Bostadsdepartementet Ny bostadsfinansiering Överväganden och förslag Civildepartementet Miljödepartementet

Tillstånd till skyltar

Övriga frågor

Direktiv 1990:79

Bilaga 2 Förteckning över dispenser

Bilaga 3

Upprättade lagförslag

Bilaga 4 Det svenska frikommunförsöket av Lars Strömberg

Bilaga 5 De nordiske frikommuneforsökene i et komparativt perspektiv av Lawrence E. Rose

Källor och litteratur

116 117

118

119 120 121 122 123 123 125 125 126 127 128 129

131 132

133 134 136 136 137 138 139 139 139

• Sida 8
•  Original

'i'-Mif ' - ..' - ::!r'=_.;. 43.513 i-— |__|... Miu. . ri J..-. | .|'H_'JE1'1||- '. . .' _” i-l'qif- "": diii. hr "114413?- |-*'1'59P1551 . '. .. _, 11. nr |'=".. L..|,L|'||'; .. .. .._...rv -

' ,.. .-. . . J .' I"" |' M.! JL . *. :| | ' ' nl 114 ml J. _ | "73? _| .. _._|_|_ _. &_ '. _. _ _.|- _ . .. (|__|—__ | , _-_.'__||' :m" ..-_-:.. _._| 13,9." flll' . & '||.. _ JL: är. '

"'.' __|”: |"'11&.___T: ilj-"_. nu. .1'11. —""*|'._|' " ._|.f"' ' || ”'|'-us 11'9' |||-..... '. .'.-13431 111,41??? 0 |..'_.:;:|rv mmm-.. . "Q'; hä...?” #. lirar .--|F|,__ ";-|E .._1. m'l | %u.; .—_ .. .

_ -_ |? |||_|.1_ "API" -—_ -|-4.* '113, !_ ' -._ 1,4. Mm.”! *. _|. ||_'_ |'.| |.' ||-'.—'.-'.'|"u|- gå.—aln. .. 'n...- (|?! ., "Fält,-11132"; '— ." .. II Ja.-l..!uJuaWåJIllftst Hl'luil'll'lf'.) .. . .-_' .. "".-,_.”.Jgf'jrn tlf-': .'.. .: j"|- . .="

" ';137"|_” ' J.. _| _" ". _ iZi-'. .' st,... _| " .'

' ' th _JWRme-J [$ , -|

||. ..

.u'da Lil'-3

, . _ . _'dl-

_ # ..!

1:11:11». lju- .| 4

"'i'!- %* ||| ||11'1'Eiwl'7-11' |" l' _, ." . .. . å., ...; rpm-':'" | " '_-»-"-,_-'"I___|__. "& nåt.:...

-.-:'."|'.w.4'|i'i"" ww. * ' '

| ' _.|'-iid- | t':

ämzm'wår _ |__—_. ? |||gu||n|1

_' _” ___ rl

• Sida 9
•  Original

SAHHAN FA'ITNING

Utredningens huvuduppgifter har i denna del varit att dels föreslå författningsändringar som kan avlösa för— söksverksamheten inom olika verksamhetsområden, dels belysa försöksverksamheten som metod att utveckla och förnya den kommunala verksamheten. Tidigare har utred- ningen i betänkandet (SOU 1991:25) presenterat sin syn på försöksverksamheten med en friare nämndorganisation.

I kapitel 1 beskrivs frikommunförsökets bakgrund samt

dess genomförande och förlopp. Det konstateras bl.a. att antalet frikommuner ökat från nio primärkommuner och tre landsting vid starten 1984 till för närvarande 36 primär— kommuner och fyra landsting. Denna expansion av försöket hänger samman med att riksdagen 1988 beslöt utvidga för- söket till att omfatta i princip alla kommuner och lands- ting som var intresserade av att delta och att samtidigt förlänga försöket till utgången av 1991. I ett jämförande perspektiv finner man att frikommunförsöken i Norden representerar en ny reformstrategi med sin "nerifrån och upp"-modell. Som den viktigaste egenskapen framstår för—

söksverksamhetens funktion som murbräcka.

I det andra kapitlet beskrivs de förslag till ändringar av statliga regler som frikommunerna lagt fram samt regeringens behandling av dessa. Av de nära 300 dis— pensansökningarna som lämnades in i försökets inledning tillgodosågs i olika avseenden tre fjärdedelar. Härutöver har regeringen fortlöpande beviljat ytterligare dispen- ser. I kapitlet redovisas översiktligt försöksverksam- hetens omfattning och inriktning områdesvis.

• Sida 10
•  Original

I kapitel 3 redovisas erfarenheter och utvärderingar av försöksverksamheten. Det gäller dels sådana studier och utvärderingar som utförts av andra än frikommuenrna själva, dels frikommunernas egna erfarenheter.

De pågående försöken med kommunalt driftansvar för pri- märvården i Gnosjö och Örebro kommuner har ännu inte hunnit utvärderas i egentlig mening. Endast mera över— gripande studier eller förstudier i de enskilda försöken har genomförts. Enligt en lägesrapport har man bl.a. åstadkommit vissa vinster genom tjänstesamordning. Upplevelserna av s.k. kombinationstjänster har varit positiva. Samordningen mellan hemtjänst och hemsjukvård anses ha tagit lång tid att få till stånd.

Försöket med utvidgad egen sjukskrivning har visat sig kostnadsdrivande. Riksförsäkringsverket (RFV) säger sig ha vunnit ökad kunskap om sjukskrivningsbeteendet, en kunskap som betraktas som värdefull för att påverka attityderna till sjukskrivning.

Ett samverkansprojekt mellan försäkringskassan och soci— alförvaltningen i örebro syftande till att förbättra administrationen av underhållsbidrag och bidragsförskott har haft positiva resultat. RFV anser att hanteringen mycket väl lämpar sig för försäkringskassorna.

Försöksverksamheten på skolans område har kvantitativt varit omfattande. Enligt en utvärderingsrapport har frikommunerna intagit två olika hållningar till försöket; en är att förändringarna anses spela en marginell roll, medan en annan är negativ och passiv. Det sistnämnda gäller främst kommuner som fått avslag på sökta dispenser. Trots detta finns tecken på omskapande av verksamheten som inte kommit till stånd utan frikommunförsöket, t.ex. en diskussion om och genomgång

• Sida 11
•  Original

av kommunernas egna regelsystem.

Inom lantbruksnämnden i Jämtlands län har ett försök genomförts med en särskild delegation för Bräcke kommun. En aktivering av de areala näringarna och en utveckling i övrigt av landsbygden rapporteras bland positiva resultat av försöket. Dessa effekter hänförs till de vidgade möjligheterna till meningsutbyte och information i mer principiella frågor. Enligt utvärderingen överväger dock inte de positiva effekterna de extra resurser som krävts för att administrera delegationen.

När det gäller försöken på det arbetsmarknadspolitiska området, rapporteras positiva erfarenheter av s.k. sys- selsättningskontrakt mellan ett frilandsting och länsar— betsnämnden samt att ett sektorsövergripande samarbete stimulerats i de kommuner där arbetsmarknads— och ut— bildningsfrågorna samordnats. Inom försöket med arbets- förmedlingsnämnder har få beslut fattats som har direkt med frikommunförsöket att göra enligt utvärderingsrappor- ten. I en annan rapport påvisas att det finns en konflikt mellan ökat kommunalt inflytande över arbetsmarknadspoli— tiken och det nationella intresset. Det finns en risk för s.k. inlåsning av arbetskraften enligt rapporten, som också hävdar att idén om mer generella statsbidrag är tveksam från effektivitetssynpunkt.

Riksrevisionsverkets (RRV) utvärdering av försöket med kommunal beslutanderätt om bostadslån visar att kommuner— na är positiva till att få besluta om lån till låntagar— byggda småhus. Snabbare handläggning och bättre service framhålls som positiva efekter. Även länsbostadsnämnderna är allmänt positiva till försöket. RRV anser att beslut om lån i kombination med bidrag till bostadsanpassning inte är lämpliga för kommunalt beslutsfattande. De mät-

bara administrativa vinsterna av

• Sida 12
•  Original

kommunal beslutanderätt i fråga om statligt stöd till vissa förbättringsåtgärder i bostadshus har gjorts vid

länsbostadsnämnderna, främst i storstadslänen.

I två studier har frikommunförsöket analyserats i ett övergripande perspektiv. Vad beträffar utfallet av för— söksverksamheten med avreglering menar Lars Strömberg, att försöket urvattnades till följd av dels motståndet från starka sektorsintressen i fackdepartement, ämbets— verk och fackliga organisationer, dels att utrymmet för dispensansökningarna snävades in på olika sätt. Strömberg framhåller vissa positiva bieffekter av försöket, t.ex. avreglering inom frikommunerna själva samt ökat samarbete inom kommunerna, över sektorsgränserna och mellan stat- liga och kommunala organ. Härtill kommer en attitydmässig påverkan och en stimulans till en lokal diskussion om förändring av den kommunala verksamheten. Stig Montin har i sin studie bl.a. framhållit, att det pågår ett om— fattande utvecklings- och förnyelsearbete vid sidan av det formella frikommunförsöket. En slutsats av detta är att det inte alltid är uppifrån kommande projekt som ger

bäst resultat i fråga om innovationer och förnyelse.

Av 21 frikommuner som tillfrågats har sju rapporterat att de endast utnyttjat möjligheten till att skapa en friare nämndorganisation och således inte utnyttjat de särskilda dispenserna. Frikommunernas egena omdömen om försöksverk— samheten är relativt kortfattade och allmänt hållna och, i de allra flesta fall, positiva.

I kapitel 4 beskrivs frikommunförsöken i Danmark, Finland och Norge. Den mest utförliga dokumentationen av försöket finns i Norge, där verksamheten utvärderats i ett omfattande forskningsprojekt som gett upphov till ett tjugotal rapporter. Dessutom har kommunaldepartementet

• Sida 13
•  Original

utförligt avrapporterat frikommunförsöket till stortinget våren 1991. Av en nordiskt jämförande studie framgår bl.a. att frikommunförsöken innebär ett nära samspel mellan staten och kommunerna och att initiativet i stor utsträckning lagts på kommunerna själva, en avvikelse från en mer traditionell förändringspraxis i Norden. Sverige och Norge representerar enligt studien varandras motpoler när det gäller den politiskt-administrativa sakbehandlingen av dispensansökningarna; i Sverige har behandlingen varit mera omständlig, i Norge har kommunal— departementet haft vittgående befogenheter. studien fram- håller tre viktiga erfarenheter på övergripande nivå: det har tagit lång tid att komma i gång med försöken; för— söken har medfört värdemässiga konflikter; värdet av försöken från spridnings— och innovationssynpunkt är oklart.

I kapitel 5 summeras och värderas frikommunförsöket som metod för utveckling och förnyelse.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis, att frikom— munförsöket har en relativt tydlig, positiv sida som representeras av den friare nämndorganisationen. Försöket har också en mindre tydlig, mera svårbedömd sida som representeras av dispenseringen från statliga regler. I anslutning till dessa synpunkter diskuterar utredningen principiellt avvägningen mellan det statliga ansvaret och

kommunernas frihetsönskan.

Till de tidigare redovisade positiva bieffekterna av frikommunförsöket lägger utredningen vissa dynamiska effekter av försöksverksamheten. Det gäller försöksverk— samhetens positiva bidrag till bl.a. skolans

• Sida 14
•  Original

avreglering. Även det s.k. Brunflo-projektet, innebärande en ny modell för samverkan inom vård och omsorg, och Dalamodellen inom sjukvården framhålls som intressanta i

detta sammanhang.

Utredningens avslutande omdöme är att frikommunförsöket spelat en inte oväsentlig roll för utveckling och för— nyelse av den kommunala verksamheten, även om det inte kunnat leva upp till de kanske alltför högt ställda förväntningar som skapades vid dess tillkomst.

I det avslutande, sjätte kapitlet lämnar utredningen sina förslag till åtgärder beträffande de gällande dispenserna inför frikommunförsökets avslutning vid årsskiftet

1991/1992.

Den s.k. frikommunlagen, dvs lagen om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation föreslås avvec- klas. En avveckling kräver att frågan om överförmyndar- nämnder löses, vilket kan ske genom en generell ändring i föräldrabalken . Utredningen föreslår även att möjligheten att bedriva försök med närvarorätt för pensionärs— och handikapporganisationer enligt Dalamodellen får fort- sätta.

Lagstiftningen om undantag för kommuner och landsting från tillsynskravet enligt lagen om tillsyn över stiftel— ser föreslås ändras så att den får generell verkan och att värdegränsen höjs till 300 000 kr.

Utredningen föreslår att frågan om kommunal beslutande— rätt beträffande vissa skyddsrumsärenden blir föremål för överväganden inom ramen för den pågående översynen av civilförsvaret.

• Sida 15
•  Original

När det gäller försöken med primärvård i kommunal regi föreslår utredningen en ändring i lagstiftningen som skall möjliggöra fortsatt försöksverksamhet med kommunalt driftansvar, även om försök med kommunalt huvudmannaskap

blir möjliga från kommande årsskifte.

Utredningen föreslår att den lagstiftning som ligger till grund för Brunflo—projektet i Jämtland får fortsatt giltighet samt att försöksperioden förlängs med ytter- ligare tre år.

Försöksverksamheten med enhetliga patientavgifter för läkarvård och annan sjukvårdande behandling föreslås förlängas i en reducerad form, föranledd av den slopade regleringen av patientavgifter vid senaste årsskiftet.

Utredningen föreslår, att lagen om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård och boende enligt socialtjänstlagen skall upphöra och att socialtjänstlagen ändras så att tillstånd generellt skall sökas hos socialnämnden i den aktuella kommunen.

Försöksverksamheten med avvikelser från föreskrifterna om prao i grundskolan bör enligt utredningens mening fort— sätta i avvaktan på en översyn av läroplanen.

Utredningen föreslår, att försöksverksamheten med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen förlängs i avvaktan på den pågående översynen av den lokala djurskyddstillsynen. Utredningen anser även att den särskilda delegationen vid lantbruksnämnden i Jämtlands län avvecklas under 1991.

På arbetsmarknadspolitikens område föreslår utredningen att möjligheten övervägs att låta ordförandeposten i de lokala arbetsförmedlingsnämnderna besättas av en

• Sida 16
•  Original

representant för kommunen. Utredningen föreslår, att dispenseringen beträffande möjligheten att placera per— soner i kommunalt beredskapsarbete hos privata arbetsgi— vare förlängs i ytterligare ett år för de kommuner som för närvarande har dispens i avvaktan på en utvärdering

av verksamheten.

På bostadspolitikens område föreslår utredningen, att frågan om försöksverksamheten med både de stödformer som berörs av omläggningen av bostadsfinansieringssystemet och de stödformer som inte direkt berörs bör övervägas i anslutning till det fortsatta arbetet med omläggningen av finansieringssystemet.

Utredningen föreslår att lagstiftningen om kommunal tillståndsprövning av lotterier upphör med utgången av frikommunförsöket. Generella ändringar av lagstiftningen på området har skett under försöksperioden.

Utredningen föreslår slutligen, att naturvårdsförord— ningen kompletteras så att det blir möjligt för länssty— relserna att till kommunerna delgera tillståndsprövning vad gäller skyltar i naturen.

• Sida 17
•  Original

1 INLEDNING

1.1 Uppdraget

Enligt direktiven (Dir. 1990z79) har utredningen till uppgift att göra en sammanfattande redovisning av er- farenheterna av försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse (frikommunförsöket). I direktiven (se bilaga 1) anges följande tre huvuduppgifter.

* Den första uppgiften är att värdera erfarenheterna av

försöksverksamheten med en fri nämndorganisation.

* Den andra uppgiften är att föreslå generella för—

fattningsändringar som kan avlösa försöksverksamheten inom olika verksamhetsområden.

* Den tredje uppgiften är att belysa försöksverksam-

heten som metod att utveckla och förnya den kommunala

verksamheten.

Den första uppgiften har redovisats i delbetänkandet (SOU

1991:25) Frikommunförsöket - Erfarenheter av försöken med

en friare nämndorganisation. De övriga uppgifterna be— handlas i föreliggande betänkande.

I direktiven sägs att utredningen skall beakta vad som anfördes i propositionen 1983/84:152 om viktiga frågor som bör belysas vid utvärderingen.

Dessa frågor är:

— vilka områden som utan skada för särskilt viktiga statliga intressen mera kan utformas enligt resp. kommuns och landstingskommuns egen bedömning

• Sida 18
•  Original

- hur innehållet i den kommunala verksamheten påVerkas

av minskad statlig styrning

- hur deltagandet från medborgare, organisationer och partier påverkas av den ändrade styrningen

- vilka effekter på statlig organisation och verksamhet

som den ändrade styrningen medför

— vilka kostnadseffekter för stat och kommun som den

ändrade styrningen innebär

— vilka förbättringar i samverkan mellan samhällsorgan

som uppnås samt

_ möjligheten att göra de åtgärder som vidtagits inom

försöksverksamheten generella.

Enligt direktiven skall utredningen ta del av det uppföljnings— och utvärderingsmaterial, som tagits fram på uppdrag av stat—kommunberedningen samt av annat mate— rial, som kan vara av betydelse för fullföljandet av

uppdraget.

En komplicerande faktor är att flera av de utvärderingar som planerats av bl a centrala myndigheter, t.ex. lant— bruksstyrelsen, socialstyrelsen och trafiksäkerhets— verket, redovisas till halvårsskiftet 1991 eller omedel- bart inför eller efter frikommunförsökets avslutande vid årsskiftet 1991/92.

Det bör även framhållas i sammanhanget, att den korta tid som stått till utredningens förfogande har vållat vissa problem, när det gäller insamlandet av uppgifter från frikommunerna själva om de erfarenheter som vunnits genom

• Sida 19
•  Original

från statliga regler.

Mot bakgrund av vad som här redovisats framstår det som rimligt att utredningsuppdraget koncentreras till vad som i direktiven benämns som "huvuduppgifter". Det innebär att vad som i detta betänkande presenteras utgår från uppgifterna att föreslå generella författningsändringar och att belysa försöksverksamheten som metod. Den sist— nämnda uppgiften korresponderar med den sista av de frågor som enligt direktiven och prop. 1983/84:152 bör belysas. Möjligheterna att belysa försöksverksamheten som metod att utveckla och förnya den kommunala verksam— heten är med hänsyn till bl.a. bristerna i underlags—

materialet begränsade. 1.2 Bakgrund

Riksdagen beslöt i juni 1984 — i enlighet med regeringens förslag i proposition 1983/84:152 - att en försöksverk— samhet med ökad kommunal självstyrelse skulle bedrivas till utgången av år 1988. Riksdagen beslöt under år 1988 att försöksverksamheten skulle förlängas till utgången av år 1991. Samtidigt gavs möjlighet för regeringen att utse

ytterligare försökskommuner.

Syftet med försöksverksamheten är bl.a. att de deltagande kommunerna och landstingen genom avsteg från föreskifter i lagar och andra författningar skall ges möjligheter att bättre anpassa den kommunala organisationen till lokala förhållanden, bättre utnyttja de samlade samhälls- resurserna samt åstadkomma ökad samordning och effek—

tivitet i den kommunala verksamheten.

Det grundläggande syftet med frikommunförsöket är att pröva nya former för statens styrning av den kommunala

• Sida 20
•  Original

verksamheten. När det gäller samverkan mellan stat och kommun har en fortlöpande översyn skett sedan mitten av 1970—talet.

Försöken ger många nya möjligheter för den lokala nivån. Men samtidigt har riksdagen lagt fast vissa begränsningar när det gäller skyddet för vitala samhällsintressen. Allmänt kan sägas att grundläggande frågor om kommunernas och landstingens förhållande till enskilda kommun- medlemmar inte bör tas upp inom ramen för försöksverksam— heten. De enskilda medborgarna skall inte komma i ett sämre läge i försökskommunerna. De frågor som prövas i försöksverksamheten får vidare inte öka de statliga kost—

naderna. 1.3 Frikommunförsökets genomförande och förlopp

I ett bidrag av professor Lars Strömberg till en antologi om frikommunförsöken i de nordiska länderna (Ståhlberg, red., 1990; bilaga 4) beskrivs frikommunförsöket i Sverige perioden 1983-89 med hjälp av en figur. Längs figurens tidsaxel markeras dels de viktigaste händelserna med anknytning till försöket, dels de olika faserna i försöket: initiativfas, två lagstiftningsfaser, en dis- pensfas och två implementeringsfaser.

Ursprunget till frikommunförsöket finner man i framtids— studieprojektet "Kommunerna och framtiden", som leddes av numera professorn Janerik Gidlund. Inom projektet, i vilket Bräcke kommun ingick fördes diskussioner om be— hovet av ökad frihet för kommunerna från olika special- lagar. Formellt fördes dessa idéer fram till civil- departementet i en skrivelse från kommunalrådet Åke Edin i Bräcke. Idéerna gavs offentlighet första gången vid en konferens hösten 1983 i ett tal av civilminister Bo Holmberg. Planerna på en försöksverksamhet utvecklades i

• Sida 21
•  Original

ett frågesvar i riksdagen. Ett 50—tal kommuner anmälde sitt intresse för att delta i en försöksverksamhet.

Den första lagstiftningsfasen inleddes hösten 1983 och kulminerade våren 1984, då riksdagen antog regeringens

förslag (prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32, rskr. 1983/84:368) om försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse. Förslaget innebar dels införande av en lag om friare kommunal nämndorganisation, dels ett bemyn- digande för regeringen att besluta om avsteg från andra bestämmelser i speciallagstiftningen. Försöksverksamheten skulle pågå under tiden 1984 — 1988. Regeringen utsåg kort efter riksdagsbeslutet Ale, Bräcke, Gnosjö, Haninge, Helsingborgs, Sandvikens, Tyresö, Varbergs och Örebro kommuner samt Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Örebro läns landsting till frikommuner. Stat—kommunberedningen, som utarbetat underlaget till propositionen — (Ds C 1984:1) Försök med ökad kommunal självstyrelse, fick uppdraget att svara för frikommunförsökets genomförande

och utvärdering.

Frikommunförsökets dispensfas pågick från sommaren 1984 till oktober 1985. Under denna tid utarbetades frikom— munernas ansökningar om dispenser från olika statliga regelverk. De första ansökningarna kom in i slutet av 1984. För flera frikommuner dröjde det dock till långt in på år 1985 innan man beslutat vilka frågor som skulle tas upp. stat—kommunberedningen hade i uppgift att bereda dispensansökningarna i samråd med de berörda fackdepar- tementen. Inom flera områden försenades dock besluts— processen till följd av att fackdepartementeten ville se samlat på ansökningarna inom ett sakområde. Detta innebar också i vissa fall att initiativet övergick från civil- till fackdepartementen. I några fall förekom det också att fackdepartementen redovisade synpunkter för frikom-

• Sida 22
•  Original

munerna på hur dispenseringen skulle gå till och var gränserna för denna borde gå.

Tidsutdräkten för dispensgivningen skapade otålighet och irritiation i frikommunerna, och först under oktober och november 1985 fattades beslut av regeringen och riksdagen i ett stort antal ärenden. (Försöksverksamhetens om— fattning och inriktning redovisas i avsnitt 2.3).

Sammanfattningsvis kan sägas, att stat—kommunberedningen hade att ta ställning till totalt cirka 280 dispens- ansökningar och att huvudparten, cirka tre fjärdedelar av ansökningarna ledde till ett positivt resultat för de sökande kommunerna. Dispensansökningarna gällde främst skolan samt plan- och byggområdet. örebro och Haninge toppade listan med vardera ett femtital ansökningar.

För att återgå till den tidigare nämnda figuren inleddes den första implementeringsfasen vid årsskiftet 1985/86, en verksamhet som i princip fortgår till slutet av 1991 i de flesta fall. Nya dispensansökningar har också accepterats och fortlöpande getts en välvillig be— handling. Detta förhållningssätt kan tolkas som en för- skjutning av syftet i riktning mot en fortgående för- ändringsprocess och därmed bort från idén om ett av- gränsat - i tiden och i fråga om omfånget - och ut— värderingsbart försök.

Till beskrivningen av den första implementeringsfasen bör även läggas vad som hände med frikommunernas möjlighet att på ett friare sätt organisera sina nämnder. Lagen. ( 1984:382 ) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation, frikommunlagen, utnyttjades fram till 1988 endast av fyra frikommuner, Ale, Bräcke, Sandviken och Örebro. Samtliga dessa kommuner hade då som nu en geografiskt heltäckande organisation med lokala nämnder

• Sida 23
•  Original

(kommundelsnämnder eller områdesstyrelser) som motiverade förändringar av den centrala nämndorganisationen.

Den andra lagstiftningsfasen inleddes i mars 1987, då regeringen lade fram ett förslag till riksdagen (prop.

1986/87:91) om bl a införande av en ny lagstiftning om en friare nämndorganisation inom det specialreglerade om- rådet. Förslaget till en ny lag om lokala nämnder byggde på demokratiberedningens betänkande ( SOU 1985:28 ) Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. Konstitutions- utskottet (KU 1987/88:23) var emellertid inte berett att tillstyrka förslaget om en permanent lagstiftning utan förordade en fortsatt och utvidgad försöksverksamhet inom frikommunförsökets ram. Alla kommuner som så önskade borde enligt utskottet få tillämpa lagen om en friare nämndorganisation, om inte särskilda skäl talar mot detta. Riksdagen följde utskottet.

Bl.a. detta riksdagsbslut gav anledning till en ny propo- sition om förlängning och utvidgning av frikommunförsöket (prop. 1988/89zl). Förslaget gick i korthet ut på att frikommunförsöket i dess helhet skulle förlängas till utgången av 1991 och att begränsningen av antalet frikom- muner togs bort. Riksdagen antog förslaget ( rskr. 1987/88:150 ). Därmed gavs i princip fritt tillträde för alla kommuner och landsting att söka frikommunstatus. Med detta var, i oktober 1988, den andra lagstiftningsfasen avslutad.

Som en följd av riksdagens principbeslut i juni 1988 beviljades ansökningar från 12 kommuner mellan augusti 1988 och maj 1990. Därmed inleddes den andra im- plementeringsfasen. De nya frikommunerna var Göteborg, Huddinge, Järfälla, Nynäshamn, Södertälje, Upplands- Väsby, Hudiksvall, Hällefors, Nacka, Tingsryd, Tranemo och Ludvika. En majoritet av dessa hade en geografiskt

• Sida 24
•  Original

heltäckande organisation med lokala nämnder. Samtliga nytillkomna frikommuner hade möjligheten till en friare organisation som huvudmotiv att komma med i frikommunför— söket (se SOU 1991:25 ), men de har även möjligheten att utnyttja de tidigare givna, generella dispenserna samt att lämna in egna ansökningar om dispenser.

I oktober 1990 utökades antalet frikommer med ytterligare 14 kommuner och ett landsting. Därmed inleddes en tredje implementeringsfas. Merparten av dessa frikommuner är belägna i örebro län; samtliga kommuner i länet utnämndes till frikommuner som ett led i ett försök med ökad sam- verkan mellan statliga länsorgan, landstinget och kom- munerna i örebro län. Vid samma tillfälle utnämndes även stockholms, Malmö och Borås kommuner samt Kopparbergs läns landsting till frikommuner. I det sistnämnda fallet var motivet att landstinget Dalarna, som det numera kallas, skulle få möjlighet att bedriva försök under en fyraårsperiod med hälso- och sjukvård i enlighet med den s k Dalamodellen, vilket krävde särskild lagstiftning. Under våren 1991 har ytterligare en kommun, Kävlinge, tillkommit.

Med denna senaste utvidgning av frikommunförsöket upgår antalet frikommuner till 40, av vilka 36 är kommuner och

fyra landsting.

Tillsättandet av frikommunutredningen i december 1990 kan sägas markera avslutningen av en utvärderingsfas inom frikommunförsöket, som inleddes på ett tidigt stadium. Hösten 1984 gavs statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet i uppdrag att genomföra en allsidig utvärdering av försöket. Ett program för denna antogs av stat—kommunberedningen i juni 1986 (Strömberg, 1986). Under hösten detta år startade utvärderingen på allvar. Emellertid kom utvärderingen att störas i ett tidigt

• Sida 25
•  Original

skede. Redan i mars 1987 lade nämligen som framgått ovan regeringen fram ett förslag (prop 1986/87:91), om en friare nämndorganisation. Detta förslag presenterades utan att resultatet från den särskilda utvärderingen av de dittillsvarande erfarenheterna av försöken med en fri nämndorganisation fanns tillgängligt. En studie med denna inriktning genomfördes dock i särskild ordning på civil- departementets uppdrag hösten 1990. Resultatet har redo- visats i frikommunutredningens första betänkande ( SOU 1991:25 ). Även andra initiativ har tagits vad gäller utvärderingen, bl a från arbetsmarknads-, utbildning- och socialdepartementets sida. Särskilda uppdrag har vidare lagts ut på olika statliga myndigheter, bl.a. social— styrelsen, riksrevisonsverket och lantbruksstyrelsen.

Det av stat-kommunberedningen beslutade, samlade utvär- deringsprogrammet har avkastat ett tiotal rapporter, publicerade under tiden 1987-89. En sammanfattande studie baserad på dessa delrapporter har gjorts av professor Lars Strömberg (Strömberg, 1990; publicerad i Ståhlberg, red., 1990).

1.4 Perspektiv på frikommunförsöket

Samspelet mellan stat och kommun

Den kommunindelningsreform som fullföljdes år 1974 gav goda möjligheter att ändra och minska den statliga styr— ningen och därmed öka det kommunala självbestämmandet. Denna utveckling har bl.a. inneburit att kommunerna fått utökade uppgifter, ett ökat inslag av ramlagstiftning, en ökad schablonisering av statsbidragen och en ändrad roll för de statliga myndigheterna. Myndigheterna har således i allt högre grad fått en stödjande och utvärderande roll gentemot kommuner och landsting.

• Sida 26
•  Original

översynsarbetet bedrevs fram till år 1984 i sin helhet i traditionella former. Detta innebär att sektor för sektor prövas. Förändringar i regelsystemen genomförs generellt - dvs. i hela landet samtidigt - och föregås av ett omfattande utredningsarbete. Initiativet till översynerna liksom definitionen av problemen sker i regel på central

nivå.

Nya vägar prövas

Frikommunförsöket är en alternativ förändringsstrategi som fr.o.m. år 1984 prövas parallellt med det traditio- nella översynsarbetet. Förändringsarbetet är här inte generellt utan selektivt, dvs. bedrivs endast i vissa kommuner och landsting. Den metod som används är inte en traditionell utredningsmetod utan har mera drag av en

experimentmetod.

Arbetet bedriVS inte sektoriellt utan är övergripande och omfattar i princip all kommunal verksamhet. Försöket bygger dessutom på att initiativet till förändringarna skall tas på lokal nivå. Avsikten är att pröva om man med försöken kan åstadkomma mer omfattande förändringar i samspelet mellan stat och kommun än med mer traditionella

metoder.

De olika förändringsmetoderna kan schematiskt beskrivas i nedanstående tablå.

• Sida 27
•  Original

Traditionellt Frikommunförsöket översynsarbete

Generellt Selektivt Sektoriellt Övergripande Bestående förändringar Tidsbegränsade * Utredningsmetod Experiment Centralstyrt Lokala initiativ

* Det bör framhållas att frikommunförsöket på längre sikt även syftar till bestående förändringar

Ett nordiskt perspektiv

I ett bidrag till den tidigare nämnda antologin (Ståhlberg, red., 1990) om frikommunförsök i Norden beskrivs dessa försök i ett nordisk komparativt perspek— tiv (Rose, 1990).

Författaren ansluter sig till synsättet att reformer beträffande förhållandet stat—kommun och organisationen av den lokala förvaltningen bör ses i belysningen av dels välfärdsstatens utveckling, dels det politiska systemets

behov av legitimitet.

