SOU 2008:106
Ökat förtroende för domstolarna - strategier och förslag
Innehåll
Sammanfattning ................................................................ 13
Summary .......................................................................... 25
1 Vårt uppdrag och arbete.............................................. 37
1.1 Vårt uppdrag............................................................................. 37
1.2 Disposition av betänkandet..................................................... 38
1.3 Arbetets bedrivande................................................................. 38
2 Förtroende................................................................. 41
2.1 Sammanfattning ....................................................................... 41
2.2 Allmänt om förtroende ........................................................... 43 2.2.1 Inledning ....................................................................... 44 2.2.2 Vad fyller förtroendet för funktion i samhället? ........ 45 2.2.3 Vad ryms i förtroendebegreppet?................................ 46 2.2.4 Hur skapas förtroende för en samhällsinstitution? .................................................................... 50
2.3 Undersökningar av medborgarnas förtroende för domstolarna i Sverige............................................................... 52 2.3.1 Inledning ....................................................................... 52 2.3.2 SOM-institutets årliga förtroendeundersökningar .... 54 2.3.3 Nationell trygghetsundersökning (NTU) .................. 56 2.3.4 Våra undersökningar .................................................... 58 2.3.5 Huvudresultaten från våra enkätundersökningar ....... 60
5
Innehåll SOU 2008:106
2.4 Internationell utblick ...............................................................66 2.4.1 Förtroendet för rättsväsendet i andra länder – en jämförelse...............................................................66 2.4.2 Vad beror det försämrade förtroendet på och vad har gjorts för att stärka det? ..................................68
2.5 Närmare om förtroendet för domstolarna – vad som påverkar förtroendet, hur man bygger förtroende och vad som kan hända om förtroendet sviktar ............................70 2.5.1 Särskilda utmaningar för domstolarna från förtroendesynpunkt ......................................................71 2.5.2 Vikten av att domstolarna förmedlar de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten till allmänheten och medierna ......................................72 2.5.3 Vikten av att domare kommunicerar de rättssäkerhetsprinciper som styr processen till enskilda parter och bevispersoner ..........................74 2.5.4 Vad kan hända om medborgarna inte har förtroende för domstolarna? ........................................76 2.5.5 Närmare om förtroendets betydelse för de allmänna domstolarna ...................................................77 2.5.6 Närmare om förtroendets betydelse för förvaltningsdomstolarna...............................................78 2.5.7 Förtroendet för myndigheter som står nära domstolarna...................................................................79 2.5.8 Behovet av etiska regler för domare.............................79
3 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol .......................... 83
3.1 Sammanfattning........................................................................83
3.2 Inledning ...................................................................................84
3.3 Vad är kvalitetsarbete? .............................................................84 3.3.1 Allmänt om modeller för kvalitetsarbete ....................85 3.3.2 Allmänt om kvalitetsarbete i domstol .........................87 3.3.3 Omvärldsbeskrivning....................................................90 3.3.4 Kvalitetsarbete i Sveriges Domstolar ...........................98 3.3.5 Sveriges Domstolars akademi för utbildning ............104
6
Innehåll
3.4 Våra förslag............................................................................. 105 3.4.1 Systematiskt kvalitetsarbete....................................... 106 3.4.2 Domstolschefens roll ................................................. 108 3.4.3 Budgetstöd för kvalitetsarbete m.m. ......................... 111 3.4.4 Domstolsverkets roll – Ett bättre metod- och resursstöd .................................................................... 113 3.4.5 Metodstöd i kvalitetsarbetet från domstol till domstol........................................................................ 115
4 Bemötande av parter och bevispersoner ...................... 117
4.1 Sammanfattning ..................................................................... 117
4.2 Inledning................................................................................. 118
4.3 Begreppet bemötande, m.m................................................... 119 4.3.1 Begreppet bemötande................................................. 119 4.3.2 Hur vi avgränsar begreppet bemötande i domstol ... 127 4.3.3 Föreskrifter om domstolarnas serviceskyldighet ..... 127 4.3.4 Kort tillbakablick när det gäller arbete och förslag på bemötandeområdet ................................................ 128
4.4 Omvärldsbeskrivning............................................................. 133 4.4.1 Domstolar i andra länder............................................ 134 4.4.2 Andra myndigheter i Sverige ..................................... 140 4.4.3 Bemötanderegler i övrigt............................................ 145
4.5 Våra förslag............................................................................. 146 4.5.1 Inledning ..................................................................... 147 4.5.2 Konkreta riktlinjer för personbemötandet ............... 151 4.5.3 Domstolarnas och domstolspersonalens tillgänglighet ............................................................... 154 4.5.4 Informationen till parter och bevispersoner, m.m. .. 156 4.5.5 Bemötande vid inställelse i domstol .......................... 158 4.5.6 Utbildning i bemötandefrågor ................................... 160 4.5.7 Återkommande undersökningar av bemötandet ...... 162 4.5.8 Det ska finnas en bemötandeombudsman ................ 166
5 Utformning av domar och beslut ................................ 169
5.1 Sammanfattning ..................................................................... 169
5.2 Inledning................................................................................. 170
7
Innehåll SOU 2008:106
5.3 Sveriges Domstolar – lägesbeskrivning när det gäller utformning av domar och beslut ...........................................171 5.3.1 Rättsliga regler om domskrivning..............................172 5.3.2 Språkvårdspublikationer för domstolarna .................173 5.3.3 Tidigare utredningar och rapporter om domskrivning...............................................................173 5.3.4 Utbildning ...................................................................177
5.4 Internationell utblick .............................................................179 5.4.1 Danmark ......................................................................179 5.4.2 Finland .........................................................................180 5.4.3 Norge...........................................................................182
5.5 Verktyg för analys av språklig begriplighet i domar ............183 5.5.1 Begriplighetsundersökningar .....................................183 5.5.2 Professionell textanalys ..............................................183 5.5.3 Verktyg för självvärdering av texters begriplighet ....184 5.5.4 Våra undersökningar av begripligheten i domar .......185 5.5.5 Vårt verktyg för självvärdering av begripligheten i domar ...........................................................................188
5.6 Våra förslag .............................................................................189 5.6.1 Inledning......................................................................190 5.6.2 Närmare om varför det brister i dag ..........................190 5.6.3 Hur i fortsättningen arbeta med domskrivning? ......192 5.6.4 Vad utmärker bra kvalitet i domskrivning?...............193 5.6.5 Sveriges Domstolar ska ha föreskrifter för formell och grafisk utformning av domar och beslut............................................................................196 5.6.6 Det ska finnas rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ........................................197 5.6.7 Alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utformningen av domar och beslut......................200 5.6.8 Kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ska återkommande undersökas.........................................202 5.6.9 Närmare hållpunkter för strategin .............................205 5.6.10 Domskrivning och domares självständighet .............206
8
Innehåll
6 Domstolarnas kontakter med medierna ....................... 209
6.1 Sammanfattning ..................................................................... 209
6.2 Inledning................................................................................. 211
6.3 Medierna på 2000-talet .......................................................... 211 6.3.1 Inledning ..................................................................... 211 6.3.2 Mediernas genomslagskraft och betydelse................ 212 6.3.3 Det svenska mediesystemets uppbyggnad ................ 213 6.3.4 Journalistik – ideal och verklighet ............................. 214 6.3.5 Medielogik................................................................... 216 6.3.6 Mediernas arbetsformer ............................................. 218 6.3.7 Massmediernas rapportering om verksamheten i domstolarna ................................................................ 220
6.4 Sveriges Domstolars nuvarande organisation för mediekontakter ...................................................................... 222 6.4.1 Inledning ..................................................................... 222 6.4.2 De enskilda domstolarna............................................ 222 6.4.3 Domstolsverket – Informationsavdelningen ............ 224 6.4.4 Mediegruppen ............................................................. 225
6.5 En omvärldsbeskrivning ........................................................ 227 6.5.1 Inledning ..................................................................... 227 6.5.2 Internationell utblick.................................................. 227 6.5.3 Vissa myndigheters kontakter med massmedierna... 233
6.6 Våra förslag............................................................................. 241 6.6.1 Inledning ..................................................................... 241 6.6.2 Särskilt viktiga aktörer i mediearbetet....................... 243 6.6.3 Övergripande målsättningar med strategiarbetet m.m.............................................................................. 246 6.6.4 Domarna...................................................................... 249 6.6.5 Domstolscheferna....................................................... 251 6.6.6 Mediedomare .............................................................. 252 6.6.7 Mediegruppen ............................................................. 253 6.6.8 Domstolsverket .......................................................... 255 6.6.9 Talespersonen för Sveriges Domstolar...................... 257 6.6.10 Slutord ......................................................................... 259
9
Innehåll SOU 2008:106
7 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna ............................................................. 261
7.1 Sammanfattning......................................................................261
7.2 Inledning .................................................................................263
7.3 Webbaserad kommunikation.................................................264 7.3.1 Inledning......................................................................264 7.3.2 Planer, strategier och visioner för ITanvändningen i Sveriges Domstolar...........................267 7.3.3 Regeringens handlingsplan för eFörvaltning m.m. ...269 7.3.4 Omvärldsanalys...........................................................270 7.3.5 Våra förslag..................................................................277
7.4 Domstolens öppenhet och tillgänglighet i övrigt.................285 7.4.1 Skolklasser i domstolarna ...........................................286 7.4.2 Domstolens dag eller ”Öppet hus” i domstolarna ....287 7.4.3 Nätverksskapande .......................................................288 7.4.4 Avkunnande av dom ...................................................289
7.5 TV-sända rättegångar .............................................................290 7.5.1 Inledning......................................................................290 7.5.2 Fotograferingsförbudet i tidigare lagstiftningsärenden....................................................291 7.5.3 TV-sända rättegångar i andra länder ..........................292 7.5.4 Argument för och mot TV-sända rättegångar ..........295 7.5.5 Våra förslag..................................................................297
8 Hur går vi vidare? ..................................................... 301
8.1 Domstolarnas och Domstolsverkets roll i strategiarbetet...301 8.1.1 Bemötande av parter och bevispersoner ....................301 8.1.2 Utformning av domar och beslut...............................302 8.1.3 Domstolarnas kontakter med medierna ....................302
8.2 Domstolsverkets roll i övrigt.................................................303
8.3 Regeringens roll......................................................................304
10
Innehåll
9 Konsekvenser av förslagen......................................... 305
9.1 Ekonomiska konsekvenser .................................................... 305 9.1.1 Offentliga åtaganden och ekonomiska konsekvenser för staten.............................................. 305 9.1.2 Ekonomiska konsekvenser i övrigt............................ 308
9.2 Andra konsekvenser av förslagen ......................................... 309
Referenser ...................................................................... 311
Bilaga
1 Kommittédirektiv 2007:93 .................................................... 333
11
Sammanfattning
Uppdraget
Vårt uppdrag har varit att kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna
TPF
1
FPT
fungerar, särskilt inom områdena
bemötande av parter och bevispersoner, utformning av domar och beslut samt domstolarnas kontakter med medierna. I uppdraget har ingått att beakta det kvalitetsarbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar, i övriga nordiska länder samt i de utomnordiska länder som vi bedömt vara av intresse. Vår uppgift har varit att mot bakgrund av kartläggningen överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Våra förslag ska enligt direktiven vara utformade på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för det fortsatta arbetet inom domstolarna med frågor om bemötande, domskrivning och kontakter med medierna.
Förtroende för domstolar
Övergripande har vårt uppdrag varit att föreslå åtgärder som kan förväntas stärka medborgarnas förtroende för domstolarna. Vi har därför valt att något belysa vad förtroende fyller för funktion i samhället och då särskilt i relationen mellan medborgarna och domstolarna.
Vår kartläggning tillsammans med forskningen på förtroendeområdet visar att det i dag finns ett antal faktorer som har särskilt stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna. Dessa kan förenklat, utan någon inbördes rangordning, och sammanfattande beskrivas på följande sätt.
TP
1
PT
I betänkandet använder vi begreppen medborgare och allmänheten synonymt. Med med-
borgare avses med andra ord även personer som inte har svenskt medborgarskap men som är bosatta i Sverige.
13
Sammanfattning SOU 2008:106
• Domstolarnas och domstolspersonalens tillgänglighet för parter och bevispersoner
• Domstolarnas bemötande av parter och bevispersoner
• Domstolarnas handläggningstider
• Transparensen i domstolarnas beslutsprocesser
• Utformningen av domar och beslut
• Den bild som medierna förmedlar av domstolarnas verksamhet
• Allmänhetens kunskap om domstolarnas verksamhet
• Domarnas uppträdande
Att medborgarna har förtroende för rättsväsendet i allmänhet och domstolarna i synnerhet är centralt i en demokratisk rättsstat och den kanske viktigaste anledningen till att man faktiskt rättar sig efter domar och beslut. Jämfört med förtroendet för andra samhällsinstitutioner i Sverige är medborgarnas förtroende för domstolarna relativt stort. Förtroendet för rättsväsendet i dess helhet i Sverige är också stort i jämförelse med de flesta andra västerländska demokratier.
Enligt en enkätundersökning med allmänheten som vi har gett Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att genomföra har sex av tio personer i Sverige stort eller mycket stort förtroende för domstolarna. Av denna enkätundersökning och en annan enkätundersökning som vi själva har genomfört med advokater och åklagare framgår att det framför allt är förtroendet för domstolarnas förmåga att avgöra målen inom rimlig tid som brister hos såväl medborgare som advokater och åklagare. Än lägre är förtroendet för att det som rapporteras i medierna stämmer överens med vad som faktiskt sägs och händer i domstolarna.
I grunden handlar det förtroendeskapande arbetet i domstol naturligtvis om att säkerställa att dömandet håller en hög och jämn kvalitet. Vid sidan av den professionella kvaliteten är det emellertid också viktigt att se till att verksamheten håller en hög brukarupplevd kvalitet. Medan den professionella kvaliteten något förenklat kan sägas vila på medarbetarnas kunskap och kompetens bestäms den brukarupplevda kvaliteten av medarbetarnas attityder, värderingar och förhållningssätt.
Att säkerställa att parter och bevispersoner får ett gott bemötande är när det gäller den brukarupplevda kvaliteten centralt. I detta ligger inte bara att bemöta parter och bevispersoner med respekt och
14
SOU 2008:106 Sammanfattning
värdighet utan också att domstolarna och domstolspersonalen är tillgängliga så att de som har frågor eller synpunkter på ett enkelt sätt kan komma i kontakt med domstolarna. Ett gott bemötande innefattar också att ge parter och bevispersoner tillgång till lättillgänglig information om hur det går till i domstolen och vad som förväntas av dem i deras roller.
När det gäller utformningen av domar och beslut är det viktigt att domstolsjurister sätter sig in i parternas situation och funderar över syftet med sina texter och hur de kommer att uppfattas och förstås av de berörda. Med ett sådant förhållningssätt blir det lättare för parter och andra som inte är juridiskt kunniga att förstå och bli övertygade av domstolens resonemang.
De flesta människor kommer dock inte i kontakt med domstolarna. Det är därför också viktigt att domstolarna på andra sätt förmedlar till medborgarna vad som är domstolarnas roll och uppgift i samhället, varför de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten är så betydelsefulla och hur de kommer till uttryck i handläggningen av enskilda mål och ärenden. Den enkätundersökning med allmänheten som SCB genomfört visar också att ju större kunskap medborgaren har om verksamheten i domstolarna, desto större förtroende har han eller hon för domstolarna.
Medierna har här en central funktion som en förmedlande länk mellan domstolarna och medborgarna. För att det ska vara möjligt för medierna att ge en allsidig och nyanserad bild av domstolarna måste beslutsprocesserna i domstol så långt det är möjligt vara observerbara, eller med andra ord präglas av transparens. Varje enskild domare måste också vara tillgänglig för att förklara sina ställningstaganden i enskilda mål och ärenden och stå upp till försvar för de universella principerna om bl.a. oavhängighet, opartiskhet och likabehandling.
Domarnas uppträdande har även på andra sätt stor betydelse när det gäller medborgarnas förtroende för domstolarna som institutioner. Om domare uppträder olämpligt eller förekommer i olämpliga sammanhang, riskerar det nämligen att minska medborgarnas förtroende för domstolarna. För att stärka domares etiska medvetenhet kan det enligt vår mening finnas anledning att man inom domarkåren kommer överens om gemensamma etiska regler för domare.
Om förtroendet för domstolarna skulle minska, kan följden bli att människors benägenhet att på olika sätt frivilligt medverka i domstolsprocesserna minskar. Det leder till en mer ineffektiv och tungrodd handläggning av mål och ärenden, som i sin tur leder till
15
Sammanfattning SOU 2008:106
längre handläggningstider. En annan konsekvens kan vara att medborgarna i allt större utsträckning vänder sig till alternativa tvistelösningsorgan. Den yttersta konsekvensen av att förtroendet för rättsväsendet börjar svikta generellt är rättsstatens sammanbrott.
Domstolarna måste prioritera arbetet med kvalitetsfrågor
Vi menar att grunden till ett framgångsrikt arbete med att förbättra kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna ligger i att domstolarna i framtiden själva kontinuerligt arbetar med dessa frågor. Övergripande handlar detta arbete om att domstolspersonalens attityder måste förändras och att personalen måste förstå vilka krav och förväntningar som de människor som kommer i kontakt med domstolarna har på verksamheten. Erfarenheten visar att det inte går att åstadkomma sådan förändring genom endast enskilda projekt eller punktinsatser. Vi framhåller därför vikten av att det bedrivs systematiskt kvalitetsarbete i alla domstolar och betonar domstolschefens centrala roll i detta arbete.
Vi föreslår att regeringen ger Domstolsverket i uppdrag att ta fram en modifierad resursfördelningsmodell, enligt vilken hänsyn kan tas till det kvalitetsarbete som domstolarna bedriver. Det skulle innebära en tydlig viljeyttring från statsmakternas sida att det inte bara är kvantitet – som i dag är den viktigaste grunden för fördelning av medel mellan domstolarna – utan även kvalitet som räknas när medel fördelas. Det skulle också ge en tydlig koppling mellan tilldelade medel och kvalitetsarbete som kan utgöra ett starkt incitament för domstolarna att sätta igång och driva arbete med systematiska kvalitetsfrågor.
Domstolsverket måste vidare i framtiden ha en betydligt mer aktiv roll som ett metod- och resursstöd åt domstolarna i kvalitetsarbetet än vad som är fallet i dag. Stöd i kvalitetsarbetet kan också ges från domstol till domstol genom att medarbetare i domstolar som har erfarenhet av systematiskt kvalitetsarbete bildar grupper som exempelvis regionalt stödjer andra domstolar som vill starta sådant arbete.
För att förbättra kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna på de i direktiven särskilt utpekade områdena – bemötande av parter och bevispersoner, utformning av domar och beslut och domstolarnas kontakter med medierna – ser vi ett behov av att Sveriges Domstolar tar fram enhetliga och långsiktiga strategier.
16
SOU 2008:106 Sammanfattning
Med sådana strategier blir det också lättare för domstolarna att inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet följa upp effekterna av de olika förbättringsåtgärder som vidtas. Strategiernas innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategierna, driva arbetet med dessa framåt och hålla arbetet levande. En viktig uppgift för Domstolsverket i detta sammanhang blir att tillsammans med domstolarna finna formerna för hur strategierna ska ”antas” av domstolarna. Detta kan exempelvis ske inom ramen för större domarmöten eller i andra sammanhang då många domare och annan domstolspersonal träffas.
Vi har alltså inte sett det som vår uppgift att försöka slå fast vad strategierna i detalj bör innehålla. För att säkerställa ett brett genomslag i domstolarna är det nämligen, enligt vår uppfattning, domstolarna själva som måste bestämma hur bemötandet av parter och bevispersoner, utformningen av domar och beslut och domstolarnas kontakter med medierna närmare ska ta sig uttryck. Vi menar emellertid att strategierna bör vila på några olika hörnstenar och funktioner. I det följande presenterar vi dessa och vad som bör vara utgångspunkter i arbetet med att ta fram strategierna inom respektive område.
Åtgärder för ett bättre bemötande av parter och bevispersoner
Den strategi som vi föreslår att Sveriges Domstolar ska ta fram när det gäller bemötande av parter och bevispersoner bör vila på följande hörnstenar.
• Det ska finnas konkreta riktlinjer för vad parter och bevispersoner har anledning att förvänta sig och vilka krav som kan ställas på domstolspersonalen när det gäller personbemötandet.
• Alla domstolar ska ha samma tillgänglighet när det gäller telefon- och öppettider och kontakter per e-post.
• Informationen till parter och bevispersoner om hur det går till i domstol och vad som förväntas av dem ska bli bättre och mer tillgänglig.
• Bemötandet vid inställelse i domstol ska bli bättre och i de större domstolarna ska det finnas särskilda servicevärdar.
17
Sammanfattning SOU 2008:106
• All domstolspersonal ska utbildas i bemötandefrågor.
• Parters och bevispersoners uppfattning om och förväntningar på domstolarnas bemötande ska återkommande undersökas.
• Det ska finnas en bemötandeombudsman.
Bemötande är ett mångbottnat begrepp. Man kan övergripande skilja mellan personbemötande och institutionellt bemötande. Personbemötande handlar om hur medarbetarna uppträder i direkta kontakter med de personer som kommer i kontakt med i vårt fall domstolarna medan institutionellt bemötande tar sikte på hur domstolen som sådan upplevs av de människor som besöker eller på andra sätt kommer i kontakt med den.
Vid sidan av det uppenbara skälet – att alla medborgare som kommer i kontakt med domstolarna har ett berättigat krav att bli bemötta med respekt och värdighet – är det även för domstolarnas förmåga att fullgöra sin samhällsuppgift viktigt med ett gott bemötande av parter och bevispersoner. För att de personer som hörs i domstolen ska kunna lämna en fri och fyllig och också mer korrekt berättelse krävs nämligen att de känner sig trygga och lyssnade på i förhörssituationen. Att parter och bevispersoner får ett gott bemötande är alltså ytterst en rättssäkerhetsfråga som handlar om att säkerställa att domstolen får bästa möjliga underlag för sin bedömning i målen.
Detta kräver i sin tur att parter och bevispersoner är klara över vad som ska hända och vad som förväntas av dem i domstolen. Den skriftliga information som kommer från domstolen måste vara lättfattlig och får inte uppfattas som otrevlig eller hotfull. Det krävs också att den känsla av utsatthet som man som part eller bevisperson kan uppleva inte förstärks av att det är svårt att komma i kontakt med någon på domstolen som kan svara på frågor. Ett gott bemötande i samband med ankomsten till domstolen kan bidra till en känsla av lugn och trygghet. Under förhandlingen måste parten och bevispersonen kunna känna att domstolens ledamöter verkligen lyssnar och är uppmärksamma på de behov av information, pauser eller annat stöd som den hörde kan ha för att klara av att lämna en utförlig berättelse.
18
SOU 2008:106 Sammanfattning
Åtgärder för att förbättra utformningen av domar och beslut
Den strategi som vi förordar när det gäller utformningen av domar och beslut syftar i första hand till att stimulera diskussioner i domstolarna för att förbättra läsbarheten och den juridiska argumentationen. I detta ingår också att uppnå ett rationellt utnyttjande av de resurser som används för domskrivning. Strategin bör vila på följande hörnstenar.
• Sveriges Domstolar ska ha föreskrifter för formell och grafisk utformning av domar och beslut.
• Det ska finnas rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation.
• Alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utformningen av domar av beslut.
• Kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ska återkommande undersökas.
Våra undersökningar av domar och beslut när det gäller läsbarhet visar att det finns en hel del problem som berör allt från struktur och disposition till uttryckssätt och ordval. Även den juridiska argumentationen i avgörandena är ibland bristfällig.
Den viktigaste orsaken till att det finns sådana problem i domar och beslut är förmodligen att domstolsjurister sällan har ett mottagarperspektiv när de skriver sina texter. Detta beror nog främst på traditionen för hur domstolsjurister lär sig hur domar och beslut bör utformas. Denna innebär att tidigare avgöranden fungerar som rättesnören och mallar, även när det gäller frågor som har med den språkliga utformningen att göra. När domarens uppfattning om hur domar och beslut bör se ut formas av vad kollegorna under åren har utvecklat blir det inte naturligt att fundera över hur texten kommer att uppfattas och förstås av enskilda parter.
För att förbättra läsbarheten och den juridiska argumentationen krävs det enligt vår mening att nuvarande domskrivningsideal förändras. Domstolsjurister måste i framtiden i större utsträckning ta intryck av klarspråksarbete när det gäller utformningen av domar och beslut. Det språkpolitiska målet att ”den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig” gäller även domstolarna (prop. 2005/06:2bet. 2005/06:KrU4).
19
Sammanfattning SOU 2008:106
Vi har därför tagit fram några språkrapporter och andra hjälpmedel som domstolsjurister själva ska kunna använda för att undersöka läsbarheten och den juridiska argumentationen i sina texter.
Kraftfull satsning på att förbättra domstolarnas kontakter med medierna
Den strategi som vi föreslår när det gäller domstolarnas kontakter med medierna innebär en kraftfull satsning på särskilt viktiga aktörer och funktioner. Vi syftar då på följande.
• Domarna ska i första hand sköta mediekontakterna med anledning av mål och ärenden som de ansvarar för.
• Domstolscheferna ska bidra till att skapa en stämning på domstolen av öppenhet och en vilja att förmedla information till medierna. De och domarna ska också planera arbetet på domstolen på ett sådant sätt att enskilda domare kan vara tillgängliga när en informationsinsats krävs.
• Mediedomare ska finnas på de domstolar som har behov av en sådan domare. Mediedomaren ska ha till uppgift att på olika sätt underlätta domstolens kontakter med medierna.
• Mediegruppen ska bestå av mediedomarna och ska ha i huvudsak samma uppgifter som i dag och bl.a. vara ett organ för fortlöpande erfarenhetsutbyte när det gäller mediekontakter och föra ut ny kunskap till domstolarna.
• Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) ska ha det övergripande ansvaret för utbildningen av domare i mediefrågor och tillsammans med mediegruppen utarbeta innehållet i denna utbildning. Verket ska också uppmärksamma talespersonen för Sveriges Domstolar på frågor som kan föranleda initiativ från talespersonen.
• En presstjänst hos Domstolsverket ska fungera som startpunkt för journalister och andra som har frågor om verksamheten i domstolarna, upprätthålla pressjour och vid behov ge enskilda domare råd och stöd inför mediekontakter.
• En nyhetsredaktion hos Domstolsverket ska internt och externt bevaka flödet av information som rör domstolarna.
20
SOU 2008:106 Sammanfattning
• En talesperson för Sveriges Domstolar ska vara en person som kan företräda domstolarna och informera om domstolsverksamhet i rikstäckande etermedier och genom klargörande insändare och artiklar i rikstäckande tidningar.
En av domstolarnas viktigaste uppgifter från förtroendesynpunkt är att säkerställa att den information om domstolarna som når medborgarna genom medierna är så allsidig och korrekt som möjligt. För att domstolarna ska kunna fullgöra denna uppgift på ett bra sätt krävs enligt vår mening dels att domarkåren har ett betydligt mer aktivt förhållningssätt till medierna än i dag, dels att informationen från domstolarna blir mer lättillgänglig för medierna.
Med ett aktivare förhållningssätt menar vi att domare måste vara beredda att t.ex. publicera pressmeddelanden och hålla presskonferenser, men också att det måste finnas en beredskap hos domare till egna kontakter med journalister för att bemöta felaktigheter i rapporteringen eller klara ut missförstånd. Domare bör också ställa upp och informera om domstolsverksamhet i samband med olika diskussioner och intervjuer i radio och TV eller genom klargörande insändare och artiklar. Dessutom bör den externa informationen präglas av föregripande och proaktivitet.
Att informationen från domstolarna till medierna ska vara lättillgänglig innebär bl.a. att domare någorlunda enkelt och kortfattat måste kunna förklara även komplicerade juridiska resonemang för journalister och tillhandahålla informationen i ett format och på tider som i någon utsträckning tar hänsyn till de villkor som medierna arbetar under. Det handlar här bl.a. om att skapa en organisation för mediekontakter som innebär att journalisterna normalt kan få tag i någon person som kan svara på olika frågor.
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna – bättre webbplatser och ökad öppenhet
Vi har valt att behandla några ytterligare åtgärder för kommunikation än de som berörts i det föregående som kan ha stor betydelse för förtroendet för domstolarna. Åtgärderna tar på lite olika sätt sikte på att öka domstolarnas tillgänglighet och öppenhet och att öka medborgarnas kunskap om domstolarna.
I första hand menar vi att webben bör kunna användas på ett bättre sätt än i dag för att göra domstolarna mer tillgängliga för parter
21
Sammanfattning SOU 2008:106
och för att sprida information till allmänheten om domstolarnas verksamhet. Att utnyttja webbtekniken för att förbättra tillgängligheten för parter är särskilt angeläget mot bakgrund av den pågående utvecklingen mot allt färre domstolar i landet. Enligt regeringens handlingsplan för eFörvaltning är målsättningen att det år 2010 ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter samt ta del av förvaltningens service. Om domstolarna halkar efter andra myndigheter i denna process, kan det uppstå ett glapp i bemötandekulturen som inte utfaller till domstolarnas fördel.
Vi föreslår därför att regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att utarbeta en plan för hur och när det i Sveriges Domstolar kan införas system med elektronisk akthantering som gör det möjligt för parter att följa sina mål och ärenden och för både parter och domstolar att skicka handlingar elektroniskt via domstolarnas webbplatser. Som ett allra första steg, innan ordningen med elektronisk akthantering blir verklighet, föreslår vi att regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att utreda möjligheterna för parter att via webbplatserna dels få tillgång till samma information om just sina egna mål och ärenden som i dag finns tillgänglig i domstolarnas presentationsterminaler, dels betala ansökningsavgifter och liknande via webben.
Vi föreslår vidare att Domstolsverket ska introducera funktioner på verkets webbplats som gör det möjligt för allmänheten att både komma åt information om kommande förhandlingar i samtliga domstolar och ställa och få svar på domstolsrelaterade frågor. Vi föreslår också att verket ska introducera nya ljud- och bildpresentationer på sin webbplats med möjlighet för besökaren att aktivt påverka presentationens upplägg.
Vi menar dessutom att verket måste låta översätta den viktigaste informationen till fler språk samt se till att utveckla presentationsterminalerna i domstolarnas väntrum så att det blir möjligt för allmänheten att komma åt även den webbaserade informationen om domstolarna genom dessa. Verket bör slutligen skapa rutiner för att följa informationen om domstolarna på olika bloggar, mötesplatser och informationssidor på Internet och när det behövs – ofta kanske genom någon mediedomare – påpeka eller rätta felaktigheter i egna kommentarer.
Med visst bistånd av Domstolsverket bör domstolarna även på andra sätt än som vi föreslagit ovan kunna vidta åtgärder för att öka öppenheten och tillgängligheten för medborgarna och förbättra deras
22
SOU 2008:106 Sammanfattning
kunskap om domstolarna. Det handlar t.ex. om att bättre ta vara på de möjligheter som besök av skolklasser i domstolarna erbjuder att informera om domstolsverksamhet och att bjuda in allmänheten till s.k. ”Öppet hus” i domstolarna. Det handlar också om att från domstolarnas sida erbjuda sig att komma och berätta om domstolsverksamhet i olika sammanhang.
Domstolarna bör dessutom oftare än i dag försöka avkunna dom, särskilt i sådana fall när rättegången följts av t.ex. en skolklass eller målet rönt stor uppmärksamhet och av det skälet haft många åhörare.
Däremot tror vi inte att TV-sända rättegångar i nämnvärd utsträckning kan bidra till att stärka medborgarnas förtroende för domstolarna. Om TV-sända rättegångar skulle tillåtas, kan man nämligen förutsätta att dessa måste omgärdas av en mängd restriktioner som på olika sätt begränsar insynen i rättegången. De kommer därför normalt inte att kunna förmedla en heltäckande och saklig bild av en rättegång. Mycket talar dessutom för att etermedieföretagen i samband med rättegångsproduktioner kommer att använda sedvanliga bearbetningstekniker för att fånga sin publik. En begränsad insyn, eventuellt i förening med en långt driven dramaturgi, ger knappast medborgarna någon möjlighet att själva bilda sig en korrekt uppfattning om verksamheten i domstolarna. Dessutom finns det en risk för att parter och bevispersoner på olika sätt kan komma att anpassa sig till det förhållande att TV-mediet är närvarande i rättssalen, till ytterligare men för medborgarnas – och även domstolens – möjlighet att bilda sig en korrekt uppfattning om vad förhörspersonen ska höras om. Vi menar att insyn i domstolarnas verksamhet och kunskap om den kan förmedlas på ett bättre sätt än genom TV-sända rättegångar.
23
Summary
Remit
Our remit has been to undertake a review of how communication between courts of law and citizens
TPF
1
FPT
works, particularly with regard
to the reception of parties and people giving evidence, the formulation of judgements and decisions and courts’ contacts with the media. Our remit has also included taking account of the qualityenhancement efforts underway in the Swedish courts, in other Nordic countries and in the non-Nordic countries that we considered were of interest. Based on this review, our task has been to consider how communication between the courts and citizens can be further developed. Under the terms of reference of the Inquiry, our proposals are to be designed so that they can provide a basis for continued work in the courts on issues concerning reception, how judgements are written and contacts with the media.
Public trust and confidence in the courts
Our main task has been to propose measures that can be expected to strengthen the trust of citizens in the courts. We have therefore chosen to focus somewhat on the function that trust has in society, and particularly as regards the relation between citizens and the courts.
Our survey, together with findings in research related to trust, shows that at present, there are a number of factors that are particularly important for the trust that the general public has for the courts. These can be described simply, briefly and not in their order of importance in the following manner.
TP
1
PT
In our report, we use the concepts of ‘citizens’ and the ‘general public’ synonymously.
Accordingly the term ‘citizens’ also refers to people who are not Swedish citizens but who reside in Sweden.
25
Summary SOU 2008:106
• The accessibility of the courts and the court staff for parties and people giving evidence
• The courts’ reception of parties and people giving evidence
• Processing times at the courts
• The transparency of the courts’ decision-making processes
• The formulation of judgements and decisions
• The way in which activities of the courts are portrayed by the media
• The knowledge of the general public about what goes on in the courts
• The conduct of judges
The trust of citizens in the legal system in general and in the courts in particular is at the heart of a democratic state governed by the rule of law and perhaps the most important reason for people actually complying with judgements and decisions. Compared with trust in other public institutions in Sweden, citizens have a great deal of trust in the courts, relatively speaking. In Sweden, trust in the legal system as a whole is relatively widespread compared with the majority of other western democracies.
According to an opinion poll among the general public that we commissioned Statistics Sweden to undertake, six out of ten people in Sweden have a high degree or very high degree of trust in the courts. From this poll and another opinion poll of our own that we conducted among lawyers and prosecutors, it appears that citizens, lawyers and prosecutors primarily lack trust in the ability of the courts to adjudicate cases in a reasonable time. There is even less trust in whether what is reported in the media corresponds to what is actually said and done in the courts.
Basically, trust-creating efforts in the courts are of course a matter of ensuring that adjudication maintains high, even standards. Apart from professional standards, it is, however, also important to ensure that activities in the courts maintain high standards from the point of view of the citizens coming in contact with them. While professional standards, somewhat simplified, can be said to depend on the knowledge and skills of members of staff, the way in which the citizens perceive standards is determined by the attitude, values and approach of these staff members.
26
Summary
Ensuring that parties and people giving evidence are given a positive reception is of key importance with regard to the way in which citizens perceive standards. This is not just a matter of treating parties and people giving evidence with respect and dignity, but also of the courts and the court staff being accessible, so that those who have questions or opinions are able to get in touch with the courts in a simple manner. Good reception also includes giving parties and people giving evidence access to easily available information about how the court works and what is expected of them in their roles.
With regard to the formulation of judgements and decisions, it is important that court lawyers put themselves in the parties’ situation and give some thought to the purpose of their texts and how they will be perceived and understood by those concerned. This approach makes it easier for parties and others who are not wellversed in the law to understand the reasoning of the court, and to be convinced by it.
The majority of people do not, however, come into contact with the courts. It is therefore also important that the courts inform citizens in other ways about the role and task of the courts in society, why the principles of legal security governing their activities are so important, and how they are expressed in the processing of individual cases and matters. The opinion poll conducted by Statistics Sweden among the general public also shows that the more a citizen knows about what goes on in courts, the more trust he or she has in them.
Here, the media have a key role as a communicating link between the courts and citizens. For the media to be able to give an allround and balanced picture of the courts, decision-making processes in courts must, as far as possible, be observable, or, in other words, characterised by transparency. Every judge must also be accessible so as to explain his or her standpoints in individual cases and matters and to stand up in defence of the universal principles of, among other things, independence, impartiality and equal treatment.
The conduct of judges is also very important in other ways when it comes to citizens’ trust in the courts as institutions. If the conduct of judges is inappropriate or takes place in inappropriate contexts, there is, in fact, a danger that citizens’ trust in the courts will decline. To strengthen the ethical awareness of judges, there may be reason, in our opinion, for the judiciary to agree on a common, ethical code of conduct for judges.
27
Summary SOU 2008:106
Should trust in the court system decline, it could result in people having less inclination to voluntarily participate in court proceedings. This would lead to a more ineffective and cumbersome processing of cases and matters, which in turn would result in longer processing times. Another consequence could be that citizens would increasingly turn to alternative dispute-solution bodies. The ultimate consequence of the onset of a general decline in trust in the legal system is a breakdown in the rule of law.
Courts must give priority to work on quality enhancement
We consider that the basis of successful efforts to improve communication between the courts and citizens is that the courts themselves continuously work with these issues in the future. In general terms, this work involves ensuring a change in the attitudes of staff in the courts so that they understand the demands on, and expectations of, the activities of the courts by the people coming into contact with them. Experience shows that it is not possible to achieve such change through individual projects or isolated measures alone. We therefore maintain the importance of systematic, quality-enhancement work conducted at all courts, and stress the key role of the head of the court in these efforts.
We propose that the Government instruct the National Courts Administration to draft a modified resource-distribution model, in which account may be taken to the quality-enhancement work conducted by the courts. This would mean a clear expression of will on the part of the Government and its agencies that not only quantity – which is currently the most important criterion for distribution of funds among courts – but also quality be counted when funds are distributed. This would also signal a clear link between the funds allocated and quality-enhancement work, which could be a strong incentive for courts to start conducting work on systematic quality-enhancement issues.
The National Courts Administration must also play a considerably more active role as a methods and resource support for the courts in their quality-enhancement work than is the case today. Support to quality-enhancement work can also be given from one court to another, for example by forming groups of the judiciary who have experience of systematic quality-enhancement work to regionally support other courts wishing to start similar work.
28
Summary
To improve communication between the courts and citizens in the areas that were specifically identified in the terms of reference – the reception of parties and people giving evidence, the formulation of judgements and decisions and contacts between the courts and the media – we see the need for the Swedish courts to draw up consistent and long-term strategies. These strategies will make it easier for the courts to follow up the effects of the various measures that are taken to improve services, in the framework of the systematic quality-enhancement work. The content of the strategies should be drawn up by the courts themselves. The National Courts Administration should have an overall role in the strategy work. Accordingly, the Administration should initiate the courts’ work with the strategies, drive this process forward and keep the work alive. In this connection, one important task for the National Courts Administration, is to, together with the courts, find the way in which the strategies should “be approved” by the courts. This can, for instance, take place in the framework of larger meetings between judges, or in another connection where many judges and other staff of courts come together.
We have thus not seen as our task to try to establish the content of these strategies down to the last detail. To guarantee a wide impact in the courts it is, in our opinion, the courts themselves who has to decide how the reception of parties and people giving evidence, the formulation of judgements and decisions and contacts between the courts and the media should be manifested more closely. We consider, however, that the strategies should be based on a number of different cornerstones and functions. These are presented in the following, together with what should be the points of departure for the work of producing the strategies in each area.
Measures for improving the reception of parties and people giving evidence
The strategy that we propose that the Swedish courts draw up concerning the reception of parties and people giving evidence should be based on the following cornerstones.
29
Summary SOU 2008:106
• There are to be concrete guidelines for what parties and people giving evidence have reason to expect and the demands that can be placed on the staff of courts with regard to the person-toperson reception.
• All courts should offer the same accessibility with regard to telephone and office hours and contacts by email.
• Information to parties and people giving evidence about what goes on in the court and what is expected of them will be improved and more easily available.
• The reception of people appearing at court is to improve and in the larger courts, there should be special service staff.
• All the staff at courts are to be trained with regard to reception issues.
• The views on, and expectations of, parties and people giving evidence of their reception at courts are to be examined regularly.
• There is to be a reception ombudsman.
Reception is a concept that can be interpreted in several ways. There is an overall distinction between person-to-person reception and institutional reception. Person-to-person reception is about the way in which staff behave in direct contacts with the people coming into contact with, in this case, the courts, while institutional reception focuses on how the court as such is perceived by the people who visit it or otherwise come into contact with it.
Apart from the obvious reason – that everyone who comes into contact with the courts has a justifiable demand to be treated with respect and dignity – it is also important for the courts’ ability to fulfil their public duties that parties and people giving evidence are treated in a positive way. For people at court hearings to be able to give a free, detailed and also more correct account, they need to feel secure and listened to when they are in the situation of being heard. Providing a good reception for parties and people giving evidence is thus ultimately a question of legal security, which is a matter of ensuring that the court obtains the best possible basis for its judgement in cases.
This, in turn, requires that parties and people giving evidence are clear about what is going to happen and what is expected of them at the court. Written information coming from the court must be
30
Summary
easy to understand and must not be perceived as unpleasant or threatening. It is also important that the sense of exposure that people may experience as parties or people giving evidence is not exacerbated by it being difficult to get in touch with someone at the court who can answer questions. Positive reception in connection with arrival at the court can contribute to a feeling of calm and security. During the hearing, the party and the person giving evidence must be able to feel that the members of the court are genuinely listening to, and are attentive, to their need for information, a break or other support that can be provided so that they are able to submit a detailed account.
Measures to improve the formulation of judgements and decisions
The purpose of the strategy we are advocating with regard to the formulation of judgements and decisions is primarily to encourage discussion at the courts so as to improve readability and judicial argumentation. This includes achieving rational use of the resources available for writing judgements. The strategy should be based on the following cornerstones.
• The Swedish courts are to have regulations on the formal and graphic design of judgements and decisions.
• There are to be recommendations for how judgements and decisions should be formulated with regard to readability and judicial argumentation.
• All court lawyers are to be trained in issues concerning the formulation of judgements and decisions.
• The quality of judgements and decisions, in terms of readability and judicial argumentation, will be regularly examined.
Our studies of judgements and decisions with regard to readability shows that there are quite a number of problems, involving everything from structure and outline to the way in which they are expressed and the vocabulary used. Moreover, judicial argumentation is sometimes insufficient.
The most important cause of such problems in judgements and decisions is probably that court lawyers seldom have the recipient
31
Summary SOU 2008:106
in mind when they write their texts. This may be assumed to be principally due to the traditions in the way in which court lawyers learn how to formulate judgements and decisions. This means that previous judgements and decisions serve as guides and templates, even with regard to issues to do with linguistic formulation. When judges’ views on how judgements and decisions should be formulated are determined by what colleagues have developed over the years, it does not come naturally to them to think about how the text will be perceived and understood by individual parties.
In our opinion, current ideals about how judgements are written need to be changed so as to improve readability and judicial argumentation. In the future, court lawyers must be more aware of plain language efforts when it comes to formulating judgements and decisions. The language policy objective that ‘Public Swedish is to be cultivated, simple and comprehensible’ also applies to the courts (Govt. Bill 2005/06:2, Report 2005/06:KrU4).
We have therefore produced some language reports and other aids that court lawyers could use to check the readability and judicial argumentation of their texts.
Vigorous measures to improve the courts’ contacts with the media
The strategy we propose with regard to the courts’ contacts with the media will entail forceful initiatives targeted at particularly important actors and functions. We refer to the following.
• Judges are primarily to manage contacts with the media concerning the cases and matters for which they are responsible.
• Heads of courts are to contribute to creating an atmosphere of openness at courts and a willingness to provide information to the media. Together with judges, they are also to plan work at the court so that individual judges can be available when information initiatives are required.
• Media judges are to be available at the courts where there is a need for such a judge. This media judge is to be responsible, in a variety of ways, for facilitating the court’s contacts with the media.
32
Summary
• The media group are to be made up of the media judges and are largely to have the same tasks as it has today, among other things acting as a body for the regular exchange of experience with regard to media contacts and for disseminating new knowledge to the courts.
• The National Courts Administration (where appropriate the Swedish
Courts’ Academy for Education) is to have overall responsibility for training judges in media issues and, together with the media group, for drawing up the content of this training. The National Courts Administration is also to inform the spokesperson of the Swedish courts of issues that may require initiatives from the spokesperson.
• A Press Service at the National Courts Administration is to act as a starting point for journalists and others who have questions about activities in the courts, should establish a press duty desk and should, if required, give individual judges advice and support before they are having contacts with representatives for the media.
• A News Desk at the National Courts Administration is to monitor the flow of information concerning the courts, both internally and externally.
• A Spokesperson for the Swedish courts is to be one person who can represent the courts and provide information about the activities of the courts in the national broadcasting media and through elucidating letters and articles in national newspapers.
One of the most important tasks of the court from the point of view of trust is to ensure that information about courts that reaches citizens via the media is as comprehensive and correct as possible. In our opinion, for the courts to be able to fulfil this task well, it will be necessary for the judiciary to have a considerably more active approach to the media than is the case today, and for information from the courts to be more easily accessible to the media.
What we mean by a more active approach is that judges must be prepared, for example, to publish press releases and hold press conferences. There must also be a preparedness among judges for contacts of their own with journalists, so as to deal with inaccuracies in reporting and to correct misunderstandings. Judges should also be prepared to provide information about the activities of the courts in connection with various discussions and interviews on the radio
33
Summary SOU 2008:106
and in TV or through letters and articles that clarify their work and decisions. In addition, external information should be of a proactive and anticipatory nature.
Ensuring that information from the courts to the media is easily available means that judges must also be able, fairly simply and briefly, to explain complicated legal reasoning to journalists and to provide information in a format, and at times that, to some extent, take into account the conditions under which the media work. Here, this is, among other things, a matter of creating an organisation for media contacts that means that journalists can normally get in touch with some person who can answer different questions.
Other measures to strengthen trust in the courts – better websites and greater openness
Apart from those discussed previously, we have chosen to deal with a few additional measures that may be of considerable importance for ensuring public trust and confidence in the courts. In different ways, these measures are intended to increase the accessibility and openness of the courts and enhance citizens’ knowledge about the courts.
As a first priority, we consider that the web should be used more effectively than it is today to make the courts more accessible to parties and to spread information to the general public about the activities of the courts. Using web technology to improve the accessibility for parties is especially important due to the ongoing trend towards fewer and fewer courts in the country. According to the Government’s action plan for e-government, the objective is that by 2010 it will be as simple as possible for as many people as possible to exercise their rights, fulfil their obligations and access public administration services. If the courts lag behind other government agencies in this process, a gap may emerge in the culture of reception that will not be favourable to the courts.
We therefore propose that the Government instruct the National Courts Administration to draw up a plan for how, and when a system of electronic case management could be introduced into the Swedish Courts, which would allow parties to follow the progress of their cases and matters and enable both parties and courts to send documents electronically via the websites of the courts. As an initial step, before the system with electronic case management becomes
34
Summary
a reality, we propose that the Government instruct the National Courts Administration to examine the possibilities of parties gaining access, via the websites, to the same information on their very own cases and matters that is now available in courts’ presentation terminals, and of paying application fees and similar charges via the web.
We also propose that the National Courts Administration should introduce functions on the Administration’s website making it possible for the general public both to access information on forthcoming proceedings in all courts, and to ask questions and receive answers on issues related to the courts. Moreover, we propose that the Administration should introduce new sound and image presentations on its website, enabling the visitor to actively influence the design of the presentation.
In addition, we consider that the National Courts Administration must have the most important information translated into more languages and also develop the presentation terminals in the waiting rooms of the courts in order to ensure that the information on the website is accessible for the public also through them. Finally, we consider that the Administration must create routines to cover the information on different blogs, communities and information pages on the Internet relating to the courts and, when necessary, often perhaps through a media judge, point out or rectify inaccuracies.
With the assistance of the National Courts Administration, the courts should otherwise take measures to improve openness and accessibility for citizens so as to improve their knowledge about the courts. This would involve, for example, making better use of the opportunities presented by visits of school classes to provide information about the activities of the courts, and inviting the general public to open house visits to the courts. It also involves the courts offering to come and talk about activities in the courts in different contexts.
Furthermore the courts should, more frequently than today, try to deliver judgements orally, particularly in situations in which a trial has been watched by a school class or a case has attracted considerable attention and for that reason there have been many spectators.
On the other hand, we do not consider trials broadcast on TV would help strengthen citizens’ trust and confidence in the courts to any noticeable extent. If trials broadcast on TV were permitted, these would probably have to be surrounded by a large number of restrictions which would, in various ways, limit insight into the trial. For this reason, they would normally not be able to portray a compre-
35
Summary SOU 2008:106
hensive and factual image of a trial. There is also much to indicate that, in connection with productions of trials, broadcasting companies would use the customary production techniques to attract an audience. Limited insight, possibly combined with exaggerated dramaturgy, would hardly give citizens the opportunity to form a correct opinion about what goes on in the courts. There is also a risk that parties and people giving evidence would adapt their behaviour in different ways to the fact that TV media are present in the court room, which would further prevent citizens – and the court – from being able to form a correct opinion about the point at issue of the hearing. We consider that access to the activities of the courts, and knowledge about them, can be better communicated via channels other than trials broadcasted on TV.
36
1 Vårt uppdrag och arbete
1.1 Vårt uppdrag
I våra direktiv framhålls att förtroendet för rättsväsendet är av stor betydelse för dess funktion. Att allmänheten har ett stort förtroende för rättsväsendet är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess möjligheter att arbeta effektivt. Rättsväsendets verksamheter ska utgå från enskilda människors behov och personer som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter ska mötas med respekt och professionalism.
När det gäller domstolarna ställer detta höga krav på kompetens, snabb och effektiv handläggning samt kvalitet i domar och beslut. Det ställer också höga krav på tillgänglighet, servicenivå och säkerhet. Det är vidare angeläget att det förmedlas korrekt och saklig information om domstolarnas verksamhet. I direktiven framhålls att alla dessa faktorer är betydelsefulla för allmänhetens förtroende för domstolarna.
Ibland förekommer det emellertid enligt direktiven att domar som är helt oklanderliga ur ett juridiskt perspektiv utsätts för häftig kritik i den allmänna debatten, eftersom det kan vara svårt att förstå domstolarnas resonemang. En negativ beskrivning av domstolarna sägs ibland kunna bero på att domstolarna inte bemött parter och bevispersoner tillräckligt väl. I andra fall kan det enligt direktiven bero på att domarna inte är fysiskt tillgängliga för att förklara innebörden av ett avgörande. Gemensamt för de beskrivna situationerna är enligt direktiven att de visar på betydelsen av domstolarnas kommunikation med medborgarna.
Mot denna bakgrund har vi fått i uppdrag att kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna fungerar i dag. I uppdraget ingår vidare att överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Regeringen har pekat ut tre områden som särskilt betydelsefulla för hur med-
37
Vårt uppdrag och arbete SOU 2008:106
borgarna uppfattar domstolarna. Det handlar om domstolarnas bemötande av parter och bevispersoner, om utformningen av domar och beslut och om domstolarnas kontakter med medierna.
1.2 Disposition av betänkandet
I avsnitt 2 diskuterar vi begreppet förtroende och då särskilt betydelsen av att medborgarna har ett stort förtroende för rättsväsendet och domstolarna. Där redovisar vi också resultatet av förtroendeundersökningar som företagits i Sverige och vissa andra jämförbara länder.
I avsnitt 3 diskuterar vi det systematiska arbetet med kvalitetsfrågor i domstolarna, som vi menar är grundläggande för att säkerställa att våra förslag till åtgärder för att förbättra domstolarnas kommunikation med medborgarna verkligen blir genomförda i domstolarna.
Vår kartläggning och våra förslag till åtgärder inom de tre särskilt utpekade områdena – bemötande av parter och bevispersoner, utformning av domar och beslut samt domstolarnas kontakter med medierna – finns i avsnitt 4–6.
I avsnitt 7 redogör vi för vad som därutöver kan göras för att utveckla domstolarnas kommunikation med medborgarna. I avsnitt 8 finns en sammanställning av våra förslag och hur vi tänker oss att regeringen, Domstolsverket och domstolarna ska arbeta vidare med dessa. I avsnitt 9 redovisar vi konsekvenserna av förslagen.
Direktiven framgår i sin helhet av bilaga 1.
1.3 Arbetets bedrivande
Utredningens första sammanträde hölls den 1 november 2007 och vi har därefter haft ytterligare 7 sammanträden inom utredningen.
Vi har genomfört flera enkätundersökningar för att närmare undersöka vilket förtroende allmänheten och vissa av domstolarnas avnämare har för verksamheten i domstolarna och för att undersöka vilken syn de senare har på bemötandet från domstolarnas sida.
Sålunda har Statistiska centralbyrån (SCB) fått vårt uppdrag att utföra en enkätundersökning med allmänheten om förtroende för domstolarna och allmänhetens kunskap på vissa elementära områden om domstolarnas roll och uppgift i samhället. SCB har också
38
SOU 2008:106 Vårt uppdrag och arbete
genomfört en enkätundersökning med ett specialurval av personer med erfarenhet av att uppträda i domstol som innehållit förutom nyssnämnda frågor också frågor om bemötande av parter och bevispersoner. Vi har anlitat fil.mag. i statsvetenskap Björn Rönnerstrand för att göra en statistisk analys av resultaten från dessa enkätundersökningar.
Med bistånd av Advokatsamfundet, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket har vi genomfört enkätundersökningar om förtroende och bemötande med advokater, åklagare, domare och nämndemän. Vi har anlitat jur.kand. Joel Pälvärinne för att sammanställa resultaten av dessa enkätundersökningar.
Vi har inom utredningen genomfört en granskning av 50 domar och utformat en kriterielista för bedömning av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Vi har anlitat fil.dr i nordiska språk Marie Sörlin för att genomföra en läsförståelseundersökning av domar och på vårt initiativ har fil.mag. i svenska språket Ulrika Ekman Öst genomfört en ordförståelseundersökning av domar. Vidare har vi anlitat utredningens språkexpert, Barbro Ehrenberg-Sundin, för att göra en läsbarhetsanalys av domar. Hon har också utformat ett instrument för att undersöka domar när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation.
För att informera oss om hur man i domstolarna ser på våra frågor och för att inhämta synpunkter på våra idéer har vi besökt flera domstolar, både allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar.
Vi har även anordnat en hearing med journalister och företrädare för ett antal massmedieföretag för att informera oss om hur man från mediernas sida ser på kontakterna med domstolarna och för att inhämta mediernas synpunkter på våra idéer.
Dessutom har vi medverkat i konferenser och seminarier, bl.a. har utredningens sekreterare deltagit i en konferens i Luxemburg om metoder för att bedriva systematiskt kvalitetsarbete i domstol och därvid informerat sig om hur arbete med kvalitetsfrågor bedrivs inom rättsväsendet i Finland, Danmark, Belgien, Italien och Holland.
Sekreteraren har också besökt Holland och informerat sig om erfarenheter där av att bedriva kvalitetsarbete i domstol.
Under arbetets gång har vi tagit emot skriftliga och muntliga synpunkter från allmänheten om vårt uppdrag.
39
Vårt uppdrag och arbete SOU 2008:106
Samråd har ägt rum med Straffnivåutredningen (Ju 2007:04), med Riksåklagaren, med Brottsofferjourernas Riksförbund och med Sveriges Domstolars mediegrupp.
40
2 Förtroende
2.1 Sammanfattning
Att medborgarna
TPF
1
FPT
har förtroende för rättsväsendet i allmänhet och
domstolarna i synnerhet är centralt i en demokratisk rättsstat och den kanske viktigaste anledningen till att man faktiskt rättar sig efter domar och beslut. Jämfört med förtroendet för andra samhällsinstitutioner i Sverige är medborgarnas förtroende för domstolarna relativt stort. Förtroendet för rättsväsendet i dess helhet i Sverige är också stort i jämförelse med de flesta andra västerländska demokratier.
Enligt en enkätundersökning med allmänheten som vi har gett Statistiska Centralbyrån (SCB) i uppdrag att genomföra har sex av tio personer i Sverige stort eller mycket stort förtroende för domstolarna. Av denna enkätundersökning och en annan enkätundersökning som vi själva har genomfört med advokater och åklagare framgår att det framför allt är förtroendet för domstolarnas förmåga att avgöra målen inom rimlig tid som brister hos såväl medborgare som advokater och åklagare. Än lägre är förtroendet för att det som rapporteras i medierna stämmer överens med vad som faktiskt sägs och händer i domstolarna.
I grunden handlar det förtroendeskapande arbetet i domstol naturligtvis om att säkerställa att dömandet håller en hög och jämn kvalitet. Vid sidan av den professionella kvaliteten är det emellertid också viktigt att se till att verksamheten håller en hög brukarupplevd kvalitet. Medan den professionella kvaliteten något förenklat kan sägas vila på medarbetarnas kunskap och kompetens bestäms den brukarupplevda kvaliteten av medarbetarnas attityder, värderingar och förhållningssätt.
TP
1
PT
I betänkandet använder vi begreppen medborgare och allmänheten synonymt. Med med-
borgare avses med andra ord även personer som inte har svenskt medborgarskap men som är bosatta i Sverige.
41
Förtroende SOU 2008:106
De flesta människor kommer dock inte i kontakt med domstolarna. Det är därför också viktigt att domstolarna på andra sätt förmedlar till medborgarna vad som är domstolarnas roll och uppgift i samhället, varför de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten är så betydelsefulla och hur de kommer till uttryck i handläggningen av enskilda mål och ärenden. Den enkätundersökning med allmänheten som SCB genomfört visar också att ju större kunskap medborgaren har om verksamheten i domstolarna, desto större förtroende har han eller hon för domstolarna.
Medierna har här en central funktion som en förmedlande länk mellan domstolarna och medborgarna. För att det ska vara möjligt för medierna att ge en allsidig och nyanserad bild av domstolarna måste beslutsprocesserna i domstol så långt det är möjligt vara observerbara, eller med andra ord präglas av transparens. Varje enskild domare måste också vara tillgänglig för att förklara sina ställningstaganden i enskilda mål och ärenden och stå upp till försvar för de universella principerna om bl.a. oavhängighet, opartiskhet och likabehandling.
Medborgarnas förtroende för andra myndigheter och organisationer, särskilt de som står domstolarna nära, är också av betydelse, eftersom det över tid samvarierar med förtroendet för domstolarna.
Domarnas uppträdande har även på andra sätt stor betydelse när det gäller medborgarnas förtroende för domstolarna som institutioner. Om domare uppträder olämpligt eller förekommer i olämpliga sammanhang, riskerar det nämligen att minska medborgarnas förtroende för domstolarna. För att stärka domares etiska medvetenhet kan det enligt vår mening finnas anledning att man inom domarkåren kommer överens om gemensamma etiska regler för domare.
Om förtroendet för domstolarna skulle minska, kan följden bli att människors benägenhet att på olika sätt frivilligt medverka i domstolsprocesserna minskar. Det leder till en mer ineffektiv och tungrodd handläggning av mål och ärenden, som i sin tur leder till längre handläggningstider. En annan konsekvens kan vara att medborgarna i allt större utsträckning vänder sig till alternativa tvistelösningsorgan. Den yttersta konsekvensen av att förtroendet för rättsväsendet börjar svikta generellt är rättsstatens sammanbrott.
Våra undersökningar tillsammans med forskningen på området visar att det i dag finns ett antal faktorer som har särskilt stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna. Dessa kan
42
SOU 2008:106 Förtroende
förenklat, utan någon inbördes rangordning, och sammanfattande beskrivas på följande sätt.
• Domstolarnas och domstolspersonalens tillgänglighet för parter och bevispersoner
• Domstolarnas bemötande av parter och bevispersoner
• Domstolarnas handläggningstider
• Transparensen i domstolarnas beslutsprocesser
• Utformningen av domar och beslut
• Den bild som medierna förmedlar av domstolarnas verksamhet
• Allmänhetens kunskap om domstolarnas verksamhet
• Domarnas uppträdande
2.2 Allmänt om förtroende
Övergripande har vårt uppdrag varit att föreslå åtgärder som kan förväntas stärka medborgarnas förtroende för domstolarna. Vi har därför valt att något belysa vad förtroende fyller för funktion i samhället och då särskilt i relationen mellan medborgarna och domstolarna.
Förtroende är ett komplext begrepp, särskilt i relationen mellan allmänheten och samhällets institutioner. En viss fördjupning i begreppets innebörd är därför på sin plats. I det här avsnittet belyser vi något begreppet förtroende, och då särskilt i relationen mellan medborgarna och domstolarna. I avsnitt 2.2.2 redovisar vi något om vad förtroende fyller för funktion i samhället. I avsnitt 2.2.3 redogör vi närmare för vad som allmänt menas med förtroende för en samhällsinstitution och vad som ryms i förtroendebegreppet. Slutligen berör vi i avsnitt 2.2.4 hur förtroende för en samhällsinstitution skapas och tar upp olika faktorer som är av betydelse för storleken på förtroendet generellt i samhället.
43
Förtroende SOU 2008:106
2.2.1 Inledning
Varje samhällsbildning bygger på medborgarnas förtroende eller tillit.
TPF
2
FPT
På ett övergripande plan är förtroende mellan människor en
förutsättning för att samhällen över huvud taget ska uppstå.
TPF
3
FPT
Om
vi ska kunna leva tillsammans måste vi helt enkelt kunna lita på varandra, såväl inom familjen och i vänskapsförhållanden som i affärsvärlden och övriga samhällslivet. Förtroendet har alltså bäring både på relationer människor emellan och mellan ett samhälles medborgare och dess institutioner.
TPF
4
FPT
Att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan ett samhälles medborgare och dess institutioner har också varit en förutsättning för att samhällen historiskt kunnat fortleva under längre perioder.
TPF
5
FPT
I komplexa samhällen måste vi nämligen utgå från att institutioner och organisationer fungerar även då vi som medborgare saknar möjlighet till insyn. I vårt dagliga liv hjälper förtroendet oss att göra invecklade saker i samhället enklare. För när vi saknar tillräcklig kunskap och insyn bygger våra bedömningar och handlingar i stället på generaliserade förtroenden som underlättar våra ställningstaganden.
Inom framför allt statsvetenskaplig forskning har det alltmer kommit att uppmärksammas att förtroendet också har betydelse för med vilken effektivitet en samhällsinstitutions uppgifter blir utförda.
TPF
6
FPT
Medborgarnas förtroende för rättsväsendet i allmänhet
och domstolarna i synnerhet är centralt i detta sammanhang. I litteraturen påpekas följaktligen ofta att en av de tydligaste skiljelinjerna mellan välfungerande demokratier och underutvecklade diktaturer är hur rättssäkert, effektivt och förtroendefullt rättsväsendet fungerar.
TPF
7
FPT
Våra direktiv utgår också från den självklara tanken att allmänhetens förtroende för rättsväsendet, däribland domstolarna, är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess funktion. Övergripande handlar hela vårt uppdrag om att föreslå åtgärder som kan förväntas stärka medborgarnas förtroende för domstolarna.
TP
2
PT
Förtroende och tillit används här synonymt. Det finns dock författare som skiljer be-
greppen åt, se t.ex. Putnam (1993).
TP
3
PT
Jalava (2006).
TP
4
PT
Luhmann (1979), Giddens (1991).
TP
5
PT
Toynbee (1961), Ramírez (2001).
TP
6
PT
Se t.ex. Putnam (1993, 2000), Rothstein (2000, 2003), Kumlin och Rothstein (2005).
TP
7
PT
Se t.ex. Goldsmith (2005).
44
SOU 2008:106 Förtroende
2.2.2 Vad fyller förtroendet för funktion i samhället?
Förtroende bland medborgarna, för varandra och till samhällets institutioner, ökar benägenheten att frivilligt rätta sig efter gemensamt fattade lagar och beslut.
TPF
8
FPT
Det leder till en effektivare stat och
till en bättre fungerande demokrati.
TPF
9
FPT
Ett ökat förtroende mellan
människor och i förhållande till samhället och dess institutioner skapar också ett ökat ekonomiskt välstånd.
TPF
10
FPT
Omvänt riskerar hela
samhället att falla sönder om institutionsförtroendet urholkas.
TPF
11
FPT
Förtroende för en samhällsinstitution kan definieras som en förväntan på att institutionen arbetar för medborgarens bästa och inte missbrukar sin maktposition.
TPF
12
FPT
I domstolarna finns de tydligaste
exemplen på samhällets maktutövning. Ur ett rättsstatsperspektiv är det därför viktigare att medborgarna har förtroende för domstolarna än för andra myndigheter. Att det finns ett förtroende för domstolarna är i en demokratisk rättsstat den kanske främsta anledningen till att man faktiskt rättar sig efter domar och beslut.
TPF
13
FPT
Att människor rättar sig efter domar och beslut är dessutom nödvändigt för att skapa eller upprätthålla förtroende mellan människor i ett samhälle. Verksamheten i domstolarna kan nämligen också ses som ett substitut för förtroende. När det inte finns förtroende mellan människor behövs lagregler och maktutövning i domstolarna för att förmå medborgarna att fullgöra sina förpliktelser mot varandra och som sanktion när medborgarna brutit förtroendekontraktet med varandra.
Ett stort förtroende hos medborgarna leder som sagt också till att institutionen blir mer effektiv. För möjligheten att fungera effektivt är det till och med viktigare att medborgarna har förtroende för institutionen än att den ur professionell synvinkel fungerar perfekt.
TPF
14
FPT
Däremot är det förstås ett mycket allvarligt problem om
medborgarna på grund av bristande insyn och kunskaper har stort förtroende för en institution som fungerar dåligt.
TPF
15
FPT
Med effektivitet brukar närmast avses vilken effekt eller måluppfyllelse som uppnåtts i förhållande till kostnaderna. Förtroendet fungerar här som ett smörjmedel som kortar beslutsvägarna,
TP
8
PT
Ayres & Braithwaite (1992).
TP
9
PT
Putnam (1993).
TP
10
PT
Fukuyama (1996).
TP
11
PT
Se Bok (1980), Holmberg och Weibull (1999, 2000), Rothstein (1999).
TP
12
PT
Elliot (1997).
TP
13
PT
Tyler (1984), Braithwaite (1998).
TP
14
PT
Se Kezar (2004).
TP
15
PT
Jfr Börjesson och Weibull (1990).
45
Förtroende SOU 2008:106
både genom att umgänget med avnämarna förenklas och genom att de interna beslutsprocesserna blir smidigare. Många forskare menar också att det kan antas finnas ett negativt samband mellan graden av förtroende i samhället och transaktionskostnadernas storlek. En annan del av analysen går ut på att om institutionen inte uppför sig på det sätt som människor förväntar sig så måste den lägga mycket kraft på att bevisa sin trovärdighet, vilket går ut över effektiviteten.
2.2.3 Vad ryms i förtroendebegreppet?
Inledning
Det saknas en allmänt vedertagen definition av begreppet förtroende.
TPF
16
FPT
Gemensamt för de definitioner som finns är dock att för-
troende inrymmer en förväntan på hur någon annan – person eller organisation – ska uppträda.
TPF
17
FPT
Förtroende är på det sättet framåt-
blickande och inbegriper också ett mått av ovisshet. Om man med säkerhet vet hur den andre kommer att uppträda, behövs inte något förtroende.
TPF
18
FPT
Att hysa förtroende innebär således ett visst mått av
risktagande.
TPF
19
FPT
För att man inte ska bli sviken eller ta onödiga risker
måste man veta när det är befogat att hysa förtroende för den andre.
När vi vill ta reda på vilket förtroende medborgarna har för domstolarna ställer vi oss gärna frågan vad människor anser eller tror i fråga om domstolarnas förmåga att fungera väl och om man verkligen kan lita på domare.
TPF
20
FPT
Underförstått ställer vi frågan vilken
attityd medborgarna har till domstolarna och domarna.
Förtroende betraktat som en attityd som människor har till samhällets olika institutioner har tre huvudsakliga komponenter; en kognitiv, en emotionell och en handlingsorienterad.
TPF
21
FPT
Ibland brukar
man säga att kognitivt och emotionellt förtroende leder till den handlingsorienterade aspekten av begreppet, nämligen genom att skapa en handlingsbenägenhet.
TPF
22
FPT
TP
16
PT
Luhmann (1998), Lewis och Weigert (1985).
TP
17
PT
Se t.ex. Fukuyama (1996), Sztompka (1996), Baier (1986) och Mayer m.fl. (1995).
TP
18
PT
Bouckaert m.fl. (2002).
TP
19
PT
Luhmann (2005).
TP
20
PT
Se Lambertz (2004).
TP
21
PT
Jfr Elliot (1997), McAllister (1995).
TP
22
PT
Lewis och Weigert (1985), Holmberg och Weibull (2000).
46
SOU 2008:106 Förtroende
Den kognitiva komponenten
Den första – kognitiva – komponenten kan sägas handla om att man på grundval av en rationell kunskapsbaserad riskbedömning väljer om man ska hysa förtroende eller inte.
TPF
23
FPT
För att kunna ta ställ-
ning till om det är befogat att hysa förtroende måste man följaktligen ha kunskap om institutionen. Kunskapen genererar en tankemässig föreställning om att institutionen kan erbjuda utbyten som är betydelsefulla för en. Det behöver inte innebära en förväntan om att institutionen har något positivt att erbjuda utan kan lika gärna handla om avsaknaden av något negativt eller om att normaltillståndet ska fortsätta råda.
TPF
24
FPT
Kunskapen består av ens egna erfarenheter av institutionen och rapporter om andras. Ju mer begränsade ens egna erfarenheter av institutionen är desto viktigare blir andras och vice versa. Mediernas rapportering fyller här en central funktion. På basis av ens samlade kunskaper kan man sedan göra en bedömning av institutionens pålitlighet. Med ökad kunskap följer en bättre möjlighet att förutse hur institutionen kommer att uppträda och därmed ökar ens benägenhet att faktiskt hysa förtroende.
TPF
25
FPT
Det är emeller-
tid inte givet att ytterligare kunskap leder till ett ökat förtroende, t.ex. kan ju den kunskap man får vara så negativ att det framstår som mest rationellt att inte hysa förtroende för institutionen.
Samtidigt kan en orsak till att man har stort förtroende för en viss institution vara att man saknar kunskap om att institutionen faktiskt fungerar dåligt. Detta är det allvarligaste problemet med bristande kunskaper som bidrar till att institutioner som inte fungerar tillfredsställande ändå kan fortsätta verka på oförändrade villkor.
TPF
26
FPT
Den kognitiva processen handlar alltså om att välja eller välja bort förtroende i ett tillstånd av osäkerhet. Utgångspunkten är då att det inte går att skaffa sig fullständig kunskap om institutionen. Förr eller senare kommer man till en punkt när man inte längre är mottaglig för ytterligare bevis om eller rationella skäl för institutionens kompetens och pålitlighet.
TPF
27
FPT
Förtroendet hjälper oss här att
överbrygga informations- och kunskapsbrister om institutionen.
TPF
28
FPT
TP
23
PT
Jfr Lewis och Weigert (1985).
TP
24
PT
Jfr Holmberg och Weibull (2000).
TP
25
PT
Jfr Moorman m.fl. (1992), Rempel m.fl. (1985).
TP
26
PT
Jfr Börjesson och Weibull (1990).
TP
27
PT
Se Lewis och Weigert (1985).
TP
28
PT
Jfr Sellerberg (1982).
47
Förtroende SOU 2008:106
Ju mer svårtillgänglig och komplicerad institutionen är, desto viktigare funktion fyller förtroendet som en mekanism för att förenkla invecklade saker i samhället och på det sättet underlätta ställningstaganden.
TPF
29
FPT
Därmed har också betydelsen och behovet av
förtroende generellt blivit allt större i takt med att systemen i det postmoderna samhället blivit alltmer komplexa och betydelsen av ens egna erfarenheter allt mindre.
TPF
30
FPT
Den emotionella komponenten
Det är på grund av det komplexa samhället som den andra – emotionella – komponenten får relevans. För att våga förlita sig på institutionen och hysa förtroende för denna måste bristen på kunskap och information ersättas av något annat, nämligen en förhoppning eller förtröstan om att institutionen trots allt kommer att uppträda i enlighet med våra önskemål eller förväntningar.
TPF
31
FPT
För-
troendet kan här ses som ett mentalt tillstånd som innefattar en känslomässigt präglad förväntan på hur institutionen ska uppträda och som visar sig i form av välvilja och öppenhet i förhållande till institutionen.
TPF
32
FPT
Den emotionella aspekten av förtroende har också att göra med behovet av att kunna känna trygghet. På individnivå handlar vår känslostyrda förväntan om att bli hederligt och välvilligt behandlade om vi kommer i kontakt med institutionen och på systemnivå – när det gäller andra än oss själva – om att institutionen automatiskt tillgodoser de krav som vi har på den.
TPF
33
FPT
Förväntan genereras
av upplevelsen av att institutionen intresserar sig för oss, bryr sig om oss och visar oss omsorg.
TPF
34
FPT
Institutionens rykte spelar ofta en
avgörande roll när det gäller att forma våra uppfattningar härvidlag. Ryktet kan ses som den samlade bilden av institutionens alla aktiviteter över tid.
TPF
35
FPT
Om ryktet är gott, bidrar det till att man identifi-
erar sig med och är solidarisk med institutionen.
TPF
36
FPT
TP
29
PT
Jfr Luhmann (2005), Holmberg och Weibull (1999, 2000).
TP
30
PT
Se Jerkeby (2001).
TP
31
PT
Jfr Mollering (2002), Holmberg och Weibull (2000).
TP
32
PT
Jfr Saparito (2004).
TP
33
PT
Jfr Rothstein (1999, 2000).
TP
34
PT
Johnson och Grayson (2005).
TP
35
PT
Nguyen och Leblanc (2001).
TP
36
PT
Rempel m.fl. (1985), Johnson-George och Swap (1982).
48
SOU 2008:106 Förtroende
Den handlingsorienterade komponenten
Den tredje komponenten – den handlingsorienterade – handlar om vad som måste till för att vi, i ett tillstånd där vi tänker och känner att vi litar på institutionen, ska ta steget till att låta våra handlingar styras av detta tillstånd. Det är först när vi omsätter vårt förtroende i handling som vi gör oss sårbara och utsätter oss för en risk, nämligen att bli svikna av institutionen. När vi hyser förtroende accepterar vi att utsätta oss för denna risk, eftersom vi har positiva förväntningar på institutionens intentioner och uppträdande.
TPF
37
FPT
Alla förtroendeinvesteringar innefattar en upplevelse av att vi har något att vinna på att hysa förtroende. Oftast genereras nog denna upplevelse av vana, särskilt i förhållande till sådana institutioner där allmänhetens faktiska kunskap om hur det egentligen förhåller sig är förhållandevis begränsad men där det finns en positiv samhällsnorm. Domstolarna torde vara ett bra exempel på en sådan institution. Vanan innebär då att vi har förtroende till dess vi överbevisats om motsatsen.
När vi kommer i kontakt med institutionen gör vi ibland också en värdering av vad det mer specifikt kommer att innebära för oss att handla på det ena eller andra sättet.
TPF
38
FPT
Det handlar här om en
målorienterad situationsbundenhet som är intimt förbunden med vårt behov av att känna kontroll. Det vi gör är att vi överväger vilket handlingsalternativ som med störst sannolikhet leder till det för oss själva mest positiva (eller minst negativa) resultatet.
TPF
39
FPT
Den
handlingsorienterade komponenten kan sägas anknyta till den tanketradition som ser förtroende som ett villkorat ställningstagande som kan förändras över tid och där förtroendet kan vara specifikt, dvs. skifta i förhållande till olika verksamhetsområden inom en institution.
TPF
40
FPT
Ett exempel för domstolarnas del kan vara den be-
nägenhet som finns inom näringslivet att dra sig för att låta domstolarna lösa kommersiella tvister, bl.a. eftersom man tycker att kunskaperna om förhållandena i det privata näringslivet brister i domstolarna och att detta inverkar negativt på dömandet i just dessa tvister.
TP
37
PT
Jfr Rousseau m.fl. (1998).
TP
38
PT
Mayer m.fl. (1995).
TP
39
PT
Wicks m.fl. (1999), McKnight m.fl. (1998), Mayer m.fl. (1995), Zand (1972).
TP
40
PT
Jfr t.ex. Blomqvist (1997).
49
Förtroende SOU 2008:106
2.2.4 Hur skapas förtroende för en samhällsinstitution?
Förtroende både skapas och bryts ned i ett ständigt samspel mellan ett subjekt (medborgaren), ett objekt (institutionen) och en kontext (situationen). Opinioner kan därvid skapas snabbt även om tendenserna till en början varit mångtydiga och svåra att tolka. Det gäller därför att hela tiden pröva motbilder och fråga sig hur en kortsiktig opinion förhåller sig till mer långsiktiga trender.
TPF
41
FPT
Medborgarnas förtroende för samhällets olika institutioner har också en tendens att samvariera både över tid och mellan olika grupper i samhället. Denna tendens är särskilt tydlig mellan organisationer och myndigheter som står nära varandra och för institutioner vars verksamhet många medborgare saknar uppfattning om. En del av förklaringen till detta fenomen verkar nämligen vara att medborgarna inte alltid har klart för sig vilka uppgifter som samhällets olika institutioner utför.
Närmare om vilka faktorer som avgör graden av förtroende i samhället
Något förenklat brukar man annars säga att det finns tre grundläggande faktorer som avgör vilket förtroende vi har för en viss samhällsinstitution. Den första handlar om vilken erfarenhet vi själva har av institutionens sätt att fungera. De flesta av oss saknar emellertid egen erfarenhet av domstolarna och då bestäms vårt förtroende i stället av den bild som domstolarna själva och andra aktörer i samhället, framför allt medierna, förmedlar till medborgarna och av hur medborgarna tar emot denna information.
TPF
42
FPT
Den andra faktorn
handlar om vårt beroende av institutionens verksamhet eller vår grad av berördhet av dess verksamhet. Ju mindre beroende eller berörda vi är, desto lägre förtroende tenderar vi att ha för institutionen. Den tredje faktorn slutligen handlar om vilken allmän respekt institutionen åtnjuter i samhället.
TPF
43
FPT
Analysen behöver dock fördjupas något. Inom statsvetenskapen har man länge intresserat sig för vilka mekanismer det är som skapar samhällen där människor hyser stort förtroende för varandra, dvs. är av uppfattningen att det i allmänhet går att lita på andra människor. Att man intresserat sig för denna fråga beror på att det finns ett
TP
41
PT
Jfr Holmberg och Weibull (2007).
TP
42
PT
Se Elliot (1997).
TP
43
PT
Se Holmberg och Weibull (2002).
50
SOU 2008:106 Förtroende
klarlagt samband mellan stort mellanmänskligt förtroende, stort förtroende för samhällsinstitutionerna och en väl fungerande demokrati. Frågan man försöker besvara är hur dessa samband ser ut och i vilken riktning de verkar. En utgångspunkt för resonemangen är att det finns ett mycket starkt negativt samband mellan graden av korruption i ett samhälle och storleken på det mellanmänskliga förtroendet.
TPF
44
FPT
Enligt det länge förhärskande synsättet ansågs också stort engagemang i civilsamhället, t.ex. i idrotts- eller välgörenhetsföreningar, bidra till att skapa ett stort mellanmänskligt förtroende och i förlängningen till samhällen där medborgarna hyser ett stort förtroende för institutionerna.
TPF
45
FPT
Inom ramen för denna
förklaringsmodell har det dessutom hävdats att stora välfärdsstatsprogram passiviserar medborgarna och utgör ett hinder för dem att engagera sig i civilsamhället, vilket leder till ett urholkat mellanmänskligt förtroende och därmed till ökad misstro till samhällets institutioner och en sämre fungerande demokrati.
TPF
46
FPT
På senare tid har det emellertid ifrågasatts om sambanden verkligen ser ut på det här sättet. Det verkar nämligen inte som att ett ökat engagemang i civilsamhället leder till att ens förtroende för andra människor ökar.
TPF
47
FPT
Det finns också empiriska belägg för att väl
fungerande institutioner har positiva effekter på medborgarnas benägenhet att följa lagar och regler och samarbeta i samhället. Sambandet gäller både för den situationen att institutionerna faktiskt fungerar väl och för den situationen att medborgarna upplever att de fungerar väl.
TPF
48
FPT
Paradoxalt nog visar dessutom empiriska studier i de nordiska länderna, däribland Sverige, att stora välfärdsstatsprogram kan samexistera med ett jämförelsevis mycket stort mellanmänskligt förtroende.
TPF
49
FPT
De nordiska länderna är allmänt sett unika när det gäller
de politiska institutionernas förhållande till det omgivande samhället, bl.a. på det sättet att det finns jämförelsevis starka band till näringslivet och medierna och fortfarande förs en förhållandevis aktiv politik även på dessa områden.
TPF
50
FPT
TP
44
PT
Se t.ex. Rothstein (2006).
TP
45
PT
Se Putnam (1993, 2000).
TP
46
PT
Se t.ex. Boli (1991), Zetterberg & Ljungberg (1997).
TP
47
PT
Wollebaek & Selle (2003).
TP
48
PT
Letki (2003).
TP
49
PT
Se t.ex. SOM-institutets medborgarundersökningar, Riks-SOM, www.som.gu.se.
TP
50
PT
Se t.ex. Hallin & Mancini (2004).
51
Förtroende SOU 2008:106
Det verkar alltså som att välfärdsstatens institutioner både kan bidra till att skapa och bryta ned det mellanmänskliga förtroendet, allt beroende på vilken funktion de har.
TPF
51
FPT
Det finns således empir-
iskt belägg för att personlig erfarenhet av institutioner som bygger på urval och behovsprövning leder till ett minskat förtroende för andra människor medan erfarenhet av institutioner som administrerar generella välfärdsprogram – t.ex. sjukvården eller skolväsendet i Sverige – leder till ett ökat förtroende för andra människor och därmed till ett ökat förtroende för samhällets institutioner överlag. Med hjälp av generella välfärdsprogram och genom att erbjuda medborgarna lika möjligheter, t.ex. i form av kostnadsfri utbildning, kan staten enligt detta synsätt bidra till att skapa s.k. högtillitssamhällen.
TPF
52
FPT
2.3 Undersökningar av medborgarnas förtroende för domstolarna i Sverige
2.3.1 Inledning
I Sverige är det framför allt två större undersökningar som genomförs återkommande och som specifikt tar sikte på att undersöka vilket förtroende människor har för domstolarna.
Den ena är SOM-institutets
TPF
53
FPT
årligen återkommande nationella
enkätundersökning, Riks-SOM, som genomförs i syfte att kartlägga den svenska allmänhetens vanor och attityder på temat samhälle, politik och medier (se avsnitt 2.3.2).
Den andra är Nationell Trygghetsundersökning (NTU), ett regeringsuppdrag som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har låtit genomföra. I en årligen återkommande intervjuundersökning kartläggs den svenska befolkningens utsatthet för brott, trygghetsupplevelse samt förtroende för rättsväsendet (se avsnitt 2.3.3).
Av intresse är även domstolsväsendets egna undersökningar, låt vara att det såvitt vi känner till inte på senare tid har genomförts någon sådan undersökning som direkt tar sikte på förtroendefrågor. Särskilt intressanta är de intervjuundersökningar som genomförts
TP
51
PT
Se Rothstein (2003).
TP
52
PT
Se Kumlin och Rothstein (2005), Rothstein och Uslaner (2005).
TP
53
PT
SOM-institutet är ett centrum för den undersöknings- och seminarieverksamhet som drivs gemensamt av Institutionen för journalistik och masskommunikation (JMG), Statsvetenskapliga institutionen samt Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) vid Göteborgs Universitet. SOM står för Samhälle Opinion Massmedia.
52
SOU 2008:106 Förtroende
med parter och vittnen som uppträtt i domstolarna. Sådana undersökningar har bl.a. genomförts i Hovrätten för Västra Sverige våren 2006 och vid Göteborgs tingsrätt hösten 2007.
TPF
54
FPT
I undersök-
ningarna har enskilda parter och vittnen tillfrågats om sina upplevelser av kontakterna med respektive domstol och hur de blivit bemötta av domstolspersonalen.
TPF
55
FPT
Svea hovrätt ska genomföra en motsvar-
ande intervjuundersökning våren 2009.
TPF
56
FPT
Hovrätten för Västra
Sverige har dessutom genomfört en uppföljande intervjuundersökning och då bl.a. ställt frågor om hur åtgärder som vidtagits med anledning av den första intervjuundersökningen uppfattas av parter och vittnen. Andra domstolar har låtit utföra enkätundersökningar för att undersöka hur bemötandet från domstolarnas sida uppfattas, bl.a. domstolarna i Västerbotten.
TPF
57
FPT
En annan undersökning som bör nämnas i sammanhanget är den attitydundersökning med medborgarna som Domstolsverket lät genomföra år 1985. Undersökningen genomfördes i intervjuform och innehöll bl.a. frågor om förtroendet för domstolarna och vad de tillfrågade grundade sitt synsätt på, bemötande, likabehandling och domstolarnas förmåga att stå emot påverkan utifrån.
TPF
58
FPT
TP
54
PT
Vad tycker brukarna? En intervjuundersökning om kvaliteten vid Hovrätten för Västra Sverige (2006); Rapport från en brukarundersökning genomförd år 2007 vid Göteborgs tingsrätt (2008).
TP
55
PT
Hovrätten för Västra Sverige intervjuade 65 personer och Göteborgs tingsrätt 189 personer.
TP
56
PT
Se Arbetsplan för hovrättens fortsatta arbete med bemötandefrågor (2008).
TP
57
PT
Enkäten riktades till målsägande och vittnen. Studien genomfördes som examensarbete av två studenter på juristprogrammet vid Umeå Universitet, se Rydbäck och Wiik Karlsson (2006).
TP
58
PT
Se Kvalitet och förtroende – En analys av överklagande- och ändringsfrekvensen i domstolarna samt av en undersökning om allmänhetens attityder till domstolarna (1987). Undersökningen är av visst intresse som jämförelsematerial. Totalt intervjuades 1 203 personer. 66,9 procent av de tillfrågade uppgav att de hade stort eller ganska stort förtroende för domstolarna och 79,7 procent att de grundade sitt synsätt på reportage i massmedierna. 43,5 procent var av uppfattningen att domstolarna i mycket eller ganska hög grad dömer alla människor lika oavsett utbildning, yrke eller ställning i samhället och 56,7 procent att domstolarna i mycket eller ganska hög grad står fria från påtryckningar utifrån när de dömer, t.ex. från regeringen, näringslivet eller massmedierna. Av dem som någon gång hade varit i kontakt med en domstol ansåg 87,9 procent att de vid detta eller dessa tillfällen hade blivit korrekt bemötta och behandlade. 74,7 procent svarade ja på frågan om de tycker att det är viktigt att domstolar informerar om sin verksamhet.
53
Förtroende SOU 2008:106
2.3.2 SOM-institutets årliga förtroendeundersökningar
I SOM-institutets enkätundersökning har det sedan år 1994 funnits med en fråga som rör medborgarnas förtroende för domstolarna. Frågeställningen söker fånga vilken attityd de tillfrågade har till domstolarna och rymmer både kognitiva och emotionella aspekter av förtroendet (se avsnitt 2.2.3).
TPF
59
FPT
Diagram 2.1 Förtroendet för domstolarna (andel i procent)
0 10 20 30 40 50 60
1994 1998 2002 2006
Stort förtroende Litet förtroende
Källa: Riks-SOM
TP
59
PT
Frågan som ställs lyder: ”Hur stort förtroende har du för det sätt på vilket domstolarna sköter sitt arbete?”. Det finns fem svarsalternativ; mycket stort förtroende, ganska stort förtroende, varken stort eller litet förtroende, ganska litet förtroende och mycket litet förtroende. Urvalet är 6 000 personer fr.o.m. år 2000.
54
SOU 2008:106 Förtroende
Diagram 2.2 Förtroendet för domstolarna jämfört med andra institutioner
och grupper (andel i procent)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
1994 2000 2006
Domstolarna Polisen Sjukvården Regeringen Storföretagen Dagspressen
Källa: Riks-SOM
Av undersökningen beträffande domstolarna kan – förutom av vad som framgår av figurerna – också utläsas att yngre personer har något större förtroende för domstolarna än äldre, att högutbildade har större förtroende än lågutbildade samt att tjänstemän har större förtroende än arbetare och företagare. Resultaten visar också att människor som säger sig stå till höger politiskt, över tid, har större förtroende än de som säger sig stå till vänster och att de som är intresserade av politik har större förtroende än de som inte är intresserade av politik. Vidare visar resultaten att människor som uppvisar en högre grad av mellanmänsklig tillit i betydligt större utsträckning har förtroende för domstolarna än de som inte har så stort förtroende för andra. Slutligen har människor som vuxit upp i Sverige ett större förtroende för domstolarna än människor som vuxit upp i andra länder.
55
Förtroende SOU 2008:106
2.3.3 Nationell trygghetsundersökning (NTU)
NTU har genomförts två gånger, första gången år 2006.
TPF
60
FPT
Frågan
som ställs är snarlik den som ställs i Riks-SOM och inbegriper följaktligen både kognitiva och emotionella aspekter av förtroendet (se avsnitt 2.2.3).
TPF
61
FPT
Diagram 2.3 Förtroendet för domstolarna (andel i procent)
0 10 20 30 40 50 60
2006 Alla 2006 Exkl.
personer som saknar
uppfattning
2007 Alla 2007 Exkl.
personer som saknar uppfattning
Stort förtroende
Litet förtroende
Källa: NTU
TP
60
PT
Undersökningen genomförs huvudsakligen genom telefonintervjuer. År 2006 genomfördes 10 000 intervjuer, varav ca 8 000 besvarade frågorna. År 2007 genomfördes 20 000 intervjuer, varav ca 15 000 besvarade frågorna.
TP
61
PT
Frågan som ställs lyder: ”Vilket förtroende har du för domstolarnas sätt att arbeta?”. Det finns sex svarsalternativ; mycket stort, ganska stort, varken stort eller litet, ganska litet, mycket litet samt ingen åsikt/vet ej.
56
SOU 2008:106 Förtroende
Diagram 2.4 Förtroendet för domstolarna jämfört med andra myndigheter
inom rättsväsendet (andel i procent)
0 10 20 30 40 50 60 70
2006 Alla 2006 Exkl.
personer som saknar
uppfattning
2007 Alla 2007 Exkl.
personer som saknar
uppfattning
Rättsväsendet som helhet
Polisen
Åklagarna
Domstolarna
Kriminalvården
Källa: NTU
Högerkolumnerna för varje år visar förtroendet för domstolarna och övriga myndigheter inom rättsväsendet efter det att de svarspersoner som inte tagit ställning i förtroendefrågan exkluderats. Denna jämförelse visar bl.a. att skillnaderna i förtroende mellan t.ex. domstolarna och polisen till betydande del verkar bero på att väsentligt fler människor saknar uppfattning om domstolarna. Det är en relativt stor andel av befolkningen som redovisar att de inte har någon uppfattning om domstolarna, 22 procent år 2006 och 21 procent år 2007. Troliga orsaker till detta är enligt rapporten brist på egen erfarenhet, bristfälliga kunskaper eller lågt intresse.
TPF
62
FPT
Den bild som framträder i NTU av skillnader i förtroende beroende på ålder, utbildning och andra bakgrundsfaktorer är ungefär densamma som i Riks-SOM.
Av båda de NTU-undersökningar som genomförts framgår att människor som uppgett att de utsatts för brott eller anmält brott under de senaste tre åren före undersökningen har lägre förtroende för domstolarna än de som uppgett att de inte har utsatts för eller anmält brott.
TPF
63
FPT
Sett till enskild brottstyp är utsatthet för sexual-
brott den faktor som i störst utsträckning samvarierar med ett lågt förtroende för rättsväsendet och dess olika myndigheter, inklusive
TP
62
PT
Endast två procent av de tillfrågade uppgav att de hade egen erfarenhet av att uppträda i domstol.
TP
63
PT
Skillnaden är fem procent både år 2006 och år 2007. Frågan gällde om man varit utsatt för brott år 2005 respektive år 2006, dvs. året före undersökningen.
57
Förtroende SOU 2008:106
domstolarna. Lägst förtroende för just domstolarna har emellertid de som uppger att de blivit utsatta för personrån.
Resultaten visar vidare att de som åtalats för brott under de senaste tre åren har lägre förtroende för rättsväsendet i dess helhet och för domstolarna än de som inte har åtalats. Slutligen framgår det av resultaten att människor har påfallande mycket lägre förtroende för att rättväsendet behandlar utsatta för brott bra än att rättsväsendet hanterar misstänkta rättvist. Huruvida denna skillnad även gäller specifikt för domstolarna framgår inte av undersökningen.
2.3.4 Våra undersökningar
Styrkan i SOM-institutets undersökningar och NTU-undersökningarna är att de genomförs återkommande och ger en bild av hur förtroendet varierar över tid och mellan olika grupper i samhället.
Endast en fråga i respektive undersökning rör emellertid förtroendet för domstolarna. Undersökningarna ger därför inte besked om vad den knappa majoritet av medborgarna, vars förtroende för domstolarna faktiskt brister, mer specifikt är missnöjda med i verksamheten.
TPF
64
FPT
Båda undersökningarna frågar dessutom efter förtroendet för samtliga rättsväsendets myndigheter i ett sammanhang vilket kan bidra till att domstolarnas speciella roll och funktion blir otydlig.
Vi har därför tyckt det angeläget att göra ytterligare undersökningar som rör allmänhetens förtroende för domstolarna och också hur bemötandet från domstolarnas sida uppfattas.
Statistiska centralbyråns enkätundersökningar
Till en början har vi gett Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att genomföra två enkätundersökningar med medborgarna. Den första undersökningen riktade sig till allmänheten och ett slumpmässigt urval om ca 3 000 personer från SCB:s register över totalbefolkningen (RTB). Sammantaget har 1 453 personer besvarat denna enkätundersökning.
Samma enkätformulär användes också i en annan undersökning riktad till ett specialurval om ca 500 personer med erfarenhet av att uppträda i domstol. Specialurvalet består av sex i princip lika stora
TP
64
PT
Jfr Kuechler (1991).
58
SOU 2008:106 Förtroende
grupper av personer som uppträtt som målsägande, tilltalade, kärande, svarande, enskilda parter i förvaltningsmål eller vittnen i antingen allmän domstol eller förvaltningsdomstol.
TPF
65
FPT
Sammantaget har 186 per-
soner besvarat denna enkätundersökning.
Vår egen enkätundersökning med advokater och åklagare
Vi har dessutom själva med hjälp av Advokatsamfundet och Åklagarmyndigheten genomfört en enkätundersökning med advokater och åklagare. Vi har i denna undersökning använt ett enkätformulär som i huvudsak överensstämmer med det som SCB använt i sina undersökningar. Advokaterna och åklagarna har dock haft möjlighet att särskilt kommentera svaren på respektive fråga. När det gäller bemötandet har frågorna ställts på ett sådant sätt att de professionella aktörerna även fått ange sin syn på hur klienter och målsägande uppfattar detta.
Undersökningarna har gått ut till samtliga landets 4 400 advokater och 1 500 biträdande jurister och till 250 slumpvis utvalda ordinarie åklagare vid ”vanliga” åklagarkammare. Enkäten har besvarats av 294 advokater (ett fåtal av dessa biträdande jurister) och 111 åklagare.
Vår egen enkätundersökning med domare och nämndemän
Slutligen har vi med hjälp av Domstolsverket genomfört en parallell enkätundersökning med domare och nämndemän, i första hand för att ta reda på vad de tror att allmänheten, advokater och åklagare eller andra offentliga parter har för uppfattning i de frågor om förtroende och bemötande som tas upp i enkäterna. Frågorna i det enkätformulär som använts i denna undersökning speglar alltså samma frågeområden som berörs i enkäterna till allmänheten, personer med domstolserfarenhet, advokater och åklagare. Dessutom har vi ställt några frågor om ordning och säkerhet i domstolen.
Undersökningen har gått ut till 363 slumpvis utvalda ordinarie och icke ordinarie domare och 400 slumpvis utvalda nämndemän. Enkäten har besvarats av 229 domare och 224 nämndemän.
TP
65
PT
Vårt underlag består av personer som uppträtt i mål i Kammarrätten i Stockholm, Hovrätten för Västra Sverige, Malmö tingsrätt, Södertörns tingsrätt, Hässleholms tingsrätt, Ångermanlands tingsrätt och Länsrätten i Västernorrlands län.
59
Förtroende SOU 2008:106
Vad frågar vi om och varför?
Vi har i samtliga undersökningar ställt sammantaget tio frågor som rör olika aspekter av förtroendet för domstolarnas verksamhet. I SCB:s enkätundersökningar ingår också några elementära kunskapsfrågor om domstolarnas roll och uppgift i samhället samt frågor om hur väl insatt allmänheten och de som har erfarenhet av att uppträda i domstol upplever att de är i domstolarnas roll och funktion i samhället och hur de får den mesta informationen om hur domstolarna fungerar. I samtliga enkäter ingår också ett stort antal frågor om domstolarnas bemötande. När det gäller SCB:s undersökningar har sistnämnda frågor endast besvarats av de som har domstolserfarenhet. Frågorna om bemötande berör hela ärendegången i domstolen och handlar om allt från kallelsen till domen. I samtliga enkäter har dessutom ingått ett antal bakgrundsfrågor om ålder, kön etc.
När det gäller förtroendet har vårt huvudsyfte varit att söka ta reda på mer i detalj vilket förtroende medborgarna och de professionella aktörerna har för olika aspekter av domstolarnas verksamhet och vilka samband som finns mellan medborgarnas förtroende för domstolarna och deras kunskap om domstolarnas roll och uppgift i samhället.
När det gäller bemötandet har vårt huvudsakliga syfte varit att söka ta reda på hur de människor som kommer i kontakt med domstolarna och de professionella aktörerna uppfattar olika aspekter av bemötandet från domstolarnas sida, i vad mån enskilda medborgares förtroende påverkas om man har varit i kontakt med en domstol och om det finns vissa aspekter av bemötandet som har större betydelse för förtroendet än andra.
2.3.5 Huvudresultaten från våra enkätundersökningar
I det följande redovisar vi översiktligt några resultat från våra undersökningar.
En djupare analys av resultaten från SCB:s enkätundersökningar liksom en sammanställning av resultaten från våra egna enkätundersökningar med advokater, åklagare, domare och nämndemän med åtföljande kommentarer från advokaterna och åklagarna finns i bilagedel A. I denna bilaga finns också de enkätformulär som använts
60
SOU 2008:106 Förtroende
och utförlig information om hur de olika undersökningarna har genomförts.
På Domstolsverkets webbplats, www.domstol.se, kommer så småningom att finnas fullständiga tabeller med resultaten från samtliga undersökningar.
Våra undersökningar tillsammans med forskningen på området visar att det finns ett antal faktorer som har särskilt stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna. Dessa kan förenklat, utan någon inbördes rangordning, och sammanfattande beskrivas på följande sätt.
• Domstolarnas och domstolspersonalens tillgänglighet för parter och bevispersoner
• Domstolarnas bemötande av parter och bevispersoner
• Domstolarnas handläggningstider
• Transparensen i domstolarnas beslutsprocesser
• Utformningen av domar och beslut
• Den bild som medierna förmedlar av domstolarnas verksamhet
• Allmänhetens kunskap om domstolarnas verksamhet
• Domarnas uppträdande
På olika ställen i betänkandet återkommer vi till dessa faktorer och diskuterar närmare betydelsen av dem.
I figuren nedan redovisas hur stor andel i procent av allmänheten, utredningens urval av personer med domstolserfarenhet, advokater och åklagare som har mycket eller ganska stort förtroende för olika aspekter av domstolarnas verksamhet.
61
Förtroende SOU 2008:106
0
20
40
60
80
10 0
12 0
Att domstolarna
dömer korrekt
Att domare har kompetens att döma
korrekt
Att nämndemän har kompetens att döma
korrekt
Att domstolarna avgör
målen inom rimlig tid
Att enskilda personer
som deltar i
domstolsförhandlingar
blir bemötta med respekt av personalen
i domstolarna
Att domstolarna är
omsorgsfulla och noggranna i sitt arbete
Att det som
rapporteras i tidningar och radio/TV stämmer överens med det som
faktiskt sägs och händer i domstolarna
För möjligheten att få
en rättvis dom i domstolarna oavsett om man har svensk
eller utländsk
bakgrund
Att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de
dömer.
Att domstolarna inte
låter sig påverkas utifrån till exempel av media när de dömer
A llm ä nhe
ten m
e d el
ler ut an dom
s tol s e rf a re nhe
t
Ut re dni ng ens
ur val av p
er s o ne r m ed dom
s tol s er far enh
et
Adv
o k a te r
Å k la gar e
62
SOU 2008:106 Förtroende
I det följande anges i punktform några ytterligare resultat från våra undersökningar.
Förtroende
• Sex av tio personer som är bosatta i Sverige har mycket eller ganska stort förtroende för att domstolarna dömer korrekt. Förtroendet för att domstolarna avgör målen inom rimlig tid och för nämndemännens kompetens att döma korrekt är dock lägre. Än lägre är förtroendet för att det som rapporteras i medierna stämmer överens med vad som faktiskt sägs och händer i domstolarna.
• Drygt sju av tio personer får den mesta informationen om hur domstolarna fungerar genom massmedierna. Ungefär en av tio får den mesta informationen från vänner och bekanta och en lika stor andel genom skolan.
• Knappt fyra av tio personer anser sig vara mycket eller ganska väl insatta i domstolarnas roll och uppgift i samhället.
• Ungefär två av tio personer har inte någon uppfattning eller åsikt om domstolarna.
• Ju större kunskap personen har om domstolarnas roll och uppgift, desto större förtroende har han eller hon för domstolarna och domarna. Ju bättre resultat man har på kunskapstestet, desto lägre förtroende har man dessutom för att mediernas rapportering är korrekt.
• Den bild som framträder i SCB:s undersökning med allmänheten av skillnader i förtroende när det gäller bakgrundsfaktorer är ungefär densamma som i Riks-SOM och NTU. Högutbildade har följaktligen större förtroende för att domstolarna dömer korrekt än lågutbildade, personer bosatta i storstäderna större förtroende än personer som är bosatta på mindre orter eller på landsbygden och kvinnor något större förtroende än män. Personer som har svensk bakgrund har större förtroende än personer som är födda utomlands eller som har annat hemspråk än svenska. Det finns däremot inga entydiga skillnader i förtroende med hänsyn till ålder i andra avseenden än att personer i åldern 16–29 år har lägst förtroende för domstolarna.
63
Förtroende SOU 2008:106
• Allmänhetens förtroende för den professionella kvaliteten, som vilar på medarbetarnas kunskap och kompetens, är större än förtroendet för den brukarupplevda kvaliteten, som bestäms av medarbetarnas värderingar, attityder och förhållningssätt (jfr avsnitt 3.3.2).
• Vissa aspekter av verksamheten har större betydelse än andra för benägenheten att hysa stort förtroende för domstolarna som institutioner. Av störst betydelse för det generella domstolsförtroendet är om man har förtroende för att domare har kompetens att döma korrekt.
• Personer med domstolserfarenhet har lägre förtroende för domstolarna än allmänheten i övrigt. Det behöver dock inte med nödvändighet betyda att det är kontakten med domstolen som minskar förtroendet utan en förklaring kan vara att dessa personer har ett lägre ingångsförtroende. Kontakten med domstolen har dock betydelse, bl.a. på det sättet att utgången i målet har stor betydelse för förtroendet.
• Närmare åtta av tio advokater och ungefär nio av tio åklagare har mycket eller ganska stort förtroende för att domstolarna dömer korrekt. Överlag har både advokater och åklagare ett större förtroende för olika aspekter av verksamheten i domstolarna än vad allmänheten har. Åklagare har i allmänhet större förtroende än advokater. Liksom hos allmänheten sviktar dock hos både advokater och åklagare förtroendet för domstolarnas förmåga att avgöra målen inom rimlig tid, nämndemännens kompetens och för att det som rapporteras i medierna stämmer överens med vad som faktiskt sägs och händer i domstolarna.
• Domare och nämndemän har generellt sett en korrekt uppfattning om vilket förtroende allmänheten och de professionella aktörerna har för olika aspekter av verksamheten. Något överskattar domare och nämndemän dock såväl parters och bevispersoners som de professionella aktörernas förtroende för den egna kompetensen.
64
SOU 2008:106 Förtroende
Bemötande
• När det gäller personer med domstolserfarenhet finns det en särskilt stark koppling mellan ett stort generellt domstolsförtroende och upplevelser av att det helt och hållet stämmer
U
att
U
man hade blivit respektfullt bemött av domaren under domstolsförhandlingen,
U
att
U
man hade möjlighet att tala till punkt och
U
att
U
domaren hade lyssnat på vad man sagt. Exempelvis har endast drygt 10 procent av de som uppger att de blivit respektlöst bemötta av domaren förtroende för domstolarna. Det finns också en stark koppling mellan ett stort generellt domstolsförtroende och upplevelser av att det stämmer helt och hållet
U
att
U
domstols-
personalen var vänlig och hjälpsam och
U
att
U
parten eller bevis-
personen förstod domstolens motivering i domen till varför den dömde som den gjorde.
• Runt fem av tio av de personer som har domstolserfarenhet uppger att det stämmer helt och hållet
U
att
U
domstolspersonalen var
vänlig och hjälpsam,
U
att
U
de blev bemötta med respekt av dom-
aren under domstolsförhandlingen och
U
att
U
domaren lyssnade
uppmärksamt på berättelsen. Ungefär fyra personer av tio uppger att det stämmer helt och hållet
U
att
U
de förstod domstolens
motivering i domen till varför den dömde som den gjorde och lika många att de förstod domarens resonemang om detta när domen avkunnades.
• Nästan samtliga advokater och åklagare uppger att bemötandet i domstolarna håller en god kvalitet i de delar som tas upp i föregående punkt. Det är dock få advokater och åklagare som anser att bemötandet helt och hållet håller god kvalitet.
• Domare har när det gäller de flesta av de ovan berörda aspekterna av bemötandet en tendens att underkatta vad parter, bevispersoner, advokater och åklagare tycker om kvaliteten på bemötandet medan nämndemän tvärtom har en tendens till överskattning. Både domare och nämndemän tror dock att de professionella aktörerna brukar förstå domsmotiveringarna i betydligt större utsträckning än vad som är fallet.
Vi tänker oss att de undersökningsmodeller som vi har tagit fram ska kunna användas av både Domstolsverket och domstolarna själva i det framtida arbetet med kvalitetsfrågor. Att det genomförs uppföljande undersökningar är nämligen en förutsättning för att
65
Förtroende SOU 2008:106
man ska kunna fånga upp hur förtroendet för domstolarna förändras över tid och för att kunna se vilka effekter olika förtroendestärkande insatser har haft.
2.4 Internationell utblick
I detta avsnitt redovisar vi vilket förtroende rättsväsendet och domstolarna åtnjuter i vissa andra med Sverige jämförbara länder och pekar översiktligt på vad förtroendebristerna består i och vad man gjort för att stärka förtroendet.
2.4.1 Förtroendet för rättsväsendet i andra länder – en jämförelse
Det påpekas ofta att förtroendet mellan människor liksom människors förtroende för staten och dess institutioner stadigt minskar i västvärldens demokratier.
TPF
66
FPT
Som framgår av figuren nedan omfattar denna utveckling till viss del även rättsväsendet. Figuren visar hur medborgarnas förtroende för rättsväsendet sedan 1980-talets början har förändrats i ett antal med Sverige jämförbara länder.
TPF
67
FPT
När det gäller förtroendet i nutid (år 2006) går det att urskilja tre grupper av länder. Den första består av Norge, Danmark och Finland, där en klar majoritet av befolkningen har förtroende för rättsväsendet. Den andra består av Sverige, Holland och västra Tyskland
TP
66
PT
Se t.ex. Putnam (2000), Uslaner (2002), Newton (1999).
TP
67
PT
Resultaten baserar sig i huvudsak på två olika intervjuundersökningar med medborgarna, European Values Study (åren 81–84) och Eurobarometern (åren 2002 och 2006). För Norges del baserar sig dock resultaten för åren 2002 och 2006 på Marked- og mediainstituttets (MMI) tiltrobarometer, som specifikt undersöker medborgarnas förtroende för domstolarna. European Values Study, www.europeanvalues.nl, är en del av ett större internationellt akademiskt nätverk, World Values Survey Organization, som sedan 1980-talets början har samlat in statistisk data från medborgare (ca 1 000 personer per undersökningsomgång) i ett stort antal länder i världen rörande värdefrågor och uppfattningar om olika samhällsinstitutioner (www.worldvaluessurvey.org). Eurobarometern grundades år 1973 och publicerar regelbundet resultat från opinionsundersökningar med ca 1 000 personer per omgång som genomförts i EU:s medlemsstater och kandidatländer. Undersökningarna tar främst upp frågor som är relaterade till EU och medborgarnas uppfattning om EU:s olika institutioner, se www.eu.int/comm/public_opinion/index_en.htm. Synovate MMI:s tiltrobarometer har genomförts sedan år 1986 och undersöker genom telefonintervjuer med ca 1 000 personer vilket förtroende norrmännen har för olika samhällsinstitutioner, däribland domstolarna. I stapeldiagrammet redovisas de som svarat att de har mycket eller ganska stort förtroende för ”the (nationality) justice system” (European Values Study och Eurobarometern) respektive ”domstolene” (MMI:s tiltrobarometer).
66
SOU 2008:106 Förtroende
där en majoritet litar på rättsväsendet. Den tredje gruppen består av Belgien, Storbritannien och Frankrike där en minoritet av befolkningen har förtroende för rättsväsendet.
Diagram 2.5 Förtroende för rättsväsendet år 1980–2006 (andel i procent
som har stort eller mycket stort förtroende)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
81-84
2002
2006
Belgien Holland UK Sverige Frankrike Tyskland V Danmark Finland Norge
Källor: European Values Study, Eurobarometer och Synovate Marked- og mediainstituttets (MMI) tiltrobarometer.
Ett problem med frågan som ställs i dessa undersökningar är från vårt perspektiv att det inte går att utläsa i vad mån förtroendet varierar för rättsväsendets olika myndighetsslag och då inte heller specifikt vilket förtroende domstolarna åtnjuter. Dock grundar sig redovisningen när det gäller Norge för åren 2002 och 2006 på en undersökning som tar sikte på medborgarnas förtroende för just domstolarna.
Ett annat problem hänger samman med att undersökningarna sträcker sig över flera decennier. Sedan 1980-talets början har både samhällena som sådana liksom de krav och förväntningar som människor har på samhällena och dess institutioner förändrats. Dessa förändringar har medfört att vi i dag lägger en delvis annan innebörd i begreppet förtroende än vad vi gjorde för närmare 30 år sedan. Att förtroendet för rättsväsendet överlag var större i början av 1980-talet än vad det är i dag behöver med andra ord inte innebära att rättsväsendet faktiskt fungerade bättre då. Skillnaden torde
67
Förtroende SOU 2008:106
snarare bero på att rättssystemet inte förmått möta människors förändrade krav och förväntningar. Följden är att människor upplever att rättsväsendet fungerar sämre i dag än vad det gjorde i början av 1980-talet.
TPF
68
FPT
2.4.2 Vad beror det försämrade förtroendet på och vad har gjorts för att stärka det?
Det faktum att förtroendet för rättsväsendet i de flesta av västvärldens demokratier är mindre i dag än det var i 1980-talets början har föranlett en debatt som går ut på att rättsväsendets legitimitet är i fara.
TPF
69
FPT
För att kunna ta ställning till vad som kan göras för att stärka medborgarnas förtroende för domstolarna har man på vissa håll undersökt varför förtroendet brister och vilka delar av verksamheten som har störst betydelse för hur medborgarna uppfattar domstolarna.
I USA var man tidigt ute med den här typen av undersökningar.
TPF
70
FPT
Med hjälp av i första hand en landsomfattande enkät-
undersökning med allmänheten, How the Public Views the State Courts – A 1999 National Survey (1999), har man där identifierat fyra områden som är särskilt viktiga för hur människor uppfattar domstolarna.
Det första tar sikte på tillgänglighetsfrågor i vid mening eller hinder som människor upplever i kontakterna med domstolarna. Dessa hinder handlar om allt från att människor inte anser sig ha råd att vända sig till domstol till att domstolarna inte upplevs ha hängt med sin tid och är dåligt insatta i hur samhället har förändrats på senare år. Det sistnämnda synsättet finns särskilt hos den latinamerikanska och afroamerikanska befolkningen.
Det andra området handlar om att människor upplever att målen inte avgörs inom rimlig tid och att domstolarna har bristfälliga rutiner för att följa upp hur handläggningen av målen fortskrider.
TP
68
PT
Jfr Beck (1992).
TP
69
PT
Se t.ex. Loth (2007), National Action Plan: A Guide for State and National Organizations (1999). Jfr Lambertz (2004).
TP
70
PT
År 1987 påbörjades i USA ett landsomfattande projekt som ytterst syftade till att stärka medborgarnas förtroende för domstolarna. Projektet utmynnade i att man utvecklade ett system, Trial Court Performance Standards (TCPS), för att närmare kunna beskriva, klassificera och mäta kvaliteten i domstolarnas arbete (se vidare avsnitt 3.3.3).
68
SOU 2008:106 Förtroende
Det tredje berör människors upplevelser av att domstolarna inte behandlar alla lika och därmed sammanhängande integritetsfrågor. Även här var det främst latinamerikaner och afroamerikaner som uttryckte sådana farhågor.
Det fjärde området handlar om upplevelser av att domsluten är färgade av politiserade ställningstaganden och ett ifrågasättande av domstolarnas oberoende.
Störst betydelse av de här nämnda områdena för förtroendet hade i vilken utsträckning de tillfrågade upplevde att domstolarna behandlar alla människor lika och uppfattade processerna som rättvisa.
TPF
71
FPT
Till viss del har domstolarna i Europa utsatts för liknande kritik. Således har det även i Europa framförts kritik som går ut på att handläggningen i domstolarna är för långsam samt att domstolarna saknar förmåga att möta medborgarnas krav på tillgänglighet och öppenhet i beslutsfattandet. Kritiken har bl.a. föranlett en diskussion om hur man ska gå tillväga för att förena domstolarnas oberoende med en skyldighet för domstolarna att redovisa att verksamheten håller godtagbar kvalitet.
TPF
72
FPT
I några europeiska länder har enskilda rättsskandaler blottat brister i rättsväsendet som i förlängningen lett till att åtgärder vidtagits för att förbättra rättsväsendets funktion och stärka medborgarnas förtroende. Således blev det i Belgien, bl.a. i samband med den s.k. Dutrouxaffären i mitten av 90-talet, tydligt att det fanns stora brister i samarbetet mellan rättsväsendets myndigheter.
TPF
73
FPT
Vid
ungefär samma tid ledde avslöjandet att en oskyldig man i Holland hade suttit i fängelse i 4 år till en debatt där som ifrågasatte rättsväsendets funktion. Debatten har i förlängningen lett till relativt radikala förändringar av den holländska domstolsorganisationen i syfte att höja effektiviteten och kvaliteten i domstolarnas arbete.
TPF
74
FPT
TP
71
PT
Se även Warren (2000).
TP
72
PT
Se t.ex. Loth (2007), National Action Plan: A Guide for State and National Organizations (1999). Jfr Lambertz (2004).
TP
73
PT
Marc Dutroux var centralfigur i ett Belgiskt pedofilnätverk som avslöjades i mitten av 1990-talet. Den mest massiva medborgerliga kritiken rörde Högsta Domstolens beslut att avsätta undersökningsdomaren i målet, Jean-Marc Connerotte. Undersökningsdomaren var mycket uppskattad eftersom hans insatser lett till att Marc Dutroux kunnat gripas och till att en mängd bevis mot Marc Dutroux kunnat säkras. Beslutet att avsätta Jean-Marie Connerotte grundades på att han ansågs jävig efter att i efterdyningarna av pedofilnätverkets verksamhet ha deltagit i en middag för insamling av pengar till sökandet av försvunna barn. Högsta Domstolens beslut och polisens misstag under själva utredningen fick mer än 300 000 belgare att delta i en protestmarsch med krav på omfattande reformer inom rättsväsendet.
TP
74
PT
Vad dessa förändringar gått ut på redovisas i avsnitt 3.3.3.
69
Förtroende SOU 2008:106
Insatserna för att stärka förtroendet bedrivs i de europeiska länderna enligt två huvudlinjer. Den ena tar sikte på att förbättra informationen från domstolarna till medborgarna om domstolarnas roll och funktion i samhället och villkoren för domstolarnas arbete. När det gäller informationsaspekten har framfört allt domstolarnas relationer till medierna i flera länder uppmärksammats som särskilt betydelsefull när det gäller att stärka medborgarnas förtroende.
TPF
75
FPT
Det handlar här i första hand om att göra domstolarna öppnare och mer tillgängliga i förhållande till medierna.
Den andra huvudlinjen tar sikte på domstolarnas egentliga arbete, dvs. om att få ned handläggningstiderna och utnyttja resurserna effektivare, att säkerställa oberoendet i beslutsfattandet, att förbättra kvaliteten och begripligheten i domar och beslut samt om att förbättra tillgängligheten för och bemötandet av parter och andra som kommer i kontakt med domstolarna.
Gemensamt för allt arbete som tar sikte på att stärka medborgarnas förtroende för domstolarna är att det till stor del handlar om att förändra attityder i domstolarna. Det krävs en övergripande plan eller strategi för att insatser på det här området ska bli framgångsrika. I avsnitt 3 redogör vi för hur man bedrivit kvalitetsarbete i vissa andra länder och i Sverige samt för metoder för kvalitetsarbete och kvalitetsuppföljning i domstol.
2.5 Närmare om förtroendet för domstolarna – vad som påverkar förtroendet, hur man bygger förtroende och vad som kan hända om förtroendet sviktar
I avsnitt 2.5.1–2.5.3 anknyter vi till avsnitt 2.2 och diskuterar några särskilda utmaningar som domstolarna har när det gäller att bibehålla och stärka medborgarnas förtroende för verksamheten.
Vi belyser i avsnitt 2.5.4–2.5.6 något om vad som kan hända om medborgarna inte har förtroende för domstolarna och vad som mer specifikt kan hända om förtroendet brister för de allmänna domstolarna respektive förvaltningsdomstolarna.
I avsnitt 2.5.7 berörs översiktligt betydelsen av att det för förtroendet för domstolarna är viktigt att medborgarna också har för-
TP
75
PT
Se t.ex. Conclusions of the 2nd European Conference of Judges, Justice and the Media, Cracow, 25–26 april 2005; Meeting of the Presidents of the Associations of Judges on ”Justice and Society”, Vilnius, 13–14 december 1999.
70
SOU 2008:106 Förtroende
troende för vissa andra myndigheter och organisationer som står domstolarna nära.
Slutligen uppehåller vi oss något i avsnitt 2.5.8 om betydelsen av domares uppträdande från förtroendesynpunkt och diskuterar behovet av etiska regler för domare.
2.5.1 Särskilda utmaningar för domstolarna från förtroendesynpunkt
I grunden handlar naturligtvis det förtroendeskapande arbetet i domstolarna om att säkerställa att dömandet håller en hög och jämn kvalitet. För att vinna medborgarnas förtroende är det emellertid inte tillräckligt att domstolarna i det dagliga arbetet tillämpar de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten. Domstolarna måste också på olika sätt visa för medborgarna att man gör det. De statsvetenskapliga forskningsresultaten som redovisas i avsnitt 2.2.4 hjälper oss att se två särskilt stora utmaningar som domstolarna har när det gäller att stärka medborgarnas förtroende.
Den ena har bäring på verksamheten i domstolarna i stort och att forskningen visar att människor är angelägna om att processen fram till slutresultatet är rättvis och att detta i princip är lika angeläget som att slutresultatet är till den enskildes fördel.
TPF
76
FPT
Utman-
ingen här ligger i att domstolarna förmår att till allmänheten förmedla de rättssäkerhetsprinciper som generellt styr verksamheten (se avsnitt 2.5.2 och avsnitt 6 om domstolarnas kontakter med medierna).
Den andra utmaningen handlar om att många av de personer som kommer i kontakt med domstolarna kan förväntas bära med sig en misstro eller misstänksamhet mot samhällets institutioner, däribland domstolarna. Utmaningen här ligger i att domstolarna inom ramen för handläggningen av enskilda mål och ärenden förmår kommunicera de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten till parter och bevispersoner (se avsnitt 2.5.3 och avsnitt 4 om bemötande). Hur domstolarna uppfattas av parter och bevispersoner får i förlängningen också betydelse för en bredare allmänhets uppfattning på det sättet att de som har erfarenhet av att uppträda i domstol förmedlar sin syn på domstolarna till vänner och bekanta.
TP
76
PT
Se t.ex. Thibaut & Walker (1975), Tyler (1998).
71
Förtroende SOU 2008:106
2.5.2 Vikten av att domstolarna förmedlar de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten till allmänheten och medierna
Som en förmedlande länk mellan domstolarna och allmänheten finns medierna. Den stora majoriteten kommer nämligen aldrig i kontakt med domstolarna och medborgarna har även i övrigt begränsad kunskap om verksamheten i domstolarna. Enligt SCB:s enkätundersökning med allmänheten får drygt 70 procent av medborgarna den mesta informationen om hur domstolarna fungerar genom massmedierna. Domstolarnas kanske viktigaste uppgift från förtroendesynpunkt är därför att söka säkerställa att informationen som når medborgarna genom medierna är allsidig och korrekt. I strävan att bygga förtroende är det särskilt viktigt att göra det möjligt för medierna att fånga upp innebörden av de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten och vad en rättvis behandling i domstol närmare innebär så att de kan vidarebefordra denna information till medborgarna (se vidare avsnitt 6 om domstolarnas kontakter med medierna).
Människor uppfattar processen som rättvis om den bygger på likabehandling, om de har blivit behandlade med respekt och värdighet samt om de haft möjlighet att göra sig hörda och institutionen lyssnat på deras argument. Det allvarligaste problemet från förtroendesynpunkt är om medborgarna skulle bibringas uppfattningen att det finns inslag i processen av diskriminering, korruption, fusk eller andra tecken på oärlighet från institutionens sida.
TPF
77
FPT
Domstols-
processen är normalt rättvis i denna mening, men en utmaning för domstolarna är att till allmänheten – vanligen genom medierna – förmedla de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten.
I administrationen av generella välfärdsprogram behöver inte institutionerna tolka regler och ta ställning till hur reglerna ska tillämpas i enskilda fall. Medborgarna uppfattar därför närmast per automatik att dessa system bygger på likabehandling och rättvisa.
TPF
78
FPT
Verksamheten i domstolarna däremot bygger, liksom administrationen av selektiva och behovsprövade välfärdsprogram, just på regeltolkning och att ta ställning till hur reglerna ska tillämpas i enskilda fall. Det leder lätt till en misstänksamhet hos medborgarna
TP
77
PT
Se Tyler (1998).
TP
78
PT
Jfr Kumlin and Rothstein (2005).
72
SOU 2008:106 Förtroende
om att det i beslutsfattandet finns inslag av fördomar, stereotyper och okunnighet.
TPF
79
FPT
Även om det torde vara oerhört sällsynt med oegentliga beteenden i domstolarnas beslutsprocesser hindrar det inte att misstankar härom kan få fäste hos medborgarna. T.ex. framgår av SCB:s enkätundersökning med allmänheten att medborgarna har ett jämförelsevis lågt förtroende för att domstolarna behandlar alla människor lika när de dömer och att möjligheterna till en rättvis prövning i domstolarna är desamma oavsett om man har svensk eller utländsk bakgrund.
Huruvida det faktiskt förekommer diskriminering eller annan form av oegentligt beteende i domstolarna ger inte SCB:s enkätundersökning med allmänheten något besked om. Däremot vet vi att utvecklingen på medieområdet (se avsnitt 6) har inneburit att domstolarna, liksom andra myndigheter, under det senaste decenniet har blivit föremål för en allt intensivare granskning från journalistkårens sida. Om domstolarna och domarna uppfattas vara slutna och det är svårt att få insyn i de beslutsprocesser som pågår, kan det i sig bidra till att skapa en uppfattning om att det kan förekomma någon form av oegentligt beteende där som inte tål dagens ljus. I förlängningen riskerar det att skapa en misstro hos medborgarna gentemot domstolarna.
För att undanröja sådana tvivel och vinna medborgarnas förtroende måste domstolarna visa för allmänheten att beslutsfattandet bygger på rättvisa och likabehandling utan inslag av godtycke. Det kräver bl.a. att företrädare för domstolarna står upp till försvar för de universella rättssäkerhetsprinciper som genomsyrar verksamheten. Det kräver också att domarna säkerställer att beslutsprocesserna är observerbara, eller med andra ord präglas av transparens.
TPF
80
FPT
Risken för att misstankar om att det förekommer oegentligt beteende i domstolarna ska få fäste motverkas dessutom av att det finns fungerande mekanismer för ansvar och ansvarsutkrävande.
TPF
81
FPT
Som framgår av avsnitt 2.2.3 byggs förtroende i första hand genom kunskap om institutionen och att institutionen uppfattas som välvillig och visar oss omsorg.
Enligt SCB:s enkätundersökning med allmänheten anser drygt sex av tio medborgare att de inte alls är insatta eller inte är särskilt väl insatta i domstolarnas roll och uppgift i samhället. För att öka
TP
79
PT
Jfr Lipsky (1980).
TP
80
PT
Jfr Ostrom och Walker (2003).
TP
81
PT
Se Thompson (2005), Sjölin (2004).
73
Förtroende SOU 2008:106
medborgarnas kunskap gäller det för domstolarna att på olika sätt informera medborgarna, både om varför utgången blivit som den blivit i enskilda mål och om domstolarnas roll och funktion i samhället. Domstolarna måste helt enkelt hitta kanaler för att på ett begripligt sätt förklara för allmänheten vilka överväganden som ligger till grund för olika avgöranden och varför de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna är så viktiga.
Den emotionella aspekten av förtroendet handlar främst om att domstolarna på olika sätt måste förmedla till allmänheten att man kan förvänta sig ett respektfullt och värdigt bemötande i domstol. Domstolarna måste därvid också förklara för medborgarna vad en rättvis behandling närmare innebär och att man kan förvänta sig ett sådant bemötande om man kommer i kontakt med en domstol.
2.5.3 Vikten av att domare kommunicerar de rättssäkerhetsprinciper som styr processen till enskilda parter och bevispersoner
Den andra utmaningen handlar om de förväntningar som många av de personer som kommer i kontakt med domstolarna har på den kommande prövningen. Det har nämligen visat sig att människor som har upprepade kontakter med myndigheter vars verksamhet bygger på urval och behovsprövning tenderar att ha ett mindre förtroende, både för sina medmänniskor och för myndigheter generellt.
TPF
82
FPT
Personer som har en historia av täta kontakter med
exempelvis socialtjänsten eller Försäkringskassan kan därför förväntas ha ett mindre förtroende för domstolarna än medborgare i allmänhet.
En jämförelse mellan de båda enkätundersökningar som SCB har genomfört visar att personer med domstolserfarenhet generellt har ett något lägre förtroende för domstolarna än allmänheten i övrigt. Det viktigaste skälet till att domstolserfarenhet leder till ett lägre förtroende för domstolen är att svarspersonen är missnöjd med utgången i målet. En förklaring kan emellertid också vara att personer som kommer i kontakt med domstolar har ett lägre ingångsförtroende. Exempelvis har personer med domstolserfarenhet – enligt SCB:s enkätundersökningar – något lägre utbildning än allmänheten i övrigt.
TP
82
PT
Se SOM-institutets medborgarundersökningar, Riks-SOM, www.som.gu.se.
74
SOU 2008:106 Förtroende
Ett lägre generellt ingångsförtroende kan också ha sin grund i att många av de personer som kommer i kontakt med domstolarna har täta kontakter med olika behovsprövande myndigheter. Vid bedömningen av om den enskilde är berättigad till eller har behov av det som ansökan till en behovsprövande myndighet gäller finns det ett relativt stort inslag av diskretionärt beslutsfattande. Den enskilde har därför ofta motiv och ibland också möjlighet att undanhålla information från beslutsfattaren för att på det sättet visa att man är kvalificerad för det bidrag eller stöd man har ansökt om.
I relationen mellan den enskilde och den behovsprövande myndigheten kan detta lätt eskalera på det sättet att misstro hos den enskilde leder till ökad kontroll från myndighetens sida, vilket leder till än större misstro hos den enskilde, osv.
TPF
83
FPT
Denna misstro eller
misstänksamhet mot samhällets institutioner inbegriper också möjligheten att få en rättvis prövning i domstolen. I förening med bakgrundsfaktorer som hänger samman med social status, klasstillhörighet och etnicitet ökar ofta misstron.
TPF
84
FPT
Att visa för människor som har sådana här erfarenheter av institutionskontakter att de kan lita på domstolarna är en stor utmaning som ställer särskilt stora krav på personalen i domstolarna att ge ett gott bemötande och tydligt kommunicera de rättssäkerhetsprinciper som styr verksamheten.
Det handlar här främst om att bemöta parter och bevispersoner med respekt och värdighet och att säkerställa att de lämnar domstolen med en upplevelse av att ha blivit rättvist behandlade. För att åstadkomma detta gäller det att domarna tydligt förklarar domstolens uppgift i det enskilda målet och förutsättningarna för domstolens prövning. Domarna måste också kunna förklara varför de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna är så viktiga och vad de konkret innebär för domstolens prövning i det enskilda fallet.
Vid sidan av ett respektfullt bemötande är det särskilt viktigt att säkerställa att parter och bevispersoner lämnar domstolen med en känsla av att ha haft möjlighet att göra sig hörda och att domstolen lyssnat på vad de haft att säga. Enligt den rapport med analys av resultaten från SCB:s enkätundersökningar som vi har tagit fram finns det nämligen ett starkt positivt samband mellan att parten eller bevispersonen upplever sig ha fått ett mycket bra bemötande i
TP
83
PT
Se Hermansson (2003).
TP
84
PT
Jfr Kumlin and Rothstein (2005) och SOM-institutets medborgarundersökningar, Riks-SOM, www.som.gu.se.
75
Förtroende SOU 2008:106
just dessa avseenden och att han eller hon har förtroende för att domstolarna dömer korrekt.
En rättvis behandling av parter och bevispersoner innebär också att personalen i domstolarna måste markera ett tydligt avstånd till andra professionella aktörer, såsom advokater och åklagare eller processförare vid olika myndigheter. Många gånger håller människor nämligen inte isär de professionella aktörernas rollfördelning i processen. Om man redan från början är tveksam till om man kommer att få en rättvis prövning i domstolen, tenderar man i än högre grad att uppfatta att de professionella aktörerna har en och samma uppgift, närmare bestämt att se till att processen får en för den enskilde ogynnsam utgång.
På framför allt domare vilar därför ett särskilt ansvar att upprätthålla en rågång gentemot övriga professionella aktörer. T.ex. bör det inte komma i fråga att samspråka i pauser eller på andra sätt interagera med de professionella aktörerna på ett sätt som kan bidra till att uppfattningen att prövningen inte sker förutsättningslöst får fäste eller förstärks hos den enskilde. Det kan från denna utgångspunkt även ifrågasättas om det verkligen är lämpligt att samlokalisera domstolar med andra myndigheter. Att tydligt markera avstånd mellan instanserna är också viktigt. Det är därför mindre lämpligt att samlokalisera underrätter med överrätter.
2.5.4 Vad kan hända om medborgarna inte har förtroende för domstolarna?
Ett försämrat förtroende för domstolarna riskerar framför allt att leda till att människors benägenhet att frivilligt medverka i domstolsprocesserna minskar. Sådan medverkan kan handla om allt från att svara på olika förelägganden till att hörsamma kallelser till förhandlingar.
Visserligen har domstolarna i de flesta fall tillgång till påtryckningsmedel som möjliggör för dem att tvinga tredskande människor att medverka. Från effektivitetssynpunkt är det emellertid mycket allvarligt om domstolarna i allt större utsträckning måste ta till tvångsmedel som t.ex. beslut om hämtning och oftare döma ut viten eller annars utfärda olika slags förelägganden för att förmå människor att medverka. En sådan utveckling skulle dessutom leda till längre handläggningstider och därmed till en spiral av successivt minskat förtroende för domstolarna.
76
SOU 2008:106 Förtroende
Det bör dock framhållas att bristande medverkan även kan bero på befogad rädsla i vissa fall, särskilt när det gäller målsägande och vittnen i brottmål. Att öka rädda personers benägenhet att medverka är inte i första hand en förtroendefråga. I stället handlar det här om att stärka säkerheten i domstolarna. Det är dock tämligen ovanligt att bevispersoner utsätts för olika former av påverkansförsök.
TPF
85
FPT
För de personer som tror att det är farligt att höras som
målsägande eller vittna är det viktigt med information och olika former av projekt för att förmå människor att våga ställa upp och vittna. Särskilt viktigt torde det vara att till medierna förmedla budskapet att det i de allra flesta situationer faktiskt är ofarligt att höras i domstol.
Det finns naturligtvis ytterligare orsaker till varför en part eller bevisperson inte medverkar. T.ex. finns det nog en allmän tendens i samhällsutvecklingen av mer utbredd nonchalans och bristande respekt hos medborgarna för myndigheter generellt som inte direkt har något samband med ens förtroende för de olika myndigheterna.
Om förtroendet för domstolarnas förmåga att lösa tvister verkligen börjar svikta, är steget inte heller långt till att medborgarna vänder sig till alternativa tvistelösningsorgan. Ett minskat förtroende riskerar också att leda till att medborgarna i allt större utsträckning låter bli att rätta sig efter fattade beslut. I förlängningen finns en risk att medborgarna även börjar ifrågasätta gemensamt beslutade lagar och regler.
Om förtroendet för rättsväsendet börjar svikta generellt, finns det dessutom en risk för att medborgarna verkligen tar saken i egna händer och skapar s.k. medborgargarden eller på andra sätt sluter sig samman i syfte att komma runt domstolarna på områden där domstolarna har konfliktlösningsmonopol.
2.5.5 Närmare om förtroendets betydelse för de allmänna domstolarna
För de allmänna domstolarnas del finns det en särskilt tydlig risk för att ett minskat förtroende leder till att människor och företag söker efter alternativa sätt att lösa sina tvister. Till viss del kan utvecklingen sägas redan ha gått åt det här hållet. Inte sällan drar sig således kommersiella aktörer från att lösa sina tvister i domstol.
TP
85
PT
Jfr Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (2008).
77
Förtroende SOU 2008:106
Visserligen torde det finnas flera skäl än ett bristande förtroende för domstolarna som ligger bakom denna utveckling.
I vår enkätundersökning med advokater framkommer det emellertid att det finns en utbredd uppfattning bland advokater att kunskaperna om förhållandena i det privata näringslivet brister i domstolarna och att detta inverkar negativt på dömandet i kommersiella tvister. För att komma till rätta med detta efterfrågar advokaterna en ökad specialisering och att domstolarna i högre grad befolkas med personer som har erfarenhet av det privata näringslivet.
Advokaterna uppfattar också att brottmål regelmässigt prioriteras framför tvistemål och att det skapar orimligt långa handläggningstider för vissa tvistemål. Man tycker dessutom att domare får ägna sig för mycket åt administrativt arbete och efterfrågar en större renodling av domarrollen. För att få bukt med långa handläggningstider efterfrågas framför allt en tydligare processledning och en ökad användning av förelägganden.
2.5.6 Närmare om förtroendets betydelse för förvaltningsdomstolarna
Förvaltningsdomstolarna kan med sitt breda kompetensområde sägas ha en allmänt normbildande funktion i samhället. Om förtroendet för förvaltningsdomstolarna minskar, finns det alltså en specifik risk för att medborgarnas vilja att göra rätt för sig och ställa upp på välfärdsstatens gemensamma program inom exempelvis socialförsäkrings- eller skatteområdena minskar.
Den normbildande funktionen kommer kanske till särskilt tydligt uttryck på skatteområdet. Således finns det ett klarlagt samband mellan medborgarnas förtroende för uppbördssystemet i stort och viljan att göra rätt för sig. Förvaltningsdomstolarna har här en nyckelroll. En viktig aspekt av medborgarnas förtroende för förvaltningsdomstolarna handlar alltså om förmågan att avgöra just skattemålen korrekt. Det kan därför finnas anledning att vara bekymrad över att förvaltningsdomstolarna emellanåt kritiseras, inte minst av kommersiella aktörer, för att kompetensen på skatteområdet är bristfällig.
