förhållande till den föräldern eller de föräldrarna enligt reglerna i 3 kap.

2 å I denna lag avses med bidragsskyldig den som enligt 7 kap. 2 å första stycket föräldrabalken skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet.

Med förälder som har vårdnaden om ett barn likställs vid tillämp— ning av 2 kap. den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.

Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett ut- ländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptions- syfte, skall vid tillämpning av 3 kap. barnet anses som barn till denne.

3 å Rätt till underhållsstöd har barn som inte har fyllt 18 år.

4å Ett barn har rätt till förlängt underhållsstöd, om barnet går i skolan när det fyller 18 år eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år. Förlängt underhållsstöd lämnas för tid då barnet bedriver studi- er som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (1973r349), dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. Med tid för sådana studier likställs tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier. Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier medför dock inte rätt till förlängt underhållsstöd.

Ett barn har inte rätt till förlängt underhållsstöd enligt 2 kap. i fall som avses i 2 kap. 3 å. Härvid skall vad som sägs om boföräldem i 2 kap. 3 å 1 och 4 gälla den studerande.

Rätt till förlängt underhållsstöd enligt 2 eller 3 kap. föreligger inte, om den studerande har ingått äktenskap.

SOU 1998:120 Författningsförslag 59 2 kap. Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar

Förutsättningar för att underhållsstöd skall lämnas

1 å Om ett barns föräldrar inte bor tillsammans, har barnet rätt till underhållsstöd enligt detta kapitel i förhållande till den förälder som inte bor tillsammans med barnet.

2 å Det krävs för rätt till underhållsstöd att barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos en av föräldrarna (boföräldem) samt att boföräl— dem bor här i landet och, om barnet är underårigt, är vårdnadshavare för barnet.

Ett barn har också rätt till underhållsstöd, om det varaktigt bor och är folkbokfört hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet eller hos någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år. Vad som i lagen sägs om boförälder gäller då den eller de sär— skilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 3 å 1 och 4 å tillämpas inte i dessa fall.

Är barnet inte svensk medborgare, krävs för rätt till underhållsstöd, utöver vad som anges i första och andra styckena, att boföräldem eller barnet vistas här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar Sve— rige skall fortfarande anses vara bosatt här, om den som begär under- hållsstöd eller som stöd betalas ut till visar att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Om boföräldem sänds av en stat- lig arbetsgivare till ett annat land för att arbeta för arbetsgivarens räkning, skall barnet och boföräldem under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.

Vad som sägs i tredje stycket om krav på vistelse här i landet sedan minst sex månader gäller inte, om något annat är särskilt föreskrivet.

3 å Ett barn har inte rätt till underhållsstöd, om

1. barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller-medverka till åtgärder för att få faderska- pet till barnet fastställt,

2. det finns anledning anta att, om det finns en bidragsskyldig förälder, denne i rätt ordning betalar underhåll som inte är lägre än det belopp som enligt denna lag skulle betalas ut i underhållsstöd till barnet,

3. det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll, eller

4. boföräldem trots föreläggande enligt 5 kap.ll å första stycket

utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.

4 å När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress anses de bo tillsammans, om inte den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar annat. Föräldrar som är gifta med varandra anses bo tillsammans även om de inte är folkbokförda på samma adress, om inte den som begår underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar annat.

Om det kommer fram andra omständigheter som gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans måste den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att de inte gör det.

Underhållsstödets storlek

5 å Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 173 kronor per må— nad. Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar ett underhåll till barnet som motsvarar lägst det belopp som skulle ha fastställts enligt 5 kap. 4-8 åå, avräknas detta belopp från underhållsstödet.

Om barnet växelvis bor varaktigt hos båda föräldrarna eller om sökanden i annat fall begär det, lämnas underhållsstöd med 1 173 kronor per månad med avräkning för det belopp som skulle ha fast- ställts, om 5 kap. 4-8 åå hade tillämpats på inkomsten hos den av föräldrarna som inte är boförälder.

Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt förordnade vårdnadshava- re när barnet fyllde 18 år, lämnas dubbla underhållsstöd enligt första stycket.

6 å Om underhållsbidrag har fastställts enligt föräldrabalken i form av ett engångsbelopp, skall avräkning från underhållsstödet ske med vad det fastställda underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll per månad.

Om den bidragsskyldige bor utomlands och det finns anledning att anta att han eller hon i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, skall detta belopp räknas av från underhållsstödet i stället för vad som sägs i 5 å första stycket andra meningen.

7 å Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en till- lämpning av 5 kap. 5—7 åå, skall underhållsstödet minskas med ett belopp som motsvarar hälften av inkomsten. I stället för den minsk- ning av framräknat belopp som anges i 5 kap. 6 å andra stycket skall beloppet minskas med 48 000 kronor.

Om den bidragsskyldige enligt 5 kap. 3 å andra stycket har med— getts avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin återbetal- ningsskyldighet, skall kommande underhållsstöd minskas med mot- 5varande belopp.

3 kap. Underhållsstöd till efterlevande barn Förutsättningar för att underhållsstöd skall lämnas

1 å Ett barn, vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit, har rätt till underhållsstöd i förhållande till en avliden förälder enligt de förutsättningar som anges i detta kapitel.

2 å För rätt till underhållsstöd krävs att det efterlevande barnet är bosatt i Sverige.

Är barnet inte svensk medborgare, krävs för rätt till underhållsstöd, utöver vad som anges i första stycket, att barnet eller den avlidne föräldern vistats här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här om det visas att ut- landsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Ett barn som inte har fyllt 18 år och som följer med en förälder som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räk- ning anses bosatt här i landet under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än sex månader.

Vad som sägs i andra stycket om krav på vistelse häri landet sedan minst sex månader gäller inte om något annat är särskilt föreskrivet.

Underhållsstödets storlek

3å Underhållsstöd till ett efterlevande barn lämnas med högst 1 173 kronor per månad.

Om barnets båda föräldrar har avlidit, utges underhållsstöd enligt första stycket efter vardera föräldern.

4å Ett efterlevande barn som har inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension efter den av— lidne föräldern har rätt till underhållsstöd endast i den mån den in- komstgrundade barnpensionen inte uppgår till belopp som följer av 3 å första stycket.

Till barn vars båda föräldrar har avlidit utges underhållsstöd endast i den mån barnet har inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen om efterlevandepension efter föräldrarna som sammanlagt inte upp- går till belopp som följer av 3 å andra stycket.

Med inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen om efterle- vandepension likställs vid tillämpning av denna paragraf efterlevan- depension som barnet har rätt till enligt bestämmelser i utländsk lag—

stiftning om sådan efterlevandepension inte är att likställa med un— derhållsstöd enligt denna lag.

5å Har barnet rätt till livränta såsom efterlevande på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbetet, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkes- sjukdomar eller lagen (1954z243) om yrkesskadeförsäkring eller har barnet enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regering- ens förordnande rätt till livränta, som bestäms av eller utbetalas av Riksförsäkringsverket, skall det barnet tillkommande underhållsstödet enligt detta kapitel minskas enligt vad som föreskrivs i andra stycket. Detsamma gäller i de fall sådan livränta utges enligt utländsk lagstift— ning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av efterlevandelivränta enligt lagen (l976:380) om arbetsska- deförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid ut— bytts mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utbetalades eller den utgående livrän- tan var förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade för- säkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.

Summan av underhållsstöd som utges på grund av bestämmelser i detta kapitel och barnpension enligt lagen (1999:000) om efterlevan— depension skall minskas med tre fjärdedelar av den livränta som bar- net för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minskning skall därvid i första hand göras på underhållsstödet.

Underhållsstödet skall dock, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, aldrig utges med ett belopp som, tillsammans med utgiven barnpension enligt lagen om efterlevandepension, för månad räknat understiger en fjärdedel av det genom underhållsstödet enligt 3 å ga— ranterade beloppet.

6 å Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid tillämp— ning av 5 kap. 5-7 åå, skall det underhållsstöd som beräknas enligt 3— 5 åå minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den sålunda framräknade inkomsten. I stället för den minskning av framräknat belopp som anges i 5 kap. 6 å andra stycket skall beloppet minskas med 48 000 kronor.

7 å Föreligger för samma månad rätt till såväl underhållsstöd enligt detta kapitel som folkpension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges endast den största av förmå- nema.

4 kap. Utgivande av underhållsstöd

Ansökan och beslut

1 å Underhållsstöd lämnas efter skriftlig ansökan hos allmän för- säkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. Ansökan om förlängt underhållsstöd skall göras av den studerande.

Ansökan skall innehålla nödvändiga upplysningar för bedömningen av barnets rätt till stöd och en försäkran på heder och samvete att de lämnade uppgifterna är riktiga. Om sökanden inte själv kan lämna en sådan försäkran, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga personer som är förtrogna med förhållandena.

2 å När underhållsstöd enligt 2 kap. sökts skall den allmänna för- säkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på. Meddelandet skall innehålla en upp— maning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om återbetalningsskyldighet enligt 5 kap. 1 _å.

I meddelandet skall även underrättelse lämnas om innehållet i 2 kap. 1—3 och 5-7 åå samt 5 kap. 1-8 åå. Meddelandet skall delges, om återbetalningsskyldighet enligt 5 kap. 1 å kan komma i fråga.

3 å När den allmänna försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet om underhållsstöd, skall sökanden skriftligen underrättas om beslutet. Har stöd beviljats, skall underrättelse lämnas om innehållet i 11 och 13 åå.

Beslut om att bevilja underhållsstöd enligt 2 kap. och att fastställa återbetalningsskyldighet skall delges den bidragsskyldige. Denne skall också underrättas om innehållet i 5 kap. 3, 9 och 10 åå denna lag samt 7 kap. 2 a å föräldrabalken.

4 å Om det inte utan dröjsmål kan avgöras om någon har rätt till underhållsstöd men det finns sannolika skäl för att sådan rätt förelig- ger och underhållsstöd är av väsentlig betydelse för barnet, skall den allmänna försäkringskassan, för tiden till dess slutligt beslut kan fat- tas, besluta att stöd skall betalas ut med ett skäligt belopp.

Om det senare bestäms att underhållsstöd inte skall lämnas eller att stöd skall lämnas med ett lägre belopp än som har betalats ut enligt första stycket, är den som stödet har betalats ut till inte skyldig att betala tillbaka överskjutande belopp i andra fall än när

1. han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har förorsakat en felaktig utbetalning, eller

2. han eller hon i annat fall skäligen borde ha insett att utbetal— ningen var felaktig.

Även i fall som avses i andra stycket kan återbetalningsskyldighet efterges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.

Utbetalning

5 å Underhållsstöd enligt 2 kap. utbetalas från och med den månad under vilken föräldrarna flyttat isär eller rätt till stöd annars upp- kommit. Underhållsstöd enligt 3 kap. utbetalas från och med den må- nad då dödsfallet inträffade eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- sion eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffade. Inträder rätt till underhållsstöd vid annan tidpunkt än den sålunda angivna, utges stödet från och med den månad då rätten inträtt.

Underhållsstöd enligt 2 och 3 kap. utbetalas till och med den må- nad under vilken barnet fyllt 18 år eller till och med den tidigare må- nad under vilken rätten till stöd annars upphört.

Underhållsstöd enligt 2 och 3 kap. får inte utges för längre tid till- baka än en månad före ansökningsmånaden.

6 å Förlängt underhållsstöd enligt 2 och 3 kap. utbetalas från och med månaden efter den då den studerande har fyllt 18 år eller åter- upptagit skolgången. Om rätt till förlängt underhållsstöd uppkommer vid senare tidpunkt än den sålunda angivna, utbetalas underhållsstöd enligt 2 kap. från och med den månad under vilken föräldrarna flyttat isär och underhållsstöd enligt 3 kap. från och med den månad då dödsfallet inträffade eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålder— spension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffade.

Förlängt underhållsstöd utbetalas till och med den månad under vilken rätten till stöd upphör.

Förlängt underhållsstöd får inte utges för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

7å Underhållsstöd skall betalas ut månadsvis i förskott av den allmänna försäkringskassan. Utges förutom underhållsstöd enligt 3 kap. även barnpension enligt 2 kap. lagen (19991000) om efterlevan- depension i förhållande till den avlidne föräldern skall sådant under—

hållsstöd betalas ut tillsammans med barnpensionen enligt bestäm— melser i 7 kap. närrmda lag.

Om det belopp som skall betalas ut för ett barn en viss månad är lägre än 50 kronor, bortfaller beloppet. I övrigt avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre krontal. Om barnpension betalas ut efter en förälder enligt lagen om efterlevandepension tillsammans med underhållsstöd enligt 3 kap. gäller i stället reglerna i den lagen.

Om det underhållsstöd som hänför sig till en viss månad inte har lyfts inom sex månader efter utgången av den månaden, är under- hållsstödet preskriberat.

8 å Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon enligt 3 å andra stycket har delgetts beslut om återbetalningsskyldighet, har betalat underhåll till barnet för en viss månad, skall motsvarande be- lopp dras av från underhållsstödet för den månaden.

9 å Underhållsstöd enligt 2 kap. betalas ut till boföräldem. Under— hållsstöd enligt 3 kap. betalas ut till barnets förmyndare.

Har två särskilt förordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vård— naden gemensamt, utbetalas underhållsstödet till den kvinnliga vård- nadshavaren eller, om vårdnadshavarna begär det, till den manlige vårdnadshavaren.

Förlängt underhållsstöd betalas ut till den studerande.

10 å Underhållsstöd lämnas inte om barnet sedan minst trettio dagar i följd

1. på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och logi,

2. bor i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller

3. vårdas i familjehem eller hem för vård eller boende inom soci— altjänsten.

Skall underhållsstöd dras in för del av kalendermånad, beräknas underhållsstödet för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas det till närmaste krontal.

Anmälningsskyldighet

11 å Den som underhållsstöd betalas ut till är skyldig att anmäla sådant förhållande som kan påverka rätten till och storleken av stödet. Anmälan skall göras till den allmänna försäkringskassan så snart den som stödet betalas ut till får veta att förhållandena har ändrats eller kommer att ändras.

Indragning och nedsättning

12 å Den allmänna försäkringskassan skall besluta om indragning eller nedsättning av underhållsstödet, om något förhållande har inträf- fat som föranleder att underhållsstöd inte skall lämnas eller skall läm- nas med ett lägre belopp.

Om det finns sannolika skäl för att underhållsstöd skall dras in eller minskas, kan försäkringskassan besluta att stödet inte skall betalas ut eller betalas ut med lägre belopp till dess slutligt beslut meddelats.

Återkrav

13 å Har underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, skall den allmänna försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det har betalats ut till. Om det finns särskilda skäl, får dock försäkringskassan efterge återkravet helt eller delvis.

Vid en senare utbetalning av underhållsstöd eller annan ersättning som skall betalas ut av allmän försäkringskassa till någon som skall betala tillbaka underhållsstöd enligt första stycket får försäkringskas- san hålla inne ett skäligt belopp i avräkning på vad som har lämnats för mycket.

5 kap. Återbetalningsskyldighet för bidragsskyldig förälder, m.m.

1 å När underhållsstöd enligt 2 kap. lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, skall denne återbetala ett belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet. Återbetal- ningsskyldigheten fastställs av den allmänna försäkringskassan i en— lighet med 4—8 åå samtidigt som eller snarast efter det att beslutet om underhållsstöd meddelas.

Beslut om återbetalningsskyldighet skall inte meddelas, om 2 kap. 5 å första stycket andra meningen eller andra stycket tillämpas eller om underhållsskyldighet enligt föräldrabalken har fastställts i form av ett engångsbelopp. Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands och en tillämpning av 11 å därför övervägs, behöver återbetalningsskyl- dighet inte fastställas.

Återbetalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken för— säkringskassan har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 11 å och aldrig för längre tid tillbaka än tre år före den dag då med- delande enligt 4 kap. 2 å sändes till den bidragsskyldige.

2å Har den allmänna försäkringskassan enligt 4 kap. 4 å beslutat om underhållsstöd för tid till dess slutligt beslut kan fattas, fastställs återbetalningsskyldighet för den bidragsskyldige för motsvarande tid.

Om underhållsstöd har lämnats till ett barn och det pågår ett mål om fastställande av faderskap till barnet, får den man som är instämd åläggas återbetalningsskyldighet, om det finns sannolika skäl för att han är far till barnet. Beslut om återbetalningsskyldighet får dock inte meddelas, om flera män är instämda i målet.

Bestäms den slutliga återbetalningsskyldigheten till ett lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt första eller andra stycket, skall skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms den slut- liga återbetalningsskyldigheten till ett högre belopp, skall den bi— dragsskyldige betala in skillnaden till försäkringskassan.

Har återbetalningsskyldighet fastställts slutligt för en man och frias han senare från faderskapet till barnet, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta enligt 5 å räntelagen (l975:635) från varje betalningsdag.

3 å Belopp som skall återbetalas till staten enligt 1 eller 2 å skall erläggas till den allmänna försäkringskassan förskottsvis för kalen- dermånad. Underhåll som har betalats till barnet innan den bidrags— skyldige delgavs beslutet om återbetalningsskyldighet får dock, i den mån det svarar mot underhållsstödet, avräknas från vad som skall erläggas till försäkringskassan.

Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en samman- hängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid fullgö- rande av sin återbetalningsskyldighet tillgodoräknas ett avdrag som föräkringskassan bestämmer enligt vad som föreskrivs om under- hållsbidrag i 7 kap. 4 å första stycket föräldrabalken. Avdrag medges endast om anmälan om vistelsen görs till försäkringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphörde.

4 å Återbetalningsskyldighet enligt 1 å skall för varje barn som har rätt till underhållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år. Beloppet skall motsvara det procenttal av den bidragsskyldiges inkomst som anges i det följande. Vid bestämmandet av procenttalet skall hänsyn tas till samtliga barn för vilka den bidragsskyldige är underhållsskyl— dig enligt 7 kap. 1 å föräldrabalken.

Är den bidragsskyldige underhållsskyldig enligt 7 kap. 1 å föräld- rabalken för ett, två eller tre barn utgör procenttalet tio, sex och en fjärdedels respektive fem procent. Föreligger underhållsskyldighet för fler än tre barn, skall procenttalet motsvara det tal som erhålls, om man dividerar summan av femton och antalet barn utöver tre med det totala antalet barn. Procenttalet bestäms till ett tal med högst två de- cimaler.

Återbetalningsskyldigheten för ett barn får aldrig överstiga vad som lämnas i underhållsstöd till barnet under den tid återbetalnings- skyldigheten avser.

Om det belopp som skall betalas för ett barn under en månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. Om månads- beloppet för ett barn blir lägre än 100 kronor, bortfaller återbetal— ningsskyldigheten.

5å Den bidragsskyldiges inkomst enligt 4å beräknas i enlighet med det senast fattade taxeringsbeslutet enligt 4 kap. 2 å taxeringsla— gen (1990:324) och med utgångspunkt i

l. inkomst av tjänst enligt 34 å kommunalskattelagen (1928:370),

2. intäkt av kapital enligt 3 å 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstsskatt, och

3. inkomst av näringsverksamhet enligt 25 å kommunalskattela- gen justerad enligt andra stycket.

Inkomsten av näringsverksamhet skall ökas med belopp med vilket inkomst av näringsverksamhet har minskats genom avdrag för

a) underskott från tidigare beskattningsår,

b) utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 å lagen (1962:381) om allmän försäkring,

c) avsättning till periodiseringsfond,

d) ökning av expansionsmedel, och minskas med belopp med vilket inkomst av näringsverksamhet har ökats genom

a) återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodi- seringsfond, och

b) minskning av expansionsmedel.

6 å Till beloppen enligt 5 å skall läggas

1. studiemedel i form av studiebidrag,

2. en procent av den del av den bidragsskyldiges skattepliktiga förmögenhet som överstiger 900 000 kronor.

Det sålunda framräknade beloppet skall minskas med 24 000 kro- nor och utgör därefter den inkomst som skall ligga till grund för be- räkningen av återbetalningsskyldigheten.

7 å När återbetalningsskyldighet fastställs för förfluten tid skall till grund för inkomstberäkningen enligt 5å läggas det taxeringsbeslut som förelåg den eller de månader återbetalningsskyldigheten härför sig till.

8 å Återbetalningsskyldighet kan trots vad som sägs i 5—7 åå be- stämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldige har en förvärvsförrnåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad enligt närrmda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförrnågan inte utnyttjas.

9å Den allmänna försäkringskassan skall utan dröjsmål vidta åt- gärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin återbetalningsskyldighet.

10 å Återbetalningsskyldighet som fastställts enligt 4-8 åå skall omprövas när ett nytt beslut om årlig taxering föreligger och när grunden för tillämplig procentsats enligt 4 å ändras. Återbetalningsskyldighet för viss tid kan också, på ansökan av den bidragsskyldige eller på initiativ av den allmänna försäkringskassan, jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för försäkringskas- sans bedömning ändrats väsentligt. Bestäms återbetalningsskyldighe- ten till lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidiga- re beslut betalat för samma tid, skall skillnaden och betald ränta som hänför sig till skillnadsbeloppet betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms återbetalningsskyldigheten till högre belopp än vad den bi- dragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, skall den bidragsskyldige betala in skillnaden till försäkringskassan.

Beslut om återbetalningsskyldighet får upphävas helt eller delvis om den bidragsskyldige bosatt sig utomlands.

11 å Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands och underhållsbi- drag är fastställt, inträder den allmänna försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag till den del det svarar mot utbetalt under- hållsstöd. Om underhållsbidrag inte är fastställt, kan försäkringskas- san förelägga boföräldem att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Boföräldem skall till försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget, om försäkringskassan be— går det. Om barnet har fyllt 18 år skall vad som sägs om boföräldem i detta stycke i stället gälla barnet.

I fall som avses i första stycket tillämpas även 3, 9 och 12-15 åå samt 6 kap. 1 å tredje stycket. Vad som där sägs om återbetalnings— skyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till försäkringskassan. Betalning till försäkringskassan skall dock ske allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan tillfälle att i samband med försäkringskassans krav på betalning i enlighet med

denna paragraf utkräva den del av obetalda underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.

Anstånd

12 å Den allmänna försäkringskassan får på ansökan av den bidrags— skyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra återbetal- ningsskyldigheten. Anstånd skall medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. Därvid skall bestämmelserna om förbehållsbe- lopp i 7 kap. 4 och 5 åå utsökningsbalken tillämpas. Anstånd får ock- så beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden.

13 å Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.

Det belopp som beslutet om anstånd avser skall betalas före åter- betalning som avser senare tid. Den bidragsskyldige är, sedan an- ståndsbeslutet upphört, inte skyldig att på grund av anståndet någon månad betala mer till försäkringskassan än det månadsbelopp som återbetalningsskyldigheten fastställs till eller skulle ha fastställts till, om 4-8 åå hade tillämpats på den bidragsskyldiges inkomst. För över— stigande belopp skall nytt beslut om anstånd meddelas.

14å Den allmänna försäkringskassan skall upphäva eller ändra ett beslut om anstånd, om sådana ändrade förhållanden har inträtt som medför att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre om— fattning. Den som har beviljats anstånd är skyldig att göra anmälan om ändrade förhållanden till försäkringskassan.

Efterth

15 å Den allmänna försäkringskassan får på ansökan av den bidrags- skyldige helt eller delvis efterge statens fordran avseende återbetal— ningsskyldighet och ränta, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden.

Ränta

16å Om den bidragsskyldige inte betalar fastställt återbetalnings— belopp i rätt tid eller har beviljats anstånd med återbetalning, skall ränta betalas på skulden. Den allmänna försäkringskassan behöver inte kräva betalning för räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning. Före varje kalenderår fastställer regeringen den ränta som skall gälla.

Av den bidragsskyldige inbetalade belopp skall i första hand av- räknas på upplupen ränta.

6 kap. Övriga bestämmelser

Behörig försäkringskassa

1 å Ett ärende om stöd enligt denna lag prövas av den allmänna försäkringskassa som barnet är inskrivet hos eller skulle ha varit in- skrivet hos, om åldersvillkoret i 1 kap. 4å lagen (1962:381) om all- män försäkring varit uppfyllt.

Finns det ingen behörig försäkringskassa enligt första stycket skall ansökan göras hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

Frågor om återbetalningsskyldighet och om minskning av under- hållsstöd enligt 2 kap. 7 å andra stycket prövas dock av den försäk- ringskassa som den bidragsskyldige är inskriven hos eller skulle ha varit inskriven hos, om åldersvillkoret i 1 kap. 4 å lagen om allmän försäkring varit uppfyllt. Är den bidragsskyldige inte inskriven och skulle han eller hon inte heller under angiven förutsättning ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa, skall Stockholms läns allmän- na försäkringskassa pröva dessa frågor.

Överklagande m.m.

2 å Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Bestämmelserna i 20 kap. 10—13 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av en försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassans beslut tillämpas också i ärende enligt denna lag.

I försäkringskassan skall socialförsäkringsnämnden pröva ärenden om eftergift enligt 5 kap. 15 å. Detsamma skall gälla omprövning av beslut om återkrav enligt 4 kap. 13 å, om det belopp som felaktigt har betalats ut överstiger tio procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 å lagen om allmän försäkring.

3 å Rätten till underhållsstöd får inte överlåtas och får inte utmätas.

4 å I ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske genom kun- görelse enligt 15 å delgivningslagen (1970:428). Meddelande enligt 4 kap. 2 å som skall delges får delges enligt 12 å delgivningslagen en-

dast om det finns anledning att anta att den bidragsskyldige har avvi— kit eller på annat sätt håller sig undan.

Så Beslut om återbetalningsskyldighet och ränta får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

6 å Vad som i lagen (1962:381) om allmän försäkring är föreskri- vet om Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkrings- kassoma tillämpas också i fråga om försäkringskassomas handlägg- ning av underhållsstöd enligt denna lag.

Följande bestämmelser i lagen om allmän försäkring tillämpas också i ärenden enligt denna lag:

- 17 kap. 1 å om sammanträffande av förmåner och bistånd enligt socialtjänstlagen, - 20 kap. 3 å tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersätt- ning, - 20 kap. 8 å första-tredje styckena och 9 å om skyldighet att lämna uppgifter, — 20 kap 8 å fjärde stycket om utredningsåtgärder.

Bestämmelserna i 20 kap. 8 å första-tredje styckena om skyldighet att lämna uppgifter och i 20 kap. 8 å fjärde stycket om utredningsåt- gärder tillämpas också i fråga om den bidragsskyldige.

7 å Regeringen får förordna att barn som inte har något medborgar- skap eller som är politisk flykting skall ha samma rätt till underhålls- stöd enligt 2 kap. som svenskt barn.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Genom lagen upphävs lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Be— stämmelserna i den lagen gäller dock fortfarande i fråga om under— hållsstöd som avser tid före ikraftträdandet.

3. Med inkomstgrundad barnpension enligt 2 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension likställs vid tillämpning av denna lag tilläggspension i form av barnpension som beräknats med tillämpning av punkt 4 eller 5 i övergångsbestämmelsema till lagen om efterle- vandepension. Vid den samordning som skall ske mellan yrkesskade- livränta och underhållsstöd enligt 3 kap. 5 å skall minskning enligt andra stycket nämnda bestämmelse i första hand göras på underhålls- stödet och därefter på beloppet enligt 2 kap. 4 å första stycket 2 lagen om efterlevandepension.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk— rmg

dels att 5 kap. 11 å, 8 kap., 10 kap. 4 å, 14 kap., 16 kap. 3, 7 a, 10 och 11 åå, punkterna 2—10, 13—14 och 18-20 i övergångsbestämmel— sema till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag samt punkterna 5-7 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 3, 5 och ? åå, 5 kap. 5 å, 10 kap. 2 å, 16 kap. 1, 2, 8 och 9 åå, 17 kap. 2 å och 20 kap. 3 å skall ha följande lydelse,

dels att 16 kap. 4 å i paragrafens lydelse enligt lagen (1997:1312) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att 16 kap. 5 å och 20 kap. 2å i paragrafemas lydelse enligt lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att 5 kap. 1, 3, 4 och 7 åå i paragrafemas lydelse enligt lagen (1998:704) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att punkt 1 i övergångsbestämmelsema till lagen (19792127) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att punkt 3 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 3 %

En försäkrad, som uppbär hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension enligt denna lag eller uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han börjat uppbära hel ålders- pension, har inte rätt till sjukpen- ning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utgå för högst 180 dagar.

En försäkrad, som uppbär hel förtidspension enligt denna lag eller hel särskild efterlevande- pension enligt lagen ( I999:000) om efterlevandepension eller har uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han eller hon börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter in- gången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dess— förinnan har börjat uppbära hel

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utges för högst 180 dagar.

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenning— försäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 å första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundan- de inkomst. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som av- ses i ] å andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpen— ninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstför- hållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av bety- delse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension eller sär- skild efterlevandepension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pen— sion ändras med hänsyn till änd— ring i den försäkrades arbetsför— måga eller, vid särskild efterle- vandepension, förmåga eller möj- lighet att bereda sig inkomst ge- nom arbete,

b) när förtidspension enligt denna lag eller särskild efterle- vandepension enligt lagen (1999-000) om efterlevandepen- sion beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevande— pension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden, samt

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade. Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättnings- period som inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått känne- dom om inkomständringen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller (1 är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om för- säkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973z349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa, bidrag enligt förordningen (1995:938) om utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,

2. genomgår vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och uppbär timersättning för studierna,

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbet- marknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndi ghet,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidi— gast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 å föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalför- svarsplikt.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäk- ringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpen- ningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsar- betstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under ut— bildningstiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b å eller 22 kap. 7 å och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

76. Författningsförslag SOU 1998:120 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För en försäkrad som avses i 10 c å första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäk- rade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjuk- penning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

75

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades ar— betsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjuk— dom föreligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomis— ka, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vil- ken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärde- delar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbe— te, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgiva- ren tillfälligt erbjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.

Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga ar— bete eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b å eller 22 kap.

Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäk— rade inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsätt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning särskilt beaktas om den försäkrade efter åtgärd som avses i 7 b å eller 22 kap. kan försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbets- förmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäk- rades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde och femte styckena skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsför— mågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.

Om den försäkrade uppbär Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild ef— förtidspension enligt denna lag terlevandepension enligt denna eller särskild efterlevandepen- lag, skall vid prövning av den sion enligt lagen (I999:000) försäkrades rätt till sjukpenning om efterlevandepension, skall bedömningen av hans arbetsför- vid prövning av den försäkra- måga ske med bortseende från des rätt till sjukpenning be— den nedsättning av förmågan eller dörrmingen av hans arbetsför- möjligheten att bereda sig in- måga ske med bortseende från komst genom arbete som ligger den nedsättning av förmågan till grund för utgående pension. eller möjligheten att bereda sig

inkomst genom arbete som

ligger till grund för utgående pension.

5 kap. 1 %

En försäkrad som är bosatt i Sve— En försäkrad som är bosatt i rige har rätt till folkpension i form Sverige har rätt till folkpension i av förtidspension, efterlevande- form av förtidspension och han- pension och handikappersättning dikappersättning som utgör till- som utgör tillägg till pension lägg till pension

a) enligt 3 och 4 åå i förhållande till det antal år för vilka tillgodo— räknats pensionspoäng för tilläggspension, eller

b) enligt 5-7 och 9-11 åå i för- b) enligt 5-7 och 9-10 åå i för- hållande till det antal år som till— hållande till det antal år som till-

Nuvarande lydelse

godoräknats som bosättningstid i

Sverige.

SOU 1998:120 Föreslagen lydelse

godoräknats som bosättningstid i Sverige.

En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i form av ålderspension enligt 3 å i förhållande till det antal år för vilka till- godoräknats pensionspoäng för tilläggspension.

En svensk medborgare som är bosatt utomlands har rätt till folk- pension enligt första stycket a.

Folkpension enligt 1 å första stycket a eller andra stycket be- räknas i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberätti- gade eller, när fråga är om efter-

Folkpension enligt 1 å första stycket a eller andra stycket be— räknas i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberätti- gade vid tilläggspensionens be-

levandepension, den avlidne vid tilläggspensionens beräkning tillgodoräknats pensionspoäng.

Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpen- sion med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats och talet 30.

Om rätt till tilläggspension inte föreligger krävs att antalet år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats uppgår till minst tre.

räkning tillgodoräknats pen- sionspoän g.

45

Med år för vilket har tillgodoräk— nats pensionspoäng likställs vid beräkning av förtidspension och efterlevandepension

1. år, för vilket pensionspoäng inte har tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 11 kap. 6å första stycket, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 å andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning eller bestämmelserna i 11 kap. 7 å denna lag, i detta lagrums lydelse före den ljanuari 1982,

2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,

Med år för vilket har tillgodo- räknats pensionspoäng likställs vid beräkning av förtidspension

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjö- mansskatt, samt

4. såvitt gäller person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963, för vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.

Folkpension enligt lå första Folkpension enligt lå första

stycket b beräknas på grundval av den sammanlagda tid varunder den pensionsberättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne kan tillgodoräknas bosättningstid i Sverige.

stycket b beräknas på grundval av den sammanlagda tid varun- der den pensionsberättigade kan tillgodoräknas bosättningstid i Sverige.

För rätt till folkpension krävs att bosättningstid i Sverige kan till- godoräknas för minst tre år.

Vid beräkning av bosättnings— tid bortses från tid före det år då den pensionsberättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han fyllt eller skulle ha jyllt 64 år.

Vid beräkning av bosättnings— tid bortses från tid före det år då den pensionsberättigade uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han eller hon fyllt eller skulle

fylla 64 år.

Om bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år, utges folk— pension med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka bosättningstid kan tillgodoräknas och talet 40.

Bosättningstiden sätts ned till närmaste hela antal år.

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap. 2 eller 3å utlän- ningslagen (1989z529) skall som bosättningstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bo- satt i sitt tidigare hemland från

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap. 2 eller 3 å utlän- ningslagen (1989z529) skall som bosättningstid även tillgodoräk- nas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från

Nuvarande lydelse

och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mel- lan den tid under vilken den för- säkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att den för- säkrade första gången kom till landet till och med det år då han eller hon fyllde 64 år. I fråga om förtidspension eller efterlevande- pension skall i stället för året då den försäkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pensionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.

Föreslagen lydelse

och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet till— godoräknas som svarar mot för— hållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det år då han eller hon fyll- de 64 år och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med det år då han eller hon fyll— de 64 år. I fråga om förtidspen- sion skall i stället för året då den försäkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pen- sionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.

Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.

Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstill- stånd med stöd av 3 kap. 2 eller 3 å utlänningslagen (19891529) skall gälla även en försäkrad som

a) annars beviljats uppehållstillstånd på grund av att han eller hon ansetts som flykting enligt konventionen d. 28 juli 1951 angående

flyktingars rättsliga ställning, eller

b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 å 2 eller 3 utlänningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt motsvarande äldre bestämmelser.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 2 %

Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i kriminal- vårdsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å måna- den belöpande folkpension ej utgå högre belopp än regeringen be— stämmer.

Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket sägs icke skall utgivas.

Om ett barn under en hel må- nad på statens bekostnad erhåller vård på anstalt eller annars kost och bostad, får barnpension inte utges för den månaden. Sådan förmån får dock utges för tid då barnet är inackorderat vid sa- meskola. I fråga om elev i specialskola må I fråga om elev i specialskola pensionsförmån utgå utan hinder av bestämmelserna i första och tredje styckena för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid äga bestämmelserna om vårdbi- drag i 9 kap. 5å tredje stycket motsvarande tillämpning

får pensionsförmån utges utan hinder av bestämmelserna i första stycket för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid har bestämmelserna om vårdbi— drag i 9 kap. 5å tredje stycket motsvarande tillämpning.

16 kap. 1 &

Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkrings- kassa i enlighet med vad regeringen förordnar. I fall som närmare anges av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför- säkringsverket, skall försäkringskassan dock utan ansökan besluta om hel ålderspension till en hos kassan inskriven pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65 år, om han inte skriftligen begärt annat.

Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjuk— penning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens för- ordnande.

Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vil- ken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. Mot— svarande gäller i fråga om sär- skild ejterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.

Uppbär en försäkrad sjukbi— drag eller har handikappersätt- ning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.

I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

För kostnader för läkarunder- sökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, han— dikappersättning, vårdbidrag eller särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regering en eller, efter rege- ringens bemyndigande, Riksför- säkringsverket föreskriver.

Som villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersättning får föreskrivas att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus eller un- derkasta sig undersökning av viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till vårdbidrag och, såvitt gäller efterlevande, särskild ef- terlevandepension. För kostnader som uppstår med anledning av en

För kostnader för läkarunder- sökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, han- dikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskri— ver.

Som villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersätt- ning får föreskrivas att den för- säkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjuk— hus eller underkasta sig under- sökning av viss läkare. Motsva- rande gäller i fråga om rätt till vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan föreskrift skall ersättning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sådan föreskrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad rege- ringen förordnar.

I fråga om rätt till förtidspension gäller även vissa bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b å.

lämnas i enlighet med vad rege- ringen förordnar.

Pension skall betalas ut månadsvis. Om årspensionen uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Vid beräkning av pensionsbe- lopp för månad skall den årspen- sion, från vilken beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela krontal, som är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller pensio- nen för den månad som beräk- ningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skola samtliga den pensionsberättigade tillkomman- de pensionsförmåner anses som en pension. Avrundning skall i första hand göras å folkpension enligt 6, 7 eller 8 kap.

Vid beräkning av pensions- belopp för månad skall den årspension, från vilken beräk- ningen utgår, avrundas till när- maste hela krontal, som är jämnt delbart med tolv. Är årspen- sionsbeloppet lägre än tolv kro- nor, bortfaller pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skall samtliga den pensionsbe— rättigade tillkommande pen- sionsförmåner enligt denna lag anses som en pension. Avrund- ning skall i första hand göras på folkpension enligt 6 eller 7 kap. 5 &

Ålderspension utges från och med den månad varunder den försäkra- de fyller 65 år eller, om han eller hon önskar att pensionen skall börja utges tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pen- sionsansökningen.

Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 å andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.

Efterlevandepension utges från och med den månad då den för- säkrade avlidit eller, om han eller

Nuvarande lydelse

hon vid sin död uppbar ålders- pension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet intrajfat.

Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.

Annan pension än ålderspen- sion får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller han— dikappersättning, två år före an- sökningsmånaden. Ålderspension får betalas ut tidigast för månaden närmast efter ansökningsmåna- den. Har den försäkrade uppburit förtidspension eller särskild ef— terlevandepension omedelbart före 65 års ålder får dock ålders- pension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmåna- den.

Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. Zå skall minskas med vad som utbe- talats i omställningspension en- ligt 14 kap. 455 eller särskild ef- terlevandepension enligt 14 kap. 5 5 för den tid som barnpensions- beloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbe- talningen av omställningspensio- nen eller den särskilda efterle- vandepensionen.

Föreslagen lydelse

Inträder rätt till ålderspension vid annan tidpunkt än som åsyf- tas i första stycket, skall pensio- nen betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.

Annan pension än ålderspen- sion får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om handikappersättning, två år före ansökningsmånaden. Älderspension får betalas ut tidigast för månaden närmast efter ansökningsmånaden. Har den försäkrade uppburit förtids— pension enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1999:000) om ef- terlevandepension omedelbart före 65 års ålder får dock ålders- pension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmåna- den.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

85

Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 å eller 13 kap. 1 å är skyldig att, om hans arbetsför- måga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan om det hos allmän försäkrings- kassa. Motsvarande skall gälla den som uppbär efterlevandepen- sion eller förmån enligt 9 kap., om förhållandena ändras så att rätten till pensionen eller förmå- nen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyl- digheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 å eller 13 kap. 1 å är skyldig att, om hans arbets— förmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra an- mälan om det hos allmän försäk- ringskassa. Motsvarande skall gälla den som uppbär förmån enligt 9 kap., om förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälnings- skyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldra- balken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.

Pensionsförrnån utgår, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars upp— hört. Vårdbidrag utgår till och med månaden före den då barnet fyller 16 år. Omställningspension och särskild efterlevandepension utgår längst till och med månaden före den då den efterlevande bll- ler 65 år.

Pensionsförmån utges, om inte något annat är särskilt föreskri- vet, till och med den månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Vårdbidrag utges till och med månaden före den då barnet fyller 16 år.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap. 2 &

Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskade- försäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgi— vas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller den utgående livräntan vore för— höjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstek- niska grunderna svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ål- derspension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pen- sionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i förrn av ålders- Folkpension i form av ålders- pension eller efterlevandepension pension minskas med tre fjärde— samt tilläggspension i form av efterlevandepension minskas med tre fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom ef- terlevande. Avdrag på tilläggs- pension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan in- träjfat.

Minskning enligt denna para- graf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen

delar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevan- de.

Minskning enligt denna para- graf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen

SOU 1998:120 Nuvarande lydelse

skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller barnpension med minst en fjärde— del och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av det belopp som annars skulle ha ut-

Föreslagen lydelse

skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension med minst en fjärdedel och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av det belopp som annars skulle ha utgått.

gått. I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt

eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring föreskrives i 4 kap. 4 å och 6 kap. 1 å sagda lag.

20 kap. 2 &

Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen, vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a å, i detta lagrums lydel— se före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12å lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension likställas med år för vilka pensionspo- äng tillgodoräknats.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 å likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4å också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Har någon med socialnämn- dens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i ad- optionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension bar- net anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adop- tivföräldern var bosatt här i lan- det vid den tidpunkt då han eller hon avled.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 aå andra stycket

skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organi- sationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F— skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F- skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a å tredje stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).

35

Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen

a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;

b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läka- res föreskrifter;

c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap. 8 å;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilsele- dande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller reha—

Vägrar en försäkrad utan gil- tig anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller reha-

bilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a åå, 7 kap. 3 bå eller 22 kap. 4, 5 och 7 åå får sjukpenning eller förtidspension helt eller del- vis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erin- rats om denna påföljd. Motsva- rande skall gälla i fråga om sär- skild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap.

3å.

bilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a åå, 7 kap. 3 b å eller 22 kap. 4, 5 och 7 åå får sjukpen- ning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 å eller vägrar att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det.

1. Svensk medborgare som är född år 1929 eller tidigare eller som är född senare men den 1 juli 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension samt uppbar sådan pension också vid utgången av år 1992, har, om han varit mantalsskriven i Sverige för det år varunder han fyllt sextiotvå år och för de fem åren närmast dessför- innan, rätt att vid bosättning ut— omlands uppbära folkpension med samma belopp som skulle ha ut— gått vid bosättning i Sverige.

Vid tillämpningen av mantals— skrivningskravet i föregående stycke likställs år efter år 1991 då den försäkrade varit folkbokförd i Sverige den 1 november året in- nan med år då han varit mantals— skriven här.

3. Folkpension i form av ål- derspension, förtidspension eller efterlevandepension som utges för december 1992 och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall utan hinder av 5 kap. 5 å i dess nya lydelse anses grundad på en bosättningstid om 40 år. Det-

1. Svensk medborgare som är född år 1929 eller tidigare eller som är född senare men den 1 juli 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension eller för- tidspension samt uppbar sådan pension också vid utgången av år 1992, har, om han eller hon varit mantalsskriven i Sverige för det år varunder han eller hon fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan, rätt att vid bosätt- ning utomlands uppbära folkpen— sion med samma belopp som skulle ha utgått vid bosättning i Sverige. Vid tillämpningen av mantals- skrivningskravet i föregående stycke likställs år efter år 1991 då den försäkrade varit folkbok— förd i Sverige den 1 november året innan med år då han eller hon varit mantalsskriven här.

3. Folkpension i form av ål- derspension eller förtidspension som utges för december 1992 och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall utan hinder av 5 kap. 5 å i dess nya lydelse anses grundad på en bosätt— ningstid om 40 år. Detsamma

Nuvarande lydelse

samma skall gälla folkpension i form av ålderspension som utges till den som senast i december 1992 fyllde 65 år och som då var berättigad till ålderspension och i fråga om efterlevandepension för det fall att dödsfallet har inträffat i december 1992 men efterlevan— depension utges först för januari 1993 på grund av att den avlidne vid dödsfallet uppbar ålderspen- sion eller förtidspension. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om sådan folkpension som utges med reducerat belopp till följd av 5 kap. 2 å i dess äldre lydelse eller på grund av motsvarande be- stämmelse i en sådan överens— kommelse som avses i 20 kap. 15 å första stycket.

Vad som sägs i första stycket om efterlevandepension gäller också folkpension iform av änke— pension, som utges med stöd av övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för- säkring.

SOU 1998:120 Föreslagen lydelse

skall gälla folkpension i form av ålderspension som utges till den som senast i december 1992 fyllde 65 år och som då var be- rättigad till ålderspension. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om sådan folkpension som utges med reducerat belopp till följd av 5 kap. 2 å i dess äldre lydelse eller på grund av motsvarande bestämmelse i en sådan överens- kommelse som avses i 20 kap. 15 å första stycket.

1 fall då folkpension i form av förtidspension utges för december 1992 och det efter ikraftträdandet sker en ändring av den andel enligt 7 kap. 2 å varmed förtidspension utges, skall bestämmelserna i första stycket gälla också i fråga om den förtidspension som utges efter änd- ringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Äldre bestämmelser om efterlevandepension skall fortfarande till- lämpas såvitt gäller sådan pension som avser tid före ikraftträda ndet. 3. Äldre bestämmelser i punkten 7 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk- ring gäller även efter ikraftträdandet för en efterlevande som är född år 1937 eller tidigare och som omedelbart före ikraftträdandet uppbar

SOU 1998:120 Författningsförslag 91 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

folkpension i form av ålderspension beräknad på grundval av nämnda bestämmelse. Äldre bestämmelser i denna punkt gäller vidare för en efterlevande som är född år 1936 eller år 1937 och som omedelbart före ikraftträdandet uppbar och vid den tidpunkt då uttag av ålders- pension görs uppbär folkpension i form av änkepension.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1998:704) om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs att punkten 2 i övergångsbestämmelsema till lagen (l998:704) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk— ring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdandet. För tid därefter skall äldre bestämmelser i 5 kap. 1, 3, 8 och 13 åå fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare.

Föreslagen lydelse

2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdandet. För tid därefter skall äldre bestämmelser i 5 kap. 1 och 3 åå, 8 å första och andra styckena samt 13å fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Äldre bestämmelser i 5 kap. 8 å tredje stycket skall fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare och som den 1 januari 2001 uppbär folkpension i form av ålderspen- sion som har beräknats med stöd av 5 kap. 8 5 tredje stycket i dess äldre lydelse eller som då upp— bär folkpension i form av hel särskild efterlevandepension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:382) angående infö- rande av lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 16, 17 och 32 åå lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i fråga om änkepension som avser tid före ikraftträ— dandet.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen

(1969:205 ) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om pensionstill- skott dels att 2 b och 5 åå skall upphöra att gälla, dels att 2 c och 3 åå skall ha följande lydelse, dels att 1 å i paragrafens lydelse enligt lagen (l998:705) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att 4 å i paragrafens lydelse enligt lagen (1998:690) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Till folkpension i form av förtids- pension, omställningspension eller särskild efterlevandepension utges pensionstillskott enligt den- na lag. Sådant tillskott utges ock- så till folkpension iform av änke- pension, som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelsema till lagen (1988.'881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän för- säkring.

Föreslagen lydelse

Till folkpension i form av för- tidspension utges pensionstill— skott enligt denna lag.

Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.

2cå

Pensionstillskottet till ålderspen- sion, omställningspension, sär- skild efterlevandepension, änke- pension eller förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän för— säkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension utgör motsvarande andel av det pen—

sionstillskott som anges i 2, 2 a eller 2 b 5.

Pensionstillskottet till ålderspen— sion eller förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension ut- gör motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i 2 eller 2 & å.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35

Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålders- pension, änkepension, omställ- ningspension, särskild efterlevan- depension eller förtidspension har rätt till pensionstillskott endast i den mån tilläggspensionen inte uppgår till det belopp som följer av2,2a,2beller2cå.

Om pensionstillskott till ålders- pension, omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension eller förtidspension utges med viss andel av oavkortat sådant tillskott till följd av 2 c å, skall avräkning enligt första stycket göras på ett oavkortat pensionstillskott och andelsbe- räkning enligt 2 cå göras på det belopp som framkommer efter denna avräkning.

45

Vid tillämpning av 3å skall, då pensionspoäng enligt 4 kap. 8å lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension på grund av underlåten eller bristande av— giftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift

Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålders- pension eller förtidspension eller har inkomstgrundad omställ- ningspension eller särskild ef- terlevandepension eller tilläggs- pension i form av änkepension enligt lagen (1999:000) om ef- terlevandepension har rätt till pensionstillskott endast i den mån tilläggspensionen och den inkomstgrundade efterlevande- pensionen inte uppgår till det belopp som följer av 2, 2 a eller 2 c å.

Om pensionstillskott till ål- derspension eller förtidspension utges med viss andel av oavkor- tat sådant tillskott till följd av 2 c å, skall avräkning enligt första stycket göras på ett oavkortat pensionstillskott och andelsbe- räkning enligt 2 c å göras på det belopp som framkommer efter denna avräkning.

Vid tillämpning av 3å skall, då pensionspoäng enligt 4 kap. 8 å lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräk- nats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspen- sion, som skulle ha utgetts om

Nuvarande lydelse

betalats. Därvid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension, omställningspension eller särskild efterlevandepension som skulle ha utgetts om full avgift betalats.

Föreslagen lydelse

full avgift betalats. Därvid skall inte beaktas sådan tilläggspen- sion i forrn av änkepension eller inkomstgrundad omställ- ningspension eller särskild ef- terlevandepension enligt lagen (1999:000) om efterlevandepen- sion som skulle ha utgetts om full avgift betalats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande såvitt avser pensionstill- skott för tid före ikraftträdandet.

3. Bestämmelserna i 4 å skall gälla också i fråga om tilläggspension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension som med stöd av punkt 7 eller 9 i övergångsbestämmelsema till lagen (1999:000) om efterlevandepension utges för tid efter ikraftträdandet.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4, 6, 7, 9 och 11 åå samt 6 kap. 1 och 7 åå lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsätt- ningar som anges i 8 kap. 2 59 andra och tredje styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring, längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Bestämmelserna i 20 kap. 2 5 fjärde stycket lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om rätt till livränta enligt denna paragraf.

Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de när- mare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställ- ningspension i 8 kap. 4 och 5 åå lagen (1962:381) om allmän för- säkring.

Föreslagen lydelse

5 kap. 4 5

Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsätt- ningar som anges i 2 kap. 2 9" andra-fjärde styckena lagen (1999:000) om efterlevandepen- sion, längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 ar.

Bestämmelserna i 2 kap. ] å andra stycket lagen om efterle- vandepension tillämpas även i fråga om rätt till livränta enligt denna paragraf.

65

Rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de när- mare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställ- ningspension i 3 kap. 1-4 åå" lagen (1999:000) om efterlevan- depension.

Nuvarande lydelse

75

Rätt till särskild efterlevandeliv- ränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om sär- skild efterlevandepension i 8 kap. 6-10 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vad som sägs om särskild efterlevandepension i 16 kap. 2, 3 och 7 a åå" lagen om allmän för- säkring tillämpas även i fråga om särskild efterlevandelivränta.

Bestämmelserna i 8 kap. 12 5 lagen (1962:381) om allmän för- säkring tillämpas även i fråga om särskild efterlevandelivränta en- ligt denna lag. Minskning som där sägs skall, om den efterlevande samtidigt har rätt till särskild ef- terlevandepension enligt lagen om allmän försäkring, i första hand göras på den särskilda efterlevan— delivräntan.

llå

Föreslagen lydelse

Rätt till särskild efterlevandeliv- ränta har efterlevande make un- der de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om särskild efterlevandepension i 4 kap. 1-9 åå lagen (1999:000) om efterlevandepension.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 och 14 få lagen (1999:000) om ef- terlevandepension tillämpas även i fråga om särskild efterlevande- livränta enligt denna lag. Minsk— ning som där sägs skall, om den efterlevande samtidigt har rätt till särskild efterlevandepension enligt lagen om efterlevandepen- sion, i första hand göras på den särskilda efterlevandelivräntan.

Överstiger livräntoma till de efterlevande efter en försäkrad sam- mantagna det ersättningsunderlag som anges i 3 å, sätts livräntoma ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.

Bestämmelserna i 16 kap. 1 59

första, tredje och femte styckena,

5 ; femte och sjunde styckena samt 8 och 9 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel.

Bestämmelserna i 7 kap. ] 5, 2 59 tredje och fjärde styckena samt 4 och ]] åå lagen (1999:000) om efterlevandepen- sion tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtids- pension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring med anledning av den inkomstförlust som har för- anlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Är någon som har rätt till liv— ränta enligt 4 eller 5 kap. samti- digt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk— ring, efterlevandepension enligt lagen (1999:000) om efterlevan- depension eller underhållsstöd till efterlevande barn enligt la- gen (I999:000) om underhålls- stöd med anledning av den in- komstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensio- nen och underhållsstödet.

Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlå- ten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 å första stycket lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 å andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträf— fat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.

Bestämmelserna i 3 kap. 17 å, 10 kap. 4 5 första stycket, 16 kap. [15 och 20 kap. 3—7 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetal—

Bestämmelsema i 3 kap. l7å och 20 kap. 3-7 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring samt 3 kap. 14 5, 7 kap. 7 och 12 åå, 8 kap. 55 och 9 kap. ] 59 lagen (1999:000) om ejierlevan- depension om förmåner som

100 Författningsförslag SOU 1998:120 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsskyldighet, preskription, samrnanträffar, indragning och utmätningsförbud och rätt till nedsättning av ersättning i vissa skadestånd har motsvarande till- fall, återbetalningsskyldighet, lämpning i fråga om ersättning preskription, utmätningsförbud från arbetsskadeförsäkringen. och rätt till skadestånd har mot- svarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeför- säkringen. Vad som sägs i 17 kap. ] å lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. 1 fall då rätt till livränta grundas på dödsfall till följd av en arbets- skada som har inträffat före ikraftträdandet gäller, om annat inte sägs i punkt 3, fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta.

3. De nya bestämmelserna om omställningslivränta och särskild ef- terlevandelivränta i 5 kap. 6 och 7 åå gäller även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit har inträffat under något av åren 1990-2000 under förutsättning att den efterlevande till följd av dödsfallet inte samtidigt har rätt till änkepension enligt 6 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (19941308) om bostadstillägg till pensionärer

Härigenom föreskrivs att 1 å lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bostadstillägg enligt denna lag lämnas till den som är bosatt i Sverige samt uppbär

1. ålderspension, förtidspen- sion, omställningspension, eller särskild efterlevandepension en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. ålderspension eller förtids- pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

2. hustrutillägg enligt lagen (1994:309) om hustrutillägg,

3. änkepension med stöd av övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring, eller

3. änkepension som utges en- ligt 6 kap. lagen (1999:000) om efterlevandepension till änkor som är födda år 1944 eller tidi- gare samt änkepension som ut- ges enligt punkt 13, 14, 15, 18 eller 19 i övergångsbestämmel- serna till lagen om efterlevande- pension, eller 4. pension enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bostadstillägg lämnas inte till pensionär som enbart uppbär ålders— pension för tid före den månad han fyller 65 år.

Särskilt bostadstillägg kan lämnas enligt 7 å till pensionär som upp- bär bostadstillägg enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i fråga om bostads— tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

3. Rätt till bostadstillägg enligt denna lag skall för tid efter ikraftträ- dandet föreligga också för den som är bosatt i Sverige och uppbär omställningspension eller särskild efterlevandepension med stöd av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

punkterna 7-9 i övergångsbestämmelsema till lagen (1999:000) om efterlevandepension

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1998:702) om

garantipension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:702) om garantipension dels att punkten 4 i övergångsbestämmelsema till lagen skall upp— hävas, dels att 2 kap. 6 å skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap

Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år uppbar hel förtids- pension eller hel särskild efterle- vandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmånligare än en beräkning enligt 1-5 åå, som försäkringstid för garantipension tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkning av förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.

Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år uppbar hel förtids- pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmånligare än en beräk- ning enligt 1-5 åå, som försäk- ringstid för garantipension till- godoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräk— ning av förtidspensionen.

10. Förslag till Lag om ändring i kornrnunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrivs att 19 å kommunalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 å

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva,

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lot— teri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som upp— går till högst 100 kronor,

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:38l)om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldra— penning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild för— fattning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265)om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 å 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkring— en utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshava- re i statens tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den månersättningen avser annan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpe- skilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egen— domen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av närings- verksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skatte- pliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;

ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyck— ande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 å;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av Skadeförsäkring, och premieåter- betalning på grund av Skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mångivaren enligt 20 å eller punkt 5 av anvisningarna till 46 å icke är berättigad till av- drag för utgivet belopp; stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvis— ningarna till 32 å;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 å;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (19731349), inter- natbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i ar- betsmarknadsutbildning samt med dem ifråga om sådant bidrag lik- ställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktion- sersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;

allmänt barnbidrag och för- allmänt barnbidrag och för- längt barnbidrag, samt barnpen- längt barnbidrag, samt under- sion enligt lagen om allmän hållsstöd till efterlevande barn försäkring till den del pensionen enligt lagen (1999:000) om un- för varje månad den avser inte derhållsstöd och inkomstgrundad överstiger en tolftedel av fyrtio barnpension enligt lagen procent eller, vid pension efter (1999:000) om efterlevandepen-

Nuvarande lydelse

båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pen- sionen avser samt sådan i 17 kap. 2 å lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven liv— ränta i form av efterlevandeliv- ränta till barn enligt lagen (1954z243) om yrkesskadeför- säkring eller enligt annan i

SOU 1 998 : 1 20 Föreslagen lydelse

sion till den del det sammanlag- da beloppet av underhållsstöd och barnpension för varje månad det avser inte överstiger 1 173 kronor eller, om båda föräldrar- na avlidit, 2 346 kronor samt sådan i 7 kap. 13 och 14 åå la- gen om efterlevandepension och 3 kap. 5 å lagen om underhålls-

nämnda lagrum angiven författ— ning till den del livräntan för- anlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skatte— pliktig;

stöd angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yr— kesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av underhållsstöd eller inkomst- grundad barnpension som inte är skattepliktig;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 åå lagen om allmänförsäkring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för mer- kostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a åå samma lag, ersättning för merut- gifter för resor enligt 3 kap. 7 a å samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbi- drag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstings- kommunala medel till den vårdbehövande; assistansersättning enligt lagen (l993z389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;

bostadstillägg enligt lagen (l994z308) om bostadstillägg till pen- sionärer;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (198811463) om bidrag vid adoption av utländska barn;

bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn;

ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnad- sersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen av- ser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-ländema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 å;

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders- mjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 bas- belopp avrundat till närmaste hundratal kronor;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den delintäktema under ett beskattningsår inte överstiger 5 OOOkronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande för- man;

ränta enligt 61 å lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,5 kap. 13 å lagen (19842151) om punktskatter och prisregleringsavgif- ter, 40 å lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndig- heter, 33 å tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 åå skatte- betalningslagen (19971483);

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 å 3 och 4 la- gen(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovi- sas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;

ränta enligt 22 å tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag, vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (19941200).

Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxe— ringen.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför— säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 å3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 å.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gång— en vid 2002 års taxering.

1. Inledning

1.1. Utredningens uppdrag

Utredningens om efterlevandepension direktiv (Dir. 1996z51) framgår av vad statsrådet Maj—Inger Klingvall anförde vid regeringssamman- träde den 13 juni 1996 i samband med att hon bemyndigades att till- kalla en särskild utredare för att göra en översyn av systemet för ef- terlevandepension och att vid behov lämna förslag till förändringar.

I direktiven ges inledningsvis en allmän bakgrund till uppdraget. Det erinras om att reglerna för efterlevandepension varit föremål för en grundläggande översyn inom ramen för Pensionsberedningens arbete och att resultatet härav finns redovisat i betänkandet Efterle- vandepension (SOU 1987:55) samt att detta arbete föranlett riksdagen att besluta om omfattande förändringar på området (prop.1987/88:171, bet.1987/88:SfU29, rskr.1987/88:401). Huvud- syftet med efterlevandepensionsreforrnen var att få till stånd ett köns- neutralt efterlevandeskydd och att anpassa reglerna till de förändring— ar som hade inträffat under senare årtionden i fråga om kvinnors för- värvsarbete samt familjemönster och samhällsförhållanden i övrigt. Av betydelse för de ändrade reglerna var även de kraftigt ökade kost- nader som skulle ha uppkommit med oförändrade regler. Förändring— arna innebar bland annat att den dåvarande livsvariga änkepensionen ersattes av en tidsbegränsad omställningspension som utges till såväl kvinnor som män. Vidare infördes en särskild efterlevandepension. Samtidigt beslutades om långtgående övergångsbestämmelser för dem som redan uppbar änkepension vid ikraftträdandet samt även för and- ra kvinnor födda före år 1945 och dessutom särskilda övergångsbe- stämmelser också för yngre kvinnor. Bampensionen ändrades i vissa delar, och barntillägget liksom hustrutillägget avskaffades.