De centrala myndigheterna i alla de nordiska länderna har satsat på kommuner och landsting som instrument för att uppnå nationella välfärdsmål. Denna policy har åtföljts av en detaljerad reglering i form av lagar, föreskrifter och statsbidrag samt normer och standard för tjänste— produktionen. Resultatet har enligt Rose blivit en för- bättring av levnadsvillkoren hos befolkningen, och priset har varit en markant ökning av de offentliga utgifterna.

Mot slutet av 1970—talet, då samhällsekonomin försäm— rades, uppstod problem i modellen, och kritiken sköt fart beträffande den offentliga sektorns organisering, fi- nansiering och sätt att sköta servicen. Dessa problem utmynnade i program för modernisering av den offentliga

• Sida 28
•  Original

sektorn i samtliga nordiska länder. Frikommunförsöken är en del av denna reformprocess, där effektivisering, bättre service och bättre resursutnyttjande är nyckel-

begrepp.

Sammanfattningsvis menar Rose att frikommunförsöken ingår i en bredare offensiv riktad mot stigande offent- liga utgifter och regler som fördyrar den offentliga servicen. Med hänsyn till den centrala roll kommunerna har i den offentliga verksamheten är det logiskt att också denna sektor och stat-kommunförhållandet generellt

ingår i moderniseringsprogrammen.

Däremot är det inte självklart att försöksverksamheten skulle bli verktyget för att effektivisera den kommunala sektorn. Frikommunförsöket innebär en avvikelse från den traditionella "uppifrån och ner"-modellen och repre- senterar en ny reformstrategi med sin "nerifrån och upp"-modell. Det är också viktigt att framhålla att frikommunförsöken har vissa egenskaper som gör dem till— talande för flera aktörer:

* begränsing tidsmässigt och geografiskt * problemorientering

* accepterande av en försöks-misstagsmetodik

* icke kostnadsdrivande

Sammantaget framstår försöksverksamhetens funktion som murbräcka som dess viktigaste egenskap. Den öppnar för förändringar, och den kan stimulera till nytänkande och bidra till att överbevisa motvilliga aktörer i offentliga beslutsprocesser. Den är inte helt risk— och kostnadsfri, men den innebör mindre risker och kostnader än den tradi— tionella reformstrategin och är därmed lättare att

acceptera.

• Sida 29
•  Original

Den del av frikommunförsöket som behandlas i detta be— tänkande gäller företrädesvis den försöksverksamhet, som grundas på frikommunernas önskemål om förändringar av statliga regler. Dessa har uttryckts i ansökningar om dispenser eller avsteg från sådana regler som verkar hindrande för en effektiv kommunal verksamhet. cirka tre fjärdedelar av de nära 300 dispensansökningar som lämnats in till regeringen har tillgodosetts på ett eller annat sätt. Ett hundratal av ansökningarna har tillgodosetts genom beslut om försöksverksamhet.

I betänkandet redovisas dels ändringsförslagen och den försöksverksamhet som kommit till stånd som ett resultat av regeringens beslut i anledning av förslagen (kap. 2), dels erfarenheter och utvärdering av försöksverksamheten (kap. 3).

Härutöver ges en översikt över frikommunförsöken i de övriga nordiska länderna (Danmark, Finland och Norge) i kap. 4.

Utredningen ger sina synpunkter på frikommunförsöket och försöksverksamheten som metod för utveckling och för- nyelse i kap. 5.

Förslag till åtgärder beträffande aktuella försöksområden lämnas i kap. 6.

• Sida 30
•  Original

• Sida 31
•  Original

2 ÄNDRINGSFÖRSLAG ocu FÖRSÖKSVERKSAHHET

Som framgått ovan har antalet frikommuner och frilands— ting successivt ökat. När vi i fortsättningen talar om ändringsförslag/dispensansökningar respektive dispenser/- försöksverksamhet är det främst de ursprungliga nio fri— kommunerna och de tre frilandstingen som åsyftas. Det är på denna grund de studier och utvärderingar gjorts som redovisas i det följande. Som nämnts ovan har dock senare tillkomna frikommuner möjlighet att utnyttja den frihet som tidigare beviljade, generella dispenser ger. Även

dessa kommer att redovisas nedan.

2.1 Ändringsförslagen: fördelning på kommuner och sakområden

Frikommunernas dispensansökningar lämnades i huvudsak in till regeringen under perioden december 1984 — november 1985. Totalt kom det in 284 förslag under denna period.

Aktiviteten när det gäller antalet förslag har varit olika i frikommunerna. Mer än en tredjedel av de aktuali- serade frågorna kom från Haninge och Örebro kommuner. Antalet förslag från landstingen var lägre än för mer- parten av kommunerna. Förklaringen till detta är att den helt dominerande versamheten i landstingen, hälso— och sjukvården, regleras av en ramlag som ger landstingen ett stort mått av frihet. Även inom andra landstingsområden har nya lagar antagits som öppnar nya vägar för lands- tingen att själva avgöra arbetsformer och organisation. Förändringsförslagens fördelning på de olika fri— kommunerna framgår av den följande sammanställningen.

• Sida 32
•  Original

Kommun Antal Ale 25 Bräcke 23 Gnosjö 32 Haninge 46 Helsingborg 23 Sandviken 11 Tyresö 16 Varberg 8 örebro 51 Landsting

Jämtlands läns 18 Göteborgs och Bohus läns 15 Örebro läns 16 Summa 284

Källa SOU 1988:26

De mest framträdande motiveringarna till dispens- ansökningarna var (enl. Bartholdsson, 1987) i nämnd

ordning

bättre resursutnyttjande ökad effektivitet

bättre service

2!- !l- X-

!-

decentralisering * helhetssyn/avsektorisering * ekonomi/finansiering

Man kan alltså konstatera att överensstämmelsen är god mellan de för frikommunförsöket uppsatta målen/syftena och de motiv frikommunerna anfört i sina ansökningar.

• Sida 33
•  Original

Frikommunernas ansökningar var av skiftande omfattning. I några fall har en genomgång gjorts av hela det kom— munala verksamhetsområdet. I andra fall har vissa be- gränsande frågor tagits upp. Av de sammanlagt cirka 280 olika förslag om dispenser och andra åtgärder som förts fram gällde nästan två tredjedelar områdena planering och bebyggelse samt skola och arbetsmarknad.

Frikommunernas förändringsönskemål fördelade på olika ämnesområden redovisas i den följande tabellen.

Frikommunernas förslag fördelade på yerksamheter Verksamhet Antal

skolfrågor 72 Plan— och byggområdet 64 Hälso- och sjukvård, social omsorg m.m. 39 Armbetsmarknadsfrågor 32 Miljöskydd och naturvård m.m. 25 Kommunikationer 17 Kommunallagsfrågor 13 Bostadssektorn 11 Övriga frikommunförslag 11

Summa 284 Källa SOU 1988:26

Mönstret för frikommunernas ansökningar varierar från koncentration på något eller några sakområden till sprid- ning över i stort sett hela fältet. Som exempel kan nämnas att Gnosjös cirka 30 ansökningar nästan helt låg på plan— och byggområdet. Sandviken koncentrerade sig på skolfrågor i motsvarande mån. Örebro med ett femtital ansökningar har en spridning över alla sakområden.

• Sida 34
•  Original

Landstingens ansökningarna är koncentrerade till hälso- och sjukvårdsfrågor, skolfrågor och arbetsmarknadsfrågor.

I hälften av fallen har man i ansökningarna angett till vilken beslutsnivå de sökta dispenserna är knutna. Den helt dominerande nivån är länsnivån, dvs. länsstyrelsen och andra statliga länsorgan t.ex. länsskolnämnden, länsbostadsnämnden och länsarbetsnämnden. Därnäst nämns lokal nivå och i nästan lika mån central nivå. Det är alltså beslutsbefogenheter på länsnivå som frikommunerna

i främsta rummet har velat ta över.

2.2 Regeringens behandling av frikommunernas

framställningar

Frikommunernas förändringsönskemål behandlades av stat— kommunberedningen. I yttranden till regeringen har bered— ningen i stor utsträckning ställt sig bakom kommunernas och landstingens förslag. Detta har lett till att dis— pensönskemål tillgodosetts helt, i huvudsak eller delvis. I vissa fall har dispens lämnats från en författnings- bestämmelse eller annan åtgärd vidtagits som möjliggör att frågan prövas i försöksverksamheten.

En annan form av positivt beslut är att förändrings— önskemålet genomförs generellt för hela landet utan före- gående försök. För vissa frågor har klargjorts att några formella hinder inte föreligger för en förändring.

För den enskilda försökskommunen innebär "förändrings- paketet" att man i regel utöver de "egna" frågorna får möjlighet att också pröva förändringsförslag som aktuali— serats av de övriga frikommunerna. I vissa fall har för- söksprojekt möjliggjorts speciellt för en kommun eller ett landsting.

• Sida 35
•  Original

En del framförda förändringsförslag ryms dock inte inom försöksverksamhetens ram och har därför inte kunnat tillgodoses. Det gäller här förslag som bedömts leda till ökade kostnader för staten eller få negativa effekter när det gäller rättssäkerheten. Omfattande huvudmannaskapsförändringar har heller inte bedömts vara lämpliga att pröva i frikommunförsöket. Exempel på frågor som avstyrkts är ändringar i besvärsrätten i vissa natur— vårdsärenden samt i rätten att bestämma i frågor om transport av farligt gods. Andra exempel gäller för- ändringar i ansvarsfördelningen för arbetsmarknads- politiken samt för fastighetsregistrering och fastighets- bildning.

Av de 284 framförda förändringsönskemålen har mer än en tredjedel tillgodosetts genom beslut om försöksverk— samhet. I ett 40—tal fall har klargjorts att förslagen kan genomföras utan ändringar i statliga regler. Därtill kommer att vissa frikommunfrågor fått sin lösning helt, i huvudsak eller delvis genom generella åtgärder. Samman- taget har således frikommunerna haft framgång med tre fjärdedelar av sina önskemål.

En förklaring till att en fjärdedel av frikommunförslagen behandlats i samband med generella åtgärder är att fri— kommunerna tagit upp frågor som varit aktuella i statliga utredningssammanhang. Den stora mängden förändrings— förslag på plan- och byggområdet var sålunda redan före— mål för beredning inför en ny lagstiftning. Detsamma gällde olika önskemål beträffande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Avsikten från frikommunernas sida var här att bedriva försök fram till dess den generella lagen trädde i kraft.

• Sida 36
•  Original

Frikommunförslag som tillgodosetts genom försöksverksamhet eller generella åtgärder Åtgärd Antal Procent Tillgodosetts genom beslut om

försöksverksamhet 99

Framförda förslag som kan genomföras utan ändring av regler 43 76 Tillgodosetts helt, i huvudsak

eller delvis genom generella

åtgärder . 73

Förslag som ej tillgodosetts 59 21 Förslag som bereds 10 3 Summa 284 100

Källa SOU 1988:26

I en studie av dispensansökningarna utförd vid Göteborgs universitet (Bartholdsson, 1987) har en analys gjorts av fördelningen mellan "reella" och "onödiga" dispens- ansökningar. Med reell dispens menar Bartholdsson ett faktiskt avsteg från en bindande lagregel som inte nyligen varit eller är på väg att förändras och därmed kommer att gälla generellt för alla kommuner. Med onödig dispens menas de fall där en kommun begär dispens utan att egentligen behöva det. Enligt analysen var antalet onödiga dispensansökningar betydande.

• Sida 37
•  Original

21 Tillkommande försök 1988—91 Kommunalförbund för vård och omsorg — Brunflo— projektet (Jämtlands läns landsting); regeringsbeslut 1988—89 Beredskapsarbete hos privata arbetsgivare (Tyresö, Nacka, Huddinge, Nynäshamn); 1988—91 Statsbidrag för stöd och hjälp i boendet (Helsingborg, Huddinge, Nacka, Tyresö); 1989—90 Dispenser från krav på att ha skolchef (Göteborg, Helsingborg), särskolechef (Göteborg) och skolledare inom gymnasieskolan (Göteborg); 1989—90 Ny organisation för hälso- och sjukvården - Dala- modellen (Kopparbergs läns landsting); 1990 * Intensifierad samordning av statliga och kommunala näringspolitiska insatser (Bräcke); 1990 * Statsbidrag för barnomsorg i öppen förskola (Bräcke); 1990 2.3 Försöksverksamhetens omfattning och inriktning 2.3.1 Försök inom justitiedepartementets ansvarsområde

Frikommunerna har undantagits från lagen ( 1929:116 ) om tillsyn över stiftelser om förmögenheten i stiftelse som förvaltas av kommunen är mindre än 200 000 kr.

2.3.2 Försök inom försvarsdepartementets ansvarsområde

Helsingborgs kommun har på försök tagit över beslutande— rätten i vissa skyddsrumsfrågor från länsstyrelsen.

• Sida 38
•  Original

2.3.3 Försök inom socialdepartementets ansvarsområde

Landstingens och kommunernas ansvar för människornas sociala välfärd är omfattande och mångfasetterat. Det är därför inte överraskande att ett stort antal frågor aktualiserats i frikommunförsöket. En del av dessa har gällt förändringar i lagar och andra författningar som gett frikommunerna möjlighet att bedriva försök. I ett flertal fall har dock förändringsförslagen tagits upp i samband med generella reformer. I några avseenden har statligt stöd lämnats för att genomföra olika projekt. Av de 4o-ta1 frågor som behandlats inom detta område är det endast ett fåtal som inte har lett till några åt-

gärder.

Kommunalt ansvar för primärvården

Inom frikommunprojektets ram pågår försök med kommunalt ansvar för primärvården. I Örebro har kommundelsnämnden i Vivalla—Lundby genom avtal med landstinget tagit över driftansvaret för primärvården i kommundelen under en försöksperiod på tre år. Landstinget anvisar ett årligt ramanslag till kommunen. Personalen är dock fortfarande landstingsanställd. Ett liknande avtal har också upp— rättats mellan Gnosjö kommun och landstinget i Jönköpings län. Avtalet innebär att kommunen tar över ansvaret för primärvården inom Gnosjö primärvårdsområde. Försöket skall pågå t.o.m. 1991.

I proposition 1990/91:121 har föreslagits att kommunerna inom ramen för en försöksverksamhet skall kunna överta landstingets ansvar som huvudman för primärvården förut- satt att kommunen och landstinget är överens och att socialstyrelsen medger det. Förslaget har antagits av riksdagen (SoU 21, rskr 362).

• Sida 39
•  Original

Kommunalförbund för vård och omsorg - Brunflo—projektet

Genom särskild lagstiftning — "Lex Brunflo": lagen (1988:1419) om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso— och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område — har en samverkan kommit till stånd mellan Östersunds kommun och Jämtlands läns landsting inom ramen för ett gemensamt lokalt organ, Brunflo kommunalförbund. Det s.k. Brunfloprojektet är ett försök att samverka under en gemensam huvudman och förvaltning för hela social— tjänsten och hela primärvården i samma geografiska om— råde. Projektet startade i mars 1989 och pågår till utgången av 1991. Parterna önskar förlänga försökstiden med ytterligare tre år.

Brunflo är en del av Östersunds kommun med cirka 8 500 invånare. Verksamheten bedrivs inom fyra för social— tjänsten och primärvården gemensamma upptagningsområden. Ett utvecklings- och utbildningsarbete med inriktning på geografiskt avgränsade arbetslag för all personal inom primärvård och socialtjänst har inletts. I ett av om— rådena har även en samverkansgrupp bildats och en studie- cirkel samt nätverksarbete påbörjats. Samarbetet mellan primärvård och hemtjänst har fördjupats i alla fyra om— rådena. I hemvårdsgruppens basorganisation ingår under- sköterska och vårdbiträde. Hemtjänstassistenten är ad— ministrativ arbetsledare och distriktssköterskan ansvarar för sjukvården i området.

Ny organisation för hälso- och sjukvården enligt Dala- Mellin

Riksdagen antog under hösten 1990 regeringens förslag om ny lagstiftning för att möjliggöra inrättandet av en ny organisation för hälso— och sjukvården i Kopparbergs

• Sida 40
•  Original

läns landsting enligt den s.k. Dalamodellen ( prop. 1990/91:44 , KU 1990/91:17, rskr. 52).

Dalamodellen har i korthet följande inriktning. Lands- tinget och förvaltningsutskottet har det övergripande ansvaret för sjukvården. Politiskt valda styrelser för 15 sjukvårdsområden har det totala ansvaret för vården inom sina resp. områden men har inget driftansvar för sjukvår— den. Sjukhusen/sjukhusgruppen leds av en av landstinget vald styrelse. Områdesstyrelserna upphandlar akut— och specialistvård hos sjukhusen eller andra vårdgivare inom ramen för vårdavtal. De sluter även avtal med bl.a. vård— centralerna om deras åtaganden och resurser för att klara

dessa.

Genom den särskilda lagstiftningen ges vidgade möjlig— heter för landstinget att delegera ansvar för sjukvården till områdesstyrelserna resp. styrelsen för sjukhus— gruppen. En annan typ av ökad delegering går från de nämnda styrelserna till förvaltningschefer med rätt för dessa att delegera vidare till anställda inom förvalt— ningarna. Närvaro— och yttranderätt för pensionärs och handikapporganisationer i områdesstyrelserna ingår även i försöket. Genom riksdagens beslut är det även möjligt för alla kommuner inom ett landsting som ingår i frikommun- försöket att åta sig primärvårdsuppgifter.

Försöksverksamheten, som startade vid årsskiftet 1990- 1991, beräknas pågå till utgången av 1994.

Enhetstaxa Örebro läns landsting har tagit upp frågan om enhetliga patientavgifter. Detta har lett till att riksdagen be- slutat om försöksverksamhet i frilandstingen. Försöket

• Sida 41
•  Original

innebär att landstingen får ta ut en enhetlig avgift för läkarvård och annan sjukvårdande behandling.

Intygsfri sjukskrivning

Vid den Probleminventering som Jämtlands läns landsting gjorde vid frikommunförsökets början aktualiserades ett projekt om förlängd intygsfri sjukskrivning. Inom två försäkringskassor, däribland Jämtlands län, har en för— söksverksamhet med "utvidgning av rätten till egen sjuk- skrivning" genomförts. Försöket innebar att sjukintyg fordrades först fr.o.m. den femtonde dagen efter sjukan- mälan. Försäkringskassan erhöll prgjnktmedel från riks- försäkringsverket för information och utvärdering.

Receptförskrivningsrätt

Jämtlands läns landsting tog också upp frågan om försök med receptförskrivningsrätt för distriktssköterskor. En sådan försöksverksamhet påbörjades i länet under 1988 och omfattade ett fyrtiotal distriktssköterskor. I Jämtlands län har en lokal projektgrupp bildats med representanter för landstinget, distriktsläkarna och läkemedels- kommittén. Distriktssköterskorna har genomgått utbildning vid vårdhögskolan i östersund. Socialatyrelsen skall bl.a. ansvara för försökets utvärdering. Riksdagens beslut innebär också att lagen om begränsning av läke— medelskostnader tillämpas för försöksverksamheten.

Tillsättning av vissa tjänster inom fglktandvården

I frikommunförsöket behandlas en fråga som berör folk- tandvården. Frilandstingen har möjlighet att tillämpa ett enklare sakkunnigförfarande vid tillsättning av tjänst som chef för specialisttandvård. Försök med de ändrade bestämmelserna pågår i Örebro läns landsting.

• Sida 42
•  Original

Samverkan med försäkringskassan

I frikommunförsöket ingår några frågor som gäller sam- verkan med försäkringskassan. En försöksverksamhet pågår i Örebro kommun där samverkan gäller administrationen av socialbidrag i två kommundelar. Syftet med försöket är att åstadkomma bättre effektivitet och samordning av resurserna för bidragshantering och rehabiliterings— insatser. Effekterna för försäkringstagarna och social- tjänstens verksamhet skall också studeras.

I örebro kommun pågår också ett annat försök tillsammans med försäkringskassan. Det gäller handläggningen av frågor om underhållsbidrag som nu sköts med bistånd av personal från försäkringskassan och i dess lokaler. Regeringen har medgivit att sådana försök får bedrivas vid fyra allmänna försäkringskassor. För båda de här nämnda projekten har riksförsäkringsverket beviljat särskilda projektmedel.

Rehabilitering

Flera frikommuner och landsting har framfört önskemål om ett utökat samarbete mellan kommunens socialtjänst, landstinget, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och samhällsföretag då det gäller rehabiliteringsfrågor.

Exempel på de initiativ som tagits är projektet "Rehabi— litering utan gränser" som har initierats av den s.k. Paraplygruppen i Stockholms län. I denna ingår före— trädare för länsarbetsnämnden, hälso— och sjukvårds— förvaltningen, socialförvaltningen, Svenska kommunför- bundets länsavdelning samt försäkringskassan. Av frikom- munerna har Tyresö kommun deltagit. Avsikten är att socialtjänsten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen

• Sida 43
•  Original

skall intensifiera sitt samarbete i rehabiliterings- ärenden. Regeringen har beviljat särskilda medel som bör disponeras för projekt med okonventionella lösningar.

Barnomsorg och social hemtjänst

För alla frikommuner gäller att de i stället för läns— styrelsen kan fatta beslut om tillstånd för enskilda personer eller sammanslutningar att bedriva förskole—

eller fritidshemsverksamhet.

Helsingborgs, Huddinge, Nacka och Tyresö kommuner har av regeringen beviljats dispens från vissa bestämmelser om statsbidrag till kommunerna för hjälp och stöd i boendet. Motivet är att man velat lägga ut vissa hemtjänst— funktioner som tvätt, städning och inköp av matvaror m.m. på entreprenad men att bl.a. löne— och lönebikostnader för personal med serviceuppgifter inte ingår i bidrags— berättigad verksamhet. De nämnda kommunerna får räkna in

sådana kostnader i bidragshänseende.

Ett önskemål från Bräcke kommun har varit att få dis- ponera statsbidragen till barnomsorg och social hemhjälp på ett friare sätt. Dessa förändringsförslag ledde till att regeringen beviljade kommunen medel för utvecklings- och förnyelsearbete. Genom deSSa insatser har två serviceprojekt kommit till stånd. I det ena fallet är syftet att samlokalisera olika kommunala aktiviteter och i det andra prövas hur servicen till pensionärer i gles- bygd kan förbättras.

"Alla åldrars hus" används på dagtid till förskola och som samlingspunkt för personalen inom äldreomsorgen. På kvällstid utnyttjas lokalen som ungdomsgård och av fö-

reningar. Solbacken — som gården heter - har blivit en

hela byns angelägenhet och har skapat engagemang hos

• Sida 44
•  Original

har en bättre verksamhet kunnat skapas.

Serviceverksamheten vid Hungegården är också ett exempel på samverkan i glesbygd mellan olika intressenter. Pro— jektet leds av representanter för kommunen, landstinget, kommundelsnämnden, byutvecklingsgruppen och pensionärs- föreningen. Lokaler har ordnats för fotvård åt pen— sionärer, träningsverksamhet, vårdbiträdesgrupp inom hemtjänsten, barnomsorgskooperativ, idrottsförening och

vandrarhem.

Regeringen har medgett, att socialstyrelsen lämnar stat— sbidrag till Bräcke kommun för öppen förskola där stats— bidragsberättigande kooperativa daghem är huvudman för verksamheten. Enligt de ordinarie bidragsbestämmelserna får statsbidrag lämnas endast för verksamhet i öppen förskola som bedrivs av kommunen. Dispens från detta har beviljats. Bidraget utgår med 50 000 kr. per år och för— skola som kontinuerligt bedriver verksamhet i samma om- fattning som motsvarande kommunal öppen förskola.

Generella åtgärder

En del av frikommunernas förändringsförslag på omsorgs- området har tagits upp i samband med att beslut fattats om generella åtgärder. Ett exempel på detta utgör den nya omsorgslagen. Genom denna är det möjligt för landstingen att träffa avtal med kommunerna att dessa skall överta en eller flera omsorger. Några av frikommunernas önskemål om statsbidragens utformning har tillgodosetts genom riks— dagsbeslut om bidrag till missbrukarvård och kommunal barnomsorg. Båda besluten syftar till en friare disposi— tion och förenkling av reglerna. Utformningen av bil- stödet till handikappade har också tagits upp i frikom- munförsöket. Generella förändringar har vidtagits som

• Sida 45
•  Original

förbättrar villkoren. För landstingens del har behörig— hetsbestämmelserna ändrats vid förordnande av icke be- hörig vikarie på vissa läkartjänster.

2.3.4 Försök inom kommunikationsdepartementets an— svarsområde

På kommunikationsområdet kan kommunerna med stöd av

olika plan— och trafikförfattningar påverka trafikut— vecklingen. Det kommunala ansvaret omfattar också gatu- och väghållning liksom insatser för att ordna den kollek— tiva persontrafiken. Inom frikommunförsöket har olika önskemål om dispenser och andra åtgärder förts fram.

Lokala trafikföreskrifter

Frikommunerna fick möjlighet att bedriva försök med ökad kommunal beslutanderätt i fråga om lokala trafikföre- skrifter i vissa fall. Beslutsbefogenheterna kunde över— tas från länsstyrelsen för huvudled, stopplikt, väjnings— plikt och färdhastighet för sådana vägar och gator som inte är riksvägar eller primära länsvägar.

Dispensmöjligheten tillämpades av Ale, Bräcke, Gnosjö, Haninge och Tyresö kommuner. Lagstiftningen blev 1986 generell och gav alla kommuner ökade möjligheter att meddela lokala trafikföreskrifter.

Trafikintegrering i bostadsområden

Haninge kommun ansökte om att få pröva trafikintegrering i bostadsområden och skapa trafikmiljöer där trafik och andra aktiviteter blandas på de oskyddade trafikanternas villkor. Trafiksäkerhetsverket har på regeringens uppdrag utarbetat regler för en försöksverksamhet med gårdsgata

• Sida 46
•  Original

inom frikommunförsökets ram (TSVFS 1988:39). Haninge kommun bedriver ett försök med speciella trafikregler.

gägskyltning ses över

Frikommunerna har tagit upp flera frågor som rör skylt— ning. En sådan gäller vägverkets regler för vägvisning. Haninge kommun anser att en speciell storstadsmodell behövs. På denna punkt har konstaterats att några hinder i den nuvarande lagstiftningen inte finns för att genom— föra förslaget. I en annan skyltfråga önskar kommunen beslutanderätt för skyltning av hotell, vandrarhem m.m. Regeringen har tillgodosett detta önskemål genom en gene— rell ändring i vägmärkesförordningen så att kommuner som är väghållare får överta ansvaret från länsstyrelsen.

Trafiktillstånd slopas

Frikommunernas dispensönskemål på kommunikationsområdet har i stor utsträckning tillgodosetts genom generella författningsändringar. I samband med nya plan— och bygglagen genomfördes olika lagändringar. Genom ändring i väglagen avskaffades kravet på länsstyrelsens tillstånd för anläggningar utanför vägområde som kräver bygglov. Kommuner som är väghållare har också fått överta besluts— befogenheter från länsstyrelsen för en del frågor. En begäran om dispens från kravet på behovsprövning av trafiktillstånd för landstingets handikappfordon kommer också att tillgodoses genom en generell lagändring. Av intresse i sammanhanget är vidare att trafikhuvudmännen i samtliga län fr.o.m. 1 juli 1989 har rätt att bedriva lokal och regional kollektivtrafik utan krav på linje- trafiktillstånd.

• Sida 47
•  Original

2.3.5 Försök inom utbildningsdepartementets ansvarsom— råde

Utbildningsområdet är den sektor där frikommunerna har fört fram flest önskemål om förändringar. Nästan en tredjedel av förslagen kan hänföras till detta område. Det beror naturligtvis i hög grad på att skolan är ett viktigt och omfattande kommunalt verksamhetsområde. Därtill kommer att uppgifterna i hög grad vid frikommun— försökets inledning var statligt detaljreglerade.

Huvuddelen av frikommunernas totalt 72 önskemål inom detta område har fått en positiv behandling. Endast i 11 frågor har önskemålen inte kunnat tillgodoses. De möj— ligheter till försök som öppnats har tillämpats i stor utsträckning av alla frikommunerna.

De avsteg från gällande regler som möjliggjorts i för- söksverksamheten har samlats i en särskild förordning. Därutöver har vissa dispenser lämnats genom särskilda regeringsbeslut. Vidare har generella åtgärder vidtagits som tillgodoser vissa av frikommunernas önskemål. I några fall har klargjorts att nuvarande regler inte hindrar ett

genomförande.

StatSbidragen förenklas

Flera av frikommunernas förändringsförslag syftar till

en friare användning av statsbidragen. Kommunerna har

här getts möjlighet att fritt fördela basresurser, för- stärkningsresurser och tilläggsbidrag mellan olika skol— enheter. Frikommunerna får också använda mindre resurser för undervisningen i B—språk än vad som sägs i skolöver— styrelsens föreskrifter. De resurser som frigörs på detta sätt får istället användas för undervisning i andra ämnen. När det gäller statsbidraget till lokal skolut-

• Sida 48
•  Original

veckling får kommunerna och landstingen själva bestämma fördelningen mellan personalutbildning och lokalt ut—

vecklingsarbete.

Organisatorisk frihet

Genom frikommunförsöket har kommunerna också fått större frihet att organisera skolarbetet. Frikommunerna har sålunda getts rätt att utan länsskolnämndens medverkan besluta om att anordna eller dra in skolenheter. Fri— landstingen får istället för skolöverstyrelsen och läns— skolnämnden fördela elevplatserna inom sektorsramar för landstingets gymnasieskola. I försöksverksamheten prövas också friare former för samverkan i skolan, enklare för- farande vid praktisk arbetslivsorientering samt friare regler för beslut om förläggning av läsåret och skol- arbetsveckan. Frikommunerna har vidare rätt att ändra nämndorganisationen. Detta har lett till att skolfrågorna i några kommuner samordnats med andra kommunala verksam—

heter.

Ökat ansvar för personal

En del förändringar på skolområdet gäller personalen. Inom frikommunförsöket är det möjligt att låta kommun— delsnämnder och andra lokala organ behandla frågor om statligt reglerade tjänster. Istället för länsskolnämnden får frikommunerna tillsätta skolledare. De har också rätt att låta lärare vid kommunal musikskola undervisa i grundskola samt anordna utbyte av personal mellan låg- stadiet och förskolan. Det är också möjligt att bevilja arbetstidsminskning för skolledare i samband med del- pension.

• Sida 49
•  Original

Frikommunförslag blir generella

Vissa önskemål från frikommunerna på skolområdet har tillgodosetts helt eller delvis genom generella åtgärder. Frågor som behandlats på detta sätt är ökade möjligheter till ämneskombinationer, ändring av meritvärderings- systemet vid lärartillsättningar, friare disposition av skolledningsresurserna samt förenkling av bestämmelserna om statsbidrag till huvudlärare i gymnasieskolan. Andra exempel på "frikommunbeslut" som gäller alla landets kommuner och landsting är möjligheten att bättre anpassa skolhälsovården, gymnasieskolans utbildning och den kom— munala vuxenutbildningen till lokala förhållanden.

Inga hinder i nuvarande regler

Några av de förslag som frikommunerna fört fram till regeringen har visat sig möjliga att genomföra utan förändringar i statliga regler. Det finns således inga hinder för en kommundelsnämnd att fastställa lokala arbetsplaner för skolan. Det kommunala uppföljnings— ansvaret för 16 - 17—åringar gäller även om kommunen saknar egen gymnasieskola. Det är vidare möjligt att inrätta särskilda flickklasser vid tekniska linjer inom gymnasieskolan. En annan fråga där regelsystemet "miss- uppfattas" gäller tilldelningen av resurser till ut— bildningsplatser inom gymnasieskolan. I detta fall har klargjorts att statsbidrag utgår oberoende om ut— bildningen innehåller praktikavsnitt eller inte.