I vår enkätundersökning med advokater framkommer också synpunkten att förvaltningsdomstolarna har en tendens att alltför ofta gå på myndigheternas, tillika underinstansernas, linje i stället för att göra en självständig bedömning. Advokaterna menar dessutom att
78
SOU 2008:106 Förtroende
handläggningstiderna ofta är än längre i förvaltningsdomstolarna än i de allmänna domstolarna.
2.5.7 Förtroendet för myndigheter som står nära domstolarna
I grunden finns det ett positivt samband mellan medborgarnas samhällsintresse och engagemang i samhällsfrågor och storleken på förtroendet för alla samhällsinstitutioner. Med mer övergripande förändringar i samhällssynen följer också samvarierande förändringar i medborgarnas förtroende för alla samhällsinstitutioner. Exempelvis brukar förtroendet för samhällets institutioner minska generellt under perioder av lågkonjunktur. Särskilt tydlig är tendensen till samvariationer i förtroendet mellan institutioner som står varandra nära.
Det är därför viktigt att hålla i minnet att medborgarnas förtroende för vissa andra myndigheter och organisationer som står domstolarna nära även är av stor betydelse för förtroendet för domstolarna. Medborgarnas förtroende för t.ex. polisen, Skatteverket, Åklagarmyndigheten eller advokatkåren skulle därmed ha en särskilt tydlig tendens att samvariera med förtroendet för domstolarna.
Ett skäl till att förtroendet samvarierar på detta sätt är att medborgarna inte sällan är dåligt insatta i vad de olika myndigheterna och organisationerna gör och vilka ansvarsområden de har. Det kan därför i förekommande fall finnas anledning för domstolarna att på olika sätt reagera även när det inträffar händelser som riskerar att minska förtroendet för dessa närliggande myndigheter, t.ex. genom att förklara vilka uppgifter domstolen har i sammanhanget och tydligt markera avståndet mellan domstolen och den aktuella myndigheten.
2.5.8 Behovet av etiska regler för domare
Ofta skiljer sig medborgarnas förtroende för själva institutionen från förtroendet för de yrkesroller som är associerade med institutionen. Exempelvis har medborgarna ett större förtroende för lärare och präster än för skolan och kyrkan som institutioner medan förtroendet för journalister tvärtom är mindre än för medierna som institutioner. När det gäller domstolarna framgår av SCB:s enkät-
79
Förtroende SOU 2008:106
undersökning med allmänheten att medborgarna har större förtroende för domare än för domstolarna som institutioner.
De företrädare som man associerar med olika institutioner har med andra ord nyckelroller i det förtroendeskapande arbetet. Detta gäller inte minst domare. Den rapport med analys av resultaten från SCB:s enkätundersökningar som vi har tagit fram visar både att det finns en stark koppling mellan förtroendet för domarens kompetens och förtroendet för domstolarna och att de aspekter av bemötandet som är förknippade med domarens agerande har särskilt stor betydelse för förtroendet.
Med denna nyckelroll i förtroendearbetet följer naturligtvis att domares uppträdande även på andra sätt än hur det tar sig uttryck i bemötandet av parter och bevispersoner har stor betydelse, både när det gäller att bygga upp och bryta ned förtroendet för domstolarna som institutioner. Som ett exempel från ett område som inte är alltför avlägset kan nämnas att forskare som fuskar drar ned förtroendet för universiteten. På motsvarande sätt påverkas bilden av domstolarna av domarnas sätt att vara. Om domare uppträder olämpligt eller förekommer i olämpliga sammanhang, riskerar det med andra ord att på ett särskilt tydligt sätt minska medborgarnas förtroende för domstolarna.
Etiska frågor diskuteras regelbundet på olika kurser för domare och kommer också att ingå som ett moment i den utbildning för nyutnämnda ordinarie domare som Sveriges Domstolars akademi för utbildning (Domstolsakademin) kommer att bedriva fr.o.m. årsskiftet 2008/2009 (se avsnitt 3.3.5). För att ytterligare minska risken för olämpligt beteende från enskilda domares sida och i övrigt stärka och fördjupa domarnas etiska medvetenhet kan etiska regler för domare fylla en viktig funktion.
Inom de flesta andra professioner i Sverige som har att hantera situationer som emellanåt kan innefatta moraliska dilemman eller i övrigt berör etiska frågor har det utarbetats sådana regler.
TPF
86
FPT
I detta
sammanhang bör Advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed särskilt framhållas. En viktig funktion med sådana här regler är att skapa professionsidentitet och en kollegial sammanhållning. Reglerna kan också vara en stödstruktur för att utveckla
TP
86
PT
Se t.ex. Läkarförbundets etiska regler, etiska riktlinjer för terapeuter, Sveriges Tandläkarförbunds etiska riktlinjer, SULF:s yrkesetiska riktlinjer för universitetslärare, yrkesetiska riktlinjer för SEKOs medlemmar inom svensk kriminalvård och Akademikerförbundet SSR:s ”Etisk kod för socialarbetare”.
80
SOU 2008:106 Förtroende
en etisk integritet och känslighet inom yrkeskåren. En närliggande aspekt är att de kan ge vägledning i olika valsituationer i yrkeslivet.
När det gäller domare har det på det internationella planet, framför allt i Förenta Nationernas regi, bedrivits arbete med att utforma etiska principer. Arbetet har bl.a. utmynnat i att man år 2002 vid ett möte mellan representanter för de högsta domstolarna från skilda rättssystem antog The Bangalore Principles of Judicial Conduct.
TPF
87
FPT
De etiska regler som följer av Bangalore-prin-
ciperna är allmänt hållna och indelade i de värden som reglerna ska tillvarata, nämligen oavhängighet, opartiskhet, integritet, korrekt uppträdande, likabehandling samt kompetens och arbetsamhet.
Till grund för det internationella arbetet har främst legat de etiska regler för domare som sedan länge funnits i de flesta länder inom common law-systemet. Just Bangalore-principerna har dock anpassats för att kunna fungera även i länder som tillhör civil lawtraditionen. När det gäller internationellt arbete bör även nämnas att Europarådets ministerkommitté år 1994 antog rekommendationer om domares oavhängighet och effektivitet och om domarrollen.
TPF
88
FPT
Vad gäller enskilda länder är det alltså främst inom common law-systemet som det finns skrivna yrkesetiska regler eller principer för domare. Med undantag för Storbritannien är det följaktligen ovanligt med sådana regler i Europa. Dock utarbetade en arbetsgrupp tillsatt av Domstoladministrasjonen i Norge häromåret ett mycket omfattande utkast till etiska regler för domare, Etiske regler for dommere – utkast fra arbeidsgruppe oppnevnt av Domstolsadministrasjonen (2007).
TPF
89
FPT
Bortsett från Olaus Petri domarregler från omkring år 1540, som genom seklerna spelat en viktig roll som etisk kod för den svenska domaren, saknas i Sverige etiska regler för domare.
TPF
90
FPT
Ett
utkast till etiska regler utarbetades i mitten av 1990-talet i Domareförbundets regi. Förslaget möttes dock av massiv kritik från domarkåren och kom därför inte att genomföras. En anledning till missnöjet torde ha varit att förslaget inte hade förankrats ordentligt.
Av bl.a. samma skäl utsattes för övrigt utkastet till etiska regler för domare i Norge nyligen för stark kritik i samband med remissbehandlingen. Den sammantagna kritiken mot reglerna som sådana
TP
87
PT
Se www.unodc.org/pdf/crime/corruption/judicial_group/Bangalore_principles.pdf.
TP
88
PT
Recommendation No. R (1994) 12.
TP
89
PT
Se domstol.no/upload/DA/da/Aktuelt/Etiske%20regler%20for%20dommere.pdf.
TP
90
PT
Olaus Petri domarregler är knappast att betrakta som etiska regler i egentlig mening, se t.ex. Axberger (2008).
81
Förtroende SOU 2008:106
och sättet som de hade tagits fram på var för övrigt så kraftig att förslaget – som skulle ha antagits på ett domarmöte i Stavanger den 8–9 maj 2008 – drogs tillbaka före mötet.
TPF
91
FPT
Erfarenheten visar med andra ord att arbete med att skapa etiska regler som gäller grundläggande frågor i domares yrkesutövning bör inledas med en diskussion inom domarkåren så att kåren på ett tidigt stadium kan påverka reglernas form och innehåll och ge riktlinjer för det fortsatta arbetet.
Vi menar att det från förtroendesynpunkt skulle vara värdefullt om Sveriges domare kunde påbörja sådana diskussioner och så småningom komma överens om en uppsättning etiska regler för att på det sättet öka den etiska medvetenheten i kåren och skapa ett gemensamt förhållningssätt i etiska frågor. En utgångspunkt för att komma igång med sådana diskussioner kan kanske vara den generella jävsgrunden för domare som finns i 4 kap. 13 § p. 10 rättegångsbalken. De förslag som vi lägger i detta betänkande och de diskussioner som vi tänker oss ska äga rum i domstolarna kring olika lösningar kan kanske också bli en startpunkt för en vidare diskussion om mer renodlade etiska och moraliska frågor.
Om domarkåren kommer överens om etiska regler, är det för legitimiteten viktigt att också skapa en etisk nämnd eller liknande organ med främst eller kanske endast domare som kan pröva påstådda överträdelser mot reglerna och besluta om olika disciplinära påföljder. Förebilder kan här vara i första hand Advokatsamfundets disciplinnämnd, men kanske också Pressens opinionsnämnd. Eventuellt skulle Domarnämnden kunna fylla denna funktion. Fungerande mekanismer för ansvarsutkrävande är för övrigt särskilt ägnade att motverka att misstankar om att det förekommer oegentligt beteende i domstolarna ska få fäste hos allmänheten.
TPF
92
FPT
TP
91
PT
Se Tidskrift för Sveriges Domareförbund nr 2/2008.
TP
92
PT
Jfr Thompson (2005), Sjölin (2004).
82
3 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
3.1 Sammanfattning
Vi menar att grunden till ett framgångsrikt arbete med att förbättra kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna ligger i att domstolarna i framtiden själva kontinuerligt arbetar med dessa frågor. Övergripande handlar detta arbete om att domstolspersonalens attityder måste förändras och att personalen måste förstå vilka krav och förväntningar som de människor som kommer i kontakt med domstolarna har på verksamheten. Erfarenheten visar att det inte går att åstadkomma sådan förändring genom endast enskilda projekt eller punktinsatser. Vi framhåller därför vikten av att det bedrivs systematiskt kvalitetsarbete i alla domstolar och betonar domstolschefens centrala roll i detta arbete.
Vi föreslår att regeringen ger Domstolsverket i uppdrag att ta fram en modifierad resursfördelningsmodell, enligt vilken hänsyn kan tas till det kvalitetsarbete som domstolarna bedriver. Det skulle innebära en tydlig viljeyttring från statsmakternas sida att det inte bara är kvantitet – som i dag är den viktigaste grunden för fördelning av medel mellan domstolarna – utan även kvalitet som räknas när medel fördelas. Det skulle också ge en tydlig koppling mellan tilldelade medel och kvalitetsarbete som kan utgöra ett starkt incitament för domstolarna att sätta igång och driva arbete med systematiska kvalitetsfrågor. Vi framhåller dessutom vikten av att regeringen i framtida regleringsbrev ålägger Domstolsverket att årligen redovisa vad som gjorts i Sveriges Domstolar för att förbättra kvaliteten generellt.
Domstolsverket måste i framtiden ha en mer aktiv roll som ett metod- och resursstöd åt domstolarna än vad som är fallet i dag. Vi föreslår därför också att det till Domstolsverket knyts flera personer med organisationsteoretisk bakgrund samt att verket på olika
83
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
sätt tar till vara de erfarenheter som finns i domstolarna av att bedriva systematiskt kvalitetsarbete i praktiken. Med stöttning från verket på olika plan kan stöd i kvalitetsarbetet också ges från domstol till domstol genom att medarbetare i domstolar som har erfarenhet av systematiskt kvalitetsarbete bildar grupper som exempelvis regionalt stödjer andra domstolar som vill starta sådant arbete.
3.2 Inledning
Vårt uppdrag går ut på att föreslå olika åtgärder som kan stärka allmänhetens förtroende för domstolarna. Vi ska särskilt kartlägga och överväga frågor om domstolarnas bemötande av parter och bevispersoner, utformningen av domar och beslut samt informationen från domstolarna till medierna, allt i syfte att stärka allmänhetens förtroende för domstolarna. Vi är emellertid oförhindrade att ta upp andra frågor som vi menar kan ha betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna. En grundläggande och övergripande fråga innan man närmare går in på olika förtroendefrågor är hur domstolarna mer generellt ska arbeta med dessa frågor. Frågor som har med förtroendet att göra och som är relevanta för förtroendet utgör ofta kvalitetsfrågor, alltså områden som bör komma i fråga för kvalitetsutveckling hos domstolarna. I detta kapitel tar vi upp några generella utgångspunkter som vi menar bör vara vägledande i arbetet med kvalitet och förtroende för domstolarna.
3.3 Vad är kvalitetsarbete?
Vikten av att domstolarna bedriver ett systematiskt arbete med kvalitetsutveckling har på senare år kommit att uppmärksammas i allt större utsträckning i de flesta länder i västvärlden. Det finns numera en stor öppenhet inom domstolarna för att introducera nya metoder för att utvärdera arbetssätten och arbetsresultaten.
De främsta orsakerna till detta är att förtroendet för domstolarna successivt har minskat hos medborgarna i många länder och att enskilda rättsskandaler i vissa länder blottlagt brister i systemet.
TPF
1
FPT
Det minskade förtroendet och de påvisade bristerna har för-
TP
1
PT
Se avsnitt 2.4. Att döma av slutsatserna i rapporten ”Felaktigt dömda” från den svenska
justitiekanslerns rättssäkerhetsprojekt finns det brister även i det svenska domstolsväsendet, låt vara att slutsatserna är omstridda, se Axberger m.fl. (2006).
84
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
anlett ett behov av att utarbeta metoder för att undersöka eller mäta domstolarnas och enskilda domares prestationer. I USA genomför man i de flesta domstolar sedan länge regelbundna mätningar och utvärderingar av arbetssätt och arbetsresultat. Även i Europa har behovet av att mäta och utvärdera arbetet i domstolarna börjat uppmärksammas.
TPF
2
FPT
3.3.1 Allmänt om modeller för kvalitetsarbete
Begreppen kvalitet, kvalitetssäkring och kvalitetsförbättring är välkända företeelser inom det privata näringslivet. I princip samtliga större företag i världen använder sig av olika kvalitetsmodeller för att göra sina produkter bättre och för att förbättra kundservicen. Behovet av att utveckla och genomföra en kvalitetspolicy i verksamheten uppmärksammades ursprungligen i Japan på 1950-talet. Anledningen var att företagen ville göra något åt den då förhärskande uppfattningen att japanska produkter endast var billigare och sämre kopior av västerländska. Till en början var detta arbete inriktat på de interna processerna i företagen. I allt väsentligt handlade arbetet om kvalitetskontroll och kvalitetssäkring.
TPF
3
FPT
Under 1980-talet startade en ny era i kvalitetsarbetet i det privata näringslivet i västvärlden. Modellen Total Quality Management (TQM) utvecklades då enligt japansk förebild.
TPF
4
FPT
Inom TQM står
förståelsen av kundernas behov och önskemål i centrum. TQM är en uppsättning principer, metoder och procedurer som är tänkta att fungera som vägledning för styrningen av ett företag eller en organisation.
I grunden handlar modellen om att engagera alla i organisationen att kontrollera och ständigt förbättra det vardagliga arbetet i syfte att på ett bättre och mer effektivt sätt möta kundernas behov.
TPF
5
FPT
Begreppet TQM är flyktigt och tillämpningen av modellen
varierar mellan olika företag och organisationer.
TPF
6
FPT
Det finns ett stort
antal kvalitetsmodeller som bygger på TQM och som vilar på samma grundstenar. De mest kända av dessa i Europa är kanske European
TP
2
PT
Se vidare avsnitt 3.3.3.
TP
3
PT
Se Bergman & Klefsjö (2001).
TP
4
PT
Se www.tqe.com/tqm.html.
TP
5
PT
Se Carr och Littman (1993).
TP
6
PT
Se Grimsdal och Gunnarsson (1993).
85
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
Foundation for Quality Management (EFQM) och International Organization for Standardization (ISO).
TPF
7
FPT
I en allmän moderniserings- och effektivitetssträvan och för att tydligare fokusera behoven och önskemålen hos dem som kommer i kontakt med verksamheter som bedrivs i offentlig regi, kom i början av 1990-talet vikten av att bedriva kvalitetsarbete att uppmärksammas också inom offentlig sektor. Inom ramen för EU-samarbetet har det för att möta detta behov utvecklats en modell för kvalitetsutveckling, Common Assessment Framework (CAF), som särskilt tar sikte på offentlig förvaltning.
TPF
8
FPT
Gemensamt för alla modeller som bygger på TQM, inklusive CAF, är att det måste finnas ett engagerat ledarskap inom organisationen som aktivt följer och medverkar till kvalitetsutvecklingen.
TPF
9
FPT
Kvalitetsutvecklingen går sedan till på det sättet att man samlar in och analyserar information om de olika intressenternas behov och önskemål och därefter agerar och genomför förändringar baserade på denna analys. Det handlar då både om att tillgodose externa intressenters behov och behoven hos medarbetarna inom den egna organisationen.
TPF
10
FPT
Medan kundernas behov och önskemål alltid
kommer i första rummet enligt de flesta andra TQM-modeller, väger CAF i större utsträckning dessa mot de egna medarbetarnas och samhällets krav och förväntningar på organisationen. Man arbetar med processer vilket innebär att verksamheten ses som ett ständigt flöde av aktiviteter som upprepas gång på gång. Det huvudsakliga syftet med processerna ska då vara att tillgodose interna och externa intressenters krav och förväntningar.
TPF
11
FPT
De TQM-baserade modellerna förutsätter att samtliga medarbetare är delaktiga i och aktivt främjar förbättringsarbetet. Det är således nödvändigt att man inom organisationen skapar förutsättningar för delaktighet och engagemang.
TPF
12
FPT
En annan viktig del i
modeller som är baserade på TQM handlar om att alla beslut som tas om organisationsförändringar ska vila på väl underbyggda fakta.
TPF
13
FPT
Slutligen måste, enligt principen att det alltid finns ett bättre sätt att utföra arbetet på, arbete med kvalitetsutveckling bedrivas i en ständig process.
TPF
14
FPT
För att man ska kunna följa utvecklingen
TP
7
PT
Se www.efqm.org och www.iso.org.
TP
8
PT
Se www.eipa.nl/CAF/CAFmenu.htm.
TP
9
PT
Se vidare avsnitt 3.4.2.
TP
10
PT
Se t.ex. Deming (1986).
TP
11
PT
Egnell (1996).
TP
12
PT
Se Bergman & Klefsjö (2001).
TP
13
PT
Se Lund m.fl. (1990).
TP
14
PT
Se Deming (1986), Bergman & Klefsjö (2001), Svensson och Klefsjö (2002).
86
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
måste man utvärdera effekterna av sina förbättringsåtgärder. Utvärderingen kan antingen gå till på det sättet att man efter fastställda kriterier gör en egen bedömning av kvaliteten i verksamheten, s.k. självutvärdering, eller att man på olika sätt hör med kunderna eller brukarna hur deras uppfattning om verksamheten har förändrats. Oftast brukar utvärderingen bestå av en kombination av dessa metoder. För att utvärderingen ska bli framgångsrik krävs att man använder en metod som passar organisationen, att det sker ständig uppföljning och att arbetet bedrivs på ett sådant sätt att alla medarbetare involveras.
TPF
15
FPT
Medan huvudsyftet med kvalitetsarbete inom det privata näringslivet i slutändan handlar om att förbättra vinstmarginalerna är det ofta svårare både att mäta och att utvärdera verksamhetsresultat inom offentlig sektor.
TPF
16
FPT
3.3.2 Allmänt om kvalitetsarbete i domstol
Det är inte helt enkelt att definiera vad som är kvalitet i domstolsarbete. I första hand associerar man nog till kärnverksamheten och vad som kan betecknas som juridisk kvalitet. Denna syn på kvalitet är då närmast förknippad med den juridiska argumentationen i domar och beslut, men också med möjligheterna att överklaga. Andra kvalitetsaspekter handlar om vilka mekanismer som finns för att säkerställa och förbättra positionen för den enskilde domaren från oberoende- och integritetssynpunkt. Gemensamt för detta sätt att definiera kvalitet är att det i allt väsentligt kopplas till den enskilde domarens prestationer och villkoren för hans eller hennes arbete.
Denna definition skulle då sammanfalla med vad som vid produktion av tjänster brukar betecknas professionell kvalitet. Den professionella kvaliteten svarar närmast mot den tekniska kvaliteten i tjänsteproduktionen. Kvaliteten är då definierad utifrån professionens kriterier samt gällande regelverk, lagstiftning, handläggningsordningar m.m. som syftar till att åstadkomma bl.a. rättssäkerhet och korrekta beslut.
När det gäller kvaliteten i domstolarna som organisationer och medborgarnas förtroende för dessa måste dock kvalitetskonceptet breddas, inte minst med beaktande av vad erfarenheterna av arbete
TP
15
PT
Se Samuelsson & Nilsson (2002).
TP
16
PT
Se Hood (1999).
87
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
med kvalitet enligt TQM-modellerna har inneburit. Enligt TQM är ju inte kvalitet begränsat till enskilda personer (domare och annan domstolspersonal) och deras arbetsinsatser. I stället fokuseras – inom ramen för en väsentligt bredare syn på kvalitet – vad organisationen som helhet presterar och då med intressenternas behov och önskemål i förgrunden.
TQM inbegriper alltså en annan komponent i kvalitetsbegreppet vid produktion av tjänster, nämligen brukarupplevd kvalitet. Denna vidare definition av kvalitetsbegreppet innefattar något subjektivt och upplevelsebaserat. Således har det visat sig att faktorer som pålitlighet, trovärdighet, tillgänglighet, bemötande och inlevelseförmåga har stor betydelse för brukarnas upplevelse av kvalitet.
Något förenklat kan man säga att den professionella kvaliteten vilar på medarbetarnas kunskap och kompetens medan den brukarupplevda kvaliteten handlar om attityder, värderingar och förhållningssätt. Från förtroendesynpunkt är ofta den brukarupplevda kvaliteten viktigare än den professionella. Som medborgare verkar vi nämligen ha en tendens att förutsätta att domstolarna liksom andra myndigheter följer regelverket, medan vi är mer skeptiska till förmågan att leva upp till de värdeorienterade kvalitetsaspekterna.
Detta bekräftas i de enkätundersökningar med allmänheten och personer med domstolserfarenhet som vi låtit SCB genomföra. Följaktligen har medborgarna större förtroende för domstolarnas och domarnas kompetens att döma korrekt och för att domstolarna är omsorgsfulla och noggranna i sitt arbete än de har för att domstolarna bemöter enskilda personer som deltar i domstolsförhandlingar med respekt och att domstolarna behandlar alla människor lika och inte heller låter sig påverkas utifrån när de dömer.
Ett av regeringens tydligt uttalade mål för förvaltningspolitiken är effektivitet i statsförvaltningen. För att få en statförvaltning med hög effektivitet som uppbär stort förtroende från medborgarna måste alla offentliga institutioner arbeta med ständiga förbättringar i verksamheten, öppenhet för omorientering och omprioritering samt kontinuerlig utvärdering av verksamhetens olika delar. Det handlar alltså om att utveckla både den professionella och den brukarupplevda kvaliteten på verksamheten. Just effektiviteten i domstolarna har för övrigt medborgarna särskilt lågt förtroende för enligt SCB:s enkätundersökningar.
88
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
KKR-utredningen
TPF
17
FPT
lyfter i betänkandet En statsförvaltning i ut-
veckling och förnyelse (SOU 2004:65) fram processorientering som en bas i modern verksamhetsutveckling. Alla verksamheter består av olika aktiviteter som följer efter varandra och som upprepas i tiden. Det som görs i processen skiljer sig från gång till gång, men sättet som man gör det på är ofta lika. Ett processynsätt innebär helt enkelt att man söker identifiera och beskriva vilket tillvägagångssätt man har inom verksamheten för att nå sina slutresultat, i domstolarnas fall olika domar och beslut.
Att orientera verksamheten kring processer bygger på att man fokuserar brukarnas krav, behov och önskemål och hur dessa ska uppfyllas. Med ett processorienterat synsätt går det lättare att se var kvaliteten brister eller vad som kanske utförs utan att det skapar något egentligt värde. Det finns därför en stor effektiviseringspotential i att anamma ett processorienterat synsätt. Till sin hjälp behöver man modeller, metoder och verktyg som ger vägledning för hur man kan gå till väga om man vill arbeta med en kontinuerlig verksamhets- och kvalitetsutveckling. Det handlar bl.a. om modeller för hur man kartlägger verksamhetsprocesser och instrument för att göra en självvärdering.
När man börjar mäta och utvärdera verksamheten i domstolarna blottläggs konflikten mellan å ena sidan den sortens kvalitet som handlar om att öka effektiviteten och produktiviteten och å andra sidan den sortens kvalitet som handlar om att förbättra den juridiska argumentationen i avgörandena. Om effektivitets- och produktivitetsaspekter fokuseras i alltför hög grad, går det lätt ut över den juridiska kvaliteten i avgörandena (justice hurried is justice buried). Samtidigt kan för stora krav på utförlighet i den juridiska argumentationen leda till obefogat långa handläggningstider (justice delayed is justice denied). Ett adekvat system för kvalitetsutveckling i domstol måste således inbegripa båda dessa aspekter av kvalitet och en möjlighet att balansera dem mot varandra.
Arbete med kvalitetsutveckling i domstol måste samtidigt bedrivas med respekt för de värden och principer som styr verksamheten i domstolarna, däribland de allmänna principerna om domarens självständighet och oberoende. Det är således viktigt att det holistiska
TPF
18
FPT
kvalitetsarbetet i domstol bedrivs enligt en metod
som är särskilt anpassad till verksamheten där. Det första initiativet
TP
17
PT
Utredningen hade till uppgift att göra en fördjupad prövning av Statens kvalitets- och kompetensråd (KKR).
TP
18
PT
Holism – teori som hävdar att helheten är mer än summan av delarna.
89
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
att ta vara på kunskapen och erfarenheten av att bedriva kvalitetsarbete i det privata näringslivet och skapa en särskild metod för att bedriva sådant arbete i domstol togs i USA i början av 1990-talet.
TPF
19
FPT
3.3.3 Omvärldsbeskrivning
The European Commission for the Efficiency of Justice (CEPEJ)
CEPEJ inrättades år 2002 och är en organisation under Europarådet som har till uppgift att förbättra effektiviteten och funktionen hos rättsväsendet i medlemsstaterna.
TPF
20
FPT
CEPEJ har publicerat två kompara-
tiva rapporter om medlemsstaternas rättsväsenden.
TPF
21
FPT
CEPEJ är särskilt engagerat i en specifik kvalitetsfråga, nämligen att förkorta handläggningstiderna och öka effektiviteten i medlemsstaternas domstolar.
TPF
22
FPT
Man har också publicerat en rapport som ger
praktisk vägledning i hur domstolarna kan gå till väga för att korta handläggningstiderna.
TPF
23
FPT
År 2007 inrättade CEPEJ en arbetsgrupp som bl.a. har till uppgift att samla information om olika kvalitetsmodeller som tillämpas i medlemsstaternas domstolar. Härutöver har arbetsgruppen till uppgift att utveckla ett verktyg för att mäta kvalitet i domstolsarbete. Arbetsgruppen ska också ta sig an frågan hur felaktigheter som begås i handläggningen av mål och ärenden bör kompenseras. Övergripande handlar uppdraget om att balansera principerna om domstolarnas oavhängighet mot system för att kontrollera och utvärdera att verksamheten håller en hög kvalitet i förhållande till brukarna.
TPF
24
FPT
Arbetsgruppen har bl.a. satt ihop en checklista för vad kvalitet i rättsväsendet och domstolarna närmare innebär. Tanken är att checklistan ska fungera som ett praktiskt verktyg för att hjälpa medlemsstaterna att samla in relevant information och analysera relevanta aspekter på kvalitet. Fem huvudområden har identifierats. Det första tar sikte på strategi- och policyfrågor och det andra på processer för att bl.a. stifta lag och hantera mål och ärenden i domstol. Det tredje handlar om tillgänglighets- och förtroendefrågor i vid mening och det fjärde om personal- och kompetensfrågor. Det femte och
TP
19
PT
Se Albers (2008).
TP
20
PT
Se www.coe.int/t/dg1/legalcooperation/cepej/presentation/cepej
U
_
U
en.asp.
TP
21
PT
CEPEJ (2005) European Judicial Systems, CEPEJ (2006) European Judicial Systems.
TP
22
PT
Se CEPEJ studies No. 2 (2006) och CEPEJ studies No. 3 (2006).
TP
23
PT
Se CEPEJ (2005) Time Management Checklist.
TP
24
PT
CEPEJ (2007) 3.
90
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
sista området rör resursfrågor, bl.a. hur verksamheten i domstolarna finansieras och tillgången till olika tekniska hjälpmedel. Till varje område är kopplat frågor om vilka mätinstrument och utvärderingsmetoder som finns för att undersöka statusen inom respektive område.
Checklistan antogs av CEPEJ vid ett plenarmöte i Strasbourg den 2–3 juli 2008 och finns numera tillgänglig för enskilda användare i medlemsstaternas domstolar.
TPF
25
FPT
Arbetsgruppen håller dessutom på
att sammanställa en översikt över de kvalitetsmodeller som tillämpas inom medlemsstaternas rättsväsenden.
TPF
26
FPT
CEPEJ har nyligen också tillsammans med the Consultative Council of European Judges – ett rådgivande organ under Europarådet som arbetar med frågor om domares oberoende, opartiskhet och kompetens – utarbetat och påbörjat genomförandet av en enkätundersökning riktad till medlemsstaterna. Enkätundersökningen tar sikte på hur målen handläggs i domstolarna och hur man utvärderar att avgörandena håller god kvalitet. 40 länder har besvarat enkäten.
TPF
27
FPT
USA
År 1987 började några domare i USA att diskutera vilka grundläggande skyldigheter domstolarna har gentemot medborgarna. Diskussionerna utmynnade i att det ställdes upp s.k. Trial Court Performance Standards (TCPS). TCPS går övergripande ut på att beskriva, klassificera och mäta kvaliteten inom olika områden av verksamheten.
TPF
28
FPT
Fem olika områden pekades ut, nämligen tillgänglighet, handläggningstider, likabehandling/opartiskhet/integritet, oberoende/ansvarstagande samt allmänhetens förtroende. Till områdena kopplades ett stort antal mål för hur en bra och effektiv domstol bör fungera och ett än större antal metoder för att mäta hur enskilda domstolar presterar i förhållande till målen.
TPF
29
FPT
TCPS-systemet test-
ades i tolv olika domstolar. Systemet utsattes för kritik som gick ut på att det innehöll för många mål och mätmetoder och därför var
TP
25
PT
CEPEJ (2008) 2 Prov.
TP
26
PT
CEPEJ-GT-QUAL (2008) 2.
TP
27
PT
Enkätsvaren finns samlade på www.coe.int/ccje.
TP
28
PT
Se www.ncsconline.org/D
U
_
U
Research/TCPS/index.html.
TP
29
PT
TCPS innehåller 22 målsättningar och 68 mätmetoder.
91
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
alltför komplicerat och tidskrävande att tillämpa i enskilda domstolar.
Som en reaktion på denna kritik introducerades år 2005 ett enklare kvalitetsutvecklingssystem, CourTools. Detta system erbjuder de enskilda domstolarna tio indikatorer och metoder för att kunna mäta och utvärdera prestationerna på ett sätt som är praktiskt genomförbart.
Indikatorerna tar sikte på bl.a. tillgänglighet, bemötande, medarbetarnas arbetstillfredsställelse, handläggningstider och förhandlingseffektivitet. Domstolens prestationer inom de olika områdena mäts återkommande, i första hand genom enkätundersökningar med brukare och medarbetare samt analys av domstolsstatistik.
TPF
30
FPT
Holland
Under åren 1998–2002 reformerades det holländska domstolsväsendet i grunden. Reformprogrammet tog i första hand sikte på att få domstolsväsendet att bli mer utåtriktat och brukarorienterat, att korta handläggningstiderna och öka enhetligheten i rättstillämpningen.
Det tillsattes en projektgrupp med bl.a. domare och experter i organisationsteori som fick i uppdrag att utveckla ett system för att mäta och undersöka kvalitet i domstolsarbetet. Systemet för kvalitetsmätning kom att inbegripa fem mätområden, nämligen oberoende och integritet, handläggningstider, enhetlig rättstillämpning, kompetens samt bemötandet av parter. Man har till varje mätområde ställt upp flera mål för verksamheten. Arbetet har utmynnat i en modell för kvalitetsutvärdering, särskilt anpassad för domstolsväsendet.
TPF
31
FPT
Modellen är en del av ett mer omfattande kvalitetssystem för domstolsväsendet som kallas RechtspraaQ.
TPF
32
FPT
De holländska domstolarna är skyldiga att vartannat år utvärdera verksamheten med hjälp av den ovan nämnda modellen (INK). Utvärderingen inbegriper ett system med poängsättning som innebär att domstolen får högre poäng ju längre man har kommit med arbetet med kvalitetsutveckling inom ett specifikt område. Det finns
TP
30
PT
Utförlig information om CourTools finns på www.ncsconline.org/D
U
_
U
Research/CourTools/tcmp
U
_
U
courttools.htm.
TP
31
PT
Modellen kallas INK och är en modifierad variant av den TQM-baserade kvalitetsmodellen EFQM.
TP
32
PT
För vidare information om RechtspraaQ, se www.rechtspraak.nl.
92
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
oftast flera kvalitetsindikatorer för varje område.
TPF
33
FPT
Domstolarna
måste vart fjärde år genomföra enkätundersökningar med brukare och medarbetare. Verksamheten i domstolarna granskas och utvärderas dessutom vart fjärde år av en oberoende undersökningskommitté.
TPF
34
FPT
Det finns två organ som hjälper domstolarna med kvalitetsarbetet. Det ena har ansvar för att utforma och utveckla kvalitetsmodellerna och samlar bl.a. in och sammanställer erfarenheterna från domstolarnas kvalitetsarbete. Det andra är ett serviceorgan som erbjuder domstolarna praktiskt stöd i det dagliga kvalitetsarbetet.
TPF
35
FPT
Den holländska domstolsreformen har nyligen utvärderats. Det har då bl.a. visat sig att tonvikten i reformen har legat på att göra domstolarna mer effektiva, vilket faktiskt också har lett till att produktiviteten har ökat. Enligt domarna själva har detta emellertid fått negativa konsekvenser för den mer renodlade juridiska kvaliteten i avgörandena. De skärpta kraven på att kunna svara för arbetsprestationerna har också inneburit en spänning i förhållande till principen om domarnas självständighet i dömandet. T.ex. har reformen inneburit att man i sådan utsträckning söker undvika att förhandlingar ställs in att enskilda domare upplever att deras beslutanderätt i denna fråga blivit kringskuren. Reformen har slutligen haft en stark konformerande effekt på rutinerna för domstolarnas handläggning av mål och ärenden.
TPF
36
FPT
England
I England är det strategiska målet för domstolsväsendet för åren 2006– 2010 att alla medborgare oberoende av vilka förutsättningar man har och i vilken roll man kommer i kontakt med domstolarna ska
TP
33
PT
För att ta indikatorn för vilka instrument som används för att främja enhetlighet i rättstillämpningen som exempel får domstolen 1 poäng om det finns en informationsfolder i frågan för cirkulation på domstolen, 2 poäng om det finns ett internt system för rättstillämpningsfrågor, 3 poäng om det återkommande förs diskussioner på domstolen i rättstillämpningsfrågor, 4 poäng om domstolen diskuterar rättstillämpningsfrågor med andra domstolar och 5 poäng om man inom domstolen fattat principöverenskommelser om hur olika rättstillämpningsfrågor bör lösas och överenskommelserna publiceras internt och följs på domstolen. Andra indikatorer som rör just enhetlig rättstillämpning är vilken uppfattning de professionella aktörerna har i frågan och vilka handlingsprogram som finns på området.
TP
34
PT
De första undersökningsrapporten, som ger en samlad bild av kvaliteten i domstolsväsendet, publicerades år 2006.
TP
35
PT
Det första organet heter ”the Quality Bureau of the Dutch Council for the Judiciary” och det andra PRISMA.
TP
36
PT
Se Langbroek och Boone (2007).
93
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
ha samma möjlighet att få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade. Prövningen ska äga rum så fort som möjligt och till den lägsta kostnad som är möjlig att uppnå med bibehållen öppenhet i den juridiska processen. Ett annat mål är att stärka medborgarnas förtroende och respekt för domstolarna.
TPF
37
FPT
Her Majesty’s Courts Service (HMCS), ett verkställande organ under Justitiedepartementet som närmast är att betrakta som Englands motsvarighet till Domstolsverket, har satt upp sex principer för att nå det strategiska målet. Den första är att medborgarnas behov ska komma i första hand. Med det menas bl.a. att domstolarna ska säkerställa att behoven hos de mest utsatta i samhället, särskilt barn, verkligen tillgodoses när de kommer i kontakt med domstolarna. Detta ska bl.a. uppnås genom att processer och procedurer ska utgå från brukarens behov snarare än personalens.
Den andra principen handlar om att på olika sätt underlätta medborgarnas kontakter med domstolarna. Olika servicefunktioner ska finnas tillgängliga på de platser och vid de tidpunkter de behövs. Information om domstolarna ska vara lätt att begripa och vara allmänt spridd. Tjänster som erbjuds över disk och uppgifter om domstolsförhandlingar ska finnas tillgängliga vid olika s.k. flerfunktionscenter. Lokalerna ska bli bättre och mer brukarvänliga och de som kommer till domstolen för att höras ska få ett bättre stöd. När det är lämpligt ska telefon- och videoteknik användas för att göra det lättare att delta i förhandlingar.
Den tredje principen handlar om att stärka medborgarnas respekt och förtroende för domstolarna. Detta ska uppnås genom att prioriteringsområden i domstolarnas förändringsarbete sätts utifrån medborgarnas behov och intressen. De som kommer i kontakt med domstolarna ska bemötas med värdighet och respekt. Man avser på dessa sätt bl.a. säkerställa att domstolarnas avgöranden respekteras och följs eller annars snabbt kan verkställas.
Den fjärde principen tar sikte på att förändra sättet som domstolarna tillhandahåller sina tjänster på, i första hand genom att utveckla de webbaserade systemen. T.ex. har man som målsättning att talan i 75 procent av alla civilmål ska väckas elektroniskt år 2010.
Den femte principen handlar om att stärka domstolarnas oberoende, bl.a. genom att ge domare erforderligt stöd för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt. Med sådant stöd avses t.ex. olika kompetenshöjande åtgärder.
TP
37
PT
Se Her Majesty’s Courts Service Business Strategy (2006) www.hmcourts-service.gov.uk/docs/publications/hmcs
U
_
U
business
U
_
U
strategy.pdf.
94
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
Den sjätte och sista principen syftar till att stärka domstolarnas roll som arbetsgivare och bli en arbetsgivare som de personer söker sig till som vill ge förstklassig samhällsservice. Med detta menas att domstolarna ska vara lyssnande, lärande och självbestämmande organisationer.
Genom The Courts Act (2003) skapades organet ”Her Majesty´s Inspectorate of Court Administration”. Detta är ett oberoende organ som har till uppgift att genom inspektioner utvärdera domstolarna. Inspektionsaktiviteterna omfattar inte de personer som ägnar sig åt att pröva juridiska frågor och fatta juridiska beslut. Inspektionerna tar alltså närmast sikte på hur domstolarnas administration fungerar. Syftet med inspektionerna är att skapa ett domstolsväsende som bättre kan tillgodose medborgarnas olika behov. Detta söker man åstadkomma genom att bl.a. uppmuntra domstolarna att på olika sätt återkommande utvärdera sina arbetssätt och arbetsresultat och att säkerställa att sådana utvärderingar tas i beaktande när verksamheten inspekteras. Inspektionsorganet framhåller vikten av att utvärderingarna baseras på ett objektivt och robust faktaunderlag som kan kontrolleras.
Finland
I Finland inleddes år 1999 ett kvalitetsförbättringsprojekt inom domstolarna i Rovaniemi hovrätts domkrets.
TPF
38
FPT
Vid en årligen åter-
kommande kvalitetskonferens väljs de områden av verksamheten ut som ska uppmärksammas särskilt. I konferensen deltar bl.a. domare, advokater, åklagare, journalister och forskare.
TPF
39
FPT
Syftet med projektet är att förbättra kvaliteten i verksamheten genom utvärdering enligt brukarorienterade kvalitetskriterier. Inom projektet har det ställts upp kriterier som rör sex olika aspekter av verksamheten, närmare bestämt handläggnings- och processfrågor, domar och beslut, bemötande, skyndsamhetsfrågor, domares professionella färdigheter och kompetens samt organisations- och ledarskapsfrågor. Analysen av kriterierna sker enligt en sexgradig poängskala. Hur domstolarna presterar enligt kriterierna undersöks genom
TP
38
PT
För utförligare information om vad kvalitetsprojektet går ut på, se rapporten Bedömning av kvaliteten på rättskipningen i domstolarna – Utgångspunkter och mätare (2006).
TP
39
PT
Quality Project in the Courts of the Jurisdiction of the Court of Appeal of Rovaniemi (2005). År 2007/08 har man valt att fokusera bevisupptagningsfrågor, bemötandet under förhandling, påföljdsbestämning samt handläggningsfrågor och beviskrav i samband med häktning.
95
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
bl.a. självutvärdering på domstolarna, utvärdering av en expertgrupp, enkätundersökningar och analys av domstolsstatistik.
TPF
40
FPT
Kvalitetskriteriernas och mätmetodernas användbarhet har nyligen prövats för första gången inom ramen för ett pilotprojekt i åtta domstolar. Vid utvärderingen konstaterades att de sex utvalda aspekterna av verksamheten och poängskalan var funktionella, men att man möjligen ställt upp väl många kriterier. Bl.a. tolkade man den påfallande låga svarsfrekvensen i vissa enkätundersökningar som ett tecken på detta.
TPF
41
FPT
Man tyckte att domarnas självutvärdering och
expertutvärderingen gav en mycket bra bild av kvalitetsläget i domstolarna. I pilotprojektet framkom också att domare var mer kritiska till sina egna arbetsprestationer än advokater, åklagare och parter.
Sedan kvalitetsprojektet påbörjades har man kunnat påvisa en ökad enhetlighet i handläggningen av målen och en minskad benägenhet att överklaga.
Danmark
Med ökade produktivitetskrav från statsmakternas sida har domstolarna tyckt sig sakna ett verktyg för att på ett mer hållfast sätt mäta hur dessa krav påverkar kvaliteten i domstolsarbetet. Det danska kvalitetsarbetet har därför till stor del kommit att handla om att försöka utarbeta en metod för att mäta kvalitet.
För några år sedan genomfördes en undersökning av kvaliteten i domstolsarbetet.
TPF
42
FPT
Till grund för slutsatserna i rapporten ligger dels
synpunkter på domstolarnas arbete som inhämtats från både professionella aktörer och enskilda brukare, dels erfarenheter från ett pilotprojekt om kvalitet i domstolsarbetet som genomförts vid Köpenhamns byret. Pilotprojektet innebar att domare själva utvärderade sitt arbete genom att sätta upp kriterier och poängsätta varandras domar samt bemötande under förhandlingar.
TPF
43
FPT
Behovet av att undersöka kvaliteten i domstolsarbetet har lett till att samtliga domstolar nu har erbjudits att genomföra en ut-
TP
40
PT
I expertgruppen ingår en domare, en advokat, en åklagare, en professor i juridik och en kommunikationsexpert.
TP
41
PT
T.ex. svarade endast ett par procent av parterna på enkäten och endast ca 15 procent av advokaterna.
TP
42
PT
Dokumentation og målning af kvalitet ved domstolene (2005).
TP
43
PT
Vad projektet närmare gick ut på beskrivs i avsnitt 4.4.1 (bemötande under förhandlingar) och 5.4.1 (domskrivning).
96
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
värdering av verksamheten enligt CAF-modellen.
TPF
44
FPT
Utvärderingen
inbegriper bl.a. enkätundersökningar med domstolens intressenter samt analys av bemötandet under förhandlingar och kvaliteten i den juridiska argumentationen i avgörandena.
Målet med erbjudandet är att domstolarna ska få upp ögonen för att kvalitetsarbete är något som måste ingå som en naturlig rutin i det dagliga arbetet och på alla nivåer inom organisationen. Ett annat mål är att etablera CAF-modellen och PDCA-cykeln
TPF
45
FPT
som naturliga hjälpmedel i arbetet med kvalitetsutveckling. I förlängningen är tanken också att skapa ett kvalitetsutvecklingscenter för domstolsväsendet.
Domstolsverkets motsvarighet i Danmark, Domstolsstyrelsen, pekar varje år ut fokusområden som domstolarna ska arbeta med under året.
TPF
46
FPT
Under år 2008 har bl.a. handläggningstider, kvalitet
och kompetensutveckling pekats ut som fokusområden. När det gäller t.ex. handläggningstider har representanter från Domstolsstyrelsen och domstolarna ställt upp gemensamma mål som publiceras på en webbsida. På webbsidan publiceras också uppgifter om hur de enskilda domstolarna presterar i förhållande till de uppsatta målen.
TPF
47
FPT
I Danmark har man vidare något som kallas ”Bedste praksiskonsulent” (hädanefter konsult). Det handlar här om en person, en f.d. assessor, som har särskilda kunskaper i domstolsadministrativt arbete. Konsulten hjälper de domstolar som önskar det med att förbättra de administrativa rutinerna och göra domstolsarbetet effektivare. Konsulten genomför deltagandeobservationer på domstolarna och kommer därefter med förslag till förändringar. Information om vad konsulten gjort dokumenteras och publiceras sedan på en särskild webbsida för andra domstolar att ta del av.
Konsulten hjälper även på begäran till med mer allmänt kvalitetsarbete i domstolarna och arrangerar seminarier i särskilda ämnen, t.ex. mellanchefens roll. Att man kommit att inrätta den här typen
TP
44
PT
CAF-modellen är en TQM-baserad kvalitetmodell som är särskilt tar sikte på kvalitetsarbete i offentlig förvaltning, se avsnitt 3.3.1.
TP
45
PT
PDCA står för Plan-Do-Check-Act och kan närmast ses som en beskrivning av hur man bör gå tillväga när man bedriver arbete med kvalitetsutveckling, se www.hci.com.au/hcisite2/toolkit/pdcacycl.htm.
TP
46
PT
Grunden härför är en uppsättning visioner och värden som all personal i domstolarna i början av 2000-talet gemensamt beslutade skulle vara vägledande för verksamheten i det nya århundradet. Visionerna tar sikte på bl.a. kvalitet, service och effektivitet och värdena på bl.a. bemötande, oberoende, ansvarstagande och öppenhet. Visionerna och värdena för verksamheten har samlats i en bok som delats ut till varje anställd och som fått stor genomslagskraft.
TP
47
PT
Se www.domstol.dk/om/talogfakta/statistik/Pages/default.aspx.
97
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
av kvalitetsstöd hänger till stor del samman med att konsulten är oberoende från både Domstolsstyrelsen och Justitiedepartementet. Därigenom känner domstolarna att de med förtroende kan vända sig till konsulten, vilket de också gör i betydande omfattning.
Liksom i andra länder ser man i Danmark en utmaning i att balansera kraven på effektivitet och kvalitetskontroll mot principerna om domstolarnas oavhängighet. Man ser också en utmaning i att få till stånd en bred acceptans i domstolarna för behovet av gemensamma kvalitetsmål och att hitta ett fungerande och effektivt sätt att samla och utbyta information mellan domstolarna.
3.3.4 Kvalitetsarbete i Sveriges Domstolar
Under ett möte för landets domstolschefer i september 2004 var deltagarna överens om att det fanns ett behov av att bedriva systematiskt kvalitetsarbete i domstolarna. Mötet uppdrog åt överrättspresidenterna att utse en kvalitetsgrupp med företrädare för allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar samt hyres- och arrendenämnderna. Kvalitetsgruppen hade i uppgift att lämna förslag på inriktningen av det fortsatta kvalitetsarbetet inom domstolsväsendet, att föreslå metoder och strategi för detta arbete samt att verka för att idéer och tankar om kvalitetsarbete sprids i domstolsväsendet.
Kvalitetsgruppens arbete utmynnade år 2005 bl.a. i den rapport, Att arbeta med kvalitet i domstolsväsendet (2005), som nämns i våra direktiv. I rapporten föreslås att samtliga domstolar ska sätta igång ett systematiskt kvalitetsarbete och att det arbetet ska understödjas och följas upp på central nivå. Rapporten kan närmast ses som en översiktlig vägledning med vissa hållpunkter för hur man bör bedriva systematiskt kvalitetsarbete i domstol.
I rapporten framhålls således att kvalitetsarbetet måste äga rum ute på de enskilda domstolarna och att det är de enskilda domstolscheferna som ansvarar för att det bedrivs sådant arbete. Enligt rapporten kan kvalitet bara definieras utifrån de krav som de olika intressenterna ställer på verksamheten. När man bedriver kvalitetsarbete är det därför nödvändigt att identifiera intressenterna och kartlägga vilka olika krav de har.
Till grund för kvalitetsarbetet bör, enligt rapporten, läggas principerna om ett utifrånperspektiv, ett engagerat ledarskap, allas delaktighet, medarbetarnas kompetensutveckling samt en långsiktig-
98
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
het baserad på ständig utveckling.
TPF
48
FPT
I rapporten framhålls vidare att
beskrivningen av vilka områden som bör komma ifråga för kvalitetsutveckling måste baseras på en dialog med olika intressentgrupper och inte bara på egna bedömningar av vad intressenterna kräver.
TPF
49
FPT
Det poängteras att det inom varje kvalitetsområde bör formuleras mål för verksamheten.
I rapporten presenteras ett förslag till hur man bör påbörja kvalitetsarbete. Förslaget går ut på att man först väljer kvalitetsområde och därefter startar en dialog med domstolens intressenter för att ta reda på hur de upplever domstolens arbete, dvs. genomför s.k. brukardialoger. Härefter redogörs för ett antal metoder för brukardialoger, nämligen fokusgrupper, samrådsgrupper, enkäter och paneler.
TPF
50
FPT
Det fortsatta arbetet bör, enligt rapporten, ta sikte på att
återrapportera resultatet från brukardialogen till medarbetarna, ta beslut om vilka åtgärder som ska vidtas och sedan vidta dessa åtgärder. Härvid framhålls vikten av att följa upp att åtgärderna leder till verkliga förändringar.
Det pekas i rapporten på metoder för hur man kan mäta kvaliteten i verksamheten och följa utvecklingen över tid. Man tar avslutningsvis upp att det i förlängningen bör tas fram enhetliga kvalitetskriterier för hela domstolsväsendet, vilket bl.a. skulle öppna en möjlighet för jämförelser mellan olika domstolar.
I rapporten framhålls att Domstolsverket fyller en viktig funktion för kvalitetsarbetet i de enskilda domstolarna. I första hand förutsätts verket kunna ge domstolarna råd och stöd i kvalitetsarbetet, t.ex. vid val av metod för att genomföra brukardialoger. Man tänker sig också att verket ska ansvara för att en bank eller exempelsamling av kvalitetskriterier byggs upp för domstolarnas användning och att mallar för enkäter tas fram.
Vidare bör det, enligt rapporten, på Domstolsverkets hemsida öppnas en kvalitetsmapp med bl.a. information om metoder för kvalitetsarbete och mallar för enkäter. Till verkets uppgifter bör också höra att genomföra regelbundna brukardialoger för hela dom-
TP
48
PT
De principer som lyfts fram i rapporten återkommer i stort sett i samtliga TQM-baserade kvalitetsmodeller.
TP
49
PT
De flesta TQM-modeller, se avsnitt 3.3.1, bygger på att områdena för kvalitetsutveckling tas fram i dialog med intressenterna. Enligt t.ex. CAF-modellen tas emellertid dessa områden fram på grundval av en egen bedömning av vad intressenterna kräver.
TP
50
PT
En fokusgrupp är en form av gruppintervju där en grupp brukare samlas och diskuterar ett på förhand givet område under en samtalsledare. Samtalsledarens uppgift är bara att lyssna och föra in nya frågor efterhand. En samrådsgrupp arbetar långsiktigt och träffas regelbundet. Den bör bestå av 10-20 representanter för olika grupper av brukare, även om inte alla behöver eller bör träffas samtidigt.
99
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
stolsväsendet. Slutligen verkar rapportförfattarna tänka sig att det är Domstolsverket som centralt ska vidareutveckla och ta fram enhetliga kvalitetskriterier för hela domstolsväsendet.
Under år 2006 tog Domstolsverket – tillsammans med en referensgrupp från domstolarna – fram en strategi för hur domstolarna kan arbeta mot visionen om 24-timmarsmyndigheten, 24-timmarsstrategi för Sveriges Domstolar (2006). Strategin innehåller tio prioriterade punkter för domstolarnas arbete och visar på konkreta aktiviteter som kan göras för att förbättra tillgängligheten. Punkterna är
U
att
U
vidareutveckla verksamhetsstödet Vera för att bl.a. ge parter
möjlighet att följa sitt ärende via webben,
U
att
U
anpassa öppet- och
förhandlingstider efter intressenternas behov,
U
att
U
se över domstol-
arnas telefonkultur,
U
att
U
skapa en central eller flera regionala kund-
tjänstfunktioner som kompletterar domstolens växel,
U
att
U
arbeta
med bemötandefrågor,
U
att
U
skapa rutiner kring domstolens kon-
takter med massmedia,
U
att
U
göra det möjligt att skicka domar och
beslut elektroniskt,
U
att
U
utöka möjligheterna till förhandling via
videokonferens,
U
att
U
se över språket i domar, kallelser och blanketter
samt
U
att
U
skapa enhetliga webbplatser för alla domstolar.
Strategin är tänkt att kunna användas som ett stöd i domstolarnas verksamhetsplanering. Strategin hänvisar på ett antal ställen till rapporten Att arbeta med kvalitet i Domstolsväsendet (2005). Begreppet 24-timmarsmyndigheten har år 2008 ersatts av en s.k. handlingsplan för eFörvaltning (2008), som innehåller nya grunder för IT-baserad verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning (handlingsplanen presenteras i avsnitt 7.3.3).
Nöjd-Medarbetar-Index (NMI)
Sedan år 2000 har det vartannat år genomförts en medarbetarenkät med samtliga anställda inom Sveriges Domstolar. Enkäten har alltså genomförts fyra gånger och genomförs nu år 2008 för femte gången. Genom enkäten får man fram ett helhetsbetyg, ett Nöjd-Medarbetar-Index, NMI (tidigare kallat Nöjd-Personal-Index, NPI). För Sveriges Domstolar totalt har NMI stadigt ökat, från 52 år 2000 till 61 år 2006.
En anledning till denna ökning kan vara de arbetsmiljöinsatser som genom åren har genomförts på olika domstolar med direkt anledning av medarbetarenkätens resultat. Sådana insatser har bestått i bl.a. arbetslagsutveckling med hjälp av externa konsulter,
100
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
utbildning i stresshantering och hjälp med att utveckla samarbetet över personalkategorigränserna och på andra sätt förbättra relationerna på arbetsplatsen. Andra arbetsmiljöinsatser har tagit sikte på att se över ledningsfunktionen och att kartlägga arbetsmiljön med hjälp av företagshälsovården.
Vad har Domstolsverket mer gjort?
Inom Enheten för Organisationsutveckling hos Domstolsverket finns ett s.k. konsultteam som arbetar med frågor om organisationsutveckling och kvalitetsarbete. Konsultteamet har bl.a. i samband med budget- och verksamhetsdialogerna kunnat fånga upp domstolarnas behov av olika utvecklingsinsatser. Konsultteamets arbete har under de senaste åren i första hand bestått i att stödja domstolarna i arbetet med att utveckla den inre organisationen (från rotel- till beredningsorganisation) och ta fram nya arbetsformer. Allt färre domstolar begär dock stöd i dessa frågor.
Deltagandet i domstolarnas utvecklingsarbete är alltid konsultativt och syftar till att öka domstolarnas egen kompetens. Konsultteamet tillhandahåller metoder och står för planering, uthållighet och uppföljning och visst praktiskt stöd. Själva utvecklingsarbetet måste emellertid bedrivas av domstolarnas egna medarbetare. Inom konsultteamet ser man ett stort värde i att medarbetarna själva identifierar problem, analyserar orsaker och föreslår lösningar och åtgärder. Konsultteamet har medverkat i ett antal projekt som syftat till att förändra organisation och arbetsformer i olika domstolar. En del av insatserna presenteras i rapporter som finns tillgängliga på domstolsväsendets intranät.
Domstolsverket har också under åren 2006–2008 på olika sätt specifikt stött domstolarnas arbete med bemötandefrågor. T.ex. har bemötandefrågor lagts till i grundutbildningarna för olika personalkategorier. Verket har även beviljat enskilda domstolar medel för utbildning i bemötandefrågor. Verket har dessutom genomfört utbildning i kvalitetsarbete för anställda i domstolar och anordnat seminarier i syfte att domstolarna ska kunna utbyta erfarenheter med varandra. Härutöver har verket tillhandahållit metodstöd till några enskilda domstolar, t.ex. i hur man genomför brukardialoger.
101
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
Vad har enskilda domstolar gjort?
Vi har frågat alla domstolar vilka särskilda insatser som domstolarna har gjort när det gäller bemötande, domskrivning och kontakter med medierna. Många domstolar har lämnat information till oss, vilket gett oss en relativt bra bild även över det kvalitetsarbete i stort som har bedrivits och som bedrivs i Sveriges Domstolar.
Vi kan följaktligen konstatera att de flesta domstolar verkar ha satt igång något kvalitetsarbete. Ett stort antal domstolar har satt upp kvalitetsmål för verksamheten inom olika områden. En del domstolar har genomfört interna dialoger i form av intervjuer med de egna medarbetarna. Ett något större antal domstolar har startat ett arbete med regelbundna externa dialoger. Inom ramen för främst fokus- och samrådsgrupper, men också genom enkätundersökningar och större diskussionsforum, har dessa domstolar inhämtat synpunkter från de professionella aktörer som uppträder i domstolen. Några domstolar har dessutom genomfört intervjuundersökningar med enskilda parter och vittnen.
En del domstolar har genomfört särskilda kvalitetssatsningar, t.ex. genom att bjuda in företrädare för lokala massmedier till möten i syfte att förbättra samarbetet och i förlängningen informationen om verksamheten till allmänheten.
Flera domstolar har även satt igång att bearbeta de idéer om hur verksamheten kan bli bättre som kommit upp under dialogerna. Bearbetningen har främst skett inom ramen för olika arbets- eller kvalitetsgrupper på den egna domstolen. Det har lett fram till konkreta förslag till förbättringsåtgärder som sedan kunnat genomföras.
I flera av de domstolar som har kommit långt i sitt systematiska kvalitetsarbete har man börjat med en intern dialog bland medarbetarna där alla medarbetare har engagerats i att ta fram förslag till kvalitetshöjande åtgärder.
TPF
51
FPT
Därefter har domstolschefen beslutat
om vilka av dessa åtgärder som ska genomföras.
I ett andra steg, när medarbetarnas engagemang och delaktighet i kvalitetsarbetet har väckts, har dessa domstolar haft en extern dialog med brukare och andra intressenter som fått ge sin syn på vad som behöver göras för att förbättra kvaliteten i verksamheten. Erfarenheten från dessa domstolar är att de externa synpunkterna lättare har kunnat omsättas i konkreta förbättringsåtgärder när
TP
51
PT
T.ex. Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten över Skåne och Blekinge samt Vänersborgs tingsrätt.
102
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
medarbetarna sedan tidigare är engagerade och delaktiga i arbetet med att förbättra kvaliteten i verksamheten. Detta överensstämmer med forskning på området som visar att medarbetarnas delaktighet i utvecklingsarbetet är avgörande för resultatet.
TPF
52
FPT
Några domstolar har också undersökt vad som kommit ut av förbättringsåtgärderna. Utvärderingen har mestadels skett inom ramen för samråds- eller fokusgrupperna eller genom intern uppföljning på den egna domstolen. Det har även förekommit att man med ett mer vetenskapligt anslag låtit utomstående utvärdera effekterna av förbättringsåtgärderna och kvalitetsarbetet i stort. I en av de domstolar som intervjuat brukare har alldeles nyligen genomförts en uppföljande intervjuundersökning för att utvärdera effekterna av vidtagna åtgärder inom områdena information, bemötande och service (Hovrätten för Västra Sverige).
Utomstående granskningar av kvaliteten i Sveriges Domstolars arbete
Det genomförs återkommande vissa granskningar av olika aspekter av kvaliteten i domstolarnas arbete. T.ex. granskar riksdagens ombudsmän (JO) och justitiekanslern (JK) på olika sätt verksamheten i domstolarna för att kontrollera att domstolarna efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden.
Även Riksrevisionen genomför granskningar som tar sikte på verksamheten i domstolarna. Denna granskning består av årliga revisioner av några utvalda domstolars räkenskaper och s.k. effektivitetsrevision. Enligt granskningsplanen för år 2008 ska Riksrevisionen inom ramen för sistnämnda form av revision bl.a. undersöka i vad mån regeringen och ansvariga myndigheter säkerställer ett effektivt rättsväsende som har allmänhetens förtroende.
De granskningar som genomförs av verksamheten i domstolarna kan förstås i vissa fall få betydelse för kvalitetsarbetet på enskilda domstolar. Från våra utgångspunkter finns det dock inte anledning att närmare uppehålla oss vid de olika granskningsfunktionerna.
TP
52
PT
Se Norrgren (1996), Ingelgård & Norrgren (2001), Beer & Eisenstat (2004).
103
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
3.3.5 Sveriges Domstolars akademi för utbildning
Sveriges Domstolars akademi för utbildning (Domstolsakademin) kommer i fortsättningen att vara en viktig aktör när det gäller både den professionella och brukarupplevda kvaliteten i domstolarnas verksamhet. Organisatoriskt hör Domstolsakademin till Domstolsverket. Genom Domstolsakademin kommer utbildningen av ordinarie domare att ges ett både bredare och djupare innehåll. Även om Domstolsakademins verksamhet inledningsvis endast omfattar nyutnämnda ordinarie domare framstår det som både naturligt och lämpligt att all utbildning av ordinarie domare på sikt sammanförs till Domstolsakademin.
Det övergripande syftet med utbildningen vid Domstolsakademin ska vara att ge varje domare de bästa förutsättningarna att möta de höga kvalitativa krav som ställs i den dömande verksamheten. I detta ligger bl.a. att utveckla och förbättra domarens metodiska färdigheter och förmåga att göra rättsliga analyser på skilda rättsområden. Utbildningen ska i denna del inriktas på att ge domaren bästa förutsättningar att handlägga och avgöra mål självständigt, effektivt och rättssäkert.
De kvalitativa krav som ställs på en modern domare innefattar emellertid mer än juridisk skicklighet. Domaren ska i möten med parter, vittnen och andra uppträda på ett sätt som gör att den enskilde upplever sig ha fått en rättvis behandling i det enskilda målet, men också som skapar förtroende för domstolsväsendet i stort. Utbildningen ska därför ge deltagarna möjlighet att reflektera över och fördjupa sina kunskaper kring frågor om bl.a. domaretik, förhållandet till rättegångsaktörer, medierna och allmänheten samt medverkan i mer rättspolitiska sammanhang.
Det är viktigt att den som utnämns till domare kan förväntas fungera väl som medarbetare. Moderna arbetsformer ställer större krav på domaren att arbeta i team, oftast då i någon arbetsledande funktion. Att vara en god medarbetare och ledare förutsätter både självkännedom och kunskap om olika påverkansmekanismer på en arbetsplats. Domstolsakademin ska genom utbildning även i dessa frågor bidra till att nyutnämnda domare blir goda medarbetare och ledare och kan tjäna som förebilder för yngre jurister som söker sig till domarbanan.
Undervisningen vid Domstolsakademin kommer att koncentreras kring vissa huvudämnen. För nyutnämnda domare vid förvaltningsdomstol kommer huvudämnena att vara förvaltningsprocessrätt,
104
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
migrationsrätt, skatterätt och socialförsäkringsrätt. Motsvarande huvudämnen för nyutnämnda domare i allmän domstol kommer att vara familjerätt, processrätt och straffrätt. För båda domstolsslagen kommer dessutom att ges undervisning om offentlighet och sekretess, om domarens och domstolens roll och funktion, om mångfald, bemötande och mediekunskap samt om personlig utveckling och medarbetarskap.
Utbildningen i huvudämnena ska vara inriktad på frågeställningar som nära anknyter till den praktiska yrkesutövningen. Tanken är att undervisningen i icke ämnesrelaterade frågor i så stor utsträckning som möjligt ska integreras i undervisningen i de juridiska huvudämnena. Därigenom tänker man sig att sambandet mellan tillämpning av juridiska kärnkunskaper och mer beteendevetenskapliga frågor ska synliggöras och deltagarna stimuleras till diskussion kring detta.
Verksamheten ska fokusera på undervisningsformer som seminarier, arbeten i större och mindre grupper, rättegångsspel och självstudier. Också rena rollspel och interaktiv teater ska finnas med som inslag i undervisningen. Detta kan särskilt komma att aktualiseras när det gäller utbildning i medarbetarskap och andra ämnesområden inom vilka etik och värderingar har en mer framträdande plats. Det ska även ges utrymme för studiebesök.
Rektorn för Domstolsakademin har nyligen i samråd med de ämnesansvariga fastställt en undervisningsplan. Av planen framgår mål och syften med utbildningen i de olika ämnena. Vilket innehåll som utbildningen ska ha och i vilka former som undervisningen ska bedrivas framgår också av planen. Undervisningsplanen finns tillgänglig på Domstolsverkets webbplats, www.domstol.se. Undervisningen vid Domstolsakademin inleds efter årsskiftet 2008/2009.
3.4 Våra förslag
Vi framhåller vikten av att det bedrivs systematiskt kvalitetsarbete i alla domstolar och betonar domstolschefens centrala roll i detta arbete.
Vi föreslår att regeringen ger Domstolsverket i uppdrag att ta fram en modifierad resursfördelningsmodell, enligt vilken hänsyn kan tas till det kvalitetsarbete som domstolarna bedriver, och framhåller vikten av att regeringen i framtida regleringsbrev ålägger
105
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
verket att årligen redovisa vad som gjorts inom Sveriges Domstolar för att förbättra kvaliteten generellt.
Vi föreslår dessutom att regeringen ger Domstolsverket i uppdrag att förstärka verket så att verket i framtiden mer aktivt kan bistå domstolarna i deras systematiska kvalitetsarbete. Med stöttning från verket på olika plan kan stöd i kvalitetsarbetet också med fördel ges från domstol till domstol.
3.4.1 Systematiskt kvalitetsarbete
Vårt uppdrag går ut på att föreslå åtgärder som kan förväntas bidra till att stärka allmänhetens förtroende för domstolarna. Över tid bestäms graden av förtroende av både de av lagstiftaren givna förutsättningarna för domstolarnas arbete och sådana faktorer som vi ska uppmärksamma särskilt (hädanefter kommunikationsfaktorer).
Med av lagstiftaren givna förutsättningar avses t.ex. principer och regler för säkerställande av domstolarnas och domarnas oberoende, processen för rekrytering och urval av domare, domstolarnas ekonomiska villkor och framför allt utformningen av den materiella lagstiftning som domstolarna är satta att tillämpa.
Till skillnad från vad som gäller för de av lagstiftaren givna förutsättningarna, har domstolarna och domarna själva ett avgörande inflytande över de kommunikationsfaktorer som vårt uppdrag handlar om. Vi är därför övertygade om att grunden till ett framgångsrikt arbete med att uppmärksamma enskilda människors förutsättningar och behov i kontakterna med domstolarna ligger i att domstolarna själva arbetar med dessa frågor. Endast på det sättet går det enligt vår mening att uppnå en varaktig förbättring av kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna.
Övergripande handlar detta arbete om att domstolspersonalens attityder måste förändras och att personalen måste förstå vilka krav och förväntningar som de människor som kommer i kontakt med domstolarna har på verksamheten. Erfarenheten visar att det inte är möjligt att åstadkomma sådan förändring genom endast enskilda projekt eller punktinsatser. Inte heller utbildningsinsatser verkar tagna för sig ha annat än begränsade effekter i detta avseende.
För att åstadkomma verklig förändring krävs enligt vår mening att det regelbundet och kontinuerligt bedrivs ett brukarorienterat kvalitetsarbete i domstolarna som involverar alla medarbetare. Domstolarna måste med andra ord ägna sig åt sådant systematiskt
106
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
kvalitetsarbete som vi redogjort för i avsnitt 3.3. I grunden handlar detta arbete på den enskilda domstolen om att i en fortlöpande process kartlägga de egna medarbetarnas och de utomstående intressenternas krav och behov och sedan söka tillgodose dessa genom förbättringar i rutinerna för arbetets bedrivande.
Att det bedrivs ett strukturerat arbete med kvalitetsfrågor i domstolarna ser vi följaktligen som en grundläggande förutsättning för att det över huvud taget ska vara möjligt att i praktiken omsätta många av de förslag som vi lägger fram i detta betänkande.
Det kan inte heller uteslutas att de olika kommunikationsfaktorernas betydelse för hur medborgarna uppfattar verksamheten varierar mellan enskilda domstolar och inte minst mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol. För att kunna avgöra vilka aspekter av verksamheten som är särskilt betydelsefulla för medborgarnas uppfattning om enskilda domstolar krävs att det i varje domstol bedrivs ett kontinuerligt arbete med kvalitetsfrågor.
Även från ekonomisk synpunkt är det nödvändigt att domstolarna verkligen ägnar sig åt kvalitetsutveckling för att på det sättet kunna hitta så kostnadseffektiva arbetsformer som möjligt. Den kompensation för beräknade löne- och prisökningar som sker när anslagen fastställs minskas nämligen – när det gäller löneandelen – med ett s.k. produktivitetsavdrag. Minskningen kommer sig av att regeringen har ett generellt krav på alla myndigheter att bedriva verksamheten mer kostnadseffektivt eller med andra ord att bedriva ett ständigt arbete med verksamhetsutveckling.
Att utveckla effektivare arbetsformer är dessutom ett av de viktigare inslagen i strävan att korta handläggningstiderna. Just handläggningstiderna är särskilt problematiska från förtroendesynpunkt eftersom våra undersökningar visar att både allmänheten och de professionella aktörerna, bland de aspekter av själva verksamheten som vi har ställt frågor om, har lägst förtroende för att domstolarna avgör målen inom rimlig tid.
Rapporten Att arbeta med kvalitet i domstolsväsendet (2005) ger en god helhetsbild av vilka moment som måste ingå i ett systematiskt kvalitetsarbete. Som vägledning för hur man kan påbörja kvalitetsarbete i domstol fyller rapporten väl sitt syfte. Det bör dock framhållas att erfarenheten har visat att externa synpunkter lättare kan omsättas i konkreta förbättringsåtgärder om medarbetarna dessförinnan genom s.k. interna dialoger har engagerats i arbetet med att förbättra kvaliteten i verksamheten (jfr avsnitt 3.3.4).
107
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
En hel del domstolar ägnar sig numera, som sagt, åt kvalitetsarbete i olika former. Den samlade bilden är dock att det endast är ett fåtal domstolar som kan sägas bedriva sådant systematiskt kvalitetsarbete som tas upp i rapporten och som vi menar är en förutsättning för att åstadkomma en verklig attitydförändring i domstolarna, en varaktigt förbättrad kommunikation med medborgarna och kortare handläggningstider.
Vi lyfter i de följande tre avsnitten fram några som vi menar särskilt viktiga faktorer för att få till stånd ett systematiskt kvalitetsarbete i samtliga domstolar i landet. I ett avslutande avsnitt diskuterar vi på hur domstolarna kan ta hjälp av varandra i detta arbete.
3.4.2 Domstolschefens roll
Av domstolarnas instruktioner följer att ordförandena i Högsta domstolen och Regeringsrätten, presidenterna i hovrätterna och kammarrätterna samt lagmännen i tingsrätterna och länsrätterna är administrativa chefer för domstolarna.
TPF
53
FPT
I instruktionerna anges bl.a.
att den administrativa chefen ansvarar för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt.
Förutom ansvar för resultat, budget och personal innefattar domstolschefskapet ett ansvar för att utveckla arbetssätt och arbetsrutiner, planera domstolens verksamhet samt se till att personalen har den kompetens som krävs för att verksamheten ska kunna fullgöras på ett rättssäkert och effektivt sätt.
TPF
54
FPT
Inom ramen för
denna uppgiftsbeskrivning har domstolschefen ett ansvar för att tillse att det bedrivs systematiskt arbete med kvalitetsutveckling på den egna domstolen. Detta arbete hör till domstolschefens administrativa uppgifter.
Domstolschefen har en central roll i själva kvalitetsarbetet. Han eller hon är nyckelpersonen för att arbetet med systematisk kvalitetsutveckling ska bli framgångsrikt. Vi ser dessutom avdelningscheferna, chefsrådmännen och överrättslagmännen, som nyckelpersoner i detta arbete.
TP
53
PT
Förordningen (1996:377) med instruktion för Högsta domstolen, förordningen (1996:378) med instruktion för Regeringsrätten, förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion, förordningen (1996:380) med kammarrättsinstruktion, förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion och förordningen (1996:382) med länsrättsinstruktion.
TP
54
PT
Se Kommitténs om domstolschefens roll och utnämning av högre domare betänkande Domarutnämningar och domstolsledning – frågor om utnämningen av högre domare och domstolschefens roll (SOU 2000:99) s. 151 f.
108
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
Det är domstolschefen som måste avsätta tid och resurser för kvalitetsarbetet och på det sättet visa medarbetarna att det är viktigt att domstolen ägnar sig åt kvalitetsutveckling. Domstolschefen har helt enkelt en skyldighet att se till att arbete med systematisk kvalitetsutveckling prioriteras i domstolen, liksom avdelningschefen har motsvarande skyldighet på avdelningsnivå. I hans eller hennes uppgifter ligger att engagera och entusiasmera medarbetarna och att vara drivande i arbetet med att skapa en kultur på domstolen och avdelningen som innebär att arbete med kvalitetsutveckling blir ett naturligt inslag i det dagliga arbetet.
Det är lätt hänt att arbetet med kvalitetsutveckling stannar av om inte arbetet ständigt uppmärksammas av domstolschefen. Risken för det är kanske särskilt stor i domstol på grund av att medarbetarna är ovana vid att arbeta med kvalitetsfrågor på ett systematiskt sätt. Det räcker alltså inte med att domstolschefen är drivande när arbetet med kvalitetsutveckling påbörjas och sedan uppdrar åt andra medarbetare att inom ramen för olika kvalitetsgrupper eller liknande ansvara för kvalitetsarbetets bedrivande. Domstolschefen måste hela tiden själv engagera sig i och följa upp detta arbete. Det handlar således för domstolschefens del om att visa uthållighet i ledarskapet.
Att se till att det bedrivs systematiskt arbete med kvalitetsutveckling på den enskilda domstolen hör till domstolschefens administrativa uppgifter. Själva kvalitetsarbetet berör i princip inte det område som hör till den enskilde domarens självbestämmande. Det innebär att andra domare, liksom övriga anställda, i detta hänseende har lydnadsplikt i förhållande till domstolens ledning och domstolschefen.
TPF
55
FPT
En annan sak är att kvalitetsarbetet i domstol, när det väl bedrivs, måste anpassas till det konstitutionella kravet på en oavhängig rättskipning. Det får alltså inte komma i fråga att utveckla modeller eller kvalitetskriterier som tar sikte på i vad mån domstolens ställningstaganden och juridiska bedömningar i enskilda mål är riktiga. Med detta undantag finns det emellertid inte, enligt vår mening, någon del av verksamheten som från självständighetssynpunkt bör undantas från arbetet med kvalitetsutveckling. Detta innebär att vi i princip inte kan se några konfliktproblem när det gäller domarnas självständighet och det systematiska kvalitetsarbetet.
TP
55
PT
Jfr SOU 2000:99 s. 151.
109
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
Däremot kan det kanske finnas anledning för domstolschefen att någon gång tänka på att driva frågorna med känsla för medarbetarnas möjligheter och förmåga att helt uppfylla alla de krav som ställs på medarbetarna i en modern domstolsorganisation. I tider av mycket hög arbetsbelastning och många utifrån kommande krav kan det vara svårt att avsätta resurser för förändrings- och utvecklingsarbete. Sådant arbete kräver nämligen utrymme för såväl eftertanke och reflexion som lärande och inhämtning av kunskap.
Om detta utrymme inte finns, kanske man fortsätter att arbeta enligt principen ”göra saker rätt” utan att man hinner se att man inte ”gör rätt saker”. Gamla strukturer, vanor och tänkesätt hänger kvar och bidrar i sämsta fall till en ineffektiv verksamhet av låg kvalitet. Risken för en sådan utveckling kan vara större om personalen har en hög genomsnittsålder och lång anställningstid. Det är naturligt att människor som byggt upp en verksamhet och som arbetat länge i denna och kanske är djupt engagerade i sitt arbete, behöver mycket kraftiga incitament för att ändra sitt arbetssätt. Det är med andra ord inte alldeles lätt att ta till sig att omvärlden har förändrats och ställer nya krav.
Kvalitetsarbete, processtyrning och verksamhetsutveckling är alla uttryck för ett förändrings- och förnyelsearbete i en organisation. För att komma igång med ett utvecklings- och förnyelsearbete behöver cheferna stöd. De behöver kunskaper i hur man leder i förändring. De behöver också insikter om vad som händer med människor i förändring, hur man motiverar människor och hur man hanterar motstånd. Utvecklings- och förnyelsearbete kan leda till nya organisations- och arbetsformer. Cheferna behöver därför också ha kunskap om organisationsutveckling och hur människor reagerar på omorganisationer. De behöver dessutom ha kunskaper om processorientering och processbaserade arbetssätt. Vi tänker oss att i första hand Domstolsverket i framtiden ska kunna ge cheferna ett bättre stöd i dessa avseenden (se avsnitt 3.4.4).
Sammanfattningsvis har domstolschefen enligt vår mening ett stort och avgörande ansvar för arbetet med systematisk kvalitetsutveckling och också ett betydande utrymme att driva detta arbete utan att komma i konflikt med domarens självständighet.
110
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
3.4.3 Budgetstöd för kvalitetsarbete m.m.
Vi har ovan slagit fast att arbetet med kvalitetsfrågor på domstolarna hör till domstolschefens administrativa uppgifter.
Redovisningen i avsnitt 3.3.4 av det kvalitetsarbete som har bedrivits och som bedrivs i Sveriges Domstolar visar att många domstolar har satt i gång något kvalitetsarbete. Inte sällan rör det sig om ett omfattande arbete, låt vara att det inte alltid bedrivs systematiskt i den mening vi redogör för i detta avsnitt. Såvitt vi kan förstå är kvalitetsarbetet många gånger framgångsrikt och domstolarna har ofta till följd av detta ändrat arbetssätt och rutiner på ett sätt som höjt kvaliteten i domstolen.
Vi är därför i och för sig övertygade om att domstolscheferna tar och även i fortsättningen kommer att ta sitt ansvar när det gäller kvalitetsarbetet på domstolarna. Det systematiska kvalitetsarbetet är emellertid så viktigt och avgörande för förtroendet för domstolarna att det enligt vår mening finns anledning att överväga om inte arbetet måste bedrivas från centralt håll på ett mer aktivt sätt än i dag. I första hand blir då frågan vad Domstolsverket ytterligare kan göra för att ge domstolarna stöd och assistans i kvalitetsarbetet.
Innan vi går in på Domstolverkets roll (avsnitt 3.4.4) vill vi ta upp en särskild fråga av närmast budgetmässig karaktär när det gäller domstolarnas kvalitetsarbete. Den fråga som vi ställt oss är om inte domstolarna på ett tydligare sätt än i dag borde tillföras medel för det arbete som de lägger ned på det systematiska kvalitetsarbetet. Då medel fördelas till domstolarna bör det alltså enligt vår mening övervägas om det inte uttryckligen bör framgå hur mycket av tilldelade medel som avser just det systematiska kvalitetsarbetet.
Nyligen har det beslutats om en ny resursfördelningsmodell för de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, med undantag för de båda högsta domstolarna. För samtliga domstolsslag är det numera en utgångspunkt att medelstilldelningen ska beräknas utifrån domstolarnas genomsnittliga antal inkomna mål de senaste två åren (Mercursystemet). Härutöver har det införts ett bättre system för tidredovisning som innebär att målsammansättningen får genomslag i medelstilldelningen. För tingsrätternas och hovrätternas del finns det dessutom ett system med individuell kompensation för den andel komplicerade och mer arbetsbelastande mål som de har. Den individuella kompensationen beräknas på grundval av indikatorerna huvudförhandlingstid och förtursmål.
111
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
Man kan, även beträffande den nya resursfördelningsmodellen, något förenklat säga att den till stor del bygger på antalet inkomna mål; det är kvantiteten som har störst betydelse.
Resursfördelningsmodellen avser naturligtvis att fördela medel till domstolarna för de flesta kostnader som domstolarna har, bl.a. kostnader för systematiskt kvalitetsarbete. Då medel tilldelas på grund av i första hand antalet inkomna mål ingår i detta medel för det systematiska kvalitetsarbetet.
Det finns dock enligt vår mening framför allt två fördelar med att särskilt fördela medel för domstolarnas systematiska kvalitetsarbete. Den ena fördelen är att det blir en tydlig viljeyttring från statsmakterna att det inte bara är kvantitet utan även kvalitet i domstolsverksamheten som räknas när medel fördelas. Kvaliteten ges ett tydligare fokus än i dag. Den andra fördelen är att en synlig och tydlig koppling mellan tilldelade medel och kvalitetsarbete kan utgöra ett starkt incitament för domstolarna att sätta i gång och driva arbete med systematiska kvalitetsfrågor.
Särskild resursfördelning för arbetet med det systematiska kvalitetsarbetet reser dock en del frågor av närmast praktisk karaktär. En sådan fråga är hur systemet ska konstrueras så att medlen fördelas rättvist mellan domstolarna. Detta förutsätter i sin tur att det ställs upp tydliga kriterier för olika sorters kvalitetsarbete enligt en kvalitetsutvecklingsmodell som gör det möjligt att jämföra domstolarnas insatser, både mot varandra och mot mer allmänt hållna målsättningar. En sådan modell skulle t.ex. kunna konstrueras med den holländska modell (INK) som nämns i avsnitt 3.3.3 som förebild. Ett annat alternativ skulle kunna vara att använda CAFmodellen som presenteras i avsnitt 3.3.1. Som framgår av avsnitt 3.3.3 erbjuds de danska domstolarna numera att utvärdera sina kvalitetsinsatser enligt denna modell.
En annan praktisk fråga är om medel ska fördelas med hänsyn till det systematiska kvalitetsarbete som domstolen har utfört eller det arbete som domstolen har för avsikt att utföra.
När det gäller sistnämnda frågor tror vi att de bäst löses genom diskussioner mellan Domstolsverket och domstolarna. Vi lämnar därför inga förslag här när det gäller dessa praktiska frågor om hur systemet närmare ska konstrueras och medlen fördelas.
Med tanke på regeringens ansvar för att verksamheten vid Sveriges Domstolar bedrivs med hög kvalitet och är effektiv är det naturligt om regeringen i regleringsbrevet till Domstolsverket ställer krav på att verket årligen inhämtar vilka särskilda insatser på om-
112
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
rådet som domstolarna gjort. Regeringen brukar också ha med sådana krav i regleringsbreven. Enligt regleringsbrevet för år 2008 ska verket t.ex. särskilt redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa att den dömande verksamheten håller en hög kvalitet. Vi vill framhålla vikten av att regeringen i framtida regleringsbrev ålägger Domstolsverket att årligen redovisa vad som gjorts inom Sveriges Domstolar för att förbättra kvaliteten generellt. En sådan överblick för verket är för övrigt nödvändig om verket ska kunna fördela budgetmedel särskilt för systematiskt kvalitetsarbete.
3.4.4 Domstolsverkets roll – Ett bättre metod- och resursstöd
I vårt uppdrag ingår i och för sig inte att se över det systematiska kvalitetsarbetet i stort. Domstolsverket har dock en viktig roll när det gäller att stärka förtroendet för domstolarna. Vi återkommer senare i olika sammanhang till detta. Här vill vi emellertid ta upp en särskild fråga, nämligen frågan om hur Domstolsverket bättre än i dag kan bistå domstolarna i deras systematiska kvalitetsarbete.
Erfarenheterna från de domstolar som kommit långt i sitt kvalitetsarbete är att det behövs stöd för att kvalitetsarbetet ska kunna starta på ett sätt som gör att det kan bli systematiskt och inte stannar av. Det är därför viktigt att det finns ett metodstöd att tillgå både vid upptakten av ett systematiskt kvalitetsarbete och i samband med uppföljning av vidtagna åtgärder. Även i senare skeden finns det behov av sådant stöd för att inte arbetet ska stanna upp eller mattas av.
Vi menar att verket måste ha en mer aktiv roll som ett sådant metod- och resursstöd åt domstolarna än vad som är fallet i dag. Som framgår av vår redovisning i avsnitt 3.3.4 förutsätts i rapporten från den i förhållande till verket fristående Domstolsväsendets kvalitetsgrupp att verket ska kunna erbjuda relativt omfattande stöd åt domstolarna i kvalitetsarbetet. Enligt vad vi erfarit är emellertid inte verket bemannat på ett sätt som gjort det möjligt för verket att, annat än i begränsad omfattning, ta på sig de uppgifter som förutsätts i rapporten.
Utöver de uppgifter som nämns i rapporten bör verket dessutom, enligt vår mening, ansvara för att hämta in och på verkets interna webbplats samlat redovisa information om enskilda domstolars kvalitetsarbete. Det finns ett värde i att alla domstolar har tillgång till vad som samlat görs när det gäller kvalitetsarbetet. I
113
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
första hand kan kunskapen om vad andra gör mer generellt stimulera till egna insatser. Men redovisningen kan också underlätta för domstolarna att ta kontakt med varandra när det gäller olika kvalitetsprojekt. Den domstol som exempelvis vill arbeta med domskrivningsfrågor kan få information om vilka andra domstolar som gör eller har gjort detta.
Verket bör dessutom ansvara för att utvärdera och analysera informationen om domstolarnas kvalitetsarbete. Detta arbete bör i förlängningen kunna leda till att man kan ta fram enhetliga kvalitetskriterier för hela domstolsväsendet. Det bör dessutom kunna leda till att man utvecklar en sådan modell för systematiskt kvalitetsarbete och kvalitetsuppföljning som diskuteras ovan (se avsnitt 3.3.2), särskilt anpassad för Sveriges Domstolar.
För att Domstolsverket ska ha möjlighet att utföra dessa uppgifter behöver verket i första hand förstärkas med flera personer som har organisationsteoretisk bakgrund och praktisk erfarenhet av att analysera och arbeta med utveckling av organisationer, gärna i andra myndigheter. Det kan också finnas anledning för verket att samverka med olika universitet och högskolor. Det förefaller naturligt att dessa personer knyts till det s.k. konsultteamet vid Enheten för organisationsutveckling hos Domstolsverket.
Dessutom finns det ju numera i domstolarna personer som har betydande erfarenhet av att bedriva systematiskt kvalitetsarbete. Det är enligt vår mening angeläget att Domstolsverket inom ramen för sitt mer aktiva metod- och resursstöd åt domstolarna vänder sig till domstolar som bedrivit systematiskt kvalitetsarbete i praktiken och fångar upp dessa erfarenheter och för ut denna kunskap till andra domstolar.
Det är också viktigt att man tar till vara de erfarenheter som finns i domstolarna när man utformar en sådan gemensam modell och gemensamma kriterier för systematiskt kvalitetsarbete som diskuteras ovan. I förlängningen ser vi framför oss att vissa av de personer som varit engagerade i att bedriva systematiskt kvalitetsarbete i domstol skulle kunna fungera som ett slags motsvarighet till den danska ”Bedste-praksiskonsulenten”, som enligt vad som redovisas i avsnitt 3.3.3 fyller en viktig och mycket uppskattad funktion i kvalitetsarbetet i de danska domstolarna.
En annan mycket viktig uppgift för Domstolsverket är att hjälpa domstolarna att utveckla effektivare arbetsformer för att på det sättet korta handläggningstiderna. Som vi framhållit är detta en särskilt angelägen uppgift för domstolarna från förtroendesynpunkt.
114
SOU 2008:106 Systematiskt kvalitetsarbete i domstol
Vi föreslår således att Domstolsverket förstärks på det sättet att det till verket knyts flera personer med organisationsteoretisk bakgrund samt att verket på olika sätt tar till vara de erfarenheter som finns i domstolarna av att bedriva systematiskt kvalitetsarbete i praktiken.
3.4.5 Metodstöd i kvalitetsarbetet från domstol till domstol
Metodstöd till domstolarna i kvalitetsarbetet kan också med fördel ges från domstol till domstol genom att medarbetare i domstolar som redan har erfarenhet av systematiskt kvalitetsarbete bildar grupper som exempelvis regionalt stödjer andra domstolar som vill starta sådant arbete. Det finns flera exempel på domstolar som i dag samarbetar på detta sätt, bl.a. i västra Sverige. Mycket talar för att det är lättare att vinna engagemang och få delaktighet i ett utvecklingsarbete som har initierats från domstolens egen personal och som får stöd och inspiration från motsvarande personalgrupper på en annan domstol, som har arbetat längre med frågorna och redan skaffat sig erfarenhet.
Det finns flera fördelar med att organisera metodstödet på detta sätt. En fördel är att de personer som ska stödja andra domstolar i deras systematiska kvalitetsarbete kan behålla sin arbetsplats på sin ordinarie domstol. De kommer därigenom att ha kvar en förankring i det ordinarie domstolsarbetet på ett sätt som är till fördel både för att de ska kunna följa och stödja kvalitetsarbetet samtidigt som de inte tappar kontakten med det dagliga domstolsarbetet utan behåller sin professionella trovärdighet. En annan fördel är att dessa personer kan medverka till att skapa regionala nätverk där samordning av insatser och utbyte av idéer kan ske.
TPF
56
FPT
De personer som ska
stödja andra domstolar i deras arbete kan också ofta göra detta på ett smidigt sätt inom en region, eftersom resorna vanligen inte behöver bli så långa.
Om man väljer ett regionalt förankrat stöd till de domstolar som vill starta och driva systematiskt kvalitetsarbete, så måste detta självfallet samordnas av Domstolsverket och förstärkas med extern kompetens i metodutveckling, mätning av resultat m.m. på riksnivå. Detta kan exempelvis ske genom att en eller ett par personer inom Domstolsverket är samordningsansvariga och i denna egen-
TP
56
PT
Jfr avsnitt 3.3.3 och det systematiska kvalitetsarbete som framgångsrikt bedrivits i närmare tio år i domstolarna i Rovaniemi hovrätts domkrets i Finland.
115
Systematiskt kvalitetsarbete i domstol SOU 2008:106
skap sammankallar regionalt verksamma metodstödjare till nätverksträffar för utbyta erfarenheter, rapportera resultat och få tillfälle till gemensam kompetensutveckling. Det är naturligtvis också nödvändigt att det finns ett sätt att ekonomiskt kompensera de domstolar som tillhandahåller personal för de gemensamma ändamålen.
116
4 Bemötande av parter och bevispersoner
4.1 Sammanfattning
Bemötande är ett mångbottnat begrepp. Man kan övergripande skilja mellan personbemötande och institutionellt bemötande. Personbemötande handlar om hur medarbetarna uppträder eller uppför sig i direkta kontakter med de personer som kommer i kontakt med i vårt fall domstolarna medan det institutionella bemötandet tar sikte på hur domstolen som sådan upplevs av de människor som besöker eller på andra sätt kommer i kontakt med den.
Vid sidan av det uppenbara skälet – att alla medborgare som kommer i kontakt med domstolarna har ett berättigat krav att bli bemötta med respekt och värdighet – är det även för domstolarnas förmåga att fullgöra sin samhällsuppgift viktigt med ett gott bemötande av parter och bevispersoner. För att de personer som hörs i domstolen ska kunna lämna en fri och fyllig och också mer korrekt berättelse krävs nämligen att de känner sig trygga och lyssnade på i förhörssituationen. Att parter och bevispersoner får ett gott bemötande är alltså ytterst en rättssäkerhetsfråga som handlar om att säkerställa att domstolen får bästa möjliga underlag för sin bedömning i målen.
Detta kräver i sin tur att parter och bevispersoner är klara över vad som ska hända och vad som förväntas av dem i domstolen. Den skriftliga information som kommer från domstolen måste vara lättfattlig och får inte uppfattas som otrevlig eller hotfull. Det krävs också att den känsla av utsatthet som man som part eller bevisperson kan uppleva inte förstärks av att det är svårt att komma i kontakt med någon på domstolen som kan svara på frågor. Ett gott bemötande i samband med ankomsten till domstolen kan bidra till en känsla av lugn och trygghet. Under förhandlingen måste parten och bevispersonen kunna känna att domstolens ledamöter verkligen
117
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
lyssnar och är uppmärksamma på de behov av information, pauser eller annat stöd som den hörde kan ha för att klara av att lämna en utförlig berättelse.
Vi menar att det nu finns behov av att ta fram en strategi för Sveriges Domstolar för vad ett gott bemötande av parter och bevispersoner mer konkret bör innebära på olika plan. Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. Strategin bör enligt vår mening vila på följande hörnstenar.
• Det ska finnas konkreta riktlinjer för vad parter och bevispersoner har anledning att förvänta sig och vilka krav som kan ställas på domstolspersonalen när det gäller personbemötandet.
• Alla domstolar ska ha samma tillgänglighet när det gäller telefon- och öppettider och kontakter per e-post.
• Informationen till parter och bevispersoner om hur det går till i domstol och vad som förväntas av dem ska bli bättre och mer tillgänglig.
• Bemötandet vid inställelse i domstol ska bli bättre och i de större domstolarna ska det finnas särskilda servicevärdar.
• All domstolspersonal ska utbildas i bemötandefrågor.
• Parters och bevispersoners uppfattning om och förväntningar på domstolarnas bemötande ska återkommande undersökas.
• Det ska finnas en bemötandeombudsman.
4.2 Inledning
Enligt våra direktiv är det bemötande som parter och bevispersoner får av domstolen en faktor av stor betydelse för hur allmänheten uppfattar domstolarna och den verksamhet som bedrivs där. Det kan gälla frågor om hur domstolen förhåller sig till parter och bevispersoner, t.ex. hur de bemöts vid inställelse i domstolen, hur domarna leder muntliga förhandlingar, hur kallelser utformas och i vilken utsträckning domstolarna är tillgängliga för kontakter per telefon eller e-post.
I direktiven framhålls att en negativ beskrivning av domstolarna kan bero på att domstolarna inte har bemött parter eller bevis-
118
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
personer tillräckligt väl. Vidare poängteras i direktiven att bemötandet i domstolarna inte får avhålla människor från att vända sig till domstol eller komma till domstolen och vittna.
Enligt regeringen är det därför angeläget att kartlägga hur allmänheten bemöts i domstolarna och överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att säkerställa att alla personer som kommer i kontakt med domstolarna får ett gott bemötande. Utredningens kartläggning och överväganden ska redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för domstolarnas fortsatta arbete med dessa frågor.
4.3 Begreppet bemötande, m.m.
I avsnitt 4.3.1 belyser vi begreppet bemötande och förklarar vad som ryms i det. Vi diskuterar också vad som utmärker ett gott bemötande på olika plan. I avsnitt 4.3.2 redogör vi sedan kort för hur vi utifrån uppdraget i våra direktiv har avgränsat begreppet. Vi redovisar i avsnitt 4.3.3 de föreskrifter som rör domstolarnas serviceskyldighet. Slutligen redovisar vi i avsnitt 4.3.4 summariskt det arbete som har bedrivits och de viktigaste förslag som med bäring på domstolarna har lagts på bemötandeområdet under den senaste 10-årsperioden.
4.3.1 Begreppet bemötande
Inledning
Det var först under 1990-talet som man inom offentlig förvaltning mer regelmässigt började använda begreppet bemötande för att beskriva mötet mellan myndighet och medborgare. Tidigare hade detta möte kännetecknats av ett stort avstånd och av att medborgarna närmast betraktades som undersåtar. Som sådana saknade medborgarna i princip inflytande i den maktutövningsprocess de var involverade i. Numera respekteras medborgarens rätt till självbestämmande och värdighet. Under det senaste decenniet har medborgarna dessutom på olika sätt gjort sina röster hörda och också på det sättet flyttat fram sina positioner i förhållande till myndigheterna. I dag är det följaktligen en självklarhet att medborgarna ska vara delaktiga och ha inflytande i de maktutövningsprocesser som de deltar i. Det kräver i sin tur att myndigheternas arbetssätt präglas av hänsynstagande till den enskilde medborgarens behov och förut-
119
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
sättningar. Utvecklingen handlar helt enkelt om att betrakta varje person som kommer i kontakt med myndigheten som en unik individ med känslor, tankar och en egen vilja.
Bemötandebegreppet är mångbottnat och det är inte en helt enkel uppgift att slå fast vad som mer konkret ryms i detta. Ett sätt att närma sig frågan är att skilja mellan personbemötande och institutionellt bemötande.
TPF
1
FPT
Personbemötande handlar då om hur per-
sonalen uppträder eller uppför sig i direkta möten med personer som kommer i kontakt med myndigheten medan institutionellt bemötande tar sikte på hur myndigheten som sådan upplevs av de människor som kommer i kontakt med den.
Även om medborgarna numera kan ställa berättigade krav på delaktighet och inflytande i sina kontakter med myndigheterna kommer man förstås inte ifrån att det finns en maktobalans i dessa relationer. Maktobalansen kommer också till uttryck i användningen av själva bemötandebegreppet i så måtto att man endast talar om bemötande i sammanhang där det finns ett samspel mellan människor som bygger på en ojämlik relation. Jämfört med andra områden där bemötandefrågor kommit att uppmärksammas på senare år, som exempelvis i relationen vårdanställd–patient eller myndighetshandläggare–sökande/kund, är denna maktobalans särskilt stor i relationen mellan domstolarna och de medborgare som kommer i kontakt med dem som parter och bevispersoner. Maktobalansen innefattar dels en faktisk skillnad i fråga om makt och position, dels en känsla knuten till sådana skillnader. Just i de påtagligt ojämlika relationerna är det särskilt viktigt att relationens huvudaktör och makthavare har en hållning – personligt och institutionellt – till andra som uttrycker att ”även om jag har makt i den här situationen betraktar jag dig som en likvärdig person”.
TPF
2
FPT
Personbemötande
Personbemötandet omfattar medarbetarnas uppträdande i direkta kontakter med medborgarna. Sådana kontakter kan äga rum såväl i form av personliga möten som per telefon och e-post. Av omedelbar betydelse för hur personbemötandet uppfattas är språkbruk och tonfall samt i förekommande fall kroppsspråk, ansiktsuttryck, klädval etc. Uppfattningen påverkas också av den aktuella situationen,
TP
1
PT
Blennberger (2005).
TP
2
PT
Se Blennberger (2005).
120
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
dvs. olika miljöaspekter, liksom av tidigare erfarenheter och förväntningar hos den som kommer i kontakt med myndigheten. En annan faktor som spelar in är som berörts vilket maktförhållande som råder mellan myndighetsföreträdaren och den enskilde och därunder andra jämlikhetsaspekter som exempelvis kön, etnicitet och social tillhörighet.
Avgörande för att kunna ge ett gott personbemötande är att myndighetsföreträdaren har kunskap om vilka behov och förväntningar som de enskilda har som kommer i kontakt med myndigheten. Ett sätt att skaffa sig sådan kunskap är att myndighetsföreträdaren själv intervjuar eller frågar enskilda hur de upplever bemötandet (se vidare avsnitt 4.5.7). För domstolarnas del handlar det här bl.a. om att känna till hur olika grupper av enskilda, t.ex. brottsoffer, kan förväntas reagera i olika situationer. Därmed inte sagt att myndighetsföreträdaren också måste uppfylla alla förväntningar hos den enskilde för att kunna ge ett gott bemötande. Däremot måste myndighetsföreträdaren vara beredd på att förklara för den enskilde varför hans eller hennes förväntningar på bemötandet inte kan uppfyllas. Genom att exempelvis ge tydlig information till målsägande och vittnen om domstolens roll och uppgift och om hur en rättegång går till, kan domstolen bidra till att tona ned förväntningar på domstolen att bemötandet ska innefatta t.ex. explicita uttryck för medkänsla eller frånvaro av ifrågasättande.
Medan det i första hand är chefen som är ansvarig för myndighetens institutionella bemötande har varje myndighetsanställd ett eget ansvar för hur han eller hon uppträder gentemot de personer som kommer i kontakt med myndigheten. Alla medarbetare har därmed ett personligt ansvar att reflektera över vilka attityder som präglar hans eller hennes förhållningssätt och hur hans eller hennes uppträdande kan tänkas uppfattas av andra. Ansvaret innefattar också att skaffa sig allmänna kunskaper i t.ex. jämlikhets- och diskrimineringsfrågor liksom specifika kunskaper om hur enskildas förutsättningar och förväntningar tar sig uttryck i umgänget med den egna myndigheten. Ansvaret innebär dessutom att var och en måste ha förmåga till självkritik och kunna ta till sig synpunkter och vid behov ändra förhållningssätt.
Det finns ett särskilt behov av att närmare försöka ringa in vad ett gott personbemötande kan tänkas betyda för just domstolarnas del. Detta hänger i sin tur samman med domstolarnas speciella roll i samhället och rättssystemet. Det är nämligen inte alldeles lätt att ta ställning till hur de allmänna grundprinciperna för verksamheten
121
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
– oavhängighet, opartiskhet, neutralitet och likabehandling – i praktiken bör omsättas i medarbetarnas personbemötande gentemot parter och bevispersoner.
Att personbemötandet bör präglas av respekt för den enskilde i den mening att medarbetarna ska visa hänsyn samt vara artiga, sakliga och tydliga är okontroversiellt. Det torde vidare råda enighet om att ett respektfullt bemötande också handlar om att ha viss värdighet, t.ex. att inte klä sig hur som helst. Respekt kan emellertid förenas med antingen en distanserad och reserverad hållning eller med vänlighet, dvs. en hållning som innefattar mänsklig värme.
TPF
3
FPT
I
vad mån ett gott och respektfullt bemötande från domstolspersonals sida alltid bör innefatta den senare aspekten kan nog vara föremål för diskussion.
Nära det reserverade och distanserade förhållningssättet ligger vad som brukar kallas välvillig neutralitet, dvs. en opersonlig, oengagerad men allmänt välvillig hållning. Det är inte någon hållning som brukar rekommenderas, eftersom ett gott bemötande alltid bör innefatta ett visst mått av engagemang. Engagemang kan i sin tur uttryckas på olika sätt och brukar ofta sammanfattas i ordet empati. En sida av detta begrepp handlar om medkänsla, dvs. en förmåga att med en känsla av deltagande kunna leva sig in i en annan människas situation. Den andra sidan av begreppet handlar om att vara uppmärksam och intresserad, kort sagt att lyssna. Denna sistnämnda aspekt av empatibegreppet signalerar närvaro och att man ”ser” den andre. Härmed följer en lyhördhet som gör att man kan ana vilket bemötande i övrigt som är relevant inför den person och den situation det gäller.
TPF
4
FPT
Medan ett gott personbemötande sällan
behöver innefatta medkänsla har empati i form av uppmärksamhet en självklar plats i domstolspersonalens bemötande av parter och bevispersoner.
Man kan också dra en skiljelinje mellan begreppen sympati och empati. Med sympati menas då att man är välvilligt inställd till någon eller håller med någon och har alltså att göra med positiva värderingar. Empati däremot är ett i grunden neutralt begrepp som inte handlar om att tycka om utan om att förstå. Den empatiska processen – hur vi bär oss åt för att förstå en annan människas känslor – består av flera komponenter, nämligen egen eller andras erfarenhet, varseblivning och egna känslor.
TPF
5
FPT
För ett närmare studium av dessa
TP
3
PT
Se Blennberger (2005).
TP
4
PT
Se Blennberger (2005).
TP
5
PT
Holm (1995).
122
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
ganska komplicerade mekanismer kan hänvisas till Holm (1995) och Langs (1976).
Institutionsbemötande
Det institutionella bemötandet handlar om hur myndigheten som sådan uppfattas av de medborgare som kommer i kontakt med den. Till institutionsbemötandet hör bl.a. det samlade personbemötandet. När man talar om institutionsbemötande tänker man annars i första hand på sådant som tillgänglighet, lokalernas utformning och ordalydelsen i skriftliga dokument. Institutionsbemötandet omfattar även olika stödfunktioner som inrättats för att underlätta den enskildes kontakter med myndigheten samt myndighetens samverkan med andra myndigheter.
Med tillgänglighet avses t.ex. telefon- och öppettider. Numera får ett gott bemötande anses innefatta att medborgarna ska ha möjlighet att, åtminstone någon dag i veckan, komma i kontakt med myndigheten även utanför normal kontorstid och det både per telefon och genom personligt besök. Det måste numera också anses vara en självklarhet att det ska gå att ringa till myndigheten och avlägga ett personligt besök på myndigheten under lunchtid. En annan tillgänglighetsfråga handlar om vilka kontaktmöjligheter som finns per e-post. Ett grundläggande krav måste anses vara att myndigheten kan kontaktas per e-post och att den enskilde medborgaren får sin fråga besvarad eller besked om vart han eller hon annars bör vända sig inom högst ett dygn.
När det gäller lokalernas utformning tänker man nog i första hand för domstolarnas del på tillgången till separata väntrum för målsägande och vittnen samt olika säkerhetsarrangemang, t.ex. behovet av säkerhetssalar, övervakningskameror, larmbågar och säkerhetskontroller. Vi konstaterar att det numera bör kunna krävas att det finns en möjlighet att vänta i ett enskilt utrymme i samtliga allmänna domstolar. Att döma av SCB:s undersökning med personer med domstolserfarenhet verkar det fortfarande finnas en hel del att göra på detta område, inte minst när det gäller att informera parter och bevispersoner om möjligheten att vänta i ett enskilt utrymme. Endast 35 procent av svarspersonerna i denna undersökning som hade en motpart upplever nämligen att de kunde undvika att träffa motparten i domstolens väntrum. Frågan om tillgången till separata väntutrymmen och frågor som mer allmänt rör säkerheten
123
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
i domstolarna omfattas emellertid inte av vårt uppdrag. Dessa frågor kommer således i stort sett inte att beröras ytterligare i detta betänkande.
En annan central aspekt av lokalernas utformning berör sådant som hur medborgarna tas emot när de kommer till myndigheten, dvs. hur bemanningen ser ut, vilken information som tillhandahålls i de allmänna utrymmena samt hur det är ställt med skyltning och annan service. Andra aspekter handlar om vilka stämningslägen eller signaler som ges av inredning och estetisk nivå i lokalerna liksom av sådana detaljer som t.ex. vilka möjligheter till förströelse som finns medan man väntar.
TPF
6
FPT
När det gäller ordalydelsen i skriftliga dokument är det för domstolarnas del främst kallelseblanketterna som har uppmärksammats. Det har då handlat om att blanketterna anses vara onödigt hårda i tonen och om att informationen som följer med kallelsen är bristfällig. Trots att kallelseblanketterna genom åren varit föremål för en hel del översyner och omarbetningar, inte minst i samband med att det nya verksamhetsstödet Vera infördes, förefaller problemen i mångt och mycket kvarstå. En bidragande orsak till detta verkar vara att många domare anser att uppgifter om förhörspersoners olika skyldigheter och rättigheter som måste finnas med i kallelsen enligt reglerna i rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen (1971:291) leder till att kallelserna måste ha en starkt formell prägel.
Det finns flera stödfunktioner som på olika sätt har betydelse för hur människor uppfattar bemötandet från domstolarnas sida. Den viktigaste är kanske den verksamhet med vittnesstöd som främst Brottsofferjourerna (BOJ) bedriver i allmän domstol. Av de undersökningar som gjorts framgår att parter och bevispersoner sätter stort värde på denna verksamhet. Verksamheten innebär också en avlastning för domstolarna. Kontakterna med vittnesstöden före förhandlingarna bidrar till att målsägande och vittnen känner sig lugnare och tryggare under själva förhandlingen, och därmed i förlängningen till bättre rättegångar, vilket i sin tur ökar rättssäkerheten. Verksamheten med vittnesstöd har nyligen utvärderats i en rapport. I rapporten föreslås bl.a. att verksamheten med vittnesstöd bör bli permanent genom att bli en stadigvarande uppgift för Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket och att den även fortsättningsvis bör bygga på ideella krafter.
TPF
7
FPT
En annan när-
TP
6
PT
Jfr Blenneberger (2005).
TP
7
PT
Se Vittnesstöd – Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten (2008).
124
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
liggande men mer kurativt inriktad stödfunktion är målsägandes rätt enligt 20 kap. 15 § rättegångsbalken att åtföljas av lämplig person som personligt stöd (stödperson) under rättegången. Andra stödfunktioner kan röra t.ex. ersättningsfrågor eller möjligheterna till offentligt biträde. Stödfunktionerna omfattas inte av vårt uppdrag och kommer i stort sett inte att beröras ytterligare i detta betänkande.
Hur myndigheten uppfattas av de människor som kommer i kontakt med den bestäms också av hur samarbetet fungerar med andra närliggande myndigheter och vad som kommit ut av olika samverkansprojekt. Främst handlar det här om att på olika sätt systematisera informationsflödet mellan myndigheterna för att på det sättet åstadkomma en snabbare och smidigare ärendehantering. Regeringens Handlingsplan för eFörvaltning (2008) bygger också på att kontakterna mellan medborgare och myndigheter ska förenklas genom effektivare informationshantering och ökad sektorsvis samverkan mellan myndigheterna (se avsnitt 7.3.3). Andra viktiga former av samverkan avser myndighetsgemensamma utbildningsinsatser. För de allmänna domstolarnas del består samverkan i första hand av kontakter med polis- och åklagarmyndigheterna, socialtjänsten, kriminalvården och Brottsoffermyndigheten. Förvaltningsdomstolarna samverkar främst med Skatteverket, Försäkringskassan, Migrationsverket, socialtjänsten och i viss mån sjukvården. Vårt uppdrag tar inte heller sikte på domstolarnas samverkan med andra myndigheter och frågan kommer i stort sett inte att beröras mer i betänkandet.
En ytterligare faktor av institutionell betydelse för hur domstolarna uppfattas av parter och bevispersoner är rättens sammansättning ur ålders-, köns-, etnicitets- och social tillhörighetssynpunkt. Det ger således inte något bra intryck om endast ett kön eller endast en viss ålderskategori finns representerad i rätten. Än värre ter det sig när dessa faktorer samverkar på det sättet att samtliga rättens ledamöter utgörs av t.ex. äldre män. På de flesta håll finns det i dag en relativt god representation av såväl äldre och yngre som män och kvinnor, både i domar- och nämndemannakårerna. Vid utsättning av mål finns det med andra ord oftast inget som hindrar att man tänker på hur domstolen kan komma att uppfattas utåt och ser till att sträva efter en bra sammansättning i detta avseende.
Frågan om etnicitet och social tillhörighet är svårare. De anställda i domstolarna, liksom nämndemannakåren, utgör nämligen relativt
125
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
homogena grupper i båda dessa avseenden. En etniskt och socialt homogen sammansättning i rätten kan bidra till att skapa avstånd och uppfattas som främmande för vissa parter och bevispersoner. Det finns också i miljöer som är etniskt och socialt homogena en risk för att det utvecklas stereotypa föreställningar samt informella koder och förhållningssätt.
TPF
8
FPT
Det är viktigt att man inom dom-
stolarna är uppmärksamma på detta förhållande och den betydelse det kan ha för förståelsen av grupper som inte finns representerade i domstolarna i någon nämnvärd utsträckning.
I en undersökning bland åklagare och advokater om diskriminering inom rättsväsendet har kön, etnicitet och social tillhörighet ansetts kunna ha betydelse för bemötandet i domstolen. Skillnader kan t.ex. märkas i hur rätten behandlar och bedömer åtalade personer. Medan kvinnligt kön och hög social status hos åtalade enligt rapporten medför en särbehandling till den åtalades fördel innebär etnicitet i betydelsen icke-svensk bakgrund och låg social status hos åtalade snarare en särbehandling till den åtalades nackdel.
TPF
9
FPT
Kortsiktigt kan utbildningsinsatser och ökade kunskaper i diskrimineringsfrågor som inbegriper att identifiera sådana stereotypa föreställningar och informella koder och förhållningssätt som lätt utvecklas i etniskt och socialt homogena miljöer bidra till ett bättre bemötande i detta avseende. På sikt är det dock viktigt att sträva efter en personalsammansättning i domstolarna som är representativ i förhållande till befolkningen i stort. I första hand bör man då sträva efter att rekrytera människor med invandrarbakgrund till domstolarna. Men det är också viktigt att söka säkerställa att det i övrigt finns personer i domstolarna med olika social bakgrund. Med en bredare rekrytering och en mer representativ sammansättning av de anställda får domstolarna dessutom en ökad samlad kunskap som gagnar både den egna verksamheten och mötet med parter och bevispersoner.
Vi återkommer något till den diskrimineringsaspekt som berörts här i avsnitten 4.5.2 och 4.5.6. I övrigt omfattas inte frågor om rättens sammansättning av vårt uppdrag och kommer därför inte att beröras mer i betänkandet.
TP
8
PT
Se t.ex. Brå-rapporten Diskriminering i rättsprocessen, Om missgynnande av personer med
utländsk bakgrund (2008).
TP
9
PT
Se du Rées, Helena, Åklagares och advokaters syn på likabehandling i domstolen, SOU 2006:30.
126
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
4.3.2 Hur vi avgränsar begreppet bemötande i domstol
Som framgått av föregående avsnitt koncentrerar vi vårt arbete kring vissa aspekter av bemötandet. Dessa sammanhänger i huvudsak med vad som har undersökts i senare brukarundersökningar och kan sammanfattas enligt följande.
TPF
10
FPT
• Domstolspersonalens personbemötande av parter och bevispersoner. Utanför uppdraget faller följaktligen personbemötandet av andra personer som medverkar i domstolsprocesserna.
• Domstolarnas tillgänglighet i form av telefon- och öppettider samt möjligheter till kontakter per e-post.
• Domstolarnas information till parter och bevispersoner.
• Domstolarnas mottagande av parter och bevispersoner i samband med inställelse i domstolen. Utanför vårt uppdrag faller dock frågor om separata väntrum för målsägande och vittnen, säkerheten i domstolarna och olika stödfunktioner som rätten till ersättning för inställelse, möjligheterna till offentligt biträde och vittnesstödet.
• Utformningen av kallelser.
4.3.3 Föreskrifter om domstolarnas serviceskyldighet
Det finns inga föreskrifter som mer allmänt tar sikte på bemötandet. Det finns dock en del föreskrifter som rör domstolarnas serviceskyldighet. Här nämns några av dessa föreskrifter som är av intresse.
Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) är varje myndighet, däribland domstolarna, skyldig att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Sådana frågor ska besvaras så fort som möjligt. Enligt 5 § förvaltningslagen ska myndigheterna ta emot besök och telefonsamtal från enskilda. Myndighet ska också se till att det är möjligt att kontakta myndigheten med hjälp av fax och e-post och att svar kan lämnas på samma sätt. Bestämmelserna i förvaltningslagen gäller i domstolarnas förvaltningsverksamhet, alltså i princip bara i administrativa ärenden.
TP
10
PT
Se särskilt Vad tycker brukarna? En intervjuundersökning om kvaliteten vid Hovrätten för Västra Sverige (2006), Rapport från en Brukarundersökning genomförd år 2007 vid Göteborgs tingsrätt (2008) och SCB:s enkätundersökning med personer med domstolserfarenhet (avsnitt 2.3.4–2.3.5).
127
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
Enligt 13 § förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m. ska emellertid domstolar även i den del av sin verksamhet som inte omfattas av förvaltningslagen i lämplig utsträckning lämna upplysningar till enskilda i frågor som rör verksamheten. I förordningen finns också detaljerade bestämmelser om hur och när handlingar ska översändas till allmänheten.
Enligt 6 § myndighetsförordningen (2007:515), som enligt domstolarnas instruktioner är tillämplig på verksamheten, ska myndigheter fortlöpande utveckla verksamheten och bl.a. verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt tillhandahålla information om myndighetens verksamhet och följa sådana förhållanden utanför myndigheten som har betydelse för verksamheten.
Det finns även bestämmelser i 15 kap.4 och 10–12 §§sekretesslagen (1980:100) om upplysningar som myndigheter ska lämna enskilda.
4.3.4 Kort tillbakablick när det gäller arbete och förslag på bemötandeområdet
Hur rättsväsendet, däribland domstolarna, bemöter parter och bevispersoner har under senare år fått allt större utrymme i den allmänna debatten. Oftast går diskussionerna ut på att bemötandet inte håller den standard som kan krävas. Detta har i sin tur inneburit att det bedrivits en hel del arbete med bemötandefrågor i vid mening och lagts många förslag på området. I detta avsnitt redovisar vi kortfattat i kronologisk form de viktigaste utredningsinsatserna på bemötandeområdet under den senaste 10-årsperioden.
• Med anledning av Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande
Kvinnofrid (SOU 1994:56) beslutade regeringen bl.a. om att satsningar skulle genomföras på att öka kunskaperna hos domare som handlägger ärenden om våld mot kvinnor.
TPF
11
FPT
• I departementspromemorian Vittnen och målsägande i domstol
(Ds 1995:1) lades förslag som tog sikte på bl.a. att informationen i kallelserna skulle bli bättre och att kallelserna skulle få en ny och i tonen mjukare utformning samt att det skulle införas en möjlighet för domstolarna att förordna en särskild stödperson (vittnesbiträde) för vissa särskilt utsatta vittnen. I pro-
TP
11
PT
Se Kvinnofrid prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250.
128
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
memorian diskuteras också vilka möjligheter en domare har att under förhandlingen minska vittnens upplevelser av att få sin heder och trovärdighet ifrågasatt. Vidare diskuteras lokalfrågor och hur domstolarna kan bli bättre på att ta emot målsägande och vittnen i samband med inställelse.
• I skrivelsen Domstolarnas bemötande av allmänheten – ett åtgärdsprogram (dnr Ju98/2513) aviserade Domstolsverket att verket skulle utarbeta ett informationsblad till vittnen. Verket rekommenderade domstolarna att ge någon person på domstolen i uppgift att ansvara för informationsmaterial och att målsägande och vittnen får information om rättegångsförfarandet m.m. med kallelsen.
• Brottsofferutredningen konstaterade i betänkandet Brottsoffer
Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40) bl.a. att det fanns brister inom rättsväsendet vad gäller kunskap om brottsofferproblematik samt att det i huvudsak rörde sig om brister som svårligen kunde åtgärdas genom nya lagregler. I betänkandet redovisas resultatet från enkätundersökningar som utredningen genomfört och som visade att målsägande och vittnen främst efterfrågade bättre information, t.ex. om hur en rättegång går till. Utredningen föreslog också bl.a. att domstolslokalerna borde utformas på det sättet att målsägande och vittnen inte behöver konfronteras med den tilltalade samt att expeditionsvakterna i större utsträckning borde ges arbetsuppgifter som rör bemötande av målsägande och vittnen.
• I regeringens skrivelse Reformeringen av domstolsväsendet – en handlingsplan (skr. 1999/2000:106) berörs bl.a. frågor om bemötandet vid inställelse till domstolen. I skrivelsen framhålls att domstolarnas lokaler om möjligt bör vara utformade så att målsägande och vittnen inte behöver konfronteras med den tilltalade före förhöret samt att frivilligverksamhet med vittnesstöd på sikt borde finnas vid varje domstol.
TPF
12
FPT
• I propositionen Stöd till brottsoffer (prop. 2000/01:79) förklarade regeringen att man delade Brottsofferutredningens slutsats att brister i bemötande och omhändertagande till stor del har sitt ursprung i dåliga kunskaper om vad det innebär att ha blivit ut-
TP
12
PT
En uppföljning av handlingsplanen och andra av regeringen aviserade insatser för att förbättra domstolarnas bemötande av brottsoffer och vittnen gjordes år 2001, se Reformeringen av domstolsväsendet – information och uppföljning av handlingsplanen (skr. 2000/2001:112).
129
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
satt för brott. I samband med propositionen aviserade regeringen ett flertal uppdrag till i första hand rättsväsendets myndigheter.
• Domstolsverket redovisade i rapporten Brottsoffer – redovisning av tre regeringsuppdrag (2003:2) de uppdrag som gällde domstolsväsendet. Uppdragen avsåg
U
att
U
utreda och analysera den
verksamhet som bedrivs vid domstolarna avseende bemötande av och stöd till parter, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna,
U
att
U
upprätta en handlingsplan för verkets
arbete med brottsofferfrågor och
U
att
U
utarbeta en metod för
kvalitetssäkring av det arbete som sker vid domstolarna. Handlingsplanen gick bl.a. ut på
U
att
U
kallelseblanketterna skulle ses
över,
U
att
U
informationsmaterialet till brottsoffer och säkerheten i
väntsalarna utanför förhandlingsutrymmena skulle förbättras,
U
att
U
uppbyggnaden av verksamheten med vittnesstöd vid de allmänna domstolarna skulle stödjas samt
U
att
U
utbildning i brotts-
offerfrågor skulle erbjudas anställda på alla nivåer i domstolsväsendet. Arbetet med kvalitetssäkring borde enligt rapporten innefatta bl.a. myndighetssamverkande återkommande enkäter till brottsoffer, stöd till domstolarna att driva projekt för att höja kvaliteten genom t.ex. egna enkätundersökningar, speglingar och självvärderingar samt regelbundna sammanträffanden mellan domstolarna och professionella aktörer.
• I betänkandet En översyn av Brottsoffermyndigheten (SOU
2004:61) redovisas bl.a. att Brottsoffermyndigheten planerat och hållit i utbildningar för domstolspersonal i frågor om bemötande och information, våld mot barn och kvinnor samt skadestånd.
• År 2005 redovisade Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten i rapporten Vittnesstöd – Slutredovisning av regeringsuppdrag (Ju2001/4716/KRIM) gemensamt vad som gjorts för att inrätta verksamhet med vittnesstöd vid samtliga allmänna domstolar. Enligt rapporten hade det vid denna tidpunkt inrättats sådan verksamhet vid samtliga tingsrätter och hovrätter, dock saknades fortfarande vittnesstöd vid ett antal mindre tingsställen. Arbete pågick dock, enligt rapporten, med att införa vittnesstöd även där.
TPF
13
FPT
TP
13
PT
Enligt en nyligen gjord utvärdering av verksamheten med vittnesstöd bedrivs det i dag sådan verksamhet vid samtliga tingsrätter och hovrätter och dessutom på samtliga kansliorter och sammantaget 10 av 28 tingsställen, se Vittnesstöd – Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten (2008).
130
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
• Sexualbrottsofferutredningen konstaterar i departementspromemorian Anmälan och utredning om sexualbrott, Förslag på förbättringar ur ett brottsofferperspektiv (Ju 2004:1) att många som utsatts för sexuella övergrepp känner sig kränkta genom det sätt de blir bemötta på, bl.a. av rättsväsendets representanter. Det negativa och till synes okänsliga bemötandet beror enligt utredningen på bristande kunskap om hur sexuella övergrepp påverkar människor och avsaknad av utbildning om och erfarenhet av hur man ställer frågor om och hur man hanterar svar som gäller sexuallivet i allmänhet och sexuella övergrepp i synnerhet. Separata väntrum i domstolarna lyfts fram som en väsentlig faktor för att förbättra bemötandet. I promemorian diskuteras även hur bemötandet under förhandling kan förbättras. I promemorian lämnas ett stort antal förslag som syftar till att öka benägenheten att anmäla sexuella övergrepp och att minska påfrestningarna på målsäganden under brottsutredningen och den fortsatta rättsprocessen. Förslagen har bl.a. lett fram till att regeringen har gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att utforma och genomföra det utbildningsprogram för poliser, åklagare och domstolsanställda som nämns i våra direktiv (dnr Ju2007/4690/KRIM). Syftet med programmet är att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer i samband med polisanmälan, förundersökning och rättegång. Uppdraget ska vara redovisat och slutfört senast den 1 oktober 2009.
• I propositionen En ny sexualbrottslagstiftning (prop. 2004/05:45) berörs bl.a. hur målsägande i mål om sexualbrott bemöts under förhandling i domstol, vad som kan göras för att förbättra bemötandet och domstolens skyldigheter att avvisa ovidkommande frågor till målsäganden om t.ex. klädsel, sexuella erfarenheter eller allmän livsföring.
• I rapporten Att arbeta med kvalitet i domstolsväsendet (2005), lämnar en kvalitetsgrupp med företrädare för domstolsväsendet förslag på hur systematiskt kvalitetsarbete kan bedrivas i domstolarna. En central aspekt av det systematiska kvalitetsarbetet handlar om att förbättra bemötandet av parter och andra som kommer i kontakt med domstolarna och i rapporten presenteras metoder för hur domstolarna kan arbeta med detta.
TPF
14
FPT
TP
14
PT
För en djupare diskussion om det systematiska kvalitetsarbetet och våra förslag på det området, se avsnitt 3.
131
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
• Hovrätten för Västra Sverige genomförde år 2006 en intervjuundersökning med målsägande, vittnen och tilltalade i brottmål. Resultatet av undersökningen presenteras i rapporten Vad tycker brukarna? En intervjuundersökning om kvaliteten vid Hovrätten för Västra Sverige (2006). Undersökningen tar sikte på brukarnas uppfattning om kvaliteten i hovrättens information, service och bemötande i kallelsen, per telefon och Internet, i samband med inställelse till domstolen och under förhandlingen.
TPF
15
FPT
• Göteborgs tingsrätt genomförde år 2007 en motsvarande intervjuundersökning. Resultatet av undersökningen presenterades i februari 2008 i rapporten Rapport från en Brukarundersökning genomförd år 2007 vid Göteborgs tingsrätt (2008).
• Barnombudsmannen har låtit publicera en rapport, Förklara vad som händer – En pedagogisk brottmålsrättegång för unga (BI 2006:03), som bl.a. innehåller konkreta råd om hur domare kan bidra till att öka ungdomsperspektivet i brottmålsprocessen. Råden handlar bl.a. om att planera förhandlingen så att man har gott om tid, att välja en rättssal som passar målet, att vara uppmärksam på gängbildningar, att noga berätta för de inblandade hur rättegången går till, att tänka på sitt språk och gärna upprepa information samt att uppmuntra de sociala myndigheterna att vara med om en tänkbar påföljd är överlämnande till vård inom socialtjänsten.
• Utredningen om målsägandebiträde konstaterar i betänkandet
Målsägandebiträdet – Ett aktivt stöd i rättsprocessen (SOU 2007:6) bl.a. att det för målsägande som är i behov av juridisk hjälp, information och stöd är viktigt att detta tillhandahålls så snart som möjligt efter det att en förundersökning har inletts. Utredningen konstaterar också att det inte står i strid med objektivitetsprincipen att åklagare uppträder medkännande mot målsägande. Förslagen går ut på att på olika sätt ge målsägandebiträdet en mer framskjuten roll under förundersökningen. Utredningen har identifierat två grupper av målsägande som har särskilt stort behov av stöd och hjälp, nämligen sexualbrottsoffer och barn. I denna del föreslår utredningen att målsägande vid sexualbrott, med undantag för sexuellt ofredande, får en obliga-
TP
15
PT
Med Hovrätten för Västra Sveriges insatser som förebild ska tyngdpunkten även i Svea hovrätts arbete med bemötandefrågor enligt Arbetsplan för hovrättens fortsatta arbete med bemötandefrågor (2008) inledningsvis ligga på att genomföra en serie intervjuer med både den egna personalen och s.k. brukare (parter och vittnen).
132
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
torisk rätt till målsägandebiträde samt att målsägandebiträde alltid ska förordnas när ett barn utsatts för grövre brott.
• I Brå-rapporten Diskriminering i rättsprocessen, Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund (2008:04) redovisas exempel på både direkt och indirekt diskriminering av personer med utländsk bakgrund, bl.a. under förhandling i domstol. Direkt diskriminering handlar då främst om stereotypa föreställningar, informella koder och förhållningssätt. Indirekt diskriminering handlar främst om kommunikationssvårigheter och språkskillnader och kan t.ex. bestå i dålig tolkning eller okunskap hos domare om tolkade rättssituationer.
• I rapporten Vittnesstöd – Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten (Ju2006/5404/KRIM) gör Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket en gemensam utvärdering av verksamheten med vittnesstöd och lämnar förslag för den fortsatta verksamheten. Förslagen handlar bl.a. om att verksamheten bör bli permanent och att den även fortsättningsvis bör bygga på ideella krafter.
• Hovrätten för Västra Sverige har alldeles nyligen gjort en uppföljande intervjuundersökning med parter och vittnen. I denna undersökning har hovrätten bl.a. tagit reda på hur brukarna uppfattar de åtgärder som hovrätten, med anledning av vad som kom fram i intervjuundersökningen år 2006, vidtagit för att förbättra bemötandet. En rapport med sammanställning av resultaten från undersökningen kommer att publiceras under år 2008.
Det viktigaste som har kommit ut av allt detta arbete och alla dessa förslag är – när det gäller det institutionella bemötandet – inrättandet av vittnesstöd i de allmänna domstolarna. Den personliga bemötandedimensionen har främst uppmärksammats inom ramen för olika utbildningsinsatser som byggt på frivilligt deltagande och i de brukarundersökningar som genomförts i ett fåtal domstolar.
4.4 Omvärldsbeskrivning
I avsnitt 3.3.3 redogör vi för hur arbete med kvalitet i vid mening bedrivs inom domstolsväsendet i vissa andra länder. En central del i allt kvalitetsarbete handlar om att på olika sätt åstadkomma ett bättre bemötande av parter och andra som kommer i kontakt med
133
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
domstolarna. I detta avsnitt beskriver vi översiktligt hur domstolarna i vissa andra länder arbetar med just bemötandefrågor. Vi fokuserar i denna del de viktigaste verktygen i detta arbete, nämligen etiska regler för domare och metoder för att undersöka bemötandet. Att etiska regler för domare tas upp här beror på att de ofta behandlar bemötandefrågor på ett ganska konkret sätt. En annan sak är att vi, som vi utvecklar i avsnitt 4.5.2, inte anser att riktlinjer för hur bemötandet i detalj bör ta sig uttryck hör hemma i etiska regler för domare. Vi redovisar också vissa svenska myndigheters arbete med att åstadkomma ett bättre bemötande och vissa bemötanderegler som finns på andra håll i samhället.
4.4.1 Domstolar i andra länder
Bemötanderegler för domare
Vi redovisar i avsnitt 2.5.8 olika internationella och nationella etiska regler och principer för domare. I dessa dokument berörs bl.a. hur domare bör uppträda mot parter och andra som kommer i kontakt med domstolen för att säkerställa upprätthållandet av de grundläggande principerna. Vi ska här något redovisa vad bl.a. nämnda dokument innehåller i fråga om bemötande.
I kommentaren till Bangalore-principerna om likabehandling tas bl.a. upp att domare måste undvika stereotypa föreställningar samt i tal, gester och annat beteende säkerställa att män och kvinnor behandlas lika. I det sammanhanget framhålls också att domare har en skyldighet att hålla sig informerade om samhälleliga förändringar i attityder och värderingar. Vidare uppmärksammas att det är domaren som sätter tonen under en rättegång och att han eller hon är skyldig att behandla alla som uppträder i domstolen med värdighet samt se till att alla som kommer till domstolen skyddas från alla former av fördomsfullt bemötande baserat på ras, kön, religion eller annan irrelevant grund. I kommentaren sägs också att domares uppträdande överlag bör präglas av tålmodighet och artighet och respekt för värdigheten hos dem som har ärenden i domstolen.
TPF
16
FPT
I Australien har ”The Australasian Institute of Judicial Administration” (AIJA) på grundval av svaren i en landsomfattande attitydundersökning med i första hand domare tagit fram riktlinjer för australiska domstolsjuristers uppträdande, Guide to Judicial Con-
TP
16
PT
www.unodc.org/documents/corruption/publications
U
_
U
unodc
U
_
U
commentary-e.pdf.
134
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
duct (2007).
TPF
17
FPT
I ett eget kapitel finns samlat hur domare (och andra
domstolsjurister) bör uppträda under förhandlingar. Enligt dessa regler bör domaren vara punktlig, hövlig, tålmodig, tolerant och vänlig. För att lätta på spänningen i rättssalen kan domaren emellanåt använda sig av humor, förutsatt att det inte sker på bekostnad av parter och vittnen. Domaren ska genomgående tänka på att respektera parter och vittnens värdighet. Domaren ska vara bestämd men samtidigt rättvis. Han eller hon ska skydda parter och vittnen från alla former av diskriminering på grund av ras, kön eller religion och bör skaffa sig nödvändiga kunskaper inom området så att inte förnärmanden på denna grund kan passera obemärkt förbi. Domaren bör också, särskilt i förhållande till parter som processar utan ombud, ha i åtanke att informell kommunikation med advokater kan medföra att förhandlingen framstår som förbehållen en exklusiv grupp.
Som nämnts har ett utkast till etiska regler för domare i Norge tagits fram år 2007, Etiske regler for dommere – utkast fra arbeidsgruppe oppnevnt av Domstolsadministrasjonen (2007). Frågor om domares uppträdande och bemötande av personer som kommer i kontakt med domstolarna spelar här en central roll. Redan i portalparagrafen framhålls t.ex. att reglerna har till syfte att främja att domare uppträder på ett sätt som är ägnat att skapa förtroende för domstolarna och deras avgöranden. I reglerna ställs inledningsvis upp allmänna krav på oavhängighet, opartiskhet, neutralitet och likabehandling (5–8 §§). Sistnämnda krav innebär dock inte att alla ska behandlas likadant utan tvärtom framhålls det att det ibland kan vara nödvändigt att anpassa t.ex. språkbruk för uppnå bästa möjliga kommunikation. Ett ytterligare allmänt krav handlar om att domare ska uppträda hänsynsfullt och korrekt i förhållande till alla personer som han eller hon kommer i kontakt med i sitt arbete (§ 12). Härmed avses bl.a. att domare ska behandla parter, vittnen och åskådare med vänlighet och respekt. Kravet hindrar inte att det emellanåt kan finnas behov av att domaren är fast och bestämd. I sådana fall är det dock viktigt att inte uppträda på ett sätt som skapar onödigt dålig stämning.
I ytterligare bestämmelser slås det mer konkret fast hur en domare bör uppträda i ovan berörda avseenden. Domaren ska t.ex. möta alla som kommer till rättssalen med respekt för den enskildes roll i processen och vara speciellt uppmärksam på aktörer som har sär-
TP
17
PT
Se http://www.aija.org.au/online/GuidetoJudicialConduct(2ndEd).pdf.
135
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
skilda behov (§ 17). Enligt anvisningarna till regeln ska domaren också sörja för att icke-professionella aktörer får tillräcklig information om vilka de olika aktörerna i rättssalen är och vad som ska hända i rätten. Domaren ska vidare använda sig av ett klart och lättbegripligt språk. Det är domarens uppgift att se till att ickeprofessionella aktörer ges möjlighet att lägga fram det de har att bidra med i målet och att de så långt det är möjligt lämnar rättssalen med en upplevelse av att ha blivit lyssnade på. När parter och vittnen hörs måste domaren visa förståelse för att det av språkliga eller kulturella skäl kan ta längre tid med vissa förhör. Domaren måste vara särskilt uppmärksam på frågor och uttalanden som kan uppfattas som diskriminerande eller fördomsfulla samt sådana som kan vara obehagliga för att de gäller privata förhållanden som t.ex. hälsa eller familj. Ofta är anvisningarna påfallande detaljerade, t.ex. sägs att det inte alltid är nödvändigt att reagera så starkt mot en person som glömt att stänga av sin mobiltelefon, eftersom vi alla lätt kan glömma en sådan sak.