I direktiven hänvisas vidare till att ålderspensionssystemet, enligt de riktlinjer som beslutats av riksdagen, skall reformeras (prop.l993/94:250, bet.1993/94:SfU24, rskr.l993/94:439). Denna reformering innebär grundläggande förändringar av ålderspensions-

systemet. I direktiven nämns att den inkomstrelaterade pensionen — till skillnad mot vad som gäller i ATP—systemet - kommer att baseras på hela livsinkomsten, vilket stärker kopplingen mellan avgift och för— mån. Detta innebär bl.a. att ATP i form av ålderspension för vissa personer helt eller delvis ersätts av en ny inkomstrelaterad ålderspen- sion. Vidare ersätts det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott med en garantipension som avräknas mot den inkomstrelaterade pensionen. Garantipensionsnivån skall vara avpas- sad så att det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) samtidigt kan avskaffas. Detta innebär att samma skatteregler kommer att gälla för pensionärer och förvärvsaktiva.

Därefter ger direktiven en kortare redogörelse för regler om efterle- vandepension som finns i dag och denna pensionerings uppbyggnad samt anger några utgångspunkter för utredningsarbetet. Det framhålls där bl.a. att de förmåner som finns i dagens regelsystem skall ligga fast, dvs. att det även i det nya systemet skall finnas omställningspen- sion, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension, barnpension samt änkepension enligt övergångsregler. Därutöver an- ges att den samverkan som i dag finns beträffande nuvarande ålders- och efterlevandepension bör gälla även sedan ålders— pensionssystemets konstruktion ändrats i enlighet med riktlinjerna för pensionsreformen. Vägledande skall därvid bl.a. vara att efterlevan- depensioneringen skall harmoniera med den reformerade ålders- pensionen vad gäller den inkomstrelaterade delen samt att efterlevan- depensionen även i det nya systemet skall avse viss del av den avlid- nes inkomstrelaterade pension.

Vidare erinras i direktiven om att efterlevandeskyddet i dag som regel utgör endast en kompletterande inkomst snarare än den efterle— vandes enda inkomst. Detta medför enligt direktiven att det inte finns lika vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för efterlevande- skyddet som i ålderspensionssystemet. En uppgift för utredaren är därför att undersöka behovet av ett grundskydd och även att föreslå hur ett sådant eventuellt grundskydd skulle kunna konstrueras. För det fall utredaren kommer fram till att ett grundskydd bör finnas, bör ut- gångspunkten vara att detta skall vara inkomstprövat i likhet med vad som skulle komma att gälla enligt då föreslagna regler för den över- gångsvisa änkepensionen från folkpensioneringen. Utredaren bör dock enligt direktiven inte utesluta andra former av behovsprövning.

Direktiven framhåller vidare att en anpassning till de nya reglerna för ålderspension innebär att det generella grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott försvinner. I en ny efterlevandepen- sionering utan dessa delar blir konstruktionen så annorlunda att utre— daren bör pröva huruvida de nuvarande nivåerna för inkomstrelaterad efterlevandepension behöver anpassas.

Ytterligare en fråga som tas upp är den omständigheten att den nya annorlunda konstruktionen av efterlevandepensioneringen, till följd av det reformerade ålderspensionssystemet, kommer att leda till svårig— heter att på individnivå åstadkomma ett med dagens regler likvärdigt nettoutfall. En utgångspunkt härvid bör för utredaren vara att föreslå övergångsregler som motverkar alltför stora minskningar för dem som redan uppbär efterlevandepension vid ikraftträdandet av de nya reg- lerna. För dem som nybeviljas efterlevandepension efter ikraftträdan- det skall utgångspunkten vara att de nya principerna skall gälla.

Om den avlidne inte uppbar pension vid dödsfallet görs enligt da— gens regler en fiktiv beräkning av ATP för den avlidne enligt samma principer som gäller för beräkning av förtidspension. Enligt direktiven kan det vara rimligt att förslagen i detta avseende i möjligaste mån anknyter till reglerna för förtidspension. Utredaren är emellertid oför- hindrad att föreslå andra lösningar.

Även bampensioneringen behöver anpassas till det nya ålderspen- sionssystemet. Genom direktiven åläggs utredningen att utforma den inkomstrelaterade delen av barnpensionen så att utfallet så långt möj- ligt blir likvärdigt med vad reglerna före ikraftträdandet ger. Även det garantibelopp som skall finnas i en reformerad barnpension bör vara likvärdigt med den garantinivån från folkpensioneringen om 40 % av det fastställda basbeloppet som gäller i dag.

Vidare framhåller direktiven att den samordning som i dag finns beträffande efterlevandepension och ålderspension från folkpensione- ringen bör finnas kvar även i ett nytt efterlevandepensionssystem. Samordningen innebär att folkpension i form av efterlevandepension upphör när folkpension i form av ålderspension börjar betalas ut, dock senast fr.o.m. den månad den efterlevande fyller 65 år. Inte heller efterlevandepension från tilläggspensioneringen betalas ut efter 65 års ålder. Undantag gäller emellertid för den övergångsvisa änkepensio— neringen, där ATP efter den avlidne maken kan utges livsvarigt. Det är, enligt direktiven, inte rimligt att annan efterlevandepension än änkepension i form av ATP enligt äldre bestämmelser betalas ut efter den tidpunkt då garantipension till ålderspensionärer kan börja utges. Oavsett om ålderspension tas ut vid 65 års ålder eller vid en senare tidpunkt skall därför efterlevandepension kunna betalas ut bara fram till 65 års ålder.

Härutöver finns enligt gällande regler andra samordningsbestäm— melser som rör efterlevandepension såsom samordning med yrkesska— delivräntor och förtidspension. Motsvarande principer för samordning som gäller i dagens system bör enligt direktiven gälla även i det nya systemet för efterlevandepension. Direktiven anger dock att utredaren är oförhindrad att föreslå andra lösningar.

Mot bakgrund av att de nuvarande efterlevandepensionsbestämmel- serna varit i kraft i ett antal år samt med beaktande av det pågående

förändringsarbete som sker av ålderspensionssystemet m.m. är det enligt direktiven lämpligt att utredaren gör en utvärdering av de nuva- rande reglernas funktion. En sådan analys skall ha till syfte att bedö— ma om det finns skäl att förändra villkoren för rätt till efterlevande— pension eller för beräkning av sådan pension. Det åläggs utredningen att vid behov lämna förslag till de förändringar som befinnes påkalla— de för dem som beviljas efterlevandepension efter ikraftträdandet. Dessutom åläggs utredaren genom direktiven att också se över behov och möjligheter till förenklingar av gällande övergångsbestämmelser beträffande änkepensioneringen. Utgångspunkten härvid bör dock vara att de övergångsregler som avser kvinnor födda före år 1945 skall få en motsvarighet även med den nya konstruktionen.

I direktiven anförs slutligen att den framtida efterlevandepensionen till barn och vuxna kommer att bestå av en inkomstrelaterad del och möjligen ett grundskydd. Även här blir således pensionens storlek beroende av den försäkrades inkomst. Det kan därför vara rimligt att motsvarande koppling mellan avgift och förmån finns inom efterle- vandeskyddet så att den inkomstrelaterade delen är avgiftsfinansierad medan det eventuella grundskyddet finansieras med skattemedel. Ut- redaren är dock oförhindrad att föreslå andra lösningar. Vad gäller efterlevandepension enligt äldre bestämmelser kan eventuellt andra överväganden beträffande finansieringen behöva göras. Utredaren skall lämna förslag till vilken finansieringsform som bör väljas för den övergångsvisa änkepensionen. Utredaren åläggs att lägga förslag som inte innebär att de totala kostnaderna för efterlevandepension på kort och lång sikt ökar. Med tanke på de finansieringsbehov som finns för ålderspensionsreformen som helhet bör särskild uppmärksamhet riktas mot de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Utredaren är därför oförhindrad att lämna alternativa förslag som leder till lägre kostnader.

I direktiven anges även att det nya regelsystemet för efterlevande- pension bör brytas ur lagen (1962:381) om allmän försäkring och regleras i en särskild lag.

1.2. Uppläggningen av arbetet

Tyngdpunkten i detta betänkande ligger på överväganden om efterle— vandepensioneringens utformning vid en harmoniering med det re- formerade ålderspensionssystemet samt förslag till ett härför anpassat efterlevandepensionssystem. Med hänsyn till den anknytning som finns mellan efterlevandepensioner och andra förmåner såsom under— hållsstöd samt yrkes- och arbetsskadelivräntor har vi även beträffande dessa förmåner lämnat förslag till vissa förändringar.

Under utredningsarbetet har 17 sammanträden hållits varav två intematsammanträden under hösten 1997 och våren 1998. I direktiven anvisade samråd med Utredningen (S 1995:08) om socialförsäkring- ens personkrets, Premiereservutredningen (S 1994:07) och Genomfö- randegruppen (S 19942G) har genomförts. Dessutom har utredningen haft samråd med Utredningen (S 1997103) om ersättning vid långva- rigt nedsatt arbetsförmåga och Utredningen (S 1997:149) om utform— ning av garantipension för ålderspensionärer födda 1937 eller tidigare samt Utredningen (S 1997:25) om översyn av inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer. Under hela utredningsarbetet har ut- redningen haft fortlöpande kontakter med Riksförsäkringsverket (RFV). Under arbetets gång har en mängd beräkningsarbeten gjorts för att finna lösningar för en harmoniering av efterlevandepensione— ringen till det reformerade ålderspensionssystemet. Underlaget för dessa beräkningar har tillhandahållits av RFV. En del av beräkningar- na har dessutom gjorts av RFV på utredningens uppdrag. Slutligen har RFV bistått med beräkningar beträffande kostnadskonsekvenser av de av utredningen föreslagna förändringarna.

Utredningen har till Finansdepartementet den 20 februari 1998 avgett ett remissyttrande över departementspromemorian Ds (1998:7) AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet.

2. Gällande bestämmelser om pension m.m

2.1. Inledning

2.1.1. Den allmänna pensioneringen

Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa system utgår pension som ålderspension, förtidspension samt efterlevandepension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension enligt övergångsregler och barn- pension. Dessutom finns inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner såsom handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg och bamtillägg enligt övergångsbestämmelser. I särskilda lagar finns reg- ler om pensionstillskott och bostadstillägg till pensionärer.

Såväl folk- som tilläggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. Försäkrad enligt AFL är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Försäkrad för tilläggspension är dessutom utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg även om han inte är eller anses bosatt i riket. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses dock - om regeringen inte föreskriver annat - vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljan- de make eller därmed jämställd samt barn som inte fyllt 18 år.

För att anpassa de allmänna pensionsförmånemas storlek till pen- ningvärdesutvecklingen relateras dessa, jämte de särskilda folkpen- sionsförrnånema, till basbeloppet. För folkpensioneringens del inne- bär detta att flertalet förmåner utges med viss andel av basbeloppet. Inom tilläggspensioneringen uppräknas såväl de löpande pensionsför— månema som den intjänade pensionsrätten på grundval av basbelop- pet. Detta fastställs av regeringen för varje år och grundas på konsu— mentprisemas förändring. Vid beräkning av bl.a. folk- och tilläggs- pension minskas emellertid fr.o.m. år 1993 basbeloppet med två pro-

centenheter (det s.k. minskade basbeloppet). Enligt riksdagens beslut den 8 juni 1998 skall emellertid det minskade basbeloppet successivt avvecklas (SFS 1998:677). För beräkning av utgående förmåner år 1999 skall basbeloppet reduceras med endast en procent. Fr.o.m. år 2000 skall det fastställda basbeloppet användas vid nämnda beräk— ning. Även tidigare har riksdagen fattat beslut om justeringar av bas- beloppet i syfte att begränsa uppräkningen av pensionerna, vilket har haft till effekt att pensionerna inte fullt ut följt konsumentprisökning- en. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (PGI) och pensions- poäng för ATP används emellertid ett förhöjt basbelopp.

År 1998 är basbeloppet 36 400 kr och det förhöjda basbeloppet 37 100 kr.

2.1.2. Folkpension

Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet vid ålderdom, lång— varig sjukdom, gravt handikapp, m.m. Ålders— och förtidspensioner utges här med i princip enhetliga belopp som är desamma för alla och således oberoende av den försäkrades tidigare inkomster eller avgifts- betalning.

För rätt till folkpension krävs enligt AFL antingen minst tre år med ATP—poäng eller s.k. jämställda år eller minst tre bosättningsår. Kra- vet på kvalifikationstid gäller både svenska och utländska medborga- re. Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 (se kapitel 5) kan även för— säkringstider som har fullgjorts i andra EU/EES—länder räknas med vid avgörandet av om kravet på en viss minsta tids bosättning eller förvärvsverksamhet skall anses uppfyllt.

Folkpensionema är fr.o.m. år 1993 avhängiga av den berättigades (eller såvitt avser efterlevandepensioner den avlidnes) försäkringstid i så måtto att det för rätt till oavkortad folkpension krävs bosättning i Sverige under minst 40 år mellan 16 och 64 års ålder eller minst 30 år med intjänade ATP-poäng. Därvid används den anknytningsregel som är mest förmånlig för den försäkrade. Vid kortare tids bosättning re- spektive kortare tids förvärvsarbete här i landet reduceras folkpensio- nen proportionellt. Som bosättningstid i Sverige räknas tid under vil- ken den försäkrade varit folkbokförd i landet. Härutöver kan även annan tid beaktas: t.ex. tid under vilken en person före folkbokföring— en vistats i Sverige efter det att uppehållstillstånd sökts, under förut- sättning att sådant tillstånd senare beviljas (5 kap. 6 å AFL).

Inträffar pensionsfallet i förvärvsaktiv ålder utges folkpensionsför— månen på grundval av den bosättningstid som kan tillgodoräknas den pensionsberättigade eller den avlidne t.o.m. året före pensionsfallet. Därutöver kan under vissa förutsättningar även bosättningstid för tiden därefter t.o.m. det år den pensionsberättigade eller den avlidne fyller eller skulle ha fyllt 64 år tillgodoräknas vid pensionsberäkning-

en. Om den pensionsberättigade eller den avlidne inte kan tillgodo- räknas minst fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet som bosättningstid, skall som framtida bosättningstid tillgodoräknas så stor andel av tiden fr.o.m. pensions— fallet t.o.m. det år då den pensionsberättigade skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet mellan den bosättningstid som kan tillgodo- räknas fr.o.m. det år då den pensionsberättigade fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet och fyra femtedelar av hela sistnämnda tidspe- riod.

Dessa regler inom folkpensioneringen infördes för att få till stånd en anpassning till reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71, som bl.a. ställer krav på likabehandling av svenska medborgare och medborgare i annat EU—land vid bedömningen av rätten till sociala trygghetsför— måner. Förordningen innehåller också regler om exporträtt inom EU för de trygghetsförmåner som faller under förordningens tillämp- ningsområde (se närmare härom i kapitel 5).

En försäkrad som är bosatt i Sverige har enligt 5 kap. 1 å AFL rätt till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterle- vandepension. Sådan pension utges, som ovan nämnts, i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng eller i förhållande till det antal år som tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.

Rätt till ATP—baserad folkpension tillkommer även svensk medbor- gare som är bosatt utomlands. Också personer som omfattas av för- ordningen (EEG) nr 1408/71 och som således är bosatta i annat EG/EES-land kan få sin folkpension beräknad efter de ovan angivna reglerna. Denna således framräknade pension, oavsett om denna är ATP—baserad eller bosättningsbaserad, får sedan exporteras inom EG/EES i relevanta andelar. Detsamma gäller för medborgare i länder med vilka Sverige har slutit internationella konventioner med liknan- de innebörd. I övrigt förekommer inte någon export av folkpensions— förmåner till utländska medborgare.

2.1.3. Försäkringen för tilläggspension

Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och efterlevandepension. Rätten till tilläggspension är relaterad till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft fr.o.m. det år han fyllt 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Till arbetsinkomster hänförs inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Pensionsgrundan- de är även olika socialförsäkringsersättningar m.m. som kan sägas träda i stället för förvärvsinkomster enligt närmare regler i 11 kap. 2 å AFL. Rätten till tilläggspension är inte beroende av svenskt medbor— garskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså

oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sveri- ge eller utomlands.

Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek. Denna fastställs på grundval av den pensionsgrundande inkomsten (PGI). PGI utgörs av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkning av PGI bortses från inkomster som överstiger sju och ett halvt förhöjt basbelopp (278 250 kr år 1998). Belopp från vilket sålunda skall bortses avräk- nas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete. För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för den försäkrade skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng är den pensions- grundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande förhöj— da basbeloppet. Poängen beräknas med två decimaler. I fråga om för- säkrad som uppburit förtidspension från tilläggspensioneringen gäller särskilda regler för beräkning av pensionspoäng. Med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats en försäkrad jämställs vid beräkningen av tilläggspension s.k. vårdår. Sådana kan efter skriftlig ansökan hos den allmänna försäkringskassan tillgodoräknas en här i riket bosatt förälder som under större delen av ett år har vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre år.

Tilläggspension är, på samma sätt som rätten till folkpension, av— hängig av den berättigades (eller såvitt gäller efterlevandepensioner den avlidnes) antal år med intjänade ATP-poäng (eller för framtiden antagna år). Vid färre än 30 år reduceras tilläggspensionen proportio- nellt. Sker pensionsfallet under den pensionsberättigades förvärvsak- tiva ålder kan under vissa förutsättningar hänsyn tas även till år fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. det år den pensionsberättigade eller den avlidne uppnår eller skulle ha uppnått 64 år (se avsnitt 2.3).

2.2. Ålderspension

Hel ålderspension från folkpensioneringen som tas ut från 65 års ål— der motsvarar för en ensam pensionstagare 96 % av det minskade basbeloppet. För en gift pensionär utgör ålderspensionen 78,5 % där- av. Möjlighet finns till partiellt pensionsuttag. Pensionstillskott utges till ålderspensionär som har låg eller ingen ATP (eller därmed jäm- förbar pension enligt utländsk lagstiftning) med maximalt 55,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionstillskottet minskas krona för krona med den ATP och utländska pension som betalas ut. Likaså minskas pensionstillskott i motsvarande mån som folkpensionens huvudför— mån om den försäkrade inte uppfyller kravet på 40 års bosättning eller 30 år med intjänade ATP-poäng.

Den garanterade minimipensionen utgör således för en ensamståen- de pensionstagare 151,5 % och för en gift pensionär 134 % av det

minskade basbeloppet för pensionstagare som uppfyller kravet på 40 års bosättning eller 30 års ATP-poäng.

Av betydelse för många pensionstagare är även de särskilda skatte- förrnånema i form av särskilt grundavdrag vid beskattning (SGA). Dessa innebär att en ålderspensionär som har enbart folkpension jämte pensionstillskott i praktiken är befriad från inkomstskatt. Vid stigande annan inkomst i form av pension, t.ex. ATP, avtrappas det särskilda grundavdraget successivt.

Möjlighet finns till förtida respektive uppskjutet pensionsuttag. Efter framställning från den försäkrade kan ålderspension från folk— pensioneringen utges tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 61 år. Förtida uttag kan begränsas till viss del av pensionen men måste göras samtidigt inom både folk— och tilläggspensioneringen. Vid förtida uttag reduceras den årliga pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag ökar årspensionen livet ut, allt enligt i huvudsak för- säkringsmatematiska beräkningsgrunder.

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad varunder han fyller 65 år, under förut- sättning att pensionspoäng har tillgodoräknats honom för minst tre år. Möjlighet föreligger på samma sätt som för folkpension till förtida respektive uppskjutet uttag samt även till uttag av partiell pension.

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsvarar 60 % av produkten av det basbelopp som har fastställts för året och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, be- räknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 1/30 för varje felande år. Särskilda beräkningsregler gäller för svenska med- borgare som är födda under något av åren 1911-1927 samt även för utländska medborgare som är födda år 1923 eller tidigare.

2.3. Förtidspension

Förtidspension utges till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år, om hans arbetsförmåga på grund av sjuk- dom eller annan nedsättning av den psykiska eller fysiska prestations- förmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Vid nedsättning som inte bedöms som varaktig men ändock som bestående under avsevärd tid kan sjukbidrag utgå. Sjuk- bidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt följer det samma regler som förtidspension.

Arbetsförrnågebedömningen skall göras utifrån en i stort sett strikt medicinsk bedömning. Vid denna bedömning skall beaktas den för-

säkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförrnågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Om det finns särskilda skäl får vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsför- hållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande om— ständigheter.

Folkpension i form av hel förtidspension utgår med 90 % av det minskade basbeloppet för ensamstående försäkrad och med 72,5 % av det minskade basbeloppet för gift försäkrad. Därtill tillkommer i före— kommande fall pensionstillskott till förtidspension, som uppgår till maximalt 111,5 % av det minskade basbeloppet.

En förutsättning för rätt till tilläggspension iform av förtidspension är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år pensionsfallet inträffar. Storleken av hel förtidspension motsva— rar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berätti- gad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 65 års ålder. Pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. det år då pensionsfallet inträffar t.o.m. det år då han uppnår 64 års ålder har tillgodoräknats vissa pen- sionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med an— tagandepoäng skall äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrundande in- komst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräk— na sig pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

Antagandepoäng beräknas enligt den av två metoder som ger det för den försäkrade förmånligaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av po— ängförvärven under samtliga är t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn tas till åren med de högsta poängtalen.

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kun— na få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräk- nas förtidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pensions- poäng enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr.o.m. den månad den försäkrade uppnår 65 års ålder. Det fordras dock alltid att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år.

2.4. Efterlevandepension

2.4.1. Inledning

Efterlevandepensioneringen har förändrats vid upprepade tillfällen under årens lopp. Till barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar har alltsedan år 1937 lämnats bidrag i olika former från samhället. En särskild änkepension tillskapades genom 1946 års lag om folkpensio— nering.

Under 1970- och 1980-talen skedde ett omfattande reformarbete beträffande de då gällande familjepensionsbestämmelsema. Detta arbete resulterade i ändrade regler som trädde i kraft den 1 januari 1990. Huvudsyftet med reformen var att anpassa stödet till efterlevan— de inom den allmänna pensioneringen till de förändringar som hade inträffat under de senaste årtiondena i fråga om kvinnors förvärvsar- bete samt beträffande familjemönster och samhällsförhållanden i öv- rigt.

2.4.2. Tidigare bestämmelser på området

Familjepension till vuxna efterlevande

De före den 1 januari 1990 gällande reglerna tillkom i sina huvuddrag år 1960. Enligt dessa bestämmelser utgavs änkepension och barnpen— sion från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Någon rätt till änk- lingspension fanns inte inom något av pensionssystemen.

Rätt till änkepension från folkpensioneringen enligt dessa regler hade en änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i fem år eller hade (den rättsliga) vårdnaden om och stadigvarande bodde tillsammans med barn, som var under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tid— punkten för dödsfallet. Något krav på att det skulle vara ett biologiskt barn till änkan eller den avlidne fanns inte. Om änkan upphörde att ha barn under 16 år i hemmet, skulle vid bedömningen av hennes rätt till änkepension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.

Med änka likställdes i fråga om rätt till änkepension från folkpen— sioneringen ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som hade varit gift med eller hade eller hade haft barn med honom. Därvid jämställdes den tid under vilken kvinnan oavbrutet hade sammanbott med mannen fram till hans död med tid under vil- ken äktenskap bestått. En kvinna hade däremot inte rätt till änkepen-

sion efter sin make eller därmed jämställd om hon levde åtskild från honom vid hans död och efter det sammanlevnaden upphört stadigva— rande sammanbott med annan man med vilken hon hade varit gift eller hade eller hade haft barn.

Änkepensionen drogs in om kvinnan ingick nytt äktenskap eller om hon stadigvarande sammanbodde med man med vilken hon varit gift eller hade eller hade haft barn. Om det nya äktenskapet upplöstes inom fem år eller om sammanboendet upphörde inom samma tid, började änkepensionen ånyo att utgå, om övriga förutsättningar för rätt till änkepension alltjämt var för handen.

En änka som fyllt 50 år vid mannens död eller den därmed jämför— bara tidpunkten erhöll änkepension från folkpensioneringen med 96 % av basbeloppet (senare sänkt till 90 % av basbeloppet). Samma belopp utgick till änka vars rätt till änkepension grundade sig på sammanbo- ende med bam under 16 år. För annan änka minskades beloppet med 1/15 för varje år varmed änkans ålder vid mannens död eller den tid- punkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 ar.

För en kvinna som blivit änka efter den 30 juni 1960 utgick änke— pension från folkpensioneringen utan inkomstprövning. För kvinnor som blivit änkor dessförinnan skedde en inkomstprövning av pensio- nen enligt särskilda regler.

Om en kvinna för samma månad ägde rätt till såväl förtidspension som änkepension utgick endast en av dessa förmåner, varvid änkan ägde välja vilken av dem hon önskade. Fr. o. m. den månad änkan fyll- de 65 år utbyttes - till skillnad från vad som var fallet inom tilläggs- pensioneringen- änkepensionen mot ålderspension.

Rätt till änkepension från tilläggspensioneringen förelåg enligt nämnda före den 1 januari 1990 gällande bestämmelser om den avlid— ne försäkrade vid sin död varit berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller om den försäkrade skulle ha varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävdes för rätt till förtidspension.

Änkepension utgick till änka efter försäkrad, om äktenskapet hade varat minst fem ar och hade ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte var uppfyllda, var änkan likväl berättigad till änkepension om den försäkrade efterläm- nade barn som också var barn till änkan. Det var härvid utan betydelse om barnet var minderårigt eller hade uppnått vuxen ålder.

Till skillnad från vad som gällde inom folkpensioneringen krävdes alltid ett äktenskap för rätt till änkepension från tilläggspensionering- en Änkepensionen drogs in om änkan på nytt ingick äktenskap. Upplöstes detta äktenskap innan det bestått 1 fem ar, skulle änkepen- sionen emellertid börja utges ånyo.

Rätten till änkepension från tilläggspensioneringen påverkades inte av att kvinnan samtidigt var berättigad till förtids— eller ålderspension.

Änkepensionens storlek var beroende av om den försäkrade förut- om änkan efterlämnade barn som var berättigat till tilläggspension i form av barnpension efter honom. Om så var fallet utgjorde änkepen- sionen 35 % av den avlidnes egenpension, dvs. i princip den förtids- eller ålderspension som utgick till den avlidne eller - om sådan pen- sion inte utgick - den pension som han skulle ha erhållit om rätt till förtidspension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Fanns inte något pensionsberättigat barn, var änkepensionen 40 % av denna pension.

Barnpension.

Barnpension från folkpensioneringen utgick till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar hade avlidit.

Bampensionen från folkpensioneringen utgjorde 26 % av basbe- loppet. Barnpensionen skulle emellertid alltid utgå med sådant belopp att pensionen i förening med barnet tillkommande tilläggspension i form av barnpension utgjorde 62 % av basbeloppet om båda för— äldrarna hade avlidit, 31 % av basbeloppet om barnet samtidigt upp— bar bidragsförskott samt 41 % av basbeloppet i övriga fall då barnet uppbar pension efter en av föräldrarna. I sistnämnda fall beaktades även eventuellt utgående änkepension till kvinna som barnet stadigva— rande sammanbodde med. Om flera barn var berättigade till barnpen- sion, fördelades vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen. Nivåerna om 26 och 41 % inom bampensioneringen tillkom den 1 juli 1986 då nivån höjdes från 25 respektive 40 %. I samband med den reformering av efterlevandepensioneringen som genomfördes den 1 januari 1990 ändrades nivåerna åter till 25 respektive 40 %.

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkom avliden försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen var beroende av om pensionsberättigad änka fanns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnade en avliden man en änka och ett pensionsberättigat barn blev barnets pension 15 % av faderns egenpension. Var ett barn ensamt pensionsberättigat, blev barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Fanns flera barn än ett, ökades de nu angivna procent— talen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelades lika mellan barnen.

2.4.3. Reformeringen av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner

Den 1 januari 1990 trädde det nuvarande systemet för efterlevande- pensioner i kraft. Enligt uttalanden i förarbetena till dessa bestämrnel— ser skulle tyngdpunkten bl.a. ligga på att garantera efterlevande min—

deråriga barn ett tryggat underhåll och en tillfredsställande standard. Bampensionema skulle därför förstärkas. Dessutom skulle de till vuxna efterlevande utgående förmånerna göras könsjämlika, dvs. samma regler skulle gälla för kvinnor och män. Förmånema skulle även göras mer tidsbegränsade och behovsinriktade än dåvarande änkepensionsregler. Stödet skulle i första hand bestå av aktiverande åtgärder och inte enbart ta sikte på ett ekonomiskt tillskott. Efterle- vande i yrkesaktiv ålder som vid dödsfallet saknar arbete eller har arbete bara i begränsad omfattning skulle i första hand beredas hjälp att finna en lämplig sysselsättning.

Vidare var avsikten att de förmåner som utbetalas från efterlevan— depensioneringen till vuxna efterlevande skulle ha till syfte att utgöra ett komplement till de insatser som görs på andra områden för att kompensera för de ekonomiska konsekvenserna av ett dödsfall. I första hand skulle de förmåner som utbetalas ge ekonomisk kompen- sation för de direkta följderna av dödsfallet. Syftet skulle huvud- sakligen vara att ge ekonomiskt stöd till en efterlevande under den tid som går åt för att komma över de särskilda svårigheter som den för- ändrade familjesituationen medför, dvs. en behovsinriktad och tidsbe- gränsad förmån. Ett särskilt stöd, framhölls det, skulle även ges till dem som saknar möjlighet att klara sin försörjning genom eget för- värvsarbete på grund av dödsfallet.

2.4.4. Nuvarande regler inom efterlevandepensioneringen

Efterlevandepension utges enligt nuvarande regler inom både folk- och tilläggspensioneringen i form av omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension enligt övergångsbestämmelser och barnpension.

Efterlevandeförmåner till vuxna efterlevande

Inom folk- och tilläggspensioneringen utges till man eller kvinna vars maka/make har avlidit folkpension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension. Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. Med make jäm- ställs inom efterlevandepensioneringen även registrerad partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

Rätt till förlängd omställningspension har en efterlevande make, som inte har fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvaran- de sammanbodde med barn under tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av dem eller om den efterlevande oavbrutet sam-

manbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.

Omställningspension utges under sex månader från dödsfallet. Omställningspensionen kan emellertid utbetalas för längre tid om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. I sådant fall utges omställningspension fram till den tidpunkt då det yngsta barnet fyller 12 år.

Rätt till sådan förlängd omställningspension upphör om den efter— levande ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.

Omställningspension kan aldrig utges efter det att den efterlevande uppnått 65 års ålder.

För tiden efter det att rätten till omställningspension upphört kan särskild efterlevandepension utges. Rätt till sådan pension har en ef- terlevande make, som inte fyllt 65 år och som uppfyller övriga villkor för rätt till omställningspension, om den efterlevandes egna möjlig— heter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara inte endast kortvarig. Särskild efterlevandepension kan utges tills vidare eller för begränsad tid, exempelvis under det att den efterlevande ge- nomgår utbildning e.d. Vid bedömningen av om den efterlevandes förvärvsmöjlighet är nedsatt skall beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättnings- förhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter. Något medicinskt kriterium uppställs således inte såsom för rätt till förtids- pension.

Särskild efterlevandepension kan utges som hel eller partiell för- män (en fjärdedel, halv eller tre fjärdedels). Omprövning av pensio- nen skall ske minst en gång vart tredje år.

Uppbär den efterlevande omställningspension eller ålderspension kan inte särskild efterlevandepension utges samtidigt. Särskild efter— levandepension kan inte heller utges med anledning av sådan nedsätt— ning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till sjukpenning eller egenlivränta enligt lagen (1976:380) om arbets— skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Från särskild efterlevandepension skall enligt en minskningsregel som finns i 8 kap. 12 å AFL avräkning ske med hänsyn till bl.a. för- tidspension, arbetslöshetsersättning och vuxenstudiebidrag som den

efterlevande har rätt till. Om särskild efterlevandepension till följd av bestämmelserna om bosättnings- respektive ATP-baserad folkpension utges med endast viss andel av oavkortad sådan pension, skall minsk- ningen av pensionen med ersättningen enligt ovan göras endast med hänsyn till motsvarande andel av förmånen. Dessa bestämmelser gäl- ler även i fråga om motsvarande förmåner som utges till den efterle- vande på grundval av utländsk lagstiftning.

Rätt till särskild efterlevandepension upphör på samma sätt som förlängd omställningspension om den efterlevande ingår nytt äkten- skap eller sarnrnanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Likaså upphör rätten till särskild efterlevandepension då den efterlevande fyller 65 år.

Omställningspension och hel särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges med 90 % av det minskade basbeloppet. I förekommande fall kan jämte omställningspension och särskild efter- levandepension utges pensionstillskott med maximalt 61,5 % av det minskade basbeloppet om övriga villkor för rätt till denna förmån är uppfyllda.

För det fall den avlidne inte uppfyllt kravet på 40 bosättningsår (eller antagna bosättningsår) eller 30 år med intjänade ATP-år (eller motsvarande antagna år) sker en proportionell reducering av pensio- nen.

Omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen beräknas på den avlidnes ålderspension eller, om dödsfallet sker i förvärvsaktiv ålder, på en faktisk eller beräknad förtidspension. Härvid beaktas, utöver den avlidnes faktiskt intjänade pensionspoäng, även i vissa fall framtida antagna pensionspoäng. Sådana antagandepoäng för tiden fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år beaktas under förutsättning att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgo- doräknas pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallet. Om något av dessa kvalifikationskrav är uppfyllt, beräknas antagandepoäng enligt den av två metoder som ger det förmånligaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoäng beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagan- depoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga är fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagan— depoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn tas till åren med högsta poängtalen.

Storleken av omställningspension och särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen är beroende av om det samtidigt utges

barnpension eller inte. Finns det efter den avlidne barn som har rätt till barnpension, utgör omställningspensionen 20 % av den avlidnes egenpension. I annat fall uppgår sådan pension till 40 % av den avlid- nes egenpension.

På samma sätt som inom folkpensioneringen skall särskild efter- levandepension från ATP minskas med hänsyn till vissa andra förrnå- ner som den efterlevande har rätt till, såsom förtidspension, arbetslös— hetsersättning och vuxenstudiebidrag m.m.

En vuxen efterlevande som är berättigad till efterlevandepension kan också komma i åtnjutande av bostadstillägg till pensionärer eller bostadsbidrag till bamfamiljer (se avsnitt 2.5). Även bestämmelserna om särskilt grundavdrag för folkpensionärer kan skattemässigt leda till en gynnsam behandling av vuxna efterlevande (se avsnitt 2.5).

Barnpension

Barnpension inom folkpensioneringen utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Sådan pension utges även till barn som har fyllt 18 år om och så länge barnet därefter bedriver studier på grund- eller gymnasieskolenivå. Rätt till pension föreligger dock längst t.o.m. juni månad det år då bamet fyller 20 år. En förut- sättning för att barnpension skall utbetalas även efter det barnet fyllt 18 år är att barnet då bedriver studier enligt ovan eller återupptar så- dana studier innan det fyller 19 år.

Barnpension efter en avliden förälder utges för år räknat från folk- pensioneringen på en grundnivå om 25 % av det minskade basbelop- pet. Pensionen skall dock alltid utges med sådant belopp att den till- sammans med tilläggspension i form av barnpension som utbetalas till barnet utgör 40 % av basbeloppet (1 213 kr per månad är 1998). Detta utgör således en form av garantinivå. Har barnets båda föräldrar avli- dit utgår barnpension med dubbelt så höga belopp. För det fall den avlidne föräldern inte uppfyllt kravet på 40 bosättningsår (inklusive framtida bosättningsår) eller 30 intjänade ATP—år (inklusive motsva- rande antagna år) sker en proportionell reducering av pensionen.

Barnpension inom tilläggspensioneringen utges på samma villkor som inom fokpensioneringen. För ett barn utgör barnpensionen 30 % av den avlidnes beräknade egenpension (se beträffande motsvarande underlag under efterlevandeförmåner till vuxna efterlevande). Finns fler barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas därefter lika mellan barnen.

Om efterlevandepensionema till barn och vuxna efterlevande från tilläggspensioneringen efter en försäkrad sammantagna överstiger den avlidnes beräknade egenpension, sätts efterlevandepensionema ned

proportionellt så att de tillsammans motsvarar denna förtidspension eller ålderspension.

Änkepension enligt övergångsregler

Vid reformeringen av efterlevandepensioneringen konstaterades att det var varken möjligt eller önskvärt att fr.o.m. de nya reglernas ikraftträdande den 1 januari 1990 helt upphäva de dåvarande reglerna om änkepension och då låta dessa ersättas fullt ut av det nya systemet för efterlevandepensionering. När det gällde kvinnor ansågs det att det nya regelsystemet primärt skulle gälla för de generationer som vuxit upp under den samhällsstruktur och med de familjemönster som i sig var grunden för hela reformen. Inte heller borde rätten till redan be- viljade änkepensioner påverkas av de nya beståmrnelsernas införande. Hänsynen till de kvinnor som redan uppbar änkepension enligt det gamla systemet och även till främst äldre och medelålders kvinnor i övrigt ansågs göra det nödvändigt att under en lång övergångstid bi- behålla det gamla systemet med änkepension. Till följd härav infördes också omfattande och långtgående övergångsbestämmelser.

Enligt dessa gäller således det äldre regelsystemet, som redovisats i avsnitt 2. 4. 2, i större eller mindre utsträckning också fortsättningsvis inom både folk- och tilläggspensioneringen. Övergångsbestämmelser— na har' 1 huvudsak följande innebörd.

1. Kvinnor som redan före den 1 januari 1990 hade rätt till änkepen- sion har fortsatt rätt till sådan pension. Pensionen utbetalas med till- lämpning fullt ut av dessa tidigare bestämmelser. Detta gäller både folk- och tilläggspension. Sedan april 1997 inkomstprövas folkpen- sionsdelen (se avsnitt 2.5). 2. Kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare och som varit gifta med den sedermera avlidne den 31 december 1989 följer fullt ut de äldre reglerna om änkepension och kan nybeviljas sådan pension - i prakti- ken numera endast tilläggspension - även när dödsfallet inträffar efter de nya bestämmelsemas ikraftträdande. Denna grupp omfattas inte alls av det reformerade efterlevandepensionssystemet. 3. Kvinnor som är födda under något av åren 1930—1944 och som varit gifta (eller i fråga om folkpension därmed likställda) med den seder- mera avlidne den 31 december 1989 kan nybeviljas änkepension ock- så vid dödsfall år 1990 eller senare. För tid före det kvinnan fyller 65 år utbetalas änkepensionen med tillämpning fullt ut av äldre regler. Inkomstprövning sker av folkpensionsdelen sedan den 1 april 1997. Från 65-årsmånaden samordnas ATP i form av änkepension med den tilläggspension i form av ålderspension som kvinnan erhåller. Samordningen går i princip till så, att änkepensionen reduceras med beloppet för ålderspensionen, dvs. änkepensionen utbetalas bara i den mån den överstiger kvinnans egen ålderspension. Det finns emellertid

en garantiregel som innebär att kvinnan alltid har rätt till en samman- lagd pension som motsvarar viss andel av summan av kvinnans egen och mannens beräknade ålderspension, dvs. änkepensionen reduceras enbart ned till denna garantinivå. Denna nivå utgör 60 % för kvinnor födda år 1930, 58 % för födda år 1931, 56 % för födda år 1932, 54 % för födda år 1933, 52 % för födda år 1934 och 50 % för kvinnor födda åren 1935—1944.

Kvinnor i denna kategori - liksom kvinnor i kategori 1 och 2 — om- fattas enbart av äldre regler och inte alls av det reformerade systemet för efterlevandepension. Detta gäller både folk- och tilläggspension.

4. Kvinnor som är födda år 1945 eller senare omfattas av det reforrne- rade regelsystemet och kan beviljas omställningspension och särskild efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen.

Gifta kvinnor (och såvitt gäller folkpension därmed likställda) i denna åldersgrupp har dessutom rätt till vad som kan sägas motsvara den änkepension som intjänats före år 1990. Om en sådan kvinna vid utgången av år 1989 uppfyllde kraven för rätt till änkepension från folkpensioneringen (dvs. då fyllt 36 år och varit gift eller därmed lik- ställd med den avlidne mannen i minst fem år eller då hade vårdnaden om barn under 16 år) och uppfyller dessa villkor även vid tidpunkten för dödsfallet, har hon dessutom rätt till änkepension som beräknas enligt särskilda regler. På samma sätt har hon rätt till änkepension från ATP om hon såväl den 31 december 1989 som vid dödsfallet uppfyllde villkoren för rätt till sådan pension (dvs. om kvinnan varit gift med den avlidne mannen i minst fem år och äktenskapet ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år). Från ATP utges änkepension som beräknas enligt 15/30-årsregeln på grundval av enbart de pen- sionspoäng som mannen intjänat t.o.m. år 1989 (och alltså utan anta- gandepoängberäkning). Från folkpensioneringen utges änkepension med lika många 30-delar av en oavkortad pension som ATP—- pensionen. Denna andel änkepension från folkpensioneringen utges sedan enligt 5 kap. AFL proportionellt till den avlidnes antal bosätt- ningsår (inklusive framtida bosättningsår) eller är med intjänade ATP— poäng (inklusive antagna sådana är) vid dödsfallet. Reglerna innebär alltså att, om mannen intjänat ATP—poäng för minst 30 år före år 1990, oavkortad änkepension kan utges. Ju färre år med pensionspo- äng som mannen då hade förvärvat, desto lägre blir den änkepension som kan utges. Folkpensionsdelen inkomstprövas sedan den 1 april 1997.

För tid då kvinnan kan ha rätt till både en sålunda beräknad änke— pension och en omställningspension eller särskild efterlevandepension utbetalas änkepensionen endast i den mån den överstiger omställ- ningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. Detta gäl- ler för änkepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen.

Fr.o.m. den månad då kvinnan fyller 65 år reduceras tillägg— spension i form av änkepension beräknad enligt äldre regler fullt ut med beloppet för kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspen- sion. I detta fall gäller ingen garantiregel.

5. Kvinnor i alla åldersklasser som inte varit gifta (eller därmed lik— ställda) den 31 december 1989 eller som då var gifta (eller därmed likställda) men inte uppfyllde kraven för rätt till änkepension omfattas uteslutande av den nya efterlevandepensioneringen inom folk— och tilläggspensioneringen.

Övriga övergångsbestämmelser

För efterlevande män gäller de nya bestämmelserna enbart män vars hustru avlidit efter år 1989. Även beträffande barnpension gäller de nya bestämmelserna om dödsfallet inträffat efter lagens ikraftträdan- de. De nya åldersgränserna började dock gälla även för barn som be- viljats barnpension före år 1990 liksom även de ändrade nivåerna för folkpension i form av barnpension. Utges med stöd av övergångsbe- stämmelsema såväl änkepension enligt äldre bestämmelser på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 eller på grund av dödsfall som inträffat därefter till kvinnor födda år 1944 eller tidigare som barn- pension gäller äldre bestämmelser angående beräkning av barnpension från tilläggspensioneringen.

2.5. Särskilda förmåner inom folkpensio— neringen, m.m.

Till folkpension i forrn av ålderspension, förtidspension, omställ— ningspension och särskild efterlevandepension (samt även änkepen- sion enligt övergångsbestämmelsema) utgår pensionstillskott till för- säkrade som har låg eller ingen ATP. Pensionstillskottet till ålders- pension uppgår till högst 55,5 % av det minskade basbeloppet. Pen- sionstillskott till efterlevandepension uppgår fr.o.m den 1 januari 1997 till maximalt 61,5 % av det minskade basbeloppet. Tillskottet till hel förtidspension utgår med som mest 111,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionstillskottet påverkas inte av om pensionstagaren är gift eller ogift. Däremot reduceras pensionstillskottet på samma sätt som folkpensionsdelen i de fall den försäkrade inte uppfyllt kravet på 40 års bosättning (inklusive antagen framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade ATP-poäng (inklusive motsvarande antagna år). Pensionstillskott till ålderspension, omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension eller förtidspension som enligt be- stämmelserna i 5 kap. AFL utges med viss andel av oavkortad sådan

pension utgör motsvarande andel av pensionstillskottet. Pensionstill— skott till änkepension utges vidare med motsvarande antal 15-delar som folkpensionen i de fall änkan inte har fyllt 50 år vid mannens död och rätten till änkepension inte grundar sig på sammanboende med barn under 16 år.

Pensionstillskott till partiell ålderspension eller förtidspension ut- gör motsvarande andel av helt pensionstillskott. Detsamma gäller beträffande särskild efterlevandepension. Om ålderspension på grund av förtida eller uppskjutet uttag har minskats eller ökats med visst procenttal, minskas eller ökas pensionstillskottet i motsvarande mån.

Pensionstillskottet är inkomstprövat mot tilläggspension i alla for- mer. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär tilläggspen- sion med belopp överstigande pensionstillskottets nivå inte får något sådant tillskott. Till den som uppbär tilläggspension med lägre belopp utgår pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger nivån för oreducerat pensionstillskott. Avräkning mot tilläggspension görs alltså krona mot krona.

Bostadstillägg till pensionärer (BTP) regleras genom lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Bostadstillägget syftar till att ge förutsättning för pensionärer med ingen eller låg ATP att ha tillgång till en bostad av god kvalitet, utan att boendekostnaden mins- kar möjligheterna att också i övrigt ha en tillfredsställande standard. De i dag gällande reglerna för bostadstillägg trädde i kraft den 1 janu- ari 1995. Storleken av tillägget har gjorts beroende av såväl den fak- tiska bostadskostnaden som pensionstagarens egna resurser i form av inkomster och tillgångar.

BTP utges till den som är bosatt i Sverige och har ålderspension (fr.o.m. 65 års ålder), förtidspension/sjukbidrag, omställningspension eller särskild efterlevandepension från folk- eller tilläggspensione- ringen. BTP kan också utges till den som har änkepension enligt övergångsbestämmelser och till den som uppbär pension enligt lag- stiftning i en stat som ingår i EU/EES och som är bosatt i Sverige.

Bostadstillägg lämnas för den bostad i vilken pensionären har sitt huvudsakliga boende, perrnanentbostaden. Majoriteten av dem som beviljats bostadstillägg bor i hyrd bostad, bostad med bostadsrätt eller eget småhus men bostadstillägg länmas även till personer i särskilt boende, dock ej flerbäddsrum.

Som ett komplement till BTP finns ett särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP). SBPT betalas ut till pensionärer med hög boen- dekostnad och låg inkomst.

Bostadstillägg - liksom änkepension - inkomstprövas sedan den 1 april 1997 enligt särskilda regler. Regeringen har den 18 december 1997 lämnat i uppdrag till en särskild utredare att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m. (Dir 1997:150).

Fastställande av BTP sker i fyra delar. Först beräknas den högsta bostadskostnad som ersätts av BTP, sedan sker inkomstberäkningen (BTP-inkomst). Därefter reduceras bostadskostnaden utifrån den be- räknade inkomsten. Slutligen prövas SBTP. För personer med änke- pension sker först en prövning av rätt till BTP. Därefter sker en in- komstprövning av änkepensionen mot den inkomst som inte reducerat bostadstillägget.

Boendekostnaden i hyreslägenhet är hyran exklusive hushållsel. Vid boende i bostadsrätt är bostadskostnaden summan av årsavgiften och 70 % av skuldräntor för län där bostadsrätten lämnats som säker- het. Boendekostnaden för boende i småhus beräknas beträffande driftskostnadema utifrån en schablon. Till detta läggs 70 % av skuldränta för lån där pantbrev i fastigheten lämnats som säkerhet. Från den sålunda framräknade bostadskostnaden avräknas bostadsbi- drag till barnfamiljer.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 är det högsta möjliga bostadstillägget före inkomstprövningen 85 % av bostadskostnaden mellan 100 och 4 000 kr per månad, dvs. 3 315 kr.

Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensio- närens årsinkomst, varmed avses den inkomst som en person kan an- tas komma att erhålla under den närmaste tiden, samt en andel av dennes förmögenhet. Som inkomst räknas inte folkpension och pen- sionstillskott. Uppbär pensionären inget pensionstillskott dras ett fri- belopp motsvarande detta från pensionärens ATP. Övriga inkomster räknas med i BTP-inkomsten och reducerar BTP. För dem som är gifta räknas de sammanlagda inkomsterna ihop även om bara den ena av makarna har folkpension.

När bostadskostnaden och inkomsten enligt BTP är fastställda re- duceras bostadskostnaden med 40 % av den sålunda beräknade in- komsten. Den del av inkomsten som överstiger ett och ett halvt bas— belopp reducerar bostadskostnaden med 45 %.

Inkomstprövningen av änkepension sker samordnat med bostads- tillägget. Detta görs på så sätt att BTP-inkomsten först reducerar BTP. När BTP är helt bortreducerat sker reducering av änkepensionen med 30 % av den årsinkomst som inte beaktats vid prövningen av bostads- tillägg. Detta innebär att änkan måste ha en årsinkomst överstigande 90 000 kr för att någon reducering av änkepensionen från folkpensio- neringen över huvud taget skall komma i fråga.

Pensionärer har under vissa förutsättningar rätt till ett särskilt grundavdrag vid beskattningen som till sitt belopp betydligt översti- ger det grundavdrag som gäller för förvärvsinkomster. De pensions- förmåner som ger mottagaren rätt till särskilt grundavdrag är folkpen— sion i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, omställ- ningspension, särskild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestämmelser (48 å 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna

till 48 å kommunalskattelagen (1928:370). De folkpensionsförrnåner som utgår i form av vårdbidrag och barnpension är av annan karaktär och grundar inte rätt till särskilt grundavdrag.

Den folkpension som ger rätt till särskilt grundavdrag skall ha upp- gått till minst 6 000 kr eller minst en femtedel av den sammanlagda inkomsten. Som folkpension räknas även pensionstillskott samt, vid avdragsberäkningen, tilläggspension med det belopp som föranlett avräkning av pensionstillskott. Ålders-, förtids- eller efterlevandepen- sion, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social trygghet och utges enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige.

På grund av bestämmelserna om särskilt grundavdrag för folkpen- sionärer blir folkpensionförmånema i många fall helt eller delvis un- dantagna från beskattning. För beskattningsåret 1997 uppgick det högsta särskilda grundavdraget'till 53 800 kr om pensionären haft folkpension beräknad för ensamstående under hela eller någon del av året. Motsvarande belopp var för gifta pensionärer 47 600 kr. Vissa begränsningar finns beträffande det särskilda grundavdragets storlek. Oavsett dessa begränsningar har den pensionsberättigade alltid rätt att få ett särskilt grundavdrag som är minst lika stort som grundavdraget för taxerad förvärvsinkomst.

Som ovan nämnts grundar inte barnpension rätt till särskilt grund- avdrag. Däremot är barnpension, såväl folkpensions- som tilläggspen— sionsdelen, delvis skattefri. Beräkning av den skattefria delen görs för varje månad. Barnpension är skattefri upp till 40 % av basbeloppet per år. Uppbär barnet barnpension efter båda föräldrarna är den skat— tefria årsnivån 80 % av basbeloppet. Annan barnpension än folk- och tilläggspension beskattas helt. Beskattningen sker i inkomstslaget inkomst av tjänst.

Reglerna om folkpension, pensionstillskott och särskilt grund- avdrag upphävs för ålderspensioneringens del fr.o.m. år 2001 då de första utbetalningarna av reformerad ålderspension skall ske. Även förtidspensioneringen skall enligt den av riksdagen antagna princip— propositionen (prop. 1997/98:111, bet. 1997/97:SfUll, rskr. 1997/982237) för framtiden behandlas i skattehänseende på samma sätt som förvärvsinkomster, dvs. något särskilt grundavdrag skall inte längre finnas kvar för denna förmånsforrn. Även folkpension i form av förtidspension liksom pensionstillskott härtill skall enligt dessa riktlinjer avskaffas.

2.6. Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeför- måner

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977, samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet. Den 1 juli 1977 trädde vidare i kraft lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. Iden förra lagen har förts samman bestämmelser om ersättning vid per- sonskada som har ådragits under bl.a. militärtjänst, civilförsvarstjänst, räddningstjänst eller vistelse på kriminalvårdsanstalt, häkte eller poli— sarrest. Den senare lagen ersätter äldre författningar om ersättning till sjömän för krigsskador. Ersättning enligt de nämnda lagarna kan utges för skador, såväl olycksfallsskador som s.k. yrkessjukdomar och andra sjukdomar, som inträffar under skyddstiden. Också vid dödsfall kan ersättning utbetalas. Härvid blir ersättningsreglema i LAF tillämpliga.

Arbetsskadeskyddet i LAF omfattar alla förvärvsarbetande, dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egenföretagare. Försäk- ringen omfattar dessutom studerande i den mån utbildningen är för— enad med särskild risk för arbetsskada.

Lagen omfattar ersättning vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan samt ersättning vid dödsfall. En förutsättning för att ersättning skall utges är, oavsett vilken ersättningsforrn det gäller, att skadan eller dödsfallet har inträffat till följd av arbetsskada.

Med arbetsskada avses varje hälsostöming som har sitt ursprung i arbetsmiljön, dvs. skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall på väg till eller från arbetet, s.k. färdolycksfall, räknas som arbetsskada om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet. Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om över- vägande skäl talar för det. Med skada avses enligt LAF bl.a. per- sonskada. Skada till följd av annat än olycksfall skall anses ha inträf- fat den dag då skadan visade sig.

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1993 slopades den särskilda sjukpenningen i LAF. Numera gäller att ersättning läm- nas i form av sjuklön från arbetsgivaren och sjukpenning från den allmänna försäkringen. Ersättning för inkomstförlust under tid med sjukpenning skiljer sig alltså inte från den ersättning som lämnas vid nedsättning av arbetsförmågan som beror på annat än arbetsskada. Aven kostnader för sjukvård till följd av arbetsskadan ersätts på sam- ma sätt som vid annan sjukdom.

En försäkrad som till följd av arbetsskada fått en bestående ned- sättning i sin förmåga att skaffa sig inkomst har rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommit. Nedsätt- ningen av arbetsförmågan måste dock uppgå till minst en femtondel och inkomstförlusten för år räknat måste vara minst en fjärdedel av basbeloppet.

Livräntans storlek kan kortfattat sägas utgöra skillnaden mellan vad den försäkrade skulle ha haft i inkomst om skadan inte inträffat och den inkomst den försäkrade kan bedömas få trots skadan. Livräntan knyts till basbeloppet och betalas normalt ut längst till den månad då den skadade fyller 65 år.

Efter en försäkrad som avlidit till följd av arbetsskada utbetalas begravningshjälp med belopp som motsvarar 30 % av det fastställda basbeloppet vid tidpunkten för dödsfallet.

Om en försäkrad avlidit till följd av en arbetsskada kan vidare en- ligt LAF livränta betalas till hans efterlevande barn och make eller därmed likställd. Livränta betalas i form av barnlivränta till efterle— vande bam och i form av omställningslivränta och särskild efterle- vandelivränta till efterlevande make eller därmed likställd. Även än— kelivränta kan enligt övergångsbestämmelser betalas ut till änka eller med änka likställd kvinna.

De nu gällande reglerna trädde i kraft vid samma tidpunkt som reformen på efterlevandepensioneringens område, dvs. den 1 januari 1990. Dessförinnan gällde således på området andra bestämmelser, som i många avseenden överensstämde med de då gällande familje- pensionsbestämmelsema såvitt avser både den till livränta berättigade personkretsen och de tider under vilken livränta kunde utbetalas. Ut- över detta gällde att även frånskilda kvinnor liksom efterlevande ma- kes barn, dvs. styvbarn till den avlidne, i vissa situationer kunde vara berättigade till efterlevandelivränta. Också föräldrar till den avlidne kunde enligt äldre bestämmelser erhålla livränta med skäligt belopp, om föräldrarna till följd av dödsfallet annars skulle komma att sakna behövligt underhåll.

Övergångsreglema inom arbetsskadeförsäkringen motsvarar i stort sett de som gäller för den reformerade efterlevandepensioneringen. Gränsdragningen mellan de äldre bestämmelserna i LAF och de nu gällande bestämmelserna görs emellertid med utgångspunkt från tid— punkten för arbetsskadan och inte, som inom efterlevandepensione— ringen, tidpunkten för dödsfallet. Detta innebär att äldre bestämmelser kan bli tillämpliga under lång tid framöver - under förutsättning att arbetsskadan inträtt - dvs. den s.k. visandedagen för skadan inträffat före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna samtidigt som efterle- vandepension kan utges enligt de reformerade reglerna i AFL på grund av att dödsfallet till följd av arbetsskadan inträffat efter år 1989.

Förutsättningama för rätt till efterlevandelivränta följer i huvudsak de villkor som uppställs beträffande rätt till motsvarande efterlevan- depension. Således kan omställningslivränta beviljas en efterlevande make eller därmed likställd, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande antingen vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller oavbrutet sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Denna omställningslivränta utges under sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet.

Vidare har en efterlevande make eller därmed likställd rätt till om- ställningslivränta för förlängd tid, om den efterlevande uppfyller de ovan angivna villkoren samt dessutom har vårdnaden om och stadig— varande sammanbor med barn under 12 år, som vid dödsfallet stadig- varande vistades i makarnas hem. Denna livränta kan utges till dess det yngsta hemmavarande barnet fyller 12 år.

Rätt till särskild efterlevandelivränta har en efterlevande som upp- fyller villkoren för rätt till omställningslivränta, om den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatt med minst en fjärdedel.

Rätt till barnlivränta har barn, vars far eller mer eller båda föräldrar har avlidit under förutsättning att barnet inte har fyllt 18 år. Sådan livränta kan dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år om barnet efter fyllda 18 år bedriver studier av viss beskaffenhet enligt vissa närmare förutsättningar som anges i 8 kap. 2 å AFL.

För alla kvinnor gäller, oavsett när kvinnan är född, äldre regler för änkelivränta om visandedagen inträffat före den 1 januari 1990 och detta oavsett när dödsfallet inträffar.

En skillnad i förhållande till efterlevandepensioneringens regler är att även en frånskild kvinna som är född år 1944 eller tidigare kan bli berättigad till änkelivränta enligt LAF i dess lydelse före den 1 januari 1990 om den före detta maken vid sin död var skyldig att betala ett lagstadgat periodiskt underhållsbidrag till henne och detta oavsett när äktenskapsskillnaden ägt rum. Detta gäller även om arbetsskadan upptäckts eller upptäcks efter år 1989.

Dessutom kan kvinnor födda år 1944 eller tidigare beviljas änkeliv- ränta enligt äldre bestämmelser, oavsett när visandedagen inträffat, enligt mindre stränga regler än motsvarande bestämmelser för rätt till änkepension; nämligen förutom i fall då kvinnan var gift med den sedermera avlidne mannen den 31 december 1989 eller då stadigva- rande sammanbodde med en person som hon tidigare varit gift med eller hade eller hade haft barn tillsammans med även i situationer då kvinnan senast vid samma tidpunkt väntade barn tillsammans med mannen eller då hade levt tillsammans med den avlidne sedan avse- värd tid under äktenskapsliknande förhållanden.

Omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta kan beviljas kvinnor födda år 1945 eller senare om visandedagen inträffar efter den 31 december 1989 samt även kvinnor födda år 1944 eller tidigare som inte uppfyller förutsättningama för rätt till änkelivränta.

De nya åldersgränserna för livränta till efterlevande barn som träd- de i kraft den 1 januari 1990 skall enligt övergångsbestämmelser gälla även i de fall livräntan grundar sig på en arbetsskada med visandedag före denna tidpunkt.

Underlaget för beräkning av efterlevandelivränta (ersättnings- underlaget) utgörs av den försäkrades egen livränta om sådan livränta vid tiden för dödsfallet utgick med anledning av förlust av arbetsför— mågan till följd av skadan. I annat fall grundas efterlevandelivräntan på vad som skulle ha utgjort livränta till den försäkrade vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utges vid tiden för dödsfallet. Till grund för beräkningen av livräntan till efterlevande läggs även pension, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån det är skäligt. Livräntan till efterlevande får emellertid inte grunda sig på högre ersättningsunderlag än som motsvarar 7,5 gånger det fastställda basbeloppet vid den försäkrades död.

Livränta till ett efterlevande barn utges med belopp som för år räk- nat motsvarar 40 % av ersättningsunderlaget. Är fler barn berättigade till livränta efter den försäkrade, ökas procenttalet med 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda livräntebeloppet fördelas därefter lika mellan barnen.

Omställningslivränta liksom hel särskild efterlevandelivränta utges med belopp som, när den försäkrade även efterlänmar barn som har rätt till livränta efter honom eller henne, för år räknat motsvarar 20 % och i annat fall 45 % av ersättningsunderlaget.

Beträffande efterlevandelivräntor finns även en motsvarighet till den begränsningsregel som gäller beträffande efterlevandepensioner från tilläggspensioneringen i 14 kap. 8å AFL. Regeln innebär att efterlevandelivräntoma efter en och samma person i form av omställ- ningslivränta, särskild efterlevandelivränta och barnlivränta samman- tagna inte får överstiga det ersättningsunderlag som räknats fram. Om detta skulle bli fallet, sätts livräntoma ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.