Regler om skolchef, särskolechefl skolledare i gymnasie— skolan

Göteborgs och Helsingborgs kommuner har av regeringen beviljats dispens från kravet på att ha en skolchef som närmast under skolstyrelsen leder kommunens grundskola

• Sida 50
•  Original

och gymnasieskola. Göteborgs kommun har dessutom be— viljats dispens från dels kravet på att ha en sär— skolechef som närmast under den lokala styrelsen leder särskolan, dels vissa bestämmelser om skolledare i grund- skolan. Villkoren är i det sistnämnda fallet att det skall finnas en ledningsfunktion för skolan med det pedagogiska ledningsansvaret, att ansvarsområdet inte får vara för stort samt att det i skolledningen skall

finnas pedagogisk kompetens.

Motivet för dispenserna är att båda kommunerna struk— turerat om såväl grundskolan som gymnasieskolan, i Göteborg även särskolan, till följd av en allmän decen— tralisering med hjälp av kommundels— eller stadsdels—

nämnder.

Ändrad fördelning av ansvaret för skolan mellan staten

och kommunerna

Sedan riksdagen hösten 1990 antagit regeringens förslag (prop. 1990/91:18; 1990/91:UbU 4; rskr. 1990/91:76) om en ändrad ansvarsfördelning mellan staten och kommunerna beträffande grund— och gymnasieskolan samt den kommunala vuxenutbildningen har grunden för dispensgivningen inom frikommunförsöket väsentligen försvunnit. De nya bestäm— melserna i skollagen, som trädde i kraft den 1 januari 1991, ger kommunerna en stor frihet att organisera skol— verksamheten. Även statsbidragsbestämmelserna har ändrats så att de tidigare detaljreglerade bidragen ersatts av ett generellt finansiellt stöd, som beräknas schablon— mässigt, till verksamheten i skolan. Det var just reg— lerna för skolans organisation och statsbidragsbestäm- melserna som var den viktigaste grunden för frikommuner—

nas dispensansökningar.

• Sida 51
•  Original

2.3.6 Försök inom jordbruksdepartementets ansvarsom- råde

D'ursk dd

Genom frikommunförsöket har kommunerna getts ökade be- fogenheter vid tillsyn enligt lagen om djurskydd. Miljö— och hälsoskyddsnämnden kan ges samma befogenheter som länsstyrelsen att ingripa mot försummelser vad gäller vård och behandling av djur. Försöksverksamhet med ut— vidgat kommunalt ansvar på djurskyddsområdet pågår i Gnosjö, Haninge, Helsingborgs och Örebro kommuner.

McD—11

Personal som arbetar med livsmedel skall enligt livs— medelsförordningen gå igenom hälsokontroll en gång om året. Dessa bestämmelser har ansetts vara alltför om— fattande. Statens livsmedelsverk har därför utfärdat förenklade föreskrifter om personalhygien. De förenklade föreskrifterna innebär att miljö- och hälsoskyddsnämnden i en frikommun får ge dispens från bestämmelserna om årlig hälsokontroll. Vidare får miljö- och hälso— skyddsnämndens personal istället för läkare och leg. sjuksköterska möjlighet att lämna den årliga hygienin— formationen till personal som arbetar med livsmedel. Försöksverksamhet med de förändrade reglerna bedrivs av Bräcke, Gnosjö och Helsingborgs kommuner.

Lantbruksdelegation

Bräcke kommun har i frikommunförsöket aktualiserat olika glesbygdsfrågor. Genom ett sådant initiativ fick lant— bruksstyrelsen i uppdrag att inrätta en delegation för ärenden i lantbruksnämnden som berör Bräcke kommun. Delegationen har till uppgift att fatta beslut om till-

• Sida 52
•  Original

stånd enligt jordförvärvslagen (förvärvstillstånd), statligt stöd till investeringar i företag (glesbygds- stöd, rationaliseringsstöd), m.m. Målsättningen för de— legationens verksamhet är att man bättre skall kunna utnyttja de förutsättningar som finns för jord— och skogsbruk och att stärka kommunens egen roll i besluts—

processen .

Beslutsordningen i delegationen är likartad den som tillämpas i lantbruksnämnden. Skillnaden är att det finns tjänstemän inom lantbruksnämndens kansli som har som särskild uppgift att bereda ärenden som berör Bräcke

kommun.

2.3.7 Försök inom arbetsmarknadsdepartementets an—

svarsområde

Inom sysselsättningspolitiken har de kommunala insatserna avgörande betydelse. Frikommunförsöket har på detta område visat att kommunerna och landstingen vill ta ett ökat ansvar. En del av förändringsförslagen har tillgodo— setts genom försöksverksamhet med ökat kommunalt in— flytande på den statliga arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsförmedlingsnämnder

Genom frikommunförsöket har en ny form för samarbetet mellan stat och kommun införts. I frikommunerna har lokala arbetsförmedlingsnämnder inrättats. I Ale, Bräcke, Haninge och Tyresö tillsätts nämndens ordförande på förslag av kommunen. Arbetsförmedlingsnämnden får inom givna ekonomiska ramar besluta om fördelningen av medel för beredskapsarbete och rekryteringsstöd samt avgöra beredskapsperiodens och rekryteringsstödets längd upp till 12 månader. Nämnden får vidare inom ramen för stats—

bidragsreglerna besluta om statsbidragsnivån för bered—

• Sida 53
•  Original

skapsarbete. Nämnden får också besluta om fördelning av resurser till särskilda insatser för ungdom.

I Örebro kommun har försöksverksamhet med olika syssel- sättningsåtgärder genomförts. Ett projekt har gällt försök med ungdomsarbete. Kommunen har vidare beviljats medel av regeringen till en försöksverksamhet med in- tegrerad svenskundervisning och arbete för flyktingar.

Samordning av nämnder

Genom bestämmelserna om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation har det blivit möjligt att bättre samordna de kommunala insatserna på syssel— sättningsområdet. Sambandet mellan utbildning och ar— betsmarknadsfrågor har särskilt uppmärksammats. I Ale kommun har en nämnd bildats för arbetsmarknad, rehabili— tering och utbildning som dock senare lagts ned. I Sandvikens kommun och örebro kommun har en gemensam utbildnings— och arbetsmarknadsnämnd inrättats. För— ändringarna syftar till att skapa bättre överblick och möjligheter till bättre resursutnyttjande.

Sysselsättningskontrakt

Även frilandstingen har uppmärksammat sysselsättnings- frågorna. Olika förslag har framförts för att skapa sys- selsättning för länets invånare. Genom dessa initiativ har frilandstingen getts möjlighet att sluta olika sys— selsättningskontrakt med länsarbetsnämnden. Genom en kombination av beredskapsarbete och arbetsmarknadsut- bildning kan sysselsättning skapas upp till 12 månader inom vårdområdet.

• Sida 54
•  Original

Generella åtgärder

Frikommunerna har framfört önskemål om ett utökat sam— arbete mellan arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning. Riksdagens beslut 1984 om en ny organi- sation för AMU förutsätter ett utvidgat samrådsförfarande med i första hand skolan och länsarbetsnämnden. En för- bättrad samverkan mellan olika utbildningsgivare främjas också genom de ökade möjligheter kommunerna fått att

bedriva uppdragsutbildning. Ett annat frikommunförslag som genomförts generellt är att åldersgränsen sänkts från 18 till 17 år för ungdomar i ungdomslag som avslutat

gymnasieutbildning.

Ett genomgående drag i frikommunernas förändringsönskemål på arbetsmarknadsområdet är behovet av samverkan mellan olika intressenter. I flera sådana fall finns i regel inget hinder i statliga bestämmelser. Exempel på sådana frågor är ett närmare samarbete mellan landsting och länsarbetsnämnd för att lösa problem med arbetsanpassning samt mellan landsting och Samhall för att genomföra ett projekt för förståndshandikappade.

Beredskapsarbete hos privata arbetsgivare

Tyresö, Nacka, Huddinge och Nynäshamns kommuner har fått regeringens tillstånd att erbjuda personer, som anvisats kommunalt beredskapsarbete, praktik hos privata arbets— givare. Placeringarna skall få vara upp till ett år. Verksamheten bedrivs i Nacka och Huddinge i form av ett samverkansprojekt mellan kommunen och arbetsförmedlingen.

• Sida 55
•  Original

2.3.8 Försök inom bostadsdepartementets ansvarsområde

Plan- och byggområdet

Det statliga regelsystemet inom plan- och byggområdet är omfattande. Det är därför naturligt att frikommunerna framförde förslag till lättnader i byggnadslag- stiftningen. En del önskemål fordrade lagändringar för att tillgodoses. Andra däremot var möjliga att genomföra helt eller delvis utan lagändring.

Ny plan— och bygglag

Arbetet med att förenkla reglerna för fysiskt planering och byggande prioriterades av regeringen. En proposition överlämnades till riksdagen redan våren 1985. Genom förslagen i denna tillgodosågs huvuddelen av de kommunala önskemålen. Syftet med de föreslagna förändringarna var att göra det enklare för allmänheten och att ge fri- kommunerna bättre möjligheter att lämna god serivce i plan- och byggärenden. Riksdagens behandling av propo- sitionen kom dock att kopplas samman med det aviserade förslaget till ny plan— och bygglag.

Genom den nya plan— och bygglagen, som trädde i kraft den 1 juli 1987, kom de flesta av frikommunernas önskemål att tillgodoses generellt. Den nya lagstiftningen innebär att det statliga regelsystemet förenklas och moderniseras. Ett genomgående drag i reformen är decentralisering av beslutsfattandet. Kommunerna får sålunda själva besluta om planer och de statliga myndigheternas plangranskning har begränsats till statliga och regionala intressen samt säkerhetsfrågor. Reglerna om bygglov har också för— enklats. Kommunerna kan numera under vissa förut— sättningar i detaljplan eller områdesbestämmelser besluta att vissa åtgärder får utföras utan bygglov. Detta gäller

• Sida 56
•  Original

bl.a. för enklare fritidshus, kolonistugor och liknande, komplementbyggnader, mindre tillbyggnader och vissa änd— ringar av byggnader. Även tillbyggnader och ändringar av befintliga industribyggnader skall kunna befrias från bygglovsplikt. Bygglovshanteringen har också förenklats genom att ansökningen kan ske muntligen och kraven på ansökningshandlingar gjorts mer flexibla. Möjligheterna att ge tillfälliga bygglov har också utökats. För— enklingar har vidare genomförts i fråga om byggnads- nämndens verksamhet, besiktning m.m.

Uppdrag till statens planverk

Många av de problem som frikommunerna tagit upp har gällt byggnadslagstiftningens tillämpning. Regeringen beslutade därför 1985 ge statens planverk i uppdrag att i samverkan med bostadsstyrelsen, lantmäteriverket och läns— styrelsernas organisationsnämnd lämna särskild rådgivning till frikommunerna.

Planverket utarbetade ett program för frikommunförsöket inom plan- och byggområdet. En speciell projektledare anställdes. "Frikommunarkitekten" besökte kommunerna varvid en inventering gjordes av problem, önskvärda förändringar och praktikfall. I planverkets rapport behandlas frikommunerans förslag till förenklat bygglovs- förfarande, rationell hantering av arbetslokalfrågor, samordnad tillståndsgivning, flexiblare tillämpning av egenskapskrav, rationell planfastställelse samt flexib- lare krav på kvalitet och detaljeringsgrad.

I sin rapport (Planverket, 1986) redovisar planverket en rad slutsatser av studien. En är att oklarheter om tolk-

ningsutrymmet i gällande lagstiftning skapar självpåtagna kommunala regelsystem. En annan är att kommunerna hellre

vill ge råd än bygglovbefria för att förhindra byggfel

• Sida 57
•  Original

och granntvister. Därigenom kan man också ha kvar upp— sikten över miljöns förändring. I de fall flera myndig— heter skall besluta är information till den bygg— lovsökande om ärendets gång och förväntat beslutsdatum särskilt viktigt. Handläggningen av bygglov och planer varierar mycket med kommunstorlek och tjänstemanna- kompetens samt med politisk sammansättning och engage- mang. I rapporten konstateras också att kritiken mot gällande lagstiftning i regel inte kommer från de tjänst- emän som dagligen använder lagarna. Kunnig personal anses väsentlig för hanteringen av bygglov. Studien visar slut- ligen att kommunerna är klart intresserade av ökad handlingsfrihet och att den kreativitet som frikommunför— söket skapat lett framt till förenklingar i arbets- rutiner. De framkomna erfarenheterna har därför förmed- lats till alla landets kommuner.

Byggnadsavgifter

Från några frikommuner har framförts förslag om ändringar i lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byg- gande. Denna lag har numera inarbetats i PBL varvid önskemål har tillgodosetts så att alla landets kommuner har möjlighet att jämka eller efterge byggnadsavgifter som tas ut vid översträdelser av plan— och bygglagen. Om överträdelsen är ringa kan byggnadsnämnden sätta ned eller efterge byggnadsavgiften.

Bostadssektorn

Kommunerna har i stor utsträckning ansvaret för pla— nering, byggande och förvaltning av bostäder. Det kom- munala ansvaret för bostadsförsörjningen innebär att kommunerna skall verka för att kommuninvånarna får till- gång till ändamålsenliga bostäder och en god boendemiljö. De statliga bostadslånen och bidragen har därvid stor

• Sida 58
•  Original

betydelse. I frikommunförsöket har förslag förts fram om ett ökat kommunalt ansvar för besluten. Regeringen har även inom detta område gått kommunerna tillmötes trots

att det handlar om statliga medel.

Beslut om bostadslån

Frikommunerna har getts rätt att bedriva försök med kommunal beslutanderätt i fråga om bostadslån och bo- stadsanpassningsbidrag i vissa fall. Det gäller beslut om bostadslån för nybyggnad av småhus som skall bebos av lånesökanden. Det gäller vidare beslut om dels statliga s.k. bostadsanpassningslån, dvs. bostadslån till sådana anpassningsåtgärder som är standardhöjande och för vilka bostadsanpassningsbidrag lämnas, ggls statliga bostadsan- passningsbidrag som lämnas i samband med bostadslån för nybyggnad av småhus. När det gäller bostadsanpassnings- bidrag utan kombination med bostadslån eller för- bättringslån har kommunerna redan beslutanderätten. Möjligheten att ta över beslutanderätten för flera bo- stadsfrågor har utnyttjats av Bräcke, Gnosjö, Helsingborgs, Tyresö och Örebro kommuner.

Beslut om statligt stöd

Försök med kommunal beslutanderätt kan också bedrivas i fråga om statligt stöd till vissa förbättringsåtgärder i bostadshus. Det gäller bl.a. räntestöd vid förbättring av bostadshus. Försöksverksamhet på detta område pågår i Bräcke, Gnosjö, Göteborgs, Haninge, Helsingborgs, Sandvikens, Tyresö och Örebro kommuner.

• Sida 59
•  Original

2.3.9 Försök inom civildepartementets ansvarsområde

Lotterifrågor

Frikommunerna har getts möjlighet att ta över läns— styrelsens och polismyndighetens beslutanderätt för tillstånd att anordna lokala bingospel och vissa andra lokala lotterier. Efter generella lagändringar som gett samtliga kommuner en vidgat beslutanderätt återstår numera endast bingotillstånden.

Kommunal näringslivspolitik

Länsstyrelsen i Jämtlands län genomför en försöksverk— samhet med intensifierad samordning av statliga och kom—

munala näringspolitiska insatser.

2.3.10 Försök inom miljödepartementets ansvarsområde

Som ansvariga för samhällsbyggandet och närmiljöns ut— formning är de kommunala insatserna på miljöområdet väsentliga. Kommunerna har successivt fått ett ökat ansvar på miljöskydds- och naturvårdsområdena. I frikom— munförsöket har önskemål om dispenser och andra åtgärder i det statliga regelsystemet förts fram. Huvuddelen av kommunernas förändringsförslag har fått en positiv be— handling. Flera frågor gäller ansvarsfördelningen mellan

länsstyrelsen och kommunerna.

Beslut om sk ltar

Länsstyrelsen beslutar idag om skyltar i naturen. Det gä11er tillstånd att sätta upp reklamskyltar och beslut om att ta bort anordningar som vanpryder landskapsbilden. Några av frikommunerna anser att de själva bör ha hand om den här tillståndsprövningen. Detta önskemål har

• Sida 60
•  Original

regeringen tillgodosett genom att en särskild förordning utfärdats om försöksverksamhet. Undantag har dock gjorts för de fall där tillstånd även krävs enligt väglagen .

Anmälan om miljöfarlig verksamhet

Anmälningar om miljöfarlig verksamhet skulle vid frikom- munförsökets start göras till länsstyrelsen. På förslag av frikommunerna gavs dessa möjlighet att bedriva försök som innebar att anmälningar istället skulle göras till kommunens miljö— och hälsoskyddsnämnd. Denna förändring prövade Ale och Tyresö kommuner.

Lagstiftningen har sedermera ändrats så att anmälningar om miljöfarlig verksamhet skall göras till miljö— och hälsoskyddsnämnden. Kommunerna utövar tillsynen av sådan miljöfarlig verksamhet som är anmälningspliktig eller som inte kräver vare sig anmälan eller tillstånd enligt miljöskyddslagen.

Beslut om motorsport- och skjutbanor

Länsstyrelsen beslutade tidigare om tillstånd att anlägga motorsportbanor och vissa skjutbanor. En frikommun har ifrågasatt den här ordningen för tillståndsprövning. Riksdagen har därför beslutat om en försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. Även här har emellertid lagstiftningen ändrats Så att denna tillståndsprövning numera generellt görs av kommunerna.

• Sida 61
•  Original

3 ERFARENHETER ocu UTVÄRDERINGAR AV Fönsöxsvmx— SAHHETEN

3.1 Studier ooh utvärderingar på olika försöksom— råden

3.1.1 Utvärderingar inom socialdepartementets an- svarsområde

Hälso- och sjukvårdsområget

Inom delområdet kommunalt driftansvar för primärvården/— samverkan mellan hemtjänst och primärvård finns flera studier, av vilka två är avslutade och avrapporterade (Blomquist, 1987; Fahlström m.fl., 1987).

Den förstnämnda studien fokuserar på försöket med kom- munalt driftansvar för primärvården i Örebro kommun, kommundelen Vivalla—Lundby. Den syftar till att beskriva politikers och tjänstemäns erfarenheter under försökets inledande del, att ta reda på varför övriga frikommuner visade ett så svalt intresse för försök på primärvårdsom— rådet samt att undersöka eventuella skillnader i olika avseenden mellan Vivalla-Lundby och andra primärvårdsom- råden.

Vad gäller olika aktörers uppfattning om försöket i Vivalla-Lundby redovisas att politikerna på central nivå i landstinget uppfattar vårdcentralen som en mycket självständig enhet men de tror inte att det har direkt med frikommunförsöket att göra. De lokala politikerna i kommundelsnämnden anser att de har ett tillräckligt inflytande över primärvården och att samarbetet fungerar mycket bra. De centrala tjänstemännen menar att det inte finns någon skillnad mellan den aktuella vårdcentralen

• Sida 62
•  Original

och övriga vårdcentraler som hör direkt samman med för- söket. De lokala tjänstemännen tycker att samarbetet går mycket bra och ser primärvården som en del av den egna

verksamheten. Verksamhetsföreträdarna vid vårdcentralen

anser att de har ett stort inflytande över verksamheten och en större självständighet jämfört med tidigare. De betonar även skillnaden med positiva förtecken när det gäller närheten till politikerna och snabbheten i be—

slutsfattandet.

Endast tre av frikommunerna hade vid undersökningstill- fället färdigt avtal med landstinget eller övervägde detta: Örebro, Gnosjö och Bräcke. I rapporten anförs fyra orsaker till det bristande intresset:

* Erbjudandet kom för flera kommuner vid fel tidpunkt, eftersom man redan hade fördelaktiga primärvårdsavtal

med landstinget. * Huvudmannaskapsfrågan generellt var känslig. * Det pågick andra typer av försöksverksamhet. * Motstånd från de fackliga organisationerna.

Jämförelsen mellan försöket i Vivalla—Lundby och för— söksverksamheten i andra kommuner som haft liknande motiv för organisationsförändringar visar att det inte finns någon större skillnad.

Den andra studien (Fahlström m.fl., 1987) överlappar till betydande del den refererade studien (Blomquist, 1987) och det finns därför inget skäl att särskilt redovisa

innehållet i denna studie.

• Sida 63
•  Original

Socialstyrelsen har av socialdepartementet fått i uppdrag att utvärdera primärvårdsförsöket i Örebro kommun och andra former av lokalt inflytande över primärvården. En delrapport (Socialstyrelsen, 1988) har hittills redo- visats. Den är i likhet med den nyss nämnda (Fahlström m.fl., 1987) en jämförande studie där Vivalla—Lundby ingår tillsammans med fem andra kommuner med varierande organisation m.m. Frikommunerna Bräcke och Gnosjö ingår i studien, men undersökningen avser förhållandena innan Gnosjö kommun ingått avtal med landstinget om kommunalt driftansvar. Sammanfattningsvis framförs i rapporten, att endast smärre skillnader observerats på de olika orterna som studerats. "Det tycks (i stället) som om alla de undersökta organisationsformerna var och en kan uppfylla de mål som uppställts för bedrivande av primärvård med beaktande av kravet på lokalt inflytande."

Utvärderingen av primärvårdsförsöket i Gnosjö har an— förtrotts dels högskolan i Växjö, dels Komrev i Jönköpings län. Den förstnämnda delen av utvärderingen har hittills resulterat i två delrapporter (Klasson & Sundström 1990, 1990 A), som behandlar syftet med för— söket resp. kommuninvånarnas attityder till servicen. slutrapportering sker under första halvåret 1992. Kommun— revisionen vid kommunförbundets länsavdelning lämnar sin

rapport i augusti 1991.

I en lägesrapport redovisar socialförvaltningen en del av de hittillsvarande erfarenheterna (Lidqvist, 1991). Av rapporten framgår bl.a. att man åstadkommit vissa vinster genom samordning av tjänster, att samordningen mellan hemtjänst och hemsjukvård tagit lång tid att få till stånd och att möjligheten för olika personalgrupper att bredda sin verksamhet genom kombinationstjänster upplevts som mycket positivt.

• Sida 64
•  Original

Av rapporterna från högskolan i Växjö framgår bl.a. att socialnämnden funnit anledning att komplettera och för- tydliga målen för försöksverksamheten. Kommunikationen mellan allmänheten/brukarna och politiker/tjänstemän är enligt en intervjuundersökning bland kommuninvånarna inte speciellt intensiv. Företrädare för verksamheten anser att försöket bl.a. medfört att man kunnat minska antalet administrativa regler, att beslutsunderlagen är bättre, att friskvården kunnat förstärkas och att samarbetet med

försäkringskassan fokuserats på långtidssjuka.

Barnomsorg och hemtjänst

Området barnomsorg och hemtjänst har studerats av stig Montin vid högskolan i örebro (Montin, 1988). Han har funnit att endast två kommuner (Bräcke och Helsingborg) bland de första nio frikommunerna sökt dispens från gällande statsbidragsregler inom barnomsorg och hem— tjänst. (1989-91 har ytterligare sex frikommuner ut— nyttjat dispensrätten beträffande statsbidrag för stöd och hjälp i boendet, och Bräcke har 1991 fått dispens för användningen av statsbidrag för öppen förskola i ko— operativa daghem.) I sökandet efter förklaringar till det bristande intresset från frikommunerna finner Montin, att frikommunförsöket "tenderat att hamna vid sidan av det konkreta förändringsarbete som pågår inom dessa verksamhetsområden". För att erhålla en rättvisande bild av hur statlig reglering påverkar en kommunal verksamhet behövs studier av både inomkommunala förhållanden, t.ex. normer och regler, politisk kultur och organisations— kultur, och olika faktorer i omgivningen, t.ex. påverkan via massmedier, forskning och konsulter.

• Sida 65
•  Original

Försök har under 1988 genomförts i bl.a. Jämtlands län avseende en utvidgad rätt till egen sjukskrivning. Läkar— intyg har krävts först fr. o. m. den 15:e sjukskrivninge— dagen. En utvärdering av försöket har gjorts av för- säkringskassorna i Jämtlands län och Göteborg (Utvidgad egen sjukskrivning, 1989).

Sjukpenningsförsäkrade födda på jämn dag har omfattats av försöket och sjukpenningförsäkrade födda på ojämn dag har utgjort kontrollgrupp.

Försöken med utvidgad rätt att sjukskriva sig själv visar enligt utvärderingsrapporten klart på ett ändrat sjuk— skrivningsbeteende. Sjukfallen blir bl.a. längre om man kan vänta 14 dagar med att skaffa läkarintyg mot normalt 7 dagar. Däremot ökar inte antalet sjukanmälningar.

De personer som haft möjlighet att sjukskriva sig själva mer än 7 dagar utan läkarintyg har i genomsnitt cirka en halv (i Jämtlands län 0,4215 och i Göteborg 0,599) ersatt sjukdag mer per sjukfall än övriga.

Under försöksperioden ingick 28 404 respektive 122 123 sjukfall i försöksgrupperna från Jämtlands län och Göteborg.

Kostnaderna för försöket kan beräknas till cirka 3 mil- joner kronor i Jämtlands län och cirka 22 miljoner kronor i Göteborg. Uppräknat till ett helt år skulle den totala kostnaden i Jämtlands län bli cirka 14,8 miljoner och i Göteborg cirka 100,9 miljoner. För hela riket torde detta motsvara en årskostnad på minst 1 miljard kronor.

• Sida 66
•  Original

Riksförsäkringsverket (RFV 1989:11, 1990:8) anser att försöken har bidragit till en ökad kunskap om sjuk— skrivningsbeteendet. Denna kunskap är värdefull i det fortsatta arbetet med att kartlägga och analysera sjuk- skrivningsbeteendet, för att på sikt kunna påverka män- niskors attityder till sjukskrivning.

Förbättrad administration av underhållsbidrag och bi-

dra sförskott

I ett samverkanprojekt mellan försäkringskassan och socialförvaltningen i örebro har syftet varit att för— bättra administrationsformen för frågor om underhålls- bidrag och bidragsförskott.

Försöksverksamhet med beräkning av underhållsbidrag på försäkringskassan påbörjades 1986 och har sedermera förlängts. Genom en andra utvärdering (Försäkningskassan i örebro län: Bidragsprojektet, november 1989) har under— sökts om de tidigare så positiva resultaten står sig i ett längre tidsperspektiv.

De positiva resultaten från den första utvärderingen har bekräftats.

Den omfattande erfarenhet som nu finns av arbetet med underhållsbidrag talar enligt utvärderingsrapporten starkt för en samordning av frågor om underhållsbidrag och bidragsförskott inom försäkringskassorna och riksför— säkringsverket. En sådan samordning av administrationen leder till förbättringar för föräldrarna och till lägre kostnader för samhället.

För föräldrarna består förbättringarna främst i att det är enklare att vända sig till en i stället för till två myndigheter i dessa frågor som så intimt hör samman.

• Sida 67
•  Original

Nästan alla föräldrar som får hjälp med avtal om under— hållsbidrag av kommunerna har också kontakt med för-

säkringskassan angående bidragsförskott.

För samhället blir kostnaderna lägre främst genom att det relativt omfattande dubbelarbetet undviks. Dubbelarbetet beräknas uppgå till i genomsnitt mellan 1 och 2 timmar

per ärende.

I rapporten konstateras också att det under de fyra år försöksverksamheten pågått inte dykt upp några oförut— sedda nackdelar med att jämkningar av tidigare fast- ställda underhållsbidrag upprättas på försäkringskassan.

Då försäkringskassornas personal i stort sett redan har erforderlig kompetens för beräkning av underhållsbidrag skulle enligt rapporten en överflyttning av arbetsupp- giften från kommunerna till försäkringskassorna kräva relativt små utbildningsinsatser och åtgärder i övrigt.

Den samlade bedömningen från riksförsäkringsverkets sida har varit att hanteringen mycket väl lämpar sig för de allmänna försäkringskassorna (rapporter till regeringen juni 1987 och januari 1990).

3.1.2 Utvärderingar inom kommunikations—, jordbruks-

och miljödepartementets ansvarsområde

En studie av frikommunförsöket inom tre departements- områden i kommunikations—, jordbruks— samt miljöd— epartementet har genomförts vid statsvetenskapliga in-

stitutionen vid Göteborgs universitet (Bengtsson, 1988).

Som grund för bedömningen av frikommunförsökets effekter använder författaren en klassifikation av dispenser av

fyra typer:

• Sida 68
•  Original

dispenser som ger frikommunerna möjlighet att ingå i redan påbörjad försöksverksamhet

dispenser som ger möjlighet att före övriga kommuner pröva ny lagstiftning

dispenser som innebär att frikommunerna används som reella försökskommuner, där man prövar ev. ny lag— stiftning innan beslut tas om generella förändringar

dispenser som leder till direkta och generella för— ändringar av lagstiftningen.

De två sistnämnda typerna av dispenser/förändringar anses vara direkta effekter eller resultat av frikommun- försöket.

Genomgången av de givna dispenserna på de tre aktuella områdena visar att de till största delen kan karaktäri— seras som dispenser där man reellt prövar ny lag— stiftning. Det gäller framför allt dispenserna inom jordbruks— och miljö- och energidepartementets område, där samtliga dispenser är av den tredje typen.

De frågor det här gäller är

*

inom kommunikationsdepartementets område dispensen om trafikintegrering i bostadsområden;

inom jordbruksdepartementets område dispenserna om kommunalt beslut om djurskyddstillsyn och från årlig hälsokontroll för personal som arbetar med livsmedel, inrättade av en speciell delegation för Bräcke kommun inom lantbruksnämnden i Jämtlands län samt kommunal

• Sida 69
•  Original

tillståndsgivning vid lokala lotterier (det sist- nämnda tillhör numera civildepartementets område);

* inom miljödepartementets område dispenser om kommunal prövning av anmälningsärenden avseende miljöfarlig

verksamhet samt om kommunal beslutanderätt vid an- läggande av motorsportanläggning och skjutbana res— pektive tillstånd enligt naturvårdslagen för rek— lamskyltar.

Den enskilda dispens som enligt rapporten bäst uppfyller syftet att påverka kommunens möjligheter att anpassa verksamheten till lokala förhållanden är den speciella Bräcke—delegationen inom lantbruksnämnden.

3.1.3 Utvärdering inom utbildningsdepartements an—

svarsområde

I skriften Skolan i försöksverksamheten med lokala organ och frikommunförsök (Lindgren & Uddstrand, 1988) redo— visas erfarenheterna av dispensgivningen på utbildnings— området.

Av rapporten framgår, att tre viktiga begränsningar i försöksverksamheten gjorts: fri användning av statsbidrag för skolan, huvudmannaskapet för skolan och läroplans— frågor. Det som återstått för kommunerna att pröva har enligt rapporten varit administrativa frågor av mindre räckvidd och betydelse.

I frikommunernas syn på skolan framträder enligt rap— porten grovt sett två hållningar. En är att de för- ändringar som kommit till stånd anses spela en marginell roll i det allmänna utvecklingsarbetet. En annan re- aktion, framträdande i kommuner som fått sina dispens— ansökningar avslagna, är en negativ och till stora delar

• Sida 70
•  Original

passiv hållning. I dessa kommuner har inte skett några förändringar alls.

Trots detta finns tecken på omskapande av verksamheten som inte kommit till stånd utan frikommunförsöket. Bland dessa kan nämnas dels att en betydelsefull diskussion och genomgång av regler och rutiner inte minst "på hemmaplan" kommit igång; dels att en omfördelning av arbetsuppgifter kommit till stånd i de kommuner som har en decentra- liserad organisation (kommundelsnämnder eller mot— svarande) och tillämpar lagen om en friare nämnd— organisation. Den sistnämnda förändringen gäller hand— läggningen av statliga tjänster i de lokala nämnderna. Av studien framgår att politikerna lokalt föredragit att delegera personalansvaret till rektorerna, vilket snarast medfört en minskad effektivitet p g a rektorernas bri- stande kompetens på området. Även ansvaret att äska och fördela statsbidrag har till övervägande del delegerats till rektorerna. En konsekvens av detta är enligt rap- porten att skolledarnas arbetsuppgifter i ökande grad liknar de som tidigare låg på skolstyrelsen, eller med andra ord att det byråkratiska inflytandet över skolan

ökat.