Överlag måste domaren tänka på att det för många parter och vittnen är en ovanlig upplevelse att delta i en rättegång som ofta innebär en stor psykisk påfrestning samt att ett vänligt och respektfullt bemötande många gånger kan bidra till att minska denna påfrestning. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma brottsoffers legitima intresse i brottmålsprocessen och därför i största möjliga utsträckning ordna de praktiska arrangemangen kring rättegången med hänsyn till brottsoffrets önskemål och intressen.
I sin processledning måste domaren enligt anvisningarna vara uppmärksam på att uttalanden, tonfall, mimik och kroppsspråk kan sända signaler som en part eller ett vittne kan tolka som att domaren är partisk eller bär på en förutfattad mening. Om domaren avbryter ett förhör kan det ge parten eller vittnet intryck av att inte ha fått komma till tals. Ibland måste domaren dock avbryta för att undvika onödig tidsutdräkt. I sådana fall bör domaren kort förklara för parten eller vittnet varför förhöret måste avbrytas. Domaren ska genomgående vara vaken, aktiv och koncentrerad i rätten och också visa det tydligt utåt.
Utkastet har, som tidigare sagts, mötts av massiv kritik från den norska domarkåren. Kritiken har bl.a. handlat om att syftet med etiska regler bör vara att skapa generella och överordnade principer för vad som är god domarsed. Av det skälet anser kritikerna att reglerna bör begränsas i förhållande till förslaget, såväl när det gäller omfång som detaljeringsgrad, och inte heller återge eller fylla ut exi-
136
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
sterande processuella bestämmelser om t.ex. skyldigheten att vägleda parter.
TPF
18
FPT
Metoder för att undersöka bemötande
I avsnitt 3.3.3 beskriver vi hur domstolarna i vissa andra länder bedriver arbete med kvalitetsfrågor. Inom ramen för sådant arbete har det i många länder utvecklats metoder för att närmare undersöka hur parter och andra som kommer i kontakt med domstolarna uppfattar bemötandet från domstolarnas sida. Enkät- eller intervjuundersökningar är kanske de vanligaste metoderna. Sådana undersökningar förekommer regelbundet bl.a. i USA, Holland och Finland.
I USA kompletteras dessa undersökningar med att man hämtar in professionella aktörers uppfattning inom ramen för s.k. fokusgrupper. Härutöver uppdrar man åt volontärer att genomföra systematiska observationer av domstolarnas arbete, bl.a. under rättegångar. Man låter dessutom volontärer testa bemötandet i andra avseenden, t.ex. genom att ringa till eller besöka domstolen och efterfråga viss information.
Inom ramen för de enkätundersökningar som de holländska domstolarna är skyldiga att vart fjärde år genomföra med parter och professionella aktörer som uppträtt i domstolen ställs bl.a. frågor om bemötandet. Exempel på frågor är i vad mån domaren låtit parterna komma till tals, lyssnat på de olika argument som förts fram, satt sig in i parternas situation och förklarat hur handläggningen av målet kommer att fortskrida. Resultaten följs upp genom att varje fråga ger poäng vid utvärderingen enligt den gemensamma kvalitetsutvecklingsmodellen (INK). Den enskilda domstolen får då mellan 1–5 poäng beroende på hur många procent av de tillfrågade som varit nöjda med respektive aspekt av bemötandet. För samma poäng krävs det i gruppen professionella aktörer att en högre procentandel är nöjd än i gruppen parter.
I Holland har man också, år 2002, inrättat ett särskilt förfarande för att ta hand om enskildas klagomål på hur de har blivit behandlade av domstolen. Förfarandet innebär att enskilda kan få sitt klagomål prövat i ett närmast rättegångsliknande förfarande inför en nämnd med domstolschefen som ordförande. De huvudsakliga syftena med förfarandet är att säkerställa att alla klagomål på be-
TP
18
PT
Se Tidskrift för Sveriges Domareförbund nr 2/2008.
137
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
mötandet behandlas lika och att få en samlad bild av hur klagomålen ser ut.
Inom ramen för det kvalitetsförbättringsprojekt som inleddes år 1999 i domstolarna i Rovaniemi hovrätts domkrets i Finland mäts enligt sex kriterier hur parter och andra som uppträtt i domstolarna har blivit bemötta. Det första kriteriet handlar om att de som deltar i en rättegång bör bemötas med respekt för sitt människovärde. Det betyder att domare inte ska bemöta parter och andra som opersonliga objekt, utan som individer med tankar, känslor och egen vilja. Det andra kriteriet går ut på att domstolarna bör sörja för att parter och andra får rådgivning om domstolsförfarandet och vad som krävs av dem som uppträder i en process i olika roller. Till detta krav hör att det bör finnas broschyrer och blanketter med adekvat information på synliga ställen i domstolarna och att dessa aktivt delas ut. Även det tredje, fjärde och femte kriteriet handlar om information. För att de som kommer till domstolen ska hitta rätt bör det finnas tydliga informationsskyltar i domstolarna och om möjligt en informationsdisk. Domstolarna bör tillhandahålla all nödvändig information om enskilda mål och ärenden, bl.a. vem som kommer att behandla dem, både på själva domstolen och på webbplatsen. Domstolarna bör också vid behov kunna bedriva mer utåtriktad informationsverksamhet gentemot allmänheten och bör för ändamålet ha en uppdaterad kommunikationsplan. Det sjätte och sista kriteriet handlar om att man bör inrätta de allmänna utrymmena i domstolarna på det sättet att olika gruppers speciella behov kan beaktas, t.ex. att målsägande och vittnen kan vänta i eget rum.
Vissa andra kvalitetskriterier som handlar om själva rättegången tar också delvis sikte på bemötandet. Exempelvis bör enligt dessa kriterier domaren bedriva effektiv och aktiv processledning och sörja för att rättegången inte orsakar parterna onödiga kostnader och att rättegången genomförs smidigt på ett öppet och transparent sätt i förhållande till parterna och organiseras på ett ändamålsenligt sätt.
Kvalitetskriterierna utvärderas enligt en poängskala från 0–5. Detta sker i sin tur genom att domstolarnas prestationer enligt kriterierna mäts på fem olika sätt. Det första bygger på att domarna själva värderar sin egen och domstolens verksamhet. Det andra består av enkäter riktade till såväl advokater, åklagare och parter som nämndemän, domare och domstolar. Domstolarnas prestationer bedöms också av en grupp sakkunniga. I denna grupp ingår en domare, en
138
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
advokat, en åklagare, en professor i juridik och en kommunikationsexpert. Den fjärde mätmetoden utgörs av analys av domstolsstatistik. Den femte och sista består i att domstolen själv får avge ett yttrande över vad som framkommit.
I Danmark genomfördes under åren 2004 och 2005 vid Københavns Byret ett pilotprojekt bl.a. i syfte att undersöka kvaliteten i förhandlingsarbetet. Undersökningen innebar att domare övervarade varandras förhandlingar och studerade förhandlingsarbetet enligt nio på förhand uppställda kriterier. Deltagandet baserades på frivillighet och det framhölls noga att syftet med undersökningen var att hitta sätt att förbättra kvaliteten och inte att kontrollera enskilda domare. De kriterier som ställdes upp handlade om följande.
1) Vägledning av parter och vittnen 2) Hur väl man höll sig till tidsplanen 3) Domarens uppträdande (neutral, vänlig, myndig, lyssnande) 4) Reda ut oklarheter i parternas ståndpunkter 5) Nödvändiga pauser 6) Service 7) Förlikningsverksamhet 8) Språkbruk 9) Om förhandlingen uppfyllde kraven på det ”gode” retsledelse
Resultatet presenterades sedan genom poängsättning av varje kriterium på en skala med jämna siffror mellan 0–8. Det framhålls vid utvärderingen att resultatet i siffror inte säger särskilt mycket i sig, utan att resultatet blir intressant först när uppföljning eventuellt sker och då som jämförelsematerial. Man uppmärksammar också att det kanske framför allt är deltagandet i själva kvalitetsarbetet – övervarandet av förhandlingar och de diskussioner som följt på detta – som verkligen har varit nyttigt. Därför förordas fler mindre omfattande kvalitetsvärderingar löpande under året i stället för en större en gång per år. De deltagande domarna säger sig ha blivit särskilt uppmärksamma på hur oerhört granskad rättens ordförande är under förhandlingen och hur åskådare uppmärksammar minsta lilla ansiktsskiftning. Man framhåller i detta sammanhang vikten av att domaren uttrycker sig kort, klart och koncist om alla ska förstå
139
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
vad som händer under rättegången liksom vikten av att domaren faktiskt förklarar för dem som deltar i rättegången vad som ska hända och varför.
4.4.2 Andra myndigheter i Sverige
Skatteverket
Den enskilt viktigaste åtgärden som Skatteverket under senare år har vidtagit för att förbättra bemötandet är att man formulerat en klar och gemensam idé om vad som är verkets uppgift. Tidigare fokuserade verket i hög grad kontrollfunktionen och såg till stor del som sin uppgift att kontrollera fel i efterhand. Numera fokuseras det förebyggande arbetet och uppgiften att hjälpa människor som vill göra rätt för sig.
Den beskrivna kursändringen har inte varit helt enkel att genomföra. En viktig del i genomförandet har bestått i att på olika sätt påvisa för medarbetarna att ett förändrat synsätt på verksamheten leder till en bättre måluppfyllelse, dvs. att skattefelet blir så litet som möjligt.
TPF
19
FPT
Man har då bl.a. lyft fram forskning som
visar att viljan att göra rätt för sig generellt ökar i takt med att förtroendet för verket ökar samt att förtroendet i sin tur ökar om servicen och bemötandet förbättras. För att undersöka hur medborgarna upplever Skatteverket i sistnämnda avseenden använder sig verket bl.a. av återkommande enkätundersökningar och fokusgrupper. Arbetet handlar alltså i mångt och mycket om att visa att bättre service och bemötande inte är något självändamål utan att det faktiskt leder till att verksamheten presterar ett bättre resultat. I genomförandearbetet har cheferna haft nyckelroller. Man har kunnat konstatera att det är närmast omöjligt att komma någon vart utan engagerade chefer som tar den gemensamma idén på allvar och kommunicerar till sina medarbetare att han eller hon är övertygad om värdet av att åstadkomma förändring.
Utöver regelrätta enkätundersökningar i syfte att undersöka hur medborgarnas förtroende för Skatteverket och upplevelsen av bemötandet från verkets sida förändras över tid har verket genomfört en attitydundersökning med medborgarna. Syftet med denna undersökning har varit att kartlägga vilka attityder medborgarna upplever
TP
19
PT
Skattefelet är skillnaden mellan den skatt som skulle ha blivit fastställd – om alla skattebetalare redovisade alla sina verksamheter och transaktioner korrekt – och den skatt som i praktiken fastställs.
140
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
från verkets tjänstemän, hur en önskad eller förväntad attityd ser ut samt vilka attityder som bäst bygger förtroende för verket.
TPF
20
FPT
Under slutet av 1990-talet inrättade verket skatteupplysningen, dit allmänheten kan vända sig med olika frågor. Till upplysningsverksamheten rekryterades i första hand personer inom verket med särskilt intresse och fallenhet för bemötande- och servicefrågor. Numera arbetar ca 500 personer inom upplysningsverksamheten. Dessa personer vidareutbildas kontinuerligt i bemötandefrågor. Utbildningsinslagen är ofta påfallande konkreta och kan t.ex. handla om att man får lära sig hantera arga människor och strategier för att reducera ilska.
Försäkringskassan
Försäkringskassans arbete med bemötandefrågor har till stor del handlat om att försöka skapa en samsyn inom myndigheten kring vad bemötandet betyder för kassan och hur kassan vill uppträda i förhållande till kunderna.
Samtliga kassans medarbetare kommer på sikt att erbjudas en tvådagars utbildning i bemötandefrågor. Hittills har det dock endast funnits utrymme att låta handläggare och personalen i kundtjänst genomgå utbildningen. Materialet till utbildningen har tagits fram bl.a. genom att kundsynpunkter som lämnats till kassan via en särskild webbaserad funktion har analyserats och återkopplats internt. Varje handläggare är dessutom skyldig att vidarerapportera kundsynpunkter som han eller hon fått del av. Även dessa synpunkter har utgjort underlag för utbildningsmaterialet. Utbildningen bedrivs i form av dialogundervisning. I utbildningen ingår bl.a. avsnitt som handlar om samtalsteknik och hur man hanterar hot och våld. Inför avsnittet om samtalsteknik får samtliga deltagare göra ett personlighetstest och utbildningen handlar sedan i denna del om att tillhandahålla förbättringsverktyg för den enskilde medarbetaren baserat på dennes personlighet och yrkesroll. Avsnittet om hot och våld handlar bl.a. om tekniker för att hindra att hotfulla situationer uppstår och hur man kan bromsa dessa ifall de uppstår. På sikt är tanken att grundläggande teorier och information ska kunna erbjudas på intranätet, bl.a. för att de tillfällen när man träffas i högre grad ska kunna ägnas åt rollspel, diskussioner och reflexioner kring hur man bör uppträda mot kunderna.
TP
20
PT
Invandrarnas syn på skatter och på Skatteverket (2005).
141
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
Parallellt med detta arbete har kassan inom olika fokus- och medarbetargrupper arbetat fram en gemensam värdegrund. Värdegrunden består av fyra ord som ska genomsyra kassans arbete, nämligen tydlighet, respekt, kundfokus och arbetsglädje. Kassans chefer har i uppdrag att återkommande beröra och diskutera värdegrunderna i samband med s.k. arbetsplatsträffar för att hålla dem ständigt aktuella i organisationen.
Migrationsverket
Efter det att Migrationsverkets verksamhet, till följd av några händelser som innefattade mindre gott bemötande från personalens sida, fått stort utrymme i medierna under hösten/vintern 2005 vidtogs ett antal åtgärder för att stärka arbetet med etik och bemötande. Åtgärderna samlades i ett s.k. sexpunktsprogram och innebar att man bl.a. inrättade en sökandeombudsman med uppgift att ta till vara de sökandes intressen och ett förstärkt etiskt råd. Man satte även ett större fokus på etik och bemötande i verkets interna utbildningsprogram.
TPF
21
FPT
Det etiska rådet, som numera utses av regeringen, har en rådgivande funktion. Verket kan således inhämta yttranden från rådet i frågor som rör utformningen av verkets verksamhet och som kan kräva etiska överväganden. Rådets yttranden publiceras på Migrationsverkets webbplats.
Funktionen med sökandeombudsman inrättades i början av år 2006. Till sökandeombudsmannen kan den vända sig som anser sig ha blivit dåligt bemött i sin kontakt med någon som arbetar på Migrationsverket. Sökandeombudsmannen tar emot synpunkter från antingen sökanden själv eller dennes representant och utreder klagomål på förhållningssätt och bemötande från handläggarnas sida. För att garantera sökandeombudsmannens trovärdighet är funktionen självständig i förhållande till verkets övriga verksamhet.
Under år 2007 tog sökandeombudsmannen i genomsnitt emot ca 3–5 telefonsamtal och lika många e-postmeddelanden per arbetsdag. Var tjugonde eller trettionde av dessa kontakter var ett renodlat bemötandeärende medan resterande kontakter skedde med
TP
21
PT
Övriga punkter innebar
U
att
U
verksamhetschefen för asylområdet fick i uppdrag att se över
myndighetsutövningen vid verkets samtliga mottagningsenheter,
U
att
U
det genomfördes sär-
skilda förbättringsinsatser vid förvarsenheterna med utgångspunkt i en översyn som gjorts avseende bl.a. etik och förhållningssätt samt
U
att
U
det tillsattes en utredning som skulle lämna
förslag till ytterligare åtgärder för att stärka etikarbetet.
142
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
anledning av att sökanden ville ha hjälp med ett pågående ärende. Vid varje kontakt klargör sökandeombudsmannen sitt mandat för sökanden. Eftersom mandatet inte omfattar ärendehantering hänvisas de sökande som har frågor om sitt ärende till den handläggare som har hand om ärendet.
Sökandeombudsmannen sammanställer de synpunkter och klagomål som kommer in. Dessa används sedan i utbildningar av verkets personal och annan verksamhetsutveckling. Sökandeombudsmannen kontaktar i varje ärende den enhet och den handläggare som varit inblandad. Återkoppling till sökanden sker oftast genom att någon enhetschef eller motsvarande kontaktar sökanden och förklarar vad synpunkten eller klagomålet resulterat i.
Sökandeombudsmannen får regelmässigt olika granskningsuppdrag av generaldirektören som gäller etik och bemötande. T.ex. genomförde sökandeombudsmannen under första halvåret 2007 en granskning av hur telefonister vid Migrationsverket uppmärksammar frågor om etik och bemötande.
TPF
22
FPT
En av sökandeombudsmannens
uppgifter är för övrigt att, bl.a. genom den här sortens uppdrag, ta vara på personalens erfarenheter när det gäller etik och bemötande och sprida denna kunskap inom organisationen.
Etik och bemötande har alltid varit viktiga inslag i Migrationsverkets olika internutbildningar. I och med sexpunktsprogrammet har dessa frågor kommit att fokuseras än mer. I stället för att utgöra ett särskilt utbildningsinslag tas frågorna upp ur en mängd olika perspektiv i så gott som alla utbildningar. Det innebär att diskussioner om etik och bemötande inte bara förekommer i utbildningar som rör t.ex. språkbruket inom verket och rollen som tjänsteman och beslutsfattare utan även i kurser som handlar om t.ex. rättsregler eller ärendehanteringssystemet. I stället för teoretiska diskussioner om etik och bemötande, som man lättare kan skjuta ifrån sig, leder detta angreppssätt till att frågeställningarna konkretiseras och att diskussionerna utgår från den verklighet som de anställda arbetar i. Frågor om etik, bemötande och förhållningssätt diskuteras också löpande bland personalen på de olika enheterna i samband med arbetsplatsträffar.
Sökandeombudsmannen har nyligen granskat hur frågor om etik och bemötande beaktas i olika delar av utbildningsverksamheten.
TPF
23
FPT
Ekonomistyrningsverket (ESV) har på uppdrag av Migrationsverket utvärderat hur verkets sökandeombudsman har utvecklats och
TP
22
PT
Hur arbetar Migrationsverkets telefonister med etik och bemötande? (2007).
TP
23
PT
Etik och bemötande som en del av Migrationsverkets utbildningar (2008).
143
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
bedrivits, samt analyserat behovet av förändringar rörande ombudsmannens organisation och finansiella förutsättningar. ESV konstaterar bl.a. att det funnits problem med en oklar uppdragsbeskrivning för funktionen, men också att funktionen fyllt vissa behov för de sökande. ESV föreslår bl.a. att Migrationsverket fortsatt utvecklar en central klagomålhanteringsfunktion som, åtminstone i delar, även kan ges uppgifter att granska och utveckla verkets arbete med etiska frågor. ESV föreslår också att den centrala samverkan som sker mellan frivilligorganisationer och Migrationsverket i högre utsträckning bör kunna utnyttjas i funktionens verksamhet. ESV föreslår dessutom att Migrationsverket bör ta ställning till om benämningen ombudsman återspeglar funktionens roll.
TPF
24
FPT
Polisen
I delbetänkandet Framtidens polis (SOU 2007:39) konstaterar utredningen om den framtida polisutbildningen att polisen för genomförandet av sitt uppdrag är beroende av medborgarnas förtroende. Kravet på ett korrekt och bra bemötande är i det sammanhanget centralt. Att möta ungdomar som lever i utanförskap i stora segregerade storstadsområden kräver en viss typ av bemötande, medan kontakter med en allt äldre befolkning i en allt glesare landsbygd kräver ett annat.
Utredningen uppmärksammar särskilt att medborgarna i framtiden kan förväntas bli allt mer ifrågasättande och ställa högre krav, inte minst i sina kontakter med myndigheter. Den enskilde medborgaren kan således lätt skaffa sig information genom exempelvis Internet och därmed – redan när han eller hon kontaktar polisen – förväntas ha kunskaper om det problem han eller hon har och ställa specifika krav. Den kritiske medborgaren kommer inte att låta nöja sig med vaga besked eller ett dåligt genomfört arbete. Mer pålästa, högre utbildade och ifrågasättande medborgare ställer med andra ord ytterligare krav på kompetens och kunskap hos polisen.
För att behålla ett stort förtroende hos allmänheten och kunna säkerställa att medborgarna får ett bra bemötande måste polisen enligt utredningen ha förankring i befolkningen. De polisanställda får därför inte när det gäller exempelvis kön och etnisk bakgrund avvika från befolkningen i stort. Med en bred rekrytering och en
TP
24
PT
Utvärdering av sökandeombudsmannen vid Migrationsverket (2008).
144
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
representativ sammansättning av de anställda får organisationen samtidigt en ökad samlad kunskap.
Det finns i 4 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558) en bestämmelse om hur bemötandet från polisens sida närmare ska ta sig uttryck. Enligt föreskriften ska anställda inom polisen i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De ska uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.
4.4.3 Bemötanderegler i övrigt
Det finns bemötanderegler även i andra sammanhang. Ofta har sådana regler antagits inom ramen för utarbetandet av dokument som tar sikte på olika yrkesetiska frågor.
Ett exempel är de rekommenderade förhållningsregler för nämndemän vid domstolsförhandling som utarbetats av Nämndemännens riksförbund (NRF). I dessa regler sägs bl.a. att nämndemannauppdraget är utsatt för stark fokusering och kräver ett föredömligt beteende, att uppträdandet i rättssalen ska vara engagerat samt att hela nämndemannakåren bedöms efter hur alla i rättssalen – även besökare – uppfattar den enskilde nämndemannen.
Ett annat exempel är Advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed från år 1984. Av 2 § i dessa regler följer t.ex. att en advokats uppträdande ska vara sakligt och korrekt samt sådant att förtroendet för advokatkåren upprätthålls. Advokatsamfundet kommer i januari 2009 att anta nya vägledande regler om god advokatsed.
Liknande bemötanderegler finns inom många andra professioner. Enligt t.ex. läkarförbundets etiska regler från år 2002 ska läkare behandla patienten med empati, omsorg och respekt och får inte genom sin yrkesauktoritet inkräkta på vederbörandes rätt att bestämma över sig själv. Läkaren ska också respektera patientens rätt till information om sitt hälsotillstånd och möjliga behandlingsalternativ och om möjligt i behandlingen utgå från informerat samtycke samt avstå från att lämna upplysningar som patienten inte önskar. Läkaren får heller aldrig frångå principen om människors lika värde och aldrig utsätta en patient för diskriminerande behandling eller bemötande.
För att nämna några ytterligare exempel finns regler som rör bemötandet även i etiska riktlinjer för terapeuter, Sveriges Tand-
145
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
läkarförbunds etiska riktlinjer, Sveriges Universitetslärarförbunds (SULF) yrkesetiska riktlinjer för universitetslärare, yrkesetiska riktlinjer för Facket för Service och Kommunikations (SEKO) medlemmar inom svensk kriminalvård och Akademikerförbundet Sveriges Socionomers Riksförbunds (Akademikerförbundet SSR) ”Etisk kod för socialarbetare”.
4.5 Våra förslag
Vi föreslår att domstolarna och Domstolsverket ska utarbeta en strategi för domstolarnas arbete med bemötandefrågor. Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. Strategin bör vila på följande hörnstenar.
- Det ska finnas konkreta riktlinjer för vad parter och bevis-
personer har anledning att förvänta sig och vilka krav som kan ställas på domstolspersonalen när det gäller personbemötandet.
- Alla domstolar ska ha samma tillgänglighet när det gäller
telefon- och öppettider och kontakter per e-post.
- Informationen till parter och bevispersoner om hur det går
till i domstol och vad som förväntas av dem ska bli bättre och mer tillgänglig.
- Bemötandet vid inställelse i domstol ska bli bättre och i de
större domstolarna ska det finnas särskilda servicevärdar.
- All domstolspersonal ska utbildas i bemötandefrågor.
- Parters och bevispersoners uppfattning om och förväntningar
på domstolarnas bemötande ska återkommande undersökas.
- Det ska finnas en bemötandeombudsman.
146
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
4.5.1 Inledning
Vår kartläggning av hur domstolarna bemöter parter, bevispersoner och andra som kommer i kontakt med dem visar på det hela taget att bemötandet är gott. De allra flesta personer som arbetar i domstolarna håller en hög servicenivå och uppträder klanderfritt i sina kontakter med allmänheten. Flera domstolar har inom ramen för sitt systematiska arbete med kvalitetsfrågor utarbetat egna handlingsplaner, policydokument eller åtgärdsprogram för att förbättra bemötandet. I huvudsak är det informations-, tillgänglighets- och lokalfrågor, dvs. institutionsbemötandet, som berörs i dessa dokument (jfr avsnitt 4.3.1).
Många domstolar har på olika sätt inhämtat synpunkter på bl.a. bemötandet från de professionella aktörer som regelmässigt uppträder i domstolen. Några domstolar har även genomfört enkät- eller intervjuundersökningar med andra personer som uppträtt vid domstolen och på det sättet fått reda på hur parter och bevispersoner själva uppfattar bemötandet. Utöver informations-, tillgänglighets- och lokalfrågor tas, särskilt i de senare undersökningarna, upp hur personbemötandet från domstolspersonalen uppfattas (jfr avsnitt 4.3.1).
Vid sidan av det uppenbara skälet – att alla medborgare som kommer i kontakt med domstolarna har ett berättigat krav att bli bemötta med respekt och värdighet – är det även för domstolarnas förmåga att fullgöra sin samhällsuppgift viktigt med ett gott bemötande av parter och bevispersoner som uppträder i domstolen. I de mål som avgörs efter förhandling är inte sällan den muntliga bevisningen av stor omfattning och har ofta avgörande betydelse för domstolens bedömning. Särskilt viktig brukar den muntliga bevisningen vara i brottmål i allmän domstol. För att de personer som hörs i domstolen ska kunna lämna en fri och fyllig och också mer korrekt berättelse om sina ofta traumatiska iakttagelser och upplevelser krävs att de känner sig trygga och lyssnade på i förhörssituationen. Det kräver i sin tur att förhörspersonen är klar över vad som ska hända och vad som förväntas av honom eller henne, kort sagt är informerad om spelreglerna i domstolen. Det kräver också att förhörspersonen kommer till förhandlingen med en känsla av att personalen i domstolen har förståelse för hans eller hennes situation och kommer att vara uppmärksam på de behov av information, pauser eller annat stöd som kan krävas för att han eller hon ska klara av att lämna en utförlig berättelse. Under förhöret
147
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
krävs sedan att domstolens ledamöter håller kvar denna känsla hos förhörspersonen genom att vara lyhörda för skiftningar i förhörspersonens sinnesstämning samt genom att verkligen lyssna och på olika sätt signalera att de är intresserade av vad förhörspersonen har att säga. Det viktigaste skälet till varför personalen i domstolarna måste se till att alla parter och bevispersoner får ett gott bemötande handlar följaktligen ytterst om rättssäkerhet och att säkerställa att domstolen får bästa möjliga underlag för sin bedömning i målen.
Ett gott bemötande inklusive god service fyller även en annan viktig funktion när det gäller själva verksamheten i domstolarna. Således visar forskningen att förbättrat bemötande och bättre service leder till ett ökat förtroende hos medborgarna. Brister i förtroendet leder till en handlingsobenägenhet hos individen.
TPF
25
FPT
Hand-
lingsobenägenheten kan ta sig olika uttryck och t.ex. innebära att man drar sig för att vända sig till domstol med sina tvister eller låter bli att frivilligt svara på domstolens förelägganden och hörsamma domstolens kallelser till förhandling. Med andra ord bidrar ett gott bemötande och en god service för domstolarnas del till att parter och bevispersoner i större utsträckning frivilligt medverkar i processerna på det sätt som förutsätts. Med ett förbättrat bemötande och en bättre service behöver domstolarna därmed mer sällan ta till olika tvångsåtgärder för att få parter och bevispersoner att fullgöra sina skyldigheter, vilket leder till en snabbare, smidigare och mindre kostsam handläggning.
Även om domstolarnas bemötande av parter och bevispersoner, som sagt, överlag är gott och de allra flesta personer som arbetar i domstolarna håller en hög servicenivå och uppträder klanderfritt i sina kontakter med allmänheten kan det förstås bli ännu bättre. Som framgår av redovisningen i avsnitt 4.3.4 har det under åren gjorts en hel del på bemötandeområdet. Den kanske enskilt viktigaste åtgärden när det gäller det institutionella bemötandet har varit inrättandet av vittnesstöd i de allmänna domstolarna. Personbemötandet har i första hand uppmärksammats inom ramen för olika utbildningsinsatser. Dessa har i sin tur främst handlat om att öka kunskapen i domstolarna om brottsofferfrågor. I allt väsentligt har alltså de viktigaste insatserna på bemötandeområdet handlat om att förbättra bemötandet av målsägande, men även vittnen.
Hur brottsoffer tas emot i domstolarna är onekligen en speciell och mycket central bemötandefråga. I detta sammanhang måste man
TP
25
PT
Jfr avsnitt 2 Förtroende.
148
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
emellertid hålla i minnet domstolens roll. Domstolen ska skipa rättvisa och vara självständig i dömandet. Den dömande verksamheten ska bedrivas objektivt och neutralt i förhållande till parterna. Ingen kategori av personer kan ges en särställning som kan rubba förtroendet för domstolens opartiskhet. Bemötandet i domstolarna ska alltså präglas av den roll som domstolarna har i rättssystemet. En vanlig uppfattning i domstolarna är att detta innebär att bemötandet överlag måste vara ganska formellt och utmärkas av viss distans. Med en sådan inställning blir det naturligtvis svårt för personalen i domstolarna att förhålla sig till vissa element i brottsofferdiskursen, som att det är viktigt för brottsoffer att bli betraktade som trovärdiga, att det för ett brottsoffer innebär ännu en kränkning att bli ifrågasatt och att bemötandet av brottsoffer bör präglas av medkänsla.
TPF
26
FPT
Man behöver dock inte bemöta parter och bevispersoner med antingen formell distans eller medkänsla och frånvaro av ifrågasättande. Det finns andra alternativ (jfr avsnitt 4.3.1). Nyckeln till att åstadkomma ett bättre bemötande generellt ligger, enligt vår mening, i att domstolarna själva diskuterar sig fram till en gemensam hållning för hur man kan säkerställa att parter och bevispersoner får ett gott personbemötande utan att de allmänna principerna om oberoende, opartiskhet, neutralitet och likabehandling sätts åt sidan. Någon samsyn kring vad som mer konkret bör prägla personbemötandet finns nämligen inte inom Sveriges Domstolar. Med undantag för den vision som presenteras i 24-timmarsstrategin finns det inte heller inom Sveriges Domstolar några övergripande gemensamma riktlinjer när det gäller frågor om tillgänglighet, information och hur parter och bevispersoner bör tas emot när de kommer till domstolen, där behovet av en gemensam hållning kanske rentav är än större.
Det saknas i dag en strategi för vad ett gott bemötande av parter och bevispersoner mer konkret bör innebära på olika plan. Med en sådan strategi skulle det bli lättare för domstolarna att inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet följa upp hur verksamheten utvecklas inom olika bemötandeområden (jfr avsnitt 3). Enligt vår mening bör Sveriges Domstolar nu skaffa sig en bemötandestrategi som ska säkerställa att alla parter och bevispersoner som kommer i kontakt med domstolarna får ett gott bemötande.
TP
26
PT
Se t.ex. Lindgren (2004) och FN-deklarationen (1985) om grundläggande rättsprinciper för offer för brott och maktmissbruk.
149
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. En viktig uppgift för Domstolsverket i detta sammanhang blir att tillsammans med domstolarna finna formerna för hur strategin ska ”antas” av domstolarna. Detta kan exempelvis ske inom ramen för större domarmöten eller i andra sammanhang då många domare och annan domstolspersonal träffas. Vi har alltså inte sett det som vår uppgift att försöka slå fast vad bemötandestrategin i detalj bör innehålla. För att säkerställa ett brett genomslag i domstolarna menar vi nämligen att det är domstolarna själva som måste bestämma vad ett gott bemötande av parter och bevispersoner närmare bör innebära på olika plan. Strategin bör dock enligt vår mening vila på några hörnstenar som vi utvecklar i det följande. Först vill vi emellertid beröra en speciell fråga som har att göra med vad som har kommit fram i våra enkätundersökningar.
Av vår enkätundersökning med åklagare och advokater framgår att det trots att bemötandet generellt är gott finns enstaka personer i domstolarna som upplevs vara såväl arroganta och otrevliga som nonchalanta och respektlösa. Att så kan vara fallet bekräftas i SCB:s undersökning med personer med domstolserfarenhet i så måtto att ungefär en tiondel av de personer som i olika roller har uppträtt i domstol har uppgett att de inte blivit bemötta med respekt av personalen i domstolarna. Bland dessa personer har endast var tionde ganska stort förtroende för domstolarna. Ingen av dem har mycket stort förtroende. Bland de som uppger att det stämde helt och hållet att de blev bemötta med respekt har 76 procent mycket eller ganska stort förtroende för domstolarna. Med tanke på att varje domstolsanställd kommer i kontakt med ett mycket stort antal människor under sin yrkesgärning finns det enligt vår mening anledning att se allvarligt på detta förhållande som uppenbarligen är särskilt ägnat att försvaga medborgarnas förtroende för domstolarna.
Det reser i sin tur frågan vilka krav man mer principiellt kan ställa på en domare när det gäller hur han eller hon uppträder mot parter och bevispersoner. Inom ramen för domarnas uppgift att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt, alltså själva kärnverksamheten, måste det enligt vår uppfattning också ligga att verka för att medborgarnas förtroende för domstolarna upprätthålls. Av detta följer bl.a. att en domare måste ge parter och vittnen som han eller hon kommer i kontakt med ett gott be-
150
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
mötande. Om en domare uppvisar brister i detta avseende, har domstolschefen en skyldighet att reagera. När det gäller övrig personal har domstolschefen samma skyldighet. Man måste i detta sammanhang utgå från att utsatta anmäler sådana här missförhållanden eller att cheferna genom övrig personal blir uppmärksammade på dem.
Den nya bemötandestrategin bör som sagt bygga på några hörnstenar. Dessa är följande.
• Det ska finnas konkreta riktlinjer för vad parter och bevispersoner har anledning att förvänta sig och vilka krav som kan ställas på domstolspersonalen när det gäller personbemötandet.
• Alla domstolar ska ha samma tillgänglighet när det gäller telefon- och öppettider och kontakter per e-post.
• Informationen till parter och bevispersoner om hur det går till i domstol och vad som förväntas av dem ska bli bättre och mer tillgänglig.
• Bemötandet vid inställelse i domstol ska bli bättre och i de större domstolarna ska det finnas särskilda servicevärdar.
• All domstolspersonal ska utbildas i bemötandefrågor.
• Parters och bevispersoners uppfattning om och förväntningar på domstolarnas bemötande ska återkommande undersökas.
• Det ska finnas en bemötandeombudsman.
4.5.2 Konkreta riktlinjer för personbemötandet
Om domare kommer överens om etiska regler (se avsnitt 2.5.8), bör dessa som vi ser det främst innehålla generella och överordnade principer för vad som är god domarsed och ta upp olika moraliska dimensioner av rollen som domare. När det gäller bemötandet innebär det att en etisk regel snarast bör ge uttryck för vad som allmänt sett bör prägla en domares uppträdande.
Vad som mer i detalj bör prägla en domares bemötande av parter och bevispersoner och vad domare särskilt bör tänka på i sådana kontakter är alltså, enligt vår uppfattning, frågor som normalt faller utanför etiska regler för domare. För att säkerställa ett bättre personbemötande generellt i domstolarna menar vi att det finns anledning för både domare och annan domstolspersonal att – vid sidan
151
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
av eventuella etiska regler för domare – komma överens om konkreta riktlinjer för vad ett gott personbemötande närmare bör innebära i praktiken.
Det finns flera skäl till varför sådana riktlinjer är önskvärda. Det kanske viktigaste av dessa är att domare och annan personal i domstolarna skulle tvingas att mer i detalj reflektera kring hur de uppträder i sina kontakter med parter och bevispersoner och vad som närmare bör prägla uppträdandet. Sådana diskussioner kan i sig förväntas förbättra bemötandet. Ett annat viktigt skäl handlar om att riktlinjerna ger parter och bevispersoner en möjlighet att förstå vad de har anledning att förvänta sig för bemötande när de kommer till domstolen. Vid sidan av att de tydligare kan avgöra om bemötandet verkligen håller godtagbar standard kan riktlinjerna därmed också förväntas bidra till att eventuella orealistiska förväntningar på bemötandet från parters och bevispersoners sida blir mindre vanliga.
Ett ytterligare skäl till varför det är värdefullt med gemensamma riktlinjer för personbemötandet handlar om att skapa en gemensam stil och gemensamma attityder för möteskulturen i domstol. Det är som vi berört i avsnitt 4.3.1 inte alltid alldeles lätt att avgöra hur man som enskild medarbetare bör uppträda i sina kontakter med parter och bevispersoner, vilka attityder som bör prägla uppträdandet eller hur man ska förhålla sig till olika personers förväntningar på bemötandet. Riktigt svårt kan det bli det när två motparter är närvarande samtidigt, t.ex. under en förhandling. Inte sällan leder nog strävan att värna om de allmänna principerna för verksamheten till att domare i dessa situationer är mer återhållsamma och kyliga i sitt bemötande av båda parter än vad som är nödvändigt. En gemensam stil och gemensamma värdeord för hur bemötandet generellt bör ta sig uttryck i domstolarna skulle kunna tjäna som vägledning i dessa situationer och bidra till att domare och annan domstolspersonal utvecklar en större integritet och känslighet i sitt personbemötande. Det skulle i sin tur leda till att man blir säkrare och mindre ofta låter sig hämmas av en oro för att ens bemötande riskerar att komma i konflikt med grundprinciperna för verksamheten.
En förutsättning för detta är förstås att riktlinjerna utformas på ett sådant sätt att de ger någotsånär konkreta råd om hur man bör uppträda i olika situationer. Utan att gå in i detalj på hur det bör gå till vill vi dock hävda synpunkten, som vi berört ovan, att det är långt ifrån givet att bemötandet i domstol bör präglas av formell
152
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
distans till parter och bevispersoner. Tvärtom finns det enligt vår mening all anledning att försöka eftersträva ett mer engagerat och lyhört förhållningssätt. Förutsatt att man förhåller sig på samma sätt till alla parter och bevispersoner i processen är det, enligt vår uppfattning, svårt att se hur ett visst engagemang och en lyhördhet skulle kunna komma i konflikt med de grundläggande principerna för verksamheten.
Det är givetvis också viktigt att de kunskaper som finns inom bl.a. beteendevetenskaplig och viktimologisk
TPF
27
FPT
forskning beaktas i
arbetet med riktlinjerna och att utformningen präglas av en medvetenhet om den särskilda utsatthet som många parter och bevispersoner upplever i sina kontakter med domstolarna. Riktlinjerna bör också uppmärksamma jämlikhets- och diskrimineringshinder som har bäring på kön, sexuell läggning, religion, funktionshinder, språk, etnicitet, kulturella faktorer etc. En annan speciell aspekt som bör tas upp i riktlinjerna är de särskilda krav på personbemötandet som förekomsten av unga personer i rättsprocessen ställer.
Attitydbegreppet rymmer såväl ett kunskapsmoment som en känsloaspekt och en handlingskomponent. Ens attityd påverkas med andra ord av vilken kompetens och kunskap man har, vilka värderingar man bär på samt ens förhållningssätt till omgivningen. I grunden har ens attityd till andra en omedelbar koppling till frågan om människosyn. Med en grundläggande humanistisk människosyn går det inte bara att säkerställa att parter och bevispersoner behandlas korrekt och respektfullt, utan också att utveckla ett i verklig mening gott bemötande med respekt för partens eller bevispersonens självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Detta bör enligt vår uppfattning vara en utgångspunkt i arbetet med riktlinjerna.
Strategin bör innehålla en detaljerad beskrivning av vilka frågor som ska beröras i riktlinjerna och i vilka former arbetet med att ta fram dessa närmare bör bedrivas. Riktlinjerna kommer inte att vara bindande. En särskild fråga för strategin blir därför att ta upp hur man ska få genomslag för riktlinjerna och hur man ska hantera olika meningar om hur riktlinjerna bör se ut.
TP
27
PT
Läran om brottsoffer.
153
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
4.5.3 Domstolarnas och domstolspersonalens tillgänglighet
Hur en part eller bevisperson upplever bemötandet från domstolarnas sida beror inte enbart på hur han eller hon blir bemött av enskilda medarbetare vid domstolen utan också på t.ex. vilka telefon- och öppettider som gäller och i vilken utsträckning det är möjligt att kontakta domstolen per exempelvis e-post. Den känsla av utsatthet som många parter och bevispersoner upplever i kontakterna med domstolarna förstärks sannolikt om det är svårt att få kontakt med någon på domstolen som kan svara på frågor. Det är bl.a. av detta skäl viktigt att inkludera tillgänglighetsfrågan i arbetet med bemötande.
Ett annat centralt skäl till varför det är viktigt att uppmärksamma tillgänglighetsfrågan är att telefon- och öppettider samt möjligheterna till kontakter per e-post så påtagligt skickar signaler till medborgarna om vilka attityder som präglar domstolarnas förhållningssätt till dem och med vilket mått av öppenhet domstolarna och dess personal är beredda att möta dem. Ett professionellt och medborgaranpassat förhållningssätt bidrar med andra ord på ett särskilt tydligt sätt till att förmedla bilden av domstolarna som en modern organisation som är lyhörd för medborgarnas behov, förutsättningar och önskemål. Ett första steg på denna väg bör enligt vår mening vara att man inom Sveriges Domstolar kommer överens om enhetliga telefon- och öppettider och en gemensam hållning när det gäller kontakter per e-post.
Under år 2006 tog Domstolsverket fram en särskild 24-timmarsstrategi för Sveriges Domstolar, som berör domstolarnas tillgänglighet i stort. I strategin sägs bl.a. att domstolarna bör anpassa sina öppettider efter intressenternas behov, att domstolarna bör se över sin telefonkultur samt att det bör skapas en central eller flera regionala kundtjänstfunktioner som kompletterar domstolarnas växlar. När det gäller frågan om telefonkultur i domstolarna pågår för närvarande ett arbete inom Domstolsverket med att ta fram ett förslag till telefonstrategi för Sveriges Domstolar. Strategin kommer bl.a. att innehålla riktlinjer för öppettider, svarstider, svarssätt och bemötande.
Vissa domstolar i storstadsområdena har i dag en gemensam telefonväxel. För närvarande pågår i Stockholmsområdet ett arbete med att utveckla denna telefonistorganisation ytterligare vad gäller servicenivå och undersöka i vad mån växeln kan omfatta samtliga domstolar i området.
154
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
Vi ser det kommande förslaget till telefonstrategi och de gemensamma telefonväxlarna som en bra början när det gäller att mer allmänt förbättra domstolarnas tillgänglighet. Arbetet med att utveckla telefonistorganisationen i Stockholmsområdet bör t.ex. kunna ge besked om hur man kan säkerställa att personalen i telefonväxeln har tillgång till samtliga berörda domstolars mål och ärenden i ärendesystemet Vera. Vi tänker oss att förslaget och existerande samarbeten kring telefonväxlar kan tjäna som utgångspunkt och underlag för en bredare diskussion inom domstolarna när det gäller olika tillgänglighetsfrågor. En sådan vidare diskussion bör – som framhålls i 24-timmarsstrategin – t.ex. handla om att på olika sätt anpassa domstolarnas öppettider generellt efter olika intressenters behov. Denna anpassning måste enligt vår mening innebära att medborgarna ska ha möjlighet att, åtminstone ett par dagar i veckan, komma i kontakt med domstolarna under kvällstid och det både per telefon och genom personligt besök. Vi ser det också som en självklarhet att det ska gå att ringa till domstolarna och avlägga ett personligt besök på samtliga domstolar under lunchtid. Även när det gäller kontakter per e-post finns det som sagt ett behov av samsyn inom domstolarna. Ett grundläggande krav är enligt vår mening att samtliga domstolar har en fungerande enhetlig rutin för kontakter per e-post och att den enskilde medborgaren kan få sin fråga besvarad eller besked om vart han eller hon annars bör vända sig inom högst ett dygn.
I början av år 2008 ersattes begreppet 24-timmarsmyndigheten av en handlingsplan för eFörvaltning (planen presenteras i avsnitt 7.2.3). För närvarande pågår ett arbete hos Domstolsverket med att utarbeta en plan för vad handlingsplanen för eFörvaltning mer konkret bör innebära för domstolarnas del. Vi utgår från att planen för domstolarna bl.a. kommer att fokusera sådana tillgänglighetsfrågor som vi tar upp här.
En speciell fråga när det gäller tillgängligheten handlar om utsättning av mål. Således har det till oss framförts kritik från främst advokater och åklagare att domstolarna generellt tar för dålig hänsyn till deras tidsplanering och önskemål när förhandlingar planeras. Konsekvensen blir inte sällan att den advokat eller åklagare som haft hand om ett visst mål är förhindrad att delta vid den tidpunkt rätten väljer att sätta ut målet till förhandling. Om advokaten eller åklagaren måste bytas, får det naturligtvis negativa konsekvenser även för enskilda parter och kan i värsta fall leda till sämre rättssäkerhet. Ofta medför förstås olika tidsfrister att domstolarna tvingas sätta ut
155
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
förhandlingar med kort varsel och därför har begränsade möjligheter att tillmötesgå olika önskemål från advokater och åklagare. Inte desto mindre anser vi att domstolarna generellt bör försöka visa större respekt mot enskilda parter i detta avseende så att samma advokat eller åklagare har möjlighet att följa sina mål och därmed sina klienter respektive målsägande hela vägen till dess målet slutligt har avgjorts.
4.5.4 Informationen till parter och bevispersoner, m.m.
En mycket central bemötandefråga är domstolarnas information till parter och bevispersoner. Utgångspunkten här är att få medborgare har närmare kännedom om verksamheten i domstolarna. De har ofta endast vaga uppfattningar om hur det egentligen går till där. De allra flesta som kommer i kontakt med domstolarna som parter och bevispersoner har endast enstaka sådana kontakter i livet. I dessa lägen har man sällan klart för sig vad som kommer att hända i domstolen och vad den egna rollen i processen närmare innebär. För att parten eller bevispersonen ska kunna fullgöra sina uppgifter i domstolen på ett bra sätt och känna sig trygg i kontakterna med domstolen krävs därför att han eller hon har möjlighet att informera sig om detta.
För en del parter och i princip samtliga bevispersoner innebär kallelsen till förhandling den första kontakten med domstolen. Genom den bild av sig själva som domstolarna förmedlar i detta första skede skapar många parter och bevispersoner sin uppfattning om domstolen. Detta första intryck kan det ofta vara svårt att ändra på. Det finns således en risk för att en part eller bevisperson som upplever att tonen i kallelsen är otrevlig och hotfull bär med sig en negativ inställning till domstolen.
Kallelsernas språkliga utformning har som berörts i avsnitt 4.3.1 kritiserats genom åren. Vårt samlade intryck är att de översyner som skett tyvärr inte verkar ha haft annat än marginell inverkan på den språkliga utformningen. De synpunkter som redan år 1995 framfördes i departementspromemorian Vittnen och målsägande i domstol (Ds 1995:1), nämligen att många uppfattar kallelserna som bryska i tonen och svåra att förstå, är fortfarande relevanta. Att kallelserna uppfattas vara aggressivt formulerade och svåra att förstå bekräftas i vår enkätundersökning med advokater och åklagare. Vi menar att det förslag till språklig utformning av kallelsen
156
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
som lämnades i departementspromemorian efter viss modernisering håller väl än i dag. Vi har därför, bl.a. med förslaget i promemorian som underlag, tagit fram förslag till nya kallelseblanketter för målsägande, tilltalade och vittnen. Förslagen finns i bilagedel B. Domstolsverket bör snarast se till att dessa kallelseblanketter finns att tillgå i verksamhetssystemet Vera.
Det sagda visar att det sätt som domstolarna hittills har bedrivit arbetet med att se över den språkliga utformningen av kallelser och andra blanketter inte fungerar tillfredsställande. En hake verkar vara att många domare anser att uppgifter om förhörspersoners olika skyldigheter och rättigheter som måste finnas med i kallelsen enligt reglerna i rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen (1971:291) sätter tydliga gränser för hur mycket språket kan mjukas upp och leder till att kallelserna måste ha en formell prägel. Vi ställer oss frågande till detta och menar att det är möjligt att hitta alternativa formuleringar och uttryckssätt som är mer lättbegripliga och mindre bryska i tonen och samtidigt uppfyller kraven i lagstiftningen. En viktig punkt i den nya bemötandestrategin bör således vara att åstadkomma en ordning för detta arbete som säkerställer att det verkligen kommer ut något av det.
Vid sidan av kallelsernas språkliga utformning är den information som följer med kallelsen av central betydelse för partens eller bevispersonens möjligheter att fullgöra det som förväntas av honom eller henne i processen på ett bra sätt. Av SCB-undersökningen med personer med domstolserfarenhet framgår att endast sex av tio av de som i olika roller har deltagit i förhandling i domstol förstod vad som förväntades av dem. Domstolsverket tillhandahåller informationsblad anpassade till några av de grupper av aktörer som uppträder i domstolarna som parter och bevispersoner, t.ex. målsägande, tilltalade och vittnen. Vi menar att informationen i dessa blad måste bli tydligare när det gäller att förklara domstolens roll och samhällsuppgift, vilka spelregler som gäller i domstolen i den aktuella processen och vad processen kommer att innebära för den enskilde i hans eller hennes roll. Informationsbladen bör dessutom översättas till olika språk och anpassas till fler aktörsgrupper och olika personkategorier, t.ex. unga. Ett annat inslag i den nya bemötandestrategin bör därför vara att Domstolsverket låter se över informationsbladen. En del domstolar har utarbetat egna informationsblad som bör tas in som underlag i detta arbete. Domstolarna måste sedan se till att informationsbladen undantagslöst följer med samtliga kallelser tillsammans med övriga upplysningar
157
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
om t.ex. hur man hittar till domstolen och i förekommande fall verksamheten med vittnesstöd.
Det är emellertid inte tillräckligt att denna typ av information skickas ut tillsammans med kallelsen. Avsikten med informationen är att alla parter och bevispersoner som kommer till domstolen ska kunna vara väl förberedda på vad som kommer att hända där. Av de brukarundersökningar som genomförts framgår det att långt ifrån alla är beredda att ta del av information om den kommande förhandlingen redan när de får kallelsen. Ofta kan ett sådant intresse väckas närmare inpå rättegången och det är viktigt att parten eller bevispersonen även då har möjlighet att ta del av informationen. För att säkerställa detta bör det vara möjligt att hämta informationsbladen på domstolarnas webbplatser. På själva kallelseblanketten bör det finnas uppgift om adressen till domstolens webbplats och att den nu aktuella informationen finns där. Självfallet måste det också finnas beredskap i domstolarna att lämna informationen per telefon och det även utanför normal kontorstid (se avsnitt 4.5.3).
Innan Sveriges Domstolar tagit fram bättre ljud- och bildpresentationer på webben om domstolarnas roll och uppgift i samhället, hur mål och ärenden hanteras i de olika domstolsslagen och vad som förväntas av de olika aktörerna bör i vart fall målsägande och vittnen kunna hänvisas till Brottsoffermyndighetens webbaserade rättegångsskola (se vidare avsnitt 7.2.4 och våra förslag till nya kallelser, bilagedel B).
4.5.5 Bemötande vid inställelse i domstol
Inställelsen i samband med förhandling är för många personer det första besöket på en domstol. De flesta kommer till domstolen för att berätta om händelser som på olika sätt inbegriper traumatiska upplevelser eller iakttagelser. Detta medför att många parter och bevispersoner är stressade, oroliga och osäkra när de kommer till domstolen. Ett gott bemötande i samband med ankomsten till domstolen kan bidra till att parten eller bevispersonen blir lugnare och tryggare och att han eller hon på ett bättre sätt förmår fullgöra sin uppgift under själva förhandlingen. Hur domstolarna tar emot parter och bevispersoner när de kommer till domstolen är därför en särskilt viktig aspekt av det institutionella bemötandet (jfr avsnitt 4.3.1).
När det gäller mottagandet av parter och bevispersoner fyller förstås vittnesstöden i de allmänna domstolarna en mycket viktig
158
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
och uppskattad funktion. Emellertid är det inte rimligt att vittnesstöden, som nog är fallet på många håll i dag, har det största ansvaret för mottagandet av parter och bevispersoner. I förvaltningsdomstolarna saknas dessutom vittnesstöd. Vi menar att domstolarnas huvudansvar för att ta emot parter och bevispersoner måste bli tydligare och att servicenivån generellt bör vara högre och mer enhetlig. Detta bör vara en utgångspunkt i den nya bemötandestrategin.
T.ex. bör det i samtliga domstolar finnas en tydligt markerad och lätt tillgänglig informationsdisk som alltid är bemannad när domstolen har öppet. Domstolarna måste självfallet också ha beredskap att muntligen lämna sådan information som berördes i föregående avsnitt, dvs. om hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av den enskilde i hans eller hennes roll.
I samtliga domstolar bör det i anslutning till entrén finnas en tydlig informationstavla med en skiss över salar, toaletter samt kaffe- och varuautomater. I de större domstolarna med ett stort antal olika salar kan det emellertid vara svårt att få grepp om vart man ska ta vägen även om det finns en tydlig informationstavla. Det rör sig dessutom ofta många människor i dessa domstolar, vilket gör det svårare för personalen att uppmärksamma dem som kommer. Det bör därför finnas särskilda servicevärdar i de större domstolarna med ansvar för att ta emot parter och bevispersoner och visa dem till rätta.
Domstolarna måste vidare ha en fungerande rutin för att informera om eventuella förseningar. Det är inte alldeles ovanligt med förseningar och vid längre förseningar måste rutinen innefatta att domstolspersonal varskor parten eller bevispersonen genom att ringa eller skicka sms till honom eller henne. Ibland kan det också vara lämpligt att använda sms för att påminna parter och bevispersoner inför förhandlingar. I detta sammanhang bör det framhållas att det normalt inte är acceptabelt att kalla samtliga bevispersoner till förhandlingens början, om förhandlingen beräknas pågå mer än en halv dag.
Vi utgår från att det åtminstone i alla allmänna domstolar inom en nära förestående framtid finns separata väntutrymmen för alla parter och bevispersoner, dvs. även för tilltalade som så önskar. Utöver trygghetsaspekten handlar det här om att det ska finnas möjlighet för parter att föra förtroliga samtal med sitt ombud. Enligt SCB:s enkätundersökning med personer med domstolserfarenhet upplever emellertid endast 35 procent av de som hade en mot-
159
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
part att de kunde vänta i ett separat utrymme. Den främsta orsaken till detta låga resultat är nog inte att det saknas separata väntutrymmen, utan att parter och bevispersoner inte har blivit tillräckligt informerade om att det finns ett sådant utrymme att tillgå på domstolen. I första hand kan följaktligen frågan om parters och bevispersoners rätt att kunna vänta på förhandlingen i ett separat utrymme på domstolen antas handla om att informationen till dem om att det finns sådan möjlighet måste bli bättre och tillhandahållas på fler sätt (se avsnitt 4.5.4). Bl.a. måste det finnas en fungerande rutin för att informera om detta i samband med att parter och bevispersoner kommer till domstolen.
Andra trygghetsfrågor handlar om att det alltid ska finnas domstolspersonal på plats i de allmänna utrymmena samt att det bör finnas ordningsvakter, åtminstone i alla allmänna domstolar.
Även domarna måste i betydligt större utsträckning än i dag vara beredda att kortfattat informera parter och bevispersoner om hur rättegången kommer att gå till och vad den mer specifikt kommer att innebära för den enskildes del. Av SCB:s undersökning med personer med domstolserfarenhet framgår att många parter och bevispersoner inte känner att de kan fråga en domare om detta under förhandlingen. Domare bör därför rutinmässigt fråga parter och bevispersoner om de är klara över hur rättegången kommer att gå till. Även i övrigt har domare ett ansvar för att skapa en sådan stämning i rättssalen att rättegångsdeltagarna känner att de kan ställa allmänna frågor.
Avslutningsvis är det också önskvärt att domstolarna tar sitt ansvar för inredning och estetisk nivå i de allmänna utrymmena. Där bör det också finnas tillgång till tidningar och tidskrifter samt till kaffeautomater etc. Sistnämnda aspekt är inte minst viktig med tanke på att det som sagts ofta händer att förhandlingar blir försenade.
4.5.6 Utbildning i bemötandefrågor
Utbildningsinsatser på bemötandeområdet kan sägas fylla två huvudsakliga funktioner för den enskilde medarbetaren. Den ena är att öka medarbetarens förståelse och därmed lyhördhet för andra genom att han eller hon skaffar sig allmänna kunskaper om vad som generellt kännetecknar olika gruppers förväntningar, behov och förhållningssätt i kontakterna med domstolarna. Den andra handlar om
160
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
att omsätta dessa kunskaper i praktiken och mer allmänt reflektera över hur man själv uppträder och identifiera situationer som man upplever som besvärliga från bemötandesynpunkt.
Av redovisningen i avsnitt 4.3.4 framgår att många av de förslag och insatser som under åren har förekommit på bemötandeområdet just har handlat om olika utbildningsinsatser, främst i olika slags brottsofferrelaterade frågor. För närvarande utformar och genomför t.ex. Brottsoffermyndigheten i samråd med Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket och Åklagarmyndigheten ett utbildningsprogram riktat till bl.a. personal inom domstolarna i syfte att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer i samband med bl.a. rättegång.
Ett annat projekt som bör nämnas i detta sammanhang är specialistprojektet Humanjuridik som under åren 2004–2006 har bedrivits i vissa domstolar i Stockholmsområdet samt i Hovrätten för Västra Sverige med den övergripande målsättningen att höja kvaliteten och öka effektiviteten i handläggningen av mål och ärenden av humanjuridisk karaktär. Viktiga inslag i projektet har handlat om att ge deltagarna fördjupade kunskaper om barn och konflikter i familjer samt – genom att öka deltagarnas förståelse för brottsoffer – ge dem en bättre förmåga att möta sårbara brottsoffer.
Ett ytterligare specialiseringsprojekt inriktat på familjerättsliga frågor startade våren 2007 och beräknas pågå i tre år. Projektet riktar sig främst till domare under Hovrätten över Skåne och Blekinge och Göta hovrätt. Meningen är att domare som handlägger mål och ärenden om våld och övergrepp mot kvinnor och barn, ingripande mot unga lagöverträdare samt om vårdnad, boende och umgänge, förutom de rättsliga reglerna, ska få kunskap om hur människor reagerar i kris, hur parterna bör bemötas i domstol och kunskap om det patriarkala samhälls- och familjesystemet.
Ett viktigt inslag i bemötandestrategin bör vara fortlöpande utbildningsinsatser i bemötandefrågor av nu berört slag för samtliga personalkategorier i domstol. Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) ska ha det övergripande ansvaret för att anordna och utforma innehållet i denna utbildning. Utbildningen bör dessutom vara obligatorisk.
Det vore också värdefullt om utbildningsinsatserna kunde breddas något och i större utsträckning inbegripa annat än olika brottsofferrelaterade frågeställningar. Vi efterfrågar särskilt utbildningsinslag som tar sikte på att identifiera sådana stereotypa föreställningar samt informella koder och förhållningssätt som lätt
161
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
utvecklas i etniskt och socialt homogena miljöer som domstolarna (jfr avsnitt 4.3.1).
Ett annat utbildningsinslag som vi anser att det finns för lite av är det som berörts i början av avsnittet och som tar sikte på att omsätta kunskaper om olika bemötandesituationer i praktiken och som inbegriper mer allmänna reflektioner kring ens eget uppträdande. Ett sådant, som vi förstår, uppskattat inslag har varit de interaktiva seminarier med konsultföretaget ”Vardagens Dramatik” som anordnats på olika håll i landet. Vi ser framför oss att andra sådana utbildningsinslag skulle kunna hänga samman med den funktion med en bemötandeombudsman som vi föreslår i avsnitt 4.5.8.
Till en början tänker vi oss att utbildningen i bemötandefrågor ska kretsa kring att ta fram de konkreta riktlinjerna för personbemötandet (se avsnitt 4.5.2). Riktlinjerna bör sedan finnas med som underlag i utbildningen i bemötandefrågor.
4.5.7 Återkommande undersökningar av bemötandet
Med undantag för vittnesstödet har det kanske inte för domstolarnas del kommit ut så mycket konkret av alla de förslag som under årens lopp har lagts på bemötandeområdet. Det kan ha många orsaker. En är att det tar lång tid att förändra attityder oavsett hur man går till väga för att åstadkomma sådan förändring. En annan orsak är trögheten i IT-utvecklingen och att det tar tid att få de system på plats som måste finnas för att det ska gå att få till stånd en förändring när det gäller t.ex. tillgängligheten per telefon och epost samt bemötandet på webbplatserna. Domstolarnas stora arbetsbörda har nog också inneburit att bemötandefrågorna inte alltid har kunnat uppmärksammas i den utsträckning som hade varit önskvärt. Det torde vidare hos domstolspersonalen ha funnits visst motstånd till förändringar och kanske också ett bristande intresse för den typen av ”mjuka” frågor som bemötande handlar om. Förslagen har dessutom många gånger, inte minst när det gäller utbildningsinsatser, haft en tydlig rättskedjeprägel och därmed inte varit särskilt inriktade på domstolarna.
En avgörande faktor för framgång är – som vi har utvecklat i fråga om kvalitetsarbetet över huvud taget i avsnitt 3 –
U
att
U
domstolarna
själva kontinuerligt gör grundarbetet,
U
att
U
domstolschefen är nyckel-
person i detta arbete samt
U
att
U
Domstolsverket stödjer domstolarna
i arbetet.
162
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
Grundarbetet handlar bl.a. om att på olika sätt undersöka hur parter och bevispersoner m.fl. uppfattar domstolarnas bemötande. Det finns en hel del metoder som domstolarna kan använda sig av för detta och för att komma igång att diskutera och reflektera kring bemötandefrågor. För att dessa metoder ska vara långsiktigt meningsfulla i arbetet med att åstadkomma ett bättre bemötande krävs att domstolarna gör återkommande undersökningar av bemötandet på den egna domstolen. En viss domstol kan alltså inte använda sig av resultaten från en annan domstols undersökningar av det enkla skälet att man då inte kan fånga upp hur uppfattningarna om bemötandet förändras över tid på den egna domstolen och därmed inte vilken effekt olika insatser har haft.
Det vanligaste sättet för domstolarna att undersöka bemötandet har varit att inom ramen för olika fokusgrupper och diskussionsseminarier inhämta synpunkter från professionella aktörer som mer regelmässigt uppträder i domstolen. Oftast har sådana sammankomster visserligen tagit sikte på mer renodlade handläggningsfrågor och hur samarbetet kan bli smidigare och effektivare, men inte sällan har det också framkommit synpunkter på i första hand det institutionella bemötandet (jfr avsnitt 4.3.1). Om domstolen är ute efter att undersöka mer renodlade aspekter av personbemötandet (jfr avsnitt 4.3.1), är nog andra undersökningsmetoder att föredra. Såväl fokusgrupper som diskussionsseminarier innebär ju att de professionella aktörerna lämnar sina synpunkter muntligen till personalen i domstolarna vilket för med sig en generell obenägenhet att framföra synpunkter som kan uppfattas som personlig kritik. Särskilt känsligt är det därför att kritisera personbemötandet.
En annan metod för att inhämta synpunkter på både person- och institutionsbemötandet är att be parter och bevispersoner fylla i enkäter med frågor om hur bemötandet i domstolen har uppfattats av dem. Flera domstolar har använt sig av denna metod. Även om fördelen med en sådan metod är att de tillfrågade kan besvara enkäten anonymt har det visat sig att svarsfrekvensen blivit mycket låg, särskilt för tilltalade. Det har därför varit svårt att dra några säkra slutsatser av resultaten. Samma erfarenhet har vi gjort när det gäller SCB:s enkätundersökning med personer med domstolserfarenhet. Således har svarsfrekvensen i denna undersökning varit för låg för att det skulle vara möjligt att analysera eventuella skillnader i hur de olika grupperna av aktörer – målsägande, tilltalade, kärande, svarande, enskilda parter i förvaltningsmål och vittnen – uppfattar bemötandet.
163
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
Några domstolar har i stället valt att intervjua parter och bevispersoner inom ramen för kvalitativa undersökningar genomförda av den egna personalen. Även om det kan vara så att intervjupersonerna i viss mån är obenägna att framföra kritik till domstolspersonalen kan detta uppvägas av att en s.k. kvalitativ metod används i samband med intervjuerna. Syftet med denna metod är inte att ta reda på hur många som är nöjda eller missnöjda med bemötandet utan att få veta vad parter och bevispersoner är nöjda med och vad de är missnöjda med. Om en intervjuperson svarar att han eller hon är nöjd/missnöjd med exempelvis personbemötandet i rättssalen, följs frågan alltid upp med en fråga om vad personen var nöjd/missnöjd med. På det sättet får de som intervjuar en djupare och mer mångfasetterad kunskap om och förståelse för hur parter och bevispersoner uppfattar bemötandet från personalens och domstolens sida. Till detta bidrar också att det i en kvalitativ undersökning ställs öppna frågor och att följdfrågor kan ställas, något som inte är möjligt i en enkätundersökning.
En ytterligare fördel med att använda egen personal för att intervjua parter och bevispersoner är att de som intervjuar får en direkt insikt i hur parter och bevispersoner upplever bemötandet i domstolen. De som intervjuar får nya idéer till hur bemötandet kan förbättras för att stärka förtroendet för domstolen. Erfarenheterna från de domstolar som intervjuat med egen personal visar att detta är en mycket effektiv form av utbildning när det gäller personbemötande.
Att låta parter och bevispersoner komma till tals på det här sättet har också visat sig vara förtroendeskapande i sig. Även de som inte är helt nöjda med bemötandet uppskattar att domstolen på detta tydliga sätt intresserar sig för vad de tycker och tänker kring sina kontakter med domstolen och visar för dem att deras synpunkter är viktiga.
Undersökningar om bemötandet bör inte bara ta sikte på hur parter och bevispersoner faktiskt uppfattar bemötandet. Från förbättringssynpunkt är det väl så viktigt är att undersökningarna innehåller frågor om vilka förväntningar man har på bemötandet från domstolarnas sida.
Andra undersökningsmetoder är olika former av tester av systemet. Såvitt vi känner till har sådana tester inte förekommit i någon nämnvärd utsträckning i Sverige. Testerna kan bl.a. innebära att domstolen uppdrar åt någon eller några utomstående personer, t.ex. studenter, att vid olika tidpunkter ringa till eller besöka dom-
164
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
stolen och efterfråga viss information för att på det sättet undersöka kvaliteten i bemötandet per telefon och i informationsdisken. Man kan också ge utomstående i uppgift att övervara förhandlingar och undersöka hur parter och bevispersoner bemöts. För att den här typen av undersökningar ska vara meningsfulla krävs att de sker enligt en på förhand överenskommen rutin och att den som genomför undersökningen följer en strukturerad plan eller frågelista.
Vi vill slå ett särskilt slag för en annan sorts undersökningar som innebär att personalen i domstolarna själva undersöker och utvärderar sitt eget bemötande. Någon domstol har genomfört sådana undersökningar genom att låta administrativ personal på domstolen övervara förhandlingar och komma med synpunkter på domarens bemötande enligt en på förhand utarbetad frågelista.
Bemötandet under förhandlingar kan även undersökas av domarna själva genom att man övervarar varandras förhandlingar enligt den modell som förekommit i det danska pilotprojekt som redovisas i avsnitt 4.4.1. Till skillnad från andra modeller erbjuder denna modell domarna en särskilt påtaglig möjlighet att själva reflektera kring förhållningssätt och attityder i bemötandet. En av erfarenheterna från det danska pilotprojektet är att man t.ex. blir mycket uppmärksam på hur bemötandet uppfattas av andra när man aktivt studerar en annan domares uppträdande. Kriterier som skulle kunna användas för att genomföra den här sortens undersökning av bemötandet under förhandling kan vara följande.
• Parters och bevispersoners rätt till information under förhandlingen om olika rättegångsdeltagares funktion, hur förhandlingen går till, om tidsplaneringen etc.
• Parters och bevispersoners rätt att normalt få tala till punkt.
• Parters och bevispersoners upplevelse att bli lyssnade på och sedda av domstolen.
• Parters och bevispersoners rätt att mötas av ett enkelt och begripligt språkbruk i rätten.
• Parters och bevispersoners rätt att särskild hänsyn tas till deras utsatthet, ungdom, språkproblem, främmande etnicitet etc.
• En avkunnad dom måste vara begriplig för parterna.
165
Bemötande av parter och bevispersoner SOU 2008:106
Ett inslag i den nya bemötandestrategin bör vara en närmare beskrivning av de olika metoderna för hur enskilda domstolar kan undersöka bemötandet och hur man praktiskt går tillväga för att använda dessa. Strategin bör härvid innehålla en plan för hur ofta domstolarna bör undersöka bemötandet och vilka metoder som är att föredra. Med planen som utgångspunkt kan sedan enskilda domstolars insatser få betydelse för fördelningen av medel (jfr avsnitt 3.4.3). I planen bör också ingå att Domstolsverket återkommande ska genomföra sådana rikstäckande bemötandeundersökningar med parter och bevispersoner som vi har genomfört inom ramen för vårt uppdrag. Domstolsverket ska dessutom tillsammans med bemötandeombudsmannen (se avsnitt 4.5.8) kunna ge domstolarna stöd i arbetet med att genomföra olika lokala brukarundersökningar.
4.5.8 Det ska finnas en bemötandeombudsman
På flera håll inom förvaltningen finns funktioner för att fånga upp brukarnas synpunkter på verksamheten. Skatteverket och Försäkringskassan har t.ex. särskilda e-postadresser som brukarna kan använda sig av om de vill framföra klagomål eller beröm över hur de blivit bemötta i sina kontakter med myndigheterna. Andra myndigheter har gått längre och infört en särskild ombudsmannafunktion för att inhämta dessa synpunkter. Migrationsverket är ett exempel på en sådan myndighet (se avsnitt 4.4.2).
Vi menar att det vore värdefullt att inrätta en funktion med motsvarande uppgifter även för Sveriges Domstolar. Ett skäl till detta är att det då skulle bli tydligt för enskilda vart de kan vända sig med synpunkter på bemötandet. Ett annat skäl är att inrättandet av en funktion av det här slaget skickar signaler till enskilda att deras synpunkter är viktiga för domstolarna. Ett ytterligare skäl är att enskilda kan ”prata av sig”, med den möjlighet till känsla av upprättelse som det kan innebära att få besked om att det finns en organisation för att ta tillvara synpunkterna inom ramen för domstolarnas arbete med att utveckla verksamheten. Det viktigaste skälet är emellertid den möjlighet en sådan här funktion erbjuder att få en mer samlad bild av vad som upplevs som bra och mindre bra i domstolarnas bemötande.
Vi menar att ”bemötandeombudsman” kan vara en bra benämning på en denna funktion. Det kan självfallet inte uteslutas att
166
SOU 2008:106 Bemötande av parter och bevispersoner
domstolarna i arbetet med att ta fram den nya strategin för bemötandefrågor hittar en term som bättre återspeglar funktionens roll.
Ombudsmannen ska alltså ha till uppgift att ta emot synpunkter på bemötandet i domstolarna från enskilda. Inget hindrar förstås att även professionella aktörer framför synpunkter till ombudsmannen. Efter att ha tagit emot synpunkten bör ombudsmannen ha en skyldighet att föra synpunkten vidare till den berörde medarbetaren och hans eller hennes närmaste chef.
Domstolsverket och ombudsmannen bör ha till uppgift att årligen sammanställa de synpunkter som kommit in i en rapport och redovisa vad som kommit ut av de enskilda synpunkterna. Rapporterna bör också innehålla en allmän redovisning av hur arbetet med bemötandefrågor bedrivs inom Sveriges Domstolar och uppmärksamma särskilda insatser i de enskilda domstolarna.
En annan viktig uppgift för Domstolsverket och ombudsmannen bör, som berörts i avsnitt 4.5.6, vara att delta i utformningen och genomförandet av vissa centrala utbildningsinslag på bemötandeområdet. Dessa inslag skulle då handla om att med synpunkterna från enskilda som underlag sätta upp rollspel och diskutera olika konkreta bemötandesituationer.
Domstolsverket och ombudsmannen bör också, som tas upp i avsnitt 4.5.7, ha ett ansvar för att det återkommande genomförs rikstäckande bemötandeundersökningar med parter och bevispersoner. Därutöver ska Domstolsverket och ombudsmannen kunna ge domstolarna råd och stöd i arbetet med att genomföra brukarundersökningar lokalt.
Ombudsmannen bör också kunna vara domstolarna och Domstolsverket behjälpliga i arbetet med att hålla den nya bemötandestrategin för Sveriges Domstolar uppdaterad när den väl är på plats.
För att verkligen markera avståndet till den dömande verksamheten talar mycket för att ombudsmannen inte bör vara jurist. Med hänsyn till uppdragets natur och de uppgifter vi tänker oss att ombudsmannen ska ha är det kanske mest naturligt om ombudsmannen har beteendevetenskaplig eller liknande bakgrund.
När det gäller ombudsmannens hemvist förefaller det naturligt att knyta funktionen till Domstolsverket. För att garantera ombudsmannens trovärdighet i förhållande till medborgarna är det dock viktigt att funktionen är självständig i förhållande till verkets övriga verksamhet. Med ett uttalat och tydligt markerat avstånd till den dömande verksamheten ser vi inte några principiella hinder mot att knyta ombudsmannen till verket.
167
5 Utformning av domar och beslut
5.1 Sammanfattning
Vår utgångspunkt är att nyckeln till ett framgångsrikt arbete med att generellt höja kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ligger i att domare själva i väsentligt större utsträckning än i dag diskuterar frågor som rör utformningen av dessa texter. Vi är övertygade om att sådana diskussioner kommer att leda till att det blir lättare för personer som inte är juridiskt kunniga att förstå och bli övertygade av domstolarnas resonemang. Vi har därför sett som vår viktigaste uppgift att söka hitta ingångar till hur man kan komma igång med sådana diskussioner i domstolarna.
Våra undersökningar av domar och beslut när det gäller läsbarhet visar att det finns en hel del problem som berör allt från struktur och disposition till uttryckssätt och ordval. Även den juridiska argumentationen i avgörandena är ibland bristfällig.
Den viktigaste orsaken till att det finns sådana problem i domar och beslut är förmodligen att domare sällan har ett mottagarperspektiv när de skriver sina texter. Detta beror nog främst på traditionen för hur domstolsjurister lär sig hur domar och beslut bör utformas. Denna innebär att tidigare avgöranden fungerar som rättesnören och mallar, även när det gäller frågor som har med den språkliga utformningen att göra. När domarens uppfattning om hur domar och beslut bör se ut formas av vad kollegorna under åren har utvecklat blir det inte naturligt att fundera över hur texten kommer att uppfattas och förstås av enskilda parter.
För att förbättra läsbarheten och den juridiska argumentationen krävs det enligt vår mening att nuvarande domskrivningsideal förändras. Domstolsjurister måste i framtiden i större utsträckning ta intryck av klarspråksarbete när det gäller utformningen av domar och beslut. Det språkpolitiska målet att ”den offentliga svenskan
169
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
ska vara vårdad, enkel och begriplig” gäller även domstolarna (prop. 2005/06:2bet. 2005/06:KrU4).
Vi har därför tagit fram några språkrapporter och andra hjälpmedel som domare själva ska kunna använda för att undersöka läsbarheten och den juridiska argumentationen i sina texter.
För att stimulera diskussioner i domstolarna för att förbättra läsbarheten och den juridiska argumentationen finns det enligt vår mening ett behov av en strategi för utformningen av domar och beslut. I detta ingår också att uppnå ett rationellt utnyttjande av de resurser som används för domskrivning. Med en strategi på området blir det också lättare för domstolarna att inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet följa upp arbetet med att förbättra utformningen av domar och beslut (jfr avsnitt 3). Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. Strategin bör vila på följande hörnstenar.
• Sveriges Domstolar ska ha föreskrifter för formell och grafisk utformning av domar och beslut.
• Det ska finnas rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation.
• Alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utformningen av domar och beslut.
• Kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ska återkommande undersökas.
5.2 Inledning
I direktiven framhålls att domstolarnas sätt att kommunicera med medborgarna genom utformningen av domar och beslut är en faktor av särskilt stor betydelse för medborgarnas förtroende för domstolarna. Vi har fått i uppgift att kartlägga hur denna kommunikation fungerar och mot bakgrund av kartläggningen överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Utredningens kartläggning och överväganden ska redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för domstolarnas fortsatta arbete med dessa frågor.
170
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
I direktiven uppmärksammas att även domar som är helt oklanderliga ur ett strikt juridiskt perspektiv ibland utsätts för häftig kritik i den allmänna debatten, eftersom det kan vara svårt att förstå domstolarnas resonemang. En betydelsefull faktor för förståelsen av domstolarnas verksamhet är således utformningen av domar och beslut. Det konstateras i direktiven att domskrivningen traditionellt har varit anpassad för juridiskt utbildade läsare och att en viktig målgrupp självfallet är ledamöter i högre rätt. Samtidigt framhålls att det är angeläget att parter och andra som inte är juridiskt kunniga kan förstå och bli övertygade av domstolens resonemang.
Att domen ska vara begriplig för allmänheten är alltså en utgångspunkt enligt direktiven. Samtidigt har ju en dom flera andra adressater, t.ex. högre rätt, andra jurister och myndigheter. Direktivens utgångspunkt om begriplighet tar enligt vår mening rimligen sikte på alla tänkbara målgrupper för en dom eller ett beslut.
Vi ger först i avsnitt 5.3 en lägesrapport för hur man inom Sveriges Domstolar har uppmärksammat frågor som rör utformningen av domar och beslut. I avsnitt 5.4 redovisar vi hur man arbetar med dessa frågor i Danmark, Finland och Norge. Därefter redogör vi i avsnitt 5.5 översiktligt för metoder att undersöka rent språkliga aspekter av texters begriplighet. Vi berör i det sammanhanget mer ingående några undersökningar av språket i domar som vi har tagit fram och frågan hur den språkliga kvaliteten och kvaliteten i den juridiska argumentationen i domar och beslut kan undersökas. Slutligen redovisar vi i avsnitt 5.6 våra förslag när det gäller hur domstolarna i fortsättningen bör arbeta med frågor som rör utformning av domar och beslut.
5.3 Sveriges Domstolar – lägesbeskrivning när det gäller utformning av domar och beslut
I detta avsnitt redogör vi först översiktligt för de rättsliga regler som tar sikte på utformningen av domar och beslut. Därefter redovisar vi de språkvårdspublikationer som genom åren getts ut för domstolarna och kortfattat vissa utredningar och rapporter som berört frågor om utformningen av domar och beslut och vad som kommit ut av dessa. Slutligen beskriver vi vilken utbildning som ges till domare på detta område.
171
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
5.3.1 Rättsliga regler om domskrivning
I 17 och 30 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om vilka formella krav som ställs på domar och beslut i de allmänna domstolarna. Motsvarande bestämmelser när det gäller domstolsärenden finns i 27–30 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden. För förvaltningsdomstolarna regleras innehållet i domar och beslut i 28–32 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291).
För de allmänna domstolarnas del återfinns de närmare innehållskraven för tvistemålsdomen i 17 kap. 7 § och för brottmålsdomen i 30 kap. 5 § rättegångsbalken. Bestämmelserna är i huvudsak likalydande. Utöver vissa formkrav om att ange tid och ställe för domens meddelande och om domslut och parternas yrkanden m.m., framgår att domstolen är skyldig att ange domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet. Härmed avses de skäl som varit bestämmande för avgörandet i såväl rätts- som bevisfrågan. En högre rätts dom ska också i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.
För domstolsärendenas del följer av 28 § lagen om domstolsärenden att det av ett beslut varigenom domstolen avgör ärendet ska framgå de skäl som bestämt utgången, om beslutet går någon part emot eller om det annars behövs. Av bestämmelsen framgår vidare att det i ett beslut som innebär att ett överklagat beslut fastställs endast behöver anges skäl om de avviker från skälen i det överklagade beslutet.
I 30 § förvaltningsprocesslagen finns en bestämmelse som föreskriver att förvaltningsdomstolarnas avgörande av mål ska grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet samt att de skäl som bestämt utgången ska framgå av beslutet. I lagtexten regleras inte om avgörandet ska kallas dom eller beslut.
TPF
1
FPT
Bestämmelser om att ett avgörande av saken ska ha doms-
beteckning finns i stället i 30 § förordningen (1979:575) om protokollföring m.m. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Av lagtexten följer att även förvaltningsdomstolarnas avgöranden ska motiveras. Det framgår emellertid inte närmare av lagen eller förordningen hur domskälen ska utformas.
TPF
2
FPT
TP
1
PT
I prop. 1971:30 s. 584 uttalar departementschefen att det inte bör komma ifråga att gene-
rellt föreskriva att förvaltningsdomstolarnas avgöranden ska kallas dom.
TP
2
PT
Se härom Lavin (1999).
172
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
5.3.2 Språkvårdspublikationer för domstolarna
De första riktlinjerna för den språkliga utformningen av officiella texter gavs ut av Statsrådsberedningen år 1967. Riktlinjerna tar särskilt sikte på språket i lagar och andra författningar. Med mer specifik inriktning på språkvården i domstolarnas arbete lät Svea hovrätt år 1984 publicera skriften Språket i domar och beslut (1984). Syftet med skriften var att inspirera domstolsjurister till modern språkbehandling och en ökad medvetenhet i språkfrågor. Domstolsverket publicerade sedan år 1988 studiehäftet Ord och uttryck inom domstolsväsendet (1988). År 1991 gav Statsrådsberedningen ut den första upplagan av Myndigheternas skrivregler (2004).
En vidareutveckling av de tankar kring språkhantering som hade kommit till uttryck i publikationen från Svea hovrätt skedde sedan i Domstolsverkets regi och utmynnade år 1999 i skriften Språk och struktur i domar och beslut (2005). Denna skrift är avsedd att användas i överrätternas utbildning, i Domstolsverkets kursverksamhet och som daglig inspirationskälla för alla som skriver i domstolarna. Skriften gavs år 2005 ut i en ny och omarbetad upplaga.
5.3.3 Tidigare utredningar och rapporter om domskrivning
Offentliga utredningar
Utformningen av domar och beslut har inte varit föremål för något större intresse från lagstiftarens sida genom åren. De överväganden som gjordes inför införandet av den nya rättegångsbalken år 1942 är därför fortfarande av visst intresse. Processlagberedningen (bet. SOU 1938:44 II) uttalade att det är av vikt att det klarläggs på vilka grunder rätten stöder sin övertygelse om vad som är bevisat i målet. En sådan redogörelse ansågs också ha betydelse som kontroll av rättens bevisprövning. Hur utförlig redogörelsen skulle göras var, enligt beredningen, beroende av omständigheterna. Beredningen, liksom dessförinnan Processkommissionen (bet. SOU 1926:31), riktade kritik mot dåtidens domskrivning, som den ansåg var alltför knapphändig och inte sällan också otydlig.
TPF
3
FPT
Särskilt i samband med
överklagande var det både för parterna och den högre rätten av stor betydelse att underrättens uppfattning om både bevis- och rättsfrågor kommit till klart uttryck i domen.
TPF
4
FPT
Processnämnden, som
TP
3
PT
TP
4
PT
SOU 1938:44 II s. 218 f.
173
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
bl.a. hade i uppdrag att ta fram lämpliga tryckta framställningar om rättegångsreformens innebörd, har visat några exempel på hur domar kan utformas enligt den moderna tekniken med s.k. vävda domskäl.
TPF
5
FPT
Tekniken innebär att rätten genom hänvisningar till den åberopade bevisningen i sammanfattande form redogör för vad som förekommit och för hur bevisningen bör värderas.
I 1999 års rättegångsutrednings betänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103) kartläggs bl.a. domskrivningens utveckling ur ett historiskt perspektiv samt redogörs för de motiveringskrav som följer av Europakonventionen och den nuvarande svenska lagstiftningen på området. Syftet var att undersöka om det går att underlätta domstolarnas arbete genom ett system där avgörandet inte skrivs ut fullständigt i sådana fall där varken parterna eller någon annan har behov av det. Utredningen konstaterar att rätten, utöver att ange vad som är bevisat, också bör upplysa varför den har funnit något bevisat. I detta sägs ligga en redovisning av hur rätten bearbetat bevismaterialet. Man ska alltså av domen kunna få upplysning både om hur rätten sammanställt materialet och vilka bevis som enskilt eller tillsammans styrkt en viss händelse.
TPF
6
FPT
Utredningen diskuterar sedan lämpligheten av att utvidga möjligheten att utforma dom i s.k. förenklad form och framhåller i det sammanhanget att det torde vara vid ytterligt få tillfällen, om ens några, som det kan sägas ligga i linje med ett medborgarperspektiv att reducera parters och andra intressenters möjlighet att få en dom i ett sakprövat mål som i vart fall uppnår de lagfästa minimikraven. Utredningen lämnar därför inga förslag om ändring av reglerna om domskrivning.
TPF
7
FPT
Utredningen om alternativa former för tvistlösning vid tingsrätt föreslår i betänkandet Alternativ tvistlösning (SOU 2007:26) bl.a. två parallella domstolsförfaranden som parter i dispositiva tvister ska kunna välja i stället för vanlig rättegång. Det ena benämns snabbrättegång och innebär ett flexibelt och till parterna och tvistens karaktär anpassat förfarande där rättegångsbalkens principer om muntlighet, omedelbarhet och koncentration ersätts av kravet på snabbhet och koncentration genom hela förfarandet.
TPF
8
FPT
När det gäller detta förfarande berör utredningen frågan om domstolens avgöranden alltid ska motiveras eller om beslutande-
TP
5
PT
Se Processnämnden (1947).
TP
6
PT
TP
7
PT
TP
8
PT
174
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
rätten huruvida det ska finnas några skäl kan överlämnas till parterna. Utredningen konstaterar bl.a. att kravet på att domar ska motiveras har betydelse även från andra aspekter än parternas intressen. För att allmänhetens rätt till insyn ska tjäna sitt syfte är det således viktigt att massmedierna och enskilda kan ta del av hur domstolarna resonerat i olika fall. Detta ger möjlighet till kontroll av att lika fall bedöms lika och bidrar enligt utredningen till att upprätthålla förtroendet för rättsväsendet. Utredningen anser bl.a. av detta skäl att det inte bör vara möjligt för parter att avsäga sig rätten till domskäl i förfarandet med snabbrättegång.
TPF
9
FPT
Straffnivåutredningen har i betänkandet Straff i proportion till brottets allvar (SOU 2008:85) bl.a. övervägt hur påföljdsfrågor kan ges ökad uppmärksamhet i brottmålsprocessen i syfte att bidra till en ökad förutsebarhet och en större enhetlighet i rättstillämpningen. Utredningen föreslår i denna del bl.a. att åklagaren ska ha en skyldighet att ange den påföljd som han eller hon anser bör följa för det eller de brott som omfattas av åtalet. Utredningen föreslår dessutom att 30 kap. 5 § rättegångsbalken ändras så att det av bestämmelsen framgår att åklagarens förslag till påföljd för brottet ska anges i domen. Detta kan enligt utredningen förväntas leda till att det blir naturligt för rätten att redogöra för hur den ställer sig till åklagarens förslag och att närmare motivera varför den anser eller inte anser sig kunna godta åklagarens resonemang i påföljdsdelen. Därmed kan domskälen antas bli både tydligare och mer utförliga än vad som enligt utredningens kartläggning ibland kan vara fallet i dag. Utredningen menar att detta i sin tur kan förväntas leda till en ökad förståelse för rättens resonemang.
TPF
10
FPT
Andra utredningar och rapporter
Regeringen uppdrog år 1997 i regleringsbrevet för domstolsväsendet åt Domstolsverket att anordna diskussioner mellan domare vid de allmänna domstolarna, domare vid de allmänna förvaltningsdomstolarna, åklagare och advokater om vad som är kvalitet i domstolsverksamheten. Diskussionerna utmynnade i att utvecklingsenheten inom Domstolsverket gav ut rapporten Kvalitet i domstolsverksamhet (Dnr 184-1997). I rapporten slås det fast att god kvalitet när det gäller domstolarnas avgöranden innebär att de ska vara
TP
9
PT
TP
10
PT
175
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
juridiskt riktiga, innehålla utförliga och begripliga domskäl och en adekvat recit
TPF
11
FPT
, ha ett tilltalande estetiskt utseende samt vara utan
brister i såväl text som typografisk utformning.
I Domstolsverkets rapport Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) (DV-rapport 2004:6) berörs domskrivningsfrågan ur ett begriplighetsperspektiv i så måtto att rapporten uppmanar domstolsväsendet att inom ramen för sitt interna arbete se över formen för brottmålsavgöranden i underrätt och överrätt. Det framhålls att det för en enskild part i många fall krävs en tolkning av överrättsdomen i förhållande till underrättsdomen för att överrättens domslut ska kunna förstås. Domstolsväsendet bör därför, enligt rapporten, verka för att överrätterna kan gå över till en mer strukturerad domskrivning vad avser domsluten, samtidigt som underrätternas struktur för domskrivning ses över. Genom en sådan översyn torde, enligt rapporten, förutsättningar skapas för ett för parter m.fl. mer lättolkat domslut från samtliga instanser.
I en rapport från oktober 2004, Hållbara domslut – en förtroendefråga för rättsväsendet (2004), konstaterar en förtroendegrupp inom Åklagarmyndigheten att det inom domstolsväsendet bl.a. saknas uttalade kriterier för vad som är god kvalitet när det gäller utformningen av domskäl. Vidare framhålls att domar bör utformas på ett begripligt sätt så att alla berörda kan förstå deras innehåll och innebörd samt därunder hur rätten har bemött framförda invändningar. Det nämns samtidigt att en summariskt skriven dom paradoxalt nog kan förefalla starkare, eftersom det i regel är svårare att angripa domskäl som inte redovisar vilka analyser och värderingar som gjorts.
I rapporten diskuteras även domskrivningsteknik utifrån de två vanligast förekommande varianterna i brottmålsprocessen. Den första är den traditionella tekniken där rätten i referat redogör för den skriftliga bevisningens innehåll och för vad förhörspersonerna sagt vid huvudförhandlingen och därefter i de egentliga skälen anger bevisvärdering och bedömning. Den andra varianten som tas upp är den tidigare berörda modernare tekniken med s.k. vävda domskäl.
Utan att egentligen förespråka någon metod framhålls i rapporten att referattekniken i förening med utförliga domskäl har vissa fördelar från utgångspunkten att domen ska stå sig över tid. Samtidigt konstateras att det viktigaste – oberoende av metod – är att domen är begriplig och att det av domen framgår hur bevisningen
TP
11
PT
Med adekvat recit får närmast förstås i vad mån det finns en tydlig redovisning med relevant information i domen av den sak som målet rör, alltså ramen för målet.
176
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
värderats och hur övriga bedömningar gjorts. I rapporten ställs frågan om domens hållbarhet skulle bli bättre om det fanns krav på att domskäl alltid innehöll ett avsnitt som gäller rättens bevisvärdering. Slutligen framhålls att en dom kan brista i kvalitet även om den är begriplig och innehåller ställningstaganden till alla påståenden och invändningar. En sådan brist kan t.ex. gälla rättens analys av förekommande rätts- eller uppsåtsfrågor.
Broschyren 24-timmarsstrategi för Sveriges Domstolar (2006) gavs ut av Domstolsverket i december 2006. I broschyren framhålls bl.a. vikten av att domar och andra texter ska vara skrivna på ett modernt och begripligt språk och med utgångspunkt i vem som ska läsa och förstå dem. Varje medarbetare uppmanas härvid att reflektera över vem man skriver för.
Åklagarmyndigheten redovisade år 2007 i rapporten Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott (2007) en kartläggning av domstolarnas straffmätning och påföljdsval i mål om vissa allvarliga våldsbrott. I rapporten konstateras bl.a. att de undersökta domarna överlag innehåller bristfälliga motiveringar i dessa frågor.
5.3.4 Utbildning
Ordinarie domare
Domstolsakademin kommer att ge utbildning i domskrivningsfrågor (Domstolsakademin presenteras i avsnitt 3.3.5). Att det ska ingå sådan utbildning för nyutnämnda ordinarie domare har särskilt efterfrågats av de som saknar traditionell domarutbildning, exempelvis advokater, åklagare och processförare vid olika myndigheter.
Kursavsnitten om domskrivning kommer i första hand att ges inom ramen för huvudämnena processrätt och förvaltningsprocessrätt. Övningar i domskrivning kommer emellertid också enligt den nyligen fastställda utbildningsplanen att ingå i ämnena socialförsäkringsrätt, familjerätt och straffrätt.
Eftersom en stor del av målen i allmän förvaltningsdomstol avgörs efter ett skriftligt förfarande, är det enligt utbildningsplanen för kursen i förvaltningsprocessrätt av särskilt stor vikt att domaren, i domar och beslut, uttrycker sig klart och koncist och anpassar sitt skrivsätt till parterna i målet. Utbildningen kommer därför att innehålla moment som syftar till att utveckla deltagarnas förmåga att uttrycka sig väl i skrift.
177
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
Ett av syftena med kursen i processrätt är att ge deltagarna ökad förmåga att utforma domar och beslut. Ett mål med kursen är att deltagarna ska ha god kunskap om hur regelsystemet bör tillämpas vid utformningen av domar och beslut. Ett inslag i kursen ska därför vara övningar i domskrivning. Över huvud taget kommer tyngdpunkten i kursen i processrätt att ligga på problemlösning och färdighetsträning.
Undervisningen vid Domstolsakademin inleds efter årsskiftet 2008/2009.
Fiskalsutbildningen
Inom ramen för fiskalsutbildningen ges utbildning i domskrivning. Utbildningen ges under fiskalskurs II för förvaltningsdomstol och under fiskalskurs III för allmän domstol.
I kursavsnittet som gäller förvaltningsdomstolarna gås gällande bestämmelser om domskrivning igenom och man ställer sig frågan vem domar i första hand skrivs för. Vidare diskuteras strukturen i domar, liksom de olika beståndsdelarna, domslut, recit och domskäl. Man ställer sig frågan om det finns någon del i domen som är viktigare än andra och frågar sig om det är möjligt att strukturera domen så att den blir lättare att tillgodogöra sig. Man diskuterar när man bör använda formuleringar som avvisning, undanröjande, upphävande, avskrivning, ändring, återförvisning och överlämnande. Olika domskrivningstekniker redovisas och därunder vad man bör börja med när man skriver en dom. Faran med att ”hänga ut” en enskild part diskuteras och hur mycket av känsliga uppgifter man bör ta in i en dom. Man diskuterar hur mycket av sådana uppgifter man måste ta med för att domen ska vara tillräckligt motiverad. Även språkliga frågor och skrivregler diskuteras.
I kursavsnittet som gäller de allmänna domstolarna redovisas i all korthet domskrivningsfrågor ur ett historiskt perspektiv och tidigare diskussioner kring domskälens utformning. Olika modeller för redovisning av domskäl gås igenom, i första hand referattekniken och tekniken med s.k. vävda domskäl. Det betonas att det enskilda målets karaktär påverkar det sätt på vilket domskälen lämpligen bör redovisas. För- och nackdelar med de olika domskrivningsteknikerna diskuteras. Eftersom fiskalerna av tradition brukar ha lärt sig att skriva domar med referat, får de också öva sig något på att skriva resonerande domskäl.
178
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
5.4 Internationell utblick
I detta avsnitt redovisas översiktligt arbete med kvalitet i domskrivning som bedrivs i Danmark, Finland och Norge.
5.4.1 Danmark
Danmark har det inom ramen för ett större projekt, som handlar om att dokumentera och mäta kvalitet i domstolsarbetet, genomförts ett pilotprojekt vid Københavns byret, i syfte att bl.a. undersöka kvaliteten i meddelade domar. Pilotprojektet presenteras i rapporten Dokumentation og måling af kvalitet ved domstolene (2005) som gavs ut av Domstolsstyrelsen i juni 2005.
I projektet granskade domarna själva varandras avgöranden. Det poängterades från början att det uttalade syftet med projektet var att arbeta med kvalitetsutveckling och således inte att kontrollera enskilda domares arbete. Deltagarna valde slumpvis ut 42 domar i brottmål och 39 i tvistemål och namnet på den enskilde domaren som dömt i respektive mål togs bort innan granskningen påbörjades. Domarna granskades sedan av åtta vid byretten verksamma domare.
Granskningen av domar gick till på det sättet att två domare gick igenom och poängsatte varje utvald dom enligt följande sex på förhand uppställda kriterier:
1. Presentation av saken 2. Presentation av de avgörande faktiska omständigheterna 3. Presentation av de avgörande rättsliga omständigheterna 4. Domens slutsats 5. Språklig förståelse 6. Den ”gode” dom
Resultatet presenterades sedan genom poängsättning av varje kriterium på en skala med jämna siffror mellan 0–8. Det framhålls vid utvärderingen att resultatet i siffror inte säger särskilt mycket i sig, utan att resultatet blir intressant först när uppföljning eventuellt sker och då som jämförelsematerial. Vidare konstateras att det är svårt att – utan närmare kunskap om det enskilda målet – avgöra om t.ex. en viss invändning behandlats tillräckligt utförligt i domen. Deltagarna konstaterar att projektet måhända varit alltför ambitiöst
179
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
i dessa delar och att det framdeles kan finnas skäl att närmare studera ett mer begränsat antal punkter, t.ex. skälen för påföljdsvalet i brottmål eller sakframställningen i tvistemål.
Slutligen uppmärksammar de domare som deltog i projektet att det kanske framför allt är deltagandet i själva kvalitetsarbetet – genomgången av andras domar och de diskussioner som följt på detta – som verkligen har varit nyttigt. Därför förordas fler mindre omfattande genomgångar av domar löpande under verksamhetsåret framför en större en gång per år. Fokus bör då, enligt deltagarna själva, ligga på om domarna blivit mer lika, såväl beträffande framställningen i sig som från rättstillämpningssynpunkt.
5.4.2 Finland
I Finland inleddes år 1999 inom domstolarna i Rovaniemi hovrätts domkrets ett kvalitetsförbättringsprojekt, som bl.a. utmynnat i att det under år 2005 fastställts ett antal s.k. kvalitetsmätare för rättsväsendet, däribland sju kriterier som berör själva avgörandet. Projektet och kvalitetsmätarna presenteras i rapporten Bedömning av kvaliteten på rättskipningen i domstolarna – Utgångspunkter och mätare (2006) som gavs ut i mars 2006.
Det första kriteriet handlar om avgörandets rättvisa och lagenlighet. Kriteriet tar fasta på om ärendet avgjorts korrekt med avseende på både bevisningen och lagtillämpningsfrågan. För att närmare undersöka detta kriterium använder man sig av ett system av mätmetoder. Dessa metoder utgörs av domarnas självvärdering, statistik över ändringssökande, dvs. antalet överklaganden i förhållande till antalet överklagbara avgöranden, ändringsprocent samt överklaganden hos lagövervakningsmyndigheterna.
TPF
12
FPT
Det andra kriteriet tar sikte på de egentliga skälen. Frågan som här ställs är om ett i och för sig korrekt avgörande också har motiverats på ett sätt som övertygar läsaren om att bedömningen är riktig. För att närmare undersöka detta kriterium använder man sig av domarnas självvärdering, enkäter till berörda parter och professionella aktörer liksom av bedömningar som utförs av en sakkunniggrupp bestående av en domare, en advokat, en juristprofessor och en kommunikationsexpert.
TP
12
PT
Med lagövervakningsmyndigheter får här närmast förstås myndigheter som Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och motsvarande.
180
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
Det tredje kriteriet handlar om de egentliga skälens öppenhet. Öppenhet betyder bl.a. att domaren i bedömningen bör redogöra för samtliga tänkbara lösningar av tvistefrågorna och redovisa varför argumenten som stöder det valda slutresultatet är av större vikt. Kriteriet undersöks på samma sätt som det föregående.
Det fjärde kriteriet berör frågan om skälen är tillräckligt utförliga och konsekventa. Av skälen bör det i detta avseende bl.a. framgå i vilka av de frågor som är av betydelse för bedömningen som parterna är oense och i vilka som parterna inte har olika uppfattning. Domaren bör också ta ställning till alla frågor där parterna är oense och allt åberopat bevismaterial och det på ett sätt där de olika frågorna behandlas separat och i logisk ordning. Även detta kriterium mäts genom domarnas självvärdering, enkäter till berörda och bedömning som utförs av en sakkunniggrupp i den sammansättning som angetts ovan.
Det femte kriteriet avser skälens begriplighet. De språkliga formuleringarna bör vara sådana att inte bara parterna utan även utomstående kan förstå huvudgrunderna för avgörandet utan problem. Juridiska termer bör undvikas och i förekommande fall förklaras. Rubriker och en tydlig struktur i texten förbättrar också begripligheten. Kriteriet mäts på samma sätt som de föregående, dvs. genom domarnas självvärdering, enkäter till berörda och bedömning som utförs av en sakkunniggrupp i den sammansättning som angetts ovan.
Det sjätte kriteriet tar sikte på att avgörandet bör ha en tydlig yttre struktur och vara både språkligt och typografiskt korrekt. Här utgår man från att strukturen blir tydligare om avgörandet innehåller skilda delar för redogörelsen för ärendet, bevisningen, de egentliga skälen och slutet. I rapporten konstateras också att det inte får finnas skrivfel i avgörandet samt uppmärksammar betydelsen av layouten i stort. Även detta kriterium mäts på samma sätt som de föregående.
Det sjunde och sista kriteriet berör avkunnanden och frågan om avgörandet har avkunnats på ett begripligt sätt. För att uppnå detta bör domaren använda sig av talspråk vid avkunnandet, vinnlägga sig om att avkunna på ett problemcentrerat sätt, ha ögonkontakt med parterna, samt – genom kontrollfrågor – säkerställa att parterna förstått avgörandets innehåll. Kriteriet mäts genom domarnas självvärdering och enkäter till berörda parter och professionella aktörer.
181
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
Kvalitetskriteriernas och mätmetodernas användbarhet har nyligen prövats inom ramen för ett pilotprojekt i åtta domstolar (se avsnitt 3.3.3).
5.4.3 Norge
Domstolsadministrasjonen i Norge beslutade den 12 december 2005 att tillsätta en arbetsgrupp för att utarbeta ett förslag till etiska regler för domare. Arbetet med att utveckla sådana regler ansågs kunna bidra till att öka medvetenheten hos domare i etiska frågor och skapa ett gemensamt förhållningssätt. Arbetsgruppen lade den 6 juni 2007 fram förslaget Etiske regler for dommere – utkast fra arbeidsgruppe oppnevnt av Domstolsadministrasjonen (2007). Reglerna är mycket omfattande och berör bl.a. utformningen av rättsliga avgöranden (§ 20 Utformningen av rettslige avgørelser). Denna regel föreskriver att ett klart och enkelt språk ska användas i avgörandena samt att avgörandet ska genomsyras av återhållsamhet, neutralitet och objektivitet.
Det sagda innebär bl.a. att domaren bör avhålla sig från att gå längre i sin kritik av parterna än som krävs för att motivera sin slutsats, att domaren bör avhålla sig från att använda onödigt starka ord eller uttryck samt att domaren bör vinnlägga sig om att redovisa sakframställningar, grunder och invändningar objektivt och korrekt, så att inte redovisningen framstår som anpassad till slutresultatet. Parternas olika ståndpunkter ska med andra ord balanseras mot varandra i domen och domen bör inte ha en större slagsida till förmån för endera parten än vad som är nödvändigt för att motivera ställningstagandena i domslutet.
Förslaget till etiska regler har remissbehandlas. Förslaget skulle ha antagits på ett domarmöte i Stavanger den 8–9 maj 2008. Kritiken från remissinstanserna var emellertid så kraftig att förslaget drogs tillbaka före mötet. En del av kritiken gick ut på att regler om att domar och andra avgöranden ska utformas med ett klart och enkelt språk inte hör hemma i etiska regler för domare.
TPF
13
FPT
TP
13
PT
Se Tidskrift för Sveriges Domareförbund nr 2/2008.
182
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
5.5 Verktyg för analys av språklig begriplighet i domar
I avsnitt 5.5.1 och 5.5.2 redovisas översiktligt metoder att undersöka rent språkliga aspekter av texters begriplighet. I avsnitt 5.5.3 redogör vi kortfattat för ett verktyg för självvärdering av texters begriplighet som har tagits fram inom klarspråksforskningen. I avsnitt 5.5.4 redovisar vi några undersökningar av begriplighet i domar som vi har gett olika språkexperter i uppdrag att utföra samt ett verktyg som vi själva har utarbetat för att bedöma en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Slutligen redogör vi i avsnitt 5.5.5 för ett verktyg för självvärdering av begripligheten i domar som vi har tagit fram.
5.5.1 Begriplighetsundersökningar
Det är många faktorer som har betydelse för om en text är begriplig eller inte. Ytterst är det förstås läsarna som kan avgöra den saken. Ett mått på begriplighet är därmed i vad mån läsarna har förstått texten, och kan agera på den, så som skribenten tänkt sig. I begriplighetsundersökningar brukar man därför låta olika mottagare besvara kunskapsfrågor, efter att de läst texten.
5.5.2 Professionell textanalys
Ett annat sätt att utföra begriplighetsundersökningar är att låta professionella bedömare – språkvetare – analysera texterna utifrån olika kriterier. Den som gör bedömningen ställer sig därvid frågan om texten innehåller just det som läsarna behöver veta för att kunna uppfylla syftet med texten. En annan fråga man kan ställa sig, och som har bäring på t.ex. en dom som har flera mottagare, är vilka krav de olika mottagargrupperna ställer på texten. Bedömaren får då fråga sig om texten uppfyller de krav som parterna, ombuden, överinstansen, massmedierna, försäkringsbolagen, andra myndigheter m.fl. kan tänkas ställa.
I begriplighetsundersökningar frågar man sig också om texten är lämpligt disponerad med tanke på hur den ska användas, om den är lätt att överblicka, om det är lätt att hitta i den och om det går att snabbt hitta det viktiga i texten. För att utröna sistnämnda aspekt
183
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
frågar man sig om texten innehåller sammanfattningar, läsanvisningar, innehållsförteckning, informativa rubriker och punktuppställningar. Punktuppställningar, tabeller eller diagram kan ibland vara mer lättillgängliga för läsaren än motsvarande budskap i löptext.
När språkexperter undersöker en texts begriplighet ställer de sig vidare frågan om det är rätt ton och perspektiv i texten. Huruvida sambanden i texten är tydligt uttryckta påverkar också begripligheten och för att avgöra det kan man t.ex. undersöka förekomsten av sambandsord som trots, nämligen, alltså, därför, emellertid m.fl.
Andra faktorer som påverkar begripligheten är styckeindelningen och i vad mån styckena inleds med en nyckelmening, som inleder en ny tankegång. Pedagogiken i framställningssättet är också viktig. Den frågan får särskild relevans när det gäller domar med vävda domskäl. Bestämmelser, omständigheter och slutsatser måste vävas ihop på ett pedagogiskt sätt. Det är förstås viktigt att språket är begripligt med tanke på de tilltänkta läsarna. Detta kan undersökas genom att man t.ex. frågar sig i vad mån meningarna är lagom långa och utan komplicerad syntax, om valda ord och fraser är begripliga, om texten är fri från yrkesjargong och om språket är korrekt. Just felstavningar och andra mer tydliga språkfel kan minska förtroendet för myndigheten.
5.5.3 Verktyg för självvärdering av texters begriplighet
Inom klarspråksforskningen har det utarbetats metoder som myndighetsskribenter själva kan använda sig av för att bedöma den språkliga kvaliteten och begripligheten i myndighetstexter.
Statskontoret fick år 2000 i uppdrag att utvärdera begripligheten i myndighetstexter och analysera vilket stöd myndigheterna kan behöva i sitt framtida språkvårdsarbete. I uppdraget ingick att utforma ett diagnosinstrument för att bedöma kvaliteten i några vanliga texttyper hos myndigheter, att testa detta instrument på några myndigheter samt att ta ställning till diagnosinstrumentets ändamålsenlighet i myndigheternas fortsatta språkvårdsarbete. Uppdraget har redovisats i Statskontorets rapport På väg mot ett bättre myndighetsspråk (2001:18).
Diagnosinstrumentet har konstruerats på grundval av etablerad kunskap om myndighetsspråk och begriplighetshinder. Instrumentet har utformats som ett frågeschema där en rad frågor av det slag
184
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
som nämnts i föregående avsnitt ställs till texten. Instrumentet har senare omarbetats och Språkrådet tillhandahåller numera ett s.k. klarspråkstest i två varianter. Den ena tar sikte på beslut, brev och liknande kortare texter och den andra på rapporter och längre texter. Tanken med klarspråkstestet är att myndighetsskribenter ska kunna testa begripligheten i sina texter. Testet hjälper också skribenten att se vad som ökar och vad som minskar begripligheten och ger skribenten råd om hur texten kan bearbetas.
TPF
14
FPT
Läsbarhetsindex (LIX) är ett annat hjälpmedel som man kan använda för att själv skapa sig en uppfattning om hur lätt eller svår ens text är att läsa. LIX är baserat på medeltalet ord per mening och andelen långa ord (ord med fler än sex bokstäver) uttryckt i procent. LIX finns i en webbaserad variant där man som skribent kan klistra in en text och omedelbart få texten analyserad från läsbarhetssynpunkt.
TPF
15
FPT
5.5.4 Våra undersökningar av begripligheten i domar
Vi har inspirerats av Statskontorets arbete och Språkrådets klarspråkstest och låtit utredningens språkexpert, Barbro Ehrenberg-Sundin, utforma ett klarspråkstest som är särskilt anpassat för att undersöka begripligheten i domar (angående vårt klarspråkstest se avsnitt 5.5.5). För att det skulle vara möjligt att konstruera ett sådant test har vi som underlag tagit fram några rapporter som på olika sätt berör frågor som handlar om begripligheten i domar. Vi har också tagit fram några kriterier för bedömning av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation och låtit utredningens jurister med hjälp av kriterielistan genomföra en systematisk undersökning av 50 domar från både underrätter och överrätter i båda domstolsslagen.
Den första språkrapporten Svåra ord i domar – Förstår vanliga människor innebörden av juridiska domar? handlar om ordförståelse. Undersökningen har genomförts i enkätform av fil.mag. i svenska språket Ulrika Ekman Öst. Hon har valt ut ett antal svåra ord och fraser från autentiska domar och undersökt om totalt 71 personer som inte är jurister förstår orden och fraserna. Informanterna förstod ungefär hälften av orden och fraserna. Deras utbildningsnivå visade sig ha mindre betydelse för resultatet. I
TP
14
PT
Klarspråkstestet finns tillgängligt på http://www.sprakradet.se/testet/.
TP
15
PT
http://www.lix.se.
185
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
stället är slutsatsen att livserfarenhet är den stora kunskapskällan när det gäller att förstå svåra ord och fraser i domar.
Den andra språkrapporten heter Förståelsen av domar – En intervjuundersökning av advokaters syn på klienternas förståelse av domtexter. Undersökningen har utförts av fil.dr i nordiska språk Marie Sörlin. Hon har genomfört semistrukturerade intervjuer med fem erfarna advokater från Linköping, Stockholm och Uppsala. Intervjuerna har framför allt berört underrättsdomar och främst brottmål, familjemål samt mål enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Syftet med undersökningen har varit att ta reda på hur klienterna begriper och reagerar på texternas innehåll, struktur och språk. Framför allt behandlar undersökningen vad klienterna kan tycka är problematiskt med domarnas språkliga utformning.
Resultaten visar att det i första hand är de klienter som är missnöjda med utgången som diskuterar domar med advokaterna. De delar som främst berörs är domslut och egentliga domskäl men av intervjuerna framkommer också att klienterna reagerar på andra delar av domarna, inte minst utformningen av referat av hörda personers utsagor och åberopade dokument. Till det som klienterna upplever som problematiskt hör alltför kortfattade motiveringar i rättens bedömning och svårigheter att förstå vilka delar av domarna som är av störst intresse för dem och var man hittar dessa delar. Klienterna kan också reagera på att inte alla utsagor och annat som presenterats under förhandlingen alltid refereras i domarna. Till det som advokaterna framhåller som positivt i domar hör bl.a. partier som på ett pedagogiskt sätt framställer vad domstolens uppgift är i det aktuella målet.
Bedömningen enligt kriterielistan av domars kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation har gått till på det sättet att var och en av utredningens jurister har granskat tio domar och poängsatt dessa enligt sju eller åtta bedömningskriterier (ett kriterium rör överrättsdomar). Den juridiska riktigheten har dock inte bedömts. Det innebär att samtliga 50 domar som ingått i underlaget har granskats av två jurister. Syftet med denna undersökning har i första hand varit att testa om det fungerar att med hjälp av kriterielistan genomföra en mer systematisk analys av begripligheten i domar. Vår slutsats är att metoden och kriterielistan lämpar sig väl för ändamålet och ger ett bra underlag för diskussioner kring läsbarhet och juridisk argumentation.
186
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
Även Barbro Ehrenberg-Sundin har analyserat samma 50 domar, men då ur ett mer renodlat läsbarhetsperspektiv. Hennes analys finns redovisad i den tredje språkrapporten, En läsbarhetsanalys av domar – Vad är det som gör domar svåra att läsa? Hur avviker språket från normal sakprosa? Vad tycker juristerna själva?. I hennes underlag har även resultatet av juristernas bedömning av domars kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation med åtföljande kommentarer ingått. Hennes syfte har varit att undersöka om domarna kan anses motsvara de krav på läsbarhet som kan ställas på en brukstext. En brukstext är en text som ska användas för ett visst syfte och som har vissa läsmål
TPF
16
FPT
i sikte. Utgångspunkten
för denna undersökning har varit att det är allmänheten och framför allt parterna som ska kunna läsa en dom.
Läsbarhetsanalysen visar att det finns problem i de undersökta domarna på flera nivåer i texten, såväl när det gäller struktur och överskådlighet som när det gäller språklig utformning. Det viktiga i texten, domslutet och domskälen, behöver förtydligas så att det klart framgår vilket beslut domstolen har fattat och varför beslutet blev just så. Domslutet bör placeras tidigt i texten. De egentliga skälen är i många domar knapphändigt formulerade och finns i slutet av ett skälavsnitt som rymmer så gott som allt det som framkommit under ärendets gång, t.ex. händelseförloppet och berättelser från parter, vittnen, myndigheter och experter. Även utredningens jurister påpekar i sina kommentarer att strukturen ibland är ”rörig” och att domslut och de egentliga domskälen behöver framhävas.
I alla domar saknas det innehållsförteckning, sammanfattning och tabeller eller liknande ”bilder” i form av skiss över brottsplatsen, personers släktskapsförhållanden och liknande. Punktlistor som kan framhäva viktigt innehåll saknas också i de flesta domar. Rubriker finns men kan förbättras. Styckeindelningen behöver också förbättras. Alltför långa stycken finns i ca hälften av de 50 domarna. Det behövs alltså mer hjälp till läsarna att orientera sig i texten och få överblick. Utredningens jurister har i sina kommentarer till domarna lämnat liknande synpunkter om bristen på överskådlighet. De efterlyser fler och bättre rubriker, liksom innehållsförteckning och sammanfattning till längre domar.
Språket i domarna kan vara både enkelt och klart, men också ålderdomligt, stelt och högtravande. Där finns en blandning av vårdat,
TP
16
PT
Man har olika läsmål vid läsning av olika texter. Läsmålet avgörs av vilken typ av information man är ute efter. För att nå läsmålet använder man sig av olika lässtrategier, t.ex. översiktsläsning eller djupläsning. Se Hellspong (2001).
187
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
redigerat talspråk och av föråldrade ord, fackjargong och typiskt juristspråkliga uttryckssätt. Meningarna är ofta byggda enligt kanslispråkliga ideal med s.k. framförställda bestämningar, inskott och stel ordföljd. Det förekommer också en hel del skrivfel och syftningsfel. Även utredningens jurister har noterat såväl ”krånglig svenska” som ”klart och enkelt” och gett exempel på skriv- och språkfel som de upptäckt.
De tre språkrapporterna och kriterielistan för bedömning av domars kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation finns i sin helhet i bilagedel B.
5.5.5 Vårt verktyg för självvärdering av begripligheten i domar
Det övergripande syftet med våra begriplighetsundersökningar har varit att de ska tjäna som underlag för ett klarspråkstest, särskilt anpassat för att undersöka begripligheten i domar. Tanken är alltså att domare själva ska kunna använda testet för att undersöka begripligheten i sina domar. Testet består av ett antal frågor med åtföljande kommentarer. Frågorna och kommentarerna har delats in i elva avdelningar. Genom indelningen i avdelningar får varje undersökt text en profil, som gör det möjligt att avgöra på vilken nivå i texten som hindren mot begripligheten finns.
Den första avdelningen handlar om mottagaranpassning och innehåller frågor om vilka läsare domen kan antas få. Den andra tar upp tonen i domen och innehåller t.ex. frågor om det tydligt framgår vem som gör vad i texten och om språket är vardagsnära eller högtravande. Den tredje avdelningen handlar om viktigt innehåll i domen. Avdelningen innehåller frågor som i vad mån domslutet är klart och entydigt formulerat, om det klart framgår vad domstolen ska pröva och vad som begärts i målet och om de egentliga domskälen är pedagogiskt formulerade under egen rubrik. Den fjärde avdelningen innehåller frågor om dispositionen. Frågorna berör bl.a. om det läsaren är mest intresserad av står tidigt i domen och om dispositionen är tematisk, dvs. behandlar ämne för ämne, när det finns många yrkanden eller sakfrågor.
Den femte avdelningen handlar om läsarhjälp. Frågorna berör t.ex. förekomsten av innehållsförteckningar och sammanfattningar, om fackuttryck förklaras och om det finns läsanvisningar, s.k. metatext, som talar om hur texten är upplagd. Den sjätte avdelningen, om rubriksättning, innehåller bl.a. frågor om det finns rubriker med
188
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
tydlig nivåindelning och om rubrikerna svarar mot innehållet. I den sjunde avdelningen berörs styckeindelning och samband. Frågorna handlar t.ex. om i vad mån styckeindelningen är logiskt genomförd med en tankegång per stycke, om det finns bindeord som visar hur meningar och stycken hänger ihop och om hänvisningarna inom texten är tydliga.
Den åttonde avdelningen tar sikte på meningarna. Frågorna handlar bl.a. om i vilken utsträckning meningslängden varierar och om meningarna är enkelt byggda. Orden och fraserna behandlas i den nionde avdelningen. Exempel på frågor är om orden och fraserna är allmänspråkliga i stället för ålderdomliga och juristspråkliga och om korta prepositioner används i stället för längre vaga. Den tionde avdelningen tar upp stavning och språkriktighet och innehåller en fråga om i vad mån domen är korrekturläst. Den elfte och sista avdelningen handlar om domens uppställning och yttre utformning. En fråga i det sammanhanget är om alla beslutsfattare är angivna. En annan är om föreskrifterna för domars formella och grafiska utformning följs (se avsnitt 5.6.5).
Klarspråkstestet finns i bilagedel B.
5.6 Våra förslag
Vi föreslår att domstolarna och Domstolsverket ska utarbeta en strategi när det gäller utformningen av domar och beslut. Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. Strategin bör vila på följande hörnstenar.
- Sveriges Domstolar ska ha föreskrifter för formell och grafisk ut-
formning av domar och beslut. - Det ska finnas rekommendationer för hur domar och beslut
bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. - Alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utform-
ningen av domar och beslut. - Kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och
juridisk argumentation ska återkommande undersökas.
189
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
5.6.1 Inledning
Vår kartläggning visar att de allra flesta domar och beslut är förhållandevis väl motiverade och skrivna på ett sätt som det stora flertalet människor begriper. Av SCB:s undersökning med personer som har domstolserfarenhet och som har läst domen framgår t.ex. att en klar majoritet tycker att domen var lätt eller mycket lätt att läsa. Det finns numera en strävan i domstolarna att använda ett modernt språkbruk och på det sättet underlätta för personer som inte är juridiskt kunniga att förstå och bli övertygade av domstolens resonemang. Det har också blivit vanligare att utformningen av domar och beslut anpassas till olika mottagargrupper på andra sätt. I de mer uppmärksammade målen tas t.ex. ofta upp vad som är domstolens uppgift och från vilka utgångspunkter domstolen har att genomföra sin prövning.
Som framgår av de språkrapporter som vi har låtit ta fram finns det samtidigt en hel del problem när det gäller begripligheten. Problemen berör allt från struktur och disposition till uttryckssätt och ordval. Även argumentationen i avgörandena är ibland bristfällig. Problemen bekräftas i den enkätundersökning som vi har genomfört med advokater och åklagare.
Det finns anledning att ta dessa problem på allvar. SCB:s undersökning med personer med domstolserfarenhet visar nämligen att både parter och andra som har varit involverade i rättegången som vittnen och även åskådare läser domar i betydligt större utsträckning än man kanske tror. Av resultaten framgår att drygt sju av tio parter och ca tre av tio vittnen och åhörare läser den skriftliga domen inklusive skälen för domstolens bedömning. Utvecklingen på ITområdet har dessutom fört med sig att domar numera finns tillgängliga på webben i stor utsträckning och på det sättet når en väsentligt vidare läsekrets än tidigare. Detta gäller inte bara domar i uppmärksammade mål. Både väl etablerade nyhetssajter som exempelvis Juridik Idag och andra forum som t.ex. Kriminellt.com publicerar regelmässigt domar i pdf-format i ett stort antal mål.
5.6.2 Närmare om varför det brister i dag
Den viktigaste orsaken till att det finns problem i domar och beslut när det gäller begripligheten är förmodligen att domare inte alltid sätter sig in i parternas situation och funderar över syftet med texten
190
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
och hur den kommer att uppfattas och förstås av de berörda. Det viktigaste målet med texten tycks vara att kollegorna i högre rätt förstår vad man skriver och innebörden av ens bedömningar. Detta beror nog främst på traditionen för hur domstolsjurister lär sig hur domar och beslut bör utformas. Denna innebär att man redan som notarie skolas in i ett system där tidigare avgöranden fungerar som rättesnören och mallar, även när det gäller frågor som har med den språkliga utformningen att göra.
Att ta efter goda exempel är förstås i grunden ett mycket bra sätt att lära sig saker på. T.ex. förekommer det sällan grammatiska eller andra direkta språkfel i domar och beslut. Bland jurister, särskilt inom domstolarna, leder traditionen också till att man utvecklar en stor förståelse sinsemellan för nyanserna i olika uttryck och har lätt för att hitta i och läsa varandras texter. Det är inte minst viktigt i samband med överklaganden och överprövning i högre rätt. Till traditionen kan också sägas höra att man söker utnyttja resurserna rationellt genom system med utarbetande av olika mallar på domstolarna.
När domarens uppfattning om hur domar och beslut bör se ut så påtagligt formas av en språklig ton, perspektiv i texten och uttryckssätt som härrör från vad kollegorna under åren har utvecklat blir det emellertid ofta svårt att inta ett mottagarperspektiv. Inlärningsprocessen har också bidragit till att det har utvecklats en fackjargong i domstolsspråket. I kombination med att man i första hand har kollegorna i högre rätt i åtanke när man skriver blir det helt enkelt inte naturligt för den enskilde domaren att fundera över hur texten kan tänkas uppfattas och förstås av personer som inte är juridiskt kunniga.
Utöver brister som gäller struktur och språkbruk är de egentliga skälen i avgörandena alltför ofta knapphändigt formulerade. Inte sällan saknas en ordentlig argumentation, där både skälen för och emot den slutliga bedömningen tas upp och problematiseras. I stället används sammanfattande formuleringar som exempelvis ”Även med beaktande av vad som i denna del anförts i hovrätten finner hovrätten inte anledning att frångå tingsrättens bedömning” eller ”vad N.N. i övrigt anfört föranleder ingen annan bedömning”. Man besvarar alltså endast att det som anförts inte får betydelse för den slutliga bedömningen, men inte varför.
De argument som skrivs bort på detta sätt brukar nog oftast vara ganska svaga och inte sällan för juridiskt kunniga personer uppenbart utan relevans. Samtidigt kan det inte, som framkommer i
191
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
den undersökning som Marie Sörlin har genomfört på vårt uppdrag, vara meningen att advokater, något tillspetsat, ska behöva spekulera i och presentera skäl för sina klienter som domstolen inte förmått uttrycka. Vi menar alltså att en ökad problematiseringsgrad är eftersträvansvärd. Särskilt personer som inte är juridiskt kunniga kan med en sådan utveckling förväntas få lättare att förstå hur domstolen har resonerat. Vi är samtidigt medvetna om att den stora arbetsbördan i domstolarna nog ofta innebär att det inte alltid finns tid till detta. Å andra sidan kan en ökad problematiseringsgrad i underrätterna förväntas leda till färre överklaganden och en minskad arbetsbörda i överrätterna. Inte minst advokater brukar ofta hävda att ett inte obetydligt antal överklaganden beror på att klienterna inte har fått svar på varför bedömningen blev som den blev.
5.6.3 Hur i fortsättningen arbeta med domskrivning?
För att personer som inte är juridiskt kunniga ska ha lättare att förstå och bli övertygade av domstolens resonemang krävs enligt vår mening att nuvarande domskrivningsideal förändras. Domstolsjurister måste i framtiden i större utsträckning ta intryck av klarspråksarbete när det gäller utformningen av domar och beslut. Det språkpolitiska målet att ”den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig” gäller även domstolarna (prop. 2005/06:2bet. 2005/06:KrU4). Övergripande handlar det här om att tydligare än i dag fokusera domstolstexternas huvudsakliga syfte, nämligen att parter och andra ska kunna förstå texten och genomföra det som domstolen har bestämt.
Samtidigt finns det gränser för hur mycket domstolsspråket kan eller bör moderniseras och förenklas för att inte den juridiska precisionen ska gå förlorad. Endast domarna själva kan avgöra var denna gräns går. Vi menar därför att nyckeln till ett framgångsrikt arbete med att förbättra begripligheten, och därmed kvaliteten, i domar och beslut ligger i att domarna själva diskuterar dessa frågor.
Vi har sett som vår viktigaste uppgift att söka hitta ingångar till hur man kan komma igång med diskussioner om domskrivning i domstolarna. För att stimulera diskussionerna och komma till rätta med några mer övergripande problem som rör nomenklatur- och strukturfrågor finns det enligt vår uppfattning ett behov av en strategi för utformningen av domar och beslut. Med en sådan
192
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
strategi blir det också lättare för domstolarna att inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet följa upp arbetet med att förbättra utformningen av domar och beslut (jfr avsnitt 3).
Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. En viktig uppgift för Domstolsverket i detta sammanhang blir att tillsammans med domstolarna finna formerna för hur strategin ska ”antas” av domstolarna. Detta kan exempelvis ske inom ramen för större domarmöten eller i andra sammanhang då många domare träffas. Vi har alltså inte sett det som vår uppgift att försöka slå fast vad strategin för utformning av domar och beslut i detalj bör innehålla. För att säkerställa ett brett genomslag i domstolarna är det nämligen enligt vår uppfattning domarna själva som måste bestämma hur domar och beslut närmare bör utformas för att parter och andra som inte är juridiskt kunniga ska få det lättare att förstå och bli övertygade av domstolens resonemang. Vi menar emellertid att strategin bör vila på några hörnstenar som vi utvecklar i det följande. Först ska vi dock något beröra den grundläggande frågan i sammanhanget, och som har stor betydelse för strategin, nämligen vad som kännetecknar ett bra avgörande.
5.6.4 Vad utmärker bra kvalitet i domskrivning?
Att fastställa definitioner för vad som är utmärkande för ett avgörande som håller hög kvalitet är viktigt, inte minst för att det ska vara möjligt att utforma metoder för att undersöka kvalitet i domskrivning. När man ska ringa in de grundläggande kriterierna för vad som kännetecknar en bra dom får det emellertid lätt ett drag av snusförnuftighet över sig. Det är således en självklarhet att språket i domen ska vara så klart och tydligt att parterna och allmänheten kan förstå domstolens resonemang. Det är inte heller svårt att hålla med om att en bra dom ska vara juridiskt riktig, innehålla utförliga och begripliga domskäl tillsammans med en adekvat recit, ha ett tilltalande estetiskt utseende och vara utan brister när det gäller text och typografi.
Det torde dock råda delade meningar om vad som innefattas i dessa begrepp när man bryter ned dem och ställer frågan vad som egentligen menas med t.ex. utförliga och begripliga domskäl. En
193
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
tämligen vanlig uppfattning bland domare är t.ex. att en alltför långt driven förenkling av språket i domarna riskerar att leda till att man tvingas göra avkall på de juridiska kraven på precision. Ofta sägs det att en dom ska innehålla klara ställningstaganden till alla relevanta påståenden och invändningar som framförts, men vad som är relevant kan man ha olika uppfattningar om. På motsvarande sätt kan det råda delade meningar om hur långt man bör skriva.
Huruvida en dom alltid bör innehålla ett inledande avsnitt med en redovisning av ramen för målet (recit) är inte givet utan får avgöras beroende på det enskilda målets karaktär. Ofta kan nog reciten kännas överflödig i de mindre omfattande målen.
De flesta håller kanske med om att den mer traditionella domskrivningstekniken med utsagereferat är mindre estetiskt tilltalande. Samtidigt har denna teknik sina förespråkare, främst bland de professionella aktörerna och en del domare i överrätt. Förespråkarna menar att referaten möjliggör för parterna att få bekräftat att domstolen riktigt uppfattat vad de sagt och underlättar bevisföringen i överrätterna.
De nämnda exemplen tydliggör det svåra i att närmare och mer precist försöka definiera vad som utmärker ett bra avgörande. Svårigheterna torde i allt väsentligt hänga samman med att målen ser så olika ut och att t.ex. en struktur och rubriksättning som uppfattas som välfungerande i en dom kan uppfattas som svåröverskådlig om den plagieras i en annan. Till en del har svårigheterna nog också, som antytts, sin förklaring i att det kan råda delade meningar om vad som mer specifikt utmärker ett bra avgörande.
Samtidigt torde det bland professionella juridiska bedömare i princip råda enighet om att man känner igen en bra och välskriven dom när man ser den. Den bedömning man då gör sker visserligen med utgångspunkt i de generella kriterier som nämnts tidigare, men det som också sker är att vart och ett av dessa relateras till det enskilda målet, eller närmare bestämt till det unika faktiska och rättsliga material som varit föremål för domstolens bedömning.
Risken med att undersöka kvalitet på detta sätt är emellertid att det öppnar för ett betydande mått av godtycke. Den enskilde bedömaren får nämligen fritt spelrum för sina uppfattningar om huruvida domen är begriplig, hur en dom bör struktureras och hur tvistefrågorna bör analyseras m.m. För att begränsa utrymmet för bedömarnas subjektiva uppfattningar och säkerställa en hög interbedömar-
194
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
reliabilitet
TPF
17
FPT
vid undersökningarna måste dessa ske strukturerat
enligt samma bedömningskriterier. Vi har med domskrivningsprojektet i Københavns byret och kvalitetsarbetet i Rovaniemi hovrätts domkrets som förebilder ställt upp den ovannämnda listan med några kriterier för bedömning av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation, se avsnitt 5.5.4.
För att säkerställa att mer renodlade språkliga begriplighetsaspekter verkligen fångas upp i domstolarnas arbete med att förbättra utformningen av domar och beslut har vi tagit fram de språkrapporter och det klarspråkstest för domar som redovisas i avsnitt 5.5.4 och 5.5.5.
Som framhålls i Statskontorets rapport På väg mot ett bättre myndighetsspråk (2001:18) är det dock alltid svårt att ta ställning till mottagaranpassningen inom ramen för en undersökning som utförs av någon annan än de tänkta mottagarna. De som bäst kan avgöra om en dom är skriven på ett sätt som t.ex. innebär att även personer som inte är juridiskt kunniga förstår domstolens resonemang är med andra ord parterna och allmänheten själva. De språkrapporter som ligger till grund för klarspråkstestet tar upp frågor om hur parterna och allmänheten uppfattar avgörandena. Domstolarna kan emellertid också själva undersöka om parterna förstått domen eller beslutet. Vi redovisar några metoder för detta i avsnitt 5.6.8.
Ett annat kvalitetsmått som bör fångas upp är i vad mån domstolarna utnyttjar sina domskrivningsresurser rationellt. Ett effektivt rättsväsende förutsätter bl.a. att varje instans normalt ägnar sig åt det den är avsedd för, och att domskrivningen genomsyras av detta förhållningssätt (se vidare avsnitt 5.6.6). En annan aspekt på rationalitet är utnyttjandet av gemensamma mallar. Ett ytterligare mått på rationalitet handlar om att komma överens om en gemensam yttre utformning av domar och beslut (se avsnitt 5.6.5).
Vi menar som sagt att det ska tas fram en strategi för att förbättra kvaliteten i utformningen av domar och beslut. Strategin bör vila på följande hörnstenar.
• Sveriges Domstolar ska ha föreskrifter för formell och grafisk utformning av domar och beslut.
• Det ska finnas rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation.
TP
17
PT
Med hög interbedömarreliabilitet menas att olika personer tolkar samma data på samma sätt.
195
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
• Alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utformningen av domar och beslut.
• Kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ska återkommande undersökas.
5.6.5 Sveriges Domstolar ska ha föreskrifter för formell och grafisk utformning av domar och beslut
Ett sätt att närma sig frågan om vad som kännetecknar kvalitet i domskrivning är som berörts att ställa sig frågan i vad mån domstolarna utnyttjar sina resurser på ett rationellt sätt. Att komma överens om en gemensam yttre utformning av domar och beslut är ett exempel på ett rationellt utnyttjande av resurser som kan spara tid vid domskrivningen. Det bör därför finnas föreskrifter om hur domar och beslut formellt ska utformas.
Att domarna kommer överens om hur den yttre strukturen i avgörandena ska se ut är dessutom viktigt för att säkerställa att t.ex. notarier och beredningsjurister, som ofta arbetar med olika domare på domstolen, ska kunna arbeta effektivt. En gemensam och tydlig yttre struktur gör det också lättare för domstolens olika intressenter att förstå och hitta i avgörandena. Det är i sig ett mått på god kvalitet att domar som lämnar domstolen ser likadana ut till det yttre.
Under diskussionerna inom domstolen i samband med att utarbeta föreskrifter för hur domar och beslut bör se ut till det yttre får domarna tillfälle att reflektera över hur domar bör ställas upp och struktureras samt över vad som bör finnas med. Sådana diskussioner är i sig eftersträvansvärda och som vi sagt nyckeln till att förbättra kvaliteten i domstolarnas avgöranden.
Vi menar alltså att man inom Sveriges domstolar nu bör komma överens om hur formalia såsom uppgifter i sidhuvud och sidfot, sättet att presentera parter och ombud, utformning av domslut, typsnitt, radavstånd, marginaler, nivåindelning och typografi i rubriksättningen och annat som hör den yttre strukturen till ska se ut och utarbeta föreskrifter för detta.
Inom ramen för detta arbete bör utformningen av överrätternas domslut särskilt ses över. För närvarande pågår ett arbete inom Domstolsverkets utvecklingsavdelning med att komma fram till en mer strukturerad utformning av hovrätternas domslut i brottmål. Förslaget ska redovisas i januari 2009.
196
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
Vi menar att det generellt finns behov av en översyn och systemändringar som gör det möjligt för samtliga överrätter att i alla måltyper gå över till en utformning av domsluten som innebär att dessa kan läsas fristående. Från begriplighetssynpunkt är det nämligen inte acceptabelt att det som i dag i de flesta fall krävs en tolkning av överrättsdomen i förhållande till underrättsdomen för att överrättens domslut ska kunna förstås.
Förslaget från Domstolsverkets utvecklingsavdelning kommer, som vi uppfattat det, att innebära att hovrätternas domslut i brottmål kommer att kunna läsas fristående framdeles. Förslaget bör i sådana fall enligt vår mening fungera som ledstjärna för en bredare diskussion om utformningen av överrätternas domslut generellt.
Vissa nomenklaturproblem som har med verksamhetsstödet Vera och samarbetet med andra myndigheter inom rättsväsendet att göra bör också uppmärksammas i arbetet med att ta fram föreskrifterna. Dessa problem har i första hand med rättsväsendets informationssystem (RI) att göra. Systemet är tvingande och borgar för enhetlighet i utformningen av domsluten i brottmål. Vissa ord och uttryck som används är emellertid svårbegripliga. T.ex. bör det ses över om uttrycket ”åtalet ogillas” kan ersättas med något mer lättförståeligt uttryck, förslagsvis ”N.N. frikänns”.