Änkelivränta till en änka betalas enligt övergångsvis alltjämt gäl- lande regler i LAF i reglernas lydelse före den 1 januari 1990 ut med 40 % av ersättningsunderlaget om det finns barn som har rätt till liv- ränta efter den avlidne. I annat fall betalas änkelivränta med 45 % av ersättningsunderlaget.

Är någon som har rätt till efterlevandelivränta samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av efterlevandepension

enligt AFL med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Efter det att den efterlevande fyllt 65 år utges varken omställnings- livränta eller särskild efterlevandelivränta, varför någon samordning med pensionsförmåner då inte blir aktuell. Däremot kan änkelivränta, liksom änkepension, utbetalas även efter det att den efterlevande kvinnan fyllt 65 år. Idessa fall skall livräntan samordnas med pension enligt AFL på grund av äldre bestämmelser i LAF. Dessa bestämmel- ser innebär att sådan livränta utges endast om den efterlevande inte har rätt till änkepension från tilläggspensioneringen och folkpension i form av ålderspension som tillsammans uppgår till 65 % av tidigare beräknad livränta. Vid denna samordning skall enligt övergångsbe- stämmelsema till lagen (1988z881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring hänsyn tas till den tilläggspension i form av änke- pension som beräknas före det att samordning sker mellan änkepen— sionen och kvinnans egen tilläggspension i form av ålderspension. Om änkan har gjort förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen, skall enligt LAF samordningen göras som om hel ålderspension hade börjat betalas ut vid 65 års ålder.

I de fall änkelivränta och omställningspension utges samtidigt sam- ordnas förmånerna med varandra fullt ut så att änkelivräntan utbetalas endast i den mån den överstiger omställningspensionen. När väl rätten till omställningspension upphört utbetalas änkelivräntan fullt ut till dess änkan fyller 65 år, då en samordning skall ske mellan änkeliv- räntan och änkans ålderspension från folkpensioneringen (och i viss mån även mot änkepension från tilläggspensioneringen om sådan utges). - Om någon efterlevande skulle vara berättigad till såväl livränta enligt äldre bestämmelser som omställningslivränta eller särskild ef- terlevandelivränta utbetalas endast den sistnämnda. I de fall livräntan enligt de äldre bestämmelserna överstiger den reformerade efterle- vandelivräntan utbetalas emellertid denna överskjutande del till den efterlevande.

De nya reglerna beträffande barnlivränta skall i princip tillämpas vid alla dödsfall som inträffat efter år 1989, oavsett om arbetsskadan som föranlett dödsfallet inträffat före ikraftträdandet av de nya be- stämmelserna.

2.7. Yrkesskadelivränta

I nuvarande pensionssystem är storleken på bl.a. efterlevandepensio- ner huvudsakligen beroende av intjänandetider och tillgodoräknade pensionspoäng men även i viss mån av andra pensionsförmåner. Så- lunda är t.ex. pensionstillskott till folkpension i form av omställ—

ningspension beroende av den avlidnes tilläggspension. Därtill kom- mer den samordning som sker mellan allmänna pensionsförmåner och andra förmåner och som kan innebära antingen att storleken på pen- sionsförmånen påverkas eller att storleken på den andra förmånen påverkas. I avsnitt 2.6 har redogjorts för arbetsskadelivräntor, som är en förmån som reduceras av pensionsförmåner.

Alltsedan införandet av ett allmänt pensionssystem i Sverige har det vid sidan av detta förekommit författningar om obligatorisk för- säkring för dem som i yrkesutövning m.m. riskerar att drabbas av olycksfall som leder till bestående förlust eller nedsättning av arbets- förmågan eller till dödsfall. Ersättning på grund av sådan försäkring är således avsedd att täcka bl.a. bortfall av arbetsinkomst och ersättning- en utbetalas i sådant fall i form av livränta eller engångsbelopp. Det har regelmässigt ansetts att en överkompensation uppstår om en pen- sionsberättigad jämte en sådan ersättning får uppbära andra pensions- förmåner ograverade. Av denna anledning har bl.a. efterlevandepen- sioner, men även ålderspensioner, och livräntor på olika sätt samord- nats, dvs. förekomsten av en livränta har föranlett minskning av pen- sionen eller tvärtom.

Utformningen av regleringen om samordning mellan pension och yrkesskadelivräntor m.m. bestämdes i huvudsak av å ena sidan intres— set av att undvika överkompensation till pensionsberättigade som uppbär livräntor och å andra sidan ett hänsynstagande till att de som drabbats av yrkesskador eller motsvarande ofta därigenom helt eller delvis betagits möjligheten att tjäna in tilläggspension.

Den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador eller därmed jämförliga skador utgörs i dag av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd, vilka båda trädde i kraft den 1 juli 1977. Emellertid regleras ersättning för skador som inträffat under en äldre författnings giltighet alltjämt enligt bestämmelserna i denna författning. Till följd härav utbetalas alltjämt och kan framdeles komma att börja utbetalas ersätt- ning enligt ett stort antal äldre, i de ersta fall upphävda, författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat under åren 1903-1977. Huvuddelen av dessa livräntor utbetalas enligt 1954 års lag om yrkesskadeförsäkring. Samlingsbegreppet för dessa livräntor har därför kommit att bli yrkesskadelivräntor. Även livräntor som utbetalas till personer vilka inte kan sägas ha varit verksamma i yr- kesutövning då de drabbats av skador eller sjukdomar brukar således benämnas yrkesskadelivräntor. Som exempel på detta kan nämnas personer som skadats under fullgörande av värnplikt eller i samband med vissa utbildningar.

Enligt nuvarande regler uppgår det maximala årsbeloppet för en yrkesskadelivränta till 3,78 gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 å andra

stycket AFL. dvs. till 137 592 kr för år 1998. Beroende på skadeår reduceras dock yrkesskadelivräntan vid antingen 65 eller 67 års ålder till tre fjärdedelar av tidigare utgående belopp. Maximalbeloppet för de flesta ålderspensionärer blir alltså i de flesta fall 103 376 kr per år.

I 17 kap. 2å AFL återfinns nu gällande regler om samordning mellan yrkesskadelivräntor och bl.a. efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen. Enligt dessa regler minskas efterlevande- pensionen med yrkesskadelivräntan i viss omfattning. Även yrkesska- delivräntor som utbetalas till efterlevande enligt utländsk lagstiftning påverkar efterlevandepensionens storlek.

Efterlevandepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen skall enligt bestämmelserna minskas med tre fjärdedelar av den yrkes- skadelivränta som den pensionsberättigade har rätt till såsom efterle- vande (efterlevandelivränta). Med efterlevandepension avses här - förutom barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension - även änkepension som utges enligt övergångsbestämmelser. Däremot skall änkepension efter en man som avlidit före den 1 juli 1960 inte påverkas av sådan livränta.

Yrkesskadelivräntan (efterlevandelivräntan) minskar först tilläggs— pensionen, därefter eventuellt pensionstillskott till efterlevandepen- sionen och allra sist folkpensionens huvudförrnån. För att livräntan skall reducera tilläggspensionen krävs emellertid att den avlidne tjänat in pensionspoäng inom ATP för minst ett år före det år då skadan inträffade. Kan livräntan inte samordnas med tilläggspension görs minskningen direkt på folkpensionsförmånerna. En livränta som den efterlevande har som skadad (egenlivränta) samordnas enligt AFL inte med efterlevandepension.

Uppbär den efterlevande både omställningspension och ålderspen- sion på grund av förtida uttag rekommenderar Riksförsäkringsverket i Allmänna Råd (1989z9) Efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring (AFL) att efterlevandelivräntan först reducerar om- ställningspensionen och därefter ålderspensionen från folkpensio- neringen.

Folkpension i form av änkepension som betalas ut enligt AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 och som samordnas med yrkes- skadelivränta skall enligt AFL i dess äldre lydelse minskas endast så mycket att minst hälften återstår av det belopp som annars skulle ha betalats ut. När det gäller barnpension får minskning göras ända ned till en fjärdedel av folkpensionens årsbelopp.

Dessa garantiregler gäller de folkpensionsförrnåner som kan bli föremål för minskning (folkpensionens huvudförmån och pensionstill- skott till änkepension). I praxis har denna samordning gått till så att pensionstillskottet beräknas utifrån den tilläggspension som faktiskt betalas ut, dvs. pensionstillskottet beräknas utifrån det belopp

tilläggspensionen uppgår till efter det att den samordnats med yrkes- skadelivräntan.

Vad gäller omställningspension och särskild efterlevandepension och samordning med efterlevandelivränta finns det däremot inget motsvarande garantibelopp som inom barn- och änkepensioneringen. Vid samordningen kan därför dessa pensioner helt falla bort om liv- räntan överstiger dessa.

Yrkesskadelivräntoma är sedan den 1 januari 1969 knutna till bas— beloppet och är således värdesäkrade på motsvarande sätt som de allmänna pensionerna.

Vid inkomstprövning av rätt till bostadstillägg till pensionärer en- ligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer och således även vid inkomstprövning av änkepension tas hänsyn till yrkesskade- livränta på så sätt att den del av livräntan som inte har samordnats med pensionen tas upp som inkomst (5 å nämnda lag).

2.8. Efterlevandeskydd inom tj änstepensioneringarna

I stort sett alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden omfattas i dag av pensionsregler som bygger på kollektivavtal mellan arbetsmarknadspartema. Pension enligt dessa system utgör komplettering till det allmänna pensionssystemet. I huvudsak förekommer fyra sådana former av pensioner, nämligen a) pension till statsanställda (PA-91), b) pension till kommunalanställda (PA—KL), c) pension till privatanställda tjänstemän och arbetsledare (ITP) och d) särskild tilläggspension (STP) för privatanställda arbetare. Denna har fr.o.m. 1996 ersatts med helt nya premiebestämda pensioner som skall ersätta STP-planen och finansieras enligt premiereservsystem.

Utöver de här nämnda finns särskilda pensionsanordningar för exempelvis anställda inom den kooperativa sektorn, för bankanställda och för försäkringsanställda. Dessa är såväl förrnånsmässigt som med avseende på finansieringen utformade i nära anslutning till ITP- systemet.

Liksom den allmänna pensioneringen är avtalspensioneringen obligatorisk i förhållande till den enskilde arbetstagaren och de omfattar alla som är verksamma på det aktuella avtalsområdet. Avtalspensionema fullgör i huvudsak tre olika funktioner. För det första ger de i regel ett tillägg till de allmänna pensionerna som schablonmässigt motsvarar 10—15 % av slutlönen. För det andra ger de ibland rätt till pensionsförmåner i situationer när sådan rätt inte föreligger inom den allmänna pensioneringen, t.ex. på yrkesområden med lägre pensionsålder än 65 år eller i form av ett utökat

efterlevandeskydd. För det tredje ger avtalspensioneringarna rätt till pension också för inkomstdelar som överstiger 7,5 basbelopp.

Pension till statsanställda (PA-91) samt till kommunalanställda (PA— KL) ges bl.a. i form av ålderspension, sjukpension och efterlevandepension. Detsamma gäller pension till privatanställda tjänstemän och arbetsledare (ITP). Pensionsvillkoren för särskild tilläggspension (STP) eller den nya premiebestämda pensionen för privatanställda arbetare innefattar emellertid endast ålderspension. I det följande länmas en kortfattad redogörelse för hur efterlevandeförmånema är utformade i de nu nämnda pensionssystemen.

2.8.1. Statlig tjänstepension

Avtalspensioneringen för statligt anställda reformerades i grunden med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992. Från att tidigare ha varit uppbyggd enligt den s.k. bruttosamordningsmetoden är den statliga ålderspensionen numera utformad enligt metoden för nettosamordning. Bestämmelser om statsanställdas pensioner finns i ett avtal år 1991 om pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. (PA 91). Planen gäller i huvudsak för arbetstagare som har sådana statliga eller icke-statliga anställningar för vilka Statens arbetsgivarverk har rätt att sluta kollektivavtal. Administrationen handhas av Statens löne- och pensionsverk (SPV).

För att vara omfattad av pensionsplanen krävs att arbetstagaren har fyllt 18 år, att anställningen gäller tills vidare eller har varat i minst sex månader samt att anställningen avser tjänstgöring motsvarande lägst 40 % av heltidstjänstgöring.

Efterlevandeskyddet enligt PA—91 utgörs av efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension.

Efterlevandepension kan utges efter en arbetstagare som vid dödsfallet omfattades av PA-91 eller som hade ålders- eller sjukpension enligt planen. Rätt till efterlevandepension tillkommer efterlevande make som stadigvarande sammanbodde med arbetstagaren vid dennes död samt arvsberättigade barn. Med make jämställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en ogift arbetstagare vid dennes död och som tidigare varit gift med eller som har eller har haft eller då väntade barn med denne. Rätt till efterlevandepension upphör för efterlevande make då denne ingår äktenskap och för barn när barnet fyller 20 år.

Efterlevandepension utbetalas under en tid av fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet, dock längst till utgången av den månad då den avlidne skulle ha fyllt 70 år eller, när det gäller arbetstagare som avgått efter fyllda 65 är, längst under fem år räknat från avgången. För en efterlevande utgör den årliga pensionen 1,2 basbelopp. För varje

berättigad därutöver ökas det sammanlagda pensionsbeloppet med 0,5 basbelopp. Beloppet delas mellan vuxen och barn så, att den vuxne får 1 basbelopp och barnen får dela på resten.

Om den avlidnes pensionsunderlag överstiger 7,5 basbelopp, kan också kompletterande efterlevandepension utges. Berättigade härtill är samma kategorier som har rätt till efterlevandepension, dock att kompletterande efterlevandepension kan utges även till barn som är äldre än 20 år om barnet när det fyller 20 år är fullständigt och varaktigt arbetsoförrnöget. Pensionen utbetalas i sådant fall så länge detta förhållande består. Någon maximitid under vilken kompletterande efterlevandepension till make/sambo längst kan utbetalas finns inte, utan sådan pension är livsvarig.

Den kompletterande efterlevandepensionen utgör en viss andel av den avlidnes pensionsunderlag mellan 7,5 och 30 basbelopp. Pensionsunderlaget beräknas utifrån den anställdes fasta lön och vissa andra kontanta avlöningsforrner. Om pensionsunderlaget ligger mellan 7,5 och 20 basbelopp är pensionsnivån 32,5 % av detta underlag (norrnalbeloppet). Av detta normalbelopp har en efterlevande make rätt till 100 %. Om det dessutom finns ett efterlevandebarn utgör efterlevandepensionen 130 % av norrnalbeloppet. Om det enbart finns efterlevande barn erhåller ett sådant barn 75 % av den pension en efterlevande make är berättigad till och detta belopp höjs enligt särskilda regler för varje ytterligare barn.

Den som slutar sin anställning efter fyllda 31 år och före pensionsåldern har i princip rätt till egenlivränta från 65 års ålder, under förutsättning att han har minst tre års pensionsgrundande tjänstetid. Under samma villkor utges även kompletterande efterlevandelivränta som en viss andel av pensionsunderlaget mellan 7,5 och 30 basbelopp.

2.8.2. Kommunal tjänstepension

Avtalspensioneringen för kommunernas och landstingens anställda var tidigare uppbyggd helt enligt metoden för bruttosamordning men förändrades i vissa avseenden genom det nu gällande avtalet: pensionsavtalet för arbetstagare hos kommuner och landsting, PA-KL 85. Härigenom har bruttosamordningssystemet i princip bibehållits men har införts regler som får till följd att en kompletterande nettopension normalt alltid utbetalas utöver folkpension och ATP. Pensioneringen administreras av Kommunernas pensionsanstalt (KPA).

Omfattade av pensionsplanen är arbetstagare som har fyllt 18 år och som har en arbetstid om minst 40 % av motsvarande heltidsanställning.

De reformerade reglerna för efterlevandepension i AFL föranledde ändrade bestämmelser också för efterlevandeförmånema inom den kommunala avtalspensioneringen. De nya bestämmelserna innebär att det vid dödsfall fr.o.m. år 1990 utbetalas efterlevandepension till vuxen

efterlevande under en tid av fem år efter dödsfallet. Förrnånsberättigade är i huvudsak samma kategorier som inom den allmänna pensioneringen. Någon begränsning till efterlevande som är under 65 år finns dock inte. Pensionen utges som en viss andel av den avlidnes pensionsgrundande lön upp till 30 basbelopp (15 % av en på visst sätt beräknad årsmedelpoäng om denna ligger mellan 0 och 20 basbelopp och 7,5 % om den ligger mellan 20 och 30 basbelopp). För hel pension krävs en pensionsgrundande tjänstetid om minst 30 år. Är anställningstiden kortare reduceras pensionen i motsvarande mån.

På grundval av övergångsvis gällande bestämmelser kan även kompletterande änkepension utges. Förutsättningama för att sådan pension skall utges är att PA-KL eller motsvarande gällde för arbetstagaren den 31 december 1989 och därefter fram till dödsfallet och att den efterlevande har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbestämmelsema i AFL. Pensionen utges vidare enbart på lönedelar över 7,5 basbelopp. Beräkningen sker med utgångspunkt från den avlidnes årsmedelpoäng. Om årsmedelpoängen ligger mellan 7,5 och 20 basbelopp är kompensationsgraden 24 % och för årsmedelpoäng mellan 20 och 30 basbelopp är den 12 %. Pensionen är vidare beroende av tidsfaktom. Om den förrnånsberättigade är född år 1945 eller senare får pensionsgrundande tid tillgodoräknas endast t.o.m. år 1989 och pensionen upphör att betalas ut vid 65 års ålder. För äldre efterlevande räknas tiden på vanligt sätt och pensionen utges så länge som änkepension från ATP enligt bestämmelserna i AFL utbetalas. För samtliga gäller krav på giftermål före 1989 års utgång för att rätt till kompletterande änkepension skall föreligga.

Barnpension utges till dess barnet fyller 18 år eller i samband med studier längst till 20 års ålder. En förutsättning för förlängd barnpension är att barnpension enligt AFL utbetalas. Barnpensionsbeloppet beräknas enligt samma principer som för ålderspension och efterlevandepension, men beräknas utan hänsyn till tidsfaktorn. Detta innebär att också barnpensionen beräknas på grundval av den avlidnes årsmedelpoäng. I skiktet 0—7,5 basbelopp är kompensationsnivån 10 %, i skiktet 7,5-20 basbelopp 28 % och mellan 20 och 30 basbelopp 14 %. Efterlämnar den avlidne flera barn ökas barnpensionen enligt vissa regler, varefter pensionen delas lika mellan barnen.

Enligt det nya avtalet är pensionsförmåner för efterlevande nettoförmåner, dvs. de samordnas inte med folkpension och ATP.

2.8.3. Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP)

Nuvarande avtal beträffande ITP-planen har träffats i september 1976 mellan Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och privattjänstemanna—

kartellen (PTK) och gäller - med vissa förändringar efter nya förhand- lingar - fortfarande.

ITP-planen omfattar bl.a. familjepension. Planen omfattar även en kompletterande ålderspension - ITPK i form av egenpension som baseras på en inbetald premie. Egenpensionen kan i sin tur kompletteras med ett familjeskydd.

Familjepension enligt ITP-planen utges till efterlevande make (änka eller änkling) och barn. Rätt till denna förmån består även efter det att tjänstemannen har uppnått pensionsåldern. För full pension krävs att den avlidne haft en tjänstetid om 360 månader mellan 28 och 65 års ålder. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen med så många 360— delar som det saknas månader för full tjänstetid.

Familjepension utges fr.o.m. månaden efter den under vilken tjänstemannen har avlidit. Pensionen utgår för make livsvarigt och för barn t.o.m. den månad under vilken barnet fyller 20 år. Om barnet vid denna tidpunkt är fullständigt och varaktigt arbetsoförrnöget har det dock rätt till familjepension så länge detta förhållande består.

Familjepensionens storlek bestäms med utgångspunkt dels i ett grundbelopp, dels av antalet förmånstagare. Grundbeloppet för full familjepension beräknas som en viss andel av den del av den avlidnes lön som översteg 7,5 basbelopp. Familjepension utges till en ensam efterlevande make med 100 % av grundbeloppet, till make och ett barn med 130 % därav, till make och två barn 150 % varefter pensionen ökas med 10 % för varje ytterligare barn.

Enligt regler som gällde fram till utgången av år 1989 kunde i vissa fall utges särskild änkepension och särskild änklingspension. Dessa regler gav viss kompensation för pensionsmedförande lönedelar upp till 7,5 basbelopp. Reglerna gäller även fortsättningsvis enligt övergångsbestämmelser för tjänstemän som avlidit före denna tidpunkt. Dessutom har maka till tjänsteman som avlider därefter rätt till ersättning enligt de tidigare reglerna om äktenskapet ingåtts före år 1990. Detsamma gäller för efterlevande änkling om äktenskapet ingåtts före år 1990 och mannen är född år 1929 eller tidigare. Särskild änke- och änklingspension som utbetalas enligt dessa regler minskas med omställningspension och särskild efterlevandepension från den allmänna försäkringen.

I ITP-planen finns fr.o.m. år 1977 också en kompletterande ålderspension - ITP-K. Storleken på ITP—K är beroende av de avgifter som löpande tillgodoräknas tjänstemannen. För tjänstemän födda år 1939 eller senare är ITPK-avgiften 2,0 % av den pensionsmedförande lönen.

Fr.o.m. den 1 juli 1990 kan en del av ITPK-premien användas till att teckna en försäkring för familjeskydd eller för kompletterande ålderspension i form av gruppension. Försäkringen för familjeskydd innebär utbetalning under fem år efter dödsfallet, dock längst till dess

den avlidne skulle ha fyllt 65 år, av ett årligt belopp om ett eller två basbelopp.

En ITP-försäkrad som fyllt 28 år och som slutar sin anställning utan att omedelbart bli ITP—försäkrad hos annan arbetsgivare erhåller automatiskt ett s.k. fribrev motsvarande värdet av intjänad pensionsrätt för ålderspension, ITPK—pension och familjepension.

2.9. Underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalken

Nu gällande bestämmelser om underhållsbidrag till barn trädde i kraft den 1 juli 1979. Före 1979 års underhållsreforrn fanns det i praxis inte några allmänt vedertagna principer för hur man skulle beräkna under- hållsbidrag till barn. Ett av huvudsyftena med reformen var att mildra underhållsbördan för bidragsansvariga med svag ekonomi. Ett annat mål var att få till stånd en mer enhetlig bedömning av underhållsbi— dragsfrågoma.

De grundläggande bestämmelsema om föräldrars underhållsskyl- dighet mot barn finns i 7 kap. föräldrabalken (FB).

Enligt 7 kap. 1 å FB skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrar- nas samlade ekonomiska förmåga. När underhållsskyldigheten be- stäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till vissa av barnets sociala förmåner. Sinsemellan skall föräldrarna ta del i kostnaderna för barnets underhåll var och en efter sin förmåga. Föräldrarnas underhållsskyldighet är alltså inte ovillkorlig utan bero— ende av deras ekonomiska förmåga och barnets behov.

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Går emel- lertid barnet i skola vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan bamet fyller 19 år, är föräldrarna intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till studier räknas studier i grund— och gymnasieskola samt annan därmed jämförlig ut— bildning.

Underhållsskyldighet åvilar inte endast de biologiska föräldrarna (varmed jämställs adoptivföräldrar, se 4 kap. 8 å FB) utan i vissa fall även styvföräldrar. En underhållsskyldighet föreligger för den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med förälder som har vårdnaden om barnet, om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med föräldern. Underhållsskyldigheten för styvföräldem är emellertid subsidiär i förhållande till den biologiska förälderns underhållsskyldighet. Kan således barnet få underhåll av den särlevande biologiska föräldern föreligger ingen underhållsskyl- dighet för styvföräldem.

En förälder kan uppfylla sin underhållsskyldighet genom att fak- tiskt ta hand om barnet och försörja det eller genom att betala under- hållsbidrag till barnet. En förälder som inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt sammanbor med detta skall fullgöra sin un- derhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet. Det- samma gäller om föräldern har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Socialstyrelsen har utarbetat detaljerade riktlinjer för beräkning av underhållsbidrag. Denna beräkningsmetod går ut på att man först fast- ställer barnets behov av underhåll, varefter båda föräldrarnas netto- överskott eller nettounderskott räknas fram efter avdrag för skatt samt nedan redovisade förbehåll och bostadskostnad. Därefter görs en pro- portionell fördelning av underhållsskyldigheten mellan föräldrarna med hänsyn till respektive förälders förmåga.

Utgångspunkten när underhållsbidrag bestäms är således barnets behov. Vid bestämmande av barnets behov utgår man från barnets ålder och de schablonbelopp som fastställts för vad ett barn i en viss ålder normalt kostar. För barn i åldern 0-6 år anses normalkostnaden vara 65 % av basbeloppet, för barn i åldern 7-12 år är motsvarande kostnad 80 % av basbeloppet och för barn som är 13 år eller äldre utgör normalkostnaden 95 % av basbeloppet. Dessa schablonbelopp utgör endast en utgångspunkt vid beräkningen. Barnets behov av un- derhåll kan vara lägre eller högre på grund av individuella förhållan- den hos det aktuella barnet. Barnet kan också göra anspråk på en hög- re standard och därmed större underhåll ju bättre föräldrarnas ekono- miska ställning är. Sådana s.k. standardtillägg är dock i praktiken relativt ovanliga.

Till denna kostnad läggs faktiska utgifter för barnomsorg. Det all- männa barnbidraget samt vissa andra sociala förmåner och även in- komster som barnet kan ha reducerar det belopp som utgör barnets behov av underhållsbidrag. Det belopp som härefter återstår motsva— rar barnets behov av underhåll från sina båda föräldrar.

Nästa led är att fastställa föräldrarnas respektive förmåga att betala underhåll till barnet. När underhållsskyldigheten bestäms får den bi- dragsansvarige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans under- håll (förbehållsbelopp) enligt bestämmelsema i 7 kap. 3 å FB. Förbe- hållsbeloppet för den bidragsansvariges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnadema beräknas med led- ning av ett normalbelopp som för år räknat utgör 120 % av basbelop- pet enligt AFL.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsansvarige varaktigt bor tillsammans med (s.k. hemmamakeförbehåll). Med make likställs även annan som den bi-

dragsansvarige bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Detta förbehållsbelopp utgör 60 % av basbeloppet.

Har den bidragsansvarige hemmavarande barn får han eller hon dessutom förbehålla sig ett belopp per barn som, tillsammans med vad som utges av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år räk- nat utgör 40 % av gällande basbelopp. Domstolen kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet.

I föräldrabalken har i samband med införandet av lagen (1996:1030) om underhållsstöd den 1 februari 1997 införts en ny be- stämmelse som föreskriver att den bidragsskyldige skall anses ha full- gjort sin underhållsskyldighet (enligt föräldrabalkens regler) intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet, dvs. för närvarande 1 173 kr i månaden. Detta innebär att det för domstolar endast kom- mer att bli aktuellt att fastställa underhållsbidrag till barnet, beräknat enligt föräldrabalkens normer, som överstiger detta belopp. Det kan emellertid också bli aktuellt att fastställa underhållsskyldighet för förfluten tid, eftersom underhållsstöd endast kan beslutas med en månads retroaktiv verkan. Motsvarande gräns i föräldrabalken är åtta år, eller för längre tid tillbaka om den bidragsskyldige så medger.

2.10. Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar

Den 1 februari 1997 trädde lagen (l996:1030) om underhållsstöd i kraft. Denna lag reglerar det som tidigare återfanns bl.a. i lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

Enligt lagen om bidragsförskott gällde tidigare att ett s.k. bidrags- förskott utgick från det allmänna till barn som är bosatta här i landet. Förutsättningama för rätt till bidragsförskott var i stort sett desamma som förutsättningama för att underhållsskyldighet enligt FB skulle föreligga. Om föräldern avled upphörde rätten till bidragsförskott.

Bidragsförskottet var, som ordet antyder, från början ett rent för- skott från det allmänna. Detta kunde därför aldrig vara högre än det underhållsbidrag som fastställts genom avtal eller dom. Efter hand kom emellertid bidragsförskottet att få en annan karaktär på så sätt att bidragsförskottsbeloppet var detsamma oavsett vilket underhållsbi- drag som fastställts. Detta skulle mer ses som ett generellt stöd upp till en viss nivå, vid lagens avskaffande 40 % av basbeloppet, vilket i sig korresponderade med den garanterade barnpensionen från folk- pensioneringen. Var det fastställda underhållsbidraget lägre än detta belopp utgick överskjutande belopp som ett utfyllnadsbidrag för vilket återbetalningsskyldighet för den bidragsansvarige inte förelåg. I övri—

ga delar utgjorde emellertid bidragsförskottet ett förskott på det un- derhåll som rätteligen borde betalas av den bidragsansvariga föräl— dern. Beträffande denna förskottsdel övertog det allmänna ansvaret för indrivningen hos den underhållsansvariga föräldern och även ris- ken för förlust.

De sedan den 1 februari 1997 gällande bestämmelserna om under- hållsstöd till barn till särlevande föräldrar innebär att ett nytt sam- hällsstöd har ersatt det tidigare gällande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utgångspunkten har varit dels att samhällsstödet till barn vars föräldrar inte bor tillsammans skall vara oberoende av föräldrabalkens regler om underhållsbidrag, dels att statens kostnader skall minskas. Det har vidare betonats att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för bar- nens försörjning. Besparingen liggeri att man bättre skall utnyttja den bidragsskyldige förälderns försörjningsförrnåga än vad som tidigare skett.

Ett barn har rätt till underhållsstöd, om föräldrarna inte bor till- sammans eller den ena föräldern är avliden. Därutöver krävs att barnet varaktigt bor och är folkbokförd hos en av föräldrarna, den s.k. boför- äldem. Boföräldem skall dessutom vara bosatt här i landet samt vara vårdnadshavare (beträffande underåriga barn) för det bidragsberätti- gade barnet. Är barnet inte svensk medborgare, krävs vidare att boför- äldem eller barnet vistas i Sverige sedan minst sex månader.

Rätt till underhållsstöd föreligger emellertid inte om barnet har rätt till barnpension efter en bidragsskyldig förälder på grund av bestäm- melserna i AFL. Storleken på denna barnpension spelar således ingen roll. Barnpension från annat land fråntar emellertid inte barnet rätt till underhållsstöd.

Underhållsstöd lämnas med 1 173 kr i månaden per barn räknat. Bor barnet växelvis hos båda föräldrarna skall underhållsstödet utges i form av ett utfyllnadsbidrag. Detsamma gäller om den bidragsskyldige betalar underhållsbidrag direkt till boföräldem och därmed barnet. Understiger detta utgivna belopp underhållsstödet utbetalas den kvar— varande delen som ett utfyllnadsbidrag.

Om barnet har egna inkomster, skall underhållsstödets belopp minskas. Vid inkomster som överstiger 48 000 kr per år skall under- hållsstödet minskas med 50 % av överskjutande belopp.

För det underhållsstöd som lämnas till barnet är den förälder som inte bor tillsammans med barnet återbetalningsskyldig gentemot sta- ten. Någon återbetalningsskyldighet skall emellertid inte fastställas i de fall där den bidragsskyldige i rätt ordning betalar ett underhåll som motsvarar lägst det belopp som han eller hon skulle bli återbetalnings- skyldig för enligt bestämmelserna i lagen om underhållsstöd. Återbe— talningsskyldigheten är utformad så att den underhållsskyldige skall betala en viss procent av sin årliga bruttoinkomst efter ett grundav-

drag på 24 000 kr. Procentsatsen för fastställande av återbetalnings- beloppet för ett barn är 10%, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % för varje barn. Den totala procentsatsen ökas sedan med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre. Alla den återbetalnings- skyldiges barn bör ha likaberättigade anspråk på hans eller hennes försörjningsförrnåga. Därför skall hänsyn tas även till de av den åter— betalningsskyldiges barn som han eller hon lever tillsammans med eller är underhållsskyldig mot i annat förhållande. Detta innebär bl.a. att återbetalningsskyldigheten minskar om föräldern skulle få barn i ett nytt förhållande.

Återbetalningsskyldigheten skall i första hand bestämmas med ut— gångspunkt i den återbetalningsskyldiges inkomst av tjänst samt intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Även studiemedel i form av studiebidrag samt 1 % av den bidragsskyldiges skattepliktiga förmögenhet som överstiger 900 000 kr beaktas vid denna inkomst- prövning.

Återbetalningsskyldigheten grundas på inkomsten och förrnögen— heten vid den senaste taxeringen och omräknas årligen. Även om tax- eringen visar en viss inkomst kan återbetalningsskyldigheten faststäl- las till ett högre belopp än vad detta taxeringsbeslut ger anledning till, om det är uppenbart att den bidragsskyldige har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsterna enligt nämnda beslut.

En återbetalningsskyldig förälder kan helt eller delvis medges an- stånd av försäkringskassan med återbetalning till staten. Anstånd kan medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få be- hålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. Den som såle- des har en skuld för underhållsstöd till staten skall inte vara skyldig att betala ett högre belopp till staten varje månad än vad som motsva— rar den återbetalningsskyldighet som är fastställd enligt procentmeto— den. På skulden utgår ränta med belopp som regeringen fastställer för varje kalenderår.

En bidragsskyldig kan också medges eftergift av försäkringskassan om det finns synnerliga skål med hänsyn till den bidragsskyldiges ekonomiska eller personliga situation.

3. Statistiska uppgifter om pensions- tagare och kostnader m.m.

3.1. Folkpensioneringen

Antalet personer med folkpension i form av efterlevandepension i de- cember olika år framgår av tabell 3.1.

Tabell 3.1 Antal pensionstagare med folkpension i form av efterlevandepen- sion i december respektive år

År Omställ Särskild Änke— Bampen- Bostadsstöd till

nings- efterle— pension sion pensionärer pension vande- med efterle- pension vandepension

1990 2 029 59 727 30 629 5 771 1991 2 760 7 58 070 30 340 5 385 1992 3 393 19 56 192 30 338 4 925 1993 3 956 31 54 347 30 536 4 755 1994 4 372 50 52 741 30 360 4 304 1995 4 852 56 52 211 30 318 3 625 1996 5 117 61 49 506 * 29 936 3 103 1997 4 230 72 17 167 29 769 4 096

* Den relativt stora minskningen mellan år 1995 och år 1996 beror på en om- läggning av statistiken. Tidigare ingick några änkor med formell rätt till änke- pension men där änkepensionen var 0 kr. Dessa rensades bort är 1996.

Som framgår av tabell 3.1 utbetalades i december 1997 reformerad ef- terlevandepension till vuxna efterlevande (dvs. omställningspension och särskild efterlevandepension) till 4 302 personer. I tabell 3.4-3.6 anges fördelningen av dessa pensioner på män och kvinnor samt även efter ålder för de pensionsberättigade. Av de pensionsberättigade med refor- merad efterlevandepension till vuxna hade 206 personer bostadstillägg (dvs. ca 5 %) och 2 431 personer pensionstillskott (dvs. ca 56 %) . Vid samma tidpunkt uppbar 17 167 änkor änkepension och av dessa var 3 890 berättigade till bostadstillägg (dvs. ca 23 %) och 2 617 till pen- sionstillskott (dvs. ca 15 %).

Medelårsbeloppen för utbetald omställningspension, särskild efterle- vandepension och änkepension inklusive pensionstillskott uppgick i december 1997 till 35 656 kr, 26 167 kr respektive 18 964 kr.

Av samtliga i december 1997 utbetalda änkepensioner var 8 283 be- viljade på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 och 8 884 på grund av dödsfall som inträffat efter år 1989 (se tabell 3.3). Som framgår av tabell 3.1 minskade antalet änkepensioner från folkpensioneringen kraftigt mellan december 1996 och december 1997. Detta har sin förkla- ring i de regler om inkomstprövning av folkpension i form av änkepen- sion som trädde i kraft den 1 januari 1997 och som började tillämpas på utgående änkepensioner fr.o.m. den 1 april 1997. Dessa regler innebär bl.a. att sådan inkomstprövning kan bli aktuell att göra redan efter sex månaders uppbärande av änkepension. I mars 1997 uppbar ca 49 000 änkor folkpension i form av änkepension. I samband med ikraftträdandet av reglerna om inkomstprövning kom 37 500 av dessa utbetalda änke- pensioner att påverkas. Ytterligare 8 000 drogs in till följd av underlå- tenhet att inkomma med nödvändiga uppgifter om inkomstförhållanden m.m. Av de 37 500 änkor som fick sin änkepension inkomstprövad för- lorade 19 800 hela sin folkpension. Detta skedde enligt 1997 års regler vid en inkomst på ca 199 000 kr per år. I mars 1997 hade ca 5 000 änkor pensionstillskott till sin änkepension. Hälften av dessa fick detta helt bortreducerat från april. För detta krävdes en inkomst på ca 272 000 kr per år.

Ytterligare en orsak till denna kraftiga minskning av antalet änkepen- sioner från folkpensioneringen är förmodligen även förtidspensionering- ens inverkan i denna del. Många änkor har i dag rätt till både förtidspen- sion och änkepension från folkpensioneringen. Endast en pensionsför— mån kan dock utbetalas i taget. Tidigare var det oftast förmånligare för änkan att uppbära änkepension i stället för partiell förtidspension. Efter införandet av inkomstprövning inom änkepensioneringen är det numera i många fall mer förmånligt för änkan att uppbära förtidspension i stället för änkepension. I anledning härav har antalet förtidspensioner till änkor ökat kraftigt.

Av tabell 3.2 framgår hur många av de änkepensioner som utbetalades i december 1997 som var reducerade till andelar varierande mellan 1 och 14 femtondelar av hel pension på grund av att änkan vid tidpunkten för dödsfallet eller, vid den tidpunkt då hon inte längre uppfyllde det s.k. bamvillkoret, inte hade fyllt 50 år. På motsvarande sätt framgår av ta- bellerna 3.7 och 3.8 i vilken omfattning efterlevandepensioner i form av omställningspension, särskild efterlevandepension samt änkepension är avkortade med tillämpning av 40-årsregeln respektive 30—årsregeln samt även i vad mån reducering sker på grund av bristande bosättningstid eller bristande år med intjänade (eller antagna) ATP-poäng.

Tabell 3.2 Antal änkepensioner i december 1997 fördelade i 15-delar

Antal 15- Man avliden före Man avliden Man avliden efter delar 1 juli 1960 1/7 1960— 31 december 1989 3 1/ 12 1989 15 4 056 7 989 14 635 223 13 663 186 12 589 125 11 482 107 10 452 90 9 360 45 8 258 35 7 2 244 32 6 6 187 25 5 3 1 19 13 4 4 87 8 3 5 62 2 2 3 46 4 1 20 Summa 23 8 260 8 884

I december 1997 var det endast 23 änkor som alltjämt uppbar änkepen- sion på grund av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. Dessa var inkomstprövade enligt äldre lagstiftning (s.k. övergångsfall). Enligt be- räkningar gjorda av Riksförsäkringsverket antas endast två änkor med denna äldre form av änkepension finnas kvar efter år 2000.

Oreducerad folkpension i form av änkepension utges till änkor om rätten därtill grundar sig på att hon bor tillsammans med barn som är under 16 år eller om hon vid mannens död eller vid den därmed jäm- ställda tidpunkten (dvs. när barnet fyllt 16 år) har fyllt 50 år. Av antalet änkepensioner som beviljats efter år 1989 uppbär det övervägande anta- let änkor änkepension från folkpensioneringen med fulla 15-delar. Såle— des är det närmare 90 % av dessa som uppbär oreducerad änkepension från folkpensioneringen.

Av samtliga änkepensioner som utbetalas på grund av dödsfall som inträffat efter den 30 juni 1960 var endast ca 30 % reducerade till följd av 15-delsregeln. Däremot är det ingen av de änkor som beviljats änke- pension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 som uppbär oreducerad änkepension från folkpensioneringen. Det kan antas att dessa änkor, som alltså efter 37 är alltjämt uppbär änkepension, vid dödsfallstidpunkten var relativt unga och att de dessutom inte hade barn under 16 år. Därav följer de låga andelarna änkepension.

Tabell 3.3 Folkpensionärer i december 1997 med änkepension fördelade efter ålder samt efter om pensionen beviljats före den 1 januari 1990 re- spektive efter den 31 december 1989

Ålder Man avliden före Man avliden efter år 1990 år 1989 —24 25—29 7 4 30—34 66 27 35-39 229 85 40—44 401 197 45—49 593 397 50-54 967 1 279 55-59 1 788 2 569 60-64 4 232 4 326 Summa 8 283 8 884

Som framgått av tabell 3.2 var endast 23 änkor beviljade änkepension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960. Dessa änkor är be- rättigade endast till folkpension i form av änkepension enligt särskilda regler ( se avsnitt 11.13). Enligt gjorda beräkningar kommer endast 2 av dessa änkor att kunna uppbära sådan änkepension efter ikraftträdandet av våra förslag år 2001, men då under endast en begränsad tidsperiod.

Tabell 3.4 Folkpensionärer i december 1997 med inledande omställ- ningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepen- sion fördelade efter ålder (kvinnor)

Ålder inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension

-24 2 16 25-29 15 138 30-34 35 401 1 35-39 5 1 608 2 40-44 84 610 7 45-49 145 348 13 50-54 172 81 14 55—59 15 2 60-64 8 9 Summa 527 2 202 48

Tabell 3.5 Folkpensionärer i december 1997 med inledande omställ— ningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepen- sion fördelade efter ålder (män)

Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension -24 1 25-29 1 23

30—34 1 1 1 10 35-39 18 199 40-44 25 244 45—49 63 180 50—54 136 1 13 6 55—59 140 34 6 60—64 193 10 12 Summa 587 914 24 &

Tabell 3.6 Folkpensionärer i december 1997 med inledande omställ- ningspension, förlängd omställningspension och särskild efterlevandepen- sion fördelade efter ålder (kvinnor och män).

&

Alder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings— omställnings- vandepension pension pension _24 2 17 25—29 16 161 30-34 46 51 1 1 35—39 69 807 2 40-44 109 854 7 45—49 208 528 13 50—54 308 194 20 55—59 155 34 8 60—64 201 10 21 Summa 1 114 3 116 72 &

Av tabell 3.4 kan utläsas att det i december 1997 inte utbetalades för- längd omställningspension till någon kvinna i åldern 55—64 år. Kvinnor i dessa åldrar nybeviljas alltjämt i stor utsträckning änkepension enligt de övergångsvisa bestämmelsema härom. För yngre kvinnor (dvs. framför allt för kvinnor födda år 1945 eller därefter) gäller emellertid att dessa i första hand skall nybeviljas reformerad efterlevandepension, dvs. om— ställningspension och särskild efterlevandepension. Endast i den mån änkepensionen från folk— och tilläggspensioneringen överstiger den re- formerade efterlevandepensionen skall därutöver sådan änkepension

utbetalas. Sådan änkepension skall även utges när den tidsbegränsade rätten till reformerad efterlevandepension har upphört. När väl möjlig- heten att nybevilja änkepension enligt övergångsbestämmelsema avtar kommer emellertid antalet omställningspensioner (och sannolikt även särskilda efterlevandepensioner) till kvinnliga efterlevande att öka. Detta kan antas inträffa omkring år 2010 då det reformerade efterlevandepen- sionssystemet är i ett fullfunktionsstadium, eftersom endast kvinnor födda år 1945 eller senare kan beviljas omställningspension (och sär- skild efterlevandepension) från tilläggspensioneringen efter denna tid- punkt. Äldre kvinnor har då uppnått 65 års ålder varmed också rätten till reformerad efterlevandepension och folkpension i form av änkepension bortfallit.

Tabell 3.7 Antal folkpensionärer i december 1997 med omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension som är 40-delsberäknade

Andelar i Omställnings— Särskild efter— Änke- Summa 40—delar pension levandepension pension

35—39 6 19 25 30-34 7 - 13 20 25-29 6 - 9 15 20-24 5 - 15 20 15-19 9 - 14 23 10-14 13 1 14 28 5-9 35 1 31 67 1-4 17 2 19 38

Tabell 3.8 Antal folkpensionärer i december 1997 med omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension som är 30-delsberäknade

Andelar i Omställnings— Särskild Änke— Summa 30—delar pension efterlevan- pension depension 25—29 27 1 129 157 20—24 19 1 1 13 133 15— 19 16 - 120 136 10- 14 13 1 17 1 185 5—9 7 - 293 300 1—4 9 - 428 437

Som framgår av tabellerna 3.7 och 3.8 är det endast ett fåtal pensionsbe- rättigade som uppbär avkortad efterlevandepension från folkpensione— ringen. Vid en jämförelse av det i december 1997 totala antalet pen- sionsberättigade framgår att av totalt 4 230 efterlevande med omställ-

ningspension endast 189 personer uppbar sådan pension avkortad, dvs. ca 4 %.

Av dessa var 56 svenska medborgare. För änkepensioneringens del var det totalt 1 388 änkor som uppbar avkortad änkepension av 17 167 pensionsberättigade, dvs. motsvarande ca 8 %. Av dessa var 204 svenska medborgare. Av de avkortade efterlevandeförmånema utbetalades knappt 1 300 till utomlands bosatta (eller till sjömän).

Tabell 3.9 Barn med barnpension från folkpensioneringen i december 1997 fördelade efter ålder och kön

Ålder Pojkar Flickor Summa 0 11 12 23 1 42 57 99 2 86 94 180 3 161 141 302 4 240 212 452 5 328 288 616 6 401 404 805 7 579 562 1 141 8 626 568 1 194 9 737 625 1 362

10 767 751 1 518 11 870 823 1 693 12 1 069 938 2 007 13 1 081 1 016 2 097 14 1 193 1 169 2 362 15 1 355 1 339 2 694 16 1 533 1 505 3 038 17 1 794 1 721 3 515 18 1 761 1 710 3 471 19 620 580 1 200 Summa 15 254 14 515 29 769

Antalet barn som i december 1997 uppbar barnpension från folkpensio- neringen var, som framgår av tabell 3.9, 29 769. I 347 fall hade barnets båda föräldrar avlidit. Av tabell 3.10 framgår i vad mån de i december 1997 utbetalda bampensionema från folkpensioneringen var 40— delsberäknade respektive 30—delsberäknade samt även i vilken omfatt— ning reducering av pensionen skedde till följd av bristande bosättnings— tid eller bristande år med intjänade eller antagna ATP-poäng.

Tabell 3.10. Antal bampensioner som är 40 dels- respektive 30- delsberäknade

Pensions— 40-delsberäkning

berättigade 1-4 15-19 20-24 25-29 30—34 35-39

Mån 23 22 4 14 18 10 Kvinnor 28 21 7 17 17 16 Summa 5 1 43 1 1 3 1 35 26 Pensions- 30-delsberäkning berättigade

1—4 15- 19 20—24 25-29 Män 2 34 29 5 1 Kvinnor 2 19 41 45 Summa 4 53 70 96

3.2. Tilläggspensioneringen

Utbetalning av tilläggspension i form av efterlevandepension till vuxna efterlevande har under 1990-talet fått en med åren allt större betydelse. Däremot har antalet utbetalda bampensioner från tilläggspensioneringen minskat något mellan år 1990 och år 1997. Utvecklingen sedan år 1990 framgår av tabell 3.11.

Enligt gjorda beräkningar antas antalet änkepensioner från tilläggs- pensioneringen öka framtill ungefär år 2000 för att därefter minska suc- cessivt. Till följd av minskningen av antalet änkepensioner och då möj- ligheten till nybeviljande av denna pensionsform så småningom upphör kommer en viss ökning att ske av antalet omställningspensioner och särskilda efterlevandepensioner. Ökningen kommer emellertid att vara måttlig till följd av att dessa pensionsformer är tidsbegränsade på ett helt annat sätt än nuvarande änkepensioner.

Av tabell 3.12 framgår hur många änkepensioner från tilläggspensio— neringen som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före år 1990 respektive efter år 1989. I tabell 3.13 anges årsbeloppen och medelårs— beloppen för de olika pensionsförmånema till vuxna efterlevande under åren 1990—1997.

Tabell 3.11 Antal pensionstagare med tilläggspension i form av efterlevan- depension i december respektive år

År

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Tabell 3.12 Tilläggspensionärer i december 1997 med änkepension fördela- de efter ålder samt efter om pensionen beviljats före den 1 januari 1990 respektive efter den 31 december 1989. ___—__

Å Mannen avllden före år 1990

___—___—

lder

_24 25-29 30-34 35-39 40-44 45—49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75—79 80—84 85-89 90 Summa

Av änkepensioner som i december 1997 utgick från tilläggspensione- ringen var 237 748 beviljade på grund av dödsfall som inträffat före år 1990. Av dessa pensionstagare var det 230 968 kvinnor som uppbar änkepension från endast tilläggspensioneringen. Av de kvinnor som uppbar änkepension på grund av dödsfall som inträffat efter år 1989 var

Omställnings- Särskild efterle— vande—

pension

pension

2 023 2 773 3 434 3 982 4 376 4 822 5 046 4 155

1 2 47 234 796 2 146 4 817 7 124 11 379 20 388 33 587 49 108 50 655 38 988 18 476 237 748

___—__

8 18 31 41 49 62 68

Änke— Barnpension pension

362 290 370 491 377 079 382 790 385 296 388 917 390 991 392 347

30 351 29 792 29 764 29 928 29 720 29 588 29 086 28 858

Mannen avliden efter år 1989

10 53 249 869 2 098 4 582 7 133 11 034 17 983 27 375 34 648 28 519 15 699 4 347 154 599

motsvarande siffror 154 599 respektive 146 745 .

Tabell 3.13 Tilläggspensioner i form av omställningspension, särskild ef- terlevandepension samt änkepension år 1990-1997. Årsbelopp och medel-

årsbelopp December Omställnings- Särskild efterle- Änkepension pension vandepension Är Ärsbe- Medel- Årsbe- Medel- Ärsbe- Medel- lopp årsbe- lopp årsbe— lopp årsbe- 1 000 kr lopp kr 1 000 kr lopp kr 1 000 kr lopp kr 1990 35 810 17 701 7 418 072 20 476 1991 52 131 18 799 177 22 092 8 436 708 22 772 1992 68 899 20 064 405 22 503 9 220 352 24 452 1993 81 494 20 466 510 16 452 9 542 712 24 929 1994 91 950 21 012 932 22 732 10 151 977 26 349 1995 103 723 21 510 1 219 24 878 10 648 423 27 380 1996 111 239 22 045 1 398 22 548 11 119 044 28 438 1997 84422 20 318 1 587 23 338 11 448 933 29 181

Utöver ökningen av antalet efterlevandepensioner till vuxna efterlevande har även en ökning av den genomsnittliga tilläggspensionens storlek skett till följd av de avlidnas allt högre medelpoäng för ATP och större antal år med pensionsgrundande inkomst. Skillnaden är särskilt framträ— dande beträffande utbetalda änkepensioner, där medelårsbeloppet år 1990 var 20 476 kr medan samma belopp år 1997 uppgick till 29 181 kr. Ökningen av årsbeloppet kommer att bestå så länge antalet änkepensio- ner beräknas öka, dvs. fram till år 2000. Därefter sjunker visserligen antalet utbetalda änkepensioner från tilläggspensioneringen men kostna- den härför beräknas sjunka först efter år 2005 (se tabell 3.24). Detta har sin förklaring i de alltjämt ökande medelpoängen för ATP och det större antalet är med pensionsgrundande inkomst. Både årsbeloppet och me- delårsbeloppet kommer därför att öka fram till år 2005 till följd härav.

Årsbeloppet för omställningsPension (dvs. både för den inledande och den förlängda) har sjunkit med knappt 27 milj. kr mellan år 1996 och år 1997. Detta har sin förklaring i att den inledande omställningspensionen ändrades från att ha varit ettårig till att utges under endast sex månader från den 1 januari 1997.

Av tabell 3.14 kan utläsas att det i december 1997 inte utbetalades förlängd omställningspension till någon kvinna i åldern 55-64 år. Dessa kvinnor nybeviljas vanligtvis alltjämt änkepension enligt de övergångs— visa bestämmelserna härom. När väl möjligheten till nybeviljande av änkepension avtar kommer emellertid att inträffa en ökning av antalet

omställningspensioner (och sannolikt även särskilda efterlevandepensio- ner) till kvinnliga efterlevande.

Tabell 3.14 Tilläggspensionärer i december 1997 med inledande eller för- längd omställningspension eller särskild efterlevandepension fördelade efter ålder (kvinnor)

Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension

-24 2 12 25-29 14 132 30—34 34 392 1 35—39 48 592 2 40—44 81 606 6 45-49 143 343 11 50-54 180 79 12 55-59 26 4 60-64 28 1 1 Summa 556 2 156 47

___—a—

Tabell 3.15 Tilläggspensionärer i december 1997 med inledande eller för- längd omställningspension eller särskild efterlevandepension fördelade efter ålder (män)

Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings- omställnings- vandepension pension pension

—24 1 25-29 1 22 30—34 10 106 35-39 18 188 40—44 24 237 45—49 59 172 50—54 133 108 6 55—59 140 33 5 60-64 184 7 10 Summa 569 874 21

___—___

Av tabell 3.14 och 3.15 kan utläsas att det inte utbetalades särskild ef- terlevandepension till någon kvinna som var yngre än 30 är. Ingen man med särskild efterlevandepension var vid samma tidpunkt under 50 år.

I juni 1998 uppbar sammanlagt 3 914 personer tilläggspension i form av omställningspension, varav 918 uppbar inledande omställningspen- sion och 2 996 förlängd omställningspension. Av dem som var berätti— gade till inledande omställningspension uppbar 621 personer eller ca 68 % omställningspension med en kompensationsgrad om 40 %. Mot- svarande siffror var för den förlängda omställningspensionen 22 perso—

ner eller knappt 1 %. Sammanlagt uppbar ca 16 % omställningspension med en kompensationsgrad om 20 %.

Tabell 3.16 Tilläggspensionärer i december 1997 med inledande eller tör-

längd omställningspension eller särskild efterlevandepension fördelade efter ålder (kvinnor och män)

Ålder Inledande Förlängd Särskild efterle- omställnings— omställnings- vandepension pension pension _24 2 13

25-29 15 154 30-34 44 498 1 35-39 66' 780 2 40—44 105 843 6 45-49 202 5 15 1 1 50-54 313 187 18 55—59 166 33 9 60-64 212 7 21 Summa 1 125 3 030 68

Av tabell 3.17 framgår att det i december 1997 endast var 169 pen- sionstagare som uppbar reformerad efterlevandepension till vuxna ef- terlevande från enbart folkpensioneringen. Motsvarande antal uppgick beträffande tilläggspensioneringen till 90. Vid samma tidpunkt var det sammanlagt 4 133 pensionsberättigade som uppbar reformerad efterle— vandepension till vuxna efterlevande från både folk— och tilläggspensio- neringen. Beträffande utbetalade änkepensioner i december 1997 bestod den alldeles övervägande delen av änkepension från endast tilläggspen- sioneringen. Detta har sin förklaring i att tilläggspension i form av änke- pension, till skillnad från omställningspension och särskild efterlevan- depension i många fall kan utges obegränsat även efter det att änkan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension. I 14 634 fall uppbar änkan änkepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Av tabell 3.18 framgår att det i december 1997 utbetalades 28 858 bampensioner från tilläggspensioneringen. I 273 fall hade barnets båda föräldrar avlidit. Av de utbetalningar som gjordes i december 1997 upp— gick medelårsbeloppet till 21 131 kr per år.

Tabell 3.17 Antal efterlevande som i december 1997 uppbar omställ- ningspension, särskild efterlevandepension, änkepension och barnpension från folk- respektive tilläggspensioneringen samt från både folk- och tilläggspensioneringen

&

Omställnings- Särskild Änke- Barn- pension efterlevande— pension pension pension Endast folk- 160 9 2 533 1 590 pension Endast ATP 85 5 377 713 679 Både folk- pension och 4 070 63 14 634 28 179 ATP

&

Tabell 3.18 Tilläggspensionärer i december 1997 med barnpension fördela- de efter ålder och kön

Alder Pojkar Flickor Summa 0 11 9 20 1 36 52 88 2 78 89 167 3 150 126 276 4 219 205 424 5 306 274 580 6 376 381 757 7 542 537 1 079 8 600 539 1 139 9 713 608 1 321 10 740 725 1 465 11 838 805 1 643 12 1 036 916 1 952 13 1 058 990 2 048 14 1 168 1 156 2 324 15 1 315 1 303 2 618 16 1 508 1 464 2 972 17 1 761 1 704 3 465 18 1 708 1 642 3 350 19 611 559 1 170 Summa 14 774 14 084 28 858

Tabell 3.19 Efterlevande per avliden

Efterle- Antal Enbart Enbart OP+ BP Barnens ålder (9704) vande Avlidna OP AP ÄP

O-8år 8-12år 12-18år 18—år

l Vuxen 390 858 1 288 389 091 479 1 Vuxen 5 543 827 4 204 512 5 543 604 704 2 860 1 357 + 1 barn 1 Vuxen 2 930 712 433 785 5 860 984 1 510 2 756 610 + 2 barn 1 Vuxen 909 252 276 381 2 727 529 790 1 174 234 + 3 barn 1 Vuxen 207 79 37 91 828 214 227 334 53 + 4 barn 1 Vuxen 45 21 7 17 225 63 58 88 16 + 5 barn 1 Vuxen 10 3 3 4 60 20 11 21 8 + 6 barn 1 Vuxen 3 1 1 1 21 4 6 10 1 + 7 barn 1 Vuxen l 1 0 0 8 3 1 4 0 + 8 barn 1 Vuxen 1 1 0 0 9 0 1 8 0 + 9 barn 1 Barn 8 723 8 723 511 1 054 4 852 2 306 2 Barn 2 824 5 648 539 1 033 3 253 823 3 Barn 603 1 809 246 426 934 203 4 Barn 109 436 75 119 197 45 5 Barn 34 170 40 47 65 18 6 Barn 11 66 15 20 29 2 7 Barn 2 14 2 6 6 0 Summa 412813 3185 395 052 2270 32147 3849 6013 16591 5694

Av tabell 3.19 kan utläsas att regeln i 14 kap. 8 & AFL. dvs. den regel som innebär att efterlevandepensionema i form av barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension efter en försäkrad sam— mantagna inte får överstiga den avlidnes egenpension, tillämpas endast i ett mycket begränsat antal fall. I april 1997 efterlämnade sålunda 314 avlidna eller 0,7 % av samtliga avlidna försäkrade efterlevande till ett antal som föranledde en tillämpning av denna begränsningsregel, dvs. 1 vuxen och 4 barn eller 5 barn eller fler. Totalt berördes 1 668 eller ca 3,8 % av samtliga efterlevande av denna begränsningsregel.

3.3. Kostnader

Av tabell 3.20 kan utläsas att kostnaderna för folkpension i form av ef- terlevandepension ökade kraftigt under 1980- och 1990-talen. Däremot näst intill halverades utgifterna från folkpensioneringen från år 1995 till år 1997. Detta har sin förklaring i den inkomstprövning av folkpension i form av änkepension som trädde i kraft i april 1997 och som innebar att kostnaderna för änkepensioner minskade från 1 440 till 605 milj. kr (se även kommentaren under tabell 3.1). I tabellerna 3.20-3.22 avser de

redovisade beloppen de faktiska kostnaderna för respektive är angivna i det för året gällande basbeloppet.

Tabell 3.20 Folkpensionsutgifternas utveckling beträffande efterlevande- förmåner. Utbetalningar under åren 1965-1997. Milj. kr

Är Omställ- Särskild Anke— Barn- Summa nings- efterlevan- pension pension pension depension 1965 — - 302 43 345 1970 - - 537 53 590 1975 - - 910 110 1 020 1980 - - 1 148 167 1315 1985 - - 1 385 203 1 588 1989 - - 1491 226 1717 1990 36 1 516 223 1 775 1995 192 1 1 440 286 1 919 1997 186 2 605 286 1 079

Av tabell 3.20 framgår bl.a. att kostnaderna för folkpension i form av änkepension sjunkit kraftigt från år 1995 till år 1997. Detta har, som tidigare anmärkts, sin förklaring i de nya reglerna om inkomstprövning av sådan pension som trädde i kraft den 1 januari 1997 och som började tillämpas på utgående pensioner fr.o.m. den 1 april 1997. Drygt hälften av alla änkor som vid denna tidpunkt uppbar änkepension förlorade hela sin folkpension.

Av tabell 3.21 framgår att kostnaderna för tilläggspension i form av efterlevandepension stigit kraftigt under 1990-talet. Den utan jämförelse största ökningen av utgifterna står änkepensionema för, där kostnaderna stigit från 7 196 milj. kr år 1990 till 11 305 milj. kr år 1997, dvs. en ök- ning med närmare 60 %.

I tabell 3.22 anges utvecklingen av de totala kostnaderna för efterle- vandepensionema inom folk— och tilläggspensioneringen.