Tre förklaringar anförs till varför förändringar inte kommit till stånd eller till att de fått en marginell betydelse på skolans område.

En förklaring är motståndet från de fackliga organisa- tionerna, särskilt betr. huvudmannaskapet och hand— läggningen av statligt reglerade tjänster. En annan förklaring är motståndet från fackdepartement och äm— betsverk som drabbade civildepartementet och dess för-

nyelsesträvanden.

• Sida 71
•  Original

En tredje förklaring är att utvecklingen på skollags— stiftningens område inte stått i samklang med strävandena att öka den kommunala självstyrelsen. Rapportförfattarna tycker sig här skönja en tendens till överanpassning lokalt till regelsystemet. I flera fall har frikommunför- söket endast inneburit en legalisering av praxis, d.v.s. att regelsystemet anpassats till hur verksamheten redan

bedrivs.

3.1.4 Utvärderingar inom jordbruksdepartementets

ansvarsområde

Bräckedelegationen

Lantbruksstyrelsen har i juni 1990 lämnat en rapport över den s.k. Bräckedelegationen, som är ett särskilt organ inom lantbruksnämnden i Jämtland.

Enligt rapporten har positiva resultat uppnåtts vad gäller aktivering av de areella näringarna och ut— vecklingen i övrigt på landsbygden. Emellertid är detta

i första hand ett resultat av de extra resursinsatser som gjorts från både kommunen och lantbruksnämnden under en

begränsad tid.

I de enskilda ärendena har besluten i stort följt de principer och riktlinjer som lantbruksnämnden har haft för sin verksamhet i andra delar av länet. Det stora flertalet ärenden som har behandlats i Bräckedelegationen har kunnat beslutas inom nämndens kansli på ett enklare sätt men med samma resultat. Övriga ärenden är så få att det inte är resursmässigt försvarbart att ha en särskild

delegation enbart för dessa.

De positiva effekterna av själva Bräckedelegationens arbete kan enligt rapporten i stället hänföras till de

• Sida 72
•  Original

utvidgade möjligheterna till meningsutbyte och informa— tion i mer principiella frågor. I rapporten framhålls att denna typ av frågor bör kunna behandlas på annat sätt, t.ex. vid särskilda möten mellan kommunen och lantbruks— nämnden skilt från hanteringen av enskilda ärenden. De positiva effekter som kommunens deltagande i delegationen fört med sig i form av ett ökat engagemang för dessa frågor bland allmänhet och inom den kommunala för— valtningen skall inte underskattas, heter det i rap- porten.

Administrativt har dock arbetet kring delegationen varit resurskrävande för lantbruksnämndens kansli. De positiva effekterna överväger enligt utredningens mening inte de extra resurser som krävs för att administrera en dele— gation av denna typ. Det finns dessutom risk för för- längda handläggningstider för de ärenden som efter oenig— het i Bräckedelegationen även måste behandlas i lant— bruksnämndens styrelse. Bräckedelegationen bör enligt lantbruksstyrelsen därför inte bestå efter den 1 juli 1991.

3.1.5 Utvärderingar inom arbetsmarknadsdepartementets

ansvarsområde

Inom arbetsmarknadspolitikens område har två studier genomförts, en med statsvetenskaplig ansats (Henning, 1988; Ds 1988:67) och en med ekonomivetenskaplig ansats (Pettersson & Holm, 1989; Ds 1989:21).

I den förstnämnda studien framhålls att frikommunförsöket på arbetsmarknadspolitikens område utgör en kombination av åtgärder inom arbetsmarknadsverket och insatser från externa aktörer; försöksverksamheten syftade till att ge kommunerna ökat inflytande över den statliga arbets— marknadspolitiken. strävandena efter sektorsövergripande

• Sida 73
•  Original

samarbete har skapat meningsskiljaktigheter över sek— torsgränserna. Experimentet har enligt studien ansetts försvåra möjligheterna för en nationell arbets— marknadsplitik.

Vad gäller försöket med arbetsförmedlingsnämnden konsta— teras å ena sidan att det lovordas i allmänna ordalag, men att det å andra sidan är få beslut som fattats som har direkt med frikommunförsöket att göra. En orsak till detta är enligt rapporten att nämndernas befogenheter ökats i endast mycket begränsad omfattning. "De arbets- marknadspolitiska myndigheterna har slagit vakt om ar- betsmarknadspolitiska insatser som en nationell ange- lägenhet, medan frikommunerna har önskat prioritera lokal anpassning och lokal flexibilitet." Härtill kommer att försöksperioden sammanfallit med en utpräglad hög- konjunktur, vilket ytterligare reducerat försökets be— tydelse som experiment med sysselsättningspolitiska effekter.

Bland positiva erfarenheter framhålls att ett av fri- landstingen tecknat ett s.k. sysselsättningskontrakt med länsarbetsnämnden och att försöket med friare nämnd- organisation stimulerat till sektorsövergripande samar- bete i tre kommuner, där arbetsmarknadsfrågorna sam— ordnats med utbildningsfrågor.

Den andra studien (Pettersson & Holm, 1989) försöker bl.a. besvara frågan huruvida det är önskvärt med friare kommuner i arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkten för arbetsmarknadspolitiken bör enligt författarna hämtas i det nationella intresset, varav följer att kommunen i första hand bör ses som en verkställare, i andra hand som beslutsfattare. Mot detta står frikommunernas önskan att befrias från hårdstyrning och att disponera statsbidragen

• Sida 74
•  Original

friare, vilket medför risker för olikheter i ambitions-

nivåer etc. mellan olika kommuner.

Hela frågan om större kommunal frihet och ökat inflytande bör enligt rapportförfattarna vägas av mot effektivitet, varvid frågan om "inläsning" står i förgrunden. Det finns enligt författarna uppenbara risker för att en inlåsning (obenägenhet att flytta från kommunen) sker om kommunerna ges större inflytande inom arbetsmarknadspolitiken, och ett sådant utfall ligger inte i det nationella intresset.

Från kostnadseffektivitetssynpunkt är enligt författarna idén om mer generella statsbidrag tveksamt. Spelet om resurserna mellan stat och kommun riskerar att försiggå inom oklara gränser, varvid kommunerna kan antas till— skansa sig så mycket som möjligt med åtföljande risk för urholkning ur kostnadseffektiviteten.

Bland reformmöjligheterna nämns att kommunen och/eller arbetsförmedlingen kan tilldelas en fri pott att dis- ponera för initiativ beträffande grupper med mer per- manenta arbetsmarknadsproblem och till ett förebyggande arbete. En annan möjlighet är att ge länsarbetsnämnden möjlighet att bistå kommunala experiment.

3.1.6 Utvärderingar inom bostadsdepartementets an-

svarsområde

Försöket med kommunal beslutanderätt om bostadslån m.m. har utvärderats av riksrevisionsverket (RRV, 1988). Av utvärderingen framgår bl.a. att alla kommunerna är mycket positiva till att få besluta om lån till låntagarbyggda småhus. Uppgiften ses inte som särskilt svår eller be— tungande. Det kommunala förmedlingsorganets beslutande— rätt betyder kortare — för ett par kommuner väsentligt snabbare — handläggning och förbättrad service. Upp-

• Sida 75
•  Original

fattningen om vilket merarbete det medför skiftar mellan olika förmedlingsorgan. Samtliga är angelägna att få ha kvar rätten att besluta om lån till låntagarbyggda små—

hus.

När det gäller länsbostadsnämnderna har några fått påtag— lig avlastning. En länsbostadsnämnd tror inte att det blir någon besparing eftersom frågorna från förmedlings— organ och från konsulter blivit fler. Några klagomål på kommunerna har man inte fått, och besvär över småhus— besluten förekommer knappast. Länsbostadsnämnderna ser allmänt positivt på utfallet av försöket.

I fråga om lån i kombination med bidrag till bostadsan— passning anser kommunerna att reglerna är krångliga. Ärendena är sällsynta och omfattar i motsats till lån- tagarbyggda småhus många bedömningar. Inte minst gäller det vilka åtgärder som är att hänföra till standard— höjande. Kommunerna tycker dock beslutanderätten är bra ur servicesynpunkt och vill ha den kvar. Länsbostads- nämnderna anser i allmänhet denna typ av ärenden alltför

komplicerade för kommunala beslut.

Riksrevisionsverket anser att utvärderingen leder till slutsatsen att ingenting talar mot att länsbostads- nämnderna skall få ge de kommuner, som så önskar och som har erforderlig kompetens och resurser, rätt att besluta om lån till låntagarbyggda småhus under insyn av länsbo— stadsnämnderna. Kommuner med för liten byggverksamhet bör normalt inte få rätt att fatta beslut anser RRV.

När det gäller bostadslån i kombination med bostadsan- passningsbidrag anser RRV att mot kommunal beslutderätt talar att ärendena innehåller svåra bedömningar och att de är så sällsynta. Å andra sidan medför kommunal be— slutanderätt förbättrad service till de sökande. RRV

• Sida 76
•  Original

anser dock att dessa ärenden inte är lämpliga för kom— munalt beslutsfattande.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag också utvärderat försöksverksamheten med kommunal beslutande— rätt ifråga om statligt stöd till vissa förbättringsåt— gärder i bostadshus (RRV,1986). Beslutsdelegeringen har för kommunerna i allt väsentligt inte medfört att ad— ministrativa rutiner tillkommit eller bortfallit. De mätbara administrativa vinsterna har gjorts vid länsbo— stadsnämnderna. Det är dock bara i storstadslänen med stora ärendemängder i försökskommunerna som länsbostads— nämnderna anser att bortfallet av ärenden inneburit en

betydande avlastning.

Ärendenas totala handläggningstid har minskat som en följd av att länsbostadsnämnderna inte deltar i hand- läggningen. Denna förkortning har dock endast betydelse i de fall då den sökande kan befara att länsbostadsnämndens beslut skall avvika från kommunens yttrande och därför inte påbörjar arbetet så snart kommunens beredning är slutförd.

RRV anser att en förkortad handläggningstid ur service- synpunkt inte är ett bärande argument för en delegering av beslut vad gäller räntebidragsärenden. Därmed inte sagt att en förkortad handläggningstid inte kan ha andra vinster. En påtaglig positiv effekt av försöksverk- samheten är att de sökande numera kan få mer klara och definitiva besked vid underhandskontakter med kommunens handläggare.

Undersökningen styrker den allmänna uppfattningen bland länsbostadsnämnderna att försökskommunerna är kompetenta att fatta beslut i dessa frågor. De olikheter i tolk— ningarna av föreskrifterna som finns kan enligt RRV:s

• Sida 77
•  Original

uppfattning avhjälpas genom en förbättrad kommunikation mellan länsbostadsnämnderna och kommunerna.

3.2 studier/utvärderingar med inriktning på över— gripande frågor/perspektiv

Lars Strömberg tar i sin tidigare nämnda studie av fri— kommunförsöket i sverige (Strömberg, 1990) upp tre frågor som han anser särskilt viktiga:

1 Varför startades överhuvudtaget försöksverksamhet med

avreglering?

2 Varför valdes den specifika form som försöksverksam— heten fick?

3 Varför blev utfallet som det blev?

När det gäller den första frågan tar Strömberg sin ut— gångspunkt i välfärdsstatens utveckling under efterkrigs- tiden och anlägger ungefär samma perspektiv som Rose (Rose, 1990), refererad i avsnitt 1.4, dvs. ifrågasätt— andet av regeltillväxten under 1970—talet och framåt. Socialdemokratins erkännande efter valet 1982 att det uppstått vissa systemfel i den offentliga verksamheten tillmäts också en viktig betydelse i sammanhanget.

På frågan "Varför försöksverksamhet?" ges svaret i två led. Förändringsstrategin, som byggde på mobilisering underifrån och utgick från att den som bär skon vet bäst var den klämmer, kombinerades med tekniken att dispensera från speciallagstiftningen. Den mest närliggande tolk— ningen av detta grepp är att se försöksverksamheten i

ett lärande—perspektiv: erfarenheter skulle vinnas som kan ge underlag för en permanent förändring av den ak- tuella lagstiftningen. En annan tolkning är att se för-

• Sida 78
•  Original

söksverksamheten som en beslutsstrategi, ägnad att över- tyga motståndare, inte minst inom fackdepartementen, att försöket var tillfälligt och omprövbart.

På frågan varför utfallet blev som det blev inskränks svaret till att gälla dispenssystemet. Den bild som vuxit fram i de olika sektorvisa utvärderingsrapporterna an— tyder att en urlakning eller urvattning av försöket skett, vilket ledde till en påtaglig besvikelse i vissa kommuner med högt ställda förväntningar och/eller am— bitioner. Orsakerna härtill står enligt Strömberg att finna dels i att civildepartementet inte kunna hålla sektorsintressena stången, dels — som en följd av detta - i att utrymmet för dispensansökningarna på olika sätt snävades in. Det framhålls att motståndet uppstod först sedan försöksverksamheten kommit igång och sektorsin— tressena i fackdepartement, ämbetsverk och fackliga or— ganisationer förenades. Till omdömet om de begränsade effekterna av dispensgivningen lägger Strömberg av— slutningsvis vissa positiva bieffekter ur frikommun-

försöket:

Under arbetet med dispensansökningarna upptäcktes inte bara hindrande statlig reglering utan också lokalt be— slutande regelsystem som behövde omprövas. Det finns flera exempel på inomkommunal avreglering. Vidare klar— gjordes gränserna för den statliga styrningen på ett sätt som knappast kunnat ske frikommunförsöket förutan. Frikommunförsöket har sannolikt också stimulerat till ökat samarbete inom kommunerna, över sektorsgränserna men också mellan statliga och kommunala organ. De huvudsak- liga effekterna av försöket är sålunda indirekta och mest väsentligt är troligen att betoningen på "omprövning", "lokal anpassning" och "förnyelse" haft attitydmässiga effekter, startat eller stimulerat en lokal diskussion om hur den kommunala verksamheten kan förändras.

En annan statsvetare, Stig Montin, tog redan 1987 upp frikommunförsöket i ett principiellt, övergripande per— spektiv (Montin, 1987). Analysen tog sin utgångspunkt i erfarenheterna från ett utvärderingsprojekt som Montin

• Sida 79
•  Original

inom frikommunförsöket.

Försöket diskuteras ur två perspektiv: ett program- perspektiv, där Montins slutsatser inte skiljer sig från Strömbergs ovan redovisade, och ett lokalt policyperspek— tiv. Detta sistnämnda pekar på två förhållanden av prin— cipiell vikt. Det första är att det är viktigt att analy— sera inomkommunala organisations— och styrningsför— hållanden för att förstå den kommunala självstyrelsens sätt att fungera. Det andra är att det pågår omfattande utvecklings— och förnyelsearbete i frikommunerna och även andra kommuner vid sidan av det formella frikommunför— söket. En allmän slutsats av detta är enligt Montin att det inte alltid är uppifrån kommande projekt som ger bäst resultat i fråga om innovationer och allmän förnyelse.

3.3 Frikommunernas erfarenheter

De frikommuner som utsetts till och med maj 1990 (21 primärkommuner och tre landsting) har under våren 1991 av utredningen ombetts att rapportera dels i vilken ut— sträckning beviljade dispenser faktiskt utnyttjats, dels vilka erfarenheter man har av försöksverksamheten. Samt- liga tillfrågade kommuner har svarat. Följande kommuner har meddelat, att de endast utnyttjat möjligheten enligt lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare kom- munal nämndorganisation:

Hällefors

Järfälla

Ludvika

Nynäshamn Södertälje

Tranemo

Upplands—Väsby

• Sida 80
•  Original

Övriga berörda frikommuner har med varierande grad av utförlighet rapporterat i första hand vilka dispenser man utnyttjat. Frikommunerna har märkligt nog varit relativt obenägna att lämna upplysningar om vilka erfarenheter, positiva eller negativa, man har av försöksverksamheten. Det sistnämnda medför att materialet som helhet betraktat

inte tillåter några generaliseringar.

Frikommunernas erfarenheter redovisas liksom i avsnitt 2.3, där försöksverksamheten beskrevs, departementsom—

rådesvis. 3.3.1 Justitiedepartementets ansvarsområde

När det gäller undantag från länsstyrelsernas tillsyn över kommunalt förvaltade stiftelser med en förmögenhet som överstiger 200.000, år det bara en kommun (Tingsryd) som explicit redovisar att man har erfarenheter, och

dessa är positiva. 3.3.2 Försvarsdepartementets ansvarsområde

Helsingborgs kommun har på försök tagit över beslutande— rätten i vissa skyddsrumsärenden från länsstyrelsen. Resultatet är positivt vad gäller beslut om tekniska ingrepp i skyddsrum; bl a har handläggningstiden förkor- tats. Mindre lyckat anses resultat vara när det gäller administrationen av statliga bidrag till byggnation, där länsstyrelsens godkännande måste inhämtas före använd—

ningen. 3.3.3 Socialdepartementets ansvarsområde.

Beträffande försöket med primärkommunalt driftansvar för primärvården redovisas vissa erfarenheter från Gnosjö

• Sida 81
•  Original

kommun i avsnitt 3.3.1; erfarenheterna är väsentligen positiva.

Försök med enhetliga patientavgifter inom hälso— och sjukvården bedrivs i örebro läns landsting. Enligt lands— tinget har försöket inneburit en förenkling av det slag

som eftersträvades.

I samma landsting tillämpas försöksvis ett förenklat

förfarande vid tillsättande av klinikchefer inom spe- cialisttandvården. Erfarenheterna är positiva.

Jämtlands läns landsting anför, att försöket med recept- förskrivningsrätt för vissa distriktssköterskor haft positiva effekter, särskilt för brukarna i glesbygdsom— råden.

Några kommuner har dispens från vissa bestämmelser om statsbidrag för stöd och hjälp i boendet. Bland dessa rapporterar Nacka om ett lyckat försök med att anlita entreprenörer inom hemtjänsten för vissa städuppdrag, matdistribution och hemkörning av livsmedel.

Enligt kommunen kompletterar dessa utförare på ett bra sätt förvaltningens egen verksamhet och har fungerat tillfredsställande. Hemtjänstens personal kan koncentrera sig mera på omvårdnadsuppgifter och i tider av personal— brist betraktas detta som en stor tillgång. Enligt för— valtningens uppfattning är pensionärerna nöjda med entre— prenörerna. Under 1990 avtalade förvaltningen med HSB om att de på försök utför t.ex. lägenhetsstädningar, fön— sterputsning, varuhemsändning, budtjänster till bistånds- berättigade pensionärer, i ett avgränsat geografiskt område. Denna överenskommelse har hittills endast nyt— tjats i ringa omfattning, men kommer sannolikt att öka.

• Sida 82
•  Original

Helsingborgs kommun har inom ramen för ett försök kom- munal tillståndsprövning för vissa hem för vård och boende tillskapat en lägenhet, en s.k. basenhet, för missbrukare. Beslutsfattandet upplevs som smidigt och

obyråkratiskt av kommunen.

3.3.4 Kommunikationsdepartementets ansvarsområde

Haninge kommuns försök med trafikintegrering i bostads— område är enligt kommunens bedömning lyckat både från trafiksynpunkt och miljösynpunkt, vilket belagts med hjälp av en enkätundersökning utförd av gatukontoret som frågat de boende i området. Trafiken liksom hastigheten har minskat betydligt genom ombyggnad av vanliga gator till s.k. gårdsgator.

3.3.5 Utbildningsdepartementets ansvarsområde

Bräcke, Huddinge och Tingsryds kommuner har gett all- männa, positiva omdömen om sina erfarenheter av tillämp- ningen av den särskilda förordningen på skolans område. Bräcke anför att det varit ett av hjälpmedlen i kommunens strävan att "kommunalisera" skolan. Tyresö menar att försöksverksamheten haft en begränsad effekt på grund av den omfattande avreglering som skett inom skolan, in- klusive ett nytt statsbidragssystem, under det senaste året. Bland landstingen har Bohuslandstinget meddelat att tillämpningen av förordningen haft en mycket begränsad betydelse för verksamheten vid vårdskolan.

På enskilda områden har positiva omdömen getts av Helsingborg då det gäller den friare fördelningen av basresurser; av Ale, Helsingborg, Huddinge och Tyresö beträffande användning av statsbidrag; av Helsingborg beträffande konferensverksamheten och praktisk arbets— livsorientering; av Ale, Helsingborg, Huddinge och Tyresö

• Sida 83
•  Original

när det gäller tillsättning av vissa tjänster som skol- ledare och biträdande skolledare; av Huddinge beträffande den lokala skolutvecklingen.

3.3.6 Jordbruksdepartementets ansvarsområde

När det gäller ökade befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen redovisas positiva erfarenheter av främst Örebro kommun, som menar att ärendena handlagts snabbare, att rättssäkerheten för enskilda stärkts och att det är en fördel att det finns en instans att överklaga till. Även Gnosjö, som dock har begränsad erfarenhet, är posi— tiv. Haninge har handlagt ett fåtal ärenden under för— sökstiden; i ett fall har krävts samråd med läns-

veterinären före beslut. 3.3.7 Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde

Ale, Bräcke och Haninge har redovisat positiva erfaren— heter av att inrätta lokala arbetsförmedlingsnämnder. Ale rapporterar att det kommunala ordförandeskapet enligt kommunens mening har inneburit ett närmare och bättre samarbete med arbetsförmedlingen. Bräcke anför att kom- munen nu har en bättre samordning av de gemensamma resur— serna och att man fått en samsyn och ett gemensamt hand- lande beträffande åtgärder för att minska arbetslösheten bland främst ungdomarna. Haninge kommun menar att man med den lokala beslutanderätten i högre grad kan finna lös— ningar utifrån de lokala förutsättningarna av arbetsmark- nadssituationen. Nämnden bildar ett naturligt forum för samordningsfrågor på lokal nivå. Som exempel anges en samordnad satsning vid en period av rekryteringssvårighe— ter. Att kommunen innehar ordförandeskapet i arbetsför- medlingsnämnden har inneburit att de kommunala frågorna har fokuserats på ett positivt sätt.

• Sida 84
•  Original

Haninge kommun har utnyttjat möjligheten till friare resursanvändning av statsbidrag till beredskapsarbete och rekryteringsstöd samt att beredskapsarbetsperiodens och rekryteringsstödets längd får avgöras friare. Erfaren— heterna är att den friare regleringen medför att arbets— förmedlingsnämnden kan besluta om fördelning av statsbi- dragen för beredskapsarbete och rekryteringsstöd utifrån lokala förutsättningar och därmed också fördela dem dit behovet är störst i syfte att uppnå största möjliga effekt.

3.3.8 Bostadsdepartementets ansvarsområde

Bräcke, Gnosjö, Helsingborg och Tyresö rapporterar mycket positiva erfarenheter av försöket med kommunalt besluts— fattande beträffande bostadslån och bostadsanpassnings- bidrag i vissa fall. Bräcke anför att handläggnings— tiderna har förkortats som ett resultat av dispensen och en översyn av de egna rutinerna i kombination. De för— kortade handläggningstiderna vitsordas även av de övriga nämnda kommunerna.

När det gäller stöd till förbättringsåtgärder i bo— stadshus rapporterar Tyresö att beslut tagits i liten

omfattning, varför inga slutsatser kan dras.

3.3.9 Civildepartementets ansvarsområde

Tingsryd rapporterar goda erfarenheter av tillstånds— prövning enligt lotterilagen .

3.3.10 Miljödepartementets ansvarsområde

Ale kommun rapporterar att när det gäller tillstånds- prövning enligt naturvårdslagen (reklamskyltar i naturen)

• Sida 85
•  Original

respektive miljöskyddslagen (motorsport— och skjutbanor) har det fungerat väl och på avsett sätt. Allmänheten har haft nära kontakt med beslutsansvariga inom kommunen, och rättstillämpningen har inte ändrats. Även Bräcke och Sandviken har utnyttjat den förstnämnda dispensen men inte givit något omdöme om utfallet.

• Sida 86
•  Original

• Sida 87
•  Original

4 FRIKOHHUNFÖRSÖK 1 NORDEN 4.1 Danmark

Frikommunförsöket i Danmark startade i januari 1985 med att 22 kommuner och 5 amtskommuner (landsting) utsågs till frikommuner av regeringen. Det danska folketinget antog en lag om frikommuner som gällde till utgången av år 1989. I lagen angavs generella bestämmelser för för— söket. Lagen gav också frikommunerna möjlighet att genom— föra försök inom social— och undervisningsområdena. Ett år senare antog folketinget en ny frikommunlag som väsentligt utökade frikommunernas möjligheter till försök inom en rad verksamhetsområden. Då förlängdes också frikommunperioden till den 31 december 1993. Under våren 1988 utökades antalet frikommuner med åtta kommuner och ett amt. Totalt är alltså 30 kommuner och 6 amt frikom- muner i Danmark.

Syftet med det danska frikommunförsöket är att ge rege— ring och folketing upplysning om vilka uppgifter kom— munerna kan påta sig, och hur kommunerna bäst utifrån egna förutsättningar kan bedriva den verksamhet som man har ålagts. Från regeringens sida betonas att det finns intresse för att få fram en mer nyanserad lagstiftning för kommunerna, som i högre grad än den nuvarande ger den enskilda kommunen möjlighet att välja en lösning som passar de lokala behoven.

I likhet med vad som gäller för det svenska frikommun— försöket finns vissa begränsningar i den danska frikom— munlagen. Försök vilka har till syfte att göra ingrepp i löne— och anställningsförhållanden kan inte godkännas. Detsamma gäller försök som går emot den ekonomiska poli- tik som riksdag och regering för. En annan förutsättning för godkända försök, är att de är utgiftsneutrala mellan

• Sida 88
•  Original

stat och kommun liksom även mellan kommunerna inbördes. För övrigt står det kommunerna fritt att föreslå försök som man finner lämpliga. Försök som har godkänts för en kommun kan, efter godkännande av vederbörande minister,

även genomföras av andra frikommuner.

Till den 1 augusti 1990 hade 803 förslag inkommit in— klusive s.k. kopieförsök, dvs. pågående försök som andra frikommuner vill adoptera. 337 av dessa är godkända eller förhandsgodkända. 64 förslag har kunnat genomföras med hjälp av annan lagstiftning/regler, dvs. utanför frikommunförsöket. 127 förslag var föremål för fortsatt behandling i fackdepartementen och/eller frikommunerna. 73 förslag har avslagits, i de flesta fall till följd av att förslaget strider mot rättssäkerheten, att avsikten har varit att göra ingrepp i löne— och anställnings— villkor eller att förslaget inte varit utgiftsreutralt mellan stat och kommun eller mellan kommunerna inbördes. 202 förslag har draits tillbaka främst p.g.a. att po— litisk majoritet saknats för försökets genomförande. Försöken fördelar sig ojämnt bland frikommunerna. De kommuner som har flest försök igång har 18—20 godkända försök medan vissa kommuner bara har ett fåtal försök. Även beträffande försökens omfång är skillnaderna stora.

Försöken spänner över ett brett område. Särskilt stort har intresset varit på området skola/fritid. Grunden för försöksverksamheten är i de flesta fall att kommunerna vill öka effektiviteten i administrationen och att för— bättra servicen till medborgarna. Ett annat motiv är decentralisering av beslutskompetensen, t.ex. från staten till primär— eller amtskommunerna och från komnunstyrel—

sen till facknämnder eller institutioner.

Skol- och fritiksområdet är det största försöksområdet med 143 försök, vilket motsvarar 40 procent av alla

• Sida 89
•  Original

försök. Huvuddelen av dessa försök gäller folkskoleom- rådet med inriktning på försök med ändring av skolans styrning eller med skolans innehåll och form.

Under rubriken miljö och teknik finns områdena miljö, boende, energi, trafik och lantbruk. Inom dessa områden pågår ett hundratal försök.

Försök som berör kommunens styrning och ekonomi utgör cirka 14 procent av det totala antalet försök.

På social— och hälsoväsendets område finns 35 försök, som främst avser regler för socialbidrag (kontanthjälp).

På sysselsättnings— och näringspolitikens område pågår

ett trettiotal försök.

Cirka 8 procent av samtliga frikommunönskemål har kunnat genoföras efter gällande regler, vilket tyder på att kommunerna i viss utsträckning har svårigheter att orientera sig i den gällande lagstiftningen.

Mot bakgrunden av positiva erfarenheter av frikommunför— söket har flera fackdepartement tagit in generella för- söksbestämmelser i sin lagstiftning, bl.a. i lagen om planläggning och i hälsolagen.

En allmän tendens i kommunernas erfarenheter av försöks- verksamheten är att frikommunerna har uppnått reslutat som administrativa förenklingar, kortare handläggnings- tider, bättre service, ökat brukarinflytande och ökad tillfredsställelse hos de anställda, brukarna och poli- tikerna. Dessa resultat har uppnåtts utan väsentligt ökade kostnader, ett uttryck för bättre resursutnyttj- ande.

• Sida 90
•  Original

Även de fackdepartement som är involverade i frikommun— försöket har en övervägande positiv inställning till försöket, speciellt de departement som har en tradition av försöksverksamhet. Flera departement har dragit nytta av och hämtat inspiration från försöksverksamheten i sitt lagstifntingsarbete. En del frikommuner har tillkännagett att de är intresserade av en generell förlängning av försöksperioden efter 1993 eller en förlängning av en—

skilda försök.

I Danmark är det i första hand kommunen som ansvarar för utvärderingen av det enskilda försöket. Fackdepartmenten skall vid godkännande av försöken tillse att det kommer till stånd en sådan utvärdering. För försök som påverkar centrala politiska, juridiska och/eller ekonomiska be— slut, är regeringen beredd att ställa ekonomiska resurser till förfogande för utvärdering. Sådana har också be— viljats i ett flertal fall.

Inrikesministern har i början av 1991 tillsatt en ar- betsgrupp som skall lägga fram förslag om grunderna för utvärderingen av frikommunprojektet avseende insamling av resultat från enskilda försöksprojekt och frikommunpro- jektet i dess helhet. Arbetsgruppen skall också lägga fram förslag om säkerställande av att en värdering sker av om de enskilda försöken skall ge anledning till ny eller ändrad lagstiftning. Dessutom skall arbetsgruppen utarbeta modeller för möjliga försöksarrangemang efter den 1 januari 1994. Arbetsgruppen skall avsluta sitt arbete i augusti 1991. (Källor till detta avsnitt: Ahlbak, 1990; Indenrigs—

ministeriet, 1990; Logstrup, 1990).

• Sida 91
•  Original

Frikommunförsöket i Finland är i likhet med motsvarande försök i de övriga nordiska länderna ett led i den pågå— ende moderniseringen av den offentliga förvaltningen. Relationen mellan staten och kommunerna är ett huvudom- råde. Även strävan efter ökad effektivitet och bättre

service är framträdande i frikommunförsöket.

Frikommunförsöket inleddes den 1 januari 1989, då lagen om försök med frikommuner trädde i kraft. Den gäller till utgången av 1992. Lagen innehåller stadganden om för- sökets mål och innehåll samt om val av frikommuner och

övervakning av försöket.

Försöket är tudelat i den meningen att det består av ett egentligt frikommunförsök med ett begränsat antal del—

tagande kommuner och ett förvaltningsförsök, där alla

kommuner kan delta.

I december 1988 utsågs till frikommuner samtliga 56 kommuner som hade anmält sitt intresse för deltagande i försöket. 29 av frikommunerna är städer och 27 kommuner. I frikommunerna bor totalt cirka 2,2 miljoner invånare. Den största frikommunen är Helsingfors med nästan en halv miljon invånare och den minsta är Velkua med 200 in— vånare. Cirka 200 kommuner har anmält sig som in- tresserade av att delta i det begränsade förvaltnings-

försöket.