Föreskrifter bör tas fram för både underrätt och överrätt i båda domstolsslagen och för olika måltyper. De språkrapporter och det klarspråkstest som vi har tagit fram bör användas som underlag i detta arbete. Vi redogör i avsnitt 5.6.9 för närmare hållpunkter för strategin.
5.6.6 Det ska finnas rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation
I de språkrapporter som vi har tagit fram finns åtskilliga synpunkter på hur utformningen av domar och beslut skulle kunna bli bättre från begriplighetssynpunkt. För att synpunkterna ska tas till vara på ett bra sätt menar vi att det finns behov av att domarna gemensamt utarbetar rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas från främst språklig synpunkt. Som vi utvecklar närmare i avsnitt 5.6.10 finns det enligt vår uppfattning inte någon konflikt mellan sådana rekommendationer och domares självständighet.
197
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
Många av de synpunkter som framkommer i språkrapporterna torde vara okontroversiella. Det är således lätt att hålla med om att t.ex. rubriksättningen allmänt sett bör bli bättre och rubriken ”Domskäl” alltid förbehållas de egentliga skälen. Att det från begriplighetssynpunkt vore bra om man oftare tog in innehållsförteckningar, sammanfattningar och punktlistor i domarna är också en självklarhet.
En annan synpunkt som vi ställer oss bakom är att information i bilagor som exempelvis stämningsansökningar, yttranden från olika myndigheter m.m., av pedagogiska skäl normalt bör integreras i domen eller beslutet. Det finns dessutom praktiska skäl för detta då endast det som står i själva domen eller beslutet finns med i avgörandedokumentet i verksamhetsstödet Vera. Om en dom eller ett beslut ska lämnas ut i elektronisk form, underlättar det med andra ord avsevärt om all information av betydelse har integrerats i själva avgörandet. Av samma skäl bör för övrigt skiljaktiga meningar tas in i domen eller beslutet i stället för att protokollet fogas som bilaga till avgörandet.
En del andra förslag i språkrapporterna och klarspråkstestet är sannolikt mer kontroversiella. Det råder t.ex. fortfarande delade meningar om domslutet bör komma först eller sist. Vi menar, som också framgår av den kriterielista som vi har tagit fram, att tiden nu är mogen för samtliga domstolar att av begriplighetsskäl gå över till att ha domslutet först.
Andra kontroversiella förslag kan handla om att många domare nog tycker att en så långt driven förenkling av språket som språkexperter förordar riskerar att leda till att man tvingas göra avkall på de juridiska kraven på precision. Enligt många domare innebär kravet på juridisk precision också att man inte bör avvika från lagstiftarens uttryckssätt och ordval. Detta får emellertid enligt språkexperter fortfarande ofta till följd att domstolsspråket blir onödigt stelt och högtravande. Ett exempel på ett sådant uttryck kan vara ”Vad tingsrätten förordnat om sekretess skall alltjämt gälla, såvitt därigenom förordnats att sekretessen skall bestå för de uppgifter som förebringats vid förhandling inom stängda dörrar …”.
De flesta domare är nog överens om att domstolsspråket bör genomsyras av att bedömningen reflekterar gällande rätt och inte den enskilde domarens uppfattning om hur en viss konflikt bör lösas. Detta kommer dock ofta till uttryck i vad språkexperter kallar en opersonlig stil präglad av ett avvikande och därför ofta svårbegripligt eller störande språk med bl.a. onödiga substantiveringar
198
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
och passiveringar. Ett exempel på detta kan vara uttrycket ”… kan tredskodom komma att meddelas”.
För att man inom ramen för ett mer systematiskt arbete med kvalitet i domskrivning ska kunna förhålla sig till de synpunkter som framkommer i de språkrapporter som vi har tagit fram, menar vi att det vore värdefullt om det fanns rekommendationer för hur synpunkterna bör tas till vara.
Ett viktigt inslag i arbetet med att ta fram rekommendationerna kommer att vara att domare tvingas att på djupet diskutera och fundera kring språkvetarnas synpunkter och i förekommande fall för sig själva förklara varför förslagen inte går att genomföra. Sådana diskussioner är i sig eftersträvansvärda och enligt vår mening nyckeln till att förbättra begripligheten i domstolarnas avgöranden. Enligt vår uppfattning bör man i de allra flesta fall kunna följa språkexperternas förslag eller i vart fall hitta en alternativ språklig utformning som är bättre än den som används i dagens domar och beslut.
Att domare förmår enas om rekommendationer när det gäller den språkliga utformningen av domar och beslut är dessutom, enligt vår mening, det enda sättet att uppnå en verklig och mer genomgripande förändring. Det är nämligen ingen lätt uppgift att ändra på den relativt statiska och formbundna utformningen av domar och beslut. T.ex. var huvudsyftet med de bestämmelser om domens uppställning och innehåll som infördes i den nya rättegångsbalken år 1942 att domen inte längre skulle anknyta till protokollet utan till sitt innehåll vara fristående från detta. Med denna nyordning ville lagstiftaren frigöra sig från dåtidens domskrivning som ansågs alltför knapphändig och inte sällan också otydlig. Motsvarande kritik framkommer i vår kartläggning av hur domar utformas i dag. Vi tycker oss också se att förekomsten av bristfälliga motiveringar och otydlighet i nutida domar till inte oväsentlig del hänger samman med att man just har en närmast protokollarisk disposition som följer gången i ärendet.
Om domare sinsemellan kunde enas om rekommendationer som tar avstånd från det traditionella sättet att disponera domar och beslut genom att följa ärendegången och dessutom förordar ett från klarspråkssynpunkt modernt språkbruk, skulle rekommendationerna kunna fungera som en auktoritativ källa för utformning av domar och beslut med samma eller rentav högre status än gamla förlagor. Först med en sådan ordning kan mer genomgripande förändringar förväntas vara möjliga att genomföra och domar och
199
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
beslut få en i verklig mening mottagaranpassad utformning. Därmed skulle också personer som inte är juridiskt kunniga få lättare att förstå och bli övertygade av domstolarnas resonemang.
Rekommendationerna bör enligt vår mening också beröra vissa frågor som handlar om att utnyttja domstolens resurser rationellt. Ett effektivt rättsväsende förutsätter t.ex. att underrätternas domskrivning präglas av den masshantering av mål och ärenden som förekommer där. Från detta perspektiv på domskrivningen tycker vi oss ha noterat att en del tingsrätter och länsrätter skriver alltför långa reciter och referat av förhörsutsagor på bekostnad av omsorgen av utformningen av de egentliga domskälen. I överrätterna verkar det på sina håll finnas en alltför stor benägenhet att ompröva underrätternas domar i sin helhet i stället för att fokusera på det som eventuellt är fel i underrättens dom och överpröva just den eller de frågorna.
TPF
18
FPT
Vi tänker oss att man i rekommendationerna
närmare ska kunna ta ställning till hur domarna och besluten bör se ut i dessa avseenden. En särskild fråga som bör uppmärksammas är vilken betydelse den nya lagstiftningen för att ta upp förhör i tingsrätt och som innebär att förhören fr.o.m. den 1 november 2008 ska tas upp med hjälp av videoteknik bör få för redovisningen av förhörsutsagor i tingsrätternas domar.
En viktig punkt i strategin för utformning av domar och beslut bör således vara att domstolarna utifrån förslagen i de språkrapporter, det klarspråkstest och den kriterielista som vi har tagit fram utarbetar rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Vi redogör i avsnitt 5.6.9 för närmare hållpunkter för strategin.
5.6.7 Alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utformningen av domar och beslut
Med undantag för olika utbildningsinsatser riktade till fiskaler har det fram tills nu i princip saknats utbildning för domare i domskrivning. Tanken är emellertid att den nya Domstolsakademin ska tillhandahålla praktiskt orienterad utbildning i domskrivning för nyutnämnda ordinarie domare.
Utbildning i domskrivning fyller som vi ser det tre huvudsakliga syften. För det första bör deltagarna ges möjlighet att få upp ögonen för hur den traditionsbundna och invanda utformningen av
TP
18
PT
200
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
domar och beslut uppfattas av personer som inte är juridiskt kunniga och därmed möjlighet att identifiera och förhålla sig till de övergripande dispositionsproblem som finns när det gäller att ha ett mottagarperspektiv. För det andra bör deltagarna få möjlighet att reflektera kring vad man mer i detalj bör tänka på när man skriver och hur avgöranden lämpligen bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. För det tredje bör utbildning i domskrivning innefatta diskussioner om hur ett rationellt utnyttjande av domstolarnas resurser bör ta sig uttryck i utformningen av domar och beslut. Vi tänker oss alltså inte att utbildning i domskrivning ska inbegripa att ta ställning till om bedömningarna i avgörandena är juridiskt riktiga i och för sig.
Framöver bör utbildning i domskrivningsfrågor ges i betydligt större utsträckning än för närvarande. Utbildningen bör dessutom ges, inte bara till domare, utan även till föredragande, beredningsjurister och notarier. Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) ska ha det övergripande ansvaret för att anordna och utforma innehållet i denna utbildning. Utbildningen måste naturligtvis anpassas till de olika juristkategorierna. För att utbildningen verkligen ska komma alla till del bör den vara obligatorisk.
Utbildning i domskrivningsfrågor bör också ges på de enskilda domstolarna. Här handlar det dock enligt vår mening snarare om en metod för att följa upp att kvaliteten i domstolens avgöranden håller en hög och jämn nivå när det gäller läsbarhet och juridisk argumentaion. Vi tar därför upp de enskilda domstolarnas arbete med domskrivningsfrågor i avsnitt 5.6.8.
Dessutom anser vi att överrätterna generellt bör erbjuda fiskaler kompletterande utbildning i domskrivningsfrågor. I den mån utbildning i domskrivning ges till fiskaler i dag brukar den oftast handla om domskrivningsteknik i överrätterna. Det innebär att när fiskalerna kommer ut på underrätterna och dömer efter året som föredragande i överrätten, så är det i första hand den domskrivningsteknik som de tillägnat sig som notarier som de bär med sig. Vi ser framför oss att samtliga överrätter ska erbjuda fiskalerna det som för närvarande endast enstaka överrätter gör, nämligen särskild utbildning i domskrivning för underrätt. Presidenterna bör vara ansvariga för att det anordnas sådan här utbildning på respektive överrätt.
Ett viktigt inslag i utbildningen bör enligt vår mening vara diskussioner kring utformningen av vissa utvalda domar och beslut enligt den kriterielista vi tillhandahåller. Ett centralt moment i
201
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
detta bör vara att reflektera kring och problematisera mottagarperspektivet utifrån hur språkexperter ser på utformningen av domar och beslut. Språkexperter bör involveras i utformningen av utbildningen och emellanåt även i själva undervisningen. De språkrapporter och det klarspråkstest som vi har tagit fram bör finnas med i underlaget för undervisningen. Till en början tänker vi oss att de här diskussionerna ska kretsa kring att ta fram de gemensamma föreskrifterna för formell och grafisk utformning av domar och beslut och rekommendationerna för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation (se avsnitt 5.6.5 och 5.6.6). Föreskrifterna och rekommendationerna bör sedan finnas med i underlaget för undervisningen.
En viktig punkt i strategin ska alltså vara att alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utformningen av domar och beslut. Vi redogör i avsnitt 5.6.9 för närmare hållpunkter för strategin.
5.6.8 Kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ska återkommande undersökas
Det kanske bästa sättet att säkerställa en hög och jämn kvalitet vid utformningen av domar och beslut är som sagt att få igång regelbundet arbete med dessa frågor i de enskilda domstolarna. Som vi utvecklat i fråga om kvalitetsarbetet över huvud taget i avsnitt 3 är nämligen en avgörande faktor för framgång
U
att
U
domstolarna själva
kontinuerligt gör grundarbetet,
U
att
U
domstolschefen är nyckelperson i
detta arbete samt
U
att
U
Domstolsverket stödjer domstolarna i arbetet.
Ett sätt att utföra grundarbetet är att varje enskild domare undersöker begripligheten i sina egna texter med hjälp av det klarspråkstest som vi har tagit fram, som särskilt tar sikte på att undersöka begripligheten i domar och beslut.
Ett annat sätt att genomföra grundarbetet är att domarna tillsammans, med språkrapporterna och klarspråkstestet som underlag, återkommande och systemetiskt undersöker kvaliteten i meddelade domar och beslut enligt vår kriterielista för bedömning av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Modellen går ut på att domare går igenom ett antal meddelade domar och bedömer dem utifrån kriterielistan och sedan diskuterar resultatet. För att man ska kunna upptäcka skillnader i hur olika personer uppfattar kvaliteten bör alla deltagare gå igenom samma domar. Vi har
202
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
liksom det danska projektet (se avsnitt 5.4.1) valt en modell med poängsättning av varje kriterium. Resultatet i siffror säger inte så mycket i sig, men stimulerar till att få igång diskussionerna. Inte minst kan poängsättningen bidra till att på ett tydligt sätt visa att uppfattningen om vad som är bra och mindre bra skiljer sig åt mellan olika domare. Vi tänker oss också att poängsättningen kan komma att få betydelse när uppföljning sker och då som jämförelsematerial.
När man har sådana här diskussioner är det viktigt att tydligt framhålla syftet, nämligen att arbetet handlar om kvalitetsutveckling (förbättra slutprodukten) och inte att kontrollera enskilda domares arbete (hitta fel). Helst bör man därför inför genomgången av olika avgöranden maskera namnet på den eller de personer som har dömt. Det kan kanske också finnas anledning att, i vart fall inledningsvis, basera deltagandet i dessa diskussioner på frivillighet. Ett sådant upplägg skulle också borga för ett större engagemang hos dem som deltar. Som inte minst det danska exemplet visar kan man sedan utgå ifrån att deltagarna kommer att uppleva arbetet som positivt, vilket torde inspirera dem som inte var med från början. För att inledningsvis skapa en positiv anda kring arbetet kan man koncentrera sig på att lyfta fram och diskutera goda exempel. För att slippa att få sina domar granskade av kollegerna på den egna domstolen, kan det kanske dessutom finnas anledning för två eller flera domstolar att byta domar med varandra.
Inom ramen för denna undersökningsmodell kan man också tänka sig att man gör regelrätta jämförelser mellan de egna domarna och domar från andra domstolar. En sådan undersökning skulle kunna visa om det har utvecklats en särskild domskrivningstradition på den egna domstolen. I jämförelsesituationen får man sannolikt också svar på om andra domstolars sätt att skriva är bättre eller sämre. Det kan också vara värdefullt att bjuda in professionella aktörer som regelbundet uppträder i domstolen till sådana här diskussioner för att inhämta deras syn på kvaliteten i domstolens avgöranden.
Diskussionerna bör dessutom gå ut på att förädla kriterielistan. För att väcka engagemang och få till stånd diskussioner i domstolen kring vad som kännetecknar kvalitet i domskrivning, kan man också tänka sig att man ställer upp egna kvalitetskriterier i samband med att man går igenom domar, i stället för att genomföra undersökningen enligt våra på förhand givna kriterier. Med ett sådant
203
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
tillvägagångssätt kan man också i efterhand diskutera vad som var avgörande i valet av kriterier.
Metoden att diskutera egna domar syftar övergripande till att följa upp hur kvaliteten i utformningen av domar och beslut utvecklas över tid på domstolen. Diskussionerna kan naturligtvis också få betydelse för föreskrifterna för formell och grafisk utformning av domar och beslut samt rekommendationerna för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation (se avsnitt 5.6.5 och 5.6.6).
En ytterligare metod för att undersöka kvaliteten i utformningen av domar och beslut, som tar sikte på hur avgörandena uppfattas av berörda, är att uppdra åt språkvetare att genomföra djupintervjuer med parter för att identifiera hinder mot begripligheten och närmare ta reda på vad enskilda personer som inte är juridiskt kunniga har svårt att förstå i avgörandena. Ytterst är det nämligen mottagarna av domen, där parterna får sägas vara de viktigaste, som kan avgöra kvaliteten, varmed här ska förstås om domen är begriplig. I underlaget bör då ingå personer som både är nöjda och missnöjda med resultatet av domstolsprocessen.
Man kan också tänka sig att man inom ramen för sådana här undersökningar försöker identifiera hinder mot begripligheten hänförliga till särskilda grupper, t.ex. unga eller personer som inte har svenska som modersmål. Fördelen med den här sortens undersökningar är att man har möjlighet att komma åt hindren mot begripligheten i detalj direkt från de enskilda parterna. Vi tänker oss att i första hand Domstolsverket bör ansvara för att det genomförs sådana här undersökningar. Inget hindrar emellertid att även enskilda domstolar eller några domstolar tillsammans låter genomföra begriplighetsundersökningar av här angivet slag.
Inom ramen för enkät- och intervjuundersökningar på de enskilda domstolarna (jfr avsnitt 4.5.7) kan man ställa frågor om hur parter och professionella aktörer förstått eller uppfattat avgörandet. Enkätundersökningar är dock ett något trubbigt instrument när det gäller att få fram mer detaljerade synpunkter på avgörandets begriplighet. Vill man fånga upp detaljer och få en mer komplett bild av hur väl parterna och de professionella aktörer som uppträtt i domstolen egentligen förstått eller uppfattat olika delar av avgörandet är strukturerade intervjuundersökningar att föredra. Bl.a. genom kunskapsfrågor till parterna om innehållet i avgörandet kan man få svar på i vad mån parterna har förstått domen.
204
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
Oavsett vilka metoder domstolarna använder krävs – för att de ska vara långsiktigt meningsfulla i arbetet med att förbättra kvaliteten i utformningen av domar och beslut på enskilda domstolar – att det görs återkommande undersökningar av domar och beslut från den egna domstolen. Endast på så sätt kan domstolen fånga upp hur uppfattningarna om kvaliteten och begripligheten förändras över tid och vilken effekt olika förändringar i utformningen har haft. Ett annat inslag som vi ser framför oss i denna kontinuerliga process är återkommande omarbetningar av rekommendationerna och kriterielistan.
Vårt uppdrag tar sikte på hur domar och beslut ska utformas. Vi har därför inte övervägt några förslag som rör avgörandenas juridiska riktighet i och för sig. Man kan för övrigt fråga sig om det inom ramen för de diskussioner som vi föreslår, där deltagarna inte kommer att ta del av utredningen i målet, ens är möjligt att ta närmare ställning till om avgörandet är juridiskt riktigt, inte minst när det gäller bevisvärderingsfrågor.
5.6.9 Närmare hållpunkter för strategin
Vi tänker oss som sagt att det är domarna själva som ska utarbeta både föreskrifterna för formell och grafisk utformning av domar och beslut och rekommendationerna för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Strategin bör innehålla en detaljerad beskrivning av vilka frågor som ska tas upp i föreskrifterna och rekommendationerna och i vilka former arbetet med att ta fram dessa närmare bör bedrivas.
De föreskrifter som domarna enas om ska tas in i Domstolsverkets författningssamling och blir därmed bindande. Detta förutsätter att verket får möjlighet att utfärda föreskrifter om utformningen av andra domar än brottmålsdomar (jfr 21 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol).
Rekommendationerna kommer däremot inte att vara bindande. En särskild fråga för strategin blir därför att ta upp hur man ska få genomslag för dessa och hur man ska hantera olika meningar om hur rekommendationerna bör se ut.
När det gäller utbildningsfrågorna bör strategin ta upp hur det närmare innehållet i utbildningen ska se ut och särskilt ange olika kunskapsmål. Andra frågor för strategin i denna del är att anvisa vem
205
Utformning av domar och beslut SOU 2008:106
som är ansvarig för de olika utbildningsmomenten och ange en plan för hur ofta de olika utbildningarna ska ges.
När det gäller de återkommande undersökningarna av kvaliteten i domar och beslut bör strategin innehålla en plan för hur ofta domstolarna bör genomföra sådana undersökningar, vilka metoder som lämpligen bör användas och hur omfattande undersökningarna lämpligen bör vara. En motsvarande plan bör även finnas för Domstolsverkets uppgift att ansvara för att språkvetare ges i uppdrag att genomföra djupintervjuer med parter.
Med strategin som utgångspunkt ska sedan enskilda domstolars insatser på de olika delområdena kunna få betydelse för fördelningen av medel (jfr avsnitt 3.4.3).
5.6.10 Domskrivning och domares självständighet
Utformningen av domar och beslut är den kanske viktigaste enskilda faktorn för förståelsen av domstolarnas verksamhet. Det vore därför naturligt om det redan fördes en kontinuerlig diskussion i domstolarna om hur domar och beslut bör utformas. Emellertid har det nog bland domare ansetts att ämnet hör till kärnverksamheten i domaryrket, där den enskilde domarens självbestämmande gör sig särskilt starkt gällande. I enlighet med det synsättet är det inte tillåtet för överordnade och andra kollegor att komma med synpunkter på hur den enskilde domaren utformar sina domar och beslut. Klimatet i domstolarna har med andra ord inte främjat konstruktiva diskussioner om domskrivning.
En annan faktor som kan hämma diskussionen om domskrivning kan vara att domare är ängsliga för att få sin skrivförmåga prövad och ifrågasatt. Denna farhåga grundar sig på att bristen på systematiska diskussioner i domstolarna om domskrivning har fört med sig att domare, med undantag för fiskaler och assessorer, inte har någon vana vid att få sin skrivförmåga bedömd.
När det gäller domarnas självbestämmande och arbetet med kvalitet i domskrivningen i den mening som vi utgått från i detta avsnitt måste man emellertid skilja på frågor som rör själva beslutsfattandet – som givetvis inte kan vara föremål för överordnades och andra kollegors prövning och ifrågasättanden innan domen är given – och frågor som handlar om hur beslutsfattandet kommer till språkligt uttryck i domarna. Att den enskilde domarens ställningstagande i t.ex. skuldfrågan eller om det finns förutsättningar för
206
SOU 2008:106 Utformning av domar och beslut
psykiatrisk tvångsvård inte ska bedömas av andra får inte innebära att inte heller sättet som övervägandena i frågan formuleras i domar och beslut generellt får diskuteras. De rekommendationer som vi föreslår för utformning av domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation kommer det för övrigt i princip stå varje enskild domare fritt att följa.
Avslutningsvis ska framhållas att varken de utbildningsinsatser eller de metoder för att undersöka kvalitet i utformning av domar och beslut som vi föreslår tar sikte på avgörandenas juridiska riktighet.
207
6 Domstolarnas kontakter med medierna
6.1 Sammanfattning
En av domstolarnas viktigaste uppgifter från förtroendesynpunkt är att säkerställa att den information om domstolarna som når medborgarna genom medierna är så allsidig och korrekt som möjligt. För att domstolarna ska kunna fullgöra denna uppgift på ett bra sätt krävs enligt vår mening dels att domarkåren har ett betydligt mer aktivt förhållningssätt till medierna än i dag, dels att informationen från domstolarna blir mer lättillgänglig för medierna.
Med ett aktivare förhållningssätt menar vi att domare måste vara beredda att t.ex. publicera pressmeddelanden och hålla presskonferenser, men också att det måste finnas en beredskap hos domare till egna kontakter med journalister för att bemöta felaktigheter i rapporteringen eller klara ut missförstånd. Domare bör också ställa upp och informera om domstolsverksamhet i samband med olika diskussioner och intervjuer i radio och TV eller genom klargörande insändare och artiklar. Dessutom bör den externa informationen präglas av föregripande och proaktivitet.
Att informationen från domstolarna till medierna ska vara lättillgänglig innebär bl.a. att domare någorlunda enkelt och kortfattat måste kunna förklara även komplicerade juridiska resonemang för journalister och tillhandahålla informationen i ett format och på tider som i någon utsträckning tar hänsyn till de villkor som medierna arbetar under. Det handlar här bl.a. om att skapa en organisation för mediekontakter som innebär att journalisterna normalt kan få tag i någon person som kan svara på olika frågor.
För att nå dessa målsättningar finns det enligt vår mening ett behov av en mer heltäckande strategi för domstolarnas kontakter med medierna. Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Mediegruppen ska medverka i detta arbete. Domstolsverket ska ha
209
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. Vi menar att strategin bör byggas kring ett antal särskilt viktiga aktörer och funktioner. Dessa är följande.
• Domarna ska i första hand sköta mediekontakterna med anledning av mål och ärenden som de ansvarar för.
• Domstolscheferna ska bidra till att skapa en stämning på domstolen av öppenhet och en vilja att förmedla information till medierna. De och domarna ska också planera arbetet på domstolen på ett sådant sätt att enskilda domare kan vara tillgängliga när en informationsinsats krävs.
• Mediedomare ska finnas på de domstolar som har behov av en sådan domare. Mediedomaren ska ha till uppgift att på olika sätt underlätta domstolens kontakter med medierna.
• Mediegruppen ska bestå av mediedomarna och ska ha i huvudsak samma uppgifter som i dag och bl.a. vara ett organ för fortlöpande erfarenhetsutbyte när det gäller mediekontakter och föra ut ny kunskap till domstolarna.
• Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) ska ha det övergripande ansvaret för utbildningen av domare i mediefrågor och tillsammans med mediegruppen utarbeta innehållet i denna utbildning. Verket ska också uppmärksamma talespersonen för Sveriges Domstolar på frågor som kan föranleda initiativ från talespersonen.
• En presstjänst hos Domstolsverket ska fungera som startpunkt för journalister och andra som har frågor om verksamheten i domstolarna, upprätthålla pressjour och vid behov ge enskilda domare råd och stöd inför mediekontakter.
• En nyhetsredaktion hos Domstolsverket ska internt och externt bevaka flödet av information som rör domstolarna.
• En talesperson för Sveriges Domstolar ska vara en person som kan företräda domstolarna och informera om domstolsverksamhet i rikstäckande etermedier och genom klargörande insändare och artiklar i rikstäckande tidningar.
210
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
6.2 Inledning
I direktiven framhålls att domstolarnas kommunikation med medborgarna genom att tillhandahålla information från domstolarna till massmedierna är en faktor av särskilt stor betydelse för medborgarnas förtroende för domstolarna. Det påpekas att det är angeläget att det förmedlas saklig och korrekt information om verksamheten som bedrivs inom domstolarna.
I direktiven uppmärksammas att även domar som är helt oklanderliga ur ett strikt juridiskt perspektiv ibland utsätts för häftig kritik i den allmänna debatten, eftersom det kan vara svårt att förstå domstolarnas resonemang. En sådan negativ beskrivning sägs ibland kunna bero på att domarna inte är tillgängliga för att förklara innebörden av ett avgörande. En betydelsefull faktor för förståelsen av domstolarnas verksamhet är således enligt direktiven informationen från domstolarna till massmedierna.
Enligt direktiven finns det nu anledning att kartlägga hur domstolarna organiserat sina kontakter med medierna och närmare överväga vilka lösningar som bör väljas i framtiden. Utredningens kartläggning och överväganden ska redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för domstolarnas fortsatta arbete med dessa frågor.
6.3 Medierna på 2000-talet
6.3.1 Inledning
I detta avsnitt redovisar vi översiktligt mediernas roll och arbetssätt m.m. i dag. Som bakgrund till våra förslag är det viktigt att ge en bild av hur medielandskapet ser ut och villkoren för journalisternas arbete. Medierna är för de allra flesta människor den viktigaste källan till information och kunskap om samhällsfrågor och de har därigenom en stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna, se om förhållandet kunskap och förtroende i avsnitt 2.
TPF
1
FPT
TP
1
PT
För en mer mångsidig och detaljerad bild av det svenska mediesystemet, se Hadenius m.fl.
(2008).
211
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
6.3.2 Mediernas genomslagskraft och betydelse
Medie- och nyhetssystemet har på senare år expanderat på ett sätt som innebär att i princip samtliga människor numera dagligen nås av delar av nyhetsflödet. Inte bara för medborgarna i allmänhet utan också för journalister och i viss mån politiker är medierna den viktigaste källan till information och kunskap om samhällsfrågor.
TPF
2
FPT
Det är alltså genom medierna som människor huvudsakligen inhämtar information som de är intresserade av eller behöver för att kunna bilda sig egna uppfattningar i olika samhällsfrågor. De som arbetar inom medierna som redaktionsansvariga och journalister måste emellertid ständigt välja vad som ska uppmärksammas och hur verkligheten eller aspekter av den ska beskrivas eller gestaltas. Det sagda brukar uttryckas på det sättet att det finns ett överskott på information samtidigt som det finns ett underskott av uppmärksamhet bland människor.
I och med att medierna har nyckeln till människors uppmärksamhet får de en maktposition i kommunikationen mellan samhällets olika aktörer, medborgare och medierna själva. De aktörer som genom medierna vill nå människor tvingas därför att anpassa sig till medierna och mediernas sätt att fungera. Denna företeelse brukar kallas medialisering. Härmed avses att aktörerna anpassar sina budskap när det gäller urval, presentation, form, rytm, tempo och ofta även innehåll efter strävan att vinna så stort och gynnsamt medialt utrymme som möjligt.
TPF
3
FPT
Medierna har över tid flyttat fram sina positioner vad gäller makten över presentationen av samhällsfrågor. Härmed avses makten över dels dagordningen, dvs. vilka ämnen som ska tas upp i det offentliga samtalet, dels vilken innebörd eller mening som frågan ska ges.
TPF
4
FPT
Härutöver brukar man tala om beskrivningsmakten, som
handlar om att kunna etablera en viss tolkning av verkligheten som den rätta, rimliga och sanna.
TPF
5
FPT
TP
2
PT
Jfr Demokratibarometer 2002. Demokratibarometern är en nationell enkätundersökning med
medborgare, journalister och politiker.
TP
3
PT
Asp (1990).
TP
4
PT
McCombs & Shaw (1972), Gustafsson (1989).
TP
5
PT
Ekecrantz & Olsson (1994).
212
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
6.3.3 Det svenska mediesystemets uppbyggnad
Inom medieforskningen har man ansett sig kunna urskilja tre huvudmodeller för den demokratiska världens mediesystem.
TPF
6
FPT
Sverige brukar
betraktas som urtypen för den nordeuropeiska demokratiskt-korporativa modellen.
TPF
7
FPT
Ett huvuddrag för denna modell är historiska,
om än försvagade, band mellan tidningar och politiska partier, ett annat det förhållandet att dagspressen når stora läsargrupper. Det finns också andra band mellan medierna och det politiska systemet. Staten bedriver fortfarande en någorlunda aktiv mediepolitik med flera instrument, bl.a. presstöd, public service och sändningstillstånd för marksänd radio och television. I dag råder en blandmodell där både kommersiella intressen och offentlig kontroll gör sig gällande.
TPF
8
FPT
Ett annat karaktäristiskt drag för det svenska mediesystemet är att journalistkåren präglas av en hög grad av professionalisering, en stark konsensus om yrkesnormer och en hög nivå av journalistisk autonomi. Systemet kännetecknas också av ett utvecklat samarbete mellan aktörer som journalistförbund och ägarorganisationer samt en övergripande ideologi om journalisten som ”medborgarnas tjänare” som verkar för allmänintresset.
TPF
9
FPT
Ägarstruktur
Dagspressen, som räknat i omsättning är det största mediet, är helt och hållet privatägd. Inom televisionen har privat TV och public service-TV numera i stort sett samma ekonomiska volym. Totalt sett har dock privat TV något högre publikandel än public service. Inom radion är public service fortfarande störst, vad avser såväl publik som ekonomisk omslutning. Dagspressens totala omsättning är större än både radions och televisionens.
Inom den privata sfären dominerar ett mindre antal stora koncerner. Svenska medier kännetecknas härvid av en relativt hög grad av korsägande, överlappande ägarskapsstrukturer mellan huvudaktörerna på det audiovisuella området samt samarbetsavtal mellan press
TP
6
PT
McQuail (2003).
TP
7
PT
De båda andra modellerna är medelhavsmodellen, som kännetecknas av polariserad pluralism,
och den liberala nordatlantiska. Se Hallin & Mancini (2004).
TP
8
PT
Ewertsson och Hultkrantz (2004).
TP
9
PT
Hallin & Mancini (2004).
213
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
och etermedier där bolag inom bägge sektorer kontrolleras av samma grupp.
TPF
10
FPT
Ägandet är – vid sidan av hur mycket som ägs av vem – också en fråga om vilka ägarna är och vad som är deras mål med ägandet. I Sverige finns en tradition av ägare med starkt uttalade publicistiska och ofta också politiska värderingar. Även den svenska mediebranschen har dock fått nya aktörer som ofta drivs av andra mål än traditionellt publicistiska. Med skärpta avkastningskrav på en globaliserad mediemarknad blir journalistiken i medieföretagen ett konkurrensmedel i kampen om marknadsandelar.
TPF
11
FPT
6.3.4 Journalistik – ideal och verklighet
Ideal
Journalistiken i medierna
TPF
12
FPT
fullgör tre uppgifter som är särskilt ange-
lägna för den fria åsiktsbildningen, nämligen att förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor, att granska de inflytelserika i samhället samt att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till tals.
TPF
13
FPT
För att jour-
nalistiken ska kunna fullgöra dessa uppgifter krävs att den strävar efter att ge så allsidiga och sanningslika bilder av verkligheten som möjligt. Det leder i sin tur till att journalistiken måste ha metoder för att sortera all möjlig information och för att separera information från desinformation.
TPF
14
FPT
Vissa medieforskare menar att det är rimligt att ställa åtminstone sju krav på ett medieinnehåll som kallas journalistiskt och vars syfte är att informera. Dessa krav är
U
att
U
tillämpa principen om
två av varandra oberoende källor,
U
att
U
vara i huvudsak beskrivande
och – i den mån tolkningar förekommer –
U
att
U
tydligt skilja mellan
fakta å ena sidan och tolkningar och spekulationer å den andra,
U
att
U
alltid tydligt skilja mellan bekräftade och obekräftade uppgifter,
U
att
U
vara tydlig med vilka källor som använts,
U
att
U
inte dramatisera på ett
TP
10
PT
Sundin (2007).
TP
11
PT
McManus (1994).
TP
12
PT
Journalistik och medier är inte synonymer. Till skillnad från medier handlar journalistik om en specifik form av medieinnehåll vid sidan om andra genrer som exempelvis underhållning, konsumentinformation och börsnoteringar.
TP
13
PT
Pressutredningens betänkande Vårt dagliga blad – Stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) s. 156.
TP
14
PT
De svenska etiska reglerna för press, radio och TV genomsyras också av ett sådant här tänkande, se Spelregler för Press TV Radio (2001).
214
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
sätt som suddar ut gränsen mellan fakta och fiktion samt
U
att
U
inte
anspela på allmänt hållna stereotyper och fördomar på ett sätt som bidrar till att de sprids och förstärks.
TPF
15
FPT
Granskningsidealet och en strävan att enkelt förklara komplicerade händelser har en stark ställning inom den svenska journalistkåren. Föreställningarna om den goda journalistiken är dessutom anmärkningsvärt samstämmiga mellan journalister i dagspress, kommersiell radio och TV, public service, fackpress och populärpress.
TPF
16
FPT
Verklighet
Som en följd av bl.a. minskade annonsintäkter, ökade kostnader och försvagningen av traditionella läsar- och tittarlojaliteter har ekonomiska målsättningar med tiden blivit allt viktigare för medieföretagen jämfört med parallella publicistiska mål med verksamheten.
TPF
17
FPT
Företagen har dock ett val, där den grundläggande frågan är om man ser journalistiken som mål eller medel.
TPF
18
FPT
Om journalistiken är
medlet eller målet, beror på medieföretagens ställningstaganden och på redaktionernas förmåga att värna den redaktionella integriteten inåt. Samtliga medieföretag har en självklar strävan efter ekonomisk överlevnad, men medan vissa medieföretag satsar på ekonomisk vinstmaximering försöker andra balansera ekonomiska och publicistiska krav.
TPF
19
FPT
Enligt kritikerna leder kommersialiseringen till att medierna satsar allt mindre resurser på självständigt journalistiskt grävande eller sökande av nyheter, att billiga och enkla nyheter ges företräde framför viktiga men kostsamma nyheter, att journalistiken tar större hänsyn till publikens smak än till vad som kan vara viktigt för människor att veta, och att journalistiken anpassas till de publikgrupper som annonsörerna är mest intresserade av att nå. Det påverkar även public service-medierna, för även om de inte konkurrerar med privata medier på annonsmarknaden så konkurrerar de om samma publik.
TPF
20
FPT
Enligt detta synsätt håller journalistiken på
att tabloidiseras, sensationaliseras och dramatiseras.
TPF
21
FPT
För svenskt
TP
15
PT
Nord m.fl. (2003).
TP
16
PT
Wiik (2007).
TP
17
PT
Hultén (1999).
TP
18
PT
Wadbring (2004).
TP
19
PT
Östlund (2000).
TP
20
PT
McManus (1994), Hamilton (2004).
TP
21
PT
Jfr Sparks och Tulloch (2000).
215
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
vidkommande är det främst inom kvällspressen och viss kommersiell radio och TV som denna utveckling är tydlig.
Även de svenska journalisterna själva anser att arbetet som journalist förändrats och blivit mer kommersiellt. Det finns också en större acceptans inom kåren för kommersialisering i dag än tidigare, låt vara att man i huvudsak är negativt inställd. Inställningen är i viss mån beroende av var man arbetar. Således anser journalister som arbetar på fristående produktionsföretag för olika medier, kommersiell TV och kvällspressen i större utsträckning att arbetet kommersialiserats och accepterar i högre grad denna utveckling än journalister som arbetar på t.ex. public service och tidskrifter.
TPF
22
FPT
Bilden av kommersialisering och sensationsjournalistik är emellertid inte entydig. Den mera populära karaktär som gör sig märkbar även i seriösa medier kan bredda läsekretsen. Mer sensationsinriktade tidningar har trots allt behållit politiskt opinionsbildande stoff. Oväntade konsekvenser kan också uppkomma. En helt kommersiellt motiverad och samtidigt seriös produkt som Metro har exempelvis bidragit till att tidningen nått nya läsare bland invandrare och ungdomar.
6.3.5 Medielogik
Med medielogik avses normer och rutiner som styr medieproduktionen och som i sin tur avsätter ett visst medieinnehåll.
TPF
23
FPT
Man får
här skilja på faktorer som avgör vilka händelser som väljs ut att bli nyheter och metoder för hur journalister bearbetar händelser för att de ska fånga människors uppmärksamhet.
Vilka händelser blir nyheter?
Själva nyhetsbegreppet sägs innehålla tre grunddimensioner. Nyheter handlar enligt dessa om olika former av avvikelser från ett slags normaltillstånd samt rör saker som är socialt betydelsefulla och sådant som är nytt och geografiskt nära.
TPF
24
FPT
I studier av vad som
karaktäriserar händelser som väljs ut till huvudartikel har konstaterats att sannolikheten ökar ju mer händelsen behandlar politik, ekonomi, olyckor eller brott. Andra saker som ökar sannolikheten
TP
22
PT
Wadbring (2007).
TP
23
PT
Altheide & Snow (1979).
TP
24
PT
Shoemaker m.fl. (1987).
216
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
att en viss händelse väljs ut till huvudartikel är kort geografiskt och kulturellt avstånd, att händelsen är sensationell och överraskande, att den handlar om enskilda elitpersoner, att den utspelas under kort tid men som del av ett tema, att den har negativa inslag eller att den har elitpersoner som källor.
TPF
25
FPT
Störst betydelse för nyhetsvärdet har, enligt journalisterna själva, att händelsen är sensationell, oväntad eller dramatisk och spännande och därmed intressant för publiken. Av mindre betydelse är redaktionella rutiner som t.ex. att det finns ett bra pressmeddelande eller att händelsen intresserar redaktionsledningen. Däremot anses det ha stor betydelse för nyhetsvärdet att uppgifter kommer från en officiell eller annars trovärdig källa. Minst betydelse för nyhetsvärdet har faktorer som handlar om att händelsen är viktig för publiken.
TPF
26
FPT
Hur bearbetas händelser för att bli nyheter?
Att en händelse uppfyller några av de kriterier för vad som skapar nyheter är inte alltid tillräckligt för att händelsen verkligen ska bli en nyhet. Händelsen bör också ha sådana egenskaper att den kan bearbetas och på det sättet uppfattas som intressantare för människor än den var från början. De bearbetningstekniker som medierna brukar sägas använda för att fånga sin publik och hålla kvar intresset är i huvudsak följande.
TPF
27
FPT
1. Tillspetsning – en händelse eller ett uttalande som i sig är tillspetsat eller som av journalisten går att spetsa till har större förutsättningar att bli nyheter. Källan eller journalisten måste med andra ord formulera sig kort, klart och tydligt. 2. Förenkling – komplexitet måste ersättas av förenklingar. Det får alltså inte finnas för många argument och nyanseringar. 3. Polarisering – polarisering och konflikter fångar uppmärksamhet. De väcker känslor och förenklar också ofta olika uppfattningar i en fråga.
TP
25
PT
Hvitfelt (1985).
TP
26
PT
Ghersetti (2007).
TP
27
PT
Hernes (1978, 1983), Strömbäck (2000).
217
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
4. Intensifiering – ett häftigt utbrott, strejker, våld och annan dramatik är spännande. De ger också möjlighet till ett levande och intresseväckande berättande. 5. Konkretisering – att uppmärksamma det som är konkret eller konkretisera det som egentligen är abstrakt är två sätt att fånga människors uppmärksamhet.
6. Personifiering – få saker intresserar människor lika mycket som andra människor. Att lyfta fram enskilda personer är ett enkelt sätt att möjliggöra identifikation. 7. Stereotypisering – stereotyper använder vi oss av för att spara tid och kraft när vi tar till oss ny information. Medierna använder också stereotyper i nyheterna för att vi lättare ska känna igen oss. Även här handlar det följaktligen om en form av identifikation. Vi tar helt enkelt lättare till oss det vi känner igen.
Vilka bearbetningstekniker man använder sig av skiljer sig kraftigt åt mellan olika medier. Den allmänt sett viktigaste och för den moderna journalistiken mest utmärkande bearbetningstekniken torde dock vara tendensen till personifiering.
6.3.6 Mediernas arbetsformer
Hur redaktionerna är organiserade varierar mellan olika medier och olika medieslag. Varje redaktion har dock en ansvarig utgivare. För tidningar kan det, enligt lag, bara finnas en ansvarig utgivare, medan det kan finnas flera ansvariga s.k. programutgivare inom radio och TV. För tidningsföretag och deras redaktioner har normalmodellen varit att det finns en chefredaktör med ett övergripande ansvar för publicistiska och redaktionella frågor och en verkställande direktör med ansvar för annonser, teknik och andra ickepublicistiska uppgifter. Denna modell förekommer fortfarande, men sedan länge har det pågått en utveckling som innebär att det blir allt vanligare att den verkställande direktören är företrädare för hela tidningen. En grundläggande förändring på flertalet tidningsredaktioner är att den politiska chefredaktören är under avveckling och att chefredaktörer i dag har en allmänjournalistisk bakgrund. På nivån under ansvariga utgivare, chefredaktörer och verkställande direktör finns nyhets- och redaktionschefer med ett övergripande ansvar för nyhetsproduktionen som helhet. Därutöver finns det nyhets- och redaktionschefer för
218
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
sportredaktion, kulturredaktion, ekonomiredaktion och andra delar som kan finnas inom en redaktion.
Det är främst chefredaktören som, tillsammans med redaktions- och nyhetschefer, i det dagliga arbetet definierar nyhetsredaktionens uppdrag och normer.
TPF
28
FPT
Det sker genom uppdragen som delas ut på
de morgon- eller redaktionsmöten där dagens arbeten planeras. På de uppdragslistor som tas fram utpekas inte bara uppdragen utan dessa åtföljs ofta av en uttalad vinkel, som talar om vad det är som gör den möjliga nyheten journalistiskt intressant. Genom denna ordning socialiseras journalister in i ett speciellt sätt att tänka, se på världen och värdera nyheter. Socialiseringen förstärks genom de signaler som sänds ut när vissa nyheter placeras på förstasidan och de viktigaste nyhetssidorna, medan andra placeras på sämre nyhetsplatser. Socialiseringsprocessen omfattar även redigerarna, en yrkesgrupp som vanligen inte syns utåt, men vars arbete har stor betydelse för den slutliga journalistiska produkten. Motsvarande gäller TV- och radionyheter. Ledningen bidrar därmed till att forma en redaktionell kultur med åtföljande nyhetsvärderingar.
TPF
29
FPT
I jämförelse med journalistikens organisering i många andra länder har svenska journalister en stor frihet i förhållande till redaktionen. När ett uppdrag har lagts ut på en journalist, är det i regel journalisten själv som avgör vilka som ska intervjuas, vilka fakta som behöver letas upp eller kontrolleras, och hur artikeln eller inslaget ska vinklas. När artiklarna och inslagen är färdiga gör nyhetscheferna eller deras motsvarigheter sällan några större ingrepp i artiklarna och inslagen. Det är inte ens säkert att artiklarna blir lästa av någon överordnad innan de går i tryck. Till skillnad från exempelvis USA förekommer det sällan att nyhetscheferna eller deras motsvarigheter skriver om artiklar eller redigerar om inslag. I Sverige skulle ett sådant förfarande ses som ett övergrepp på journalistens integritet.
TPF
30
FPT
TP
28
PT
Enligt journalisterna själva har redaktionsledningen särskilt stort långsiktigt inflytande över det redaktionella innehållet. När det gäller det dagliga arbetet menar journalisterna att de själva har näst intill lika stort inflytande som redaktionsledningen, se Asp (2007).
TP
29
PT
Löfgren Nilsson (1999), Ekström och Nohrstedt (1996).
TP
30
PT
Löfgren Nilsson (1999).
219
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
6.3.7 Massmediernas rapportering om verksamheten i domstolarna
När massmedierna uppmärksammar verksamheten i domstolarna är det till övervägande del brottmålen det handlar om. Anledningen till det torde vara att brott bevisligen intresserar människor samt att händelser som innefattar brott lämpar sig väl för bearbetning enligt de bearbetningstekniker som medierna använder sig av.
TPF
31
FPT
De
mönster som präglar mediernas förhållningssätt till domstolarnas arbete i brottmålen torde dock gälla även för rapporteringen från domstolarnas arbete i övrigt.
Inom rättssociologin brukar man hävda att rätten är ett slutet system som definierar sig självt och inom sig – genom lagar, förarbeten och praxis – avgör vad som är rättsligt giltigt och vad som inte är det. När en tvist ska avgöras av en domstol i ett enskilt fall spelar det enligt detta synsätt normalt inte någon roll vad som föranlett framväxten av den aktuella rättsregeln, varför den utformats på det sätt som skett eller vad tillämpningen av den får för sociala konsekvenser för de inblandade. Dessa frågeställningar är emellertid centrala, inte bara för rättssociologer, utan även för journalister. Samtidigt som man intresserar sig mycket för orsaker och konsekvenser, är ofta de rent rättsliga argumenten mindre intressanta i det journalistiska berättandet. Spekulationer kring t.ex. varför ett visst brott kunnat äga rum eller vilka konsekvenser domslutet i målet kan tänkas få för de inblandade lyfts fram, medan de rättsliga argumenten för domstolens bedömning tenderar att hamna i skymundan.
På 1920-talet rapporterade medierna intensivt från olika brottmålsrättegångar. Rapporteringen hade en närmast referatlik karaktär och var rik på detaljer, inte sällan av sensationsbetonat slag. Namn och ofta även bild på de misstänkta publicerades regelmässigt. Denna hänsynslöshet i rapporteringen föranledde en pressetisk debatt om namnpublicering. Debatten utmynnade i att Publicistklubben år 1923 tog fram de första yrkesreglerna för journalister i Sverige. Reglerna gick bl.a. ut på att misstänkas namn inte borde publiceras förrän vederbörande hade dömts. Denna regel har sedan tagits in i nya regler på området för pressetik och har följts av i stort sett alla medier fram till 1990-talet. Härefter har emellertid en uppluckring skett och numera publicerar många medier inte sällan återigen namnen
TP
31
PT
Jfr avsnitt 6.3.5.
220
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
på personer som är misstänkta för allvarligare brott. Namnpubliceringen är emellertid mycket mindre vanlig än på 1920-talet.
TPF
32
FPT
Själva rapporteringen i medierna om brott uppvisar påfallande likartade mönster över tid och rapporteringen varierar på ett sätt som inte sammanhänger med faktiska förändringar i brottsstatistiken. Under hela efterkrigstiden har det funnits ett stort massmedialt intresse för brott och rapporteringen om våldsbrott har varit överrepresenterad i förhållande till brottsstatistiken.
Över tid har medierna emellertid ändrat förhållningssätt i förhållande till staten och samhällets makteliter. På 1950-talet fungerade medierna till stor del som språkrör för den rådande kriminalpolitiken. På 1970-talet hade medierna blivit mer oberoende, vilket bl.a. tog sig uttryck i att man intog en mer kritisk hållning till kriminalpolitiken. Härefter har medierna flyttat fram sina positioner ytterligare. Samtidigt har medierna anpassat sig till en mer generell samhällelig förändring i riktning mot ökad kommersialisering. Aktörer med en effektiv mediestrategi har därför stora möjligheter numera att påverka rapporteringen om kriminalpolitiken, samtidigt som medierna på eget initiativ har stor inverkan på den politiska sfären.
TPF
33
FPT
I dag kan två tydliga trender skönjas inom kriminaljournalistiken. Å ena sidan finns sensationsjournalistiken, särskilt i kvällspressen och vissa kommersiella etermedier där journalistiken har förskjutits från att beskriva ett faktiskt händelseförlopp till att överdriva, spekulera kring och hårdvinkla detta. Å andra sidan har kommersialiseringen lett till betydande nedskärningar i personalen, särskilt på mindre redaktioner, vilket medfört ett ökat behov av lättillängligt nyhetsmaterial. Här fyller kortare referat av bl.a. domar i brottmål en viktig funktion. Denna form av journalistik gör inte anspråk på annat än att beskriva ett visst händelseförlopp och domstolens ställningstaganden i huvudsak så som dessa kommit till uttryck i domen. Denna form förekommer framför allt i lokaltidningarna.
En relativt ny företeelse på medieområdet är nyhetsbyråer som erbjuder skräddarsydd nyhetsbevakning av bl.a. verksamheten i domstolarna. Konceptet bygger på att man vänder sig till domstolarna och kräver att få ut olika allmänna handlingar. Dokumenten scannas och levereras till beställaren i pdf-format. Innehållet sammanfattas med en journalistisk text skriven av någon av nyhetsbyråns reportrar. Siren är ett exempel på en sådan nyhetsbyrå.
TP
32
PT
Weibull & Börjesson (1995).
TP
33
PT
Pollack (2001).
221
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
6.4 Sveriges Domstolars nuvarande organisation för mediekontakter
6.4.1 Inledning
I detta avsnitt beskrivs översiktligt hur Sveriges Domstolar i dag har organiserat sina kontakter med medierna. Denna organisation kan sägas bestå av tre delar. I organisationen ingår, förutom de enskilda domstolarna, Domstolsverket och dess informationsavdelning samt den s.k. mediegruppen. Hur det fungerar på de enskilda domstolarna när det gäller att tillhandahålla information till medierna redogör vi för i avsnitt 6.4.2. Därefter beskriver vi i avsnitt 6.4.3 hur Domstolsverkets informationsavdelning är uppbyggd och vilka uppgifter avdelningen har i det externa informationsarbetet inom Sveriges Domstolar. I avsnitt 6.4.4 redovisar vi mediegruppens verksamhet och vilken funktion gruppen fyller i kontakterna mellan domstolarna och medierna.
6.4.2 De enskilda domstolarna
Alla domstolar har numera presentationsterminaler i de allmänna utrymmena som kan användas av journalister och andra som önskar information om målen och ärendena vid den enskilda domstolen. De flesta domstolar tillhandahåller både grundläggande information om domstolsverksamheten som sådan och mer specifik information om den egna domstolen på webbplatsen. Många domstolar utnyttjar möjligheten att konvertera domar till pdf-format för att därigenom kunna lämna ut dem via e-post till bl.a. journalister. Flera domstolar publicerar på webbplatsen information om kommande förhandlingar (se även avsnitt 7.2.1).
Många domstolar har etablerat rutiner för samarbetet med företrädare för i första hand lokalpressen inom verksamhetsområdet. Sådana rutiner kan handla om att erbjuda journalisterna tillgång till särskilda utrymmen i domstolarnas lokaler med dator, telefon och kopieringsutrustning samt ett samordnat tillhandahållande av t.ex. uppropslistor, stämningsansökningar och meddelade domar. Några domstolar bjuder återkommande in journalister inom verksamhetsområdet till seminarier eller liknande diskussionsforum i syfte att utbyta erfarenheter och på det sättet utveckla och förbättra samarbetet.
222
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
Ett fåtal domstolar har antagit en informationspolicy för det externa informationsarbetet. Syftet med en informationspolicy är i första hand att skapa en ordning på domstolen för informationslämnandet till företrädare för medierna och allmänheten i både allmänna frågor och frågor som hänför sig till enskilda mål eller ärenden. Ibland tas det också upp vilka krav som kan ställas på den information som domstolen lämnar, t.ex. rörande målgruppsanpassning. Andra frågor som kan beröras är utformningen av pressmeddelanden samt den praktiska hanteringen av pressmeddelanden och presskonferenser.
Många domstolar utnyttjar möjligheten att skriva pressmeddelanden i samband med att medialt uppmärksammade eller för en bredare allmänhet intressanta mål och ärenden avgörs. Pressmeddelandena brukar publiceras både på domstolens egen webbsida och Sveriges Domstolars centrala webbplats. Det går att prenumerera på de pressmeddelanden som publiceras på den centrala webbplatsen. Det har hänt att domstolar hållit presskonferens i samband med att dom meddelas i mycket uppmärksammade mål. Det verkar dock inte vara särskilt vanligt att valet att publicera pressmeddelanden eller hålla presskonferens i samband med ett visst avgörande grundas på någon mer utförlig analys av vilket behov av information som finns från mediernas sida. Oftare förefaller valen ske mer skönsmässigt av den eller de domare som dömt i målet. Inte sällan torde vederbörande domares personliga intresse för mediekontakter spela in här. Men även vilken skyldighet domstolen har att förse medierna med information lär ha betydelse.
Allmänna frågor från journalister om verksamheten i domstolarna eller mer praktiskt orienterade frågor om ett visst mål eller ärende hanteras i de enskilda domstolarna inte sällan på det sättet att frågeställaren hänvisas till en notarie eller domstolssekreterare.
Om journalisterna har frågor som rör domstolens ställningstaganden i enskilda mål och ärenden sköts kontakterna, som antytts ovan, nästan alltid av den eller de domare som handlagt målet eller ärendet. Det beror i sin tur på att det är denna eller dessa personer som journalisterna i första hand vill prata med. Det innebär samtidigt att domstolens servicenivå i förhållande till medierna i dessa fall bestäms av i vilken utsträckning den enskilde domaren finns tillgänglig och är beredd att ställa upp på intervjuer och besvara journalisternas frågor. På enstaka domstolar finns dock en uttalad policy att domstolschefen tar hand om kontakterna med medierna i
223
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
den mån den eller de domare som dömt i målet inte vill ställa upp och kommentera sitt avgörande.
I samband med att migrationsdomstolarna inrättades anställdes särskilda informatörer vid var och en av dessa, inklusive Migrationsöverdomstolen, i första hand för att möta mediernas behov av information.
TPF
34
FPT
Detta motiverades med att man trodde att
migrationsmålen skulle komma att röna betydande uppmärksamhet i massmedierna. Erfarenheten hittills visar emellertid att migrationsmålen inte har uppmärksammats av medierna i den utsträckning som förväntades. Det har bl.a. kommit att innebära att endast en mindre del av informatörernas arbete rör massmediala frågor. I stället synes informatörerna främst arbeta med frågor som rör internkommunikationen på de aktuella domstolarna. Det finns i dag inte informatörer på några andra domstolar än migrationsdomstolarna.
6.4.3 Domstolsverket – Informationsavdelningen
Domstolsverkets informationsavdelning har elva medarbetare inklusive informationschefen. Drygt hälften är informatörer med medie- och kommunikationsvetenskaplig bakgrund. Avdelningen har också en journalist anställd som huvudsakligen arbetar med publikationen Domkretsen.
Informationsavdelningen ansvarar för strategi, struktur och innehåll i Sveriges Domstolars interna och externa kommunikation samt i mediearbetet. Detta ansvar omfattar bl.a. Domstolsverkets och Sveriges Domstolars gemensamma informationskanaler. Såvitt gäller intern kommunikation utgörs dessa av nyhetsbrev, Doris, domstolarnas egna intranät samt publikationerna Chefsnytt och Domkretsen. För den externa kommunikationen är Sveriges Domstolars centrala webbplats och domstolarnas egna webbplatser de viktigaste kommunikationskanalerna. Andra externa informationskanaler som används är trycksaker i form av broschyrer och rapporter samt annonser och kampanjer.
Avdelningen ger vidare stöd och råd till domstolarna i informationsfrågor. Målsättningen för detta arbete är bl.a. att verka för att domstolarna aktivt ska använda medierna som informationskanal och att domstolarnas olika intressenter ska ha tillgång till den
TP
34
PT
Migrationsdomstolar har inrättats vid länsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Därutöver har en Migrationsöverdomstol inrättats i Kammarrätten i Stockholm.
224
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
information de behöver. Ett strategiskt mål med avdelningens verksamhet är att domstolarnas roll i samhället ska vara väl känd hos medborgarna och förtroendet högt. På senare tid har avdelningen bl.a. tagit fram en gemensam grafisk profil för Sveriges Domstolar.
När det gäller mediearbetet är avdelningen inom Domstolsverket ansvarig för kontakten med mediegruppen (mediegruppens verksamhet beskrivs i avsnitt 6.4.4). Avdelningen ansvarar även för pressrummet på Sveriges Domstolars centrala webbplats och fungerar därigenom som kontaktkanal för många journalister som har frågor om verksamheten i domstolarna. Medarbetarna svarar därvid på generella frågor kring verksamheten och slussar andra frågor vidare, inte sällan till någon av medlemmarna i mediegruppen. Via pressrummet kan man för övrigt komma åt kontaktuppgifter till talesmannen för mediegruppen och genom en länk kontaktuppgifter till gruppens övriga medlemmar.
I den mån det efterfrågas ger avdelningen stöd och råd till personalen i domstolarna inför mediekontakter. En av utmaningarna som avdelningen har satt upp för den närmaste tiden handlar just om att möta behovet hos domstolarna av stöd i detta avseende. På intranätet tillhandahåller avdelningen en guide för hur pressmeddelanden bör skrivas med tillhörande exempel på hur ett pressmeddelande kan utformas. Via pressrummet på den centrala webbplatsen kan man genom en länk komma åt enskilda domstolars pressmeddelanden och avdelningen tillhandahåller även en prenumerationstjänst.
Avdelningen har också år 2005 publicerat skriften Domstolarna och massmedierna (2005) bl.a. i syfte att öka domstolarnas kunskaper om massmedierna och deras sätt att arbeta.
TPF
35
FPT
Skriften inne-
håller bl.a. vissa praktiska tips när det gäller kontakterna med medierna i olika situationer, t.ex. vid intervjuer, samt de villkor som gäller för journalistisk verksamhet och servicegraden till journalister.
6.4.4 Mediegruppen
Mediegruppen startades år 2005 i syfte att underlätta kontakterna mellan domstolarna och massmedierna och därmed förbättra infor-
TP
35
PT
Skriften torde behöva revideras något. Således är beskrivningen av redaktionsarbetet något föråldrad. A-pressen gick i konkurs år 1992 och FLT Press slutade med nyhetsbyråverksamhet år 2000, vilket innebär att uppgifterna på s. 18 är direkt felaktiga.
225
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
mationen till allmänheten. Gruppen består av domare som särskilt åtagit sig att vara tillgängliga för kontakter med medierna. Mediegruppen har för närvarande 32 medlemmar, varav en fungerar som talesman för gruppen. I gruppen finns representanter från samtliga tre instanser i båda domstolsslagen. Det finns också en representant för hyres- och arrendenämnderna. Medlemmarna presenteras på Sveriges Domstolars centrala webbplats.
Initiativtagarna till mediegruppen upplevde att allmänhetens förtroende för domstolarna stadigt sjönk och menade att mediernas mindre initierade rapportering om rättegångar delvis var en orsak till detta. Problemet ansågs till stor del ligga i att domare – till skillnad från t.ex. advokater och åklagare – sällan ställde upp för att svara på journalisters frågor, med följd att rapporteringen ofta blev missvisande.
Domarna i mediegruppen uttalar sig inte som företrädare för Sveriges Domstolar eller för enskilda domstolar utan i sin egenskap av domare. Inom mediegruppen ger man varandra stöd inför kontakter med medierna. Man ger även råd till andra domare som ska träffa journalister i något sammanhang. Gruppen träffas numera ungefär en gång om året, då den ägnar sig åt allmänt erfarenhetsutbyte och allmän information om medierna. T.ex. hade man år 2007 en holländsk mediedomare på besök och bjöd år 2008 in medieforskaren Ester Pollack från Stockholms universitet som höll ett föredrag om kriminaljournalistiken och rättsväsendet. Mediegruppens medlemmar genomgår också medieutbildning, bl.a. i form av fingerade intervjuer framför kamera.
I vilken utsträckning domarna i mediegruppen blivit kontaktade i olika massmediala sammanhang verkar variera. Vissa domare blir ofta kontaktade medan andra synes haft få – om ens några – kontakter med företrädare för medierna med anledning av sitt engagemang i gruppen.
Enligt mediegruppen har två tendenser i mediernas rapportering om domstolarna blivit tydligare under de år som gruppen funnits. Dels menar man att fler domare, även utanför mediegruppen, figurerar i medierna, dels anser man att mediernas rapportering har blivit mer saklig och korrekt.
226
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
6.5 En omvärldsbeskrivning
6.5.1 Inledning
I detta avsnitt beskriver vi översiktligt hur man i vissa andra länder resonerar kring domstolarnas kontakter med medierna och hur man organiserat dessa, närmare bestämt Holland, Norge och Danmark. Vi redovisar därefter, också översiktligt, hur vissa myndigheter i Sverige har organiserat sina mediekontakter. Vi har valt ut länder och myndigheter som kommit långt i sitt arbete med massmediefrågor eller står Sverige eller Sveriges Domstolar nära.
6.5.2 Internationell utblick
Holland
TPF
36
FPT
Som utgångspunkt anser man i Holland att förtroendet för domstolarna i mångt och mycket beror på hur rapporteringen från rättegångar tar sig uttryck i massmedierna. Det anses därför viktigt att kommunikationen mellan domstolarna och massmedierna är öppen och genomlysande.
Man har för att säkerställa detta infört ett system i Holland med s.k. mediedomare. En eller flera sådana domare finns sedan år 2005 på samtliga domstolar i Holland och sammantaget finns det 75 stycken. Mediedomaren är talesperson för domstolen och svarar på journalisters frågor i den egenskapen. Denna uppgift vilar egentligen på domstolschefen, som av praktiska skäl delegerat uppgiften till mediedomaren.
Systemet har i praktiken lett till att enskilda domare numera aldrig kommer i kontakt med företrädare för medierna när det gäller handläggningen av enskilda mål. I stället förser domarna mediedomaren med information och förklaringar kring ett visst uppmärksammat mål. Det lär också förekomma att mediedomaren diskuterar hur domen från medial synpunkt bör utformas med domaren som dömt i målet. Mediedomaren fungerar sedan som talesperson i förhållande till massmedierna. Hans eller hennes principiella roll är att kommunicera med medieföreträdare om enskilda mål som handläggs vid den egna domstolen.
TP
36
PT
The Judiciary and the media in the Netherlands (2005).
227
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
Arbetsbördan för mediedomarna varierar förstås beroende på vid vilken domstol de är anställda. Mest belastade är mediedomarna vid domstolarna i Amsterdam och Rotterdam. De flesta mediedomare har dock inte mer att göra än att de kan sköta mediekontakterna vid sidan av sitt ordinarie arbete som domare.
Någon särskild ersättning utgår inte till mediedomarna. Från början krävdes inte heller några särskilda kvalifikationer för uppdraget. Nyligen har emellertid Kommittén för mediedomare
TPF
37
FPT
– en
sammanslutning för de holländska mediedomarna – ställt upp särskilda behörighets- och färdighetskrav. I dessa innefattas bl.a. att man ska göra sig bra framför en kamera och ha en förmåga att förklara de juridiska ställningstagandena i avgörandena på ett lättbegripligt språk. Mediedomarna får särskild utbildning, där fingerade intervjuer framför kamera ingår.
Den allt mer intensiva mediebevakningen av rättegångar har lett till att mediedomarna känt ett ökande behov av gemensamma regler eller riktlinjer för hur umgänget med medierna ska hanteras. De första riktlinjerna kom år 2000, och hade utarbetats av de då verksamma mediedomarna och beslutats av landets domstolschefer. Dessförinnan hade varje domstol egna regler eller metoder för hur man förhöll sig till företrädare för massmedierna, vilket kunde leda till stor förvirring bland journalister som bevakade rättegångar i flera domstolar.
Riktlinjerna kan handla om hur kameror får placeras i förhandlingssalen och om hur man ska hantera journalister som bryter mot riktlinjerna.
TPF
38
FPT
Syftet med riktlinjerna är att trygga både offentlig-
hetsprincipens upprätthållande i domstolarna och skyddet för de inblandades personliga integritet. Syftet är också att skapa så klara och tydliga rutiner för medieumgänget att domstolarna kan tillgodose kraven på snabba och rättssäkra processer, även om mediebevakningen är massiv.
I takt med att fler människor tar del av nyheter i etermedierna har behovet ökat av att domare ställer upp i radio och TV för att i mer generella termer diskutera domstolsrelaterade frågor. I Holland har det dock varit svårt att få domare att ställa upp och fungera som talespersoner för sina kollegor i sådana här sammanhang. Motståndet sägs bero på att domarna inte vill ge intrycket av att uttala sig å sina kollegors vägnar, när han eller hon egentligen ger uttryck för sin privata uppfattning.
TP
37
PT
The Committee of Press Judges.
TP
38
PT
I Holland tillåts ofta bildupptagning från pågående rättegångar.
228
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
För att komma åt detta har man i Holland tillsatt en grupp av domare, som både är experter inom sina respektive områden och har erfarenhet av att kommunicera med medierna. Medlemmarna i denna grupp har blivit bemyndigade att riksomfattande uttala sig å sina kollegors vägnar.
Det finns ytterligare hierarkier inom det holländska mediedomarsystemet. Om det i medierna skulle blossa upp en debatt som rör domstolsväsendet i stort – exempelvis om kvaliteten i dömandet generellt – är det således ordföranden för Rådet för domstolsväsendet
TPF
39
FPT
som fungerar som talesperson. Rådet har även en press-
avdelning som vid förfrågan från journalister hänvisar dem till en domare som kan besvara de specifika frågorna eller som annars framstår som lämplig att ställa upp på en intervju i ett visst sammanhang.
Vidare anordnar rådet årligen återkommande konferenser om domstolsväsendets relationer med medierna. Konferenserna är främst avsedda för mediedomare, informatörer och andra berörda domstolsanställda, men ibland bjuds även journalister in till dessa. Ett ämne som diskuterats i detta sammanhang är bildupptagningar från rättegångar.
De senaste fem åren har domstolarna i Holland börjat anställa informatörer, vilka tar hand om de flesta av domstolens initiala kontakter med företrädare för medierna. Det kan då röra sig om förhandlingsdatum och i vad mån det kommer att tillåtas kameror i rättssalen. Mediedomarna har välkomnat denna utveckling, inte minst då de flesta av dem själva saknar tillräcklig kunskap om hur medierna fungerar. Samtidigt har informatörerna sällan juridisk utbildning. Mediedomarna och informatörerna har därmed kommit att komplettera varandra, och har successivt kommit att arbeta allt tätare tillsammans.
Varje domstol har ett särskilt pressrum, med telefon och Internetanslutning. Rättssalarna är också utrustade med särskilda bord för journalisterna. När ett visst mål röner mycket stor uppmärksamhet reserveras ibland en annan förhandlingssal för journalister, varifrån förhandlingen kan följas per video. Vissa domstolar skickar även
TP
39
PT
The Council for the Judiciary. Rådet för domstolsväsendet har en funktion som i Sverige närmast motsvaras av Domstolsverkets. Rådet har följaktligen till huvudsaklig uppgift att förbereda, implementera och svara för domstolsväsendets budget i förhållande till justitiedepartementet. Rådet är också ansvarigt för rekryteringen och utbildningen av personalen i domstolarna liksom för kvalitativa aspekter av verksamheten i domstolarna. Den senare uppgiften innefattar bl.a. att verka för enhetlighet i rättstillämpningen.
229
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
uppropslistor till ett särskilt presskontor, som inte har anknytning till domstolen.
På det holländska domstolsväsendets officiella webbplats, www.rechtspraak.nl, finns sedan år 1999 en databas med ett urval av meddelade domar. Databasen har visat sig vara mycket populär. Domar i uppmärksammade mål publiceras så fort som möjligt efter det att domen har meddelats. Ibland, särskilt i komplicerade eller kontroversiella mål, låter domstolen publicera pressmeddelanden, som innehåller en sammanfattning och en förklaring till domen. Pressmeddelanden skrivs av informatören eller mediedomaren, efter att de konsulterat den domare som dömt i målet.
Ett problem som man uppmärksammat särskilt är att inte alla journalister har tillräcklig juridisk kunskap för att kunna rapportera från rättegångar på ett tillfredsställande sätt. För att öka journalisters kunskap om rättssystemet och domstolens roll och funktion och minska förekomsten av missuppfattningar i rapporteringen, bjuder vissa domstolar in journalister till möten där man förklarar innebörden av det grundläggande straff- och processrättsliga regelverket.
TPF
40
FPT
Det tidigare nämnda Rådet för domstolsväsendet har också
låtit publicera en ordlista där betydelsen av vanligt förekommande juridiska termer förklaras, för att på det sättet hjälpa journalister att förstå den juridiska jargongen.
I Holland anser man det även vara en angelägen uppgift för domstolarna att informera allmänheten mer direkt, utan att gå omvägen genom medierna. Detta gör man genom att aktivt tillhandahålla information om domstolarnas roll och uppgift på Internet, i skolor och andra medier. År 2006 hade man en särskild domstolsdag, när samtliga domstolar i landet hade öppet hus. Allmänheten kunde då bl.a. själva delta i fingerade rättegångar. I ett projekt försöker man möta unga. Med hjälp av frågesporter och tecknade serier informerar man på en särskild webbsida om verksamheten i domstolarna. Ett av de mer framgångsrika instrumenten för att informera allmänheten direkt har visat sig vara en webbsida där allmänheten har möjligheter att ställa frågor om domstolsväsendet. De senaste åren har antalet frågor där ökat och uppgår numera till flera hundra per vecka.
TP
40
PT
Att de straffrättsliga reglerna nämns särskilt här torde hänga samman med att man i Holland tidigt uppmärksammat att medierna huvudsakligen intresserar sig för brottmålen.
230
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
Norge
Hur de norska domarna bör förhålla sig i kontakterna med medierna beskrivs utförligt i skriften Dommerne og mediene – håndbok om regelverk og god praksis for dommernes forhold til mediene (2006), som getts ut av Den norske Dommerforening år 2006. I handboken förordas att domstolarna med hänvisning till offentlighetsprincipen på olika sätt ska vara så tillgängliga som möjligt för massmedierna. Följaktligen uppmanas alla domstolar att bl.a. lägga ut sina uppropslistor på särskilda webbsidor. I förlängningen är tanken att domstolarna också ska kunna tillhandahålla t.ex. stämningsansökningar på webben.
I mål som röner stor uppmärksamhet sägs i handboken att massmediernas roll som informatör och kontrollant av det offentligas maktutövning ofta måste anses väga tyngre än de inblandades skydd för den personliga integriteten. Med utgångspunkt i detta resonemang förordas en utveckling mot att ibland låta förhandlingar som normalt borde hållas inom stängda dörrar vara offentliga, samt i andra fall tillåta företrädare för massmedierna att närvara under förhandlingar som hålls inom stängda dörrar. I samband med sådana beslut kan man ställa upp riktlinjer för massmediernas efterföljande rapportering, i form av t.ex. referatförbud eller andra begränsningsvillkor.
För att underlätta för massmedierna sägs i handboken att journalister som bevakar en viss förhandling bör tillhandahållas tidsplaner samt i så stor utsträckning som möjligt ges tillgång till allt skriftligt material som presenteras eller som det i övrigt hänvisas till. Vidare uppmanar författarna av handboken domstolarna att publicera sina avgöranden på den egna webbsidan.
Vad gäller uttalanden till massmedierna rekommenderas att domare frångår den traditionella uppfattningen att avgöranden inte ska kommenteras på annat sätt än genom hänvisning till de skriftliga domskälen. Det sägs vara särskilt viktigt att domare ställer upp och kommenterar sina avgöranden när dessa utsätts för kritik i medierna, eftersom tystnad från domstolarnas sida i sådana situationer medför risk att allmänhetens förtroende för domstolarna tar skada. Om medierapporteringen om ett enskilt mål upplevs vara missvisande, bör en representant för domstolen kontakta medierna och klara ut missförstånden. Den enskilde domaren bör dock vara återhållsam med att uttala sig om annat än de egna målen, och endast domstolschefen bör uttala sig på domstolens vägnar.
231
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
Pressmeddelanden sägs av handboksförfattarna vara lämpliga om ett avgörande kan förväntas röna ett så stort massmedialt intresse att en gemensam orientering av innehållet i avgörandet för massmedierna är att föredra. Om de förklaringar till innehållet i avgörandet som följer av ett tänkt pressmeddelande inte känns tillräckliga, utan det kan förväntas att informationen kommer att följas upp av frågor, kan det finnas anledning att i stället hålla presskonferens.
Det framhålls i handboken att ingen annan yrkesgrupp eller aktör är bättre ägnade än domarna själva att förklara enskilda avgöranden. Om domarna gör det i större utsträckning, kan det bidra till en mer nyanserad rapportering om enskilda domstolsavgöranden och förebygga att missuppfattningar om innehållet i domar och beslut slår rot.
Med anledning av detta har Domstolsstyrelsen tillsammans med Dommerforeningen tagit initiativ till att etablera en fast mediegrupp enligt svensk förebild. Gruppen – som har sju medlemmar – påbörjade sitt arbete den 1 oktober 2007. Medlemmarna i gruppen uttalar sig varken på det norska domstolsväsendets, enskilda domstolars, eller enskilda domares vägnar, utan ger bara uttryck för sina personliga uppfattningar.
Danmark
Det danska Advokatsamfundet publicerade år 2006 en rapport om danskarnas syn på straff, som bl.a. visade att allmänheten i stor utsträckning saknade insikt i hur rättssystemet fungerar.
TPF
41
FPT
Slut-
satserna i rapporten och erfarenheterna från andra länder – främst Holland och Sverige – har lett till att Domstolsstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som ska överväga om det bör etableras ett nätverk av domare med särskilda uppgifter i förhållande till medierna (presskontaktdommere).
TPF
42
FPT
Dessa domare skulle då vara särskilt tränade för att uppträda i medierna och syftet skulle vara att på ett för journalister begripligt och tillgängligt sätt kunna förklara rättssystemets funktion och vissa kontroversiella domar. Den största utmaningen anses bestå i att skapa acceptans för en ordning som innebär att domare uttalar sig om andras domar.
TP
41
PT
Balvig (2006).
TP
42
PT
Man syftar här såvitt avser Sverige på domarna i mediegruppen.
232
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
Arbetsgruppen lämnade ett förslag i juni 2008 som innebär att det vid varje domstol ska utses en domare som är ansvarig för presskontakter med anledning av pågående mål. Tanken är att presskontaktdomaren ska kunna besvara generella frågor om enskilda mål och ärenden, dock inte om han eller hon själv har deltagit i avgörandet.
6.5.3 Vissa myndigheters kontakter med massmedierna
I detta avsnitt redogörs översiktligt för hur några svenska myndigheter funderat kring sina kontakter med massmedierna och organiserat dessa, närmare bestämt polisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Migrationsverket och Försäkringskassan.
Polisen
År 2000 lät Rikspolisstyrelsen publicera skriften Polisen i Pressen (2000) i syfte att sprida kunskap internt om hur polisen kan arbeta med mediefrågor och underlätta polisers kontakter med journalister. Skriften innehåller en samling goda råd tänkta att kunna användas som utgångspunkt för lokala diskussioner kring dessa frågor och som en grund för en anpassning till varje polismyndighets särskilda förutsättningar. Sedan skriften publicerades har polismyndigheterna kommit att fokusera informations- och mediefrågor i större utsträckning än tidigare och hanteringen av frågorna har sedan dess genomgått en tydlig professionalisering. Polismyndigheternas organisation för informations- och mediefrågor bygger numera överlag på skriftens ledord åtkomlighet, ärlighet och öppenhet.
Att skriften fått karaktären av en samling goda råd beror på att skillnaderna mellan polismyndigheterna visade sig vara mycket stora när det gäller organisationen kring informationshantering och massmediekontakter. Att så är fallet kommer sig av att myndigheterna är självständiga i förhållande till varandra, men beror också på att de varierar mycket i storlek. Fortfarande skiljer sig de olika polismyndigheterna mycket åt i dessa avseenden. Medan mindre polismyndigheter ofta har någon eller några personer som är ansvariga för informationsfrågorna har de större, som t.ex. polismyndigheterna i
233
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
Stockholms län, Västra Götaland och Skåne, byggt upp hela organisationer med flera nivåer för att hantera dessa frågor.
För att ta Polismyndigheten i Stockholms län som exempel har det till myndighetsledningen knutits en pressgrupp som har ett samordningsansvar för myndighetens informations- och mediearbete. Gruppen består av två presstalesmän och en pressekreterare. När det gäller den operativa verksamheten finns det en särskild grupp hos länskommunikationscentralen som i skift bemannar ett telefonnummer som journalister uppmanas att vända sig till. Gruppens huvudsakliga uppgift är att informera om de brott och händelser som pågår eller nyss har inträffat inom länet. Informationsansvarig vid platsen för brottet eller händelsen är annars chefen för polisinsatsen. Han eller hon gör på platsen inte bara en bedömning av vilka utredningsåtgärder som ska vidtas utan också av vilket stödbehov som finns för att hantera mediebevakningen. Pressgruppen hos myndighetsledningen kan då avdela en eller flera personer för att svara på journalisternas frågor.
Sedan brottet eller händelsen rapporterats och blivit ett ärende hos något av länets åtta polisdistrikt går ansvaret, inklusive ansvaret för informationsfrågorna, över från insatschefen till stationsbefälet. Stationsbefälet gör i detta skede en ny bedömning av vilket stödbehov som finns för att hantera mediebevakningen och kan begära stöd, antingen hos den informationsansvarige i distriktet eller hos pressgruppen vid myndighetsledningen. I varje distrikt finns det minst en person som är ansvarig för informations- och mediefrågor. I nästa skede hanteras informationsfrågorna i nära samarbete med den utredningsansvarige och om journalisterna har mer detaljerade frågor om hur förundersökningen fortskrider hänvisas de ofta direkt till utredningsmannen.
I samtliga nu beskrivna skeden görs en kontinuerlig bedömning av vilket informationsbehov som finns och hur många personer som vid varje tidpunkt bör avdelas för att svara på journalisternas frågor. Man fokuserar härvid funktionen, innebärande att det vid varje tillfälle ska finnas tillräckligt många personer avdelade för att kunna hantera den massmediala bevakningen och besvara frågor från journalisterna. Personerna byts dock ut mellan varven, både den ytterst informationsansvarige och övriga som är involverade i mediearbetet.
I samband med större polisiära insatser, s.k. särskilda händelser, bygger pressgruppen vid myndighetsledningen upp en organisation som är anpassad för att hantera mediebevakningen vid den specifika
234
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
händelsen. Härutöver får pressgruppen genom Rikspolisstyrelsen förfrågningar från andra polismyndigheter i samband med mer massmedialt uppmärksammade händelser och kan i sådana situationer avdela en eller flera personer att vara den andra polismyndigheten behjälplig med mediehanteringen. Utöver de nämnda funktionerna finns det vid Polismyndigheten i Stockholms län en kommunikationsenhet som är ansvarig för webbaserad information.
Inom polisen strävar man generellt efter att det åtminstone ska finnas en informationschef och en webbredaktör per myndighet med ett övergripande ansvar för informations- och mediefrågorna. Informationschefen ska helst sitta i myndighetens ledningsgrupp och rapportera direkt till länspolismästaren. Utvecklingen går mot att i allt större utsträckning rekrytera professionella informatörer till tjänsterna som informationschefer men fortfarande har flera informationschefer polisbakgrund. När det gäller den operativa verksamheten har de flesta myndigheter numera särskilda presstalesmän som sköter kontakterna med medierna. Administrativa frågor om t.ex. personal eller ekonomi slussas däremot, i den mån informationschefen eller pressekreteraren inte själv kan eller bör svara på frågan, till länspolismästaren.
Till funktionen som presstalesman finns en strävan att utse erfarna poliser med god kännedom om den polisiära verksamheten och polisorganisationens uppbyggnad. Förutom för att säkerställa att informationen som lämnas blir korrekt är huvudskälet till denna ordning att man – inte minst med hjälp av uniformen – tydligt vill markera vem som är budskapets avsändare.
Den centralt anordnade utbildningen om stabsarbetet innehåller ett särskilt avsnitt som handlar om informations- och mediefrågor. Flera av de personer som tjänstgör som informationschefer och presstalesmän har dessutom tidigare undervisat personalen internt i informations- och mediefrågor. Det förekommer härutöver lokala utbildningar, t.ex. har samtliga som arbetar med informations- och mediefrågor vid Polismyndigheten i Stockholms län genomgått en tre dagars medieutbildning.
Rikspolisstyrelsen arbetar för tillfället med en policy för polismyndigheternas informationsverksamhet. Policyn kommer att innehålla riktlinjer och huvudprinciper för hur myndigheterna bör organisera arbetet med informations- och mediefrågor.
235
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
Åklagarmyndigheten
Enligt Åklagarmyndighetens informationspolicy är målet med myndighetens externa och interna information att sprida kunskap, stärka förtroendet för åklagarrollen, underlätta medarbetarnas dagliga arbete och stärka gemensamma värderingar. All information inom och utom myndigheten ska vara anpassad efter målgruppernas behov och kunskaper, både innehållsmässigt och språkligt. Myndigheten har en gemensam grafisk profil som alltid ska följas.
När det gäller den externa informationen ska medarbetarnas förhållningssätt kännetecknas av öppenhet med beaktande av de ramar som behovet av sekretess innebär. Förhållningssättet ska samtidigt präglas av objektivitet, opartiskhet och vara fritt från värderingar. Alla inblandade parter, inte minst misstänkta, ska behandlas med respekt.
Huvudmålgrupperna för den externa informationen är personer som direkt eller indirekt är berörda av lagföring, studerande och presumtiva medarbetare, samverkande myndigheter, politiker och faktasökande allmänhet. Vid sidan av medierna använder man tryckt material, tidskriften Påtalat och webbplatsen som kommunikationskanaler.
När det gäller just medierelationer är den allmänna utgångspunkten att en journalist alltid ska få ett besked och att informationen ska ges så snart som möjligt. Det gäller även om beskedet är att ingen information kan ges för tillfället. Samtliga medarbetare har ett ansvar för att bidra till goda medierelationer. Huvudregeln är att den som har bäst kunskaper i sakfrågan ska svara för informationen. I enskilda mål bör det alltså vara den ansvarige åklagaren som uttalar sig. Övergripande principiella frågor om olika brottstyper besvaras i första hand av ansvarigt utvecklingscentrum (UC). Allmänna frågor om åklagarverksamheten och organisationen finns på webbplatsen men kan också besvaras av informations- eller åklagaravdelningarna vid Riksåklagarens kansli.
När något händer som medarbetaren tror eller vet kommer att intressera allmänheten och medierna förespråkar myndigheten ett aktivt förhållningssätt som innebär att medarbetaren bör ta initiativ till kontakter med journalister, exempelvis genom att skriva ett pressmeddelande eller hålla presskonferens. På det sättet är nämligen chansen att få ut egna budskap och fakta oförvanskade betydligt större.
236
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
På den obligatoriska grundutbildningen för åklagare ingår ett kursmoment om allmänna informationsfrågor och medieträning. Myndigheten erbjuder också en vidareutbildning i mediefrågor för mer erfarna åklagare. Denna utbildning bygger på frivilligt deltagande. Ett inslag i utbildningen är att man får lära sig att ”hitta budskap”, dvs. hur man tar fram den nödvändiga och viktigaste informationen i ett större och kanske ofta flerbottnat och komplicerat händelseförlopp.
Ekobrottsmyndigheten
Den externa kommunikationen fyller en central funktion i Ekobrottsmyndighetens verksamhet, särskilt när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Man har också insett att den mediala bilden av myndigheten är viktig för myndighetens anseende.
De övergripande syftena med kommunikationsarbetet är bl.a. att förstärka myndighetens image och skapa förtroende externt och att öka förståelsen för myndighetens verksamhet hos medborgarna. För att förstärka imagen och skapa förtroende uppmanas medarbetarna t.ex. att inför mediekontakter tänka igenom hur man bäst kan formulera sig för att skapa en så positiv bild som möjligt av myndigheten. Man har en ansvarsfördelning när det gäller massmediala kontakter som innebär att den som är mest kunnig inom ett område oftast är mest lämplig att uttala sig. Övergripande strategiska frågor eller generella policyfrågor besvaras emellertid i första hand av myndighetens ledning, ofta av generaldirektören själv.
Man uppmärksammar vikten av att en snabb och öppen intern kommunikation inom myndigheten är en förutsättning för att bilden utåt ska bli så samstämmig som möjligt. Informationsfunktionen hos myndigheten, som består av en informationschef och en omvärldsanalytiker, har här ansvaret för att initiera, diskutera, förädla och stötta kommunikationen i myndigheten bl.a. genom att tillhandahålla kanaler för detta ändamål.
För att hålla medarbetarna informerade om vad som pågår i myndigheten läggs t.ex. åtal och domar i mer uppmärksammade mål ut på intranätet. Om medarbetarna haft mediekontakter som kan förväntas leda till att myndigheten uppmärksammas i medierna, ska de informera informationschefen. För att myndigheten ska kunna ge en samstämmig bild utåt läggs det på intranätet bl.a. ut information om vilken uppfattning myndigheten har i större frågor. Det
237
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
övergripande syftet med det interna informationsarbetet är att medarbetarna ska få information om olika händelser som har bäring på verksamheten innan händelsen uppmärksammas i medierna.
Man försöker skapa ett klimat som innebär att medarbetarna ska vilja förmedla information till medierna. Myndighetens ledning fyller här en viktig funktion genom att ständigt uppmärksamma vikten av att myndigheten informerar allmänheten om verksamheten. På det sättet sägs ledningen bidra till att skapa en stämning av öppenhet.
TPF
43
FPT
Förhållningssättet gentemot medierna ska enligt myndighetens kommunikationspolicy präglas av just öppenhet, men också av tydlighet och lyhördhet. Med öppenhet avses då att myndigheten ska sträva efter att vara så öppen som möjligt utan att verksamheten äventyras eller att sekretessregler sätts ur spel. Kravet på tydlighet innebär att myndigheten ska sträva efter ett okomplicerat språk och så klara budskap som möjligt. Med lyhördhet avses att man ska sätta sig in i och försöka känna hur de som tar emot informationen tänker och reagerar.
En ledstjärna i kommunikationsarbetet är att arbetet ska bedrivas långsiktigt genom att bygga relationer och genom att informationen som lämnas ska vara trovärdig. En viktig aspekt av att bygga relationer handlar om att bemöta journalister med respekt. Det innebär t.ex. att man på olika sätt försöker hjälpa journalister till rätta och att man alltid ringer tillbaka om man ansett sig behöva betänketid eller annars inte haft möjlighet att svara på journalistens frågor omedelbart. Det ska också vara lätt för journalister att få kontakt med företrädare för myndigheten. T.ex. är alla personer i ledande befattningar skyldiga att ha sina mobiltelefoner på, bl.a. för att de ska kunna nås av journalister.
Myndigheten anordnar medieträning. Utbildningen ges i första hand till åklagarna som har de flesta mediekontakter. Ett moment i utbildningen handlar om s.k. bridging-tekniker, som innebär att man får lära sig hur man i samtalet med t.ex. en journalist kan brygga över från de frågor man får till att tala om det man själv tycker är viktigt att upplysa om.
Myndigheten håller för närvarande på att ta fram en ny kommunikationspolicy.
TP
43
PT
Det bör i detta sammanhang nämnas att Polisförbundets lokala avdelning hos Rikspolisstyrelsen sommaren 2008 anmälde myndigheten till Justitiekanslern för brott mot meddelarfriheten och förbudet mot att efterforska källor.
238
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
Skatteverket
Massmediekontakter anses vara en förutsättning för Skatteverket att uppnå sina mål. För att minska skattefelet
TPF
44
FPT
, påverka attityder
och normer och för att öka medborgares och företags förtroende för Skatteverket anses massmediekontakter vara ett viktigt verktyg. Därför strävar Skatteverket efter goda relationer med massmedierna, varvid värdeorden offensiv, pålitlig och hjälpsam ligger till grund för kommunikationen.
Det sagda innebär att medarbetarna förutsätts vara aktiva och informera om verksamheten, att de ska vara öppna och ärliga, att det ska vara lätt för massmedierna att komma i kontakt med Skatteverket och att massmedierna ska ges snabb och bra service.
Man konstaterar att det varje år är hundratals medarbetare inom Skatteverket som i olika sammanhang har kontakt med journalister och uttalar sig i medierna. Det anses i sig vara en styrka och en tillgång i kommunikationen att ett stort antal personer uttalar sig och har kontakt med massmedierna, och inte bara ett fåtal chefer och talespersoner. Skatteverkets pressekreterare är för övrigt inte talespersoner utan har till uppgift att förmedla kontakter till den som bäst kan svara på en viss fråga.
Riktlinjerna härvidlag är att den som bäst känner till ett ärende eller en verksamhet oftast är bäst lämpad att svara på frågorna och det kan vara en fördel om chefer svarar på frågor om Skatteverkets hållning och verksamhetens inriktning eftersom de har ansvar för övergripande frågor. Om en medarbetare känner osäkerhet inför att svara på frågor från journalister, uppmanas han eller hon att rådgöra med sin chef, pressombud eller med presstjänsten på huvudkontoret. Om en medarbetare inte kan eller vill svara på en fråga, ska vederbörande hänvisa journalisten vidare till sin chef eller sitt pressombud.
Skatteverket har som nämnts bl.a. en central presstjänst, som är knuten till huvudkontoret i Stockholm. På presstjänsten finns två pressekreterare, vars primära uppgift är att förmedla kontakter. Pressekreterarna har också till uppgift att besvara frågor om publicering av foton och bilder som finns tillgängliga för detta ändamål på Skatteverkets webbplats. På webbplatsen finns dessutom ett press-
TP
44
PT
Skattefelet är skillnaden mellan den skatt som skulle ha blivit fastställd – om alla skattebetalare redovisade alla sina verksamheter och transaktioner korrekt – och den skatt som i praktiken fastställs (efter Skatteverkets kontrollinsatser).
239
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
rum där Skatteverket tillhandahåller pressmeddelanden och nyhetsbrev.
Skatteverket anordnar härutöver olika seminarier för journalister. Seminariepresentationerna finns även tillgängliga på webbplatsen. På regional nivå finns särskilda pressombud, som journalisterna kan kontakta om de t.ex. vill prenumerera på lokala pressmeddelanden.
Migrationsverket
Migrationsverket har en central presstjänst, som är placerad vid verkets huvudkontor i Norrköping. De inledande massmediala kontakterna är i första hand tänkta att gå genom presstjänsten. Till presstjänsten har fyra personer knutits, en pressansvarig, en informationschef och två informatörer. Presstjänsten har också beredskap för medierna på ett särskilt telefonnummer, vardagar utanför kontorstid samt lördagar, söndagar och allmänna helgdagar mellan kl. 10 och 20.
På webbplatsen publiceras nyhetsbrev och pressmeddelanden och det finns också en automatisk prenumerationstjänst för dessa publikationer. Om verksamheten har uppmärksammats i medierna, händer det att man på webbplatsen publicerar repliker på olika debattartiklar.
Försäkringskassan
Försäkringskassan har en central presstjänst, som är knuten till huvudkontoret i Stockholm. Till denna har knutits en presschef och en pressekreterare. Presstjänsten har primärt till uppgift att förmedla kontakter. I varje län finns regionala presskontakter som fyller motsvarande funktion.
Presstjänsten och de regionala presskontakterna utformar också pressmeddelanden, som publiceras på kassans webbplats. Man kan även prenumerera på dessa liksom på kassans nyhetsbrev och rapporter. Försäkringskassan tillhandahåller även pressbilder, inklusive foton på anställda i vissa ledande befattningar, som är fria att använda i sammanhang där kassan och socialförsäkringen beskrivs. På webbplatsen kan man också följa mediedebatter som rört kassans verksamhet. Debattartiklar publiceras tillsammans med kassans repliker.
240
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
6.6 Våra förslag
Vi föreslår att domstolarna och Domstolsverket ska utarbeta en mer heltäckande strategi när det gäller domstolarnas kontakter med medierna. Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Mediegruppen ska medverka i detta arbete. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. Strategin bör byggas kring ett antal särskilt viktiga aktörer och funktioner. Dessa är följande.
- Varje domare är i princip skyldig att ställa upp på medie-
kontakter.
- Domstolscheferna ska i första hand skapa en stämning på dom-
stolen av öppenhet och vilja att förmedla information till medierna.
- De domstolar som har behov av det ska ha en mediedomare
som på olika sätt ska underlätta domstolens kontakter med medierna.
- Mediegruppen ska bestå av mediedomarna och ska ha i huvud-
sak samma uppgifter som i dag.
- Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) ska
bl.a. ha ett övergripande utbildningsansvar för domarna i mediefrågor.
- Det ska finnas en presstjänst och en nyhetsredaktion hos Dom-
stolsverket.
- Det ska finnas en talesperson som företräder Sveriges Dom-
stolar i rikstäckande diskussioner och intervjuer i radio och TV.
6.6.1 Inledning
Vår kartläggning av hur domstolarna har organiserat sina kontakter med medierna visar på det hela taget att kontakterna fungerar bra. Beredskapen i de flesta domstolarna att möta medierna är förhållandevis god. De dagliga kontakterna fungerar såvitt framgår på
241
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
det hela taget friktionsfritt. Vissa domstolar har genomarbetade handlingsplaner för hur informationsfrågorna ska hanteras. Domstolsverket har också en professionell informationsavdelning som både lämnar information till medierna och ger ett gott stöd åt domstolarna. Från mediernas sida har det inte heller till oss framförts någon allvarligare kritik mot domstolarnas sätt att sköta kontakterna med medierna och från de flesta medieföreträdare som vi har träffat har omdömena om dagens mediegrupp varit positiva.
Detta hindrar emellertid inte att domstolarnas kontakter med medierna kan bli bättre. Som framhålls i våra direktiv är det viktigt att domstolarna och domarna är tillgängliga för att kunna förklara domstolens avgörande i det enskilda fallet eller domstolarnas roll mer generellt. Vi har i avsnitt 2 pekat på att förtroendet för domstolarna bl.a. bygger på att allmänheten har information om verksamheten och om domstolarnas roll och funktion i samhället. Eftersom den stora majoriteten människor aldrig kommer i kontakt med domstolarna, är det särskilt viktigt att den information som allmänheten får genom medierna är så allsidig och korrekt som möjligt. Den enkätundersökning med allmänheten som vi låtit SCB genomföra visar att en stor majoritet av medborgarna får den mesta informationen om hur domstolarna fungerar genom massmedierna.
Även om sakernas tillstånd alltså är förhållandevis gott ser vi ett behov av en strategi för hur domstolarna i framtiden ska möta medierna. Några övergripande handlingsplaner på området finns inte i dag. Hos Domstolsverket finns i och för sig stor kompetens i informationsfrågor men verkets insatser har inte inriktats på de övergripande frågorna som rör kontakterna mellan domstolarna och medierna. Sveriges Domstolar bör därför enligt vår mening nu skaffa sig en mer heltäckande mediestrategi som ska göra domstolarna bättre rustade att förmedla information om sin verksamhet till medierna.
Strategins innehåll ska bestämmas av domstolarna. Mediegruppen ska medverka i detta arbete. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategin, driva arbetet med denna framåt och hålla arbetet levande. En viktig uppgift för Domstolsverket i detta sammanhang blir att tillsammans med domstolarna finna formerna för hur strategin ska ”antas” av domstolarna. Detta kan exempelvis ske inom ramen för större domarmöten eller i andra sammanhang då många domare träffas. Vi har alltså inte sett det som vår uppgift att försöka slå fast vad mediestrategin i detalj bör innehålla. För att säker-
242
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
ställa ett brett genomslag i domstolarna är det nämligen enligt vår uppfattning domstolarna själva som måste bestämma hur deras kontakter med medierna närmare bör ta sig uttryck för att rapporteringen i medierna om verksamheten i domstolarna ska bli så allsidig och korrekt som möjligt. Vi menar emellertid att strategin bör kretsa kring ett antal särskilt viktiga aktörer och funktioner som vi presenterar i det följande.
6.6.2 Särskilt viktiga aktörer i mediearbetet
Den övergripande ambitionen med mediestrategin bör vara att domarkåren ska vara mer aktiv i förhållande till medierna och att informationen från domstolarna ska vara mer lättillgänglig för medierna. Syftet med denna ambition är att säkerställa att den information som når medierna och i förlängningen medborgarna blir så allsidig och korrekt som möjligt och på det sättet öka medborgarnas förståelse för domstolarnas roll och uppgift i samhället. Därmed skulle också förtroendet för domstolarna stärkas. Som framgår av den enkätundersökning som vi låtit SCB genomföra med allmänheten följer nämligen med ökad kunskap om domstolarnas roll och uppgift i samhället att medborgarna får ett större förtroende för olika aspekter av verksamheten i domstolarna.
I strävan att uppnå dessa mål ser vi framför oss ett antal särskilt viktiga aktörer som strategin bör byggas kring. Dessa är
- Domarna,
- Domstolscheferna,
- Mediedomare,
- Mediegruppen,
- Domstolsverket och
- En talesperson för Sveriges Domstolar.
Vi tänker oss att dessa aktörer ska ha lite olika uppgifter i mediearbetet som i huvudsak kan beskrivas enligt följande.
243
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
Domarna
- ska i första hand sköta mediekontakterna med anledning av mål
och ärenden som de ansvarar för.
Domstolscheferna
- ska bidra till att skapa en stämning på domstolen av öppenhet
och en vilja att förmedla information till medierna.
- ska planera arbetet på domstolen så att domstolens relation till
medierna blir så bra som möjligt.
Mediedomare
- ska finnas på domstolar för att svara på allmänna frågor av juri-
disk karaktär från allmänheten och medierna.
- ska vid behov ge råd och stöd till andra domare på den egna
domstolen inför mediekontakter.
- ska upprätthålla en kontaktfunktion i förhållande till medier i
domstolens verksamhetsområde.
- ska bevaka den lokala nyhetsrapporteringen m.m.
- ska kunna företräda sin domstol och informera om domstols-
verksamhet i olika diskussioner och intervjuer i lokala etermedier.
- ska ställa upp för domare på domstolen som dömt i ett mål men
som av någon anledning inte kan ansvara för kontakterna med medierna.
Mediegruppen
- ska i första hand bestå av mediedomarna i de enskilda dom-
stolarna och ska i huvudsak ha samma uppgifter som i dag.
- ska medverka i domstolarnas arbete med att bestämma inne-
hållet i mediestrategin.
244
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
- ska vara ett organ för fortlöpande erfarenhetsutbyte när det gäller
mediekontakter och föra ut ny kunskap till domstolarna.
- ska tillsammans med Domstolsverket (i förekommande fall Dom-
stolsakademin) utarbeta det närmare innehållet i utbildningen för domare i mediefrågor.
Domstolsverket
- ska tillsammans med domstolarna och med mediegruppens med-
verkan utarbeta en strategi när det gäller domstolarnas kontakter med medierna.
- ska (om inte uppgiften ankommer på Domstolsakademin) till-
sammans med domstolarna och mediegruppen ta fram en utbildningsplan för domare när det gäller mediefrågor.
- ska uppmärksamma talespersonen för Sveriges Domstolar på
frågor som kan föranleda initiativ från talespersonen.
En presstjänst hos Domstolsverket
- ska fungera som startpunkt för journalister och andra som har
frågor om verksamheten i domstolarna.
- ska upprätthålla pressjour.
- ska vid behov ge enskilda domare råd och stöd inför medie-
kontakter.
En nyhetsredaktion hos Domstolsverket
- ska internt och externt bevaka det pågående flödet av informa-
tion som rör domstolarna och kunna formulera nyheter av händelser i verksamheten (se även avsnitt 7.3.5 Information och interaktiv kommunikation).
- ska följa och analysera rapporteringen om domstolarna i medierna
över tid för att kunna fånga upp effekter av olika insatser och identifiera problem när det gäller hur verksamheten återges i medierna.
245
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
En talesperson för Sveriges Domstolar
- ska vara en person som kan företräda domstolarna och infor-
mera om domstolsverksamhet i rikstäckande etermedier och genom klargörande insändare och artiklar i rikstäckande tidningar.
6.6.3 Övergripande målsättningar med strategiarbetet m.m.
Det finns två mer övergripande målsättningar som bör prägla strategiarbetet. Den ena är att domarkåren måste ha ett mer aktivt förhållningssätt till medierna. Den andra är att informationen från domstolarna till medierna måste bli mer lättillgänglig.
Domarkåren måste ha ett mer aktivt förhållningssätt till medierna
En grundläggande målsättning med den nya mediestrategin för Sveriges Domstolar bör enligt vår mening vara att skapa förutsättningar för ett mer aktivt förhållningssätt från domarkårens sida i förhållande till medierna.
Med detta menas att enskilda domare i större utsträckning än i dag bör ta initiativ till att på olika sätt möta medierna. Sådana initiativ kan t.ex. bestå i att oftare än i dag publicera pressmeddelanden och hålla presskonferenser, men också att ha en beredskap till egna kontakter med journalister för att bemöta felaktigheter i rapporteringen eller klara ut missförstånd.
Ett mer aktivt förhållningssätt bör enligt vår mening också innebära att man skapar förutsättningar för domare att betydligt oftare än i dag kunna ställa upp och informera om domstolsverksamhet i samband med olika diskussioner och intervjuer i radio och TV eller genom klargörande insändare och artiklar, både lokalt och på riksplanet.
Med ett mer aktivt förhållningssätt menas också att domstolarnas externa kommunikation bör präglas av föregripande och proaktivitet. För att det ska vara möjligt måste Sveriges Domstolar ha funktioner som kan fånga upp de informationsflöden som rör domstolarna. Sådan information produceras och passerar både inom domstolarna och i omvärlden. Målsättningen bör vara Sveriges Domstolar ska vara först med att formulera nyheter av händelser i verksamheten som kan tänkas vara intressanta för medierna. Om
246
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
domstolarna är först och ger en allsidig och korrekt beskrivning av händelser som har bäring på verksamheten, kan felaktig eller onyanserad rapportering i medierna om sådana händelser undvikas.
Det förtjänar att framhållas att medierna i de allra flesta fall säkert önskar ge en så korrekt bild som möjligt av vad som skett under t.ex. en rättegång. Den oro som många domare av det skälet kan känna inför mediekontakter är därför sällan befogad.
Informationen från domstolarna till medierna måste bli mer lättillgänglig
En annan grundläggande fråga handlar om hur och när domstolarna ska tillhandahålla information om verksamheten. För att informationen från domstolarna ska vara meningsfull för medierna måste den nämligen vara lättillgänglig för journalisterna. I annat fall är risken stor att journalisterna i stället vänder sig till andra, sämre källor.
De nya Internetbaserade medierna innebär en särskilt stor utmaning när det gäller tillgängligheten. I dessa medier produceras olika nyheter i mer eller mindre omedelbar anslutning till att en viss händelse har inträffat. Det har i sin tur inneburit att det numera finns ett behov av att kunna få kommentarer och förklaringar till olika händelser med väsentligt kortare varsel än tidigare. Med en målsättning som går ut på att informationen som når allmänheten via medierna ska vara så allsidig och korrekt som möjligt måste även domstolarna förhålla sig till denna utveckling. Det handlar här i första hand om att skapa en organisation för mediekontakter som innebär att journalisterna normalt kan få tag i någon person som kan svara på olika frågor.
Vid sidan av den fysiska tillgängligheten är det också viktigt att informationen, när det behövs, lämnas i ett format som medierna kan tillgodogöra sig och som är meningsfull för olika typer av medier. När det gäller t.ex. domar är inte sällan en förutsättning för att journalisterna ska kunna tillgodogöra sig budskapet och hinna ta till sig domstolens bedömning innan nyheten måste produceras, att domstolen publicerar pressmeddelanden eller tar in sammanfattningar i själva domen.
För att tillgodose etermediernas behov av information kan det ofta vara nödvändigt att man ställer upp på intervjuer som återges i radio eller TV. När det gäller riktigt uppmärksammade händelser kan
247
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
det ofta finnas anledning att hålla presskonferens för att på det sättet säkerställa att alla som bevakar händelsen får tillgång till samma information och samtidigt möjlighet att få svar på olika frågor.
Det höga tempot i dagens medieklimat innebär att domstolarna och domarna generellt måste ha en förmåga att på ett någorlunda enkelt och kortfattat sätt förklara, inte bara vilken roll och funktion som domstolarna har i samhället utan även mer komplicerade juridiska ställningstaganden. Det gäller oavsett om man uttrycker sig i skrift eller tal.
Många kan kanske tycka att domstolarna inte ska behöva vara tillgängliga för medierna i den utsträckning som vi tar upp här. Konsekvensen av ett sådant resonemang är emellertid att medierna i stället vänder sig till någon annan källa eller att journalisterna tolkar domstolens olika ställningstaganden efter eget huvud och därmed i förlängningen till att informationen som når allmänheten blir mindre allsidig och korrekt.
Det nya medieklimatet och offentlighetsprincipen
En speciell fråga som något bör beröras här är hur domstolarna kan tillgodose behovet av information från de nyhetsbyråer som har vuxit fram på senare tid och som erbjuder ”skräddarsydd” bevakning åt sina kunder av bl.a. verksamheten i domstolarna. Dessa nyhetsbyråers verksamhet bygger på att de med hänvisning till offentlighetsprincipen begär att få ut kopior av i första hand domar och beslut av visst slag. Vi har förstått att domstolarnas medarbetare inte sällan tvingas lägga mycket tid på att tillmötesgå kraven och få fram olika handlingar.
Ett sätt att hantera denna efterfrågan kan på sikt vara att system utarbetas som gör det möjligt för domstolarna att tillhandahålla domar och beslut i elektronisk form på webbplatserna. I avsnitt 7.3 berör vi denna fråga något och redogör närmare för hur domstolarna på andra sätt kan utveckla den webbaserade kommunikationen med medborgarna.
248
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
6.6.4 Domarna
Den information som medierna efterfrågar kan ha direkt koppling till enskilda mål och ärenden men kan också vara av lite mer allmän karaktär om domstolarnas roll och funktion i samhället och om lagstiftningen på olika rättsområden. När det gäller det förstnämnda slaget av information visar erfarenheten att medieföreträdarna regelmässigt vill ha kontakt med den eller de domare som dömt i målet. Vi menar att detta förhållande måste vara en utgångspunkt då en mediestrategi övervägs.
Detta reser i sin tur frågan vilka krav man mer principiellt kan ställa på en domare när det gäller kontakter med medierna med anledning av ett visst mål eller ärende. Inom ramen för domarnas uppgift att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt, alltså själva kärnverksamheten, måste enligt vår mening också ligga att verka för att medborgarnas förtroende för domstolarna upprätthålls. Av detta följer bl.a. att en domare måste vara beredd att ställa upp för medierna och förklara domstolens avgörande i det enskilda fallet. Det är en uppgift som i princip alla domare har.
En domare kan således inte undandra sig den uppgiften med hänvisning till att han eller hon har sagt sitt genom det skriftliga avgörandet eller genom att mer eller mindre ordagrant endast återge för journalisterna vad som står i domen. Enligt vår mening måste varje domare i dessa situationer vara beredd att på ett enklare sätt förklara innebörden sina resonemang så att informationen blir hanterbar för journalisterna och i förlängningen verkligen når allmänheten.
En annan sak är att sådan information från en domare måste tillhandahållas på tid och i former som är lämpliga för domaren. Samtidigt måste rimlig hänsyn tas till de villkor som medierna arbetar under, bl.a. på det sättet att arbetet på domstolen måste planeras så att utrymme finns för tillgänglighet då en informationsinsats krävs. Det innebär t.ex. att en domare bör undvika att sätta ut mål till förhandling samma dag som han eller hon ger en dom i ett uppmärksammat mål.
En viktig fråga som sammanhänger med domarnas uppgift att lämna information till medierna är att domarna måste kunna få det professionella stöd som en informationsinsats i ett visst fall kan kräva. Det kan gälla rådgivning i frågor om det bör hållas presskonferens, hur den i så fall bör genomföras, eller frågor om hur ett eventuellt pressmeddelande bör utformas. Vi tänker oss att i första
249
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
hand presstjänsten hos Domstolsverket och mediedomarna ska ge domarna detta stöd.
En speciell aspekt av domarnas ansvar för mediekontakter gäller de fall då flera domare deltagit i avgörandet. För att säkerställa att informationen som når medierna blir så samstämmig som möjligt och för att undvika missförstånd och missuppfattningar bör det i sådana fall vara en domare som sköter mediekontakterna. Ofta faller det sig nog naturligt att ordföranden i målet tar på sig denna uppgift.
Av samma skäl bör rättens ordförande i underrätt ansvara för de massmediala kontakterna. Av den enkätundersökning med allmänheten som vi låtit SCB genomföra följer att medborgarna har ett väsentligt större förtroende för domarna än för nämndemännen. Även från trovärdighetssynpunkt är det med andra ord att föredra att rättens ordförande tar hand om kontakterna med journalisterna. För övrigt framgår av de rekommenderade förhållningsregler för nämndemän vid domstolsförhandling som Nämndemännens Riksförbund (NRF) har tagit fram bl.a. att nämndemännen ska hänvisa representanter för medierna till domslut och rättens ordförande.
Behovet av utbildning
Med den givna utgångspunkten att medieföreträdarna regelmässigt vill ha kontakt med den eller de domare som dömt i ett visst mål är det självklart att domarna måste ges utbildning för att klara dessa kontakter. Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) bör ha det övergripande ansvaret för att denna utbildning kommer till stånd och anordnas i sådana former att samtliga domare får del av den. Det närmare innehållet i utbildningen bör verket (i förekommande fall akademin) utarbeta tillsammans med mediegruppen.
Vi ser framför oss att det ska vara en praktiskt orienterad utbildning som ges återkommande. Det huvudsakliga inslaget bör med andra ord vara olika former av medieträning och fingerade intervjusituationer. För att kunna möta medierna på ett bra sätt måste även medvetenheten hos domare om mediernas förutsättningar bli större. Utbildningen bör därför också ge domare fördjupade kunskaper i mediernas arbetsmetoder och arbetsvillkor. Detta kräver i sin tur att man engagerar någon eller några journalister med gedigen erfarenhet av nyhetsproduktion i arbetet med att utforma och genomföra utbildningen.
250
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
6.6.5 Domstolscheferna
Liksom när det gäller de andra kvalitetsområden som tas upp i detta betänkande har domstolscheferna, och avdelningscheferna, nyckelroller även i mediearbetet. En grundbult i strävan att åstadkomma ett mer aktivt förhållningssätt gentemot medierna är således att det finns engagerade chefer som internt på domstolarna ständigt uppmärksammar vikten av att domstolarna informerar allmänheten om verksamheten. På det sättet kan cheferna bidra till att skapa en stämning på domstolarna av öppenhet och en vilja att förmedla information till medierna.
Det finns i detta sammanhang anledning att fästa uppmärksamheten på ett inte oväsentligt hinder som vi tycker oss se när det gäller domarnas benägenhet att medverka i medierna och som har med attityder inom domarkåren att göra. Det finns nämligen enligt vår uppfattning på alltför många håll en benägenhet att vara överdrivet kritisk till kollegors mediala framträdanden och en tendens att betrakta kollegor som ofta figurerar i medierna som posörer. Vi är övertygade om att en attitydförändring i dessa avseenden i sig skulle innebära att betydligt fler domare skulle ställa upp på massmediala kontakter och känna sig mer bekväma i dessa situationer än vad som är fallet i dag. Det är trots allt inte för kollegornas skull, utan för att ge allmänheten tillgång till någorlunda enkel och därmed begriplig information om vad som försiggår i domstolarna som dessa kontakter äger rum. I arbetet med att förändra attityder har cheferna en särskilt viktig funktion att fylla.
En annan viktig fråga är att domare som har informationsansvaret för ett visst uppmärksammat mål måste vara tillgängliga för medier. Domstolscheferna, liksom avdelningscheferna, har här ett specifikt ansvar. De måste nämligen planera verksamheten på ett sådant sätt att enskilda domare har möjlighet att t.ex. ställa upp på intervjuer eller på andra sätt vara tillgängliga för medierna i samband med att en dom ges i ett uppmärksammat mål. Det är alltså olämpligt att vederbörande domare är oanträffbar samma dag som en uppmärksammad dom ges genom att exempelvis sitta i förhandling.
251
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
6.6.6 Mediedomare
För att mer allmänt underlätta kontakterna med medierna bör de domstolar som har behov av det ha en mediedomare. Till mediedomarens uppgifter bör höra att mer allmänt fungera som kontaktperson på domstolen i förhållande till medierna i domstolens verksamhetsområde. Häri ingår bl.a. att förmedla kontakter, att ordna lokala nätverksträffar med medier, att följa upp den lokala medierapporteringen och eventuellt reagera på ett lämpligt sätt om det skulle behövas, t.ex. genom insändare eller debattartiklar. Mediedomarna ska också kunna ställa upp på lokala diskussioner och intervjuer i radio och TV. Mediedomarna ska dessutom kunna erbjuda professionellt stöd till andra domare i samband med mediekontakter.
En mediedomare bör vidare kunna ställa upp för domare på domstolen som dömt i ett mål men som av någon anledning inte kan ansvara för kontakterna med medierna. Domare som medverkat i avgörandet måste i denna situation vara beredda att lämna mediedomaren kompletterande information, som inte framgår av det skriftliga avgörandet, i den mån mediedomaren anser sig behöva sådan information för att kunna ta det massmediala ansvaret. Mediedomarna bör däremot inte ha den funktion som de holländska mediedomarna synes ha, nämligen att förhandsgranska domar från medial synpunkt. En sådan ordning förefaller för övrigt svår att genomföra med tanke på gällande sekretessreglering.
Vi tänker oss att mediedomarna härutöver ska kunna svara på frågor av mer allmän karaktär från medierna, dvs. inte målspecifik information. I denna del ska mediedomarna vara tillgängliga inte bara för lokala medier. Tanken är alltså att frågor av detta slag ska kunna slussas från i första hand presstjänsten hos Domstolsverket till vilken mediedomare som helst. Vi ser dessutom framför oss att mediedomarna ska kunna hjälpa nyhetsredaktionen hos verket med att påpeka eller korrigera felaktigheter i vad som skrivs om domstolsverksamhet på Internet (se vidare avsnitt 7.3.5 Information och interaktiv kommunikation).
Med tanke på uppdragets art ser vi det som naturligt att ett grundläggande behörighetskrav för mediedomarna ska vara att de är ordinarie domare. Självfallet bör de också ha kommunikativ förmåga och lätt för att förklara även mer komplicerade juridiska frågor.
Mediedomarna bör enligt vår mening utses av chefen på respektive domstol. Inför ett sådant beslut bör domstolschefen dock inhämta synpunkter från personalen på domstolen och också, om
252
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
det anses lämpligt, de journalister som mer regelmässigt är i kontakt med domstolen.
Det är inte helt enkelt att överblicka hur mycket tid som uppdraget som mediedomare kan komma att kräva. Inte minst torde detta komma att variera mellan domstolarna och kanske delvis bero på respektive mediedomares personliga engagemang. De flesta hollländska domare som har ett slags motsvarande funktion synes som en jämförelse inte ha mer att göra än att de kan sköta mediekontakterna vid sidan av sitt ordinarie arbete som domare. Först i samband med utvärdering av funktionen bör man därför enligt vår mening överväga om mediedomarna mer generellt behöver någon lättnad i sin arbetsbörda. Detta hindrar emellertid inte att respektive domstolschef kan besluta om nedsättning av ordinarie arbetsuppgifter om det skulle visa sig att uppdraget som mediedomare kräver det.
Inget hindrar i princip att samtliga domstolar har en mediedomare. För att mediedomaren ska kunna fullgöra sin uppgift på ett bra sätt torde dock krävas viss regelbundenhet i mediekontakterna. Mindre domstolar som redan har ett utvecklat samarbete kan därför ha anledning att gå samman och utse en gemensam mediedomare. På de allra största domstolarna kan det kanske å andra sidan behövas flera mediedomare.
6.6.7 Mediegruppen
Som sagts ovan fungerar dagens mediegrupp bra. Från mediernas sida är uppfattningen att gruppen fyller en viktig funktion. Enligt vår mening bör mediegruppen därför finnas kvar med i huvudsak samma uppgifter som i dag, dvs. att underlätta kontakterna mellan domstolarna och massmedierna och därmed förbättra informationen till allmänheten.
Vi menar att gruppen främst bör bestå av mediedomarna i de enskilda domstolarna. Dessutom bör det finnas någon eller några personer i gruppen med journalistisk bakgrund. För att gruppen ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt får den emellertid inte vara för stor. Även om det förmodligen inte kommer att finnas behov av mediedomare i samtliga domstolar, kommer antalet mediedomare med all sannolikhet att bli så stort att alla inte kan ingå i mediegruppen. När mediedomarna kommit på plats bör dessa därför
253
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
som en första uppgift inom sig välja vilka av dem som ska ingå i mediegruppen.
Utöver att fungera som kontaktorgan visavi medierna ska mediegruppen medverka till den mediestrategi för Sveriges Domstolar som domstolarna och Domstolsverket ska ta fram. Vidare tänker vi oss att gruppen ska fungera som ett gemensamt organ för domstolarna för fortlöpande erfarenhetsutbyte när det gäller mediekontakter och föra ut ny kunskap till domstolarna. En annan uppgift för gruppen bör vara att mer allmänt etablera kontakter och utbyta erfarenheter med medieföreträdare på riksplanet för att förbättra samarbetet. Sådana aktiviteter kan t.ex. bestå i att anordna seminarier och nätverksträffar.
För att öka journalisters kunskap om rättssystemet och domstolens roll och funktion ser vi dessutom framför oss att gruppen ska kunna anordna viss grundläggande utbildning i processrätt för journalister. Eftersom det främst är brottmålen som intresserar journalisterna bör denna utbildning kanske även innehålla straffrättsliga inslag.
Som berörts (se avsnitt 6.6.4) bör gruppen också tillsammans med Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) utarbeta innehållet i utbildningen för domare i mediefrågor. Vi tänker oss dessutom att mediedomarna ska kunna få en mer fördjupad utbildning än den som kommer att erbjudas övriga domare. Personerna med journalistbakgrund i gruppen bör ha ett särskilt ansvar för utformningen och genomförandet av denna utbildning.
Mediegruppen bör även fortsättningsvis ha en ordförande. Ordföranden bör utses av domare. En fråga är då hur detta ska gå till. Ett sätt är att mediedomarna, utöver gruppen som sådan, inom sig väljer en ordförande. Frågan kan emellertid också kopplas till ett förslag som vi kommer att lämna i avsnitt 6.5.9 om att det bör finnas en talesperson som kan företräda Sveriges Domstolar. Vi återkommer där till frågan om hur ordföranden kan utses.
En annan fråga som bör beröras är hur mycket arbete ordförandeskapet kan kräva och om ordföranden på något sätt bör kompenseras för detta. Enligt vårt förslag får mediegruppen flera uppgifter inom skilda områden. För ordförandens del lär arbetet med att samordna och styra gruppens verksamhet ta viss tid i anspråk. Även utbytet med medieföreträdare och annan extern verksamhet kan förväntas kräva en hel del arbete av ordföranden. Vi bedömer att ordförandeskapet kommer att ta tid motsvarande minst
254
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
en halvtidstjänst. Den som innehar tjänsten bör beviljas tjänstledigt med lönekompensation motsvarande denna tid.
6.6.8 Domstolsverket
Domstolsverket har i dag viktiga uppgifter när det gäller kontakter mellan medierna och Sveriges Domstolar (se avsnitt 6.4.3). Dessa uppgifter ska verket ha kvar, men dess roll i framtiden måste bli mer aktiv och stödjande än den är i dag.
Till en början ska domstolarna med mediegruppens medverkan och med Domstolsverket i en övergripande roll utarbeta en mediestrategi för Sveriges Domstolar. Strategin bör som sagt kretsa kring de aktörer och bygga på de funktioner som redovisas i detta betänkande.
Strategin innebär bl.a. att Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) ska ha det övergripande ansvaret för utbildningen av domare i mediefrågor. Det närmare innehållet i utbildningen ska tas fram av verket (i förekommande fall akademin) tillsammans med mediegruppen.
En annan viktig uppgift för Domstolsverket ska vara att uppmärksamma talespersonen för Sveriges Domstolar på frågor som kan föranleda initiativ från talespersonen. Överlag tänker vi oss att det ska finnas ett nära samarbete mellan Domstolsverket och talespersonen.
För att Domstolsverket ska kunna klara dessa övergripande och de övriga mer specifika uppgifter som vi menar att verket ska ha, fordras att verket byggs ut med två nya funktioner som kan kallas för en presstjänst och en nyhetsredaktion. För att en sådan utbyggnad ska vara möjlig att genomföra krävs att det till verket knyts ytterligare några informatörer och några personer med journalistisk bakgrund.
Presstjänsten
Presstjänsten bör ha ansvaret för de initiala kontakterna med journalister och i förekommande fall kunna slussa frågor av juridisk karaktär vidare till en mediedomare. Långt ifrån alla frågor från medierna rör nämligen enskilda mål och ärenden eller är av sådan juridisk karaktär att de helst bör besvaras av en domare. Lika många
255
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
frågor handlar om domstolsväsendet mer generellt och är av sådant allmänt slag att en presstjänst bör kunna besvara dem. Vi tänker oss också att presstjänsten inom ramen för den nya mediestrategin väsentligt tydligare än i dag ska marknadsföras som en startpunkt för journalister och andra som har frågor som rör verksamheten i domstolarna.
I den mån det kommer frågor av mer juridisk karaktär eller frågor som på annat sätt har bäring på själva kärnverksamheten och som därför inte kan eller bör besvaras av en presstjänst, ska presstjänsten kunna vidarebefordra frågan till vilken mediedomare som helst. Hos presstjänsten måste det följaktligen finnas en beredskap både att ta hand om alla allmänna frågor och att kunna avgöra vilka frågor som är av sådant slag att de bör slussas vidare till någon av mediedomarna. Rör frågan ett särskilt mål, bör frågeställaren normalt hänvisas till den eller de domare som har handlagt målet.
Vi ser vidare framför oss att presstjänsten ska kunna ge domstolar och enskilda domare – som efterfrågar det – vägledning när de handlägger mål som är medialt uppmärksammade. Sådan vägledning skulle då främst handla om att hjälpa domstolarna att organisera kontakterna med medierna i de uppmärksammade fallen för att säkerställa att medierna verkligen får tillgång till den information de är intresserade av. Mer specifikt kan råden gälla huruvida presskonferens ska hållas, hur den i så fall bör genomföras, om det finns anledning att skriva ett pressmeddelande eller hur och i vilken utsträckning den enskilde domaren bör vara tillgänglig för intervjuer.
Vi tänker oss dessutom att presstjänsten ska upprätthålla viss pressjour under kvällar och helger. En sådan funktion skulle tillsammans med god service till medierna bidra till att presstjänsten verkligen kom att bli en naturlig startpunkt för journalister som har frågor som rör verksamheten i domstolarna.
Nyhetsredaktionen
Som vi framhållit bör en viktig aspekt av ett mer aktivt förhållningssätt gentemot medierna vara att domstolarnas externa kommunikation präglas av föregripande och proaktivitet. I arbetet med att åstadkomma en sådan ordning fyller en nyhetsredaktion hos Domstolsverket en central funktion.
För att kunna agera föregripande måste man nämligen vara informerad om vad som pågår, både i den egna verksamheten och i om-
256
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
världen. Genom att skaffa sig ett gott informationsunderlag kan man i ett tidigt skede identifiera händelser som har potential att bli nyheter och agera på lämpligt sätt. Det lämpligaste sättet att agera på torde för övrigt ibland vara att vara först med att göra en nyhet av händelsen för att på det sättet säkerställa att händelsen beskrivs på ett allsidigt och korrekt sätt.
Nyhetsredaktionen bör med andra ord ha till uppgift att bevaka såväl verksamheten i domstolarna som omvärlden och medierna. Detta för att kunna vara först med att formulera nyheter av händelser som produceras i verksamheten och distribuera dessa, i första hand via den externa webbplatsen.
Inom ramen för omvärldsbevakningen tänker vi oss också att nyhetsredaktionen ska kunna följa vad som skrivs om domstolsverksamhet på olika mötesplatser och forum på Internet och när det behövs, ofta kanske genom någon mediedomare, påpeka felaktigheter i egna kommentarer (se vidare avsnitt 7.3.5 Information och interaktiv kommunikation).
En annan viktig uppgift för nyhetsredaktionen bör vara att följa och analysera rapporteringen om domstolarna i medierna över tid. Sådan uppföljning kan göras generellt, men kan också innebära att man analyserar rapporteringen i en viss typ av medier, en viss region eller kanske ett visst medieföretag. Vi tänker oss ett tvåfaldigt syfte med detta. Dels bör det vara möjligt att fånga upp vilka effekter olika insatser från domstolarnas sida på medieområdet har fått. Dels innebär uppföljningen och analysen en möjlighet att identifiera problem när det gäller hur verksamheten i domstolarna på olika sätt återges i medierna. Det sist sagda bör i sin tur betyda att nyhetsredaktionen bör kunna ge förslag till vad domstolarna kan göra för att rapporteringen ska bli mer allsidig och korrekt.
6.6.9 Talespersonen för Sveriges Domstolar
I dag förekommer det ofta i de rikstäckande medierna som TV och radio diskussioner och intervjuer med jurister om domstolarnas roll och rättskipningen i domstolarna. Oftast är det något konkret fall som väckt mediernas intresse men diskussionen eller intervjun kommer inte sällan att röra mer principiella frågor. I dessa sammanhang deltar allt som oftast inte någon domare. Det brukar i stället vara någon advokat och ibland någon rättsvetenskapsman som infor-
257
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
merar om domstolarnas roll och om olika frågors hantering i domstolarna.
Enligt vår mening är det knappast ägnat att stärka förtroendet hos allmänheten för domstolarna att det så förhållandevis sällan är någon domare som deltar i dessa sammanhang. Det kan ge det felaktiga intrycket av att domarna inte riktigt vågar ta ansvaret för sin verksamhet. Det är naturligtvis inte bra om en sådan oriktig bild av domstolarna och domarna förmedlas och får fäste hos allmänheten. Vi menar därför att det vore önskvärt om domstolarna i dessa sammanhang i större utsträckning än i dag kunde företrädas av en domare, en talesperson för Sveriges Domstolar.
Det handlar då inte om att vederbörande domare ska delta i den rättspolitiska debatten – vilket naturligtvis varje domare i och för sig är fri att göra – utan att det ska vara en domare som informerar om domstolsverksamhet. Till talespersonens uppgifter bör då inte endast höra att ställa upp i olika diskussioner och intervjuer. Talespersonen bör även använda sin plattform till att vara aktiv och reaktiv med klargörande insändare och artiklar när det behövs.
Det är givetvis medierna själva som väljer vilka personer som ska delta i diskussioner och intervjuer som de nu beskrivna. Nästan alla medieföreträdare som vi har talat med har emellertid ställt sig mycket positiva till vårt förslag i denna del. Genom att skapa förutsättningar för någon domare som har hög legitimitet i domarkåren att kunna delta i dessa sammanhang tror vi därför att det kan bli naturligt för medierna att vända sig till just denne domare. Den fråga man då har anledning att ställa sig är vilka närmare krav som måste vara uppfyllda för att det önskade syftet ska uppnås.
Till en början är det som sagt viktigt att talespersonen har hög legitimitet i domarkåren, vilket förutsätter yrkesmässig kompetens och kanske också att talespersonen är chefsdomare. Eftersom diskussionerna oftast rör straffrättsliga frågor, bör talespersonen vara särskilt förtrogen med den materien. För att talespersonen ska komma till sin rätt i de här aktuella etermediesammanhangen måste han eller hon också ha en stark utstrålning och framför allt kommunikativ förmåga. Talespersonen måste dessutom vara lättillgänglig för de större rikstäckande medierna, vilket nog innebär att han eller hon bör vara verksam i Stockholmsområdet.
Talespersonen bör ingå i mediegruppen. Vi menar att talespersonen dessutom bör vara gruppens ordförande. Sveriges Domstolar skulle nämligen med en sådan ordning få en tydlig företrädare som informerar om domstolsverksamhet på riksplanet. Att det finns en
258
SOU 2008:106 Domstolarnas kontakter med medierna
fysisk person som kan inge förtroende och som medborgarna associerar till när domstolsfrågor förs på tal innebär att Sveriges Domstolar får en tydlig profil utåt.
För att stärka legitimiteten bör talespersonen utses av domarna själva. En variant är som sagt att medlemmarna i mediegruppen inom sig utser talespersonen. Ett annat forum som skulle kunna sköta detta är Arbetsgivarrådet. I Arbetsgivarrådet ingår ordförandena för de sju arbetsgivargrupperna som tillsammans utgör landets domstolschefer. Om Arbetsgivarrådet utser talespersonen får med andra ord samtliga landets domstolschefer ett inflytande över tillsättningen. Vi förordar av legitimitetsskäl denna lösning.
Domstolsverket ska ha en råd- och stödfunktion i förhållande till talespersonen. En särskilt viktig uppgift för verket är att uppmärksamma talespersonen på frågor som kan föranleda initiativ från talespersonen.
För att markera att talespersonen är en företrädare för samtliga landets domstolar är det enligt vår mening lämpligt att verket, och inte någon enskild domstol, tillhandahåller kanslifunktion i Stockholm åt talespersonen.
Hur stor talespersonens arbetsbörda kommer att bli beror till stor del på om talespersonen också ska vara ordförande i mediegruppen. Talespersonen kommer dessutom själv att ha ett stort inflytande över arbetsbördan, främst genom att välja i vilken omfattning han eller hon kommer att vara aktiv och reaktiv med klargörande insändare och artiklar. I första hand kan uppdraget som talesperson förväntas medföra snabba utryckningar i samband med olika intervjuer och debatter i etermedierna. Visserligen kommer talespersonen genom kanslifunktionen på olika sätt att servas av Domstolsverket. För att kunna fullgöra uppgiften på ett bra sätt bedömer vi trots detta att arbetet med att vara talesperson kommer att ta en hel del tid.
6.6.10 Slutord
De klassiska mediernas exponering – TV, radio och press – kommer kanske i framtiden att se annorlunda ut. Vi kommer nog att få se ett förändrat medielandskap där den Internetbaserade informationen får allt större betydelse. Utvecklingen går också mot en allt större efterfrågan av interaktivitet. Domstolarna måste ha bered-
259
Domstolarnas kontakter med medierna SOU 2008:106
skap att möta denna utveckling. Vad detta mer konkret kan komma att innebära för Sveriges Domstolar diskuterar vi i avsnitt 7.
260
7 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
7.1 Sammanfattning
I detta avsnitt behandlar vi några ytterligare åtgärder för kommunikation, utöver de som vi särskilt har behandlat i det föregående, som vi menar kan ha stor betydelse för förtroendet för domstolarna. Åtgärderna tar på lite olika sätt sikte på att öka domstolarnas tillgänglighet och öppenhet samt att öka medborgarnas kunskap om domstolarna.
I första hand menar vi att webben bör kunna användas på ett bättre sätt än i dag för att göra domstolarna mer tillgängliga för parter och för att sprida information till allmänheten om domstolarnas verksamhet. Att utnyttja webbtekniken för att förbättra tillgängligheten för parter är särskilt angeläget mot bakgrund av den pågående utvecklingen mot allt färre domstolar i landet. Enligt regeringens handlingsplan för eFörvaltning är målsättningen att det år 2010 ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter samt ta del av förvaltningens service. Om domstolarna halkar efter andra myndigheter i denna process, kan det uppstå ett glapp i bemötandekulturen som inte utfaller till domstolarnas fördel.
Vi föreslår därför att regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att utarbeta en plan för hur och när det i Sveriges Domstolar kan införas system med elektronisk akthantering som gör det möjligt för parter att följa sina mål och ärenden och för både parter och domstolar att skicka handlingar elektroniskt via domstolarnas webbplatser. Som ett allra första steg, innan ordningen med elektronisk akthantering blir verklighet, föreslår vi att regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att utreda möjligheterna för parter att via webbplatserna dels få tillgång till samma information om just sina egna mål och ärenden som i dag finns tillgänglig i dom-
261
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
stolarnas presentationsterminaler, dels betala ansökningsavgifter och liknande via webben.
Vi föreslår vidare att Domstolsverket ska introducera funktioner på verkets webbplats som gör det möjligt för allmänheten att både komma åt information om kommande förhandlingar i samtliga domstolar och ställa och få svar på domstolsrelaterade frågor. Vi föreslår också att verket ska introducera nya ljud- och bildpresentationer på sin webbplats med möjlighet för besökaren att aktivt påverka presentationens upplägg.
Vi menar dessutom att verket måste låta översätta den viktigaste informationen på webbplatsen till fler språk samt se till att utveckla presentationsterminalerna i domstolarnas väntrum så att det blir möjligt för allmänheten att komma åt även den webbaserade informationen om domstolarna genom dessa. Verket bör slutligen skapa rutiner för att följa informationen om domstolarna på olika bloggar, mötesplatser och informationssidor på Internet och när det behövs – ofta kanske genom någon mediedomare – påpeka eller rätta felaktigheter i egna kommentarer.
Med visst bistånd av Domstolsverket bör domstolarna även på andra sätt än som vi föreslagit ovan kunna vidta åtgärder för att öka öppenheten och tillgängligheten för medborgarna och förbättra deras kunskap om domstolarna. Det handlar t.ex. om att bättre ta vara på de möjligheter som besök av skolklasser i domstolarna erbjuder att informera om domstolsverksamhet och att bjuda in allmänheten till s.k. ”Öppet hus” i domstolarna. Det handlar också om att från domstolarnas sida erbjuda sig att komma och berätta om domstolsverksamhet i olika sammanhang.
Domstolarna bör dessutom oftare än i dag försöka avkunna dom, särskilt i sådana fall när rättegången följts av t.ex. en skolklass eller målet rönt stor uppmärksamhet och av det skälet haft många åhörare.
Däremot tror vi inte att TV-sända rättegångar i nämnvärd utsträckning kan bidra till att stärka medborgarnas förtroende för domstolarna. Om TV-sända rättegångar skulle tillåtas, kan man nämligen förutsätta att dessa måste omgärdas av en mängd restriktioner som på olika sätt begränsar insynen i rättegången. De kommer därför normalt inte att kunna förmedla en heltäckande och saklig bild av en rättegång. Mycket talar dessutom för att etermedieföretagen i samband med rättegångsproduktioner kommer att använda sedvanliga bearbetningstekniker för att fånga sin publik. En begränsad insyn, eventuellt i förening med en långt driven dramaturgi, ger
262
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
knappast medborgarna någon möjlighet att själva bilda sig en korrekt uppfattning om verksamheten i domstolarna. Dessutom finns det en risk för att parter och bevispersoner på olika sätt kan komma att anpassa sig till det förhållande att TV-mediet är närvarande i rättssalen, till ytterligare men för medborgarnas – och även domstolens – möjlighet att bilda sig en korrekt uppfattning om vad förhörspersonen ska höras om. Vi menar att insyn i domstolarnas verksamhet och kunskap om den kan förmedlas på ett bättre sätt än genom TV-sända rättegångar.
7.2 Inledning
Vi ska enligt våra direktiv särskilt titta på frågorna om bemötande, utformningen av domar och beslut samt informationen från domstolarna till medierna, dvs. olika sätt på vilka domstolarna kommunicerar med medborgarna. Just dessa sätt anses enligt direktiven vara särskilt betydelsefulla för allmänhetens förtroende för domstolarna. Vi har närmare behandlat dessa sätt att kommunicera i avsnitten 4–6.