Tabell 3.21 Tilläggspensionsutgifternas utveckling beträffande efterlevan- deförmåner. Utbetalningar under åren 1965-1997. Milj.kr

Ä; Omställ— Särskild Anke- Barn- Summa

nings- efterlevande- pension pension pension pension 1965 - - 48 16 64 1970 - - 195 52 247 1975 - - 610 1 16 726 1980 - - 1 780 258 2 038 1985 - - 3 955 371 4 326 1989 - - 6 413 455 6 868 1990 20 7 196 475 7 691 1995 117 1 10 484 612 11214 1997 118 2 11 305 630 12 055

Tabell 3.22 Folk— och tilläggspensionsutgifternas utveckling beträffande efterlevandeförmåner. Utbetalningar under åren 1965-1997. Milj.kr

År Omställ- Särskild Änke— Barn- Summa nings- efterlevan— pension pension pension depension 1965 -- - 350 59 409 1970 732 105 837 1975 - - 1 520 226 1 746 1980 - 2 928 425 3 353 1985 - - 5 340 574 5 914 1989 - - 7 904 681 8 585 1990 56 8 712 698 9 466 1995 309 2 11 924 898 13 133 1997 304 4 11910 916 13134

3.4. Prognos för framtiden

I tabell 3.23 anges beräknat antal omställningspensioner, uppdelade på inledande omställningspension och förlängd omställningspension, sär- skilda efterlevandepensioner och bampensioner för år 2000 t.o.m. år 2030. I tabell 3.24 finns bl.a. motsvarande uppgifter för änkepensione- ringen under 2000-talet.

Till grund för de antaganden som gjorts beträffande de olika pen- sionsformemas omfattning framöver har bl.a. Statistiska centralbyråns befolkningsprognos år 1997 använts. Samtliga beräkningar beträffande framtida utgifter är gjorda i 1998 års basbelopp (36 400 kr).

Tabell 3.23 Beräknat antal pensionsberättigade med inledande och för- längd omställningspension, särskild efterlevandepension och barnpension enligt nuvarande regler

År Inledande Förlängd om- Särskild efter- Bam— omställ- ställnings- levande- pension nin s ension ension ension 2000 1 800 3 600 100 30 700 2005 2 600 4 100 130 32 500 2010 3 500 4 400 150 30 600 2020 3 400 4 100 150 28 500 2030 3 300 4 000 150 29 600

___—___—

I tabellerna 3.24-3.28 redovisas en framskrivning av antagna kostnader för efterlevandepensioner från folk- och tilläggspensioneringen. Beräk- ningarna är gjorda utifrån det minskade basbeloppet utan hänsyn till den successiva avveckling av detta basbelopp som skall ske med början år 1999. För beräkning av utbetalade förmåner för år 1999 skall användas det fastställda basbeloppet minskat med en procentenhet. Fr.o.m. år 2000 skall det fastställda basbeloppet användas vid beräkning av utgå- ende förmåner.

Tabell 3.24 Framskrivning av totala antalet änkepensioner och bruttoutgif- terna för sådan pension enligt nuvarande regler angivna i 1998 års basbe- lopp

År Antalet änkepensioner Utgiftsnivå i december vid 1998 (med utbetalning) års basbelopp 36 400 kr, milj.kr folk- Pts ATP folk- Pts ATP

ension ension 1997 17 167 2 617 392 347 301 24 11 449 2000 13 500 1 960 394 100 234 18 12 260 2005 9 700 1 260 387 000 160 11 12 980 2010 6 200 740 366 100 90 5 12 470 2020 2 200 220 252 600 24 1 7 900 2030 500 50 123 900 5 0 3 020 2040 0 0 34 700 0 0 330 2050 0 0 10 300 0 0 65

___—___

Av uppgifterna i tabell 3.24 framgår bl.a. att antalet änkepensioner från folkpensioneringen kommer att minska efterhand för att vara i princip helt avskaffade efter år 2030. Däremot sker det en viss ökning av antalet änkepensioner från tilläggspensioneringen fram till ungefär år 2000. Därefter kommer även dessa att minska i antal. Kostnaden för tilläggs- pension i form av änkepension kommer emellertid att öka fram till år

2005 bl.a. som en följd av de avlidnas allt högre medelpoäng för ATP och fler antal år med pensionsgrundande inkomst.

I tabell 3.25 redovisas beräknade utgifter för änkepension enligt nuva— rande regler till kvinnor som ännu inte fyllt 65 år.

Tabell 3.25 Beräknade bruttoutgifter för änkepensioner enligt nuvarande regler för personer som är under 65 år beräknat i 1998 års basbelopp

År Antal änkepensioner Utgiftsnivå i december vid 1998 under 65 år (med års basbelopp 36 400 kr, milj.kr

utbetalning) folkpension ATP folkpension ATP Summa

2000 13 500 47 100 252 1 720 1 972 2005 9 700 41 500 171 1 448 1 619 2010 6 200 33 000 95 975 1 070 2020 2 200 15 000 25 321 346 2030 500 2 300 5 14 19

Tabell 3.26 Uppskattade kostnader för folkpension inklusive pensionstill- skott enligt nuvarande regler, milj.kr (brutto). Årsnivå i december respek— tive år beräknat i 1998 års basbelopp

År Inledande Förlängd Särskild Änke- Barn- Summa

omställ- omställ- efterle- pension pension nings- nings— vande-

pension pension pension 1997 52 110 2 326 289 774 2000 62 130 3 252 288 735 2005 89 148 3 171 305 716 2010 120 159 4 95 287 665 2020 116 148 4 25 268 561 2030 1 13 144 4 5 278 544

Tabell 3.26 utvisar att de totala folkpensionskostnadema kommer att sjunka kraftigt mellan år 2000 och år 2030. Detta har framför allt sin förklaring i att antalet änkepensioner från folkpensioneringen avtar mar— kant under denna tidsperiod för att efter år 2030 vara helt avskaffade. Efter år 2010 beräknas det reformerade efterlevandepensionssystemet vara i fullfunktion, eftersom endast kvinnor som är födda år 1945 eller senare kan beviljas sådan pension (äldre kvinnor har fyllt 65 år) och dessa kvinnor i första hand beviljas omställningspension eller särskild efterlevandepension och därutöver änkepension endast i fall då denna överstiger den reformerade efterlevandepensionen och då endast med överskjutande belopp. Det är också minskningen av antalet änkepensio- ner som står för den kraftiga sänkningen av folkpensionskostnadema. Övriga pensionsformer, med undantag för bampensioner, kommer att

öka kostnadsmässigt från år 2000 till år 2030. För den inledande om- ställningspensionens del beräknas kostnaden vara dubbelt så hög är 2030 som år 2000.

Tabell 3.27 Uppskattade kostnader för ATP med nuvarande regler, milj.kr (brutto). Årsnivå i december respektive år beräknat i 1998 års basbelopp

Är Inledande Förlängd Särskild Änke— Barn- Summa omställ- omställ- efterlevan- pension pension nings- nings- depension

pension pension

1997 42 54 2 11 449 629 12 176 2000 53 67 2 12 260 654 13 036 2005 77 76 3 12 980 692 13 828 2010 104 82 4 12 470 652 13 312 2020 101 76 4 7 900 608 8 689 2030 98 74 4 3 020 630 3 826 2040 330 2050 65

Även kostnaderna för tilläggspensioner i form av efterlevandepension förväntas att kraftigt minska över tiden. Detta har sin huvudsakliga för- klaring i att antalet änkor med änkepension från tilläggspensioneringen avtar efterhand. Särskilt kraftig är denna minskning från år 2010 och därefter. Kostnaderna för bampensioneringen förväntas däremot vara relativt konstant under tidsperioden 2000-2030. På samma sätt som be- träffande kostnaderna för folkpensioneringen beräknas kostnaderna för tilläggspension i form av inledande omställningspension att ha fördubb- lats år 2030 jämfört med år 2000. Detta har bl.a. sin förklaring i att möj- ligheten att bevilja änkepension med stöd av övergångsreglema avtagit kraftigt vid förstnämnda tidpunkt. Även kostnaderna för den förlängda omställningspensionen kommer att öka om än inte i samma omfattning som kostnaderna för den inledande omställningspensionen. Överlag beräknas kostnaderna för såväl inledande som förlängd omställningspen- sion att vara som högst under åren 2010-2020. Detta har bl.a. sin förkla- ring i demografiska faktorer men även till att det reformerade efterle— vandepensionssystemet då beräknas ha kommit i fullfunktion.

I tabell 3.28 redovisas de uppskattade sammanlagda folkpensions- och tilläggspensionskostnadema enligt nuvarande regler.

Tabell 3.28 Uppskattade sammanlagda folkpensions- och tilläggspensions- kostnader enligt nuvarande regler, milj.kr (brutto). Årsnivå i december respektive år beräknat i 1998 års basbelopp

År

nings-

Inledande Förlängd Särskild Änke— pension

Barn- pension

Summa

pension pension pension

1997 2000 2005 2010 2020 2030

omställ- omställ- efterle- nings- vande- 94 164 4 115 197 5 166 224 6 224 241 8 217 224 8 211 219 8

11775 12 512 13 151 12 565 7 925 3 025

913 942 997 939 877 908

12950 13 771 14 544 13 977 9 251 4 371

4 Det reformerade ålderspensions— systemet

4.1. Inledning

Regeringen överlämnade den 28 april 1994 propositionen 1993/941250 Reforrnering av det allmänna pensionssystemet till riks- dagen. Förslaget innehöll riktlinjer för hur ett reformerat pensions- system och övergångsregler till ett sådant system skulle kunna utfor- mas. Förslagen byggde på en överenskommelse som träffats i Pen— sionsarbetsgruppen och som redovisats i betänkandet Reforrnerat pensionssystem (SOU 1994:20), samtidigt som förslagen i vissa delar var reviderade med hänsyn till synpunkter som framförts under re- missbehandlingen av detta betänkande. I beredningen av propositio- nen deltog företrädare för de dåvarande regeringspartiema och social- demokratema, som samtliga ställde sig bakom propositionen. Prin- cippropositionen innebar att vissa frågor lämnades öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Propositionen innehöll inte heller några författningsförslag.

Riksdagen godkände genom beslut den 8 juni 1994 förslaget om riktlinjer för en reformerad ålderspensionering i enlighet med social- försäkringsutskottets betänkande (bet. 1993/94:5fU24, rskr. 1993/94:439). I utskottsbetänkandet tillstyrktes med vissa förtydli- ganden regeringens proposition samtidigt som utskottet på ett par punkter föreslog vissa tillkännagivanden.

Den 23 juni 1994 tillsattes en arbetsgrupp inom Socialdeparte- mentet, benämnd Genomförandegruppen, med företrädare för de par— tier som ställt sig bakom de antagna riktlinjerna. Genomförandegrup- pen fick i uppdrag att medverka vid den fortsatta beredningen och att vårda överenskommelsen. Den fortsatta beredningen har därefter i huvudsak skett inom Socialdepartementet och Genomförandegruppen har kontinuerligt informerats om och tagit ställning till olika frågor som uppkommit.

Vissa resultat av det fortsatta arbetet med pensionsreformen redo— visades i juni 1995 i departementspromemorian Reformerat pensions— system - lag om inkomstgrundad ålderspension m.m. (Ds 1995:41). Promemorian innehöll konkreta förslag till utformning av den in-

komstgrundande ålderspensionen. Reglerna skulle enligt förslaget införas i en ny lag om inkomstgrundad ålderspension. Härutöver läm- nades förslag till övergångsbestämmelser och förslag till hur reforme- rad pensionsrätt skall beräknas och fastställas för tid före den 1 janua- ri 1997. Dessa bestämmelser föreslogs bli upptagna i en särskild lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension.

Ds 1995:41 innehöll emellertid inte förslag till lösningar av samtli- ga de frågor som tidigare lämnats öppna i princippropositionen. Re- sultatet av de fortsatta diskussionerna i dessa frågor redovisades i departementspromemorian Lag om inkomstgrundad ålderspension - vissa finansiella frågor m.m. (Ds 1997:67). 1 promemorian behandlas även frågor som uppkommit till följd av remissbehandlingen av vissa förslag i Ds 1995:41. Ds 1997:67 har därefter remissbehandlats och har tillsammans med övriga förslag i Ds 1995:41 granskats av lagrå— det. Frågor om grundtryggheten i det reformerade pensionssystemet har behandlats särskilt och förslagen i denna del har presenterats i departementspromemorian Garantipension och samordningsfrågor, m.m. (Ds 1997:66). I denna har upptagits förslag om en garantipen— sion som delvis avviker från de förslag som förelagts riksdagen i princippropositionen år 1994. Även denna promemoria har remissbe- handlats och granskats av lagrådet.

Regeringen lade den 2 april 1998 fram propositionerna 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. samt 1997/98:152 Garantipension, m.m. till riksdagen. Förslagen, som har utarbetats i samråd med Genomförandegruppen, baserades på bl.a. de ovan nämnda departementspromemoriorna samt även Ds 1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, Ds 1995:55 Utvidgad avgifts- skyldighet vad avser ålderspension m.m., Ds 1998:7 AP—fonden och det reformerade ålderspensionssystemet samt utredningsbetänkandet Lag om premiepension (SOU 1997:131).

På grundval av de av regeringen framlagda propositionerna antog riksdagen den 8 juni 1998 bl.a. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension samt lagen (1998:702) om garantipension. Lagen om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller för vissa bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension, såsom bestämmelserna om intjänande och fastställande av pensionsrätt. Be— stämmelser om uttag av ålderspension och utbetalning av sådan pen- sion skall emellertid träda i kraft först den 1 januari 2001. Vid samma tidpunkt skall lagen om garantipension träda i kraft.

4.2. Huvuddragen i det reformerade ålders- pensionssystemet

4.2.1. Inkomstrelaterad ålderspension

Grundläggande principer

Ett offentligt och obligatoriskt pensionssystem skall även fortsätt- ningsvis utgöra grunden för den enskildes pensionsskydd. Ett syfte med reformen är att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar av— skilt inkomstgrundat ålderspensionssystem. Detta skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt uppbyggt i den meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som betalas in. Systemet skall således vara avgiftsbaserat i stället för förmånsbaserat.

Det reformerade ålderspensionssystemet bygger på livsinkomst- principen, dvs. pensionen baseras på inkomster under hela förvärvsli- vet. Någon motsvarighet till den övre åldersgräns som finns i ATP- systemet skall således inte finnas. Tillgodoräknad pensionsrätt grun- dar sig huvudsakligen på den pensionsgrundande inkomsten. Förtids- pension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med studie- medel kan emellertid enligt särskilda regler också grunda pensions— rätt.

Värdet av pensionsrätten skall överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till ålderspensions- systemet skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar pensionsrätt, pensionsunderlaget. Därav skall 16 procentenheter till- godoräknas inom ett fördelningssystem och resterande 2,5 inom ett premiepensionssystem. Nivån på avgiften till ålderspensioneringen är fastlagd med utgångspunkt i den kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster under livet som systemet är avsett att ge tillsammans med den försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden bland de försäkrade. Genom att pensionsav- giften fastställs på dessa grunder får den i ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie samtidigt som det s.k. skatteinnehållet i avgiften reduceras. Den avgift som nu lagts fast i samband med beslutet att reformera pensionssystemet skall gälla även på lång sikt och skall inte behöva höjas då de demografiska påfrestningarna ökar i början av nästa sekel.

Den årliga pensionen från fördelningssystemet beräknas på grund— val av summan av tillgodoräknade pensionsrätter, pensionsbehåll- ningen, delad med ett delningstal. Värdet av intjänade pensionsför— måner och utgående pensioner skall inte som i dag vara enbart infla- tionsskyddade utan skall även vara kopplade till den allmänna inkom- stutvecklingen i samhället. Den årliga ålderspensionens storlek skall

också påverkas av förändringar i den genomsnittliga livslängden. På detta sätt kommer det framtida pensionssystemet i finansiellt hänse- ende att vara robust i förhållande till variationer i de samhällsekono— miska förutsättningama och till den förväntade fortsatta höjningen av medellivslängden.

Beräkningen av pensioner från premiepensionssystemet skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom privat livförsäkring.

Den inkomstgrundade pensionen skall kompletteras med ett grund— skydd i form av en garantipension för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel och skall vara skattepliktigt.

Det reformerade systemet skall införas successivt. Personer födda åren 1938-1953 skall få sin ålderspension beräknad med ett ökat antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt nuva- rande regler. Personer födda år 1954 eller senare kommer att få hela sin ålderspension enligt reformerade regler.

Pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp

De förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbets- löshet, föräldraledighet m.m. som enligt dagens regler är pensions— grundande skall vara det också i det reformerade systemet. Därutöver skall i vissa fall fiktiva inkomster vara pensionsgrundande, s.k. pen— sionsgrundande belopp.

Av de av riksdagen den 8 juni 1994 antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet framgår att personer med sjukbi- drag eller förtidspension skall ges ålderspensionsrätt inom det refor- merade ålderspensionssystemet. I den proposition som låg till grund för detta riksdagsbeslut (prop 1993/94:250) gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att förtidspensioneringen måste förändras som en följd av ålderspensionsreformen. Utformningen av det framti- da förtidspensionssystemet har behandlats i propositionen 1997/981111 Reformerad förtidspension, m.m. som överlämnades till riksdagen den 12 mars 1998. Förslagen, som skall träda i kraft den 1 januari 2001, antogs av riksdagen genom beslut den 15 maj 1998. Arbetet med den närmare utformningen av regler för ersättning vid långvarig medicinskt grundad arbetsoförmåga pågår för närvarande inom Socialdepartementet. Däri ingår bl.a. frågan om hur ålderspen— sionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspensionärer fr.o.m. år 2001.

De regler som föreslagits i propositionen 1997/981151 och som antagits av riksdagen gäller tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för tiden fram till dess att ett reformerat förtidspen- sionssystem träder i kraft. Under denna tid skall försäkrade, som en- ligt reglerna i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) uppbär

förtidspension i form av tilläggspension beräknad på grundval av antagandepoäng, vid beräkningen av ålderspension i det reformerade pensionssystemet tillgodoräknas för varje år ett särskilt pensions- grundande belopp baserat på en fiktiv inkomst (antagandeinkomst) fram t.o.m 64 års ålder.

Pensionsgrundande belopp skall också beräknas för föräldrar med små barn. Föräldrapenningen, liksom sjukpenningen, kompenserar inte hela inkomstbortfallet under den tid föräldern är hemma med barnet. Det kan också tänkas att småbamsföräldrar under vissa perio- der har lägre inkomster bl.a. på grund av att de väljer att arbeta deltid för att få mer tid för barnen. För att kompensera i pensionshänseende för det inkomstbortfall som föräldern därvid får vidkännas skall pen- sionsrätt för bamår kunna tillgodoräknas. Sådan pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds t.o.m. året före det år barnet fyller fyra år eller, om barnet är fött under någon av månaderna juli - december, fr.o.m. det år barnet fyller ett år t.o.m. året före det år barnet fyller fem år. Även om den försäkrade får fler barn under den— na fyraårsperiod kan pensionsrätt tillgodoräknas endast för ett barn.

Det pensionsgrundande beloppet för bamår skall utgöras av ett på visst sätt beräknat tillägg till förälderns pensionsgrundande inkomst. Denna s.k. fiktiva inkomst beräknas enligt det av tre alternativa be- räkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga utfallet. Enligt de två första sätten beräknas en utfyllnad till antingen den en- skildes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse eller till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder. Enligt det tredje beräkningssättet utgörs den fiktiva inkomsten av ett för alla försäkrade enhetligt belopp mot- svarande ett inkomstbasbelopp.

Pensionsgrundande belopp skall också beräknas för dem som full- gjort grundutbildning inom totalförsvaret. Detta gäller såväl värnplikt som civilplikt och allmän tjänsteplikt. Det pensionsgrundande belop- pet skall beräknas per dag och uppgå till 50 procent av den genom— snittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 år för vilka det fastställts sådan inkomst, delat med 365.

För att pensionsrätt för bamår och plikttjänstgöring de facto skall ge upphov till utbetalning av pension måste den försäkrade ha upp— fyllt det s.k. förvärvsvillkoret. För att förvärvsvillkoret skall vara upp- fyllt krävs att det för den försäkrade skall ha tillgodoräknats pen- sionsgrundande inkomster (varmed likställs pensionsgrundande be- lopp för förtidspensionärers antagandeinkomster) som för ettvart av fem år uppgått till minst två gånger ett visst belopp. Beloppet skall för år före år 2001 motsvara det förhöjda prisbasbeloppet. För tid därefter skall det motsvara inkomstbasbeloppet. Så länge den försäkrade inte uppfyller förvärvsvillkoret blir pensionsrättighetema latenta. Vid

bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt eller inte skall be- aktas endast sådan pensionsgrundande inkomst som fastställts senast det år då den försäkrade fyller 70 år.

Pensionsarbetsgruppens förslag innebar även att perioder av studier skulle ge pensionsrätt. Enligt detta förslag, som även var utgångs- punkten för regeringens förslag i princippropositionen, skulle studie— bidraget inom studiemedelssystemet göras skattepliktigt och pen- sionsgrundande. Den tekniska utformningen av en ordning för sådan pensionsrätt borde dock enligt regeringens bedömning beredas vidare. Socialförsäkringsutskottet betonade i sitt betänkande (bet. 1993/94:SfU 24, rskr. 1993/94:439) avseende princippropositionen att storleken av den pensionsrätt som följer av Pensionsarbetsgruppens förslag är väl avvägd och instämde i regeringens bedömning att denna nivå bör ligga till grund för den närmare utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier.

I regeringens proposition 1997/98:151 framhålls att pensionsrätt för studier med studiemedel skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade pensionssystemet fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen av pensionsrätt för studier med studiemedel bör dock enligt regeringen behandlas i samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet.

Årlig pensionsrätt

Pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast under förutsätt- ning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvs- arbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet enligt AFL. Skälet till detta är att de som har enbart inkomster understigande denna nivå inte är skyldiga att avge självdeklaration. Har en försäkrad emellertid kommit upp i en inkomst som överstiger 24 % av basbeloppet skall pensionsrätt beräknas redan från den första kronan. Någon motsvarande begräns— ning skall inte finnas för fastställande av pensionsgrundande belopp. Vid fastställande av pensionsgrundande inkomst skall vidare ett be— lopp avräknas som motsvarar den allmänna pensionsavgiften som fastställs med ledning av den årliga taxeringen till statlig inkomst- skatt.

Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst gäller inom ATP- systemet att inkomster överstigande det s.k. förmånstaket om 7,5 förhöjda prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring inte skall beaktas. Inkomster som under ett år överstiger denna nivå ger således inte något tillskott i pensionsrättshänseende. Det skall även i det reformerade ålderspensionssystemet finnas ett tak, ovanför vilket pensionsrätt inte skall kunna tjänas in. Detta tak (intjänandetaket) kommer initialt att sammanfalla med förmånstaket

inom ATP-systemet, dvs. summan av den enskildes pensionsgrun- dande inkomster skall högst kunna uppgå till 7,5 förhöjda prisbasbe- lopp. Fr.o.m. år 2001 skall taket motsvara 7,5 inkomstbasbelopp. vilket innebär att det inte längre kommer att följa prisutvecklingen utan i stället den allmänna inkomstu tvecklingen.

För varje år som det för en försäkrad fastställs pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp skall också pensionsrätt fast- ställas. Pensionsrätten skall baseras på pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten och de fast- ställda pensionsgrundande beloppen. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget och delas upp mellan fördelningssys- temet och premiepensionssystemet. Enligt de riktlinjer som fastställ- des av riksdagen den 8 juni 1994 skulle 16,5 procentenheter tillgodo- räknas i fördelningssystemet (inkomstpension) och 2 procentenheter i premiepensionssystemet (premiepension). Detta skall gälla för åren 1995—1998 (för vilken tid premiepensionsrätt tillgodoräknas enbart för förvärvsinkomster och inte på pensionsgrundande belopp). Fr.o.m. år 1999 skall emellertid 16 procentenheter i stället för 16,5 utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension.

F ördelningssystemet

Den ackumulerade pensionsrätten för inkomstpension utgör indivi- dens pensionsbehållning. I regel förflyter lång tid från det att pensio- nen har tjänats in till dess pension faller ut. Värdet av intjänad pen- sionsrätt behöver därför räknas om för att hänsyn vid beräkningen av pensionens storlek skall kunna tas till förändringar i den allmänna pris- och inkomstnivån. Den för inkomstpension registrerade pen- sionsbehållningen skall av denna anledning årligen räknas om med den relativa förändringen i ett index som följer den årliga inkomstut- vecklingen i samhället (inkomstindex). Vidare skall pensionsbehåll— ningen efter de personer som avlidit (arvsvinster) fördelas bland kvarlevande i samma ålder som de avlidna samt avdrag göras för förvaltningskostnader.

Den årliga inkomstpensionen inom fördelningssystemet beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten divide- ras med ett visst tal, det s.k. delningstalet. Delningstalet återspeglar den genomsnittliga återstående livslängden vid den ålder pensionen börjar lyftas enligt aktuell befolkningsstatistik. Beräkningen av del- ningstalet beaktar också en viss framtida tillväxt (normen för följ- samhetsindexering), vilket innebär att pensionären får en högre be- gynnelsepension än om pensionen i stället successivt skulle ha räknats om med hänsyn till den totala tillväxten för varje år.

Uttag av inkomstpension

Uttag av ålderspension från fördelningssystemet skall kunna göras tidigast fr.o.m den månad den försäkrade fyller 61 år och då med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Vid uttag vid en senare tidpunkt växer pensionen enligt försäkringsmässiga principer för varje månad den lämnas outtagen.

De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följ- samhetsindexeras. Följsamhetsindexeringen innebär att inkomstpen— sionen inte skall räknas om med hela förändringen i inkomstindex utan med denna förändring minskad med den uppräkning som redan tillgodoräknats i delningstalet. Det innebär att om den årliga reala tillväxten framöver uppgår till samma nivå som den s.k. normen skall inkomstpensionen räknas om med prisutvecklingen. Om den reala tillväxten blir större får pensionären, utöver priskompensation, ett visst påslag på inkomstpensionen. Vid lägre tillväxt än normen juste- ras inkomstpensionen ned realt sett, vilket innebär att pensionären inte kompenseras fullt ut för prisutvecklingen.

Normen för följsamhetsindexering av inkomstpension har fast- ställts till 1,6. Skälen bakom valet av norm har bl.a. varit att det, mot bakgrund av den stora osäkerhet som råder om den framtida tillväx— ten, är viktigt att pensionssystemet utformas så att det fungerar även i en situation med långvarigt låg tillväxt. Detta har föranlett en viss försiktighet i valet av norrnhöjd. Följsamhetsindexeringen innebär ju att pensionemas reala värde reduceras vid en tillväxt som är lägre än normen samtidigt som löntagarna erhåller en viss standardförbättring. En sådan utveckling under en längre tidsperiod skulle kunna väcka kompensationskrav som på sikt skulle kunna äventyra pensionssyste— mets finansiella stabilitet. Med lägre norm mildras de nämnda effek- terna.

Premiepensionssystemet

Premiepensionssystemet innebär att de medel som motsvarar fast— ställd pensionsrätt för premiepension fonderas. Den enskilde har möjlighet att själv bestämma om förvaltningen av de medel som fon- deras för dennes räkning. Pensionens storlek är beroende av värdeut— vecklingen på de fonderade medlen.

Försäkringsfunktionen skall handhas av ett statligt bolag: Premie- pensionsmyndigheten. Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet. Myndigheten skall också ansvara för den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedel tills de förs över till förvaltning i den fond som pen- sionsspararen har valt. Om pensionsspararen inte anmäler något val

av fond inom viss tid skall medlen föras över till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.

Premiepension får tas ut tidigast fr.o.m. den månad då pensionsspa- raren fyller 61 år. Pensionen skall utges livsvarigt, men pensionsutta- get får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Eftersom försäkringen för premiepension skall vara uppbyggd som en fondförsäkring gäller som grundaltemativ att till- godohavandet på pensionssparamas premiepensionskonton skall vara placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden. Detta inne- bär emellertid att de månatliga utbetalningarna varierar i storlek med förändringar i fondandelarna. Detta kan innebära en otrygghet för många försäkrade. Premiepensionsmyndigheten skall därför tillhan- dahålla en traditionell livränteförsäkring som garanterar pensionsspa— raren livslång utbetalning av ett fast månadsbelopp. Vid övergången till en sådan försäkring övertar myndigheten den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.

Inom premiepensionssystemet skall det också finnas möjlighet för den enskilde att välja ett efterlevandeskydd såväl under den för- värvsaktiva tiden som under pensionstiden (se vidare avsnitt 4.2.4).

Överföring av premiepensionsrätt

En make skall till den andre maken kunna överföra pensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Endast pensionsrätt för premie- pension som tjänats in under äktenskapet kan överföras. Överföringen skall vara frivillig och ske fortlöpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som har tjänats in under året. Över- föringen av premiepension skall inte påverka rätten till garantipen- sion. Garantipensionen skall alltså beräknas som om någon överföring inte har skett.

Avgift till ålderspensionssystemet

Den pensionsrätt som för ett år tillgodoräknas i det reformerade pen- sionssystemet utgör således 18,5 % av faktiska och fiktiva inkomster upp till intjänandetaket. Motsvarande belopp skall betalas in till pen- sionssystemet. Samtliga inkomstslag som ger pensionsrätt skall också vara avgiftsgrundande. Detta innebär att staten fr.o.m. inkomståret 1999 skall betala avgifter till ålderspensionssystemet för samtliga pensionsgrundande socialförsäkrings- och arbetslöshetsersättningar m.m. och pensionsgrundande belopp som det kan tillgodoräknas pen-

sionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften benämns statlig ålderspen- sionsavgift.

Allmän pensionsavgift skall betalas av den enskilde och skall be- räknas på ett underlag som består av inkomst av anställning och in- komst av annat förvärvsarbete. Avgiften tas för närvarande ut på de inkomstdelar som inte överstiger 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Den allmänna pensionsavgiften skall emellertid fr.o.m. år 1999 dras av vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, vilket innebär att en pensionsgrundande inkomst om 7,5 förhöjda prisbasbelopp svarar mot en bruttoinkomst om 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Inkomsttaket skall i fortsättningen uttryckas i termer av bruttoinkomst.

Socialavgift tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Avgifterna tas ut i form av arbetsgivaravgift eller egenavgift. Arbetsgivaravgifter beräknas på ett underlag som består av hela löne- summan och andra skattepliktiga förmåner som arbetsgivaren utger. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och beräknas på ett underlag som består av in- komst av annat förvärvsarbete.

Det totala uttaget av avgifter för ålderspensioner skall uppgå till 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och skall till hälften utgöras av en allmän pensionsavgift och till hälften av en ålderspen— sionsavgift som tas ut som en arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt SAL. Den höjning av den nuvarande allmänna pensionsavgiften som erfordras skall kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram. I avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen av hur en sådan kompensation skall genomföras skall det nuvarande avgiftsuttaget i form av allmän pensionsavgift om 6,95 % och ålderspensionsavgift om 6,40 % bibehållas för år 1999.

4.2.2. Garantipensionssystemet

I det reformerade systemet skall finnas ett grundskydd i form av en garantipension. Bestämmelser härom finns i lagen (1998:702) om garantipension. Denna förmån skall ersätta nuvarande folkpension och pensionstillskott. Det särskilda grundavdraget för pensionärer skall slopas och pensionsinkomster kommer därmed att bli beskattade enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster.

Garantipension skall utges fr.o.m. 65 års ålder till personer som inte har tjänat in rätt till inkomstgrundad ålderspension eller som har tjänat in endast låg sådan. Berättigade till garantipension skall vara personer som är födda år 1938 eller tidigare, dvs. de årsklasser som omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet.

Garantipension beräknas utifrån en basnivå om 2,13 gånger pris- basbeloppet för ensamstående pensionär. Basnivån avräknas krona för krona mot inkomstgrundad ålderspension upp till 1,26 gånger pris- basbeloppet. För inkomstdelar över 1,26 gånger prisbasbeloppet sker

avräkning med ett belopp motsvarande 48 % av dessa. För en gift pensionär är basnivån 1,90 gånger prisbasbeloppet. För inkomstgrun- dad pension upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet avtrappas basnivån med 100 %. Inkomstdelar över denna nivå beaktas till 48 % vid av- räkningen.

Garantipensionen skall räknas av mot den inkomstgrundade ålders- pensionen. Avräkning skall vidare göras mot efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension från ATP och viss ut- ländsk pension. Tjänstepensioner skall inte beaktas vid beräkning av garantipension.

Garantipension skall i princip avräknas mot såväl inkomstpension som premiepension. Vid beräkningen skall emellertid den faktiska premiepensionen inte beaktas, utan i stället skall inkomstpensionen räknas upp så att den motsvarar vad som skulle ha utgetts om hela pensionsrätten om 18,5 % av pensionsunderlaget (för mellangenera- tionen aktuellt antal tjugondelar, se avsnitt 4.2.3) hade utgjort grund för denna pension.

Rätt till garantipension inträder fr.om 65 års ålder. Om den enskil— de gjort uttag av hel eller delar av inkomstgrundad pension före 65 års ålder skall alltid, vid beräkning av garantipension, utgångspunkten vara den inkomstgrundade pension som skulle ha betalats om sådan pension hade börjat tas ut vid 65 års ålder. Den enskildes faktiska pensionsålder är utan betydelse när det gäller behandlingen av in— komstgrundad ålderspension i förhållande till avräkningen av garanti- pensionen.

Garantipensionens storlek skall vara beroende av försäkringstid. Som försäkringstid räknas bl.a. tid under vilken en person varit folk— bokförd i Sverige. Garantipension skall utges endast till den som har tillgodoräknats en försäkringstid för garantipension om minst tre år. För rätt till oavkortad garantipension skall krävas 40 års försäkrings- tid. Försäkringstid kan tillgodoräknas när den försäkrade är i åldern 25-64 år. Som intjänandetid skall dock få tillgodoräknas även tid mellan 16 och 24 års ålder om pensionsgrundande inkomst eller pen- sionsgrundande belopp för förtidspension då har tillgodoräknats med minst ett inkomstbasbelopp per år.

Garantipension utbetalas endast till den som är bosatt i Sverige. Garantipension kommer emellertid med hänsyn till reglerna i förord- ningen (EEG) nr 1408/71 även att betalas ut inom EU/EES.

4.2.3. Införandet av reformerade regler

Införandet av det reformerade pensionssystemet skall ske gradvis genom att vissa åldersgrupper även fortsättningsvis får sin ålderspen- sion beräknad helt eller delvis enligt nuvarande regler. Pensionsbe-

rättigade som är födda år 1954 eller senare kommer att omfattas fullt ut av det reformerade pensionssystemet. Personer födda under åren 1935-1953, den s.k. mellangenerationen, skulle enligt de antagna riktlinjerna få sin ålderspension beräknad med ett successivt ökande antal tjugondelar enligt det reformerade systemets regler och reste- rande delar enligt det nuvarande systemet. Den numera beslutade (1997 års budgetproposition, bet. 1996/97:SfU 1, rskr. 1996/97:126) ikraftträdandetidpunkten för reformen innebär emellertid att det re- formerade pensionssystemet kommer att träda i kraft fyra år senare än vad Pensionsarbetsgruppen föreslog. Lagstiftningen avseende in— komstgrundad ålderspension skall träda i kraft den 1 januari 1999 och de första utbetalningarna skall äga rum den 1 januari 2001. Vid denna tidpunkt skall även lagen om garantipension träda i kraft.

Senareläggningen av ikraftträdandetidpunkterna har inneburit för— ändringar beträffande vilka åldersgrupper som skall omfattas av det reformerade pensionssystemets regler. De beslutade reglerna innebär att personer som är födda åren 1938-1953 skall tillhöra den s.k. mel— langenerationen. Det förhållandet att personer födda åren 1935-1937 inte längre skall tillhöra mellangenerationen och således inte skall beröras av det reformerade systemets regler har emellertid inte inne- burit någon förändring i den metod för infasning som ursprungligen föreslagits. Personer som är födda åren 1938-1953 skall således allt- jämt få sin pension beräknad med ett successivt ökande antal tjugon- delar enligt det reformerade systemets regler. Ärsklassen 1938 kom- mer alltså med denna metod att som första årsklass tjäna in pensions— rätt i det reformerade systemet med 4/20. Pensionsrätten tillgodoräk- nas därvid med 4/20 av 16 % av pensionsunderlaget i fördelnings- systemet och med 4/20 av 2,5 % av pensionsunderlaget i premiepen- sionssystemet.

Övergångsregleringen innebär att det för försäkrade som tillhör mellangenerationen även framöver måste parallellt registreras dels pensionspoäng för ATP enligt nuvarande system, dels pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet. Reformerad pensionsrätt skall härvid fastställas med beaktande av kvotdelningen medan pen- sionspoäng i ATP registreras på vanligt sätt och beaktandet av kvot— delningen sker först när den årliga pensionen beräknas vid pensione- ringstidpunkten.

För alla som omfattas av de reformerade reglerna för inkomstgrun— dad ålderspension skall även förvärvsinkomster m.m. i förfluten tid, dvs. före år 1999 då de reformerade reglerna träder i kraft, beaktas vid beräkning av pensionsrätt inom det reformerade systemet. Till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall för varje år fr.o.m. år 1960 ligga den ATP-poäng som har registrerats för året med tillägg av en poäng. Förtidspensionärer tillgodoräknas ålderspensionsrätt på grundval av den registrerade pensionspoängen.

Pensionsgrundande belopp för bamår skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Pensionsrätt för studier och plikttjänstgöring skall emellertid tillgodoräknas först fr.o.m. år 1995. Beräkningen av pensionsgrun- dande belopp för bamår och plikttjänstgöring skall för förfluten tid i princip göras på samma sätt som i fråga om beräkning av samma be- lopp för framtiden.

Personer födda år 1937 eller tidigare skall även fortsättningsvis få sin pension beräknad enligt nuvarande regler. Grundskyddet i det nuvarande ålderspensionssystemet utgörs av folkpension beräknad i 40-delar inklusive de särskilda folkpensionsförmånema samt det sär- skilda grundavdraget för pensionärer. Detta grundskydd skall i det reformerade systemet ersättas med en beskattad garantipension. För personer som är födda år 1937 eller tidigare skall enligt de antagna riktlinjerna en särskild övergångsvis garantipension införas. Rege— ringen har utsett en särskild utredare att lämna förslag till konstruk— tion av en sådan övergångsvis garantipension (dir. 1997:149).

1 det nuvarande pensionssystemet tillgodoräknas pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kan sägas kompenseras genom folkpensionen. När det gäller personer i mellangenerationen skall, vid beräkningen av den inkomstrelaterade pensionen som baseras på ATP, den försäk- rade kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pen— sionen hade utbetalats enligt nuvarande ålderspensionssystem, dock att inkomsterna under ett förhöjt prisbasbelopp skall kompenseras med den högre nivå som folkpensionen uppgår till, dvs. 96 % av pris- basbeloppet för den som är ogift och 78,5 % av samma belopp för den som är gift. Även när det gäller personer som är födda år 1937 eller tidigare bör folkpensionens grundbelopp läggas till som en del av tilläggspensionen för att därvid erhålla vad som faktiskt är den in- komstgrundade pensionen. De regler som skall tillämpas för personer i mellangenerationen skall därför gälla i motsvarande mån även för personer som inte kommer att beröras av det reformerade systemets regler.

Enligt nuvarande regler ingår i grundskyddet för pensionärer med låg pension rätt till bostadstillägg till pensionärer (BTP). Riksdagen har på grundval av princippropositionen förutsatt att ett särskilt till pensionärer riktat bostadsstöd kommer att vara erforderligt även i framtiden. En motsvarighet till BTP skall således finnas även fram— över. Det nuvarande systemet för inkomstprövning när det gäller BTP har genom åren varit föremål för mycket kritik på grund av att regler- na bl.a. upplevs som orättvisa och svårbegripliga. Flera utredningar har i olika sammanhang presenterat förslag till förändringar av BTP- systemet. Mot denna bakgrund har regeringen gett en särskild utreda— re i uppdrag att göra en översyn av systemet för beräkning av inkomst

vid prövning av rätt till bostadstillägg för pensionärer (Dir. 1997:150).

4.2.4. Efterlevandeskyddet i premiepensionssystemet

Inom premiepensionssystemet har pensionsspararen möjlighet att välja ett efterlevandeskydd. Det finns två former av efterlevande— skydd: ett för aktivtiden (dvs. efterlevandeskydd under tid då den försäkrade ännu inte börjat uppbära ålderspension) och ett för pen- sionstiden. Gemensamt för de båda formerna är att skyddet skall be— kostas av den försäkrade och alltså inte innebära någon kostnad för de pensionssparare som avstår från skyddet samt att skyddet skall kunna tecknas endast i sådana situationer där det typiskt sett föreligger be— hov av ett efterlevandeskydd.

Efterlevandeskyddet för aktivtiden innebär en temporär efterlevan- depension under fem år. Skyddet är utformat som en ren riskförsäk- ring utan sparrnoment. Bl.a. för att viss hänsyn skall kunna tas till den enskildes familjesituation m.m., har pensionsspararen två försäk- ringsbelopp att välja mellan: ett basbelopp per år under fem år, mot- svarande ca 3 000 kr per månad, och två basbelopp per år under sam— ma tid, motsvarande ca 6 000 kr per månad. Kostnaden för skyddet dras fortlöpande från tillgodohavandet på pensionsspararens premie- pensionskonto.

Skyddet skall i första hand kunna tecknas av den som har barn un- der 20 år och den som är gift eller registrerad partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap. När det gäller andra sam- manlevande än gifta och registrerade partner tillämpas ett sammanle- vandebegrepp som ansluter till det som annars används inom social— försäkringen. Det skall således vara fråga om ogifta personer som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med var- andra (eller registrerade partner) eller som har eller har haft eller väntar barn tillsammans. Det skall alltså inte kunna förekomma att pensionsspararen har både en make och en sammanboende som båda är berättigade till efterlevandeskydd.

Efterlevandepension skall kunna betalas ut bara till personer inom den nu angivna kretsen. Pensionen skall alltså inte kunna styras bort till någon utomstående. Om det vid pensionsspararens död visar sig att han eller hon inte längre har någon sådan pensionsberättigad anhö— rig, skall någon efterlevandepension alltså inte utges. Inom kretsen av godtagna mottagare skall emellertid pensionsspararen kunna bestäm— ma fritt om fördelningen av försäkringsersättningen.

För att motverka riskerna för s.k. moturval (med moturval menas att efterlevandeskyddet i första hand skulle efterfrågas av sådana en— skilda som löper stor risk att dö i förtid och alltså utlösa efterlevande-

skyddet) skall det som huvudregel gälla en karenstid av ett år från ansökan innan efterlevandeskyddet börjar gälla. Detta skall alltid gälla om pensionsspararen är över 60 år vid ansökningstillfället. Om pensionsspararen däremot är under 60 år och ansökan görs inom tre månader från en händelse som medförde att pensionsspararen blev berättigad att ansluta sig till skyddet, t.ex. inom tre månader från ett barns födelse eller från ett äktenskaps ingående, kan skyddet dock börja gälla redan vid månadsskiftet efter ansökan.

När det gäller efterlevandeskyddet för aktivtiden har det inte an- setts erforderligt att låta försäkringsskyddet förfalla bara för att kret- sen av anhöriga växlar (exempelvis så att pensionsspararen skiljer sig från den make som gjorde att skyddet kunde tecknas men som där- emot har ett barn under 20 år när han avlider). Detta beror på att för- säkringsbeloppet är fast och alltså inte beroende av vilken mottagare av beloppet som finns.

Pensionsspararen skall fritt kunna avsäga sig efterlevandeskyddet när han inte längre anser att det behövs. Under alla förhållanden skall efterlevandeskyddet under aktivtiden upphöra att gälla när pensions- spararen börjar ta ut sin premiepension. Han skall i detta sammanhang ha möjlighet att gå över till det efterlevandeskydd som gäller för den- na period.

För pensionstiden finns möjlighet att teckna ett efterlevandeskydd endast för makar, registrerade partner och sammanboende av det slag som föreslagits avseende aktivtiden och som förekommer enligt ef- terlevandepensionsreglema i AFL. Makar (eller motsvarande) skall således kunna skapa ett efterlevandeskydd för varandra genom att minska sin egen pension. I detta hänseende har det inte ansetts nöd- vändigt att ta med även efterlevande barn som förmånstagare.

Efterlevandeskyddet under pensionstiden innebär att premiepen- sionen för en pensionssparare räknas om till att gälla på både hans eget och hans makes (eller motsvarandes) liv. Pensionen skall alltså utges så länge någon av dem lever. Omräkningen innebär vidare att pensionsspararens egen ålderspension kommer att sänkas så mycket som behövs för att tillgodohavandet av hans eller hennes premiepen- sionsbehållning skall räcka under båda makarnas livstid. Omräkning- en skall göras så att den egna ålderspensionen och efterlevandepen- sionen blir lika stora.

Kostnaden för efterlevandeskyddet kommer således att vara bero- ende av den andra makens ålder. Ju yngre den ena maken är i förhål- lande till den andra (och därmed ju längre han eller hon kan förväntas överleva denne), desto mer reduceras den första makens egen ålders- pension. Efterlevandeskyddet kan av denna orsak inte flyttas över på en ny make (eller motsvarande). Skyddet gäller därför endast om pensionsspararen vid sin död är gift eller sammanboende med samma person som när efterlevandeskyddet tecknades. Vid skilsmässa o.d.

kan pensionsspararens egen pension på nytt räknas om till ett högre belopp. Vid nytt äktenskap eller motsvarande kan samma slag av efterlevandeskydd gälla igen efter ansökan. Detta kräver emellertid en ny omräkning. Pensionsspararen kan däremot av andra skäl inte upp- höra med efterlevandeskyddet under pensionstiden.

För att minska riskerna för moturval skall efterlevandeskyddet för pensionstiden i princip kunna tecknas bara i samband med att pen- sionsspararen för första gången börjar ta ut premiepension. Om äkten- skapet eller motsvarande inleds senare, skall det visserligen finnas en möjlighet att då välja efterlevandeskydd, men för den situationen gäller en ettårig karenstid.

5 EG—rätten

5.1. Inledning

Fr.o.m. den 1 januari 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen (EU). Medlemskapet innebär bl.a. att Europeiska gemenskapens (EG:s) regler om social trygghet skall tillämpas i Sverige. Sådana bestämmelser om social trygghet finns framför allt i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenska- pen. Förordningen har antagits med stöd av art. 51 i Romfördraget där rådet getts mandat att enhälligt besluta om åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare. Till förordningen finns knuten en tillämpningsförord- ning (nr 574/72).

De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet finns i Rom- fördragets art. 48 som gäller arbetstagare och art. 52 som gäller etable- ring. Personers fria rörlighet berörs också i ett flertal sekundära rättsak- ter. Den grundläggande regleringen i fråga om arbetstagares rätt att flytta mellan medlemsstaterna finns i förordningen (EEG) nr 1612/68 av den 16 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenska- pen.

Förordningarna blev gällande i Sverige redan den 1 januari 1994 då EES-avtalet trädde i kraft. Detta avtal gäller fortfarande i förhållande till Island, Norge och Liechtenstein. Genom EES-avtalet blev Sverige för- pliktigat att införliva bl.a. EG—reglema om social trygghet i svensk lag— stiftning. Det skedde genom lagen (1992:1776) om samordning av sys- temen för social trygghet när personer flyttar inom det Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES). Den lagen upphävdes den 31 de- cember 1994, då EG-förordningama fr.o.m. den 1 januari 1995 blev direkt tillämpliga här i landet.

I det följande lämnas en kortfattad beskrivning av de grundläggande principerna i förordningen 1408/71 samt av de regler som särskilt berör förmåner till efterlevande. Vidare lämnas en beskrivning av förhållandet mellan denna förordning och förordningen 1612/68 och de regler i den- na sistnämnda förordning som rör förmåner till efterlevande barn. För en mer utförlig beskrivning av reglerna i dessa förordningar och dess

effekter i Sverige kan hänvisas till betänkandet Social trygghet och EES (SOU 1993:115).

5.2. Förordning (EEG) nr 1408/71

Grundprinciper

Förordningen 1408/71 har till syfte att på den sociala trygghetens områ— de säkerställa principen om fri rörlighet för personer. Förordningen gäller för anställda och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett eller flera medlemsländer och som är medborgare i ett av dessa medlemsländer eller som är statslösa eller flyktingar och bosatta i ett medlemsland. Förordningen gäller också för familjemed- lemmar och efterlevande till den angivna personkretsen.

De förmånsslag som omfattas av förordningen är i huvudsak social- försäkringsförmåner och s.k. familjeförmåner.

Reglerna i förordningen kan sägas vila på fem huvudprinciper, näm— ligen principen om endast en tillämplig lagstiftning, likabehandling— spiincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporis-principen.

Principen om endast en tillämplig lagstiftning innebär att personer skall omfattas av lagstiftningen i endast ett medlemsland. Som huvud- regel gäller att en anställd eller egenföretagare — och hans familjemed- lemmar - skall omfattas av lagstiftningen för social trygghet i det land där arbetet utförs, oberoende av var arbetsgivaren bor eller var arbetsgi- varens företag är beläget. Regelsystemet är obligatoriskt och exklusivt, varför det i princip är otillåtet att en anställd eller egenföretagare om- fattas av mer än ett lands lagstiftning på den sociala trygghetens områ- de.

Likabehandlingsprincizien innebär att medborgare i en medlemsstat som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som omfattas av förordningen 1408/71 skall ha samma rättigheter och skyldigheter i fråga om social trygghet och avgifter som bosättningslandets egna med- borgare. Principen förhindrar t.ex. att det för rätt till en viss förmån ställs upp krav på viss tids vistelse i landet för att medborgare i annan medlemsstat skall likställas med landet egna medborgare.

Sammanläggningsprincipen har till syfte att personer, som flyttar till eller får arbete i en annan medlemsstat, inte på grund därav skall gå miste om rättigheter som de tidigare tjänat in. Den innebär att en viss tids försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den hade ägt rum i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikations- tid är en förutsättning för att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten. En grundläggande förutsättning för samrnanläggningsprincipens

tillämpning är att det finns i vart fall någon försäkringstid e.d. i landet att lägga samman med.

Exportabilitetsprincipen innebär på området för social trygghet att förmåner skall kunna betalas ut oavsett var inom EU som den berättiga- de är bosatt. Principen kommer till uttryck i art. 10 i förordningen och gäller bl.a. kontantförmåner som utgår vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande. Sådana kontantförrnåner får inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att den berättiga- de är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land som är ansvarigt för betalningen.

Proratatemporis-principen ger rätt åt den som på grund av flyttning till ett annat land inte har tjänat in rätt till en oavkortad förmån att er- hålla så stor del av förmånen som svarar mot intjänandetiden. Princi— pens tillämplighet är inskränkt till sådana förmåner som bygger på in- tjänande, dvs. pensioner och i viss utsträckning ersättning på grund av arbetssjukdomar och arbetsolycksfall. En pensionstagare har alltså rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han tjänat in pensionsrätt i.

Familjemedlemmar och efterlevande

Omfattade av förordningen 1408/71 är, som beskrivits ovan, i första hand anställda och egenföretagare. Viss rätt tillkommer dock även fa- rrriljemedlemmar och efterlevande oberoende av om de själva är med- borgare i en medlemsstat inom EU eller inte. Med familjemedlem avses enligt huvudregeln i art. 1 f en person som betraktas som familjemed- lem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken en förmån utges. På samma sätt avgörs enligt art. 1 g vem som är efterlevande av lagstiftningen i det land enligt vilken förmånen utges. Den som för sin försörjning huvudsakligen varit ekonomiskt be- roende av en avliden anställd eller egenföretagare skall emellertid anses som efterlevande även om det i den nationella lagen ställs upp krav på samboende för att någon skall anses som efterlevande.

I fråga om familjemedlemmar finns inte något krav på att de skall vara bosatta i samma land som den anställde eller egenföretagaren för att förordningen skall vara tillämplig för dem. De måste dock bo inom EU/EES.

Den rätt som tillkommer familjemedlemmar och efterlevande med tillämpning av förordning 1408/71 är mera begränsad än den rätt som den anställde eller egenföretagaren själv har. Familjemedlemmar och efterlevande har i princip inte någon självständig rätt på grundval av förordningen. Den rätt de har tar i princip endast sikte på förmåner var- till de enligt den nationella lagstiftningen kan härleda sin rätt från en anställd eller egenföretagare, dvs. sådana förmåner som kan utges till dem just i deras egenskap av familjemedlem eller efterlevande. Förmå-

ner som enligt ett lands nationella lagstiftning utges som en självständig förmån kan en person som omfattas av förordningen 1408/71 enbart såsom familjemedlem, och som alltså inte är förvärvsverksam i landet, inte göra anspråk på med stöd av förordningens bestämmelser.

Familjemedlemmar och efterlevande torde emellertid i vissa avseen- den kunna hävda en mer långtgående rätt till sociala förmåner med stöd av förordningen 1612/68 (se närmare om denna förordning i avsnitt 5.3). Den rätt till likabehandling som aktualiseras med stöd av denna förordning gäller emellertid endast så länge familjemedlemmen befin- ner sig i samma land som arbetstagaren eller egenföretagaren.

F örmånerna

Enligt art. 4 gäller förordning 1408/71 all lagstiftning om vissa angivna grenar av systemen för social trygghet, bl.a. förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande och familjeförmåner. Förmåner för social hjälp omfattas emellertid inte av förordningen utan regleras uteslutande av reglerna om sociala förmåner i förordningen 1612/68. Gränsdrag- ningen mellan social trygghet och social hjälp är emellertid inte klar, vilket har föranlett problem i rättstillämpningen vad gäller olika icke avgiftsfinansierade förmåner. Genom en ändring av förordningen 1408/71 (förordningen (EEG) nr 1247/92) har emellertid i detta hänse— ende gjorts ett tillägg som, enligt vad som närmare kommer att utveck- las i avsnitt 9.6 om barnpension, har betydelse för konstruktionen av denna förmån. Enligt den nytillkomna art. 4.2 a i förordningen 1408/71 skall särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner, som utges enligt an- nan lagstiftning eller andra system än som anges i art. 4 eller som inte omfattas på grund av bestämmelsen i art 4.4 om undantag för social eller medicinsk hjälp, omfattas av förordningen under vissa villkor. Ett sådant villkor är att förmånen utgör tillägg till eller ersättning för sådana förmåner som omfattas av art. 4.1. En förmån som nu avses skall an— mälas och efter prövning och beslut av rådet förtecknas i bilaga 2 a till förordningen. En konsekvens av att en förmån förtecknas enligt denna bilaga är att förmånen enligt art. 10a är undantagen från export. En för- män som nu avses skall alltså utges uteslutande i bosättningslandet om detta lands lagstiftning inte medger att förmånen exporteras.

Förmåner till efterlevande regleras bl.a. i kapitel 3 i förordningen, art. 44-51. Bestämmelserna gäller dock inte beräkning av bampensioner, som i stället regleras i kapitel 8. Grundprincipen vid beräkning av pen- sion enligt förordningens regler är att beslut skall fattas med beaktande av all lagstiftning som den anställde har omfattats av. Om lagstiftningen i en medlemsstat kräver att försäkrings- eller bosättningstid av viss längd har fullgjorts för att rätt till pension skall föreligga, skall i den utsträckning som behövs beaktas försäkrings- eller bosättningsperioder fullgjorda enligt en annan medlemsstats lagstiftning (samman-

läggningsprincipen). Det krävs dock att försäkringstiden i det andra medlemslandet uppgått till minst ett år för att den skall beaktas. I art. 46 och följande regleras sedan hur beräkningen av pension skall ske om den anställde har omfattats av två eller flera länders lagstiftning. Princi- pen är att pensionstagaren eller hans efterlevande har rätt till en propor- tionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han med tillämpning av sammanläggningsregeln har tjänat in pensionsrätt i, s.k. prorata-pension. För att beräkna denna beräknas först det teoretiska belopp som skulle ha utbetalats om den avlidne hade fullgjort samtliga försäkringsperioder i det medlemland som svarar för utbetalningen av efterlevandepensionen. Om t.ex. en person har arbetat 15 år i Tyskland och därefter 20 år i Sverige när han avlider skall det alltså beräknas en efterlevandepension som om han arbetat 35 år i Sverige. Därefter be- räknas det faktiska belopp som skall utges med hänsyn till hur stor del av den totala försäkringstiden som fullgjorts i Sverige, dvs. i exemplet 20 av 35 år. Detta är den del som Sverige skall svara för. En viktig regel är emellertid också att den pensionsberättigade alltid är berättigad till en förmån beräknad helt enligt nationella regler om detta skulle leda till ett förmånligare resultat än en pension beräknad enligt de nu redovisade reglerna.

Förordningen 1408/71 innehåller också särskilda regler om möjlig- heten att minska en förmån enligt kapitel 3. Tillämpningen av nationella regler, om att en viss förmån skall minskas med hänsyn till en annan förmån av samma slag, tillåts enligt förordningen endast i vissa särskil- da situationer. Det är enligt förordningen aldrig tillåtet att minska en förmån som är beräknad enligt den ovan redovisade prorataregeln. Där- emot kan minskning av en förmån som är beräknad enligt nationella regler tillåtas i vissa fall för att förhindra en obefogad överlappning av pensioner. En sådan situation är om en pension beräknad med stöd av antagen framtida försäkringstid samrnanträffar med en annan förmån som är beräknad på samma sätt. I denna situation förutsätts att med— lemsländema skall kunna ingå bilaterala eller multilaterala avtal för att förhindra att samma gottskrivna period tas i beaktande i flera länder samtidigt.

Förordningen 1408/71 skiljer mellan familjeförrnåner i vidsträckt mening och familjebidrag. Farniljeförrnånerna innefattar således famil- jebidrag. Båda typerna av förmåner är avsedda att ge kompensation för kostnader som uppkommer för den som har barn. Utmärkande för fa- miljebidragen är att de utbetalas kontant och periodiskt samt på grund- val av antalet barn och deras ålder. Familjeförrnåner är övriga kontant- förmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter. Skillnaden mellan familjeförrnåner och familjebidrag har numera inte någon betydelse när det gäller anställda, egenföretagare och arbetslösa eftersom reglerna är gemensamma för dessa förmåner och regleras i kapitel 7 i förordning 1408/71. Annorlunda förhåller det sig när det gäller förmåner till pen-

sionärer eller till barn som har förlorat en av föräldrarna eller båda för- äldrarna. Det kapitel i förordningen som behandlar förmåner för nu aktuella grupper - kapitel 8 - gäller enbart familjebidrag och inte andra typer av familjeförmåner.

Förmåner till efterlevande barn regleras i art. 78-79 i kapitel 8. För dessa personer innehåller förordningen, som nämnts ovan, inte några regler om andra typer av farniljeförmåner än familjebidrag. Detta inne- bär att farniljeförrnåner som inte är familjebidrag och som utges till efterlevande barn (eller pensionärer) regleras uteslutande av nationell lagstiftning. Som familjebidrag anses t.ex. allmänt barnbidrag och för— längt barnbidrag samt studiebidrag. Bidragsförskott enligt den numera upphävda lagen om bidragsförskott har emellertid ansetts falla utanför tillämpningsområdet för förordningen 1408/71. Detta gäller, enligt vad som uttalas i förarbetena till den nuvarande lagen (1996:1030) om un- derhållsstöd även det underhållsstöd som fr.o.m. den 1 februari 1997 ersatt bidragsförskottet. Dessa förmåner torde i stället omfattas av för- ordningen 1612/68 (se vidare avsnitt 5.3).

Reglerna i art. 78 om familjebidrag till efterlevande barn gäller inte bara bampensioner utan även barnbidrag till barn som nämns i artikeln. Om den avlidne föräldern har omfattats av endast ett medlemslands lagstiftning, skall förmånen utbetalas enligt det landets lagstiftning obe- roende av var barnet eller den person som rent faktiskt försörjer barnet är bosatt. Om den avlidne i stället hade omfattats av två eller flera medlemsländers lagstiftningar beräknas förmånen i första hand enligt lagstiftningen i det land där barnet är bosatt och i andra hand enligt lagstiftningen i det land där den avlidne har varit försäkrad längst. I båda fallen är förutsättningen att barnet enligt det aktuella landets lag- stiftning har rätt till förmånen, varvid även beaktas sammanläggning av försäkringsperioder enligt art. 79.1. I artikel 79.1b sägs att, om ett lands lagstiftning föreskriver att förmånsbeloppet skall beräknas med ut— gångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas utifrån försäk- ringsperiodens längd, dessa förmånsbelopp skall bestämmas utifrån det teoretiska belopp som fastställts enligt art. 46.2. Detta innebär alltså att förmånsbeloppet skall fastställas som om alla de försäkringsperioder som fullgjorts i olika medlemsstater i stället hade fullgjorts enligt den utpekade statens lagstiftning. Vidare ges i artikeln bestämmelser för det fall försäkringsperiodema som den anställde eller egenföretagaren haft i olika länder varit lika långa. Det sägs också att rätten till familjebidrag enligt nationell lagstiftning eller enligt reglerna i kapitel 7 skall inne- hållas om barnet ges rätt till andra farniljeförrnåner eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av att den ena föräldern är förvärvsverksam där.