Enligt frikommunlagen får frikommunerna med avvikelse från speciallagstiftningen ordna sin förvaltning på ett ändamålsenligt sätt. Denna frihet har även de kommuner som deltar i förvaltningsförsöket. Frikommunerna är med vissa undantag befriade från att underställa beslut för fastställelse av statliga myndigheter. En särskild lag om

• Sida 92
•  Original

rätt att avvika från vissa stadganden utvidgar försöks- möjligheterna. I frikommunförsöket ingår även försök med friare använding av statsbidrag.

Enligt lagen om rätt att avvika från vissa stadganden

får frikommunerna ansöka om befrielse från vissa lagar och förordningar inom skolans område. De kan också själva bestämma om administrativa rutiner och hur arbetet skall organiseras när det gäller behandling om bygglovsan- sökningar. Frikommunerna får även avvika från bestäm— melserna i bl.a. bibliotekslagen och ta betalt för all

annan service än utlåning av böcker.

Enligt särskild lagstiftning är det möjligt för frikom- munerna att avvika från bestämmelser som kan påverka storleken på statsbidraget.

Inledningsvis har frikommunerna arbetet med att utveckla sin nämndorganisation. Denna är jämfört med övriga nor— diska länder ganska omfattande, och antalet förtro— endevalda är stort. Några få kommuner har på ett mera genomgripande sätt rationaliserat sin nämndorganisation och på det sättet minskat antalet nämnder till mindre än tio. Merparten av kommunerna har gjort mindre radikala förändringar. Bland dessa kan nämnas att man ofta slopat personal- och anskaffningsnämnderna liksom nykterhets— nämnderna och att brand- och befolkningsskyddsnämnderna slagits samman till räddningsnämnder. Kulturnämnden har i flera fall slagits samman med någon annan nämnd, och ännu oftare har man slagit samman biblioteksnämnden med en annan nämnd. Inom kultursektorn experimenterar man med nämnder med ganska omfattande spännvidd, t.ex. kultur-, fritids— och ungdomsfrågor. Ofta har grundskolornas di- rektioner slopats.

• Sida 93
•  Original

Inrikesministeriets självstyrelseprojekt har ansvaret för uppföljningen av frikommunförsöket. I ledningsgruppen är inrikes-, finans—, utbildnings— samt social— och hälsovårdsministeriet representerade tillsammans med kommunernas centralorganisationer. En sakkunniggrupp, som bistår ledningsgruppen, har bl.a. genomfört en enkät- undersökning om frikommunförsökets inledningsskede. Den har även tagit på sig uppgiften att söka initiera for- Skningsprojekt med anknytning till försöket. Ett projekt med inriktning på kommunernas social— och hälsovårdsför- valtning har initierats och finansierats i samarbete med kommunernas centralorganisationer och socialministeriet. Uppföljningsprojekt pågår även vid flera universi— tetsinstitutioner, och även de deltagande kommunerna har själva eller i samarbete med universiteten staratat uppföljningsprojekt.

(Källor: Granlund, 1990; inrikesministeriet, 1989)

4.3 Norge

I Norge staratade frikommunförsöket våren 1986 då stor— tinget antog lagen om försöksverksamhet i kommuner och fylkeskommuner. 20 kommuner och 6 fylkeskommuner (lands- ting) har efter ansökan hos regeringen givits status som frikommuner. Dessa valdes ut bland ett 40—tal kommuner och ett tiotal fylkeskommuner.

Försöket i Norge syftar till att bättre anpassa den kommunala förvaltningen till lokala behov, ge bättre service till invånarna samt att effektivare utnyttja befintliga resurer. Detta skall ske genom att kommunerna ges dispens från lagar och förordningar som fastlägger hur uppgifter skall lösas och verksamheten organiseras. Frikommunerna skall i stället besluta om egna regler. Dessa skall godkännas av Konungen. Liksom i Sverige

• Sida 94
•  Original

tillåter inte frikommunlagen att den enskildes rätts— säkerhet sätts i fråga.

Frikommunlagen i Norge omfattar hela den kommunala verk- samheten. Meningen är att kommunerna själva skall lägga fram förslag om förändringar. Det kan gälla hur uppgifter skall lösas eller hur den kommunala organisationen skall utformas. Hela ansvaret för både idé, utformning av kon— kret förslag och genomförande ligger lokalt.

Frikommunförsöket är ett led i förnyelsen av den offent- liga förvaltningen i Norge. Arbetet med att Vidareut— veckla den kommunala självstyrelsen förs vidare i frikom- munförsöket. Man har genom försöket öppnat för en kritisk granskning av existerande lagar och föreskrifter för att få dem anpassade till dagens behov i skilda kommuner. Projektförslagen innehöll många önskningar om frihet från gällande relger (260 dispensansökningar från cirka 80 olika regelverk) men också många element som det står frikommunerna fritt att genomföra inom ramen för gällande regler. Försöksönskemålen utgjordes ofta av hela projekt, där dispenser från regelverk och förändringar inom be— fintliga ramar kombinerades. Cirka två tredjedelar av de framlagda projektskisserna har realiserats som frikommun— försök, dvs. ett drygt sextital av etthundra. Av de 63 genomförda projekten ligger tre fjärdedelar på kommuner

och en fjärdedel på fylkeskommuner.

Frikommunförsöket har medfört dispenser från cirka 90 lagar, föreskrifter m.m. Det har givits drygt 220 olika dispenser från dessa regelverk. Cirka hälften av dis— penserna ryms inom 13 lagverk, av vilka kommunallagen , jordlagen och grundskolelagen är de mest frekventa.

Innehållsmässigt ryms försöken inom tre huvudområden:

• Sida 95
•  Original

* Hela kommunen/centrala organ, t.ex. försök inom ekonomi-och personalförvaltning, försök med ny or— ganisation och styrsystem * Närings- och sysselsättningsfrågor

* Skolsektorn

Kommunaldepartementets utvärdering av frikommunförsöket baseras huvudsakligen på data från två håll: dels för- söksenheternas egna värderingar tillsammans med centrala myndigheters uppföljning och utvärdering, dels resultaten

av en forskningsbaserad utvärdering.

Kommunaldepartementet bad hösten 1990 frikommunerna att rapportera sina erfarenheter av försöksverksamheten. Bland de generella synpunkterna kan nämnas följande.

Många försök har pågått endast en kort tid, och en del kommuner vill fortsätta försöken tills mer systematiska resultat föreligger. Ingen kommun önskar sig tillbaka till utgångspunkten, dvs. det regelverk eller den or-

ganisation man hade före försöket.

Flera kommuner funderar över vilka möjligheter till bl.a. organisatorisk frihet den nya kommunallagen, som träder i kraft 1993, kommer att ge. I flera fall vittnar man i frikommunerna om den allmänna stimulansen till krea- tivitet och synliggörandet av de faktiskt föreliggande frihetsgrader som frikommunförsöket fört med sig.

Forskningsprogrammet har varit organiserat och styrt av en särskild underkommitté under den s.k. LOS—kommittén (ledning, organisation och styrning) i Norges råd för tillämpad samhällsforskning (NORAS) i samråd med Kom- munernas sentralförbund och kommunaldepartementet. Pro- grammet startade 1987 och avslutades vid årsskiftet

1990/91.

• Sida 96
•  Original

Programmet har omfattat inalles 15 forskningsprojekt som avkastat tillsammans 20 rapporter. En sammanfattning av rapporterna har getts ut i en bokserie i fyra volymer, som behandlar samspelet mellan staten och kommunerna (Baldersheim, 1991); styrningsmodeller (Bukve & Hagen, 1991); näringsutveckling (Lesjö, 1991) och försök, om— organisering och ledning (Rose, 1991).

Frikommunförsöket har avrapporterats till stortinget i skrivelse (St. meld. nr 38, 1990/91) från kommunal— departementet. I rapporten ger departementet ett samman— fattande omdöme om försöksverksamheten som metod i för- valtningsutveckling och regelförenkling.

Bland positiva erfarenheter anförs:

— Försök med ökad lokal handlingsfrihet har bidragit till engagemang och stimulerat till ökat lokalt ansvar. Frågan är hur man kan överföra sådana effek— ter till att skapa en bättre förvaltning utan sär- skilda försök som mobiliseringsfaktor.

— Förändringsaktiviteter har generellt stimulerats i frikommunerna. En tydlig symbolmarkering av både lokal handlingsfrihet och lokalt ansvar har skett, och detta har främjat utvecklingsinitiativ och lokala

förnyelseinsatser rent allmänt.

- Valmöjligheterna för lokal anpassning inom gällande regelverk har tydliggjorts genom frikommunförsöket.

— Enskilda försök kan ha bidragit till att ge underlag för en kvalitativt annorlunda debatt om de frågor försöket aktualiserat.

• Sida 97
•  Original

över förvaltningsgränserna.

— Frikommunförsöket har i sig själv antagligen påverkat förändringsprocesser som annars skulle tagit längre tid och/eller gått i andra riktningar. Även arbetet med den nya kommunallagen har påverkats.

— Frikommunförsöket har bidragit med kunskap om det komplicerade samspelet mellan skapande av regler och

användingen av dessa.

— Försöksverksamhet kan ha bidragit till att övervinna motstånd och bereda marken för förändringar i den stela offentliga sektorn.

De mindre lyckade delarna av frikommunförsöket hänger enligt rapporten främst samman med problem i läro- processen och överföreingen av erfarenheter till för— ändringsåtgärder. Möjligheterna att säkra orsakssamband mellan modeller/försök och deras resultat är begränsade. Härtill kommer svårigheten att generalisera erfarenheter från några få försök.

Det finns även en risk för att man underskattar kost—

naderna för förändringar.

En annan tänkbar negativ sida av försök är att det uppstår en tröghet i förändringsprocesserna genom en tendes till att vänta ut försök i enskilda kommuner,

innan man är beredd att vidta åtgärder.

I rapporten annonserar departementet, att ett förslag kommer att läggas fram för stortinget om en förlängning av frikommunlagen med ett år, till utgången av 1992, med hänvisning till att den nya kommunallagen kommer att

• Sida 98
•  Original

träda i kraft den 1 januari 1993. Därmed undviker man avbrott i pågående försök inom frikommunförsöket, som tidigare förlängts med ett år, till utgången av 1991,

(Källor till detta avsnitt: Baldersheim, 1990; stortings— melding nr 38, 1990/91).

4.4 Jämförelser mellan de nordiska ländernas frikom—

munförsök

Frikommunförsöken i de nordiska länderna har behandlats i ett jämförande perspektiv i två studier, (Engen, 1988) och (Rose 1990). Detta avsnitt bygger främst på den sistnämnda studien, som återges i bilaga 5.

På ett övergripande plan kan konsteras, att frikommunför— söken innebär ett nära samspel mellan staten och kom— munerna, ett samspel som kan avbrytas på ömse håll. En annan iakttagelse är att det är kommunerna som har huvud— ansvaret för att utveckla försöksidéer och komma med förslag till dispenser, en betydande avvikelse från en mer traditionell förändringspraxis i Norden. Det be— gränsade antalet kommuner, särskilt primärkommuner, som ansökt om att få bli frikommuner tyder på att långt ifrån alla förmått att leva upp till den förändrade rollen i

detta hänseende.

I de tre länder, där frikommunförsöket involverar både den lokala och den regionala nivån: Danmark, Norge och Sverige, är intresset att delta genomgående lägre re— lativt sett på primärkommunal än på sekundärkommunal nivå. Rose tolkar detta som ett uttryck för ett ratio- nellt beteende där man kalkylerat med sannolikheten att få komma med i försöket respektive att få ett bra utbyte av det. I både Norge och Danmark finns det tecken som tyder på att det viktigaste skälet att avstå från att

• Sida 99
•  Original

ansöka om frikommunstatus är att man inte upplevt problem av tillräcklig omfattning eller att man saknat praktiska möjligheter att delta i försöket.

Av intresse är också att jämföra hur man gått tillväga när det gäller den politiskt-administrativa sakbe- handlingen av dispensansökningarna samt de beviljade dispensernas räckvidd. Det kan konstateras, att Sverige och Norge representerar varandras motpoler i detta sam- manhang. I Sverige är sakbehandlingen omständlig, men när beslutet är fattat gäller dispensen i flertalet fall för alla frikommuner. I Norge har regeringen fullmakt att utan medverkan av stortinget godkänna dispensansökningar från enskilda frikommuner, en fullmakt som senare över- tagits av kommunaldepartementet. Dispenserna gäller i motsats till i Sverige endast individuellt. Danmark och

Finland förefaller ligga närmast den norska modellen.

Vad gäller sättet att hantera utvärderingen har man valt at gå olika vägar. Sverige skiljer sig från de övriga länderna genom att bygga in en vetenskapligt baserad utvärdering i försöket. I Norge etablerades ett forsk- nings- och utvärderingsprogram först efter det att fri— kommunförsöket startat. I Danmark var inställningen inledningsvis, att det var frikommunernas egen sak att svara för utvärderingen. Senare har dock indenrigs- ministeriet tagit initiativ till en samlad utvärdering. Det finska försöket präglas av en mångfald uppföljnings- projekt utan någon tydlig central samordning.

På en övergripande nivå kan man när det gäller erfaren-

heterna av frikommunförsöken notera tre viktiga saker: — det har genomgående tagit lång tid att komma igång med försöken, betydligt längre än de flesta berörda hade räknat med;

• Sida 100
•  Original

— frikommunförsöken har medfört konflikter på det värderingsmässiga planet; - värdet av frikommunförsöken är oklart från

spridnings- och innovationssynpunkt.

Som exempel på trögheten nämner Rose, att mer än två år efter starten av det norska försöket hade mindre än hälften av försöksprojekten blivit behandlade. Denna tröghet i starten har varit ett viktigt skäl till för— längningen av försöket, som skett i samtliga länder utom

Finland.

Värdekonflikterna, den andra generellt intressanta iakt- tagelsen, har kommit till uttryck i behandlingen av dispensansökningarna. Förändringar av det slag det här är tal om, med tydliga inslag av vinnare- och förlorare- element, medför med stor sannolikhet turbulens. Dessa har varit tydligast framträdande i den centrala, administra- tiva sfären. Främst är det fackdepartementen och/eller olika professionella grupper som rest motstånd mot änd- ringsförslagen i frikommunförsöket.

Med hänvisning framför allt till norska erfarenheter menar Rose att spridningseffekterna av frikommunförsöken varit begränsade. Frikommunerna har i liten omfattning förmått utveckla nya projektidéer utöver de ursprungliga. Eventuellt skiljer sig Danmark och Sverige här på ett positivt sätt i den meningen att frikommunförsöket uppfattats som en generell inbjudan till nytänkande och innovation snarare än ett arrangemang för att hantera förutbestämda problem; därmed har försöket eventuellt fått större spridningseffekter än i Norge. Dock reser- verar sig Rose mot föreställningen att de svenska frikom—

munerna varit speciellt innovativa.

• Sida 101
•  Original

5 mxouuuurönsöm sou METOD FÖR UTVECKLING oca FÖRNYELSE — EN samm ocu VÄRDERING

5.1 summering av erfarenheterna av friko-lunförsöket 5.1.1 Det svenska försöket i ett nordiskt jämförande perspektiv

Det svenska frikommunförsökets karaktär av pionjärprojekt spelar en väsentlig roll vid jämförelsen med de övriga nordiska länderna, som snabbt tog efter Sverige. Det var den svenska regeringen som var först i spåret med de fördelar och nackdelar det för med sig. En uppenbar fördel är att man i en sådan situation kan skapa sin egen modell utan att snegla på hur andra gör. En lika uppenbar nackdel är att det alltid finns ett pris förknippat med att vara först. Man kan t.ex. inte dra nytta av andras erfarenheter, och man måste kalkylera med misstag som efterföljarna inte nödvändigtvis behöver dras med.

Bortsett från denna skillnad kan man konstatera att det svenska frikommunförsöket inte skiljer sig från de nor- diska grannländernas vad gäller incitamentet: behovet att i allmän mening modernisera och effektivisera den offentliga förvaltningen. Detta var också ett centralt motiv i den 1982 nytillträdda socialdemokratiska re- geringens reformprogram för den offentliga sektorn, ur vilket frikommunförsöket genererades.

Andra gemensamma drag är samspelet mellan staten och kommunerna samt statsmakternas klart uttalade strävan att lägga initiativet i kommunernas händer i fråga om att skapa ett innehåll åt försöket.

• Sida 102
•  Original

Beträffande det praktiska genomförandet av försöket skiljer sig Sverige i åtminstone två avseenden från de övriga nordiska länderna.

Dynamiken med avseende på försökets successiva expansion har för svenskt vidkommande varit något speciell. Den ursprungliga strategin gick ut på att utnämna ett be— gränsat antal frikommuner och behålla den volymen till slutet av försöket 1988. Denna begränsning sprängdes i och med beslutet om dels förlängningen av försöket till utgången av 1991, dels utvidningen till att gälla alla kommuner och landsting som önskade vara med. På denna grund har antalet frikommuner ökat från 12 till 40, dvs. en tredubbling, och beslut om nya dispenser har tagits successivt. Danmark har på motsvarande sätt expanderat

försöket men inte i samma skala.

Sverige skiljer sig också från de övriga nordiska länder— na i fråga om den praktiska handläggningen av dispens— ansökningarna. En relativ omständlig ordning jämfört med de övriga nordiska länderna uppstod i och med att di— spensansökningarna hamnade hos fackdepartementen och hanterades som sektorsvisa paket. Denna avvikelse kan dock inte ensamt förklara trögheten i belslutsfattandet eller dragkampen mellan sektorsintressena och kommunerna om hur långt dispenserna skulle gå. Dessa drag finner man genomgående i de nordiska frikommunförsöken. 5.1.2 Frikommuner och icke—frikommuner — en jämförelse

Som framgått av en studie som refererats ovan (Montin, 1988) tenderar frikommunförsöket att i vissa fall hamna vid sidan om det pågående förändringsarbetet på enskilda verksamhetsområden, t.ex. barnomsorg och hemtjänst.

Montin anför:

• Sida 103
•  Original

Det faktum att kommunerna varit obenägna att söka dispenser innebär inte att verksamheten i kommunerna ej är frikommunrelevant. I själva verket pågår "fri- kommuneri" både inom barnomsorg och hemtjänst. För det första arbetar flertalet kommuner med att lösa inomkom— munala organisations— och styrningsproblem. Detta sker dels genom utveckling mot integrerad funktionshantering på lokal nivå (detta är tydligast i KdN—kommunerna), dels delegering av ekonomiskt ansvar och verksamhetsansvar till föreståndare på daghem, servicehus och andra in- stitutioner. För det andra sker "frikommuneri" i betydel— sen att relevanta problemorienterade aktörer utnyttjar sitt handlingsutrymme för att försöka anpassa servicen till lokala behov.

På likartat sätt resonerar Kerstin Bartholdsson (Bartholdsson, 1987) i sin studie av dispensan— sökningarna. Hon menar att mängden likartade, pågående försök utanför frikommunförsöket gör att försöksverksam- heten är mer begränsad än det totala antalet godkända försök ger intryck av.

Denna tendens, att frikommunförsöket inte har monopol på utvecklingsarbete och att den formella frihet som dis- penseringen medför inte är en nödvändig förutsättning för innovationer, bekräftas i två nyligen genomförda studier. Den ena — (Ds 1991:25) Demokrati och effektivi- tet — en balansgång — redovisar pågående förnyelseprojekt i frikommunerna och ett antal icke—frikommuner. Studien visar bl.a. att frikommunerna för närvarande inte kan anses inta en frontposition i dessa hänseenden.

I den andra studien (sköldborg & Ström, 1991) som be— handlar bl a organisatorisk förnyelse i kommunerna är bilden likartad: frikommunerna framstår inte i dagsläget som föregångare. Däremot har de i ett tidigare skede haft en sådan roll, vilket redovisats i utredningens första betänkande (SOU 1991:25 bilaga 3). Frikommuner med en decentraliserad organisation med kommundelsnämnder (om- rådesstyrelser, stadsdelsnämnder) var de som gick i spetsen för en organisatorisk förnyelse under 1980—talet,

• Sida 104
•  Original

då man i flera fall strukturerade om sin centrala nämnd— organisation i betydande omfattning. Dessa frikommuner förefaller nu ha intagit en beredskap för successiva justeringar av sin organisation.

Som framgått är det alltså inte så att frikommunerna för närvarande är tongivande vad gäller kommunalt ut— vecklingsarbete. Detta har möjligen, åtminstone på vissa områden, tidigare varit fallet, främst när det gäller organisatorisk utveckling. I dag förefaller arbetet med att utveckla den kommunala verksamheten spritt på många

händer. 5.1.3 Externa utvärderingar

Som framgått av kapitel 1 markerades i frikommunförsökets inledning på olika sätt vikten av en utvärdering. Att döma av de problemställningar som enligt frikommun— propositionen borde belysas, skulle utvärderingen bli omfattande. I linje med detta antogs ett program för en vetenskaplig utvärdering 1986. Av olika skäl genomfördes inte utvärderingen på det sätt som planerats.

Vad som mera systematiskt utvärderats av försöksverksam— heten grundad på dispenser inskränker sig väsentligen till de första åren av försöket. De utvärderingsrapporter som är tillgängliga är författade 1987—88 i de flesta fall. Någon uppföljning av vad som i kapitel 1 kallas den andra lagstiftningsfasen (från våren 1987 till juni 1988) samt den andra och den tredje implementeringsfasen (från hösten 1988) har inte genomförts. Med hänsyn till dessa brister kan man inte dra några långtgående slutsatser av de externa utvärderingarna beträffande denna del av försöksverksamheten.

• Sida 105
•  Original

Den bild av försöksverksamhetens utfall som förmedlas i Lars Strömbergs övergripande studie (Strömberg, 1990)

tar fasta på två olika ting. Det ena är att försöksverk— samheten som sådan, genom de olika restriktionerna som lades på dispenseringen, framstod som urlakad eller ut— vattnad i förhållande till de högt ställda förväntningar man på många håll hade i frikommunerna. I vissa fall blev konsekvenserna av detta att de förändringar som kom till stånd bedömdes spela en marginell roll eller att för- ändringarna helt uteblev. I andra fall förefaller er- farenheterna av försöksverksamheten betydligt mer posi- tiva. Det andra i utfallet som Strömberg håller fram är vad han kallar "positiva bieffekter", t.ex. inomkommunal avreglering; ökat samarbete inom kommunerna, över sek- torsgränser och mellan statliga och kommunala organ; samt

positiva, attitydsmässiga effekter.

En jämförelse med den studie som gjorts på ett annat område inom frikommunförsöket, nämligen tillämpningen av lagen om en friare nämndorganisation, är instruktiv. Denna studie, som redovisades i utredningens delbetänk- ande (SOU 1991:25 bilaga 3) speglar erfarenheterna av kommunernas organisatoriska förnyelse under ett decennium med utgångspunkt inte i bara frikommunlagen utan även i den näraliggande lokalorganslagen. På detta område är utfallet av frikommunförsöket generellt sett tydligare och mera positivt. I rapporten framhålls bl a:

Frinämndslagen har uppebart, sett som en enskild reform, varit ett effektivt förändringsinstrument, som på ett bra sätt svarat mot behoven hos de mest förändringsbenägna kommunerna av ett ökat organisa- toriskt svängrum. Kommuner i utveckling har snabbt kunnat lösa sina organisatoriska problem med hjälp av den särskilda lagstiftningen.

• Sida 106
•  Original

5.2 Värdering av frikommunförsöket 5.2.1 Den statliga styrningens roll

Ett grundläggande syfte med frikommunförsöket är att pröva nya former för statens styrning av kommunal verk- samhet. statens traditionella roll i förhållande t111 kommunerna är att styra med hjälp av ett omfattande regelverk, att förmå kommunerna att genomföra nationella program med hjälp av bl.a. ekonomiska bidrag samt att kontrollera utfallet av verksamheten och efterlevnaden av regelsystemet. Nyheten med frikommunförsöket är bl a att statsmakterna tar iniativ till en begränsning och en förenkling av regelsystemet genom en försöksverksanhet, vars innehåll bestäms i ett samspel mellan staten och

kommunerna.

I en tidigare nämnd studie om erfarenheter av lag— stiftningen om kommunernas organisation (SOU 1991:25 bilaga 3) togs frågan om den statliga styrningens roll upp, dels i ett generellt perspektiv, dels med avseende på organisatorisk styrning. Det framgår av studien att nio av tio svarande (kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören eller motsvarande i bl.a. frikommunerna) ansåg att statlig styrning generellt är ett problen i hög grad eller i viss mån. Var tredje ansåg att det är ett höggradigt problem. Vid tillfället för undersökningen — hösten 1990 — bedömdes skolan vara det mest problenatiska området i meningen att det fanns en rad hinder för en önskad lokal utveckling. Från årsskiftet är förhållandena annorlunda i detta avseende till följd av den beslutade

avregleringen.

Av undersökningen framgår också, att en fri nämnd— organisation av en knapp majoritet uppfattas som något som minskar de negativa effekterna av statens styrning av

• Sida 107
•  Original

kommunerna. Många framhåller dock, att den ekonomiska styrningen och statsbidragsbestämmelserna utgör ett större hinder än den organisatoriska styrningen.

Opinionsyttringar av detta slag säger naturligtvis en hel del om vad frikommunförsöket kan åstadkomma, sett i ett

strategiskt perspektiv.

Försöksverksamheten har i begränsad omfattning innefattat en friare användning av statsbidragen, så t.ex. på det sociala området (stöd och hjälp i boendet, barnomsorg i kooperativ form) och skolans område (för bl.a. lokal

skolutveckling).

Underlagsmaterialet vad gäller frikommunernas erfaren- heter är alltför bräckligt för att man skall kunna ge ett säkert omdöme om betydelsen av denna frihet. Med hänsyn till den begränsade frihet som givits frikommunerna torde effekterna bli i motsvarande mån begränsade.

Friheten på det organisatoriska området framstår som betydligt mer avancerad, och frikommunerna har överlag i relativt stor omfattning utnyttjat denna möjlighet. Av den nyss nämnda studien framgår bl.a. att av de 21 studerade kommunerna hade 16 gjort mer eller mindre omfattande förändringar i sin centrala nämndorganisation.

5.2.2 Fri nämndorganisation

Lagen ( 1984:382 ) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation framstår som ett av de mera centrala inslagen i frikommunförsöket, om man ser till i vilken grad den utnyttjats och vilka konsekvenserna blivit.

• Sida 108
•  Original

Behovet av en uppmjukning av reglerna för den kommunala nämndorganisationen uppstod hos de kommuner som var pionjärer på att decentralisera sin organisation med hjälp av kommundelsnämnder eller områdesstyrelser i hela kommunen. Dessa kommuner var Ale, Bräcke och Örebro. Senare tillkom Eskilstuna, Sandviken och Uppsala. De fann på ett tidigt stadium att stelheten i den centrala nämnd- strukturen var ett hinder för en vidare organisatorisk och verksamhetsmässig utveckling. Det gällde t.ex. kravet på att ha en särskild byggnadsnämnd, miljö- och hälso- skyddsnämnd, skolstyrelse och socialnämnd. Även principen om kommunen som en odelad förvaltningsmyndighet, vilket hindrade en mer ändamålsenlig fördelning av uppgifterna mellan nämnderna, stod i vägen för en önskvärd ut—

veckling.

Frikommunlagen och lokalorganslagen undanröjde dessa hinder; bl.a. togs kravet bort på begränsning av för- valtningsuppgift till kommundel eller anläggning för ett lokalt organ. När dessa friheter enligt regeringens förslag skulle bli generella ( prop. 1986/87:91 ), uppstod tveksamhet vid riksdagsbehandlingen, och riksdagen beslöt i enlighet med KU:s betänkande att i stället förlänga och utvidga frikommunförsöket (KU 1987/88:23, rskr 154).

Med detta beslut öppnades vägen in i frikommunförsöket för den andra generationen av decentraliserade kommuner: Göteborg, Huddinge, Hudiksvall, Järfälla, Nacka, Södertälje och Upplands-Väsby, som blev frikommuner 1988. Deras önskan var helt eller till den allra största delen baserad på behovet att strukturera om den centrala nämnd— organisationen. Ungefär samtidigt tillkom några kommuner som, utan att vara decentraliserade genom kommundels- nämnder, hade likartade behov: Hällefors, Nynäshamn och Tranemo, liksom Ludvika, som blev frikommun 1990.

• Sida 109
•  Original

Utifrån de behov och önskemål de nämnda kommunerna hade vid skilda tidpunkter framstår statsmakternas beslut 1984 respektive 1988 som väl anpassade i tiden och väl ägnade att lösa de problem kommunerna brottades med. Av samtliga 19 frikommuner som utnämnts till frikommuner till och med 1988 hade inte mindre än 16 utnyttjat lagen om en friare nämndorganisation. Som principiellt mest intressanta framstår

* tillskapande av en särskild nämnd för utbildnings— frågor utom grundskolefrågor i decentraliserade kom— muner;

* överflyttande av delar av barnomsorgen till ut— bildningsnämnden/skolstyrelsen;

* tillskapande av en särskild nämnd för äldre- och handikappomsorg;

* sammanslagningen av byggnads— och miljö- och hälso— skyddsnämnden.

Det är ingen överdrift att säga, att några av dessa innovationer kommit att bli stilbildande i den pågående organisatoriska förnyelsen. Enligt en nyligen genomförd undersökning (Sköldborg & Ström, 1991) planeras en sam— manslagning av byggnads— och miljö— och hälsoskydds— nämnden i 36 kommuner, medan det i 49 kommuner finns planer på att avskaffa skolstyrelsen och ersätta den med en nämnd för grundskola och barnomsorg.

Sammantaget förefaller alltså den fria nämndorganisa- tionen vara den mest framgångsrika delen av frikommunför- söket. Frinämndslagen framstår tillsammans med lokal— organslagen som ett kraftfullt förändringsinstrument.

• Sida 110
•  Original

5.2.3 Försöksverksamheten baserad på dispenser

Denna del av frikommunförsöket är avsevärt svårare att få ett samlat grepp om än försöket med en fri nämnd- organisation. Det främsta skälet till detta är att doku- mentationen av vad som kommit ut av försöksverksamheten delvis är bristfällig. Ovan har redovisats hur detta kommer sig. Vad som framstår som särskilt beklagligt är att dokumentation saknas på följande områden:

* Data om försöksverksamhetens dynamik, dvs. i vad mån försöken ändrat karaktär under resans gång; * Data om lärandeprocessen i frikommunerna respektive i de regionala och centrala statliga organen; * Data om på vilket sätt försöksverksamheten bidragit till utveckling och förnyelse inom frikommunerna

allmänt respektive på olika verksamhetsområden.

På dessa grunder är det i flera fall svårt att överblicka och bedöma, Vilka erfarenheter som faktiskt vunnits och som t.ex. kan ligga till grund för en eventuell per—

manentning av försökslagstiftningen.

Omdömena i de externa utvärderingarna och de osystema— tiska och ofta allmänt hållna bedömningarna från frikom— munerna själva qer tillsammans endast underlag för en försiktig värdering av utfallet av försöksverksamheten

baserad på dispenser.

Uppenbart skapade frikommunförsöket stora förväntningar hos politiker och tjänstemän i frikommuenrna. Stora delar av den kommunala verksamheten framstod som regel- och detaljstyrd i betydande omfattning. Att döma av antalet diSpensansökningar var det främst skolan och plan— och byggområdet som behövde "befrias". Det har sitt intresse

• Sida 111
•  Original

att jämföra hur statsmakterna agerade på dessa två om— råden.

Den nya plan— och bygglagen, som trädde i kraft 1987, gjorde i ett slag rent hus med huvuddelen av kommunernas problem genom en bantning och förenkling av regelverket. Problemen hade därigenom funnit sin lösning, men lös- ningen kunde inte krediteras frikommunförsöket.