Vi är emellertid fria att titta också på andra områden än de nu nämnda som vi bedömer vara av intresse för domstolarnas kommunikation med medborgarna och förtroendet för domstolarna. I avsnitt 2 har vi övergripande redovisat olika omständigheter som anses ha betydelse för allmänhetens förtroende för myndigheterna i stort och för domstolarna. Av redovisningen där framgår att viktiga faktorer för förtroendet för domstolarna bl.a. är att domstolarna på olika sätt är tillgängliga och öppna för de personer, i första hand parter och bevispersoner, som kommer i kontakt med dem samt att allmänheten har så god kunskap som möjligt om domstolarnas verksamhet.
I detta avsnitt behandlar vi ytterligare åtgärder för kommunikation, utöver dem som vi särskilt har tagit upp i det föregående, som vi menar kan ha stor betydelse för förtroendet för domstolarna. Dessa åtgärder tar på lite olika sätt sikte just på att öka domstolarnas tillgänglighet och öppenhet samt att öka allmänhetens kunskap om domstolarna. I avsnitt 7.3 resonerar vi kring frågor om hur webben kan användas för att göra domstolarna mer tillgängliga för parter och för att sprida information till allmänheten om domstolarnas verksamhet. Domstolarnas tillgänglighet och öppenhet på
263
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
andra plan tas upp i avsnitt 7.4. Till sist berör vi i avsnitt 7.5 frågan om TV-sända rättegångar.
7.3 Webbaserad kommunikation
7.3.1 Inledning
Vi har i olika sammanhang i betänkandet framhållit vikten av att parter och bevispersoner får information från domstolarna om aktuella mål och ärenden och om förestående rättegångar. Detta är en central del i bemötandet från domstolarna (se avsnitt 4). Vi har också framhållit att förtroendet för domstolarna hos såväl allmänheten som parter och bevispersoner bygger på kännedom om verksamheten och domstolarnas roll och funktion i samhället (se avsnitt 2).
I detta avsnitt diskuterar vi närmare möjligheterna att med hjälp av IT-tekniken utveckla kommunikationen med medborgarna på webben från dessa aspekter. Vi syftar här på Domstolsverkets centrala webbplats, www.domstol.se, och de enskilda domstolarnas webbplatser. Majoriteten av domstolarna har utnyttjat den möjlighet som verket erbjuder att skapa egna webbplatser inom ramen för den gemensamma webbmiljön. Förutom viss information om den egna domstolen går det genom dessa domstolars webbplatser också att komma åt den information om domstolarna och de tjänster som verket tillhandahåller på den centrala webbplatsen. Det finns dock fortfarande domstolar som föredrar egna lokala lösningar och vars webbplatser inte innehåller samma information och tjänster som den centrala webbplatsen.
Vi har två utgångspunkter för våra resonemang. Dels ger den moderna infrastrukturen inom IT-området i kombination med en centraliserad lagring av information stora möjligheter att öka domstolarnas tillgänglighet genom att göra det möjligt för parter att via webben kommunicera elektroniskt med domstolarna i enskilda mål och ärenden. Dels erbjuder Sveriges Domstolars centrala och domstolarnas egna webbsidor stora möjligheter att på olika sätt informera om verksamheten i domstolarna och därmed förbättra medborgarnas kunskap om domstolarnas roll och funktion.
När det gäller dessa utgångspunkter används IT-tekniken i dag på främst tre sätt. För det första finns det genom s.k. presentationsterminaler på domstolarna möjlighet att få fram viss information om
264
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
målen och ärendena vid domstolen. För det andra utnyttjar många domstolar numera möjligheten att skicka olika dokument, inte minst domar, per e-post till parter och ombud och andra intressenter. För det tredje innehåller de olika webbplatserna information om domstolarna och verksamheten som bedrivs där.
Genom presentationsterminalerna på landets domstolar kan den som är intresserad, alltså inte bara parter, få fram uppgifter om enskilda mål och ärenden som handläggs eller har handlagts vid respektive domstol. Det går att söka på både aktörs- och måluppgifter. Härigenom får man tillgång till dagboksblad och vissa andra uppgifter om målet eller ärendet, däribland en tidsaxel där domstolen har möjlighet att ange tidsmål för handläggningen. I överklagade mål och ärenden får man även reda på om underrättens dom eller beslut har fastställts eller ändrats i överrätten. Det går dock inte att via presentationsterminalerna komma åt dokument som getts in till eller upprättats i domstolen. Terminalerna torde i dag ha sin största betydelse då det gäller att tillgodose mediernas insyn i verksamheten. Det finns presentationsterminaler på alla domstolar.
På Sveriges Domstolars centrala webbplats finns en mängd information, bl.a. om de olika domstolsslagen och domstolarnas uppgift samt om hur olika mål och ärenden initieras och handläggs i domstolarna. Det presenteras viss information om domstolarna på s.k. lättläst svenska i uttryckligt syfte att ge ökad kunskap om Sveriges Domstolar. En del av informationen finns i engelsk översättning och det finns en kortfattad beskrivning på minoritetsspråken nord- och sydsamiska, finska och meänkieli av möjligheten att använda dessa språk i domstolarna. Det finns härutöver en funktion som gör det möjligt för besökaren att få hela den aktuella skärmsidan uppläst för sig och en annan som innebär att besökaren kan anpassa textstorlek, kontrast, teckensnitt och radavstånd efter eget önskemål.
Den som vill kan via e-post prenumerera på nyhetsbrev och få tillsänt sig Domstolsverkets allmänna information, pressmeddelanden från enskilda domstolar eller viss rättsinformation, t.ex. om EG-rätt.
På webbplatsen finns länkar till ett stort antal andra myndigheters och organisationers webbplatser, bl.a. till Brottsoffermyndighetens webbaserade rättegångsskola och en söksida för vägledande avgöranden. Det går också att hämta vissa blanketter via webbplatsen, t.ex. stämningsansökan och svaromål i tvistemål samt
265
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
ansökan om rättshjälp. Blanketterna kan fyllas i direkt på skärmen. Dock går det inte att ge in de ifyllda formulären via domstolarnas webbplatser, utan dessa måste skrivas ut och skickas med vanlig post. Flera domstolars webbplatser innehåller praktisk information, exempelvis öppethållandetider och vägbeskrivningar till domstolen. Någon domstol publicerar på webbplatsen svar på vanliga frågor.
Några uppropslistor finns inte tillgängliga på Sveriges Domstolars centrala webbplats. Vissa enskilda domstolar har emellertid på eget initiativ lagt ut information om kommande förhandlingar på sina webbplatser, i några fall genom en länk till anonymiserade uppropslistor i pdf-format och i andra under en särskild flik på webbplatsen. De flesta av dessa domstolar tillhandahåller bara information om kommande förhandlingar i brottmål och ett par endast information om förhandlingar som kan vara lämpliga för studiebesök.
TPF
1
FPT
Informationen om domstolarna på webbplatserna presenteras i huvudsak i ren löptext. Det finns dock på de webbplatser som är skapade inom ramen för den gemensamma webbmiljön en animation som visar vad som händer på en tingsrätt under en rättegång i brottmål. Det finns också bilder som visar vem som sitter med i hovrätten under rättegångar i brottmål, renodlade tvistemål och familjemål.
Sveriges Domstolars centrala webbplats, www.domstol.se, hade år 2007 ca 100 000 unika besökare per månad. Under första halvåret år 2008 har antalet unika besökare varit ca 110 000 per månad. Enligt en webbenkät som genomfördes år 2007 bor den typiska besökaren av webbplatsen i storstad, är tjänsteman eller studerande och mellan 20 och 40 år gammal. Nästan 80 procent av de tillfrågade svarade att de tycker att innehållet på webbplatsen är bra eller mycket bra. Enligt en annan webbenkät från år 2005 ville besökarna främst ha information om domar, en viss domstol eller domstolar i allmänhet.
TP
1
PT
Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten för Nedre Norrland har länkar till anonymi-
serade uppropslistor i pdf-format. Hovrätten för Övre Norrland publicerar anonymiserad information om alla sina förhandlingar direkt på webben. Lycksele, Gotlands och Uddevalla tingsrätter publicerar veckoöversikter över brottmålsting på webben. Gävle och Helsingborgs tingsrätter publicerar på sina webbplatser urval av rättegångar lämpliga för studiebesök.
266
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
7.3.2 Planer, strategier och visioner för IT-användningen i Sveriges Domstolar
I domstolsväsendets vision från år 2003 Så här vill vi ha framtiden – Vision för domstolsväsendet (2003) framför företrädare för domstolarnas anställda som inriktningsmål för den framtida IT-användningen att alla domstolar har en interaktiv webbplats där information kan hämtas på olika språk. Tanken är att medborgarna, med hjälp av det teknikstöd som domstolarna använder, i framtiden ska kunna komma i kontakt med domstolarna oberoende av tid och utan personlig närvaro. I visionen ingår också att domstolarna i första hand kommer att kommunicera elektroniskt med medborgarna samt att allmän information, frågelådor, blanketter och intressanta avgöranden ska kunna nås av alla via domstolarnas webbplatser. Visionen innebär vidare att parterna genom webbplatserna ska kunna få information om sitt eget ärende.
En projektgrupp på Domstolsverket och en referensgrupp från Sveriges Domstolar tog år 2006 fram en strategi, 24-timmarsstrategi för Sveriges domstolar (2006), i syfte att tydliggöra vad begreppet 24-timmarsmyndighet innebär för Sveriges Domstolar och som stöd vid domstolarnas verksamhetsplanering. När det gäller IT-tekniken handlar strategin om att vidareutveckla verksamhetsstödet Vera för att bl.a. ge parter möjlighet
U
att
U
följa sitt ärende och kommunicera
elektroniskt med domstolen via webben,
U
att
U
göra det möjligt att
skicka domar och beslut elektroniskt,
U
att
U
publicera information om
kommande förhandlingar på domstolarnas webbplatser samt
U
att
U
skapa enhetliga webbplatser för alla domstolar.
I Domstolsverkets strategidokument för åren 2008–2012, Strategiska förutsättningar (2007), framhålls bl.a. att verket ska tillhandahålla, utveckla och förvalta administrativa system med hög tillgänglighet samt att verksamhetsstöd och information är två av sex prioriterade utvecklingsområden.
TPF
2
FPT
Inom dessa båda områden ska
verket, enligt strategidokumentet, bl.a. verka för ett ökat elektroniskt informationsutbyte samt att domstolarnas intressenter har tillgång till den information de behöver. Som exempel på aktiviteter inom dessa områden nämns reformen med en modernare rättegång (EMR) och införandet av gemensamma plattformar för intranät och webb.
TPF
3
FPT
TP
2
PT
De fyra andra prioriterade utvecklingsområdena är organisation och arbetsformer, ledning
och styrning, kompetensförsörjning samt säkerhet.
TP
3
PT
Reformen En modernare rättegång innebär bl.a. att verket i verksamhetsstödet Vera
integrerar möjligheten till digital in- och uppspelning av ljud och bild i samband med videoförhör.
267
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
I Domstolsverkets Verksamhetsplan 2008–2010 sägs att den gemensamma webbplatsen kommer att utvecklas mot visionen att parter ska kunna få information om det egna målet där och att allmänheten ska kunna ladda ner och beställa domar. Det nämns också att information om kommande förhandlingar ska kunna fås genom kopplingar till verksamhetsstödet Vera. Beträffande informationen på Sveriges Domstolars externa webbplats framhålls i verksamhetsplanen att målgrupper i första hand är allmänheten och massmedierna samt att webbplatsen ska fungera som ett komplement till det personliga mötet i domstolen och ge svar på de vanligaste frågorna. Domstolsverket kontrollerar och uppdaterar alla texter på webbplatsen minst två gånger om året.
Det pågår för närvarande inte något arbete inom Domstolsverket som direkt syftar till att möjliggöra elektronisk akthantering, dvs. en teknik som gör det möjligt för parter att följa sina mål och ärenden och för både parter och domstolar att skicka handlingar elektroniskt via domstolarnas webbplatser. Dock finns det en grupp hos Domstolsverket som funderar över vilka e-tjänster som skulle kunna introduceras. Gruppen arbetar även med andra frågor om e-förvaltning, t.ex. elektronisk fakturahantering. Verket räknar också med att det arbete som pågår inom ramen för RIF (Rättsväsendets informationsförsörjning) och som bl.a. syftar till att få upp ett elektroniskt flöde och en spårbarhet av information mellan de ingående myndigheterna kommer att ge en bra grund för att utveckla ett system med elektronisk akthantering.
TPF
4
FPT
När det gäller informationen på webbplatserna pågår hos Domstolsverket ett arbete med att skapa en animation för länsrätt motsvarande den som i dag finns för brottmålsrättegången. Tanken är att skapa en animation även för tvistemål. Verket håller också på att utveckla ett formulär som enskilda domstolar kan använda för att på webbplatserna informera funktionshindrade om hur lokalerna är disponerade och vilka hjälpmedel som finns att tillgå. Det kommer att införas en funktion som gör det möjligt att prenumerera på nyhetsbreven direkt via en särskild flik på webbplatsen. Man diskuterar härutöver, inom ramen för ett projekt som heter webb 2.0, möjligheterna att utveckla interaktiva funktioner på webbplatserna.
TP
4
PT
Rådet för rättsväsendets informationsförsörjning bildades år 1996. Under åren har det till-
kommit myndigheter och numera ingår i rådet myndighetscheferna (eller en person med befogenhet att fatta beslut för myndigheten) för Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Kriminalvården, Kustbevakningen, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Rättsmedicinalverket, Skatteverket, Tullverket och Vägverket.
268
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
Det handlar då om att på olika sätt låta besökaren påverka innehållet, t.ex. skulle det vara möjligt att införa en funktion som innebär att den mest besökta webbsidan visas på startsidan.
7.3.3 Regeringens handlingsplan för eFörvaltning m.m.
Regeringen ersatte i början av år 2008 den s.k. 24-timmarsstrategin med en Handlingsplan för eFörvaltning – Nya grunder för ITbaserad verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning (2008). Handlingsplanen gäller förvaltningen i dess helhet, inklusive domstolarna. Definitionen av e-förvaltning är verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning som drar nytta av informations- och kommunikationsteknik kombinerad med organisatoriska förändringar och nya kompetenser. Syftet med handlingsplanen är att förbättra samordningen av det strategiska e-förvaltningsarbetet inom Regeringskansliet.
Med utgångspunkt i den decentraliserade modellen, 24-timmarsmyndigheten, är tanken att Sverige med de tekniska lösningar som nu finns tillgängliga ska skapa en decentraliserad samverkansmodell, ibland kallad en federativ eller tjänstebaserad IT-arkitektur. Modellen bygger på att myndigheternas datorsystem kommunicerar med varandra på ett standardiserat sätt utan att vara fast kopplade till varandra. Målsättningen är att det år 2010 ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter samt ta del av förvaltningens service. Detta övergripande mål ska nås med hjälp av insatser inom fyra områden.
För att kunna förenkla kontakten med bl.a. medborgarna krävs att den myndighetsövergripande informationshanteringen effektiviseras samt att myndigheterna samverkar sektorsvis i högre utsträckning än i dag. Det första insatsområdet syftar till att förbättra regelverken för myndighetsövergripande samverkan och informationshantering.
För att myndigheterna ska kunna samverka i högre utsträckning än i dag krävs också en förhöjd informationssäkerhet, viss teknisk infrastruktur och tillgång till t.ex. information om gemensamma standarder, krav och gränssnitt. Grundläggande för en fortsatt utveckling av e-förvaltning är t.ex. att den långsiktiga försörjningen och finansieringen av e-legitimationer säkras. Det andra insatsområdet
269
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
syftar till att förbättra förvaltningens samlade informationssäkerhet och tekniska och terminologiska samverkansförmåga.
Regeringen ansvarar bl.a. för att hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas i statens verksamhet. Dubbelarbete bör förhindras och en hög intern och extern avkastning bör säkerställas genom en lämplig grad av samverkan mellan myndigheter. Det tredje insatsområdet syftar till att uppnå en sektorsvis harmonisering av myndigheternas verksamhetsstöd och kompetensförsörjning samt en systematisk uppföljning av statens samlade IT-kostnader.
Det fjärde och sista insatsområdet syftar till att åstadkomma en högre grad av användarorientering i utvecklandet av myndigheternas service. Användarens behov ska med andra ord stå i fokus. ITutvecklingen skapar exempelvis nya förutsättningar för att skapa tjänster där ärenden som involverar flera myndigheter kan hanteras genom en enda kontaktpunkt, s.k. integrerade e-tjänster. IT-utvecklingen skapar även nya möjligheter för att förbättra servicen för dem som inte har tillgång till dator eller Internet. Lokala servicekontor med gemensamt IT-stöd och gemensamma teletjänstcentraler är två exempel.
Domstolsverket håller för närvarande på att utarbeta en plan för vad handlingsplanen för eFörvaltning närmare kommer att innebära för verksamheten i domstolarna.
Det kan i sammanhanget nämnas att Förvaltningslagsutredningen (Ju 2008:08) bl.a. har i uppdrag att bedöma vilka åtgärder som kan behövas för att underlätta användningen av elektroniska förfaranden i myndigheternas handläggning av ärenden. I denna del ska utredaren lämna en delredovisning senast den 1 juli 2009.
7.3.4 Omvärldsanalys
När det gäller frågor om elektronisk kommunikation i enskilda ärenden och webbaserad information till medborgarna kan det finnas anledning att uppmärksamma olika satsningar som har gjorts av domstolarna i vissa andra länder och av andra myndigheter i Sverige. Som den fortsatta framställningen kommer att visa har man nämligen på flera håll kommit betydligt längre än Sveriges Domstolar inom dessa områden.
TPF
5
FPT
TP
5
PT
Vad gäller utvecklingen av den grundläggande tekniska kvaliteten på webbplatser i den
offentliga sektorn genomför Verket för förvaltningsutveckling (Verva) halvårsvisa mätningar baserade på Vägledningen 24-timmarswebben. Den senaste mätningen gjordes i april 2008, varvid bl.a. Domstolsverkets och ett antal enskilda domstolars webbplatser testades. Resul-
270
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
USA
I 26 av delstaterna har det antagits föreskrifter för ärendehanteringen i domstolarna som gör det möjligt att införa elektroniska akter och för parter att kommunicera elektroniskt med domstolarna i enskilda mål och ärenden via webben (e-filing). I slutet av år 2007 kunde i princip samtliga federala domstolar erbjuda parter att kommunicera elektroniskt med dem på detta sätt. Många domstolar som har infört en möjlighet till denna form av elektronisk kommunikation har också beslutat att den elektroniska kommunikationskanalen ska vara obligatorisk eller i vart fall att parter som använder sig av andra kommunikationssätt ska ha goda skäl för detta.
Framväxten av system för elektronisk kommunikation och elektroniska akter har mestadels skett inom ramen för mindre pilotprojekt i enskilda domstolar och i nära samarbete med domstolens avnämare. På basis av erfarenheterna från pilotprojekten har det sedan antagits regler och införts system för elektronisk kommunikation och elektroniska akter på delstatsnivå. Systemen innebär att parter med hjälp av en särskild kod och en elektronisk signatur kan komma åt sitt mål eller ärende via webben samt att alla handlingar – både inkommande och utgående – skickas elektroniskt via domstolarnas webbplatser.
TPF
6
FPT
De flesta enskilda domstolar publicerar uppropslistor på sina webbplatser samt svar på vanligt förekommande frågor. Många domstolar erbjuder dessutom en tjänst som innebär att den som är intresserad av ett visst mål eller ärende kan beställa detaljerad information om detta via e-post. Flera domstolar publicerar bilder på förhandlingssalarna på webbplatserna med tillhörande funktioner som visar vem som är vem i rättssalen. De allra flesta domstolar har system för kortbetalning av ansökningsavgifter och liknande via webben.
tatet av mätningen finns på Vervas webbplats, se www.verva.se/upload/verksamhetsstod/webbutveckling/analys/validering-080422.htm. Av resultatet framgår att samtliga domstolsrelaterade webbplatser vid mättidpunkten var behäftade med vissa brister.
TP
6
PT
Se Matthias (2007).
271
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
Australien
Den federala domstolen i Australien har av tradition varit en pionjär bland Australiens domstolar när det gäller att introducera ny teknik i domstolsarbetet. De långa geografiska avstånden har bidragit till att påskynda denna utveckling.
I dag finns det inom den federala domstolen ett system som kallas eCourt och som bl.a. innehåller en möjlighet för parter att ge in handlingar elektroniskt och med hjälp av en särskild kod på ett säkert sätt kommunicera elektroniskt med domstolen i enskilda mål och ärenden. Systemet kan även hantera dokument som kräver egenhändiga underskrifter. Domstolen har dessutom möjlighet att hålla virtuella förhandlingar inom ramen för en webbaserad applikation som påminner om en vanlig rättegång. Inom eCourt finns det härutöver en sökbar databas som är tillgänglig för allmänheten och som innehåller viss utvald information från samtliga mål i domstolen sedan år 1984. Sammanfattningar av avgörandena finns tillgängliga på video via webbplatsen.
TPF
7
FPT
På webbplatsen tillhandahåller den federala domstolen även allmän information per video om domstolens roll och uppgift samt hur handläggningen går till. Det finns en tjänst som innebär att besökaren på webbplatsen kan ta en virtuell promenad i en sedvanlig förhandlingssal samt få information om hur en förhandling går till och vem som är vem i rättssalen. Domstolen publicerar på webbplatsen uppropslistor samt en lista i alfabetisk ordning på samtliga mål som kommit in till domstolen med detaljerad information om respektive mål jämte uppgifter om handläggningen och planerade rättegångsdagar. Man kan dessutom via webbplatsen beställa kommande uppropslistor och få dem tillsända sig per e-post. Ansökningsavgifter och liknande kan betalas on-line via webbplatsen.
TPF
8
FPT
Europa
Inom ramen för Grotius – ett stimulans- och utbytesprogram för rättstillämpare under Europeiska kommissionen – har ett projekt genomförts som bl.a. tar sikte på att beskriva vilka informationsteknologiska system som används för kommunikation mellan rättsväsendets myndigheter och medborgarna i civilmål och brottmål
TP
7
PT
Se http://www.fedcourt.gov.au/ecourt/ecourt_slide.html.
TP
8
PT
Se http://www.fedcourt.gov.au/fff/fff_filingielectronic.html.
272
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
inom rättsväsendet i Europeiska unionens medlemsstater samt vilken information medborgarna kan komma åt via dessa myndigheters webbplatser. Projektet har låtit publicera rapporter i ämnet från ett stort antal europeiska länder. Rapporterna tar dessutom upp vilka möjligheter parter har att ge in handlingar elektroniskt, använda elektroniska signaturer och i övrigt kommunicera elektroniskt med domstolarna i enskilda mål och ärenden.
TPF
9
FPT
Av de nationella rapporterna framgår t.ex. att det i flera länder finns möjlighet att ladda ner olika blanketter på domstolarnas webbplatser samt möjlighet att kommunicera med domstolarna via e-post i enskilda mål och ärenden. Det finns dessutom i domstolarna i ett stort antal länder mer eller mindre långt framskridna planer på att införa system med elektroniska akter och möjliggöra för parter att via webben kommunicera elektroniskt med dem i enskilda mål och ärenden.
I t.ex. Finland finns redan möjlighet för parter att ge in handlingar till domstolarna både per e-post och genom dataöverföring direkt till domstolens målhanteringssystem. I Holland kan advokater genom att använda ett särskilt lösenord via domstolarnas webbplatser komma åt information om sina egna mål och ärenden. Storbritannien har infört möjlighet att med hjälp av en säkerhetskod och e-legitimation väcka talan vissa i civilmål elektroniskt, bl.a. i tvister om mindre värden.
TPF
10
FPT
I Österrike har advokater och företag inom bl.a. banksektorn sedan början av 1990-talet haft möjlighet att med hjälp av en särskild identifikationskod via e-post väcka talan i mål och även i övrigt kommunicera elektroniskt med domstolarna i enskilda mål och ärenden. Sedan april 2000 har alla medborgare haft denna möjlighet och strax därefter, den 1 juni 2000, medförde en regeländring att domstolarna fick möjlighet att även expediera domar och andra handlingar till parter per e-post.
TPF
11
FPT
Härefter har reglerna också
ändrats på det sättet att advokater numera är skyldiga att väcka talan i mål elektroniskt per e-post.
För närvarande håller man på att införa ett nytt webbaserat system, webERV, som kommer att innebära att alla handlingar kommer
TP
9
PT
Se http://www.irsig.cnr.it/interactive_map.htm. Det bör i sammanhanget påpekas att de
flesta nationella rapporterna har ett antal år på nacken och att det kan ha hänt en del på detta område sedan dess. Nationella rapporter finns från Finland, Danmark, Sverige, Norge, Estland, Storbritannien, Irland, Holland, Belgien, Tyskland, Polen, Österrike, Frankrike, Tjeckien, Ungern, Italien, Kroatien, Grekland, Portugal och Spanien.
TP
10
PT
Se www.hmcourts-service.gov.uk/onlineservices/mcol/index.htm.
TP
11
PT
Tjänsten administreras centralt och kallas ”Elektronischen Rechtsverkehrs” (ERV).
273
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
att skickas elektroniskt mellan parter och domstolar samt att parter kommer att få full tillgång till sina akter, allt via webben. Tanken är att detta webbaserade system med elektronisk akthantering fullt ut ska ersätta det äldre e-postsystemet (ERV) i slutet av år 2009.
Vad vi vet finns det inte några domstolar i andra länder i Europa än Österrike som mer konkret står i begrepp att införa ett system med möjlighet för parter att komma åt sina mål och ärenden via webben. Bilden är mer mångfasetterad när det gäller införandet av system som möjliggör för parter att ge in handlingar elektroniskt via webben eller e-post och använda elektroniska signaturer.
TPF
12
FPT
Sådan
möjlighet har, som framgår ovan, införts i flera länder och då ofta knutet till vissa måltyper eller vissa domstolar.
TPF
13
FPT
Av rapporterna framgår vidare att i princip samtliga europeiska länder har centrala webbportaler där allmän information om rättsväsendet och domstolarna tillhandahålls. På det holländska domstolsväsendets externa webbplats finns bl.a. särskild information riktad till ungdomar. Via webbplatsen kan man även prenumerera på ett nyhetsbrev och per e-post få information om vad som händer och tillsänt sig avgöranden från en eller flera domstolar. I Holland har man även infört en webbaserad frågelåda dit medborgarna kan vända sig och få svar på domstolsrelaterade frågor.
I samarbete med biblioteksväsendet har domstolarna i Storbritannien utvecklat ett system med s.k. informationskiosker. Kioskerna är placerade på biblioteken och genom dem kan man hämta, fylla i och skriva ut blanketter som domstolarna tillhandahåller. Kioskerna tillhandahåller även information i ljudformat samt erbjuder en möjlighet att via en videolänk koppla upp sig till ett särskilt serviceorgan och ställa domstolsrelaterade frågor. Man kan dessutom ta en virtuell tur i olika domstolars lokaler och förhandlingssalar.
TPF
14
FPT
I Norge publiceras på en central webbplats uppropslistor för alla mål som satts ut till förhandling i samtliga domstolar.
TPF
15
FPT
Man till-
handahåller därvid två varianter, en för allmänheten utan namn på
TP
12
PT
I enlighet med ett EU-direktiv i ämnet har de flesta europeiska länder, däribland Sverige, numera antagit föreskrifter för elektroniska signaturer (Europaparlamentets och Rådets direktiv 1999/93/EG syftande till att bidra till användningen och erkännandet av elektroniska signaturer inom gemenskapen). Direktivet genomfördes i Sverige genom lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
TP
13
PT
Utöver vad som framgår ovan finns sådan möjlighet t.ex. i författningsdomstolen i Schweiz och vissa överrätter i Belgien.
TP
14
PT
Se www.juror.cjsonline.org. Funktionen är, som framgår av namnet på siten, avsedd för personer som blivit kallade till jurytjänstgöring.
TP
15
PT
Se http://www.domstol.no/DAtemplates/Section____3036.aspx?epslanguage=NO.
274
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
parter och en för massmedierna där namnen på parterna har satts ut. För att komma åt den senare krävs en särskild behörighetskod. Även i Holland och Danmark publicerar domstolarna uppropslistor på sina offentliga webbplatser, liksom avgöranden i enskilda mål och ärenden.
Skatteverket
Den myndighet i Sverige som kanske kommit längst när det gäller att erbjuda medborgarna möjlighet till elektronisk kommunikation i enskilda ärenden via webben torde vara Skatteverket. Skatteverket tillhandahåller både s.k. e-tjänster och andra servicetjänster samt blanketter via sin webbsida.
Med e-tjänst avses sådana aktiviteter på webbplatsen som kräver en särskild säkerhetslösning. Vissa e-tjänster kommer man åt med säkerhetskod men för att få tillgång till samtliga e-tjänster krävs att man har en s.k. e-legitimation.
TPF
16
FPT
Med hjälp av den särskilda säker-
hetslösningen kan den enskilde dels legitimera sig och komma åt och ändra uppgifter om sig själv i beskattningsdatabasen, dels skriva under handlingar och lämna dem till Skatteverket i form av elektroniska dokument. Som exempel på e-tjänster som finns på webbplatsen kan nämnas möjligheterna att lämna inkomstdeklaration, skattedeklaration, ansökan om skattejämkning, flyttanmälan och kontrolluppgifter.
TPF
17
FPT
För att använda servicetjänsterna krävs inte någon e-legitimation. De servicetjänster som erbjuds är bl.a. interaktiv ifyllnadshjälp för inkomstdeklaration, beställning av personbevis, program för skatteuträkning samt möjlighet att beräkna taxeringsvärde och bilförmån.
Skatteverket tillhandahåller vidare på den externa webbplatsen en mängd information om verkets funktion, skattesystemets uppbyggnad och olika beskattningsfrågor, i första hand i broschyrform. Många broschyrer och blanketter finns i engelsk översättning. En del broschyrer och blanketter tillhandahålls även på andra språk.
TPF
18
FPT
TP
16
PT
En e-legitimation kan jämföras med en vanlig ID-handling, t.ex. ID-kort eller körkort. Elegitimationen kan vara i form av en fil på en hårddisk eller på ett USB-minne. Den kan också lagras på ett kort. För att kunna skaffa en e-legitimation måste man ha ett svenskt personnummer. E-legitimationer ges ut av banker och av Telia. E-legitimationen är säkrare än systemet med säkerhetskoder och vissa e-tjänster kräver att användaren har en e-legitimation. För vidare information, se www.e-legitimation.se.
TP
17
PT
För vidare information, se broschyren E-legitimation och Skatteverkets e-tjänster (2007).
TP
18
PT
Broschyrer tillhandahålls på tyska, franska, finska, spanska och polska.
275
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
Allmän information om Skatteverket finns på ytterligare ett antal språk.
TPF
19
FPT
En betydande mängd information finns dessutom tillgäng-
lig på teckenspråk.
TPF
20
FPT
Skatteverket publicerar på webbplatsen också ett stort antal svar på vanliga frågor och en rättsfallsöversikt som innehåller korta referat av domar från Regeringsrätten och kammarrätterna samt förhandsbesked från Skatterättsnämnden. Det går att via webbplatsen kontakta Skatteverket per e-post, såväl med allmänna frågor som med frågor om enskilda ärenden. Via webbplatsen kan man också ta del av Skatteverkets reklamfilmer om bl.a. e-legitimation och flyttanmälan. Medborgarna kan, som en hjälp för Skatteverket att förbättra verksamheten och servicen, bidra med sina synpunkter via en särskild e-postadress.
Satsningarna på att utveckla den webbaserade kommunikationen har lett till att medborgarna i allt större utsträckning kontaktar verket via webbplatsen, www.skatteverket.se.
TPF
21
FPT
Försäkringskassan
Försäkringskassan erbjuder via sin webbplats medborgarna ett system med självbetjäning och interaktiv hjälp med e-legitimation. Med hjälp av e-legitimationen kan den enskilde få tillgång till alla uppgifter som Försäkringskassan har om honom eller henne, däribland uppgifter om lön och arbetsgivare och konto för utbetalning. Med dessa uppgifter kan den enskilde själv t.ex. ansöka om och beräkna sin pension. I samband med begäran om föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning kan den enskilde själv ta bort, lägga till eller ändra uppgifter som är gamla eller felaktiga. Genom självbetjäningstjänsten får den enskilde också tillgång till sina pågående och avslutade ärenden hos kassan samt information om sina kommande utbetalningar, hur stor ersättningen blir samt när pengarna betalas ut.
Försäkringskassan tillhandahåller även blanketter på sin webbplats samt erbjuder flera servicetjänster som inte kräver e-legitimation,
TP
19
PT
Utöver på de nämnda språken tillhandahåller Skatteverket allmän information på albanska, bosniska, kroatiska, serbiska, somaliska, ryska, turkiska, arabiska, persiska, sorani och thailändska.
TP
20
PT
Liksom på Sveriges Domstolars externa webbplats finns det härutöver en funktion på webbplatsen som möjliggör för besökaren att få hela den aktuella skärmsidan uppläst för sig samt en funktion som gör det möjligt att anpassa teckensnitt och radavstånd. Viss allmän information om Skatteverket finns också på lätt svenska.
TP
21
PT
Jfr Regionenkäten – Medborgarnas synpunkter på Skatteverkets sätt att arbeta (2007:04).
276
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
bl.a. möjligheten att göra sjukanmälan, beräkna preliminärt bostadsbidrag och beställa intyg om utbetald ersättning.
Även Försäkringskassan tillhandahåller information på flera språk samt lätt svenska liksom en möjlighet att via webbplatsen lyssna på informationen.
TPF
22
FPT
Informationen, som företrädelsevis finns i olika
broschyrer och faktablad, kan även beställas på kassett eller i punktskrift.
Försäkringskassan har ett kundcenter som man via webbplatsen kan kontakta per e-post och ställa både allmänna frågor och frågor om den egna situationen.
TPF
23
FPT
Liksom Skatteverket uppmuntrar
kassan medborgarna att bidra med synpunkter på verksamheten via en särskild e-postadress, se www.forsakringskassan.se.
7.3.5 Våra förslag
Elektronisk akthantering m.m.
Regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att utarbeta plan för hur och när Sveriges Domstolar kan införa ett system med elektronisk akthantering som gör det möjligt för parter att följa sina mål och ärenden och för både parter och domstolar att skicka handlingar elektroniskt via domstolarnas webbplatser. Som ett allra första steg, innan den elektroniska akthanteringen blir verklighet, ska regeringen ge Domstolsverket i uppdrag att utreda möjligheterna för parter att via webbplatserna dels få tillgång till samma information om just sina egna mål och ärenden som i dag finns tillgänglig i domstolarnas presentationsterminaler, dels betala ansökningsavgifter och liknande via webben.
Som berörts i det föregående har parter i dag i princip inte möjlighet att vare sig skaffa information om sina pågående mål och ärenden i domstolarna via Internet eller ge in handlingar elektroniskt via webben. Inte heller i övrigt förekommer det annat än i undantagsfall att handlingar ges in till eller hämtas in av domstol i elektronisk form. Undantaget skulle då främst vara domstolarnas tillgång till belastningsregistret och Navet. Visserligen förefaller utvecklingen
TP
22
PT
Information tillhandahålls på engelska, finska, franska, spanska, tyska, serbiska, turkiska, polska, arabiska och somaliska. Det finns också en funktion som gör det möjligt att anpassa storlek och utseende på texten.
TP
23
PT
Det poängteras dock att den enskilde av sekretesskäl inte ska skicka konfidentiella uppgifter via e-post utan kontakta kassan per telefon i sådana fall.
277
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
gå mot elektronisk akthantering, men någon tydlig och sammanhållen plan för hur och när domstolarna ska nå dit finns inte i dag.
Enligt vår mening är det en angelägen uppgift att se till att systemen utvecklas så att parter kan kommunicera elektroniskt med domstolarna i enskilda mål och ärenden via webbplatserna. Om domstolarna halkar efter andra myndigheter i denna process, kan det uppstå ett glapp i bemötandekulturen som inte utfaller till domstolarnas fördel. En utgångspunkt måste vara att det ska vara i huvudsak lika lätt för parter att kommunicera elektroniskt med domstolarna i mål och ärenden som det är med andra myndigheter som i fråga om maktutövning står domstolarna ganska nära.
Det kan naturligtvis ifrågasättas om det är rimligt att i detta hänseende jämföra domstolarna med resursstarka myndigheter som exempelvis Skatteverket och Försäkringskassan. Inte desto mindre är jämförelsen relevant bl.a. av det skälet att en mycket stor andel av de enskilda personer som kommer i kontakt med förvaltningsdomstolarna dessförinnan har haft kontakter med just dessa myndigheter.
Omvärldsanalysen ovan visar att glappet i bemötandekulturen i nu aktuellt avseende mellan domstolarna och vissa andra myndigheter är stort. Omvärldsanalysen visar också att det i domstolar i andra länder finns system för elektronisk akthantering med möjlighet att på ett säkert sätt både ge in och expediera handlingar via webben.
En utgångspunkt bör enligt vår mening vara att en part ska kunna följa allt som händer i hans eller hennes mål i domstolen via webben. Handlingar i mål och ärenden bör också kunna ges in och expedieras via webben. Detta förutsätter en övergång till elektroniska akter; ett system som kräver en del författningsändringar och som tar tid att genomföra.
TPF
24
FPT
Bl.a. måste bestämmelser som kräver
ett egenhändigt undertecknande ändras, se t.ex. 12 kap. 8 §, 42 kap. 2 § och 45 kap. 5 §rättegångsbalken samt 3 § förvaltningsprocesslagen. Ett krav på undertecknande anses inte kunna uppfyllas på annat sätt än med en namnteckning. Det kan övervägas om man helt kan ta bort underskriftskravet i dessa fall eller om kravet ska
TP
24
PT
Domstolsdatautredningen (SOU 2001:100) föreslår i sitt slutbetänkande Informationshantering och behandling av uppgifter vid domstolar vissa möjligheter till elektronisk akthantering. Förslagen har dock inte lett till lagstiftning. Betänkandet ligger till grund för ett pågående arbete med förslag till lagreglering av behandlingen av personuppgifter vid domstolarna och hyres- och arrendenämnderna. En departementspromemoria är planerad under år 2008.
278
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
vara en elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Det viktigaste skälet till att domstolarna bör övergå till elektronisk akthantering är att det ökar tillgängligheten och öppenheten för parterna. Detta ska ses inte minst mot bakgrund av den pågående utvecklingen mot allt färre domstolar i landet.
Ett annat mycket viktigt skäl för elektronisk akthantering är att ett sådant system bidrar till att korta handläggningstiderna. Att just söka korta handläggningstiderna är, som vi tidigare flera gånger har berört, en mycket angelägen förtroendefråga. Enligt de enkätundersökningar som vi har genomfört finns det ett starkt samband mellan långa handläggningstider och bristande förtroende för domstolarna.
Ett system med elektroniska akter innebär också en ökad möjlighet till kontroll för enskilda parter genom att de kan följa vad som hänt i målen och ärendena.
Dessutom leder ett system med elektroniska akter till ökad effektivitet i domstolarna genom att personalen inte behöver registrera uppgifter i samma utsträckning som i dag. Elektronisk akthantering är kostnadsbesparande även på andra sätt; dels minskar domstolarnas kostnader för att expediera handlingar, dels minskar arkiveringskostnaderna. En annan fördel med elektroniska akter är säkerhetsaspekten. Medan pappersakter måste förvaras och sedermera arkiveras på ett ställe finns möjlighet att både förvara och arkivera elektroniska akter på olika servrar.
Elektroniska akter måste, som antytts ovan, eventuellt förenas med system som möjliggör elektroniska signaturer som är beständiga över tid. Elektroniska akter väcker också en del andra arkiveringsfrågor. Både när det gäller elektroniska signaturer och elektronisk arkivering ser vi fördelar med myndighetsgemensamma lösningar. Om det centralt kunde beslutas om en lösning som kan användas av alla Sveriges olika myndigheter skulle det både spara kostnader och underlätta samarbetet mellan myndigheterna. Innan dessa system finns på plats kan domstolarna inte införa elektroniska akter. Vi nöjer oss därför med att framhålla att arbetet med att införa elektroniska akter bör ges prioritet. Ett första steg bör vara att regeringen ger Domstolsverket i uppdrag att utarbeta en tydlig och sammanhållen plan för hur och när vi ska nå dit.
Enligt vår mening bör parterna dock snarast möjligt i avvaktan på att systemet med elektronisk akthantering är infört i vart fall via webben kunna få tillgång till samma information om just sina egna
279
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
mål och ärenden som i dag finns tillgänglig i domstolarnas presentationsterminaler. Vi anser också att det omedelbart bör kunna införas system för kortbetalning av ansökningsavgifter och liknande via webben. Regeringen bör ge Domstolsverket i uppgift att snarast utreda dessa möjligheter.
Information och interaktiv kommunikation
Domstolsverket ska
- introducera funktioner på verkets webbplats som gör det
möjligt för allmänheten att dels komma åt information om kommande förhandlingar i samtliga domstolar, dels ställa och få svar på domstolsrelaterade frågor, - introducera nya ljud- och bildpresentationer på webbplatsen
med möjlighet för besökaren att aktivt påverka presentationens upplägg, - låta översätta den viktigaste informationen på webbplatsen
till fler språk, - utveckla presentationsterminalerna i domstolarnas väntrum
så att det blir möjligt för allmänheten att komma åt även den webbaserade informationen om domstolarna genom dessa, och - skapa rutiner för att följa informationen om domstolarna på
olika bloggar, mötesplatser och informationssidor på Internet.
Vid sidan av möjligheten att utveckla system med elektronisk akthantering och för parter att ge in och för domstolarna att expediera handlingar via webben öppnar IT-tekniken också, som nämnts, möjligheter för domstolarna att mer allmänt förbättra informationen till medborgarna om verksamheten. Det handlar nu, menar vi, i första hand om att utnyttja de möjligheter IT-tekniken ger till interaktiv kommunikation.
Vi har i föregående avsnitt redogjort för hur Sveriges Domstolar i dag använder den gemensamma webbplatsen för att informera om verksamheten och för visioner, strategier och planer för framtiden. Den kanske enskilt viktigaste åtgärden på detta område under de
280
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
senaste åren är utvecklingen av en gemensam grafisk profil för Sveriges Domstolar.
TPF
25
FPT
Interaktiv kommunikation bygger på att informationsmottagaren aktivt och frivilligt söker upp webbplatsen samt att både avsändaren och mottagaren kan påverka informationsflödet där. Över huvud taget är webben ett aktivt snarare än ett passivt medium, vilket ställer särskilda krav när det gäller webbplatsens uppbyggnad och hur informationen presenteras för och förmedlas till mottagaren. Att avsändaren har en tydlig grafisk profil är i detta sammanhang en viktig grundförutsättning.
TPF
26
FPT
Medborgarna ställer i dag helt andra krav än tidigare på att kunna delta i en ömsesidig kommunikationsprocess, även i förhållande till offentliga institutioner och organisationer. För att medborgarna ska söka sig till Sveriges Domstolars centrala webbplats för att få information om domstolsväsendet måste webbplatsen utformas på ett sådant sätt att en levande dialog mellan allmänheten och domstolarna stimuleras. På så sätt kan fler medborgare än i dag förväntas söka upp webbplatsen, vilket skulle bidra till att öka medborgarnas kunskaper och i förlängningen, som vi utvecklat i avsnitt 2, stärka förtroendet för domstolarna.
TPF
27
FPT
Omvärldsanalysen visar på en hel del möjligheter att från denna utgångspunkt utveckla Sveriges Domstolars centrala och de enskilda domstolarnas egna webbplatser. Vi vill särskilt peka på ett par saker.
I flera andra länder publiceras regelmässigt information om kommande förhandlingar i domstolarna på webben. Som framgår av avsnitt 7.3.1 finns det även några domstolar i Sverige som på sina webbplatser tillhandahåller den information som framgår av uppropslistorna, med undantag för uppgifter om namn på parter. Vi anser att det i dag bör kunna krävas att sådan information om kommande förhandlingar i samtliga domstolar ska gå att komma åt via den centrala webbplatsen. Det finns hos allmänheten ett stort intresse för denna information. Av informationen bör det framgå
TP
25
PT
En grafisk profil är en samling regler som talar om hur organisationens trycksaker och annat material ska utformas och hur logotypen ska användas. En logotyp är en grafisk representant för organisationen. Den ska snabbt tala om vem som är avsändaren bakom en trycksak, en platsannons eller en webbplats.
TP
26
PT
Det finns flera modeller som beskriver hur en framgångsrik webbplats bör vara uppbyggd och informationen på den presenteras, t.ex. the Strategic Internet Application Model (SIAM), the Customer Interaction Cycle (CIC) och the ADOF Model (Accessability, Design, Offer and Fulfilment). För en närmare beskrivning av dessa modeller, se t.ex. Huizingh (1999).
TP
27
PT
Enligt studien ”svenskarna och Internet 2008” hade 81 procent av medborgarna tillgång till Internet i hemmet i april 2008, se www.wii.se. Numera är det alltså möjligt att nå de allra flesta medborgare med webbaserad information.
281
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
vilka mål och ärenden som har satts ut till förhandling, vad målet eller ärendet handlar om och när förhandlingarna beräknas börja. När det gäller uppgifter om målnummer och namn menar vi att det inte finns något hinder enligt personuppgiftslagen (1998:204) mot att göra målnumret tillgängligt på Internet. Det befogade i att på Internet informera om parternas namn kan dock ifrågasättas (se 10 § f personuppgiftslagen).
En s.k. FAQ (Frequently asked questions) är en samling med ofta ställda frågor och svaren på dessa. På den centrala webbplatsen finns det en FAQ om innebörden av reformen med en modernare rättegång (EMR). För att öka medborgarnas kunskap om domstolarna vore det värdefullt med en FAQ som även tog sikte på mer allmänna frågor om domstolarnas roll och uppgift i samhället. En sådan FAQ bör enligt vår mening snarast införas.
TPF
28
FPT
Denna FAQ bör dessutom kompletteras med en funktion där allmänheten aktivt kan ställa frågor och få svar på domstolsrelaterade frågor. Uppgiften att besvara frågorna på webben – eller i förekommande fall hänvisa frågeställaren vidare till exempelvis någon mediedomare – bör anförtros någon lämplig person på Domstolsverket. Vi ser framför oss att en sådan interaktiv frågefunktion bör kunna ingå som en del i det paket som ska göra presstjänsten (se avsnitt 6.6.8) till en naturlig startpunkt för de som har frågor om domstolsverksamhet. I första hand är det de frågor och svar som kan vara av allmänt intresse som bör publiceras på webbplatsen. Tillgängligheten skulle i och för sig uppfattas som större om alla frågor publicerades på webben. Ett problem med en sådan ordning är att vissa frågor kan komma att uppfattas som stötande eller kränkande. Andra frågor kan vara av det slag att de rör ett specifikt mål eller ärende och därför inte hör hemma i en webbaserad frågelåda som den nu aktuella. När den nya webbaserade frågefunktionen väl har utvärderats kan det finnas anledning att överväga om man ska låta publicera alla frågor och svar direkt på webben.
Vi ser härutöver ett behov av att i större utsträckning än i dag använda ljud- och bildpresentationer på Domstolsverkets webbplats med möjlighet för besökaren att aktivt påverka presentationens upplägg. Brottsoffermyndighetens webbaserade rättegångsskola kan framhållas som en förebild när det gäller presentationstekniken.
TPF
29
FPT
TP
28
PT
Vissa domstolar har på sina egna webbplatser en FAQ med svar på vanliga frågor, se t.ex. http://www.gotahovratt.domstol.se/.
TP
29
PT
Se www.rattegangsskolan.se.
282
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
Det bör enligt vår mening kunna krävas att Sveriges Domstolar på webben kan tillhandahålla motsvarande, till domstolarna anpassade, presentationer om domstolarnas roll och uppgift i samhället, hur mål och ärenden hanteras i de olika domstolsslagen och vad som förväntas av de olika aktörerna.
En annan viktig fråga är att innehållet på den centrala webbplatsen bör översättas till betydligt fler språk än vad som är fallet i dag. Många av de personer som kommer i kontakt med domstolarna förstår varken svenska eller engelska och det måste anses vara en självklar del av serviceskyldigheten gentemot medborgarna att på den centrala webbplatsen tillhandahålla den viktigaste informationen på ett språk som så många besökare som möjligt begriper. Skatteverkets webbplats kan kanske här tjäna som förebild.
Det bör naturligtvis också finnas möjlighet att på varje domstol kunna ta del av information om och interaktivt kommunicera med domstolarna på de sätt som tas upp i detta avsnitt. Presentationsterminalerna i domstolarnas väntrum bör därför utvecklas så att det blir möjligt att komma åt webbaserad information och framtida aktiviteter genom dem. I de större domstolarna bör terminalerna också förses med information om hur man tar sig till domstolens förhandlingssalar. Vi föreslår att Domstolsverket ska ta fram sådana utvecklade presentationsterminaler som domstolarnas besökare kan använda för att aktivt söka efter webbaserad information och interaktivt kommunicera med domstolarna.
Vi har på flera ställen i betänkandet framhållit vikten av att domstolarna informerar medborgarna om domstolarnas roll och uppgift i samhället. Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas att det är särskilt angeläget att domstolarna i olika sammanhang – bl.a. på den centrala webbplatsen – tydligt förklarar vad som skiljer domstolarna från övriga myndigheter inom rättsväsendet. Resultatet av det kunskapstest som ingick i de enkätundersökningar som SCB genomfört med allmänheten och med personer med domstolserfarenhet visar nämligen att medborgarnas kunskaper om just domstolarnas roll inom rättsväsendet är bristfälliga. Medan de flesta svarspersoner svarat rätt på sju av åtta elementära kunskapsfrågor har således en majoritet på den åttonde frågan felaktigt uppgett att domstolarna utreder brott tillsammans med polis och åklagare.
En speciell fråga är om och i så fall hur domstolarna bör förhålla sig till de diskussioner som förs om domstolsrelaterade frågor på
283
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
olika bloggar och mötesplatser, s.k. communities, på webben.
TPF
30
FPT
Flashback.se är ett exempel på en sådan mötesplats som för närvarande är mycket populär och där det i vissa forum ofta förs livliga diskussioner om domstolsrelaterade frågor, inte minst i samband med att domar meddelas i uppmärksammade mål. Kännetecknande för dessa diskussioner är att de ofta innehåller en blandning av mycket initierade kommentarer och rena felaktigheter som gör det svårt för juridiskt okunniga läsare att skapa sig en riktig uppfattning om hur det egentligen går till i domstolarna.
Vi menar att nyhetsredaktionen hos Domstolsverket (se avsnitt 6.6.8) inom ramen för uppgiften att bevaka det pågående flödet om information som rör domstolarna bl.a. bör kunna följa dessa diskussioner i domstolsrelaterade frågor på webben. Ibland kan det nog också finnas anledning att i egna kommentarer – ofta kanske genom någon mediedomare – påpeka felaktigheter. Främst tänker vi oss dock att uppsikten kan ge en bild av var kunskapsluckorna om domstolarna finns och därmed vägledning till domstolarna om vad olika informationsinsatser bör riktas mot.
Domstolsverket bör dessutom – närmast genom informationsavdelningen – skapa en rutin för att se till att viss annan webbaserad information om domstolarna är korrekt. Vi tänker här i första hand på den s.k. fria encykopedin Wikipedia. Många personer använder Wikipedia som ett uppslagsverk och förlitar sig på att informationen är riktig. Rutinen bör innefatta att, med hjälp av exempelvis någon mediedomare, både se till att informationen om domstolarna på Wikipedia är korrekt och skapa information om domstolarnas roll och uppgift i samhället.
För att på sikt möta utvecklingen när det gäller webbaserad information och kommunikation kommer det sannolikt att krävas djärvare grepp för att tillmötesgå medborgarnas krav på aktivitet och delaktighet.
För att stimulera en levande dialog med medborgarna kan man kanske tänka sig bloggande domare, något som redan i dag förekommer i enstaka fall. Vi är i och för sig inte främmande för att domare i framtiden i syfte att sprida information om domstolarna
TP
30
PT
En blogg är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen alltid är högst upp. Bloggen kännetecknas av att texten visas på bloggen i samma ögonblick som skribenten publicerar den. Bloggens besökare kan vanligtvis lämna kommentarer, vilka visas längst ned på inlägget. En mötesplats på nätet, s.k. community, är en samlingspunkt på nätet för t.ex. olika yrkesgrupper, intresseområden eller subkulturer. Det finns mängder av olika mötesplatser, stora och små, rikstäckande och lokala, öppna för allmänheten eller slutna. Ofta finns det diskussionsforum och ibland bloggar kopplade till mötesplatsen.
284
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
och öka kunskapen om dem, bloggar i anslutning till den centrala webbplatsen. Vad vi vet finns det inte i dag några myndigheter som använder sig av bloggande medarbetare. Dock startade Skatteverket inom ramen för en gemensam förstudie av sin och Kronofogdemyndighetens webbplatser, Förstudie: webbplatser 2.0, en blogg för att fånga upp synpunkter på projektet. Bloggen har numera upphört.
TPF
31
FPT
En annan och viktigare framtidsfråga som vi funderat kring och som vi tror att det finns anledning att återkomma senare till är om det bör vara möjligt för allmänheten att komma åt samtliga domstolars domar via Domstolsverkets webbplats. En förebild kan vara det holländska domstolsväsendets centrala webbplats, www.rechtspraak.nl, där det sedan år 1999 har publicerats ett allt större urval av anonymiserade domar från samtliga domstolar. Ett annat sätt att tillgängliggöra domar skulle kunna vara att tillhandahålla avkunnanden eller sammanfattningar av uppmärksammade eller på annat sätt intressanta avgöranden genom videolänk på Domstolsverkets webbplats.
TPF
32
FPT
7.4 Domstolens öppenhet och tillgänglighet i övrigt
Med visst bistånd av Domstolsverket bör domstolarna
- på ett bättre sätt än i dag ta vara på den möjlighet som be-
söken av skolelever erbjuder att informera om verksamheten i domstolarna, - bjuda in allmänheten till s.k. ”Öppet hus”, och - i större omfattning än vad som är fallet i dag bedriva utåt-
riktad informationsverksamhet.
Domstolarna bör dessutom oftare än i dag försöka avkunna dom, särskilt i sådana fall när rättegången följts av t.ex. en skolklass eller om målet rönt stor uppmärksamhet och rättegången av det skälet haft många åskådare.
TP
31
PT
Bloggen finns på http://projweb20.wordpress.com/.
TP
32
PT
Jfr avsnitt 7.3.4. Av redovisningen där framgår att den federala domstolen i Australien tillhandahåller en sådan tjänst via sin webbplats.
285
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
I detta avsnitt pekar vi översiktligt på några ytterligare åtgärder som de enskilda domstolarna kan vidta för att öka öppenheten och tillgängligheten för medborgarna.
7.4.1 Skolklasser i domstolarna
Många domstolar får besök av skolklasser. I tingsrätterna är det främst brottmålsförhandlingarna som tilldrar sig intresse. Oftast äger besöken rum inom ramen för samhällskunskapsundervisningen i lag och rätt på högstadiet. Vad vi vet har endast ett fåtal domstolar någon plan för hur eleverna ska tas emot i domstolarna vid sådana här tillfällen och vad man bör informera dem om från domstolens sida. I den mån domaren i målet i förväg alls får reda på att det kommer en skolklass för att närvara vid en viss förhandling, får han eller hon ofta besked om det kort tid före förhandlingens början. Det innebär att domaren sällan har möjlighet att i någon mån anpassa förhandlingen och särskilt tidsplaneringen utifrån att det kommer en skolklass på besök. Endast om det ges tillfälle i pauser under eller mellan förhandlingar finns därmed möjlighet att närmare informera eleverna om verksamheten i domstolarna.
Vi tror att det på ett bättre sätt än i dag går att ta vara på den möjlighet som besöken av skolelever erbjuder att informera om verksamheten i domstolarna. Särskilt viktigt är det att man söker ta sådana tillfällen i akt att informera om domstolarnas roll och uppgift i samhället. Detta kräver att besöken av skolklasser på de enskilda domstolarna planeras på ett sådant sätt att det kan tas viss hänsyn till besöken i samband med att målen sätts ut till förhandling. Det är vidare önskvärt att Domstolsverket utarbetar en handledning för domstolarna när det gäller skolklassbesök och ett informationsunderlag som kan lämnas ut till eleverna i samband med sådana besök.
Domstolarnas webbplatser kan även i detta sammanhang fylla en viktig funktion. Om information om kommande förhandlingar mer regelmässigt lades ut där, hade det nämligen underlättat lärarnas planering av studiebesök i domstolarna.
För att mer allmänt förbättra samarbetet med lärarkåren kan det enligt vår mening också finnas anledning för domstolarna att söka samverka med lärarnas riksförbund. För domstolarnas del är det inte minst viktigt att ha en kanal för att sprida information till lärarna om hur domstolssystemet fungerar och vilka regler som gäller
286
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
så att lärarna kan förbereda eleverna på ett bra sätt och bl.a. förklara för dem hur man bör uppträda i domstol och vad eleverna kan förvänta sig av en rättegång.
7.4.2 Domstolens dag eller ”Öppet hus” i domstolarna
I Domstolsverkets Verksamhetsplan 2008–2010 framhålls att verket avser att genomföra en förstudie i syfte att utvärdera möjligheten och nyttan av ett framtida genomförande av Domstolens dag. Ett annat viktigt syfte med denna förstudie är att se vilka olika aktiviteter och programpunkter ett sådant genomförande ska innehålla. Domstolens dag är ett koncept som bygger på att vid ett och samma tillfälle under året bjuda in allmänheten till ”Öppet hus” på samtliga landets domstolar.
”Öppet hus” har förekommit i en del domstolar i landet. I samband därmed har dessa domstolar hållit fingerade rättegångar i de vanligaste måltyper som förekommer vid domstolen och erbjudit besökarna möjlighet att ställa frågor till domare och professionella aktörer som är verksamma i domstolen. Man har också visat förhandlingssalarna och den teknik som används.
För de flesta medborgare utgör domarna en anonym och ansiktslös grupp och få har närmare kännedom om verksamheten som bedrivs i domstolarna. Av de båda nationella trygghetsundersökningar (NTU) som genomförts kan man t.ex. utläsa att drygt 20 procent av befolkningen helt saknar uppfattning om domstolarna (se avsnitt 2.3.3). I den enkätundersökning med allmänheten som SCB genomfört på vårt uppdrag har en ungefär lika stor andel av de tillfrågade förklarat sig sakna åsikt om eller inte känna till de aspekter av verksamheten i domstolarna som vi har ställt förtroendefrågor om.
Vi är därför övertygade om att det finns ett stort värde både från kunskaps- och öppenhetssynpunkt att bjuda in allmänheten till ”Öppet hus” i domstolarna. Denna verksamhet skulle därmed kunna sägas vara särskilt ägnad att stärka förtroendet för domstolarna. Det torde dock krävas rejäla satsningar i olika avseenden för att det ”Öppna huset” ska bli ett framgångsrikt koncept. Domstolsverket har en central roll i detta arbete.
287
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
7.4.3 Nätverksskapande
Bäst ägnade att närmare förklara vad verksamheten i domstolarna går ut på och villkoren för domstolarnas arbete är domarna själva och övrig personal vid domstolarna. Från denna utgångspunkt är det värdefullt om man i domstolarna bedriver utåtriktad informationsverksamhet av olika slag. Det handlar här i första hand om att från domstolarnas sida erbjuda sig att komma och berätta om verksamheten i olika sammanhang. Denna verksamhet stärker förtroendet främst genom att sprida kunskap om domstolarna, men också genom att öka domstolarnas öppenhet i förhållande till medborgarna.
Skatteverket kan tjäna som viss förebild i detta sammanhang.
TPF
33
FPT
Sedan länge bedriver verket en omfattande utåtriktad informationsverksamhet inom ramen för regionala s.k. informationsträffar för olika grupper och i olika ämnen. Bl.a. erbjuder sig verket att komma till skolor, företag och föreningar och berätta om sin verksamhet. Skatteverket deltar också regelbundet på arbetsmarknadsdagar, studentmässor och liknande.
Vi ser framför oss att de enskilda domstolarna i större omfattning än vad som är fallet i dag skulle kunna bedriva liknande utåtriktad informationsverksamhet. Det kräver till en början att domstolscheferna planerar verksamheten så att intresserade och i övrigt lämpliga medarbetare har möjlighet att ägna sig åt detta. För att det ska fungera inom ramen för det ordinarie arbetet förefaller det mest lämpligt om flera domstolar går ihop och bedriver sådan informationsverksamhet gemensamt och annonserar om den i tidningarna, på webbplatserna och genom anslag i domstolslokalerna. Domstolsverket har här en viktig uppgift när det gäller att stödja domstolarna och utarbeta och tillhandahålla handledningar och informationsunderlag.
TP
33
PT
Rekryteringsföretaget Hammer & Hanborg genomför varje år en undersökning bland Sveriges kommunikatörer om vilken aktör inom bl.a. offentlig sektor som är bäst på kommunikation, se http://www.hammerhanborg.com/sv/Sok-jobb/Kommunikatoren-2008/. Skatteverket kom på första plats i den senaste undersökningen år 2007.
288
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
7.4.4 Avkunnande av dom
Man kan överväga om inte förtroendet för domstolarna skulle gagnas av att domar i större utsträckning än i dag avkunnas omedelbart efter det att förhandlingen har avslutats. I detta sammanhang är det i första hand de allmänna domstolarna som är av intresse.
Bestämmelser om sättet för doms meddelande i tvistemål och brottmål finns i 17 kap. 9 § andra stycket respektive 30 kap. 7 § andra stycket rättegångbalken. Som huvudregel ska domar i huvudförhandlingsmål, både i brottmål och tvistemål, meddelas i omedelbar anslutning till överläggningen. För omedelbarhetsprincipens genomslagskraft är det i sin tur väsentligt att överläggningen hålls och sakfrågorna diskuteras medan intrycken från förhandlingen är färska. Detta gäller särskilt i brottmål eftersom den muntliga bevisningen i sådant mål vanligen förekommer i större omfattning och är av större betydelse än i tvistemål. Om domen kan meddelas efter en överläggning som hålls i omedelbar anslutning till huvudförhandlingen, ska meddelandet alltid ske genom avkunnande. Rättegångbalken kan med andra ord, något förenklat, sägas bygga på att man ska sträva efter att avkunna domar.
Enligt 30 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska i mål mot den som inte har fyllt 21 år, om det inte möter synnerliga hinder, domen avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen. För ungdomsmålens del handlar den mycket starka presumtionen för ett avkunnande av dom i samband med huvudförhandlingen om att domen kan förväntas göra ett starkare intryck på den unge om han eller hon får ta del av den muntligt medan rättegången finns i färskt minne. Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK) undersöker också regelmässigt i samband med sina inspektioner om domstolarna avkunnat dom i ungdomsmålen och har inte sällan synpunkter i de fall domstolarna underlåtit att göra det.
TPF
34
FPT
Även från förtroendesynpunkt kan det enligt vår mening finnas anledning att söka ta fasta på huvudregeln enligt rättegångbalken och avkunna dom i samband med huvudförhandlingen. Det handlar här i första hand om att utnyttja den möjlighet som avkunnandet ger till ett mindre anonymt bemötande från domstolens sida. Avkunnandet
TP
34
PT
Se t.ex. Riksdagens ombudsmän – JO:s beslut 2004-06-17 Inspektion vid Kristianstads tingsrätt den 12–13 maj 2004 (Dnr 1981-2004) samt Justitiekanslerns (JK) beslut 2003-06-26, 2005-06-07 och 2006-05-23 Inspektion av Gotlands tingsrätt (Dnr 1569-0328), Inspektion av Hässleholms tingsrätt (Dnr 2012-05-28) respektive Inspektion av Varbergs tingsrätt (Dnr 2887-06-28).
289
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
bidrar också till att fler av de personer som i olika funktioner deltagit i rättegången får del av hur domstolen resonerat.
Från förtroendesynpunkt kan man alltså säga att ju fler personer som varit delaktiga i eller följt rättegången som vittnen eller åskådare, desto större anledning finns det att överväga möjligheten att avkunna dom. Särskilt stor anledning att försöka avkunna dom kan det då finnas om rättegången följts av t.ex. en skolklass eller om målet rönt stor uppmärksamhet och rättegången av det skälet haft många åskådare. Att domen avkunnas i dessa situationer är naturligtvis lika viktigt i överrätt som i underrätt. Självfallet är det inte alltid lämpligt att avkunna dom och det bör dessutom tilläggas att det inte rimligen kan krävas av fiskaler att de mer regelmässigt ska avkunna dom.
När det gäller sättet för domens meddelande finns det med andra ord all anledning att ta fasta på hur Processkommissionen (bet. SOU 1926:32) såg på detta inför det att den nya rättegångsbalken infördes år 1942. Kommissionen konstaterar nämligen följande. ”Det i underrätterna nu tillämpade sättet för domens meddelande, nämligen dess offentliga avkunnande, är otvivelaktigt det, som bäst överensstämmer med det muntliga rättegångssättet, och någon tvekan kan ej råda om att även framdeles domen bör avkunnas offentligt. … När rådrum i särskilda fall är av behovet påkallat med hänsyn till målets beskaffenhet, bör lagen ej framkalla ett förhastat avgörande. … Även i detta fall bör domen, ehuru på ett senare sammanträde, muntligen avkunnas.”
TPF
35
FPT
Vi anser inte att det behövs några författningsförändringar för att genomföra våra förslag i denna del.
7.5 TV-sända rättegångar
7.5.1 Inledning
Vårt uppdrag i stort går ut på att föreslå olika åtgärder som stärker allmänhetens förtroende för domstolarna. Vi ska överväga de olika sätt på vilka domstolarna kommunicerar med allmänheten. Några särskilt viktiga sätt att kommunicera på pekas ut i våra direktiv. I direktiven sägs dock inget om TV-sända rättegångar, som ju är ett sätt för domstolarna att förmedla information om sin verksamhet
TP
35
PT
290
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
till medborgarna. Vi menar att det i ett betänkande som detta är på sin plats att något beröra frågorna om TV-sända rättegångar.
7.5.2 Fotograferingsförbudet i tidigare lagstiftningsärenden
Bestämmelsen om fotograferingsförbud i 5 kap. 9 § rättegångsbalken – som också omfattar upptagning av rörliga bilder – tillkom i samband med införandet av den nya rättegångsbalken år 1942. Processlagberedningen (bet. SOU 1938:44 II) hade dessförinnan uttalat att fotografering i rättssalen i allmänhet verkar störande på förhandlingen och kan, då det gäller en tilltalad i brottmål, utsätta denne för onödigt lidande.
TPF
36
FPT
Innan fotograferingsförbudet infördes
sägs möjligheten att fotografera flitigt ha utnyttjats av pressens företrädare med följd att i de mer uppmärksammade brottmålsrättegångarna de inblandade personerna regelmässigt avbildades i vissa tidningar.
TPF
37
FPT
Frågan om fotograferingsförbudets förhållande till offentlighetsprincipen berördes sedan år 1980 i samband med att möjligheterna att göra privata ljudupptagningar begränsades. Regeringen ansåg då att förbudet var väl avgränsat och gjorde bedömningen att förbudet mot fotografering i rättssalen borde bibehållas.
TPF
38
FPT
Frågan om fotograferingsförbudets bibehållande berördes därefter i 1999 års rättegångsutrednings slutbetänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103). Utredningen konstaterar bl.a. att frågan om fotografering och videoteknik i samband med rättegångar inte är okomplicerad eftersom den är så intimt förknippad med frågan om domstolsoffentligheten, som ju i grunden syftar till att ge medborgarna insyn i och kontroll över den dömande verksamheten. I ena vågskålen finns således offentlighetsintresset och i den andra integritetsaspekten. Det är då inte givet att endast den som har möjlighet att ta sig till en domstol ska kunna följa en förhandling. Å andra sidan får inte offentligheten medföra att förhandlingens syfte motverkas eller till och med förstörs, t.ex. genom att det blir svårare att få vittnen att delta.
TP
36
PT
SOU 1938:44 II s. 113. Det är härvid intressant att notera att endast den tilltalade omnämns. Hänsynen till målsägandes och vittnens integritet ansågs tydligen inte utgöra skäl för att införa ett fotograferingsförbud.
TP
37
PT
Prop. 1979/80:87 s. 30. Se också Edelstam (2001). Edelstam tecknar på s. 294–323 och 469–519 en mycket fyllig bild av diskussionen kring förbudet mot fotografering och TVsändningar i rättssalen och framför också egna synpunkter.
TP
38
PT
291
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
Utredningen förutser också att den snabba tekniska utvecklingen kan komma att medföra ökade krav på statsförvaltningens tillgänglighet. Denna utveckling anses domstolarna troligen inte på sikt kunna stå utanför. Vilken väg som ska väljas och hur långt man ska gå på denna var dock frågor som föll utanför utredningens mandat. Utredningen stannade därför vid att föreslå att förbudet mot fotografering och videoinspelning tills vidare borde vidmakthållas av både ordnings- och integritetsskäl.
TPF
39
FPT
I den efterföljande propositionen En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol (prop. 2004/05:131) konstaterade regeringen att frågor om fotograferingsförbudet relativt nyligen hade varit föremål för debatt i samband med rättegången om Anna Lindhs död. Integritetsfrågorna ställdes därvid mot framför allt massmediernas behov av att rapportera om rättegångar i domstolarna. Enligt regeringen hade inget framkommit som gjorde att frågan om fotograferingsförbudets vara eller inte vara kommit i ny dager. De överväganden som låg bakom införandet av fotograferingsförbudet ansågs i allt väsentligt göra sig gällande fortfarande.
TPF
40
FPT
7.5.3 TV-sända rättegångar i andra länder
I Sverige, England och Tyskland gäller ett absolut förbud mot all fotografering i rättssalarna medan det i länder som Italien, Holland, Danmark och Norge under vissa förutsättningar är tillåtet med TVsändningar från rättegångar. Utanför Europa förekommer TVsända rättegångar i bl.a. USA, Nya Zeeland, Kanada och Sydafrika. TV-sändningar förekommer också regelmässigt från rättegångar i Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag.
TPF
41
FPT
TP
39
PT
TP
40
PT
TP
41
PT
Man har sex rörliga kameror med zoomfunktioner i varje rättssal. Hur de inblandade – domare, åklagare, advokater, parter och vittnen – påverkas av förekomsten av kameror i rättssalen har utvärderats, se Mason (2000).
292
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
USA
För närvarande är det tillåtet med TV-sändningar från rättegångar i 25 amerikanska delstater under förutsättning att domaren i målet ger sitt godkännande. I 17 delstater är reglerna för etermediernas tillträde till rättssalarna formulerade på ett sådant sätt att det i praktiken är förbjudet med TV-sända rättegångar. Dock går utvecklingen mot att allt fler domstolar öppnar rättssalarna för TV-mediet.
Samtliga delstater har egna regler och riktlinjer om tillåtligheten av TV-sändningar från rättegångar. Dessa är normalt mycket detaljerade. Etermedieföretaget måste vanligen ställa en skriftlig begäran till domaren i målet som sedan – efter att ha beaktat ett antal faktorer – avgör om TV-sändning ska tillåtas.
TPF
42
FPT
Om det behövs, kan dom-
aren hålla en särskild förhandling i tillåtlighetsfrågan.
Nya Zeeland
Under åren 1995–1998 tillät man inom ramen för ett pilotprojekt TV-sändningar från rättegångar i fyra Nya Zeeländska domstolar.
TPF
43
FPT
Resultatet av den efterföljande utvärderingen var positivt och ledde till att de föreskrifter för TV-bevakning av rättegångar som hade ställts upp för pilotprojektet permanentades och kom att omfatta samtliga domstolar i Nya Zeeland.
TP
42
PT
Kaliforniens domstolsinstruktion från år 2008 kan tjäna som exempel för att visa vilka faktorer som domaren har att beakta härvid. Dessa är vikten av att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet, vikten av att befrämja domstolens tillgänglighet för allmänheten, parternas inställning, målets art, de inblandades integritet samt vilka effekter tillåtligheten kan få för minderåriga som deltar i rättegången eller för parterna att välja en rättvis och opartisk jury. Ytterligare faktorer som domaren har att beakta är vilka effekter tillåtligheten kan få för eventuella olösta identifikationsfrågor eller efterföljande förhandlingar i målet, vilken betydelse tilltåligheten kan få för vittnens villighet att medverka och därunder den risk för att vittnen blir utsatta för hot som bevakningen kan innebära, hur tillåtligheten kan komma att påverka exkluderade vittnen som har möjlighet att se de tidigare vittnesmålen i TV samt bevakningens omfattning och därunder i vad mån en partisk eller osaklig bevakning riskerar att påverka eller distrahera jurymedlemmarna. Dessutom måste domaren ta ställning till hur svårt det till följd av bevakningen kan bli att välja en ny jury om rättegången skulle förklaras ogiltig, domstolens säkerhet och värdighet, i vad mån bevakningen riskerar att föra med sig oskälig administrativ eller kostnadsmässig belastning för domstolen, bevakningens effekter för möjligheten att genomföra andra rättegångar vid domstolen eller för att upprätthålla ordningen under den rättegång som bevakas samt andra faktorer som domaren anser vara av vikt.
TP
43
PT
De fyra domstolarna var The High Courts i Auckland, Wellington och Christchurch samt The District Court in Auckland.
293
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
De senaste föreskrifterna är från år 2003.
TPF
44
FPT
Den enskilda dom-
stolen beslutar enligt dessa själv i alla frågor som rör bildupptagning för TV från en förhandling. Beslutet föregås av ett ansökningsförfarande på motsvarande sätt som i USA. Enligt föreskrifterna har parter och vittnen inte en ovillkorlig rätt att slippa bli föremål för bildupptagning, utan det är domaren i målet som slutligt avgör den saken. Vidare tillåts endast en kamera och domaren i målet avgör var kameran får placeras. Enligt föreskrifterna får inte ombuds skriftliga dokument, bevisföremål eller åhörare filmas. Slutligen ska eventuell TV-utsändning ske med minst 10 minuters fördröjning.
Norge
Endast för brottmålens del finns det en särskild bestämmelse om förbud mot ljud- och bildupptagning för radio och TV. Sådan upptagning får inte förekomma, om inte den tilltalade samtycker till det. Domstolen kan dock medge undantag från förbudet avseende huvudförhandlingen, om det t.ex. finns ett stort intresse för det aktuella målet. Ett medgivande brukar då förenas med villkor, som t.ex. att endast en stationär kamera får användas.
I Norge har det på senare år blivit vanligare med bildupptagning för TV från pågående rättegångar. Denna utveckling tog sin början år 2002 då Højesterett fattade ett principiellt viktigt beslut på området genom att tillåta direktsändning i TV av huvudförhandlingen i ett mycket uppmärksammat mordmål, den s.k. Orderudsaken.
När norska domstolar avgör om bildupptagning för TV ska tillåtas tillmäter de överlag parternas uppfattningar stor betydelse och hänsynen till den personliga integriteten väger tungt. Även målets karaktär och i vad mån målet är av intresse för en större allmänhet tillmäts betydande vikt vid bedömningen. Det tas härvid i beaktande om målet rönt massmedial uppmärksamhet före huvudförhandlingen.
Upptagning tillåts endast av professionella aktörers framställningar. För att inte rättegången ska påverkas mer än nödvändigt tillåts normalt endast en stationär kamera. Det är också rätten som bestämmer hur denna kamera får riktas. Utsändningen brukar sedan ske med viss fördröjning.
TP
44
PT
The In-Court Media Coverage Guidelines 2003, http://www.courts.govt.nz/media/guidelines.html.
294
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
Varken från domstolshåll eller från aktörernas sida har det redovisats några särskilt negativa erfarenheter av de TV-sända rättegångar som har förekommit. I Norge ställer man sig följaktligen positiv till den utveckling som inneburit att domstolarna tillåter TV-sända rättegångar i större utsträckning. Den viktiga frågan i sammanhanget anses vara att ta ställning till i vilka mål och under vilka delar av en huvudförhandling som TV-sändningar bör få förekomma.
7.5.4 Argument för och mot TV-sända rättegångar
Här redovisas översiktligt de olika argument som brukar framhållas för respektive mot TV-sända rättegångar.
För
Offentlighetsprincipen är det centrala argumentet för att tillåta TV-sända rättegångar. Var och en bör själv kunna svara för den demokratiska medborgarkontrollen utan att lita enbart på mediernas referat. I de mer uppmärksammade mål där TV-sändning kan komma att aktualiseras är dessutom offentlighetsprincipen – här i form av förhandlingsoffentlighet – i dess renodlade form närmast illusorisk till följd av att det finns ett begränsat antal åhörarplatser i domstolarnas förhandlingssalar. På senare år har man i samband med vissa uppmärksammade rättegångar i Sverige sökt komma runt detta problem genom att via TV-monitorer visa rättegången i andra lokaler i domstolen än själva sessionssalen.
TV-sända rättegångar kan också bidra till att öka kunskapen om hur rättskipningen ser ut och går till. Sådan öppenhet ökar förtroendet för domstolarna hos allmänheten (se avsnitt 2), vilket bidrar till att rättssystemet fungerar mer tillfredsställande. Att tillåta TVsändningar från rättegångar kan dessutom motiveras från yttrandefrihetssynpunkt.
Ett annat mer konsekvensinriktat argument för att tillåta TVsända rättegångar är att domstolarna inte på sikt kommer att kunna stå emot de ökade krav på tillgänglighet som den snabba tekniska utvecklingen på IT-området medför. Redan i dag återges skeenden i uppmärksammade rättegångar i realtid i t.ex. tidningarnas Interneteditioner. Här kan tilläggas att man inte helt kan bortse från risken
295
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
för att videoinspelade förhör från tingsrätterna i framtiden kan komma att spridas på t.ex. Youtube och liknande Internetsajter. Det har hävdats att förbudet mot bildupptagning från rättegångar inte längre är principiellt hållbart efter det att reformen med videoförhör i tingsrätterna träder i kraft den 1 november 2008.
TPF
45
FPT
Mot
Mot att tillåta TV-sända rättegångar står i första hand hänsynen till de inblandades integritet. TV-mediets genomslagskraft är så stor att det är svårt att överblicka vilka konsekvenser i form av hot, trakasserier eller andra former av oönskad uppvaktning en TVutsändning kan få för de inblandade och deras anhöriga.
Ett annat tungt argument mot att tillåta TV-sända rättegångar är intresset av sakens rätta belysning. Kamerabevakning kan medföra att parter och vittnen känner sig mer påpassade och obekväma till mods. Av samma skäl finns en risk för att domstolens ledamöter och övriga professionella aktörer inte klarar av att utföra ett lika bra arbete. Kamerabevakning kan medföra att förhörspersoner blir hämmade och nervösa vilket kan påverka både innehållet i berättelserna och sättet som berättelserna framförs på. Det finns också en risk för att ännu inte hörda vittnen genom TV-utsändningen kan ta del av tidigare förhör som hållits under rättegången. Risken för felaktiga utpekanden av en person som man sett uppträda i en TVsänd rättegång som tilltalad torde överlag vara mycket stor.
Regelmässiga TV-sändningar från rättegångar kan leda till att det blir svårare att förmå medborgarna att ställa upp och vittna. Vidare riskerar säkerheten och ordningen under förhandlingen att påverkas negativt om TV-mediet släpps in i rättssalarna. Ett annat argument som brukar anföras mot TV-sända rättegångar är att rättegångsprocessen som sådan riskerar att bli onödigt dramatiserad och kommersialiserad, vilket också riskerar att undergräva domstolens värdighet och oberoende.
Ett ytterligare argument mot att tillåta TV-sända rättegångar berör massmediernas kommersiella förutsättningar och det faktum att rättegången måste presenteras så att den får ett nyhetsvärde. De flesta som kommer att titta på TV-sända rättegångar kan som utgångspunkt förväntas sakna eller ha begränsad erfarenhet av rättsväsendet. För att förstå skeendet under rättegången blir dessa
TP
45
PT
Se Abrahamsson (2008).
296
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
personer hänvisade till den information som erbjuds i TV-utsändningen. Det finns ingen anledning att tro att denna information kommer att präglas av större saklighet eller opartiskhet än vad mediernas rapportering från rättegångar gör i dag. Man kan därför fråga sig om det verkligen finns ett pedagogiskt värde i att tillåta TV-sända rättegångar.
7.5.5 Våra förslag
Om TV-sända rättegångar skulle tillåtas, kan man förutsätta att dessa måste omgärdas av en mängd restriktioner som på olika sätt begränsar insynen i rättegången. De kommer därför normalt inte att kunna förmedla en heltäckande och saklig bild av en rättegång. Det är tveksamt om den begränsade insynen, eventuellt i förening med en långt driven dramaturgi, skulle bidra till medborgarnas möjligheter att själva bilda sig en korrekt uppfattning om verksamheten i domstolarna. Dessutom finns det en risk för att parter och bevispersoner på olika sätt kan komma att anpassa sig till det förhållande att TV-mediet är närvarande i rättssalen, till ytterligare men för medborgarnas – och även domstolens – möjlighet att bilda sig en korrekt uppfattning om vad förhörspersonen ska höras om. TV-sända rättegångar kan därför inte antas stärka medborgarnas förtroende för domstolarna. Eftersom vårt uppdrag handlar om att föreslå åtgärder som på olika sätt kan förväntas stärka förtroendet för domstolarna föreslår vi inte någon ordning med TV-sända rättegångar. Om man ändå i framtiden vill satsa på TV-sända rättegångar, finns det åtskilliga frågor som kräver närmare överväganden.
På ett övergripande och principiellt plan handlar frågan huruvida TV-sända rättegångar bör tillåtas om att väga offentlighetsintresset mot i första hand enskildas integritet och möjligheten att genomföra en bra rättegång. Den centrala frågeställningen för vår del är emellertid i första hand om TV-sända rättegångar kan förväntas bidra till att stärka medborgarnas förtroende för domstolarna och om det från den utgångspunkten finns ett behov av sådana.
TV-sända rättegångar innebär i teorin en unik möjlighet till demokratisk medborgarkontroll genom att erbjuda samtliga medborgare tillfälle att se hur domstolarna arbetar och fungerar och själva bilda
297
Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna SOU 2008:106
sig en uppfattning om enskilda rättegångar. I teorin bidrar TVsändningar från rättegångar till att öka domstolarnas öppenhet och medborgarnas kunskap om verksamheten, vilket i förlängningen kan förväntas stärka förtroendet för domstolarna (se avsnitt 2).
För att dessa behov av information och öppenhet ska kunna tillgodoses i praktiken krävs emellertid inte bara att TV-produktionen präglas av saklighet och opartiskhet utan också att TV-sändningen verkligen kan återge det mesta som äger rum under rättegången.
När det gäller dessa aspekter vill vi till en början erinra om de kommersiella villkor som medieföretagen i dag arbetar under och som vi närmare redovisat i avsnitt 6. Mycket talar enligt vår mening för att etermedieföretagen i samband med rättegångsproduktioner skulle använda sedvanliga bearbetningstekniker för att fånga sin publik och hålla kvar intresset. Det innebär en risk för att folkupplysningstanken och möjligheten för medborgarna att själva bilda sig en korrekt uppfattning om verksamheten i domstolarna och enskilda rättegångar till betydande del kommer att gå förlorad.
En annan och viktigare aspekt är att TV-sända rättegångar av hänsyn till enskildas integritet och möjligheten att genomföra en bra rättegång normalt bara kommer att kunna visas under särskilda villkor. Dessa villkor kommer att på olika sätt begränsa insynen i rättegången. Det kommer således normalt aldrig att bli fråga om att återge en hel rättegång. Endast vissa kameravinklar kommer att tillåtas och utsändningar av vissa förhör med parter och vittnen kommer av integritetsskäl inte att kunna tillåtas. Endast en ofullständig bild av rättegångsförfarandet kommer således att kunna förmedlas, vilket gör det svårt eller omöjligt för en tittare att själv bilda sig en uppfattning om rättegången. Här kan också tilläggas att vissa rättegångar – kanske just de mest uppmärksammade – över huvud taget inte kommer att kunna följas via TV av ovannämnda skäl.
Det finns dessutom en risk för att de parter och bevispersoner som är inblandade i rättegången på olika sätt anpassar sig till det förhållande att TV-mediet är närvarande i rättssalen. Sådan anpassning kan bestå i att parten eller bevispersonen blir mer hämmad och nervös men också av att han eller hon spelar över eller på andra sätt gör sig till inför TV-kamerorna. Konsekvensen blir i båda fallen att medborgarnas – och även domstolens – möjlighet att bilda sig en korrekt uppfattning om vad förhörspersonen ska höras om minskar.
298
SOU 2008:106 Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna
Det prövningsförfarande som måste till, om man tillåter TVsända rättegångar, kan också medföra andra problem som hänger samman med att många ansökningar om TV-sändning rimligen skulle avslås. Det finns nämligen enligt vår mening en stor risk för att skälen mot att tillåta TV-sändning i så många fall kommer att väga över vid prövning av tillåtligheten att det som är tänkt som en reform för ett ökat hänsynstagande till offentlighetsintresset kan komma att uppfattas som motsatsen.
Vi ställer oss sammanfattningsvis tveksamma till om det verkligen går att genom TV-sända rättegångar till medborgarna förmedla en saklig och opartisk bild av rättegångsförfarandet. Man kan kanske jämföra de TV-sända rättegångarna med utlämnandet av en handling i endast offentliga delar, men där de offentliga delarna lämnas ut i bearbetat skick. Vi menar därför att det knappast är troligt att medborgarnas förtroende för domstolarna skulle stärkas genom TV-sända rättegångar. Av det skälet lämnar vi inget förslag om att TV-sända rättegångar ska tillåtas.
Vi tror att man bättre kan uppnå den insyn som är idén med TV-sända rättegångar med exempelvis sådana ljud- och bildpresentationer av domstolarnas verksamhet på Domstolsverkets webbsida som vi föreslagit ovan.
Om man ändå i framtiden vill satsa på TV-sända rättegångar finns det, som berörts ovan, åtskilliga frågor om bl.a. enskildas integritet och garantierna för en bra rättegång som i detalj måste övervägas och balanseras mot möjligheten att göra attraktiva och informativa TV-produktioner. Dessa frågor har vi inte haft möjlighet att överväga närmare. De bör, om det är aktuellt, utredas särskilt.
299
8 Hur går vi vidare?
Direktiven innebär att vår kartläggning och våra överväganden ska redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för det fortsatta arbetet inom domstolarna.
Våra förslag i det föregående går bl.a. ut på att domstolarna och Domstolsverket ska utarbeta strategier, som ska bygga på vissa angivna hörnstenar, aktörer och funktioner. Strategiernas innehåll ska bestämmas av domstolarna. Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska således initiera domstolarnas arbete med strategierna, driva arbetet med dessa framåt och hålla arbetet levande. Strategier ska enligt förslagen utarbetas på de enligt direktiven särskilt viktiga områdena för medborgarnas förtroende för domstolarna, nämligen bemötande av parter och bevispersoner, utformning av domar och beslut och domstolarnas kontakter med medierna.
8.1 Domstolarnas och Domstolsverkets roll i strategiarbetet
I det följande sammanfattar vi mer konkret hur det fortsatta arbetet med förslagen enligt vår mening bör bedrivas. Mer specifikt ska domstolarna och Domstolsverket (i förekommande fall Domstolsakademin) ha följande uppgifter.
8.1.1 Bemötande av parter och bevispersoner
Domstolarna och Domstolsverket ska bl.a.
- ta fram konkreta riktlinjer för domstolarna när det gäller person-
bemötandet av parter och bevispersoner,
- ta fram ett förslag till hur domstolarnas tillgänglighet ska se ut när
det gäller telefon- och öppettider och kontakter per e-post,
301
Hur går vi vidare? SOU 2008:106
- ta fram en ny modell för arbetet med att se över den språkliga
utformningen av kallelser och andra blanketter och göra en generell översyn av den information som i dag tillhandahålls olika aktörer,
- ta fram ett förslag till vilka domstolar som bör ha särskilda service-
värdar,
- ta fram en utbildningsplan för all domstolspersonal i bemötande-
frågor,
- ta fram en plan för återkommande undersökningar av parters
och bevispersoners uppfattning om och förväntningar på domstolarnas bemötande, och
- inrätta en funktion med en bemötandeombudsman i verket.
8.1.2 Utformning av domar och beslut
Domstolarna och Domstolsverket ska bl.a.
- ta fram föreskrifter för formell och grafisk utformning av domar
och beslut,
- se till att domarna tar fram rekommendationer för hur domar och
beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation,
- ta fram en utbildningsplan för domstolsjurister när det gäller dom-
skrivning, och
- ta fram en plan för återkommande undersökningar av kvaliteten
i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation.
8.1.3 Domstolarnas kontakter med medierna
Domstolarna och Domstolsverket ska bl.a.
- se till att det inrättas en funktion med mediedomare på de dom-
stolar där det finns behov av en sådan domare,
- med mediegruppen ta fram en utbildningsplan för domare när
det gäller mediekontakter,
302
SOU 2008:106 Hur går vi vidare?
- inrätta en funktion med en presstjänst och en nyhetsredaktion i
verket, och
- se till att domarna utser en talesman som kan företräda Sveriges
Domstolar.
8.2 Domstolsverkets roll i övrigt
Våra förslag innebär att Domstolsverket också ska ha en del andra uppgifter som inte direkt rör arbetet med strategierna. Dessa uppgifter innebär bl.a. att Domstolsverket ska
- skapa förutsättningar för att i framtiden mer aktivt kunna stödja
systematiskt kvalitetsarbete i enskilda domstolar,
- ta fram en modifierad resursfördelningsmodell, som innebär att
domstolarna särskilt kan tilldelas medel för det kvalitetsarbete de bedriver,
- utarbeta en plan för hur och när det kan införas ett system med
elektronisk akthantering i Sveriges Domstolar,
- utreda möjligheterna för parter att via webbplatserna dels få till-
gång till samma information om just sina egna mål och ärenden som i dag finns tillgänglig i domstolarnas presentationsterminaler, dels betala ansökningsavgifter m.m. via webben,
- introducera funktioner på verkets webbplats som gör det möj-
ligt för allmänheten att dels komma åt information om kommande förhandlingar i samtliga domstolar, dels ställa och få svar på domstolsrelaterade frågor,
- introducera nya ljud- och bildpresentationer på webbplatsen med
möjlighet för besökaren att aktivt påverka presentationens upplägg,
- låta översätta den viktigaste informationen på webbplatsen till fler
språk,
- utveckla presentationsterminalerna i domstolarnas väntrum så att
det blir möjligt för allmänheten att komma åt även den webbbaserade informationen om domstolarna genom dessa, och
- skapa rutiner för att följa informationen om domstolarna på olika
bloggar, mötesplatser och informationssidor på Internet.
303
Hur går vi vidare? SOU 2008:106
8.3 Regeringens roll
Regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att tillsammans med domstolarna ta fram de ovan beskrivna strategierna.
Regeringen ska också ge Domstolsverket i uppdrag
U
att
U
ta fram en modifierad resursfördelningsmodell, enligt vilken hänsyn kan tas till det kvalitetsarbete som domstolarna bedriver,
U
att
U
ta fram en plan för när det kan införas ett system med elektronisk akthantering i Sveriges Domstolar, och
U
att
U
utreda möjligheterna för parter att via webbplatserna dels få tillgång till samma information om sina mål och ärenden som i dag finns tillgänglig i domstolarnas presentationsterminaler, dels betala ansökningsavgifter m.m. via webben.
Regeringen ska dessutom kräva fortlöpande rapportering från Domstolsverket om vad som händer med de olika uppdragen.
304
9 Konsekvenser av förslagen
9.1 Ekonomiska konsekvenser
Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, ska enligt 14 § kommittéförordningen (1998:1474) en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om förslaget innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, ska dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting ska utredningen föreslå en finansiering.
9.1.1 Offentliga åtaganden och ekonomiska konsekvenser för staten
Våra förslag innebär ökade personalkostnader på årsbasis för domstolsväsendet om 6,5–9,5 miljoner kronor. Vi bedömer att den mer kostnadseffektiva handläggning av mål och ärenden i domstolarna som våra förslag kan förväntas leda till kommer att motsvara dessa merkostnader.
Vårt uppdrag rör domstolarnas verksamhet och därmed ett samhällsområde som garanteras genom statligt åtagande. Av särskild betydelse blir då om förslagen innebär utgiftsökningar för rättsväsendet och därmed domstolsväsendet.
Innan vi går in närmare på den frågan vill vi framhålla att syftet med förslagen är att domstolarna långsiktigt ska få ökade möjligheter att tillgodose medborgarnas förväntningar och behov. Förslagen innebär en satsning på bred front på åtgärder för att förbättra kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna och därmed i förlängningen en satsning på att öka medborgarnas förtroende för domstolarna.
305
Konsekvenser av förslagen SOU 2008:106
Om domstolarna i framtiden ska kunna möta de krav som ställs på dem, är det enligt vår mening nödvändigt att man inom domstolarna i större utsträckning än i dag ägnar sig åt systematiskt arbete med kvalitetsfrågor i vid mening. I grunden tar våra förslag sikte på att göra det möjligt för domstolarna att fokusera detta arbete. Syftet med förslagen är i första hand att säkerställa att parter och bevispersoner får ett gott bemötande, att domar och beslut utformas på ett sätt som innebär att även personer som inte är juridiskt kunniga förstår domstolens resonemang och att mediernas rapportering om verksamheten i domstolarna blir så allsidig och korrekt som möjligt.
Ett ökat förtroende hos medborgarna för domstolarna leder till att Sverige som rättsstat blir mer välfungerande. Förtroendet fungerar också som ett smörjmedel i relationen mellan domstolarna som institutioner och de medborgare som kommer i kontakt med dem. Våra förslag kan därmed förväntas leda till att handläggningen av mål och ärenden i domstolarna blir mer kostnadseffektiv än i dag. Den förbättrade kommunikation med medborgarna som våra förslag innebär kommer därför, som vi kan bedöma, att motsvara de merkostnader som förslagen innebär.
Kostnader för utbildning
Våra förslag ställer krav på en hel del obligatoriska utbildningsinsatser för domare och annan domstolspersonal. Det kommer att innebära kostnadsökningar för domstolsväsendet. Eftersom det är domstolarna själva som tillsammans med Domstolsverket ska ta ställning till hur de nya utbildningsinslagen ska se ut i detalj, är det inte möjligt att i nuläget överblicka hur stora kostnadsökningarna kommer att bli. Kostnaderna bör dock kunna begränsas genom att de nya utbildningsinslag som vi föreslår samordnas med befintliga utbildningsprogram.
Utbildningsinsatserna kommer också att medföra en alternativkostnad för de enskilda domstolarna på det sättet att medarbetarna inte kommer att kunna utföra ordinarie arbetsuppgifter under den tid utbildningen äger rum. Även denna kostnad bör emellertid kunna begränsas genom att de nya utbildningsinslag som vi föreslår samordnas med befintliga utbildningsprogram.
306
SOU 2008:106 Konsekvenser av förslagen
Kostnader för återkommande undersökningar av förtroendet m.m.
Våra förslag innebär också att domstolarna och Domstolsverket på olika sätt återkommande ska genomföra undersökningar av medborgarnas förtroende för domstolarna, hur parter och bevispersoner uppfattar bemötandet och om parter förstår resonemangen i domar och beslut. Vad detta kommer att kosta kan inte heller överblickas i nuläget, eftersom det är domstolarna som tillsammans med Domstolsverket ska ta ställning till vilka undersökningsmetoder som ska användas och hur ofta olika undersökningar ska genomföras.
Vi menar att dessa undersökningar ska genomföras som en del i det arbete med kvalitets- och verksamhetsutveckling som domstolarna redan bedriver eller förväntas bedriva. Undersökningarna bör därför kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag.
Kostnader för personal
Våra förslag innebär dessutom att det ska rekryteras ny personal till i första hand Domstolsverket. Det s.k. konsultteamet vid Enheten för organisationsutveckling hos verket ska förstärkas med några personer med organisationsteoretisk bakgrund. Verket ska vidare inrätta en funktion med en bemötandeombudsman. Verket ska dessutom inrätta en presstjänst och en nyhetsredaktion. Dessa förslag innebär att verket måste rekrytera en beteendevetare eller liknande samt några informatörer och personer med journalistbakgrund. Även mediegruppen ska framdeles bestå av bl.a. ett par personer med journalistbakgrund. I de större domstolarna ska det dessutom anställas särskilda servicevärdar.
Vi bedömer att det finns ett nyrekryteringsbehov av ca 10–15 årsarbetskrafter. Med en uppskattad genomsnittlig månadslön om ca 30 000 kr skulle merkostnaden för domstolsväsendet uppgå till ca 5–8 miljoner kronor per år.
Andra kostnadsökningar för personal uppstår genom att redan anställda personer ska utföra annat arbete. Vi bedömer att ordförandeskapet i mediegruppen och uppgiften som talesperson för Sveriges Domstolar sammantaget kommer att ta ungefär en heltidstjänst i anspråk. Den person som innehar tjänsten eller tjänsterna måste beviljas tjänstledigt med lönekompensation för motsvarande tid. Uppdraget kan komma att anförtros en chefsdomare. En uppskattad årlig
307
Konsekvenser av förslagen SOU 2008:106
merkostnad för domstolsväsendet skulle därmed uppgå till i storleksordningen 1,5 miljoner kronor.
Kostnader för webbutveckling
Våra förslag innebär vidare en satsning på att öka takten i utvecklingen av olika webbaserade system för att göra domstolarna mer tillgängliga för parter och för att sprida information till allmänheten om domstolarnas verksamhet.
I denna del går våra förslag bl.a. ut på att det inom en nära förestående framtid ska vara möjligt för parter att via domstolarnas webbplatser få tillgång till samma information om sina mål och ärenden som i dag finns tillgänglig i de presentationsterminaler som finns i domstolarna. Dessutom ska parter kunna betala ansökningsavgifter och liknande via webben. På något längre sikt innebär förslagen att parter ska kunna följa sina mål och ärenden elektroniskt och ge in och få tillsänt sig handlingar via domstolarnas webbplatser. Härutöver innebär förslagen bl.a. att det ska finnas funktioner på Sveriges Domstolars centrala webbplats som gör det möjligt för allmänheten att både komma åt information om kommande förhandlingar i samtliga domstolar och ställa och få svar på domstolsrelaterade frågor. På webbplatsen ska det också introduceras nya ljud- och bildpresentationer med möjlighet för besökaren att aktivt påverka presentationens upplägg.
Redan i dag tillförs domstolsväsendet medel för att utveckla verksamheten inom området för informationsteknologi (IT). Våra förslag ligger väl i linje med vad som i dag krävs i fråga om IT-utveckling i den offentliga förvaltningen. Våra förslag går närmast ut på att utvecklingstakten i domstolsväsendet ska öka.
Eftersom våra förslag således i huvudsak avser utvecklingsåtgärder som domstolsväsendet förr eller senare måste genomföra, medför de inte någon kostnadsökning på sikt. Vi menar därför att förslagen i denna del bör kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag.
9.1.2 Ekonomiska konsekvenser i övrigt
De förbättringar som vi föreslår när det gäller de webbaserade systemen och den möjlighet som förslagen innebär att kunna få information om mål och ärenden och företa processhandlingar via webben
308
SOU 2008:106 Konsekvenser av förslagen
kommer att innebära lägre kostnader för kommuner, landsting, företag eller andra enskilda när de är involverade i processer i domstol. Det går inte att i dag bedöma hur mycket lägre kostnaderna kommer att bli. Totalt sett menar vi emellertid att man bör kunna förvänta sig betydande kostnadsminskningar.
Det finns inte någon anledning att anta att våra förslag i övrigt kommer att påverka kostnaderna eller intäkterna för kommuner, landsting, företag eller andra enskilda. Förslagen bedöms inte heller innebära några andra samhällsekonomiska konsekvenser av det slag som anges i 14 § kommittéförordningen.
9.2 Andra konsekvenser av förslagen
Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för småföretags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen, ska enligt 15 § kommittéförordningen konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.
Vad som framför allt kan vara av intresse i detta sammanhang är den betydelse våra förslag kan få för offentlig service i olika delar av landet. De satsningar som vi föreslår när det gäller utvecklingen av olika webbaserade tjänster innebär ju bl.a. att parter ska kunna få information om sina mål och ärenden och utföra vissa processhandlingar via webben. Som också berörts innebär förslagen dessutom att människor oavsett var de är bosatta i landet kommer att via webben kunna ta del av väsentligt bättre information om verksamheten i domstolarna än vad som är möjligt i dag.
Även från integrationssynpunkt är våra förslag av visst intresse eftersom de innebär att den viktigaste informationen om domstolarna både i broschyrer och på webben ska översättas till fler språk. Våra förslag på bemötandeområdet kan även på andra sätt förväntas ha positiv inverkan på möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen och bidra till en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och med samhällets mångfald som grund.
309
Referenser
Offentligt tryck
Departementspromemorior
Ds 1995:1. Vittnen och målsägande i domstol. Ju 2004:1. Anmälan och utredning om sexualbrott. Förslag på för-
bättringar ur ett brottsofferperspektiv.
Statens Offentliga Utredningar (SOU)
SOU 1926:31. Processkommissionens betänkande angående Rätte-
gångsväsendets ombildning. Första delen. Domstolsförfattningen. SOU 1926:32. Processkommissionens betänkande angående Rätte-
gångsväsendets ombildning. Andra delen. Rättegången i brottmål. SOU 1938:44. Processlagberedningens Förslag till rättegångsbalk.
II. Motiv m.m. SOU 1994:56. Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande Kvinno-
frid. SOU 1995:37. Pressutredningens betänkande Vårt dagliga blad –
Stöd till svensk dagspress. SOU 1998:40. Brottsofferutredningens betänkande Brottsoffer Vad
har gjorts? Vad bör göras? SOU 2000:99. Kommitténs om domstolschefens roll och utnäm-
ning av högre domare betänkande Domarutnämningar och domstolsledning – frågor om utnämning av högre domare och domstolschefens roll. SOU 2001:100. Domstolsdatautredningens slutbetänkande Informa-
tionshantering och behandling av uppgifter vid domstolar – En rättslig översyn.
311
Referenser SOU 2008:106
SOU 2001:103. 1999 års rättegångsutrednings slutbetänkande En
modernare rättegång. SOU 2004:61. Utredningen om Brottsoffermyndighetens betänk-
ande En översyn av Brottsoffermyndigheten. SOU 2004:65. KKR-utredningens (Statens kvalitets- och kompe-
tensråd) betänkande En statsförvaltning i utveckling och förnyelse. SOU 2006:30. Utredningens om makt, integration och strukturell
diskriminering betänkande Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet. SOU 2007:6. Utredningens om målsägandebiträde betänkande
Målsägandebiträdet – Ett aktivt stöd i rättsprocessen. SOU 2007:26. Utredningens om alternativa former för tvistlösning
vid tingsrätt betänkande Alternativ tvistlösning. SOU 2007:39. Utredningens om den framtida polisutbildningen
delbetänkande Framtidens polis. SOU 2008:85. Straffnivåutredningens slutbetänkande Straff i propor-
tion till brottets allvar.
Propositioner
prop. 1971:30. Med förslag till lag om allmänna förvaltningsdom-
stolar, m.m. prop. 1979/80:87. Om ändring i rättegångsbalken m.m. prop. 1997/98:55. Kvinnofrid. prop. 2000/01:79. Stöd till brottsoffer. prop. 2004/05:45. En ny sexualbrottslagstiftning. prop. 2004/05:131. En modernare rättegång – reformering av pro-
cessen i allmän domstol. prop. 2005/06:2. Bästa språket – en samlad svensk språkpolitik.
312
SOU 2008:106 Referenser
Utskottsbetänkanden
1997/98:JuU13. Justitieutskottets betänkande Kvinnofrid. 2005/06:KrU4. Kulturutskottets betänkande Bästa språket – en
samlad svensk språkpolitik.
Skrivelser m.m.
Ju98/2513. Domstolsverkets skrivelse Domstolarnas bemötande av
allmänheten – ett åtgärdsprogram.
skr. 1999/2000:106. Regeringens skrivelse Reformeringen av dom-
stolsväsendet – en handlingsplan. skr. 2000/2001:112. Regeringens skrivelse Reformeringen av dom-
stolsväsendet – information och uppföljning av handlingsplanen. Ju2007/4690/KRIM. Regeringsuppdrag till Brottsoffermyndigheten
att i samråd med Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket och Åklagarmyndigheten utforma och genomföra ett utbildningsprogram riktat till personal inom polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna.
rskr. 1997/98:250. Riksdagsskrivelse Kvinnofrid.
Processnämnden (1947) Underrättsförfarandet enligt nya rättegångs-
balken – Med exempel å underrättsakter jämte formulär. Stockholm. P. A. Norstedt & Söners Förlag.
Myndighetsbeslut
Riksdagens ombudsmän – JO:s beslut 2004-06-17. Inspektion vid
Kristianstads tingsrätt den 12–13 maj 2004. (Dnr 1981-2004).
Justitiekanslerns (JK) beslut 2003-06-26. Inspektion av Gotlands
tingsrätt. (Dnr 1569-0328). Justitiekanslerns (JK) beslut 2005-06-07. Inspektion av Hässleholms
tingsrätt. (Dnr 2012-05-28). Justitiekanslerns (JK) beslut 2006-05-23. Inspektion av Varbergs
tingsrätt. (Dnr 2887-06-28).
313
Referenser SOU 2008:106
EU
Europaparlamentets och Rådets direktiv 1999/93/EG syftande till
att bidra till användningen och erkännandet av elektroniska signaturer inom gemenskapen.
Europarådet
CEPEJ (2005) European Judicial Systems: Facts and Figures.
Strasbourg. CEPEJ (2005) Time Management Checklist: A Checklist of
Indicators for the Analysis of Length of Proceedings in the Justice System. Strasbourg. CEPEJ (2006) European Judicial Systems: Edition 2006 (Data 2004).
Strasbourg. CEPEJ studies No. 2 (2006) Time Management of Justice Systems: A
Northern Europe Study. Strasbourg. CEPEJ studies No. 3 (2006) Lengh of Court Proceedings in the
Member States of the Council of Europe based on the Case Law of the European Court on Human Rights. Strasbourg. CEPEJ (2007) 3 Terms of Reference the Working Group on Quality
of Justice (CEPEJ-GT-QUAL). Strasbourg. CEPEJ (2008) 2 Prov Checklist for promoting the quality of justice
and the courts. Strasbourg. CEPEJ-GT-QUAL (2008) 2 Quality Management in Courts:
Organization and Effects. Strasbourg.
Conclusions of the 2nd European Conference of Judges. Justice
and the Media. Cracow. 25–26 april 2005. Meeting of the Presidents of the Associations of Judges on Justice
and Society. Vilnius. 13–14 december 1999.
Recommendation No. R (1994) 12. On the Independence, Efficiency
and Role of Judges. Council of Europe. Adopted by the Committee of Ministers on 13 October 1994 at the 518th meeting of the Ministers’ Deputies.
314
SOU 2008:106 Referenser
Rapporter och broschyrer m.m.
Sverige
24-timmarsstrategi för Sveriges Domstolar (2006) Broschyr från
Domstolsverket. Utgiven i december 2006. Arbetsplan för hovrättens fortsatta arbete med bemötandefrågor (2008)
Bemötandegruppen, Svea hovrätt. Presenterad den 13 oktober 2008. Att arbeta med kvalitet i domstolsväsendet (2005) Domstolsväsen-
dets Kvalitetsgrupp. Utgiven av Domstolsverket. Axberger, Hans-Gunnar, Mentes, Feryal, Palmgren Goohde, Karin
och Västberg, Jens (2006) Felaktigt dömda – Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt. Brottsoffer – redovisning av tre regeringsuppdrag (2003) DV-rapport.
2003:2. Demokratibarometer 2002. Demokratiinstitutet. Sundsvall. Diskriminering i rättsprocessen – Om missgynnande av personer med
utländsk bakgrund (2008) Rapport från Brottsförebyggande rådet. 2008:04. Domstolarna och massmedierna (2005) 4:e uppl. Skrift från
Domstolsverket. Jönköping. Jordbruksverket. Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott (2007) En rapport
från Åklagarmyndigheten 2007. Utgiven i maj 2007. E-legitimation och Skatteverkets e-tjänster. Broschyr från Skatte-
verket. Utgiven i december 2007. Etik och bemötande som en del av Migrationsverkets utbildningar
(2008) Rapport från Migrationsverkets sökandeombudsman. Utgiven i januari 2008. Förklara vad som händer – En pedagogisk brottmålsrättegång för unga
(2007) Rapport från Barnombudsmannen. BI2006:03. Handlingsplan för eFörvaltning – Nya grunder för IT-baserad
verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning (2008) Nationell handlingsplan för den svenska eFörvaltningen. Regeringskansliet. Finansdepartementet. Hur arbetar Migrationsverkets telefonister med etik och bemötande?
(2007) Rapport från Migrationsverkets sökandeombudsman. Utgiven i juni 2007.
315
Referenser SOU 2008:106
Hållbara domslut – en förtroendefråga för rättsväsendet (2004)
Rapport från en förtroendegrupp inom Åklagarmyndigheten. Utgiven i oktober 2004. Invandrarnas syn på skatter och på Skatteverket (2005) Rapport
2005:4, bilaga 7. Skatteverket. Kvalitet i domstolsverksamhet (1997) Rapport från Domstolsverket.
Dnr 184-1997. Kvalitet och förtroende – En analys av överklagande- och ändrings-
frekvensen i domstolarna samt av en undersökning om allmänhetens attityder till domstolarna (1987) DV-rapport. 1987:8. Myndigheternas skrivregler (2004) Statsrådsberedningen. Ds 2004:45.
6:e uppl. Ord och uttryck inom domstolsväsendet (1988) Studiehäfte från
Domstolsverket. Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (2008) Rapport från
Brottsförebyggande rådet. 2008:8. Polisen i Pressen (2000) Rikspolisstyrelsen. Stockholm. På väg mot ett bättre myndighetsspråk (2001) Rapport från Stats-
kontoret. 2001:18. Rapport från en brukarundersökning genomförd år 2007 vid Göteborgs
tingsrätt (2008) Utgiven i februari 2008. Regionenkäten – Medborgarnas synpunkter på Skatteverkets sätt att
arbeta (2007) Skatteverkets rapport. 2007:04. Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) (2004) DV-rapport.
2004:6. Spelregler för Press TV Radio (2001) Stockholm. Pressens Samarbets-
nämnd. Språket i domar och beslut (1984) Svea hovrätt. Stockholm. Liber. Språket i lagar och andra författningar (1967) Statsrådsberedningen.
1967/1. Språk och struktur i domar och beslut (2005) Skrift från Domstols-
verket. 2:a uppl. Strategiska förutsättningar (2007) Broschyr från Domstolsverket.
Utgiven i september 2007. Så här vill vi ha framtiden – Vision för domstolsväsendet (2003) DV-
rapport.
316
SOU 2008:106 Referenser
Tidskrift för Sveriges Domareförbund nr 2/2008. Sveriges Domare-
förbund. Vad tycker brukarna? En intervjuundersökning om kvaliteten vid
Hovrätten för Västra Sverige (2006) Utgiven i oktober 2006. Dnr 2005/0429. Verksamhetsplan 2008–2010. Domstolsverket. Dnr 1253-2007.
Åtta.45 Tryckeri AB. Vittnesstöd – Slutredovisning av regeringsuppdrag (2005) Rapport från
Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket. Ju2001/4716/KRIM. Vittnesstöd – Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten
(2008) Rapport från Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket. Ju2006/5404/KRIM. Utvärdering av sökandeombudsmannen vid Migrationsverket (2008)
Rapport från Ekonomistyrningsverket (ESV). Nr 2008:30.
Andra länder
Balvig, Flemming (2006) Danskernes syn på straf. Advokatsam-
fundet. Danmark. Bedömning av kvaliteten på rättskipningen i domstolarna – Utgångs-
punkter och mätare (2006) Kvalitetsprojektet vid domstolarna inom Rovaniemi hovrätts domkrets. Utgiven i mars 2006. Finland. Dokumentation og målning af kvalitet ved domstolene (2005)
Rapport afgivet af en arbejdsgruppe nedsat af Domstolsstyrelsen. Utgiven i juni 2005. Danmark. Dommerne og mediene – håndbok om regelverk og god praksis for
dommernes forhold til mediene (2006) Utgiven av Den norske Dommerforening 2006. Norge. Etiske regler for dommere – utkast fra arbeidsgruppe oppnevnt av
Domstolsadministrasjonen (2007) Domstolsadministrasjonen. Framlagt i juni 2007. Norge. Guide to Judicial Conduct (2007) Published for The Council of
Chief Justices of Australia by the Australian Institute of Judicial Administration Incorporated. Second Edition. Australia. How the Public Views the State Courts – A 1999 National Survey
(1999) By the National Center for State Courts. Presented at The National Conference on Public Trust and Confidence in the Justice System, May 14, 1999, Washington, DC. USA.
317
Referenser SOU 2008:106
National Action Plan: A Guide for State and National Organizations
(1999) National Conference on Public Trust and Confidence in the Justice System – In Cooperation with the National Center for State Courts. USA. Quality Project in the Courts of the Jurisdiction of the Court of
Appeal of Rovaniemi (2005) Ministry of Justice. Finland. The Judiciary and the media in the Netherlands (2005) de Rechtspraak.
The Netherlands.
Litteratur och artiklar
Abrahamsson, Maria (2008) TV-sända rättegångar – en förtroende-
fråga. Timbro [Medieinstitut]. Albers, Pim (2008) Quality of Courts and Judiciary: European
Experiences and Global Development. Paper for Seminar ”Public and Private Justice”. May 2008. Dubrovnik. Croatia. Altheide, David L & Snow, Robert P (1979) Media Logic. Beverly
Hills. Sage. Asp, Kent (1990) Medialisering, medielogik, mediekrati. I: Nordicom-
Information 1990 (4) s. 7–11. Asp, Kent (2007) Makten över journalistiken. I: Asp, Kent (red.)
Den svenska journalistkåren. Institutionen för journalistik och masskommunikation. Göteborgs universitet. Axberger, Hans-Gunnar (2008) Retsvæsendets håndtering af sin
tillidskapital (förtroendekapital) I: Bryde Andersen, Mads (red.) Skrift från det 38. Nordiska juristmötet 21–23 augusti 2008. Bind I. Den Danske Styrelse. Kandrups Bogtrykkeri A/S. s. 25–44. Ayres, I. & Braithwaite, J. (1992) Responsive Regulation: Transcending
the Deregulation Debate. New York. Oxford University Press. Baier, Annette (1986) Trust and Anti-Trust. I: Ethics 96 s. 231–260. Beck, U. (1992) Risk Society: Towards a New Modernity. London.
Sage. Beer, M. & Eisenstat, R. (2004) How to have an honest con-
versation about your business Strategy. I: Harvard Business Review 82 (2) s. 82–89. Bergman, Bo & Klefsjö, Bengt (2001) Kvalitet från behov till
användning. Lund. Studentlitteratur.
318
SOU 2008:106 Referenser
Blennberger, Erik (2005) Etik i socialpolitik och socialt arbete. Lund.
Studentlitteratur. Blomqvist, Kirsimarja (1997) The many faces of trust. I: Scandinavian
Journal of Management 13 (3) s. 271–286. Bok, Sissela (1980) Lying: moral choice in public and private life.
London. Quartet Books. Braithwaite, Valerie A. (1998) Communal and exchange trust
norms: Their value base and relevance to institutional trust. I: Braithwaite, V. and Levi, M. (red.) Trust and Governance. New York. Russell Sage Foundation. s. 46–74. Boli, J. (1991) Sweden: Is there a viable third sector? I: Wuthnow,
R. (red.) Between States and Markets. The Voluntary Sector in a Comparative Perspective. Princeton. Princeton University Press. s. 45–67. Bouckaert, Geert, Van de Walle, Steven, Maddens, Bart and Kampen
Jarl K. (2002) Identity vs Performance: An Overview of Theories Explaining Trust in Government, Second Report ”Quality and Trust in Government”. Katholieke Universiteit. Instituut voor de Overheid. Börjesson, Britt och Weibull, Lennart (1990) Förtroendeklyfta?
Allmänhetens syn på samhällsinstitutioner, medier och journalistik. Stockholm. Svensk Information Mediecenter. Carr, David and Littman, Ian D. (1993) Excellence in Government:
Total Quality Management in the 1990:s. 2nd edition. Arlington. VA. Coopers & Lybrand. Deming, W. Edwards (1986) Out of the Crisis. Cambridge.
Massachusetts Institute of Technology. Edelstam, Henrik (2001) Offentlighet och sekretess i rättegång –
Principen om förhandlingsoffentlighet. Stockholm. Norstedts Juridik. Egnell, Per-Olof (1996) Processledning – En arbetsmodell samt
erfarenheter från svenska organisationer. Luleå. Frontec. Ekecrantz, Jan & Olsson, Tom (1994) Det redigerade samhället: om
journalistikens, beskrivningsmaktens och det informerade förnuftets historia. Stockholm. Carlsson. Ekström, Mats och Nohrstedt, Stig Arne (1996) Journalistikens
etiska problem. Stockholm. Rabén Prisma.
319
Referenser SOU 2008:106
Elliot, Maria (1997) Förtroendet för medierna. Institutionen för
journalistik och masskommunikation. Göteborgs universitet. Ewertsson, Lena och Hultkrantz, Lars (2004) Informationssam-
hällets institutioner. Stockholm. SNS Förlag. Fukuyama, Francis (1995) Trust: The Social Virtues and the
Creation of Prosperity. New York. Free Press. Ghersetti, Marina (2007) Vad bestämmer nyhetsvärdet? I: Asp,
Kent (red.) Den svenska journalistkåren. Institutionen för journalistik och masskommunikation. Göteborgs universitet. Giddens, Anthony (1991) Modernity and Self-Identity. Self and
Society in the Late Modern Age. Cambridge. Polity Press. Goldsmith, A. (2005) Police reform and the problem of trust. I:
Theoretical Criminology 9 (4) s. 443–470. Grimsdal, Catarina och Gunnarsson, Christine (1993) TQM – ett
sätt att förändra attityder. Lund. Studentlitteratur. Gustafsson, Lars (1989) Problemformuleringsprivilegiet: samhälls-
filosofiska studier. Stockholm. Norstedts. Hadenius, Stig, Weibull, Lennart & Wadbring, Ingela (2008)
Massmedier. Press, radio och tv i den digitala tidsåldern. Nionde uppl. Stockholm. Ekerlids. Hallin, Daniel C. & Mancini, Paolo (2004) Comparing Media
Systems. Three Models of Media and Politics. Cambridge. Cambridge University Press. Hamilton, James T. (2004) All the News That’s Fit To Sell. How the
Market Transforms Information Into News. Princeton. NJ. Princeton University Press. Hellspong, L. (2001) Metoder för brukstextanalys. Lund. Student-
litteratur. Hermansson, J. (2003) Politik på upplysningens grund. Om den
demokratiska reformismens möjligheter och problem. Malmö. Liber. Hernes, Gudmund (1978) Det mediavridde samfunn. I: Hernes,
Gudmund (red.) Forhandlingsøkonomi og blandningsadministrasjon. Oslo. Universitetsförlaget. Hernes, Gudmund (1983). Media, struktur, vridning och drama.
I: Nordicom-Information 1983 3–4.
320
SOU 2008:106 Referenser
Holm, Ulla (1995) Det räcker inte att vara snäll – Förhållningssätt,
empati och psykologiska strategier hos läkare och andra professionella hjälpare. Stockholm. Bokförlaget Natur och Kultur. Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (1999) Förnyat förtroende?
I: Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red.) Ljusnande framtid. Göteborg. SOM-institutet. Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (2000) Förtroendet faller.
I: Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red.) Det nya samhället. Göteborg. SOM-institutet. Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (2002) Institutionsför-
troende. I: Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red.) Det våras för politiken. Göteborg. SOM-institutet. Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (2007) Det nya Sverige. I:
Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red.) Det nya Sverige. Göteborg. SOM-institutet. Hood, Christopher (1999) Regulating Inside Government; Waste-
Watchers, Quality Police and Sleeze-Busters. Oxford. Oxford University Press. Huizingh, Eelko K. R. E. (1999) Towards successful electronic
commerce strategies: a hierarchy of three management models. No 99B45. Research Report from University of Groningen. Research Institute SOM. Hultén, Lars J. (1999) Orden och pengarna. Om kamp och kapitula-
tion inom journalistiken. Stockholm. Natur och Kultur. Hvitfelt, Håkan (1985) På första sidan – En studie i nyhetsvärdering.
Stockholm. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Ingelgård, A. & Norrgren, F. (2001) Effects of Change Strategy
and Top Management Involvement on Quality of Working Life and Economic Results. I: International Journal of Industrial Ergonomics 27 (2) s. 93–105. Jalava, Janne (2006) Trust as a Decision. The Problems and Functions
of Trust in Luhmannian Systems Theory. University of Helsinki. Department of Social Policy. Jerkeby, Stefan (2001) Det motsägelsefulla tillitssammanhanget. I:
Aronsson, Gunnar & Karlsson, Jan Ch. (red.) Tillitens ansikten. Lund. Studentlitteratur.
321
Referenser SOU 2008:106
Johnson, Devon and Grayson, Kent (2005) Cognitive and affective
trust in service relationships. I: Journal of Business Research 58 s. 500–507. Johnson-George C. and Swap W. C. (1982) Measurement of specific
interpersonal trust: Construction and validation of a scale to assess trust in a specific other. I: Journal of Personality and Social Psychology 43 (6) s. 1306–1317. Kezar, Adrianna (2004) What Is More Important to Effective
Governance: Relationships, Trust, and Leadership or Structures and Formal Processes? I: New Directions for Higher Education 127 s. 35–46. Kuechler, Manfred (1991) The Dynamics of Masspolitical Support
in Western Europe: Methodological Problems and Preliminary Findings. I: Rief, Karlheinz and Inglehart, Ronald (red.) Eurobarometer: the Dynamics of European Public Opinion. London. Macmillan. s. 275–293. Kumlin, Staffan and Rothstein, Bo (2005) Making and Breaking
Social Capital: The Impact of Welfare State Institutions. I: Comparative Political Studies 38 (4) s. 339–365. Lambertz, Göran (2004) Förtroendet för rättsväsendet. I: Lindell,
Bengt och Andersson, Torbjörn (red.) Festskrift till Per Henrik Lindblom. Uppsala. Iustus Förlag AB. s. 371–401. Langbroek, Philip and Boone, Miranda (2007) Evaluation of the
Dutch Judicial Organisation Act. Rechtsgeleerdheid. Universiteit Utrecht. The Netherlands. Langs, R. (1976) On becoming a psychiatrist: discussion of ”Empaty
and intuition in becoming a psychiatrist”, by Ronald J. Blank. I: International Journal of Psychoanalytic Psychotherapy 5 s. 255–282. Lavin, Rune (1999) En JO:s syn på domskrivningen i förvaltnings-
domstol. I: Förvaltningsrättslig Tidskrift s. 61-72. Letki, N. (2003) What Makes Citizens Trustworthy? Individual
Community and Structural Determinants of Honesty and Law-Abindingness. Oxford University. Nuffield College. Lewis, David J. and Weigert, Andrew (1985) Trust As a Social Reality.
I: Social Forces 63 (4) s. 967–985. Lindgren, Magnus (2004) Brottsoffer i rättsprocessen. Stockholm.
Jure Förlag AB.
322
SOU 2008:106 Referenser
Lipsky, M. (1980) Street-level bureaucracy: dilemmas of the individual
in public services. New York. Russell Sage Foundation. Loth, Marc A. (2007) Courts In Quest For Legitimacy: A Compara-
tive Approach. I: Malsch en Niels van Manen, Marijke (red.) De begrijpelijkheid van rechtspraak. Den Haag. BJU. s. 15–39. Luhmann, Niklas (1979) Trust and Power. Two works by Niklas
Luhmann. Chichester. John Wiley & Sons. Luhmann, Niklas (1998) Familiarity, Confidence, Trust: Problems
and Alternatives. I: Gambetta, Diego (red.) Trust: Making and Breaking Cooperative Relations. Oxford. Basil Blackwell. Luhmann, Niklas (2005) Förtroende – En mekanism för reduktion
av social komplexitet. Göteborg. Bokförlaget Daidalos. Lund, Klaus, Thomsen, Claus och Broby, Stig (1990) Quality
Management i Tjänsteföretag. Lund. Studentlitteratur. Löfgren Nilsson, Monica (1999) På Bladet, Kuriren & Allehanda.
Om journalistiska ideal och organiseringsprinciper i den redaktionella vardagen. Institutionen för journalistik och masskommunikation. Göteborgs universitet. Mason, Paul (2000) Report on the Impact of Electronic Media
Coverage of Court Proceedings at the International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia. The Hague/Southampton. ICTY/Centre for Media & Justice. Matthias, John T. (2007) E-filing expansion in State, Local and
Federal Courts 2007. I: A Closer Look At … Technology. s. 34–36. Mayer, R. C., Davies, J. H. and Schoorman, F. D. (1995) An
Integrative Model of Organizational Trust. I: Academy of Management Review 20 (3) s. 709–734. McAllister, D. J. (1995) Affect- and Cognition-Based Trust as
Foundations for Interpersonal Cooperation in Organizations. I: Academy of Management Journal 38 s. 24–59. McCombs, Maxwell E. & Shaw, Donald L. (1972) The Agenda-
Setting Function of Mass Media. I: Public Opinion Quarterly 36 (2) s. 176–187. McKnight, D. H., Cummings, L. L. & Chervany, N. L. (1998)
Initial trust formation in new organizational relationships. I: Academy of Management Review 23 (3) s. 473–490. McManus, John (1994) Market-driven Journalism – Let the Citizen
Beware? Thousand Oaks. Sage.
323
Referenser SOU 2008:106
McQuail, Denis (2003) Media Accountability and Freedom of
Publication. Oxford. Oxford University Press. Mollering, G. (2002) The Nature of Trust: From Georg Simmel to
a Theory of Expectation, Interpretation and Suspension. I: Sociology 35 (2) s. 403–420. Moorman, C., Zaltman, G. and Deshpandé, R. (1992) Relationship
between providers and users of marketing research: the dynamics of trust within and between organizations. I: Journal of Marketing Research 29 (August) s. 314–329. Newton, K. (1999) Social and political trust in established
democracies. I: Norris, P. (red.) Critical Citizens: Global Support for Democratic Government. Oxford. Oxford University Press. s. 169–187. Nguyen, N. and Leblanc, G. (2001) Corporate Image and
Corporate Reputation in Customers’ Retention Decisions in Services. I: Journal of Retailing and Consumer Services 8 (4) s. 227–236. Nord, Lars, Shehata, Adam & Strömbäck, Jesper (2003) Från
osäker källa. Bevakningen av Irakkriget i svenska medier. Stockholm. Krisberedskapsmyndigheten. Norrgren, Flemming (1996) Förändringsstrategier. I: Norrgren, F.,
Hart, H. & Schaller, J. (red.) Förändringsstrategiers effektivitet. CORE. WP1996:3. Ostrom, Elinor och Walker, James (2003) Trust, Reciprocity and
Gains from Association: Interdisciplinary Lessons from Experimental Research. New York. Russell Sage Foundation. Pollack, Ester (2001) En studie i Medier och Brott. Stockholm.
JMK. Putnam, Robert (1993) Making Democracy Work. Civic Traditions
in Modern Italy. New Jersey. Princeton University Press. Putnam, Robert (2000) Bowling alone: The Collapse and Revival of
American Community. New York. Simon & Schuster. Ramírez, José Luis (2001) Den mänskliga existensens grund – en
undersökning om tillitens fenomenologi. I: Aronsson, Gunnar & Karlsson, Jan Ch. (red.) Tillitens ansikten. Lund. Studentlitteratur.
324
SOU 2008:106 Referenser
Rempel, J. K., Holmes, J. G. and Zanna M. P. (1985) Trust in close
relationships. I: Journal of Personality and Social Psychology 49 (1) s. 95–112. Rousseau, D., Sitkin, S., Burt, R. & Camerer, C. (1998) Not so
different after all: A cross-discipline view of trust. I: Academy of Management Review 23 s. 393–404. Rothstein, Bo (1999) Förtroende för andra och förtroende för
politiska institutioner. I: Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red.) Ljusnande framtid. Göteborg. SOM-institutet. Rothstein, Bo (2000) På spaning efter det sociala kapital som flytt.
I: Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red.) Det nya samhället. Göteborg. SOM-institutet. Rothstein, Bo (2003) Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm.
SNS Förlag. Rothstein, Bo and Uslaner, Eric M. (2005) All for All. Equality,
Corruption and Social Trust. I: World Politics 58 s. 41–72. Rothstein, Bo (2006) Vad bör staten göra – Om välfärdsstatens
moraliska och politiska logik. Stockholm. SNS Förlag. Rydbäck, Johanna och Wiik Karlsson, Jenny (2006) Rätten till ett
värdigt bemötande – En studie av brottsoffers upplevelser. Juridiska institutionen. Umeå universitet. Samuelsson, P. & Nilsson, L. (2002) Self assessment in Large
Organizations. I: International Journal of Quality and Reliability Management 19 (1) s. 10–23. Saparito, P. A., Chen, C., et al. (2004) The role of relational trust
in bank-small firm relationships. I: Academy of Management Journal 47 (3) s. 400–410. Sellerberg, Ann-Mari (1982) On Modern Confidence. I: Acta
Sociologica 25 (1) s. 39–48. Shoemaker, Pamela J., Chang, Tsan-Kuo & Brendlinger, Nancy
(1987) Deviance as a Predictor of Newsworthiness: Coverage of International Events in U.S Media. I: Communication Yearbook 10. s. 348–365. Sjölin, Mats (2004) Politisk etik. Lund. Studentlitteratur. Sparks, Colin och Tulloch, John (2000) (red.) Tabloid Tales.
Global Debates over Media Standards. Lanham. Rowman & Littlefield.
325
Referenser SOU 2008:106
Strömbäck, Jesper (2000) Makt och medier. En bok om samspelet
mellan medborgarna, medierna och de politiska makthavarna. Lund. Studentlitteratur. Sundin, Staffan (2007) Medieägande, I: Carlsson, Ulla & Facht,
Ulrika (red.) MedieSverige 2007. Statistik och Analys. Nordicom. Göteborgs universitet. Svensson, M. och Klefsjö, B. (2002) TQM based Self Assessment in
educational organizations. Licentiatavhandling. Luleå universitet. Sztompka, Piotr (1996) Trust and Emerging Democracy: Lessons
from Poland. I: International Sociology 11 (1) s. 37–62. Thibaut, J. & Walker, L. (1975) Procedural Justice: A Psychological
Analysis. Hillsdale. NJ: Erlbaum Associates. Thompson, Dennis F. (2005) Restoring Responsibility. Ethics in
Government, Business and Health Care. Cambridge. Cambridge University Press. Toynbee, Arnold J. (1961) A Study of History Vol. XII:
Reconsiderations. Oxford. Oxford University Press. Tyler, T. R. (1984) The role of percieved injustice in defendants’
evaluations of their courtroom experience. I: Law & Society Review 18 (1) s. 51–74. Tyler, T. R. (1998) Trust and Democratic Governance. I:
Braithwaite, V. & Levi, M. (red.) Trust and Governance. New York. Russell Sage Foundation. s. 269–294. Uslaner, Eric M. (2002) The Moral Foundations of Trust. Cambridge.
Cambridge University Press. Wadbring, Ingela (2004) Nyhetsjournalistikens ekonomiska villkor.
I: Nord, Lars och Strömbäck, Jesper (red.) Medierna och demokratin. Lund. Studentlitteratur. Wadbring, Ingela (2007) Journalistkåren och kommersialiseringen.
I: Asp, Kent (red.) Den svenska journalistkåren. Institutionen för journalistik och masskommunikation. Göteborgs Universitet. Warren, Roger K. (2000) Public Trust and Procedural Justice.
I: Court Review Fall 2000. s. 12–16. Weibull, Lennart & Börjesson, Britt (1995) Publicistiska seder –
Svensk Pressetik i Teori och Praktik 1900–1994. Stockholm. Tidens Förlag/SJF.
326
SOU 2008:106 Referenser
Wicks, A. C., Berman, S. L. & Jones, T. M. (1999) The structure of
optimal trust: Moral and strategic implications. I: Academy of Management Review 24 (1) s. 99–116. Wiik, Jenny (2007) Granskningsidealet. I: Asp, Kent (red.) Den
svenska journalistkåren. Institutionen för journalistik och masskommunikation. Göteborgs universitet. Wollebaek, D. & Selle, P. (2003) Participation and social capital
formation: Norway in a comparative perspective. I: Scandinavian Political Studies 26 (1) s. 67–91. Zand, D. E. (1972) Trust and managerial problem solving. I:
Administrative Science Quartely 17 s. 229–239. Zetterberg, H. & Ljungberg, C-J. (1997) Vårt land, den svenska
socialstaten. Stockholm. City University Press. Östlund, Ingrid (2000) Journalistikens roll i de ”nya” massmedie-
företagen. Sundsvall. Demokratiinstitutet.
Webbplatser
Bedömningar av webbplatser och internetanvändning
Rekryteringsföretaget Hammer & Hanborg,
http://www.hammerhanborg.com/sv/Sok-jobb/ Kommunikatoren-2008/. Besöktes den 4 juni 2008. Verket för förvaltningsutvecklings (Verva) halvårsmätning av
webbplatser i offentlig sektor (resultat från den 22 april 2008), www.verva.se/upload/verksamhetsstod/webbutveckling/analys/ validering-080422.htm. Besöktes den 23 oktober 2008. World Internet Institute,
www.wii.se. Besöktes den 23 oktober 2008.
327
Referenser SOU 2008:106
Elektroniska tjänster i domstolar i andra länder
Criminal Justice System (CJS) – the juror section of CJS Online,
www.juror.cjsonline.org. Besöktes den 23 oktober 2008. Domstol.no – Oversikt over kommende og pågående rettssaker,
www.domstol.no/DAtemplates/Section____ 3036.aspx?epslanguage=NO. Besöktes den 23 oktober 2008. Federal Court of Australia, eCourt,
http://www.fedcourt.gov.au/ecourt/ecourt_slide.html. Besöktes den 23 oktober 2008. Federal Cour of Australia, Electronic filing,
http://www.fedcourt.gov.au/fff/fff_filingielectronic.html. Besöktes den 23 oktober 2008. Her Majesty’s Courts Service Money Claim Online,
www.hmcourts-service.gov.uk/onlineservices/mcol/index.htm. Besöktes den 23 oktober 2008. Justice Administration and Management – Judicial Electronic Data
Interchange, Documents and Legislation, http://www.irsig.cnr.it/interactive_map.htm. Besöktes den 23 oktober 2008. Statistiska upplysningar om sagsbehandlingen ved Danmarks
Domstole, www.domstol.dk/om/talogfakta/statistik/Pages/default.aspx. Besöktes den 23 oktober 2008.
Etiska regler för domare m.m.
Guide to Judicial Conduct, The Australian Institute of Judicial
Administration Incorporated, http://www.aija.org.au/online/GuidetoJudicialConduct (2ndEd).pdf. Besöktes den 23 oktober 2008. Kommentar till The Bangalore Principles of Judicial Conduct,
www.unodc.org/documents/corruption/publications_unodc_ commentary-e.pdf. Besöktes den 13 augusti 2008.
328
SOU 2008:106 Referenser
The Bangalore Principles of Judicial Conduct,
www.unodc.org/pdf/crime/corruption/judicial_group/ Bangalore_principles.pdf. Besöktes den 13 augusti 2008. Utkast till etiska regler för domare i Norge,
www.domstol.no/upload/DA/da/Aktuelt/Etiske%20regler%20 for%20dommere.pdf. Besöktes den 19 mars 2008.
Kvalitetsarbete i domstol m.m.
Consultative Council of European Judges,
www.coe.int/ccje. Besöktes den 23 oktober 2008. CourTools,
www.ncsconline.org/D_Research/CourTools/tcmp_courttools.htm. Besöktes den 12 mars 2008. Her Majesty’s Courts Service Business Strategy (2006)
www.hmcourts-service.gov.uk/docs/publications/hmcs_business _strategy.pdf. Besöktes den 3 november 2008. RechtspraaQ,
www.rechtspraak.nl. Besöktes den 14 maj 2008. The European Commission for the Efficiency of Justice (CEPEJ),
www.coe.int/t/dg1/legalcooperation/cepej/default_en.asp. Besöktes den 23 oktober 2008. Trial Court Performance Standard (TCPS),
www.ncsconline.org/D_Research/TCPS/index.html. Besöktes den 6 februari 2008.