Reglerna om familjebidrag i kapitel 8 har av flera avgöranden i EG- domstolen getts den tolkningen att tillägg till familjebidrag skall utges i vissa andra sammanhang än de i art. 77-79 direkt angivna när familje-

bidragen är olika stora enligt olika medlemsländers lagstiftning. Admi- nistrativa kommissionen har i anledning av domarna beslutat om till- lämpning av art 77, 78 och 79 i förordningen och art. 10.1b ii i förord- ning 574/72. Enligt beslut nr 150 den 26 juni 1992 om tillämpning av artiklarna 77, 78 och 79.3 i förordning 1408/71 och artikel 10.1b ii i förordning 574/72 (EGT C 229 25.8 1993) skall tillägg utges bl.a. i situationen där förmåner som avses i art. 78.1, dvs. familjebidrag och pensioner till barn som mist en av eller båda sina föräldrar, och som utges enligt lagstiftningen i en medlemsstat där den avlidne varit för- värvsverksam, oberoende av var barnet är bosatt inom gemenskapen, är högre än det belopp som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig enligt bestämmelsema i ait. 78.2, dvs. ofta barnets bo- sättningsland. Tillägget skall utges av den förstnämnda staten oavsett om barnet någonsin varit bosatt där eller inte.

Reglerna innebär alltså att om den avlidne omfattats av försäkringen i flera länder, däribland t.ex. Sverige, och barnet är bosatt här skall barn- pension utges från Sverige som om all försäkringstid fullgjorts här, dvs. med det teoretiska beloppet. Den sålunda beräknade pensionen får bar- net så länge barnet är bosatt i Sverige. Om barnet därefter flyttar till en annan stat där den avlidne varit försäkrad skall i stället det nya bosätt- ningslandet utge hela barnpensionen. Om denna pension tillsammans med andra utgivna förmåner är lägre än de svenska förmånerna, är Sve- rige emellertid skyldigt att betala mellanskillnaden som ett tillägg. Det— samma är fallet om den avlidne har omfattats av försäkringen i ett annat land än det där barnet är bosatt och förmånerna är högre i detta land än i barnets bosättningsland. Om rätten till förmåner upphör i det land där barnet är bosatt skall det land som tidigare utgett tillägg i stället betala hela beloppet av de förmåner som utges enligt det landets lagstiftning.

I detta sammanhang kan nämnas att det sedan en tid pågår diskussio- ner om förändringar av förordningen 1408/71 såvitt avser förmåner till efterlevande barn. Förändringen skulle innebära att dessa förmåner, i stället för vad som gäller enligt nuvarande regler, skulle behandlas på samma sätt som ålderspensioner och förmåner till vuxna efterlevande, dvs. enligt kapitel 3 i förordningen. Något beslut har emellertid ännu inte fattats i denna fråga.

5.3. Förordningen (EEG) nr 1612/68

I förordningen 1612/68, som grundas på artikel 48 i Romfördraget, finns de grundläggande reglerna om arbetstagares rätt att flytta mellan medlemsländerna. Arbetstagare som är medborgare i ett medlemsland har inom en annan medlemsstats territorium rätt till samma sociala och skattemässiga förmåner som medlemslandets egna medborgare.

Förordningen 1612/68 gäller alltså rätten till likabehandling vid be- dömningen av rätten till sociala förmåner. Detta uttryck täcker enligt vad som kan utläsas ur rättspraxis från EG-domstolen alla sociala för- måner, oberoende av om de har någon anknytning till anställning eller inte. Det är således fråga om såväl förmåner som utges till den natio- nella arbetstagaren på grund av dennes status såsom arbetstagare som sådana som utbetalas enbart i kraft av det faktum att personen är bosatt i medlemsstaten. Bland förmånerna ingår inte bara socialförsäkringsför- måner - som alltså även omfattas av förordningen 1408/71 om förmånen är att hänföra till något av de sakområden som anges i förordningen - utan även t.ex. förmåner inom äldre- och handikappomsorg, barnomsorg och socialt bistånd i övrigt, t.ex. socialbidrag.

Uttrycket sociala förmåner är alltså betydligt vidare än begreppet social trygghet. Kännetecknande för socialhjälpsreglema är att konkreta behov är avgörande kriterier och att de syftar till att - oberoende av anställning, tillhörighet till försäkring, bosättningstid eller avgiftsbetal- ning garantera den som är i behov av hjälp en rninimistandard. Det för trygghetsförmånema karakteristiska är i stället att de utgör lagfästa rät- tigheter anknutna till någon av de grenar för social trygghet som anges i art. 4.1 samt att de utgår på grund av t.ex. anslutning till ett försäkrings- system och efter klart avgränsade villkor för rätt till förmånen. De ger sålunda den som berörs en rättsligt definierad ställning. Förmånens klassificering enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan betydelse. Inte heller är det av betydelse hur en förmån finansieras. Att en viss förmån är inkomstprövad utgör inte heller i sig en grund för att anta att det rör sig om en förmån för social hjälp.

Förordningen 1612/68 gäller till skillnad från förordnigen 1408/71 endast för anställda och inte för egenföretagare. Familjemedlemmar och efterlevande har, som nämnts ovan, enligt själva förordningen inte nå- gon uttalad rätt till likabehandling, men EG-domstolen har uttalat att bestämmelsen om likabehandling skall omfatta även dessa personer. Det skulle vara ett hinder mot den fria rörligheten om de inte skulle få dessa förmåner.

Familjemedlemmar kan enligt förordningen 1612/68, till skillnad från vad som gäller enligt förordningen 1408/71, erhålla förmåner som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer någon självständigt utan an- knytning till annan person. Det avgörande är att familjemedlemmen anses beroende av den anställde för sin försörjning och att förmånen kan ses som en social förmån för den anställde. Enligt förordningen 1408/71 har, som framgått tidigare i detta kapitel, familjemedlemmar inte någon självständig rätt till förmåner utan endast rätt till sådana förmåner som enligt nationell lagstiftning är härledda från den anställde och som tillkommer familjemedlemmen i denna egenskap.

Enligt förordningen 1612/68 gäller rätt till likabehandling när den anställde och hans familjemedlemar befinner sig i Sverige. Den anställ-

de behöver inte vara bosatt i Sverige men måste ha anställning i landet eller ha behållit sin status som anställd. Förordningen ger inte någon rätt för den anställde att uppbära eller ta med sig svenska förmåner utanför Sverige (jfr förordning 1408/71 och exportabilitetsprincipen). Det anses oförenligt med de aktuella förmånernas natur att exporteras, eftersom den miniminivå som de är avsedda att täcka måste bestämmas efter sökandens levnadsomständigheter i förhållande till levnadsstandarden på orten. En person som arbetar i Sverige har t.ex. rätt till bidragsför- skott (enligt de regler som gällde före den 1 februari 1997) på samma villkor som en svensk medborgare, men förmånen kan alltså med stöd av förordning 1612/68 endast utges i Sverige (jfr emellertid målet C 57/96 H. Meints som avsåg rätt till en social förmån enligt artikel 7.2 i förordningen 1612/68 för en tysk medborgare som arbetat i Nederlän- derna men haft hemvist i Tyskland). Förordningen innehåller inte heller någon rätt till sammanläggning av perioder av bosättning, arbete eller försäkring som fullgjorts i andra länder. Ett krav för andra än svenska medborgare på viss tids vistelse i Sverige kan emellertid med hänsyn till likabehandlingsprincipen inte upprätthållas.

6 Tidigare överväganden

6.1. Inledning

I dag är rätten till efterlevandepension från ATP-systemet avhängig av att den avlidne vid sitt frånfälle var berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller att den avlidne skulle ha varit berättigad till förtidspension, om de förutsättningar som krävs för rätt till sådan pension hade varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet. Förutsättningama för rätt till och reglerna för beräkning av efterlevan- depension är således knutna till den avlidnes beräknade förtidspension eller ålderspension. Även om en sådan lösning för framtiden inte är helt självskriven, har vi valt att i detta kapitel sammanfattningsvis redogöra för de olika förslag som lämnats beträffande ändrade regler för rätten till och beräkning av förtidspension eller ersättning vid varaktig arbetso- förmåga. Vi har även sammanfattat tankegångar som framförts tidigare beträffande ett till den reformerade ålderspensioneringen anpassat ef- terlevandepensionssystem.

6.2. Pensionsarbetsgruppens synpunkter beträffande förtidspensioneringen

Pensionsarbetsgruppen (PAG) föreslog i sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) att förtidspensioneringen i framtiden skall föras bort såväl administrativt som finansieringsmässigt från ålder- spensioneringen och antingen sammanföras med sjukförsäkringen eller utgöra en särskild försäkringsgren. Med den utformning av ålderspen- sioneringen som samtidigt föreslogs, med ett starkt samband mellan avgifter och förmåner, var det enligt PAG nödvändigt att ålderspensio- nema finansieras fristående och att finansieringen av förtidspensione- ringen sker vid sidan härav.

PAG lade inte fram några förslag beträffande villkoren för rätt till förtidspension men förutsatte att dessa även fortsättningsvis skulle komma att regleras genom lagstiftning. Försäkrade skulle kunna nybe— viljas förtidspension fram till 65 års ålder, och löpande förtidspension skulle avlösas av ålderspension vid fyllda 65 år.

Förtidspensioner skulle enligt den skiss som PAG redovisade även i framtiden utges som inkomstrelaterade förmåner samt kompletteras med en grundtrygghet i form av garantipensioner.

Beräkningen av inkomstrelaterade förtidspensioner skulle göras på grundval av den pensionsrätt som registrerats inom ålderspensionering- ens fördelningssystem och under antagande att också avgifterna till prerniereservsystemet hänförts dit. Från premiereservsystemet skulle ingen förtidspension utges.

Storleken av förtidspensionen skulle bli beroende dels av de ålder- spensionsavgifter som betalats av eller för den försäkrade fram till för- tidspensionsfallet, dels - under särskilda förutsättningar - av tillgodo- räknade avgifter på en tänkt förvärvsinkomst (antagandeinkomst) för tiden fr.o.m. året för pensionsfallet fram t.o.m. det år den försäkrade uppnår 60 års ålder. Förtidspensionen skulle storleksmässigt motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. viss tidpunkt. Beräkningen av förtidspension borde enligt förslaget i första hand göras utifrån de med löneindex (numera inkomstindex) uppräknade ålderspensionsavgifter som den försäkrade betalat in fram till pensionsfallet. Eftersom pen- sionsfallet oftast inträffar då den försäkrade har tid kvar att arbeta fram till ålderspensioneringen måste en motsvarighet till nuvarande antagan- depoängberäkning finnas så att pensionsnivån inte skulle bli otillfreds- ställande låg framför allt för dem som drabbas av arbetsoförmåga i unga år. Den försäkrade skulle därför enligt skissen bli gottskriven även pen— sionsrätt på en förutsatt inkomst under tiden från pensionsfallet till viss högre ålder.

En förutsättning för sådan antagandeinkomstberäkning skulle enligt PAG:s skiss vara att den försäkrade tillgodoräknats pensionsrätt för minst tre av de fyra åren närmast före pensionsfallet, dvs. att denne haft en viss aktuell anknytning till arbetsmarknaden här i landet så att man med fog kunde utgå från att han eller hon sjukdomen eller skadan för- utan skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige. Eftersom perioder med sjukpenning, arbetslöshetsersättning och föräldrapenning grundar pensionsrätt skulle således även dessa perioder kvalificera för rätt till förtidspension med beräkning av antagandeinkomst. Även bamår och tid för plikttjänstgöring skulle enligt skissen ge rätt till samma kvalifice- ring. Genom denna föreslagna kvalificeringsmodell skulle antagandein- komst komma att gottskrivas även personer som varit borta en kortare tid från arbetslivet av skäl som inte grundar pensionsrätt, dvs. systemet skulle innehålla ett visst efterskydd. Samtidigt skulle det krävas en viss starkare anknytning till förvärvslivet än vad som är fallet i dagens för- tidspensionssystem.

Om den försäkrade kvalificerat sig för beräkning av förtidspension med hjälp av antagandeinkomst skulle denna inkomst beräknas enligt den av två modeller som ger det för den försäkrade mest förmånliga

resultatet. Den ena modellen gick ut på att antagandeinkomsten skulle motsvara genomsnittet av de pensionsgrundande inkomstema för de fyra - storleksmässigt — mellersta pensionsgrundande inkomsterna och de pensionsgrundande beloppen under de sex åren närmast före pen- sionsfallet. Vid beräkningen skulle pensionsrättema för de relevanta sex åren räknas upp med inkomstindex till nivån för pensionsfallsåret. Det högsta och det lägsta av dessa sex års inkomster skulle alltså lämnas utan beaktande, och antagandeinkomsten skulle sedan räknas på me- deltalet för de återstående fyra åren.

För att undvika att antagandeinkomsten blir alltför låg för personer som på grund av hälsoproblem börjat reducera sin arbetstid eller som fått byta till ett sämre avlönat arbete under åren närmast före förtidspen- sioneringen, presenterade PAG en alternativ beräkningsgrund för anta- gandeinkomstens storlek. Denna skulle, som ovan nämnts, tillämpas i det fall den blir förmånligare för den försäkrade. Hänsyn skulle i denna modell tas till de pensionsrättigheter som intjänats fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året före pensionsfallet på så sätt att den femtedel av åren då den försäkrade saknat inkomst e.d. eller haft lägst pensionsrätt skulle lämnas utan beaktande och medeltalet beräknas på återstående fyra femtedelar av åren (även om vissa av dessa skulle vara är utan pensionsrätt). Detta medeltal skulle utgöra antagandeinkomsten.

Den antagandeinkomst (den bästa enligt de två metoderna) som räk- nats fram skulle sedan läggas ut med lika högt belopp - för varje år från pensionsfallet till uppnådd viss ålder (60 år). Förtidspensionema skulle därefter beräknas på grundval av pensionsrätt för dessa antagan- deinkomster och på de pensionsrätter som den försäkrade faktiskt tjänat in före pensionsfallet. Beroende på hur tidigt eller sent i livet som pen— sionsfallet inträffar skulle därmed antagandeinkomstema komma att väga mer eller mindre tungt vid beräkningen av förtidspensionen. Anta- gandeinkomst skulle enligt skissen tillgodoräknas den försäkrade t.o.m. det år då han fyller 60 år. Pensionsrättema skulle därefter summeras och delas med ett delningstal. Vid förtidspensionsberäkning skulle enligt skissen samma delningstal användas som vid beräkning av ålderspen- sion som tas ut vid 65 års ålder.

Vid 61 års ålder skulle enligt PAG:s skiss en omräkning av förtids- pensionen ske så att den motsvarar den pension som vid 65 års ålder skulle komma att bli individens ålderspension.

Om förutsättningama för tillgodoräknande av antagandeinkomster inte är uppfyllda, skulle förtidspensionen enligt skissen beräknas ute- slutande på grundval av den pensionsrätt för ålderspension som intjä- nats t.o.m. pensionsfallet.

För personer utan eller med bara låg inkomstrelaterad förtidspension borde enligt PAG finnas en grundtrygghet. Ett sådant grundskydd skulle i första hand komma att beröra personer som fått sin arbetsförmåga nedsatt innan de fyllt 16 år eller viss tid därefter men före det att de

hunnit komma in i arbetslivet. Men även för dem som haft begränsad anknytning till förvärvslivet skulle ett sådant system komma att bli vik— tigt. Grundtryggheten skulle ges i form av en garantipension.

Det nuvarande grundskyddet för förtidspensionärer i form av folk- pension och pensionstillskott skulle enligt PAG ersättas fr.o.m. år 2000 för dem som då har rätt till förtidspension av en övergångsvis gällande garantipension. Samtidigt skulle de särskilda skattereglerna för pensio- närer avvecklas. Garantipensionen skulle beskattas enligt samma regler som förvärvsinkomster. Denna övergångsvis gällande garantipension skulle konstrueras med utgångspunkt i att summan av folkpension och ATP—pension definieras som en inkomstberoende pension. Garantipen— sionens storlek avgörs sedan av storleken av den inkomstberoende pen- sion som den försäkrade har.

PAG redovisade inte, utöver vad nu angetts angående den över- gångsvis skisserade garantipensionen, några synpunkter på hur en grundtrygghet för framtiden i ett förtidspensionssystem närmare skulle utformas.

Ålderspensionsrätt skulle enligt PAG:s skiss tjänas in av förtidspen- sionärer på grundval av den beräknade antagandeinkomsten, som skulle räknas upp år från år med prisindex. Eventuell fortsatt ålderspensions- rätt som en försäkrad med partiell förtidspension tjänar in skulle enligt PAG inte kunna användas för att höja den utgående förtidspensionen. Däremot skulle denna pensionsrätt framgent påverka ålderspensionens storlek.

Ålderspensionsavgiftema på antagandeinkomsten skulle betalas av förtidspensionssystemet. Dessa avgifter skulle därefter fördelas mellan fördelnings- och premiereservsystemet.

6.3. Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag om månadsersättning

Sjuk— och arbetskommittén (SAK) presenterade i sitt slutbetänkande, En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996zll3), en principskiss till ersättningsformer vid långvarig ohälsa, dvs. motsvarande dagens förtidspension. Kommitténs grundtanke var att den som för en längre tid får arbetsförmågan nedsatt skulle efter ca ett år övergå till en annan ersättningsforrn än sjukpenning. Denna nya er— sättningsforrn kom att benämnas månadsersättning.

Månadsersättningen skulle enligt förslaget som huvudalternativ be— räknas på medeltalet av förvärvsinkomstema under fyra av de sex se- naste åren före ersättningsfallet. Året med högst och året med lägst in- komst skulle därvid inte beaktas. Som en alternativ regel föreslogs, för dem som har haft en förvärvsinkomst under minst sex år, en beräkning

på grundval av samtliga inkomster från det den försäkrade fyllde 16 år fram till ersättningsfallet. Från dessa skulle en femtedel av inkomsterna tas bort och resterande medeltal utgöra beräkningsunderlag. Det alter- nativ som var förrnånligast för den försäkrade skulle tillämpas. Den pensionsgrundande inkomsten (PGI) skulle utgöra grunden för beräk- ningen av månadsersättningen. Denna skulle emellertid kunna komp— letteras av den försäkrade med mer aktuellt underlag. Perioder med sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning liksom för vård av barn under två års ålder och värnpliktstjänstgöring skulle vara över— hoppningsbara vid beräkningen. Kompensationsnivån i månadsersätt- ningen skulle vara 65 %. Även partiell ersättning skulle kunna utbetalas.

Även i ett system med månadsersättning skulle det finnas en grund- trygghet motsvarande dagens folkpension och pensionstillskott, vilken skulle garantera en skälig ersättningsnivå till dem som inte kvalificerat sig för en inkomstbaserad ersättning på rimlig nivå. Denna garantinivå kunde i stort sett likställas med dagens folkpensionsnivå och föreslogs av kommittén uppgå till 2,1 basbelopp.

6.4. Förtidspensionsutredningens förslag beträffande en reformerad

förtidspensionering samt av riksdagen antagna riktlinjer härför

Enligt Förtidspensionsutredningens utgångspunkter, som presenterats i betänkandet Ohälsoförsäkn'ngen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166), bör det huvudsakliga försäkringsskyddet vid långvarig ohäl— sa tillhandahållas av en obligatorisk offentlig försäkring. Utredningen har redovisat förslag som delar upp de långvariga sjukfallen i två grup- per. Den ena gruppen skall erhålla vad som har benämnts långtidssjuk— penning och avse fall av arbetsoförmåga som är längre än ett år men som inte bedöms vara bestående. Den andra gruppen skall liksom i dag erhålla förtidspension och denna skall utges endast i fall där arbetsför- mågan bedöms vara bestående nedsatt.

Det finns enligt utredningens mening ett antal krav som bör ställas på en allmän och offentlig ohälsoförsäkring, nämligen bl.a. följande. 0 Det bör finnas tydligt definierade medicinska kriterier för rätt till ersättning. . Huvudlinjen bör vara att ingen permanent ersättning skall betalas ut förrän möjligheterna till rehabilitering och omställning är uttömda. . Den som trots rehabiliteringsinsatser inte kan arbeta bör få sin lång— siktiga ekonomiska och sociala situation tryggad genom en förtids-

pension som inte förväntas upphöra förrän vid övergången till ålder- spension vid 65 års ålder. . Försäkringen bör tillhandahålla både inkomst- och grundtrygghet. . Det som bör försäkras i en ohälsoförsäkring är den framtida försörj— ningsförmågan. Det ekonomiska skyddet bör innefatta också en tryggad ålderspension till före detta förtidspensionärer.

Såvitt gäller kriterierna för rätt till ersättning i form av långstidssjuk- penning och förtidspension har utredningen inte haft någon avvikande mening från de renodlingstankar som legat till grund för den senaste ändringen av dessa. Personens arbetsförmåga bör alltid, med beaktande av möjligheter till rehabilitering eller andra omställningar som t.ex. omskolning eller flyttning till annan ort, fastställas med utgångspunkt i hans eller hennes egna individuella förutsättningar att försörja sig ge— nom arbete. Den stegvisa bedömningen av rätten till ersättning kvarstår.

När ett sjukfall pågått i ett år (eller i vissa fall dessförinnan om man klart kan förutse att sjukfallet kommer att vara längre än ett år) skall en övergång ske från sjukpenning till långtidssjukpenning. Denna ersätt- ningsforrn skall utges till personer med långvarig men inte bestående nedsatt arbetsförmåga.

Den som till följd av sjukdom eller funktionshinder har fått sin ar- betsförmåga varaktigt nedsatt skall enligt förslaget få förtidspension efter det att en period med långtidssjukpenning gått till ända.

Förtidspensionen skall vara finansiellt och organisatoriskt frikopplad från ålderspensionssystemet och i stället ingå i en sammanhållen ohäl- soförsäkring.

En av utredningens utgångspunkter är att ett system för ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga i grunden bör ha karak- tären av en riskförsäkring. Rätten till ersättning bör i princip bestämmas enbart av huruvida en enskild har drabbats av ohälsa som sätter ned arbetsförmågan och inte ha karaktären av intjänad rättighet som är kän- netecknande för ett ålderspensionssystem. Enligt utredningen finns det en avgörande skillnad mellan ett förtids— och ett ålderspensionssystem. Ett förtidspensionssystem är primärt en riskförsäkring medan ålderspen- sionssystemet bygger på ett stort inslag av sparande över livet. Ålder- spensionen bör därför enligt utredningen betraktas som uppskjuten lön. Detta talar även för att man inom ålderspensionssystemet använder sig av en livsinkomst, dvs. inkomsterna under hela den förvärvsaktiva delen av livet och inte ett begränsat antal år, som grund för pensionen. Enligt utredningens uppfattning är det emellertid inte lämpligt att ta omvägen över en livsinkomstberäkning för att fastställa storleken på en försäk- ringsersättning vid sjukdom eller funktionshinder i förvärvsaktiv ålder. I stället bör ersättningen här grundas på inkomstförhållandena i någor- lunda nära anslutning till den tidpunkt då nedsättningen av arbetsförmå- gan inträder.

Enligt utredningen bör det av principiella skäl vara den framtida för- sörjningsföimågan som skall försäkras i en ohälsoförsäkring, dvs. för- säkringen bör ge ersättning för bortfallet av de inkomster som den sjuke eller funktionshindrade skulle ha haft om han eller hon inte hade drab— bats av sjukdom eller funktionshinder. I detta avseende är enligt utred- ningen den aktuella inkomsten det som vanligtvis utgör det bästa måttet på den förväntade framtida inkomsten. Emellertid blir det allt vanligare med oregelbundna inkomstförhållanden där tider med förvärvsarbete varvas med perioder med studier eller arbetslöshet m.m. En ren aktuell inkomst ökar dessutom risken för att tillfälligt höga eller låga inkomster blir avgörande för en ersättning som skall utges under lång tid. Till följd härav föreslår utredningen att en historisk inkomst under en viss tid före sjukfallet skall läggas till grund för beräkningen av såväl långtidssjuk— penningen som förtidspensionen.

En allmän ohälsoförsäkring som skall omfatta hela befolkningen bör tillhandahålla både inkomst— och grundtrygghet. Försäkringsskyddet för långtidssjuka och förtidspensionärer bör således bestå av två delar. För det första skall försäkringen svara för ett standardskydd som ger försäk- ringsersättningar i förhållande till hur stora förvärvsinkomstema har varit under yrkeslivet. För det andra skall försäkringen tillhandahålla ett grundskydd för dem som inte har haft några förvärvsinkomster alls eller endast låga sådana. Ett sådant grundskydd fyller även en avgörande funktion för dem som har medfödda funktionshinder eller som före yrkesverksam ålder drabbas av sjukdom eller skada men även för yngre personer som drabbas av arbetsoförmåga innan de uppnått en fast för- ankring på arbetsmarknaden.

Långtidssjukpenningen skall ge ekonomisk ersättning för den framti- da försörjningsförmåga som går förlorad till följd av sjukdom och skall enligt förslaget utgöra 80 % av det framräknade inkomstrelaterade un- derlaget. Detta underlag skall motsvara genomsnittet av de två i in- komsthänseende bästa av de tre åren som föregått övergången till lång- tidssjukpenning. För det senaste av de år som utgör grund för beräk— ningen har dock en individ i normalfallet omfattande sjukskrivning. Av denna anledning föreslår utredningen att en särskild regel avseende inkomstunderlaget för detta år skall införas innebärande att den försäk- rade, i stället för pensionsunderlaget för detta år, kan välja att använda den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) såsom denna fastställts för den sista dag som den försäkrade fått sådan ersättning. Pensionsunder- laget för samtliga år skall därefter räknas upp till beslutsårets prisnivå.

Liksom långtidssjukpenningen skall förtidspensionen ge ekonomisk ersättning för den framtida försörjningsförrnåga som gått förlorad. Med anledning av att förtidspension kan beräknas utges under längre tid än både sjukpenning och långtidssjukpenning bör emellertid underlaget enligt utredningen basera sig på inkomster under längre tid före förtids— pensionsfallet. Enligt förslaget skall den inkomstrelaterade förtidspen—

sionen utgöra 65 % av en "antagandeinkomst”, som motsvarar genom- snittet av de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex år som föregått pensionsfallsåret. En alternativ beräkningsregel skall efter ansökan kun— na utnyttjas av dem som under minst tre av de sex åren på grund av omfattande perioder av sjukfrånvaro, arbetslöshet etc. har haft lägre inkomster än normalt. Denna alternativa beräkningsregel innebär att även inkomsterna för år närmast före nämnda sex år kan läggas till grund för beräkning av ”antagandeinkomstens” storlek. Högst fyra yt- terligare sådana år kan användas.

Utgående inkomstrelaterad förtidspension skall årligen justeras med dels förändringen i den allmänna prisnivån (KPI), dels halva realin- komstförändringen för de förvärvsarbetande i förvärvsaktiv ålder. Vid fallande realinkomster för befolkningen i yrkesaktiv ålder justeras ”antagandeinkomsten” nedåt med halva förändringen i den allmänna realinkomstnivån. Fr.o.m. det år då den pensionsberättigade fyller 60 år justeras ”antagandeinkomsten” endast i förhållande till förändringen i KPI.

Långtidssjukpenningen och förtidspensionen skall enligt förslaget kompletteras med ett grundskydd bestående av en utfyllnad upp till en garantinivå.

Även det grundskydd som föreslås bör enligt utredningen utformas som en försäkringsersättning, dvs. återspegla den inkomst som den en— skilde skulle ha haft om han eller hon inte blivit sjuk eller funktions- hindrad. För att åstadkomma detta har utredningen försökt skapa en koppling mellan grundnivån och den levnadsstandard som är typisk eller genomsnittlig för dem i motsvarande ålder som inte har drabbats av nedsatt arbetsförmåga. Som en följd härav föreslår utredningen att grundskyddet skall vara lägre fram till dess den försäkrade fyller 30 år för att därefter utges på denna konstanta nivå till dess personen i fråga fyller 65 år. Grundtrygghet skall enligt förslaget utges som en utfyllnad till den inkomstrelaterade försäkringsersättningen upp till den sålunda bestämda garantinivån. Avräkningen skall alltså göras krona för krona, dvs. med 100 %.

Denna grundskyddsmodell föreslås vara densamma för långtidssjuka som för förtidspensionärer. Ersättningsnivån skall enligt förslaget vara något högre för ogifta än för gifta. För ogifta förtidspensionärer (eller långtidsjuka) skall den garanterade nivån motsvara 2,0 minskade bas- belopp per år för 19-åringar. Denna nivå skall sedan höjas med 0,05 minskade basbelopp per år för att slutligen vid 29 års ålder stanna vid 2,5 minskade basbelopp. Denna nivå skall sedan gälla till dess den för— säkrade fyller 65 år. För gifta skall den garanterade nivån vara 89 % av ovan angivna nivå. Garantibeloppet skall reduceras inte bara av inkom— strelaterad svensk pension utan även av utländsk pension.

Utredningens utgångspunkt vid utformningen av det föreslagna grundskyddet för förtidspensionärer har varit att förtidspensionärer som

bor i Sverige skall vara garanterade en viss minsta inkomst till sin för- sörjning. Den således valda garantinivån har därför enligt förslaget inte gjorts beroende av den försäkrades försäkringstid på motsvarande sätt som nuvarande regler inom folkpensioneringen. Däremot föreslår ut- redningen att en förutsättning för att grundskydd över huvud taget skall betalas ut skall vara att den pensionsberättigade är bosatt i Sverige. Utredningen har som skäl för denna lösning angett att den som av häl- soskäl mer eller mindre helt saknar möjlighet att försörja sig själv måste garanteras ett visst belopp till sin försörjning.

Liksom beträffande ålderspension föreslår utredningen att såväl långtidssjukpenning som förtidspension skall göras skattepliktiga på samma sätt som förvärvsinkomster. Rätten till särskilt grundavdrag för förtidspensionärer skall således tas bort. Grundskyddsnivåerna har där- för anpassats härtill.

Den enligt de angivna reglerna framräknade garantinivån skall enligt förslaget räknas om årligen med hänsyn både till förändringar i det all- männa prisläget (KPI) och till halva den reala förändringen i den all- männa inkomstnivån så som den skall mätas med inkomstindex enligt det reformerade ålderspensionssystemet. Vid fallande realinkomster för befolkningen i yrkesaktiv ålder skall emellertid garantinivån justeras endast i förhållande till den allmänna prisutvecklingen.

Även fortsättningsvis skall 65 år vara den ålder då en löpande för- tidspension avlöses av ålderspension.

Utgångspunkten för beaktande av uppburen förtidspension vid be- stämmande av den pensionsberättigades ålderspensionsrätt har enligt utredningen varit att en person som drabbats av permanent nedsättning av arbetsförmågan till följd av sjukdom inte skall komma i en sämre eller bättre situation i ålderspensionshänseende än vad som skulle ha varit fallet om han eller hon fortsatt att arbeta, eller i förhållande till den förvärvsarbetande befolkningen i övrigt. Därför bör som regel hela den antagna inkomsten ge ålderspensionsrätt.

Utredningen föreslår i denna del att ålderspensionsavgift skall erläg— gas på den utgående förtidspensionen t.o.m. 64 års ålder. Den som inte fyllt 60 år skall, utöver pensionsgrundande inkomst, även tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp t.o.m. det är personen fyller 59 år. Det pensionsgrundande beloppet skall motsvara skillnaden mellan den utgå— ende förtidspensionen och den ”antagandeinkomst” som utgjort grund för beräkning av förtidspensionen. Uttryckt på annat sätt innebär detta att hela den försäkrades ”antagandeinkomst” fram till 60 års ålder grun— dar ålderspensionsrätt. Fr.o.m. det år den pensionsberättigade fyller 60 år skall emellertid endast den utgående förtidspensionen grunda rätt till ålderspension. Denna lösning har enligt utredningen valts för att av- spegla den genomsnittliga arbetstagarens inkomstutveckling, där för- värvsinkomstema i regel har en fallande utveckling under senare delen eller slutet av den förvärvsaktiva perioden av livet.

Förvärvsinkomster under tid med förtidspension skall i fråga om rätt till inkomstgrundad ålderspension behandlas som andra inkomster och således grunda pensionsrätt för ålderspension i enlighet med gällande regler.

Långtidssjukpenning och förtidspension skall enligt förslaget finansi- eras med socialavgifter i form av arbetsgivar— och egenföretagaravgifter. Utfyllnad upp till den garanterade grundnivån föreslås finansierad med allmänna skattemedel.

Utredningen föreslår att huvuddelen av förslagen skall träda ikraft den 1 januari 2001. En utgångspunkt enligt utredningens 1 betänkandet Ohälsoförsäkringen - Övergångsbestärnmelser (SOU 1997:189) före— slagna övergångsbestämmelser är att ersättningar som beviljats före ikraftträdandet i möjligaste mån bör utbetalas enligt nuvarande regel- system och således inte bytas ut mot ersättningar beräknade enligt de nya reglerna. För ersättningar som beviljats efter ikraftträdandet skall emellertid det nya regelsystemet tillämpas fullt ut.

Personer som är födda år 1938 eller senare och som år 2001 har er— sättning i forrn av förtidspension skall få denna pension omvandlad så att folkpension, pensionstillskott och allmän tilläggspension ersätts av inkomstrelaterad förtidspension och ett garantibelopp. Utgångspunkten skall därvid enligt förslaget vara att individens disponibla inkomst inte skall förändras. Den omräknade förtidspensionen skall därefter be- handlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas efter ikraftträdandet. Fastställandet av ålderspensionsrätt skall således följa de föreslagna reglerna. För personer som är födda år 1936 eller 1937 och som har beviljats förtidspension före ikraftträdandet eller som be- viljas denna förmån därefter skall i princip nuvarande folkpensions— och ATP-regler gälla för beräkningen av förmånens storlek.

Enligt förslagen skall det för de personer som är födda år 1938 eller senare och som är eller har varit förtidspensionärer eller sjukbidragsta- gare före ikraftträdandet av de föreslagna reglerna fastställas en ålder- spensionsrätt för förfluten tid. Sådan pensionsrätt skall emellertid enligt förslaget inte fastställas för personer som haft förtidspension eller sjuk- bidrag i form av enbart folkpension.

Förtidspensionsutredningens betänkanden har varit och är alltjämt föremål för beredning inom Socialdepartementet. Regeringen överläm- nade den 5 mars 1998 propositionen 1997/98:11] Reformerad för- tidspension, m.m. till riksdagen. Förslaget innehåller riktlinjer för hur ett reformerat förtidspensionssystem och övergångsregler till ett så- dant system skall utformas. Förslagen bygger i huvudsak på de förslag som Förtidspensionsutredningen redovisat i de ovan beskrivna betän- kandena (SOU 1997:166 och 1997:189). Denna principproposition innebär att vissa frågor lämnats öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Propositionen innehåller i princip inga författ— ningsförslag.

Riksdagen godkände genom beslut den 15 maj 1998 förslaget om riktlinjer för en reformerad förtidspension.

I princippropositionen anges att det liksom i dag skall finnas en särskild form av ersättning för dem som drabbats av en medicinskt orsakad varaktig nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärde- del. Ersättningen skall även fortsättningsvis kunna utges som en fjär- dedels, halv, tre fjärdedels eller hel förtidspension dock längst till dess den försäkrade fyller 65 år. Det formella kravet på arbetsförmå- gans nedsättning för rätt till hel förtidspension föreslås i propositio- nen ändras från ”helt nedsatt” till ” helt eller i det närmaste helt ned- satt”. I avvaktan på resultatet av den pågående uppföljningen av ef- fekterna av de regelförändringar som trädde i kraft den 1 januari 1997 bör i övrigt nuvarande regler om kriterier för rätt till ersättning gälla tills vidare.

Enligt riktlinjer i propositionen skall utformningen av reglerna om beräkning av ersättning bygga på inkomstbortfallsprincipen. Därtill skall ersättningen kompletteras med ett garantibelopp som skall utges som utfyllnad till den inkomstbaserade ersättningen upp till en viss garantinivå. Om den försäkrade saknar inkomstrelaterad ersättning skall således förtidspensionen helt utges i form av ett garantibelopp.

Den inkomstrelaterade ersättningen skall baseras på en uppskatt- ning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om inte nedsätt- ningen av arbetsförmågan inträffat. Till grund för denna uppskattning skall användas inkomsterna åren närmast före pensionsfallet. Den inkomstrelaterade ersättningen bör vid hel förtidspension utgöra ca 65 % av den uppskattade inkomsten upp till ett visst tak. Antalet in— komstår som skall ligga till grund för beräkningen av den inkomstre- laterade ersättningen bör vara tillräckligt stort för att ge ett stabilt inkomstunderlag som speglar den försäkrades förvärvsfönnåga och uppnådda inkomststandard. I förhållande till dagens regler om beräk- ning av antagandepoäng bör antalet årsinkomster som beaktas i in- komstunderlaget vara större. I det fortsatta arbetet bör övervägas på vilket sätt år med tillfälligt låga eller höga inkomster skall hanteras i beräkningsunderlaget samt även på vilket sätt ersättningen skall in- dexeras.

I propositionen anges vidare att förtidspensionen även fortsätt- ningsvis skall omfatta ett ekonomiskt skydd för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga eller inga förvärvsinkomster. Detta skydd skall utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå och skall för dem vars inkomstrelaterade förtidspension understiger ga- rantinivån utges som en utfyllnad upp till garantinivån. För dem som helt saknar inkomstrelaterad förtidspension skall utges en ersättning som motsvarar den garanterade nivån. Enligt angivna riktlinjer bör garantinivån för de yngsta förtidspensionärema bestämmas med hän- syn till de inkomstnivåer som i allmänhet gäller för ungdomar i mot-

svarande ålder. Från den nivån som gäller för dessa åldersgrupper bör garantinivån i takt med ökad ålder successivt stiga i anslutning till den inkomstutveckling som gäller allmänt i samhället för personer i mot- svarande ålder till att vid en viss ålder i princip överensstämma med den nivå som uppnås i dagens grundskydd i form av folkpension och pensionstillskott. I detta hänseende bör hänsyn tas till de föreslagna ändringarna i skattesystemet, dvs. vad ett borttagande av det särskilda grundavdraget innebär. Även beträffande garantinivån bör vid det fortsatta arbetet övervägas hur denna skall indexeras.

Den förtidspension som täcker inkomstbortfallet vid varaktigt ned- satt arbetsförrnåga på grund av medicinska orsaker skall grunda rätt till ålderspension. Vid den närmare utformningen av ålderspensions— rätten för personer med inkomstrelaterad förtidspension skall också frågan om ålderspensionsrätt för förtidspensionärer med garantibe- lopp behandlas.

Enligt de antagna riktlinjerna bör vidare samordningen mellan för— tidspension i det reformerade systemet och arbetsskade— respektive yrkesskadelivräntor ske på i princip motsvarande sätt som i dag. Vid utformningen av de nya reglerna om samordning bör dock även be— aktas de överväganden som gjorts beträffande motsvarande frågor inom ålderspensioneringen.

Frågan om ersättning vid långvarigt men inte varaktigt nedsatt ar- betsförmåga bör beredas vidare. Detta beredningsarbete bör även om- fatta sjukpenningen. En utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör vara - som ett led i betoningen av aktivitet och rehabilitering - att det som i dag är sjukbidrag i framtiden skall höra till sjukpenningförsäkringen.

Ett reformerat system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbets- förmåga skall kunna träda i kraft den 1 januari 2001. Pensionsfall som inträffar efter år 2000 skall således i princip omfattas av de reforme— rade reglerna.

Personer som är födda år 1938 eller senare och som vid ikraftträ- dandet av det nya systemet för ersättning vid långvarigt nedsatt ar- betsförmåga har ersättning i form av förtidspension skall få denna omvandlad till förtidspension i det reformerade systemet. Den omräk- nade förtidspensionen skall därefter behandlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas efter ikraftträdandet. För en förtidspen- sionär som har allmän tilläggspension (ATP) skall summan av folk- pensionens huvudförmån och ATP omvandlas till en inkomstrelaterad förtidspension. Till den vars ersättning efter omräkning till inkom- strelaterad förtidspension inte når upp till garantinivån skall garanti- belopp utges motsvarande mellanskillnaden. För att kompensera för ett avskaffande av det särskilda grundavdraget skall vid sidan av ga- rantibeloppet en särskild övergångsvis ersättning utges till vissa för- tidspensionärer.

För individer födda åren 1936 och 1937 som har beviljats förtids- pension före ikraftträdandet eller beviljas denna förmån därefter skall i princip nuvarande folkpensions— och tilläggspensionsregler med tillhörande skatterättsliga regler om särskilt grundavdrag gälla för beräkningen av förmånens storlek.

Under den fortsatta beredningen bör övervägas i vilken utsträck- ning kravet på bosättning i Sverige för rätt till garantibelopp skall omfatta även dem som beviljats förtidspension enligt nuvarande reg— ler.

6.5. Pensionsarbetsgruppens principiella överväganden beträffande efterlevandepensioneringen

I betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) redovisade pensionsarbetsgruppen (PAG) förslag till en omfattande reformering av det allmänna pensionssystemet. Under arbetet med detta betänkande utarbetade PAG även riktlinjer för hur dels förtidspensioneringen, dels efterlevandepensioneringen skulle kunna anpassas efter en reformering av ålderspensionssystemet. I betänkandet angav PAG vissa utgångs- punkter för en sådan anpassad efterlevandepensionering samt lämnade även en skiss på hur efterlevandepensionema i framtiden skulle kunna beräknas, m.m.

Enligt PAG:s skiss borde villkoren för rätt till efterlevandepension, dvs. vilka som har rätt till omställningspension, förlängd omställ- ningspension, särskild efterlevandepension och barnpension samt för vilken tid sådan ersättning skall utges, kvarstå oförändrade. Däremot ansåg PAG att beräkningsgrundema samt även övergångsreglema borde ändras så att dessa anpassas till det reformerade ålderspensionssyste- met.

Utgångspunkten för beräkning av efterlevandepension borde enligt arbetsgruppen vara att sådan pension, på samma sätt som i nuvarande regelsystem, skall utges med viss andel av den avlidnes ålderspension eller förtidspension eller, om den avlidne vid dödsfallet inte hade sådan pension, den hela förtidspension som han eller hon skulle ha fått rätt till om förtidspension hade beviljats vid tidpunkten för dödsfallet.

Det reformerade ålderspensionssystemet innebär emellertid betydan— de förändringar av reglerna för intjänande och beräkning av ålderspen- sion. Med hänsyn till att det enligt PAG:s skiss alltjämt bör vara den avlidnes inkomstrelaterade ålders- eller förtidspension som skall ligga till grund för beräkningen av den inkomstrelaterade efterlevandepensio- nen, måste även reglerna för efterlevandepension till vuxna och barn ses

över och ges en annan teknisk utformning än för närvarande. En ut- gångspunkt bör emellertid enligt PAG alltjämt vara att efterlevandepen- sionema skall utges med viss andel av den avlidnes beräknade ålders- eller förtidspension.

I princip bör, menade PAG, samma procenttal som för närvarande används för beräkning av barnpension och efterlevandepension till vux— na i olika situationer tillämpas även för framtiden. Med hänsyn till att beräkningen av ålderspension i det reformerade systemet kommer att omfatta inkomster från den första intjänade kronan (under förutsättning att årsinkomsten överstiger en viss lägsta nivå) till skillnad från dagens inkomstrelaterade ATP-system med pensionspoäng endast för inkoms— ter över ett basbelopp, bör emellertid kompensationsgraden för efterle- vandepension hållas öppen. Inriktningen bör vara att efterlevandepen— sionema i möjligaste mån skall ge samma ekonomiska utbyte för efter- levande som i dag.

Enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall dagens folkpen— sionering ersättas av ett garantipensionssystem. Detta aktualiserar även frågan om hur grundtryggheten i ett framtida efterlevandepensionssys- tem skall utformas. Enligt arbetsgruppens skiss i denna fråga bör det även inom efterlevandepensioneringen införas en garantipension som avräknas mot inkomstrelaterad pension enligt samma principer som föreslogs för det reformerade ålderspensionssystemet. Här krävs emel- lertid enligt arbetsgruppen särskilda överväganden, eftersom kompen— sationsgraden för efterlevandepension är väsentligt lägre än beträffande ålderspension. Det bör eftersträvas en teknik där det materiella inne- hållet i dagens folkpensionering översätts till det nya systemet med beaktande av att garantipensionen skall vara beskattad och att det sär— skilda grundavdraget för folkpensionärer försvinner.

PAG tog även upp frågan om hur änkepension, som med stöd av övergångsbestämmelsema till reformen på efterlevandepensioneringens område kan nybeviljas enligt äldre regler, skall beräknas efter ett ikraft- trädande av det reformerade ålderspensionssystemet. Frågan är här, enligt PAG, om beräkningen skall göras utifrån hittillsvarande regler för ålders— och förtidspension eller om den i vissa fall skall kunna göras på grundval av pensionsrätt som den avlidne tjänat in inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. PAG förespråkade att beräkningen även för framtida nybeviljade änkepensioner görs utifrån hittillsvarande regelsystem för ålders- och förtidspension inom folk— och tilläggspen- sioneringen.

PAG lämnade även vissa synpunkter på frågan om vilka principer övergångsregleringen för ett anpassat efterlevandepensionssystem bör byggas upp på grundval av. En utgångspunkt i detta avseende angavs vara att alla efterlevandepensioner som grundas på dödsfall som inträf- fat före ikraftträdandet av ålderspensionsreformen också fortsättnings—

vis bör utbetalas med tillämpning av hittillsvarande regler inom folk- och tilläggspensioneringen.

När det gäller efterlevandepensioner, som kommer att nybeviljas efter ålderspensionsreforrnens ikraftträdande på grund av dödsfall som inträffar därefter, noterade PAG att det måhända skulle ses som önsk- värt att de förändringar som föreslås inom ålderspensionsområdet till- lämpas även i dessa fall. Emellertid kan en sådan lösning enligt PAG leda till mindre tillfredsställande konsekvenser och detta företrädesvis när det gäller nybeviljande av änkepensioner. PAG diskuterade därför inledningsvis ett beräkningssystem för efterlevandepensionema enligt samma principer med 20-delsberäkning som föreslagits för ålderspen— sioneringen och att härvid antingen låta den avlidnes eller den efterle- vandes ålder vid ikraftträdandet av ålderspensionsreformen vara avgö- rande för storleken av de kvotdelar som skall utges enligt hittillsvarande regler respektive enligt reglerna för det reformerade ålderspensionssys- temet. Med denna lösning skulle alltså beräknas ålders- eller förtidspen- sion för den avlidne enligt de särskilda övergångsbestämmelser till det reformerade ålderspensionssystemet som gäller för honom eller henne.

PAG ställde sig emellertid avvisande till en sådan lösning, bl.a. efter- som det inom en efterlevandepensionering inte krävs samma långa övergångstider och hänsynstaganden till förvärvade rättigheter som inom ålderspensionssystemet. PAG menade vidare att ett system där den efterlevandes ålder får vara avgörande för'beräkningen av efterle- vandepensionen förefaller inkonsekvent och att det dessutom innebär en lösning som torde kunna leda till tekniska problem.

I stället förespråkade PAG en lösning med skilda principer för över- gångsregleringen beträffande å ena sidan barnpension och omställ- ningspension/särskild efterlevandepension och å andra sidan änkepen- sion enligt äldre regler. Orsaken härtill är enligt PAG att den år 1990 ikraftträdda efterlevandepensionsreforrnen innefattar övergångsregler som garanterar fortsatt rätt till änkepension enligt äldre regler och som kräver särskilda hänsynstaganden vid de ändringar som nu görs inom ålderspensioneringen. I fråga om reformerad efterlevandepension finns dock inga motsvarande hinder mot ett snabbt ikraftträdande.

Med detta som utgångspunkt förordade PAG att all änkepension som framöver nybeviljas enligt äldre regler skall beräknas med tillämpning av enbart nuvarande regler för folk— och tilläggspension, medan nybe— viljade bampensioner samt omställningspensioner och särskilda efterle- vandepensioner i princip skall beräknas med tillämpning fullt ut av det reformerade regelsystemet för ålderspension. I sistnämnda hänseende

krävs dock enligt arbetsgruppen vissa ytterligare övergångsregler som tar i beaktande den avlidnes ålder. Detta skulle kunna lösas på så sätt att det bestäms en fix gräns beroende på den avlidnes ålder för gränsdrag- ningen mellan sådana reformerade efterlevandepensioner som beräknas enligt hittillsvarande regler och sådana som beräknas enligt det reforme—

rade regelsystemet. Denna gräns skulle kunna sättas vid dem som är födda år 1935 eller senare (dvs. tidigare gränsen mellan den ”äldre” generationen och den s.k. mellangenerationen i ålderspensionshänseen- de). En sådan lösning skulle innebära att barnpension och omställ- ningspension samt särskild efterlevandepension efter alla som är födda år 1934 eller tidigare också fortsättningsvis beräknas enligt hittillsva- rande regler i folk- och tilläggspensionssystemen medan sådana pensio- ner efter yngre personer beräknas enligt reglerna för det reformerade pensionssystemet. Detta skulle gälla vid alla dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemet.

Beträffande änkepensioner som nybeviljas enligt äldre regler skulle enligt PAG:s överväganden beräkningen göras utifrån nuvarande regler inom folk— och tilläggspensioneringen och detta oavsett när den avlidne mannen var född. Ett skäl för en sådan lösning angavs vara att änkepen— sion utbetalas till änkan även efter det att hon fyllt 65 år medan folkpen- sion i forrn av änkepension avlöses av ålderspension vid fyllda 65 år. Om änkepensionen skulle beräknas med tillämpning av det reformerade regelsystemet, skulle det innebära att änkan också efter fyllda 65 år skulle få kompensation för det första basbeloppets inkomster. En sådan lösning skulle också medföra tekniska problem beträffande bl.a. den samordning som i vissa fall skall ske mellan den utgående inkomstrela— terade änkepensionen och änkans egen inkomstrelaterade ålderspension.

Beträffande grundtryggheten inorn efterlevandepensioneringen, som i dag regleras genom folkpensioneringen, angav PAG som utgångspunkt att pensionstagare med sådan pension i stället bör erhålla en särskild övergångsvis beskattad garantipension på motsvarande sätt som föresla- gits inom ålderspensioneringen. På detta sätt skulle bestämmelserna om särskilt grundavdrag till pensionärer kunna avskaffas, varvid pensioner- na kan göras beskattningsbara på samma sätt som förvärvsinkomster. PAG redovisade emellertid inte några närmare förslag till nivåer eller avtrappningsregler för en sådan övergångsvis garantipension. En ut- gångspunkt angavs dock vara att utformningen skall ske enligt samma principer som motsvarande pensionsform på ålderspensionsområdet samt att alla berörda bör tillförsäkras samma nettoutfall ekonomiskt sett som de garanteras enligt nuvarande regler.

Efterlevandepensionen bör, till den del den beräknas utifrån det re- formerade ålderspensionssystemet, beräknas på grundval av en pen- sionsrätt för den avlidne som utgör summan av avgifterna till fördel- nings— och premiereservsystemet, dvs. 18,5 procent. Någon motsvarig- het till uppdelningen inom ålderspensioneringen mellan fördelnings- system och premiereservsystem bör inte finnas. Däremot diskuterade PAG om det skall finnas en möjlighet för den enskilde försäkringstaga- ren att välja efterlevandeskydd inom premiereservsystemet.

Enligt PAG:s uppfattning bör utgående efterlevandepensioner följ— samhetsindexeras på samma sätt som ålderspensioner.

Finansieringen skall enligt PAG:s skiss ske med allmänna skatteme— del över statsbudgeten helt skilt från ålderspensionssystemet. PAG ari- såg däremot att efterlevandepensioneringen administrativt alltjämt bör ligga kvar tillsammans med ålderspensioneringen såvitt gäller både de inkomstrelaterade förmånerna och förmånerna inom ramen för grund- tryggheten.

7 Allmänna överväganden

7.1. Bakgrund till nuvarande regler och behovet av en anpassning

En allmän pensionsförsäkring, innefattande invaliditets— och ålderdoms- försäkring, infördes i Sverige år 1913. Någon änke- eller barnpension fanns inte i den lagstiftningen. År 1918 kompletterades lagen emellertid med bestämmelser om pensionstillägg för barn. Enligt dessa regler kun- de utges särskilt pensionstillägg till änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna som hade att försörja barn som var under 15 år. Reglerna ersattes år 1937 av regler om behovsprövade barnbidrag. I samband med införandet år 1948 av de allmänna barnbidragen ersattes 1937 års lag med en lag om särskilt barnbidrag till änkor och änklingars barn. Också dessa bidrag var inkomstprövade och rätten till dem var, på samma sätt som enligt 1937 års lag, begränsad till föräldralösa och fa- derlösa barn. Barnpension inom ramen för folkpensioneringen tillkom år 1960 då inkomstprövningen avskaffades och pensionsrätt gavs även till moderlösa barn. Genom ikraftträdandet samma år av ATP-systemet infördes också bampensioner som relaterades till den avlidne förälderns tidigare inkomst.

En särskild änkepensionering infördes i Sverige först genom 1946 års lag om folkpensionering. Tillskapandet av änkepensioner var ett sätt att garantera en viss grundtrygghet för efterlevande kvinnor. Då dessa reg- ler utarbetades i mitten på 1940-talet ägnade sig gifta kvinnor i stor ut- sträckning åt arbete enbart i hemmet och svarade för omsorgen om fa— miljens barn. Det var även vanligt att kvinnor slutade förvärvsarbeta i samband med att de ingick äktenskap. I regel grundades familjens eko- nomi enbart på mannens inkomster. Om mannen skulle avlida, undan- rycktes den grund på vilken familjens ekonomi vilat och kvinnan kom att befinna sig i en utsatt situation. Under förarbetena (se t.ex. SOU l945:46 och prop. 19471288) uttalades att ett särskilt skyddsintresse hade de kvinnor som blivit änkor vid relativt hög ålder. Mot bakgrund av dessa samhällsförhållanden ansågs det väsentligt att genom en änke— pensionering ekonomiskt understödja änkor så att de fick en rimlig för- sörjning för framtiden. Det uttalades vidare att förvärvsmöjligheterna för kvinnor och därmed även änkor blivit bättre, men trots detta menade man att det under ännu en tid fanns anledning att ha ett särskilt skydd

för efterlevande kvinnor. Rätten till efterlevandeförmåner var i 1946 års lag begränsad till att omfatta änkor som fyllt 55 år samt änkor och änk- lingar som tog vård om barn under tio års ålder. Förrnånema var i sin helhet inkomstprövade och utbetalades bara fram till dess änkan fick rätt till ålders— eller invalidpension.

Alltsedan änkepensioneringen infördes år 1946 har pensionsformen varit föremål för ett omfattande utredningsarbete som resulterat i ett flertal förändringar. Fr.o.m. år 1960 gjordes en utvidgning på folkpen— sioneringens område genom att inkomstprövningen avskaffades och änkepensionsrätten kom att avse även yngre änkor utan barn. Vidare infördes tilläggspensioneringen och änkor gavs en generell rätt till än- kepension som storleksmässigt anlmöt till den avlidnes tidigare in— komster. Vid flera tillfällen här frågan om även män skall ges rätt till motsvarande förmåner som inom änkepensioneringen diskuterats men detta resulterade före 1988 års reform inte i någon ändring av bestäm- melserna. Även frågan om frånskilda kvinnor skall ha ett motsvarande skydd som efterlevande makar har genom änkepensioneringen har varit föremål för diskussion. Inte heller detta har dock lett till någon lagstift— ning.

De regler som tillkom år 1960 bestod i sina huvuddrag fram till den 1 januari 1990 då de nuvarande reglerna för efierlevandepension trädde i kraft. Vid det arbete som föregick denna reform (SOU 1987:55 och prop. 1987/881171) kunde konstateras att det under tiden efter till- komsten av änkepensioneringen hade skett en mycket kraftig ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor och att utvecklingen inneburit att kvinnorna i allt större utsträckning stannade kvar på arbetsmarknaden efter det att de bildat familj. Det förekom knappast längre att kvinnor lämnade arbetslivet enbart därför att de ingått äktenskap. Kvinnor hade dock i allmänhet fortfarande kortare arbetstid samt lägre förvärvsin- komster och därmed lägre intjänad pensionspoäng för ATP än männen. Mot denna bakgrund ansågs motiven bakom änkepensioneringen i hu— vudsak ha förlorat sin aktualitet för i vart fall yngre kvinnor som berörts av de förändringar i yrkeslivet som skett under tiden efter änkepensio— neringens tillkomst. Det kunde inte längre anses motiverat att inom den allmänna försäkringen göra skillnad mellan män och kvinnor. Utgångspunkterna för en reformerad familjepensionering borde i stället såvitt gäller stödet till vuxna efterlevande vara könsjämlika för- måner som ges en mer tidsbegränsad och behovsinriktad utformning än änkepensionen. Behovsprövningen skulle emellertid inte vara utformad på ett sätt som innebär en inkomstprövning av efterlevandepensionen utan skulle i stället grundas på generella bedömningar av pensionsbe- hov. Vidare beaktades den kraftiga utbyggnad av samhällsstöden till bl.a. personer med svårigheter på arbetsmarknaden som hade ägt rum under åren före reformen. Sammantaget innebar detta att efterlevande— pensioneringen i stället borde ha till syfte att vara ett komplement till de

generellt verkande insatser som gjordes på andra områden. I första hand menade man att förmånerna från efterlevandepensioneringen skulle ge en kompensation för de direkta följderna av dödsfallet. När det gäller vuxna efterlevande var uppfattningen att stödet särskilt skulle ta sikte på att lämna tillfälligt bistånd för att den efterlevande skulle kunna komma över de svårigheter som uppkommer under tiden närmast efter ett döds- fall. Omställningspension skulle därför utbetalas under en viss tid efter dödsfallet. Denna tid skulle vara densamma för alla i yrkesverksam ålder men oberoende i övrigt av den avlidnes eller den efterlevandes ålder vid tidpunkten för dödsfallet. En tid av ett år ansågs vara en lämp- lig omställningstid. Emellertid ansågs att det i vissa situationer fanns skäl att låta den efterlevande uppbära omställningspension under en längre tid. Detta gällde sådana fall där den efterlevande tar vård om barn som ännu inte uppnått tolv års ålder. I sådana fall kunde omställ— ningsproblemen anses såväl mer omfattande som mer långvariga än eljest. Omställningspension skulle inte utges till efterlevande som upp- nått 65 års ålder, eftersom äldre efterlevande kunde anses ha sin för— sörjning tryggad genom ålderspension från folk— och tilläggspensione- ringen.

En bärande tanke i det reformarbete som föregick de nu gällande bestämmelserna på området var vidare att tyngdpunkten i det nya sys- temet skulle ligga på att tillgodose efterlevande barns behov. I detta ansågs inte bara ligga att tillförsäkra det efterlevande barnet en viss ekonomisk standard utan även att ge den efterlevande föräldern ekono— miska möjligheter att ge barnet samma omsorg och omvårdnad som det erhöll före dödsfallet och som barnet skulle haft möjlighet att få om dödsfallet inte hade inträffat.

Vidare ansågs att ett skydd borde ges även till sådana efterlevande som saknar möjlighet att klara sin försörjning genom förvärvsarbete eller annat samhällsstöd. En utgångspunkt för reformen var emellertid att den efterlevande skulle ha möjlighet att erhålla en tryggad ekono- misk ställning genom inkomsterna av eget förvärvsarbete. I de situatio- nerna kunde det inte anses påkallat med ett fortsatt ekonomiskt stöd efter omställningstiden. Emellertid var man tvungen att räkna med att det i framtiden skulle finnas ett mindre antal kvinnor och män som skulle stå utanför arbetsmarknaden eller annars ha en svag ställning när maken avlider. I princip borde det alltid för dessa efterlevande som ett första försök göras olika insatser inom bl.a. arbetsmarknadspolitikens ram. Beträffande en liten grupp änkor och änklingar kunde det emeller- tid förutsättas att behovet av ekonomiskt stöd inte skulle bli tillgodosett på denna väg. Möjlighet till förtidspension diskuterades som ett alter- nativ, men detta torde då förutsätta någon form av medicinsk grund för nedsättning av arbetsförmågan eller att den efterlevande uppfyllde de särskilda krav som då gällde för rätt till förtidspension på rent arbets- marknadsmässiga skäl för äldre förvärvsarbetande. En möjlighet att

mildra de dåvarande villkoren för rätt till förtidspension övervägdes men avvisades. I stället infördes möjligheten att betala ut en efterlevan- deförmån, benämnd särskild efterlevandepension, till dessa personer.

Ett reformerat efterlevandepensionssystem ansågs emellertid kunna få genomslag endast för den generation efterlevande som vuxit upp under de samhälls- och förvärvsförhållanden som det nya efterlevande- pensionssystemet arbetats fram utifrån. Av denna anledning fann man det orealistiskt att låta dessa nya regler direkt ersätta det tidigare änke- pensionssystemet och ge dem full verkan från en viss tidpunkt. Särskild hänsyn skulle tas till de generationer som inrättat sina liv efter de tidiga- re gällande änkepensionsreglema. Till följd härav infördes de över- gångsbestämmelser som i dag och framöver ger möjlighet att nybevilja änkepension i stor utsträckning. Dessa övergångsbestämmelser tillkom - liksom reglerna i övrigt under bred politisk enighet.