På skolans område fanns i flera fall ett starkt önskemål från kommunerna om en mer omfattande och långtgående försöksverksamhet än vad som faktiskt blev fallet. Under försökets gång beslöt regeringen sig emellertid för en relativt radikal avreglering av grundskolan och gymnasie— skolan. Riksdagen tog beslut härom hösten 1990, på fri— kommunförsökets sjätte år. Ett nytt statsbidragssystem införs från ha1vårsskiftet 1991. Därmed hade kommunernas problem fått sin lösning, om än med en betydande efter— släpning i förhållande till kommunernas önskemål, och än en gång låg lösningen åtminstone vid en ytlig betraktelse utanför frikommunförsökets ram. Mot den bakgrunden blir det naturligt att tillmäta försöksverksamheten en be- gränsad betydelse. Följande citat ur en kommunrapport till utredningen är belysande:

I perspektivet av ett nytt statsbidragssystem (från den 1 juli 1991) har försöksverksamheten haft enbart en begränsad effekt. Frikommunförsöket har mist sin betydelse då det under det senaste året skett en omfattande avreglering inom skolans område.

Med beaktande av att dispenserna just på skolans område

utgjort grund för den mest omfattande försöksverksamheten inom frikommunförsöket är ett sådant omdöme naturligtvis nedslående. Det får dock inte undanskymma det faktum att den sammantaget stora volymen av dispenser på skolans

• Sida 112
•  Original

område under försökstiden spelat en icke ovictig roll i de enskilda kommunerna, därom vittnar kommunernas egna uppskattningar relativt tydligt.

En annan aspekt av försöksverksamheten på skalans område är frikommunförsökets roll som katalysator i skolans avregleringsprocess. Bidrog försöksverksamhezen till att bryta motståndet bland sektorsföreträdarna på central nivå? Denna eventuella "bulldozer-effekt" diskuteras i nästa avsnitt.

På det tredje största försöksområdet, hälso— och sjukvård samt social omsorg m.m., saknas för närvarande ut— värderingar på några viktiga områden. Ett såiant är försöket med primärkommunalt driftansvar för primärvården i Gnosjö och Örebro. Ett annat är kommunalförbundet för vård och omsorg i Jämtland, det s.k. Brunflrprojektet. Ett tredje är försöket med en ny organisation för sjuk— vården i Dalarna enligt den s.k. Dalamodellei, som pågått knappt ett halvår. Samtliga dessa försök kan komma att påverka utvecklings- och förnyelsearbetet i kommuner och landsting under de närmaste åren.

I övrigt noteras att försöken utfallit positivt på föl— jande områden: * Undantag från tillsyn över kommunala stiftelser * Kommunal beslutanderätt över vissa skmerumsfrågor * Trafikintegrering i bostadsområden

* Lokala arbetsförmedlingsnämnder och arbetsmarknads— nämnder

* Beredskapsarbete hos privata arbetsgivare

* Kommunal beslutanderätt beträffande bostadslån och bostadsanpassningsbidrag samt statligt stöd för vissa förbättringsåtgärder i bostadshus.

• Sida 113
•  Original

Det bör framhållas att i några fall är erfarenheterna

begränsade. 5.2.4 Allmänna slutsatser

I en mycket grov sammanfattning kan man konstatera, att utfallet av frikommunförsöket har en relativt tydlig, positiv sida och en mindre tydlig och mera svårbedömd sida. Det tydliga och positiva representeras av den organisatoriska friheten, som blev möjlig genom lagen om en friare nämndorganisation. Den mindre tydliga och mera svårbedömda representeras av försöksverksamheten baserad

på dispenser från statliga regler.

Skillnaden i utfall av frikommunförsökets två huvuddelar är vid närmare betraktande logisk och rent av förutsebar. Lagen om en friare nämndorganisation kan betraktas som ett beställningsverk för de decentraliserade fri- kommunerna. Problemen och de därav följande behoven var klart definierade, lösningarna på de organisatoriska problemen var tämligen självklara, och de aktuella kom— munerna var höggradigt motiverade att snabbt utnyttja friheten. Spelplanen och spelreglerna var strikt de- finierade i utgångsläget.

När det gäller dispensieringen från statliga regler var förutsättningarna mindre klara över hela linjen. Genom att i princip öppna för förändringar av hela det statliga regelverket skapade statsmakterna inledningsvis en spel- plan med en väldig yta. Flera frikommuner ansåg dock att tillämpningen var alltför restriktiv. Detta minskade i viss mån intresset och entusiasmen för försöksverksam- heten. Här bör emellertid påpekas att de icke beviljade ansökningarna i allt väsentligt hade sin grund i de be- gränsningar för försöksverksamheten som riksdagen lagt fast.

• Sida 114
•  Original

Dessa konstateranden leder över till den principiellt intressanta frågan, om det finns en naturlig balanspunkt eller avvägning mellan det statliga ansvaret för att kommunerna uppnår de nationella målen på olika verksam- hetsområden och kommunernas önskan om en långtgående frihet att bedriva dessa verksamheter utifrån skiftande lokala förutsättningar och prioriteringar. Denna fråga behandlas i en av de tidigare redovisade utvärderings- rapporterna (Pettersson & Holm, 1989) om försöksverksam— heten på arbetsmarknadspolitikens område.

Författarna är skeptiska till idéerna om ökat kommunalt inflytande och mer generella statsbidrag, bedömt från effektivitetssynpunkt och från vad de benämner "det nationella intresset". En förskjutning av inflytande till kommunernas fördel och en ökad frihet för dessa att hantera statliga medel skulle äventyra både det nationel- la intresset, de nationella målen och kostnads-

effektiviteten, menar författarna.

Denna analys, rätt eller fel, sätter fingret på en viktig punkt principiellt när det gäller avvägningen mellan centrala/nationella och lokala intressen och, i för- längningen av detta, grunden för en reformverksamhet av det slag som frikommunförsöket representerar.

Av flera olika skäl kan balanspunkten mellan lokala och centrala intressen inte vara given en gång för alla och generellt sett. Balanspunktens läge skiftar mellan olika sektorer, och det skiftar inom en enskild sektor över tiden. En allmän tendens är att den statliga detalj— styrningen och centralismen är starkt uttalad under uppbyggnadsskedet i ett nationellt reformprogram. När väl grunden lagts, finns det skäl att lägga över ett större ansvar på den utförande, lokala nivån. Den sistnämnda

• Sida 115
•  Original

illustreras väl av den allmänna decentraliseringen och strävan efter regelförenkling, målstyrning etc. som varit

utmärkande för 1980-talet.

Vad som inte är givet på förhand är tempot i denna för— ändringsprocess. Plan- och byggområdet och skolan utgör intressanta jämförelseobjekt i detta hänseende under

tiden för frikommunförsöket.

Balanspunktens läge är naturligtivs i betydande om- fattning påverkbar genom politiska åtgärder. 1990 års avreglering av skolan utgör en god illustration till

detta.

De allmänna slutsatserna av detta är följande:

* När statsmakterna inbjuder kommunerna till en "av- regleringsfest", är risken för konflikt betydande mellan de centrala intressena]sektorsintressena och de lokala intressena. Konflikten baseras på kampen om intressebalanspunktens nya position och den gäller därmed maktfördelningen inom den aktuella sektorn.

* I kampen om balanspunktens position har de centrala intressena (departementen, de statliga verken) alltid ett övertag, eftersom de kontrollerar regelsystemet och har till uppgift att övervaka att de nationella

målen inte äventyras.

* Av detta följer inte att de lokala intressena alltid förlorar mot de centrala. En kraftfull politisk mobilisering kan ge upphov till ett så starkt tryck på den centrala nivån att hindren plötsligt raseras. Förspelet till lagstiftningen om lokala organ 1979 och 1980 är en utmärkt illustration till detta.

• Sida 116
•  Original

Dessa slutsatser förklarar i stora drag varför frikommun- försökets dispenseringsdel blev så begränsad som den blev. Alltför stora förväntningar ställdes beträffande de praktiska möjligheterna att genomföra en regelreducering och regelförenkling snabbt och på bred front.

Det bestående resultatet och värdet av frikommunförsökets dispenseringsdel inskränker sig dock inte till att bara omfatta vad som ovan kallats positiva bieffekter i form av inomkommunal avreglering, ökat samarbete och för— ändrade attityder, även om dessa effekter är viktiga nog. En analys som landar i dessa slutsatser är ofull— ständig och inte helt rättvisande. Det är nödvändigt att även involvera vad man kan kalla vissa dynamiska effekter

av försöksverksamheten.

En sådan effekt gäller det tryck på regelverket inom en viss sektor eller på ett Visst sakområde som försöksverk- samheten i sig genererar. Det bästa exemplet på denna effekt gäller skolans avreglering. Det utvärderings— material som stått till utredningens förfogande gör det inte möjligt att fullt ut leda i bevis, att 1990 års avreglering på skolans område direkt orsakades av det pågående försöket med avreglering inom frikommunförsöket. Det framstår dock som en föga djärv gissning, att för- söksverksamheten bidrog till att bryta motståndet hos sektorsintressena och därmed bana vägen för en re- formering av skolan, starkt efterfrågad av kommunerna. Detta är ett exempel på vad som ovan kallats "bulldozer— effekten". Ett annat exempel på denna effekt finner vi på hälso- och sjukvårdsområdet, där försöken med primär- kommunalt driftansvar för primärvården troligen bidragit till att öppna vägen för den av riksdagen beslutade möj- ligheten att driva försök med primärkommunalt huvud—

mannaskap.

• Sida 117
•  Original

Ett par ytterligare exempel på de dynamiska effekterna av frikommunförsöket förtjänar att uppmärksammas. Exemplen gäller två innovationer inom vård- och omsorgsområdet, som ryms inom den pågående försöksverksamheten.

Det första exemplet gäller det s.k. Brunflo-projektet i Jämtland, som innebär en helt ny modell för samverkan över inte bara sektorsgränser utan även över tra- ditionella huvudmannaskapsgränser. Samarbetet bedrivs inom ramen för ett kommunalförbund. Resultatet hittills är så positivt att kommunen och landstinget ansökt om tillstånd att förlänga försöksperioden.

Det andra exemplet gäller försöksverksamheten inom hälso— och sjukvården enligt den s.k. Dalamodellen. Detta försök framstår som det hittills mest avancerade, när det gäller implementeringen av den s.k. beställar— och utförar— modellen inom offentlig verksamhet. Det bör dock fram— hållas att snarlika försök pågår i bl.a. Bohus- landstinget, Stockholms läns landsting och Sörmlands

läns landsting. Det är för tidigt att uttala sig om vilka effekterna fullt ut kan bli för den svenska sjuk- vården, men sannolikt kommer påverkan att bli betydande under resten av 1990—talet.

Med detta tillägg är bilden av frikommunförsöket mera komplett om än inte fullständig. Det avslutande omdömet får mot den bakgrunden bli att frikommunförsöket som helhet spelat en inte oväsentlig roll för utveckling och förnyelse av den kommunala verksamheten, även om det inte kunnat leva upp till de högt ställda förväntningarna som skapades vid dess tillkomst i mitten av 1980-talet. Försöket som sådant har troligen bidragit till nytänkande och omprövning inom hela den kommunala sektorn. Till detta bör läggas att delar av den pågående försöksverk— samheten har en hög utvecklings- och spridningspotential

• Sida 118
•  Original

slutning.

• Sida 119
•  Original

6.1

UTREDNINGENS FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER

Avveckling av lagen om försöksverksamhet med en

friare kommunal nämndorganisation

Lagen (1984z382) om försöksverksamhet med en friare

kommunal nämndorganisation, den s.k. frikommunlagen, har utgjort en central del av frikommunförsöket. Lagen innebär följande möjligheter för de kommuner och lands— ting som ingår i frikommunförsöket.

l.

Kommunerna har getts möjlighet att göra avsteg från de krav på obligatoriska nämnder som finns i vissa

speciallagar.

Kommuner och landsting har getts i huvudsak full frihet när det gäller fördelningen av uppgifter

mellan olika nämnder.

Kommunerna får inrätta institutionsstyrelser inom det

specialreglerade området.

Uppgifter kan lämnas till lokala nämnder även om uppgifterna inte är begränsade till kommundelen.

Kommunerna får inrätta särskilda organ för att ha hand om förvaltning och verkställighet under en lokal nämnd, t.ex. för en by eller ett bostadsområde.

Kommuner och landsting får göra avsteg från kravet på att alla beslut som fattats efter delegering från en nämnd skall anmälas till nämnden.

För att möjliggöra försök enligt den s.k. Dala- modellen får landstingen

• Sida 120
•  Original

— Vidgade möjligheter att delegera uppgifter dels från landstinget till särskilda organ (nämnder), dels från ett särskilt organ till anställda, — möjlighet att ge närvarorätt i särskilda organ åt representanter för pensionärs- och handikapp—

organisationer.

8. Om verksamheten hos en nämnd upphör i samband med en omorganisation, avbryts mandatperioden för nämnden och en ny nämnd kan väljas för återstoden av mandat—

perioden.

Frågan om obligatoriska nämnder (punkt 1) har utredningen behandlat i sitt delbetänkande ( SOU 1991:25 ) Frikommun- försöket - Erfarenheter av försöken med en friare nämnd- organisation. Under hösten 1990 beslutade riksdagen att slopa kraven på en särskild skolstyrelse och en särskild socialnämnd ( prop. 1990/91:18 , UbU4, rskr. 76 och 1990/91:50U9, rskr. 97). Utredningen ansåg att erfaren— heterna från försöken talade för att nämndobligatoriet borde kunna slopas även när det gäller byggnadsnämnderna och miljö— och hälsoskyddsnämnderna. Riksdagen har numera beslutat om detta i samband med behandlingen av förslaget till ny kommunallag ( prop. 1990/91:117 , KU38, rskr. 360).

Kravet på en särskild överförmyndarnämnd i kommuner som inte har överförmyndare kvarstår tills vidare. Inom ramen för frikommunförsöket prövar en kommun en ordning som innebär att en annan central nämnd (socialnämnden) också är överförmyndarnämnd. I propositionen om ny kommunallag (5.42) uttalade regeringen att man bör kunna tänka sig en sådan ordning och att frågan kommer att tas upp i an— slutning till de förslag till riksdagen som föranleds av att frikommunförsöket skall vara avslutat i och med utgången av år 1991. Utredningen har inte funnit några olägenheter med den ordning som prövas i frikommunför-

• Sida 121
•  Original

söket på denna punkt och anser därför att en generell ändring bör göras i föräldrabalken så, att uppgiften att vara överförmyndarnämnd kan läggas på en annan central nämnd.

I övrigt har flertalet av de möjligheter som frikommun— lagen innebär gjorts generella i samband med beslutet om en ny kommunallag. Således kan kommuner och landsting enligt den nya lagstiftningen i huvudsak fritt fördela uppgifter mellan olika nämnder (punkt 2). Hindret mot att inrätta institutionsstyrelser på det specialreglerade området har också undanröjts (punkt 3). Detsamma gäller begränsningen till kommundelen beträffande uppgifter som läggs på en lokal nämnd (punkt 4). Det blir vidare möj— ligt för alla kommuner att ha en politisk organisations— nivå underordnad en lokal nämnd, t.ex. för en by eller ett bostadsområde (punkt 5). När det gäller delegerings— reglerna innebär den nya kommunallagen en ökad frihet som motsvarar de möjligheter som öppnats för Dalamodellen (punkt 7). Beträffande mandatperioderna, slutligen, innebär den nya lagen att dessa är fria bortsett från styrelsen. Det innebär att kommuner och landsting när de så vill kan göra förändringar i sin nämndorganisation genom att t.ex. bilda nya nämnder och avskaffa gamla (punkt 8).

I fråga om anmälan av beslut som fattats efter delegering från en nämnd (punkt 6) föreslog regeringen i propo— sitionen om en ny kommunallag att nämnderna själva skulle få besluta om i vilken utsträckning delegerade beslut skall anmälas. Denna ordning kritiserades emellertid av lagrådet som ansåg att den nuvarande obligatoriska an- mälningsskyldigheten var att föredra från rätts— säkerhetssynpunkt. Konstitutionsutskottet (1990/91:KU38 s. 70-71) biträdde lagrådets förslag och riksdagen beslöt

• Sida 122
•  Original

heten i denna del avbrytas.

Försöksverksamheten enligt Dalamodellen är tänkt att pågå till utgången av år 1994. Av de möjligheter som frikom- munlagen öppnar för detta försök återstår efter den nya kommunallagens ikraftträdande endast behov av att reglera frågan om närvarorätt för pensionärs- och handikapp— organisationer. Utredningen föreslår att denna möjlighet får fortsatt lagstöd, t.ex. genom en bestämmelse i den försökslag om vidgat brukarinflytande som förbereds inom

civildepartementet.

Sammanfattningsvis innebär den genomgång av frikommun- lagens möjligheter som nu gjorts att lagen bör kunna avvecklas under förutsättning dels att frågan om överför- myndarnämnder får den lösning som utredningen förordat, dels att möjligheten att bedriva försök med närvarorätt för pensionärs- och handikapporganisationer enligt Dala— modellen får fortgå.

6.2 Justitiedepartementet

I detta avsnitt behandlas frågan om undantag från till— synskravet enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stif-

telser Nuvarande ordning

Kommuner och landsting förvaltar genom sina olika organ en stor mängd stiftelser som har bildats efter donationer

från enskilda personer.

Enligt 1 5 lagen ( 1929:116 ) om tillsyn över stiftelser skall en stiftelse i princip anmälas till länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning utövas. Något undan-

• Sida 123
•  Original

tag för stiftelser som förvaltas av kommuner eller lands-

ting görs inte.

En anmäld stiftelse skall enligt 8 S tillsynslagen stå under tillsyn av länsstyrelsen, om länsstyrelsen finner att stiftelsen främjar ett allmännyttigt ändamål, varmed enligt motivuttalanden till tillsynslagen avses sådana stiftelser som inte fullföljer rent enskilda syften. Länsstyrelsen kan dock enligt samma lagrum besluta att en allmännyttig stiftelse inte skall stå under dess tillsyn, om den redan står under nöjaktig tillsyn eller om tillsyn enligt tillsynslagen på grund av särskilda omständigheter inte behövs. Undantagna är givetvis även stiftelser som genom stiftarens föreskrift skall vara undantagna från

tillsyn enligt tillsynslagen.

Att en stiftelse står under tillsyn enligt tillsynslagen innebär att förvaltningen övervakas av länsstyrelsen, som kan ingripa om förvaltningen inte sköts i enlighet med bestämmelserna i tillsynslagen eller de föreskrifter som gäller för stiftelsen. Länsstyrelsens tillsyn över hur stiftelserna förvaltas sker främst genom granskning av de uppgifter som styrelsen för stiftelsen är ålagda att lämna länsstyrelsen. Enligt 14 5 tillsynslagen skall nämligen styrelsen inom tre månader efter räkenskapsårets slut till länsstyrelsen insända dels berättelse, om hur stiftelsens ändamål främjats under året, dels ett sam— mandrag av räkenskaperna.

Det finns flera undantag från principen att stiftelser skall stå under tillsyn. Redan av 2 S tillsynslagen följer att stiftelser med en förmögenhet som ej över- stiger 20 000 kr. är undantagna från anmälnings— skyldighet, och därigenom även för tillsyn. I konsekvens härmed får länsstyrelsen enligt 8 5 från fortsatt tillsyn

• Sida 124
•  Original

undanta en stiftelse, vars förmögenhet har nedgått under 20 000 kr.

I samband med regeringens proposition (1985/86:70) om vissa lagstiftningsåtgärder inom ramen för frikommunför— söket togs frågan om undantag från tillsynskravet upp till särskild prövning. Skälet till detta var en skri- velse från Haninge kommun, vari hemställdes att tillsynen skulle slopas eller i vart fall att värdegränsen på 20 000 kr. skulle höjas.

Med hänsyn till det pågående arbetet inom justitie— departementet med att ta fram ett underlag för en helt ny stiftelselagstiftning, som bl.a. skulle innebära en reg— lering av hur och i vilken omfattning tillsynen i fram— tiden skulle ske, begränsades förslaget i propositionen till att värdegränsen höjdes till 200 000 kr. För sådana stiftelser som förvaltas av kommuner eller landstingskom— muner inom vilka frikommunsförsöket pågår skall -- enligt lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och lands— tingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser —— i stället för värdegränsen 20 000 kr. gälla en värdegräns på 200 000 kr. Giltighets— tiden för lagen, som ursprungligen gällde till utgången av år 1988, har förlängts till utgången av år 1991 (SFS l988:1414).

Förslag till en ny stiftelselag

Frågan om en stiftelselag övervägs för närvarande inom justitiedepartementet och en lagrådsremiss förväntas bli beslutad under 1991. I departementspromemorian som ligger till grund för arbetet med lagrådsremissen -- Stiftelser, förslag till lag om stiftelser (Ds Ju 1987:l4) —— redo- visas en principiellt annan syn på tillsynsfrågan än den som kommit till uttryck i tillsynslagen.

• Sida 125
•  Original

Den nya tillsynsordningen bör enligt promemorian bygga på att alla stiftelser skall anmälas för registrering. Därigenom tillgodoses även behovet av information om befintliga stiftelser. Registreringen bör enligt för— slaget ske hos länsstyrelsen. Kravet på en allmän regi— strering av stiftelserna möjliggör enligt förslaget att tillsynsverksamheten kan differentieras. Tillsynen kommer därvid grovt sett att ske i två former. Dels skall till- synen ske i en aktiv form beträffande vissa typer av stiftelser och stiftelser med viss förmögenhet, dels i en passiv form för övriga stiftelser. På så sätt kan en väsentlig del av tillsynen enligt förslaget utövas när förhållandena ger anledning till det samt i övrigt i form av stickprov och ingripanden på förekommen anledning.

Tillsynen skall alltså enligt förslaget utövas främst när förhållandena ger anledning därtill. Ett sådant för— hållande är att stiftelsen har tillräckligt stora till— gångar. Enligt promemorian har gränsen dragits så att

den mera aktiva tillsynen kommer att gälla stiftelser som har tillgångar överstigande 300 000 kr. sådana stiftelser skall enligt förslaget även i fortsättningen stå under aktiv tillsyn och bl.a. vara skyldiga att årligen avlämna redovisning för förvaltningen av stiftelsens förmögenhet. Tillsynen över stiftelser med en förmögenhet som ej överstiger 300 000 kr. blir i stället passiv på det sättet, att granskningen kommer att ske endast stick- provsvis eller på förekommen anledning, t.ex. på grund av anmälningar från allmänheten. Något skyldighet för dessa stiftelser att årligen redovisa sin förvaltning skall inte föreligga enligt förslaget.

I promemorian väcks också frågan huruvida stiftelser som bildas eller förvaltas av en kommun generellt bör ställas utanför den statliga tillsynen. Något förslag i den riktningen lämnas emellertid inte. Slutlig ställning till

• Sida 126
•  Original

den frågan bör enligt promemorian tas under det fortsatta arbetet med frikommunförsöket (s. 142).

Betr. erfarenheter av försökslagstiftningen hänvisas till

avsnitt 3.3.1 Överväganden och förslag

Det torde råda bred enighet om att en offentlig tillsyn över stiftelseväsendet är nödvändigt. Med en sådan till— syn tryggas stiftelsernas fortbestånd, vilket är av betydelse inte minst för att stimulera människors vilja att göra donationer till förmån för allmännyttiga

ändamål.

Den fråga som inställer sig i detta sammanhang är om det finns tillräckliga tungt vägande skäl för att undanta enskilt bildade stiftelser för vilka en kommun eller ett landsting är förvaltare. Frågan har i den tidigare redo— visade departementspromemorian sammankopplats med ut- värderingen av frikommunsförsöket (jfr. även prop. 1988/89:1 s. 15 ff.).

Enligt förslaget i promemorian skall stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter vara undantagna från den tillsyn som föreskrivs i den föreslagna lagen. Ett sådant undantag framstår som ganska självklart, inte minst mot bakgrund av att statliga myndigheter står under

tillsyn av bl.a. justitiekanslern.

När det gäller stiftelser som förvaltas av kommuner och landsting är läget inte lika självklart. Å ena sidan skulle kunna hävdas att det intresse som bär upp till— synsverksamheten är tillgodosett inom den kommunala förvaltningen. Där finns offentlig kontroll och till- räckliga garantier för att förvaltningen sker inom de

• Sida 127
•  Original

ramar som föreskrifterna i stiftelsen anger. Å andra sidan står det enligt den nu gällande tillsynslagen envar donator som vill bilda en stiftelse fritt att undanta

stiftelsen från tillsyn enligt lagen.

Det kan inte uteslutas att stiftelser för vilka en kommun är förvaltare har bildats av enskilda under den givna förutsättningen att statlig tillsyn över förvaltningen sker i syfte att tillse att föreskrifterna följs och att trygga stiftelsens bestånd. Den nu gällande ordningen med tillsyn även över stiftelser som förvaltas av kommuner och landsting, i den mån stiftaren inte undantagit stiftelsen från tillsyn, har gällt under lång tid. De stiftelser som har tillkommit sedan tillsynslagens ikraftträdande år 1929 har alla bildats under de civil— rättsliga och andra förutsättningar som under denna tid gällt. Det framstår enligt utredningens mening som olyck- ligt att nu rubba dessa förutsättningar genom att från tillsyn generellt undanta alla stiftelser som förvaltas av en kommun eller ett landsting.

Det skulle i och för sig vara möjligt att göra nya regler om undantag för kommunalt förvaltade stiftelser tillämp— liga enbart på sådana stiftelser som bildats efter den tidpunkt då bestämmelserna träder i kraft. Inte minst av administrativa skäl framstår det dock som mindre lämpligt att låta olika regler gälla för stiftelser beroende på om de bildats under tillsynslagens giltighetstid eller där— efter. Det kan inte heller uteslutas att viljan att bilda stiftelser för allmänna ändamål kan komma att påverkas negativt om stiftelser förvaltade av kommuner och lands— ting i lagen undantas från statlig tillsyn.

Att däremot justera omfattningen av tillsynen genom att höja värdegränsen i förhållande till penningvärdets

• Sida 128
•  Original

förändring möter inte på samma sätt några avgörande betänkligheter.

Mot bakgrund av det anförda anser utredningen att det inte finns skäl att särbehandla kommunalt förvaltade stiftelser. Sådana stiftelser bör i princip behandlas på samma sätt som andra icke statligt förvaltade stiftelser.

Resultatet av arbetet med förslag till lagstiftning om stiftelser som pågår inom justitiedepartementet kan ännu inte bedömas. Det kan därför ännu inte förutses vilka tillsynsregler som i framtiden kan komma att gälla för stiftelser. När ett sådant förslag läggs fram inför riksdagen bör dock en samordning ske så att kommunalt förvaltade stiftelser kommer att behandlas på samma sätt som andra icke statligt förvaltade stiftelser.

Sannolikt kan en lagstiftning om stiftelser inte träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1993. Till dess bör den ordning som nu gäller enligt 1986 års lag om undantag från tillsynslagen tills vidare kunna utsträckas till att omfatta samtliga stiftelser som förvaltas av en kommun eller ett landsting. Det innebär att kommunalt förvaltade stiftelser i princip skall stå under tillsyn av en stat- lig myndighet, för närvarande länsstyrelsen, om stif— telsens förmögenhet överstiger ett visst belopp. Detta belopp utgör enligt 1986 års lag 200 000 kr. Enligt förslaget i promemorian ansågs 300 000 kr. vara en rimlig avvägning. En smidig lösning skulle kunna vara att koppla värdet till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I avvaktan på resultatet av de överväganden som föregår beslutet om lagrådsremiss om förslag till stiftelselag föreslår utredningen att värdegränsen tills vidare fixeras vid 300 000 kr.

• Sida 129
•  Original

Ett förslag till lag om undantag för kommuner och lands- ting från bestämmelserna i lagen ( 1929:116 ) om tillsyn över stiftelser har utarbetats i enlighet med vad som nu har anförts (se bilaga 3). 6.3 Försvarsdepartementet

Mot bakgrund av riksdagens beslut (prop. 1983/84:152, Ku 32, rskr. 368) om försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse hemställde Helsingborgs kommun att få bedriva försök med ökad kommunal bestämmanderätt i fråga

om vissa skyddsrumsärenden.

Genom beslut den 17 oktober 1985 uppdrog regeringen åt civilförsvarsstyrelsen att inom ramen för ovannämnda riksdagsbeslut vidta sådana åtgärder att Helsingborgs kommun fick en utökad beslutanderätt på det sätt som

kommunen föreslog.

Erfarenheterna från den utökade beslutanderätten i fråga om vissa skyddsrumsärenden i Helsingborgs kommun visar att kontakterna och arbetsfördelningen mellan kommunen och länsstyrelsen inte förändrades i någon nämnvärd utsträckning. Försöksverksamheten torde därför mot denna bakgrund kunna upphöra.

Utredningen anser dock för sin del att frågan bör över- vägas närmare inom ramen för den översyn av civilför— svaret som pågår inom regeringskansliet.

• Sida 130
•  Original

6.4.1 Kommunalt bedriven primärvård i Örebro och Gnosjö kommuner

Genom lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso— och sjukvårdens område öppnades möjligheter för de kom— muner som ingår i frikommunförsöket att träffa avtal om att på försök bedriva primärvård, men med bibehållet huvudmannaansvar för landstinget.

Mot denna bakgrund övertog Örebro kommun år 1986 driftansvaret för primärvården inom Vivalla-Lundby kom— mundel genom avtal med landstinget. Vidare bedriver Gnosjö kommun i Jönköpings län sedan januari 1988 försök med kommunalt driven primärvård i hela kommunen.

Riksdagen har nyligen i socialutskottet behandlat re— geringens proposition 1990/91:121 om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. I propo- sitionen föreslås att kommunerna inom ramen för en för— söksverksamhet får befogenhet att erbjuda viss hälso- och sjukvård (s.k. primärvård). Om ett landsting och en kommun är överens om det och socialstyrelsen lämnar sitt medgivande skall kommunen med huvudmans ansvar kunna överta landstingets skyldighet att erbjuda sådan vård. Försöksverksamheten avses pågå fr.o.m. 1992 t.o.m. 1996 och regleras i en särskild lag om försöksverksamhet med kommunal primärvård.

Gnosjö kommun och Jönköpings läns landsting har hos socialstyrelsen ansökt om att få delta i denna försöks— verksamhet. För Gnosjö kommun är en fortsatt försöksverk— samhet motsvarande den som skett inom ramen för frikom- munförsöket därmed inte aktuell. örebro kommun och örebro läns landsting är dock intresserade av en fortsättning av

• Sida 131
•  Original

försöksverksamheten i Vivalla—Lundby kommundel och har även hos civildepartementet nyligen ansökt om ett sådant försök i ytterligare en kommundel. Detta önskemål bör enligt utredningens mening tillgodoses. Medan ett lands- ting utan särskilda lagändringar har rätt att överlåta driftsansvaret för t.ex. primärvården på en kommun, krävs lagstöd för att en kommun skall kunna åta sig denna uppgift. Den särskilda lagen om försöksverksamhet med kommunal primärvård ger dock inte kommunerna möjlighet att driva primärvård, om det inte samtidigt sker en för—

ändring av huvudmannaskapet.

För att möjliggöra en fortsättning och eventuell ut— vidgning av verksamheten i Örebro kommun är det önskvärt att lagmässiga förutsättningar för kommuner att driva primärvård utan att huvudmannaansvaret förändras till— skapas i samband med utgången av frikommunförsöken. Sådana lagmässiga förutsättningar bör dock inte begränsas till örebro kommun utan gälla alla kommuner i landet (jfr prop. 1990/91:121 ). Att kommunerna sannolikt fr.o.m. år 1992 kan bedriva primärvård under huvudmannaansvar är inget som talar mot en sådan ordning. Lokala förhållanden och förutsättningar kan medföra att de båda huvudmännen (kommun — landsting) vill pröva en lösning som i ett inledningsskede inte är så omfattande som den som en förändring i huvudmannaansvaret innebär.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ett förslag med den angivna inriktningen utarbetas.