Kvalitetsutvecklingsmodeller m.m.
Common Assessment Framework,
www.eipa.nl/CAF/CAFmenu.htm. Besöktes den 23 oktober 2008.
329
Referenser SOU 2008:106
European Foundation for Quality Management (EFQM),
www.efqm.org. Besöktes den 23 oktober 2008. International Organization for Standardization,
www.iso.org. Besöktes den 23 oktober 2008. The Plan-Do-Check-Act cycle (PDCA),
www.hci.com.au/hcisite2/toolkit/pdcacycl.htm. Besöktes den 23 oktober 2008. Total Quality Management (TQM),
www.tqe.com/tqm.html. Besöktes den 23 oktober 2008.
Läsbarhetstest på webben
Klarspråkstest för förvaltningsbeslut,
www.sprakradet.se/testet/. Besöktes den 19 juni 2008. Läsbarhetsindex (LIX),
http://www.lix.se. Besöktes den 23 oktober 2008.
Medborgarundersökningar
Eurobarometern,
www.eu.int/comm/public_opinion/index_en.htm. Besöktes den 4 juni 2008. European Value Study,
www.europeanvalues.nl. Besöktes den 3 juni 2008. SOM-institutets medborgarundersökningar, Riks-SOM,
www.som.gu.se. Besöktes den 4 juni 2008. World Value Survey,
www.worldvaluesurvey.org. Besöktes den 3 juni 2008.
330
SOU 2008:106 Referenser
Övrigt
Brottsoffermyndighetens webbaserade rättegångskola,
www.rattegangsskolan.se. Besöktes den 14 juli 2008. e-legitimation.se – din legitimation på nätet,
www.e-legitimation.se. Besöktes den 23 oktober 2008. Förstudie: webbplatser 2.0 – En förstudie av Skatteverkets och
Kronofogdens webbplatser, http://projweb20.wordpress.com/. Besöktes den 4 november 2008. Göta hovrätt,
www.gotahovratt.domstol.se. Besöktes den 26 maj 2008. Riktlinjer från 2003 för TV-bevakning av rättegångar i Nya Zeeland
(The In-Court Media Coverage Guidelines 2003), http://www.courts.govt.nz/media/guidelines.html. Besöktes den 11 april 2008. Skatteverket, upplysningar om verkets s.k. informationsträffar,
www.skatteverket.se/kontaktaoss/informationstraffar/ infotraffar.4.18e1b10334ebe8bc80001513.html. Besöktes den 14 maj 2008.
331
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Förtroende och kvalitet i domstolarna Dir. 2007:93
Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2007
Sammanfattning av uppdraget
Att allmänheten har ett stort förtroende för rättsväsendet är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess funktion. För att förtroendet för rättsväsendet skall upprätthållas krävs bl.a. att personer som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter bemöts med respekt och professionalism.
När det gäller domstolarna anses bemötandet, utformningen av domar och beslut samt informationen från domstolarna till medierna, dvs. det sätt på vilket domstolarna kommunicerar med medborgarna, ha särskilt stor betydelse för förtroendet. En särskild utredare skall därför kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna fungerar. Mot bakgrund av kartläggningen skall utredaren överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare.
Kartläggning och överväganden skall redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för domstolarnas fortsatta arbete med dessa frågor.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 november 2008.
Bakgrund
Förtroendet för rättsväsendet är av stor betydelse för dess funktion. Att allmänheten har ett stort förtroende för rättsväsendet är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess möjligheter att arbeta effektivt.
Rättsväsendets verksamheter skall utgå från enskilda människors behov. Personer som kommer i kontakt med rättsväsendets myn-
333
Bilaga 1 SOU 2008:106
digheter skall mötas med respekt och professionalism. När det gäller domstolarna ställer det höga krav på kompetens, snabb och effektiv handläggning samt kvalitet i domar och beslut. Det ställer också höga krav på tillgänglighet, servicenivå och säkerhet. Alla dessa faktorer är också betydelsefulla för allmänhetens förtroende för domstolarna.
Det är vidare angeläget att det förmedlas korrekt och saklig information om verksamheten som bedrivs inom domstolarna. Att så sker är också av stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna.
Inom Sveriges Domstolar har en arbetsgrupp med domare och annan personal behandlat frågor om kvalitetsarbete i domstolarna. Arbetsgruppen har bl.a. presenterat en rapport med titeln ”Att arbeta med kvalitet i domstolsväsendet”. I rapporten föreslås att samtliga domstolar skall sätta igång ett systematiskt kvalitetsarbete och att det arbetet skall understödjas och följas upp på central nivå. Som lämpliga områden för ett inledande kvalitetsarbete framhåller gruppen bl.a. bemötande, tillgänglighet och information. Kvalitetsarbete i olika former har under en tid bedrivits inom ett antal domstolar.
Utgångspunkter
Även domar som är helt oklanderliga ur ett strikt juridiskt perspektiv utsätts ibland för häftig kritik i den allmänna debatten eftersom det kan vara svårt att förstå domstolarnas resonemang. Ibland kan en negativ beskrivning av domstolarna bero på att domstolarna inte bemött parter eller bevispersoner tillräckligt väl. I andra fall kan det bero på att domarna inte är tillgängliga för att förklara innebörden av ett avgörande. Gemensamt för de beskrivna situationerna är att de visar på betydelsen av domstolarnas kommunikation med medborgarna.
Regeringen anser att det mot denna bakgrund finns ett behov av att kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna fungerar. Det finns också anledning att överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Kartläggningen bör omfatta tre områden som har stor betydelse för hur medborgarna uppfattar domstolarna och därmed också har stor betydelse för allmänhetens förtroende för domsto-
334
Bilaga 1
larna. Det handlar om bemötandet i domstolarna, domskrivning och domstolarnas kontakter med medierna.
Bemötande
En faktor av stor betydelse för hur allmänheten uppfattar domstolarna och den verksamhet som bedrivs där är det bemötande man får av domstolen. Det kan gälla frågor om hur domstolarna förhåller sig till parter och bevispersoner, t.ex. hur parter och bevispersoner bemöts vid inställelse i domstolen, hur domarna leder muntliga förhandlingar, hur kallelser utformas och i vilken utsträckning domstolarna är tillgängliga för kontakter per telefon eller e-post.
Domstolsverket har på uppdrag av regeringen bl.a. utarbetat en handlingsplan för bättre bemötande av brottsoffer. I handlingsplanen ingår en ny utformning av blanketter för kallelser av vittnen och målsägande, bättre information till brottsoffer, utbildning i brottsofferfrågor till all personal och kvalitetssäkring av brottsofferarbetet.
Numera ingår utbildning om bemötande i flera av de grundutbildningar som Domstolsverket anordnar för domare och annan personal i domstolarna. Det bedrivs även lokalt utbildningsarbete i bemötandefrågor.
För att ytterligare förbättra bemötandet av sexualbrottsoffer har regeringen nyligen gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att utforma ett utbildningsprogram för poliser, åklagare och domstolsanställda (dnr Ju2007/4690/KRIM).
Bemötandet i domstolarna får inte avhålla människor från att vända sig till domstol eller komma till domstolen och vittna. Det är enligt regeringen angeläget att kartlägga hur allmänheten bemöts i domstolarna och överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att säkerställa att alla personer som kommer i kontakt med domstolarna får ett gott bemötande.
Domskrivning
En annan betydelsefull faktor för förståelsen av domstolarnas verksamhet är utformningen av domar och beslut. Domskrivningen har traditionellt varit anpassad för juridiskt utbildade läsare. En viktig målgrupp är självfallet ledamöter i högre rätt. Samtidigt är det
335
Bilaga 1 SOU 2008:106
angeläget att parter och andra som inte är juridiskt kunniga kan förstå och bli övertygade av domstolens resonemang.
Av 17 och 30 kap. rättegångsbalken framgår vilka formella krav som ställs på domar och beslut i mål i de allmänna domstolarna. När det gäller domstolsärenden finns motsvarande bestämmelser i 28–30 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden. För förvaltningsdomstolarna regleras innehållet i dom och beslut i 30 och 31 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Utformningen av domar och beslut är ett ämne som kontinuerligt diskuteras inom domstolarna. Domstolsverket har gett ut skriften ”Språk och struktur i domar och beslut” som en vägledning vid utbildning och i det dagliga arbetet i domstolarna.
Enligt regeringen är en kartläggning och analys av utformningen av domar och beslut en central del i arbetet med att utveckla domstolarnas kommunikation med medborgarna.
Medierna
Den bild av domstolarna och verksamheten där som ges i medierna är inte alltid korrekt. Det händer inte sällan att rapporteringen t.o.m. på ett eller annat sätt är missvisande. Den bild av domstolarna som ges i medierna påverkar i hög grad medborgarnas förtroende för domstolarna.
Det är viktigt att domstolarna och domarna är tillgängliga för att kunna förklara domstolens avgörande i det enskilda fallet eller domstolarnas roll mer generellt. Det kan handla om den domare som har dömt i det aktuella målet, men det kan även vara särskilt utsedda talesmän. Det viktiga är att det är någon som på ett enkelt sätt kan förklara utgången av ett mål och besvara frågor från journalister.
Inom Sveriges Domstolar arbetar en grupp domare i ett nätverk med att informera bl.a. medierna om innehållet i meddelade domar. Nätverket har bildats för att underlätta kontakterna mellan domstolarna och medierna och därigenom förbättra informationen till allmänheten. Domarna i mediegruppen uttalar sig inte som företrädare för Sveriges Domstolar eller för enskilda domstolar utan i sin egenskap av domare. Vid migrationsdomstolarna har särskilda informatörer anställts. Informatören samordnar och utvecklar domstolens kontakter med medierna. Ett alternativ till den nuva-
336
Bilaga 1
rande ordningen skulle kunna vara att i domstolarna inrätta särskilda kontaktpersoner för medierna.
Regeringen anser att det nu finns anledning att kartlägga hur domstolarna organiserat sina kontakter med medierna och närmare överväga vilka lösningar som bör väljas i framtiden.
Uppdraget
En särskild utredare skall kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna fungerar, särskilt inom områdena
• bemötande,
• utformning av domar och beslut, samt
• kontakter mellan domstolar och medier.
Utredaren bör beakta det kvalitetsarbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar, i övriga nordiska länder samt i de utomnordiska länder som utredaren bedömer vara av intresse.
Mot bakgrund av kartläggningen skall utredaren överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare.
Utredarens kartläggning och överväganden skall redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för det fortsatta arbetet inom domstolarna med frågor om bemötande, domskrivning och kontakter med medierna.
Utredaren skall biträdas av en referensgrupp bestående bl.a. av domare, åklagare och advokater samt personer med sakkunskap när det gäller bemötande-, språk- och mediefrågor.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 november 2008.
(Justitiedepartementet)
337
Innehåll
Bilagor
Redovisning av Statistiska centralbyråns enkätundersökningar med allmänheten och personer med erfarenhet av att uppträda i domstol om förtroende för domstolar och domstolars bemötande m.m.
2 Missiv, frågeformulär och teknisk rapport........................ 7
3 Förtroendet för svenska domstolar – Analys av resultaten från Statistiska centralbyråns enkätundersökningar. Rapport av fil.mag. i statsvetenskap Björn Rönnerstrand. ................................................... 31
Redovisning av våra egna enkätundersökningar med advokater, åklagare, domare och nämndemän om förtroende för domstolar och domstolars bemötande m.m.
4 Missiv, frågeformulär och rapport med beskrivning av hur undersökningarna har genomförts........................... 91
5 Sammanställning av resultaten från våra enkätundersökningar med advokater, åklagare, domare och nämndemän. Rapport av jur.kand. Joel Pälvärinne .......................... 143
5
Bilaga 2
Redovisning av Statistiska centralbyråns enkätundersökningar med
allmänheten och personer med erfarenhet av att uppträda i domstol
om förtroende för domstolar och
domstolars bemötande m.m.
7
Bilaga 2 SOU 2008:106
8
Bilaga 2
Missiv till Statistiska centralbyråns enkätundersökningar
Hur stort förtroende har du för de svenska domstolarna?
Den statliga Förtroendeutredningen har i uppdrag att se över de svenska domstolarnas verksamhet och genomför därför bland annat denna enkätundersökning. Enkätundersökningen genomförs för att få en bild av allmänhetens förtroende för svenska domstolar och för att undersöka hur personer anser att de blir bemötta i sin kontakt med domstolarna. Statistiska centralbyrån (SCB) hjälper till med genomförandet av undersökningen.
Undersökningen vänder sig dels till dem som varit i kontakt med svenska domstolar och dels till ett slumpmässigt urval av den svenska befolkningen mellan 18 och 84 år. Du har som en av 3 500 medborgare blivit utvald att delta i denna undersökning. Vi är intresserade av Dina synpunkter och hoppas på att Du tar Dig tid att svara på frågorna i denna blankett.
Din medverkan är frivillig, men för undersökningens tillförlitlighet är det viktigt att Du svarar. Vi ber Dig att besvara frågorna och skicka den ifyllda frågeblanketten till SCB i det bifogade portofria svarskuvertet så snart som möjligt.
När SCB får Din ifyllda blankett noterar vi att Du har svarat och sedan förstörs alla namn- och identifikationsuppgifter. Svaren sammanställs endast i statistiska tabeller där det inte går att utläsa vad just Du har svarat. Numret överst på frågeblanketten är till för att SCB inte ska skicka påminnelser till dem som har svarat.
De svar som Du lämnar på öppna frågor i enkäten kommer att avidentifieras och sedan överlämnas till Förtroendeutredningen.
Har du några frågor om undersökningen är du välkommen att ringa till Fredrik Bohlin, utredningssekreterare i Förtroendeutredningen, tfn 040-35 58 88 eller Jonas Olofsson, SCB, tfn 08-506 947 18 du frågor om datainsamlingen är du välkommen att ringa till Inga-Britt Svalstedt, SCB, 019-17 61 05.
Tack för din medverkan! Fredrik Bohlin Jonas Olofsson Förtroendeutredningen Utredare, SCB Ju, 2007:08
9
Bilaga 2 SOU 2008:106
10
Först vill vi be dig svara på några frågor som handlar om ditt förtroende för de svenska domstolarna
Hur stort eller litet
U
förtroende
U
har du när det gäller svenska domstolar?
Mycket
stort förtroende
Ganska
stort förtroende
Ganska
litet förtroende
Mycket
litet förtroende
Har ingen
åsikt/ Känner
inte till
1 2 3 4 5
1
Markera med ett kryss för varje fråga.
Att domstolarna dömer korrekt.
2 Att domare har kompetens att döma korrekt.
3 Att nämndemän har kompetens att döma korrekt.
4 Att domstolarna avgör målen inom rimlig tid.
5 Att enskilda personer som deltar i domstolsförhandlingar blir bemötta med respekt av personalen i domstolarna.
6 Att domstolarna är omsorgs- fulla och noggranna i sitt arbete.
7 Att det som rapporteras i tidningar och radio/TV stämmer överens med det som faktiskt sägs och händer i domstolarna.
8a För möjligheterna att få en rättvis dom i domstolarna oavsett om man har svensk eller utländsk bakgrund.
8b Om du har svarat med ganska litet förtroende eller mycket litet förtroende,
vilket av alternativen stämmer bäst med din åsikt?
1
Personer med utländsk bakgrund har sämre förutsättningar att få en rättvis prövning
2
Personer med svensk bakgrund har sämre förutsättningar att få en rättvis prövning
9 Att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de dömer. Dvs. med hänsyn till kön, ålder, utbildning, yrke, sexuell läggning, tidigare straffad, etc.
10 Att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån till exempel av media när de dömer?
Bilaga 2
Frågeformulär till Statistiska centralbyråns enkätundersökningar
11
Nu vill vi be dig svara på några frågor om domstolarnas roll och uppgift i samhället
Mycket
väl insatt
Ganska
väl insatt
Inte särskilt
väl insatt
Inte alls
insatt
1 2 3 4
11 Hur väl insatt upplever du att du är i domstolarnas roll och uppgift i samhället?
Genom
egna erfaren-
heter
Genom vänner
och bekanta
Genom
massmedierna (tidningar, TV, radio)
Genom
skolan
1 2 3 4
12 Hur får du den mesta informationen om hur domstolarna fungerar?
På annat sätt, nämligen:
Hur ser du på vilken
U
roll och uppgift
U
som domstolarna har i samhället?
Rätt Fel
1 2
13
Markera med ett kryss för varje fråga.
Domstolar utreder brott tillsammans med polis och åklagare.
14 Domstolarna har till uppgift att alltid värna samhällets intressen framför enskilda personers intresse.
15 Domstolarna är självständiga i förhållande till staten och andra myndigheter när de dömer i målen.
16 Domstolarna avgör tvister av olika slag exempelvis mellan samhället och enskilda personer.
17 Domstolarna får döma en åtalad person även för en annan brottslig handling än den som personen är åtalad för.
18 Det är domstolens uppgift att se till att allt som talar för att en åtalad är oskyldig kommer fram under domstolsförhandlingen.
19 Domstolarnas uppgift är att döma på grundval av vad som är bevisat i målen.
20 De svenska nämndemännen fungerar på samma sätt som en jury i t.ex. England och USA.
Bilaga 2 SOU 2008:106
12
De frågor som kommer nu handlar om hur du har blivit bemött av domstolarna
Bara du som har kallats till en domstolsförhandling behöver svara på frågorna 21–44. Övriga fortsätter direkt med fråga 45.
Ja Nej
1 2
21 Hade du hjälp av en advokat eller någon annan jurist under domstolsförhandlingen?
Hur stämmer följande överens med domstolens sätt att
U
informera och
U U
bemöta
U
dig?
Det stämde helt och
hållet
Det stämde
delvis
Det stämde
knappast
alls
Det stämde inte alls
1 2 3 4
22
Markera med ett kryss för varje fråga.
Innehöll kallelsen till domstolsförhandlingen i stort sett all den information du behövde?
23 Förstod du allt som stod i kallelsen, även vad som skulle kunna hända om du inte följde uppmaningen i kallelsen?
Om du inte har varit på en förhandling i domstol gå direkt till fråga 38
24 Var det lätt för dig att hitta till förhandlingssalen när du kom till domstolen?
Jag har inte haft sådana
kontakter
med dom-
stols- personalen
5
25 Var de personer på domstolen som du var i kontakt med i samband med domstolsförhandlingen vänliga och hjälpsamma?
Jag hade
ingen motpart
Var det möjligt för dig att undvika att träffa din motpart i väntrummet före domstolsförhandlingen?
26
27 Kände du dig trygg i domstolens väntrum.
Gjorde domstolspersonalen vad de kunde för att du skulle känna dig så trygg som möjligt före domstolsförhandlingen.
28
Bilaga 2
13
Det stämde helt och
hållet
Det stämde
delvis
Det stämde
knappast
alls
Det stämde inte alls
1 2 3 4
29 Började domstolsförhandlingen på utsatt tid eller fick du besked om varför den inte kunde börja på utsatt tid?
Hade du före domstolsförhandlingen i stora drag fått reda på hur det skulle gå till och vad som förväntades av dig?
30
Jag hade
inte behov
av att
Om du inte hade all information som du behövde om hur domstolsförhandlingen skulle gå till och vad som förväntades av dig, kände du att du kunde fråga domaren om det under domstolsförhandlingen?
31
fråga om det
5
32 Blev du bemött med respekt av domaren under domstolsförhandlingen?
33 Kände du behov av att veta namnen på domstolens ledamöter och vad var och en skulle göra?
34 Förstod du allt som blev sagt under domstolsförhandlingen?
35 Fick du möjlighet att tala till punkt under domstolsförhandlingen och berätta allt som du ansåg var viktigt att få fram?
36 Lyssnade domarna uppmärksamt på din berättelse?
Domen
lästes Jag var
inte närvarande
när domen
lästes
Det stämde helt och
hållet
Det stämde
delvis
Det stämde
knappast
alls
Det stämde inte alls
inte upp i samband
med domstols-
förhand-
lingen upp
1 2 3 4 5 6
Förstod du domarens resonemang om varför domstolen dömde som den gjorde när domen lästes upp i slutet av domstolsförhandlingen?
37
Bilaga 2 SOU 2008:106
14
Jag ringde
inte till dom-
stolen
–
Det
Det
Det stämde
knappast
alls
Det
stämde helt och
hållet
stämde
delvis
stämde gå till inte alls
fråga 40
1 2 3 4 5
38 Om du ringde till domstolen, blev du kopplad till en person som kunde besvara dina frågor?
39 Fick du ett respektfullt bemötande av den/de personer du talade med?
Jag sökte inte information
–
gå till fråga 42
40 Om du sökte information via Internet inför målet/förhandlingen var den lättillgänglig?
41 Var informationen fullständig?
Det stämde helt och
hållet
Det stämde
delvis
Det stämde
knappast
alls
Det stämde inte alls
Jag har inte läst
domen
Jag har
bara läst
dom- slutet
1 2 3 4 5 6
42 Förstod du domstolens motivering till varför den dömde som den gjorde när du läste den skriftliga domen?
Jag har endast läst dom-
Jag har inte läst
domen
Mycket
svår
Ganska
svår
Ganska
lätt
Mycket
lätt
slutet
1 2 3 4 5 6
43 Tycker du att domen var lätt eller svår att läsa?
Om du tyckte det var svårt att läsa och förstå domen, vad var det som var svårt: 44
Bilaga 2
15
Till sist några frågor om Dig själv
45 Vilket år är du född?
Årtal:
46 Är du kvinna eller man?
1
Kvinna
2
Man
47 Var någonstans har du, respektive din far och mor,
U
huvudsakligen
U
vuxit upp?
Din mor Du själv Din far
1 2 3
Tätort i Sverige med mindre än 40 000 invånare/landsbygd
Stad eller större tätort i Sverige (40 000 – 250 000 invånare)
Stockholm, Göteborg eller Malmö
Annat land i Norden
Annat land i EU
Land utanför EU
48 Vilket språk talades
U
huvudsakligen
U
hemma hos dig under din uppväxt?
1
Svenska
2
Annat språk, nämligen:
49 I vilken typ av område bor du?
1
Centralt i storstadsområde (mer än 250 000 invånare)
2
Förort till storstadsområde
3
Centralt i stad eller större tätort (40 000 – 250 000 invånare)
4
Förort till stad eller större tätort
5
Tätort med mindre än 40 000 invånare/ren landsbygd
Bilaga 2 SOU 2008:106
16
50 Vilken
U
skolutbildning
U
har du?
Markera högst avslutade utbildning.
1
Folkskola, realskola grundskola eller liknande
2
Yrkesskola, gymnasieskolans 1-eller 2-åriga linjer/program
3
3-4-årigt gymnasium eller gymnasieskola
4
Universitets- eller högskoleutbildning
51 Vilken av de här grupperna tillhör du för närvarande?
1
Yrkesarbetar (även sjukskriven, föräldraledig)
2
Har arbete i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
3
Genomgår arbetsmarknadsutbildning
4
Arbetslös
5
Ålderspensionär/avtalspensionär
6
Har sjuk- eller aktivitetsersättning
7
Studerande
8
Annat:
52 Var vänlig sätt ett kryss i den ruta som bäst motsvarar ditt
U
huvudsakliga
U
yrke?
Om du inte arbetar nu gäller frågan det senaste arbetet du hade under de senaste 5 åren.
1
Arbetaryrke som normalt organiseras inom LO
2
Tjänstemannayrke som normalt organiseras inom TCO eller SACO/SR
3
Jordbrukare eller medhjälpare till familjemedlem som är jordbrukare
4
Egen företagare eller medhjälpare till familjemedlem som är egen företagare
5
Annat yrke, nämligen:
6
Jag har inte arbetat under de senaste 5 åren
7
Jag har aldrig haft något yrke
53 Var vänlig sätt ett kryss i den ruta som motsvarar den ungefärliga sammanlagda årsinkomsten för
U
alla personer
U
i ditt hushåll före skatt?
Pension och studiemedel ska räknas in i den ungefärliga inkomsten.
1
100 000 eller mindre
2
101 000 – 200 000
3
201 000 – 300 000
4
301 000 – 400 000
5
401 000 – 500 000
6
501 000 – 600 000
7
601 000 – 700 000
8
Mer än 700 000
Bilaga 2
17
54 Har du varit med i ett mål/en förhandling i domstol någon gång?
1
Nej (du behöver inte svara på fler frågor)
2
Ja, 1 gång
3
Ja, 2-3 gånger
4
Ja, fler än 3 gånger
55 Varför var du med i ett mål/en förhandling i domstolen? Kryssa för det eller de alternativ som varit aktuella för dig.
1
Jag var misstänkt för brott
2
Jag var brottsoffer
3
Jag var kärande (den som framställde ett krav mot annan)
4
Jag var svarande (den som fick ett krav riktat mot mig)
5
Jag var vittne i allmän domstol (tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen)
6
Jag var enskild part i förvaltningsmål (deltagare i mål i länsrätt,
kammarrätt eller Regeringsrätten)
7
Jag var vittne i förvaltningsdomstol (länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten)
8
Jag var åskådare
56 Vad handlade målet eller målen om? Flera alternativ kan kryssas för.
1
Våldsbrott (t.ex. rån, misshandel, olaga hot)
1
Förmögenhetsbrott (t.ex. stöld, bedrägeri, förskingring)
1
Annat brott, nämligen:
1
Vårdnad eller umgänge med barn
1
Förmögenhetsrättslig tvist (skulder eller fordringar)
1
Annan tvist i allmän
domstol, nämligen:
1
Tvångsvård av barn, missbrukare eller psykiskt sjuka
1
Socialförsäkringsrätt (t.ex. arbetsskada eller sjukskrivning
med försäkringskassan som motpart till den enskilde)
1
Skatterätt (Skatteverket motpart till den enskilde)
1
Rätten till bistånd (t.ex. socialbidrag med socialtjänsten
som motpart till den enskilde)
1
Annan förvaltningsrättslig
tvist, nämligen:
Bilaga 2 SOU 2008:106
18
57 Hur nöjd är du personligen med utgången i målet/målen? Besvaras endast av dig som varit misstänkt för brott, brottsoffer, kärande (du som framställt krav mot annan), svarande (du som fått krav riktat mot dig) eller enskild part i förvaltningsmål (deltagare i mål i länsrätt och kammarrätt).
1
Mycket nöjd
2
Ganska nöjd
3
Ganska missnöjd
4
Mycket missnöjd
Ett stort tack för din medverkan!
Om du har synpunkter på någon enskild fråga eller formuläret som helhet är vi tacksamma att få ta del av dessa.
Bilaga 2
19
Bilaga 2 SOU 2008:106
20
Bilaga 2
Teknisk rapport till Statistiska centralbyrån enkätundersökningar
Avdelningen för Befolknings- och Välfärdsstatistik Enheten för Demokratistatistik Jonas Olofsson
Förtroende för svenska domstolar
Beskrivning av undersökningens
upplägg och genomförande
21
Bilaga 2 SOU 2008:106
22
Bilaga 2
1 INLEDNING
Denna undersökning har genomförts av Statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av den statliga Förtroendeutredningen (Ju 2007:08). Undersökningen har genomförts som en postenkätsundersökning under våren 2008.
Undersökningen består av två mätningar. Den ena mätningen riktar sig mot allmänheten. Den andra mätningen, vilken är en pilotstudie, riktar sig mot personer med egen erfarenhet av det svenska domstolsväsendet.
Undersökningens syfte var att mäta attityder till, kunskaper om och förtroende för svenska domstolar, hos allmänheten och hos personer med egen erfarenhet av svenska domstolar. För den sistnämnda gruppen har även syftet varit att kartlägga uppfattningar om domstolarnas bemötande. Personer med egen erfarenhet var indelade i sex olika kategorier: tilltalad, målsägande, vittne, kärande, svarande och enskild part.
För mätningen riktad mot allmänheten har SCB ansvarat för urvalet, vilket har hämtats från registret över totalbefolkningen (RTB). För mätningen riktad mot personer med egen erfarenhet av svenska domstolar har Förtroendeutredningen gjort ett urval och levererat till SCB. Detta urval är hämtat från åtta olika rättsdistrikt av både förvaltnings- och allmän karaktär.
Undersökningens urval bestämdes till 3 500 personer. Urvalsstorleken i mätningen riktad till allmänheten var 3 000 personer. Urvalsstorleken i mätningen riktad till personer med egen erfarenhet av domstolar gjordes ett urval på 500 personer.
Denna rapport är en teknisk beskrivning av undersökningens upplägg och genomförande.
2 UNDERSÖKNINGENS UPPLÄGG
2.1 Population
Målpopulationen för mätningen riktad mot allmänheten utgjordes av personer folkbokförda i Sverige i åldrarna 18–84 (födda 1924– 1990). För mätningen riktad mot personer med egen erfarenhet av svenska domstolar gjordes inga avgränsningar med avseende på ålder.
23
Bilaga 2 SOU 2008:106
2.2 Urval
Som urvalsram för mätningen riktad till allmänheten användes SCB:s register över totalbefolkningen (RTB) med aktualitet från 2008-01-31. Urvalet drogs som ett obundet slumpmässigt urval (OSU).
Ett urval på 3 010 personer drogs från RTB. Av dessa hade en person avlidit, två personer emigrerat, en person hade hemlig adress och åtta personer saknade adress. Dessa personer är att betrakta som övertäckning. Nettourvalet för mätningen riktad till allmänheten blev därför 2 998 personer.
Den statliga Förtroendeutredningen levererade ett bruttourval med 497 personer med egen erfarenhet av domstolar till SCB. Urvalet är hämtat från Ångermanlands tingsrätt, länsrätten i Västernorrland, Kammarrätten i Stockholm, Hovrätten för Västra Sverige, Malmö tingsrätt, Hässleholms tingsrätt samt Södertörns tingsrätt.
I det bruttourval som Förtroendeutredningen levererade saknades personnummer för 38 personer. För dessa angavs istället en adress. I den mån personnummer fanns gjordes kontroller så att ingen person återfanns både i urvalet från RTB och i det urval som Förtroendeutredningen levererade. Bland de 459 personerna i bruttourvalet som angavs med personnummer var 28 att beteckna som övertäckning. Av dessa hade två personer avlidit, fem personer emigrerat, tre personer hade hemlig adress, två saknade adress, 15 personer var obefintliga i RTB, vilket förmodligen berodde på att deras personnummer var felaktiga och ett personnummer var ofullständigt.
Nettourvalet blev därmed 469 personer. Dessa fördelade sig så att 78 personer var tilltalade, 81 personer var målsägande, 81 personer var vittne, 77 personer var kärande, 74 personer var svarande och 78 personer var enskild part.
Av tabell 2 nedan framgår hur många som deltog i respektive mätning samt populations- och urvalsstorlekar.
24
Bilaga 2
3 GENOMFÖRANDE
3.1 Mätinstrument
Förtroendeutredningen levererade ett utkast på en enkät till SCB. Den genomgick en granskning av SCB:s mättekniska laboratorium. På förslag från SCB ändrades enkätens mätskala. Ett antal frågor fick även förändrad lydelse för att de skulle bli så lätta att tolka och besvara som möjligt. SCB utarbetade även ett missiv utifrån principer om lättillgänglighet och tydlighet.
En och samma enkät har använts för undersökningens båda mätningar. Enkäten består totalt av 57 frågor. Av dessa behandlar 12 frågor förtroendet för domstolar. Åtta frågor är kunskapsfrågor där de svarande kan ange rätt eller fel. Det största frågeblocket, 24 frågor, riktar sig endast till dem som har egen erfarenhet av svenska domstolar och tar upp ämnen som knyter an till bemötande och information i kontakt med domstolar. Utöver detta ingick även nio bakgrundsfrågor om de svarandes ålder, kön, uppväxtort etc. samt tre frågor som specifikt riktar sig till de med egen erfarenhet av svenska domstolar.
3.2 Datainsamling
Enkäterna skickades per post till de utvalda personerna den 27 mars 2008. Efter drygt en vecka skickades ett tack- och påminnelsekort och därefter ytterligare två skriftliga påminnelser med ny enkät till dem som inte svarat. Insamlingen bröts den 20 maj 2008.
Tabell 1 Antal inkomna enkäter
Allmänheten Erfarenhet av domstolar
Innan någon påminnelse
697
71
Efter tack och påminnelsekort
293
45
Efter enkätpåminnelse ett
280
35
Efter enkätpåminnelse två
183
35
Totalt 1
453
186
Svarsprocenten blev 48 procent för mätningen riktad till allmänheten och 40 procent för mätningen riktad mot personer med egen erfarenhet av domstolar. För de olika kategorierna i den sistnämnda
25
Bilaga 2 SOU 2008:106
mätningen blev svarsandelarna följande: 27 procent för tilltalade, 40 procent för målsägande, 44 procent för vittne, 40 procent för kärande, 50 procent för svarande och 37 procent för enskild part.
Tabell 2 Population, urval, övertäckning, antal svar, bortfall och svarsandelar
Målpopulation Kategori Bruttopopulation
Bruttourval
Övertäckning
Nettourval
Antal svar
Bortfall Svarsandel
Allmänheten 18–84 år
- 7
096 587
3 010 12 2 998 1 453 1 545 48
%
Personer med egen erfarenhet av svenska domstolar
-
497 28 469 186 283 40
%
Tilltalade - 86 8 78 21 57 27
%
Målsägande - 87 6 81 32 49 40
%
Vittne
- 83 2 81 36 45 44
%
Kärande
- 81 4 77 31 46 40
%
Svarande - 79 5 74 37 37 50
%
Enskild part - 81 3 78 29 49 37
%
Totalt
-
- 3 507 40 3 467 1 639 1 828 47
%
Svarsandelarna har beräknats på följande sätt: Antal svar/(bruttourval - totala övertäckningen).
3.3 Bearbetning
Inkomna svar har skannats in. Även öppna svar har skannats in och överlämnats till Förtroendeutredningen som bildfil på CD.
Tabeller har tagits fram med hjälp av programmen SAS, CLAN och Excel. CLAN som beräknar konfidensintervallen har utvecklats vid SCB.
26
Bilaga 2
3.4 Uppräkningsförfarande
Svaren som har lämnats har för RTB-urvalet räknats upp så att de representerar personer mellan 18–84 år i den totala befolkningen.
4 UNDERSÖKNINGSRESULTATENS TILLFÖRLITLIGHET
De resultat som räknas fram ur undersökningsmaterialet blir skattningar av värden för populationen eller delar av populationen. Detta gäller undersökningen riktad till allmänheten som bygger på ett obundet slumpmässigt urval från RTB. Då en skattning inte exakt överensstämmer med motsvarande värde i undersökningspopulationen sägs skattningen ha ett visst fel. För att bedöma säkerheten i resultaten måste man ta hänsyn till flera faktorer som kan ge upphov till fel.
4.1 Olika typer av fel
De fel som förekommer i undersökningar av denna typ kan efter orsak grovt delas upp i:
- övertäckningsfel, d.v.s. fel som beror på att vissa enheter som ej
tillhör undersökningspopulationen kommer med vid resultatredovisningen - undertäckningsfel, d.v.s. fel som beror på att vissa enheter i
undersökningspopulationen inte ingår i urvalsramen - mätfel, d.v.s. fel som t.ex. kan bero på att den svarande missupp-
fattat frågor eller inte lämnat rätt svar (medvetet eller omedvetet) - bearbetningsfel, d.v.s. fel som kan uppkomma vid det manuella
eller maskinella handhavandet av det insamlade materialet - bortfallsfel, d.v.s. fel som beror på att mätvärdet för vissa perso-
ner saknas på en eller flera undersökningsvariabler - urvalsfel, d.v.s. fel i skattningen av resultaten som beror på att
endast ett urval av populationen undersökts.
27
Bilaga 2 SOU 2008:106
Täckningsfel
Övertäckningen består av personer som, efter urvalsdragningen, har avlidit, emigrerat, tillfälligt flyttat utomlands eller flyttat till okänd adress. Även ett mindre antal personer som i befolkningsregistret har skyddad adress eller saknar adress ingår i övertäckningen.
Bearbetningsfel
I samband med hanteringen och bearbetningen av blanketter, datafiler och tabeller kan fel uppkomma. Vid skanningen av svaren har variabelkontroller utförts maskinellt och upptäckta fel har rättats. Att systematiska fel skulle ha uppkommit vid bearbetningen är därför inte troligt.
Bortfallsfel
Bortfall uppstår när en person vägrar delta, ej kan anträffas eller lämnar uppgifter av en sådan kvalitet att de ej kan användas. Fel till följd av bortfall uppstår när personerna i bortfallet systematiskt skiljer sig från de svarande.
Bortfallet i denna undersökning består huvudsakligen av personer som varken svarat eller lämnat skäl till att inte svara.
Avgörande för bortfallets inverkan på en variabel är om bortfallet avviker från de svarande i sådana egenskaper som uppvisar samband med de variabler som undersökningen skall mäta.
Förutom objektsbortfall finns för varje fråga i enkäten ett partiellt bortfall (blanketten är besvarad men enstaka frågor är överhoppade). Exakt uppgift om storleken för detta bortfall finns i tabellerna och anges där som ”Uppgift saknas”.
Eftersom båda mätningarna har ett betydande bortfall måste försiktighet iakttas när resultaten ska tolkas. Detta är särskilt påfallande för mätningen av personer med egen erfarenhet av domstolar, då denna mätning baserades på ett mindre urval och samtidigt uppvisade ett stort bortfall.
28
Bilaga 2
Urvalsfel
Skattningarna för mätningen av allmänhetens attityder till svenska domstolar är behäftade med en viss slumpmässig osäkerhet beroende på att de baseras på en urvalsundersökning. Mätningen som riktar sig till personer med egen erfarenhet av domstolar är en pilotstudie, där mindre hänsyn har tagits till urvalets generaliserbarhet.
Urvalet som använts i mätningen riktad till allmänheten är ett sannolikhetsurval, det vill säga urvalssannolikheterna är kända. Ett sådant urvalsförförande orsakar en slumpmässig, men beräkningsbar, osäkerhet hos resultaten eller skattningarna. Skattningarnas osäkerhet anges med felmarginaler.
Skattningen plus/minus felmarginalen bildar ett 95-procentigt konfidensintervall kring skattningen. Detta innebär att med 95 procents säkerhet täcker det angivna intervallet värdet för den totala populationen. Den slumpmässiga osäkerheten varierar med det skattade procenttalets storlek och urvalets storlek för den redovisningsgrupp skattningen avser.
5 TABELLERNAS UPPLÄGG
Resultaten presenteras i fyra olika resultattabeller (filer). Resultaten för mätningen riktad till allmänheten visas i två olika tabeller där den ena tabellen (Allmänheten (antal i mätning)) summerar antalet som har deltagit i undersökningen och den andra (Allmänheten (uppräknat)) räknar upp antalet till den totala populationsnivån. Båda dessa tabeller redovisas med felmarginaler som bygger på 95 procentiga konfidensintervall.
Tabellerna som redovisar personer med egen erfarenhet av svenska domstolar är i sin tur uppdelad i två olika tabeller (filer). Dels personer med egen erfarenhet som kommer från Förtroendeutredningens levererade urval (Erfarenhet av domstol (ej RTB)). Dessa redovisas i sin tur för samtliga sex kategorier: tilltalade, målsägande, vittne, kärande, svarande och enskild part. Dels personer ur RTB-urvalet som på fråga 54 har angett att de någon gång varit med i ett mål/en förhandling i domstol, svarsalternativ 2–4 (Erfarenhet av domstol (RTB)). Även för dessa redovisas samtliga sex kategorier baserade på fråga 55
TPF
1
FPT
. Eftersom den senare tabellen
TP
1
PT
1=Tilltalad, 2=Målsägande, 3=Kärande, 4=Svarande, 5 och 7=Vittne och 6=Enskild part.
29
Bilaga 2 SOU 2008:106
bygger på urvalet från RTB redovisas här även felmarginaler. För att bakvägsidentifikation inte ska vara möjlig redovisas inte grupper som är mindre än fem personer.
Samtliga resultattabellerna följer samma disposition och upplägg. I vänsterspalten återfinns de bakgrundsfrågor som har bedömts som relevanta. Dessa skiljer sig mellan tabellerna för allmänheten och tabellerna för personer med egen erfarenhet av domstolar. I tabellerna går det att:
• välja fråga
• välja selektion, detta gäller endast för resultattabellerna för personer med egen erfarenhet av domstolar
• välja andel/antal med eller utan konfidensintervall. Konfidensintervall gäller endast resultat som bygger på RTB-urval
• skriva ut en tabell/alla tabeller
• välja bakgrundsvariabel i diagrammet
• skriva ut diagram.
30
Bilaga 3
Förtroendet för domstolarna – Rapport med analys av resultaten
från Statistiska centralbyråns
enkätundersökningar
– fil.mag. Björn Rönnerstrand –
31
Bilaga 3 SOU 2008:106
32
Bilaga 3
Förtroendet för svenska domstolar
Förtroendeutredningen (Ju2007:08)
33
Bilaga 3 SOU 2008:106
34
Bilaga 3
Innehåll
TU
1 Inledning
UT
....................................................................... 37
TU
2 Undersökningens uppläggning och genomförande
UT
.............. 37
TU
3 Förtroende som begrepp
UT
................................................. 38
TU
4 Några mätningar av förtroendet för domstolarna
UT
................ 39
TU
4.1 SOM-undersökningen
UT
...................................................... 40
TU
4.2 Den nationella trygghetsundersökningen
UT
....................... 41
TU
5 Allmänhetens förtroende för svenska domstolar
UT
................. 41
TU
5.1 Förtroendet för domstolarna
UT
........................................... 41
TU
5.2 Domare, nämndemän och bemötande
UT
............................. 46
TU
5.3 Differentierade bedömningar?
UT
......................................... 50
TU
5.4 Förtroendet för rapporteringen om domstolarna i media
UT
............................................................................. 52
TU
5.5 Kunskap skapar förtroende
UT
.............................................. 55
TU
5.5 Vad betyder etnisk bakgrund?
UT
......................................... 60
TU
6 Domstolserfarenhet
UT
........................................................ 65
TU
6.1 Gruppen med domstolserfarenhet
UT
................................... 66
TU
6.2 Domstolserfarenhet och förtroende
UT
................................ 69
TU
6.3 Kontakten med domstolen
UT
............................................... 77
TU
7 Slutsatser
UT
...................................................................... 84
TU
8 Sammanfattning
UT
............................................................ 87
T
R
U
efe renser
U
........................................................................ 89
T
35
Bilaga 3 SOU 2008:106
36
Bilaga 3
1 Inledning
Regeringen har genom kommittédirektiv (dir. 2007:93) gett Förtroendeutredningen i uppdrag att utreda förtroende och kvalitet i domstolarna. På uppdrag av utredningen har Statistiska centralbyrån skickat ut en postenkät, i syfte att belysa olika gruppers attityder, kunskaper och förtroende. Undersökningen bygger på två urval där det ena avser ett slumpmässigt urval av allmänheten mellan 16 och 95 år medan det andra avser ett urval av personer med egen erfarenhet av domstolar. I denna rapport redovisas resultaten av dessa två undersökningar.
I kapitel 2 redovisas undersökningens uppläggning och genomförande. I kapitel 3 följer en beskrivning av begreppet förtroende. I kapitel 4 presenteras mätningar av förtroende som gjorts och görs i Sverige. En redovisning av resultaten görs i kapitel 5 och 6. I kapitel 7 läggs undersökningens slutsatser fram. Kapitel 8 är en sammanfattning av undersökningen.
2 Undersökningens uppläggning och genomförande
Undersökningarna av förtroendet för de svenska domstolarna bygger på postenkäter. Dessa har utarbetats i samverkan mellan Förtroendeutredningen och Statistiska centralbyrån. Frågorna i enkäten behandlar förtroendet för domstolarna och hur domstolarna bemöter parter och bevispersoner i anslutning till domstolsförhandlingen. Därtill fogades även bakgrundsfrågor avseende bl.a. ålder, kön, utbildning osv., samt ett kunskapstest om totalt 8 frågor.
Enkäten skickades ut under våren 2008
TPF
1
FPT
till urval ur
U
två
U
olika
populationer. I den undersökning som avsåg allmänheten drogs ett slumpmässigt urval bestående av 3 010 personer.
TPF
2
FPT
Nettourvalet blev
2 998, då ett antal personer av olika anledningar, t ex sjukdom, fick strykas.
Samma enkätformulär användes i undersökningen av personer med erfarenhet av domstolar. Urvalet gjordes genom att personuppgifter begärdes in från domstolar kronologiskt utifrån datum för
TP
1
PT
Undersökningen gjordes mellan den 27 mars och den 20 maj 2008.
TP
2
PT
Urvalet drogs ur SCB:s register över totalbefolkningen, RTB.
37
Bilaga 3 SOU 2008:106
avslut i ärendet.
TPF
3
FPT
Domarna är hämtade från perioden november
2007 till och med januari 2008, men i realiteten har i stort sett samtliga personer deltagit i domar med avslut under november 2007.
TPF
4
FPT
Urvalet blev 500 personer med egen erfarenhet av domstolar
och nettourvalet 469 personer. Dessa fördelade sig så att 78 personer var tilltalade, 81 personer var målsägande, 81 personer var vittnen, 77 personer var kärande, 74 var svarande och 78 personer var enskilda parter.
TPF
5
FPT
Svarsprocenten i undersökningen riktad till allmänheten är 48 procent, vilket innebär 1453 svar. I mätningen riktad till personer med erfarenhet av domstolar är svarsfrekvensen 40 procent, vilket motsvarar 186 svar. Svarsfrekvenserna får betraktas som förhållandevis låga, ställt i relation till samhällvetenskapliga postenkäter generellt.
TPF
6
FPT
Det kan tillfogas att det också i urvalet av allmänheten finns relativt många med någon erfarenhet av domstolar. Antalet med erfarenhet är totalt 427 personer eller 29 procent. Dessa har dock i detta sammanhang inte skiljts ut för analys, utan denna redovisning bygger helt på det urval som hämtats från domstolarna, där det säkerställts en bredd i domstolserfarenheten. Vid fortsatta analyser kan det dock finnas anledning att jämföra dessa två grupper.
3 Förtroende som begrepp
Att mäta medborgarnas förtroende är brukligt i undersökningar av samhällsinstitutioner. Anledningen är att begreppet förmodas ha betydelse för andra samhällsfenomen, som en fungerande demokrati och ekonomisk tillväxt.
TPF
7
FPT
Förtroendet för en institution hand-
lar dels om att utvärdera den, men också om hur man värderar densamma. Utvärdering av en institution innebär ett omdöme om hur bra eller dåligt institutionen fungerar. Värderingen av en institution kretsar kring hur viktig eller oviktig institutionen uppfattas. Det
TP
3
PT
Urvalet är hämtat från Ångermanlands Tingsrätt, Länsrätten i Västernorrland, Kammar-
rätten i Stockholm, Hovrätten för Västra Sverige, Malmö Tingsrätt, Hässleholms Tingsrätt samt Södertörns Tingsrätt.
TP
4
PT
Domstolarna valdes utifrån var de domstolschefer som fungerat experter i Förtroende-
utredningen har sin hemvist. För att göra urvalet av domstolar något mer representativt har en ytterligare domstol från Stockholm lagts till.
TP
5
PT
Nettourval, antal svar, bortfall och svarsandel i procent biläggs i appendix.
TP
6
PT
Även om trenden när något vikande sedan 2000-talet, ligger SOM-undersökningarna
stadigt kring och över en svarsfrekvens på 60 procent. Se Nilsson (2008) s 517.
TP
7
PT
Rothstein (2008) s 149.
38
Bilaga 3
förtroende som institutioner åtnjuter återspelar således en sammanvägning av dessa kriterier.
På det individuella planet består förtroendet för samhällsinstitutioner dels av basförtroende och dels av samhällsförtroende. Basförtroendet förväntas ligga tämligen fast och bestäms till delar av vilket förtroende en individ generellt har för sin omgivning. Samhällsförtroende däremot, ändras till följd av de bedömningar man gör av samhällets utveckling.
TPF
8
FPT
Studier av allmänhetens förtroende för olika samhällsinstitutioner visar att förtroendet är högst för sjukvården, polisen och universitet och högskolor. I botten finns politiska partier, EU-institutioner och de fackliga organisationerna. Mätningar av förtroendet för olika samhällsinstitutioner visar på att värderingarna kan ha mycket olika grund. Det finns utpräglade politiserade institutioner som de politiska partierna och regeringen, där opinionen är polariserad. Vissa typer av institutioner – som t.ex. Riksbanken – kännetecknas av att många saknar uppfattning om institutionen i fråga. Domstolen kan kategoriseras som en social institution, i likhet med t.ex. polisen, sjukvården och grundskolan. Förtroendet för den sortens institutioner tenderar att vara högt och relativt stabilt över tid.
TPF
9
FPT
4 Några mätningar av förtroendet för domstolarna
SOM-institutet vid Göteborgs universitet mäter svenskarnas förtroende för samhällsinstitutioner sedan drygt tjugo år tillbaka.
TPF
10
FPT
Domstolarna är föremål för SOM-institutets årliga mätningar sedan år 1994. Förtroendet för svenska domstolar undersöks även av Brottsförebyggande rådet, genom den årliga Nationella trygghetsundersökningen. I detta kapitel följer en kort beskrivning av resultaten av dessa undersökningar.
Förtroendet för samhälleliga institutioner är generellt högt i norden.
TPF
11
FPT
Undersökningar som bedrivs av EU:s opinionsundersök-
ningsinstitut Eurobarometern visar att svenska folket placerar sig
TP
8
PT
Holmberg & Weibull (2008) s 40.
TP
9
PT
Holmberg & Weibull (2008) s 39 ff.
TP
10
PT
SOM-institutet drivs gemensamt av tre institutioner vid Göteborgs Universitet: Institutionen för journalistik och masskommunikation, Statsvetenskapliga institutionen och Förvaltningshögskolan. Institutet genomför årliga mätningar om bland annat politik, medievanor, offentlig service m.m. Undersökningen genomförs årsvis postalt genom omkring 3 000 enkäter. Svarsfrekvensen brukar ligga något över 60 procent.
TP
11
PT
Weibull & Holmberg (2008) s 39 ff.
39
Bilaga 3 SOU 2008:106
högt jämfört med andra länder när det gäller förtroende för inhemska institutioner och rättsväsendet. Det är inte troligt att domstolarna avviker från mönstret.
4.1 SOM-undersökningen
Förtroendet för svenska domstolar är relativt stort jämfört med andra samhällsinstitutioner. Det visar den serie av förtroendemätningar som SOM-institutet årligen genomför. SOM-institutet ställer frågan om förtroende på en femgradig skala där det även finns ett mittalternativ med vaken stort eller litet förtroende. Resultatet från SOM-institutets mätningar är att förtroendet för ”domstolarna” sedan 1994 har varit övervägande positivt. Fler personer har ganska eller mycket stort förtroende, jämfört med andelen med ganska och mycket litet förtroende.
TPF
12
F TP
I 2007 års SOM-undersökning är andelen med mycket stort eller ganska stort förtroende för domstolarna 46 procent. Förtroende för institutioner kan beskrivas med förtroendebalansen, dvs. andelen ganska stort och mycket stort förtroende hopslagna, minus andelen med ganska litet och mycket litet förtroende. Ju högre förtroendebalans, desto högre förtroende åtnjuter institutionen. Förtroendebalansen för domstolarna har växlat i intervallet +37 år 1994 till +10 2005.
TPF
13
FPT
Förtroendebalansen i den senaste mätning-
en var +28. En spekulation om orsaken till förtroenderaset år 2005 är den i media uppmärksammade skandalen, där domare prickades för samröre med en prostituerad.
TPF
14
FPT
SOM-institutets undersökningar visar att det finns skillnader i förtroende mellan olika grupper. Förtroendet för domstolarna är högre bland personer med hög utbildning och intresse för politik. Högre förtroende kännetecknar även personer med svenskt medborgarskap. Detsamma gäller för personer födda i Sverige, jämfört med personer födda utomlands. Samtidigt är förtroendet lägre bland personer över 50 år än bland personer under femtio år. Lägst förtroende åtnjuter domstolarna i gruppen 65 till 85 år.
TPF
15
FPT
TP
12
PT T
Holmberg & Weibull (2008) s 44 f.
TP
13
PT
Holmberg (2006).
TP
14
PT
Holmberg & Weibull (2006) s 108.
TP
15
PT
Holmberg (2006).
40
Bilaga 3
4.2 Den nationella trygghetsundersökningen
Brottsförebyggande rådet har genom två undersökningar kartlagt förtroendet för domstolarna, inom ramen för den Nationella trygghetsundersökningen. Undersökningen bygger på telefonintervjuer med ett stort antal slumpvis utvalda personer i Sverige.
TPF
16
FPT
Resultatet i Nationella trygghetsundersökningarna stämmer med vad SOM-institutets undersökningar visar. Andelen med mycket eller ganska stort förtroende för domstolarna är högre än andelen med ganska eller mycket lågt förtroende.
Grupper som enligt Nationella trygghetsundersökningen hyser högt förtroende för domstolar är kvinnor, yngre och personer som är födda i Sverige. Det som är av störst betydelse när det gäller förtroendet för domstolarna är dock utbildning. Ju högre utbildning, desto större förtroende tenderar man att hysa för domstolarna. Nationella trygghetsundersökningen ger också en bild av förtroendet bland personer som blivit utsatta för brott, där det framkommer att denna grupp hyser lägre förtroende för domstolarna än genomsnittet.
5 Allmänhetens förtroende för svenska domstolar
I detta kapitel redovisas allmänhetens förtroende för domstolarna, så som det kommer till uttryck i svaren i Förtroendeutredningens enkätundersökning. Kapitlet är uppdelat i avsnitt utifrån tema. I avsnitt 5.1 ges en översikt och introduktion till materialet. I avsnitt 5.2 följer en redogörelse för förtroendet för domstolarna, domare och nämndemän. Avsnitt 5.3 behandlar förtroendet för rapporteringen i media. I avsnitt 5.4 redovisas kunskapens betydelse för domstolsförtroende. Avsnitt 5.5 kretsar kring kopplingen mellan etnisk bakgrund och domstolsförtroende.
5.1 Förtroendet för domstolarna
Förtroendet för domstolar har genom enkätfrågorna undersökts i flera olika avseenden. Huvuddelen av frågorna gällde aktörer och verksamhet i domstolarna, men det ställdes även en fråga om bilden
TP
16
PT
Nationella trygghetsundersökningen 2007. År 2006 intervjuades ca 8 000 personer i ett urval av 10 000 personer. År 2007 intervjuades ca 15 000 personer i ett urval av 20 000 personer.
41
Bilaga 3 SOU 2008:106
av domstolarna i massmedierna. De sex förtroendefrågor som gällde förtroendet för domstolarnas aktörer och verksamhet redovisas i diagram 1. I diagrammet rangordnas förtroendefrågorna efter andel med mycket och ganska stort förtroende.
Diagram 1 Förtroendet för domstolsväsendet. Mycket stort och ganska stort förtroende (procent)
Att domsolarna är omsorgsfulla och noggranna i sit t arbete.
At t nämndemän har kompet ens at t döma korrekt. At t domst olarna dömer korrekt.
Att domst olarna avgör målen inom rimlig t id. Att enskilda personer som deltar i domst olsförhandlingar blir bemöt ta med respekt av personalen i domst olarna.
At t domare har kompetens att döma korrekt .
2+21=23
12+41=53
4+34=38
7+54=61
13+49=62
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70
Mycket stort förtroende Ganska stort förtroende
14+52=66
Kommentar: Diagrammets staplar redovisar andelen personer med mycket stort och ganska stort förtroende. Additionen i staplarna bildar den totala andelen av respondenter med mycket och ganska stort förtroende.
Tre alternativ uppvisar ett förtroende som överstiger 60 procent. Det gäller förtroendet för domarna, för noggrannheten i arbetet och att domarna är korrekta. De frågor som avviker från det genomgående goda förtroendet gäller nämndemännens kompetens och huruvida domstolarna avgör målen i rimlig tid. Förtroendet för domstolarna handlar i stor utsträckning om att de uppfattas som viktiga samhällsinstitutioner och är i lägre grad en utvärdering av hur väl domstolarna faktiskt fungerar. Många människor i samhället saknar troligtvis en uppfattning om hur väl domstolarna fungerar. Vi skall nu granska de generella bedömningarna av domstolarna i lite mer detalj.
Ungefär sex av tio svenskar har således mycket eller ganska stort förtroende för svenska domstolar. Andelen som uppger sig ha ganska eller mycket lite förtroende är 23 procent. Den ovan beskrivna förtroendebalansen är +38. Andelen svenskar med mycket
42
Bilaga 3
stort förtroende är 7 procent och totalt 16 procent i undersökningen saknar åsikt.
Tabell 1 Förtroendet för domstolarna (allmänheten, procent, förtroendebalans)
Mycket
stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Domstolarna 7 54 17 6 16
+38
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”. Antal svar totalt 1 425. Förtroendebalansen är ett mått som enkelt innebär att andelen högt förtroende minskas med andelen lågt förtroende. Förtroendet för en institution blir då andelen högt förtroende minus andelen med lågt förtroende. Förtroendebalansen kan variera mellan +100 (alla svarspersoner anger högt förtroende) och –100 (alla svarspersoner anger lågt förtroende).
I SOM-undersökningen för år 2007 är förtroendebalansen +46. Motsvarande siffra i Nationella trygghetsundersökningen är +56. Resultaten låter sig dock inte jämföras direkt. Nationella trygghetsundersökningen utförs genom telefonintervjuer. Erfarenheter visar att metoden i fråga generellt genererar ca 15 procent fler förtroendefulla, trots att frågan är densamma. Detta beror på att det finns en större ovilja hos allmänheten att uttrycka kritik muntligen än skriftligen.
TPF
17
FPT
Andelen med stort generellt domstolsförtroende ligger således högre än SOM-institutets mätning ett halvår tidigare, där andelen med stort förtroende var endast 46 procent.
TPF
18
FPT
Skillnaden är delvis
metodologisk. SOM-undersökningens fråga rymmer ett mittalternativ, vilket inte finns i föreliggande studie, och metodstudier visar att svarspersonerna på frågor utan mittalternativ i något större utsträckning går till den positiva sidan (”ganska stort”) än till den negativa (”ganska litet”).
Förtroendet för domstolarna varierar beroende på kön, ålder och utbildning. Den tydligaste tendensen är att högutbildade också har ett högre förtroende för domstolarna.
TPF
19
FPT
Skillnaden mellan kvin-
nor och män är liten, men det föreligger vissa skillnader mellan åldergrupperna. Förtroendet är högst i åldersgruppen 30 till 49 år och lägst i gruppen 16 till 29 år.
TP
17
PT
Jämförelser mellan den postala SOM-undersökningen och parallella undersökningar via telefonintervjuer indikerar en skillnad på 15 procentenheter.
TP
18
PT
Holmberg och Weibull (2008).
TP
19
PT
Korrelation r=0.09.
43
Bilaga 3 SOU 2008:106
Tabell 2 Förtroendet för domstolarna efter kön, ålder och utbildning (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Kvinnor 8 53 16 5 18 +40 730
Män 6 56 18 6 14 +38 682
16–29 8 51 21 6 14 +32 207
30–49 7 58 18 4 13 +43 436
50–64 5 55 17 6 17 +37 406
65+ 9 52 12 7 20 +42 376
Låg utbildning 8 44 15 6
27
+31 366
Medellåg utbildning 5 51 18 6
20
+32 287
Medelhög utbildning
7 54 19 7 13 +35 312
Hög utbildning 8 66 16 5
5
+53 442
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1. Med låg utbildning avses folkskola, realskola, grundskola eller liknande, med medellåg utbildning avses yrkesskola, gymnasieskolans 1- eller 2-åriga linje/program, med medelhög utbildning avses 3-4-årigt gymnasium och med hög utbildning avses universitets- eller högskoleutbildning. Avrundningar har påverkat procenttalen och förtroendebalanserna något.
När vi studerar skillnader mellan storstad och landsort framkommer att de som bor i medelstora städer tenderar att hysa högre förtroende för domstolarnas förmåga att döma korrekt än genomsnittet (tabell 3). Uppväxt tenderar att påverka svarsmönster även när det gäller benägenhet att ta ställning. Personer som är uppväxta i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har åsikt i frågan om domstolarnas kompetens i högre grad än andra.
44
Bilaga 3
Tabell 3 Förtroendet för domstolarna efter huvudsaklig uppväxt (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Tätort med mindre än 40 000
invånare
7 55 17 5 16 +40 746
Stad eller större tätort (40
000-250 000 inv.)
10 58 15 4 13 +49 251
Stockholm, Göteborg eller Malmö
5 58 19 9 9 +35 252
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
I tabellen nedan redovisas förtroendebalansen efter typ av bostadsområde. Förtroendet för domstolarna är högre bland personer bosatta i och kring storstäderna, och lägre i mindre orter och på landsbygden. Skillnaderna är förhållandevis stora och sambandet mellan förtroende och bostadsort är statistiskt signifikant.
TPF
20
FPT
Tabell 4 Förtroendet för domstolarna efter bostadsort (allmänheten, förtroendebalans, antal)
Centralt storstadsområde (>250 000 inv.)
Förort till storstadsområde
Centralt eller förort till stad eller större tätort
Tätort med mindre än 40
000 invånare/ren landsbyggd
Domstolarna +47 +45 +25 +37
Antal svar
167
262
510
152
Kommentar: Tabellen visar förtroendebalansen på resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Det är dock vanskligt att fastställa vad som ligger bakom skillnaderna i förtroende. Bland personer bosatta i centralt storstadsområde har 47 procent universitets- eller högskoleutbildning. Motsvarande siffra för personer bosatta centralt eller i förort till stad eller större tätort är 25 procent. En del av förklaringen till att förtroendemönstret skiljer sig beroende av bostadsort kan vara den bakomliggande variabeln utbildning.
TP
20
PT
Korrelation r=0.24.
45
Bilaga 3 SOU 2008:106
Tabell 5 Förtroendet för domstolarna efter på typ av yrke (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Arbetaryrken 6 51 19 6 18 +32 371
Tjänstemannayrken 7 67 14 4
8
+56 437
Egen företagare 5 54 20 9
12
+30 94
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
Det finns skillnader i förtroende mellan personer verksamma i olika sorters yrken. Förtroendebalansen för personer med arbetaryrken är lägre än motsvarande mått bland personer i tjänstemannayrken. Lägst förtroende åtnjuter domstolarna bland egen förtagare. Skillnaden i förtroende mellan personer med olika yrken är liten när det gäller ytterpositionerna. Det som skiljer grupperna åt är svarsalternativen ganska stort och ganska litet förtroende, samt andelen som saknar åsikt.
De svarsmönster som olika grupper har i förhållande till domstolarna är i stort sett detsamma som framträder i andra förtroendestudier, exempelvis SOM-institutets årliga mätningar. Det är framför allt högutbildade som skiljer ut sig genom ett större förtroende, men också boende utanför storstäderna.
5.2 Domare, nämndemän och bemötande
Så långt har vi analyserat förtroendet för domstolarna på grundval av frågan om förtroendet för att domstolarna dömer korrekt. Enkätsvaren ger emellertid också möjlighet att belysa förtroendet för domstolens ledamöter. Den roll som tveklöst framstår som mest betydande i rätten är domaren.
46
Bilaga 3
Tabell 6 Förtroendet för domare för samtliga och efter utbildning (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Samtliga
14 52 12 4 18 +50 1 414
Låg 12 46 12 4 26 +42 356 Medellåg 12 49 10 5 24 +46 288 Medelhög 12 53 13 4 18 +48 312 Hög 21 58 11 2 8 +66 442
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domare har kompetens att döma korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1. För kategorier av utbildning se tabell
2.
Svaren indikerar att domaren åtnjuter ett betydligt högre förtroende än domstolen. Institutionen har således lägre förtroende än den yrkesroll som den är associerad med. Detta gäller även för vissa andra yrkesgrupper vars förtroende undersöks av SOM. Lärare och präster åtnjuter högre förtroende, än vad skolan och kyrkan gör. Motsatt förhållande gäller för journalister och media. Detta belyser domarens nyckelroll när det gäller att skapa och vidmakthålla förtroendet för domstolsväsendet.
Det föreligger ett klart samband mellan grad av utbildning och förtroende för domare. Ju högre utbildningsnivå, desto högre förtroende tenderar man att hysa för domarens kompetens att döma korrekt. Det framkommer också att andelen som saknar åsikt samvarierar med utbildningsnivå. Ju lägre utbildning, i desto lägre grad tar man ställning i frågan.
Tabell 7 Förtroendet för nämndemän för samtliga och efter utbildning (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Samtliga
4 34 27 11 24
±0
1 419
Låg 4 30 28 10 28 -4 360 Medellåg 4 34 23 10 29 +5 289 Medelhög 4 36 25 11 24 +4 312 Hög 5 37 30 13 15 -1 442
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att nämndemän har kompetens att döma korrekt”. För kategorier av utbildning se tabell
2.
47
Bilaga 3 SOU 2008:106
Allmänhetens förtroende för nämndemän är allmänt sett lågt.
TPF
21
FPT
Andelen med mycket och ganska stort förtroende är lika stor som andelen med ganska och mycket litet förtroende. Skillnaden i förtroende mellan domare och domstolar är mycket stor. Samtidigt är nämndemännens roll okänd för de flesta svenskar. Ett skäl till att det låga förtroendet kan vara bristen på kunskap om nämndemännens funktion i domstolen.
Det finns en viktig skillnad i svarsmönstret i synen på domare och nämndemän. För nämndemän saknas en koppling mellan utbildningsnivå och förtroende. Skillnaden i förtroende mellan lågutbildade och högutbildade beträffande domarkåren är 24 procentenheter. Motsvarande siffra för nämndemän är 3 procentenheter.
Svenskarna har lågt förtroende för att domstolarna avgör målen inom rimlig tid. Drygt 50 procent har ganska eller mycket litet förtroende för detta, medan 23 procent har ganska eller mycket stort förtroende för detta. Högutbildade personer har lägre förtroende för att domstolarna dömer i rimlig tid.
Ungefär hälften av befolkningen hyser ganska eller mycket stort förtroende för att enskilda blir bemötta med respekt i domstolen. Andelen förtroendefulla är lägre bland män än bland kvinnor. Utbildning är en betydelsefull förklarande faktor vad gäller förtroendet för ett respektfullt bemötande i rätten. Välutbildande personer har en förväntan om att enskilda blir behandlade med respekt i domstolarna.
TP
21
PT
I början av hösten 2008 fick nämndemän negativ publicitet i media, efter en incident i ett uppmärksammat rättsfall. Denna händelse har dock inte påverkat förevarande undersökning, eftersom enkätsvaren samlades in under våren 2008.
48
Bilaga 3
Tabell 8 Förtroendet för respektfullt bemötande efter kön, ålder och utbildning (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Samtliga 12 41 13 4 30 +36 1
424
Kvinnor
11 42 10 4 33
+39 732
Män
14 40 15 5 26
+34 680
16–29
15 37 18 5 25
+29 208
30–49 13 41 13 4 29 +37 437 50–64 9 44 11 4 32 +38 405 65+ 13 39 11 4 33 +37 374
Låg utbildning
10 37 12 4 37
+31 361
Meddellåg utbildning 10 39 11 4 36
+34 290
Medelhög utbildning 12 41 15 3 29
+35 313
Hög utbildning
16 47 13 4 20
+46 443
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att enskilda personer som deltar i domstolsförhandlingar bli bemötta med respekt av personalen i domstolarna”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
För kategorier av utbildning se tabell 2.
I tabell 9 redovisas förtroendet för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån till exempel av media när de dömer. Halva befolkningen har mycket eller ganska stort förtroende för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån. Andelen personer med ganska litet eller mycket litet förtroende är 30 procent.
Tabell 9 Förtroendet för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån
9 41 23 7 20 +20
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån till exempel av media när de dömer”. Antal svar totalt 1
416. För en förklaring av begreppet förtroende-
balans se tabell
1.
49
Bilaga 3 SOU 2008:106
Lägst förtroende vad gäller denna fråga har unga män och personer med medelhög utbildning. Kvinnor i åldern 30 till 49 år och personer med medellåg utbildning tenderar att hysa högre förtroende för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån. Olikheterna mellan olika grupper är dock relativt begränsade, vilket framkommer av tabell 10 nedan.
Tabell 10 Förtroendet för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån efter kön, ålder och utbildning (allmänheten, förtroendebalans, antal)
Kvinnor Män 16–29 30–49 50–64 65+ Låg Medellåg Medelhög Hög
Domstolarna +25 +16 +13 +23 +19 +20 +18 +30 +16 +20
Antal svar 729 680 206 438 404 374 360 291 312 441
Kommentar: Tabellen visar förtroendebalansen på resultatet av påståendet ”Att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån till exempel av media när de dömer”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1. För kategorier av utbildning se tabell 2.
Förtroendet för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån skiljer sig åt beroende på bostadsort. Lägst förtroende återfinns bland personer som är bosatta i tätort med mindre än 40 000 invånare eller på landsbygden. Förtroendet är högre i centrala delar av städer större än 40 000 invånare. Skillnaderna är även här förhållandevis små.
5.3 Differentierade bedömningar?
Generellt sett hänger förtroendebedömningarna av de olika aspekterna på domstolarna nära samman. De som hyser förtroende för den generella frågan om domstolens förmåga att döma korrekt, tenderar också att hysa förtroende för andra frågor som rör domstolsväsendet. De som har lågt förtroende för domstolens förmåga att döma korrekt har ofta också lågt förtroende när det gäller andra frågor.
50
Bilaga 3
Diagram 2 Korrelationer mellan förtroende för aspekter av domstolsväsendet och förtroendet för domstolen (allmänheten)
0,77
0,74
0,68
0,61
0,61
A tt enskilda perso ner so m
deltar i
do msto lsfö rhandlingar blir
bemö tta med respekt av
perso nalen i do msto larna.
A tt nämndemän har ko mpetens att dö ma
ko rrekt.
A tt do mso larna är o mso rgsfulla o ch
no ggranna i sitt arbetet.
A tt do mare har ko mpetens
att dö ma ko rrekt.
A tt do msto larna avgö r
målen ino m rimlig tid.
0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9 1
Kommentar: Korrelationskoefficienten (Pearsons r.) är ett mått på korrelationen mellan två variabler. Måttet kan anta värden mellan –1 och +1. Värden kring 0 indikerar avsaknad av korrelation. Korrelationskoefficienten beskriver samvariationen mellan två variabler. Samvariation innebär att vissa variabelvärden (t.ex. mycket stort förtroende för domstolarna) har en mer eller mindre stark tendens att förekomma tillsammans med vissa andra variabelvärden (t.ex. mycket stort förtroende för att domstolarna är omsorgsfulla och noggranna). Diagrammet visar korrelationen mellan förtroendet för olika aspekter av domstolsväsendet och resultatet av påståendet ”Domstolarna dömer korrekt”. Samtliga korrelationer i diagrammet är signifikanta på 99-procentsnivån.
Korrelationerna i diagrammet är mycket starka, även om de exakta värdena inte är så betydelsefulla. De som har högt förtroende för en aspekt av verksamheten har det också för andra delar. Förklaringen är sannolikt att människor i allmänhet inte är tillräckligt insatta för att kunna skilja ut olika aspekter utan är antingen generellt positiva eller generellt sett negativa. Men korrelationerna visar samtidigt att vissa aspekter av domstolsväsendet tycks ha större betydelse för benägenheten att hysa förtroende för domstolarna. Av störst betydelse för det generella domstolsförtroendet är om man har förtroende för att domare har kompetens att döma korrekt. Att domstolarna avgör målen inom rimlig tid är av betydelse för förtroendet, men inte i samma utsträckning som förtroendet för domarna.
Diagrammen ovan visar också att vissa frågor är mer intressanta än andra. Resultatet på till exempel frågan om domstolarna är omsorgsfulla och noggranna, liknar resultatet på frågan om dom-
51
Bilaga 3 SOU 2008:106
stolarna dömer korrekt i sådan grad att måtten troligtvis är uttryck för samma sak. Svarspersonerna uppfattar sannolikt ingen större skillnad på alternativen om domstolarna dömer korrekt eller huruvida de är omsorgsfulla och noggranna i sitt arbetssätt.
5.4 Förtroendet för rapporteringen om domstolarna i media
Lejonparten av medborgarna i Sverige kommer aldrig i kontakt med domstolarna, utöver vad som förmedlas om domstolsväsendet genom medier. Andelen som uppger massmedier som en källa till information om hur domstolarna fungerar är 72 procent. Av dessa anledningar är frågan om förtroendet för rapporteringen från domstolarna av stor betydelse.
Tabell 11 Förtroendet för rapporteringen om domstolar i media (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Förtroendet för mass- mediernas rapportering
3 29 32 17 19 -17
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att det som rapporteras i tidningar och radio/tv stämmer överens med det som faktiskt sägs och händer i domstolarna”. Antal svar totalt 1
422.
För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Allmänhetens förtroende för rapporteringen om vad som händer i domstolen visar sig vara mycket begränsat. Närmare hälften av svarspersonerna uppger sig sakna förtroende i denna fråga. Det bör dock framhållas att påståendet är formulerat på ganska fordrande vis, vilket torde påverka svarsmönstret. Rapporteringen skall ”stämma överens med vad som faktiskt sägs och händer i domstolarna”.
Förtroendet för rapporteringen om domstolarna handlar inte bara om domstolarna, utan om journalistiken. Mätningar av förtroendet för rapporteringen av specifika områden av samhällslivet ger generellt högre värden. I en undersökning gällande bedömningen av medias rapportering om barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg ligger förtroendebalansen i intervallet +23 till +25.
TPF
22
FPT
TP
22
PT
Johansson (2008) s 114.
52
Bilaga 3
Misstron mot rapporteringen hänger därför samman med att den behandlar förehavanden i domstolen.
Radio/tv och dagspress hör som generella samhällsinstitutioner inte till förtroendebotten.
TPF
23
FPT
Det ligger därför närmare till hands att
koppla det låga förtroendet till en särskild grupp, nämligen kvällstidningarna. Mycket av domstolsrapporteringen förekommer i kvällspressen, särskilt i fråga om uppmärksammade rättsfall. Kvällstidningar åtnjuter också generellt ett betydligt lägre förtroende jämfört med radio/tv och dagspress.
TPF
24
FPT
Det är rimligt att tro
att det är domstolsrapportering med tabloid dramaturgi som återspeglas i individernas svar och som skapat det låga förtroendet.
Tabell 12 Förtroendet för rapporteringen i media efter utbildning (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Utbildning
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Låg 2 30 27 15 26 -10 360
Medellåg 3 26 33 13 25 -17 291
Medelhög 4 32 29 17 18 -10 312
Hög 3 30 38 19 10 -24 441
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att det som rapporteras i tidningar och radio/tv stämmer överens med det som faktiskt sägs och händer i domstolarna”. Utbildning kategoriserat som i tabell
5. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1. För kategorier av utbildning se tabell
2.
De mest kritiska till rapporteringen om domstolarna återfinns bland högutbildade. Det ger stöd åt antagandet att det framför allt är kvällspressen som avses eftersom just utbildade är kritiska till kvällstidningars innehåll.
TPF
25
FPT
Andelen personer som anger
alternativet ingen åsikt/känner ej till är högre bland personer med låg utbildning. Förtroende för medierapporteringen är marginellt högre bland män jämfört med kvinnor. Personer som bor i förorter till storstäder och i Stockholm, Göteborg och Malmö tenderar att hysa lägre förtroende för rapporteringen i media.
TP
23
PT
Förtroendebalans för radio/tv och dagspress var 2007 +41 respektive +5.
TP
24
PT
Hadenius, Weibull & Wadbring (2008) s 373.
TP
25
PT
Weibull (2007).
53
Bilaga 3 SOU 2008:106
Tabell 13 Förtroendet för domstolarna efter förtroendet för rapportering i media (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Förtroendet för domstolarna
►
Förtroendet för rapporteringen
▼
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Mycket och ganska stort förtroende
15 64 13 4 4 +62 453
Ganska litet förtroende
4 70 17 5 4 +52 454
Mycket litet förtroende
5 48 26 12 9 +15 237
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendena ”Att domstolarna dömer korrekt” och ”Att det som rapporteras i tidningar och radio/tv stämmer överens med det som faktiskt sägs och händer i domstolarna”. Mycket och ganska stort förtroende är sammanslagna. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
I tabell 13 redovisas förtroendet för domstolarna horisontellt, efter tre grupper med olika grad av förtroende för rapporteringen i media uppställt vertikalt. Av tabellen kan man t.ex. utläsa att 15 procent av svarspersonerna som har mycket eller ganska stort förtroende för medierapporteringen också har mycket stort förtroende för domstolarna.
Personer med förtroende för domstolar litar i högre grad än genomsnittet på rapporteringen om domstolar i media. Det bör dock framhållas att gruppen med ganska litet förtroende för rapporteringen i media hyser i det närmaste lika stort förtroende för domstolarna som gruppen med mycket och ganska stort förtroende för rapporteringen. Det tyder på att förtroendet för medierapporteringen skiljer sig något från övriga förtroendefrågor i undersökningen. Korrelationen mellan medieförtroende och förtroendet för att domstolarna dömer korrekt är klart lägre än för andra frågor om förtroende.
TPF
26
FPT
Det kan uppfattas som paradoxalt att personer som misstor medias rapportering, i så hög grad anser sig vara i stånd att fälla ett omdöme hur väl domstolsväsendet fungerar, då massmedier är källan till information om domstolarna för majoriteten i samhället.
TP
26
PT
Korrelation r=0.56.
54
Bilaga 3
5.5 Kunskap skapar förtroende
Att utbildning har betydelse för vilket förtroende man har för domstolar har vi belagt i det föregående. Samtidigt har det visat sig att de flesta svarspersoner inte kan differentiera mellan olika aspekter av domstolarna. Frågan är då vilka kunskaper allmänheten har – och vad detta betyder för domstolsförtroendet. I enkäten ingick ett mindre kunskapstest som byggde på att svarspersonerna skulle ta ställning till åtta påståenden och bedöma om de var rätt eller fel. Dessa var formulerade på ett sådant sätt att det skulle vara svårt att ta reda på vad som var rätt eller fel.
TPF
27
FPT
I fråga om kunskapsnivå visade testet att 9 procent hade alla rätt, medan 4 procent inte hade något rätt. Det genomsnittliga antalet rätt var ca 5,5. I diagrammet nedan redovisas fördelningen av antalet rätta svar på kunskapstestet.
Diagram 3 Fördelningen av antalet rätta svar på kunskapstestet, utifrån kategorierna 0–4 rätt, 5–6 rätt och 7–8 rätt (allmänheten, procent)
21%
33%
46%
0-4 rätt 5-6 rätt 7-8 rätt
De tre påståenden som uppvisade den största andelen rätta svar var ”Domstolens uppgift är att döma på grundval av vad som är bevisat i målen.” (96 procent rätt), ”Domstolarna avgör tvister av olika slag exempelvis mellan samhället och enskilda personer.” (90 procent)
TP
27
PT
Påståenden: 1. Domstolarna utreder brott tillsammans med polis och åklagare. 2. Domstolarna har till uppgift att alltid värna samhällets intressen framför enskilda personers intresse. 3. Domstolarna är självständiga i förhållande till staten och andra myndigheter när de dömer. 4. Domstolarna avgör tvister av olika slag exempelvis mellan samhället och enskilda personer. 5. Domstolarna får döma en åtalad person även för en annan brottslig handling än den som personen är åtalad för. 6. Det är domstolens uppgift att se till att allt som talar för att en åtalad är oskyldig kommer fram under domstolsförhandlingen. 7. Domstolens uppgift är att döma på grundval av vad som är bevisat i målen. 8. De svenska nämndemännen fungerar på samma sätt som en jury i t.ex. England och USA.
55
Bilaga 3 SOU 2008:106
och ”Domstolarna är självständiga i förhållande till staten och andra myndigheter när de dömer.” (84 procent).
De tre påståenden som uppvisade den minsta andelen rätta svar var ”Domstolarna utreder brott tillsammans med polis och åklagare.” (44 procent) och ”Domstolarna har till uppgift att alltid värna samhällets intressen framför enskilda personers intresse.” (65 procent) och ”De svenska nämndemännen fungerar på samma sätt som en jury i t.ex. England och USA.” (67 procent). Här är inte platsen att värdera om resultatet visar på goda eller dåliga kunskaper, men svaren ger ändå en indikation på allmänhetens kunskaper om rättsväsendet.
Som väntat skiljer sig resultatet på kunskapstestet mellan olika grupper. Ett något lägre antal rätta svar återfinns bland kvinnor, personer med annat hemspråk än svenska och personer med låg utbildning. Kunskapstester i enkätundersökningar är dock förknippade med en rad problem, som gör att svaren måste tolkas med viss försiktighet.
TPF
28
FPT
Det finns dock tydliga skillnader i förtroende
mellan personer med olika kunskapsnivå, som gör att man kan urskilja linjer i svarsmönstren. Den tydligaste linjen är att kunskap skapar förtroende.
Den intressanta frågan är vad kunskaperna kan tänkas betyda för inställningen till domstolarna. I tabell 14 redovisas förtroendet utifrån antal rätt på kunskapstestet. Av den översta raden kan man t.ex. utläsa att andelen personer som har mycket stort förtroende i gruppen med 0 till 4 rätta svar på kunskapstestet är 7 procent. Förtroendebalansen för samma kategori är +7. Siffrorna som är ställda inom parantes är skillnaden mellan det aktuella värdet och motsvarande värde genomsnittligt för allmänheten. I rutan för ingen åsikt/känner inte till i kategorin med 0 till 4 rätt står siffran 21 inom parantes. Detta betyder att andelen personer som har valt detta svarsalternativ är 21 procentenheter högre än genomsnittet.
TP
28
PT
Ett exempel på detta är att äldre och personer med lägre utbildning tenderar att svara i positiv riktning på påståenden.
56
Bilaga 3
Tabell 14 Förtroendet för domstolar efter resultatet på kunskapstestet (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Resultat på kunskapstest
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
0–4 rätt
7(
±0) 27(-25) 21(+4) 8(+2) 37(+21)
+7 287
5–6 rätt 6(-1) 58(+4) 16(-1) 7(+1) 13(-16) +43 653
7–8 rätt
8(±1) 65(+11) 15(-2) 4(-2) 8(-8) +54 485
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”, fördelat på antal rätt på kunskapstestet i enkäten. Inom parantes anges skillnaden mellan aktuellt värde och motsvarande värde genomsnittligt bland allmänheten. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
En viktig skillnad mellan grupperna är andelen personer som valt att svara på frågan om huruvida domstolarna dömer korrekt. Bland personer i gruppen med 0 till 4 rätt har 37 procent valt svarsalternativ ingen åsikt/känner ej till. Motsvarande andel för personer med 7–8 rätt är 8 procent. De som har goda kunskaper tar ställning till påståendet om domstolarna i högre utsträckning än de med låga kunskaper. Resultatet bekräftar det tidigare antagandet att en inte obetydlig del av allmänheten på grund av bristande kunskap har svårt att bedöma domstolarna.
Ett samband finns också mellan resultatet på kunskapstestet och förtroendet för domstolarna. Förtroendebalansen för gruppen med 0 till 4 rätt på testet är +7. Detta kan jämföras med förtroendebalansen för gruppen med 7-8 rätt på kunskapstestet som är +54. Skillnaden i förtroende mellan grupperna är tydligast i fördelningen mellan de två mittalternativen. Personer med goda kunskaper tenderar att välja alternativet ganska stort förtroende, i stället för vet ej/känner ej till eller ganska litet förtroende.
Resultatet på kunskapstestet hör till de variabler som är mest utslagsgivande för förtroendet för domstolarna, och där förtroendebalansen skiljer sig mest mellan de olika kategorierna. Genomslaget för utbildningsbakgrund är också stort, vilket i sig kan tänkas samvariera med resultatet på kunskapstestet.
Förtroendet för domarnas kompetens att döma korrekt i målen är korrelerade till resultatet på kunskapstestet på samma sätt som för den generella frågan om huruvida domstolarna dömer korrekt. När det gäller förtroendet för nämndemän saknas ett samband
57
Bilaga 3 SOU 2008:106
mellan resultatet på kunskapstestet och förtroende för denna roll i domstolarna. Detta kan utläsas av tabellerna 15 och 16.
Tabell 15 Förtroendet för domare efter resultatet på kunskapstestet (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Resultat på kunskapstest
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
0–4 rätt
9(
-5) 31(-21) 13(+1) 8(+4) 39(+21)
+19 279
5–6 rätt 14(±0) 56(+4) 12(±0) 3(-1) 15(-3) +55 652
7–8 rätt 19(+5) 58(+6) 10(-2) 2(-2) 11(-7) +65 483
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domare har kompetens att döma korrekt”, fördelat på antal rätt på kunskapstestet i enkäten. Inom parantes anges skillnaden mellan aktuellt värde och motsvarande värde genomsnittligt bland allmänheten. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Den största skillnaden mellan personer i kategorin 0–4 rätt och 7– 8 rätt är att den senare gruppen tar ställning i frågan om domarens kompetens i långt högre grad. Personer med bättre resultat på kunskapstestet har även högre förtroende för domarens kompetens. Således påminner svarsmönstret om motsvarande resultat vad gäller förtroendet för domstolen generellt.
Tabell 16 Förtroendet för nämndemän efter resultatet på kunskapstestet (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Resultat på kunskapstest
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
0–4 rätt 5(+1) 22(-12) 21(-6) 9(-2) 43(+19) -3 281
5–6 rätt 4(±0) 38(+4) 27(±0) 10(-1) 21(-3)
+5 653
7–8 rätt 4(±0) 36(+2) 30(+3) 14(+3) 16(-8)
-4 485
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att nämndemän har kompetens att döma korrekt”, fördelat på antal rätt på kunskapstestet i enkäten. Inom parantes anges skillnaden mellan aktuellt värde och motsvarande värde genomsnittligt bland allmänheten. För en för- klaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
58
Bilaga 3
Skillnaden i förtroende för nämndemän bland personer med olika resultat på kunskapstestet är liten och något samband mellan kunskapsnivå och förtroende finns inte. Det som skiljer grupperna är i stället benägenheten att ta ställning. Förtroendet för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån, är större bland personer som har ett bra resultat på kunskapstestet. Den största skillnaden mellan grupperna är dock att andelen som inte har någon åsikt eller inte känner till är betydligt större bland personer med sämre resultat på kunskapstestet (tabell 17).
Tabell 17 Förtroendet för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån efter resultat på kunskapstestet (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Resultat på kunskapstest
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
0–4 rätt
6 28
18 9
39
+7 283
5–6 rätt
10 42 23 6
19
+23 650
7–8 rätt
9 48 26 6
11
+25 484
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån till exempel av media när de dömer”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Förtroendet för mediernas rapportering om domstolarna är lägst bland personer med hög utbildning. Det föreligger även ett samband mellan antalet rätt på kunskapstestet och förtroende för rapporteringen om domstolar i media. Ju bättre resultat på kunskapstestet, desto lägre förtroende för rapporteringen. Tendensen är också att personer med sämre resultat på kunskapstestet tar ställning i frågan i mindre utsträckning än andra personer. Resultatet stärker den tidigare tolkningen att förtroendet för mediernas rapportering skiljer sig från bedömningarna av domstolarna. Det är således mycket tydligt att de som är särskilt väl insatta i rättsväsendet är de som värderar medierna mest kritiskt.
59
Bilaga 3 SOU 2008:106
Tabell 18 Förtroendet för rapporteringen i media efter resultat på kunskapstestet (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Resultat på kunskapstest
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
0–4 rätt
3 25 22 15 35
-7 286
5–6 rätt
3 30 32 17 18
-16 651
7–8 rätt
3 29 39 18 11
-25 485
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att det som rapporteras i tidningar och radio/tv stämmer överens med det som faktiskt sägs och händer i domstolarna”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Sammantaget visar undersökningen att kunskaperna generellt är högre bland män och högutbildade. Ju bättre resultat på kunskapstestet, desto högre förtroende har man generellt för domstolarna. Denna huvudregel är dock inte tillämpbar när det gäller förtroendet för nämndemän och förtroendet för medias rapportering om domstolarna.
5.5 Vad betyder etnisk bakgrund?
Erfarenheter från tidigare undersökningar visar att personer som är uppväxta utomlands eller vars föräldrar är uppväxta utanför Sverige har lägre förtroende för rättsväsendet som helhet, och för domstolar specifikt. Detta avsnitt handlar om vad etnisk bakgrund har för betydelse när det gäller förtroende för domstolsväsendet.
Bland de svarande i allmänhetsundersökningen är en mycket klar majoritet uppväxta i Sverige med föräldrar uppväxta i Sverige och med svenska som hemspråk (tabell 19). Andelarna är högre än vad som kunde förväntas av befolkningsstatistiken beroende på att svarsbortfallet erfarenhetsmässigt visar sig vara större i de grupper som inte har svensk bakgrund. Den största gruppen med utländsk bakgrund är de som har föräldrar uppväxta i andra länder än Sverige.
60
Bilaga 3
Tabell 19 Uppväxt, hemspråk och föräldrars uppväxt (allmänheten, procent, antal)
Båda i Sverige Svenska Sverige
En utomlands Annat hemspråk Utanför Sverige
Båda utomlands - -
Summa procent
Antal svar
Föräldrars uppväxt
78
12
10
100 1
453
Hemspråk
91
9
100
1
401
Egen uppväxt
93
7
100 1
360
Kommentar: Tabellen visar föräldrars uppväxt, hemspråk och egen uppväxt i procent och antal totalt.
Frågan är då hur personer med icke-svensk bakgrund värderar domstolarna i förhållande till övriga. Det generella mönstret är att förtroendet bland personer födda i utlandet är lägre än bland personer födda i Sverige. Skillnaden mellan förtroendebalanserna är 19 procentenheter. Personer som är uppväxta utanför Sverige tenderar också att sakna uppfattning i frågan i något högre grad.
Tabell 20 Förtroendet för domstolarna efter uppväxt (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Uppväxt
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Sverige 7 57 17 5 14 +42 1
246
Utanför Sverige 5 48 22 8
17
+23 102
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Förtroendet för domstolarna är även lägre än genomsnittet bland personer där en förälder är uppväxt utomlands och som lägst bland personer där båda föräldrarna är uppväxta utomlands. Störst andel personer som saknar åsikt eller inte känner till återfinns i gruppen med en förälder uppväxt utomlands.
61
Bilaga 3 SOU 2008:106
Tabell 21 Förtroendet för domstolarna efter föräldrarnas uppväxt (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Föräldrars uppväxt
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Båda uppväxta i Sverige
7 57 16 5 15 +43
1
126
En uppväxt utomlands
12 37 17 7 27 +25 154
Båda uppväxta utomlands
5 48 22 8 17 +23 145
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Det finns även skillnader i förtroende mellan personer med svenska som hemspråk och personer med annat hemspråk. Förtroendebalansen för personer med svenska som modersmål är högre än motsvarande mått för personer med annat hemspråk. Noterbart är att 10 procent av befolkningen med annat hemspråk än svenska hyser mycket litet förtroende för domstolarna.
Tabell 22 Förtroendet för domstolarna efter hemspråk (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Hemspråk
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Svenska 7 56 16 6 15 +41
1
256
Annat språk
7 44 20 10 19
+21 134
Förtroendet för domarens kompetens att döma korrekt är på liknande sätt sammankopplat med föräldrarnas uppväxt. Personer vars båda föräldrar är uppväxta i Sverige tenderar att hysa högre förtroende för domarkåren, jämfört med personer där en eller båda föräldrarna är uppväxta utomlands. Nämndemännen åtnjuter i stort sett samma förtroende bland personer med båda föräldrarna uppväxta i Sverige och bland personer med en förälder uppväxt utomlands. Gruppen med båda föräldrarna födda utomlands kännetecknas av ett något lägre förtroende för nämndemäns kompetens att döma korrekt.
62
Bilaga 3
Tabell 23 Förtroendet för respektfullt bemötande totalt och efter föräldrarnas uppväxt (allmänheten, procent, förtroende balans, antal)
Föräldrars uppväxt
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Totalt 12 41 13 4 30 +36 1
424
Båda uppväxta i Sverige
12 43 12 4 29 +39 1 125
En uppväxt utomlands
14 31 12 5 38 +28 154
Båda uppväxta utomlands
14 37 16 6 27 +29 145
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att enskilda personer som deltar i domstols- förhandlingarna blir behandlade med respekt av personalen i domstolarna”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
Totalt sett är andelen med ganska stort och mycket stort förtroende för att bli behandlade respektfullt 53 procent. Andelen personer som tror att enskilda personer blir behandlande med respekt i domstolarna är högre bland personer vars föräldrar är uppväxta i Sverige. En mycket stor del av de svarspersonerna har valt alternativet ingen åsikt/känner ej till.
I enkäten ställdes en fråga om utsikten att få en rättvis dom i domstolarna, oavsett om man har svensk eller utländsk bakgrund. I tabell 24 redovisas resultatet i denna fråga.
Tabell 24 Förtroendet för möjligheten för en rättvis dom totalt och efter föräldrarnas uppväxt (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Totalt 8 38 23 10 21 +13 1
423
Båda uppväxta i Sverige
8 39 24 9 20 +14
1
124
En uppväxt utomlands
11 33 17 10 29 +17 154
Båda uppväxta utomlands
8 28 27 21 16 -12 145
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”För möjligheten att få en rättvis dom i domstolarna oavsett om man har svensk eller utländsk bakgrund”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
63
Bilaga 3 SOU 2008:106
Totalt sett hyser omkring halva befolkningen mycket eller ganska stort förtroende för möjligheten att få en rättvis dom, oavsett om man har svensk eller utländsk bakgrund. Andelen med ganska eller mycket litet förtroende är 31 procent av befolkningen och en femtedel saknar uppfattning i frågan. Det måste uppfattas som anmärkningsvärt att en tredjedel av befolkningen misstror domstolarnas förmåga att bortse från etniskt ursprung när de dömer.
Förtroendet för att domstolarna inte påverkas av om man har svensk eller utländsk bakgrund är ännu längre bland personer vars båda föräldrar är uppväxta utomlands. Närmare hälften har ganska eller mycket litet förtroende för domstolarnas förmåga till likabehandling mellan personer med svensk eller utländsk bakgrund. Andelen som saknar förtroende är större än andelen personer med förtroende. Det kan diskuteras hur det lägre förtroendet skall tolkas. Tidigare analyser visar att personer som inte har svensk bakgrund har något lägre förtroende för i stort sett alla samhällsinstitutioner i jämförelse med personer uppväxta i Sverige. Två faktorer har sannolikt stor betydelse. Den ena är att många har sin bakgrund i länder med auktoritära myndighetsstrukturer och därför har en naturlig skepsis till myndigheter, den andra att många i dessa grupper har förhållandevis begränsad kunskap om det svenska samhällssystemet.
För att belysa hur den svenska allmänheten i stort uppfattar villkoren för personer med utländsk bakgrund i domstolarna ställdes i enkäten en följdfråga till dem som valt svarsalternativet ganska litet eller mycket litet förtroende. Dessa fick frågan om huruvida det är personer med utländsk bakgrund eller personer med svensk bakgrund som har sämre förutsättningar att få en rättvis prövning. Av dem svarande 87 procent att det är personer med utländsk bakgrund som riskerar att drabbas av bristen på likabehandling. Den grupp som de flesta tror drabbas negativt av orättvisor i domstolarna, har således ännu lägre förtroende för likabehandling. Det bör understrykas att svarsandelen är högre i den grupp som har litet förtroende för domstolarna.
64
Bilaga 3
Tabell 25 Förtroendet för lika behandling i övrigt (allmänheten, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket
stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Allmänheten 8 37 26 12 17 +7
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de dömer, dvs. med hänsyn till kön, ålder, utbildning, yrke, sexuell läggning, tidigare straffad etc.” Antal svar totalt 1
417. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
När samtliga svarspersoner fick värdera domstolarnas förmåga till likabehandling var andelarna annorlunda. I tabell 25 redovisas förtroendet för att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de dömer, dvs. med hänsyn till kön, ålder, utbildning, yrke, sexuell läggning, tidigare straffad, etc.
TPF
29
FPT
Omkring hälften av befolk-
ningen har mycket eller ganska stort förtroende för att domstolarna behandlar människor lika. Men andelen som misstror domstolarnas förmåga att sätta personliga egenskaper åt sidan är över en tredjedel.
En något större andel personer tenderar att sakna förtroende i denna fråga, jämfört med när det gäller likhet inför lagen mellan svenskar och utlandsfödda. Å andra sidan inkluderar denna fråga fler kategorier (kön, ålder, utbildning, yrke, sexuell läggning, tidigare straffad, etc.), vilket torde öka sannolikheten för att man tror att någon grupp blir diskriminerad. Även om det således finns en positiv övervikt för domstolarnas förmåga till likabehandling måste ändå andelen personer som misstor domstolarnas förmåga till likabehandling uppfattas som anmärkningsvärt stor.
6 Domstolserfarenhet
Inom ramen för kartläggningen av förtroendet för domstolarna gjordes två separata urval. I detta kapitel behandlas det urval som adresserades till personer med domstolserfarenhet (nedan kallad erfarenhetsundersökningen). Kapitlet är uppdelat i tre avsnitt. Avsnitt 6.1 behandlar uppgifter om gruppen som undersöktes. Avsnitt 6.2 handlar om förtroendet för domstolsväsendet. I avsnitt 6.3 redovisas
TP
29
PT
Frågan är placerad i detta avsnitt för att underlätta jämförelsen med förtroendet för likabehandling mellan personer med svensk och utländsk bakgrund.
65
Bilaga 3 SOU 2008:106
resultaten från de frågor i enkäten som kretsar kring erfarenheter av domstolsväsendet och bemötande i domstolarna.
6.1 Gruppen med domstolserfarenhet
Totalt 186 personer med domstolserfarenhet har besvarat enkäten om domstolsförtroende. I tabellen nedan framkommer fördelningen av svar mellan utbildning, yrke, bostadsort, ålder och kön.
Tabell
26
Utbildning, yrke, bostadsort och kön (erfarenhetsundersökningen, procent, antal)
Utbildning
Låg utbildning
Medellåg utbildning
Medelhög utbildning
Hög utbildning
Summa procent
Antal svar
Procent
21
23
25
31 100 179
Yrke Arbetaryrken
Tjänstemannayrken
Egen företagare
Summa procent
Antal svar
Procent
40
37
23
100 116
Bostadsort Storstad
Utanför storstad
Summa procent
Antal svar
Procent 58
42
100 186
Ålder Under 50 år Över 50 år
Summa procent
Antal svar
Procent 55
45
100 171
Kön Kvinnor Män
Summa procent
Antal svar
Procent 43
57
100 181
Kommentar: Tabellen visar fördelningen av svar efter utbildning, yrke, bostadsort, ålder och kön. På grund av internt bortfall summerar inte antalet svar till 186. Samtliga yrkeskategorier är inte medräknade i tabellen. För kategorier av utbildning se tabell
2.
En jämförelse mellan erfarenhetsundersökningen och undersökningen riktad till allmänheten visar att fördelningen mellan olika yrken och mellan olika grad av utbildning är ungefär den samma i båda undersökningarna. Däremot är andelen personer som bor i storstäder högre i erfarenhetsundersökningen. Andelen kvinnor och personer över 50 år är något högre i undersökningen riktad till allmänheten, men betydligt lägre i erfarenhetsundersökningen.
De personer som har erfarenhet av domstolar har det ofta från mer än ett tillfälle. Nästan var fjärde svarsperson har varit med i tre eller fler mål (diagram 4). Det är svårt att jämföra resultatet mot verkligheten. Om vi ser till den grupp i allmänhetsundersökningen som har erfarenhet från domstol är antalet kontakter där klart
66
Bilaga 3
lägre. Möjligen betyder det faktum att urvalet hämtats från vissa domstolar att det blir en högre andel personer med upprepade erfarenheter av domstolskontakter. Det är viktigt att ha med detta vid tolkningen av svaren.
Diagram 4 Antal mål (erfarenhetsundersökningen, procent)
40%
23%
37%
Ett Två till tre Tre eller fler
Brottmål är den vanligaste typen av ärenden och utgör 60 procent av det totala antalet mål. Enligt enkätsvaren är det bara 19 personer, eller 8 procent av svarspersonerna som har erfarenhet av förvaltningsrättsligt mål. Registreringen av inkomna svar (se appendix) i erfarenhetsundersökningen visar att detta sannolikt inte stämmer och felet beror troligen på att svarspersonerna inte alltid har uppgett rätt ärendetyp i enkäten. Det är dock viktigt att ha i minne att när svarspersonerna med domstolserfarenhet uttalar sig om domstolar gäller det i klart högre utsträckning erfarenhet från brottmål än från förvaltningsmål.
Tabell 27 Ärendetyp (erfarenhetsundersökningen, procent, antal)
Ärendetyp Brottmål Tvister Förvaltningsmål Summa procent Antal svar
Procent 60 38 8 10 232
Kommentar: Tabellen visar andelen mål fördelat efter ärendetyp. I enkäten gavs möjlighet att välja fler än en ärendetyp och därför summerar inte antalet till 186.
En förklaring till att andelen personer med erfarenhet av förvaltningsmål är låg är att det endast finns en part. För övriga ärendetyper har svarspersoner hämtats från vardera part i målet. Svarsfrekvensen bland personer med erfarenhet av förvaltningsdomstol är inte mycket lägre än bland övriga ärendetyper.
67
Bilaga 3 SOU 2008:106
I erfarenhetsundersökningen är män överrepresenterade i kategorierna misstänkt för brott och enskild part. Kvinnor är överrepresenterade i kategorierna vittne i allmän domstol och vittne i förvaltningsdomstol. Däremot är fördelningen representativ mot urvalet då det gäller kategorierna brottsoffer, kärande och svarande.
En första fråga till personerna med erfarenhet från domstolar är i vilken grad de var nöjda med utgången i målet eller målen. Det visar sig att det finns en svag majoritet som är missnöjda: 48 procent är mycket eller ganska nöjda medan 52 procent är mycket eller ganska missnöjda (tabell 28). Det ger ett balansmått på -4.
Tabell 28 Nöjdhet med målet/målen (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Nöjdhet med målet/målen
Mycket nöjd
Ganska nöjd
Ganska missnöjd
Mycket missnöjd
Förtroende balans
Antal svar
Procent 26 22 21 31 -4 133
Går vi närmare in i materialet framgår det att män, högutbildade och egenföretagare är mer missbelåtna med utgången i målet än andra grupper. Bland personer i kategorierna misstänkt för brott och enskild part i förvaltningsdomstol är andelen som är mycket missnöjda betydligt högre än genomsnittet. Genomgående är kategorin vittne mindre missnöjd med utgången i målet än andra.
68
Bilaga 3
Diagram 5 Typ av mål (erfarenhetsundersökningen, procent)
V åldsbrot t
35%
Rätten till bis tånd
1% Skatterätt
2% Socialförs äkringsrätt
2%
Annan tv is t i allmän
domstol
8%
Tvångs vård av barn,
mis sbrukare eller
ps ykis kt s juka
3%
Förmögenhets rätt slig
tv is t 9%
Vårdnad eller umgänge med barn
15%
Annat brott
15%
Förmögenhetsbrott
9%
Annan
f örvaltnings rätt slig
tv is t
1%
Kommentar: Diagrammet visar typ av mål i procent.
Våldsbrott utgör den i särklass största kategorin, följt av annat brott samt vårdnad eller umgänge med barn. Därefter följer förmögenhetsbrott och förmögenhetsrättslig tvist. Fördelningen speglar således vilken typ av mål det rör sig om.
Sammantaget skiljer sig gruppen i erfarenhetsundersökningen något gentemot undersökningen av allmänheten. Andelen män, personer under 50 år och personer boende i stortstäderna är högre i erfarenhetsundersökningen. En stor andel personer har erfarenhet av flera mål i domstol och många är missnöjda med utgången i målen där man varit med. Ärenden i förvaltningsdomstol är mindre vanliga i erfarenhetsundersökningen än brottmål och tvistemål.
6.2 Domstolserfarenhet och förtroende
Som tidigare berörts tenderar personer som blivit utsatta för brott att hysa lägre förtroende för domstolar än allmänheten i övrigt. SCB:s erfarenhetsundersökning visar att även gruppen med erfarenhet av domstolar har lägre domstolsförtroende. Totalt anger 53 procent av svarspersonerna med erfarenhet av domstolar att de har mycket stort eller ganska stort förtroende för att domstolarna dömer korrekt – i jämförelse med 61 procent hos allmänheten i stort. Även om det finns en positiv majoritet även bland personer
69
Bilaga 3 SOU 2008:106
med domstolserfarenhet bör det ändå lyftas fram att 22 procent av respondenterna med domstolserfarenhet har mycket litet förtroende för att domstolarna dömer korrekt. Antalet personer som saknar åsikt är betydligt lägre än bland allmänheten.
Tabell
29
Förtroendet för domstolarna totalt och efter kön och ålder (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Totalt 8 45 21 22 4 +10 181
Kvinnor 7 52 19 18 4 +22 73 Män 8 40 23 24 5 +1 105
16–49 8 48 19 21 4 +16 103 50– 8 38 22 27 5 -3 62
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt.” För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
Att personer med domstolserfarenhet hyser lägre förtroende betyder inte med nödvändighet att kontakten med domstolarna minskar förtroendet. En förklaring skulle kunna vara att personer som kommer i kontakt med domstolar har ett lägre ingångsförtroende – det är exempelvis personer med något lägre utbildning än genomsnittet. Andra tendenser i undersökningen tyder emellertid på att domstolarna påverkar förtroendet i någon mening.
I enkäten till personer med erfarenhet av domstolar tillfrågades respondenterna om vilken typ av ärende som målet handlade om. Tyvärr är siffrorna något osäkra eftersom tendensen finns att personer inte själva vet vad för sorts ärende de deltagit i. Den begränsade svarsfrekvensen har även resulterat i kategorier med för låga absoluta frekvenser för att de skall fylla ett analytiskt värde. I tabell 30 redovisas därför sammanslagningar av kategorier i samma ärendetyp.
70
Bilaga 3
Tabell
30
Förtroendet för domstolarna efter ärendetyp (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Brottmål 7 46 23 21 3 +9 138 Tvister 4 50 24 22 0 +8 46 Förvaltnings- rättsliga mål
P
*
P
- - - - - - 19
P
*
P
Antalet respondenter i kategorin förvaltningsrättsliga mål är för liten för att fylla ett analytiskt värde. Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt.” Kategorierna i tabellen består av följande ärendetyper: Brottmål är en sammanslagning av våldsbrott, förmögenhetsbrott och annat brott. Tvister är en sammanslagning av vårdnad och umgänge med barn, förmögenhetsrättslig tvist och annan tvist i allmän domstol. Förvaltningsrättsliga mål är en sammanslagning av tvångsvård av barn, missbrukare eller psykiskt sjuka, socialförsäkringsrätt, skatterätt, rätten till bistånd och annan förvaltningsrättslig tvist. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Skillnaden i förtroende mellan personer som deltagit i brottmål och tvistemål är liten och inte statistiskt signifikant.
TPF
30
FPT
Det stora
bortfallet gör att man emellertid inte heller kan utesluta att det finns skillnader i den totala populationen av personer med domstolserfarenhet.
Tabell
31
Förtroendet för domare totalt och efter kön och ålder (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Domstols- erfarenhet
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Totalt 14 44 21 13 8 +24 180
Kvinnor 14 48 15 16 7 +31 73 Män 14 42 25 10 9 +21 104
16–49 15 43 19 15 8 +24 103 50– 13 42 26 11 8 +18 62
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domaren har kompetens att döma korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
TP
30
PT
En signifikansnivå på 95 procent används i rapporten, om inte annat anges.
71
Bilaga 3 SOU 2008:106
Totalt 58 procent av respondenterna har mycket eller ganska stort förtroende för domare. Andelen med ganska litet eller mycket litet förtroende för att domaren har kompetens att döma korrekt är 34 procent. Förtroendebalansen är +24, vilket visar att förtroendet för domarna är lägre bland personer med erfarenhet av domstolar än bland allmänheten, där motsvarande balansmått är +50. Domstolserfarenhet tenderar att sänka förtroendet i ungefär samma utsträckning för domstolen som för domaren. Skillnaden i förtroendet för domaren mellan demografiska grupper är liten. Även om förtroendebalansen mellan män och kvinnor skiljer sig med 10 procent, är skillnaden inte statistiskt signifikant.
Tabell
32
Förtroendet för nämndemän totalt och efter kön och ålder (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Domstols- erfarenhet
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Totalt 8 29 27 25 11 -15 181
Kvinnor 12 32 23 25 8 -4 75 Män 6 27 31 23 13 -21 103
16–49 11 34 20 25 10
±0
103
50– 3 22 33 29 13 -37 63
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att nämndemän har kompetens att döma korrekt”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Av samtliga med domstolserfarenhet har 37 procent mycket stort eller ganska stort förtroende för nämndemän. Andelen med ganska litet eller mycket litet förtroende är 52 procent. Förtroendet för nämndemän är således ännu lägre bland personer med erfarenhet av domstolar än bland allmänheten. Män tenderar att hysa något lägre förtroende för nämndemän än vad kvinnor gör. Den största skillnaden i förtroende är mellan personer under och över femtio år. Hela 62 procent av den äldre befolkningen misstror nämndemännens kompetens att döma korrekt. Skillnaden i förtroende mellan män och kvinnor är inte statistiskt säkerställd, men det är den däremot när det gäller skillnaden mellan äldre och yngre.
72
Bilaga 3
Tabell
33
Förtroendet för domstolarna efter förtroendet för respektfullt bemötande (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Förtroendet för domstolarna
►
Förtroendet för respektfullt bemötande
▼
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroend e balans
Antal svar
Mycket och ganska stort förtroende
29 55 10 3 3 +71 31
Ganska stort förtroende
5 59 24 11 1 +29 82
Ganska litet förtroende
0 28 31 41 0 +44 29
Mycket litet förtroende
0 6 22 72 0 -91 18
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendena ”Att domstolen dömer korrekt” och ”Att enskilda personer som deltar i domstolsförhandlingar blir bemötta med respekt av personalen i domstolarna”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Tabellen redovisar förtroendet för domstolarna horisontellt, efter fyra kategorier med olika grad av förtroende för respektfullt bemötande uppställt vertikalt. Av tabellen kan man t.ex. utläsa att 29 procent av svarspersonerna som har mycket stort förtroende för ett respektfullt bemötande också har mycket stort förtroende för domstolarna.
Personer med högt förtroende för att bli behandlade med respekt av personalen, är också benägna att hysa förtroende för att domstolen dömer korrekt (tabell 33). Bland personer med mycket litet förtroende för respektfullt bemötande är andelen som även saknar förtroende för domstolarnas kompetens att döma korrekt hela 94 procent.
73
Bilaga 3 SOU 2008:106
Tabell
34
Förtroendet för respektfullt bemötande efter kön och ålder (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Domstols- erfarenhet
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Totalt 18 45 17 10 10 +36 181
Kvinnor 20 43 23 6 8 +34 75 Män 15 47 13 12 13 +37 103
16–49 20 51 13 12 4 +46 101 50– 15 32 22 8 23 +17 65
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att enskilda personer som deltar i domstolsförhandlingarna blir behandlade med respekt av personalen i domstolarna”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
En övervägande andel av personer med domstolserfarenhet hyser förtroende för att enskilda blir behandlade med respekt av personalen i domstolarna. Sammanlagt 63 procent har ganska stort eller mycket stort förtroende för att enskilda blir bemötta med respekt. Andelen med ganska litet eller mycket litet förtroende är 27, vilket ger en förtroendebalans på +36. Detta värde ligger i linje med förtroendet bland allmänheten, där balansmåttet också var +36. Skillnaden är att en större andel tar ställning i frågan, ty endast var tionde har valt alternativet ingen åsikt/känner ej till. Förtroendet för ett respektfullt bemötande är högre bland personer under 50 år. Den i tabellen företedda skillnaden mellan män och kvinnor är ej statistiskt signifikant.
Personer med erfarenhet av domstolar har lägre förtroende för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån av t.ex. media när de dömer, jämfört med allmänheten. Förtroendebalansen för personer med domstolserfarenhet är +6. I urvalet riktat till allmänheten är samma mått +20. Kvinnor och personer under 50 år tenderar att hysa ett högre förtroende för att domstolarna inte påverkas utifrån.
74
Bilaga 3
Tabell
35
Förtroendet för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån totalt och efter kön och ålder (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Domstols- erfarenhet
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Totalt 7 40 24 17 12 +6 179
Kvinnor 9 48 18 13 12 +26 73 Män 6 35 29 18 12 -6 103
16–49 10 41 22 13 14 +16 101 50– 2 35 29 26 8 -18 63
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån till exempel av media när de dömer”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Allmänhetens förtroende för att det som rapporteras i media stämmer överens med det som faktiskt händer i domstolarna är lågt. En jämförelse med resultatet från urvalet av personer med domstolserfarenhet visar ungefär samma värden. En större andel personer har ganska litet och mycket litet förtroende, jämfört med andelen med ganska eller mycket stort förtroende. Förtroendebalansen för personer med domstolserfarenhet är –20. Resultatet ger ännu en gång stöd för att mediebilden avviker från vad som faktiskt sker i domstolen.
Tabell
36
Förtroendet för domstolarna efter nöjdhet med utgången i målet (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Mycket nöjd
13 78 3 3
3
+85 32
Ganska nöjd
14 62 17 4
3
+55 29
Ganska missnöjd 0 46 36 18
0
-8 28
Mycket missnöjd 0 7 31 62
0
-86 42
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Domstolarna dömer korrekt” och frågan ”Hur nöjd är du personligen med utgången i målet?”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1. Antal svar i varje kategori är ringa vilket gör resultaten något osäkra.
75
Bilaga 3 SOU 2008:106
Det finns ett tydligt samband mellan graden av nöjdhet med målet man erfarit och i vilken mån man har förtroende för att domstolarna dömer korrekt.
TPF
31
FPT
Tendensen är entydig för samtliga
förtroendefrågor i enkätundersökningen. Ju mer nöjd man är med utgången i målet man varit del av, desto högre förtroende tenderar man ha för domstolarna, dess personal och verksamhet och kanske kan detta sägas vara ett belägg för att erfarenheten av domstolsväsendet har påverkan på förtroendet för domstolarna.
Tabell
37
Nöjdhet med utgången i målet efter förståelse för domstolens motivering i den skriftliga domen (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Det stämde helt och hållet
Det stämde delvis
Det stämde knappast
Det stämde inte alls
Förtroende balans
Antal svar
Mycket nöjd
70
26
0
4
+92 23
Ganska nöjd
61
35
4
0
+92 23
Ganska missnöjd 21
42
26
11
+26 19
Mycket missnöjd
7
33
13
47
-20 30
Kommentar: Tabellen visar resultatet av frågorna ”Hur nöjd är du personligen med utgången i målet?” och ”Förstod du domstolens motivering till varför den dömde som den gjorde när du läste den skriftliga motiveringen?”. De svarspersoner som uppgett att de inte läst den skriftliga domen är inte medräknade i tabellen. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1. Antal svar i varje kategori är ringa vilket gör resultaten något osäkra.
I tabellen ovan redovisas kopplingen mellan nöjdhet med domen och förståelsen för domstolens motivering. Personer som har förstått motiveringen i domen tenderar också att vara nöjda med utgången i målet. Detta kan till stor del förklaras med att man tenderar att förstå det som man själv uppfattar som rätt och riktigt. Till viss del kanske det även handlar om att förståelse skapar acceptans, och därmed också en högre grad av nöjdhet med domen. Även andra frågor som handlar om förståelsen för domen hänger samman med graden av nöjdhet med utgången i erfaret mål, t.ex. i vilken grad man förstod resonemanget om varför domstolen dömde som den gjorde och huruvida domen var lätt att läsa.
TP
31
PT
Korrelation=0.24.
76
Bilaga 3
6.3 Kontakten med domstolen
En stor del av enkätundersökningen riktad till personer med domstolserfarenhet gäller frågor kring kontakten med domstolsväsendet och det bemötande man fick. I detta avsnitt redovisas de viktigaste resultaten av dessa frågor.
Tabell
38
Kontakten med domstolen (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Det stämde helt och hållet
Det stämde delvis
Det stämde knappast
Det stämde inte alls
Förtroende balans
Antal svar
Fått tillräcklig information
61 33 3 3 88 142
Förstod kallelsen
73
18
8
1
82 141
Lätt att hitta till förhandlingssalen
71 24 4 1 90 139
Vänlig och hjälpsam personal
59 29 7 5 76 128
Kommentar: Tabellen visar resultaten av svaren på följande frågor: Innehöll kallelsen till domstolsförhandlingen i stort sett all den information du behövde? Förstod du allt som stod i kallelsen, även vad som skulle kunna hända om du inte följde uppmaningen i kallelsen? Var det lätt för dig att hitta till förhandlingssalen när du kom till domstolen? Var de personer på domstolen som du var i kontakt med i samband med domstolsförhandlingen vänliga och hjälpsamma? För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
Omkring eller över 90 procent av svarspersonerna upplever sig ha fått och förstått den information de behövde i kallelsen till domstolen, och även vad som skulle kunna hända om de inte följde uppmaningen däri. Mycket få personer som kallas till rättegång uppger det som ett problem att hitta till förhandlingssalen i domstolarna.
Av de svarspersoner som var i kontakt med personalen i domstolen anser 90 procent att personalen i domstolen var vänliga och hjälpsamma. Denna bild delas på det hela taget även av personer som är mycket missnöjda med utgången i målet. Bland dessa personer är andelen som uppfattat personalen som vänlig och hjälpsam 80 procent.
77
Bilaga 3 SOU 2008:106
Tabell
39
Trygghet i domstolen (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Det stämde helt och hållet
Det stämde delvis
Det stämde knappast
Det stämde inte alls
Förtroende balans
Antal svar
Kunde slippa träffa sin motpart
21 14 23 42 -30 125
Trygghet i domstolens väntrum
44 26 18 12 +40 135
Personalen gjorde vad de kunde för att öka tryggheten
27 29 18 26 +12 130
Kommentar: Tabellen visar resultaten av svaren på följande frågor: Var det möjligt för dig att undvika att träffa din motpart i väntrummet före domstolsfärhandlingen? Kände du dig trygg i domstolens väntrum? Gjorde domstolspersonalen vad de kunde för att du skulle känna dig så trygg som möjligt före domstolsförhandlingen? För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
Blott en tredjedel av svarspersonerna som har haft en motpart i målet har upplevt sig kunna undvika denna person i domstolens väntrum. Totalt 70 procent kände sig trygga i domstolens väntrum, medan 12 procent inte alls har känt trygghet där. Andelen personer som har känt otrygghet är högre bland kvinnor och bland personer som varit med i brottsmål.
I enkäten ställdes frågan om huruvida domstolspersonalen gjorde vad de kunde för att man skulle känna sig så trygg som möjligt före domstolsförhandlingen. Av svaren att döma framkommer att något färre än hälften inte upplever att så var fallet.
78
Bilaga 3
Tabell
40
Upplevelse av domstolen (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Det stämde helt och hållet
Det stämde delvis
Det stämde knappast
Det stämde inte alls
Förtroende balans
Antal svar
Förstod vad som förväntades av dem
35 34 17 14 +38 135
Rättegången inleddes på utsatt tid eller besked om varför ej så var fallet
64 21 11 4 +70 138
Ville veta namnen på rättens ledamöter och deras arbetsuppgifter
16 23 24 37 -22 133
Kommentar: Tabellen visar resultaten av svaren på följande frågor: Hade du före domstolsförhandlingen i stora drag fått reda på hur det skulle gå till och vad som förväntades av dig? Började domstolsförhandlingen på utsatt tid eller fick du besked om varför den inte kunde börja på utsatt tid? Kände du behov av att veta namnen på domstolens ledamöter och vad var och en skulle göra? För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
Två personer av tre anser sig i stora drag ha fått reda på vad som förväntades av dem och hur domstolsförhandlingen skulle gå till. Personer med juridiskt biträde, totalt ca 67 procent av respondenterna, har i högre utsträckning upplevt sig känna till hur domstolsförhandlingen skulle gå till och vad som förväntades av dem.
Ungefär 85 procent har uppgett att domstolsförhandlingarna inleddes på utsatt tid, eller att de fick information om varför den inte kunde börja då. Omkring 39 procent har svarat att de skulle vilja veta rättens ledamöters namn och arbetsuppgifter. Bland personer över 50 år har en majoritet svarat att de hyser intresse för dessa uppgifter.
Tabell
41
Under rättegången (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans antal)
Det stämde helt och hållet
Det stämde delvis
Det stämde knappast
Det stämde inte alls
Förtroende balans
Antal svar
Respekt av domaren 50
31
13
6
62 135
Domaren lyssnade
53
30
9
8
66 138
Förståelse av vad som blivit sagt
53
35 10 2
76
137
Tala till punkt
51
29
9
11
60 138
Kommentar: Diagrammet Tabellen visar resultaten av svaren på följande frågor: Blev du bemött med respekt av domaren under domstolsförhandlingen? Lyssnade domaren uppmärksamt på din berättelse? Förstod du allt som blev sagt under domstolsförhandlingen? Fick du möjlighet att tala till punkt under domstolsförhandlingarna och berätta allt som du ansåg var viktigt att få fram? För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
79
Bilaga 3 SOU 2008:106
Åtta av tio personer upplever att de har blivit behandlade med respekt av domaren under domstolsförhandlingarna. Över 80 procent anser att domaren lyssnade uppmärksamt på den berättelse som man framlade i rätten. Personer som är misstänkta för ett brott har känt lägre förtroende för att domaren lyssnar än genomsnittet i urvalet. Ungefär 90 procent har uppgett att de förstod allt som blev sagt under domstolsförhandlingen. Fyra personer av fem har känt att de fick möjlighet att tala till punkt under domstolsförhandlingen.
Tabell
42
Förståelse av domen (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Det stämde helt och hållet
Det stämde delvis
Det stämde knappast
Det stämde inte alls
Förtroende balans
Antal svar
Förstod resonemanget när domen lästes upp
41 32 7 20 +46 59
Förstod motiveringen i domen
38 32 14 16 40 109
Mycket lätt Ganska lätt Ganska svår Mycket svår
Domen var lätt att läsa
28 53 11 8
62 115
Kommentar: Tabellen visar resultaten av svaren på följande frågor: Förstod du domarens resonemang om varför domstolen dömde som den gjorde, när domen lästes upp i slutet av domstolsförhandlingen? Förstod du domstolens motivering till varför den dömde som den gjorde när du läste den skriftliga domen? Tycker du att domen var lätt att läsa? För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
I domstolsförhandlingar där domen lästes upp när svarspersonen var närvarande, har 73 procent angivit att de förstod resonemanget i domen. I 20 procent av fallen var personen inte närvarande när domen lästes upp. I 36 procent av fallen lästes inte domen upp under domstolsförhandlingen.
Av dem som har läst domen har 70 procent svarat att de helt och hållet eller delvis har förstått motiveringen till varför domstolen dömde som den gjorde. Förståelsen av domen är lika god i domar som gäller brottsmål som tvistemål. Ungefär en av tio har svarat att de inte har läst den skriftliga domen.
Ytterligare en av tio har bara läst domslutet. Personer med juridiskt biträde har tagit del av domen i högre utsträckning än andra, men har inte förstått motiveringen bättre än genomsnittet. Omkring 80 procent av dem som har tagit del av domen har uppfattningen att den var ganska lätt eller mycket lätt att läsa.
80
Bilaga 3
Även om svaren i hög utsträckning vittnar om en väl fungerande rättegångsprocess, finns det tydiga förbättringsområden. Genom att mäta korrelationer kan man fastställa vilka aspekter av domstolsväsendet som har störst betydelse för förtroendet för domstolarna. Korrelationer för de sex viktigaste aspekterna redovisas i diagrammet nedan.
Diagram
6 Korrelationer mellan förtroende för aspekter av domstolsväsendet och förtroendet för domstolen (erfarenhetsundersökningen)
Undvika att möta
motpart
Hitta förhandlingssalen
Domstolspersonalen försökte skapa trygghet
Förståelse av kallelsen
Fråga om
domstolsförhandlingen
Domaren lyssnar
Tala till punkt
Respekt av domaren
Förstå motiveringen i
domen
Vänlig
domstolspersonal
0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3
Kommentar: Diagrammets staplar visar korrelationen mellan förtroendet för olika aspekter av domstolsväsendet och förtroendet för att domstolarna dömer korrekt. Samtliga korrelationer är signifikanta på 99-procentsnivån. De fem översta frågorna har det största förklaringsvärdet av samtliga bemötandefrågor i enkäten för förtroendet att domstolen dömer korrekt. De fem nedersta frågorna har lägst förklaringsvärde bland relevanta frågor, för att domstolarna dömer korrekt. Exakta frågor och antal svar: Lyssnade domaren uppmärksamt på din berättelse? (n 138) Fick du möjlighet att tala till punkt under domstolsförhandlingarna och berätta allt som du ansåg var viktigt att få fram? (138) Blev du bemött med respekt av domaren under domstolsförhandlingen? (n 135) Förstod du domstolens motivering till varför den dömde som den gjorde när du läste den skriftliga domen? (n 141) Var de personer på domstolen som du var i kontakt med i samband med domstolsförhandlingen vänliga och hjälpsamma? (n 135) Var det möjligt för dig att undvika att träffa din motpart i väntrummet före domstolsförhandlingen? (n 125) Var det lätt för dig att hitta till förhandlingssalen när du kom till domstolen? (n
139) Förstod du allt som stod i kallelsen, även vad som skulle kunna hända om du inte följde uppmaningen i kallelsen? (n 141) Gjorde domstolspersonalen vad de kunde för att du skulle känna dig så trygg som möjligt före domstolsförhandlingen? (n
130) Om du inte hade all information som du behövde om hur domstolsför-
handlingen skulle gå till och vad som förväntades av dig, kände du att du kunde fråga domaren om det under domstolsförhandlingen? (n
136)
Vid en jämförelse mellan korrelationerna ovan och motsvarande i diagram 2 får man kanske bilden av att sambandet mellan frågorna om bemötande och förtroendet för domstolarna inte är så starkt. Det är fel. Vad måtten i diagram två visar är sannolikt att män-
81
Bilaga 3 SOU 2008:106
niskor i allmänhet inte är tillräckligt insatta för att kunna skilja ut olika aspekter utan är antingen generellt positiva eller generellt sett negativa. Korrelationerna i diagram 6 visar att vissa bemötandefrågor är särskilt viktiga för förtroendet för domstolarna och att korrelationerna är ganska starka.
Det viktigaste med korrelationerna ovan är alltså inte det exakta värdet utan rangordningen. De fem aspekter som har störst betydelse för domstolsförtroendet är att domaren lyssnar, att man får möjlighet att tala till punkt, att man blir behandlad med respekt av domaren, att man förstår motiveringen i domen samt att domstolspersonalen är vänlig och hjälpsam. I diagrammet ovan redovisas också de aspekter som är av minst betydelse för domstolsförtroendet. Nedan följer tre tabeller som tydliggör betydelsen av de tre viktigaste aspekterna av bemötande i domstolen.
Tabell
43
Förtroendet för domstolarna efter uppfattning om domarens benägenhet att lyssna (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Förtroendet för domstolarna
►
Domaren lyssnar
▼
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Det stämde helt och hållet
15 63 13 6 3 +59 73
Det stämde delvis
0
29 42 29 0 -42 41
Det stämde knappast alls eller inte alls
0 8 25 67 0 -84 24
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt” och frågan ”Lyssnade domaren uppmärksamt på din berättelse”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1. Antal svar i varje kategori är ringa vilket gör resultaten något osäkra. Kategorierna ”stämde knappast alls” och ”stämde inte alls” är hopslagna i tabellen. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
Totalt 92 procent av dem som inte alls har uppfattat att domaren lyssnar, hyser ganska eller mycket litet förtroendet för att domstolen har dömer korrekt. Det är dock värt att erinra om att svarsfrekvensen är låg och att vissa kategorier är små. Därför bör tolkning av siffrorna göras med visst mått av försiktighet.
82
Bilaga 3
Tabell
44
Förtroendet för domstolarna efter i viken mån man anser sig fått tala till punkt i rätten (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Förtroendet för domstolarna
►
Tala till punkt
▼
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Det stämde helt och hållet
16 58 16 7 3 +55 71
Det stämde delvis
0
40 27 33 0 -20 40
Det stämde knappast alls eller inte alls
0
11
37 52 0 -78 27
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt” och frågan ”Fick du möjlighet att tala till punkt under domstolsförhandlingen och berätta allt som du ansåg var viktigt att få fram”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1. Antal svar i varje kategori är ringa vilket gör resultaten något osäkra. Kategorierna ”stämde knappast alls” och ”stämde inte alls” är hopslagna i tabellen. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell 1.
Kopplingen mellan förtroendet för domstolarna och i vad mån man anser sig ha fått tala till punkt under domstolsförhandlingen är stark. Av personer som upplever sig ha fått tala till punkt helt och hållet hyser 74 procent förtroende för domstolarna. Motsvarande siffra bland personer som inte alls upplevde sig ha fått tillfälle att tala till punkt är 6 procent.
Tabell
45
Förtroendet för domstolarna efter uppfattningen att man blev behandlad med respekt av domaren (erfarenhetsundersökningen, procent, förtroendebalans, antal)
Förtroendet för domstolarna
►
Respekt av domaren
▼
Mycket stort
Ganska stort
Ganska litet
Mycket litet
Ingen åsikt/känner ej till
Förtroende balans
Antal svar
Det stämde helt och hållet
17 59 14 7 3 +55 67
Det stämde delvis
0
40 36 24 0 -20 42
Det stämde knappast alls eller inte alls
0
11
31 58 0 -78 26
Kommentar: Tabellen visar resultatet av påståendet ”Att domstolarna dömer korrekt” och frågan ”Blev du bemött med respekt av domaren under domstolsförhandlingen”. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1. Antal svar i varje kategori är ringa vilket gör resultaten något osäkra. Kategorierna ”stämde knappast alls” och ”stämde inte alls” är hopslagna i tabellen. För en förklaring av begreppet förtroendebalans se tabell
1.
83
Bilaga 3 SOU 2008:106
Endast något mer än var tionde person som upplever sig ha blivit respektlöst behandlad av domaren hyser förtroende för domstolen. Av dem som upplever sig ha blivit respektfullt behandlade helt och hållet är andelen med förtroende 76 procent.
Flertalet frågor kring bemötande och kontakten med domstolen i enkäten är naturligtvis av betydelse när det gäller att förbättra domstolarnas arbete. Avsnittet har emellertid visat att vissa frågor är starkare kopplat till förtroende. I stora drag handlar dessa frågor om domarens agerande. Personer som har uppfattat att domaren lyssnar, iakttar ett respektfullt bemötande och låter den tilltalade tala till punkt, hyser högt förtroende för att domstolen dömer korrekt.
7 Slutsatser
Resultaten i undersökningen visar att förtroendet för svenska domstolar överlag är gott. Sex av tio personer i Sverige har förtroende för att domstolarna dömer korrekt. Tidigare undersökningar har visat att domstolarna står sig väl när det gäller förtroende, jämfört med andra samhällsinstitutioner och med polisen, åklagarna och kriminalvården.
De flesta personer har ingen egen erfarenhet av hur domstolen, dess ledamöter och verksamhet fungerar. Förtroendet för domstolarna bygger därför i mycket ringa grad på hur bra eller dåligt de tros fungera. De bygger i större utsträckning på att domstolarna är viktiga institutioner i samhället.
Ett visst mått av skepsis gentemot samhällets institutioner kan uppfattas som något naturligt. Skillnader i bakgrund, erfarenheter och värderingar gör att förtroendebedömningar endast sällan kan ligga på 100 procent och kanske är det inte heller eftersträvansvärt. Misstron blir dock ett problem om den polariseras, så att en viss grupp har det förtroende andra saknar. Analysen av domstolsförtroende pekar i några avseenden på sådana tendenser.
Det generella mönstret är att samhällsförtroende är högst i gruppen 15–29 år och lägst i gruppen 50–64 år. Att äldre personer generellt hyser lägre samhällsförtroende brukar förklaras med att individer genom större livserfarenhet blir varse problemen förknippade med samhällets institutioner. Kvinnor tenderar att hysa något högre förtroendet för samhällets institutioner än män.
TPF
32
FPT
TP
32
PT
Holmberg & Weibull (2008).
84
Bilaga 3
Denna studie bekräftar erfarenheter från tidigare undersökningar om domstolsförtroende i fråga om ålder, kön, utbildning och etnisk bakgrund. Högst förtroende återfinns i åldersgruppen 30–49 år. Det föreligger inga stora skillnader i förtroende mellan kvinnor och män. Undersökningen visar att utbildningsnivå tenderar att påverka graden av förtroende. Ju högre utbildning, desto högre förtroende gäller generellt. Förtroendet för domstolarna är lägre bland personer med ursprung utanför Sverige och bland personer med annat hemspråk än svenska.
Det är i detta sammanhang relevant att påpeka att demografiska mönster är förhållandevis stabila. Erfarenheter och egenskaper hos individen påverkar förtroendet för en specifik institution, men en förändring i opinionen ändrar förtroendet på ungefär samma sätt inom alla grupper. Andra analyser av andra samhällsinstitutioner av myndighetskaraktär ger en i stort sett likartad bild, även om nivåerna kan variera något. En jämförelse mellan domstolarna och polisen ligger nära till hands eftersom båda dessa institutioner verkar inom rättsväsendets ram och båda tillhör kategorin sociala institutioner. Polisen åtnjuter generellt sett högre förtroende än domstolarna. Orsaken till detta torde vara att domstolarna i högre grad än polisen betraktas som något abstrakt, medan polisen uppfattas som mer vardaglig och närvarande i samhället.
Ny kunskap som denna studie bidrar till är kopplingen mellan domstolskunskap och förtroendet för domstolsväsendet. En effekt är högre benägenhet till ställningstagande. Bättre resultat på kunskapstestet generar också högre förtroende för domstolar, domaren och för att domstolen inte påverkas utifrån. Detta vittnar om att utbildning och information potentiellt är en metod för ökat förtroende.
I vissa avseenden gäller inte sambandet mellan hög utbildning/goda kunskaper och högt förtroende. För nämndemannaförtroendet har kunskapsnivån begränsad eller ingen effekt. Andelen med lågt förtroende för nämndemän är genomgående stor.
När det kommer till frågan om medias rapportering från domstolarna finns ett negativt samband mellan utbildning och kunskap. Ju högre utbildning och kunskapsnivå, desto större misstro hyser man mot rapporteringen. En förklaring till det låga förtroendet kan vara en ovilja bland lagfarna att förklara eller förklara så att journalister förstår.
TPF
33
FPT
Troligare är att det hänger samman med tabloid-
TP
33
PT
Se Lambertz (2004) s. 392.
85
Bilaga 3 SOU 2008:106
dramaturgi i kvällspressens rapportering om uppmärksammade rättsfall.
Förtroendet för domstolarna är lägre bland personer med egen erfarenhet av domstolar. Frågan är vad det beror på. Ett svar är att förtroendet inte försämras genom domstolskontakter. Det är personer med lågt förtroende för domstolar, som i högre utsträckning kommer i kontakt med domstolsväsendet.
Forskning har visat att förvaltningsmyndigheter som åtnjuter en vittgående beslutanderätt att forma en specifik policy inom lagens ram, åtnjuter lägre förtroende än generella välfärdsprogram.
TPF
34
FPT
Denna möjlighet och skyldighet till tolkning av lagen torde även åligga domstolarna. Resultaten i denna studie vittnar dock om att erfarenheter från domstolen påverkar individens förtroende i någon mening. Exempelvis är graden av nöjdhet med utgången i målet av stor betydelse för i vilken mån svarspersonerna med domstolserfarenhet hyser förtroende för domstolen.
Det troliga är därför att båda dessa faktorer samverkar. Forskning visar att förtroende är ett tudelat begrepp som består av ett beständigt basförtroende och ett flyktigare samhällsförtroende. Personer som kommer i kontakt med domstolen har troligen ett lägre basförtroende i ingångsläget. Kontakten med domstolen tenderar sedan även att sänka individens samhällsförtroende.
Studien visar att domaren har en nyckelroll när det gäller förtroendet för domstolen som helhet. Förtroendet för domaren hänger nära samman med förtroendet för att domstolen har kompetens att döma korrekt. I vilken utsträckning personer med domstolserfarenhet hyser förtroende för domstolarna är i hög grad kopplat till om man har uppfattat att domaren lyssnar och iakttar ett respektfullt bemötande. En annan viktig omständighet som skapar förtroende är att man uppfattar sig ha fått möjlighet att tala till punkt. Även detta torde hänga nära samman med domarens sätt att arbeta.