Efter införandet av de reformerade efterlevandepensionsreglema har skett vissa förändringar inom den allmänna pensioneringen som även har haft betydelse för efterlevandepensioneringen. Till dessa hör t.ex. de förändringar av förutsättningama för rätt till oavkortad folkpension som trädde i kraft år 1993 och som bl.a. innebär att folkpensionema stor— leksmässigt gjorts beroende av bosättningstid i Sverige. En annan bety— delsefull förändring är de bestämmelser för inkomstprövning av folk— pension i form av änkepension som infördes med verkan från den 1 april 1997. Vid samma tidpunkt förkortades tiden under vilken inledan- de ornställningspension kan utges från ett år till sex månader.

Genom beslut den 8 juni 1994 godkände riksdagen de av regeringen föreslagna riktlinjerna för en reformering av ålderspensionssystemet. Huvuddragen i detta system har beskrivits närmare i kapitel 4. Utifrån dessa riktlinjer fortsatte under de därpå följande åren arbetet med re- formen och resulterade i att riksdagen den 8 juni 1998 antog bl.a. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP), och lagen (1998:702) om garantipension. Riksdagen har vidare den 15 maj 1998 antagit riktlinjer för en reformerad förtidspensionering (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).

Ett syfte med ålderspensionsreformen är att skapa ett från andra soci- alförsäkringsgrenar avskilt inkomstgrundat ålderspensionssystem. Re- formen innebär grundläggande förändringar av den inkomstgrundade ålderspensionen och av grundskyddet. Den inkomstrelaterade pensionen kommer - till skillnad från vad som gäller i ATP-systemet med dess 30- årsregel - att baseras på hela livsinkomsten. Reformen innebär också att den inkomstgrundade pensionen kommer att beräknas på inkomster från den första kronan och inte som enligt nuvarande regler enbart på in- komster som överstiger ett basbelopp. Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott kommer vidare att ersättas med en garantipension som avräknas mot den inkomstrelaterade pen- sionen. Garantipensionsnivån är avpassad till att det särskilda grundav-

draget för pensionärer (SGA) samtidigt avskaffas. Detta innebär alltså att samma skatteregler kommer att gälla för pensionärer och för- värvsaktiva.

Efterlevandepension till vuxna i form av omställningspension, sär- skild efterlevandepension och änkepension enligt övergångsbestärnmel- serna utges enligt nuvarande regler som folkpension samt en viss del som beräknas på grundval av den ATP-rätt som den avlidne tjänat in. Om den avlidne inte förvärvat rätt till någon tilläggspension eller till bara låg sådan kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. I vissa fall kan också bostadstillägg till pensionärer utges till dem som uppbär efterlevandepension. I princip är konstruktionen av och beloppen för folkpension till efterlevande vuxna desamma som inom den hittillsva— rande ålderspensioneringen. Även barnpension utges i form av folkpen- sion och ATP.

Mot bakgrund av den reformering av ålderspensionssystemet som beslutats har vi fått i uppdrag att göra en översyn av efterlevandepen- sionssystemet och att redovisa förslag om en anpassning av reglerna för detta till det reformerade ålderspensionssystemet. Vägledande skall därvid bl.a. vara att de nya reglerna skall harmoniera med bestämmel— serna för det reformerade ålderspensionssystemet. En utgångspunkt är också att reglerna i möjligaste mån skall knyta an till reglerna om för- tidspension. I uppdraget ingår vidare att göra en analys av nuvarande regelsystem för efterlevandepension och vid behov lämna förslag till förändringar för personer som beviljas efterlevandepension efter år 2000.

7.2. Utgångspunkter för våra överväganden

Som tidigare nämnts består en del av vårt uppdrag i att göra en utvärde- ring av de nuvarande reglerna om efterlevandepension i syfte att bedö— ma om det finns skäl till förändringar i villkoren för rätt till och beräk- ning av sådan pension. Vi har emellertid inom ramen för den tid som vi haft till vårt förfogande inte haft möjlighet att göra någon mer systema- tisk utvärdering av hur de nuvarande reglerna om efterlevandepension fungerat.

Inom Riksförsäkringsverket har dock vid upprepade tillfällen efter ikraftträdandet av det reformerade regelsystemet den 1 januari 1990 gjorts uppföljningar i syfte att undersöka bl.a. hur reglerna har tilläm- pats av försäkringskassoma. En sådan uppföljning redovisas i rapporten RFV Redovisar 1993:1 Uppföljningsrapport - efterlevandepension. Av denna rapport framgår att verket redan i samband med ikraftträdandet av de reformerade reglerna genomförde en mindre uppföljning för att få en bild av hur försäkringskassoma klarat hanteringen under det första kvartalet år 1990. Vid denna granskning kunde konstateras att kvaliteten

på ärendehandläggningen överlag var mycket bra och att inga felaktigt handlagda ärenden kunnat upptäckas. Vid uppföljningen år 1993 var ett av syftena att undersöka hur försäkringskassoma, sedan ytterligare tid förflutit, hade klarat av att hantera regeländringarna. Ett annat syfte var att undersöka fördelningen av antalet ärenden som handlades enligt reformerade regler respektive enligt övergångsbestämmelser. Under- sökningen genomfördes genom att alla försäkringskassor fick besvara en enkät med frågor om hur lagstiftningen fungerat och om försäkrings- kassan hade uppmärksammat bestämmelser som varit särskilt svåra att tillämpa eller som krävt omfattande utredning.

När det gällde omställningspensionen var handläggamas uppfattning att regelsystemet och tillämpningen fungerade utan några större pro- blem. Prövningen av rätten till änkepension enligt övergångsbestäm- melsema uppfattades emellertid som svår och tidskrävande, särskilt såvitt avser kvinnor födda år 1945 eller senare. Beviljande av barnpen- sion föranledde försäkringskassoma att anlägga synpunkter när det gäl- ler möjligheten att bevilja sådan pension för ett barn som fyllt 18 år och som gjort ett studieuppehåll. Kassoma reagerade därvid mot att möjlig- heten att bevilja sådan pension var beroende av när på året barnet var fött.

Den bedömning som kan göras utifrån de nu redovisade rapporterna är att efterlevandepensionsreglema, däri inkluderat änkepension enligt övergångsreglema, har, sett ur försäkringskassomas synvinkel, fungerat tillfredsställande. Dessa uppgifter bekräftas också i huvudsak genom vad som hittills har framkommit vid den utvärdering som för närvarande pågår inom RFV.

Regelsystemet i stort har inte heller föranlett någon offentlig debatt. Omfattande kritik har emellertid framförts mot det beslut om inkomst- prövning av folkpension i form av änkepension som trädde i kraft den 1 april 1997. Denna kritik har också kommit till uttryck i flertalet av de motioner angående efterlevandepension som under det senaste året väckts i riksdagen. Även beslutet att förkorta tiden för inledande om- ställningspension från ett år till sex månader har rönt kritik. Själva ut- formningen av de reformerade reglerna om efterlevandepension har emellertid inte föranlett några motionsyrkanden utom såvitt avser ensta— ka frågor.

I en analys av det nuvarande regelsystemet ligger enligt direktiven också att se över behovet och möjligheterna till förenkling av gällande regler om änkepension enligt övergångsbestämmelsema. Utgångspunk- ten i direktiven är att rätt till änkepension enligt övergångsbestämmel— serna skall finnas även efter en anpassning av reglerna. I direktiven sägs vidare att de övergångsregler som avser kvinnor födda före år 1945 skall få en motsvarighet även med den nya konstruktionen.

Det motiv som ursprungligen låg till grund för införandet av änke— pensioneringen, nämligen att ge kvinnor möjlighet till ekonomisk för-

sörjning om mannen avlidit, har med förändringarna av samhällsstruk— turen och förvärvsvillkoren i samhället kraftigt försvagats. I dag har kvinnor som uppbär änkepension i de allra flesta fall en egen för- värvsinkomst vid sidan av pensionen. Jämfört med andra ensamstående kvinnor har många av dessa änkor i praktiken en dubbel försörjning: inkomster av heltidsarbete samt folkpension och ATP i form av änke- pension. På grund av de förmånliga skatterättsliga bestämmelserna med rätt till särskilt grundavdrag även för änkor kan änkepensionen komma att ge ett betydande nettotillskott till den egna förvärvsinkomsten. Det var bl.a. dessa omständigheter som ledde fram till riksdagens beslut att sedan april 1997 låta inkomstpröva änkepensionen från folk- pensioneringen mot änkans egna inkomster i viss omfattning.

Änkepensioneringen är tillskapad under en period då helt andra för- utsättningar förelåg än i dag och då det fanns ett uttalat behov av eko— nomisk försörjning från ett allmänt system för kvinnor, framför allt äldre kvinnor, som blev änkor efter en tids äktenskap. Denna förmån, som således endast kan utgå till efterlevande kvinnor, är dessutom till- skapad på grundval av könsbundna uppfattningar som inte stämmer överens med dagens jämställdhetssträvanden. Det kan vidare konstate- ras att änkepensioner i ett inte obetydligt antal fall kommer, med de övergångsbestämmelser som gäller på området, att tillfalla relativt unga kvinnor eller kvinnor som i ålderspensionshänseende faller in inom ramen för den nya generationen, dvs. som är födda år 1954 eller senare. Följaktligen kommer dessa övergångsbestämmelser, om de bibehålls i nuvarande utformning, att berättiga änkor till änkepension under en lång tidsperiod framöver. Det finns även ur ett internationellt perspektiv en strävan mot att skapa sociala förmåner som är könsobundna, dvs. där ingen skillnad görs i utfallet av förmånen beroende av om den förrnåns- berättigade är kvinna eller man.

Enligt vår uppfattning täcker den reformerade efterlevandepen- sioneringen i huvudsak de behov som normalt sett kan uppstå för såväl kvinnor som män i händelse av en levnadspartners dödsfall. Dessa reg— ler är betydligt bättre avpassade efter dagens samhällsstruktur och de förvärvsförhållanden som för närvarande råder och som kan förväntas råda framöver. De stämmer dessutom bättre överens med de jämställd- hetssträvanden som finns såväl i Sverige som internationellt på området.

Emellertid är de gällande övergångsbestämmelsema tillkomna efter ett omfattande utredningsarbete och under en bred politisk enighet i frågan. Mindre än tio år har gått sedan denna uppgörelse träffades. Även om vi ifrågasätter möjligheten till nybeviljande av änkepension i den stora omfattning som övergångsbestämmelsema medger har vi, av hänsyn till den breda politiska enighet som rådde vid övergångsbe- stämmelsemas tillkomst och som alltjämt råder, men även med beak- tande av att vårt uppdrag huvudsakligen varit att anpassa gällande re- gelverk till ett reformerat ålderspensionssystem snarare än att föreslå

egna lösningar och utgångspunkter för ett återigen reformerat efterle— vandepensionssystem, stannat för att inte föreslå några mer ingripande förändringar av övergångsbestämmelsema. Detta innebär att vi inte lägger förslag om några minskade möjligheter att nybevilja änkepension efter år 2000.

Vi har sett som vår centrala uppgift att lämna förslag som innebär att de nuvarande reglerna för efterlevandepension kan anpassas till de för- ändringar som det reformerade ålderspensionssystemet kommer att innebära. Enligt direktiven har vår uppgift visserligen också varit att göra en analys av det nuvarande efterlevandepensionssystemet i syfte att se om det finns skäl att förändra villkoren för bl.a. rätt till de olika förmånerna i några avseenden. I detta sammanhang bör emellertid be— aktas att reformeringen av systemet för änkepension, som resulterat i de regler om efterlevandepension som trätt i kraft den 1 januari 1990, var resultatet av ett långvarigt utredningsarbete. Den genomgripande refor— men hade sin grund i att det alltsedan tillkomsten av änkepensionering- en skett en kraftig ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor. I di- rektiven till den dåvarande utredningen angavs att familjepensionssys- temet skulle anpassas till rådande samhällsförhållanden och dessutom göras mer behovsinriktat och könsjämlikt. Under den tid som gått sedan de reformerade reglerna trädde i kraft har inga egentliga samhällsför- ändringar skett i de avseenden som här är av intresse. Det antagande om en fortsatt ökning av antalet förvärvsaktiva kvinnor som den dåvarande utredningen gjorde har visat sig vara riktigt. Fortfarande är det emeller- tid så att kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män. Därtill kommer att kvinnor i genomsnitt har lägre förvärvsinkomster och där- med lägre intjänad pensionspoäng för ATP.

Vi har mot den nu redovisade bakgrunden och med hänsyn till direk— tivens utformning inte uppfattat det som om avsikten varit att vi skall föreslå några större systemförändringar när det gäller de olika förrnåns- formerna. I direktiven uttalas att rätten till de förmåner som finns i da- gens regelsystem skall ligga fast. Detta innebär att det även i det nya systemet skall finnas barnpension, omställningspension, förlängd om- ställningspension, särskild efterlevandepension samt änkepension enligt övergångsregler. Vi har dock i samband med att vi har analyserat de nuvarande reglerna för att kunna anpassa bestämmelserna för beräkning av förmånerna till det reformerade ålderspensionssystemet även över- vägt och kommit fram till förslag till vissa förändringar som inte är direkt betingade av den bakomliggande ålderspensionsreformen.

Tyngdpunkten i ett system med förmåner till efterlevande bör enligt vår mening även i framtiden ligga på förmånerna till efterlevande barn. Syftet med bampensioneringen bör alltjämt vara att trygga efterlevande barns rätt till en likvärdig standard även efter en av eller båda föräldrar- nas frånfälle. Ett bam skall således även för det fall att en förälder avli- der kunna få en ekonomisk trygghet motsvarande den standard som

barnet levt på före dödsfallet och framöver kunde antas ha levt på om dödsfallet inte hade inträffat. De förutsättningar som i dag ställs upp för rätt till barnpension bör enligt vår uppfattning gälla även i ett system som är anpassat till den reformerade ålderspensioneringen.

När det gäller efterlevandepension till vuxna bör rätt till sådan pen- sion även i framtiden föreligga endast i situationer där det generellt sett kan förutsättas finnas ett särskilt behov av stöd. Syftet med förmånerna bör alltjämt vara att ge ekonomisk kompensation under en viss tid efter ett dödsfall. Sådant behov av ekonomiskt stöd torde finnas för i princip alla efterlevande i yrkesaktiv ålder. Det bör mot denna bakgrund, såsom också fastslagits i direktiven, även i fortsättningen finnas rätt till om- ställningspension under en viss tid efter ett dödsfall. Denna tidsperiod bör i princip vara densamma för alla och således oberoende av den av- lidnes eller - såvitt gäller personer i förvärvsaktiv ålder - den efterlevan- des ålder vid tidpunkten för dödsfallet. Våra förslag i denna del innebär en återgång till en generell omställningstid om ett år (avsnitt 10.3).

Den efterlevande bör emellertid härutöver, på samma sätt som enligt nuvarande regler, ges rätt till omställningspension under en förlängd tid. Omställningsproblemen får enligt vår bedömning anses mer långva- riga än eljest då den efterlevande lämnas ensam med vårdnaden om ett eller flera minderåriga barn. Vi har därför stannat för att föreslå regler för denna kategori som innebär rätt till omställningspension under yt- terligare ett år efter det att den inledande generella omställningstiden gått till ända. En efterlevande som har små barn bör vidare på samma sätt som i dag ges ekonomisk möjlighet att ge barnet den omsorg och omvårdnad som den efterlevande hade förutsättningar att ge före döds- fallet. Den förlängda omställningspensionen kan alltså även betraktas som ett komplement till det regelsystem som avser att ge föräldrarna praktisk och ekonomisk möjlighet att avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta vård om barn. De åldersgränser som gäller i detta regelsystem bör därför vara vägledande när det gäller att bedöma hur länge rätt till förlängd omställningspension till efterlevande med små barn bör föreligga. Vårt förslag innebär att rätt till omställ— ningspension skall föreligga så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn som inte fyllt åtta år (avsnitt 10.3.2).

När det gäller möjligheten att bevilja särskild efterlevandepension har vi, som närmare kommer att utvecklas i avsnitt 7.3, ifrågasatt om det inom ramen för efterlevandepensioneringen är rimligt med en förrnåns- form som syftar till att ge en efterlevande med egna försörjningssvårig- heter en pension i händelse av makes dödsfall. Vi har emellertid inte funnit det förenligt med innehållet i vårt uppdrag att lägga fram förslag som innebär ett fullständigt avskaffande av denna förmån. Vårt förslag innebär därför att särskild efterlevandepension skall kunna beviljas även i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Mot bakgrund av att de olika

förmånsformema inom efterlevandepensioneringen enligt direktiven skall vara mer behovsinriktade än enligt dagens system har vi funnit skäl att föreslå en åldersgräns för att särskild efterlevandepension skall kunna beviljas i ett anpassat efterlevandepensionssystem.

Efterlevandepension till vuxna kommer härutöver, enligt vad som framgått ovan, att kunna utges i form av änkepension enligt övergångs- bestämmelser. Dessa regler, som vi kommer att belysa närmare i avsnitt 7.3 och i kapitel 11, ger ett livslångt efterlevandeskydd för kvinnor som blivit änkor före ikraftträdandet av nuvarande bestämmelser eller som vid den tidpunkten uppfyllde vissa villkor i fråga om äktenskap och sammanboende m.m.

Enligt nuvarande regler gäller en övre åldersgräns för efterlevande— pension vid 65 år. Om den efterlevande är äldre utges alltså inte om- ställningspension eller särskild efterlevandepension. Motsvarande bör gälla i ett anpassat efterlevandepensionssystem. Änkepension enligt övergångsbestämmelser kommer emellertid under samma förutsättning- ar som i dag att utges även sedan änkan fyllt 65 år.

Någon generell nedre åldersgräns för att en efterlevande skall kunna uppbära efterlevandepension finns inte i dag och föreslås inte heller av oss. När det gäller rätten till särskild efterlevandepension föreslår vi emellertid, som nämnts, att den efterlevande skall ha uppnått en viss lägsta ålder för att rätt till sådan pension skall kunna bli aktuell.

En av utgångspunkterna för ett anpassat efterlevandepensionssystem skall enligt våra direktiv vara att efterlevandepensionema även i fort- sättningen skall vara relaterade till den avlidnes inkomster på så sätt att de till sin konstruktion harmonierar med den inkomstgrundade ålders- pensionen. Efterlevandepension skall också i det nya systemet avse endast en viss andel av den avlidnes inkomstrelaterade ålderspension. Med hänsyn till att inkomstrelaterad ålderspension enligt det reformera- de ålderspensionssystemet kommer att beräknas utifrån den avlidnes hela livsinkomst i stället för som i ATP-systemet på inkomster över ett basbelopp finns anledning att särskilt överväga hur detta skall komma att påverka nivåerna för den inkomstrelaterade efterlevandepensionen. I detta sammanhang har emellertid även frågan om ett eventuellt grund- skydd inom de olika förrnånsforrnema betydelse. Avvägningen mellan en inkomstrelaterad del och ett grundskydd inom efterlevandepensione- ringen är, som vi närmare kommer att utveckla i det följande, av bety— delse eftersom vi strävat efter att skapa ett system där den inkomstrela- terade efterlevandepensionen ger ett reellt utslag i den samlade efterle- vandepensionen.

Enligt nuvarande regler utges reformerad efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension även inom folkpensioneringen. Det reformerade ålderspensionssystemet kommer inte att innefatta folkpension, utan grundskyddet kommer i stället att bestå av en garantipension som avräknas mot den inkomstre-

laterade pensionen. I våra direktiv sägs att efterlevandeskyddet till vux- na med dagens förvärvsmönster som regel är en kompletterande in— komst snarare än den efterlevandes enda inkomst. Detta medför enligt direktiven att det inte finns lika tungt vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för efterlevandepensioneringen som i ålderspensionssyste- met. När det gäller efterlevandeskyddet till barn uttalas däremot att den garanti som finns enligt nuvarande regler skall få en motsvarighet även i det nya systemet.

En grundläggande fråga som vi övervägt är om avvägningen mellan den inkomstgrundade delen och grundskyddsdelen inom efterlevande- pensioneringen är lämplig såsom den är utformad i dag eller om den, på sätt som antytts i direktiven, borde göras annorlunda. Detta skulle kunna ske genom att efterlevandepensioneringen - när det gäller vuxna efterle- vande - i fortsättningen görs helt inkomstrelaterad. En annan möjlighet är att skapa ett system där det alltjämt finns ett grundläggande skydd inom efterlevandepensioneringen men där tyngdpunkten, i högre grad än i dag, skulle komma att ligga på efterlevandepension som en in— komstgrundad förmån.

Efterlevande män och kvinnor i förvärvsaktiv ålder har i regel möj- lighet att försörja sig själva genom inkomster av eget förvärvsarbete eller genom någon ersättning som träder i stället för förvärvsinkomster. Efterlevandepension till vuxna efterlevande såväl omställningspension som särskild efterlevandepension bör därför huvudsakligen ses som en kompletterande inkomst och bör inte på samma sätt som i dag vara kon- struerad för att kunna utgöra en garanti för en grundläggande försörj- ning.

Om efterlevandeskyddet skulle vara enbart inkomstgrundat skulle detta emellertid innebära att efterlevande till avlidna som bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsarbete skulle komma att ställas helt utan skydd efter ett dödsfall. Detta ter sig mindre tillfredsställande när det gäller omställningspension under den första tiden efter ett dödsfall, då den efterlevandes behov av ekonomiskt stöd generellt sett oavsett den avlidnes inkomstsituation - torde vara stort. Vi anser att det inte heller för en förlängd omställningstid kan anses lämpligt att tillskapa en efterlevandeförmån som helt saknar inslag av grundskydd. Enligt vår uppfattning bör det därför även i ett efterlevan- depensionssystem som är anpassat till de reformerade ålderspensions- reglema finnas ett grundläggande skydd för vuxna efterlevande i fall där den avlidne inte haft någon eller haft endast mycket låg förvärvsin- komst. Detta grundskydd bör emellertid inte på samma sätt som med dagens folkpension och pensionstillskott vara konstruerat så att det kan garantera en grundläggande försörjning för den efterlevande, utan det bör bestämmas med beaktande av att efterlevandepensionen har till syfte att under en begränsad tid utgöra en kompletterande inkomst för den efterlevande.

Motsvarande resonemang skulle kunna föras när det gäller frågan om ett grundskydd inom ramen för änkepensioneringen och efter vilka prin- ciper ett sådant skall utformas. Den breda politiska överenskommelse som ligger till grund för utforrrmingen av nuvarande regler inom änke- pensioneringen ställer emellertid krav på andra överväganden än de som ovan redovisats när det gäller frågan om vilket grundläggande skydd som skall finnas inom ramen för denna pensionsform.

Efterlevande bam skall enligt direktiven alltjämt vara garanterade en viss försörjningsnivå vid den ena av eller båda föräldrarnas död. Enligt nuvarande regler gäller olika bestämmelser för vilken försörjning som samhället garanterar efterlevande barn och barn till särlevande föräldrar enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Enligt vår uppfattning är det angeläget att alla barn som är bosatta i Sverige och som lever till- sammans med enbart den ena av eller ingen av sina föräldrar garanteras samma grundläggande skydd. Våra förslag innebär bl.a. med hänsyn härtill att grundskyddet inom bampensioneringen skall regleras inom ramen för samma lag som upptar bestämmelser om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar.

Enligt direktiven skall - om utredaren anser att ett grundskydd bör finnas - utgångspunkten vara att detta skall vara inkomstprövat i enlig- het med vad som numera gäller för änkepension enligt övergångsregler- na i form av folkpension. Även andra former av behovsprövning är dock enligt direktiven tänkbara.

Enligt nuvarande regler sker inte någon inkomstprövning av grund- skyddet inom den reformerade efterlevandepensioneringen. Den in- komstprövning som sker inom änkepensioneringen berör inte de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller änkor som har barn under tolv års ålder. På detta sätt behandlas efterlevande som uppbär efterle- vandepension enligt olika system lika i detta avseende. Vi har övervägt möjligheten att inkomstpröva det grundskydd vi nu föreslår skall finnas för vuxna efterlevande inom ramen för de reformerade efterlevandeför- månema. Redan det förhållandet att efterlevandepensionen i ett anpas— sat system kommer att vara beskattningsbar som andra inkomster kan emellertid sägas innebära en form av inkomstprövning. Enligt nuvaran- de beskattningsregler innebär det särskilda grundavdraget att pensionen i beskattningshänseende är till viss del helt oberoende av den efterle- vandes förvärvsinkomster. En inkomstprövning härutöver skulle, när det gäller omställningspensionen, komma att innebära strängare regler än vad som gäller inom änkepensioneringen där änkepension som utbetalas under de första sex månaderna efter dödsfallet samt så länge änkan har små barn undantas från inkomstprövning. Vi har bl.a. mot denna bak— grund stannat för att inte föreslå någon inkomstprövning av grundskyd- det för vuxna efterlevande i den reformerade efterlevandepensionering- en. Såvitt gäller den särskilda efterlevandepensionen föreslår vi emel—

lertid, som nämnts, en behovsprövning i form av en lägsta åldersgräns för att rätt till denna form av efterlevandepension skall föreligga.

När det gäller grundskyddet inom bampensioneringen har vi, som nämnts ovan, valt att låta detta regleras inom ramen för en lag om un— derhållsstöd. Det underhållsstöd som i dag utbetalas till barn är behovs— prövat genom att det förutom att det i förekommande fall avräknas mot det underhållsbidrag som den underhållsskyldige föräldern betalar - prövas även mot barnets egna inkomster. Vi har funnit att de övervä- ganden som ligger till grund för inkomstprövningen enligt nuvarande regler bör läggas till grund även när det gäller underhållsstöd till efter- levande barn. Syftet med regleringen är just att garantera barn som lever med endast en av eller ingen av sin föräldrar samma skydd oavsett om det ligger en skilsmässa eller ett dödsfall bakom den rådande familjesi- mationen.

7.3. Huvudprinciper för en anpassad efterlevandepensionering

Enligt dagens regler är ålders- och efterlevandepensioneringama likar— tade till sin konstruktion och samverkar med varandra. Detta skall enligt direktiven gälla även efter en reformering av ålderspensionssystemet enligt riktlinjerna för pensionsreformen. I det förslag till ny konstruk- tion av efterlevandepensioneringen som vi enligt uppdraget har att läm- na skall därför särskilt beaktas att efterlevandepensioneringen skall harmoniera med ålderspensioneringen vad gäller den inkomstrelaterade delen. Samtidigt framhålls emellertid i direktiven att beräkningen av efterlevandepension enligt nuvarande regler bygger på samma principer som beräkning av förtidspension i de fall den avlidne inte hade börjat uppbära ålderspension när dödsfallet inträffade. En utgångspunkt för utredningen skall därför enligt direktiven vara att anknyta konstruktio- nen av reglerna för beräkning av efterlevandepension även till reglerna

om förtidspension. Utredaren är emellertid oförhindrad att föreslå andra lösningar.

7.3.1. Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension

Efterlevandepensionema skall även i ett anpassat system vara beroende av den avlidnes inkomster. Enligt nu gällande regler sker detta genom att samtliga former av efterlevandepension från ATP beräknas på grundval av den avlidnes på visst sätt beräknade ålderspension eller förtidspension inom tilläggspensioneringen. En möjlighet vore att lägga motsvarande pensionsunderlag i det reformerade ålderspensionssyste-

met till grund för beräkningen av de olika formerna av efterlevandepen- sion även efter en anpassning av efterlevandepensioneringen. Ett annat sätt vore emellertid att lägga den avlidnes inkomster under en kortare eller längre tid före dödsfallet till grund för beräkningen. En sådan lös- ning skulle anknyta till de principer för en reformerad förtidspensione- ring som antagits av riksdagen den 15 maj 1998 (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).

Vi har när det gäller att finna ett underlag för att beräkna olika former av efterlevandeförmåner funnit anledning att dra en skiljelinje mellan de reformerade efterlevandeförmånema, dvs. barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension, och änkepension som utbetalas enligt övergångsbestämmelser till det reformerade systemet. Reglerna om änkepension har till sin konstruktion en förankring i det nuvarande systemet med ATP och folkpension som, med hänsyn till den politiska överenskommelse som legat bakom avskaffandet av de gene- rella reglerna om änkepension, måste beaktas särskilt vid bedömningen av vilket underlag som skall ligga till grund för beräkningen av änke- pension efter ikraftträdandet av reformerade ålderspensionsregler. Våra överväganden i denna del redovisas nedan i detta kapitel samt i kapitel 1 1.

När det gäller de reformerade inkomstgrundade efterlevandeförrnå— nema, dvs. barnpension, omställningspension och särskild efterlevande- pension, har vår utgångspunkt varit att dessa skall beräknas på ett och samma underlag. Det främsta syftet med dessa former av inkomstgrun- dade efterlevandefönnåner är att utgöra ersättning för det inkomstbort- fall som dödsfallet i många fall inneburit för familjeekonomin. I vår strävan att finna ett lämpligt mått för detta inkomstbortfall har vi över- vägt olika lösningar.

En tanke har varit att lägga den avlidnes faktiska inkomst i anslutning till dödsfallet till grund för beräkningen. Det förefaller i och för sig rimligt att efterlevandeskyddet görs beroende av den avlidnes inkomster i nära anslutning till dödsfallet. Detta sker i dag inom sjukförsäkringen för korta och medellånga sjukfall där den sjukpenninggrundande in— komsten, SGI, som utgörs av den försäkrades förväntade aktuella in- komst av någorlunda stadigvarande karaktär, läggs till grund för beräk- ningen. Vi har emellertid, av skäl som närmare kommer att redovisas i kapitel 8, funnit att en sådan beräkningsmodell skulle vara förknippad med ett flertal svårigheter. Dessa svårigheter har bl.a. sin bakgrund i att aktuell SGI inte finns registrerad. Det torde vara omöjligt att kräva att den efterlevande, på samma sätt som en försäkrad vid ett sjukfall, alltid skall kunna ange korrekta uppgifter om den avlidnes inkomstförhållan- den. Det skulle således bli nödvändigt att grunda beräkningen av efter— levandepensionen på antingen den avlidnes taxerade inkomst eller den pensionsgrundande inkomsten. Båda dessa fastställs emellertid inte förrän uppemot ett år efter det att inkomsterna tjänats in och är alltså

förknippade med en eftersläpning som gör att det i realiteten skulle bli den avlidnes inkomster viss tid före dödsfallet som skulle läggas till grund för beräkningen. Syftet med att grunda beräkningen av efterle- vandepensionen på den avlidnes faktiska och förväntade inkomst vid dödsfallet skulle därmed inte uppfyllas.

Vi har vidare ifrågasatt om den avlidnes inkomstförhållanden i an- slutning till dödsfallet utgör ett lämpligt inkomstmått för beräkning av förmåner som skall utges under ett flertal år, t.ex. barnpension. Hänsyn bör i sådana fall tas även till den avlidnes inkomster under en längre tid före dödsfallet.

Vi har mot denna bakgrund funnit att valet av beräkningsunderlag i huvudsak står mellan två alternativ. Det ena är att inkomstrelaterad efterlevandepension även fortsättningsvis skall beräknas med utgångs— punkt från den avlidnes hela intjänade pensionsrätt inom ålderspen- sionssystemet. Detta innebär att efterlevandepensionen på samma sätt som i dag relateras till den avlidnes inkomster under en stor del av livet. Det andra alternativet är att den inkomstrelaterade efterlevandepensio- nen görs beroende enbart av den avlidnes inkomster under ett visst be- gränsat antal år före dödsfallet. En sådan lösning skall enligt de antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspensionering gälla för beräkningen av förtidspension. Förtidspensionsntredningen föreslog i sitt betänkande Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) att beräk— ningen enligt huvudregeln skulle ske på grundval av inkomsterna under de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex åren närmast före dödsfallet (se avsnitt 6.4).

En beräkning på grundval enbart av den avlidnes inkomster i anslut- ning till dödsfallet skulle för efterlevandepensioneringens del innebära att den avlidnes inkomster under bara ett visst antal år före dödsfallet skulle bli helt avgörande för förmånens storlek. Konsekvensen härav skulle bli att en efterlevande till en person som haft inkomster enbart under den tid som är aktuell för beräkningen skulle kunna bli berättigad till en lika hög efterlevandeförrnån som en efterlevande till en person som arbetat under betydligt längre tid med samma inkomstförhållanden. Vi anser att rimligheten i detta kan ifrågasättas.

En annan konsekvens av att grunda beräkningen av efterlevandepen- sion på den avlidnes inkomster enbart under ett visst antal år före döds— fallet skulle bli att den nuvarande kopplingen mellan efterlevandepen- sioneringen och ålderspensioneringen går förlorad. Efterlevandepensio- nen skulle alltså inte på samma sätt som i dag komma att utgöra en an- del av den avlidnes beräknade ålderspension.

I kapitel 8 redogör vi närmare för våra överväganden när det gäller det grundläggande valet av metod för beräkning av efterlevandepension. Vi har slutligen stannat för att lägga fram ett förslag som innebär att beräkningen av efterlevandepension fortsättningsvis skall - som en mot- svarighet till dagens regler - basera sig på ett livsinkomstunderlag. Detta

kan ske genom att beräkningen grundas på den avlidnes intjänade pen— sionsrätt för ålderspension under hela livet. Härigenom finns förutsätt— ningar för att utforma den inkomstrelaterade delen av efterlevandepen- sioneringen så att den harmonierar med den reformerade ålderspensio— neringen. En sådan lösning är också enligt vår uppfattning det bästa alternativet sett ur ett internationellt och EG-rättsligt perspektiv.

Uppgifter om den avlidnes inkomster under livet finns tillgängliga inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. I de fall döds- fallet inträffar sedan den avlidne gått i ålderspension ger den registrera— de pensionsbehållningen uppgift om den avlidnes livsinkomst. Efterle— vandepension skall, enligt vårt förslag, i dessa fall i princip beräknas som en del av den avlidnes ålderspension. För det fall dödsfallet inträf- far i förvärvsaktiv ålder speglar uppgifterna om den avlidnes pensions- behållning emellertid enbart den avlidnes livsinkomst fram till döds- fallstidpunkten. Det vore enligt vår uppfattning orimligt med en metod för beräkning av efterlevandepension som innebär att en efterlevande till en person som dör i unga år kan bli berättigad endast till en mycket låg inkomstrelaterad efterlevandepension. Den grundläggande tanken med en livsinkomstberäkning är att efterlevandepensionens storlek skall vara beroende av den inkomst som den avlidne skulle ha haft under hela sitt förvärvsaktiva liv, om dödsfallet inte hade inträffat. Vi anser därför att beräkningen av det underlag som skall ligga till grund för efterlevan- depension bör, på samma sätt som gäller inom det nuvarande tilläggs- pensionssystemet, såvitt gäller pension efter personer som avlider före det år de skulle ha fyllt 65 år göras på grundval av vissa antaganden om den avlidnes framtida inkomst, dvs. med en s.k. antagandeinkomstbe- räkning. I avsnitt 8.2 diskuterar vi vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för att antagandeinkomster skall tillgodoräknas. En antagan- deinkomstberäkning bygger, såsom ordalydelsen antyder, på ett anta- gande om att den avlidne skulle ha haft en viss inkomst i framtiden för det fall dödsfallet inte hade inträffat. Enligt vår uppfattning bör bedöm- ningen av om det finns grund för ett sådant antagande eller inte göras utifrån den avlidnes förvärvsmönster under ett visst antal år före döds- fallet.

En nackdel med att lägga ett livsinkomstunderlag till grund för be- räkningen av efterlevandepension är dock att det, mot bakgrund av de riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem som antagits av riks- dagen, kan komma att föreligga olika underlag för beräkning av förtids- pension och efterlevandepension. Detta kan från informationssynpunkt förefalla mindre lämpligt och kan också ge omotiverade skillnader när det gäller rätten till efterlevandepension jämfört med rätten till förtids— pension i vissa situationer. Vi anser emellertid att det finns principiella skillnader mellan de två förrnånsformema och sammantaget har vi fun- nit att fördelarna med ett livsinkomstbaserat underlag för beräkning av

efterlevandepension är så stora att de överväger de nackdelar som de skilda beräkningssätten medför (se vidare härom i avsnitt 8.1).

Vi anser således att underlaget för inkorrrstrelaterad efterlevandepen- sion skall beräknas på grundval av den pensionsrätt för ålderspension - faktisk och framtida - som tillgodoräknats den avlidne. Huvuddragen i det reformerade ålderspensionssystemet har beskrivits i kapitel 4. Av denna beskrivning har framgått bl.a. att pensionsrätt tillgodoräknas inte enbart på grundval av pensionsgrundande inkomster utan även på pen- sionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst, för bamår och vid plikttjänstgöring. Vår uppfattning är att det pensionsun- derlag som läggs till grund för beräkningen av reformerad ålderspension skall ligga till grund även för beräkningen av efterlevandepension. Våra överväganden i denna fråga redovisas i avsnitt 8.4. Efterlevandepension kommer således att beräknas på ett pensionsunderlag som består dels av pensionsgrundande inkomster, dels av vissa belopp som beräknats på grundval av fiktiva inkomster.

Av beskrivningen av det reformerade ålderspensionssystemet i kapi- tel 4 framgår också att den pensionsrätt som har beräknats på grundval av det ovan beskrivna pensionsunderlaget skall tillgodoräknas dels i ett fördelningssystem, dels i ett premiepensionssystem. Av den totala pen- sionsrätten om 18,5 % skall härvid 16 procentenheter tillgodoräknas som inkomstpension i fördelningssystemet. Resterande del - 2,5 pro- centenheter - skall tillgodoräknas i premiepensionssystemet. När vi i det ovanstående antytt att uppgifter om den avlidnes pensionsrätt i det re- formerade ålderspensionssystemet skall läggas till grund för beräkning- en av efterlevandepension är frågan vilken pensionsrätt som avses. Skall enbart den pensionsrätt som tillgodoräknats i fördelningssystemet ligga till grund för beräkningen eller skall det vara en pensionsrätt som grun- dar sig på den totala ålderspensionsavgiften om 18,5 %?

Enligt vad som närmare har besldivits i kapitel 4 finns beträffande den del av den inkomstgrundade ålderspensionen som tillgodoräknas i premiepensionssystemet ett frivilligt efterlevandeskydd såväl under det s.k. sparskedet som under pensionstiden. Enligt vår uppfattning bör denna möjlighet till frivilligt efterlevandeskydd ses som helt fristående från den allmänna efterlevandepensionen. Hänsyn bör därför inte tas till denna möjlighet till efterlevandeskydd när det gäller att utforma regel- systemet för den allmänna efterlevandepensioneringen.

Avgörande för frågan om hur stor del av den försäkrades pensions— grundande inkomster och pensionsgrundande belopp som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension bör i stället vara dels vilken nivå på efterlevandepensionen som eftersträvas, dels vilket un- derlag som är administrativt mest lätthanterligt. Mot denna bakgrund föreslår vi, enligt vad som närmare kommer att beskrivas i avsnitt 8.4,

att efterlevandepension skall beräknas som om hela pensionsrätten - 18,5 % - hade tillgodoräknats i fördelningssystemet.

Den pensionsrätt som sålunda beräknats, dvs. summan av den faktiskt registrerade pensionsrätten beräknad som om den tillgodogjorts med 18,5 % i fördelningssystemet och den pensionsrätt som beräknats på grundval av antagandeinkomster, utgör den avlidnes s.k. 65- årsbehållning. Denna 65-årsbehållning skall enligt vårt förslag ligga till grund för beräkningen av en tänkt årlig ålderspension som i sin tur kan ligga till grund för beräkningen av årlig efterlevandepension. Detta bör enligt vår uppfattning ske på motsvarande sätt som vid beräkningen av årlig inkomstgrundad ålderspension, nämligen genom att 65— årsbehållningen divideras med ett delningstal. De närmare förutsätt— ningama för hur detta delningstal skall fastställas redovisar vi i avsnitt 8.4. Det sålunda beräknade årliga beloppet kommer i det följande att benämnas efterlevandepensionsunderlag.

Vårt förslag innebär således att de olika formerna av reformerad ef- terlevandepension - barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension - skall beräknas som en viss andel av efterlevande- pensionsunderlaget. Frågan är därvid om de kompensationsgrader som gäller för de olika förmånerna inom det nuvarande systemet kan tilläm- pas även i ett anpassat system. En i detta sammanhang betydelsefull skillnad mellan de båda systemen är att pensionsrätten inom tilläggs— pensioneringen är beräknad enbart på inkomster som överstiger ett bas- belopp, medan den pensionsrätt som enligt vårt förslag skall ligga till grund för beräkningen är beräknad även på inkomster understigande ett basbelopp. I det nuvarande systemet svarar i stället folkpensionen för kompensationen för det första basbeloppets inkomster. Folkpensionen är vidare en del av det grundläggande skyddet inom det nuvarande sys- temet varför kompensationsnivån är högre för inkomsterna under ett basbelopp än för inkomsterna däröver. Mot denna bakgrund har vi fun— nit skäl att, när det gäller förmånerna till vuxna efterlevande, föreslå en viss förändring av de nuvarande kompensationsgradema för inkomst-

grundad efterlevandepension. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitt 7.3.3.

Underlag för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension då den avlidne var född år 195 3 eller tidigare

Det förslag till beräkningsmodell för reformerad efterlevandepension som redovisats ovan bygger på att efterlevandepension beräknas efter en avliden person som tillhör en ålderskategori som kommer att få sin pensionsrätt beräknad helt enligt det reformerade ålderspensionssyste- mets regler. Det kommer emellertid under en lång tid efter ikraftträdan— det av detta system att inträffa att en person som avlider uppbär eller skulle ha kommit att uppbära ålderspension helt eller delvis enligt det nuvarande ATP-systemet. Personer som är födda år 1937 eller tidigare kommer även efter ikraftträdandet av reformerade regler att, med un-

dantag av folkpensionsdelen, få sin ålderspension beräknad helt enligt nuvarande ATP-system. Personer som är födda åren 1938-1953, och som tillhör den s.k. mellangenerationen i ålderspensionshänseende, kommer i stället att vara berättigade till ålderspension som till en viss kvotdel är beräknad enligt det nuvarande systemet och till resterande del enligt det reformerade systemet. Ju yngre personen är, desto större andel av pensionen kommer att beräknas enligt reformerade regler. I många fall kan det visserligen när en person i dessa ålderskategorier avlider bli fråga om att tillämpa bestämmelserna om änkepension enligt över- gångsreglema. I t.ex. de fall förutsättningama för sådan pension inte är uppfyllda eller om den efterlevande är en man, kan emellertid uppkom- ma fråga om att bevilja efterlevandepension enligt reformerade regler. Frågan är hur efterlevandepension i sådana fall skall beräknas för per- soner i de nu nämnda åldersgrupperna.

Som vi närmare kommer att redovisa i avsnitt 8.6 är vår uppfattning att det bör vara dödsfallstidpunkten som är avgörande för vilka regler som skall tillämpas när det gäller rätten till efterlevandepension. Frågan om hur länge inledande och förlängd omställningspension skall utges och hur stor andel av efterlevandepensionsunderlaget den inkomstrela— terade omställningspensionen skall utgöra bör således bedömas enligt de av oss föreslagna reglerna i de fall dödsfallet inträffar efter ikraftträ- dandet av dessa regler (se även om övergångsregler för tidigare bevilja- de efterlevandepensioner i avsnitt 7.3.4).

Vi har därefter övervägt vilket underlag som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension för personer i de nu diskuterade åldrarna. Vår utgångspunkt har därvid varit att anpassad efterlevande- pension som beviljas vid ett och samma tillfälle skall - om förutsätt- ningama i övrigt är desamma - bli i princip lika stor oavsett vilken ål- derspensionskategori som den avlidne tillhör. Vi har därför eftersträvat ett underlag som så långt möjligt motsvarar det som föreslås ligga till grund för beräkningen av efterlevandepension efter avlidna som är föd- da år 1954 eller senare. Mot denna bakgrund föreslår vi att anpassad inkomstgrundad efterlevandepension efter en person som är född år 1937 eller tidigare skall beräknas på grundval av dennes ATP—poäng sedan tillägg gjorts med en poäng. När det gäller personer som är födda åren 1938-1953 finns i ålderspensionsunderlaget en koppling till det reformerade ålderspensionssystemet genom den kvotdel av pensionen som tillgodoräknas enligt detta system. Vårt förslag innebär att denna kvotdel räknas upp som om pensionsrätten i sin helhet hade tillgodoräk- nats enligt reformerade regler, dvs. till 20/20. De närmare övervägande- na bakom våra förslag i dessa delar redovisar vi i avsnitt 8.6.

7.3.2. Barnpension

Vår utgångspunkt när det gäller den inkomstrelaterade barnpensione- ringen har varit att försöka skapa en metod för att beräkna barnpension som så långt möjligt ger samma utfall som enligt dagens regler. Under- laget för beräkning av inkomstrelaterad barnpension skall enligt vårt förslag vara det efterlevandepensionsunderlag som enligt de principer som beskrivits ovan har beräknats på grundval av den avlidnes pen- sionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Detta får till följd att den skillnad i kompensationsnivå som den nuvarande folkpensionen innebär för inkomster under respektive över ett basbelopp inte kommer att finnas kvar. Såvitt gäller den inkomstrelaterade barnpensionen har vi av detta skäl övervägt möjligheten att införa olika kompensationsnivåer för inkomster under ett basbelopp respektive inkomster däröver. Vi har emellertid funnit en sådan lösning mindre lämplig ur principiell synvin— kel. Härtill kommer att det torde vara administrativt omöjligt att ur den försäkrades pensionsunderlag i ett reformerat ålderspensionssystem urskilja det första basbeloppets inkomster. Vi har därför stannat för att föreslå oförändrade kompensationsnivåer inom den inkomstrelaterade bampensioneringen. Detta kan komma att innebära en viss mindre sänkning av barnpensionen jämfört med dagens regler. Om en sådan sänkning inträder och hur stor den då blir är emellertid beroende av den faktiska kompensationsnivån i det reformerade ålderspensionssystemet, som i sin tur är avhängig av bl.a. den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. I detta sammanhang bör också beaktas att vi enligt vad som kommer att framgå i det följande föreslår ett förstärkt grundskydd för barn som är bosatta i Sverige. Vi föreslår vidare en förstärkning av pen— sionsskyddet för efterlevande vuxna som tar vård om barn i skolåldern, något som i de flesta fall kan antas komma även de efterlevande barnen till godo.

Enligt direktiven skall efterlevande barn i det nya systemet tillförsäk- ras ett lika stort garantibelopp som nuvarande regler ger rätt till. Vi har vid våra överväganden om hur grundskyddet i en framtida barnpensio- nering skall utformas funnit det särskilt angeläget att åstadkomma en ordning som innebär att den försörjningsgaranti som samhället lämnar är likvärdig för i huvudsak alla barn som lever med enbart en (eller ingen) av sina biologiska föräldrar, oavsett om detta har sin grund i ett dödsfall eller en skilsmässa. Grundskyddet för barn till särlevande för- äldrar regleras sedan den 1 februari 1997 i lagen (1996:1030) om un— derhållsstöd. Enligt bestämmelserna i den lagen utges underhållsstöd till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. För det underhållsstöd som lämnas är den förälder som inte bor tillsammans med barnet återbetal- ningsskyldig gentemot staten. Vårt förslag innebär att även grundskyd— det för efterlevande bam skall regleras inom ramen för lagen om under- hållsstöd. Underhållsstödet skall därvid reduceras i förhållande till den

inkomstgrundade barnpensionen. En förutsättning för att barnet skall vara garanterat detta skydd bör - på samma sätt som gäller för barn till särlevande föräldrar vara att barnet är bosatt i Sverige. Till skillnad från vad som gäller inom folkpensioneringen i dag bör storleken på grundskyddet däremot inte vara beroende av hur många år den avlidne varit bosatt eller förvärvsarbetat i Sverige (se vidare härom i avsnitten 9.5.2 och 9.5.3).

Det underhållsstöd som vi föreslår skall utges till efterlevande barn bör vidare, som vi framhållit i avsnitt 7.2, inkomstprövas enligt samma principer som gäller för underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. Underhållsstödet kommer således att vara beroende dels av den in— korrrstgrundade barnpensionen, dels av barnets andra inkomster. Våra närmare överväganden när det gäller inkomstprövningen redovisas i avsnitt 9.5.4.

7.3.3. Förmåner till vuxna efterlevande

När det gäller den personkrets vuxna efterlevande som i ett anpassat efterlevandepensionssystem bör kunna vara berättigad till efterlevande- pension kan erinras om att det i samband med den reform på efterlevan- depensionsområdet som trädde i kraft år 1990 tillkom regler som, utöver vad som redan vid den tidpunkten gällde för rätten till änkepension, likställde sammanboende under vissa förutsättningar med äktenskap såvitt avser rätten till omställningspension och särskild efterlevandepen- sion från folk- och tilläggspensioneringen. Under reformarbetet diskute- rades vilka krav som bör ställas på ett samboförhållande för att ett så- dant skall ge rätt till förmåner från efterlevandepensioneringen. I detta sammanhang poängterades att avgränsningen måste bestämmas på ett sådant sätt att den är administrativt lätt att kontrollera. Det bör dessutom vara fråga om samlevnad av sådant slag som är likvärdig med den sam- levnad som råder i ett äktenskap.

Det bör enligt vår uppfattning alltjämt vara äktenskapet som är ut- gångspunkten för rätten till efterlevandepension. Även ogifta män och kvinnor som har levt tillsammans bör emellertid under vissa förutsätt- ningar kunna erhålla efterlevandepension då den ene av dem dör. De skäl som legat bakom avgränsningen av vilka grupper sammanboende som skall omfattas av efterlevandepensioneringen är fortfarande rele- vanta. Det är således lätt att kontrollera om den avlidne och den efterle- vande tidigare varit gifta med varandra eller om de har eller har haft eller väntar barn tillsammans. Några tolkningssvårigheter behöver såle- des inte uppstå, motsvarande dem som kan uppkomma vid avgörande av om sambolagens kvalificeringskrav är uppfyllt eller inte, dvs. om perso- ner levt tillsarnmans under äktenskapsliknande förhållanden. Härutöver krävs att sammanboendet skall ha varit av stadigvarande karaktär, vilket

innebär att den ekonomiska och sociala situationen har varit i princip densamma som i ett äktenskap.

Vi föreslår således inte någon förändring i den personkrets som i och för sig kan bli berättigad till efterlevandeförmåner. Detta innebär att rätten till omställningspension och särskild efterlevandepension liksom i dag i första hand bör grundas på äktenskapet men att rätt till efterlevan- depension bör föreligga även för sammanboende som har varit gifta med varandra eller som har, har haft eller väntar barn tillsammans.

Omställningspension

Såsom nämnts i avsnitt 7.2 bör rätt till efterlevandepension även i fram- tiden föreligga endast i situationer där det generellt sett kan förutsättas finnas ett särskilt behov av stöd. Syftet med förmånerna bör alltjämt vara att under en viss tidsperiod ge ekonomisk kompensation för de direkta följderna av ett dödsfall. Sådant behov av ekonomiskt stöd torde finnas för i princip alla efterlevande som är i förvärvsaktiv ålder då dödsfallet inträffar. Vi anser därför att det på samma sätt som enligt nuvarande regler bör finnas rätt till omställningspension under en inle- dande tidsperiod.

Rätt till inledande omställningspension föreligger enligt de regler som gäller fr.o.m den 1 januari 1997 i sex månader. Vår uppfattning är att detta inte är en tillräckligt lång tid för att den efterlevande skall ges möjlighet att ställa om sina förhållanden till den förändrade livssituatio- nen och att lösa alla de frågor av praktisk och ekonomisk natur som generellt sett kan antas följa av ett dödsfall. Av denna anledning, och då våra förslag i övrigt innebär att en sådan åtgärd kan finansieras inom ramen för totalt sett inte ökade kostnader, föreslår vi en förlängning av denna inledande omställningstid från sex månader till ett år. Övervä— gandena i denna del redovisas i avsnitt 10.32.

Vi anser vidare att det finns skäl att i vissa situationer ge den efterle- vande möjlighet att uppbära omställningspension under en längre tid än ett år. Som vi framhållit i avsnitt 7.2 gäller det då den efterlevande tar vård om barn. Enligt nuvarande regler har en efterlevande rätt till för- längd omställningspension så länge det yngsta hemmavarande barnet inte har fyllt tolv år. Vi anser emellertid att det finns skäl att överväga ett förstärkt omställningsskydd för också efterlevande som har hemma- varande tonårsbarn. En konsekvens av nuvarande bestämmelser är att en efterlevande som har vårdnaden om hemmavarande barn som har fyllt 12 är endast har rätt till omställningspension i sex månader. Vi föreslår visserligen, som nyss nämnts, en förlängning av den generella omställ- ningstiden till ett år. Det måste emellertid enligt vår uppfattning antas vara förenat med större svårigheter och ta längre tid för en efterlevande med barn i grund- eller gymnasieskola att anpassa sig till de förändring- ar som dödsfallet kan kräva än för efterlevande utan barn eller med bara

vuxna barn. Vi föreslår därför att det skall införas en möjlighet att upp- bära förlängd omställningspension under en tid av ytterligare ett år efter den inledande omställningsperioden för efterlevande som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som inte har fyllt 18 år. En efterlevande i denna situation kommer alltså med våra förslag att vara berättigad till omställningspension i sammanlagt minst två år. Ytterligare ett skäl bakom de nuvarande reglerna om förlängd om- ställningspension är att sådan pension skall bereda den efterlevande föräldern ekonomisk möjlighet att ge barnet samma omsorg och om— vårdnad som före dödsfallet. Tyngdpunkten i den nuvarande efterlevan- depensioneringen ligger på att tillgodose barnets intressen och häri in— går att möjligheter skall finnas för den efterlevande att ge barnet en tryggad uppväxt och tillfälle till en meningsfull samvaro med den ef— terlevande föräldern. Den förlängda omställningspensionen kan alltså, som vi framhållit ovan, betraktas som ett komplement till det regelsys- tem som avser att ge föräldern praktisk och ekonomisk möjlighet att avstå från förvärvsarbete eller minska sin arbetstid för att ta hand om barn. Åldersgränsen för hur länge förlängd omställningspension skall utbetalas bör enligt vår uppfattning anknyta till den rätt föräldern har att förkorta sin arbetstid på grund av vård av barn. Såsom närmare kommer att framgå av avsnitt 10.3.2 föreslår vi därför att den nu diskuterade åldersgränsen sätts till åtta år. Efterlevande som har vård om hemmava- rande barn som har fyllt åtta år kommer dock alltid att vara garanterade omställningspension under en tid av två år från dödsfallet så länge bar- net inte fyllt 18 år.

Det huvudsakliga syftet med omställningspensionen såväl under den inledande som under den förlängda tiden är enligt vår uppfattning att den efterlevande maken inte skall behöva vidkännas en alltför stor stan— dardsänkning under en viss omställningstid efter makens död. Omställ- ningspension skall därför enligt vår uppfattning i första hand vara en inkomstrelateradförmän.

Inkomstrelaterad omställningspension skall enligt vårt förslag beräk— nas som en viss andel av den avlidnes enligt särskilda regler beräknade efter]evandepensionsunderlag. Enligt nuvarande regler utbetalas om- ställningspension från tilläggspensioneringen enligt samma principer såväl under den inledande som under den förlängda omställningstiden. Kompensationsgraden är emellertid beroende av om barnpension samti- digt utges eller inte. Vid bedömningen av hur den inkomstrelaterade omställningspensionen skall beräknas i ett reformerat system måste hänsyn tas till att underlaget, till skillnad från i dag, är beräknat från första kronans inkomster. En utgångspunkt har varit att den inkomstre- laterade omställningspensionen skall ligga på en nivå som i viss ut- sträckning motsvarar den nuvarande tilläggspensionen. Av skäl som redovisas närmare i avsnitt 1033 anser vi vidare att inkomstrelaterad

omställningspension bör utges med samma kompensationsgrad oavsett om det samtidigt utges barnpension efter den avlidne eller inte.

Enligt nuvarande regler föreligger rätt till omställningspension även från folkpensioneringen. Folkpensioneringen står härvid för ett grund— läggande skydd till efterlevande efter avlidna som haft ingen eller en- dast mycket låg pensionsgrundande inkomst. I våra direktiv uttalas att efterlevandepension enligt dagens förvärvsmönster i regel utgör en kompletterande inkomst snarare än den efterlevandes enda inkomst. Detta medför enligt direktiven att det inte finns lika tungt vägande skäl för ett grundskydd inom ramen för efterlevandepensioneringen som inom ålderspensioneringen.

Som vi redovisat i avsnitt 7.2 är vår uppfattning att efterlevande män och kvinnor i förvärvsaktiv ålder i regel måste anses ha möjlighet att försörja sig själva genom inkomster av eget förvärvsarbete eller genom ersättningar som träder i stället för sådana inkomster. Omställningspen- sionen bör därför huvudsakligen ses som en kompletterande inkomst som utgör en viss andel av den inkomststandard som den avlidne bidra- git med fram till dödsfallstidpunkten och kunde förväntats ha bidragit med i framtiden om dödsfallet inte hade inträffat. Om omställningspen- sionen enbart skulle vara inkomstrelaterad skulle detta emellertid inne- bära att efterlevande till avlidna som bidragit till familjens försörjning på annat sätt än genom förvärvsinkonrster eller haft endast mycket låga inkomster skulle komma att ställas helt utan skydd efter ett dödsfall. Som vi har nämnt i avsnitt 7.2 anser vi att en sådan konsekvens inte är tillfredsställande. Enligt vår uppfattning bör det även inom ramen för en framtida omställningspension finnas ett grundläggande skydd för efter- levande till avlidna som inte haft någon eller endast mycket låg för- värvsinkomst. Detta grundskydd bör emellertid inte ligga på samma nivå som gäller inom folkpensioneringen inklusive pensionstillskott (samt med beaktande av möjligheten till särskilt grundavdrag för pen- sionärer). Omställningspension bör i stället även i denna del ses som en kompletterande inkomst och inte som en garanti för en grundläggande försörjning.

En annan konsekvens av att vi anser att omställningspensionen inte skall vara en grundläggande försörjningsgaranti är att vi föreslår att en efterlevande som uppbär denna förmån inte samtidigt bör kunna vara berättigad till bostadstillägg enligt lagen om bostadstillägg till pensionä- rer. Enligt vår uppfattning kan omställningspensionen och bostads- tillägget till stor del anses fylla samma funktion, nämligen att bidra till en för den efterlevande ökad merkostnad för boendet under en viss övergångstid. Det bör vidare beaktas att efterlevande som har hemma— varande bam kan, på samma sätt som barnfamiljer i övrigt, vara berätti- gade till bostadsbidrag till bamfamiljer. Sådant bidrag utges dessutom på mer förmånliga premisser är vad som gäller för bostadstillägg till pensionärer. Det förhållandet att vi föreslår att rätten till bostadstillägg

för personer som uppbär omställningspension (och särskild efterlevan- depension) inte skall finnas kvar kommer således inte att innebära nå- gon egentlig förändring för flertalet efterlevande med hemmavarande barn, utan denna åtgärd kommer att få endast marginell betydelse.

När det gäller utformningen av grundskyddet har vi funnit att det finns skäl att göra något olika bedömningar för den inledande omställ- ningspensionen och för sådan pension som utges under en förlängd tid. När det gäller den inledande omställningspensionen finns det enligt vår uppfattning skäl att utgå från att den efterlevande under den första tiden efter dödsfallet har ett särskilt stort behov av ekonomiskt stöd, oavsett den avlidnes inkomstförhållanden. För att omställningspensionen under tiden närmast efter dödsfallet skall fylla sin funktion som stan— dardskydd, men även till viss del utgöra ett merkostnadsskydd, bör den nivå som garanteras motsvara vad som gäller enligt reglerna för folk- pension och pensionstillskott. Ett förslag som innebär ett grundskydd på en sådan nivå under hela den föreslagna inledande omställningsperio- den om ett år skulle emellertid inte kunna genomföras utan besparingar på förmåner till efterlevande barn och efterlevande vuxna som har vård om hemmavarande barn. Sådana besparingar anser vi inte vara rimliga att föreslå. Vi har mot denna bakgrund stannat för en lösning som inne- bär att den efterlevande under en tid av sex månader efter dödsfallet är garanterad en omställningspension som tillsammans med den inkomst- grundande omställningspensionen uppgår till två prisbasbelopp. För en efterlevande som inte är berättigad till förlängd omställningspension kommer omställningspensionen, med hänsyn till den av oss föreslagna förlängningen, under de resterande sex månaderna alltså att vara helt inkomstrelaterad.

Grundskyddet under den förlängda omställningsperioden bör enligt vår uppfattning utformas som en garantipension och bör ligga på en något lägre nivå än vad vi föreslagit för den inledande perioden. Den konstruktion vi har valt att föreslå har likheter med den garantipension som skall gälla inom ålderspensioneringen. Detta innebär att omställ- ningspension kommer att utges med samma belopp i inkomstlägen upp till en viss nivå och att inkomstgrundad efterlevandepension däröver avräknas mot garantipensionen med enbart en del av den inkomstrelate- rade pensionen (se närmare härom i avsnitt 10.3.4).