6.4.2 Kommunalförbundet för vård och omsorg i Brunflo, Jämtland

Enligt lagen (l988:1419) om försöksverksamhet inom so— cialtjänstens, hälso— och sjukvårdens samt omsorgsverk— samhetens område ( prop. 1988/89:1 , KU6, rskr. 13) kan

• Sida 132
•  Original

regeringen medge att Jämtlands läns landstingskommun och östersunds kommun på försök gemensamt får fullgöra uppgifter inom socialtjänsten, viss hälso— och sjukvård (primärvård) samt verksamheten med särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Verksamheten skall be- drivas genom kommunalförbund och lagen gäller till ut— gången av år 1991. Jämtlands läns landsting och östersunds kommun har i en gemensam skrivelse den 27 december 1988 hemställt om att regeringen lämnar med— givande till försöksverksamhet inom socialtjänstens samt hälso— och sjukvårdens (primärvårdens) område i Brunflo. Regeringen beslutade den 9 mars 1989 att lämna medgivande till en försöksverksamhet.

Social- och civildepartementet har nära följt försöks— verksamheten i Brunflo och gemensamt beslutat att fi— nansiera den slutliga utvärderingen. östersunds kommun och Jämtlands läns landsting har gemensamt inlämnat en ansökan om förlängning av försöksperioden med ytterligare tre år. Enligt utredningens mening bör lagens giltighets- tid förlängas och ansökan bifallas.

6.4.3 Enhetliga patientavgifter för läkarvård och

annan sjukvårdande behandling

Denna försöksverksamhet har pågått sedan april 1986 (SFS 1986:21) för att pröva möjligheterna att förenkla av— giftssystemet inom den öppna hälso— och sjukvården. Försöksverksamheten utökades den 1 juli 1989 med att de s.k. remissbesöken som tidigare varit avgiftsfria fick avgiftsbeläggas med undantag för akutbesöken. I oktober 1989 infördes en ny bestämmelse i förordningen som gjorde det möjligt att under vissa förutsättningar avvika från bestämmelserna i läkarvårdstaxan (SFS 1974:699) om an- slutning av privatpraktiserande läkare till försäkrings—

kassan.

• Sida 133
•  Original

Fr.o.m. den 1 januari 1991 gäller att den statliga reg— leringen av patientavgifterna inom den öppna hälso— och sjukvården är slopad. Försöksförordningen gällande Örebro läns landsting har på grund härav ändrats så att endast den del som gäller anslutning till försäkringskassan kvarstår i förordningen. Förordningens namn ändrades därvid till förordning (SFS 1986:21) om försöksverksamhet inom offentlig hälso- och sjukvård med särskilda villkor för anslutning till den allmänna försäkringen (SFS 1990:l396).

I samband med att denna ändring gjordes prövades möj— ligheterna att upphäva hela förordningen, men efter diskussion med Örebro läns landsting beslöts att för— söksverksamheten angående anslutningsreglerna skulle kvarstå tills vidare, eftersom de hade funnits så kort tid.

Försöksverksamheten har alltså sedan år 1991 reducerats till att omfatta ett undantag från anslutnings- bestämmelserna i läkarvårdstaxan (SFS 1974:699). Med hänsyn till den korta tid försöket i denna nya form på- gått, bör försöksverksamheten enligt utredningens mening förlängas.

6.4.4 Utvidgad rätt till egen sjukskrivning

På sina håll i landet är tillgången på läkare dålig och avståndet till läkarmottagningen lång. Det var bl.a. detta som väckte frågan om det inte ur samhällsekonomisk synvinkel vore klokt att öka den läkarintygsfria tiden till två veckor.

Vid försäkringskassorna i Jämtlands och Göteborgs län bedrevs budgetåret 1988/89 försök med utvidgad rätt till

• Sida 134
•  Original

egen sjukskrivning, som innebar att sjukintyg fordrades först fr.o.m. femtonde dagen.

Totalt ingick 150 000 sjukfall i försöket. Försöket visade att de som hade möjligheten att sjukskriva sig själva mer än sju dagar utan läkarintyg i genomsnitt hade en halv ersatt sjukdag mer per sjukfall än övriga. Uppräknat till riksnivå skulle ökningen av sjukpenning- kostnaderna motsvara minst 1 miljard kr, alltså en ganska betydande ökning av försäkringens utgifter.

Försöket avslutades efter ett år och resultatet talade således inte för en fortsättning. Ursprunglingen fanns planer på ett större projekt för att studera sjuk— skrivningsbeteendet men det ansågs ha förlorat sin ak— tualitet i samband med att förslaget om 14 dagars sjuklön

lanserades.

Enligt utredningens mening finns det inga skäl att nu vidta några åtgärder beträffande denna försöksverksamhet.

6.4.5 Receptförskrivningsrätt för distriktssköterskor

Med stöd av lagen ( 1988:23 ) om tillämpning av lagen ( 1981:49 ) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. vid viss försöksverksamhet har distriktssköterskor i Jämtlands läns landsting på försök rätt att förskriva vissa läkemedel. Lagen trädde i kraft den 1 mars 1988 och gäller till utgången av år 1991. Försöksverksamheten startade i mars 1988 och skulle enligt planerna pågå i tre år. Därefter skulle en utvärdering av verksamheten ske. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att ut- värdera verksamheten och skall avrapportera denna under budgetåret 1991/92.

• Sida 135
•  Original

I avvaktan på utvärderingen har försöksverksamheten i Jämtlands läns landsting förlängts till slutet av år 1991. Om slutförandet av utvärderingen skulle dröja så att ett slutligt ställningstagande till verksamheten inte hinner tas före 1991 års utgång, har socialministern enligt vad utredningen inhämtat för avsikt att föreslå att lagen om läkemedelskostnader vid viss försöksverksam— het förlängs så att ett avbrott i den pågående verksam- heten kan undvikas inför en eventuell permanentning av verksamheten.

Utredningen hemställer för sin del, att social- departementet bevakar frågans fortsatta utveckling och vidtar de åtgärder som omständigheterna motiverar under

hösten 1991.

6.4.6 Tillsättning av vissa tjänster inom folktand—

vården

Enligt förordningen ( 1985:884 ) om behörighet till vissa tjänster inom folktandvården och tillsättning av sådana tjänster tillsätts tjänst som chef vid en enhet för speiclisttandvård efter förslag av särskilda sakkunniga. Socialstyrelsen utser för hela riket tre sakkunniga för en tid av högst fyra år. Om ingen av de sakkunniga är verksam inom den specialitet som den lediga tjänsten avser, skall socialstyrelsen tillkalla en tandläkare inom specialiteten för att ingå som sakkunnig.

De sakkunniga skall på förslag föra upp de fyra sökande som anses främst i fråga om förtjänst och skicklighet. En av de föreslagna sökandena skall förordnas på tjänsten. Tjänsten tillsätts av landstingskommunen. De sakkunnigas beslut om tjänsteförslag får överklagas hos social— styrelsen. Socialstyrelsens beslut får inte överklagas.

• Sida 136
•  Original

Enligt förordningen ( 1985:885 ) om försöksverksamhet vid tillsättning av vissa tjänster inom folktandvården till— sätter Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Örebro läns landstingskommuner tjänster som chef vid en enhet för specialisttandvård med ett förenklat förfaringssätt. Tjänsten tillsätts efter förslag av en sakkunnig som utses av landstingskommunen för varje tillsättnings— ärende. Den sakkunnige skall ha specialistkompetens inom den specialitet som den lediga tjänsten avser. Den sak- kunnige skall föra upp de fyra sökande som anses främst i fråga om förtjänst och skicklighet på förslag. En av de föreslagna sökande skall förordnas på tjänsten.

Landstingsförbundet har i en skrivelse till social- departementet den 30 maj 1991 föreslagit att sakkunnig- förfarandet utgår ut förordningen. Erfarenheterna från försöksverksamheten är goda. Enligt Landstingsförbundet bör tillsättningsförfarandet i sin helhet kunna över— lämnas till landstingens kompetens, omdöme och ansvar. Några författningsmässiga regleringar torde enligt Lands— tingsförbundet inte vara nädvändiga.

Frågan om reglering av tillsättningsförfarandet skall behandlas i socialdepartementet under hösten 1991. Av— sikten är att den statliga regleringen av tillsättningen av tjänsterna antingen skall förenklas eller helt upphöra. Mot denna bakgrund finner utredningen inga skäl att nu föreslå någon särskild åtgärd.

6.4.7 Samverkan kommun — försäkringskassa

Under en tvåårsperiod fr.o.m. april 1988 t.o.m. 1990 har örebro läns allmänna försäkringskassa bedrivit en för- söksverksamhet med administration av socialbidrag hos

försäkringskassan.

• Sida 137
•  Original

Försöket har syftat till en samordning av försäkrings— kassans, socialtjänstens och primärvårdens administrativa

resurser .

I de kommundelar där försöksverksamheten bedrivits finns nu väl fungerande rehabiliteringsgrupper. Försäkrings— kassan beslutade i slutet av projekttiden om fler kom- mundelsindelade lokala rehabiliteringsgrupper. Som ex— empel på positiva resultat kan nämnas att såväl sjukfrån— varon som socialbidragskostnaderna minskade i de berörda kommundelarna. Det projekt som har förevarit innebar inga

författningsändringar/dispenser.

Erfarenheterna från försöksverksamheten har bedömts så positiva att diskussioner om ett utökat samarbete med lokalmässig integration har tagits upp. Social- bidragshanteringen har förenklats och rationaliserats.

Det är projektledningens bedömning att det finns förut— sättningar att på sikt överföra socialbidraget till socialförsäkringssystemet, vilket skulle komma att kräva författningsändringar. Planerna för detta är emellertid inte så långt framskridna att det i dag går att säga vilka ändringar som kan komma att bli nödvändiga.

Utredningen hemställer för sin del att frågan blir före— mål för utredning genom socialdepartementets försorg. 6.4.8 statsbidrag för stöd och hjälp i boendet

Enligt förordningen ( 1983:944 ) om statsbidrag till kom— munerna för stöd och hjälp i boendet får kommunen stats- bidrag för lönekostnader för hemtjänstpersonal vilket uppgår till 34 000 kr. per årsarbetare. Hela hemtjänsten kan läggas ut på entreprenad och lönekostnaderna är också då statsbidragsberättigade. Däremot får kommunen inte ta

• Sida 138
•  Original

upp kostnaderna om enbart vissa delar av hemtjänsten lagts ut på entreprenad. Det senare förekommer i ökad utsträckning som en följd av svårigheter att rekrytera personal men också av arbetsmiljöskäl har kommunen valt att lägga ut t.ex. städning, hemhandling, snöskottning osv. på entreprenad.

Inom ramen för frikommunförsöken fick Nacka kommun dispens från dessa bestämmelser hösten 1989. Tyresö, Helsingborg och Huddinge fick motsvarande dispens under år 1990 och Stockholm och Göteborg har nu också sökt dispens. Fr.o.m. 1992 förändras statsbidraget till kom- munernas äldreomsorg från ett prestationsbaserat bidrag till ett behovsbaserat bidrag. Med det nya systemet finns inte längre några styrande bestämmelser om hur äldre— omsorgen skall utformas och organiseras och till vad statsbidrag skall utgå.

6.4.9 Hem för vård eller boende

Enligt 69 S socialtjänstlagen (1980:620) skall en enskild person eller sammanslutning som vill inrätta ett hem för vård eller boende ansöka om tillstånd härför hos läns— styrelsen. Efter framställning från Helsingborgs kommun beslöts en lag (SFS 1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620). Försöksverk— samheten innebar att en enskild person eller samman— slutning som vill inrätta ett hem för vård eller boende för att bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet skall söka tillstånd hos socialnämnden i den kommun där verksamheten skall bedrivas. Tillståndsprövningen sker således, med avvikelse från vad som föreskrivs i social- tjänstlagen, av socialnämnden.

• Sida 139
•  Original

Frikommunutredningen föreslår att nämnda lag om försöks- verksamhet upphävs och att socialtjänstlagen ändras på sådant sätt att frågor om tillstånd att inrätta ett hem för vård eller boende för att bedriva förskole— eller fritidshemsverksamhet generellt skall prövas av social- nämnden i den kommun där verksamheten skall bedrivas. I anslutning härtill bör även frågan om ordningen för över— klagande samt frågan om expeditionsavgifter upp. Med hänsyn till den översyn av socialtjänslagen som nyligen beslutats kan det vara ett alternativ att 1987 års lag utvidgas till att omfatta samtliga kommuner och att lagens giltighetstid i samband därmed förlängs.

6.5 Kommunikationsdepartementet

Den försöksverksamhet med trafikintegrering i bostads- områden som bedrivs i Haninge har beskrivits i avsnitt 2.2.4. Försöksverksamheten bedrivs med stöd av trafik- säkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS l988:39) om för— söksverksamhet med gårdsgata i frikommun.

Enligt uppgift från trafiksäkerhetsverket kommer för— söksverksamheten att avrapporteras vid halvårsskiftet 1991. TSV avser efter utvärdering att överVäga om en permanentning av föreskrifterna skall ske, så att de kan gälla från den 1 januari 1992. Utredningen föreslår mot denna bakgrund inga ytterligare åtgärder.

6.6 Utbildningsdapartementet

Försöksverksamheten har i huvudsak reglerats genom för— ordningen ( 1985:782 ) om försöksverksamhet beträffande rrskolväsendet i vissa kommuner och landstingskommuner. Dessutom har vissa dispenser för enskilda kommuner före- kommit.

• Sida 140
•  Original

Genom de förändringar i den statliga styrningen av skolan som genomförts eller är under genomförande, i första hand som ett resultat av riksdagsbesluten med anledning av propositionen ( prop. 1990/91:18 ) om ansvaret för skolan, har behovet av fortsatta särregler för försöksverksam— heten i stort sett onödiggjorts. Ett resultat av för— ändringarna är således att de verksamhetsförändringar som möjliggjordes genom nämnda förordning nu kan genomföras i alla kommuner.

Detta gäller

— Användningen av tilldelade resurser — Personalregleringen och tjänstgöringsförhållandena

- Konferenserna

— Skolarbetsveckans omfattning

— Fördelningen av undervisningsresurser mellan gym— nasieskolan och komvux

- Fördelningen av elevplatser inom landstingskommunal gymnasieutbildning.

Vad som återstår är följande.

1. Riksdagen har nyligen behandlat utbildningsutskottets betänkande i anledning av i propositionen (prop. 1990/91:115) om vissa skollagsfrågor m.m. Där behandlas bl.a. elevinflytandet. Därmed upphör behovet av en sär— skild försöksverksamhet på området för grundskolans del. I fråga om gymnasieskolan bör enligt utredningens mening försöksverksamheten upphöra.

2. Försöksverksamheten med avvikelser från föreskrifterna om prao i grundskolan bör enligt utredningens mening fortsätta i avvaktan på läroplansöversynen.

• Sida 141
•  Original

6.7 Jordbruksdepartementet 6.7.1 Djurskydd

Den lokala tillsynen av djurskyddet i kommunerna skall enligt djurskyddslagen (1988z534) utövas av miljö— och hälsoskyddsnämnden. Den regionala tillsynen utövas av

länsstyrelsen enligt djurskyddeörordningen ( 1988:539 ).

Lagen ger möjligheter för såväl miljö— och hälso- skyddsnämnden som länsstyrelsen att ingripa på olika sätt mot försummelser beträffande djurens vård och be— handling. Länsstyrelsens befogenheter är emellertid mer omfattande än nämndens.

I samband med att försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse inleddes anhöll Helsingborgs kommun om att länsstyrelsens befogenheter enligt vissa bestämmelser i dåvarande lagen (1944:219) om djurskydd också skulle tillkomma miljö- och hälsoskyddsnämnden i de s.k. för— sökskommunerna. Örebro kommun framförde liknande önske— mål.

Framställningarna resulterade i lagen ( 1986:99 ) om för— söksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen ( 1944:219 ) om djurskydd. Försöksver- ksamheten har fortsatt även sedan den nya djurskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1988 (se lagen 1986:99, om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen , 1988:534). Försöksverk- samheten på detta område innebär bl.a. att miljö— och hälsoskyddsnämnderna i försökskommunerna har befogenheter att i vissa situationer meddela förbud att ha hand om djur och besluta att djur skall omhändertas.

• Sida 142
•  Original

Bland de kommuner som svarat på utredningens enkät har endast Gnosjö, Haninge, Helsingborgs och Örebro kommuner uppgett att de utnyttjat lagens möjligheter (se avsnitt 3.3.6). Erfarenheterna har varit begränsade men väsent—

ligen positiva.

Den 21 februari 1991 uppdrog regeringen åt lantbruks— styrelsen att redovisa hur den lokala djurskyddstillsynen anordnats. Redovisningen skall särskilt belysa ut- formningen och innehållet av djurskyddstillsynen samt tillämpningen av djurskyddslagens bestämmelser om förbud att ha hand om djur och omhändertagande av djur. Redo- visningen skall innefatta en utvärdering av tillsynen och lantbruksstyrelsen skall även ge förslag till de even- tuella ytterligare åtgärder som kan anses erforderliga för att bedriva en effektiv tillsyn. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 januari 1992.

I avvaktan på detta bör enligt utredningens mening för— söksverksamheten förlängas. För detta ändamål har ett förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:534) utarbetats; se

bilaga 3. 6.7.2 Hälsokontroll

Enligt 32 5 livsmedelsförordningen (l971:807) skall statens livsmedelsverk efter samråd med socialstyrelsen meddela föreskrifter om skyldighet för personer som sysslar med livsmedelshantering att genomgå läkar— undersökning eller annan hälsokontroll. Enligt livs— medelsverkets föreskrifter består hälsokontrollen av två moment: en årlig personlig hälsodeklaration och en årlig hygieninformation. Informationen skall lämnas av läkare eller legitimerad sjuksköterska i samarbete med miljö-

• Sida 143
•  Original

och hälsoskyddsnämnden i kommunen eller, efter överens— kommelse, genom nämndens egen försorg.

får miljö— och hälsoskyddsnämnderna i särskilda fall besluta att hälsokontroll inte behöver ske varje år.

Gnosjö kommun har utnyttjat undantagsbestämmelsen, men uppger att erfarenheterna är begränsade. I övrigt verkar inte dispensmöjligheten ha utnyttjats. Detta kan delvis bero på att undantagsbestämmelsen endast kan tillämpas i enskilda fall. Med tanke på dess begränsade räckvidd framstår inte möjligheten till dispens som särskilt angelägen även om det naturligtvis i det enskilda fallet kan vare en smidig och lämplig åtgärd. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att livsmedelsverket får ta ställning till om möjligheten skall permanentas.

6.7.3 Lantbruksdelegation

I beslut den 10 juli 1986 bemyndigade regeringen lant— bruksstyrelsen att inrätta en delegation för ärenden i lantbruksnämnden i Jämtlands län rörande Bräcke. Den 13 juli 1989 bemyndigade regeringen i beslut lantbruks- styrelsen att för tiden t.o.m. den 30 juni 1991 låta

delegationen kvarstå.

Inrättandet av en särskild delegation var ett led i försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse inom Bräcke kommun. Avsikten med den s.k. Bräckedelegationen var att under stärkt kommunalt inflytande intensifiera lantbruksnämndens verksamhet i kommunen. Med tanke på betydelsen av de arella näringarnas utveckling inom Bräcke kommun ville kommunen genomföra ett antal syssel—

• Sida 144
•  Original

sättningsskapande projekt baserade på förhållandena i kommunen.

Delegationen har bestått av sex ledamöter, varav kommunen har utsett tre ledamöter och lantbruksstyrelsen tre. Om någon av delegationens eller lantbruksnämndens ledamöter begärt det har frågan hänskjutits till lantbruksnämndens plenum.

På regeringens uppdrag har lantbruksstyrelsen utvärderat verksamheten (Se avsnitt 3.1.4).

Lantbruksstyrelsens slutsats är att delegationen inte bör kvarstå efter den 30 juni 1991 med hänsyn till de ad- ministrativa kostnader den medför, trots att den med— verkat till ett ökat engagemang i landsbygdsfrågor.

Lantbruksstyrelsen har i sitt ställningstagande även beaktat länsstyrelsereformen som innebär bl.a. att lant— bruksnämndens verksamhet flyttas över till länsstyrelsen. Delegationen kan därför inte bestå i nuvarande skepnad. Även om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i markpolitiska och regionalpolitiska frågor fortfarande är aktuell finns inte skäl att utveckla Bräckedelegationen vidare, anser styrelsen.

Med hänvisning till det anförda och det faktum att dispensen för delegationens fortsatta verksamhet inte utnyttjats finner även utredningen att försöket bör avslutas vid halvårsskiftet 1991.

6.8 Arbetsmarknadsdepartementet Det finns i dag en strävan från statsmakternas sida att

styra arbetsmarknadspolitiken med mål i stället för regler. Modellen är att statsmakterna anger målen medan

• Sida 145
•  Original

arbetsmarknadsstyrelsen fördelar resurserna på länen utifrån den regionala och lokala arbetsmarknadens pro— blembild. Ytterst är det alltså länsarbetsnämnden och den lokala arbetsförmedlingen som disponerar huvuddelen av de arbetsmarknadspolitiska resurserna. I linje med denna ambition tillförs fr.o.m. 1 juli 1991 arbets— marknadsverket resurser enligt en ny anslagsstruktur. En sammanläggning av ett flertal anslag gör att arbets— förmedlingen och länsarbetsnämnden får en stor frihet att anpassa åtgärderna efter de lokala behoven.

Vid överläggningarna inför frikommunförsöket var en given utgångspunkt att regeringen även i fortsättningen skulle ha huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Samverkan mellan statliga och kommunala organ är dock av avgörande betydelse för en framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Det är viktigt att utifrån arbetsmarknadsverkets decentra— liserade organisation, den nya anslagsstrukturen samt resursernas fördelning på det regionala och lokala planet hitta lämpligt fungerande samarbetsformer mellan arbets-

marknadsverket och kommunerna.

Inom arbetsmarknadspolitikens område har det inom frikom— munförsket getts möjlighet att inrätta en kommunanknuten arbetsförmedlingsnämnd. Frilandstingen har getts möj— lighet att teckna sysselsättningskontrakt med läns- arbetnämnden. Vidare har vissa frikommuner har getts dispens att placera personer i kommunalt beredskapsarbete hos privata arbetsgivare. 6.8.1 Arbetsförmedlingsnämnder

Arbetsförmedlingsnämnder infördes som försöksverksamhet i frikommunerna i december 1985. Två år senare blev re- formen generell och i dag finns det arbetsförmedlings- nämnder i hela landet. Arbetsförmedlingsnämnden är främst

• Sida 146
•  Original

ett organ för information, samverkan och samråd i lokala arbetsmarknadsfrågor mellan företrädare från arbets— marknadsverket, kommunen och lokala arbetsmarknadsparter. Representanterna medverkar till lösningar på arbets— marknadsproblem i kommunen. Nämnden beslutar i de frågor

som länsarbetsnämnden bestämmer.

Arbetsförmedlingsnämnderna i frikommunen har något mer vidgade befogenheter. Tanken bakom inrättandet av ar- betsförmedlingsnämnder i frikommunerna var att nämnden skulle få prova en ordning med friare disposition av de arbetsmarknadspolitiska medlen samt ges dispens från

vissa statliga regler.

Inom frikommunförsöket har arbetsförmedlingsnämnderna möjlighet att förlänga tiden för beredskapsarbeten och för platser med rekryteringsstöd upp till 12 månader. Nämnden får inom ramen för statsbidragsreglerna besluta om statsbidragsnivån för beredskapsarbete. Vidare får arbetsförmedlingsnämnden inom de givna ekonomiska ramarna besluta om fördelningen av medel för beredskapsarbete, rekryteringsstöd och särskilda insatser för ungdom. Den senare möjligheten syftade till att de arbetsmarknads- politiska resurserna skulle kunna användas på ett mer flexibelt sätt.

Utvärderingen ( Ds 1988:67 ) Frikommunförsöket och arbets— marknadspolitiken, konstaterade att arbetsförmedlings— nämnderna i mycket begränsad omfattning hade använt de vidgade befogenheterna. De beslut som hade fattats i arbetsförmedlingsnämnderna i frikommunerna kunde även fatttas av arbetsförmedlingsnämnderna i andra kommuner. I de nuvarande bestämmelserna för beredskapsarbete finns det möjlighet för länsarbetsnämnden att om det finns särskilda skäl förlänga tiden till högst 12 månader. Även rekryteringsstödets längd kan förlängas till 12 månader

• Sida 147
•  Original

när det gäller äldre arbetslösa och invandrare. Den nya

anslagskonstruktionen för arbetsmarknadsverket som införs fr.o.m. den 1 juli 1991 medför, friare medelsutnyttjande än tidigare. önskemålet om en mer flexibel använding av resurserna har tillgodosetts varför d? utvidgade befogenheterna inte har

som tidigare nämnts, ett Detta innebär att

någon betydelse framöver.

6.8.2 Arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning

I arbetsförmedlingsnämnderna generellt har länsarbets- nämnden och arbetsförmedlingen ordförande— respektive vice ordförandeposten och antalet ledamöter är högst 6. Det finns dock möjlighet att utöka antalet ledamöter om arbetsförmedlingsnämndernas verksamhet omfattar flera kommuner eller en storstadskqmmun.

I frikommunerna har arbetsförmedlinqsnämnderna delvis en annorlunda sammansättning. Där har en chefstjänsteman vid länsarbetsnämnden utSetts till ordförande och en _ representant för kommunen är dennes ställföreträdare. Fyra kommuner inom frikommunförsöket har möjlighet att utse ordförande i nämnden och vice ordförande är en chefstjänsteman vid länsarbetsnämnden. Vidare har nämnderna inom försöket 7-12 ledamöter.

Principiellt bör det inte ha någon avgörande betydelse för engagemanget i frågor som rör arbetsmarknaden vem som innehar ordförandeposten. Representanterna i arbetsför- medlingsnämnden skall samverka för att lösa problem, och detta är lika angeläget för de statliga som de kommunala organen. I utvärderingen ( Ds 1988:67 ) konstateras att det inte finns något samband mellan frikommunförsöket och de kommuner som karakteriseras av en kommunal arbets- marknadspolitisk offensiv. Offensiven kom till stånd långt före försökets start. Även i detta sammanhang kan

• Sida 148
•  Original

det anses att det inte spelar någon större roll, om det är kommunens eller arbetsmarknadsverkets representant som innehar ordförandeposten eller hur många ledamöter som sitter med i nämnden. Representanternas aktivitet och engagemang i arbetsmarknadsfrågor har troligen en större betydelse.

Mot bakgrund av dels vad som här anförs från principiella utgångspunkter, dels vad ett par av frikommunerna anfört om betydelsen av ett kommunalt ordförandeskap under försökstiden (se avsnitt 3.3.7) är det enligt ut— redningens maning önskvärt att man överväger möjligheten att reservera ordförandeposten i arbetsförmedlings- nämnderna för en representant för kommunen.

6.8.3 Sysselsättningskontrakt

Frilandstingen har getts möjlighet att sluta syssel- sättningskontrakt med länsarbetsnämnden. Försöken bygger på att landstingskommunen får ett bidrag från staten mot ett visst angivet sysselsättningsåtagande. Länsarbets— nämnden gavs möjligheten att förlänga rekryteringsstödets och beredskapsarbetets längd från 6 till 12 månader i samband med att kontrakt tecknades.

När arbetsförmedlingen och kommunen eller landstinget kommer överens om t.ex. antalet beredskapsarbeten, löne- bidrag eller rekryteringsstöd tecknas alltid ett slags kontrakt. Syftet med denna dispens i frikommunförsöket är att länsarbetsnämnden skall få möjlighet att förlänga åtgärdernas längd vilket inte var möjligt då försöket inleddes. I dag finns i vissa fall (se ovan) denna möj— lighet hos alla länsarbetsnämnder.

• Sida 149
•  Original

6.8.4 Dispens att placera personer i kommunalt bered— skapsarbete hos privata arbetsgivare

En kommunspecifik dispens har getts till frikommuner att kunna placera personer i kommunalt beredskapsarbete hos privata arbetsgivare. Fyra kommuner har fått denna dispens nämligen Tyresö, Nacka, Huddinge och Nynäshamn. Försöken har oftast riktat sig mot en viss grupp som t.ex. arbetshandikappade, socialbidragstagare eller invandrare.

Denna försöksverksamhet bygger på att kommunen är huvud- man medan personen praktiserar hos en enskild arbets— givare. Kommunen håller i administrationen och betalar lön. Tiden för denna praktikperiod har varierat från 2 veckor upp till ett år. Innan personen som är placerad i kommunalt beredskapsarbete går ut i praktik måste för— säkringsfrågorna vara lösta, dvs. både försäkringar som gäller personen i fråga och försäkringar som gäller er— sättning till den privata arbetsgivaren om personen skulle åsamka honom någon skada. Även godkännande från

facket måste föreligga vid praktikarbetsplatsen.

Det finns ännu ingen utvärdering av denna försöksverksam- het och det är inte rimligt att införa denna möjlighet generellt i landet innan en ordentlig utvärdering har gjorts. Det bör poängteras att beredskapsarbeten skall användas restriktivt och som sista alternativ. Arbetslinjen bygger på att ett reguljärt arbete eller en utbildning skall prioriteras framför ett beredskaps— arbete.

Enligt utredningens mening bör försöksverksamheten få fortgå i de kommuner som f.n. har dispens i ytterligare ett år efter frikommunförsökets avslutning, innan en utvärdering görs.

• Sida 150
•  Original

6.8.5 övriga försök

Inom Örebro kommun försökte man hitta former som gjorde det möjligt att integrera svenskundervisningen för in— vandrare med arbete. Arbetsmarknadsdepartementet be- viljade den 3 september 1985 örebro kommun medel för ett utbildnings— och sysselsättningsprojekt för flyktingar. Målsättningen var att förbättra svenskundervisningen och ge en tidig kontakt med arbetsmarknaden och underlätta framtida studie— och yrkesval. En 6-9 månaders lång pe— riod med varvning av svenska för invandrare och arbete inleddes med en kortare introduktion och avslutas med en utslussningsperiod. Syftet med utslussningen var att tillsammans med flyktingen genomföra en mer långsiktig arbets- och utbildningsplanering.

I dag är situationen den att allt fler arbetsförmedlingar anvisar flyktingar till beredskapsarbete på halvtid kombinerat med grundläggande svenskundervisning för

invandrare.

Bestämmelserna för rekryteringsstöd ger möjlighet att om den anställde flyktingen/invandraren växlar mellan del— tagande i sven5kundervisning och arbete kan rekryterings— stöd lämnas till arbetsgivaren. Rekryteringsstöd lämnas då med högst 85 % av den totala lönekostnaden under de första sex månaderna. Riksdagen beslutade i anledning av prop. 1990/91:150 bil. 1:7, FiU 30, rskr. 386 att rekryteringsstödet för invandrare och flyktingar även skall kunna lämnas med högst 50 % under tolv månader fr.o.m. 1 juli 1991. Dessa bestämmelser underlättar så- ledes integrationen mellan arbete och svenskundervisning för flyktingar och invandrare. Försöksverksamheten i Örebro är alltså i dag en vanlig arbetsmetod för att slussa in invandraren/flyktingen på arbetsmarknaden.

• Sida 151
•  Original

Den 12 april 1984 beslutade regeringen om en Zägåäkåxgghz samhet med un domsarbete i Örebro kommun. Den 31 oktober

medgav regeringen att arbetsdelen i försökSVerksamheten fick förläggas även till enskilda arbetsgivare samt att projektet förlängdes t.o.m. den 30 juni 1986. Försöks- verksamheten förlängdes återigen ( prop. 1985/86:150 bil. 4, AU 19, rskr. 355) till budgetåret 1986/87 för att

därefter vara avslutad.