Det är slutligen väsentligt att i viss mån ifrågasätta bemötandes betydelse för domstolsförtroendet. Studier har visat att benägenheten att acceptera beslut som är mycket ofördelaktiga för individen kan vara lågt, även efter ett rättvist beslutsförfarande och ett gott bemötande. Skälet till detta är enligt studien att vissa personer tenderar att hysa mycket höga förhoppningar om att erhålla ett positivt beslut. Man godtar tänkesättet att man bör acceptera nega-
TP
34
PT
Lipsky (1980).
86
Bilaga 3
tiva beslut om man blivit behandlad på ett rättvist och korrekt sätt, men bedömningen om huruvida man blivit rättvist behandlad görs utifrån utfallet.
TPF
35
FPT
Samtidigt är det bemötandefrågor som ligger i
räckvidden för domstolens förbättringspotential. Ett bättre bemötande kan åtminstone medföra ökat förtroendet i gruppen med en acceptans för systemet som sådant, och som hyser rimliga förväntningar på utfallet.
8 Sammanfattning
Regeringen har gett Förtroendeutredningen i uppdrag att utreda förtroende och kvalitet i domstolarna. På uppdrag av utredningen har Statistiska centralbyrån gjort en postenkätundersökning, i syfte att mäta attityder, kunskaper och förtroende för svenska domstolar. Undersökningen har gjorts genom två separata urval. Ett urval riktades till personer ur allmänheten. Ett urval riktades till personer med egen erfarenhet av svenska domstolar.
Undersökningen inleddes genom att en postenkät sammanställdes i samarbete mellan Förtroendeutredningen och SCB. Postenkäten skickades ut under våren 2008. I urvalet riktat till allmänheten blev svarsfrekvensen 48 procent och i urvalet riktat till personer med domstolserfarenhet 40 procent. Svarsfrekvenserna måste betraktas som låga, ställt i relation till samhällvetenskapliga postenkäter generellt.
Undersökningen visar att 6 av 10 svenskar har ganska stort eller mycket stort förtroende för domstolarna. Andelen som uppger sig ha ganska eller mycket lite förtroende för domstolarna är 23 procent. Resultaten från undersökningen är i linje med tidigare mätningar av förtroendet för domstolar som gjorts i Sverige. Förtroende för domstolarna varierar beroende på demografiska variabler som kön, ålder och utbildning. Den tydligaste tendensen är att personer med hög utbildning och personer bosatta i och kring storstäderna har högre förtroende för domstolarna.
Domarkåren åtnjuter högre förtroende än domstolarna. Förtroendet för nämndemän är dock lågt. Andelen med ganska stort eller mycket stort förtroende är lika stor som gruppen med litet förtroende och ganska litet förtroende. Högutbildade tenderar att hysa högre förtroende för domare, jämfört med lågutbildade. Motsvarande tendens finns inte vad gäller förtroendet för nämndemän.
TP
35
PT
Esaiasson (2008).
87
Bilaga 3 SOU 2008:106
Svarsmönstret i undersökningen indikerar att allmänheten har mycket lågt förtroende för medias rapportering av det som händer i domstolarna. Endast 32 procent har mycket stort eller ganska stort förtroende, jämfört med 49 procent som har ganska lite eller mycket lite förtroende.
Som en del av frågorna i enkätundersökningen gjordes ett kunskapstest med totalt 8 frågor, som behandlade det svenska domstolsväsendets roll och uppgift. Den tydligaste linjen är att kunskap skapar förtroende. Ju bättre resultat på kunskapstestet, desto högre förtroende för domstolarna tenderar man att ha.
Erfarenheter från tidigare undersökningar visar att personer som är uppväxta utomlands eller vars föräldrar är uppväxta utanför Sverige tenderar att hysa lägre förtroende för domstolarna. Resultaten från denna undersökning ligger i linje med tidigare erfarenheter. Förtroendet för domstolarna är lägre bland personer med en eller båda föräldrarna födda utomlands och bland personer med annat hemspråk än svenska.
En tredjedel av befolkningen har ganska eller mycket litet förtroende för möjligheten att få en rättvis dom i domstolarna, oavsett om man har svensk eller utländsk bakgrund. Andelen är högre bland personer med utländsk bakgrund. Över en tredjedel misstror domstolens förmåga att behandla personer lika, med hänsyn till kön, ålder, utbildning, yrke, sexuell läggning, tidigare straffad, etc.
Erfarenheten av domstolskontakter har en förtroendeminskade effekt. Andelen med ganska och mycket stort förtroende är lägre och andelen med ganska och mycket litet förtroende är högre. Personer med erfarenhet av domstolar tenderar att hysa lägre förtroende för att domstolarna inte låter sig påverkas utifrån av t.ex. media när de dömer, jämfört med allmänheten.
En annan tendens är att ju mer nöjd man är med utgången i målet man varit del av, desto högre förtroende tenderar man ha för domstolarna, dess personal och dess verksamhet.
Studien visar också att domaren har en nyckelroll när det gäller förtroendet för domstolen som helhet. Förklaringen till om personer med domstolserfarenhet hyser förtroendet för domstolarna är i hög grad kopplat till om man har uppfattat att domaren lyssnar och iakttar ett respektfullt bemötande.
88
Bilaga 3
Referenser
Kommittédirektiv Förtroende och kvalitet i domstolarna (2007:93) Esaiasson, Peter (2008). Will Citizens Take No For An Answer? –
On the Legitimizing Capacity of Procedural Fairness Theory. Department of Political Science: Göteborg University. Hadenius, Stig, Weibull, Lennart & Wadbring, Ingela (2008).
Massmedier. Press, radio och tv i den digitala tidsåldern. Ekerlids Förlag: Stockholm. Holmberg, Sören (2006). Förtroendet för rättsväsendet. Rapport
från SOM-institutet. Holmberg, Sören & Weibull, Lennart (2007). ”Ökat förtroende –
bara en valårseffekt?” i Holmberg, Sören & Weibull Lennart red. Det nya Sverige. SOM-rapport nr 41: Göteborg. Holmberg, Sören & Weibull, Lennart (2008). ”Svenskt institu-
tionsförtroende på väg upp igen?” i Holmberg, Sören & Weibull Lennart red. Skilda världar. SOM-rapport nr 44: Göteborg. Johansson, Bengt (2008). ”Rättvisande nyhetsmedier?” i Nilsson,
Lennart & Johansson, Susanne red. Regionen och flernivådemokratin. SOM-rapport nr 42: Göteborg. Lambertz, Göran. (2004). ”Förtroendet för rättsväsendet.” i Fest-
skrift till Per Henrik Lindblom, 2004. Iustus Förlag: Uppsala. Lipsky, Michael (1980). Street-level bureaucracy: dilemmas of the
individual in the public services. Russell Sage Foundation. New York. Nationella trygghetsundersökningen 2007. Om utsatthet, trygghet
och förtroende. Rapport 2008:3. Nilsson, Åsa (2008). ”Den nationella SOM-undersökningen 2007.”
i Holmberg, Sören & Weibull Lennart red. Skilda världar. SOM-rapport nr 44: Göteborg. Rothstein, Bo (2008). ”Den svåra konsten att lita på andra, att vara
nöjd med sig själv och att vara ung” i Holmberg, Sören & Weibull, Lennart red. Skilda världar. SOM-rapport nr 44: Göteborg. Weibull, Lennart (2007). ”Medieförtroende och medieanvändning”
i Holmberg, Sören & Weibull Lennart red. Det nya Sverige. SOM-rapport nr 41: Göteborg.
89
Bilaga 3 SOU 2008:106
Appendix
Nettourval, antal svar, bortfall och svarsandel i procent fördelat per roll i domstolen (antal, procent)
78
21
57
27%
81
32
49
40%
81
36
45 44%
77
31
46
40%
74
37
37
50%
78
29
49
37%
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Tilltalade Målsägande Vittne Kärande Svarnade Enskild part
Nettourval Antal svar Bortfall Svarsnadel (procent)
90
Bilaga 4
Redovisning av våra egna
enkätundersökningar med advokater,
åklagare, domare och nämndemän
om förtroende för domstolar och
domstolars bemötande m.m.
91
Bilaga 4 SOU 2008:106
92
Bilaga 4
Missiv Enkät advokater
Förtroende och kvalitet i domstolarna
Information till Dig som deltar i undersökningen
- Vilket förtroende har advokater och deras huvudmän för dom-
stolarna i Sverige? - Hur blir advokater och deras huvudmän bemötta av personalen i
domstolarna?
Detta är exempel på frågor som den statliga ”Förtroendeutredningen” försöker besvara genom denna undersökning. Utredningen genomför samtidigt en motsvarande undersökning med allmänheten och med åklagare. Dessutom ställer utredningen i en enkätundersökning riktad till domare och nämndemän frågor rörande samma förtroende- och bemötandeaspekter. Undersökningen tar i den delen sikte på vad domare och nämndemän tror att professionella aktörer och allmänheten har för uppfattning.
Vad är utredningens uppgift?
Att medborgarna har ett stort förtroende för rättsväsendet är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess funktion. För att förtroendet ska upprätthållas krävs bl.a. att personer som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter bemöts med respekt och professionalism. Enligt direktiven till utredningen är det för domstolarnas del bemötandet, utformningen av domar och beslut samt informationen från domstolarna till medierna, dvs. det sätt på vilket domstolarna kommunicerar med medborgarna, som har särskilt stor betydelse för förtroendet.
Utredningen har till uppgift att kartlägga hur kommunikationen mellan Sveriges domstolar och medborgarna fungerar och överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Kartläggning och överväganden ska redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för domstolarnas fortsatta arbete med dessa frågor.
93
Bilaga 4 SOU 2008:106
Varför är Din medverkan viktig?
Eftersom det inte varit möjligt för oss att rikta undersökningen endast till advokater som regelmässigt uppträder i domstol har vi valt att skicka frågeformuläret till samtliga i landet verksamma advokater. Endast Du som brukar uppträda i domstol behöver dock besvara enkäten.
För att få rättvisande resultat i undersökningen är det viktigt att alla advokater som brukar uppträda i domstol svarar. Varje svar som uteblir försämrar undersökningens tillförlitlighet och inte minst möjligheterna att påvisa eventuella variationer över landet, skillnader mellan domstolsslagen m.m. Vi hoppas därför att Du vill medverka, men det är givetvis Du själv som avgör om Du vill vara med eller inte.
Frågeformuläret
Frågorna berör många aspekter av domstolarnas arbete och antalet frågor kan verka stort. De flesta frågor besvaras dock enkelt med ett kryss i tillämplig ruta. Vi är samtidigt medvetna om att frågeformuläret innehåller flera uppföljande frågor som det kan ta tid att besvara ordentligt. Dessa frågor finns med för att vi mer i detalj ska kunna påvisa vari eventuella brister består. Ju fler som svarar på dessa frågor desto större blir med andra ord våra möjligheter att komma åt de konkreta problem som kan finnas i domstolarnas sätt att arbeta. Om Du inte anser Dig ha tid att svara på de uppföljande frågorna är det givetvis bättre att Du bara svarar på de övriga frågorna än att Du låter bli att medverka.
Vart skickar Du frågeformuläret och vad händer med svaren?
Undersökningen genomförs i samarbete med Advokatsamfundet som svarar för utskick av frågeformuläret. Det ifyllda frågeformuläret skickar Du till utredningen på adressen nedan. Dessvärre har vi inte möjlighet att ersätta portot. Vi hoppas att Du har överseende med detta. Utredningen kommer även att bearbeta och sammanställa svaren.
Svaren behandlas anonymt och resultaten publiceras bara som siffror i tabeller. Vad någon enskild person svarat framgår aldrig. Alla som arbetar med undersökningen har tystnadsplikt. För upp-
94
Bilaga 4
gifter i undersökningen som rör en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde gäller dessutom sekretess enligt en särskild föreskrift i 3 § sekretessförordningen (1980:657).
Hur får Du del av utredningens färdiga arbete?
Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2008. Betänkandet kommer att publiceras i serien Statens Offentliga Utredningar (SOU).
Vi svarar gärna på frågor!
Om Du har frågor som rör Din medverkan i undersökningen eller själva utredningen, mejla, ring eller skriv till:
Förtroendeutredningen (Ju 2007:08) Att: Fredrik Bohlin Regeringskansliets utredningsavdelning Box 187 201 21 MALMÖ Telefon: Fredrik Bohlin (utredningssekreterare) 040-35 58 88 Fax: 040-12 24 37 E-post: fredrik.bohlin@justice.ministry.se
95
Bilaga 4 SOU 2008:106
96
Bilaga 4
Missiv Enkät åklagare
Förtroende och kvalitet i domstolarna
Information till Dig som deltar i undersökningen
- Vilket förtroende har åklagare och målsägande för domstolarna i
Sverige? - Hur blir åklagare och målsägande bemötta av personalen i dom-
stolarna?
Detta är exempel på frågor som den statliga ”Förtroendeutredningen” försöker besvara genom denna undersökning. Utredningen genomför samtidigt en motsvarande undersökning med allmänheten och med advokater. Dessutom ställer utredningen i en enkätundersökning riktad till domare och nämndemän frågor rörande samma förtroende- och bemötandeaspekter. Undersökningen tar i den delen sikte på vad domare och nämndemän tror att professionella aktörer och allmänheten har för uppfattning.
Vad är utredningens uppgift?
Att medborgarna har ett stort förtroende för rättsväsendet är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess funktion. För att förtroendet ska upprätthållas krävs bl.a. att personer som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter bemöts med respekt och professionalism. Enligt direktiven till utredningen är det för domstolarnas del bemötandet, utformningen av domar och beslut samt informationen från domstolarna till medierna, dvs. det sätt på vilket domstolarna kommunicerar med medborgarna, som har särskilt stor betydelse för förtroendet.
Utredningen har till uppgift att kartlägga hur kommunikationen mellan Sveriges domstolar och medborgarna fungerar och överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Kartläggning och överväganden ska redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för domstolarnas fortsatta arbete med dessa frågor.
97
Bilaga 4 SOU 2008:106
Varför är Din medverkan viktig?
Vi har slumpmässigt valt ut 250 åklagare. Det är alltså slumpen som gjort att just Du har kommit med i undersökningen. Urvalet har gjorts av Åklagarmyndigheten. Tillsammans ska de utvalda personerna ge en god bild av åklagares uppfattning.
För att få rättvisande resultat i undersökningen är det viktigt att alla svarar. Varje svar som uteblir försämrar undersökningens tillförlitlighet och inte minst möjligheterna att påvisa t.ex. variationer över landet. Vi hoppas därför att Du vill medverka, men det är givetvis Du själv som avgör om Du vill vara med eller inte.
Frågeformuläret
Frågorna berör många aspekter av domstolarnas arbete och antalet frågor kan verka stort. De flesta frågor besvaras dock enkelt med ett kryss i tillämplig ruta. Vi är samtidigt medvetna om att frågeformuläret innehåller flera uppföljande frågor som det kan ta tid att besvara ordentligt. Dessa frågor finns med för att vi mer i detalj ska kunna påvisa vari eventuella brister består. Ju fler som svarar på dessa frågor desto större blir med andra ord våra möjligheter att komma åt de konkreta problem som kan finnas i domstolarnas sätt att arbeta. Om Du inte anser Dig ha tid att svara på de uppföljande frågorna är det givetvis bättre att Du bara svarar på de övriga frågorna än att Du låter bli att medverka.
Vart skickar Du frågeformuläret och vad händer med svaren?
Undersökningen genomförs i samarbete med Åklagarmyndigheten som svarar för urvalet och utskick av frågeformuläret. Det ifyllda frågeformuläret skickar Du till utredningen på adressen nedan. Utredningen kommer även att bearbeta och sammanställa svaren.
Svaren behandlas anonymt och resultaten publiceras bara som siffror i tabeller. Vad någon enskild person svarat framgår aldrig. Alla som arbetar med undersökningen har tystnadsplikt. För uppgifter i undersökningen som rör en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde gäller dessutom sekretess enligt en särskild föreskrift i 3 § sekretessförordningen (1980:657).
98
Bilaga 4
Hur får Du del av utredningens färdiga arbete?
Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2008. Betänkandet kommer att publiceras i serien Statens Offentliga Utredningar (SOU).
Vi svarar gärna på frågor!
Om Du har frågor som rör Din medverkan i undersökningen eller själva utredningen, ring eller skriv till:
Utredningen om Förtroende och kvalitet i domstolarna Att: Fredrik Bohlin Regeringskansliets utredningsavdelning Box 187 201 21 MALMÖ Telefon: Fredrik Bohlin (utredningssekreterare) 040-35 58 88 Fax: 040-12 24 37 E-post: fredrik.bohlin@justice.ministry.se
99
Bilaga 4 SOU 2008:106
100
Bilaga 4
Frågeformulär Advokater och åklagare
Förtroende och bemötande
Formulärets innehåll
Frågenummer Frågeområde
1–10a Förtroende för domstolarna 11–39 Bemötande m.m. 40–44 Bakgrund
Först vill vi be Dig svara på några frågor som handlar om Ditt förtroende för domstolarna.
Hur stort förtroende har Du för följande aspekter av domstolarnas verksamhet? Markera med ett kryss.
1. Att domstolarna dömer korrekt.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
1a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att domarna är oriktiga? ________________________________________________________ ________________________________________________________
2. Att juristdomare har kompetens att döma korrekt.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
101
Bilaga 4 SOU 2008:106
2a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att juristdomares kompetens brister? ________________________________________________________ ________________________________________________________
3. Att nämndemän har kompetens att döma korrekt.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
3a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att nämndemännens kompetens brister? ________________________________________________________ ________________________________________________________
4. Att domstolarna avgör målen inom rimlig tid?
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
4a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vad som är de främsta orsakerna till att handläggningstiderna i domstolarna är för långa? ________________________________________________________ ________________________________________________________
5. Att parter och vittnen blir bemötta med respekt av personalen i domstolarna.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
102
Bilaga 4
5a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att domstolarna brister i uppträdandet mot parter och vittnen? ________________________________________________________ ________________________________________________________
6. Att domstolarna är omsorgsfulla och noggranna i sitt arbete.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
6a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att domare brister i noggrannhet och omsorg i sitt arbete? ________________________________________________________ ________________________________________________________
7. Att förutsättningarna för en rättvis dom i domstolarna är desamma för infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
7a. Om du har ganska litet förtroende eller mycket litet förtroende för hur infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund behandlas av domstolarna, vilket av följande alternativ stämmer bäst.
□
Personer med utländsk bakgrund har sämre förutsättningar att få en rättvis prövning
□
Infödda svenskar har sämre förutsättningar att få en rättvis prövning
103
Bilaga 4 SOU 2008:106
7b. Om Du har ganska litet förtroende eller mycket litet förtroende för att förutsättningarna för en rättvis dom i domstolarna är desamma för infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund, har Du någon närmare uppfattning om vad Du anser är de främsta orsakerna till att infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund inte har samma förutsättningar att få en rättvis dom? ________________________________________________________ ________________________________________________________
8. Att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de dömer.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
8a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vilka grupper av människor som Du anser löper risk att bli negativt särbehandlade i domstolarna och varför just dessa grupper löper en sådan risk? ________________________________________________________ ________________________________________________________
9. Att domstolarna har förmåga att stå emot påverkan utifrån när de dömer.
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
104
Bilaga 4
9a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vad för slags yttre påverkan som Du anser att domstolarna har svårt för att stå emot och vad som Du anser är skälet till att domstolarna har svårt för att stå emot denna yttre påverkan? ________________________________________________________ ________________________________________________________
10. Att mediernas rapportering stämmer överens med vad som faktiskt har skett under handläggningen i domstolen?
□
Mycket stort förtroende
□
Ganska stort förtroende
□
Varken stort eller litet förtroende
□
Ganska litet förtroende
□
Mycket litet förtroende
10a. Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vad Du anser är orsaken till att mediernas rapportering inte är saklig och korrekt? ________________________________________________________ ________________________________________________________
Härnäst vill vi fråga om domstolarnas information och bemötande i förhållande till Dig och Dina huvudmän.
Hur väl anser Du att följande påståenden stämmer överens med domstolens sätt att
U
informera och bemöta Dig och Dina huvudmän
U
(målsägande räknas här som åklagares huvudmän)?
11. Kallelserna innehåller i allt väsentligt den information jag brukar behöva.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
105
Bilaga 4 SOU 2008:106
11a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vilken information saknar Du? ________________________________________________________ ________________________________________________________
12. Kallelserna innehåller i allt väsentligt den information som mina huvudmän brukar behöva.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
12a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vilken information saknar Dina huvudmän? ________________________________________________________ ________________________________________________________
13. Mina huvudmän brukar begripa vad det står i kallelserna, inklusive vad som kan hända om de inte följer kallelsen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
13a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vad är det som Dina huvudmän inte förstår i kallelserna? ________________________________________________________ ________________________________________________________
14. När jag kontaktar domstolen i anledning av mina ärenden brukar jag bli kopplad till en person som kan besvara mina frågor.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
106
Bilaga 4
15. Jag brukar bli respektfullt bemött av de personer på domstolen som jag talar med per telefon.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
15a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister domstolspersonalen i detta avseende och är det någon personalkategori som avviker negativt härvid? ________________________________________________________ ________________________________________________________
16. Mina huvudmän brukar ha lätt för att hitta till förhandlingssalen när de kommer till domstolen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
17. De personer på domstolen som jag är kontakt med i samband med förhandlingar brukar vara vänliga och hjälpsamma.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
18. Domstolslokalerna brukar vara disponerade på ett sådant sätt att mina huvudmän, om de vill det, kan undvika att träffa sina motparter före förhandlingen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
107
Bilaga 4 SOU 2008:106
19. Jag brukar själv känna mig trygg i domstolens väntsalar.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
19a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vad är den främsta orsaken till att Du inte känner Dig trygg i väntsalarna? ________________________________________________________ ________________________________________________________
20. Domstolspersonalen brukar göra vad som kan förväntas för att jag och mina huvudmän ska känna oss så trygga som möjligt innan förhandlingen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
20a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt briser domstolspersonalen i detta avseende? ________________________________________________________ ________________________________________________________
21. Förhandlingarna börjar i princip på utsatt tid, eller så brukar jag få besked om varför de inte kan börja på utsatt tid.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
22. Domstolarna brukar avsätta tillräckligt med tid för förhandlingarna.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
108
Bilaga 4
22a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, är det i några situationer eller måltyper som domstolarnas tidsplanering brukar vara särskilt bristfällig? ________________________________________________________ ________________________________________________________
23. Jag brukar själv informera mina huvudmän före förhandlingen om hur denna kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
24. Jag förväntar mig att rättens ordförande ska förklara för mina huvudmän hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
25. Jag brukar bli respektfullt bemött av rättens ordförande under förhandlingarna.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
25a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister ordförandena i detta avseende? ________________________________________________________ ________________________________________________________
109
Bilaga 4 SOU 2008:106
26. Jag brukar under förhandlingarna få möjlighet att prata till punkt utan att bli avbruten.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
26a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt och i vilka situationer brister rätten i detta avseende? ________________________________________________________ ________________________________________________________
27. Mina huvudmän brukar under förhandlingarna få möjlighet att berätta om allt som kan vara av betydelse för bedömningen utan att bli avbrutna.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
27a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt och i vilka situationer brister rätten i detta avseende? ________________________________________________________ ________________________________________________________
28. Rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
28a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister rättens ordförande i detta avseende och hur lägger Du märke till det? ________________________________________________________ ________________________________________________________
110
Bilaga 4
29. Nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
29a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister nämndemännen i detta avseende och hur lägger Du märke till det? ________________________________________________________ ________________________________________________________
30. Rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på min sakframställan och plädering.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
30a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister rättens ordförande i detta avseende och hur lägger Du märke till det? ________________________________________________________ ________________________________________________________
31. Nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på min sakframställan och plädering.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
31a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister nämndemännen i detta avseende och hur lägger Du märke till det? ________________________________________________________ ________________________________________________________
111
Bilaga 4 SOU 2008:106
32. När domar avkunnas muntligen brukar rättens ordförande förklara domstolens ställningstaganden på ett sätt som mina huvudmän förstår.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
32a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, är det något som huvudmännen har särskilt svårt att förstå och vad tror Du är orsaken till det? ________________________________________________________ ________________________________________________________
33. När jag läser de skriftliga domarna brukar jag förstå domstolens motiveringar.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
□
Jag brukar endast läsa domsluten
□
Jag brukar inte läsa domarna
33a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brukar domstolens motiveringar brista i begriplighetshänseende? ________________________________________________________ ________________________________________________________
34. När mina huvudmän läser de skriftliga domarna brukar de förstå domstolens motiveringar utan att jag närmare behöver förklara innebörden för dem.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
□
Mina huvudmän brukar endast läsa domslutet
□
Mina huvudmän brukar inte läsa domen
112
Bilaga 4
34a. Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, är det något i motiveringarna som huvudmännen brukar ha särskilt svårt för att förstå och vad tror Du är orsaken till det? ________________________________________________________ ________________________________________________________
35. Mina huvudmän visar i allmänhet respekt för domstolarna.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
36. Vittnen visar i allmänhet respekt för domstolarna.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
37. Anser Du att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
□
Mycket svåra
□
Ganska svåra
□
Varken lätta eller svåra
□
Ganska lätta
□
Mycket lätta
□
Jag brukar inte läsa domarna
□
Jag brukar endast läsa domslutet
37a. Om Du anser att domarna är mycket svåra eller ganska svåra att läsa, vad är det som gör att domarna brukar vara svåra att läsa? ________________________________________________________ ________________________________________________________
113
Bilaga 4 SOU 2008:106
38. Anser Dina huvudmän att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
□
Mycket svåra
□
Ganska svåra
□
Varken lätta eller svåra
□
Ganska lätta
□
Mycket lätta
□
Jag brukar inte läsa domarna
□
Jag brukar endast läsa domslutet
38a. Om Dina huvudmän anser att domarna är mycket svåra eller ganska svåra att läsa, vad är det som gör att domarna brukar vara svåra att läsa för huvudmännen? ________________________________________________________ ________________________________________________________
39. Hur ser Du på inflytandet mellan rättens ordförande och nämndemännen?
Rättens ordförande har:
□
Alltför stort inflytande
□
Något för stort inflytande
□
Lagom stort inflytande
□
Något för litet inflytande
□
Alltför litet inflytande
Nämndemännen har:
□
Alltför stort inflytande
□
Något för stort inflytande
□
Lagom stort inflytande
□
Något för litet inflytande
□
Alltför litet inflytande
114
Bilaga 4
Till sist några frågor om Dig själv.
40. Hur gammal är Du?
□
–35 år
□
36–45 år
□
46–55 år
□
56 år eller äldre
41. Är Du kvinna eller man?
□
Kvinna
□
Man
42. Var i landet är Du huvudsakligen verksam?
□
Mindre tätorter i norra Sverige < 40 000 invånare
□
Mindre tätorter i Mellansverige < 40 000 invånare
□
Mindre tätorter i södra Sverige < 40 000 invånare
□
Stockholm
□
Göteborg
□
Malmö
□
Städer eller större tätorter i norra Sverige > 40 000 invånare
□
Städer eller större tätorter i Mellansverige > 40 000 invånare
□
Städer eller större tätorter i södra Sverige > 40 000 invånare
43. Arbetar Du som advokat eller åklagare?
□
Advokat
□
Åklagare (besvara inte sista frågan)
115
Bilaga 4 SOU 2008:106
44. Med vilka typer av mål och ärenden arbetar Du huvudsakligen (flera alternativ kan kryssas för)?
□
Brottmål
□
Familjemål
□
Tvistemål
□
Renodlad affärsjuridik
□
Migrationsärenden
□
Skattemål
□
Ärenden rörande tvångsvård enligt LRV, LPT, LVM eller LVU
□
Socialförsäkringsärenden Annat, nämligen __________________________________________
Ett stort tack för din medverkan! Om Du har synpunkter på någon enskild fråga eller formuläret som helhet är vi tacksamma att få ta del av dessa.
116
Bilaga 4
Missiv Enkät domare och nämndemän
Förtroende och kvalitet i domstolarna
Information till Dig som deltar i undersökningen
- Vilket förtroende tror domare och nämndemän att medborgarna
har för domstolarna i Sverige? - Hur tror domare och nämndemän att människor som deltar i dom-
stolsförhandlingar i Sveriges domstolar upplever bemötandet från personalen i domstolarna? - Tror domare och nämndemän att människor som deltar i dom-
stolsförhandlingar i Sveriges domstolar begriper vad som sägs under förhandlingarna och förstår varför domstolarna dömer som de gör i målen?
Detta är exempel på frågor som den statliga ”Förtroendeutredningen” försöker besvara genom denna undersökning. I enkätundersökningar med allmänheten, advokater och åklagare som genomförs samtidigt ställer utredningen motsvarande frågor om vilket förtroende dessa kategorier har för domstolarna och hur de med egen erfarenhet från att uppträda i domstolsförhandlingar anser sig bli bemötta av domstolspersonalen.
Vad är utredningens uppgift?
Att medborgarna har ett stort förtroende för rättsväsendet är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess funktion. För att förtroendet ska upprätthållas krävs bl.a. att personer som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter bemöts med respekt och professionalism. Enligt direktiven till utredningen är det för domstolarnas del bemötandet, utformningen av domar och beslut samt informationen från domstolarna till medierna, dvs. det sätt på vilket domstolarna kommunicerar med medborgarna, som har särskilt stor betydelse för förtroendet.
117
Bilaga 4 SOU 2008:106
Utredningen har till uppgift att kartlägga hur kommunikationen mellan Sveriges domstolar och medborgarna fungerar och överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Kartläggning och överväganden ska redovisas på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för domstolarnas fortsatta arbete med dessa frågor.
Varför är Din medverkan viktig?
Vi har slumpmässigt valt ut 400 domare och 400 nämndemän, varav hälften i varje kategori är verksamma i allmän domstol och hälften i förvaltningsdomstol. Det är alltså slumpen som gjort att just Du har kommit med i undersökningen. Urvalet har gjorts av Domstolsverket. Tillsammans ska de utvalda personerna ge en god bild av domares och nämndemäns uppfattning.
För att få rättvisande resultat i undersökningen är det viktigt att alla svarar. Varje svar som uteblir försämrar undersökningens tillförlitlighet. Vi hoppas därför att Du vill medverka, men det är givetvis Du själv som avgör om Du vill vara med eller inte.
Frågeformuläret
Frågorna berör många aspekter av domstolarnas arbete och antalet frågor kan verka stort, men de flesta besvaras enkelt med ett kryss i tillämplig ruta.
Vart skickar Du frågeformuläret och vad händer med svaren?
Undersökningen genomförs i samarbete med Domstolsverket som svarar för urvalet och utskick av frågeformuläret. Det ifyllda frågeformuläret skickar Du sedan till utredningen på adressen nedan. Utredningen kommer även att bearbeta och sammanställa svaren.
Svaren behandlas anonymt och resultaten publiceras bara som siffror i tabeller. Vad någon enskild person svarat framgår aldrig. Alla som arbetar med undersökningen har tystnadsplikt. För uppgifter i undersökningen som rör en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde
118
Bilaga 4
gäller dessutom sekretess enligt en särskild föreskrift i 3 § sekretessförordningen (1980:657).
Hur får Du del av utredningens färdiga arbete?
Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2008. Betänkandet kommer att publiceras i serien Statens Offentliga Utredningar (SOU).
Vi svarar gärna på frågor!
Om Du har frågor som rör Din medverkan i undersökningen eller själva utredningen, mejla, ring eller skriv till:
Förtroendeutredningen (Ju 2007:08) Att: Fredrik Bohlin Regeringskansliets utredningsavdelning Box 187 201 21 MALMÖ Telefon: Fredrik Bohlin (utredningssekreterare) 040-35 58 88 Fax: 040-12 24 37 E-post: fredrik.bohlin@justice.ministry.se
119
Bilaga 4 SOU 2008:106
120
Bilaga 4
Frågeformulär Domare och nämndemän
Förtroende och bemötande
Formulärets innehåll
Frågenummer Frågeområde
1–10 Förtroende för domstolarna 11 Domstolarnas roll och uppgift i samhället 12–53a Bemötande m.m. 54–63 Ordning och säkerhet m.m. 64–68 Bakgrund
Förtroende för domstolarna (allmänhetens och professionella aktörers uppfattningar)
1. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att domstolarna dömer korrekt?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
2. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att juristdomare har kompetens att döma korrekt?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
121
Bilaga 4 SOU 2008:106
3. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att nämndemän har kompetens att döma korrekt?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
4. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att domstolarna avgör målen inom rimlig tid?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
5. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att parter och vittnen blir bemötta med respekt av personalen i domstolarna?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
122
Bilaga 4
6. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att domstolarna är omsorgsfulla och noggranna i sitt arbete?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
7. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att mediernas rapportering stämmer överens med vad som faktiskt har skett under handläggningen i domstolen?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
8. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att förutsättningarna för en rättvis dom i domstolarna är desamma för infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
123
Bilaga 4 SOU 2008:106
8a. Vilken grupp tror Du att de i följande kategorier som har ganska litet eller mycket litet förtroende anser har
U
sämst
U
förut-
sättningar att få en rättvis prövning i domstolarna?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Personer med utländsk bakgrund
□ □ □
Infödda svenskar
□ □ □
9. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de dömer?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
10. Hur stort förtroende tror Du att följande kategorier har för att domstolarna har förmåga att stå emot påverkan utifrån när de dömer?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Mycket stort förtroende
□ □ □
Ganska stort förtroende
□ □ □
Varken stort eller litet förtroende
□ □ □
Ganska litet förtroende
□ □ □
Mycket litet förtroende
□ □ □
124
Bilaga 4
Domstolarnas roll och uppgift i samhället (allmänhetens uppfattning)
11. Hur väl insatt tror Du att allmänheten upplever att den är i domstolarnas roll och uppgift i samhället?
□
Mycket väl insatt
□
Ganska väl insatt
□
Inte särskilt väl insatt
□
Inte alls insatt
Bemötande (parters, vittnens och professionella aktörers uppfattningar)
Hur väl tror Du att kategorierna nedan anser att följande påståenden stämmer överens med domstolens sätt att
U
informera och bemöta
dem
U
när de uppträdde där? Med parter avses här målsägande, till-
talade, kärande, svarande och enskilda parter i förvaltningsmål. Målsägande räknas här som åklagares huvudmän.
12. Kallelserna innehåller i allt väsentligt den information som aktörerna brukar behöva.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
13. Advokater och åklagare upplever att kallelserna i allt väsentligt innehåller den information som deras huvudmän brukar behöva.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Allmänheten
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
125
Bilaga 4 SOU 2008:106
14. Parter och vittnen begriper vad som står i kallelsen, inklusive vad som kan hända om de inte följer kallelsen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
15. Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän brukar begripa vad som står i kallelserna, inklusive vad som kan hända om de inte följer kallelserna.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
16. När aktörerna kontaktar domstolen i anledning av sina ärenden brukar de bli de kopplade till en person som kan besvara deras frågor.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
17. Aktörerna brukar bli respektfullt bemötta av de personer på domstolen som de talar med per telefon.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
126
Bilaga 4
18. Parter och vittnen har lätt för att hitta till förhandlingssalen när de kommer till domstolen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
19. Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän brukar ha lätt för att hitta till förhandlingssalen när de kommer till domstolen.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
20. De personer på domstolen som aktörerna är i kontakt med i samband med förhandlingar brukar vara vänliga och hjälpsamma.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
21. Domstolslokalerna är disponerade på ett sådant sätt att parter och vittnen, om de vill det, kan undvika att träffa sin motpart före förhandlingen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
127
Bilaga 4 SOU 2008:106
22. Advokater och åklagare upplever att domstolslokalerna brukar vara disponerade på ett sådant sätt att deras huvudmän, om de vill det, kan undvika att träffa sina motparter före förhandlingen.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
23. Aktörerna brukar känna sig trygga i domstolens väntsalar.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
24. Domstolspersonalen brukar göra vad som kan förväntas för att aktörerna ska känna sig så trygga som möjligt före förhandlingen.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
25. Förhandlingarna börjar i princip på utsatt tid, eller så brukar aktörerna få besked om varför de inte kan börja på utsatt tid.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
128
Bilaga 4
26. Domstolarna brukar avsätta tillräckligt med tid för förhandlingarna.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
27. Parter och vittnen har före förhandlingen i huvudsak fått reda på hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
28. Advokater och åklagare brukar själva informera sina huvudmän före förhandlingen om hur denna kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
29. Advokater och åklagare förväntar sig att rättens ordförande ska förklara för deras huvudmän hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
129
Bilaga 4 SOU 2008:106
30. I den mån parter och vittnen inte vet hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem upplever de att de kan fråga domaren om det under förhandlingen.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
31. Aktörerna brukar bli respektfullt bemötta av rättens ordförande under förhandlingarna.
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Stämmer helt och hållet
□ □ □
Stämmer delvis
□ □ □
Stämmer knappast
□ □ □
Stämmer inte alls
□ □ □
32. Parter och vittnen känner behov av att veta namnen på domstolens ledamöter och vilken funktion var och en av dem har.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
33. Parter och vittnen förstår i huvudsak vad som sägs under förhandlingarna.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
34. Advokater och åklagare eller andra offentliga parter brukar under förhandlingarna få möjlighet att prata till punkt utan att bli avbrutna.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
130
Bilaga 4
35. Parter och vittnen får under förhandlingen möjlighet att tala till punkt och berätta allt som de anser är viktigt att få fram.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
36. Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän under förhandlingarna brukar få möjlighet att berätta om allt som kan vara av betydelse för bedömningen utan att bli avbrutna.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
37. Domarna lyssnar, enligt parter och vittnen, uppmärksamt på deras berättelser.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
38. Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
131
Bilaga 4 SOU 2008:106
39. Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
40. Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på deras sakframställningar och pläderingar.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
41. Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på deras sakframställningar och pläderingar.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
42. När domen avkunnas muntligen förstår parterna domarens resonemang om varför domstolen dömde som den gjorde.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
132
Bilaga 4
43. När domar avkunnas muntligen upplever advokater och åklagare att rättens ordförande brukar förklara domstolens ställningstaganden på ett sätt som deras huvudmän förstår.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
44. När parter läser den skriftliga domen förstår de domstolens motivering till varför den dömde som den gjorde.
□
Stämmer helt och hållet
□
Stämmer delvis
□
Stämmer knappast
□
Stämmer inte alls
45. När advokater och åklagare eller andra offentliga parter läser de skriftliga domarna brukar de förstå domstolens motiveringar.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
46. Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän brukar förstå domstolens motiveringar när de läser skriftliga domarna utan att advokaterna och åklagarna närmare behöver förklara innebörden för dem.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
133
Bilaga 4 SOU 2008:106
47. Advokater och åklagare anser att deras huvudmän i allmänhet visar respekt för domstolarna.
Advokater Åklagare
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
48. Advokater och åklagare eller andra offentliga parter anser att vittnen i allmänhet visar respekt för domstolarna.
Advokater Åklagare eller annan offentlig
part
Stämmer helt och hållet
□ □
Stämmer delvis
□ □
Stämmer knappast
□ □
Stämmer inte alls
□ □
49. Tror Du aktörerna anser att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
Advokater Åklagare eller annan
offentlig part
Parter och vittnen
Mycket svåra
□ □ □
Ganska svåra
□ □ □
Varken lätta eller svåra
□ □ □
Ganska lätta
□ □ □
Mycket lätta
□ □ □
50. Tror Du att advokater och åklagare anser att deras huvudmän tycker att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
Advokater Åklagare
Mycket svåra
□ □
Ganska svåra
□ □
Varken lätta eller svåra
□ □
Ganska lätta
□ □
Mycket lätta
□ □
134
Bilaga 4
51. Tror Du att tilltalades, målsägandes och vittnens uppfattningar i brottmålen skiljer sig åt i något av de i frågorna 12–50 berörda avseendena där Du redovisat Din syn på parter och vittnens uppfattning?
□
Ja
□
Nej
□
Jag handlägger inte brottmål
51a. Om ja, i vilka avseenden tror Du att dessa aktörers uppfattningar skiljer sig åt?
U
________________________________________________________ ________________________________________________________ ________________________________________________________
52. Tror Du att kärandes, svarandes och vittnens uppfattningar i tvistemålen skiljer sig åt i något av de i frågorna 12–50 berörda avseendena där Du redovisat Din syn på parter och vittnens uppfattning?
□
Ja
□
Nej
□
Jag handlägger inte brottmål
52a. Om ja, i vilka avseenden och på vilka sätt tror Du att dessa aktörers uppfattningar skiljer sig åt?
U
________________________________________________________ ________________________________________________________ ________________________________________________________
53. Tror Du att enskilda parters och vittnens uppfattningar i förvaltningsmålen skiljer sig åt i något av de i frågorna 12–50 berörda avseendena där Du redovisat Din syn på parter och vittnens uppfattning?
□
Ja
□
Nej
□
Jag handlägger inte brottmål
53a. Om ja, i vilka avseenden och på vilka sätt tror Du att dessa aktörers uppfattningar skiljer sig åt?
U
________________________________________________________ ________________________________________________________ ________________________________________________________
135
Bilaga 4 SOU 2008:106
Ordning och säkerhet m.m.
54. Hur lätt eller svårt anser Du det är att upprätthålla ordningen i rättssalen?
□
Mycket lätt
□
Ganska lätt
□
Ganska svårt
□
Mycket svårt
55. I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av tilltalade?
□
I mycket hög utsträckning
□
I ganska hög utsträckning
□
I ganska liten utsträckning
□
I mycket liten utsträckning
□
Jag handlägger inte brottmål
56. I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av målsägande?
□
I mycket hög utsträckning
□
I ganska hög utsträckning
□
I ganska liten utsträckning
□
I mycket liten utsträckning
□
Jag handlägger inte brottmål
57. I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av kärande?
□
I mycket hög utsträckning
□
I ganska hög utsträckning
□
I ganska liten utsträckning
□
I mycket liten utsträckning
□
Jag handlägger inte tvistemål
136
Bilaga 4
58. I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av svarande?
□
I mycket hög utsträckning
□
I ganska hög utsträckning
□
I ganska liten utsträckning
□
I mycket liten utsträckning
□
Jag handlägger inte tvistemål
59. I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av enskilda parter i förvaltningsmål?
□
I mycket hög utsträckning
□
I ganska hög utsträckning
□
I ganska liten utsträckning
□
I mycket liten utsträckning
□
Jag handlägger inte förvaltningsmål
60. I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av vittnen?
□
I mycket hög utsträckning
□
I ganska hög utsträckning
□
I ganska liten utsträckning
□
I mycket liten utsträckning
61. Vad anser Du om säkerheten i rättssalen?
□
Säkerheten är mycket god
□
Säkerheten är ganska god
□
Säkerheten är ganska dålig
□
Säkerheten är mycket dålig
62. Har det hänt att Du personligen har upplevt rädsla i rättssalen?
□
Mycket ofta
□
Ganska ofta
□
Ganska sällan
□
Aldrig
137
Bilaga 4 SOU 2008:106
63. Hur tror Du advokater och åklagare eller andra offentliga parter ser på inflytandet mellan rättens ordförande och nämndemännen?
Advokater Åklagare eller annan offentlig part
Rättens ordförande har: Alltför stort inflytande
□ □
Något för stort inflytande
□ □
Lagom stort inflytande
□ □
Något för litet inflytande
□ □
Alltför litet inflytande
□ □
Nämndemännen har: Alltför stort inflytande
□ □
Något för stort inflytande
□ □
Lagom stort inflytande
□ □
Något för litet inflytande
□ □
Alltför litet inflytande
□ □
Till sist några frågor om Dig själv.
64. Hur gammal är Du?
□
–35 år
□
36–45 år
□
46–55 år
□
56 år eller äldre
65. Är Du kvinna eller man?
□
Kvinna
□
Man
66. Vilken typ av domstol arbetar Du i?
□
Länsrätt, inklusive migrationsdomstolarna
□
Kammarrätt, inklusive Migrationsöverdomstolen
□
Tingsrätt
□
Hovrätt
□
Specialdomstol
138
Bilaga 4
67. Hur länge har Du arbetat i domstol sammanlagt (för juristdomare avses tjänstgöring som fiskal, assessor och ordinarie domare)?
□
0–4 år
□
5–15 år
□
16 år eller längre
68. Tjänstgör Du som ordinarie domare, icke-ordinarie domare eller nämndeman?
□
Ordinarie domare
□
Icke ordinarie domare
□
Nämndeman
Ett stort tack för din medverkan!
Om Du har synpunkter på någon enskild fråga eller formuläret som helhet är vi tacksamma att få ta del av dessa.
U
________________________________________________________ ________________________________________________________ ________________________________________________________
139
Bilaga 4 SOU 2008:106
140
Bilaga 4
Undersökningens genomförande
I det följande redovisas resultatet av en enkätundersökning angående förtroende- och bemötandefrågor som genomfördes bland delar av landets domstolsverksamma jurister under våren 2008.
Enkäten har gått ut till landets samtliga advokater och biträdande jurister (4 400+1 500) och 250 slumpvis utvalda åklagare. I gruppen åklagare ingår endast ordinarie åklagare som är verksamma vid någon av landet allmänna åklagarkammare. I denna grupp ingår alltså inte åklagare vid Ekobrottsmyndigheten, extra åklagare, aspirantåklagare, assistentåklagare eller åklagare vid Riksåklagarens kansli och Åklagarmyndighetens utvecklingscentra. Enkäten till domare och nämndemän har gått ut till 364 slumpvis utvalda domare och 400 slumpvis utvalda nämndemän. Gruppen domare innefattar 229 ordinarie och 135 icke ordinarie domare.
Två separata enkäter gick ut till gruppen advokater (samt biträdande jurister) och åklagare respektive gruppen domare och nämndemän. I gruppen advokater och åklagare svarade totalt 406 personer på enkäten, varav 293 advokater och biträdande jurister respektive 113 åklagare. I gruppen domare svarade totalt 229 personer på enkäten, varav 149 ordinarie domare och 80 icke ordinarie domare. I gruppen nämndemän svarade 224 personer på enkäten.
Administrationen av enkäterna gick till enligt följande. Enkäten till advokater och åklagare skickades ut av Advokatsamfundet och Riksåklagaren via e-post och svaren sändes därefter till Förtroendeutredningen. Svarspersonerna fick själva bekosta utskrifter och porto. Enkäten till domare och nämndemän skickades ut i pappersformat av Domstolsverket med ett bifogat svarskuvert.
I enkäterna ingick främst frågor om förtroendet för domstolarna och domstolarnas bemötande. Den följande redovisningen av enkätsvaren är indelad i två huvudkapitel. Det första kapitlet innefattar temat förtroende och innehåller frågor om korrekt
141
Bilaga 4 SOU 2008:106
dömande, domstolens handläggning och påverkan och media. Det andra kapitlet innefattar temat bemötande och innehåller frågor om kallelser, kontakt med domstolen, trygghet och säkerhet i domstolen, domstolens tidsplanering, information om domstolsförfarandet, rättens bemötande, domsskrivning, rättens sammansättning samt övriga synpunkter.
Uppställningen är gjord enligt följande. Först redovisas advokaternas och åklagarnas uppfattning i respektive fråga i tabellform med en tillhörande sammanställning av de ytterligare kommentarer som lämnats. Därefter följer en redovisning av vilken uppfattning domarna och åklagarna tror att advokaterna och åklagarna har för respektive fråga.
Tabellerna redovisar procenttal av de personer som svarat på respektive fråga. I vissa fall förekommer frågor till domare och nämndemän som inte riktats till advokater och åklagare, vilket framgår av redovisningen. Sammanställningen av de ytterligare kommentarer som lämnats av advokater och åklagare har skrivits med vissa standardformuleringar för att ge en ungefärlig uppfattning om hur många som stod bakom en viss uppfattning. ”Påfallande många” eller ”en mycket vanligt förekommande uppfattning” innebär att över elva personer stod bakom en viss uppfattning. ”Många” innebär tio till elva personer, ”flera” innebär sju till nio personer, ”ett antal” innebär fyra till sex personer, ”några”, ”ett fåtal” eller ”vissa” innebär två till tre personer och ”någon” eller ”någon enstaka” innebär en person. I de fall det inte framstod som meningsfullt att redovisa hur många som stod för en viss uppfattning framgår detta av lydelserna ”förekommande åsikter”, ”en annan förekommande uppfattning” eller liknande.
142
Bilaga 5
T
Sammanställning av resultaten
– Enkätundersökningar med advokater, åklagare, domare och
nämndemän (andelar i procent)
T
– jur.kand. Joel Pälvärinne –
143
Bilaga 5 SOU 2008:106
144
Bilaga 5
Innehåll
TU
1. Förtroende
UT
.................................................................. 147
TU
1.1 Korrekt dömande
UT
............................................................. 147
TU
1.2 Domstolens handläggning
UT
............................................... 154
TU
1.3 Påverkan och media m.m.
UT
................................................ 165
TU
2 Bemötande
UT
................................................................. 170
TU
2.1 Kallelser
UT
............................................................................ 170
TU
2.2 Kontakt med domstolen
UT
.................................................. 177
TU
2.3 Trygghet och säkerhet i domstolen
UT
................................ 183
TU
2.4 Domstolens tidsplanering m.m.
UT
...................................... 188
TU
2.5 Information om domstolsförfarandet
UT
............................ 191
TU
2.6 Rättens bemötande
UT
.......................................................... 193
TU
2.7 Domskrivning m.m.
UT
......................................................... 207
TU
2.8 Rättens sammansättning
UT
.................................................. 215
TU
2.9 Övriga synpunkter
UT
........................................................... 217
145
Bilaga 5 SOU 2008:106
146
Bilaga 5
1. Förtroende
1.1 Korrekt dömande
1.1.1 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att domstolarna dömer korrekt?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort förtroende
76
90
Varken stort eller litet förtroende
17
8
Litet förtroende
6
1
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att domarna är oriktiga?
Advokater
Påfallande många uppger att bevisvärderingen är dålig eller att den varierar beroende på domare. Ett antal menar att beviskraven är för låga i vissa typer av brottmål. Någon menar att beviskraven ibland är för höga. Några uppger att domstolens bevisvärdering inte alltid följer åtalet och att omständigheter som inte åberopats tas med i domstolens bedömning. Några anser att bevisvärderingen i brottmål inte är rättssäker. Någon menar att beviskraven ställs högre ju allvarligare brottslighet det är frågan om.
Påfallande många tycker att domskälen är bristfälliga eller alltför korta. Många saknar redovisningar av de bedömningar som lett till ett visst domslut. Ett antal uppger att svepande och standardiserade formuleringar ofta används i domskälen för att dölja brister i dom-
147
Bilaga 5 SOU 2008:106
stolens resonemang. Några menar att det ibland verkar som att domstolen bestämt sig för utgången i målet innan huvudförhandling har hållits. Några uppger att dömandet ibland strider mot materiell rätt. Flera anser att domstolarna ibland inte bemödar sig att sätta sig in i de aktuella rättsområdena ordentligt. Många tycker att det saknas kunskap hos domstolen om kommersiella förhållanden och civilrättslig lagstiftning.
Flera tycker att åklagare och advokater behandlas olika i domstolarna. Vissa menar att åklagaren under förhandlingen ges större utrymme än försvaret. Någon uppger att det inte är ovanligt att domstolen nekar försvaret att ställa frågor.
Flera tror att hög arbetsbelastning försämrar kvaliteten på domstolarnas dömande, medan andra anser att domstolens verksamhet präglas av lathet och ointresse för målen. Flera tycker att domstolarna tar ställning i målen alltför snabbt. Några skriver att domstolens bedömningar påverkas av en strävan efter ”politisk korrekthet”. Ett antal uppger att det i förvaltningsdomstolarna sätts större tilltro till myndigheter och underinstanser som Skatteverket och Försäkringskassan än till enskilda parter. Någon anger att domstolarna dömer ut strängare straff till personer med utländska namn. Någon annan uppger att kvinnor behandlas förmånligare än män i vårdnadstvister.
Flera menar att kvaliteten varierar beroende på domare. Ett antal menar att kompetensen hos yngre domare är sämre än hos äldre domare.
Åklagare
Ett antal uppger att förutsebarheten är låg. Mål döms olika beroende på domare och påföljder varierar därefter. Ett antal uppger att det i vissa fall döms i strid mot praxis och gällande rätt. Ett antal anser att bevisvärderingen är bristande och skiftande beroende på vem som dömer. Några tycker att domarna har för dålig utbildning. Några menar att påföljderna är för milda för våldsbrott.
148
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att domstolarna dömer korrekt?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
89 84 83
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
97 98 89
Tror att allmänheten har stort förtroende
65 66 55
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
10 14 15
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
3 3 10
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
29 24 33
Tror att advokater har litet förtroende
1 3 2
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
- - -
Tror att allmänheten har litet förtroende
6 10 11
1.1.2 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att juristdomare har kompetens att döma korrekt?
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stort förtroende 81 92 Varken stort eller litet förtroende 13 8 Litet förtroende 5 -
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att juristdomares kompetens brister?
149
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater
Flera är av uppfattningen att juristdomare saknar livserfarenhet och yrkeserfarenhet utanför domstolsväsendet. Domarna har därför svårt att förstå förhållandena för vanliga människor och förhållanden inom den kommersiella sektorn. Många menar att bristande kunskaper om förhållandena inom den privata sektorn inverkar negativt på dömandet i t.ex. affärstvister. Flera menar att domarkarriären präglas av en inskränkt miljö. Flera efterfrågar ökad specialisering och vidareutbildning samt erfarenheter från den privata sektorn. Flera menar att det saknas juridisk kompetens inom domarkåren. Andra menar att det finns kompetens, men att intresse och motivation saknas. Ett antal tror att bristande intresse och motivation beror på domarnas arbetsförhållanden. Några menar att de rättsområden som domarna förväntas behärska är alltför vida.
Flera anser att bevisvärderingen är bristande och att den varierar beroende på domare. Ett antal menar att juristdomarna följer åklagarens uppfattning i alltför stor utsträckning. Några tycker att det i förvaltningsdomstolarna ofta döms till förmån för myndigheter.
Åklagare
Vissa anser att juristdomare saknar kompetens att göra sannolikhets- och trovärdighetsbedömningar. En annan förekommande uppfattning är att juristdomare saknar livserfarenhet och människokännedom. Någon tycker att äldre juristdomare inte tar till sig ny lagstiftning och värderingar, men att yngre domare å andra sidan kan vara alltför bokstavstrogna. Någon enstaka är av uppfattningen att domstolen saknar intresse och tid till eftertanke. Någon enstaka anser att det saknas kunskap om relationsvåld.
150
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att juristdomare har kompetens att döma korrekt?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
91
93
87
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
97 99 90
Tror att allmänheten har stort förtroende
76 75 58
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
6 5 11
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
3 1 10
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
20 21 35
Tror att advokater har litet förtroende
1
3
1
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
- - -
Tror att allmänheten har litet förtroende
3 4 7
1.1.3 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att nämndemän har kompetens att döma korrekt?
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stort förtroende 20 41 Varken stort eller litet förtroende 38 40 Litet förtroende 38 19
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att nämndemännens kompetens brister?
151
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater
Påfallande många menar att nämndemännen saknar juridisk kompetens. En mycket vanligt förekommande uppfattning är att nämndemännen saknar förmåga att göra en självständig bedömning utan att påverkas av juristdomaren. Många anser att juristdomaren har ett för stort inflytande över nämndemännen. Flera menar att nämndemännen borde spela en mer aktiv roll i den dömande processen. Ett stort antal tycker att nämndemännen dömer mer utifrån känslor, fördomar och åsikter än utifrån kunskaper om gällande rätt. Flera menar att nämndemännen är känsliga för påtryckningar från media och att de tar politisk, inte juridisk hänsyn i sitt dömande. Många tycker att nämndemännen saknar kompetens att göra en korrekt bevisvärdering, påföljdsbestämning och straffmätning. Många uppfattar nämndemännen som alltför gamla och att de ger ett passivt och trött intryck under huvudförhandlingen. Flera menar att nämndemännen inte utgör en representativ del av befolkningen och att de saknar insyn i och förståelse för olika sociala bakgrunder och samhällssektorer. Någon ifrågasätter rekrytering av unga och personer med utländsk bakgrund till nämndemannaämbetet då dessa saknar behövliga kunskaper om rättssystemet.
Endast ett fåtal tycker att nämndemännen fyller en viktig funktion. Ett flertal anser att nämndemännens roll i rättsprocessen är försumbar. Ett antal menar att s.k. ”nämndemannadomar” leder till onödiga överklaganden. Ett antal menar dock att kompetensen mellan nämndemän är skiftande.
Åklagare
Många är av uppfattningen att nämndemännen saknar kunskaper om lagstiftningen och att de har andra än juridiska bedömningsgrunder. Någon enstaka anser att detta kan äventyra rättssäkerheten eller att det kan leda till onödiga överklaganden. Många ifrågasätter nämndemännens förmåga att göra en riktig bevisvärdering och påföljdsbestämning. Många är av uppfattningen att nämndemännens inflytande är lågt och att de saknar förmåga att stå emot en ordförande som vill döma på ett visst sätt. Flera anser att nämndemännens bedömningar utgår från känslor och egna värderingar. Någon enstaka anser att detta ibland leder till felaktiga domslut. Några anser att nämndemännen är av hög ålder och därmed inte
152
Bilaga 5
följer samhällsutvecklingen. Några menar att nämndemännen ibland är oengagerade och tycks sova under huvudförhandlingen. Några tror att nämndemännens bedömning påverkas av politiska hänsyn och att deras objektivitet kan ifrågasättas. Någon enstaka uppger att det är anmärkningsvärt att vissa nämndemän är medlemmar av extremistiska partier och själva är dömda för brott. Någon enstaka menar att dömandets kvalitet påverkas till det sämre när nya nämndemän tillsatts. Ett fåtal tycker att vissa nämndemän är kompetenta.
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att nämndemän har kompetens att döma korrekt?
Ordinarie domare
Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
14
10
44
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
14 11 52
Tror att allmänheten har stort förtroende
19 29 47
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
45 40 42
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
46 39 38
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
59 55 42
Tror att advokater har litet förtroende
40
50
14
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
38 50 10
Tror att allmänheten har litet förtroende
20 16 11
153
Bilaga 5 SOU 2008:106
1.2 Domstolens handläggning
1.2.1 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att domstolarna avgör målen inom rimlig tid?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort förtroende
27
53
Varken stort eller litet förtroende
31
27
Litet förtroende
42
19
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vad som är de främsta orsakerna till att handläggningstiderna i domstolarna är för långa?
Advokater
Påfallande många antar att det beror på alltför stor arbetsbelastning, bristande resurser i form av personella och ekonomiska medel, dålig organisation och ineffektivitet inom domstolsväsendet. Ett stort antal anger att domarna får ägna sig åt för mycket administrativt arbete. Ett antal tycker att domarna arbetar för lite. En vanligt förekommande uppfattning är att domstolarnas enhetssystem bidrar till att ingen tar ansvar för målen. Många menar att domstolens processledning är dålig och att anstånd medges i alltför stor utsträckning. Ett antal efterfrågar ökad användning av förelägganden från domstolens sida för att effektivisera handläggningen. Ett flertal uppger att brottmål regelmässigt prioriteras framför tvistemål och att detta skapar orimligt långa handläggningstider för vissa tvistemål. Flera menar att delgivningsproblem förhalar domstolsprocessen.
Flera menar att handläggningstiderna varierar mellan olika domstolar. Ett antal tycker att utvecklingen har gått till det bättre, medan andra tycker att det har blivit sämre. Några är av uppfattningen att överrätterna har särskilt långa handläggningstider. Ett antal menar att handläggningstiderna är längre hos förvaltningsdomstolarna än hos de allmänna domstolarna.
154
Bilaga 5
Åklagare
Påfallande många uppger att orsaken förmodligen är hög arbetsbelastning, personalbrist och dålig organisation. Någon enstaka anser att det finns för lite flexibilitet i resursutnyttjandet över landet.
Ett antal tycker att tingsrätterna har betydligt bättre handläggningstider än hovrätterna. Någon enstaka menar att detta problem kunde lösas genom högre krav på prövningstillstånd. Några skriver att de långa handläggningstiderna beror på ”okynnesöverklaganden” till hovrätten i syfte att förlänga frihetstiden för tilltalade.
Några skriver att stora enheter är ett problem och att handläggningen är snabbare på mindre tingsrätter. Ett fåtal tycker att domarna har bristande kontroll över målen och planeringen på rotlarna. Någon enstaka anger att det saknas morötter som t.ex. individuell lönesättning för de enskilda domarna.
Flera anser att delgivningsproblem leder till långa handläggningstider. Någon tycker att delgivningssystemet är ineffektivt. Några tycker att lagstiftningen ofta är ett hinder. Ibland är domarna alltför försiktiga med döma eller att häkta i utevaro. Påföljdssystemet är också för komplicerat. Någon enstaka anser att det krävs större möjligheter att avgöra mål på handlingarna.
Någon enstaka tycker att domstolen har en svårplanerad tillvaro och att det finns ”luft” i organisationen för att klara oförutsedda händelser, såsom häktningar i mer omfattande narkotikamål m.m. Några anser att det beror på alltför generösa förhandlingstider och stor gleshet mellan målen under dagen.
155
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att domstolarna avgör målen inom rimlig tid?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
32 21 39
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
54 35 48
Tror att allmänheten har stort förtroende
15 10 20
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
38 40 38
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
34 43 34
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
44 41 39
Tror att advokater har litet förtroende
31 39 23
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
12 23 17
Tror att allmänheten har litet förtroende
40 49 41
1.2.2 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att parter och vittnen blir bemötta med respekt av personalen i domstolarna?
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stort förtroende 83 81 Varken stort eller litet förtroende 13 14 Litet förtroende 4 5
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att domstolarna brister i uppträdandet mot parter och vittnen?
156
Bilaga 5
Advokater
Många tycker att enskilda domares bemötande under förhandlingar inte sällan är respektlöst, arrogant eller otrevligt. Ett antal menar att åklagare behandlas med större respekt än advokater och att advokater uppfattas som mindre juridiskt kompetenta. Ett flertal efterfrågar ett ökat servicetänkande hos domstolarna. Flera menar att domstolarna inte ser sig som en institution som är till för allmänheten. Många anser att domstolarna måste bli betydligt bättre i sitt bemötande av vittnen och tilltalade. Flera menar att domstolen inte tar hänsyn till advokaternas tidsplanering.
Åklagare
Många tycker att vissa domare är otrevliga, överlägsna och nonchalanta mot vittnen och målsägande. Några anser att detta särskilt gäller äldre domare. Någon enstaka tycker att ungdomar och personer med utländsk bakgrund behandlas otrevligt. Flera anser att vissa domare uppträder stressat och att detta går ut över parterna.
Flera menar att vissa domare saknar förståelse för vad det innebär för vittnen och målsägande att uppträda i domstol. Några anser att för få domare avbryter när målsägande och vittnen kränks genom frågor de inte bör utsättas för.
Vissa menar att domare är dåliga på att informera de kallade om väntetider.
Några tycker att domstolens lokaler bör utformas så att målsägande och vittnen får vara ifred och kan vända sig till domstolens personal för att ställa frågor.
Någon enstaka menar att domstolen hänvisar frågor som åklagarmyndigheten inte har ansvar för till åklagarmyndigheten och att parten därmed skickas mellan olika myndigheter i onödan.
157
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att parter och vittnen blir bemötta med respekt av personalen i domstolarna?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
91 88 90
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
95 91 95
Tror att allmänheten har stort förtroende
57 54 71
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
9 11 8
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
5 9 4
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
32 40 22
Tror att advokater har litet förtroende
1 1 2
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
1 - -
Tror att allmänheten har litet förtroende
11 6 5
1.2.3 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att domstolarna är omsorgsfulla och noggranna i sitt arbete?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort förtroende
77
96
Varken stort eller litet förtroende
17
4
Litet förtroende
5
-
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om på vilket sätt Du anser att domare brister i noggrannhet och omsorg i sitt arbete?
158
Bilaga 5
Advokater
Den generella uppfattningen om domarkåren är att de flesta domare tycks vara angelägna om att göra ett noggrant arbete. Några uppger att det finns ”skräckexempel” inom domarkåren. Flera uppger att domsmotiveringarna inte sällan är bristfälliga och saknar utredningar av vissa rättsfrågor. Andra påpekar att det förekommer slarv och felaktigheter i domar, beslut och protokoll. Några menar att det förekommer slarv med delgivningar, kallelser och expedieringar. Några tycker att domstolarna underlåter att kommunicera inlagor med parterna och att förelägga om förtydliganden, varför parterna själva får bära ansvaret för processledningen. Ett antal uppger att långa handläggningstider medför att parter tröttnar och till slut finner en rättslig prövning utsiktslös. Många uppger tidsbrist och hög arbetsbelastning som troliga förklaringar till de nämnda bristerna. Flera tror att tidspress påverkar kvaliteten i domstolsarbetet och att domarna verkar dåligt förberedda i rätten. Några är av uppfattningen att domarna ibland verkar ha bestämt sig för en viss utgång i målet redan innan huvudförhandling. Några uppfattar stora rotlar och enhetssystem som ett problem eftersom ingen upplevs ta ansvar för målens handläggning. Några uppger att domstolarna tycks vara mer angelägna om att undvika formella fel än att döma korrekt. Vissa tycker sig se en ökning av antalet rättelser i högre instans.
Åklagare
Några tror att brister i noggrannhet och omsorg beror på tidsbrist. Någon menar att enbart antalet avgjorda mål räknas. Någon menar att väsentliga omständigheter ibland saknas i domen.
159
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att domstolarna är omsorgsfulla och noggranna i sitt arbete?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
93 94 90
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
97 96 93
Tror att allmänheten har stort förtroende
76 79 67
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
5 5 8
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
2 4 6
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
19 19 26
Tror att advokater har litet förtroende
2 1 1
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
1 - 1
Tror att allmänheten har litet förtroende
5 3 5
1.2.4 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att förutsättningarna för en rättvis dom i domstolarna är desamma för infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort förtroende
56
81
Varken stort eller litet förtroende
25
14
Litet förtroende
16
5
Om du har ganska litet förtroende eller mycket litet förtroende för hur infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund behandlas av domstolarna, vilket av följande alternativ stämmer bäst?
160
Bilaga 5
Advokat/biträdande jurist Åklagare Personer med utländsk bakgrund har sämre förutsättningar att få en rättvis prövning
91 86
Infödda svenskar har sämre förutsättningar att få en rättvis prövning
9 14
Om Du har ganska litet förtroende eller mycket litet förtroende för att förutsättningarna för en rättvis dom i domstolarna är desamma för infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund, har Du någon närmare uppfattning om vad Du anser är de främsta orsakerna till att infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund inte har samma förutsättningar att få en rättvis dom?
Advokater
Påfallande många anser att personer med utländsk bakgrund inte har samma förutsättningar som svenskar att få en rättvis dom på grund av fördomar. En stor andel menar att språkliga barriärer eller kulturella och sociala skillnader är en orsak. Sättet att agera och uttrycka sig påverkar hur utländska personer bedöms i rättssalen. Några menar att skillnader mellan domarens och partens sociala status påverkar bedömningen. Flera uppger att personer med utländsk bakgrund lätt missförstås trots tolkning. Någon menar att personer med utländsk bakgrund ofta själva upplever att de inte får en rättvis behandling och att detta kan bero på bristande pedagogik från domstolens sida.
Åklagare
Flera menar att fördomar mot personer med utländsk bakgrund och bristande förståelse för olika kulturer påverkar förutsättningarna för personer med utländsk bakgrund att få en rättvis dom. Några tycker att svenskar eller personer från samma socialgrupp som domaren uppfattas som mer trovärdiga. Flera anser att dåliga språkkunskaper påverkar förutsättningarna. Flera skriver att dåliga tolkar är en orsak. Några menar att svenskar och personer med utländsk bakgrund har samma förutsättningar att få en rättvis dom,
161
Bilaga 5 SOU 2008:106
men att svenskar har större förutsättningar att frias även om de är skyldiga.
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att förutsättningarna för en rättvis dom i domstolarna är desamma för infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
74 71 69
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
86 85 77
Tror att allmänheten har stort förtroende
37 33 32
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
16 25 19
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
10 15 16
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
37 40 32
Tror att advokater har litet förtroende
7 4 10
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
2 - 5
Tror att allmänheten har litet förtroende
24 28 35
162
Bilaga 5
Vilken grupp tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten som har ganska litet eller mycket litet förtroende anser har
U
sämst
U
förutsättningar att få en rättvis prövning i domstolarna?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Advokater tror att personer med utländsk bakgrund har sämst förutsättningar
63 68 65
Åklagare eller annan offentlig part tror att personer med utländsk bakgrund har sämst förutsättningar
62 64 64
Allmänheten tror att personer med utländsk bakgrund har sämst förutsättningar
65 73 71
Advokater tror att infödda svenskar har sämst förutsättningar
2 - 9
Åklagare eller annan offentlig part tror att infödda svenskar har sämst förutsättningar
1 1 9
Allmänheten tror att infödda svenskar har sämst förutsättningar
5 - 11
1.2.5 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de dömer?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort förtroende
70
84
Varken stort eller litet förtroende
20
12
Litet förtroende
9
4
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vilka grupper av människor som Du anser löper risk att bli negativt särbehandlade i domstolarna och varför just dessa grupper löper en sådan risk?
163
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater
Påfallande många är av uppfattningen att vissa grupper löper risk att bli negativt särbehandlade i domstolarna. Grupper som återkommande nämns är personer med lägre social status, lågutbildade, återfallsförbrytare, personer med utländsk bakgrund, män, missbrukare och personer med en annan social bakgrund än domaren. Den negativa särbehandlingen ligger främst i att dessa grupper tenderar att uppfattas som mindre trovärdiga av domstolen. Flera menar att kvinnor regelmässigt döms mildare än män i brottmål och privilegieras i t.ex. familjemål. En vanlig uppfattning är att personer från samma socialgrupp som domaren uppfattas som mer trovärdiga.
Åklagare
Många menar att personer med högre social status löper mindre risk att fällas i brottmål än personer med lägre social status. Flera är av uppfattningen att män döms hårdare än kvinnor. Några menar att personer med dåliga språkkunskaper eller brister i sitt uttryckssätt löper en risk att bli negativt särbehandlade i domstolarna. Någon enstaka menar att kvinnor, invandrare och barn löper en risk att bli negativt särbehandlade i domstolarna. Någon menar att det formella språkbruket i domstolarna medför att parter missgynnas oavsett härkomst.
164
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att domstolarna i övrigt behandlar alla människor lika när de dömer?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
85
85
78
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
91 93 83
Tror att allmänheten har stort förtroende
50 55 44
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
10 13 15
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
7 6 13
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
35 34 34
Tror att advokater har litet förtroende
1
1
6
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
- - 4
Tror att allmänheten har litet förtroende
13 10 21
1.3 Påverkan och media m.m.
1.3.1 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att domstolarna har förmåga att stå emot påverkan utifrån när de dömer?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort förtroende
72
86
Varken stort eller litet förtroende
19
12
Litet förtroende
8
2
165
Bilaga 5 SOU 2008:106
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vad för slags yttre påverkan som Du anser att domstolarna har svårt för att stå emot och vad som Du anser är skälet till att domstolarna har svårt för att stå emot denna yttre påverkan?
Advokater
Påfallande många tror att massmedia påverkar domstolarnas bedömning. Olika förklaringar som anges är strävan efter ”politisk korrekthet” och rädsla för att avvika från förekommande medie- och folkopinioner. Någon skriver att sensationsmakeri i media skapar förväntningar på domstolarna att döma på ett visst sätt. Ett fåtal uppger press från domarens sociala omgivning, t.ex. Rotaryverksamhet, som en påverkande faktor. Några uppger Domstolsverket, domstolschefer och tjänstetillsättningsnämnden som indirekt påverkande faktorer. Många tycker att det är förståeligt att domarna påverkas av yttre faktorer. Ett fåtal anger att nämndemännen, men inte juristdomarna kan påverkas.
Vissa uppger att domstolen ställer högre beviskrav i medieuppmärksammade mål, men att dessa krav eftersätts i andra mål. Ett antal menar att myndigheter, stora företag och banker ofta uppfattas som seriösa och objektiva och att beviskraven för dessa är lägre. Någon anger att det förekommer många ”förprocessuella kontakter” mellan domstol och åklagare.
Åklagare
Många är av uppfattningen att massmedia och folkopinioner påverkar domstolarna. Några menar att personer med hög status särbehandlas i domstolarna.
166
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att domstolarna har förmåga att stå emot påverkan utifrån när de dömer?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
81
73
76
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
91 90 84
Tror att allmänheten har stort förtroende
54 54 44
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
14 20 17
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
8 5 12
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
33 31 41
Tror att advokater har litet förtroende
1
5
6
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
- 3 4
Tror att allmänheten har litet förtroende
13 13 14
1.3.2 Advokater och åklagare
Hur stort förtroende har Du för att mediernas rapportering stämmer överens med vad som faktiskt har skett under handläggningen i domstolen?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort förtroende
10
11
Varken stort eller litet förtroende
23
36
Litet förtroende
67
52
Om Du inte har mycket eller ganska stort förtroende, har Du någon närmare uppfattning om vad Du anser är orsaken till att mediernas rapportering inte är saklig och korrekt?
167
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater
Påfallande många skriver att journalister är inkompetenta och saknar kunskap om domstolsprocessen och att media inte är intresserade av en saklig, neutral och korrekt rapportering. Påfallande många menar att media rapporterar om rättegångar utan att närvara vid hela domstolsförhandlingen eller utan att ha läst domarna. Många menar att media tenderar att enbart lyssna till åklagarens version. En stor andel anger försäljningsintressen, önskan att dramatisera och politiska motiv som skäl till medias bristfälliga rapportering. Några tycker att domstolens bristande motiveringar och avsaknad av förklaringar utöver domskälen är en orsak till att medias rapportering inte är saklig och korrekt.
Åklagare
Påfallande många skriver att journalister är inkompetenta, att de saknar kunskap om domstolsprocessen och att media inte är intresserade av en saklig och korrekt rapportering. Påfallande många menar att media rapporterar om rättegångar utan att närvara vid hela domstolsförhandlingen eller utan att ha läst domarna. Någon tycker att domstolarna bör verka för ett bättre samarbete med media för att ge en korrekt bild av domstolsprocessen.
168
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Hur stort förtroende tror Du att advokater, åklagare eller annan offentlig part eller allmänheten har för att mediernas rapportering stämmer överens med vad som faktiskt har skett under handläggningen i domstolen?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater har stort förtroende
7 4
15
Tror att åklagare eller annan offentlig part har stort förtroende
7 3 15
Tror att allmänheten har stort förtroende
69 83 43
Tror att advokater har varken stort eller litet förtroende
22 24 39
Tror att åklagare eller annan offentlig part har varken stort eller litet förtroende
17 23 43
Tror att allmänheten har varken stort eller litet förtroende
24 13 28
Tror att advokater har litet förtroende
70
73
44
Tror att åklagare eller annan offentlig part har litet förtroende
74 75 40
Tror att allmänheten har litet förtroende
5 5 27
Domare och nämndemän
Hur väl insatt tror Du att allmänheten upplever att den är i domstolarnas roll och uppgift i samhället?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Mycket väl insatt
3
1
3
Ganska väl insatt
31
40
29
Inte särskilt väl insatt
63
54
66
Inte alls insatt
3
5
2
169
Bilaga 5 SOU 2008:106
2 Bemötande
2.1 Kallelser
2.1.1 Advokater och åklagare
Kallelserna innehåller i allt väsentligt den information jag brukar behöva
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
77
68
Stämmer delvis
22
27
Stämmer inte alls
1
4
Stämmer inte alls
-
-
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vilken information saknar Du?
Advokater
Flera saknar information om vilka som är kallade och vid vilken tid. Andra uppgifter som saknas är huruvida förhör ska äga rum per telefon, information om tidsåtgång, vilken domare som skall ha målet och vilken information som har gått till advokatens huvudman. Någon saknar information till vittnen om åtalet, tidsperioden och närmare information om gärningsmomenten.
Åklagare
Flera saknar information om försvarare och målsägandebiträde, om den tilltalade kallas med erinran, vilka som kallas, vid vilka tider vittnen är kallade samt tidsplaner för huvudförhandlingen.
170
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Kallelserna innehåller i allt väsentligt den information som aktörerna brukar behöva
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
64 65
45
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
71 69 54
Tror att parter och vittnen instämmer helt
21 16 27
Tror att advokater delvis instämmer
32
31
51
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
28 28 44
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
60 64 58
Tror att advokater knappast instämmer
3 4 2
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
1 4 -
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
17 20 13
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- - -
Tror att parter och vittnen inte instämmer
3 - -
2.1.2 Advokater och åklagare
Kallelserna innehåller i allt väsentligt den information som mina huvudmän brukar behöva
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stämmer helt och hållet 53 37 Stämmer delvis 42 53 Stämmer knappast 4 2 Stämmer inte alls - 2
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vilken information saknar Dina huvudmän?
171
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater
Flera uppger att deras huvudmän har svårt att förstå det byråkratiska språket i kallelsen. Begrepp som uppges vara svåra att förstå är ”svaromål inom viss angiven tid”, ”avgörande i utevaro”, ”föreläggande om vite” och vad som menas med sammanträde. Andra uppger att information saknas om förfarandet i domstolen, rätt till ersättning för inställelse, information om åtalet och vad vittnen ska höras om. Några saknar adress eller vägbeskrivning till domstolen. Några saknar uppgifter om vilka som kallats och om ombud och försvarare är kallade. Några tycker att kallelsen innehåller alldeles för hårda formuleringar.
Åklagare
Flera saknar information om medhörning och telefonförhör eller uppgifter om förhandlingens genomförande. Information saknas om vad parterna ska höras om, d.v.s. förhörs- och bevistema samt för vilken åtalspunkt. Några menar att kallelserna ibland anger fel åtalspunkt i förhållande till vad vittnen och målsägande ska höras om.
172
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare upplever att kallelserna i allt väsentligt innehåller den information som deras huvudmän brukar behöva
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
44 40 40
Tror att åklagare instämmer helt
52 43 49
Tror att advokater delvis instämmer
50 54 53
Tror att åklagare delvis instämmer
42 53 45
Tror att advokater knappast instämmer
5 6 4
Tror att åklagare knappast instämmer
3 4 2
Tror att advokater inte instämmer
- - -
Tror att åklagare inte instämmer
- - 1
2.1.3 Advokater och åklagare
Mina huvudmän brukar begripa vad det står i kallelserna, inklusive vad som kan hända om de inte följer kallelsen
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stämmer helt och hållet 33 24 Stämmer delvis 58 67 Stämmer knappast 7 6 Stämmer inte alls 1 -
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vad är det som Dina huvudmän inte förstår i kallelserna?
173
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater
Många uppger att språket i kallelsen är svårt att förstå. Några efterfrågar information om vad som händer om de själva eller motparten uteblir och huruvida inställelse är nödvändig. Ett antal tycker att kallelsen är aggressivt formulerad med hot om vite och polishämtning. Några uppger att kallelserna är särskilt svåra att förstå för människor som inte har svenska som modersmål. Flera saknar förklaringar av begrepp som vite, tredskodom, återvinning, laga förfall och delgivning.
Åklagare
Ett antal tycker att kallelsen är aggressivt formulerad med hot om vite och polishämtning. Några tycker att språket i kallelserna är formellt och svårt att förstå. Någon menar att det är förvirrande för vittnen när kallelsen uppger en annan åtalspunkt än den som vittnet ska höras om.
Domare och nämndemän
Parter och vittnen begriper vad som står i kallelsen, inklusive vad som kan hända om de inte följer kallelsen
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Tror att det stämmer helt och hållet
11 9 16
Tror att det delvis stämmer
69
73
59
Tror att det knappast stämmer
17
19
22
Tror att det inte alls stämmer
1
-
1
Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän brukar begripa vad som står i kallelserna, inklusive vad som kan hända om de inte följer kallelserna.
174
Bilaga 5
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
16 13 22
Tror att åklagare instämmer helt
19 11 26
Tror att advokater delvis instämmer
71 74 63
Tror att åklagare delvis instämmer
68 75 63
Tror att advokater knappast instämmer
10 13 12
Tror att åklagare knappast instämmer
9 10 63
Tror att advokater inte instämmer
1 - -
Tror att åklagare inte instämmer
1 - -
I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av tilltalade?
Ordinarie ledamöter Icke ordinarie domare
Nämndemän
I mycket hög utsträckning
18
12
17
I ganska hög utsträckning
76
78
73
I ganska liten utsträckning
2
7
8
I mycket liten utsträckning
-
-
-
I tabellen har uteslutits de svarspersoner som uppgav att de inte handlägger brottmål (17 % ordinarie domare, 15 % icke ordinarie domare resp. 4 % nämndemän).
175
Bilaga 5 SOU 2008:106
I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av målsägande?
Ordinarie ledamöter Icke ordinarie domare
Nämndemän
I mycket hög utsträckning
62
57
58
I ganska hög utsträckning
33
39
39
I ganska liten utsträckning
-
-
-
I mycket liten utsträckning
-
-
-
I tabellen har uteslutits de svarspersoner som uppgav att de inte handlägger brottmål (17 % ordinarie domare, 15 % icke ordinarie domare resp. 4 % nämndemän).
I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av kärande?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
I mycket hög utsträckning
74
81
41
I ganska hög utsträckning
22
14
54
I ganska liten utsträckning
-
-
1
I mycket liten utsträckning
-
-
-
I tabellen har uteslutits de svarspersoner som uppgav att de inte handlägger tvistemål (13 % ordinarie domare, 14 % icke ordinarie domare resp. 15 % nämndemän).
I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av svarande?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
I mycket hög utsträckning
26
17
18
I ganska hög utsträckning
68
77
72
I ganska liten utsträckning
3
1
6
I mycket liten utsträckning
-
-
-
I tabellen har uteslutits de svarspersoner som uppgav att de inte handlägger tvistemål (13 % ordinarie domare, 14 % icke ordinarie domare resp. 15 % nämndemän).
176
Bilaga 5
I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av enskilda parter i förvaltningsmål?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
I mycket hög utsträckning
41
48
24
I ganska hög utsträckning
39
41
63
I ganska liten utsträckning
2
-
1
I mycket liten utsträckning
-
-
-
I tabellen har uteslutits de svarspersoner som uppgav att de inte handlägger förvaltningsmål (56 % ordinarie domare, 66 % icke ordinarie domare resp. 33 % nämndemän).
I vilken utsträckning anser Du att kallelsen hörsammas av vittnen?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
I mycket hög utsträckning
50
39
38
I ganska hög utsträckning
49
60
58
I ganska liten utsträckning
1
-
2
I mycket liten utsträckning
-
-
-
2.2 Kontakt med domstolen
2.2.1 Advokater och åklagare
När jag kontaktar domstolen i anledning av mina ärenden brukar jag bli kopplad till en person som kan besvara mina frågor
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stämmer helt och hållet 53 48 Stämmer delvis 43 46 Stämmer knappast 3 5 Stämmer inte alls - -
177
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
När aktörerna kontaktar domstolen i anledning av sina ärenden brukar de bli de kopplade till en person som kan besvara deras frågor
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
52
44
41
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
54 48 47
Tror att parter och vittnen instämmer helt
33 24 31
Tror att advokater delvis instämmer
44
55
42
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
46 50 41
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
60 73 46
Tror att advokater knappast instämmer
3 - 6
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
- - 2
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
5 1 11
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- - 2
Tror att parter och vittnen inte instämmer
1 - 1
2.2.2 Advokater och åklagare
Jag brukar bli respektfullt bemött av de personer på domstolen som jag talar med per telefon
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
77
80
Stämmer delvis
22
20
Stämmer inte alls
1
-
Stämmer inte alls
-
-
178
Bilaga 5
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister domstolspersonalen i detta avseende och är det någon personalkategori som avviker negativt härvid?
Advokater
Flera uppger att bemötandet från domstolspersonalen är otrevligt. Några tycker att kanslipersonalen ger ett dåligt bemötande. Några tycker att det är svårt att nå rätt person inom domstolen. Flera menar att den nuvarande domstolsorganisationen med enheter medför svårigheter att komma i kontakt med någon som har ansvar för och handlägger målen.
Åklagare
Några tycker att domstolspersonalen visar liten respekt för åklagarnas arbetssituation. Någon tycker att domstolspersonalen ger intryck av att vara besvärad när viss bevisning skall åberopas. Några tycker att domstolens ledamöter ger ett ointresserat intryck eller har en nedlåtande och överlägsen attityd.
179
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
Aktörerna brukar bli respektfullt bemötta av de personer på domstolen som de talar med per telefon
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
76
63
62
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
79 66 66
Tror att parter och vittnen instämmer helt
50 44 52
Tror att advokater delvis instämmer
24
35
31
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
21 30 27
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
48 53 37
Tror att advokater knappast instämmer
- 1 -
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
- 1 -
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
1 1 4
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- - -
Tror att parter och vittnen inte instämmer
- - -
2.2.3 Advokater och åklagare
Mina huvudmän brukar ha lätt för att hitta till förhandlingssalen när de kommer till domstolen
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
51
47
Stämmer delvis
43
50
Stämmer inte alls
3
1
Stämmer inte alls
1
-
180
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Parter och vittnen har lätt för att hitta till förhandlingssalen när de kommer till domstolen
Ordinarie domare Icke-ordinarie domare
Nämndemän
Tror att det stämmer helt och hållet
37
34
43
Tror att det delvis stämmer
54
58
47
Tror att det knappast stämmer
8
6
8
Tror att det inte alls stämmer
-
1
-
Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän brukar ha lätt för att hitta till förhandlingssalen när de kommer till domstolen
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
36 36 48
Tror att åklagare instämmer helt
35 36 50
Tror att advokater delvis instämmer
56 56 44
Tror att åklagare delvis instämmer
56 54 42
Tror att advokater knappast instämmer
8 6 8
Tror att åklagare knappast instämmer
5 6 3
Tror att advokater inte instämmer
- - -
Tror att åklagare inte instämmer
- - -
181
Bilaga 5 SOU 2008:106
2.2.4 Advokater och åklagare
De personer på domstolen som jag är kontakt med i samband med förhandlingar brukar vara vänliga och hjälpsamma
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stämmer helt och hållet 77 71 Stämmer delvis 21 27 Stämmer knappast 1 2 Stämmer inte alls - -
Domare och nämndemän
De personer på domstolen som aktörerna är i kontakt med i samband med förhandlingar brukar vara vänliga och hjälpsamma
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
64
56
74
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
68 59 78
Tror att parter och vittnen instämmer helt
55 41 65
Tror att advokater delvis instämmer
35
43
23
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
32 39 20
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
42 55 32
Tror att advokater knappast instämmer
1 - -
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
1 - -
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
3 1 -
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- - -
Tror att parter och vittnen inte instämmer
- - -
182
Bilaga 5
2.3 Trygghet och säkerhet i domstolen
2.3.1 Advokater och åklagare
Domstolslokalerna brukar vara disponerade på ett sådant sätt att mina huvudmän, om de vill det, kan undvika att träffa sina motparter före förhandlingen
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
11
8
Stämmer delvis
45
33
Stämmer knappast
29
34
Stämmer inte alls
15
25
Domare och nämndemän
Domstolslokalerna är disponerade på ett sådant sätt att parter och vittnen, om de vill det, kan undvika att träffa sin motpart före förhandlingen
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att det stämmer helt och hållet
8
3
28
Tror att det delvis stämmer
43
28
36
Tror att det knappast stämmer
36
56
25
Tror att det inte alls stämmer
11
13
10
183
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater och åklagare upplever att domstolslokalerna brukar vara disponerade på ett sådant sätt att parter och vittnen, om de vill det, kan undvika att träffa sin motpart före förhandlingen
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
11
3
28
Tror att åklagare instämmer helt
11
3
28
Tror att advokater delvis instämmer
44
29
31
Tror att åklagare delvis instämmer
42
31
42
Tror att advokater knappast instämmer
35
55
21
Tror att åklagare knappast instämmer
34
53
18
Tror att advokater inte instämmer
8
13
8
Tror att åklagare inte instämmer
8
11
8
2.3.2 Advokater och åklagare
Jag brukar själv känna mig trygg i domstolens väntsalar
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stämmer helt och hållet 82 38 Stämmer delvis 16 45 Stämmer knappast 1 14 Stämmer inte alls - 1
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, vad är den främsta orsaken till att Du inte känner Dig trygg i väntsalarna?
Advokater
Flera menar att domstolarnas allmänna ytor är dåligt planerade. Lokalerna har utrymmen där parterna måste träffas innan förhandlingen. Några efterfrågar separata ingångar för de olika parterna.
184
Bilaga 5
Åklagare
Påfallande många anser att domstolarnas lokaler är ålderdomliga. Gemensamma ingångar och ytor där tilltalade, vittnen och målsägande möts upplevs som ett stort problem. Flera menar att säkerhetstänkande saknas i domstolarna och att ökad övervakning och uppsikt behövs. Några efterfrågar larmbågar, säkerhetskontroller och ordningsvakter. Någon enstaka uttrycker sig positivt över att ordningsvakter finns i väntsalarna, medan andra skriver att domstolspersonalen inte närvarar i de allmänna utrymmena.
Domare och nämndemän
Aktörerna brukar känna sig trygga i domstolens väntsalar
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
25
25
33
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
21 16 33
Tror att parter och vittnen instämmer helt
7 6 15
Tror att advokater delvis instämmer
56
51
49
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
60 58 53
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
52 50 46
Tror att advokater knappast instämmer
17 20 13
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
17 23 12
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
36 39 33
Tror att advokater inte instämmer
1
3
1
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
1 3 -
Tror att parter och vittnen inte instämmer
5 4 3
185
Bilaga 5 SOU 2008:106
2.3.3 Advokater och åklagare
Domstolspersonalen brukar göra vad som kan förväntas för att jag och mina huvudmän ska känna oss så trygga som möjligt innan förhandlingen
Advokat/biträdande jurist Åklagare Stämmer helt och hållet 44 27 Stämmer delvis 36 52 Stämmer knappast 11 14 Stämmer inte alls 4 5
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt briser domstolspersonalen i detta avseende?
Advokater
Påfallande många tycker att domstolens personal inte gör något särskilt för säkerheten eller tryggheten i domstolen. Många uppger att domstolspersonalen inte är synliga inom de allmänna utrymmena. Flera har synpunkter på utformningen av domstolarnas lokaler.
Åklagare
Påfallande många tycker att domstolens personal inte gör något särskilt för säkerheten eller tryggheten i domstolen. Några menar att domstolens egna intressen alltid går före och att åklagarna själva måste driva säkerhetsfrågor.
186
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Domstolspersonalen brukar göra vad som kan förväntas för att aktörerna ska känna sig så trygga som möjligt före förhandlingen
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
46
20
54
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
47 21 59
Tror att parter och vittnen instämmer helt
25 13 37
Tror att advokater delvis instämmer
45
66
36
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
44 66 32
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
57 66 48
Tror att advokater knappast instämmer
7 11 5
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
6 10 5
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
15 19 11
Tror att advokater inte instämmer
1
1
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
1 1 -
Tror att parter och vittnen inte instämmer
2 1 1
Vad anser Du om säkerheten i rättssalen?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Säkerheten är mycket god
18
11
36
Säkerheten är ganska god
48
51
50
Säkerheten är ganska dålig
29
34
12
Säkerheten är mycket dålig
3
4
2
187
Bilaga 5 SOU 2008:106
Har det hänt att Du personligen har upplevt rädsla i rättssalen?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Mycket ofta
-
-
-
Ganska ofta
1
-
-
Ganska sällan
34
41
19
Aldrig 64 59 79
2.4 Domstolens tidsplanering m.m.
2.4.1 Advokater och åklagare
Förhandlingarna börjar i princip på utsatt tid, eller så brukar jag få besked om varför de inte kan börja på utsatt tid
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
31
20
Stämmer delvis
47
53
Stämmer knappast
17
25
Stämmer inte alls
3
2
188
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Förhandlingarna börjar i princip på utsatt tid, eller så brukar aktörerna få besked om varför de inte kan börja på utsatt tid
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
33
25
64
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
32 29 68
Tror att parter och vittnen instämmer helt
25 20 58
Tror att advokater delvis instämmer
53
65
31
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
56 63 29
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
55 65 31
Tror att advokater knappast instämmer
11 9 2
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
9 8 2
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
17 13 10
Tror att advokater inte instämmer
2
-
1
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
2 - 1
Tror att parter och vittnen inte instämmer
3 1 -
2.4.2 Advokater och åklagare
Domstolarna brukar avsätta tillräckligt med tid för förhandlingarna
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
17
8
Stämmer delvis
63
71
Stämmer knappast
17
16
Stämmer inte alls
2
4
189
Bilaga 5 SOU 2008:106
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, är det i några situationer eller måltyper som domstolarnas tidsplanering brukar vara särskilt bristfällig?
Advokater
Påfallande många uppger att tidsplaneringen i brottmål är dålig. De typer av mål som anges är större brottmål, mål med flera vittnes- och målsägandeförhör och mål med tolk. Flera upplever tidsplaneringen som alltför optimistisk. Några efterfrågar diskussioner med parterna om tidsplaneringen. Någon menar att enbart åklagaren konsulteras om tidsplaneringen medan någon annan menar att det borde vara åklagarens sak att planera tiden för förhandlingen. Några menar att planeringen av förhandlingar i mål om grov kvinnofridskränkning och misshandel är dålig. Andra måltyper som uppges präglas av dålig tidsplanering är sexualbrott, vårdnadstvister och större tvistemål. Flera efterfrågar ökad kommunikation från domstolen vid förseningar.
Åklagare
Många menar att domstolens tidsplanering ofta är dålig i mål om våld inom relationer, t.ex. grov kvinnofridskränkning. Andra förekommande måltyper där domstolens tidsplanering uppges vara bristfällig är våldsbrottslighet, sexualbrott och ”anmälningar mot polismän”. Flera uppger att tidsplaneringen är dålig i mål med vittnen och målsäganden. Några uppger mål med tolkar. Några menar att domstolen underskattar tidsåtgången för förhör. Några menar att den dåliga tidsplaneringen beror på att huvudförhandlingarna i större utsträckning planeras av kanslipersonal och inte av juristdomare. Några menar att det sätts ut för mycket tid till enklare mål och att det är för långa pauser mellan förhandlingarna.
190
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Domstolarna brukar avsätta tillräckligt med tid för förhandlingarna
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
21 18 44
Tror att åklagare instämmer helt
23 19 46
Tror att advokater delvis instämmer
68 71 47
Tror att åklagare delvis instämmer
66 71 46
Tror att advokater knappast instämmer
7 11 6
Tror att åklagare knappast instämmer
7 10 6
Tror att advokater inte instämmer
3 - 1
Tror att åklagare inte instämmer
3 - 1
2.5 Information om domstolsförfarandet
2.5.1 Advokater och åklagare
Jag brukar själv informera mina huvudmän före förhandlingen om hur denna kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
96
42
Stämmer delvis
4
47
Stämmer knappast
-
7
Stämmer inte alls
-
-
191
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
Parter och vittnen har före förhandlingen i huvudsak fått reda på hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
6
3
29
Stämmer delvis
42
43
54
Stämmer knappast
48
51
13
Stämmer inte alls
4
4
-
Advokater och åklagare brukar själva informera sina huvudmän före förhandlingen om hur denna kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt för advokater
19
24
49
Stämmer helt för åklagare
13
13
45
Stämmer delvis för advokater
70
71
41
Stämmer delvis för åklagare
66
73
42
Stämmer knappast för advokater
7 4 5
Stämmer knappast för åklagare
17
10
8
Stämmer inte för advokater
1
-
-
Stämmer inte för åklagare
1
3
1
2.5.2 Advokater och åklagare
Jag förväntar mig att rättens ordförande ska förklara för mina huvudmän hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
8
17+
Stämmer delvis
24-
46+
Stämmer knappast 32 26 Stämmer inte alls 35+ 11-
192
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare förväntar sig att rättens ordförande ska förklara för deras huvudmän hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem i deras roller
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt för advokater
5
8
35
Stämmer helt för åklagare
5
10
37
Stämmer delvis för advokater
33
39
37
Stämmer delvis för åklagare
32
38
38
Stämmer knappast för advokater
48 50 22
Stämmer knappast för åklagare
49
46
20
Stämmer inte för advokater
11
4
2
Stämmer inte för åklagare
11
5
2
I den mån parter och vittnen inte vet hur förhandlingen kommer att gå till och vad som förväntas av dem upplever de att de kan fråga domaren om det under förhandlingen
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
13
4
26
Stämmer delvis
38
35
42
Stämmer knappast
41
55
22
Stämmer inte alls
7
6
7
2.6 Rättens bemötande
2.6.1 Advokater och åklagare
Jag brukar bli respektfullt bemött av rättens ordförande under förhandlingarna
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
60
55
Stämmer delvis
38
43
Stämmer knappast
1
1
Stämmer inte alls
-
-
193
Bilaga 5 SOU 2008:106
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister ordförandena i detta avseende?
Advokater
Påfallande många är av uppfattningen att ordförandena i stort sett är bra, men att det finns ordföranden som uppträder arrogant och respektlöst mot parterna. Några upplever att biträdande jurister och kvinnor bemöts på ett otrevligt sätt. Några tycker att vissa ordföranden saknar tålamod.
Åklagare
Många menar att ordförandena generellt sett har ett gott eller mycket gott bemötande, men att vissa ständigt är otrevliga eller överlägsna. Någon uppger att kvinnor tas på mindre allvar än män. Några tycker att det är för stressigt och att några ordföranden inte visar intresse för bevisning.
194
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Aktörerna brukar bli respektfullt bemötta av rättens ordförande under förhandlingarna
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
50
46
76
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
57 53 85
Tror att parter och vittnen instämmer helt
44 43 71
Tror att advokater delvis instämmer
48
54
21
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
42 28 13
Tror att parter och vittnen delvis instämmer
52 55 25
Tror att advokater knappast instämmer
1 - 1
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
1 - -
Tror att parter och vittnen knappast instämmer
5 3 1
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- - -
Tror att parter och vittnen inte instämmer
- - -
Parter och vittnen känner behov av att veta namnen på domstolens ledamöter och vilken funktion var och en av dem har
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
13
10
9
Stämmer delvis
36
56
28
Stämmer knappast
46
29
40
Stämmer inte alls
5
5
20
195
Bilaga 5 SOU 2008:106
Parter och vittnen förstår i huvudsak vad som sägs under förhandlingarna
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
13
9
13
Stämmer delvis
72
75
70
Stämmer knappast
13
16
16
Stämmer inte alls
1
-
-
2.6.2 Advokater och åklagare
Jag brukar under förhandlingarna få möjlighet att prata till punkt utan att bli avbruten
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
57
52
Stämmer delvis
41
47
Stämmer knappast
1
-
Stämmer inte alls
-
-
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt och i vilka situationer brister rätten i detta avseende?
Advokater
Ett antal uppger att de ibland avbryts av motparten utan att ordföranden ingriper. Ibland avbryter ordföranden utan att ha anledning till det. Vissa menar att åklagaren tillåts tala mer än försvararen. Ett antal uppger att störningar beror på stressade ordföranden.
Åklagare
Några menar att ordföranden ibland avbryter under förhör. Andra menar att advokater ibland avbryter under förhör utan att ordföranden ingriper. Någon menar att störande beteende från åhörare och tilltalade tolereras i alltför stor utsträckning. Någon är av uppfattningen att vissa ordföranden verkar irriterade om personer pratar för mycket och att detta oftast gäller för personer med utländsk bakgrund.
196
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare eller andra offentliga parter brukar under förhandlingarna få möjlighet att prata till punkt utan att bli avbrutna
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
44
36
65
Tror att åklagare eller andra offentliga parter instämmer helt
49 48 75
Tror att advokater delvis instämmer
55
60
33
Tror att åklagare eller andra offentliga parter delvis instämmer
50 51 24
Tror att advokater knappast instämmer
1 4 -
Tror att åklagare eller andra offentliga parter knappast instämmer
- 1 -
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller andra offentliga parter inte instämmer
- - -
2.6.3 Advokater och åklagare
Mina huvudmän brukar under förhandlingarna få möjlighet att berätta om allt som kan vara av betydelse för bedömningen utan att bli avbrutna
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
30
31
Stämmer delvis
65
65
Stämmer knappast
4
3
Stämmer inte alls
1
-
197
Bilaga 5 SOU 2008:106
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt och i vilka situationer brister rätten i detta avseende?
Advokater
Flera menar att parter som uppfattas som ”pratiga” ofta blir avbrutna av rätten utan att tillåtas utveckla sig tillräckligt. Några uppger att tilltalade ofta blir avbrutna. Andra uppger att personer med utländsk bakgrund blir avbrutna i större utsträckning än infödda svenskar. Några tycker att det är bra att rätten avbryter personer som talar alltför mycket.
Åklagare
Några menar att vissa ordföranden ibland avbryter under förhör. Några menar att personer med utländsk bakgrund och personer med lägre social status inte ges möjlighet att tala till punkt. Vissa tycker att en del ordföranden saknar tålamod och är alltför tidsbundna. Ett antal menar att vissa målsäganden måste ”värmas upp” för att kunna berätta och att vissa ordföranden inte visar förståelse för detta.
Domare och nämndemän
Parter och vittnen får under förhandlingen möjlighet att tala till punkt och berätta allt som de anser är viktigt att få fram
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
28
19
55
Stämmer delvis
61
75
43
Stämmer knappast
10
6
1
Stämmer inte alls
1
-
-
198
Bilaga 5
Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän under förhandlingarna brukar få möjlighet att berätta om allt som kan vara av betydelse för bedömningen utan att bli avbrutna
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
34
20
61
Tror att åklagare instämmer helt
41
31
66
Tror att advokater delvis instämmer
58
75
34
Tror att åklagare delvis instämmer
52
63
31
Tror att advokater knappast instämmer
5 5 2
Tror att åklagare knappast instämmer
3
5
1
Tror att advokater inte instämmer
1
-
-
Tror att åklagare inte instämmer
-
-
-
2.6.4 Advokater och åklagare
Rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
35
41
Stämmer delvis
61
58
Stämmer knappast
2
-
Stämmer inte alls
1
-
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister rättens ordförande i detta avseende och hur lägger Du märke till det?
Advokater
Många uppger att rättens ordförande kan se ointresserad ut eller syssla med annat istället för att lyssna under förhandlingen. Några menar att vissa ordföranden lyssnar mindre uppmärksamt till den tilltalade än till vittnen och målsägande. Någon tycker att det ofta verkar som att ordföranden har bestämt utgången i målet redan i förväg.
199
Bilaga 5 SOU 2008:106
Åklagare
Ett antal menar att rättens ordförande ibland visar ointresse inför vittnens och parters berättelser. Någon menar att ordföranden stressar på målen eller antecknar i stället för att lyssna aktivt.
Domare och nämndemän
Domarna lyssnar, enligt parter och vittnen, uppmärksamt på deras berättelser
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
37
24
71
Stämmer delvis
60
71
27
Stämmer knappast
2
5
-
Stämmer inte alls
-
-
-
Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser.
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
52
40
71
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
55 44 77
Tror att advokater delvis instämmer
46
59
25
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
44 55 20
Tror att advokater knappast instämmer
1 1 -
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
1 1 -
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- - -
200
Bilaga 5
2.6.5 Advokater och åklagare
Nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
7
15
Stämmer delvis
61
80
Stämmer knappast
19
4
Stämmer inte alls
1
-
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister nämndemännen i detta avseende och hur lägger Du märke till det?
Advokater
Påfallande många skriver att vissa nämndemän sover, ser trötta eller ointresserade ut under huvudförhandlingen. Många menar att detta ger ett mycket dåligt intryck.
Åklagare
Många menar att nämndemännen sover, ser ut att sova eller ser ointresserade ut. Någon enstaka menar att de flesta nämndemän är bra.
201
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på parternas och vittnenas berättelser
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
9
4
51
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
9 4 55
Tror att advokater delvis instämmer
69
69
40
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
72 69 39
Tror att advokater knappast instämmer
19 20 5
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
17 21 2
Tror att advokater inte instämmer
1
8
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- 6 -
2.6.6 Advokater och åklagare
Rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på min sakframställan och plädering
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
46
51
Stämmer delvis
51
45
Stämmer knappast
2
1
Stämmer inte alls
-
-
202
Bilaga 5
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister rättens ordförande i detta avseende och hur lägger Du märke till det?
Advokater
Flera menar att ordföranden lyssnar ouppmärksamt eller visar ointresse under pläderingen. Ett fåtal tycker att detta ibland kan vara motiverat. Några tycker att det i vissa fall är uppenbart att ordföranden bestämt sig för utgången i målet innan pläderingen har ägt rum. Några menar att förhållandena dock är bra eller har utvecklats till det bättre.
Åklagare
Ett antal menar att ordföranden uppträder nonchalant eller visar ointresse under pläderingen.
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att rättens ordförande brukar lyssna uppmärksamt på deras sakframställningar och pläderingar
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
38
31
78
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
45 39 81
Tror att advokater delvis instämmer
57
65
18
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
52 60 15
Tror att advokater knappast instämmer
3 3 -
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
2 - -
Tror att advokater inte instämmer
1
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
- - -
203
Bilaga 5 SOU 2008:106
2.6.7 Advokater och åklagare
Nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på min sakframställan och plädering
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
18
39
Stämmer delvis
60
60
Stämmer knappast
7
-
Stämmer inte alls
1
-
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brister nämndemännen i detta avseende och hur lägger Du märke till det?
Advokater
Påfallande många menar att nämndemännen ofta ser ointresserade ut eller sover. Någon menar att nämndemännen borde utnyttja sitt inflytande i större utsträckning.
Åklagare
Någon enstaka menar att det är svårt att avgöra eftersom nämndemännen inte är aktiva under huvudförhandlingen.
204
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare eller andra offentliga parter upplever att nämndemännen brukar lyssna uppmärksamt på deras sakframställningar och pläderingar
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
13
6
63
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
13 9 63
Tror att advokater delvis instämmer
66
69
31
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
67 66 32
Tror att advokater knappast instämmer
17 23 2
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
17 23 1
Tror att advokater inte instämmer
1
1
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
1 1 -
2.6.8 Advokater och åklagare
Mina huvudmän visar i allmänhet respekt för domstolarna
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
45
37
Stämmer delvis
54
59
Stämmer knappast
-
2
Stämmer inte alls
-
-
205
Bilaga 5 SOU 2008:106
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare anser att deras huvudmän i allmänhet visar respekt för domstolarna
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
21
26
27
Tror att åklagare instämmer helt
22
33
32
Tror att advokater delvis instämmer
73
69
63
Tror att åklagare delvis instämmer
70
65
61
Tror att advokater knappast instämmer
3 4 6
Tror att åklagare knappast instämmer
4
-
4
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare inte instämmer
-
-
-
2.6.9 Advokater och åklagare
Vittnen visar i allmänhet respekt för domstolarna
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
47
24
Stämmer delvis
51
74
Stämmer knappast
1
-
Stämmer inte alls
-
-
206
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Advokater och åklagare eller andra offentliga parter anser att vittnen i allmänhet visar respekt för domstolarna
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
27
41
39
Tror att åklagare instämmer helt
29
41
41
Tror att advokater delvis instämmer
70
55
54
Tror att åklagare delvis instämmer
68
55
54
Tror att advokater knappast instämmer
1 3 3
Tror att åklagare knappast instämmer
1
3
2
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare inte instämmer
-
-
-
Domare och nämndemän
Hur lätt eller svårt anser Du det är att upprätthålla ordningen i rättssalen?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Mycket lätt
38
29
39
Ganska lätt
60
68
55
Ganska svårt
3
3
4
Mycket svårt
-
-
-
2.7 Domskrivning m.m.
2.7.1 Advokater och åklagare
När domar avkunnas muntligen brukar rättens ordförande förklara domstolens ställningstaganden på ett sätt som mina huvudmän förstår
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
26
20
Stämmer delvis
55
71
Stämmer knappast
4
7
Stämmer inte alls
3
1
207
Bilaga 5 SOU 2008:106
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, är det något som huvudmännen har särskilt svårt att förstå och vad tror Du är orsaken till det?
Advokater
Många tycker att domen innehåller ett komplicerat språk som är svårt att förstå. Vissa menar att domarna bör bli bättre på att förklara domens innebörd, medan andra menar att det kan vara svårt att förklara juridiska termer för huvudmannen på ett lättbegripligt sätt.
Åklagare
Flera menar att domarna avfattas på ett svårt språk och att dålig pedagogik från domstolen gör att målsägande har svårt att förstå domen.
Domare och nämndemän
När domen avkunnas muntligen förstår parterna domarens resonemang om varför domstolen dömde som den gjorde
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
11
9
18
Stämmer delvis
73
75
73
Stämmer knappast
14
14
6
Stämmer inte alls
1
-
-
208
Bilaga 5
När domar avkunnas muntligen upplever advokater och åklagare att rättens ordförande brukar förklara domstolens ställningstaganden på ett sätt som deras huvudmän förstår
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
9
10
35
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
10 11 39
Tror att advokater delvis instämmer
71
70
54
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
72 70 51
Tror att advokater knappast instämmer
17 19 6
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
13 16 4
Tror att advokater inte instämmer
1
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
1 - -
2.7.2 Advokater och åklagare
När jag läser de skriftliga domarna brukar jag förstå domstolens motiveringar
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
27
35
Stämmer delvis
62
60
Stämmer knappast
6
4
Stämmer inte alls
2
-
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, på vilket sätt brukar domstolens motiveringar brista i begriplighetshänseende?
Advokater
Påfallande många anser att domskälen ofta är bristfälliga i redovisningen av bevisvärdering, åberopade fakta och motfakta samt vilka överväganden som lett domstolen till det aktuella slutet. Många anser att domskälen är alltför korta. Flera kritiserar användandet av
209
Bilaga 5 SOU 2008:106
standardfraser och menar att det finns en schablonmässighet i hur domskälen skrivs.
Åklagare
Flera tycker att domstolen brister i att förklara hur man kommit till det aktuella domslutet och att en tydlig motivering ofta saknas.
Domare och nämndemän
När advokater och åklagare eller andra offentliga parter läser de skriftliga domarna brukar de förstå domstolens motiveringar
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
63
66
66
Tror att åklagare eller annan offentlig part instämmer helt
66 70 67
Tror att advokater delvis instämmer
36
30
29
Tror att åklagare eller annan offentlig part delvis instämmer
34 26 29
Tror att advokater knappast instämmer
1 3 -
Tror att åklagare eller annan offentlig part knappast instämmer
- 3 1
Tror att advokater inte instämmer
-
-
-
Tror att åklagare eller annan offentlig part inte instämmer
1 - -
2.7.3 Advokater och åklagare
När mina huvudmän läser de skriftliga domarna brukar de förstå domstolens motiveringar utan att jag närmare behöver förklara innebörden för dem
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stämmer helt och hållet
1
4
Stämmer delvis
53
58
Stämmer knappast
34
10
Stämmer inte alls
5
-
210
Bilaga 5
Om påståendet knappast stämmer eller inte alls stämmer, är det något i motiveringarna som huvudmännen brukar ha särskilt svårt för att förstå och vad tror Du är orsaken till det?
Advokater
Påfallande många tycker att domarna är skrivna på ett språk med många juridiska termer som är svåra att förstå. Många tycker att domskälen kunde skrivas på ett mer begripligt språk. Många anser att svårigheter för huvudmännen att förstå domens innehåll beror på alltför kortfattade eller bristfälliga domskäl, medan flera andra tycker att det beror på bristfälliga språkkunskaper hos huvudmannen. Flera uppger att deras huvudmän saknar redogörelser i domskälen för hur domstolen bedömt deras argument.
Åklagare
Flera menar att domen ofta saknar motivering och att huvudmännen ofta tycker att språket i domarna är svårt att förstå. Flera uppger att de inte vet om deras huvudmän har svårt att förstå något i domen, eftersom de inte brukar tala med huvudmännen efter förhandlingarna.
Domare och nämndemän
När parter läser den skriftliga domen förstår de domstolens motivering till varför den dömde som den gjorde
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stämmer helt och hållet
12
8
13
Stämmer delvis
79
80
74
Stämmer knappast
7
13
8
Stämmer inte alls
1
-
-
211
Bilaga 5 SOU 2008:106
Advokater och åklagare upplever att deras huvudmän brukar förstå domstolens motiveringar när de läser skriftliga domarna utan att advokaterna och åklagarna närmare behöver förklara innebörden för dem
Ordinarie domare Icke ordinarie domare
Nämndemän
Tror att advokater instämmer helt
4
4
9
Tror att åklagare instämmer helt
5
4
11
Tror att advokater delvis instämmer
57
64
57
Tror att åklagare delvis instämmer
58
66
61
Tror att advokater knappast instämmer
34 30 26
Tror att åklagare knappast instämmer
31
26
21
Tror att advokater inte instämmer
2
1
3
Tror att åklagare inte instämmer
1
1
2
2.7.4 Advokater och åklagare
Anser Du att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Svåra 5 1 Varken lätta eller svåra 38 30 Lätta 56 65
Om Du anser att domarna är svåra att läsa, vad är det som gör att domarna brukar vara svåra att läsa?
Advokater
Flera tycker att språket är svårt för människor som inte är jurister. Ett antal anser att domarna av nödvändighet bör vara avfattade på ”kanslisvenska”. Flera anser att domskälen är bristfälliga eller alltför kortfattade.
212
Bilaga 5
Åklagare
Någon menar att domstolen borde måna om att vara tydlig och använda mindre juridisk terminologi.
Domare och nämndemän
Tror Du aktörerna anser att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Tror att advokater tycker att domarna är svåra att läsa
12 6 22
Tror att åklagare eller annan offentlig part tycker att domarna är svåra att läsa
9 5 21
Tror att parter och vittnen tycker att domarna är svåra att läsa
72 80 69
Tror att advokater tycker att domarna är varken svåra eller lätta att läsa
34 28 23
Tror att åklagare eller annan offentlig part tycker att domarna är varken svåra eller lätta att läsa
31 26 25
Tror att parter och vittnen tycker att domarna är varken svåra eller lätta att läsa
20 18 21
Tror att advokater tycker att domarna är lätta att läsa
54 66 50
Tror att åklagare eller annan offentlig part tycker att domarna är lätta att läsa
60 69 50
Tror att parter och vittnen tycker att domarna är lätta att läsa
- - -
213
Bilaga 5 SOU 2008:106
2.7.5 Advokater och åklagare
Anser Dina huvudmän att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Svåra 38 14 Varken lätta eller svåra 50 42 Lätta 8 7
Om Dina huvudmän anser att domarna är svåra att läsa, vad är det som gör att domarna brukar vara svåra att läsa för huvudmännen?
Advokater
Flera är av uppfattningen att huvudmännen har svårt att förstå vissa juridiska resonemang och samband. Uppfattningarna om varför de juridiska resonemangen kan vara svåra att förstå varierar. Flera menar att det beror på bristande vana att läsa juridisk text eller bristfälliga språkkunskaper hos huvudmännen, medan flera andra menar att det beror på alltför vaga och bristfälliga domskäl. Några menar att domskälen enbart är skrivna för jurister eller överrätter.
Åklagare
Flera menar att det juridiska språket är svårt att läsa och att domskälen inte är skrivna med hänsyn till allmänheten.
214
Bilaga 5
Domare och nämndemän
Tror Du att advokater och åklagare anser att deras huvudmän tycker att domarna brukar vara lätta eller svåra att läsa?
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Advokater anser att deras huvudmän tycker att domarna är svåra att läsa
75 80 66
Åklagare eller annan offentlig part anser att deras huvudmän tycker att domarna är svåra att läsa
68 78 60
Advokater anser att deras huvudmän tycker att domarna varken är svåra eller lätta att läsa
19 18 22
Åklagare eller annan offentlig part anser att deras huvudmän tycker att domarna varken är svåra eller lätta att läsa
23 19 28
Advokater anser att deras huvudmän tycker att domarna är lätta att läsa
4 1 7
Åklagare eller annan offentlig part anser att deras huvudmän tycker att domarna är lätta att läsa
5 1 7
2.8 Rättens sammansättning
2.8.1 Advokater och åklagare
Hur ser Du på inflytandet mellan rättens ordförande och nämndemännen?
Rättens ordförande har:
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort inflytande
16
15
Lagom stort inflytande
55
65
Litet inflytande
13
15
215
Bilaga 5 SOU 2008:106
Nämndemännen har:
Advokat/biträdande jurist Åklagare
Stort inflytande
23
22
Lagom stort inflytande
49
58
Litet inflytande
13
15
Domare och nämndemän
Hur tror Du advokater och åklagare eller andra offentliga parter ser på inflytandet mellan rättens ordförande och nämndemännen?
Rättens ordförande har:
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stort inflytande enligt advokater
13 20 31
Stort inflytande enligt åklagare eller annan offentlig part
9 6 20
Lagom stort inflytande enligt advokater
66 59 63
Lagom stort inflytande enligt åklagare eller annan offentlig part
66 60 70
Litet inflytande enligt advokater
19
20
4
Litet inflytande enligt åklagare eller annan offentlig part
24
33
6
Nämndemännen har:
Ordinarie domare Icke ordinarie domare Nämndemän
Stort inflytande enligt advokater
34 33 12
Stort inflytande enligt åklagare eller annan offentlig part
39 46 12
Lagom stort inflytande enligt advokater
60 54 65
Lagom stort inflytande enligt åklagare eller annan offentlig part
58 50 73
Litet inflytande enligt advokater
6
11
21
Litet inflytande enligt åklagare eller annan offentlig part
3
3
12
216
Bilaga 5
2.9 Övriga synpunkter
Advokater
Förekommande åsikter är att domstolarna har svårt att respektera advokaters tidsplanering och ibland överlåter åt advokater att utse egna ersättare. Några anser att det bör inrättas domstolar med specialkompetens inom civilrättslig juridik. Någon tycker att det är problematiskt att nämndemännen är politiskt aktiva samtidigt som de deltar i dömande verksamhet. Någon tycker att domarna måste utbildas i vittnesperspektiv och hjärnans egenskaper att uppfatta och tolka olika händelseförlopp. Ett antal menar att bättre domskäl skulle leda till färre överklaganden. Några anser att domarrekryteringen bör ses över. Några anser att nämndemännen bör vara mer aktiva eller att ordföranden har ett alltför stort inflytande. Några tycker att hovrätten bör motivera sina ställningstaganden bättre, även när tingsrättens domslut fastställs. Några tycker att förordnandet av offentliga försvarare präglas av korruption och diskriminering av kvinnliga försvarare. Flera ser rättssäkerhetsproblem i överbelastade domstolar med alltför långa handläggningstider.
Åklagare
Vissa domare uttrycker sig krångligt gentemot parterna. Domstolen är alltför tidsoptimistisk eller tycks göra allt för att slippa ställa in mål. Någon tycker att viss lokal praxis utvecklas i processfrågor utan att domstolen klargör det och att detta leder till en märklig rättsutveckling.
217
Innehåll
Bilagor
6 Förtroendeutredningens lista med kriterier för bedömning av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation.............................. 7
7 Klarspråkstest för domar. Testet är utformat av Förtroendeutredningens språkexpert Barbro Ehrenberg-Sundin. ......................... 13
8 Svåra ord i domar – Förstår vanliga människor innebörden av juridiska domar? Rapport av fil.mag. i svenska språket Ulrika Ekman Öst. ...................................................... 67
9 Förståelsen av domar – En intervjuundersökning av advokaters syn på klienternas förståelse av domtexter. Rapport av fil.dr i nordiska språk Marie Sörlin ............. 121
10 En läsbarhetsanalys av domar – Vad är det som gör domar svåra att läsa? Hur avviker språket från normal sakprosa? Vad tycker juristerna själva? Rapport av Förtroendeutredningens språkexpert Barbro Ehrenberg-Sundin ........................ 157
11 Förtroendeutredningens förslag till nya kallelseblanketter för tilltalade, målsägande och vittnen .............................................................. 211
5
Förtroendeutredningens lista med
kriterier för bedömning av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och
juridisk argumentation
Bilaga 6
Kriterier för bedömningen av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation
Här nedan ges några kriterier som är tänkta att användas för att bedöma en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Inget kriterium avser domens riktighet.
Kriterierna är ganska få och inte särskilt detaljerade. Skälet till detta är att bedömningarna sannolikt blir mer rättvisande och mer jämförbara vid en mer översiktlig granskning. Samtidigt är det viktigt att det framgår varför en bedömare anser att ett kriterium inte är uppfyllt (eller är mycket väl uppfyllt). Kriterierna avslutas med en sammanfattande bedömning av domen i dess helhet. Den sammanfattande bedömningen kan påverkas av även andra omständigheter än de som är angivna i de särskilda kriterierna nedan.
Tanken är att bedömaren genom poängsättning ska ange i vilken utsträckning varje kriterium är uppfyllt. Det tredje kriteriet omfattar fyra aspekter som poängsätts var för sig. Poäng sätts enligt följande.
1 poäng Kriteriet inte uppfyllt 2 poäng Kriteriet uppfyllt
3 poäng Kriteriet mycket väl uppfyllt
1 Domens utformning
Är domen till det yttre lättillgänglig? Här finns anledning att beakta frågor som domslutets placering, förekomsten av bilagor, instruktiva rubriker, språklig förståelse i stort (få långa meningar, främmande ord, stavfel etc.), bra teckensnitt och teckenstorlek, marginaler m.m.
9
Bilaga 6 SOU 2008:106
U
Kommentar
U
: Denna bedömning avser domens tillgänglighet mer i
stort. Domslutet bör alltid komma först. Längre domar bör ha en innehållsförteckning. Många bilagor till domen kan göra den svåröverskådlig. Bilagor kan dessutom endast med betydande svårighet tas in i avgörandedokumentet i Vera. Om en dom ska lämnas ut i elektronisk form underlättar det följaktligen om information i bilagor har tagits in i själva domen. Rubriker ska motsvara innehållet under rubriken. Under rubriken ”domskäl” bör således endast domstolens s.k. egentliga skäl finnas. Underrubriker kan många gånger vara klargörande.
2 Anpassning till adressater
Är domen anpassad till dess adressater?
U
Kommentar
U
: Utgångspunkten är att en doms adressat i första hand
är parterna. Det är alltså viktigt att domen i huvudsak är begriplig för parterna, även om dessa normalt är biträdda av juridiskt skolade ombud. Om den juridiska komplexiteten är hög, får man normalt också acceptera att en part som inte är juridiskt kunnig måste få hjälp med att förstå domen. Utformningen av en dom kan påverkas om avsikten är att den ska få något prejudikatvärde. Det kan inte undvikas att en sådan dom kan bli lite mer svårtillgänglig för en part. Då ett mål är massmedialt uppmärksammat, kan det finnas anledning att anpassa domen till allmänheten och de massmediala avnämarna, exempelvis genom att något beskriva vilken uppgift som domstolen har och vilken prövning domstolen får och ska göra.
3 Domens innehåll
Är domen tydlig och rimligt avvägd med hänsyn till målets beskaffenhet när det gäller följande aspekter?
3.1 redovisning av parternas yrkanden och argumentation 3.2 redovisning av tvistefrågan (gäller den frågan som ska prövas i
alla slags mål) 3.3 redovisning av bevisningen
10
Bilaga 6
3.4 utformningen av de egentliga domskälen för domstolens dom-
slut
Var och en av de fyra aspekterna poängsätts särskilt med 1–3 poäng. Sammantaget kan alltså detta kriterium ge 4–12 poäng.
U
Kommentar
U
: Den sak som målet rör, alltså ramen för målet, måste
framgå tydligt. Parternas grunder för sin talan ska klart redovisas. Redovisningen av förhör med parter och andra bör liksom övrig bevisning anpassas efter målets karaktär. Endast det som är
U
relevant
U
för målet bör närmare återges i domen. I underrätt kan det vara lämpligt att referera utsagor, men då bara i relevanta delar. Det innebär att exempelvis ostridiga omständigheter inte behöver tas med i referatform; de kan vid behov redovisas på annat sätt. Om s.k. vävda domskäl används, är det viktigt att det klart framgår vems utsaga som domstolen hänför sig till. Det är också viktigt vid användningen av vävda domskäl att även uppgifter som talar mot domstolens slutsats behandlas i domen. Det är vidare viktigt att parternas påståenden och invändningar blir bemötta i domen. De egentliga domskälen måste visa vilka överväganden som domstolen har gjort för att komma till sitt slut. Det duger således inte med en mer allmän hänvisning till vad ”som ovan sagts”. Ofta kan det vara lämpligt att redovisa vilka rättsregler som har tillämpats.
4 Överrättsdomar
När det gäller överrättsdomar är följande av särskilt intresse:
- domslutets utformning/anpassning i förhållande till underrättens
domslut
- ”blanka” fastställelsedomar
- rimlig avvägning mellan omprövning och överprövning
- förekomsten av ”hattar” av typen ”föranleder ingen annan bedöm-
ning än den underrätten gjort”.
U
Kommentar
U
: Blanka fastställelsedomar av överrätten kan ge intryck
av att överrätten inte gjort någon egen prövning av underrättens dom. En överrätt bör normalt endast överpröva underrättens dom (jfr prop. 2004/05:131 s. 82). Det innebär att överrätten slår fast
11
Bilaga 6 SOU 2008:106
vad tvistefrågan är i överrätten för att därefter bara pröva denna fråga. Av överrättsdomen bör det tydligt framgå i vilken utsträckning som överrätten godtar respektive inte godtar underrättens skäl. S.k. hattar bör normalt undvikas.
5 Sammanfattande bedömning/Övriga synpunkter
U
Kommentar
U
: I den sammanfattande bedömningen kan även andra
omständigheter än som tagits upp ovan beaktas. Om så är fallet, bör dessa anges.
12
Bilaga 7
Förtroendeutredningen (Ju 2007:08)
Barbro Ehrenberg-Sundin
Språkexpert och ledamot i referensgruppen
Klarspråkstest för domar
Oktober 2008
Klarspråkstestet för domar innehåller 35 frågor med kommentarer och exempel. Frågorna har betydelse för läsbarheten och kan användas för att bearbeta utkast eller granska färdiga domar. Klarspråkstestet kan med fördel även användas som läromedel i utbildning eller som diskussionsunderlag på seminarier om domskrivning.
13
Bilaga 7 SOU 2008:106
Innehåll
TU
I
UT TU
KLARSPRÅKSTESTET FÖR DOMAR
UT
.............................. 18
TU
Hur testet tillkommit
UT
........................................................................18
TU
Innan du börjar skriva eller granska en dom
UT
....................................19
TU
Hur du använder frågorna med kommentarer och exempel
UT
...........19
TU
II
UT TU
FRÅGORNA
UT
................................................................. 21
TU
Läsaren
UT
...............................................................................................21
TU
Tonen i domen
UT
...................................................................................21
TU
Viktigt innehåll domen
UT
......................................................................21
TU
Dispositionen
UT
.....................................................................................22
TU
Läsarhjälp
UT
...........................................................................................22
TU
Rubrikerna
UT
.........................................................................................23
TU
Meningarna
UT
........................................................................................24
TU
Orden och fraserna
UT
............................................................................24
TU
Stavning och språkriktighet
UT
..............................................................25
TU
Domens uppställning och yttre utformning
UT
....................................25
TU
III
UT TU
KOMMENTARER OCH EXEMPEL
UT
.................................. 26
TU
Läsaren
UT
...............................................................................................26
TU
Vilka läsare kan domen antas få? Vad behöver de veta?
UT
........26
TU
Tonen i domen
UT
...................................................................................27
TU
1.
UT TU
Benämns de agerande på ett tydligt och konsekvent sätt?
UT
............................................................27
TU
2.
UT TU
Framgår det tydligt vem som gör vad – är språket befolkat?
UT
........................................................................28
14
Bilaga 7
TU
3.
UT TU
Har domen ett vardagsnära språk i stället för ett omständligt och högtravande?
UT
..................................... 29
TU
Viktigt innehåll i domen
UT
................................................................... 29
TU
4.
UT TU
Innehåller domen det som läsarna behöver veta och som krävs enligt lag?
UT
............................................. 29
TU
5.
UT TU
Är domslutet klart och entydigt formulerat?
UT
............. 30
TU
6.
UT TU
Har viktig information som yrkanden och myndigheters avgöranden integrerats i texten i stället för att lämnas i bilagor?
UT
..................................... 31
TU
7. Är de egentliga domskälen pedagogiskt presenterade under egen rubrik?
UT
................................. 31
TU
8.
UT TU
Lämnas relevant information om händelsen eller ärendet och vad vittnen, parter eller myndigheter skrivit och sagt?
UT
............................................................ 32
TU
9.
UT TU
Finns det förklaringar till varför inte all dokumentation återgetts?
UT
............................................ 33
TU
Dispositionen
UT
.................................................................................... 33
TU
10.
UT TU
Står det som läsaren är mest intresserad av tidigt i domen?
UT
.......................................................................... 33
TU
11.
UT TU
Är dispositionen tematisk när många yrkanden eller sakfrågor behandlas?
UT
............................................ 34
TU
12.
UT TU
Används s.k. vävteknik i domskälen?
UT
.......................... 34
TU
Läsarhjälp
UT
........................................................................................... 35
TU
13.
UT TU
Finns det en sammanfattning i början av domen?
UT
...... 35
TU
14.
UT TU
Finns det en innehållsförteckning i början av domen?
UT
.......................................................................... 36
TU
15.
UT TU
Finns det en bakgrundsbeskrivning som ger ramen till målet?
UT
........................................................... 36
TU
16.
UT TU
Finns det läsanvisningar som talar om hur texten är upplagd?
UT
.................................................................... 37
15
Bilaga 7 SOU 2008:106
TU
17.
UT TU
Används punktlistor, tabeller, skisser eller andra uppställningar för att förtydliga komplicerat innehåll?
UT
.........................................................................38
TU
Rubrikerna
UT
.........................................................................................39
TU
18.
UT TU
Har domen rubriker med tydlig nivåindelning?
UT
..........39
TU
19.
UT TU
Har texten rubriker som svarar mot innehållet?
UT
.........39
TU
20.
UT TU
Är underrubrikerna informativa?
UT
.................................40
T
TU
Styckena och sambanden
UT
..................................................................42
TU
21.
UT TU
Är nya stycken markerade med blankrad?
UT
...................42
TU
22.
UT TU
Är styckeindelningen logiskt genomförd med en tankegång per stycke?
UT
...................................................43
TU
23.
UT TU
Finns det bindeord som visar hur stycken och meningar hänger ihop?
UT
.................................................45
TU
24.
UT TU
Syftar personliga pronomen (han, hon, de, denne, denna, dessa) på rätt person?
UT
.......................................46
TU
25.
UT TU
Är hänvisningarna inom texten tydliga? Undviks till exempel Med hänvisning till ovanstående?
UT
.............47
TU
Meningarna
UT
........................................................................................48
TU
26.
UT TU
Varierar meningslängden så att några meningar är korta (omkring 10 ord) och andra är längre (upp till ungefär 25 ord)?
UT
......................................................48
TU
27.
UT TU
Är meningarna enkelt byggda utan till exempel långa inskjutna satser (inskott) och bestämningar före sitt huvudord?
UT
.......................................................49
TU
28.
UT TU
Har meningarna en normal ordföljd med subjektet på dess rätta plats?
UT
........................................51
TU
Orden och fraserna
UT
............................................................................53
TU
29.
UT TU
Är orden och fraserna allmänspråkliga i stället för ålderdomliga och juristspråkliga? (Undviker du föreligga, jämte, förplikta, ostridigt, ålägga m.fl.)
UT
..........53
16
Bilaga 7
TU
30.
UT TU
Används korta och klara prepositioner i stället för de långa och vaga angående, avseende, beträffande, gällande, rörande …?
UT
..................................................... 60
TU
31.
UT TU
Förklaras fackord och förkortningar som måste vara med i domen?
UT
........................................................ 60
TU
32.
UT TU
Undviks fackjargong som använts av tidigare instanser?
UT
....................................................................... 62
TU
Stavning och språkriktighet
UT
.............................................................. 63
TU
33.
UT TU
Är domen korrekturläst så att den inte innehåller felstavade ord eller andra språkfel?
UT
.............................. 63
TU
Domens uppställning och yttre utformning
UT
................................... 65
TU
34.
UT TU
Är beslutsfattarna angivna, och anges det om domen är enhällig eller ej?
UT
............................................ 65
TU
35.
UT TU
Följs anvisningarna för domars formella och grafiska utformning (uppgifter i sidhuvud, teckensnitt och teckenstorlek, marginaler, radavstånd m.m.)?
UT
......................................................... 65
17
Bilaga 7 SOU 2008:106
I KLARSPRÅKSTESTET FÖR DOMAR
Hur testet tillkommit
Klarspråkstestet för domar har utarbetats på uppdrag av Förtroendeutredningen (Ju 2007:08). Det är ett diagnosinstrument som innehåller 35 frågor som har betydelse för läsbarheten. Till frågorna finns kommentarer och exempel, som förtydligar frågan och ger råd om hur man bör och inte bör skriva. Delen med frågorna finns separat i del II, men frågorna finns även tillsammans med kommentarerna i del III.
Till grund för klarspråkstestet ligger flera undersökningar av domar. Undersökningarna har initierats av Förtroendeutredningen och genomförts av språkexperter under våren och sommaren 2008.
Resultaten av undersökningarna finns presenterade i följande rapporter:
Ehrenberg-Sundin, Barbro, 2008: En läsbarhetsanalys av domar. Vad är det som gör domar svåra att läsa. Hur avviker språket från normal sakprosa? Vad tycker juristerna själva? Förtroendeutredningen (Ju 2007:08).
Ekman-Öst, Ulrika, 2008: Svåra ord i domar. Förstår vanliga människor innebörden av juridiska domar? Mälardalens högskola, HSV 400, Uppsats 15 hp. Sörlin, Marie, 2008: Förståelsen av domar. En intervjuundersökning av advokaters syn på klienters förståelse av domtexter. Förtroendeutredningen (Ju 2007:08).
Testet bygger också på det diagnosinstrument som presenterades i Statskontorets rapport (2001:18) På väg mot ett bättre myndighetsspråk och som varit utgångspunkten för de webbaserade klarspråkstest som Klarspråksgruppen och Språkrådet tagit fram för förvaltningsbeslut och för rapporter, se
U
www.sprakradet/testet
U
.
Tanken är att klarspråkstestet för domar ska kunna ge inspiration till alla som skriver domar och liknande texter i domstolen. Det kan användas för att bearbeta utkast eller för att granska en färdigskriven dom. Det kan också med fördel användas i utbildning eller som diskussionsunderlag på seminarier och möten om domskrivning.
18
Bilaga 7
Innan du börjar skriva eller granska en dom
Hur begriplig och lättläst en dom blir beror på hur väl anpassad den är till sina mottagare. Det gäller flera egenskaper hos texten, bland annat vilket innehåll texten har, hur innehållet är disponerat, hur överskådlig texten är och vilket språk som används i den. Innan du börjar skriva eller granska en dom måste du därför tänka igenom vilka läsare den kommer att få. I kommentaren om läsaren finns ett antal frågor du kan ställa dig.
Av tradition har språket och utformningen i övrigt av domar varit anpassade för läsare med juridisk bakgrund. Högre eller lägre instans har varit den viktigaste målgruppen. Men de som har störst intresse av att förstå innehållet i domen är naturligtvis de enskilda parterna. Därför måste domarna utformas så att även parterna utan större svårighet kan läsa och förstå sin dom.
Klarspråkstestet för domar hjälper dig att undvika de flesta av de läsbarhetsproblem som kan finnas i domar i dag.
Hur du använder frågorna med kommentarer och exempel
Frågorna i del II är numrerade 1–35. Till varje fråga finns en kommentar med exempel i del III.
Tänk först igenom den inledande frågan om läsarna. Gå sedan igenom fråga för fråga när du bearbetar ett utkast eller granskar en färdig dom. Frågedelen (del II) använder du för att bedöma texten med svaren Ja, Tveksamt (Blandat) eller Nej på varje fråga. Vill du veta mer om hur du ska ställa dig till frågan, måste du använda kommentaren (del III). Där upprepas frågorna.
Du kan välja att gå igenom alla frågor på en gång eller kanske hellre ta några i taget. När du så småningom är bekant med kommentarerna kan du granska din text med enbart frågorna.
Det önskvärda svaret är Ja på alla frågor. Om du inte svarar Ja i första omgången bör du arbeta vidare med texten enligt de råd som du får i kommentarerna och genom exemplen.
Om du vill poängsätta färdiga texter, kan du byta svarsalternativen till poäng på följande sätt: Ja = 2 poäng Tveksamt/Blandat = 1 poäng Nej = 0 poäng
19
Bilaga 7 SOU 2008:106
Om alla frågor (1−35) besvaras blir den högsta poängen 70.