En efterlevande som är berättigad till förlängd omställningspension kommer alltså enligt våra förslag att få samma inkomstrelaterade pen- sion under hela omställningstiden, men han eller hon kommer redan efter de första sex månaderna att få del av den garantipension som före— slås gälla inom ramen för den förlängda omställningspensionen. För efterlevande med låg eller medelhög inkomstrelaterad omställningspen- sion kommer detta alltså att innebära att det kommer att utges en utfyll- nad till den inkomstrelaterade pensionen under hela omställningstiden. Det garanterade beloppet kommer dock att vara högre under de första

sex månaderna än under tiden därefter. För personer med så hög in— komstrelaterad omställningspension att denna överstiger det garanterade beloppet kommer emellertid omställningspensionen att vara densamma under såväl den inledande som den förlängda tiden.

Inom den inkomstrelaterade delen av efterlevandepensioneringen saknas det - i motsats till vad som gäller inom den nuvarande tilläggs— pensioneringen - anledning att särskilt överväga behovet av regler för hur många år med intjänad pensionsrätt som skall krävas för rätt till oavkortad efterlevandepension. Kopplingen till livsinkomstprincipen i det reformerade ålderspensionssystemet innebär att antalet är med intjä- nad pensionsrätt inte har någon självständig betydelse. Förmånens stor— lek är beroende av pensionsbehållningen, dvs. summan av de samlade pensionsrättema. En högre pensionsrätt under färre år kan alltså i prin— cip ge samma pensionsbehållning som en lägre pensionsrätt under ett större antal år.

Såvitt gäller rätten till garantipension när det gäller vuxna efterlevan- de finns emellertid alltjämt - bl.a. med hänsyn till EG-rätten - skäl att ställa upp vissa villkor som måste vara uppfyllda för att en sådan för- män skall kunna betalas fullt ut. Enligt nuvarande regler krävs för rätt till oavkortad folkpension inklusive pensionstillskott att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 bosättningsår i Sverige eller 30 år med intjä- nade ATP-poäng. Våra förslag innebär att rätten till garantipension skall, på samma sätt som gäller för garantipension till ålderspension, göras beroende av enbart den avlidnes bosättningstid. För rätt till oav- kortad garantipension skall enligt vad vi föreslår krävas 40 års bosätt— ningstid. Våra närmare överväganden i denna del redovisas i avsnitt 10.5.

Särskild efterlevandepension

Särskild efterlevandepension kan i dag utges om villkoren för rätt till omställningspension är uppfyllda och den efterlevande alltsedan ma- kens död haft svårigheter att försörja sig själv. Vid bedömningen beak- tas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomster genom arbete med hänsyn till bl.a. ålder och bosättningsförhållanden. Något krav på medicinsk arbetsoförmåga uppställs emellertid inte, utan det är tillräck- ligt att konstatera att den efterlevande alltsedan makens död har haft problem med att svara för sin egen försörjning. Detta kan innebära att en efterlevande, som före makens död inte varit berättigad till förtids— pension, efter dödsfallet kan få rätt till särskild efterlevandepension. Under senare tid har det på socialförsäkringens område funnits en strävan att åstadkomma en renodling av de olika socialförsäkrings— förmånerna. Sålunda har kriterierna för rätt till sjukersättning i form av sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag fr.o.m. den 1 januari 1997 skärpts så att endast medicinska kriterier skall ligga till grund

för bedömningen av om ett ersättningsberättigat sjukfall föreligger eller inte. Endast i undantagsfall skall andra omständigheter kunna påverka rätten till ersättning (prop. 1996/97:28).

Förändringen av kriterierna för rätt till sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag kommer sannolikt att leda till att fler personer än tidi— gare inte uppfyller kraven för att erhålla förtidspension eller sjukbi- drag. Detta kan då leda till att fler personer beviljas särskild efterle- vandepension än tidigare. Man kan även med oförändrade regler för— utse att ett ökat utnyttjande av den särskilda efterlevandepensionen i samband med att möjligheten till nybeviljande av änkepension enligt övergångsbestämmelsema avtar. Detta kommer i sin tur att medföra inte obetydliga problem ur ett internationellt perspektiv, eftersom denna förmån på samma sätt som övriga efterlevandeförmåner inom tilläggspensioneringen kan exporteras fritt över hela världen. I de fall den efterlevande är bosatt i annat land skall dennes oförmåga att skaf- fa egna förvärvsinkomster prövas mot bl.a. de arbetsmarknadsmässiga förhållandena i det landet. Detta är redan i dag förenat med en hel del administrativa svårigheter, vilka således kan antas komma att öka i samband med ett ökat utnyttjande av pensionsformen och en ökad internationell rörlighet.

Det är enligt vårt förmenande naturligt att efterlevandepensione- ringen skall träda in med ekonomiskt bistånd i situationer som för den efterlevande typiskt sett är förenade med såväl ekonomiska svårighe- ter som problem på det mer personliga planet. I fall där den efterle- vande har den faktiska vårdnaden om barn under viss ålder har vi

ansett detta hjälpbehov vara särskilt accentuerat. Vi ifrågasätter emellertid om det, utöver redovisade pensionsförmåner i form av in- ledande och förlängd omställningspension, inom efterlevandepensio- neringen skall finnas ytterligare en förmån sådan som dagens särskil- da efterlevandepension. Enligt vår uppfattning är det mindre välmotive- rat att ha bestämmelser som syftar till att ge efterlevande med egna för- sörjningssvårigheter en pension i händelse av makens dödsfall. Samma skydd finns inte för personen i fråga innan maken avlider och motsva- rande förmån finns inte heller för t.ex. frånskilda makar. Det mest ade- kvata är enligt vår mening att lösa dessa i huvudsak arbetsmarknads— mässiga problem inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen eller på annat sätt genom arbetsmarknadsmässiga åtgärder. För det fall arbets- oförmågan i stället har sin grund i medicinska skäl torde frågan lämpli- gen böra behandlas inom ramen för sjukförsäkringen eller förtidspen- sioneringen. Att ha kvar en sådan förmån som den särskilda efterlevan- depensionen inom ramen för efterlevandepensioneringen synes också strida mot de renodlingstankar som finns på socialförsälqingsområdet och som t.ex. innebär att andra omständigheter än medicinska kriterier numera endast i undantagsfall skall läggas till grund för bedömningen av rätt till sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag. Den särskilda

efterlevandepensionen i sin nuvarande utformning torde även strida mot den arbetslinje som på senare tid genomsyrat de sociala förrnånsbe- stämmelsema.

Vår uppfattning är således att en förmånsform som särskild efterle- vandepension inte bör finnas kvar inom ramen för efterlevandepensio- neringen. Det betyder att vi har uppfattningen att denna förmån egentli- gen bör avskaffas. Emellertid har vi, med hänsyn till direktivens ut- formning, funnit det ligga utanför vårt uppdrag att lägga fram konkreta förslag till en sådan lösning. Vi vill trots detta betona att frågan om ett avskaffande av den särskilda efterlevandepensionen bör så snart som möjligt bli föremål för fortsatt utredning i något lämpligt annat sam- manhang.

Genomgående i direktiven är synsättet att efterlevandepensione— ringens olika förmånsformer bör vara mer behovsprövade än enligt dagens system. Där betonas också efterlevandepensionemas roll som ett kompletterande skydd för den efterlevande snarare än dennes enda inkomstkälla. Av dessa skäl har vi funnit skäl att närmare pröva frå- gan om vilka personkategorier som i första hand bör kunna komma i fråga för särskild efterlevandepension. Det krav på äktenskap eller sammanboende som redovisats ovan bör naturligtvis utgöra en förut— sättning även för rätt till särskild efterlevandepension. Den efterlevande bör vidare i första hand, innan frågan om särskild efterlevandepension blir aktuell, vara berättigad till omställningspension under en inledande tid och även under förlängd tid om de särskilda förutsättningama därför är uppfyllda.

I bedömningen av om den efterlevande har rätt till särskild efterle- vandepension ligger redan i dag en individuell behovsprövning. Enligt vår uppfattning bör emellertid rätten till särskild efterlevandepension vara begränsad till efterlevande i en ålderskategori som typiskt sett kan antas ha särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare bör beaktas utformningen av bestämmelserna om änkepension enligt övergångsreg— lema där äldre kvinnor ges ett starkare skydd än yngre kvinnor. Mot denna bakgrund samt med hänsyn till internationella förebilder anser vi att rätten till särskild efterlevandepension skall tillkomma endast efter- levande som vid dödsfallet har fyllt 55 år.

Vår uppfattning är att syftet med den särskilda efterlevandepensio- nen - i den mån den över huvud taget skall finnas kvar - i första hand bör vara att ge den efterlevande en viss kompensation för den utebliv- na standard som blivit följden av dödsfallet. Detta talar för att förmå- nen görs helt inkomstrelaterad och beräknas på grundval av det efter- levandepensionsunderlag som har beskrivits ovan (se närmare härom i kapitel 8). Även om det kan konstateras att pensionsnivåema, framför allt i de lägre inkomstlägena, inte är av den karaktären att den efterle— vande kan leva enbart på dem är detta inte något som enligt värt för- menande utgör hinder för en sådan konstruktion. Det huvudsakliga

syftet med en särskild efterlevandepension är inte att åstadkomma en möjlighet till fullständig försörjning utan endast att kompensera för en del av den standard som den avlidne bidragit med och skulle ha bidra- git med om dödsfallet inte hade inträffat.

Utformningen av den nuvarande särskilda efterlevandepensionen är emellertid ett led i den breda politiska överenskommelse som ledde fram till införandet av de nuvarande reformerade efterlevandepensions- reglema inklusive övergångsbestämmelsema. I det sammanhanget utta- lades att efterlevande som inte kan försörja sig genom eget arbete och inte heller har ålderspension, förtidspension eller annat samhällsstöd skulle kunna få rätt till fortsatt efterlevandepension även sedan rätten till omställningspension fallit bort. Vårt förslag innebär visserligen en åldersbegränsning av rätten till särskild efterlevandepension, men ett sådant förslag torde ligga i linje med de tankar som legat bakom infö- randet av den särskilda efterlevandepensionen. Om däremot större för- ändringar skulle föreslås, som t.ex. att göra den särskilda efterlevande- pensionen till en helt inkomstrelaterad förmån, bör detta göras inom ramen för en parlamentarisk utredning eller i liknande sammanhang.

Mot denna bakgrund har vi stannat för att nu föreslå att den särskilda efterlevandepensionen i vart fall tills vidare skall innefatta även en ga- rantipension för de fall där den avlidne inte har tjänat in rätt till någon inkomstrelaterad pension eller har tjänat in rätt till endast en låg sådan. Garantipensionen bör för sådana fall utformas enligt samma principer som föreslagits för garantipension till förlängd omställningspension.

Änkepension enligt övergångsbestämmelser

Som vi har konstaterat i avsnitt 7.2 är änkepensioneringen tillskapad för en helt annan samhällsstruktur än den nuvarande och där behovet av ekonomisk försörjning från ett allmänt system var stort för kvinnor som blivit änkor efter en tids äktenskap. I dag har emellertid kvinnor som uppbär änkepension i de flesta fall en egen förvärvsinkomst vid sidan av änkepensionen. Enligt vår uppfattning är reglerna i den reformerade efterlevandepensioneringen betydligt bättre avpassade efter dagens samhällsstruktur och de förvärvsförhållanden som för närvarande råder och som kan förväntas råda framöver.

Som vi utvecklat i avsnitt 7.2 har vi emellertid på grund av det om- fattande utredningsarbete och den breda politiska enighet som låg bak- om de nu gällande övergångsbestämmelsema, samt med beaktande av hur våra direktiv är utformade, stannat för att inte föreslå några mer ingripande förändringar av övergångsbestämmelsema för rätt till änke- pension. Detta innebär att en änka som beviljats änkepension före ikraftträdandet av våra förslag kommer, oavsett ålder, att ha rätt till sådan änkepension även efter denna tidpunkt. Vidare kommer änkepen- sion att kunna nybeviljas enligt nu gällande övergångsregler även efter

sagda tidpunkt. Vi har emellertid när det gäller sådant nybeviljande, i enlighet med direktiven, övervägt och lämnar i det kommande förslag till förändringar såvitt gäller änkepension till kvinnor som är födda år 1945 eller senare. Som närmare kommer att redovisas i avsnitt 11.12 har vi inte ansett att det i nuläget bör läggas förslag om att helt avskaffa rätten till nybeviljande av änkepension för kvinnor i den nu aktuella åldersgruppen. Däremot har vi, mot bakgrund av vad som uttalats i för- arbetena till de nu gällande övergångsbestämmelsema om syftet med bestämmelserna för denna ålderskategori, funnit skäl att föreslå vissa begränsningar när det gäller utformningen av grundskyddet till änke- pensionen för dessa kvinnor (se vidare härom i avsnitt 11.12).

Det system för änkepension som vi enligt direktiven har att se över och anpassa till de reformerade reglerna för ålderspension kan i princip sägas bestå av två delar. Den ena delen består av änkepension som be- viljats före ikraftträdandet av våra förslag. Denna del kan i sin tur delas upp i två kategorier: änkepension som beviljats före respektive efter årsskiftet 1989/1990. Den andra delen avser sådan änkepension som kan komma att nybeviljas efter ikraftträdandet av våra förslag på grund av de hittills gällande övergångsbestärmnelsema.

En utgångspunkt för vårt arbete i denna fråga har varit att det inte skall göras någon förändring i sak för de kvinnor som i dag uppbär än- kepension på grund av dödsfall som inträffat före år 1990. Vidare anser vi det angeläget att försöka tillskapa en modell som ger kvinnor som är födda före år 1945, oavsett om de redan uppbär änkepension som be— viljats efter år 1989 eller kommer att nybeviljas sådan pension efter ikraftträdande av våra förslag, ett utfall med de nya reglerna som i hu- vudsak motsvarar utfallet enligt dagens änkepensionskonstruktion. Bl.a. för att uppnå detta syfte föreslår vi att den sarnordningsregel liksom även den garantiregel som i dag gäller enligt övergångsbestämmelsema för kvinnor födda något av åren 1930-1944 efter det att änkan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspension alltjämt skall fin- nas kvar i ett anpassat änkepensionssystem. Beträffande yngre kvinnor, som antingen beviljats änkepension efter år 1989 eller som kommer att kunna nybeviljas änkepension efter ikraftträdande av våra förslag, före— slår vi emellertid delvis andra konstruktioner (se härom i avsnitt 11.12).

Gemensamt för de änkor som har beviljats änkepension före ikraft- trädandet av våra förslag är att änkepensionen är beräknad enligt regler— na för folk— och tilläggspension. Mannen har alltså, oavsett vilket år han var född, inte kommit att beröras av det reformerade ålderspensions— systemet och det livsinkomstbaserade pensionsunderlag som detta byg— ger på, eftersom han avlidit före ikraftträdandet av dessa regler. Den inkomstrelaterade änkepensionen är således beräknad på grundval av den avlidnes ATP-poäng och härtill kommer folkpension jämte eventu- ellt pensionstillskott för tid före det änkan fyllt 65 år. Vid den sistnämn- da tidpunkten (eller dessförinnan om änkan gör förtida uttag av sin ål-

derspension) ersätts änkepensionen från folkpensioneringen av änkans egen ålderspension från folkpensioneringen.

Änkepension kommer emellertid att kunna nybeviljas även efter det att de reformerade ålderspensionsreglema trätt i kraft. I dessa fall kan således den avlidne mannen tillhöra den ”äldre” generationen, den s.k. mellangenerationen eller den ”yngre” generationen i ålderspensionshän- seende. Detta får i sin tur till följd att den avlidnes pensionsunderlag kan komma att bestå av olika komponenter: helt eller delvis av "gammal" ATP-baserad ålderspension eller helt eller delvis av "ny" livsinkomstbaserad ålderspension. I detta sammanhang uppstår frågan om på vilket underlag en nybeviljad änkepension skall beräknas.

Enligt vårt förmenande är det vid valet av underlag viktigt att om möjligt få fram ett beräkningsunderlag för den inkomstrelaterade änke- pensionen som är användbart inom hela änkepensioneringen, dvs. såvitt avser änkepension beviljad såväl före som efter ikraftträdandet av våra förslag. Det finns både administrativa och informationsmässiga fördelar med att i möjligaste mån ha en likartad konstruktion av änkepensio- neringen beträffande både redan i dag utgående pensioner och för I framtiden nybeviljade änkepensioner. Även samordningen med kvin- nans egen ålderspension och tillämpningen av garantiregeln får betydel- se för valet av underlag. Eftersom en strävan är att om möjligt skapa en modell som ger samma utfall som dagens regler är vår målsättning att den inkomstrelaterade änkepensionen även fortsättningsvis skall beräk— nas på ett ATP-baserat underlag. En sådan lösning överensstämmer med de syften som ligger bakom övergångsbestämmelsema och med de ut- fall som dagens system ger. Vidare kommer beräkningen av nybeviljade änkepensioner att kunna ske efter samma principer som de som ligger till grund för de änkepensioner som beviljats före ikraftträdandet av de nya reglerna. På detta sätt skapar man förutsättningar för en enklare beräkningsmodell än vad som annars skulle ha blivit fallet.

I det framtida ålderspensionssystemet kommer folkpension eller pen- sionstillskott inte att finnas kvar. Vidare kommer möjligheten till sär- skilt grundavdrag för pensionärer att avskaffas och pensionsinkomster att beskattas som förvärvsinkomster i allmänhet. Pensionsberättigade, som helt eller delvis kommer att få sin ålderspension beräknad enligt de reformerade reglerna, kommer inom ålderspensioneringen att garanteras en viss lägsta försörjning genom en garantipension som avräknas mot den inkomstrelaterade pensionen. Denna garantipension skall ersätta dagens folkpensions- och pensionstillskottsdel och skall även kompen- sera för ett borttagande av det särskilda grundavdraget. För personer som tillhör den s.k. mellangenerationen (och till viss del berörs av de reformerade reglerna) kommer den högre kompensation för första bas— beloppets inkomster som folkpensionen i dag innebär att ersättas med ett tillägg till tilläggspensionen - för ensamstående - om 96 procent av prisbasbeloppet (i samma 30-delar som gäller för beräkning av tilläggs-

pension). Detsamma skall gälla för personer som inte alls kommer att beröras av det reformerade systemets regler. Dessa personer skall härut- över vara berättigade till en särskild övergångsvis garantipension. Den tekniska utformningen av dessa sistnämnda regler har överlämnats till en särskild utredare att föreslå (Utredningen om utformning av garanti- pension för ålderspensionärer födda 1937 eller tidigare, dir 1997:149)

Mot denna bakgrund anser vi att det inte kan komma i fråga att låta reglerna om folkpension gälla oförändrade endast inom änkepensione- ringen. Vidare är det en självklar utgångspunkt att avskaffandet av det särskilda grundavdraget skall ta sikte även på efterlevandepensionering— en, dvs. även på bl.a. änkepension enligt övergångsbestämmelsema. Änkepensionema kommer därför 1 framtiden, i likhet med övriga pen- sioner, att göras till föremål för beskattning på samma sätt som för- värvsinkomster.

Vid övervägandena av frågan om i vilken utsträckning änkepensione- ringen i framtiden bör innefatta regler som ersätter den nuvarande folk- pensioneringen och hur sådana regler i så fall skulle utformas måste inledningsvis beaktas de olika funktioner som folkpensionen och pen- sionstillskottet med därtill hörande beskattningsregler har i det nuva- rande systemet.

Den ena funktionen är att folkpensionens huvudförmån har utgjort kompensation för det första basbeloppets inkomster. Då reglerna om folkpension upphör att gälla måste den försäkrade på annat sätt tillgodo- räknas pensionsrätt för dessa inkomster. Detta bör enligt vår uppfattning ske enligt samma metod som skall tillämpas inom ålderspensioneringen, dvs. genom ett tillägg till den försäkrades intjänade tilläggspension. Detta tillägg bör, enligt vad vi kommer att utveckla i avsnitt 11.9, mot- svara den högre kompensation som enligt nuvarande regler ges genom folkpensionen.

Folkpensioneringens andra funktion har varit att utgöra ett grundläg- gande skydd för försäkrade med låg eller ingen tilläggspension. Genom pensionstillskott har lämnats en utfyllnad upp till ett visst belopp i de fall den avlidnes tilläggspension understigit en viss nivå. Möjligheten till särskild grundavdrag för pensionsinkomster har vidare inneburit att pensionärer med enbart folkpension varit befriade från skatt på pen- sionsinkomsten. En lösning som innebär att änkepensionen görs helt och hållet inkomstgrundad skulle - även med beaktande av ett tillägg som kompenserar för det första basbeloppets inkomster - således ge en kraftig sänkning av änkepensionen i såväl lägre som medelhöga in- komstlägen.

Vi har mot denna bakgrund övervägt olika lösningar för att skapa ett grundskydd inom änkepensioneringen som kan ersätta det nuva- rande systemet med bl.a. pensionstillskott till folkpensionen.

En möjlighet vore att garantera änkan ett belopp som motsvarar det som skulle ha utbetalats i form av folkpension och pensionstillskott

vid ikraftträdandet av anpassade regler. Detta skulle emellertid kunna tillämpas enbart för de kvinnor som redan har beviljats änkepension och en annan lösning skulle få övervägas beträffande de kvinnor som kan komma att nybeviljas änkepension efter år 2000. Att göra en så- dan åtskillnad är inte tillfredsställande. Lösningen skulle också vara olämplig bl.a. ur det perspektivet att det belopp som utges från folk- pensioneringen inte är konstant utan kan förändras t.ex. om änkan flyttar till eller från Sverige vid en senare tidpunkt. Om hänsyn även skulle tas till sådana förändringar skulle lösningen sannolikt innebära stora administrativa problem.

Ett annan lösning vore att beräkna grundskyddet inom änkepensio— neringen som ett rent minirniskydd där det utöver den inkomstrelate— rade änkepensionen (däri inräknat tillägget för det första basbeloppets inkomster) ges en utfyllnad upp till en viss garanterad nivå. En mini- migaranti bygger på tanken att den efterlevande- oavsett vilken an- knytning den avlidne haft till Sverige - vid bosättning i Sverige skulle vara berättigad till en viss lägsta efterlevandepension.

En lösning som anknyter till den ovan beskrivna rninimigarantimo- dellen är den s.k. tudelade garantipensionsmodell som övervägdes i samband med utformningen av garantipensionssystemet inom ålders- pensioneringen. Denna modell innebär att garantipension utges dels som ett allmänt pensionstillägg, dels som en minstapension. Det all- männa pensionstillägget skulle utformas som ett tillägg till den in- komstgrundade pensionen i vissa inkomstlägen. Tilläggets storlek skulle göras beroende av hur stor den inkomstgrundade pensionen är. Minstapensionen skulle innebära att den som är bosatt 1 Sverige och har uppnått 65 ars ålder alltid skulle ha rätt till en sammanlagd pen- sion på en viss nivå.

Båda de två sistnämnda modellerna är i och för sig fullt tänkbara som grundskyddsmodeller inom änkepensioneringen. När det gäller vårt uppdrag måste emellertid även beaktas den aspekten att vi skall skapa regler för änkepension som ger 1 stort sett oförändrat nettoutfall för i vart fall änkor födda år 1944 eller tidigare. Härvid måste hänsyn tas till de nettoeffekter som reglerna om särskilt grundavdrag innebär. Samtidigt får emellertid anpassningen av efterlevandepensionssyste- met i stort inte medföra ökad belastning på statsbudgeten. Mot denna bakgrund torde det inte vara möjligt att utforma grundskyddet som ett rent utfyllnadsbelopp till en viss miniminivå. Sannolikt skulle en så- dan modell få innefatta även en särskild regel som, trots en låg mini- minivå, skulle garantera änkan samma nettoutfall som enligt nuvaran- de regler. En sådan garantiregel skulle sannolikt 1 sin tur få utformas enligt principer som påminner om garantipensionen inom ålderspen- sioneringen.

Den lösning som enligt vår uppfattning torde ha bäst förutsättning— ar att uppfylla kraven på oförändrat nettoutfall är ett grundskydd som

till sin konstruktion överensstämmer med ålderspensioneringens ga— rantipension. Detta innebär att änkan garanteras ett visst belopp som avräknas på visst sätt mot den inkomstgrundade änkepensionen. Den garanterade nivån och avräkningen kan därvid utformas på ett sådant sätt att effekterna av det särskilda grundavdraget kan beaktas. En så- dan konstruktion - en övergångsvis garantipension - har även diskute- rats beträffande grundskyddet för de pensionärer som vid ikraftträ- dandet av de reformerade reglerna redan uppbär ålderspension (se prop. 1993/94:250 Reforrnering av det allmänna pensionssystemet). Den tekniska konstruktionen av en sådan garantipension är emellertid, som vi nämnt ovan, för närvarande föremål för utredning (Dir 1997:149).

Vår uppfattning är således att övergången från ett folkpensionssys- tem med särskilda skatteregler till ett grundskydd utan sådana regler även inom änkepensioneringen bör kunna lösas med hjälp av en ga- rantipension. Detta grundskydd benämns i fortsättningen änkegaran- tipension. Våra närmare överväganden om hur änkegarantipensionen skall utformas redovisar vi i avsnitt 11.9.

Rätten till änkepension från folkpensioneringen är enligt nuvarande regler beroende av den avlidnes anknytning till Sverige genom antingen bosättning här eller genom antal år med intjänade ATP-poäng. För rätt till oavkortad folkpension inklusive pensionstillskott krävs således att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 bosättningsår i Sverige eller 30 år med intjänade ATP-poäng. Våra förslag innebär att den dubbla funktion som folkpensioneringen hittills haft, och som delvis legat bakom ut- formningen av 30— och 40-delsberäkningen, delas upp i två olika fönnå— ner. Det tillägg som vi förslagit för att kompensera för det första basbe- loppets inkomster är enligt vad vi kommer att utveckla 1 avsnitt 11 9 att betrakta som en del av tilläggspensionen och bör därför utges i sanrrna omfattning som denna Änkegarantipensionen är däremot ett rent grundskydd och bör därför följa regler om krav på försäkringstid för rätt till oavkortad garantipension som vi föreslår beträffande garantipension till omställningspension och särskild efterlevandepension, dvs. 40- delsberäknas. Vi föreslår emellertid en undantagsregel när det gäller de änkor som vid ikraftträdandet uppbär änkepension innebärande att såväl tillägget som garantipensionen skall utges i samma omfattning som enligt nuvarande regler gäller för rätt till folkpension.

I dagens systern utges folkpension i form av änkepension till dess änkan fyller 65 år eller den tidigare tidpunkt vid vilken hon börjar upp- bära ålderspension. Folkpensionen inom änkepensioneringen ersätts då av folkpension i form av ålderspension. Även i en anpassad efterlevan- depensionering bör grundskyddet från änkepensioneringen vara sam— ordnat med grundskyddet från ålderspensioneringen. Kompensation för det första basbeloppets inkomster samt garantipension bör därför inte utges sedan kvinnan fyllt 65 år och har eller kan ha rätt till garantipen-

sion från ålderspensioneringen. Uttag av inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder bör däremot, enligt vad vi utvecklar i avsnitt 11.9, inte påverka rätten till grundskydd inom änkepensioneringen.

Sedan den 1 april 1997 inkomstprövas änkepension från folkpensio- neringen mot änkans egna inkomster i viss omfattning. Motiven bakom att införa en sådan begränsning av rätten till folkpension var enligt 1997 års budgetproposition (prop. 1996/97:1 volym 4) den förändring av kvinnors förvärvsmönster som skett sedan införandet av änkepensione- ringen. Då reglema tillkom var det vanligt att mannen var ensam famil- jeförsörjare, varför änkepensionen var ett viktigt skydd om mannen avled. Med dagens förvärvsmönster saknas ofta detta motiv. Änkepen- sionen kommer i stället ofta att medföra att dessa kvinnor jämfört med andra ensamstående kvinnor i praktiken har en dubbel försörjning: för— värvsinkomster samt folkpension och ATP i form av änkepension. Än- kepension från tilläggspensioneringen är en förmån som är relaterad till makarnas tidigare inkomststandard. Regeringen ansåg inte att inskränk- ningar borde göras i denna del av änkepensionen. Vad gäller folkpen- sionsdelen ansåg regeringen emellertid att det med tanke på nuvarande förvärvsmönster kunde ifrågasättas om det är rimligt att ett generellt grundskydd i form av folkpension utbetalas till dess en änka beviljas ålderspension. Regeringen ansåg dock att det även fortsättningsvis finns skäl att betala ut folkpension till änkor med låg förvärvsinkomst men föreslog att sådan pension skulle inkomstprövas.

Enligt våra direktiv skall en utgångspunkt för utformningen av ett grundskydd inom efterlevandepensioneringen vara att ett sådant skall vara inkomstprövat eller på annat sätt behovsprövat. En inkomstpröv— ning av grundskyddet inom änkepensioneringen ligger vidare i linje med de tankar som vi i övrigt redovisat när det gäller möjligheten att mot bakgrund av dagens förvärvsmönster nybevilja änkepension för yngre kvinnor. Av dessa skäl anser vi att grundskyddet inom änkepen— sioneringen även i framtiden bör vara beroende av änkans egen inkomst. Inkomstprövning bör beröra samma del av änkepensionen som i dag, dvs. motsvarande folkpension och pensionstillskott. Våra närmare över— väganden i denna del redovisar vi i avsnitt 11.12. Redan här bör emel- lertid påpekas att den tekniska konstruktionen av regler för inkomst- prövning av änkepension är beroende av hur reglerna för inkomstpröv- ning av bostadstillägg till pensionärer utformas. Dessa frågor övervägs för närvarande av en särskild utredare (Utredningen för översyn av sys- temet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m., dir. 1997:150). Vi kan således, i avvaktan på de förslag som denna utred- ning kommer att lämna, inte ta närmare ställning till hur bestämmelser- na för inkomstprövning av grundskyddsförmånema inom änkepensione- ringen skall utformas i detalj.

7.3.4. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Våra förslag om hur efterlevandepension skall beräknas i framtiden bygger på en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet, både när det gäller inkomstgrundad efterlevandepension och garanti— pension. Ikraftträdandet av våra förslag måste därför anpassas till ikraftträdandet av lagstiftningen inom ålderspensioneringen. Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension träder visserligen i vissa delar i kraft den 1 januari 1999, men utbetalning av ålderspension enligt den lagen kommer inte att ske förrän tidigast i januari 2001. Den 1 ja- nuari 2001 träder också lagen (1998: 702) om garantipension i kraft. Även om de av oss föreslagna reglerna skulle träda 1 kraft före den 1 januari 2001 bör de inte tillämpas före denna tidpunkt. Mot denna bak- grund saknas enligt vår uppfattning skäl att föreslå en tidigare ikraftträ- dandetidpunkt än den 1 januari 2001.

Det reformerade ålderspensionssystemet skiljer sig på några grund- läggande punkter från vad som gäller enligt nuvarande regler. Enligt dessa utges samtliga former av efterlevandepension såväl från folkpen- sioneringen som från tilläggspensioneringen. Folkpension och pen- sionstillskott skall emellertid inte finnas kvar inom ramen för det refor- merade ålderspensionssystemet, och reglerna härför skall inte heller tillämpas beträffande personer som trots ikraftträdandet av nya regler kommer att få sin ålderspension fortsatt beräknad enligt nuvarande reg— ler. Dessa regler skall inte heller enligt våra förslag tillämpas vid beräk— ning av efterlevandepension som beviljas efter år 2000. En annan skill- nad mellan systemen är att den inkomstgrundade efterlevandepensionen från tilläggspensioneringen är beräknad på inkomster överstigande ett basbelopp, medan inkomstgrundad ålderspension enligt det reformerade systemet beräknas från första kronans inkomster.

De förslag som vi lämnar beträffande rätten till reformerad efterle— vandepension (barnpension, omställningspension och särskild efterle- vandepension) efter ar 2000 och beräkningen av dessa förmåner bygger på att den avlidne har rätt till ålderspension beräknad enligt det reforrne- rade ålderspensionssystemets regler. Vi har vidare utgått från att efter- levandepensionen beviljas på grund av dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet av de av oss föreslagna reglerna, dvs. efter år 2000. Frå- gan är emellertid hur efterlevandepensioner som har beviljats före den- na tidpunkt eller grundar sig på dödsfall dessförinnan skall behandlas vid övergången till de nya reglerna.

Vår utgångspunkt har, i likhet med vad som är fallet när det gäller redan beviljade änkepensioner, varit att skapa övergångsregler som gör att skillnaden i nettoutfall för den enskilde blir så liten som möjligt. En möjlighet vore naturligtvis att för nu aktuella fall grunda beräkningen av efterlevandepension på hittillsvarande regler även efter ikraftträdandet av våra förslag. Detta skulle emellertid innebära att reglerna om folk-

pension under en lång övergångstid skulle tillämpas enbart beträffande denna del av efterlevandepensioneringen. En sådan lösning skulle vida- re innebära att reglerna om särskilt grundavdrag skulle behöva tillämpas under samma tid. Vi har inte ansett det vara lämpligt att föreslå en sådan lösning, särskilt mot bakgrund av att vi vid utformningen av reglerna om efterlevandepension i övrigt, inklusive änkepension enligt över— gångsbestämmelsema, strävat efter att undvika just en sådan situation.

En annan möjlighet vore att överlag räkna om utgående efterlevande— pensioner enligt de av oss föreslagna reglerna vid ikraftträdandet. Detta skulle emellertid sannolikt leda till nettosänkningar för vissa enskilda personer. Vi har i stället valt en lösning som i viss mån innebär att två olika beräkningssystem tillämpas samtidigt. Enligt vår uppfattning är detta att föredra framför en lösning som innebär nettosänkningar för enskilda när det gäller redan beviljade efterlevandepensioner.

Våra förslag innebär att efterlevandepension som har beviljats på grund av dödsfall före ikraftträdandet av de anpassade reglerna skall, när det gäller rätten till pensionen som sådan, även efter denna tidpunkt behandlas enligt nuvarande regler. Det innebär t.ex. att inledande om- ställningspension skall utges under sex månader och att förlängd om- ställningspension skall utges så länge den efterlevande har vård om hemmavarande barn som är under 12 år.

När det gäller beräkningen av förmånerna har vi stannat för att före- slå en lösning som innebär att det inkomstgrundade underlaget räknas om för att kompensera för att folkpension inte längre skall utges. Be- räkningen av omställningspension (inledande och förlängd) och särskild efterlevandepension kommer därvid, enligt vad vi närmare kommer att redovisa i avsnitt 16.22 och 16.23, att ske på samma sätt som vi valt att föreslå inom änkepensioneringen. Detta innebär att det till den inkomst- grundade omställningspensionen från tilläggspensioneringen ges ett tillägg för att kompensera för det första basbeloppets inkomster. För att därutöver kompensera för den grundskyddsfunktion som folkpension inklusive pensionstillskott och särskilt grundavdrag har fyllt föreslås att en garantipension läggs till den inkomstgrundade pensionen och avräk- nas på visst sätt mot denna.

För bampensioneringens del föreslår vi en lösning där den inkomst- grundade pensionen i form av tilläggspension kompletteras med ett tillägg motsvarande dagens kompensationsnivå inom folkpensionering- en. När det gäller grundskyddet inom bampensioneringen har vi, som framgått av det föregående, föreslagit att detta skall regleras inom ra- men för lagen om underhållsstöd. Dessa regler skiljer sig från det grundskydd som i dag utges genom folkpensioneringen när det gäller förutsättningama för rätt till oavkortat grundskydd. Vår utgångspunkt har därvid varit att barn som befinner sig i samma situation i detta avse- ende skall behandlas lika oavsett när barnpension har beviljats. Försla- get innebär därför att de nya reglerna om underhållsstöd skall tillämpas

även beträffande barnpension som beviljats före ikraftträdandet (se närmare om våra förslag beträffande bampensioneringen i avsnitt 16.2.1).

Såvitt gäller beräkning av änkepensioner har vi, som framhållits i det föregående (avsnitt 7.3.3), föreslagit en modell som när det gäller både den inkomstrelaterade delen och grundskyddet inom denna pensions- form skall kunna tillämpas såväl för änkepension som nybeviljas efter ikraftträdandet av våra förslag som för änkepension som redan utges vid denna tidpunkt. Vårt förslag innebär att den inkomstrelaterade änkepen- sionen även fortsättningsvis skall beräknas på ett ATP-baserat underlag. Den nuvarande folkpensionen skall emellertid ersättas med dels ett tillägg som skall kompensera för det första basbeloppets inkomster, dels en änkegarantipension som skall utgöra det grundskydd som skall er- sätta det nuvarande systemet med bl.a. pensionstillskott till folkpension. Folkpension i form av änkepensioner som vid ikraftträdandet av våra förslag redan betalas ut eller som kommer att betalas ut på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt skall således enligt våra för- slag räknas om enligt de av oss föreslagna reglerna. Änkepension från tilläggspensioneringen skall emellertid utges oförändrad även efter ikraftträdandetidpunkten.

7.4. Lagstiftningsfrågor

I vårt uppdrag ingår att utarbeta förslag till erforderliga lagändringar. Enligt direktiven bör dessa förslag inte enbart innebära förändringar i de nuvarande reglerna om efterlevandepension i lagen (1962:381) om all- män försäkring (AFL) utan det nya regelsystemet för efterlevandepen- sion bör i stället på motsvarande sätt som skett inom ålderspensione— ringen brytas ut ur AFL.

Rätten till efterlevandepension i form av barnpension, omställ- ningspension och särskild efterlevandepension regleras i dag i 8 och 14 kap. AFL. Härutöver har även allmänna regler om folk- och tilläggspen- sion i bl.a. 5 och 11 kap. AFL betydelse för beräkningen av efterlevan- depension. Rätt till änkepension regleras genom övergångsbestämmel— ser till de nuvarande reglerna i 8 och 14 kap. samma lag. Med hänsyn till utformningen av dessa regler finns det i dag dels änkor som har be— viljats änkepension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av refor— merade regler den 1 januari 1990, dels änkor som blivit änkor efter den— na tidpunkt men som på grund av sin ålder, till följd av övergångsreg- lema, har beviljats änkepension helt enligt äldre regler, dels änkor som har blivit änkor efter den 31 december 1989 men som beviljats änke— pension enligt något mindre förmånliga övergångsregler.

Reglerna om rätt till och beräkning av efterlevandepension i AFL är således redan i dag mycket komplicerade. Om våra förslag till anpassa-

de regler för efterlevandepension skulle inarbetas i den nuvarande lag- konstruktionen skulle detta ytterligare komplicera systemet. Med hän- syn till att folkpensionsreglema med därtill hörande regler om pen- sionstillskott och särskilt grundavdrag enligt våra förslag inte skall till- lämpas inom någon del av efterlevandepensioneringen skulle en inar- betning av de anpassade reglerna i nuvarande lagkonstruktion kräva omfattande förändringar. För änkepensioneringens del skulle detta in- nebära förslag om övergångsregler till de nuvarande övergångsreglema. Vi har mot denna bakgrund funnit det angeläget att försöka samla alla bestämmelser om efterlevandepension i en särskild lag. Syftet med en sådan konstruktion är att underlätta tillgängligheten och göra regel— komplexet mer överskådligt än i dag. En lag om efterlevandepension skulle således med dessa utgångspunkter komma att reglera både de nuvarande formerna för reformerad efterlevandepension (barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension) och änkepension enligt övergångsbestämmelser.

Vi har också övervägt huruvida en lag om efterlevandepension skall innehålla enbart bestämmelser om inkomstgrundad efterlevandepension på samma sätt som gäller beträffande lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension. Bestämmelser om grundskydd skulle i så fall regleras genom en särskild lag eller på annat sätt, t.ex. i lagen (1998:702) om garantipension som innehåller regler om garantipension till inkomstgrundad ålderspension. Den inkomstrelaterade efterlevande- pensionen kommer emellertid enligt våra förslag inte att vara ett från statsbudgeten avskilt system på samma sätt som gäller för den inkomst- grundade ålderspensionen. Den efterlevandepensionsavgift som skall finansiera utbetalningarna av inkomstgrundad efterlevandepension kommer inte heller enligt våra förslag att förvaltas i särskild ordning. Mot denna bakgrund ser vi inte något avgörande skäl som talar för att reglera inkomstgrundad efterlevandepension å ena sidan och garanti- pension till sådana förmåner å andra sidan i olika lagar. Något som i stället talar för att samla reglerna i en lag är att garantipensionen kom- mer att beräknas enligt olika regler beroende på om det rör sig om ga- rantipension till inledande omställningspension, till förlängd omställ— ningspension eller till änkepension. Det torde därför bidra till överskåd- ligheten av systemet om de olika formerna av garantipension regleras i anslutning till de inkomstgrundade förmånerna.

När det gäller bampensioneringen har vi emellertid funnit anledning att göra en annan bedömning såvitt gäller frågan om hur inkomstgrun- dad barnpension och grundskyddsregler skall behandlas lagtekniskt. Våra förslag innebär att den grundläggande försörjningsgarantin för efterlevande barn regleras i en lag om underhållsstöd. Vid den reforrne- ring av efterlevandepensionsreglema som trädde i kraft den 1 januari 1990 var ett av syftena att nå överensstämmelse mellan det grundläg— gande skydd som ges till efterlevande barn och det skydd som gavs

genom bidragsförskottet. Därefter har emellertid olika förändringar inom de olika regelsystemen lett till skillnader mellan de skilda för- månsformema. Vi har funnit det angeläget att skapa regler som innebär att det grundläggande försörjningsskyddet är detsarrrrna för barn som bor i Sverige och som av någon anledning lever med endast en av eller ingen av sina föräldrar. Mot denna bakgrund har vi funnit det lämpligt att efterlevande barns grundläggande försörjningsskydd regleras i en ny lag om underhållsstöd, i vilken sammanförs reglerna i den nuvarande lagen härom (1996:1030) och de av oss föreslagna bestämmelserna.

Vi har således stannat för att föreslå att lagen om efterlevandepension skall omfatta inkomstgrundad efterlevandepension, tilläggspension i form av änkepension och garantipension till omställningspension, sär- skild efterlevandepension och änkepension. Lagen om efterlevandepen- sion skall naturligtvis tillämpas i de fall efterlevandepension beviljas fr.o.m. ikraftträdandet den 1 januari 2001. Vid denna tidpunkt kommer det emellertid även att finnas redan löpande efterlevandepensioner som beviljats enligt nuvarande regler. Dessa har även beräknats med stöd av nuvarande regler och utges i form av folkpension och tilläggspension. En särskild fråga har varit hur dessa pensioner skall behandlas efter ett ikraftträdande av det reformerade ålderspensionssystemet och våra här- till anpassade förslag.

När det gäller efterlevande som uppbär reformerad efterlevandepen- sion, dvs. barnpension, omställningspension eller särskild efterlevande- pension, har vi funnit skäl att föreslå särskilda regler för hur sådan pen- sion skall beräknas efter ikraftträdandet. Huvuddragen bakom dessa regler har vi redovisat i avsnitt 7.3.4 och vi kommer att utveckla våra överväganden i detta hänseende ytterligare i avsnitt 16.2. Vi föreslår att dessa regler skall upptas i särskilda övergångsregler till lagen om efter— levandepension.

Rätten till änkepension är, till skillnad från rätten till efterlevande- pension enligt reformerade regler, livsvarig och sådan pension utges redan i dag med stöd av övergångsbestämmelser. Ett av huvudsyftena med att skapa en särskild lag om efterlevandepension i stället för att inarbeta de nya reglerna i AFL har, som nämnts ovan, varit att skapa regler som innebär att den nuvarande konstruktionen med omfattande övergångsbestämmelser inom änkepensioneringen skall kunna undvi- kas. En lagteknisk konstruktion som innebär att fall av nybeviljande av änkepension fr.o.m. den 1 januari 2001 regleras i lagen om efterlevan- depension, medan regler för den som beviljats änkepension på grund av dödsfall före denna tidpunkt ges i övergångsbestämmelser till de äldre reglerna skulle innebära att det omfattande regelsystem som i dag avser rätten till änkepension skulle få gälla under lång tid framöver. För att undvika detta föreslår vi i stället en konstruktion som innebär att det i övergångsregler till lagen om efterlevandepension ges bestämmelser om änkepension för änkor som har beviljats sådan pension enligt nuvarande

regler. Huvudprincipen skall emellertid vara att bestämmelserna i lagen om efterlevandepension skall tillämpas även beträffande änkepension i dessa fall. Med hänsyn till de olika bestämmelser om beräkning av än- kepension som enligt nuvarande övergångsregler gäller beroende på änkans ålder ges i övergångsbestämmelsema till lagen om efterlevande- pension särskilda bestämmelser om hur reglerna om änkepension i den- na lag skall tillämpas för beståndet änkor. För en närmare beskrivning härav hänvisas till författningskomrnentaren till bestämmelserna om änkepension.

Mot den nu redovisade bakgrunden lägger vi här fram ett förslag till lag om efterlevandepension. Samtidigt lämnar vi förslag till de föränd- ringar av bestämmelserna i AFL och vissa härtill anknutna lagar som är föranledda av de av oss föreslagna reglerna i lagen om efterlevandepen- sion.

7.5. J ämställdhetsaspekter

En av utgångspunkterna för den reformering inom efterlevandepensio- neringen som trädde i kraft den 1 januari 1990 var att skapa ett efterle- vandeskydd som var könsneutralt, dvs. där förmånerna utgavs i samma omfattning oavsett om den förrnånsberättigade var kvinna eller man. Som ovan redogjorts för var det tidigare familjepensionssystemet köns- ojämlikt på det sättet att endast änkepension kunde (och enligt över- gångsbestämmelsema alltjämt kan) utges medan det däremot inte fanns några änklingspensioner.

Till grund för förändringarna av bestämmelserna på efterlevandepen- sioneringens område är 1990 låg bl.a. de markant ändrade samhällsför- hållanden som kunnat konstateras. Utvecklingen i samhället hade bl.a. lett därhän att kvinnor på ett helt annat sätt än tidigare börjat förvärvs- arbeta och fortsatt med detta även efter det att de ingått äktenskap. I många äktenskap var det dessutom en förutsättning att båda makarna förvärvsarbetade för att klara av de kostnader som familjen hade att svara för. De syften som legat till grund för tillskapandet och bevaran- det av änkepensioneringen från 1940-talet hade således med denna samhällsutveckling i många situationer förlorat i aktualitet.

De utgångspunkter som angavs vid reformarbetet i samband med 1990 års förändringar inom efterlevandepensioneringen för tillskapan- det av ett könsjämlikt efterlevandepensionssystem och grunderna härför har enligt vårt förmenande alltjämt bärkraft. Även i dag är det så att både kvinnor och män bidrar till familjens försörjning genom eget för- värvsarbete. Även barnomsorgens utbyggnad har bidragit till en ökning av andelen kvinnor 1 förvärvslivet Det relativa arbetskraftstalet, dvs. det tal som mäter hur stor del av befolkningen som ingår i arbetskraften

antingen som förvärvsarbetande eller arbetslösa, var år 1995 80 % för kvinnor och 85 % för män.

I detta sammanhang bör även anmärkas att det såväl nationellt som internationellt inom socialförsäkringens område finns en strävan att konstruera bl.a. försäkringssystem som bygger på könsneutrala grunder. Detta framgår av EG:s järnställdhetsdirektiv 79/7/EEG om succesivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. I detta direktiv föreskrivs i art. 4 att det inte skall få förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön. Även nationellt råder politisk enighet om de övergripande målen för jämställdhetspolitiken, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. De nuvarande könsjämlika bestämmelserna om omställningspen- sion och särskild efterlevandepension, som är tillkorrma under en bred politisk enighet, är således ett resultat av det arbete som pågår för att uppnå dessa jämställdhetspolitiska mål.

Som redovisats i avsnitt 2.4.4 finns det emellertid inom den nuva— rande efterlevandepensioneringen fortfarande möjlighet att nybevilja änkepension till efterlevande änkor vid makens (eller därmed lik- ställds) död under vissa närmare förutsättningar på grund av de över- gångsbestämmelser som gäller på området. Det finns sålunda även i dagens system en pensionsförmån som bygger på äldre könsojämlika värderingar. Änkepensioneringen är tillskapad under en period då helt andra förutsättningar förelåg och där det fanns ett uttalat behov av ekonomiskt bistånd för kvinnor, framför allt äldre kvinnor, som blivit änkor efter en tids äktenskap. Denna förmån, som endast kan utges till efterlevande kvinnor, är således tillskapad på grundval av könsbundna uppfattningar som varken stämmer överens med nuvarande samhälls- och förvärvsförhållanden eller med de jämställdhetsträvanden som finns såväl nationellt som internationellt. I detta sammanhang bör påpekas att det ovan nämnda EG-direktivet för närvarande är föremål för översyn i syfte att bl.a. sätta upp mål och riktlinjer som ställer större krav på EU-ländernas sociala trygghetssystem ur jämställdhets— synpunkt.

Med hänsyn till de ändrade samhällsförhållandena, som bl.a. lett därhän att kvinnor deltar i förvärvslivet i stort sett i samma omfattning som män, kan ett bevarande av änkepensioneringen i enlighet med de gällande övergångsbestämmelsema ifrågasättas. Detta gäller i all syn- nerhet i de fall där relativt unga kvinnor, eller kvinnor som i ålders- pensionshänseende faller inom ramen för den s.k. yngre generationen (dvs. kvinnor födda år 1954 eller senare) i ett inte obetydligt antal fall kan bli berättigade till denna förmån.

Av bl.a. ovan anförda skäl finns det enligt vårt förmenande anled- ning att överväga ett avskaffande av änkepensioneringen. Ett sådant borttagande skulle ur jämställdhetssynpunkt leda till att de kvarvaran-

de efterlevandepensionema överensstämde med de jämställdhetsmål som Sverige liksom övriga EU-länder förbundit sig att sträva efter att åstadkomma. Detta skulle även medföra betydande lagtekniska och administrativa fördelar.

Emellertid är dessa övergångsbestämmelser liksom det reformerade efterlevandepensionssystemet i övrigt tillkomna efter ett omfattande utredningsarbete och under en bred politisk enighet i frågan. Mindre än tio år har gått sedan denna uppgörelse träffades över partigränser- na. I förarbetena (SOU 1987:55 och prop. 1987/88zl71) angavs på ett flertal ställen att de reformerade könsneutrala efterlevandepensions— bestämmelserna skulle kunna få genomslag endast för den generation efterlevande som vuxit upp under de samhälls- och förvärvsförhållan- den som de nya efterlevandepensionsbestämmelsema arbetats fram utifrån. Särskild hänsyn, menade man, måste alltjämt tas till de gene- rationer där makarna i en familj ofta haft den arbetsfördelningen att mannen utfört förvärvsarbete medan kvinnan skött hushållet och bar- nen, dvs. till de generationer som inrättat sina liv efter dåvarande lag- stiftning och förlitat sig på fortbeståndet därav. Av denna anledning antog man, även här under bred politisk samstämmighet, regler som innebär möjligheter till ett fortsatt uppbärande samt nybeviljande av änkepension enligt övergångsbestämmelsema.

Med hänsyn till den politiska bakgrunden till utformningen av de nuvarande övergångsbestämmelsema samt även med beaktande av utredningsuppdragets ramar har vi funnit att det legat utanför ramen för vårt uppdrag att överväga ett avskaffande av dessa övergångsbe- stämmelser och därmed av möjligheten att även fortsättningsvis nybe- vilja änkepension. Som emellertid kommer att framgå av avsnitt 11.12 ifrågasätter vi rimligheten av att låta kvinnor födda år 1945 eller sena- re även efter år 2000 nybeviljas änkepension enligt nuvarande över- gångsbestämmelser. Enligt vårt förmenande torde man kunna diskute— ra om dessa änkor verkligen tillhör en kategori kvinnor som bör komma i åtnjutande av änkepension.

Sammanfattningsvis bör påpekas att våra förslag i alla delar stäm— mer väl överens med de könsneutrala strävanden och de syften i övrigt som legat bakom 1990 års reform. Vårt huvudsakliga syfte med de förändringar som vi trots allt väljer att föreslå inom efterlevandepen- sioneringen är att så långt det är möjligt konstruera en efterlevande- pensionering som är anpassad till det reformerade ålderspensionssys— temet och där utfallet för de pensionsberättigade inte i alltför hög grad skiljer sig från det utfall som nuvarande regler ger. Några förslag som är könsbundna eller som i övrigt påverkar frågan om jämställdhet mellan man och kvinna redovisar vi inte.

8 Underlag för beräkning av inkomstrelaterade efterlevande— förmåner

8.1. Val av efterlevandepensionsunderlag

Vårt förslag: Inkomstrelaterade efterlevandeförmåner till såväl barn som vuxna skall beräknas på grundval av samma inkomstunderlag. Detta underlag skall storleksmässigt vara beroende av den avlidnes inkomster under hela den förvärvsaktiva tiden. Beräkningen skall i princip ske på grundval av den ålderspensionsrätt som registrerats för den avlidne fram till dödsfallet samt, under vissa förutsättningar, även på grundval av en tänkt framtida pensionsrätt.

Beräkningsprinciper

Efterlevandeförrnånema i den allmänna pensioneringen har alltsedan sådana förmåner tillkom varit en del av folkpensioneringen och så små— ningom även av tilläggspensioneringen. Förrnånema har alltsedan till- komsten av den allmänna tilläggspensioneringen och införandet av la— gen om allmän försäkring beräknats som pensionsförmåner på samma underlag som ålderspension och förtidspension. Detta torde ha fallit sig naturligt eftersom folk- och tilläggspensioneringen var för sig har rymt såväl ålders- som förtids- och efterlevandepension. Genom övergången till det reformerade ålderspensionssystemet kommer denna konstruktion emellertid att försvinna. Ålderspensioneringen blir ett självständigt system som kommer att bestå av en inkomstrelaterad ålderspension byggd på en livsinkomstprincip och ett från detta fristående garantipen- sionssystem, som ger ett grundskydd för personer som inte tjänat in rätt till någon inkomstrelaterad pension eller som tjänat in endast en lägre sådan pension. Det förhållandet att ålderspensioneringen blir ett själv- ständigt system innebär också att de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999 ersätter folk- och tilläggspensionsavgiftema kommer att finan- siera enbart inkomstrelaterade ålderspensioner.

Förtidspension skall enligt de av riksdagen den 15 maj 1998 antagna riktlinjerna för en reformerad förtidspension beräknas enligt andra prin—

ciper än vad som gäller enligt de nuvarande reglerna. Avgörande för beräkningen av förtidspension kommer inte längre att vara ett pensions- underlag utan i stället den försäkrades genomsnittliga inkomster under en viss tid före dödsfallet. Till grund för de antagna riktlinjerna ligger utredningsbetänkandena Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997: 166) samt Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). I betänkandena lämnas förslag till bestämmelser om hur ett reformerat förtidspensionssystem skall utformas. Riksdagen har emellertid, som antytts ovan, antagit enbart vissa riktlinjer för en fram- tida förtidspension. Frågan om den närmare utformningen av reglerna bereds för närvarande 1 en arbetsgrupp inom Socialdepartementet. Även om den närmare utformningen av förtidspensionssystemet sålunda allt- jämt är föremål för beredning har vi funnit anledning att i vissa delar, utöver de antagna riktlinjerna, beakta de förslag som lämnats i de ovan nämnda betänkandena när vi i det följande överväger vilka principer som bör ligga till grund för beräkningen av inkomstgrundade efterle- vandeförmåner. Det är således mot bakgrund av nu redovisade föränd- ringar inom ålders- och förtidspensioneringen som vi har att bedöma frågan hur inkomstrelaterade efterlevandeförmåner skall beräknas efter ikraftträdandet av reformerade ålderspensionsregler.

Enligt nuvarande regler beräknas samtliga former av inkomstgrundad efterlevandepension på grundval av samma underlag. Detta bör enligt vår uppfattning gälla även för beräkningen av efterlevandepension i framtiden. Det bör i detta sammanhang beaktas att de olika formerna av efterlevandeförmåner till vuxna i många fall kan komma att utges efter varandra i tiden. Sålunda kan en och samma efterlevande enligt nuva- rande regler först vara berättigad till omställningspension under sex månader och därefter till förlängd omställningspension, varefter det i vissa fall också kan bli fråga om särskild efterlevandepension. Vår grundläggande uppfattning är att förmåner som på detta sätt utges efter varandra i tiden inte får bli beloppsmässigt större ju längre tid som för— flyter från dödsfallet. Huvudprincipen bör i stället vara att efterlevande- förmånen skall vara som högst under tiden närmast efter dödsfallet.

Det främsta syftet med efterlevandepension är att utgöra ersättning för ett inkomstbortfall som kan uppstå då en make eller en förälder dör. Det är alltså frågan om att finna ett lämpligt mått för att beräkna den inkomst som den avlidne skulle ha haft om dödsfallet inte hade inträffat och därmed den standard som familjen i sådant fall skulle ha levt på. Enligt nuvarande regler grundar sig beräkningen av efterlevandepension på en tänkt förtidspension, vilken har ansetts spegla den inkomst som den avlidne skulle ha haft om dödsfallet inte hade inträffat. Vid beräk- ningen av förtidspension beaktas såväl de inkomster som resulterat i registrerade pensionspoäng fram till förtidspensioneringstidpunkten (dvs. i detta fall dödsfallstidpunkten) som i vissa fall även inkomster som den avlidne kunde beräknats ha haft fram till en tänkt ålderspen—

sionering. Frågan är på vilket sätt man i ett anpassat system för efterle— vandeförmåner skall mäta det inkomstbortfall som dödsfallet kan antas ha orsakat. Flera olika möjligheter är härvid tänkbara.

Ett sätt är att även i fortsättningen beräkna efterlevandeförmånema på grundval av ett livsinkomstbaserat underlag, dvs. ett pensionsunder- lag. En annan möjlighet är att ta hänsyn enbart till den avlidnes faktiska förvärvsinkomst omedelbart före dödsfallet. Ett tredje sätt är att ta hän- syn till en förväntad inkomst i enlighet med vad som nu gäller för be- räkning av sjukpenninggrundande inkomst. En fjärde lösning är att i stället utgå från den avlidnes genomsnittliga pensionsgrundande eller taxerade inkomster under en viss kortare tid före dödsfallet, t.ex. under de två bästa av de tre åren närmast före dödsfallsåret. Detta är det be— räkningsunderlag som Förtidspensionsutredningen valt att lägga till grund för beräkningen av ersättning vid långa sjukfall (SOU 1997:166). En femte, härmed näraliggande, möjlighet är att i stället anknyta till samma utrednings förslag beträffande beräkning av förtidspension och beräkna efterlevandepensioner på grundval av medeltalet av de i in- komsthänseende högsta eller mellersta pensionsgrundande inkomsterna under fyra av de sex åren närmast före dödsfallsåret.

En lösning som innebär att den avlidnes aktuella faktiska eller för- väntade förvärvsinkomst läggs till grund för berälmingen kan vid första anblicken förefalla välmotiverad. Det är i och för sig en rimlig tanke att ett efterlevandeskydd till sin storlek borde vara beroende av vilken in— komst som den avlidne haft i anslutning till dödsfallet eller snarare vil- ken inkomst han eller hon skulle ha haft närmast därefter om dödsfallet inte hade inträffat. Detta gäller i vart fall om det huvudsakliga syftet med efterlevandeskyddet anses vara att ersätta en del av det faktiska inkomstbortfall som dödsfallet inneburit. Frågan är emellertid i så fall hur den avlidnes inkomst skulle fastställas.

Inom sjukförsäkringen har för korta och medellånga sjukfall använts begreppet sjukpenninggrundande inkomst som underlag för sjukersätt— ningen. Denna baserar sig på en "förväntad" aktuell inkomst av någor- lunda stadigvarande karaktär. Enligt nu gällande regler finns det emel— lertid inte längre någon skyldighet att anmäla ändrad inkomst till försäk- ringskassan. I detta samrnanhang bör även beaktas att den övervägande delen sjukfall i dag ersätts av den försäkrades arbetsgivare under den s.k. sjuklöneperioden om 14 dagar. De uppgifter om sjukpenninggrun- dande inkomst som trots detta alltjämt finns registrerade torde i de allra flesta fall vara av äldre datum och skulle sannolikt endast i ett fåtal fall ge en rättvisande bild av den avlidnes inkomstförhållanden vid döds— fallet. Den försäkrade får i stället vid ett sjukfall som skall ersättas av försäkringskassan ange sina inkomstförhållanden, som sedan utgör un- derlag för sjukersättningen. Denna inkomst anses bäst motsvara det inkomstbortfall som den försäkrade drabbas av vid ett sjukfall. Det kan i detta sammanhang nämnas att utredningen för översyn av inkomstbe-

greppet inom bidrags- och socalförsäkn'ngssystemen (IBIS) i betänkan- det Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) har föreslagit att begreppet fastställd sjukpenninggrundande inkomst helt skall slopas.

Beräkningen av sjukpenning bygger således i dag på den inkomst som den försäkrade uppger vid sjukfallet. Överfört på efterlevandepen— sioneringen skulle detta innebära att den efterlevande skulle vara tvung- en att redogöra för den avlidnes inkomstförhållanden för att efterlevan- depension skulle kunna beräknas. Detta skulle naturligtvis vålla betyd— ligt större svårigheter för en efterlevande än det gör för den som begär ersättning vid sitt eget sjukfall. Vidare anser vi att det inte är rimligt att utbetalning av efterlevandeförmåner skall vara helt beroende av den efterlevandes uppgifter, som endast till viss del är möjliga att kontrolle- ra. Att beräkna efterlevandepension på grundval av den avlidnes faktis— ka förvärvsinkomst vid tiden för dödsfallet är mot denna bakgrund inte en lösning som vi vill ställa oss bakom.