Verksamheten har inneburit att samtliga ungdomar som fyllt 20 år men inte 25 år och som inte har kunnat er- bjudas ett arbete, utbildning eller annan arbetsmarknads- politisk åtgärd fått erbjudande om ett ungdomsarbete i form av varvning av kommunalt beredskapsarbete och ut- bildning. Av den totala tiden skall 60 % vara arbete och 40 % utbildning och någon begränsning av ungdomsarbetets längd har ej angetts. Kommunen har erhållit statsbidrag med 80 % av utbetalade lönekostnader varav 5 % utgjort bidrag för handledarkostnader och staten har garanterat ett totalt statsbidrag om 42 milj. kr. per år. Till följd av bl.a. den positiva arbetsmarknadsutvecklingen har de faktiska utgifterna stannat vid ca 28 milj. kr. per år.

örebroförsöket visade på nya vägar att möta ungdomarnas problem på arbetsmarknaden. Ett arbetsmönster för samar— bete mellan förmedling och kommun växte fram. I dag är det möjligt att i kommunalt beredskapsarbete varva ut- bildning och arbete. Bestämmelserna anger att ut- bildningen skall omfatta minst 20 % och högst 50 % av den totala arbetstiden. Till ett kommunalt beredskaps— arbete som varvas med utbildning får ett statsbidrag lämnas med högst 75 % av lönekostnaderna. Om det finns särskilda skäl får dock AMS bestämma om ett statsbidrag

på högst 90 %.

• Sida 152
•  Original

Utredningen noterar att de här beskrivna försöksverksam— heterna slagit väl ut och att det, med hänsyn till att de former som prövats i dag är integrerade delar av respek- tive verksamheter, inte finns skäl att vidta några ytter— ligare åtgärder med anledning av försöksverksamheten.

6.9 Bostadsdepartementet

I avsnitt 2.2.8 har försöksverksamheten inom bostads— departementets ansvarsområde redovisats. SOm framgår av

avsnitt 3.1.6 och 3.3.8 är erfarenheterna av verksamheten i huvudsak positiva.

6.9.1 Ny bostadsfinansiering

Riksdagen beslutade hösten 1990 om genomgripande för- ändringar av den statliga bostadsfinansieringen. Beslutet innebär i huvudsak följande.

Det nuvarande låne— och räntebidragssystemet vid ny- och ombyggnad av bostadshus ersätts den 1 januari 1992 av ett stödsystem som bygger på att hela lånefinansieringen sker på den allmänna lånemarknaden i konkurrens mellan kre— ditinstituten. En del av låneräntorna kan omfördelas

över tiden med hjälp av räntelån som låntagarna tar upp på den allmänna lånemarknaden. Lånefinansieringen garan- teras genom statliga kreditgarantier. Räntebidrag behålls i den utsträckning som behövs dels för att ge hyresgäster och bostadsrättshavare samma minskning av ränte- kostnaderna som egnahemsägare får via skattesystemet, dels för att hindra att räntelånen vid höga realräntor ökar den reala skuldbelastningen på fastigheten.

Riksdagen har vidare beslutat om att införa ett statligt investeringsbidrag för bostäder den 1 januari 1991 i

syfte att kompensera för de ökade kostnader som följer av

• Sida 153
•  Original

slopade reduceringsregler för mervärdeskatt för byggnads- och anläggningsarbeten m.m. Även räntestödet till under— håll m.m. utvidgades den 1 januari 1991 till att omfatta 20-årsåtgärder i lägenheter i alla hyreshus och lo-årsåt— gärder i lägenheter i nya hyreshus. De kommuner som del— tar i försöksverksamheten med kommunal beslutanderätt i fråga om bostadslån m.m. får också besluta om inve— steringsbidrag, om bidraget söks för ett låntagarbyggt egnahem.

Med anledning av besluten om en ny bostadsfinansiering har genomförts en översyn av länsbostadsnämndernas fram- tida organisation, arbetsformer och dimensionering (se SOU 1991:43) Den framtida länsbostadsnämnden. Kommitténs överväganden och förslag bereds för närvarande inom bo— stadsdepartementet. Vidare pågår en översyn i syfte att förenkla den administrativa prövningen av det statliga stödet i det nya finansieringssystemet. Den sistnämnda

översynen beräknas vara genomförd efter sommaren. 6.9.2 Överväganden och förslag

Med hänsyn till den förestående omläggningen av bostads- finansieringen och de överväganden i övrigt som pågår inom bostadsdepartementet anser sig utredningen inte nu ha underlag för att kunna bedöma i vilken utsträckning försöksverksamheten bör permanentas, såvitt gäller de stödformer som berörs av omläggningen. Enligt ut— redningens uppfattning bör frågan övervägas i anslutning till det fortsatta arbetet med omläggningen av finansieringssystemet.

Vad gäller stödformer som inte direkt berörs av om— läggningen, t.ex. räntestöd till förbättring av bostadshus, anser utredningen att försöksverksamheten gett ett sådant resultat att förutsättningar för en

• Sida 154
•  Original

permanentning föreligger. Även den frågan bör dock över— vägas i samband med att ställning tas till pågående

översyner.

6.10 civildepartementet

Frikommunerna har enligt lagen (1987:443, ändrad senast 1988:1417) om försöksverksamhet med kommunal tillstånds— prövning enligt lotterilagen (1982:101l, ändrad senast 1988:839) möjlighet att i stället för länsstyrelsen och polismyndigheten pröva tillstånd att anordna vissa lotterier och bingospel. Denna möjlighet har att döma av frikommunernas egna uppgifter utnyttjats i mycket be—

gränsad omfattning.

Den 1 januari 1989 trädde en reviderad lotterilag (1988:83) i kraft. Den innebär bl.a. att frågor om tillstånd till egentliga lotterier, som skall bedrivas

av en sammanslutning som är verksam huvudsakligen inom endast en kommun, prövas av den kommunala nämnd som kommunen bestämmer. Den aktuella nämnden svarar för tillståndsgivning eller registrering och att kontrollant utses. Om lotteriet skall bedrivas inom flera län, prövas tillståndet av lotterinämnden. Ansökan om tillstånd till

bingospel prövas av länsstyrelsen.

Med denna lagändring har alltså den kommunala tillståndsprövningen vad avser egentliga lotterier blivit generell, och därmed har grunden för försöksverksamheten i denna del försvunnit. Med hänsyn till dispensens ringa utnyttjande, finns det enligt utredningens mening inget skäl att lagstifta särskilt om kommunal tillstånds—

prövning vad gäller bingospel.

• Sida 155
•  Original

Utredningen föreslår mot denna bakgrund, att ingen ny lag stiftas i stället för den lagstiftning på området som

upphör vid årsskiftet 1991—92. 6.11 Hiljödepartementet 6.11.1 Tillstånd till skyltar

Utredningen om naturvårdsverkets organisation och uppgifter har i betänkandet (SOU 1991:32) föreslagit en allmän delegationsmöjlighet från länsstyrelserna till kommunerna i skyltärendena. Alla kommuner som så önskar skulle då få möjlighet att ta över prövningen av ärendena från länsstyrelserna. Detta förefaller enligt ut— redningens mening vara en lämplig lösning som ersättning för den särskilda regleringen för frikommunerna.

I betänkandet föreslås en ändring i 22 S naturvårdslagen, kompletterad av en ändring i förordningen. Det kan dock ifrågasättas om lagen behöver ändras, eftersom regeringen redan har rätt enligt 22 5 att delegera beslutsrätten till kommun. Det borde enligt utredningens mening vara tillräckligt att komplettera 28 a 5 i naturvårdsför— ordningen med ett nytt stycke av den lydelse som före— slagits i det aktuella betänkandet.

"Länsstyrelsen får bestämma att befogenhet enligt 22 5 första och tredje stycket naturvårdslagen skall tillkomma den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer."

6.11.2 Övriga frågor

Förordningen (1985:B77) avseende försök i fråga om an— mälningar om miljöfarlig verksamhet samt lagen ( 1987:444 ) avseende kommunal tillståndsprövning enligt miljöskydds— lagen ( 1969:387 ) har upphört att gälla genom riksdagens

• Sida 156
•  Original

beslut med anledning av 1988 års miljöproposition, som har gett kommunerna ett generellt ökat ansvar på dessa områden.

• Sida 157
•  Original

Kommittédirektiv

Utvärdering av frikommunförsöket Dnr l'lUllzill

lic—Inu xnnl rcgcrmg—xnn|mn.nnu'.nnlc anLlI-l?

('hclcn lol cnnnldcpuucmcnncn. xhuxnnnlcl Jolnzmxxon. .nnlor

Mill forsla):

Jun: loncxlan .nu cu nnlncn|.n|c lnllk.nll.nx mcd nnppglll .nu _uom cu x_nnmnzmlm- l.!lhlL' lcnlouxnmu ,nx cnl.nrcnhclcm.n .nn lnnlxnkxlUlkxdlnllclcn nncnl oknnl kommnunnl N|.llxxlx It'lxc (l|nkomnmnnlon»olxcl)

Bakgrund

Rnkxnlngcu llcxlul | |nnm lux! .nu cnn lolxolnnclkmmllcl mcnl Ukunl kommnn xml .|.nlnxlnnclxc ||nkomnmnnlonxokcl xknnllc "L'nllllnx ull m;.nngcn .nn .nn ]*JNS npnop IWF h-l kl 33. nxkn Ät!-**)

Som cnn |o||nl .n llkxnlugxhc—luncl gun ncgcnungcu xml *kommunhcncd— mngcn ((" lUNizan) ull.ng_'n:xnluckun (nlnr, lll-NDX ZS) l.n||gl nicxsd nlnncLln xknnll lncrulnnnnngcln xx.”.n lol .nu Ionxokxnclkxnmhclcn ;:cno'nlors, Suu—komun"!- hclcnlnnmgcn »knll »n.n|'.n Ion ;nu I|nkonumnnnlonxokcl nunnlnlcmx nu cu xyxlc- m.m—kn och .nllxnnlign mu.

Rnkxnlugcn lwxlnnlunlc | m.m WS$ .nu ll'llxnlllmlullllllxnlkcl xknnllc lunlungus lnll nu; m_ucn .n .n lWl | nlcn nlcl xom g.!llcn lnnnnnc lxommumnl nnnmnnlorgnmxn- unn och .nll n ucrlnuarc konmmmcl xkullc gcx mnulnghcl .nln nlcll.n | nlcun lor—ok nkl' 1087 .N il. rxkn. [54]. licxlulcl |.nu.nnlcx mcnl .nnlcnlnnng ;n ncgcnngcnh won-Nunn l'lNo. '.'!l om ;nkunl lolkxlnnc n kommuncr och lamixung lpmp IUNS N*l'l (KU HSN N'Hn. hkr, 13) lurt-slog rcgcnnngcn .nu lorsokx- wrkwmhclcn xknnllc lorlnugnx och ulunlgdx n xm lnclhcl. Forsokcl bnmlc ;nvcn non n'ngl hrcnlnlnx x.] .nu. lonnlom cnxknlnlnn lungor. mcru _ncncncllzn l'orznndrmgx- xlrnnn ;mnlcn kan (.nx upp hl." —kommnnnhcncnlmngcn xkullc cnligl proposnuo- ncn lnkxom hnlngannc hu .nn—nuncl lor ".nu cn hcll.nck;nndc och .nllannlng ulunrdc— ung .nn lnnkonmnnnnnlownkcl kom lnll xhnml |)cxxnnlom hordc hcrcdnmgcm pullnnmculilrlkcrgrupp med l'orcnrnndznrc for rnkxnlugspunncmu gcx nnllfullc nu lol,;n unannlclmgxnrhclcl (Kl' FMX .W'h. rskl. Ill.

chcnngcn hcxlol n noncmhcr I'DW .nu uppdnn ill xlul—knnmmunnbcrcnl- mngcn ;nu .nxcn | forlwllnmgcn xnznm for .nu lrnkommunl'orsnvkcl gennml'orx och lol|x upp lan xlnumpporl skull I.nmn:n xcnnsl nlcn fill Jnnm WUZ.

l'nu .nll lor—mum xannnnrhclcl mcllznn xunl och kommun nin-scr lag nu förr-alu rcgcnngcn .nu xml —kommunhcncnlnnngcn nmhnldux ull cn hcrcdnnng men! xlxxu xhnhrnnl xnnnnl onnllomnnlcunn n Llc h:nnl.n knunnmnfnnrhundcn som lcdumo» (cr Som cu lcd | dcmu omhllnlnmg hor cu xnnrxknld uucdurc llllkxnllux lor nu lnlll'olnu nlcl upplohnmgx— och nnlunrdcrlngxnrhclc nom lnunlls hcdrivils in nu! — kommunhcrcnlnmccn.

Dir. Iwuzw

• Sida 158
•  Original

hcnkm nznnl mm unlordm | prop leMN-l: lil (s. lZ) om "klign fragor som hon |1c|)x.|x ml uuunnlcringcn ;o frikomnnunforxokcl. llllcnlznrcn h.n| loljzmnlc lnc hm unluppgnflcr

|)cn lorxlu upprullcn .|r |||! unrdcnu crlurcnhclcrmn ;o forxokucrkunm— hclcn mcd c|n ln ||.||nnmlo|_u.|||nx.|||on Den |nl||__';n|c nnnuulnn sludncn ;o nlcunm nlk'l .|n lonxokxxc| kxnmthcu hor kunnzn ulgoran cu hclydclxclulll uunlcrlnng for :nlhclcl,

I).-|| .nnnlru nlppunllcu .|| ||/| lorcxlzn gcncrclln lorfnllniugmnnlrnngur som k.|u .nlomn inlrxnkxx crksznmhclcn mom olnku ncrkxnunhclxomrnulcu. ! nlc full xonn lorxokxxclkmunhclcn hcnlonh hchonn formula xknnll lurxlug om dcllnl |.||nnnnn

l)c|| ||cnl|c ||pp_u||'|c|n ;nr |||! hclysnn l'orsukxncrksunnhcncu som Inclonl .nu ulu'ckld och lon'unn nlcn kommunala xcrksnnnhclcu,

Arlwln—h hn-nlrlnandn'

l'||c|l;||c|| xkull Icnlnnlxu uu ||rhc|c xcuuxl nlcll I |un| lWl. Llpngnl'ncn ull hcnlonmn Inu—ohmkxnmhclcn uncnl cn Iri munmlorgzmixnlion hur rcnluvrsnx xclldxl nlcn Ii Icluuznrl I'Nl

l'||cnl.||c|| xkull |.n ||cl .nn |lc| upplohmnpx- och uh:unlcr||n_n:x|n|:n|cri;nl som |;|1:|lx||.|u|||.||n|1pnl|.||_-.|n xlnu k|nuununhcrcnlnulncn xunul ;n ;uunnl mallcrnul mm k.|n n;||.| ;n hcnnlclxc Ion lulllolinnnnlcl ;o uppnln'ugcl

l'||cn|.||cu skull |.n ||cl .o cn'l; cnnlnclcnuu .nn lrnkonnmuulorxokcn | du nu» ||u.| uolnhxku l.nun|c|||;|

Xliu'ln'l xk.|ll hcnlnnhnx | ||.||.| ko|n|.nk| mcnl unkunuuuncrnu och ||.|||n.nxl lu-nunlu x|.||l|n'.| |un||nl|clnclc|

! lncnl.||v|| xk.||| x.|u||.|nl.| |m-.I Io|c||.||l.||c lol ||kxn|:||:x|l.|ll|n'|||.| l lln'tlJln'Il xk.nl| on kw x.||u|.|nl.| uncnl nln'u Illln'lnln'lhllh'lllclll.||.l .Irhclxglupp mm Inn—.uuuuuxnnx xk.|ll lun|cnl.| |||ko||||nnn|||cn||.nx .||nxok|||nu.|| om Jun-5: ||.||| |ll|k.| xl.ll|||_'.l |n|l.|ll|uug_'.||

l'ln—nlznncn h.|| .ul hn'.|k|.| n.|nlxo||| dclx sug.-x | |l|| HFN-lö om nulcnhungxl'ol- xl;luc|h |||| nklmnu. ||ch mg.-x om I—( i—.|x|nck|c| lulrcrlnmgxncn kxnnunhclcu lnlnr. I'JNN Jil.

Hemställan

Nlcnl l1;|nnn|x|||||_n:||lln.nnl lugnmhnnrnnnlorl hcmxlullc| |. .nu rcgcnngcn hc- |||x|nnl||1.u clnclcn Ion co|Inlcpnu'lcluculcl

.nu l|llk;|||.| cn xarxknlnl uucnhuc som skull omlnnunnx ;o kouum-lclorornl- I""!!L'u ( l*>7h' I I”” lncnluppnznln.|ll_|1n|r:|cnxumnnnnlznllnunlc rcnlon'nsumg ;o

crhnrcnnhcwrnu .o' l'n'irxokm-rk>;nmhclcnn mcd okud kommunal xinlvslyrclse

ull hcxlulu om xnkkumugu. cxpcncr. xckrclcrzlrc och annan lnnriuln- ||| ulrc- (luren.

Vialnrc humlznllcr |.||: nu rcgcrinucn hcslulur ml koxlnnndcrnu xlnznll lvclnxlnn lrcllounlc hununllilclns ;nnxlnuz l'lrc Ing.” |" Ill.

Beslul

chcrlngcu .malulcr x|_|_I lnll l'oxcnll'unzundcnx nocrxugnuulcn och lul'nllcr luunx hullhlilllull

|("mldcpurlclncnlcll

• Sida 159
•  Original

FÖRTECKNING ÖVER DISPENSER

1. Gällande lagar/förordningar

Laglförordning

Lagen ( 1984:382 ) om försöksverksamhet med en friare

kommunal nämndorganisation. Ändr: 1986297, 1988:136, 1990:1169

Förordningen ( 1985:669 ) om försök med kommunal be— slutanderätt i fråga om bostadslån och bostadsan— passningsbidrag i vissa fall Ändr: 1988:1423; 199o:790

Förordningen (198557g2) om försöksverksamhet beträffande skolväsendet i vissa kommuner och landstingskommuner Ändr: 1987z714; 1988:142&; 199o:531

Förordningen ( 1985:788 ) om försöksverksamhet inom ar— betsmarknadspolitikens område i vissa kommuner och lands—

tingskommuner Andr: 1985:1085; 1986:744; 1988gl422

Förordningen ( 1985:876 ) om försöksverksamhet i fråga om tillståndsprövning enl naturvårdslagen (1964z822) m.m.

Förordningen (l985:877) om försöksverksamhet i fråga om anmälningar om miljöfarlig verksamhet Andr: 1988zl426

Förordningen ( 1985:885 ) om försöksverksamhet vid till— sättning av vissa tjänster inom folktandvården Andr: 1988:l421

Lagen ( 1985:1003 ) om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso— och sjukvård Andr: 1986221; 1988zl412, 1420; 1989z487, 776

Förordningen ( 1985:1045 ) om ändring i förordningen ( 1983:1114 ) om försöksverksamhet med kommunal beslutande— rätt i fråga om statligt stöd för vissa förbättrings—

åtgärder i bostadshus Andr: 1988:1424

Lagen ( 1985:1089 ) om försöksverksamhet inom hälso— och

sjukvårdens område Andr: 1988zl4l3; 199021170

• Sida 160
•  Original

Lagen ( 1986:98 ) om undantag för vissa kommuner och lands- tingskommuner från bestämmelserna i lagen ( 1929:116 ) om tillsyn över stiftelser

Andi: 1988:1414

Lagen ( 1986:99 ) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1944:219) Andr: 1988z536, 1415; 1990:629

Lagen ( 1987:442 ) om försöksverksamhet med kommunal till- ståndsprövning för vissa hem för vård och boende enligt socialtjänstlagen (1980:620) Andr: 1988:1416

Lagen ( 1987:443 ) om försöksverksamhet med kommunal till- ståndsprövning enligt lotterilagen (1982:1011) Andgz 1988:1417

Lagen ( 1987:444 ) om försöksverksamhet med kommunal till- st ndsprövning enl miljöskyddslagen (1969z387) Andi: 1987:446; 1988:1418, 1425

Lagen ( 1988:1419 ) om försöksverksamhet inom social- tjänstens, hälso— och sjukvårdens samt omsorgsverksam- hetens område

2 Regeringsbeslut om dispenser m.m.

Rb 1985—09-03 (arbetsmarknadsdepartementet) ang bidrag till en försöksverksamhet med utbildnings- och syssel— sättningsprojekt för flyktingar Tillämpning: Örebro kommun

Rb 1985-09-12 (kommunikationsdepartementet) ang uppdrag till trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter om integrering av olika trafikslag Tillämpning: Haninge kommun

Rb 1985-10—17 (försvarsdepartementet) angående uppdrag till civilförsvarsstyrelsen om kommunal beslutanderätt i vissa skyddsrumsfrågor Tillämpning: Helsingborgs kommun

Rb 1985-10-17 (socialdepartementet) angående överföring av handläggning av underhållsbidrag till försäkrings— kassan Tillämpning: Örebro kommun

Rb 1985-10—31 (arbetsmarknadsdepartementet) ang vissa åtgärder för arbetslös ungdom Tillämpning: Orebro kommun

• Sida 161
•  Original

Tillämpning: Bräcke kommun

Rb 1986-02—27 (socialdepartementet) angående projekt inom social hemhjälp Tillämpning: Bräcke

Rb 1986—06—11 (utbildningsdepartementet) ang läsårets förläggning vid Kvinnerstaskolan i Orebro Tillämpning: örebro läns landsting

Rb 1986—07—10 (jordbruksdepartementet) ang inrättande av delegation för vissa ärenden i lantbruksnämnden i Jämtlands län Berör Bräcke kommun

Rb även 1989—01—26 ang utvärdering m.m; 1989-07-13 ang förlängning och utvärdering (förlängningen ej utnyttjad)

Rb 1988—03-03 (arbetsmarknadsdepartementet) ang bered— skapsarbete hos privata arbetsgivare Tillämpning: Tyresö kommun; även Nacka (rb 1990—09—20), Huddinge (rb 1991—01—31) och Nynäshamn (rb 1991—06—06)

Rb 1989-11—09 (utbildningsdepartementet) ang dispens från kravet på att ha en skolchef Tillämpning: Göteborgs kommun; även Helsingborgs kommun (rb 1990—05—10)

Rb 1989—11—23 (socialdepartementet) ang dispens från vissa bestämmelser om statsbidrag till kommunerna för stöd och hjälp i boendet Tillämpning: Nacka kommun; även Helsingborg, Huddinge och Tyresö (rb 1990-05-31); även Stockholm och Göteborg (rb 1991-06—06)

Rb 1990—02—15 (utbildningsdepartementet) ang dispens från kravet på att ha en särskolechef Tillämpning: Göteborgs kommun

Rb 1990—06—21 (utbildningsdepartementet) ang dispens från vissa bestämmelser om skolledare i grundskolan Tillämpning: Göteborgs kommun

Rb 1990—08—23 (civildepartementet) ang uppdrag till länsstyrelsen i Jämtlands län om försöksverksamhet med intensifierad samordning av statliga och kommunala näringspolitiska insatser Berör Bräcke kommun (har ej utnyttjats)

Rb 1991-01-17 (socialdepartementet) ang dispens från bestämmelserna om statsbidrag till kommunerna för barnom— sorg avseende öppen förskola Tillämpning: Bräcke kommun (ej utnyttjad f.n.)

• Sida 162
•  Original

• Sida 163
•  Original

Upprättade lagförslag

Förslag till

Lag om undantag för kommuner och landsting från bestäm— melserna i lagen ( 1929:116 ) om tillsyn över stiftelser

Härigenom föreskrivs följande.

I fråga om stiftelser som förvaltas av kommuner och landsting skall i stället för den värdegräns på 20 000 kronor som föreskrivs i 2 5 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser gälla en värdegräns på 300 000 kr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

• Sida 164
•  Original

148 Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen ( 1986:99 ) om försöksverk— samhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1988:534)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1986:99 ) om för- söksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (l988:534)1

dels att lagen som gäller till utgången av år 1991, skall fortsätta att gälla till utgången av 1992,

dels att 1-4 55 skall ha följande lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.

1 52 Med avvikelse från vad som föreskrivs i 29, 31 och 32 55 djurskyddslagen (1988z534) får försöksverksamhet enligt denna lag bedrivas i kommunerna efter anmälan hos länsstyrelsen. Lag ( 1991:00 ).

2 53 Den kommunala nämnd som kommunerna bestämmer har samma befogenheter som enligt 29, 31 och 32 55 djur- skyddslagen (1988:534) tillkommer länsstyrelsen.

Om en kommunal nämnd beslutar om omhändertagande av djur, skall nämnden tillämpa 34 S djurskyddslagen. Lag (1991:00).

3 54 Den kommunala nämndens beslut enligt 2 S gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Lag ( 1991:91 ).

4 55 Den kommunala nämndens beslut enligt 2 5 får över— klagas hos länsstyrelsen genom besvär. Lag ( 1991:91 ).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1988:536. Lagen senast förlängd 1988:1415 2 Senaste lydelse 1988:1415 3 Senaste lydelse 1990:629. 4 Senaste lydelse 1986:99.

5 Senaste lydelse 1986z99.

• Sida 165
•  Original

DET SVENSKA FRIKOMMUN- FÖRSÖKET 1983-1989

av

Lars Strömberg

När socialdemokratcrnu åtcr kom till makten eller 1982 än: vul aviserades i negcringsl'ön'klauingcn nu ett nytt departement - civil- departementet » skulle inrättas och ersätta främst det tidigare kommundepartementet. Det nya departementet och dess chef BO Holmberg fick ett vitt sznmordningsansvur för alla frågor som rörde den offentliga sektorn även om dessa frågor handlades inom något annat departement. Redan under hösten 1982 påbörjades ett pro— grumurbctc inom kommundcpurtcnncnlet för att förnya och förändra den offentliga sektorn även om de första månaderna främst ägna» des åt organisationsfrägor | samband med llll det nya depurtcmcn- tet skulle kommit igång från nyåret WS$. Ur detta urbete, som åtföljdes av en intensiv oplnnonsbildning i en mängd till och artiklar av civilministern. kom idén fram om att låta ett antal kommuner på försök bli befriade från tyngunde statlig special— reglering. Detta s k ”frikommunförsök" kom att bli fömyelsepro- grammets tyngsta inslag. Denna uppsats skall handla väsentligen om försökets initiering och uppläggning men skall också försökt: förklara utfallet av försöksverksamheten — så lång| det nu är möjligt eftersom försöket fortfarande pågår. Vidare skall orsakerna till de problem som uppkom redan i samband med starten uv försöket analyseras.

Fnkommunfo'rsökets historia sträcker sig tillbaka till våren 1983. Det bör redan inledningsvis nämnas att det utgör en del i ett större program för förnyelse och förändring av hela den offentliga sektorn. både den statliga och den kommunala. Det bör också redan i detta sammanhang framhållas att den försöksverksamhet som lanseras av den socialdemokratlska regeringen har sin bak- grund l den sedan 1970-talet pågående debatten om den kom— munala självstyrelsen och den offentliga sektorn. Föregångare till det socialdemokratiska programmet var flera utredningar under de borgerliga regeringsåren 1973-1982. bl a den s k byråkratiutred— ningen och den s k förvaltningsutredningen. Den diskussion som fanns i dessa parlamentariska utredningar och de idéer och förslag

J ustitiedepartementet

Personregisu'ering inom arbetslivs-, forsknings— och massmedieområdena. m.m. [21]

HIV—smittade - ersättning för ideell skada. [34] Påföljdsfrågor. Frigivning fran anstalt, mm. [45] Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskyddet på ADB-området. [62]

Utrikesdepartementet

Statens roll vid främjande av export. [3] Bistånd genom internationella organisationer. [48] Bistånd genom internationella organisationer. Annex !. Det multilaterala biståndets organisationer. [49] Bistånd genom internationella organisationer. Annex 2. Sverige och u-länderna i FN — en återblick. [50] Bistånd genom intemationella organisationer. Annex 3. Särstudier. [51]

Försvarsdepartementet

Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. [20] Branden på Sally Albatross. Den 9—12januari 1990. [33] Forskning och teknik för flyget [53]

Socialdepartementet

Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värde— ring av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9] Informationens roll som handlingsunderlag — styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och infonnationsteknologi. [16]. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssä- kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. Informationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18]. Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen. [35] Abonerade foster, m.m. [42] Handikapp. Välfärd, Rättvisa. [46] På väg - exempel på förändringsarbeten inom verksamheter för psykiskt störda. [47] Tillsynen över hälso— och sjukvården. [63]

Kommunikationsdepartementet

Den regionala bil— och körkortsadministrationen. [ 14] Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms— Göteborgs— och Malmö- regionema. [19] Säkrare förare [39]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn, [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav— och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapportcr. [27] Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljö— räkenskaper. [37] Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljö— räkenskaper. Bilagedel. [38] Alkoholbeskattningen. [52]

Utbildningsdepartementet

Särskolan -en primärkommunal skola. [30] Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000. [31] Examination som kvalitetskontrolli högskolan. [44] Skola - skolbarnsomsorg - en helhet. [54] Att förvalta kulturmiljöer. [64] Ett samordnat vuxenstudiestöd. [65]

Arbetsmarknadsdepartementet Flykting— och immigrationspolitiken. [1] Spelreglerna på arbetsmarknaden. [13] Kompetensutveekling - en utmaning. [56] Arbetslöshetsförsäkringen _ finansierings- systemet. [57]

Samhall i går. idag, i morgon. [67]

Bostadsdepartemntet

Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. [23] Den framtida länsbostadsnämnden. [43] Statens bostadskreditnämnd - organisation och dimensionering. [61]

• Sida 212
•  Original

Systematisk förteckning

Industridepartementet

Översyn av lagstiftningen om träliben'åvara. [22] Ett nytt turistråd. [58] Hemslöjd i samverkan [66]

Civildepartementet

Afiärstidema. [10] Aftärstiderna. Bilagedel. [11] Ungdom och makt.[12] Visst går det an! Del 1, 2 och 3. [24] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkels roll. [26] Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensförhållanderta i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Periodiska hälsoundersökningari vissa statliga, kom- munala och landstingskommunala anställningar. [29] Ny kunskap och förnyelse. [36]

Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner — ny organisation av stödet till myndigheter och rege— ringskansli. [40] Marknadsanpassade service— och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och nege- ringskansli. Bilagedel. [41] Konkunens för ökad välfärd. Del 1. Konkurrens för ökad välfärd. Del 2. Konkurrens för ökad välfärd. Bilagor. [59] Olika men ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångkulturella Sverige. [60] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöksverk- samheten med avsteg från statlig reglering m.m. [68] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöksverk- samheten med avsteg från statlig reglering m.m. Särskild bilaga. [69]

Miljödepartementet

Miljölagstiftningen i framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. [32] Sveriges nationalrapport till FNs konferens om miljö och utveckling - UNCED 1992. [55]

.., ... m, . mm...—___...—

KUNGL. BlBL.

• Sida 213
•  Original

• Sida 214
•  Original

Riksdagen beslutade 1984 om en försöksverksamhet med ökad kommunal, självstyrelse, dets k frikommunförsöket. Frikommun- utredningen, har regeringens uppdrag att utvärdera försöket.

"I detta slutbetänkande värderar utredningen erfarenheterna av försöken med avs—teg från statlig, reglering inom olika verksam- hetsområden. |. anslutning till detta lämnas förslag till författ- tiingisändringar avsedda att avlösa förs'öksverksameheten' som u_pphör vid arssktftet 1991/92. Utredningen värderar även fri- kommunforsoket som metod att utveckla och förnya den kom- muhala verksameheten

, ALLMÄNNA FÖRLAGET

_ BESiTALLN-tNoAk: ALLMÄNNA FöRtAGEt, KUNDtrANst 10647 STt'Jt'KHOl M, TEL: 08— 7399630 FAx: o8- -7.399548. lNF()RMATIONSBOKHAN[)ELN MALM' rokoso ArAN 5. (vm BURUNKt. Bli ko stora ) Sro't. KHOL M.

s—svsot-ss-LGNSSI

XOSZ'QLSO NSSI