En annan lösning skulle vara att grunda beräkningen av efterlevande- pension på inkomstuppgifter som finns lätt tillgängliga administrativt sett men som ändå i möjligaste mån utvisar den avlidnes faktiska in— komstförhållanden i anslutning till dödsfallet. De möjligheter som står till buds är taxerad inkomst och pensionsgrundande inkomst (eventuellt jämte pensionsgrundande belopp, se härom i avsnitt 8.4). Vid bedöm— ningen av vilket av dessa inkomstunderlag som bäst avspeglar den av— lidnes faktiska inkomst vid dödsfallet skall noteras att pensionsgrun- dande inkomst skall fastställas samtidigt med taxerad inkomst, dvs. under hösten året efter intjänandeåret. Pensionsgrundande belopp för intjänandeåret skall vara fastställda senast i mars året efter taxeringen. Om taxerad inkomst skulle väljas som inkomstunderlag, skulle således de inkomster som läggs till grund för beräkningen i vissa fall vara något mer aktuella än om både pensionsgrundande inkomst och pensions- grundande belopp (ålderspensionsunderlaget) väljs. Å andra sidan kan den taxerade inkomsten avvika ganska markant från den faktiska in- komsten genom att det i den taxerade inkomst som finns registrerad även har tagits hänsyn till bl.a. allmänna avdrag. Eftersom det i den pensionsgrundande inkomsten inte tas hänsyn till sådana avdrag kom- mer denna inkomst bättre att stämma överens med den faktiskt uppbur- na ersättningen. En annan skillnad mellan taxerad inkomst å ena sida och pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp (ett pensionsunderlag) å andra sidan är att den förstnämnda inkomsten är obegränsad till sin storlek, medan de senare inkomstema inte kan över— stiga det s.k. intjänandetaket om 7, 5 gånger det förhöjda prisbasbelop- pet eller, fr.o.m. år 2001, 7, 5 gånger inkomstbasbelopet. Även ur denna synvinkel torde pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp vara att föredra, eftersom det enligt vår uppfattning inte bör komma i fråga att tillgodoräkna efterlevandepension på inkomster som överstiger intjänandetaket.

Ytterligare en fördel med att välja ålderspensionsunderlaget som underlag för beräkning av efterlevandeförmåner jämfört med att välja taxerad inkomst är att man på så sätt, utan att särregler behöver ställas upp, under vissa förutsättningar tar hänsyn även till tid med bamledig- het och plikttjänstgöring genom att pensionsgrundande belopp tillgodo— räknas för sådan tid. Om den avlidnes taxerade inkomst skulle ligga till grund för bedömningen skulle ett år under vilket den avlidne varit hemma med barn alltid påverka beräkningsunderlaget för efterlevande- pension i negativ riktning genom att den avlidne för ett sådant år tillgo— doräknats ingen eller betydligt lägre inkomst än vad som skulle varit fallet vid förvärvsarbete. Detta är enligt vår uppfattning inte tillfreds- ställande. Om taxerad inkomst skulle läggas till grund för beräkningen, skulle det sannolikt vara nödvändigt att skapa ett system där vissa peri- oder är överhoppningsbara, vilket såvitt gäller förtidspensioneringen föreslagits av Sjuk— och arbetsskadekommittén (SOU 1995 :149 och l996:ll3) och Förtidspensionsutredningen (SOU 1997:166). Ett alter— nativ vore att skapa alternativa beräkningsregler där möjlighet ges att ta hänsyn till tid även före de nu aktuella åren. Båda lösningarna skulle ge ett administrativt merarbete, vilket enligt vår uppfattning talar mot att taxerad inkomst väljs som inkomstmått. (Frågan om i vilken omfattning pensionsgrundande belopp bör läggas till grund för beräkningarna be- handlas i avsnitt 8.4.)

Vid bedömningen av de lösningar som innebär att man utgår från den avlidnes inkomster under en viss - kortare eller längre - period före dödsfallet kan konstateras att det enligt vår uppfattning vore lämpligast att utgå från den avlidnes pensionsgrundande inkomst och pensions- grundande belopp, dvs. samma inkomstmått som skulle ligga till grund för en beräkning enligt ett pensionsunderlag. Dessa inkomster och be— lopp kommer emellertid i vissa fall inte att vara fastställda förrän i mars månad det andra året efter intjänandeåret. varför det skulle vara ofrån— komligt med en inte helt obetydlig eftersläpning. Oavsett vilken metod som läggs till grund för beräkningen av efterlevandeförmåner skulle det sannolikt erfordras ett system där beräkningen alltid gjordes på grund- val av uppgifter för de år med fastställt pensionsunderlag som fanns tillgängliga vid dödsfallet, varefter det senare fick göras nya beräkning- ar med retroaktiva utbetalningar som följd för det fall den avlidnes in- komster varit högre under de relevanta åren (se vidare härom i avsnitt 8.5.3). Denna komplikation skulle emellertid bli mer framträdande med en metod där efterlevandeförmånema alltid grundas på inkomster under ett visst begränsat antal år före dödsfallet och inte på ett livsinkomstba- serat underlag. Ju kortare inkomstperiod som är relevant, desto större betydelse skulle sådana retroaktiva utbetalningar få.

Slutsatsen av det föregående blir att den avlidnes faktiska inkomst i anslutning till dödsfallet inte bör läggas till grund för beräkningen efter— som det skulle vara förenat med stora svårigheter att fastställa en sådan

inkomst. En uppskattning av det inkomstbortfall som dödsfallet medfört skulle i stället få göras på grundval av den avlidnes pensionsgrundande inkomst för det senaste året före dödsfallet eller, om den ännu inte blivit fastställd, för året dessförinnan. Således skulle det alltså i realiteten inte vara den avlidnes aktuella inkomst som skulle komma att läggas till grund för beräkningen.

En annan möjlighet vore att i stället ansluta till det underlag som Förtidspensionsutredningen föreslagit beträffande inkomstrelaterad långtidssjukpenning. En övergång från sjukpenning till långtidssjuk- penning skall enligt utredningens förslag normalt ske automatiskt efter ett år. Långtidssjukpenning skall beräknas på ett mer stabilt inkomstun— derlag än de förvärvsinkomster omedelbart före sjukfallet som legat till grund för beräkning av sjukpenning. Utredningens förslag innebär att långtidssjukpenningen beräknas på grundval av de två bästa in— komståren av de tre år som närmast föregått övergången till långtids— sjukpenning. Inte heller inkomsten under denna tid kan emellertid enligt vår mening med hänsyn till den eftersläpning som beskrivits anses åter- spegla den avlidnes inkomst vid dödsfallet.

Även om man bortser från den komplikation som den beskrivna ef- tersläpningen innebär är emellertid frågan huruvida den avlidnes in- komst i anslutning till dödsfallet i alla situationer är ett lämpligt mått på det inkomstbortfall som dödsfallet inneburit. Därvid måste beaktas att det är olika former av efterlevandeförmåner som skall beräknas. Det inkomstmått som nu diskuterats, dvs. den avlidnes pensionsgrundande inkomster under något eller några år före dödsfallet, skulle visserligen kunna förefalla lämpligt för beräkning av inledande omställningspen— sion som utges under en förhållandevis kort omställningstid. När det gäller beräkning av barnpension som kan utges under en lång tid torde det emellertid kunna ifrågasättas om inkomsterna i anslutning till döds— fallet är ett lämpligt mått på den levnadsstandard som familjen skulle ha levt på under så många års tid. En risk är att tillfälliga inkomstminsk- ningar eller inkomstökningar som kan ha förekommit under något eller några få år före dödsfallet får stort genomslag, vilket ter sig särskilt olämpligt när det gäller en förmån som skall utges under en lång tid. I sådant fall borde i stället den avlidnes inkomster under en längre tid läggas till grund för bedömningen.

Som vi framhållit inledningsvis anser vi att det underlag som läggs till grund för beräkningarna bör, med undantag för beräkning av änke— pension (se härom i kapitel 11), vara detsamma beträffande samtliga förmåner inom efterlevandepensioneringen. Underlaget måste således kunna läggas till grund för beräkning av förmåner som kommer att utges under både kortare och längre tid. Mot denna bakgrund anser vi inte att det underlag som nu diskuterats, dvs. den avlidnes faktiska pensions- grundande inkomst i anslutning till dödsfallet eller inkomsterna under två av tre år dessförinnan, kan läggas till grund för beräkningen av ef—

terlevandeförmåner. Beräkningen bör i stället enligt vår uppfattning grundas på den avlidnes inkomster under en längre tid före dödsfallet. Valet av beräkningsgrund står därmed enligt vår uppfattning mellan två huvudlösningar.

Den ena lösningen innebär att efterlevandepension beräknas på sam- ma underlag som Förtidspensionsutredningen föreslagit beträffande beräkning av förtidspension. Lösningen skulle innebära att den inkomst- relaterade efterlevandepensionen baseras på ett underlag som enligt huvudregeln beräknas som medeltalet av de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex åren närmast före dödsfallsåret. Det sålunda beräknade underlaget benämns i Förtidspensionsutredningens förslag antagandein— komst.

Det finns enligt vår uppfattning här skäl att påpeka att denna termi- nologi lätt kan komma att leda till missuppfattningar. Inom ATP- systemet används termerna antagandepoäng och antagandepoängberäk- ning som beteckning på underlag för en beräknad framtida ATP-poäng som skall läggas till den pensionsberättigades faktiskt intjänade ATP— poäng vid beräkning av tilläggspension. Vidare har begreppen antagan- deinkomst och antagandeinkomstberäkning använts på motsvarande sätt av Pensionsarbetsgruppen i förslaget om beräkning av reformerad pen— sionsrätt. Att mot denna bakgrund använda begreppet antagandeinkomst vid en beräkning av ett underlag som i övrigt endast har ringa samband med ålderspensionssystemet år enligt vår uppfattning mindre lämpligt.

Den andra lösningen innebär att beräkningen görs på grundval av den avlidnes livsinkomst. Uppgifter om den avlidnes inkomster fram till dödsfallet finns tillgängliga genom pensionsbehållningen i det reforme— rade ålderspensionssystemet. I de fall dödsfallet inträffar sedan den avlidne börjat uppbära ålderspension kan pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten lätt räknas fram och ger då uppgift om den avlidnes livsinkomst. Om dödsfallet i stället inträffar i förvärvsaktiv tid ger pensionsbehållningen emellertid endast uppgift om inkomsterna fram till denna tidpunkt. Att lägga enbart dessa inkomster till grund för beräkningen skulle leda till att efterlevandeförmånema skulle bli myck— et låga i de fall dödsfallet inträffar i unga år. För att även i denna situa- tion kunna lägga den avlidnes livsinkomst till grund för beräkningen måste den faktiska pensionsbehållningen under vissa förutsättningar kompletteras med pensionsrätt på inkomster som det på grundval av förvärvsmönstret fram till dödsfallstidpunkten kan antas att den avlidne, om dödsfallet inte hade inträffat, skulle ha haft under åren från döds— fallet till en framtida pensioneringstidpunkt. Det innebär alltså att det måste beräknas pensionsrätt också på sådan antagandeinkomst för tiden från dödsfallet till tidpunkten för ålderspensionering.

Efterlevandepensionsunderlag baserat på den avlidnes livsinkomst eller enbart på inkomsten i anslutning till dödsfallet?

Enligt de regler som gäller i dag kan efterlevandepension sägas vara beräknad på grundval av antingen den avlidnes tänkta förtidspension eller om dödsfallet inte inträffar i förvärvsaktiv ålder - den avlidnes ålderspension. Båda dessa förmåner är en del av folk- och tilläggspen- sioneringen.

I våra direktiv framhålls att den samverkan som i dag finns mellan ålders- och efterlevandepensionssystemen bör finnas kvar även sedan ålderspensionssystemet ändrats i enlighet med riktlinjerna för pensions- reformen. Vägledande vid utarbetandet av ett förslag till anpassat efter— levandepensionssystem skall bl.a. vara att reglerna skall harmoniera med den reformerade ålderspensionen vad gäller den inkomstrelaterade delen. Direktiven konstaterar emellertid också att beräkningen av efter— levandepension enligt nuvarande regler sker med utgångspunkt från en tänkt förtidspension i de fall den avlidne vid dödsfallet inte uppbar ål- derspension. Det kan därför, enligt vad som uttalas, vara rimligt att för— slagen i möjligaste mån anknyter till reglerna för förtidspension också i framtiden. Det framhålls emellertid också att utredaren är oförhindrad att föreslå andra lösningar.

Förtidspensionsutredningen har framhållit att den primära funktionen för en försäkring vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga skall vara att tillförsäkra den som etablerat sig på arbetsmarknaden ett gott skydd mot inkomstbortfall. För att åstadkomma detta krävs en konstruktion där försäkringen ersätter en betydande andel av den inkomst som personen skulle ha haft om han eller hon fortsatt förvärvsarbeta fram till ordinarie pensionsålder. Utredningen har ansett att systemet för ekonomisk er- sättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga bör ha karaktären av en riskförsäkring. Försäkringsersättning bör betalas ut till den enskilde i princip oberoende av hur länge han eller hon varit ansluten och betalat avgift till försäkringen. Inkomstskyddet bör således inte ha den karaktär av intjänad rättighet som kännetecknar ålderspensionssystemet. Häri ligger enligt Förtidspensionsutredningen en avgörande skillnad mellan ett förtids— och ett ålderspensionssystem. Ett förtidspensionssystem är primärt en riskförsäkring medan ålderspensionssystemet bygger på ett stort inslag av sparande över livet.

Mot denna bakgrund har Förtidspensionsutredningen föreslagit att förtidspension skall beräknas på ett sätt som innebär att det görs ett antagande om en framtida inkomst med stöd av inkomsterna närmast före dödsfallet (ett s.k. historiskt underlag för antagandeinkomsten). Vi kommer i det följande att benämna detta underlag som förtidspensions— underlag.

En konsekvens av den metod som Förtidspensionsutredningen föror— dat är att inkomster som den försäkrade haft före de inkomstår som

läggs till grund för beräkning av underlaget inte kan påverka storleken på förmånen. Detta innebär alltså att en person som arbetat ett visst mindre antal år i Sverige kan bli berättigad till en lika hög ersättning vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan som en person som arbetat i Sverige under en betydligt längre tid. Om en livsinkomstprincip i stället läggs till grund för beräkningen skulle detta inte bli fallet. Då skulle såväl den försäkrades faktiska inkomster före försäkringsfallet som de

inkomster som den försäkrade skulle antas ha haft under tiden fram till en tänkt ålderspensionering komma att påverka beräkningen.

Frågan är vad som bör gälla inom systemet för inkomstrelaterad ef- terlevandepension. Skall storleken på efterlevandeförmånema vara be- roende endast av den avlidnes inkomster under ett visst antal år före dödsfallet eller skall inkomsterna under hela livet påverka beräkningen? Skall alltså efterlevandeförmånema efter en person som arbetat i Sveri- ge under endast en begränsad tid kunna vara lika höga som förmånerna efter en person som haft motsvarande årliga inkomster men arbetat un- der en betydligt längre tid?

Enligt vår uppfattning finns det principiella skillnader mellan förmå- nerna inom förtidspensioneringen och inom efterlevandepensioneringen som måste beaktas vid bedömningen av vilket underlag som skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension. Vidare måste enligt vår mening beaktas de internationella konsekvenser som de olika beräk- ningsmetodema kan ge upphov till. Härtill kommer de särskilda pro- blem som kan uppstå genom att efterlevandepension kan utges även efter personer som vid dödsfallet uppbar ålderspension.

En viktig principiell skillnad mellan efterlevandepension och förtids- pension är att den senare förmånen har till syfte att utgöra en fullständig försörjning för den försäkrade, medan efterlevandepensioneringen en— ligt vårt synsätt (i vart fall när det gäller förmånerna till vuxna) enbart är att anse som en kompletterande inkomst till den efterlevandes egna förvärvsinkomster eller pensionsinkomster under en viss tid efter ett dödsfall. Efterlevandepensionen har alltså enligt vår uppfattning inte samma karaktär av fullständigt inkomstbortfallsskydd som förtidspen- sionen. Det framstår därmed som långt ifrån självklart att efterlevande- pensionen skall vara beroende av enbart den avlidnes inkomster i viss anslutning till dödsfallet. Härtill kommer att efterlevandepensioner en- ligt nuvarande regler är beroende av den avlidnes inkomster under stör- re delen av den förvärvsaktiva perioden av livet. Detta gäller såväl när dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder som när det sker sedan ålders- pension börjat uppbäras. Efterlevandepension betraktas alltså i en viss bemärkelse som en del av den avlidnes ålderspension eller en tänkt sådan pension. Enligt vår uppfattning bör det krävas starka skäl för att denna utgångspunkt inte även i fortsättningen skall läggas till grund för konstruktionen av systemet för efterlevandepension.

Som antytts ovan är valet av beräkningsmetod betydelsefullt även ur ett internationellt perspektiv. Mot bakgrund av den alltmer ökande rör- ligheten på arbetsmarknaden och med hänsyn till de EG-rättsliga regler som därigenom kan bli tillämpliga bl.a. vad avser den sociala trygghe- ten, bör särskild hänsyn tas till att det nya systemet för efterlevandepen- sion kan fungera även i situationer där den avlidne har varit försäkrad i flera olika länder. En beräkning på grundval av det beskrivna förtids- pensionsunderlaget skulle mot denna bakgrund få andra konsekvenser än vad som gäller enligt nuvarande regler för beräkning av efterlevande- förmåner. Eftersom förtidspensionsunderlaget inte bygger på en livsin- komsttanke utan på att endast inkomsterna under en viss tid före döds- fallet får betydelse, skulle en efterlevande till en person som kort tid före dödsfallet kommit till Sverige från ett annat land kunna bli berätti— gad till lika stora efterlevandeförmåner som om den avlidne hade varit försäkrad och arbetat i Sverige under en betydligt längre tid. Detta inne- bär inte bara att en hög förmån i den situationen kan utbetalas till en efterlevande som är bosatt i Sverige utan att Sverige dessutom kommer att, med hänsyn till reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71, vara skyldigt att exportera en sådan efterlevandeförmån inom EU/EES. En- ligt nuvarande regler exporteras visserligen efterlevandepension från tilläggspensioneringen utan begränsningar, men en sådan förmån kom- mer, i de fall den avlidne arbetat i Sverige under endast ett fåtal år, att vara lägre än om den avlidne arbetat under en betydligt längre tid (med motsvarande årliga inkomster). Det skall härvid noteras att det är fråga om förmåner till efterlevande barn och vuxna som inte under någon tid alls behöver ha varit bosatta i Sverige för att vara berättigade till förrnå- nema efter den avlidne. Vidare bör i denna situation även beaktas risken för att den efterlevande får dubbel kompensation från ett annat land eller andra länder där den avlidne arbetat.

De konsekvenser som en tillämpning av ett förtidspensionsunderlag skulle ge upphov till när det gäller efterlevande till personer som avlider efter att några år tidigare ha flyttat till och börjat förvärvsarbeta i Sveri- ge kan enligt vår uppfattning ifrågasättas. Ytterligare en situation som bör uppmärksammas är den då en person avlider efter att en kortare tid dessförinnan ha flyttat från Sverige. Oavsett om personen vid dödsfallet varit försäkrad i det andra landet eller inte, kan det ifrågasättas om det inte bör utgå någon ersättning från Sverige till den efterlevande på grundval av den inkomst som den avlidne haft under sina år i det svens- ka förvärvslivet. Enligt de nu gällande reglerna om beräkning av efter- levandepension blir konsekvensen att Sverige utger efterlevandepension i förhållande till antalet år med intjänade ATP-poäng och storleken på dessa. Dessa regler är anpassade till de EG-rättsliga regler om prorata- beräkning av förmåner till efterlevande som gäller enligt förordningen 1408/71 (se härom i kapitel 5).

Enligt vår uppfattning är de konsekvenser som en tillämpning av ett förtidspensionsunderlag kan få i ett internationellt perspektiv mindre lämpliga. Frågan är om konsekvenserna kan förhindras, eller i vart fall mildras. En möjlighet vore att ställa upp krav på ett visst antal år med registrerad pensionsgrundande inkomst för att rätt till efterlevandeför- måner över huvud taget skulle föreligga. En sådan regel skulle alltså innebära att efterlevandeförmåner genereras först när denna tid förflutit och förmånerna skulle då beräknas på grundval av inkomsterna under ett visst antal år före dödsfallet. Detta skulle emellertid ge upphov till stora tröskeleffekter. Om villkoret är t.ex. fem år med pensionsgrundan- de inkomst skulle den som arbetat i fyra år inte kunna efterlämna någon förmån alls, medan den som arbetat i fem år skulle kunna efterlämna en hög förmån. Regeln skulle för det andra inte kunna upprätthållas inom EU/EES på grund av sammanläggningsprincipen i förordningen 1408/71. Enligt denna princip skulle, vid bedömningen av om ett dylikt anknytningsvillkor är uppfyllt, även försäkringstid i ett annat land inom EU/EES få tillgodoräknas.

Om efterlevandepension skall beräknas enligt samma princip som föreslagits beträffande beräkning av förtidspension skulle man således, mot bakgrund av vad som redovisats ovan, få godta de internationella konsekvenser som nu beskrivits. Detta talar enligt vår uppfattning mot att föreslå en sådan lösning. Vi anser i stället att ett pensionsunderlag där förrnånemas storlek görs beroende av anknytningen till det svenska förvärvslivet ligger bättre i linje med de grundläggande principer inom EG-rätten som blir tillämpliga när efterlevandepension skall betalas ut efter en person som har tjänat in rätt till förmåner från flera olika länder. Detta talar enligt vår uppfattning för att välja ett ålderspensionsunderlag som beräkningsunderlag.

Av betydelse vid valet mellan ett pensionsunderlag och en inkomst- bortfallsmetod som beräkningsgrund är också frågan hur efterlevande- förmånema skall beräknas efter en avliden som vid dödsfallet uppbar ålderspension. Denna problematik uppkommer inte i motsvarande mån inom förtidspensioneringen eftersom förtidspension inte kan beviljas efter det år då den försäkrade har fyllt 65 år eller för tid dessförinnan då den försäkrade erhåller ålderspension. Enligt förslagen i det reformera- de ålderspensionssystemet beräknas kompensationsgraden i detta sys- tern vara ungefär densamma som i dagens ATP-system där ålderspen- sionen genomsnittligt sett utgör 60 % av den avlidnes genomsnittliga inkomster. Om det är enbart inkomsten under de närmaste åren före dödsfallet som skall utgöra underlag för beräkningen kommer denna inkomst att för en person, som dör sedan han uppburit ålderspension under några är, huvudsakligen att vara just ålderspensionsbeloppet. Det skulle kunna hävdas att det är rimligt att lägga detta belopp till grund för beräkningen eftersom inkomstbortfallet är just den månatliga ålderspen- sionen och inte den inkomst på vilken den är beräknad. Detta skulle

emellertid ge upphov till vissa tröskeleffekter för dem som avlider pre- cis före respektive efter ålderspensionsuttaget. Samma problem uppstår vid t.ex. tidiga uttag av ålderspension: hela eller partiella. Situationen kompliceras då ytterligare av att inkomstunderlaget i den situationen kommer att bestå delvis av vanlig inkomst av tjänst eller förvärvsverk- samhet och delvis av en pensionsinkomst med lägre kompensationsgrad.

Om man inte anser att den nu påtalade skillnaden i kompensations- grad borde påverka beräkningen av efterlevandeförmånema skulle al- ternativa beräkningsgrunder få övervägas för det fall den avlidnes in- komst under åren närmast före dödsfallet skall ligga till grund för be- räkningen. En möjlighet vore att införa en valmöjlighet som innebär att efterlevandefönnånen beräknas på det mest förmånliga underlaget: ål- derspensionen eller den pensionsgrundande inkomsten under ett visst antal år före pensioneringen. En sådan lösning synes emellertid enligt vår uppfattning inte tilltalande, vare sig ur principiell eller administrativ synvinkel.

En annan möjlighet som övervägts, särskilt med hänsyn till innehållet i direktiven, är att låta beräkningen av efterlevandepension grundas på förtidspensionsunderlaget i de fall dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv tid och på ett livsinkomstunderlag i de fall dödsfallet inträffar efter ålders— pensioneringen. Härigenom skulle åstadkommas en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet samtidigt som reglerna skulle an- knyta till reglerna för förtidspension. En sådan lösning skulle emellertid också kunna innebära tröskeleffekter. Efterlevandepension efter den som avlider strax efter ålderspensioneringen skulle då räknas på grund- val av dennes samlade livsinkomst, vilket skulle kunna leda till en be- tydligt högre eller lägre pension än om enbart inkomsterna kort tid före en tänkt ålderspensionering skulle läggas till grund för beräkningen. Detta är inte invändningsfritt. En sådan lösning skulle när det gäller personer som är svårt sjuka öppna för möjligheten att göra särskilda överväganden om huruvida ett uttag av ålderspension före dödsfallet skulle vara fördelaktigt ur efterlevandepensionssynpunkt eller inte. Komplikationer skulle vidare, på samma sätt som påpekats ovan, kunna uppstå vid partiella uttag av ålderspension och särskilda regler skulle få tillskapas för beräkning av efterlevandepension när den avlidne gjort förtida uttag eller skjutit upp sitt uttag av ålderspension. Det är inte heller från administrativ synpunkt rimligt att tillämpa två helt olika un- derlag för en och samma förmån.

Om ett pensionsunderlag i stället väljs som beräkningsunderlag, oav- sett när dödsfallet inträffar, kommer de nu diskuterade situationerna inte att vålla några problem. Beräkningen kommer att kunna ske på grundval av samma underlag oavsett om den avlidne uppburit ålderspension eller inte vid dödsfallet. Vad en beräkning på ett pensionsunderlag i realite- ten innebär vid dödsfall under förvärvsaktiv tid är att man räknar fram ett tänkt ålderspensionsunderlag baserat på faktiska och i vissa situatio—

ner även tänkta framtida inkomster. Om dödsfallet inträffar då ålders- pension utges finns därmed så att säga facit redan i handen. Underlaget blir i princip detsamma som det på vilket den utgående ålderspensionen är baserad.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att vår huvudsakliga uppgift enligt direktiven har varit att anpassa reglerna om efterlevandepension till det reformerade ålderspensionssystemet. Efterlevandepensionering- en har på olika sätt samband med både ålderspensioneringen och för- tidspensioneringen. Vi anser emellertid att sambandet med ålderspen- sioneringen och den livsinkomstprincip som ligger till grund för denna väger över. Framför allt har det emellertid vid våra närmare övervägan— den visat sig att en beräkning av efterlevandepension på ett underlag som motsvarar det som enligt Förtidspensionsutredningen skall ligga till grund för beräkningen av förtidspension skulle få mindre lämpliga kon— sekvenser inom efterlevandepensioneringen både ur principiell synvin— kel och av administrativa, internationella och tekniska skäl. Vår bedöm- ning är därför att den avlidnes livsinkomst fortsättningsvis bör ligga till grund för beräkningen av inkomstrelaterad efterlevandepension.

Uppgifter om den avlidnes livsinkomst under intjänandetaket finns lätt tillgängliga genom att den avlidnes pensionsrätter fram till döds- fallstidpunkten finns som registrerad pensionsbehållning i det reforrne- rade ålderspensionssystemet. Därutöver måste om dödsfallet inträffar under förvärvsaktiv tid, enligt vad som framhållits ovan, hänsyn under vissa förutsättningar tas till tänkta framtida inkomster det år då döds- fallet inträffade fram till tidpunkten för övergång i ålderspension och utträde ur förvärvslivet. De närmare övervägandena kring hur denna beräkning skall göras kommer vi att utveckla i avsnitt 8.2 och 8.3. En särskild fråga i detta sammanhang är vilken ålder som generellt sett skall betraktas som pensionsålder i det reformerade ålderspensionssys- temet. Någon fastlagd pensionsålder finns inte i detta system. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 8.2. En annan fråga är om pensionsrätt som i det enskilda fallet har tjänats in efter den tidpunkt som generellt sett anses vara pensionsålder skall beaktas vid beräkningen av efterle— vandepension. Denna fråga behandlas i avsnitt 8.5.3. I avsnitten 8.4 och 8.5 kommer vi vidare att närmare redovisa våra överväganden kring pensionsunderlaget och tekniken för beräkning av årlig efterlevande- pension med stöd av den tillgängliga och beräknade pensionsbehåll- ningen.

En konsekvens av våra ställningstaganden är att efterlevandepension kommer att kunna utges i situationer där den avlidne tidigare under viss tid arbetat och tillgodoräknats pensionsrätt i Sverige men under lång tid före dödsfallet varit bosatt utomlands. Detta hade inte kunnat inträffa om ett förtidspensionsunderlag legat till grund för beräkningen. Å andra sidan kommer en person som vid dödsfallet arbetat under endast några få år i Sverige inte att kunna lämna efter sig rätt till lika stor efterlevan-

depension som den som arbetat i Sverige under större delen av sitt liv. Detta hade blivit fallet om vid beräkningen hänsyn tagits endast till inkomstema under några få år före dödsfallet. En konsekvens av att olika underlag tillämpas vid beräkning av förtidspension respektive efterlevandepension är också att en person som på grund av bristande anknytning till förvärvslivet i samband med ett förtidspensionsfall inte är berättigad till förtidspension kommer om och när personen senare avlider att kunna efterlämna efterlevandepension beräknad på grundval av sin tidigare förvärvsverksamhet i Sverige. Detta är visserligen en icke åsyftad följd av att olika underlag tillämpas vid beräkningen men får med hänsyn till fördelarna med att beräkna efterlevandepension på grundval av ett livsinkomstunderlag enligt vår uppfattning accepteras.

8.2. Förutsättningar för att antagandeinkomst skall beräknas

Vårt förslag: Under förutsättning att det för den avlidne har registre- rats pensionsrätt under minst tre av de fem åren närmast före döds- fallsåret skall vid beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget, utöver intjänad pensionsrätt fram t.o.m. året före dödsfallet, tillgodo— räknas pensionsrätt för tid fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

8.2.1. Nuvarande regler och Pensionsarbetsgruppens överväganden

Om ett dödsfall inträffar under förvärvsaktiv tid beräknas i dag efterle- vandepension från tilläggspensioneringen som en viss andel av den förtidspension som den avlidne skulle ha beviljats om förutsättningar härför hade förelegat vid tidpunkten för dödsfallet. Enligt reglerna för beräkning av förtidspension har den försäkrade under vissa förutsätt- ningar rätt att tillgodoräkna sig pensionspoäng även för tid fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. året då den försäkrade fyller 64 år. Förutsätt— ningama för en sådan antagandepoängberäkning är att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för minst två av de fyra åren närmast före pensionsfallet eller att den försäkrades sjukpenninggrundande in- komst (eller den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden) vid pensionsfallet uppgick till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet.

Om den försäkrade uppfyller något av de nu angivna kvalifikations- kraven beräknas pensionspoäng för tiden fr.om. året för pensionsfallet t.o.m. det år den försäkrade fyller 64 år (antagandepoäng) på grundval

av den av två metoder som ger det förmånligaste resultatet. Antingen beräknas antagandepoängen som medeltalet av pensionspoängen för de bästa två av de fyra åren som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade. Eller också beräknas den som medeltalet av pensionspoäng- en för samtliga år fr.o.m. det år den försäkrade fyllt 16 år t.o.m. det år som närmast föregått pensionsfallet, varvid bortses från de år intill ett antal av hälften för vilka pensionspoäng inte finns registrerade eller för vilka poängtalet är lägst. Den sålunda beräknade antagandepoängen anses vid beräkningen av tilläggspension med tillämpning av 15- och 30—årsreglema utgöra den försäkrades pensionspoäng för vart och ett av de år för vilka antagandepoäng tillgodoräknas.

Dagens regler om beräkning av antagandepoäng uppställer alltså först ett kvalifikationskrav som måste uppfyllas för att den försäkrade skall få tillgodoräkna sig sådana poäng. Därefter beräknas antagandepoängen efter den av de två alternativa metoderna som ger det förmånligaste resultatet för den försäkrade. Den försäkrade tillgodoräknas sedan anta— gandepoäng för varje år fram t.o.m. 64-årsåret.

Vid bedömningen av hur ett system med beräkning av antagandein- komst skall utformas inom ramen för ett anpassat efterlevandepensions- system måste inledningsvis tas ställning till om det även fortsättningsvis bör uppställas ett kvalifikationsvillkor motsvarande det som gäller i dag eller om systemet skall utformas på annat sätt.

Under arbetet med det reformerade ålderspensionssystemet redovisa- de Pensionsarbetsgruppen (PAG) vissa överväganden kring en möjlig framtida uforrrming av förtidspensioneringen, vari ingick även en skiss till utformning av antagandeinkomstberäkning inom denna pensions- form. Enligt PAG borde utgångspunkten för beräkning av framtida in- komst vara att den försäkrade vid pensionsfallet hade en stadigvarande och något så när aktuell anknytning till arbetsmarknaden här i landet, varför man med fog skulle kunna utgå från att den försäkrade, sjukdo- men eller skadan förutan, skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige. Reglerna borde dessutom ge ett visst efterskydd för personer som till- fälligt avbrutit sin förvärvsverksamhet eller som flyttat till annat land för att arbeta där under viss begränsad tid. PAG förordade mot denna bakgrund att det som villkor för ett tillgodoräknande av antagandein— komster skulle gälla att den försäkrade hade tjänat in pensionsrätt under minst tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Någon regel motsvarande dagens alternativa "ingångsvillkor" om sjukpenning— grundande inkomst vid tidpunkten för pensionsfallet borde enligt PAG inte upptas. En försäkrad som uppfyller det sålunda uppställda kvalifi- kationsvillkoret skulle enligt PAG:s skiss få tillgodoräkna sig antagan- deinkomst enligt vissa alternativa beräkningsregler (se vidare härom avsnitt 8.3) för samtliga är fr.o.m dödsfallsåret t.o.m. det år den försäk- rade fyller 64 år.

8.2.2. Val av metod för beräkning av antagandeinkomst

Den nuvarande och den av PAG diskuterade metoden skulle alltså över- förd till en anpassad efterlevandepensionering innebära att det för en avliden person som uppfyllt det kvalifrkationsvillkor som uppställs skall beräknas antagandeinkomster för samtliga år från dödsfallsåret t.o.m. en viss tidpunkt: enligt PAG:s förslag det år den försäkrade skulle ha fyllt 64 år.

Vi har i detta sammanhang funnit anledning att överväga även en annan metod för att beräkna antagandeinkomst inom efterlevandepen- sioneringen. Denna metod innebär i korthet att det inte ställs upp något särskilt kvalifikationskrav för att antagandeinkomst skall beräknas. An- tagandeinkomst för tiden fr.o.m. dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år skall i stället tillgodoräknas i förhållande till hur lång tid den avlidne har förvärvsarbetat i Sverige.

Den nu beskrivna metoden har likheter med de regler som i dag gäl- ler för beräkning av framtida bosättningstid för förtidspension och efterlevandepension - inom folkpensioneringen. Folkpension utges en- ligt de allmänna reglerna för sådan pension antingen på grundval av antalet bosättningsår i Sverige eller på grundval av antalet år med pen- sionspoäng för tilläggspension. Som bosättningstid räknas därvid inte bara tid fram till pensionsfallet utan även tid därefter t.o.m. det år då den pensionsberättigade fyller 64 år. Om den pensionsberättigade som bosättningstid kan tillgodoräkna sig fyra femtedelar av tiden fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet, får han som bosätt- ningsår tillgodoräkna sig samtliga är fr.o.m året före pensionsfallet fram t.o.m. det år då han skulle ha fyllt 64 år. Om han har mindre än fyra femtedelar av tiden som tillgodoräknad bosättningstid, får han tillgodo— räkna sig så stor andel av tiden mellan pensioneringen och 64-årsåret som motsvarar förhållandet mellan den bosättningstid som han tillgodo- räknats från 16 års ålder t.o.m. året före pensionsfallet och fyra femte- delar av hela denna sistnämnda tid.

Skillnaden mellan den nu diskuterade metoden - här benämnd intjä- nandemetoden och en metod med kvalifikationsvillkor skulle vara att intjänandemetoden innebär att antagandeinkomst tillgodoräknas endast för så många år som står i proportion till den förvärvsaktiva tiden i Sve- rige. Det skulle emellertid sakna betydelse när i tiden förvärvsåren lig- ger. Om kravet för att tillgodoräknas antagandeinkomst för samtliga år efter dödsfallet fram till t.ex. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år skulle vara att pensionsgrundande inkomster tillgodoräknats under fyra femtedelar av åren fr.o.m. 16 års ålder t.o.m. året före dödsfallet, skulle det alltså inte spela någon roll om den resterande femtedelen år infallit just i anslutning till dödsfallet. En kvalifikationsvillkorsmetod skulle i stället bygga på ett resonemang om allt eller intet. Om kvalifikations—

villkoret väl har uppfyllts skulle antagandeinkomst tillgodoräknas för samtliga är efter dödsfallet oavsett antalet förvärvsår dessförinnan. Principiellt sett skiljer sig metoderna åt genom att kvalifikationsvill- korsmetoden kan sägas bygga på principen att det förvärvsmönster som uppvisats under tiden närmast före dödsfallet anses avgörande för om personen skulle antas kunna ha tjänat in pensionsrätt även under resten av tiden fram till ålderspensioneringen, medan intjänandemetoden inne- bär att antalet år med intjänad pensionsrätt sätts i fokus och antagande- beräkning sker med hänsyn till dessa år, oavsett när under den avlidnes förvärvsaktiva tid dessa år har infallit.

Vår principiella uppfattning är att antagandeinkomtberäkningen skall grunda sig på, som ordet antyder, ett antagande om att den avlidne skulle haft en viss framtida inkomst och pensionsrätt om dödsfallet inte hade inträffat. För att kunna göra ett sådant antagande måste det finnas stöd härför i den avlidnes förvärvsmönster under viss tid före dödsfallet. Vår utgångspunkt är därför att någon form av kvalifikationsvillkor måste uppställas för att antagandeinkomster skall tillgodoräknas. Frågan är emellertid om ett sådant synsätt ger konsekvenser som framstår som mindre tillfredsställande och som kan leda till att en metod som bygger på att antagandeberäkningen sker med hänsyn till antalet är med intjä- nad pensionsrätt trots allt bör övervägas.

När det gäller utfallet för vissa personkategorier skulle detta kunna bli helt olika beroende på vilken av de båda metoderna som tillämpas. En person som visserligen haft långvarig anknytning till det svenska förvärvslivet men som ett visst antal år före dödsfallet lämnat Sverige skulle med ett krav på aktuell anknytning som kvalifikationsvillkor inte tillgodoräknas någon antagandeinkomst. Samma person skulle emeller— tid med intjänandemetoden få tillgodoräknas antagandeinkomst för ett visst antal är, beroende på hur många är personen tidigare arbetat i Sve— rige.

En person som däremot kommit till Sverige vid exempelvis 40 års ålder och som hunnit arbeta här i t.ex. fem år skulle med ett kvalifika— tionsvillkor motsvarande dagens två av fyra är få tillgodoräkna sig anta- gandeinkomst för samtliga år fram till en tänkt ålderspensionering. Med intjänandemetoden skulle antalet år med antagandeinkomst ha blivit mycket färre eftersom personen arbetat i Sverige under bara fem år av åren mellan 16 och 45 års ålder.

Båda de situationer som nu beskrivits, där alltså utfallet blir helt olika beroende på vilken metod som väljs, har en internationell anknytning. Även utan beaktande av EG—rätten ger metoderna olika resultat. Det gäller t.ex. en person som varit hemma i 15 år och tagit hand om barn och i övrigt förvärvsarbetat under 10 år, varav 5 är närmast före döds- fallet. Med kvalifrkationsvillkorsmetoden får denna person tillgodoräk— nas antagandeinkomst för samtliga är från dödsfallet. Med den andra metoden tillgodoräknas antagandeinkomst endast för en viss andel av

åren. Annorlunda förhåller det sig emellertid för en person som arbetat i Sverige under en stor del av sin förvärvsaktiva tid men som av någon anledning slutar att förvärvsarbeta under en period om 5-10 år i t.ex. 45- årsåldem. Med kvalifrkationsvillkorsmetoden får denna person inte tillgodoräknas någon antagandeinkomst alls (dock alltid en efterlevan- depension grundad på den faktiskt intjänade pensionsrätten) medan samma person med intjänandemetoden kommer att tillgodoräknas anta- gandeinkomst för ett visst antal år från dödsfallet till en tänkt framtida pensioneringstidpunkt.

En fråga som bör beaktas oavsett om ett kvalifikationsvillkor upp- ställs eller om intjänandemetoden läggs till grund för beräkningen av antagandeinkomst, är om antagandeberäkning på samma sätt som i dag skall göras t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år eller om någon annan tidigare eller senare tidpunkt bör övervägas. En annan fråga som berör båda metoderna är om det är tillräckligt att pensions- grundande inkomst m.m. har tillgodoräknats för ett visst är för att detta år skall beaktas vid en antagandeinkomstberäkning. Om så anses vara fallet skulle det innebära att en inkomst om minst 24 % av basbeloppet är tillräcklig för att tiden skulle få tillgodoräknas enligt båda metoderna. Således skulle t.ex. ferieinkomster i de flesta fall leda till att tiden får tillgodoräknas vid beräkningen. Om man i stället vill skärpa kravet och anser att det bör krävas en mer stadigvarande anknytning till arbets— marknaden för att tiden skall få tillgodoräknas, skulle man t.ex. kunna uppställa krav på viss storlek på den pensionsgrundande inkomsten för att året skall få tillgodoräknas. Såvitt gäller reglerna om beräkning av framtida bosättningstid inom folkpensioneringen uppstår inte samma problem eftersom framtida bosättningstid beräknas på grundval av det antal dagar som den försäkrade varit bosatt i Sverige.

En fråga som också måste lösas om en intjänandemetod väljs men som skulle kunna undvikas med en kvalifikationsvillkorsmetod är om 16 års ålder är en rimlig utgångspunkt för beräkningarna eller om en senare tidpunkt bör väljas. Det förhållandet att 16—årsåldem utgör ut- gångspunkten såvitt avser de ovan nämnda reglema inom folkpensione- ringen om beräkning av framtida bosättningstid behöver inte innebära att samma förhållande skall råda då det gäller beräkning av framtida inkomst. För beräkning av framtida bosättningstid är det tid som perso- nen varit bosatt i Sverige fr.o.m 16 års ålder som är avgörande. Det torde emellertid inte vara lika vanligt att man arbetar redan från 16 års ålder som att man kan tillgodoräkna sig bosättningstid från denna ålder. Om 16—årsåldem skulle väljas som utgångspunkt för beräkningen, skulle man således med all sannolikhet behöva vara relativt sett mer generös i bedömningen av hur lång tid som skall krävas för att antagandeinkomst skall beräknas för samtliga är efter dödsfallet än kravet i nuvarande folkpensionsregler om fyra femtedelar. Kravet kan inte ställas så högt

att det för dem som t.ex. genomgått en längre utbildning blir mycket svårt eller omöjligt att uppfylla kravet.

Om i stället, för att undvika den ovan beskrivna komplikationen, en annan tidpunkt är 16 år skulle väljas som utgångspunkt måste särskilt övervägas hur beräkningen skall göras i de fall en person avlidit innan denna ålder uppnåtts. Ju senare tidpunkten läggs desto större är natur- ligtvis risken för att detta inträffar. Alternativet till att särreglera dessa situationer skulle vara att godta konsekvensen att personer under en viss ålder inte skulle kunna efterlämna efterlevandepension beräknad efter framtida inkomst. Detta skulle ge mindre tillfredsställande konsekven- ser i fall då personen faktiskt börjat förvärvsarbeta, dvs. där det egentli- gen skulle kunna beräknas en antagandeinkomst.

Av betydelse vid valet av beräkningsmetod är emellertid inte bara de nu diskuterade argumenten utan också vilka konsekvenser de olika me— toderna skulle få i ett EG—rättsligt perspektiv. Ett skäl som ibland an- förts mot metoder med krav på kvalifikationsvillkor är att sådana meto- der kan innebära komplikationer i internationellt hänseende.

En grundläggande princip inom EG/EES-regleringen är den s.k. samrnanläggningsprincipen (se närmare härom i kapitel 5), innebärande att om en medlemsstat ställer upp krav på viss försäkrings- eller bosätt- ningstid för förvärv, bibehållande eller återfående av rätten till förmåner skall även försäkrings— och bosättningsperioder som fullgjorts enligt ett annat medlemslands lagstiftning beaktas. Frågan om efterlevandepen- sion skall beräknas enbart på grundval av faktiskt intjänad pensionsrätt eller om hänsyn skall tas även till antagandeinkomster för tiden efter dödsfallet är emellertid enligt vår uppfattning inte något som kan be- traktas som ett krav för rätt till en viss förmån. Bedömningen av om ett kvalifikationsvillkor som innebär krav på anknytning till svenskt för- värvsliv under viss tid är uppfyllt eller inte skall enligt vår uppfattning göras enbart utifrån förvärvsåren i Sverige under den aktuella tidsperio- den. En person som har arbetat i både Sverige och t.ex. Tyskland under den tid som är aktuell (t.ex. en fyraårsperiod) kan alltså inte tillgodo- räknas förvärvstiden i Tyskland vid bedömningen av om kvalifikations- villkoret är uppfyllt eller inte. Det förhållandet att en sådan person vid tillämpningen av dagens regler faktiskt tillgodoräknas antagandepoäng torde bero på att försäkring i annat EU-land i ett sådant fall — på grund av EG-rättens regler om aktuell försäkring - jämställs med att den för- säkrade varit försäkrad för sjukpenninggrundande inkomst (dvs. upp— fyller det alternativa kvalifikationskravet, den s.k. SGI-regeln). En be- räkning enligt kvalifikationsvillkorsmetoden eller intjänandemetoden kan mot denna bakgrund ge olika resultat. En person som arbetat länge i Sverige men som arbetat utomlands under hela den tid som är avgöran- de för om ett kvalifikationsvillkor är uppfyllt skulle alltså inte tillgodo— räknas någon antagandeinkomst, oavsett om han eller hon arbetat inom EU/EES eller i annat land. Med intjänandemetoden skulle samma per-

son alltid vara tillförsäkrad en antagandeinkomstberäkning på grundval av det antal år han eller hon hade tjänat in pensionsrätt före utflyttning- en från Sverige.

En annan fråga av intresse är hur de olika metoderna ställer sig i för- hållande till efterlevandepension i andra länder. Efterlevandepension beräknas i t.ex. Norge enligt regler som liknar nuvarande svenska regler med antagandepoängberäkning. Även i Tyskland beräknas efterlevan— depension med stöd av antaganden om framtida försäkringstid, s.k. Zu- rechnungszeit. Frågan är alltså om en beräkning av antagandepoäng enligt intjänandemetoden skulle ge över— eller underkompensation i högre grad än vad som gäller enligt dagens regler. Med intjänandeme- toden skulle det kunna tänkas att antagandeinkomst beräknas för ett visst antal år i Sverige oberoende av att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet bott och arbetat i t.ex. tio år i Tyskland och därmed får tillgo- doräkna sig efterlevandepension beräknad på grund av bl.a. Zu- rechnungszeit för delvis samma period som den svenska beräkningen. Det skulle å andra sidan inte vara omöjligt att dubbelkompensation skulle kunna uppstå även om personen vid dödsfallet hunnit flytta till— baka till Sverige och uppfyllt ett kvalifikationsvillkor i Sverige, samti— digt som personen fortfarande kvalificerat sig för samma typ av beräk— ning i Tyskland. Problem av den karaktär som nu antytts torde emeller— tid, oavsett vilken metod som väljs, i viss mån kunna lösas inom ramen för reglerna i förordningen 1408/71 eller genom multi- och bilaterala överenskommelser mellan aktuella länder.

Som vi framhållit inledningsvis är vår principiella ståndpunkt att antagandeinkomstberäkning bör ske först om det kan antas att den av- lidne, för det fall dödsfallet inte hade inträffat, skulle ha haft vissa in- komster under sin fortsatta förvärvsaktiva tid. Ett sådant antagande bör grunda sig på den avlidnes förvärvsmönster en viss tid före dödsfallet. Vår utgångspunkt har därför varit att någon form av kvalifikationsvill- kor bör uppställas för att antagandeinkomster skall tillgodoräknas vid beräkning av underlaget för efterlevandepension. Vi har i det föregåen— de beskrivit hur en kvalifikationsvillkorsmetod kan ge resultat som för vissa personkategorier skiljer sig helt från vad som skulle bli resultatet med en intjänandemetod. Detta gäller såväl i ett internationellt som i ett nationellt perspektiv. Vi anser emellertid inte att dessa skillnader är något som innebär att vi bör göra avsteg från vårt principiella ställ— ningstagande. Vi har inte heller i övrigt funnit några avgörande skäl som talar mot denna metod.

Vårt förslag innebär således att ett kvalifikationskrav skall uppställas för att det vid beräkningen av ett efterlevandepensionsunderlag skall beaktas även antagna framtida inkomster. Nästa fråga blir då efter vilka kriterier ett sådant kvalifikationsvillkor skall bestämmas.

8.2.3. Närmare om kvalifikationsvillkoret

Som nämnts ovan anser vi att den grundläggande principen bör vara att antagandeinkomst skall beräknas bara om det med hänsyn till den av- lidnes förvärvsmönster finns skäl att anta att han eller hon skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige om dödsfallet inte hade inträffat. Vid bedömningen av hur stadigvarande och aktuell den avlidnes in- komst måste ha varit för att denna prognos skall kunna göras har vi funnit att det i vart fall bör vara fråga om en mer stadigvarande anknyt- ning än vad som t.ex. krävs för rätt till sjukpenning. Samtidigt bör kra— vet emellertid inte sättas så högt att det saknas utrymme för visst efter- skydd om den avlidne före dödsfallet hade slutat förvärvsarbeta, t.ex. för att studera eller för att en kortare tid bosätta sig utomlands. Kvalifi- kationskravet bör alltså kunna vara uppfyllt även om den avlidne saknat inkomster i Sverige under viss tid strax före dödsfallet.

Enligt nuvarande regler skall antagandepoängberäkning göras om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före dödsfallsåret. Som altemativregel gäller att sådan poäng— beräkning även skall ske om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet hade en sjukpenninggrundande inkomst som uppgick till minst ett bas- belopp.

Som nämnts tidigare redovisade Pensionsarbetsgruppen (PAG) i samband med förslaget till ett reformerat ålderspensionssystem även vissa synpunkter angående beräkning av förtidspension. PAG:s inställ— ning beträffande villkor för beräkning av antagandeinkomst var att den försäkrade skulle ha tjänat in pensionsrätt under åtminstone tre av de fyra åren närmast före dödsfallet. PAG ansåg inte att det borde finnas något altemativt "ingångsvillkor". PAG framhöll att en effekt av ett sådant förslag var att det innebär ett efterskydd under ett år för personer som har arbetat här inte alltför kort tid men som avbrutit sitt förvärvsar- bete här i landet för att ägna sig åt annan verksamhet som inte grundar pensionsrätt eller som begett sig till ett annat land för att arbeta eller studera där.

I detta sammanhang bör även beaktas Förtidspensionsutredningens förslag om vilka inkomstår som skall påverka beräkningen av förtids- pension. Utredningens förslag innebär att förtidspension beräknas på grundval av medeltalet av de fyra i inkomsthänseende bästa av de sex åren närmast före det år pensionsfallet inträffar. Förslaget innebär emellertid inte att något särskilt kvalifikationsvillkor ställs upp. För att ge särskilt skydd för grupper med omfattande sjukfrånvaro, tid med arbetslöshet m.m. före förtidspensionsfallet föreslås en alternativ beräk— ningsregel som tillämpas efter ansökan och som innebär att även är före den aktuella sexårsperioden i vissa fall kan beaktas. Utredningens för- slag har lett fram till att riksdagen antagit en av regeringen framlagd proposition med förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om

ersättning vid varaktig medicinsk arbetsoförmåga. I propositionen anges bl.a. att den av utredningen föreslagna beräkningsmodellen är möjlig men att även andra modeller är tänkbara.

Vi anser, på samma sätt som PAG, att den möjlighet som enligt nuva- rande regler finns att kvalificera för antagandepoängberäkning på grundval av att det finns sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för dödsfallet inte bör få någon motsvarighet i det anpassade systemet för efterlevandepension. En sådan möjlighet uppfyller inte i tillräckligt hög grad det krav på stadigvarande anknytning till förvärvslivet som enligt vår uppfattning bör ligga till grund för en antagandeinkomstbe- räkning.

När det vidare gäller bedömningen av vad som kan anses utgöra en tillräckligt stadigvarande anknytning bör framhållas att det nuvarande kravet på att den försäkrade skall ha tjänat in pensionsrätt under minst två av de fyra åren närmast före dödsfallsåret skulle, med de regler för pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionsrätt som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet, innebära att en person som börjat förvärvsarbeta i slutet av ett år och därefter arbetat under kort tid påföljande år anses ha uppfyllt kvalifikationsvillkoret om in- komsterna under vart och ett av åren uppgått till minst 24 % av basbe- loppet (ca 8 700 kr om året). En så lös och kortvarig anknytning till förvärvslivet är enligt vår uppfattning inte tillräcklig för att man härav skall kunna dra några slutsatser om personens fortsatta förvärvsaktivitet. Om det i stället skulle ställas krav på intjänad pensionsrätt under tre av de aktuella fyra åren skulle förutsättningama för antagandeinkomstbe— räkning inte lika snabbt vara uppfyllda och underlaget för en välgrundad bedömning av den framtida förvärvsverksamheten skulle vara bättre. Å andra sidan skulle ett krav på pensionsrätt för tre av fyra år ge ett korta- re efterskydd än i dag, dvs. den tid under vilken den försäkrade-skulle kunna vara borta från förvärvslivet utan att det påverkar kvalifikations- villkoret skulle bli kortare. Kvalifikationsvillkoret bör om möjligt kon- strueras så att efterskyddet inte blir sämre än i dag, samtidigt som det inte skall vara möjligt att, med hänsyn till hur pensionsrätt tjänas in i det reformerade pensionssystemet, alltför snabbt uppfylla villkoret. Vi an- ser mot denna bakgrund att ett krav på pensionsrätt under minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffar är väl avvägt.

Pensionsrätt i ålderspensionssystemet kommer, enligt vad som nämnts ovan, att fastställas senast i mars månad året efter taxeringsåret, dvs. det andra året efter intjänandeåret. Detta kan i vissa fall få konsek- venser när det gäller bedömningen av om kvalifikationsvillkoret är upp— fyllt eller inte (se härom även i avsnitt 13.3). Vid denna bedömning bör enligt vår uppfattning beaktas endast de år - av de fem år som är aktu- ella - för vilka pensionsrätt har fastställts. Om det därvid skulle visa sig att det för den avlidne har fastställts pensionsrätt för endast två av dessa fem år men att det sista året före dödsfallet alltjämt är okänt, får efterle-

vandepensionen beräknas som om kvalifikationsvillkoret inte är upp- fyllt. Om det vid senare tidpunkt, med hänsyn till det sista årets in- komster, skulle visa sig att kvalifikationsvillkoret blivit uppfyllt får efterlevandepensionen räknas om och retroaktiva utbetalningar göras. Vad som nu beskrivits kan synas komplicerat och opraktiskt, men efter- släpningen i sig är en direkt följd av ålderspensionssystemets konstruk— tion och är därmed oundviklig. Vidare skulle, som framhållits tidigare, konsekvenserna ha blivit ungefär desamma om taxerad inkomst använts som inkomstmått i stället för pensionsgrundande inkomst och fastställd pensionsrätt. Med en ramtid om fem år torde den nu beskrivna proble- matiken också bli mer begränsad än om en kortare ramtid väljs. Pen- sionsrätten torde i princip alltid vara fastställd för minst fyra av de fem åren som är aktuella vid bedömningen.

Vi har alltså stannat för att föreslå ett kvalifikationsvillkor som inne- bär att pensionsrätt måste ha tillgodoräknats under minst tre av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffar. Frågan är emellertid om det finns situationer där det finns anledning att vara mer generös beträf- fande anknytningen till förvärvslivet och se till förhållandena under en längre tid.

Vi återkommer här till situationen där en person som arbetat under lång tid i Sverige flyttat utomlands under t.ex. fem år och därefter flyttar tillbaka till Sverige. Om denna person skulle avlida strax efter återflytt— ningen till Sverige kan situationen vara den att kvalifikationsvillkoret inte är uppfyllt. En möjlighet vore då att skapa en alternativ kvalifika- tionsregel enligt vilken, på grund av den tidigare stadigvarande anknyt- ningen till förvärvslivet här i landet, kraven för antagandeinkomstbe— räkning skulle vara uppfyllda. Vi anser emellertid att detta inte är en lämplig lösning. Enligt vad som uttalats ovan bör det alltid fordras en viss stadigvarande anknytning för att det skall finnas fog för antagandet att den avlidne skulle ha fortsatt att arbeta i Sverige om dödsfallet inte hade inträffat. Vidare innebär själva inkomstunderlaget att viss frånvaro från förvärvslivet godtas, genom att pensionsrätt tillgodoräknas på grundval av t.ex. pensionsrätt för bamår. Enligt vad som närmare kom- mer att utvecklas i avsnitt 8.4 föreslår vi nämligen att även pensions- grundande belopp för bl.a. bamår skall räknas in i underlaget för beräk- ning av efterlevandepension, under förutsättning att det s.k. för- värvsvillkoret har uppfyllts. Är då den avlidne har varit frånvarande från arbetslivet för vård av små barn behöver alltså inte innebära att rätt till antagandeinkomstberäkning inte föreligger om dödsfallet skulle inträffa i anslutning till denna tid.

Mot bakgrund av vad som nu sagts anser vi att det inte bör införas något alternativt kvalifikationsvillkor. Det bör här åter påpekas att det förhållandet att pensionsgrundande inkomster inte tillgodoräknats för minst tre av de fem åren före dödsfallet inte på något sätt innebär att tidigare år med tillgodoräknad pensionsrätt går förlorade vid beräkning-

en av pensionsunderlaget. Beräkningen kommer i sådana fall alltid att göras med stöd av de faktiska inkomsterna fr.o.m. 16 års ålder.

Ytterligare en fråga som kan diskuteras är om antagandeinkomst, på samma sätt som i dag, skall beräknas t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Denna tidpunkt har samband med att pensionsåldern i ATP-systemet är 65 år. I det reformerade ålderspensionssystemet kom- mer det emellertid inte att finnas någon fast pensionsålder. Pensionsrätt kommer att kunna tjänas in även efter det år då den pensionsberättigade fyllde 64 år. Rätt till garantipension kommer dock inte att föreligga förrän den pensionsberättigade har fyllt 65 år.

Frågan om för vilka är antagandeinkomst skulle beräknas togs upp av PAG i samband med förslaget om riktlinjer för ett reformerat förtids- pensionssystem. PAG:s överväganden hade samband bl.a. med tillgodo— räknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer. Förtidspensionen skulle enligt förslaget räknas om vid 61 års ålder på basis av det del- ningstal som skulle ha använts om förtidspensionären då varit 65 år. Utgångspunktema vid de överväganden som gjordes var dels att förtids- pensionen bör uppgå till en rimlig nivå i förhållande till den tidigare inkomsten, dels att ålderspensionen till en tidigare förtidspensionär inte får bli högre än vad han hade fått om han fortsatt att förvärvsarbeta, dels att ålderspensionen inte bör bli högre än förtidspensionen närmast före ålderspensioneringen. På grundval av dessa utgångspunkter hade PAG låtit utföra olika beräkningar och förordade med beaktande av dessa resultat att antagandeinkomst skulle tillgodoräknas t.o.m. det år då den förtidspensionerade fyller 60 år.

De överväganden som låg till grund för PAG:s skiss är inte möjliga att tillämpa inom ramen för efterlevandepensioneringen. Det önskemål om likheter mellan de olika pensionemas storlek som legat till grund för PAG:s beräkningar är inte aktuella vid en jämförelse mellan efterlevan- depension och ålderspension. Vi anser mot denna bakgrund att den åldersgräns för beräkning av antagandepoäng som gäller enligt nuva- rande regler om efterlevandepension - och som motsvarar den komman- de åldersgränsen för rätt till garantipension från ålderspensionssystemet - är lämpligt avvägd. Den överensstämmer också med Förtidspensions- utredningens förslag om tidpunkt för övergång från förtidspension till ålderspension.

Vi föreslår således att antagandeinkomst skall tillgodoräknas t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Detta innebär alltså att det om dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv tid, dvs. före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år, görs ett antagande om att personen skulle ha gått i pension fr.o.m. det år då han eller hon skulle ha fyllt 65 år. Frågan om hur efterlevandepension skall beräknas i den situationen då dödsfallet inträffar efter 65 års ålder och den avlidne fortsatt att arbeta eller enbart skjutit upp sitt pensionsuttag kommer att behandlas närmare i avsnitt 8.5.3.