Lycka till!
20
Bilaga 7
II FRÅGORNA
Läsaren
Innan du börjar med frågorna, tänk efter vilka läsare domen kan antas få. Vilka skriver du för?
• Parterna inkl. ombud Ja Tveksamt Nej
• Högre eller lägre instans Ja Tveksamt Nej
• Medierna Ja Tveksamt Nej
• Andra intressenter Ja Tveksamt Nej
Dina val har betydelse för hur domen ska utformas. Ha alltid läsarnas behov i tankarna när du besvarar frågorna i det följande. Läs mer om detta i kommentaren om läsaren.
Tonen i domen
1. Benämns de agerande i domen på ett tydligt och konsekvent sätt? Ja Tveksamt Nej
2. Framgår det tydligt vem som gör vad − är språket befolkat? Ja Tveksamt Nej
3. Har domen ett vardagsnära språk i stället för ett omständligt och högtravande? Ja Tveksamt Nej
Viktigt innehåll domen
4. Innehåller domen det som läsarna behöver veta och det som krävs enligt lag? (t.ex. avgörandet och skälen till det, tvistefrågan, yrkanden, inställning och argument, bevisning, överklagande, skiljaktig mening) Ja Tveksamt Nej
21
Bilaga 7 SOU 2008:106
5. Är domslutet klart och entydigt formulerat? Ja Tveksamt Nej
6. Har viktig information som yrkanden och myndigheters avgöranden integrerats i texten i stället för att lämnas i bilagor? Ja Tveksamt Nej
7. Är de egentliga domskälen pedagogiskt presenterade under egen rubrik? Ja Tveksamt Nej
8. Lämnas relevant information om händelsen eller ärendet och vad vittnen, parter eller myndigheter skrivit och sagt? Ja Tveksamt Nej
9. Finns det förklaringar till varför inte all dokumentation åter- getts? Ja Nej
Dispositionen
10. Står det som läsaren är mest intresserad av tidigt i domen? (t.ex. sammanfattning och domslut) Ja Nej
11. Är dispositionen tematisk när många yrkanden eller sakfrågor behandlas? Ja Tveksamt Nej
12. Används så kallad vävteknik i domskälen? Ja Tveksamt Nej
Läsarhjälp
Svara på fråga 13 och 14 bara om domen har fler än 9−10 sidor.
13. Finns det en sammanfattning i början av domen? Ja Nej
22
Bilaga 7
14. Finns det en innehållsförteckning i början av domen? Ja Nej
15. Finns det en bakgrundsbeskrivning som ger ramen till målet? Ja Tveksamt Nej
16. Finns det läsanvisningar som talar om hur texten är upplagd? (T.ex. Tingsrätten övergår nu till att behandla …) Ja Tveksamt Nej
17. Används punktlistor, tabeller, skisser eller andra uppställningar för att förtydliga komplicerat innehåll? Ja Nej
Rubrikerna
18. Har domen rubriker med tydlig nivåindelning? Ja Tveksamt Nej
19. Har texten rubriker som svarar mot innehållet? Ja Tveksamt Nej
20. Är underrubrikerna informativa? Ja Tveksamt Nej
Styckena och sambanden
21. Är nya stycken markerade med blankrad? Ja Blandat Nej
22. Är styckeindelningen logiskt genomförd med en tankegång per stycke? Ja Tveksamt Nej
23. Finns det bindeord som visar hur stycken och meningar hänger ihop, till exempel eftersom, men, därför att, trots att, nämligen, däremot, visserligen? Ja Tveksamt Nej
23
Bilaga 7 SOU 2008:106
24. Syftar personliga pronomen (han, hon, de, denne, denna, dessa) på rätt person? Ja Tveksamt Nej
25. Är hänvisningarna inom texten tydliga? (Undviks till exempel Med hänvisning till ovanstående ...) Ja Tveksamt Nej
Meningarna
26. Varierar meningslängden så att några meningar är korta (omkring 10 ord) och andra är längre (upp till ungefär 25 ord)? Ja Tveksamt Nej
27. Är meningarna enkelt byggda utan till exempel långa inskjutna satser (inskott) och bestämningar före sitt huvudord? Ja Tveksamt Nej
28. Har meningarna en normal ordföljd med subjektet på dess rätta plats? Ja Tveksamt Nej
Orden och fraserna
29. Är orden och fraserna allmänspråkliga i stället för ålderdomliga och juristspråkliga, till exempel föreligga, jämte, förplikta, ostridigt, ålägga? Ja Tveksamt Nej
30. Används korta och klara prepositioner i stället för de långa och vaga angående, avseende, beträffande, gällande, rörande m.fl.? Ja Tveksamt Nej
31. Förklaras fackord och förkortningar som måste vara med i domen? Ja Tveksamt Nej
32. Undviks fackjargong som använts av tidigare instanser? Ja Tveksamt Nej
24
Bilaga 7
Stavning och språkriktighet
33. Är domen korrekturläst så att den inte innehåller felstavade ord eller andra språkfel? Ja Tveksamt Nej
Domens uppställning och yttre utformning
34. Är beslutsfattarna angivna och anges det om domen är enhällig eller ej? Ja Nej
35. Följs anvisningarna för domars formella och grafiska utformning (uppgifter i sidhuvud, teckensnitt och teckenstorlek, marginaler, radavstånd m.m.)? Ja Tveksamt Nej
25
Bilaga 7 SOU 2008:106
III KOMMENTARER OCH EXEMPEL
Läsaren
Vilka läsare kan domen antas få? Vad behöver de veta?
Det är viktigt att tänka igenom vilka läsare domen kan antas få. Det avgör såväl urvalet av innehåll som sättet att presentera innehållet på. När du besvarat frågan om vilka läsare domen har kan du fundera vidare på följande:
• Varför vill läsarna läsa domen?
• Vad är viktigt för läsarna att få veta. Vad är de mest intresserade av?
• Vilka förkunskaper kan läsarna tänkas ha?
Domen kan ha många läsare
De enskilda parterna är naturligtvis de viktigaste mottagarna av domen. Även om parterna har ombud är det viktigt att parterna kan läsa och förstå domstolens avgörande och skälen till det.
Medierna är också en viktig mottagargrupp, särskilt när domen rör ett mål som är intressant att bevaka och förmedla till allmänheten. Enskilda personer med samma eller likartade problem eller ämnen som behandlas i domen är också tänkbara mottagare.
Högre eller lägre instans måste kunna använda domen när domen överklagas eller behandlas på annat sätt. Även de som arbetar inom rättsväsendet i övrigt eller på myndigheter, försäkringsbolag m.fl. har intresse av att läsa domstolsavgöranden.
Målgruppen är alltså stor och skiftande, och det gäller att tillgodose mångas behov när det gäller innehåll och utformning. Men tänk på att en lättläst och lättbegriplig dom gagnar alla mottagargrupper. Ha i första hand parterna i sikte när du skriver eller granskar domen!
Läsarnas behov kan vara skiftande
För att kunna avgöra vilket innehåll domen ska ha, är det bra att utgå från de frågor som läsarna kan antas ställa på domen. Här är några. Fyll gärna på listan med fler frågor.
26
Bilaga 7
• Vad har domstolen beslutat?
• Varför blev utgången just den?
• Har domstolen beaktat alla önskemål, omständigheter, utsagor etc.? Vad kan jag göra för att gå vidare med ärendet?
• Vad exakt är det som domstolen prövat?
• Vilka bevis har varit avgörande?
• Varför blev påföljden just den som den blev?
 Tänk alltså igenom vilka frågor som är viktiga att besvara i
just den dom du skriver eller granskar.
Anpassa därefter!
När du bestämt vilket innehåll du bör ha med, måste du underlätta för läsarna att hitta och förstå det viktiga i texten, det som läsarna är mest intresserade av. Det gör du genom en bra struktur och olika former av läsarhjälp som sammanfattningar, rubriker, läsanvisningar och bra styckeindelning. Du hjälper också läsarna genom att använda en hövlig ton och genom ett klart och begripligt språk, ett språk som motsvarar det språkpolitiska målet som riksdagen fattat beslut om: ”Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig.”
Allt detta tas upp i de kommande frågorna och kommentarerna.
Tonen i domen
1. Benämns de agerande på ett tydligt och konsekvent sätt?
Använd inte de juridiska uttrycken målsägande, tilltalad, kärande, svarande, sökande, klagande m.fl. i onödan. Benämn i stället de inblandade med för- och efternamn. När det är lämpligt, kan personerna först presenteras med det fullständiga namnet och sedan enbart med förnamnet. Detta är särskilt lämpligt när det är fråga om unga personer. Att använda namn i stället för personernas processuella ställning är både artigt och läsvänligt. För många läsare är uttrycken målsägande, kärande m.fl. okända och därmed svårbegripliga.
27
Bilaga 7 SOU 2008:106
Om det är fråga om flera tilltalade, vittnen eller andra inblandade kan det vara idé att inleda beskrivningen av målet med en ”rollista”, så att det klart framgår vilka som agerar i målet. Se vidare kommentaren till fråga 17.
Om någons namn är sekretessbelagt, kan det naturligtvis inte användas i domen.
2. Framgår det tydligt vem som gör vad – är språket befolkat?
Var försiktig med passiva verb
Passiva verb (som slutar på -s) talar inte om vem som gör något. De kan och ska användas när det är helt klart vem som agerar eller när man beskriver ett skeende, ett automatiskt förlopp. Men de ska inte användas när det måste framgå vem som gör, gjort eller ska göra något.
Skriv inte I ett formulär som skickats till Migrationsverket har andra uppgifter än dessa uppgivits.
Skriv t.ex. I ett formulär som Ali skickat till Migrationsverket har Beatrice uppgett andra uppgifter.
Undvik substantivsjukan
Många substantiv i en mening gör i regel språket tungt. En formulering som ”eftersom Karl Eriksson varit i dröjsmål med betalning av en förfallen skuld” kan förvisso låta respektingivande, men blir rakare om den skrivs ”eftersom Karl Eriksson dröjt med att betala en förfallen skuld”. Även långa sammansatta ord gör språket tungt och koncentrerat: ”Arbetsförmågenedsättning föreligger inte på grund av sjukdom.” Det kan hellre uttryckas så här: ”Arbetsförmågan är inte nedsatt på grund av sjukdom.”
Myndighetsspråket drabbas ofta av substantivsjukan. De viktiga verben (undersöka) som uttrycker handlingen görs om till substantiv (undersökning), och ett innehållstomt verb (företas) läggs till. Substantivsjukan gör texten tung och mångordig. I de fall det är viktigt att tala om Vem som gör eller gjort något måste du se upp. Substantiveringar döljer den agerande!
28
Bilaga 7
Exempel: Den omständigheten att återbetalning av lånet skett … (vem har betalat tillbaka lånet?)
3. Har domen ett vardagsnära språk i stället för ett omständligt och högtravande?
Som svar på denna fråga ger du ett allmänt omdöme av språket i domen. I frågorna 26−32 om språket får du många exempel på meningsbyggnad och ord och fraser som man bör undvika. När du klarat av de frågorna, kan du se om ditt första intryck stämde eller ej!
Parter och vittnen vill gärna känna igen sig i sina berättelser och behöver därför få dem återgivna på ett språk som ligger nära deras eget. Så är det också i många domar. Berättelserna har i regel korta meningar och ett allmänspråkligt ordval. Men det finns också domar med ett mycket högtravande språk även i referat. Ett vårdat, nutida och enkelt språk kan med fördel användas i hela domen, såväl i berättelser som i domstolens egna bedömningar. Se även upp med krångliga formuleringar och fackspråk och fackjargong som hämtats från författningar eller som använts av myndigheter eller experter. Förstår parter och andra berörda?
Viktigt innehåll i domen
4. Innehåller domen det som läsarna behöver veta och som krävs enligt lag?
I följande punkter anges vilket innehåll en dom alltid bör ha. Använd punkterna som en checklista. Fler kommentarer kring de olika punkterna finns i frågorna 5−9.
• Det mest intressanta i domen är naturligtvis själva avgörandet och skälen till det, dvs. domslut och domskäl. Det ger svar på de viktiga frågorna Hur gick det och Varför gick det så. Domslutet måste ge exakt besked om Vad någon ska göra, så att domen kan verkställas.
• I domen måste det finnas svar på de frågor som parterna ställt genom sina yrkanden, grunder och inställningar. Domstolen måste därför återge yrkandena korrekt och på så sätt visa att den förstått vad parterna begärt.
29
Bilaga 7 SOU 2008:106
• Själva tvistefrågan måste givetvis framgå, dvs. vad det är domstolen prövat.
• Redovisningen av förhör med parter och andra bör anpassas efter målets karaktär. Endast det som är relevant för målet bör tas med. Om vissa utsagor eller sekretessbelagd information inte finns med, bör detta anges, så att parterna förstår att domstolen inte ”glömt” något. Se fråga 8 och fråga 9.
• Domskälen måste innehålla bevisningen och andra argument för och emot domslutet. Det är viktigt att parternas alla påståenden och invändningar blir bemötta. Domskälen måste visa hur domstolen resonerat. Det finns väl inte bara allmänna hänvisningar till vad ”som ovan sagts”? Se fråga 7.
• Annat viktigt innehåll är information om hur man kan överklaga domen eller på annat sätt gå vidare. Det måste också framgå av domen om den varit enhällig eller om någon framfört skiljaktig mening.
5. Är domslutet klart och entydigt formulerat?
Domslutet måste klart och tydligt ange vad det är som ska hända eller göras. Det ska ofta ligga till grund för vidare åtgärder, t.ex. att någon ska betala ett visst belopp till någon, att en myndighet ska inleda vård av någon enligt LVU eller att en kommun ska ge viss socialhjälp till någon. Alla sådana åtgärder ställer stora krav på exakthet.
Om det uppställs villkor, måste dessa vara tydliga i fråga om plats, tid, sätt etc.
Vissa fraser som brukar användas i domslut kan vara svårbegripliga och alltför knapphändiga, t.ex. åtalet ogillas, käromålet ogillas, tingsrättens tredskodom undanröjs, X-myndighetens beslut undanröjs, hovrätten fastställer tingsrättens domslut. De bör skrivas på ett mera begripligt sätt så att den som berörs av det förstår vad som menas. Om fackordet absolut måste användas, förklara det i så fall − på det sätt man brukar göra när domen avkunnas muntligt.
Att i stället för åtalet ogillas skriva t.ex. att NN frikänns är mycket klarare. Någon mening om vad det innebär att rätten undanröjer ett beslut eller fastställer ett domslut är alltså önskvärt.
30
Bilaga 7
6. Har viktig information som yrkanden och myndigheters avgöranden integrerats i texten i stället för att lämnas i bilagor?
Det är enkelt att lägga t.ex. stämningsansökan och en myndighets beslut som bilagor till domen. Och det kan tyckas rationellt att inte skriva om sådant som någon annan redan gjort. Men tänk alltid på läsarna! De behöver kanske hellre få informationen i sitt rätta sammanhang. Bilagor kräver alltid bläddrande! Dessutom kan det finnas mycket mer information i bilagorna än som krävs för domen.
Särskilt besvärligt kan det bli för läsarna om det i domen hänvisas till åtalspunkter i stämningsansökan som inte är tydligt markerade.
Fundera därför på följande:  Kan du underlätta för läsarna genom att i domen återge rele- vanta delar från stämningsansökan eller andra bilagor som du
bygger dina resonemang på eller måste hänvisa till?  Det räcker kanske med några rader för att läsarna ska få infor-
mationen i sitt sammanhang?  Om domen ska publiceras elektroniskt, kommer bilagorna att saknas då? Bara av den anledningen bör du kanske integrera
bilageinnehållet i domen?
7. Är de egentliga domskälen pedagogiskt presenterade under egen rubrik?
Var finns de egentliga domskälen i den dom du skriver eller granskar? Är de fylliga och pedagogiska?
Tänk på att läsarna förväntar sig en motivering till domslutet under rubriken Domskäl. Dessvärre får de inte alltid det. Avsnittet brukar inledas med referat eller citat av författningsbestämmelser (alltid i förvaltningsmålen), beskrivningar av själva händelsen och referat av vad myndigheter, parter, vittnen och andra skrivit och sagt vid olika tillfällen (ibland mycket långa berättelser). Först därefter tar domstolen själv till orda och gör sin bedömning, dvs. det som brukar betecknas som de egentliga domskälen. Det kan vara svårt att hitta bedömningen om den inte rubricerats tydligt.
De egentliga skälen är dessutom i många fall ofullständiga och består i stort sett bara av en slutsats med oklara hänvisningar till de
31
Bilaga 7 SOU 2008:106
fakta som redovisats i den tidigare dokumentationen. Läsaren får då inte veta varför domstolen kommit till den slutsatsen.
Exempel på oklara hänvisningar: ”Vad NN i övrigt anfört föranleder ingen annan bedömning”. ”Även med beaktande av vad som i denna del anförts i hovrätten finner hovrätten inte anledning att frångå tingsrättens bedömning”.
Exempel på svårbegripliga skäl: Enligt grundläggande civilrättsliga principer åligger det den som påstår att avtal har träffats om köp eller försäljning av egendom eller utförande av visst arbete att styrka sina påståenden när motparten bestrider att avtal i frågorna har träffats. Enbart en parts egna uppgifter kan inte anses utgöra tilräcklig bevisning när påståenden har bestritts. Då NN inte förmått att mot YY:s inställning visa att avtal om köp eller betalning för egendomen förekommit i något av de omnämda avseendena skall käromålet ogillas.
 Se därför till att innehållet under rubriken Domskäl är en fyllig
och pedagogisk redogörelse för hur domstolen kommit fram till sitt avgörande. Där ska olika fakta bedömas, bevis värderas, invändningar bemötas och relevanta bestämmelser och grunder anges. Argument för och emot ska prövas och problematiseras. Ge läsarna ett tydligt svar på frågan Varför.
Se även kommentaren under fråga 19 om rubriker som ska svara mot innehållet.
8. Lämnas relevant information om händelsen eller ärendet och vad vittnen, parter eller myndigheter skrivit och sagt?
Det finns en stor risk för att domen blir för omfattande när den ges formen av ett ”protokoll” där händelsen eller ärendet beskrivs och alla berättelser från parter, vittnen, myndigheter och experter refereras eller citeras. Det kan t.ex. leda till att likartade berättelser återkommer i flera delar av domen. Och det kan leda till att strukturen uppfattas som ”rörig”.
Är det så din dom är upplagd?  Försök att bara ta med den information som är relevant i målet.  Undvik att redovisa allas berättelser som i ett protokoll − i
den ordning de lämnats.
32
Bilaga 7
9. Finns det förklaringar till varför inte all dokumentation återgetts?
Det framgår av undersökningar att parter och andra som gett upplysningar i målet förväntar sig att känna igen sig i domen, dvs. att den information de lämnat också finns med i domen. Tänk alltså på att ge en förklaring till varför inte all dokumentation finns med. Om vissa delar är sekretessbelagda måste det också anges.
Exempel på förklaring:
• Vittnena A och B har också hörts om händelsen. Deras berättelser har inte tillfört något ytterligare i målet och har därför inte tagits in i domen.
Dispositionen
10. Står det som läsaren är mest intresserad av tidigt i domen?
I alla domar
• Texten som helhet bör i princip alltid ha det viktigaste först, det läsaren först vill veta. Det hjälper läsaren att tolka resten av texten. Alla domar bör därför ha domslutet i början av domen. Det bör (med nuvarande utformning av domar) stå efter förteckningen med parter m.m.
I längre domar och domar av allmänt intresse
• I längre domar (fler än 9−10 sidor) bör det också finnas en sammanfattning och innehållsförteckning i början av domen. De kan (med nuvarande utformning av t.ex. tingsrättsdomar) läggas efter den inledande blanketten med parter, domslut m.m. Se även kommentaren till fråga 13 och fråga 14.
• Särskilt om målet bedöms få ett allmänt intresse, bör det också inledningsvis finnas en kort redogörelse för bakgrunden till målet och ramen för domstolens prövning, så att det klart framgår vad domstolen ska och inte ska (och inte heller kan) pröva. Se även kommentaren till fråga 15.
33
Bilaga 7 SOU 2008:106
11. Är dispositionen tematisk när många yrkanden eller sakfrågor behandlas?
Om din dom tar upp flera yrkanden eller sakfrågor, är det då lätt att se var de behandlas?
Ett bra sätt kan vara att behandla ämne för ämne med tydlig rubricering för varje ämne, en s.k. tematisk disposition. Under varje rubrik behandlar du ämnet i sin helhet. Frågor som hör sakligt ihop bör alltså behandlas i ett sammanhang.
Exempel på uppdelning på sakfrågor i ett skälavsnitt:
Ersättning för inkomst- och pensionsförlust samt livränta
Retroaktiva och framtida merkostnader
Olägenheter i övrigt, framtida kostnadsrisker
Rättegångskostnader
När dispositionsprincipen ”ärendegången” i stället används i domen (med ärendet, vad olika personer och instanser sagt, bestämmelser som gäller i ärendet, etc. och slutligen rättens bedömning) är det lätt hänt att alltför mycket och även irrelevant information tas med i domen eller att den upprepas på flera ställen i domen. Det är också svårt för läsaren att veta vad den ska ha informationen till, om det dröjer länge innan resonemanget kring alla dessa fakta tas upp först i ett bedömningsavsnitt på slutet.
Tänk därför efter:  Är en tematisk disposition lämplig i domen?
12. Används s.k. vävteknik i domskälen?
Domskälen ska redovisa just skälen för domstolens avgörande. De måste därför vara pedagogiskt och utförligt redovisade. Se kommentaren till fråga 7.
Ett bra sätt att vara pedagogisk är att svara på frågan ”Varför?”. Det kräver svar på flera följdfrågor beroende på vilken typ av mål det är fråga om. Några vanliga frågor kan vara:
34
Bilaga 7
Varför anser domstolen att jag begått det brott man dömer mig för?
-
Vilka bevis anser sig domstolen ha?
-
Hur har domstolen förhållit sig till det jag själv och NN framfört?
-
Varför blir straffet just det jag dömts till?
-
På vilket sätt är bestämmelserna i X-lagen tillämpliga i mitt fall?
Med s.k. vävteknik väver man ihop de fakta som lett fram till avgörandet med de bedömningar domstolen gjort. Läsarna får på så sätt svar på sina frågor i ett och samma sammanhang. De behöver då inte själva leta efter svaren i tidigare avsnitt eller bilagor. Men det måste naturligtvis framgå tydligt vad som är redovisning av fakta eller berättelser och vad som är domstolens bedömning.
Fundera därför på följande: Finns det i resonemangen hänvisningar till tidigare avsnitt?
Se då upp!
Skriv inte så här:
”I förhör med A och B har de bekräftat vad åklagaren påstått i sin gärningsbeskrivning. Tingsrätten lägger deras uppgifter, som framstår som tillförlitliga, till grund för domen”.
 Blir domskälen lättare att förstå om relevanta delar av t.ex. för-
hörspersonernas berättelser tas med i resonemangen?
Läsarhjälp
13. Finns det en sammanfattning i början av domen?
Sammanfattningar av det viktigaste innehållet i en text hör till de faktorer som ökar både läsarnas intresse och deras möjlighet att snabbt få överblick. Genom att få den viktigaste informationen först är det också lättare att värdera den information som lämnas senare i texten. Sammanfattningar bidrar på så sätt till ökad effektivitet och tidsvinster.
Tänk därför efter om din dom skulle behöva en sammanfattning. Den behövs säkert om domen
• har fler än 9−10 sidor,
• kommer att bli massmedialt uppmärksammad,
35
Bilaga 7 SOU 2008:106
• troligen kommer att överklagas,
• är principiellt intressant för en större mottagarkrets, eller
• kommer att publiceras elektroniskt.
Följande innehåll kan vara lämpligt att ha med i en sammanfattning:
• Vad det är domstolen har prövat
• Vilken sorts mål det är fråga om
• Vilka roller de inblandade har i målet
• Vilket avgörande domstolen kommit fram till
• Vilka avgörande fakta som lett fram till avgörandet
• Vilka grunder domstolen valt (och om det finns fler än de valda, varför domstolen valt på det sätt den gjort).
14. Finns det en innehållsförteckning i början av domen?
Om din dom är längre än 9−10 sidor, bör det finnas en innehållsförteckning i den. Lägg den i början av domen.
En innehållsförteckning är naturligtvis till stor hjälp för läsarna. Men den hjälper också dig som skribent att ordna innehållet på ett bra sätt och att förse texten med bra rubriker. Man tvingas då rubricera innehållet på ett systematiskt sätt med rätt typografi för de olika rubriknivåerna.
15. Finns det en bakgrundsbeskrivning som ger ramen till målet?
I kommentaren till fråga 10 − om det viktiga står tidigt i domen – påpekas det att det inledningsvis bör finnas en kort redogörelse för bakgrunden till målet och ramen för domstolens prövning, så att det klart framgår vad domstolen ska och inte ska (och inte heller kan) pröva. Detta är särskilt viktigt i överrättsdomar som kan ha ett allmänt intresse, men underlättar också förståelsen av underrättsdomar och i enklare mål.
Före yrkandena i målet bör det därför kort anges en bakgrund till målet och vad domstolen ska pröva.
36
Bilaga 7
Exempel på inledande meningar som ger ramen
:
• Frågan i målet gäller … Domstolen kan alltså inte ta ställning till
• Hovrätten/Kammarrätten ska endast pröva om … Frågan om … är avgjord genom tingsrättens/länsrättens dom.
16. Finns det läsanvisningar som talar om hur texten är upplagd?
Får läsarna besked om vad som kommer att behandlas i den följande texten? Den läsarhjälpen behövs i de flesta texter, dvs. att man i inledningen av olika partier talar till läsaren. Den allmänt förekommande formuleringen ”Y-rätten gör följande bedömning” är en sådan. Men fler ”texter om texten” behövs. De underlättar läsningen väsentligt. Här följer några exempel:
• I hovrätten har förnyade förhör hållits med … Deras uppgifter sammanfattas nedan. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med … Även deras utsagor sammanfattas nedan.
• Den första fråga som tingsrätten har att ta ställning till är om NN bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet under den tid som åtalet avser.
• Det återstår att ta ställning till betydelsen av den utredning som från bägge sidor har framlagts angående ägarförhållandena i Y-bolaget …
• Vad sedan gäller frågan om bedrägeri gör tingsrätten följande överväganden.
• Efter dessa inledande synpunkter övergår tingsrätten till den egentliga prövningen av gärningspåståendena.
• Tingsrätten konstaterar att en första förutsättning för bifall är att ett inbrott i försäkringsavtalets mening har begåtts. Som framgått har parterna olika uppfattning i denna fråga. Tingsrätten behandlar till en början olika omständigheter av betydelse för frågan om ett sådant inbrott har begåtts.
37
Bilaga 7 SOU 2008:106
17. Används punktlistor, tabeller, skisser eller andra uppställningar för att förtydliga komplicerat innehåll?
I de allmänna domstolarna används punktlistor alltid i domsluten. Men punktlistor kan med fördel användas även på andra håll för att göra information överskådlig, när den består av många delar. Ofta kan t.ex. yrkandena listas. Meningar som innehåller flera villkor eller liknande kan också med fördel förses med punktlista. Se fråga 26. Med punktlistor kan man alltså lyfta fram viktig information, eftersom de ”sticker ut” i texten och fungerar som blickfång.
Exempel där punktlista med fördel skulle kunna användas:
Inte så
”Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat sakkunnigutlåtande den 8 juni 2007 från SKL avseende spermaförekomst, rättsintyg den 26 juni 2007 avseende målsäganden, samtalslistor utvisande telefontrafiken mellan i målet involverade personer, bilder från den aktuella lägenheten, undersökning av digitalkameran som tagits i beslag i A:s bostad samt bilder på målsägandens och A:s kläder.”
Utan så här
Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat
-
sakkunnigutlåtande den 8 juni från 2007 från Statens kriminaltek-
niska laboratorium om spermaförekomst,
-
rättsintyg den 26 juni 2007 för NN,
-
samtalslistor som visar telefontrafiken mellan personerna i målet,
-
bilder från den aktuella lägenheten,
-
undersökning av digitalkameran som tagits i beslag i A:s bostad och
-
bilder på NN:s och A:s kläder.
Även andra typer av uppställningar eller bilder i form av matriser, tabeller, enkla skisser kan med fördel användas för att klargöra innehåll som är komplicerat att uttrycka med bara ord. Det kan vara de inblandade parterna och deras relationer till varandra, förhållanden på brottsplatsen, kartor, redovisning av penningbelopp och mycket annat. Bara fantasin sätter gränser!
Tyvärr förekommer skisser, tabeller och liknande sällan i domar. Hur är det i din dom?
38
Bilaga 7
Rubrikerna
18. Har domen rubriker med tydlig nivåindelning?
Kan man i din dom se hur rubrikerna förhåller sig till varandra?
I längre texter brukar man nivåindela med hjälp av siffror på högst tre nivåer: 1, 2, 3 etc. på första nivån, 1.1 …, 2.1 …, 3.1 … etc. på andra nivån och 1.1.1 etc. på tredje nivån. Man kan också nivåindela med hjälp av ett system med olika teckensnitt, teckenstorlek eller stilsort. I textbehandlingsprogrammen kan man välja utseende för de olika rubriknivåerna.
I domar brukar nivåindelningen vara otydlig. Standardrubrikerna (beroende på måltyp) skrivas med versaler utan sifferindelning, t.ex. PARTERNA, ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE , SAKEN, DOMSLUT, YRKANDEN M.M., DOMSKÄL, HUR MAN ÖVERKLAGAR. I tingsrättsdomar skrivs dessutom rubriken
U
DOMSLUT
U
med understrykning och de andra rubrikerna i dom-
slutet med versaler.
Övriga rubriker skrivs på olika sätt i olika domar, t.ex. med fet stil, med kursiver eller med normalstil med understrykning. Det gör att det är svårt att se vilken struktur domen har och i vilket förhållande textens olika delar står. Med ett sådant system blir det också mycket svårt att göra en bra innehållsförteckning.  Innan det har tagits fram en gemensam typografisk utform-
ning för domar, se till att rubrikerna skrivs så, att varje rubriknivå har sitt eget utseende.
19. Har texten rubriker som svarar mot innehållet?
Den här frågan är motiverad av att rubriken DOMSKÄL i många domar inte svarar mot textens innehåll. Läsaren förväntar sig att under den rubriken få domstolens motivering till domslutet, men som regel finns där mycket annat innehåll.  Använd inte Domskäl som rubrik för all den utredning som
tagits fram i målet.
I domar från förvaltningsdomstolar är texten under rubriken Domskäl i regel uppbyggd så att den återspeglar ärendegången, dvs. allt det som tagits fram i ärendet:
39
Bilaga 7 SOU 2008:106
• Tillämpliga bestämmelser
• Utredningen med referat av vad parter och olika instanser skrivit eller sagt och vad som i förekommande fall framförts i muntlig förhandling
• Rättens bedömning.
I brottmålsdomar från de allmänna domstolarna brukar innehållet under rubriken Domskäl vara följande:
• Ansvarsfrågan (vad som hänt och vad olika personer sagt) och därefter rättens bedömning av detta och slutsats,
• Påföljdsfrågan med bedömning och slutsats,
• ev. Skadeståndsfrågan med slutsats samt
• Övrigt med bedömning och slutsats.
 Ge bakgrunds- och utredningsmaterial egna rubriker.
Bakgrunds- och utredningsmaterial ska naturligtvis också rubriceras. Det kan vara översiktliga rubriker av typen Bakgrund, Utredningen, Händelsen, Utveckling av talan och dessutom sakrubriker som anger vad som behandlas under respektive avsnitt, t.ex. Ersättning för inkomst- och pensionsförlust samt livränta, Retroaktiva och framtida merkostnader, Åtalspunkten 1: Bostadsförmån och inköp av inventarier, Misshandeln, Vittnet NN:s berättelse.
Vilka rubriker som passar beror naturligtvis på målet. När olika sakfrågor behandlas kan man med fördel också använda så kallade informativa rubriker, se kommentaren till fråga 20.
Tänk alltså på följande:  Låt rubriken Domskäl bara omfatta domstolens resonemang
och argumentation kring relevanta delar av utredningen.
20. Är underrubrikerna informativa?
En informativ rubrik brukar innehålla ett verb som talar om vad som sägs eller händer i texten. Den väcker intresse och ger liv åt framställningen. I alla domar finns den informativa rubriken Hur man överklagar. Om rubriken i stället skulle formuleras Överklagande, ger den mycket sämre besked om vad som står i texten.
40
Bilaga 7
Utnyttja möjligheten att använda informativa rubriker. De passar bra i beskrivningen av händelseförlopp och inte minst i skälavsnitt, där skälen kan lyftas fram i underrubrikerna.
Exempel:
Ett resonemang om ett inbrott kan anses vara ett inbrott enligt ett ingånget försäkringsavtal kan t.ex. rubriceras med följande frågerubriker:
Vad föregick stölden den 22 juli?
Hur gick stölden den 22 juli till?
Inbrott enligt försäkringsavtalet?
Men det kan vara ännu bättre att lyfta fram textens slutsats i rubriken. I stället för frågerubrikerna ger man då resultatet av resonemanget i rubriken:
Personalen var medveten om risken för nya stölder
Ändå har ett vädringsfönster sannolikt lämnats öppet
L-firman har inte kunnat bevisa att inbrott enligt avtalet begåtts
En sådan rubrik hjälper dig att bygga din argumentation på påståendet, vilket förmodligen ger läsaren ett tydligare svar på frågan varför domstolen dömt som den gjort än om du utgår från frågerubriken. För om du utgår från frågan, blir det antagligen en ”berättelse” som avslutas med en slutsats med hänvisning till ”vad som anförts ovan”.
Informativa rubriker hjälper dig som skribent att tänka ut vad du vill ha sagt, och de hjälper läsarna att snabbt få veta det viktiga i texten. En intresseväckande rubrik ger också större medvetenhet vid läsningen. Man blir mera vaken och intresserad av att ta reda på hur domstolen kommit fram till det som påstås i rubriken, och man minns troligen innehållet bättre.
Ännu ett exempel:
Informativ rubrik som fråga
• Har Tore Johansson bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet så som åklagaren gjort gällande?
41
Bilaga 7 SOU 2008:106
Informativ rubrik som påstående
• Utredningen visar inte att Tore Johansson bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet så som åklagaren gjort gällande
Styckena och sambanden
21. Är nya stycken markerade med blankrad?
 Markera alltid nytt stycke tydligt. Det gör du genom att lägga
en tom rad mellan styckena (blankrad).
Skriv så här
Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx xxxxx x xxx xxxx xxxx.
Xx xxxx xx xxxx x xxx x xxxxx xxxxxxxxx x xxxxxxxxxxxxxx xxx xxx xxxxxx x xxxxx xxx xxx xx.
 Avdela inte tankegångar med hjälp av tankstreck i texten!
Gör nya stycken i stället.
Skriv inte så här med tankstreck
Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx. Xxxxx xxxxx xxx xxxxxxxxx xxx xxxx xxxxx xxxxx x xxxx. – Xxx Xx xxxx xx xxxx x xxx x xxxxx xxxxxxxxx x xxxxxxxxxxxxxx xxx xxx xxxxxx x xxxxx xxx xxx xx. Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx. − Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx. Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx.
42
Bilaga 7
22. Är styckeindelningen logiskt genomförd med en tankegång per stycke?
Börja på nytt stycke när du börjar skriva om något nytt. Läsaren förväntar sig att det ska finnas en tankegång i varje stycke, inte fler, och att resten av texten i stycket förklarar, exemplifierar eller modifierar tanken.
Låt inte t.ex. en persons berättelse löpa sida upp och sida ner utan någon styckeindelning. Använd i stället rubrik för att visa att det är någon viss person eller instans som talar.
Exempel med rubrik för vem som talar:
Vittnet Eva Karlssons berättelse
Eva råkade befinna sig alldeles vid ingången till banken då … Hon såg hur … X Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx xxxxx x xxx xxxx xxxx.
På andra sidan gatan fanns … Xx xxxx xx xxxx x xxx x xxxxx xxxxxxxxx x xxxxxxxxxxxxxx xxx xxx xxxxxx x xxxxx xxx xxx xx. Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx xxxxx x xxx xxxx xxxx.
Det hade bara gått någon minut, tror Eva, när … Xx xxxx xx xxxx x xxx x xxxxx xxxxxxxxx x xxxxxxxxxxxxxx xxx xxx xxxxxx x xxxxx xxx xxx xx. Xxx xxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx xx xxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxx xxxx xxxxx x xxx xxxx xxxx.
Xx xxxx xx xxxx x xxx x xxxxx xxxxxxxxx x xxxxxxxxxxxxxx xxx xxx xxxxxx x xxxxx xxx xxx xx.
Inled stycket med det viktiga, den nya tanken. Undvik att börja stycket med fraser som hänvisar till bestämmelser eller något dokument eller som ger en oklar syftning bakåt.
Inled inte styckena så
Med hänvisning till dokument:
• Enligt 28 § första stycket samma lag skall Försäkringskassan besluta om återbetalning enligt 22 § och om återbetalning av bostadsbidrag som i övrigt har lämnats felaktigt eller med för högt belopp.
43
Bilaga 7 SOU 2008:106
• I en ansökan om bostadsbidrag, som är daterad den 5 december 2003 har NN angivit sin beräknade inkomst för 2004 till sammanlagt 100 000 kr.
Med oklara hänvisningar bakåt i texten:
• Mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen och med hänvisning till vad NN framfört om … anser tingsrätten att …
• Mot bakgrund av detta och med hänsyn till gärningarnas höga straffvärde samt då risk för återfall i likartad brottslighet torde föreligga kan påföljden enligt tingsrättens mening inte stanna vid rättspsykiatrisk vård.
• Med hänsyn till det ovan anförda samt mot den omständigheten att F är ett litet barn om x månader anser länsrätten att …
Med sådana inledningar framhävs inte den nya tankegången i stycket, vilket bidrar till att det blir svårare att se tankeflödet i texten. I en välskriven text ska det räcka med att läsa nyckelmeningarna för att få grepp om innehållet.
Exempel på stycken som inleds med en nyckelmening:
• A:s uppgifter får mycket starkt stöd av innehållet i den avlyssnade cdskivan. Inledningvis för han samtalet på svenska, vilket språk han behärskar sämre än sitt modersmål, men när läget blir akut går han över till modersmålet. Vid och efter skottögonblicket går det inte heller att ta miste på att röstläget förändras och han låter ängslig och rädd och begär uttryckligen polishjälp snarast och genast eftersom det skjuts mot honom.
 Tingsrätten anser att påföljden inte kan stanna vid rättspsykiatrisk
vård utan utskrivningsprövning. Dels har gärningarna som NN begått ett mycket högt straffvärde, dels finns det stor risk för att NN kommer att återfalla i likartad brottslighet. Även … motiverar att …
(Jämför med exemplet ovan som inleds Mot bakgrund av detta och med hänsyn till gärningarnas höga straffvärde samt då risk för återfall i likartad brottslighet torde föreligga kan …)
44
Bilaga 7
Tänk alltså på följande: Börja ett nytt stycke när en ny tankegång presenteras. Inled stycket med en nyckelmening, som sedan utvecklas i
resten av stycket. Undvik inledningar av typen Mot bakgrund av …; Enligt
4 kap. 36 § tredje stycket 8 har en försäkrad, som …., rätt att … Låt aldrig en persons berättelse löpa på utan styckeindelning;
markera vem som talar, t.ex. genom en rubrik.
23. Finns det bindeord som visar hur stycken och meningar hänger ihop?
Läsaren måste förstå hur olika stycken och meningar hänger ihop. Det kan man visa med hjälp av ord som eftersom, alltså, men, trots att, däremot, på samma sätt, samtidigt, dessutom. Sådana sambandsord är väl använda ord. De måste finnas där för att läsaren ska förstå sammanhangen och även hur du tänkt. Detta är särskilt viktigt i skälavsnittet.
Vid en analys av de egentliga skälen i domar har det visat sig att det finns gott om sådana bindeord som summerar ett händelseförlopp eller lämnade fakta i form av bevisning eller annat, t.ex. därför, således, sålunda, följaktligen, alltså. Däremot är det inte lika vanligt med bindeord som utmärker en argumentation, där olika fakta vägs mot varandra, t.ex. visserligen, trots att, även om, dessutom, däremot, tvärtom, samtidigt (kan noteras att), å ena sidan – å andra sidan.
Avsaknaden av den senare typen av bindeord kan vara ett tecken på att domstolen sällan argumenterar för eller emot påstådda fakta, yrkanden eller annan information. I stället drar domstolen slutsatser av den information som återges i texten. Det är ju också så skälen brukar vara uppbyggda.
Att bindeord behövs illustreras med följande exempel, där ”inte så här”-texten bara radar fakta utan att ange hur de hänger ihop.
Skriv så här:
Grundtanken är att barnet ska återförenas med föräldrarna så snart det är möjligt med hänsyn till barnets väl. Vården ska därför inte pågå längre tid än nödvändigt. Under vårdtiden är det också viktigt att barn och
45
Bilaga 7 SOU 2008:106
föräldrar har en nära och god kontakt. Socialnämnden får alltså inte besluta om att umgänget ska inskränkas utan att det finns starka skäl.
Skriv inte så här:
Grundtanken är att barnet ska återförenas med föräldrarna så snart det är möjligt med hänsyn till barnets väl. Vården ska inte pågå längre tid än nödvändigt. Det är viktigt att barn och föräldrar har en nära och god kontakt under vårdtiden. Socialnämnden får inte besluta om att umgänget ska inskränkas utan att det finns starka skäl.
Tänk på att  använda sambandsord för att förklara hur meningar och
stycken hänger ihop  det i domskälen, förutom därför, sålunda, alltså och andra ord
som anger slutsats, även bör finnas sambandsord som utmärker en argumentation, dvs. sådana som signalerar jämförelse eller motsättning (visserligen, däremot, även om, trots att, tvärtom, i stället, å ena sidan – å andra sidan, m.fl.) eller som för framåt i texten (lika viktigt är, dessutom, även, för det första – för det andra, slutligen m.fl.).
24. Syftar personliga pronomen (han, hon, de, denne, denna, dessa) på rätt person?
I referaten av vad olika personer sagt brukar den talande omnämnas med personligt pronomen (hon eller han) i hela referatet. Att använda personliga pronomen för att syfta tillbaka på någon som redan nämnts är ett naturligt sätt att skapa sammanhang i texten. Men dessvärre ger den här metoden ibland oklara syftningar.
Det är framför allt när någons berättelse innefattar flera personer och man hela tiden omnämner den talande som ”han” eller ”hon” som problemen uppstår.
Exempel på felaktiga syftningar:
 Erik Eriksson yrkar … - - - Bolagets revisor, som bedömde att
lägenheten var privat, krävde då att bokföringen gjordes om och att han själv skulle köpa ut lägenheten för att undgå en revisorsanmärkning. Revisorn skrev då att han haft ett kommersiellt lån från bolaget under den tid bolaget legat ute med pengarna.
46
Bilaga 7
OBS! Det var ju inte revisorn som skulle köpa ut lägenheten och som haft ett lån …
 Gunilla Gustavsson: Hon bodde i en lägenhet i ett hyreshus i när-
heten av sonen Anders och svärdottern Birgittas hus. - - - Hon gick in till Birgitta i köket. Birgitta gick ut i hallen. Hon såg då männen i hallen. Hon tänkte då att hon hade sett dem på trappan. - - -
OBS! Det var egentligen Gunilla som såg männen och som tänkte …!
 Pelle Persson: - - - (Modern till den misstänkte har bott till-
sammans med den som knivhuggits, Kalle Karlsson). Han har träffat den sistnämnde (Kalle, min anm.) många gånger och har uppfattningen att denna var bra att ha att göra med när han var nykter men kunde bli aggressiv när han druckit alkohol. Han har inte sett Kalle Karlsson när han varit aggressiv men har sett modern ha skador .
OBS! Man ska syfta på den sistnämnde med denne när det är en man. Vem som var nykter eller aggressiv får man gissa sig till.
Tänk på:  Var noga med syftningarna när en berättelse handlar om flera
personer!
25. Är hänvisningarna inom texten tydliga? Undviks till exempel Med hänvisning till ovanstående?
Var tydlig med vad du hänvisar till i texten. Uttryck som med hänvisning till ovanstående, mot bakgrund av, enligt de av rätten tidigare … gör att läsaren måste pussla ihop de delar av texten som kan tänkas höra ihop. Det försvårar begripligheten, särskilt om det hänvisar till flera tidigare resonemang.
Sådana hänvisningar är tyvärr vanliga i domar och framför allt i bedömningsavsnitten. Se även kommentaren till fråga 22 om styckeindelning.
Tänk efter när du skriver eller granskar en dom:  Framgår det klart vad formuleringar av typen ”med hänvis-
ning till det ovan anförda och de av tingsrätten i övrigt framförda skälen …” syftar på?
47
Bilaga 7 SOU 2008:106
 Om det inte framgår klart, fundera på
- att använda ett annat sätt att presentera informationen på, eller - att i domen ange vad andra instanser sagt i stället för att hänvisa.
Meningarna
26. Varierar meningslängden så att några meningar är korta (omkring 10 ord) och andra är längre (upp till ungefär 25 ord)?
En text är lättast att läsa om den består av såväl korta som lite längre meningar. En viktig princip att hålla sig till är ”en tanke – en mening”. En mening bör inte innehålla mer än 25 ord, såvida den inte är uppdelad i punkter.
De riktigt långa och svårlästa meningar som finns i domar är oftast citat eller referat av författningstext. När du behöver ha med sådana, försök då att dela upp den långa meningen på flera.
Exempel: Beskriv ett fall först och de andra sedan:
Skriv inte så här
Om den skattskyldige inte lämnat självdeklaration eller kan, på grund av brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för deklarationen, inkomsten av en viss förvärvskälla inte beräknas tillförlitligt, ska inkomsten uppskattas till det belopp som anses vara skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet.
Skriv så här
Om den skattskyldige inte lämnat självdeklaration ska inkomsten uppskattas till det belopp som anses vara skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet. Detsamma gäller om inkomsten av en viss förvärvskälla inte kan beräknas tillförlitligt på grund av brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för deklarationen.
48
Bilaga 7
Exempel: Dela upp informationen i en punktlista. Det passar t.ex. när det är flera villkor som nämns, som i följande mening:
Så såg meningen ut
Av 3 § ErsL framgår att en skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt skall efter framställning beviljas ersättning för kostnaderna om den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet, ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller det finns synnerliga skäl för ersättning.
Så kan den delas upp
Av 3 § ersättningslagen framgår att en skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt, ska efter ansökan beviljas ersättning för kostnaderna i följande fall:
1. om den skattskyldige helt eller delvis får ja till vad han begärt i ärendet eller målet,
2. om målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen, eller
3. om det finns synnerliga skäl för ersättning.
27. Är meningarna enkelt byggda utan till exempel långa inskjutna satser (inskott) och bestämningar före sitt huvudord?
Undvik inskott
Om lite längre meningar är enkelt byggda brukar de ur läsbarhetssynpunkt sällan leda till problem. Men om meningarna har inskjutna satser mellan viktiga satsdelar försämras läsbarheten. Sådana inskjutna delar brukar kallas inskott.
Skriv hellre flera meningar. Du kan också möblera om i meningen så att ord som hör ihop får stå ihop. Det inskjutna placeras då först eller sist i meningen.
49
Bilaga 7 SOU 2008:106
Skriv inte så här − med långt avstånd mellan satsdelar som hör ihop (kursiverade):
Det föreligger med hänsyn tagen till socialtjänstens möjligheter till fortsatta ytterligare stödinsatser i dagsläget inte sådana brister i omsorgen om barnet N, eller något annat förhållande i hemmet, som medför en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling skadas.
Skriv i stället så att satsdelar som hör ihop står nära varandra (kursiverade):
Om man tar hänsyn till att socialtjänsten i fortsättningen ger ännu mera stöd, finns det i dagsläget inte sådana brister i omsorgen om barnet N som kan innebära en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling skadas. Inte heller andra förhållanden i hemmet innebär en sådan risk.
Lägg inte långa bestämningar före sitt huvudord
Det typiska kanslispråket utmärktes av långa, s.k. framförställda bestämningar, som alltså står före sitt huvudord i stället för efter. De finns fortfarande i många domar och bidrar till att göra språket omständligt och stelt.
I stället för det lediga ”en läkare som är ansluten till Försäkringskassan” skriver man som regel ”en till Försäkringskassan ansluten läkare”. I de flesta fall är bestämningen inte lång men ändå störande för normalläsaren. I normalprosa brukar man lägga långa bestämningar efter huvudordet i en som-sats. Ibland passar också en formulering med genitiv eller preposition som i exemplen 1 och 2 nedan.
Exempel (den framförställda bestämningen är kursiverad):
1. Han har kommit till slutsatsen att det i den av NN bedrivna verksamheten funnits utrymme för mer debitering av timtid än vad som fakturerats … (Kan skrivas ”NN:s verksamhet”)
2. BB har i denna del gjort gällande att den av Trygg-Hansa utgivna ersättningen endast är beräknad … (Kan skrivas ”ersättningen från Trygg-Hansa …” )
3. Av en av åklagaren åberopad lista över telefonsamtal … Den av åklagaren åberopade samtalslistan … (Kan skrivas ”Av en lista över telefonsamtal som åklagaren åberopat … Samtalslistan …”)
50
Bilaga 7
4. I punkterna 2 och 3 angivna kostnader skall stanna på staten. (Kan skrivas ”Kostnaderna i punkt 1 och 2 ”…)
5. Utredningen ger inte stöd för antagandet att NN intagit en i förhållande till YY underordnad ställning. (Kan skrivas ”en underordnad ställning i förhållande till YY”.)
6. … om en gärning inte var begången under inflytande av något av de i förut gällande lydelse av paragrafen uppräknade psykiska undantagstillstånden. (Kan skrivas ”av de psykiska undantagstillstånd som räknas upp i paragrafen i dess tidigare lydelse”.)
7. Att, som NN uppgett, det oriktiga användandet av namnet S, skulle ha påfordrats av den vid bolagsbildningen på X-öarna verksamme, som verkställande direktör i bolaget uppgivne YY ter sig så osannolikt att uppgiften därom kan lämnas utan avseende.
(Kan skrivas …skulle ha krävts av YY, dvs. den man som uppgetts som verkställande direktör i bolaget och som vid bolagsbildningen var verksam på X-öarna, ter sig …)
28. Har meningarna en normal ordföljd med subjektet på dess rätta plats?
I det juridiska språket och särskilt i domar används en ordföljdstyp som är mindre vanlig i sakprosan. Den påverkar i regel inte begripligheten men stör läsningen. Den förekommer i huvudsatser som inleds med ett adverbial av något slag och framför allt då satsens predikat har passiv form:
• På dessa konton (adverbial) har genomförts (passivt verb) ett stort antal transaktioner.
Normalt ska det i en huvudsats som inleds med adverbial finnas ett subjekt mellan hjälpverbet har och huvudverbet genomförts. Men med den här ordföljdstypen hamnar subjektet (ett stort antal transaktioner) på objektets plats i meningen och subjektsplatsen blir tom.
För att ordföljden ska bli normal brukar man sätta in ett s.k. formellt subjekt (det) på subjektsplatsen:
• På dessa konton har det genomförts ett stort antal transaktioner.
51
Bilaga 7 SOU 2008:106
Man kan också placera det egentliga subjektet på subjektets rätta plats:
• På dessa konton har ett stort antal transaktioner genomförts.
Ibland kan man använda andra omformuleringar eller ommöbleringar, se exempel 1 nedan.
”Sätt subjektet på dess normala plats i meningen” är en rekommendation som gavs redan 1986 i Statsrådsberedningens handbok Myndigheternas föreskrifter (Statsrådsberedningen, 2 uppl. 1998). Rekommendationen gällde då författningsspråket, men är i hög grad tillämplig även på domsspråket.  Används den onormala ordföljden i din dom? Studera exem-
plen och följ råden!
Exempel:
1. I avgörandet har även deltagit nämndemännen A och B. Hellre: I avgörandet har även nämndemännen A och B deltagit (subjektet flyttas till sin normala plats) / Även nämndemännen A och B har deltagit i avgörandet (subjektet flyttas först i meningen och adverbialet kommer sist i meningen) / I avgörandet har även följande personer deltagit: nämndemännen A, B, C och D (ett nytt subjekt – följande – läggs in i meningen och personerna räknas upp efter kolon – passar bra när subjektet är långt).
2. För det fall att tingsrätten finner att NN:s inkomster skulle ha uppgått till angivna belopp har vitsordats att beräkningarna är riktiga. (Hellre aktivt – vem har vitsordat?)
3. Genom A:s egna uppgifter, utseendet på kniven och stick- kanalens djup kan konstateras att det hugg som utdelats var relativt kraftigt. (Hellre: kan det konstateras…)
4. Vid denna bedömning skall beaktas dels farans art och den tid som stått till förfogande för övervägande, dels den angripnes eventuella egenskaper. (Hellre aktiv form: ska man beakta …)
5. Den 25 april 2007 har ringts ett samtal från nr … (Hellre aktivt: har någon ringt ett samtal …)
6. Inte heller har framkommit att NN är våldsbenägen till sin natur. (Hellre: Inte heller har det framkommit …)
7. I ett antal bilagor till tingsrättens dom har upptagits, i bilaga 1 namn-, person- och adressuppgifter på målsäganden och hennes
52
Bilaga 7
moder, i bilaga 2 en redogörelse för vissa uppgifter vilka målsäganden lämnat i två under tingsrättens huvudförhandling uppspelade videoförhör som hållits med henne under förundersökningen, i bilaga 3 en redogörelse för vissa uppgifter som R.B. lämnat under huvudförhandlingen och i bilaga 4 en redogörelse för vissa uppgifter som målsägandens moder lämnat under huvudförhandlingen.
(Gör hellre en punktuppställning och sätt in subjektet följande på subjektets plats:
I ett antal bilagor till tingsrättens dom finns följande: -
Bilaga 1: namn-, person- och adressuppgifter på målsäganden och
hennes mor -
Bilaga 2: en redogörelse för … -
Bilaga 3: - - - -
Bilaga 4: - - -)
Orden och fraserna
29. Är orden och fraserna allmänspråkliga i stället för ålderdomliga och juristspråkliga? (Undviker du föreligga, jämte, förplikta, ostridigt, ålägga m.fl.)
I nästan alla domar finns en blandning av allmänspråkliga ord och uttryck och typiskt juristspråkliga. Många av dessa juristspråkliga ord och uttryck är föråldrade, tvetydiga eller stela. Därmed kan de vara svårbegripliga eller missuppfattas helt av ”vanliga” läsare.
Det visar en ordförståelseundersökning (Ekman Öst 2008), där 71 personer med i huvudsak högskoleutbildning (men inte juridisk) fick ange synonymer eller förklara ett antal ord hämtade ur domar. De tillfrågade personerna förstod i genomsnitt 51 procent av orden. För sådana vanliga ord i domar som ostridigt och vitsordat kunde bara 31 respektive 26 procent ange rätt synonym. Ett ord som oundgängligen kunde i genomsnitt 37 procent av personerna förklara med egna ord.
Personerna var indelade i två grupper, en yngre studentgrupp och en äldre med yrkeserfarenhet. Studenterna klarade orden sämre än yrkesgruppen. Endast 5 procent av studentgruppen kunde ge rätt synonym till åberopa!  Tänk därför på att använda nutida och begripliga ord och fraser.
Ett avvikande språkbruk kan ge både en översåtlig, avstånds-
53
Bilaga 7 SOU 2008:106
tagande ton och ett intryck av att domstolen inte riktigt hänger med sin tid.  Använd
- Svarta listan (Statsrådsberedningens PM 2004:1), som inne-
håller ord och fraser som bör undvikas i nyskrivna författningar (finns på www.regeringen.se/klarsprak/)
- ordlistan i Språk och struktur i domar och beslut (Dom-
stolsverket, 2005)
- råden som följer här nedan.
Här får du några exempel på avvikande ord och fraser i domar och hur de kan ersättas.
”Älsklingsverben”
När du anger vad olika personer sagt:
• Använd normala anföringsverb som säga, mena, anse, ange, framföra, konstatera, påstå, önska, begära.
• Använd inte alltid anföra, uttala, uttrycka, uppge, påtala, framställa, yrka.
Språkprofessorn Erik Wellander skrev redan 1950 om dessa juristers ”älsklingsverb” i sin Kommittésvenska (Wellander, 2 uppl. 1974) och föreslog de mer allmänspråkliga verben.
Andra stela, tvetydiga eller föråldrade verb
Det finns även andra verb som numera sällan förekommer i allmänspråket men däremot i så gott som varje dom. Här ett litet urval. De kan ersättas utan att betydelsen förändras.
Skriv inte alltid Skriv hellre
ankomma (det ankommer på X) X ska/har till uppgift att avvakta (avvakta med att) vänta med att bestrida (bestrida bifall till ansökan) invända mot/motsätta sig att an- sökan beviljas
54
Bilaga 7
erhålla få förebringa bevisning lägga fram bevisning föreligga ofta: finnas förordna besluta, bestämma, utse förplikta (rätten förpliktar NN att…) rätten beslutar att NN ska … påkalla (påkalla förhandling) begära/kräva förhandling tillerkänna (någon något) (besluta att) ge någon något utge ofta: betala uppbära (bidrag, pension etc.) få, ha undergå (fängelsestraff) avtjäna vederlägga motbevisa vidgå bekräfta,
hålla med om
vitsorda ett belopp acceptera/godkänna beloppets storlek yrka begära åberopa hänvisa till ådöma döma till, döma ut åligga vara skyldig att/ ska göra något äga (som hjälpverb) få, kan, ha rätt att
Stela verbformer
Även stela och föråldrade former av verben används ofta i domarna, former som för länge sedan bytts ut i författningsspråket och myndighetsspråket i övrigt. Rekommendationer om att välja löst sammansatta verb i stället för fast sammansatta när det inte finns någon betydelseskillnad mellan dem gavs redan 1967 i Statsrådsberedningens Språket i lagar och andra författningar (Statsrådsberedningen, 1967). Rekommendationer om de korta formerna av t.ex. draga, taga finns i Några riktlinjer för författningsspråket som kom ut första gången 1979 (Statsrådsberedningen, 1994).
55
Bilaga 7 SOU 2008:106
Exempel:
Skriv inte Skriv hellre framlägga lägga fram frånfalla ta tillbaka kvarbli bli kvar (stanna kvar) medtaga ta med mottaga ta emot uppräkna räkna upp utbetala betala ut återbetala betala tillbaka återfå få tillbaka överenskomma komma överens
Numera uppfattas formen givit som stel av många och former som medgett och uppgett är därför att föredra framför uppgivit och medgivit. Likaså används numera ska i stället för skall i författningsspråket såväl här hemma i Sverige som i Finland och EU.
Andra föråldrade och stela ord
Det förekommer också andra föråldrade och stela ord i vissa domar, ord som stör läsningen.
Några exempel:
eljest, jämlikt, jämte, ränta å, envar part, såvitt, oaktat, alltjämt, ånyo, erforderlig, vari, varav, varvid, varom, härav, härom, härför, härvidlag, därå.
I Språket i lagar och andra författningar från 1967 rekommenderades även det ledigare som, där, då i stället för vilken, vilket, vilka och de prepositioner som kan föregå dem. Ett alltför frekvent bruk av de senare gör språket stelt. Frekvensen i domarna är hög.
56
Bilaga 7
Exempel där ”som”, ”där”, ”då” i stället kan användas:
• Felix har också en bra relation till sina syskon, vilka även hjälper till att ta hand om honom. (Hellre: som)
• De gärningar för vilka S. åtalats är av synnerligen allvarligt slag särskilt mot bakgrund av det påstådda efterföljande scenariot under vilket S. själv skulle döda och gräva ner A. (Hellre: De gärningar som S. åtalats för är av synnerligen allvarligt slag särskilt mot bakgrund av det påstådda efterföljande scenariot då S. själv skulle döda och gräva ner A.)
• Särskilt gäller detta rösten på den person med vilken A samtalar.
(Hellre: … på den person som A samtalar med.)
Stela och svårbegripliga fraser
I domar finns också en rad ofta förekommande fraser, som är både stela och för många svåra att förstå. Här följer ett urval med förslag till ersättning:
Så står det alltid i domarna Kan formuleras mera allmänspråkligt, t.ex. så här
ANFÖRA
Till stöd för sin talan anför NN … NN vill betona (framhålla) …
Vad NN anfört föranleder Vad NN framfört ändrar inte ingen annan bedömning domstolens uppfattning …
Vad NN anfört vinner inte stöd av … Vad NN framfört (sagt) stöds inte av …
BIFALL
Lämna ansökan utan bifall … Avslå ansökan
Bestrida bifall till ansökan Invända mot/motsätta sig att ansökan beviljas/anse att ansökan inte ska beviljas
Medge bifall till ansökan Gå med på att ansökan beviljas/ anse att ansökan ska beviljas
57
Bilaga 7 SOU 2008:106
EFTERGE
Efterge/eftergift efterskänka/(omformulering i stället för eftergift)
FRÅGA
Fråga är om… Det är fråga om …
Fråga uppkommer härefter … Nästa fråga är …
FÖRORDNA, FÖRPLIKTA
Förordna att vården besluta att X ska fortsätta att få enligt LVU skall bestå vård enligt LVU
Med föreskrift för NN att … med villkoret att NN …
Tingsrätten förpliktar NN Tingsrätten beslutar att NN ska att till Y utge x kr betala x kr till Y
GE VID HANDEN
ger utredningen i målet vid handen visar utredningen
HINDER, HÅLLAS FÖR VISST
utan hinder av att … trots att, även om
det får hållas för visst att X-rätten är övertygad om att NN insett att NN insett att
I
I vart fall I varje fall, åtminstone, i vilket fall som helst
I anledning härav Med anledning av detta
Inhibition att beslutet tills vidare inte ska verkställas
JÄMTE
Betala x kronor jämte ränta Betala x kr plus/och ränta …
58
Bilaga 7
LAGRUM
Lagrum Tillämpliga bestämmelser
MEDGE
Medges rätt till … Få rätt till …
Medge befrielse från … Befria någon från …, någon får slippa …
OGILLA, OSTRIDIGT
Åtalet ogillas NN frikänns (eller annan Käromålet, talan etc. ogillas konkret formulering) (en konkret formulering om vad domslutet innebär, t.ex.
Rätten beslutar att NN …)
I målet är ostridigt … Parterna är överens om/är inte oense om …
PÅFÖLJD, PÅKALLA , PÅ SÄTT ...
Vid påföljd att Med risk för att
… på sätt (åklagaren angivit) … på det sätt som, så som åklagaren angett
Rätten finner att fängelsestraff Rätten anser inte att det är inte är oundgängligen påkallat absolut nödvändigt med fängelsestraff, att det finns ett absolut krav på fängelsestraff
STANNA PÅ STATEN
… skall stanna på staten … staten ska betala, ska staten stå för
U
Underrättelse meddelande, information
Undgå betalningsansvar slippa betala, slippa sin skyldighet att betala
Utevaro frånvaro
59
Bilaga 7 SOU 2008:106
30. Används korta och klara prepositioner i stället för de långa och vaga angående, avseende, beträffande, gällande, rörande …?
Domsspråket utmärks av en förkärlek för långa, vaga prepositionsuttryck som angående, avseende, beträffande, gällande, rörande. Ofta kan de bytas ut mot korta och klara prepositioner som på, för, till, av, om.  Välj alltså vanliga, korta prepositioner. Sambanden mellan ord
och uttryck blir tydligare med de korta prepositionerna och texten flyter på bättre.  Är du osäker på vilken preposition som ska användas till ett
visst ord, slå upp ordet i frasordboken Svenskt Språkbruk, utgiven av Svenska språknämnden och Norstedts Ordbok, 2003.
Exempel:
Skriv inte
Beträffande frågan avseende skattetillägg gör X-rätten följande bedömning.
Skriv i stället
I frågan om skattetillägg gör X-rätten följande bedömning.
 Kontrollera också om domen innehåller ord som förevarande,
ifrågavarande, föreliggande. De ger ett stelt och byråkratiskt intryck och bör bytas ut mot pronomen som denna, detta, den här, det här eller rent av bestämd form: ifrågavarande utredning = utredningen, i nu förevarande mål = i detta mål.
31. Förklaras fackord och förkortningar som måste vara med i domen?
I domar finns fackord och förkortningar från olika fackområden, alltefter ämnet för domen. I vissa mål kan det förmodligen vara så att parterna är väl bevandrade i den terminologi som används i deras dom – de har lärt sig den under ärendets gång. Men det kan också vara så att fackord och förkortningar blir ett hinder.
Många fackord och förkortningar kommer från lagstiftningen på det juridiska området. De fungerar troligen utmärkt för rätts-
60
Bilaga 7
väsendet i sin helhet, oberoende av instans. Men de fungerar sämre för lekmän som parterna ofta är.
Tänk därför efter:  Vilka fackord måste absolut användas i domen och hur kan de
då förklaras för läsarna?  Förklaras nödvändiga förkortningar första gången de används
i texten?
I texter som vänder sig till icke-experter brukar man förklara nödvändiga fackord och förkortningar i sitt sammanhang och dessutom i en ordlista som läggs efter innehållsförteckningen.
Exempel på hur fackord kan förklaras i löptexten:
-
Tredskodom (innebär att den som inte kommit till domstolen/som
inte svarat skriftligen förlorar målet)
-
Återvinning av tredskodom (innebär att man kan begära att målet tas upp på nytt – ansöka om återvinning)
-
Presumtion (är ett antagande om ett visst faktum eller förhållande).
-
Rekvisit (är en förutsättning för att en gärning ska kunna vara ett
brott)
-
Inhibition (innebär att beslutet inte får verkställas)
-
Undanröja (innebär att domstolen beslutar att ett avgörande från
t.ex. en myndighet inte gäller)
-
Beslag (beslut att ett föremål ska tas om hand med tvång)
-
Åtalsunderlåtelse (innebär att åklagaren beslutar att det inte blir något
åtal)
-
Vinning (innebär förtjänst/förmån/fördel − beroende på samman-
hanget)
Exempel på hur förkortningar introduceras i löptexten:
-
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
-
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL),
-
sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
-
sjukdomen kolon irritabile, dvs. känslig tarm eller IBS (Irritable Bowel
Syndrome)
61
Bilaga 7 SOU 2008:106
32. Undviks fackjargong som använts av tidigare instanser?
När underliggande texter från t.ex. socialnämnder och vårdinstitutioner ska refereras i domen är det lätt hänt att man använder samma fackjargong som finns i dessa texter. Tänk på att sådan fackjargong kan bidra till att parterna känner sig mera som ett ”fall” än som enskilda individer.
Även den juridiska fackjargongen kan bidra till att språket uppfattas som högtravande och svårbegripligt. Se även kommentaren till fråga 30.  Undvik därför alltför utpräglad fackjargong och använd ett be-
gripligare och neutralare språk.
Exempel på fackuttryck och fackjargong i bland annat LVU- och socialförsäkringsmål:
• Det var inte bra att socialnämnden lyfte ut A från en strukturerad miljö såsom hemmiljön.
• Eftersom A:s och B:s föräldraförmåga inte har räckt till … deras föräldramandat är undergrävt.
• Tillståndet fluktuerar emellertid och har blivit värre de senaste åren.
När han träffat E har han bedömt att arbetsförmåga inte funnits. R:s utredning anger att E har en restarbetsförmåga.
• Samtliga 18 triggerpunkter för fibromyalgi är signifikanta.
• Försäkringskassan bedömer att de påfrestningar som NN åberopat i arbetet inte har varit av sådan extraordinär arbetsbelastning eller arbetssituation som krävs för att kunna godta skadlig inverkan enligt arbetsskadeförsäkringen. - - - Halva hans arbetstid ägnades åt kundmottagning där han tog emot kunder med mycket ilska och frustration vilket ytterligare påskyndade det negativa utfallet i hans arbetssituation.
• (En mamma): Hennes dotter är 13 år gammal… Dottern är inte så gammal varken kroppsligt eller mentalt att hon skulle vara utåtagerande eller morbid.
• Han avaktualiserades från arbetsförmedlingen den … på grund av sjukdom.
• Bloddroppar härröriga från N.N. har anträffats …
62
Bilaga 7
Exempel på juridisk fackjargong:
• Då NN underlåtit att inkomma med svaromål har tingsrätten meddelat … (Skriv hellre: Eftersom NN inte svarat (låtit bli att svara) har tingsrätten meddelat …)
• På grund av utgången i ansvarsdelen skall NN förpliktas utge skadestånd. (Skriv t.ex.: Eftersom NN är skydig till … ska han betala skadestånd.)
• … med särskild föreskrift om att NN skall underkasta sig det behandlingsprogram som kriminalvården föreskriver. (Skriv t.ex.: Med särskilt villkor om att NN ska genomföra det behandlingsprogram som kriminalvården bestämmer.)
• Uppgifterna saknar tillförlitlighet …
(Skriv t.ex.: Uppgifterna är inte tillförlitliga …)
• Vad TR förordnat om sekretess skall alltjämt gälla, såvitt därigenom förordnats att sekretessen skall bestå för de uppgifter som förebragts vid förhandling inom stängda dörrar … (Skriv t.ex.: Vad tingsrätten beslutat om sekretess ska fortsätta att gälla för de uppgifter som lämnats eller hänvisats till vid förhandling inom stängda dörrar … )
Stavning och språkriktighet
33. Är domen korrekturläst så att den inte innehåller felstavade ord eller andra språkfel?
Korrekturläs din text. Ta gärna hjälp av ett rättstavningsprogram eller annat textkontrollprogram. Eller låt någon kollega läsa texten. Tänk på att skrivfel och slarvfel minskar tilltron till domstolen. Du kan också få hjälp och inspiration från böcker och webbplatser.
Webbplatser
Språkrådets webbplats:
U
www.sprakradet.se
U
-
Språkrådet ger råd och upplysningar i språkfrågor och ansvarar också
för klarspråksarbete. På webbplatsen hittar du bland annat litteratur i språkvårdsfrågor och svar på vanliga frågor. Under ”klarspråk” hittar du även Klarspråkstestet för beslut och Klarspråkstestet för rapporter.
63
Bilaga 7 SOU 2008:106
Språkvårdsportalen:
U
www.svenskaspraket.nu
U
-
Detta är en samlingsportal för de språkvårdande organen i Sverige.
Här finns länkar till dessa, bl.a. terminologiorganen i Sverige.
Regeringskansliets språkexperter:
U
www.regeringen.se/klarsprak
U
-
Här hittar du de handböcker som Statsrådsberedningen gett ut för
utformningen av Regeringskansliets texter.
Böcker
Ordböcker
Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL), 13 uppl. Norstedts Ordbok 2006
-
Standardverket för svensk stavning och ordböjning.
Svenskt språkbruk. Ordbok över konstruktioner och fraser, Norstedts Ordbok 2003
-
Ger svar på frågor om hur ord kombineras.
Skrivregler, skrivråd och grammatik
Myndigheternas skrivregler (Ds 2004:45). Fritzes, 6 uppl. 2004
-
Innehåller de skrivregler som rekommenderas för den offentliga för-
valtningen.
Språkriktighetshandboken, Svenska språknämnden, Norstedts Akademiska Förlag, 2005.
-
Kan man skriva ”större än mig”? Denna och många andra språk-
riktighetsfrågor behandlas i boken.
Hultman T., Svenska Akademiens språklära, Norstedts 2003
-
En populärt skriven översikt över svenskans grammatik.
Skrivråd för myndighetstexter
Gula boken. Handläggning av ärenden i Regeringskansliet. (Ds 1998:39)
Innehåller en formulärsamling med exempel på hur regeringens och Regeringskansliets beslut utformas.
Myndigheternas föreskrifter. Handbok i författningsskrivning. Ds 1998:43, 2 uppl. Statsrådsberedningen, 1998.
64
Bilaga 7
Några riktlinjer för författningsspråket. PM 1994 (2 uppl.). Statsrådsberedningen, 1994.
Språk och struktur i domar och beslut. Domstolsverket, 2006, 2 uppl.
-
Ger råd om hur domar och andra texter från domstolarna bör ut-
formas så att även parterna förstår dem. Finns på Domstolsverkets intranät på adressen <http://intranet.dom.se/templates/DVPublicationSearch18094.aspx>.
Svarta listan. Statsrådsberedningen PM 2004:1
-
En lista över ett antal ord och fraser som har bytts ut i författnings-
språket och vad de ersatts med.
Domens uppställning och yttre utformning
34. Är beslutsfattarna angivna, och anges det om domen är enhällig eller ej?
Se till att domen är formellt riktig. Domare och nämndemän ska finnas angivna och det bör framgå av domen om den är enhällig eller ej. Om skiljaktig mening förekommit, ska det anges i domen.
35. Följs anvisningarna för domars formella och grafiska utformning (uppgifter i sidhuvud, teckensnitt och teckenstorlek, marginaler, radavstånd m.m.)?
Tänk också på den formella och typografiska utformningen, som har betydelse för om texter ger ett professionellt intryck eller ej. Om det finns anvisningar för detta på din domstol, följ dem.
65
Bilaga 8
Svenska i teori och praktik 4
Akademin för utbildning, kultur HSV Uppsats 15 hp och kommunikation Vt 2008
Svåra ord i domar
Förstår vanliga människor innebörden av
juridiska domar?
Ulrika Ekman Öst
Handledare: Ann-Margret Sandbäck
Examinator: Eva Sundgren
67
Bilaga 8 SOU 2008:106
Sammandrag
Min studie handlar om ordförståelse, om den vanliga människan, som inte är utbildad i juridik, förstår vad som skrivs i juridiska domar. För att nå mitt syfte har jag utfört en enkätundersökning i ordförståelse och en litteraturstudie. I den tredelade enkäten fick informanterna svara på om de dels förstod ett antal presenterade ord (ingen förklaring krävdes) och dels förklara vad ytterligare ett antal ord betydde. De 35 orden, både juridiska fackord och allmänt svåra ord, är tagna ur autentiska domar. Informanterna består av 71 ”vanliga” människor från Eskilstuna i åldern 19 till 65 år, som inte är utbildade i juridik. För att kunna göra en jämförelse mellan två kategorier har jag från undersökningens början två grupper av informanter; Yrkes- och Studentgruppen. Undersökningen visar genomgående att Yrkesgruppens kunskapsnivå är bättre än Studentgruppens, trots att Yrkesgruppen genomsnittligt har lägre utbildning. En teori värd att utforska är om ålder bidrar till ett högre resultat, eftersom Yrkesgruppen med 36,5 år i medel är äldre än Studentgruppen, som har en medelålder på 27 år. För att studera sambandet ålder och ordförståelse delade jag in alla informanter i två åldersbaserade grupper, som jag kallar Unga och Äldre. I den åldersrelaterade undersökningen bekräftas återigen det faktum att de äldre är bättre i ordförståelse. Jag har även undersökt vad informanterna uppger att de förstår jämfört med den aktiva ordförståelsen. Överlag har informanterna uppgivit att de förstår fler ord jämfört med godkända svar, vilket bland annat kan förklaras med överrapportering (Thelander 1983). I litteraturundersökningen fann jag delade meningar beträffande myndighetsspråk: De som uppskattar fackspråkets precision och tyngd, samt de som förkastar det högtidliga och menar att obegripliga texter leder till språkklyftor i samhället. Min undersökning visar att 51 % av orden i juridiska domar förstås av vanliga människor och att ålder är avgörande för ett bättre resultat i ordförståelse.
68
Bilaga 8
Innehållsförteckning
T
1
T T
Inledning
T
................................................................................. 72
TU
1.1
UT TU
Obegripliga texter
UT
......................................................... 72
TU
1.2
UT TU
Syfte och frågeställningar
UT
............................................. 73
T
1.2.1 Språkproblem ett hot mot demokratin.............. 74
TU
1.3
UT TU
Uppsatsens disposition
UT
................................................ 74
TU
2
UT TU
Fackspråkets framväxt – historik
UT
.......................................... 75
TU
2.1
UT TU
Svenska som urkundsspråk
UT
.......................................... 75
TU
2.2
UT TU
Myndighetsspråk
UT
.......................................................... 76
2.2.1 Kanslistilen .......................................................... 76 2.2.2 Fackspråk ............................................................ 77 2.2.3 Det juridiska språket........................................... 78
TU
2.3
UT TU
Skillnad mellan kansli- och fackspråk
UT
.......................... 79
T
2.3.1 Auktoritet och distans........................................ 80
TU
2.4
UT TU
Kanslisvenskans positiva och negativa egenskaper
UT
..... 81
2.4.1 Substantivsjukan ................................................. 82
TU
3
UT TU
Fackspråk och intimisering – två nutida trender i myndighetsspråk
UT
..................................................................... 82
TU
3.1
UT TU
Språkliga rekommendationer för ändamålsenliga texter
UT
.............................................................................. 83
3.1.1 Språkliga hjälpmedel i domstolarna ................... 84 3.1.2 Gamla förlagor lever vidare ................................ 84 3.1.3 Text efter mottagare ........................................... 84
TU
3.2
UT TU
Återhållsam stilutveckling på grund av osäkerhet
UT
...... 85
3.2.1 Exakthet kontra begriplighet ............................. 85
TU
3.3
UT TU
Från auktoritet till informalitet
UT
................................... 86
3.3.1 Informaliseringen – en medveten och levande process ............................................ 87 3.3.2 Intimitet i offentligheten.................................... 87
3.3.3 Myndigheter i föräldrarollen .............................. 88 3.3.4
Du med försäkringskassan ................................. 89
TU
4
UT TU
Forskningsbakgrund
UT
.............................................................. 89
TU
4.1
UT TU
Fria svar i språkbehärskning
UT
........................................ 89
TU
4.2 Redovisning av svar
UT
...................................................... 90
TU
4.3
UT TU
Förebygga ordklyfta
UT
..................................................... 90
TU
4.4
UT TU
Uppmärksamma skillnader i begriplighet
UT
................... 91
TU
4.5
UT TU
Lagspråk och begriplighet
UT
............................................ 91
69
Bilaga 8 SOU 2008:106
TU
5
UT TU
Metod och material
UT
.................................................................91
TU
5.1
UT TU
Undersökningsmetoder – litteratur och enkäter
UT
........92
TU
5.2
UT TU
Urvalet av informanter
UT
.................................................92
TU
5.3
UT TU
Enkätens utformning
UT
....................................................93
5.3.1 Svarsmodell med variation ..................................93
TU
5.4
UT TU
Urvalsmetod av ord och meningar
UT
...............................94
TU
5.5
UT TU
Tolkning av svar
UT
............................................................95
TU
6
UT TU
Resultat
UT
.....................................................................................95
TU
6.1
UT TU
Beskrivning av urvalsgrupperna
UT
...................................96
TU
6.2
UT TU
Enkätens första del: Hur informanten upplever sig förstå ordet
UT
..............................................................97
TU
6.3
UT TU
Enkätens andra del: Förklara med egna ord
UT
................98
TU
6.4
UT TU
Enkätens tredje del: Ange rätt synonym
UT
...................101
TU
6.5
UT TU
Ålder som tänkbar variabel
UT
.........................................103
TU
6.6
UT TU
Åldersfördelning i enkätens första del
UT
.......................104
TU
6.7
UT TU
Åldersrelaterade svar i enkätens andra del: Förklara med egna ord
UT
................................................105
TU
6.8
UT TU
Åldersrelaterade svar i enkätens tredje del: Kryssa för rätt synonym
UT
.........................................................106
TU
7
UT TU
Diskussion och resultat
UT
........................................................106
TU
7.1
UT TU
Hela gruppens totala ordförståelse
UT
.......................................107
TU
7.2
UT TU
Resultat i ordförståelse – med och utan självuppskattade svar
UT
...................................................107
TU
7.3
UT TU
Vad informanten uppger jämfört med godkända svar
UT
...............................................................................107
TU
7.4
UT TU
Aktiv ordförståelse
UT
.....................................................108
T
7.4.1 Feltolkningar med konsekvenser......................109
TU
7.5
UT TU
Självuppskattade resultat i jämförelse med verklig ordförståelse
UT
................................................................109
T
7.5.1 Optimistiska resultat – om informanten själv får välja .......................................................110
TU
7.6
UT TU
Ålder som variabel
UT
......................................................110
TU
7.7
UT TU
Utbildningsnivå och ordförståelse
UT
.............................110
TU
8
UT TU
Avslutning
UT
.............................................................................111
TU
8.1
UT TU
Delade meningar om ändamålsenliga texter
UT
..............111
TU
8.2
UT TU
Drygt hälften av orden förstås
UT
...................................111
TU
8.3
UT TU
Avslutande kommentar
UT
..............................................112
Litteraturförteckning.....................................................................113
70
Bilaga 8
Bilagor
Bilaga 1 Enkät ................................................................... 116
Bilaga 2 Ordförklaringar till enkätens första del ............ 120
Tabeller
Tabell 1 Beskrivning av urvalsgrupperna.......................... 96
Tabell 2 Procentandelar angivna svar per ord och grupp ............................................................. 97
Tabell 3 Procentandelar informanter som kan förklara med egna ord......................................................... 99
Tabell 4 Ange rätt synonym............................................. 102
Tabell 5 Åldersindelning av hela urvalsgruppen ............. 104
Tabell 6 Ålder i relation till angiven ordförståelse i enkätens första del............................................ 105
Tabell 7 Korrekta svar per åldersgrupp i enkätens andra del ............................................................. 105
Tabell 8 Korrekta svar per åldersgrupp i enkätens tredje del.............................................................. 106
71
Bilaga 8 SOU 2008:106
1 Inledning
Vi omges ständigt av ord. Språk som används i offentliga texter kan ofta upplevas svårtolkat och texter med ett alltför invecklat språk kan leda till problem. I min studie undersöker jag svåra ord i domar, hur väl en vanlig
TPF
1
FPT
människa förstår innebörden i vad som
skrivs. Är det en självklarhet att den språkliga kommunikationen fungerar oproblematiskt och att vi uppfattar de ord som riktas till oss korrekt? Debatten om domstolsspråket är inte ny, utan språket i myndigheternas texter har debatterats länge och kritiska artiklar har skrivits där man ifrågasätter det obegripliga och krångliga språket i beslut och utredningar. I debatten förekommer två läger: å ena sidan de som är positiva till fackspråk och menar att det är svårt att undvika fackspråk på grund av dess precision, tyngd och prestige – å andra sidan de som anser att myndighetstexter är tunga, obegripliga och skapar klyftor i samhället och menar att alla medborgare i ett samhälle bör kunna vara delaktiga genom att förstå vad som skrivs i myndigheters texter.
1.1 Obegripliga texter
Att en text anses obegriplig och svår kan ha flera orsaker, som till exempel grammatiskt tunga meningsbyggnader med långa vänsterfundament, tillsammans med speciella fackord och allmänt svåra ord. Min undersökning handlar specifikt om ordförståelse och där är Nils Frick och Sten Malmström föregångare med sin undersökning Språkklyftan (1978). De har undersökt hur ord förstås och missförstås, genom att mäta hur ett urval människor uppfattar ord när de läser eller hör dem. Att undvika komplicerade ord i domar och beslut kan däremot vara svårt, men om språket i lagar och andra domstolsbeslut, liksom hela det officiella språket, så långt som möjligt närmar sig den nutida svenska sakprosan med ett begripligt språk, blir texterna mer tillgängliga för allmänheten – utan att de därför behöver mista något i klarhet och uttrycksfullhet.
En aspekt som dock är värd att uppmärksamma är om omskrivna och förenklade texter, där svåra fackord är utbytta mot enklare ord tillsammans med längre förklaringar, är lika exakta som de med fackord? Upplevs texterna som mer tillgängliga på grund av detta,
TP
1
PT
Uttrycket vanlig människa används här i bemärkelsen en person som inte är utbildad i
juridik.
72
Bilaga 8
eller leder långa förklaringar endast till att de förlorar sin exakthet? Om man endast konstruerar en otydlig text genom att undvika fackord, går man miste om det huvudsakliga ändamålet: att nå fram med budskapet till mottagaren. Om fackord således är en förutsättning för en entydig text leder det osökt vidare till nästa fråga: Går det att både vara exakt och samtidigt begriplig? Det borde naturligtvis vara en självklarhet eftersom både den enskildes tillvaro och hela samhällets funktion är beroende av att de språkliga förbindelserna mellan myndigheter och medborgare fungerar störningsfritt.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med mitt arbete är att ta reda på om den så kallade vanliga människan, som kan tänkas möta det juridiska språket, förstår innebörden i juridiska domar. Förstår en vanlig människa som kommer i kontakt med det juridiska språket vad som skrivs i domarna? En följdfråga är om det är meningen att en juridisk dom ska vara begriplig för medborgaren?
Människor med skiftande bakgrund möts i en domstol och att språkligt kunna mötas på lika villkor är ett naturligt önskemål. Tyvärr vittnar lekmän om att domstolarnas språk kan vara ålderdomligt och svårbegripligt (Språket i domar och beslut 1987). Kritik som förekommer går ut på att domar och beslut skrivs på ett språk som ibland är omöjligt att förstå för andra än jurister. Ett av skälen till att domar och beslut kan vara svårbegripliga är att de har flera adressater; de är inte bara avsedda att läsas av enskilda parter utan även av personer som arbetar inom rättsväsendet. Ofta tyder domarnas språkdräkt på att hänsynen till de senare dominerar (Språket i domar och beslut 1987). Domarna utformas alltså för att förstås av läsare som väl känner till juridisk terminologi.
Med detta som utgångspunkt kommer jag i min uppsats att föra en diskussion om hur väl den vanliga människan förstår innebörden av juridiska domar. För att nå mitt syfte och för att få svar på mina frågor har jag utfört en enkätundersökning i ordförståelse, där 71 vuxna personer har svarat på frågor om 35 svåra ord, både juridiska fackord och allmänt svåra ord, plockade ur autentiska domar. Dessutom undersöker jag om utbildning och ålder har någon relevans för graden av ordförståelse.
73
Bilaga 8 SOU 2008:106
1.2.1 Språkproblem ett hot mot demokratin
Frick & Malmström (1978) som har utfört den ovannämnda studien i ordförståelse menar att brister i språkförmågan hindrar många från att utveckla inneboende möjligheter och drar det hela till sin spets genom att påstå att skillnader i språkform och språkbehärskning drar upp svåröverstigliga klassgränser i samhället, vilket leder till en språkklyfta som skapar problem i samhället. De förklarar att den språkliga kommunikationen är ett kärnproblem för demokratin, för hur ska information nå fram till alla som inte behärskar det vedertagna uttryckssättet? Likt Frick & Malmström anser Margareta Westman (1980:5) att språkproblem i samhället kan leda till demokratiska problem:
I ett samhälle som vårt där vi betraktar myndigheterna som demokratiska verktyg och där vi har en offentlighetsprincip, i ett sådant samhälle måste myndigheter och medborgare kunna förstå varandra.
I en rapport från Språkvårdsprojektet Visst går det att förändra myndighetsspråket! (Åsa Wedin 1993:55) förklaras att svåra ord som exempelvis beneficium inte är det farligaste att använda, eftersom det är så pass svårt att läsaren måste slå upp det. Faran är däremot de ord som läsaren tror sig veta. Åsa Sahlquist (1984:27) uppmärksammar i Språkballongen hotet mot den kommunala demokratin på grund av ett obegripligt språk – och menar att det dessutom får allmänheten ”[…] att börja misstro sina tjänare”.
1.3 Uppsatsens disposition
Uppsatsen är disponerad i åtta kapitel. Efter inledningskapitlet med presentation av syfte och bakgrundsinformation, behandlas i kapitel 2 historik. Det offentliga språkets framväxt beskrivs och termer som myndighetsspråk, kanslistil, fackspråk och det juridiska språket förklaras. I kapitel 3, Fackspråk och intimisering, behandlas nutida trender i myndighetsspråket som informalisering och språkliga rekommendationer för ändamålsenliga texter. I kapitel 4, Forskningsbakgrund, presenterar jag en tidigare undersökning utförd av Nils Frick och Sten Malmström. Jag visar hur de gick till väga i sina studier och redovisar även deras resultat. I kapitel 5, Metod och material, redogör jag hur min undersökning gick till, hur enkäterna är utformade och vilken litteratur jag har använt. Under
74
Bilaga 8
rubriken 6 Resultat redovisar jag resultat från min enkätundersökning med tabeller, för att sedan diskutera dem i kapitel 7 Diskussion av resultat. Slutligen avrundar jag uppsatsen med en sammanfattning i kapitel 8 Avslutning.
2 Fackspråkets framväxt – historik
I Svenska medeltidsbrev förklarar Inger Larsson (2003:213) att rättväsendet började skriftfästa sina handlingar redan under 1200talet första hälft och från mitten av 1300-talet bjöd lagen att alla domar skulle skrivas på svenska, vilket ökade kraven på den läs- och skrivkompetens som skulle finnas vid våra rättsinstanser. När svenskan i lands- och stadslagen säkrades som rättsväsendets urkundsspråk, var skriftliga dokument på väg att bli en del av rättsprocessen. Att lagen nu föreskrev att samtliga domar skulle skrivas ner och dessutom skrivas på svenska innebar att vi kan få en uppfattning om vilka domar som faktiskt nedtecknades vid tingen och hur folk i de olika landsändarna konfronterades med skriftsamhället (Larsson 2003:81). Möjligheterna var visserligen inte de bästa för bevarandet av urkunder med något bestående värde, men några få diplom som dokumenterar domar finns dock bevarade.
2.1 Svenska som urkundsspråk
Den mest betydelsefulla enskilda insatsen för etableringen av svenska som urkundsspråk bör dock ha varit Magnus Erikssons lagstiftning i mitten på 1300-talet. Enligt Larsson (2003:83) var den avgörande skillnaden efter landslagens införande att den dömde själv kunde få ta domen i sin hand, uppsöka någon läskunnig och be att få den uppläst på svenska närhelst han ville om han inte själv kunde läsa. Kompetensen var hög, såväl juridisk som språklig hos den utfärdare eller skrivare av domen, eftersom han för det första skulle förstå vilket samband aktörerna hade med varandra, vilka fakta i redovisningen som var viktigast och hur de tidigare urkunder som förevisades och åberopades vid den muntliga förhandlingen hängde samman. Utfärdaren skulle för det andra skriftfästa och referera vad som försiggått på ett sammanhängande och för eftervärlden begripligt språk. Larsson (2003:157) anser att många
75
Bilaga 8 SOU 2008:106
av de urkunder som utfärdats visar på en jämförelsevis hög kompetens att förstå och strukturera ett innehåll av rättslig karaktär.
2.2 Myndighetsspråk
En term som frekvent förekommer i litteraturundersökningen är ordet kanslisvenska eller kanslispråk, vilket jag ska förklara närmare innan jag påbörjar redogörelsen av min undersökning. Det offentliga språket, som är en övergripande term och där kanslisvenskan inryms, är en stilart som enligt Bertil Molde & Margareta Westman (1975) används i skrivelser, blanketter och trycksaker. Den härstammar från statliga och kommunala myndigheter och institutioner. Birger Liljestrand (1993:116) urskiljer i det offentliga språket fyra huvudkategorier: Det gamla lagspråket, Kanslisvenska, Krångelsvenska och Funktionell brukssvenska. Kanslisvenskan har till skillnad mot det gamla lagspråket fortlevt ända in i vår tid.
2.2.1 Kanslistilen
Ordet kansli kommer av medeltidslatinet cancelli, som betyder ”inhägnad avdelning i en ämbetslokal, speciellt en domstolslokal” (Bergman 2005:204). Den personal som satt innanför skranket utbildade tidigt ett fast framställningssätt, ett så kallat skråspråk med särskilda formler och vändningar som strängt iakttogs och fortplantades till andra skrivare i samma situation. Traditionen lever fortfarande kvar, något som visar sig i satsbildning och framförallt ordval (Bergman 2005:204).
Vårt kanslispråk – våra myndigheters språk – från medeltiden och framåt har många egenheter som härstammar från tyskans kanslier, till och med från romerska kanslier (Bergman 2005:204). Översättningslån från latinet, vanligen genom tysk förmedling, är också andra ”juridiska pronomen” till exempel former som göra veterligt (notum facere) och handhava (manu tenere). Ett gammalt mönster som ligger till grund för kanslistilen är passivformer, substantivformer (naket substantiv) som yttrande och fackord som delgivning och föreläggande, som är komponenter i en juridiskbyråkratisk stil (Peter Cassirer 2003:99).
Ulf Teleman & Anne Marie Wieselgren (1980:98) menar att kanslisvenskan är mycket enhetlig och präglad av sina allmänna och
76
Bilaga 8
historiska förutsättningar. De förklarar den i egenskaper som opersonlig, konservativ, försiktig, entydig och koncentrerad. Med opersonlig menar Teleman & Wieselgren att det inte bara är den som har ”hållit i pennan utan hela den myndighet han representerar som står för texten” och även att stilen inte varieras efter mottagare, oavsett om det är hela svenska folket eller en annan myndighet som är adressat – stilen är lika opersonlig som avsändaren. Med konservativ menas en fast etablerad och gemensam stil, som är praktisk att behärska, eftersom författaren inte behöver välja nya formuleringar, utan har tillgång till en uppsättning syntaktiska klichéer. Objektiviteten betonas däremot i försiktiga underdrivande
TPF
2
FPT
satsadverbial som rimligen, sannolikt, och i verb som synes
och förefaller. Värderingar ska undertryckas – känslobetonade överdrifter är bannlysta. Teleman & Wieselgren förklarar vidare att kanslispråket strävar efter entydighet med maximal kompression vilket visar sig i nominalsatser istället för fulla satser, sammansättning istället för ordgrupp och slutligen hög abstraktionsnivå.
Även Erik Wellander (1948:56 ff) definierar termen som en stilart med strängt opersonlig hållning och där värdeomdömen konsekvent undviks. Wellander menar att kanslispråket kännetecknas av ett stort antal egna ord och vändningar, men undviker ord och uttryck som innebär ett känslomässigt ställningstagande (som kärra och pys), och även slanguttryck och språkliga nyheter, eftersom det enligt Wellander kan äventyra språkets allvar och värdighet. Dessutom förekommer ålderdomliga formord som huruvida, enär, eljest och därest. Liljestrand (1993:121) förklarar att kanslisvenskan har en förkärlek för långa ord.
2.2.2 Fackspråk
Kanslisvenskan består i sin tur av olika fackspråk, som Britt Backlund (2004:65) förklarar som:
[…] språklig variant som används vid kommunikation inom ett visst verksamhetsområde och främst utmärks av en uppsättning unika facktermer eller av specialbetydelse hos allmänspråkliga ord.
Själva begreppet fackspråket är problematisk eftersom det inte finns någon entydig och klar definition anser Marianne Nordman (1992:18), men förklarar det ändå som ett språk som används i
TP
2
PT
Definition enligt Teleman & Wieselgren.
77
Bilaga 8 SOU 2008:106
kommunikationen mellan två specialister inom samma område, då de talar om detta specialområde. Problem kan uppstå när till exempel specialisten fortsätter att använda samma fackspråk fast med en vanlig människa, som Backlund exemplifierar med situationen läkare och patient, eller när experter från olika specialområden möts. Enligt Christer Laurén (1993:13) uppstår här information utan kommunikation. Laurén menar vidare att man måste underlätta varandras förståelse genom att inte använda sina fackspråk oförändrade.
Backlund (2004::65) anser också att invecklade satskonstruktioner, substantiveringar och brist på konkretion kännetecknar fackspråket, vilket är egenskaper som ofta används som ett maktspråk för att hindra förståelse, något som Backlund påstår ofta inträffar när en läkare talar till en patient och använder medicinska termer. Att texterna kan bli besvärliga forskningsobjekt beror på att de inom sig rymmer olika språkbruk och praktiskt i olika schatteringar knutna till olika fackområden (Nordman 1992:28). Olika specialområden använder olika språkbruk och vetenskapsspråk utgör alltså endast en sektor av fackspråk och juridiskt en annan. Nordman (1992:22) förklarar vidare att en större och mer heterogen kategori med termer i praktiskt funktionella språk återfinns i yrkesgrenarna och i hantverkarnas och fritidssysselsättningarnas språkbruk. Stig Nilsson (1987:21) uttrycker däremot en desto klarare definition beträffande fackspråket genom att poängtera det typiska kännetecknet som precist: ” […] det ska inte ge möjlighet till misstolkning”.
2.2.3 Det juridiska språket
Ett av fackområdena är det juridiska språket, som Louis de Geer (Bergman 2005:201) redan 1853 beskriver i sin bok Om den juridiska stilen:
att den rätt kraftiga och värdiga lagstilen är företrädesvis tydlig, kort, allvarsam, ren och oprydd, där tydlig innebär otvivelaktiga entydiga ord, kort att man inte använder längre eller fler ord och formuleringar än nödvändigt. Allvarsam betyder att lekfull inte passar i sammanhanget, ren att svenska ord ska användas och slutligen oprydd som betyder att djärva bildliga uttryck inte passar till stilen.
Ulf Jensen, Staffan Rylander & Per-Henrik Lindblom (2006:13) anser att det är problem med definitionen av termen: Det finns inte
78
Bilaga 8
något entydigt begrepp som utmärker juridikspråket, utan det består av flera variationer som kan hänföras till olika funktionella sammanhang, till exempel författningstext, rättegångsinlagor och domar eller beslut av förvaltningsmyndigheter. De förklarar ändock att det mest väsentliga särdraget för det juridiska fackspråket är att det inte bara har funktionen att kommunicera ett tankeinnehåll, utan att skriftspråket också är juristens redskap i yrkesutövningen; ”[…] det enda juristen har för att nå ut och förmedla kunskap” (Jensen, Rylander & Lindblom 2006:13). Det innefattar å ena sidan ett krav på saklighet, tydlighet och frihet från risker för missförstånd, å andra sidan ett fackspråk med speciella termer och uttryckssätt, svårt att förstå för andra än de invigda (Språk och struktur i domar och beslut 2005). Juridiska texter är jämfört med andra fackspråk mycket termtäta. Många termer ser ut som allmänspråkliga men har en specifik juridisk-teknisk innebörd (Jensen, Rylander & Lindblom 2006:14). I Språk och struktur i domar och beslut (2005) som är en skrift utarbetad av en arbetsgrupp bestående av anställda vid Domstolsverket och vars första upplaga gavs ut 1999, poängteras just vikten av att domar bör vara avfattade på ett sådant sätt att de är begripliga även för personer som inte har studerat juridik.
2.3 Skillnad mellan kansli- och fackspråk
Ett gemensamt drag som förenar kanslisvenskan med fackspråket är den konservativa inställningen till stilförändringar, som enligt Liljestrand (1993:121) visar sig i kanslisvenskans högtidliga klingande ordval, ålderdomliga ord som bland andra jämväl, vid äventyr att och gälda. Även inom juridikens fackspråk är förändringar sällsynta; här har terminologin vuxit fram som resultat av en utveckling under århundraden (Laurén 1993:79). Eftersom det inte går att definiera fackspråket som en entydig term, förekommer dock skillnader internt, som till exempel inom grenar av teknologi och teknik, som har en mer långt gången internationell standardisering och där det då och då inträffar terminologiska förändringar. Enligt Laurén är begreppsmässiga förändringar inom juridiken endast tänkbara i samband med något så drastiskt som samhälliga revolutioner. Det som däremot skiljer kanslisvenska och fackspråk är definieringsaspekten. Medan kanslisvenskans stildrag entydigt beskrivs i flertalet stilistikböcker, som till exempel i Teleman &
79
Bilaga 8 SOU 2008:106
Wieselgrens ABC i stilistik (1970) och Wellanders Riktig svenska (1948) är det desto större problem att definiera fackspråket som en term, eftersom det består av språk från flera specialområden med olika termer och begrepp.
2.3.1 Auktoritet och distans
Vid en jämförelse av kanslisvenska och fackspråk är alltså auktoritet en gemensam nämnare, vilket idag upplevs ålderdomligt eftersom pondus som en distansskapande maktfaktor inte längre är relevant för myndigheter. Enligt Språk och struktur i domar och beslut (2005) vilar nuförtiden inte tilltron till rättväsendet på auktoritet, utan rationalitet. Medborgarna vill förstå domstol, läkare och andra auktoriteter och är inte beredda att rätta sig efter de besked som ges enbart för att domstolen är domstol, läkaren läkare och så vidare. Domstolens uppgift i det här sammanhanget är att övertyga parterna om domens uppriktighet och att skapa avgöranden som andra kan få vägledning av. Detta kan bara göras om domstolen formulerar begripliga texter.
Varför används då denna svårtillgängliga kanslistil? Hellspong & Söderberg (1996:193) förklarar språklig auktoritet med termer som auktoritetsmarkörer, för att ge tyngd åt ett yttrande eller öka just inställningen till ämnet och förståelsen. En mer indirekt variant av auktoritetsmarkörer tillhandahållas av själva språket, stilen, där användandet av facktermer och främmande ord kan leda till slutsatsen att denna person vet vad han talar om.
Det förtroende som en framställning kan väcka genom sin rent språkliga pondus tycks ofta vara ett mål för den talekonst som odlas i våra beslutande församlingar.
(Hellspong & Söderberg 1996:194)
Ett av skälen är att ett opersonligt språk kan medvetet hålla distansen till människor och håller dessutom känslorna på avstånd och skyddar mot den ångest som kan uppstå i kontakten med människor som befinner sig i en svår situation (Wedin:29). Även Liljestrand (1993:117) anser den starka auktoriteten fungerar distansskapande och Wedin (1993:26) förklarar att man använder kanslistilen just för dess opersonliga stil:
Som representant för en myndighet bör man ha pondus i sitt språk och inte låta för vardaglig. Det gäller att sätta sig i respekt hos läsaren.
80
Bilaga 8
En ytterligare vanlig inställning är att det är viktigt att visa att man menar allvar: Folk kommer inte till förhandlingar om man skriver för personligt, är kommentarer som språkvårdare hör av anställda vid domstolar (Wedin 1993:26). Fördelen med kanslispråket är alltså tonen det anslår: allvaret.
2.4 Kanslisvenskans positiva och negativa egenskaper
Förutom tonen – allvaret, som Wedin (1993) påpekar, framhåller Wellander kanslisvenskans egenskaper som lugn saklighet och bestämdhet:
Sin styrka har kanslispråket framförallt i den medvetna strävan till lugn saklighet, logiskt skärpa och obetingad tydlighet. Tankeinnehållet genomarbetas till fullkomlig klarhet och bestämdhet, sovras och befrias från allt ovidkommande och överflödigt samt ordnas efter logiska synpunkter.
(Wellander 1948:57)
Ytterligare ett positivt drag som både förekommer hos kanslisvenskan och fackspråket är strävan mot att vara så exakt som möjlig, även om det tar sig uttryck i långa formuleringar och svåra ord, men enligt Stig Nilsson (1987:67) vill fackmannen gärna ha ord som inte leder tankarna åt fel håll.
Svagheter som utmärker kanslisvenskan är långa, invecklade meningar, vidlyftiga ordalag, tunga sammansättningar och omskrivningar som med flera ord kan uttrycka vad som kan sägas i färre (Wellander 1948:58). Wellander påpekar vidare att kanslisvenskan är morfologiskt konservativ, vilket yttrar sig både i frastyper och enskilda ord, vilka med svårighet förstås av vanliga läsare. Wellander framhåller också andra mindre fördelaktiga egenskaper som stelhet och omständlighet. Likt Wellander påpekar Liljestrand (1993:117) omständligheten, och förklarar det med att eftersom myndigheter vill vara helgarderade blir texten generaliserande och omständlig, som till exempel användandet av juridiska pronomen (en sorts pronominella fraser): på förevarande område och ifrågavarande beslut.
81
Bilaga 8 SOU 2008:106
2.4.1 Substantivsjukan
Kanslispråkets böjelse för allmänna och abstrakta uttryckssätt yttrar sig särskilt i en stark benägenhet att istället för verb och adjektiv använda avledda substantiv (Wellander 1948:63). Den kanske mest tyngst vägande kritiken mot kanslispråket anser Bergman (2005:209) vara riktat mot just substantivsjukan. Det vill säga ett enkelt verb som omvandlas till vad Bergman kallar ett verbsubstantiv, och ett nytt predikatsverb tillfogas. Istället för tillämpas skriver man äga tillämpning och verkställa utredning av istället för utreda. Enligt Per-Erik Nilsson (1983:31) blir resultatet stela och högtravande meningar, som också blir längre än de behöver vara. Att meningen blir onödigt lång beror på att skribenten är tvungna att stoppa in ett nytt innehållstomt verb. Nilsson (1983:31) jämför meningarna: ”Fastighetskontoret behöver nya lokaler” och ”Behov av nya lokaler för fastighetskontorets räkning föreligger”, där föreligger måste till för att få en korrekt och fullständig betydelse i den substantivsjuka meningen. Även objektet nya lokaler formuleras mer omständligt på sin plats som bestämning.
I Statsrådberedningens PM Språket i lagar och andra författningar (1967) ges klara besked beträffande vilka formuleringar som ska användas. Enligt PM:et (1967:15) ska man inte skriva:
• avlägga besök hos
• draga en kostnad av
• erlägga betalning
• framlägga förslag om
utan skriv hellre:
• besöka
• kosta
• betala
• föreslå
3 Fackspråk och intimisering – två nutida trender i myndighetsspråk
Liksom andra redskap måste språket som är domstolens viktigaste redskap – vårdas och utvecklas för att passa tidens krav. Enligt Jensen, Rylander & Lindblom (2006:13) har juristsvenskan en lång
82
Bilaga 8
tradition och förändras långsamt. Exempel på ett konservativt drag är att verbens pluralformer försvann från domarna 20 år efter att de avskaffades i allmänspråket. Jensen, Rylander & Lindblom är ändå positiva till det sista decenniets utveckling och anser att mycket har hänt: språket i domar och beslut har förändrats i riktning mot större klarhet och enkelhet. Juristsvenskan har blivit mer lättläst, vilket innebär kortare meningar, omöjliga ord förutom facktermer är bortrensade och förskjutning mot höger i meningsbyggnad har skett. Enligt Gösta Bergman (2005:201) blir gränsen mindre skarp mellan kanslispråk och den allmänna sakprosan.
TPF
3
FPT
I den av jurister
språkligt mönstergilla rättegångsbalken från 1942, med korta och enkla meningar finns dock fortfarande konjunktiver som vare, äge och förordne kvar. Men under sextiotalet utmärks lagspråket av en utveckling mot sakprosa, där det finita verbet inte längre placeras sist i bisatser, utan lagspråket utvecklas både i ordval och ordföljd mot vad som gäller för vårdad sakprosa (Bergman 2005).
3.1 Språkliga rekommendationer för ändamålsenliga texter
Det juridiska fackspråket har kritiserats för sin svårförståelighet och hjälpmedel har utarbetats för att skapa ett begripligare författningsspråk (Laurén 1993:42). I en lista som Statsrådsberedningen ger ut, kallad Svarta listan, finns rekommendationer om att ord och fraser som anses stela och ålderdomliga ska bytas ut när det görs sakliga ändringar i äldre författningar (Wedin 1993:35). Under 80talet har föråldrade fackuttryck bytts ut: lända till efterträdelse mot tillämpas eller gäller, förebringa uppgifter mot lämna uppgifter. Laurén (1993:42) förklarar vidare att Svensk Juristtidning under ett par år in på 1980-talet förde en debatt om de nakna substantiven: det vill säga substantiv i obestämd form singularis utan artikel (ett gammalt mönster som ligger till grund för kanslistilen, jämför s. 6, kap. 2.2.1) som statsrådsberedningens språkexperter bestämt motsätter sig användningen av. Laurén konstaterar dock att traditionen återigen har fått övertag – de nakna substantiven förekommer fortfarande i nyare författningstexter.
TP
3
PT
Det normala opersonliga skriftspråket, varken skönlitterärt eller kanslispråk, (definition
hos Malmström/Györki, 2007).
83
Bilaga 8 SOU 2008:106
3.1.1 Språkliga hjälpmedel i domstolarna
Att vara språkbevarare är inte domstolarnas uppgift, men väl att vara vårdare av ett språk i ständig utveckling. I skriften Språk och struktur i domar och beslut (2005) ges råd och förslag på hur anställda vid domstolen språkligt kan formulera sig begripligt. Skriften betonar vikten av att i språkarbetet i en domstol låta en arbetsgrupp inventera mallbeståndet. I domstolarna har man i alla tider använt sig av mallar som hjälpmedel, vilka också har blivit mer lättanvända i och med datoranvändningen. Att använda lättillgängliga och centralt framtagna mallar, som passar mindre bra för just det egentliga fallet, är inget skriften rekommenderar – tvärtom: Språk och struktur i domar och beslut råder att helt frigöra sig från mallen och skriva på ett sätt som är anpassat för det aktuella fallet. Det finns inget sätt att utforma domskäl
TPF
4
FPT
som är bra i alla situ-
ationer, utan man måste laga efter läge och följa sitt eget omdöme. Riktlinjer ges ändå – med utgångspunkt i att läsaren skall förstå hur domstolen resonerat.
3.1.2 Gamla förlagor lever vidare
En viktig aspekt är nödvändigheten att varje myndighet fortlöpande moderniserar språket i sina texter och gör dem ändamålsenliga. Men vad är då orsaken till att språket i offentliga texter inte alltid är ändamålsenligt? Åsa Sahlquist i Språkballongen (1984:41) beskriver med målande bilder att ord och fraser lever vidare från text till text ”[…] genom smitta” – och att skrivaren arbetar utifrån förlagor, som går tillbaka på ännu äldre förlagor: ”Orden och fraserna klibbar sig fast” och att ”[…]skrivaren inte ser några skäl att undvika de ålderdomliga orden”. Sahlquist (1984:41) menar att förlagorna förenklar arbetet; skrivaren tar bara över färdiga ord och fraser.
3.1.3 Text efter mottagare
Enligt Margareta Westman (1980:14) är en orsak att de som skriver ofta glömmer bort vem som är mottagare. Även om man vänder sig till fackfolk bör man inte ta för givet att de är fackmän på just det
TP
4
PT
Resonemanget bakom domslutet (Språk och struktur i domar och beslut 2005).
84
Bilaga 8
speciella område som texten berör. Westman råder vidare att alltid försöka sätta sig in i mottagarens situation, och om det uppkommer missförstånd bör man utreda i vilken mån det beror på att man har uttryckt sig otydligt. Även Torsten Gustafsson (1984:27) är inne på samma linje och uppmanar skrivaren att ändra inställning: ”Det gäller att mer tänka på läsaren än på oss själva”.
3.2 Återhållsam stilutveckling på grund av osäkerhet
Att osäkerheten är stor vad gäller det ålderdomliga språket hos myndigheterna beror enligt Wedin (1993:32) på att för många är lagens formuleringar heliga och man vill ogärna ändra. Frågor som: Vilka ord törs man byta ut och vilka ord måste man behålla? Vilka ord har en rättslig verkan och vilka har det inte? måste de berörda oundvikligen konfronteras med. Teleman & Wieselgren (1970:99) anser att den återhållsamma stilutvecklingen beror på prestige – de jämför med ”det rituella religiösa språkets ofta arkaiserande prägel”.
Cassirer (2003:99) anser att myndigheter håller fast vid urgamla formuleringar av ren slentrian och en rädsla att göra fel. Eftersom till exempel fackuttrycket vid äventyr av tredskodom har funnits i hundratals år, menar Cassirer att tjänsteman vid vederbörande myndighet inte vågar översätta det till begriplig svenska av rädsla för att något skulle bli fel. Teleman & Wieselgren (1970:99) anser att det är en realitet att misstolkningar i författningar förekommer och för att förhindra detta kan uttryckssättet bli omständligt med långa kedjor av samordnade led och upprepning av samma begrepp istället för synonymer.
3.2.1 Exakthet kontra begriplighet
Att skriva långt och innehållsrikt är svårt, men att skriva kort och innehållsrikt är ännu svårare (Sven Olov Stalfelt 1980:36). Men denna strävan att inte i onödan skriva långa berättelser uppmärksammas i Språk och struktur i domar och beslut (2005), där man menar att komprimerandet av texter dock inte får drivas så långt att man helt utelämnar vad personerna sagt, och endast skriver:
85
Bilaga 8 SOU 2008:106
Åklagaren har som bevisning åberopat målsägandeförhör med AA och BB. Dessa har bekräftat vad åklagaren påstår i sin gärningsbeskrivning. De har berättat på ett nyanserat sätt och får bedömas som trovärdiga. Tingsrätten lägger deras uppgifter, som framstår som tillförlitliga, till grund för domen.
(Ur Språk och struktur i domar och beslut 2005:10)
Dessa typer av domar är inte bättre än äldre tiders, eftersom ingen förklaring ges till hur domstolen resonerat, även om tid och ansträngning är nedlagd. Nilsson (1987:20) uppmärksammar motsättningen mellan klarhet och korthet med:
Verksam språkvård förutsätter alltså ibland att en framställning konkretiseras så att läsaren känner igen sina egna omständigheter i texten: vardagsliv, arbetsförhållanden, fritidsverksamhet.
I debatten exakthet kontra begriplighet råder alltså två läger av kommentatorer: det ena som är positiva till exaktheten och värnar om precisionen, tyngden och prestigen. De menar att det är svårt att förenkla facktexter, eftersom själva syftet med fackord är att det inte ska ges möjlighet till misstolkning. Det andra lägret däremot, regerar negativt och menar att facktexter är obegripliga med tung grammatik, ålderdomliga ord och med en konservativ utveckling grundad på slentrian och gammal sedvänja. Ett tungt vägande argument mot obegripliga texter är dessutom den språkklyfta som uppstår, när medborgarna i samhället varken förstår det som skrivs eller beslutas, och som slutligen kan leda till ett hot mot demokratin.
3.3 Från auktoritet till informalitet
Att förstå vad som beslutas måste anses vara fundamentalt i ett demokratiskt samhälle, men hur det ska sägas finns det också delade meningar om. Redan på 1970-talet skedde en förändring i de gamla umgängesritualerna – i all tysthet inträffade en kulturrevolution, där svenskarna blev mästare på att vara informella i alla tänkbara områden i och med duandets expansion. I boken Hej, det är från försäkringskassan! (1988) med Orvar Löfgren som redaktör, beskriver åtta forskare i uppsatser hur informaliseringen har slagit igenom i det svenska samhället. Språket anpassas till olika områden och även om spännvidden ökar, är inte rollerna så klara. En myndighet kan vara intim medan en annan är mer strikt. Hos vissa
86
Bilaga 8
yrkesgrupper som diplomater, militärer, präster och jurister har formalitet och formella funktioner stor betydelse: Diplomater har internationella umgängesritualer, militärer använder disciplin och befälshierarkier som fordrar ett standardiserat uppträdande, präster följer sina ritualer i dop och gudstjänster, och jurister tjänar lagen med en samling formler bundna av stränga formregler (Svante Nordin 1988:38). Men myndigheter som på 1980-talet utvecklade en informell stil var bland annat Riksskatteverket och Försäkringskassan, som i sina broschyrer tilltalar mottagaren som en nära bekant. Texterna i broschyrerna är extremt förenklade och tillrättalagda, och sändaren har ansträngt sig för att bli förstådd genom att använda ett intimt språk med ett du-tilltal på den förmodade mottagarens nivå (Eva Mårtensson 1988:120). När tidigare det formella fungerade som en skyddande förklädnad, fungerar nu det informella som en verklig och personlig kontakt, även om så inte vore fallet.
3.3.1 Informaliseringen – en medveten och levande process
Jonas Frykman (Löfgren 1988:33) påpekar dock att informaliseringen inte är en självgående process utan ett skeende som drivs av människor med mål och mening, och att denna process är något som berör förhållandet mellan struktur och aktör – mellan något befintligt och de som vill omforma detta. Frykman menar vidare att informalitet driver fram förändring och att vara informell kan räknas in i de tidsbundna, viktigaste strategiska tillgångarna och förklarar vidare att det är kanske ett av en individs viktigaste symboliska kapital. Med en kamratlig ton anges en ny etikett och nya regler, där man ska låtsas känna till helt obekanta människor.
3.3.2 Intimitet i offentligheten
Språket är inget isolerat fenomen i samhället, utan formas i den omgivning det används. Enligt Mårtensson (Löfgren 1988:105) förändras språket i takt med att samhället utvecklas och vi formar det språk vi behöver i vår tid. Mårtensson (Löfgren 1988:109) menar att det i alla kulturer verkar finnas ett behov av att kunna markera vilken relation som råder mellan personerna och där valet av tilltalsform styrs av normer som rör status och intimitet. Olika
87
Bilaga 8 SOU 2008:106
normer gäller i olika sammanhang, till exempel ytterligheterna kanslisvenskan och det vardagliga talspråket. Skillnaden är att olika regelsystem styr språket i olika sammanhang. De senare årens förändring av det offentliga talspråket, informaliseringen, innebär att regler och stildrag ur intimsfärens språk tas över av den politiska och administrativa offentligheten. Mårtensson drar slutsatsen att det rör sig om en intimisering av det offentliga språket.
3.3.3 Myndigheter i föräldrarollen
Mårtensson (Löfgren 1988:107) ifrågasätter vad som kan ligga bakom gränsöverskridandet och konstaterar att tendenserna i utvecklingen är motsägelsefulla: det är dels förekomst av centralisering och specialisering, dels demokratisering och decentralisering. Utjämningsprocessen hänger samman med minskade inkomster och utvidgade medvetenhet om rättigheter, och Mårtensson konstaterar likt Frykman att statsapparaten idag är större och har tagit på sig fler uppgifter inom allt större ansvarsområden. Kontaktytan mellan myndigheter och medborgare är också idag större. Myndighetspersoner som har blivit fler och med större makt har numer tillträde till ett privatliv som blivit allt mindre avskilt. Mårtensson förklarar vidare att genom att använda du eller ni blir också mottagaren synlig i texten. Frykman (Löfgren 1988:33) konstaterar metaforiskt ”[…] att makten har bytt ansikte och nu ler istället för att som tidigare ha rynkat ögonbrynen”. Mårtensson (Löfgren 1988:108) menar att myndigheternas personal också kan ha påverkats av utvecklingen och med det deras syn på sig själva, sina uppgifter och inte minst synen på medborgaren. Hon refererar till otillräckliga ord som storebrorsideologi och förmynderi, eftersom de enligt henne inte fångar in den ”ömsinthet” som dagens makthavare visar och hänvisar till förälderism som ett mer passande uttryck. Resultatet av detta förklarar Mårtensson är att ”statens självklara ställning i dagens samhälle inte behöver markera sin auktoritet med hjälp av ett maktspråk”.
88
Bilaga 8
3.3.4 Du med Försäkringskassan
I en undersökning av 112 broschyrer från Försäkringskassan där Mårtensson (Löfgren 1988:114) studerar hur bruket av tilltalsord har förändrats sedan 1940-talet, redovisar hon att före 1970 hade mer än hälften av broschyrerna det kanslispråkliga draget att undvika tilltal och efter 1970 saknar bara en femtedel av broschyrerna tilltalspronomen. Att du förekommer i de tidiga försäkringsbroschyrerna kan tolkas utifrån dess historia: Försäkringskassan är en ung institution som vuxit fram ur frivilliga organisationer med rötter i folkrörelse och arbetarrörelse, och där var du ett vedertaget tilltalsord (Löfgren 1988:15). Informalitet är således inte en formlöshet, utan hävdandet av nya former i opposition till det gamla etablerade.
4 Forskningsbakgrund
Tidigare forskning kring ämnet ordförståelse har bland annat utförts av Nils Frick och Sten Malmström och redovisas i boken Språkklyftan (1978). I deras undersökning, som skedde 1971, 1974 och 1975, mäts hur informanter uppfattar ord när de läser eller hör dem. De undersökta orden är cirka 700 i antalet och är för tiden aktuella i sociala, vardagsekonomiska, politiska och fackliga sammanhang. Ord som bland annat förekommer i studien är handräckning, kungörelse, vederhäftig och genmäle. De tillfrågade är runt 700 deltagare i Arbetsmarknadsstyrelsens kurser.
4.1 Fria svar i språkbehärskning
Frick & Malmström (1978) har använt en metod med fria svar och inte med flervalsprov, eftersom de antar att det sistnämnda kan vara något styrande. De menar också att deras svarsmetod ställer högre krav på en aktiv språkbehärskning och ger dem en mer nyanserad kunskap om informanternas förståelse och missförståelse. I bedömningen av svar delar Frick & Malmström in dem i tre huvudgrupper: rätta svar, delvis rätt och felaktiga svar. De har ytterligare två kategorier med svar som de tar hänsyn till: det ena där informanten till viss del förstår ordet men inte ger någon förklaring och det andra där man inte förstår ordet men trots allt gör en översättning. Beroende på hur svaren bedöms: rätt, delvis
89
Bilaga 8 SOU 2008:106
rätt eller fel, placeras de sedan in i någon av de tre första två kategorier. Frick & Malmström (1978:14) anser att vissa svar är så otydliga att de borde mätas efter en glidande skala, som ordet karies, där både sjukdom, tandsjukdom, tandröta och hål i tänderna anges som svar. Detta är en svaghet med fria svar – se också nedan under delvis rätt.
4.2 Redovisning av svar
I Frick & Malmströms (1978) undersökning redovisas svaren ord för ord i kolumner med en liggande stapel som anger hur stor andel av informanterna som förstår uttrycket. I ytterligare en kolumn presenteras diverse ord som är exempel på feltolkningar och som är delvis rätt. Sista kolumnen är upptagen för tänkbara utbytesord. I exemplet kalkyl (s. 68) kan man läsa att det är 10 % som svarar fel, 22 % som svarar rätt och 4 % som svarar delvis rätt. Som feltolkningar nämns utsträckning och dubblett, och som delvis rätt: ritningar, diagram, uppgifter och uppläggning. I Frick & Malmströms undersökning (1978:15) redovisas att i genomsnitt förstår 70 % av informanterna de undersökta orden, 30 % förklarar att de inte gör det och 55 % av alla svar är godtagbara översättningar.
4.3 Förebygga ordklyfta
Förståelseproblem som uppkommer ur brist på ordförståelse mellan medborgare och myndighet, kan enligt Frick & Malmström (1978:22) skapa en ordklyfta i samhället. De ifrågasätter hur informationen i ett samhälle ska nå ut om inte medborgarna behärskar det vedertagna uttryckssättet. För att undvika detta fenomen rekommenderar Frick & Malmström (1978:22) ett par åtgärder: För det första bör myndigheter bemöda sig om begriplighet, för det andra bör man välja sina ord beroende på mottagarens språkliga kunskaper, och slutligen att man byter ut vissa ord till mer lättbegripliga, även om man inte kan undvika det faktum att vissa ord inte går att ersätta, som till exempel aerogram med lätt flygbrev, eftersom Posten redan använder en internationellt förekommande term. Enligt Frick & Malmström missförstås till exempel uttrycket Företaget bestrider kostnaderna för ofta och borde ersättas med Företaget betalar.
90
Bilaga 8
4.4 Uppmärksamma skillnader i begriplighet
Frick & Malmström vill ändå klargöra att förståelsen av ord bara är en del av språkförståelsen, och att det finns annat i språket som kan gynna eller hämma förståelsen, som tunga grammatiska konstruktioner (1978:7). De skrivande måste vara medvetna om förståelseproblem och vara uppmärksamma på skillnader i begriplighet.
4.5 Lagspråk och begriplighet
Enligt Britt-Louise Gunnarsson (1982:99) har praktiskt arbete i årtionden bedrivits för att förbättra lagspråket, även om dessa huvudsakligen har varit historiskt inriktade och språkvetenskapligt deskriptiva. Gunnarsson menar att ”lagspråket har jämförts med normalprosa men inte relaterats till juridiskt innehåll eller funktion”. I Gunnarssons avhandling Lagtexters begriplighet (1982) pressenteras en undersökning av olika faktorers inverkan på begripligheten i medbestämmandelagen. Gunnarsson undersöker hur olika läsargruppers förståelse påverkas av ytspråkliga förändringar, som ordval och syntax – som djupare textförändringar. Vidare framlägger Gunnarsson teorier om begriplighet och formulerar slutsatserna som riktlinjer för lagtextskrivning.
5 Metod och material
Min undersökning är en del av ett större projekt, som bedrivs vid Uppsala universitet – en pågående utredning som heter Förtroende och kvalitet i domstolarna. Enligt Catharina Nyström Höög
TPF
5
FPT
är ett
av uppdragen att kartlägga hur kommunikationen mellan medborgare och domstolar fungerar. I ett försök att göra detta har utredningen beslutat att bland annat särskilt undersöka de språkliga aspekterna, vilket görs på tre sätt: med denna uppsats, med en läsundersökning av hur mottagarna uppfattar domarna och med ett försök att utarbeta ett slags diagnosinstrument för att identifiera problem redan när domarna skrivs.
TP
5
PT
Universitetslektor och docent Catharina Nyström Höög vid Uppsala universitet är för-
medlare av uppdraget. Utredningens ordförande är Sigurd Heuman.
91
Bilaga 8 SOU 2008:106
5.1 Undersökningsmetoder – litteratur och enkäter
Syftet med denna uppsats är att undersöka om den vanliga människan, det vill säga en person som inte är utbildad i juridik, förstår vad som skrivs i domarna. För att nå mitt mål har jag utfört dels en litterär studie, dels en enkätundersökning. Den litteratur jag har tagit del av är bland andra: Språkklyftan av Nils Frick och Sten Malmström (1978), Mer än ord av Torsten Gustafsson (1984), Språkballongen av Åsa Sahlquist (1984), Språket i domar och beslut av Svea hovrätt (1987), Svenskt fackspråk av Marianne Nordman (1992), Hej, det är från försäkringskassan av (red) Orvar Löfgren (1988) och Att skriva juridik av Ulf Jensen & Staffan Rylander (2006).
5.2 Urvalet av informanter
Enkätunderökningen består av totalt 71 besvarade enkäter av personer i åldern 19–65 år, som inte är utbildade i juridik och som passar in i bemärkelsen vanliga människor. Dessa 71 informanter är i sin tur indelade i två huvudgrupper, där den ena består av 30 personer med blandad yrkesbakgrund, här kallad Yrkesgruppen och den andra, Studentgruppen, består av 41 lärarstudenter på Mälardalens högskola. Med hjälp av Ulf Löfvenhamn
TPF
6
FPT
och Katrin
Wennerström
TPF
7
FPT
i Eskilstuna fann jag informanter till respektive
grupp. Ifyllandet av enkäterna skedde på två olika sätt: Yrkesgruppens enkäter fylldes i under ett antal olika tillfällen mellan den 8 och 16 april 2008, medan Studentgruppens enkäter fylldes i vid två tillfällen, den 12 och 16 april 2008. Tiden för själva ifyllandet av enkäten varierade, men tog mellan 10 och 20 minuter. Informanterna var positivt inställda till att vara med i undersökningen, även om en informant i Studentgruppen kommenterade ifyllandet med ”Det här är ju värre än nationella provet”.
Yrken som förekommer bland Yrkesgruppen är bland annat elektriker, skoladministratör, lärare och socionom. I Studentgruppen uppgav tre informanter att de förutom studier även arbetade som lärarvikarie, verkstadsmekaniker respektive barnskötare. Ytterligare två uppgav att de ”arbetar extra” och en student var före detta
TP
6
PT
Ulf Löfvenhamn är lärare på Komvux i Eskilstuna.
TP
7
PT
Katrin Wennerström är universitetsadjunkt på Mälardalens högskola i Eskilstuna/Västerås.
92
Bilaga 8
frisör. Medelåldern i Yrkesgruppen är 36,5 år och i Studentgruppen 27 år. Hela urvalsgruppen har en medelålder på 31 år.
5.3 Enkätens utformning
Enkäten består av totalt 35 svåra ord, av vilka informanten förklarar betydelsen på 22 och där de resterande 13 orden alltså inte ska förklaras. Att enkäten utformas i tre delar med tre olika typer av svar beror på att jag eftersträvar dels variation för informanten i svarandet: att tänka ut och förklara egna synonymer till 35 ord är alltför tidskrävande – i sådana fall hade jag nog fått överväga att dra ner antalet ord (vilket jag helst vill undvika) – dels kunna jämföra de olika delarna med varandra, både för en och samma informant och gruppvis.
Enkäten är anonym och utformad i tre delar, se bilaga nr 1. I inledningen uppger informanten ålder kön, yrke/sysselsättning och markerar aktuell utbildning: grundskola, gymnasium eller högskola. I den första delen som består av tretton ord kryssar informanten för om hon eller han förstår ordet med: Ja, Nej eller Jag tror det. Informanten behöver inte förklara betydelsen utan det viktiga här är om hon eller han anser sig förstå det. I den andra delen presenteras fjorton olika meningar och fraser, med ett kursiverat ord i respektive mening, som informanten ska förklara med egna ord eller med en synonym. Till exempel ”Han har genom rånet avhänts 15 000 kronor”, där ordet avhänts ska förklaras med till exempel blivit av med. Slutligen i enkätens tredje och sista del kryssar informanten för lämplig synonym (av tre) till åtta presenterade ord, som till exempel i fras 28: ”Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst”. Här ska ordet föreskrift ersättas med antingen villkor, förord eller önskan, av vilka det första alternativet villkor är en passande synonym.
5.3.1 Svarsmodell med variation
Att jag har valt en annan svarsmodell än Frick & Malmström, som enbart har fria svar, beror på att jag premierade variation med både fria svar och flervalsprov. Men även det praktiska, som till exempel hur lång tid jag kan ”låna” av informanternas lektionstid när enkäterna ska fyllas i, är av betydelse. Eftersom flervalsmetoden
93
Bilaga 8 SOU 2008:106
med färdiga svarsalternativ att kryssa för tar mindre tid i anspråk än fria svar, där det krävs mer tanke och formulering, anser jag den metoden fungera väl som en del av studien. En risk som inte går att bortse ifrån är att informanten med denna modell kan av ren tur kryssa för rätt ord. Därför är det viktigt att informanten får tillfälle att uttrycka sig med egna ord. Mitt mål är alltså att åstadkomma en enkät baserad på flervalsprov kombinerad med informantens egna ord och formuleringar, som samtidigt är praktisk utförbar, både för informanten att besvara och för mig att arbeta med.
5.4 Urvalsmetod av ord och meningar
Orden som undersöks och finns med på enkäten, har jag tagit ur 15 autentiska domar, som tillhandahållits av Catharina Nyström Höög från Uppsala universitet. Domarna kommer från olika delar av Sverige och enligt utredningen är det första instansens domar, från tingsrätten, som ska undersökas och det är i dessa jag har plockat de aktuella orden efter att ha läst domarna. Min urvalsmetod när det gäller vilka ord som ska undersökas består av två tillvägagångssätt: dels vad jag själv anser vara svåra ord, dels vad jag tror kan vara svårt för den vanliga människan. Även om jag förstår ordet eljest till exempel, valde jag att ha det med i undersökningen eftersom ordet inte används dagligen och kan uppfattas svårt just på grund av ovanligheten.
Meningar och fraser som förekommer i enkätens andra och tredje del, se bilaga nr 1, har jag tagit från domarna. Jag har dock anpassat dem för enkäten genom att förkorta dem, och där namn har förekommit har jag anonymiserat med han, hon eller NN.
Synonymerna som informanten får välja emellan i enkätens tredje del har jag valt med utgångspunkt i att alla förslag ska verka rimliga. Det vill säga att informanten inte ska kunna ”lista ut” vilket ord som ska väljas, bara genom att se på kontexten. Om till exempel markarbete ges som ett av tre möjliga förslag på synonym till enkätens stämpling (mening 33 i bilaga nr 1), är det knappast troligt att någon väljer det, eftersom hela meningen lyder: ”Hovrätten dömer NN för stämpling” och markarbete naturligtvis inte är en brottslig företeelse.
Undersökningen består både av juridiska fackord och allmänt svåra ord med en något flytande gräns. Till den juridiska terminologin hör bland andra beslagsyrkande, bifalla, rekvisitet, ådömas,
94
Bilaga 8
åberopa, bestickning, stämpling, avhänts och tillerkännas, medan eljest, beaktas, förslagenhet, morbid, vidmakthållit, föreligger, ostridigt och komprometterande betraktas som allmänt svåra ord hos kanslispråket.
5.5 Tolkning av svar
I likhet med Frick & Malmström i Språkklyftan (1978), upplever jag samma problematik när det gäller att tolka svaren i enkäten: Vad är korrekt synonym – var går gränsen? Frick & Malmström (1978:14) frågar sig om karies är detsamma som tandsjukdom, och hävdar att ordförståelse borde mätas efter en glidande skala. I min undersökning får jag bland annat ta ställning till om bifall är synonymt med medhåll. Men som jag nämner i inledningen av kapitel 6: Kan det presenterade ordet bytas ut mot den föreslagna synonymen och meningens huvudsakliga betydelse bibehålls, bedömer jag svaret som korrekt. I fallet med ordet bifall lyder hela meningen ”Bolaget har vunnit bifall till sitt överklagande” och där anser jag vunnit medhåll vara ett passande alternativ med samma betydelse.
Frick & Malmström (1978:14) löste däremot dilemmat med att välja en gradering av svarsalternativ med delvis rätt. Detta svarsalternativ förekommer dock inte i min undersökning, utan jag har endast korrekt eller felaktigt svar, men har även angivit procentandel som inte har uppgivit något svar alls.
6 Resultat
För att studera om vanliga människor förstår vad som skrivs i juridiska domar har jag låtit 71 personer svara på min enkät som handlar om ordförståelse. I det följande sammanställer och redovisar jag de resultat som är baserade på svaren i min enkätundersökning och i kapitel 7 diskuterar jag resultatet. Resultaten som jag redovisar påverkas naturligtvis av hur svaren har bedömts och risk för subjektivitet förekommer. För att ett svar ska godkännas ska det vara möjligt att byta ut det givna ordet mot den föreslagna synonymen, utan att meningen förlorar sin ursprungsbetydelse. Med hjälp av tabeller kommer jag att redovisa hur stor ordförståelsen är i procent, samt hur den är fördelad i de olika grupperna.
95
Bilaga 8 SOU 2008:106
6.1 Beskrivning av urvalsgrupperna
Utifrån de ifyllda enkäterna har jag sammanställt resultatet. Informanterna består av två huvudgrupper som jag kallar Yrkesgruppen och Studentgruppen. I Tabell 1 redovisas hur respektive grupp är sammansatt med ålder och antal.
Tabell 1 Beskrivning av urvalsgrupperna
Yrkesgruppen Studentgruppen Hela gruppen Utbildning % Antal % Antal % Antal Högskola 27 8 100 41 69 49 Gymnasium 60 18 25,5 18 Grundskola 13 4 5,5 4 Kvinnor 60 18 93 38 79 56 Män 40 12 7 3 21 15 Totalt antal 30 41 71 Medelålder 36,5 år 27 år 31 år
Av Tabell 1 framgår att Yrkesgruppen består av 30 personer i åldern 19 till 65 år, med en medelålder på 36,5 år, där 13 %, det vill säga fyra personer, har grundskoleutbildning. Vidare har 60 % gymnasieutbildning, vilket motsvarar 18 informanter, och 27 % av gruppen eller åtta personer, har högskoleutbildning. Könsfördelningen i Yrkesgruppen är 60 % kvinnor och 40 % män, det vill säga 18 och 12 i antal.
Studentgruppen med 41 personer består av elva fler informanter än Yrkesgruppen. De är lärarstudenter och samtliga har alltså högskoleutbildning. Könsfördelningen är ojämn med 93 % kvinnor och 7 % män, vilket motsvarar 38 respektive 3 i antal personer. Tabell 1 visar skillnader och likheter mellan grupperna, till exempel att Studentgruppen är mer homogen vad gäller ålder och utbildning. Den äldsta i Studentgruppen är 48 år och de yngsta i båda grupperna är 19 år.
Totalt sett består dessa två grupper av 71 personer, där snittet är 67 % med högskoleutbildning, 25,5 % gymnasium och 5,5 % med endast grundskoleutbildning. Majoriteten, 79 %, är kvinnor och 21 % är män. Medelåldern på hela urvalsgruppen är 31 år, varav den äldsta informanten är 65 år och finns i Yrkesgruppen.
96
Bilaga 8
6.2 Enkätens första del: Hur informanten upplever sig förstå ordet
I enkätens första del undersöks hur informanten förstår tretton föreslagna ord med att kryssa för Ja, Nej eller Jag tror det (se bilaga 1). Yrkesgruppen har uppgivit att de i snitt förstår 7,8 av 13 ord, vilket motsvarar 60 % ordförståelse i undersökningens första del. Studentgruppen har uppgivit att de förstår 6,7 ord, vilket motsvarar 52 % av de presenterade orden.
I Tabell 2 redovisas resultatet av hur informanterna upplever sig själva förstå de föreslagna orden och hur ordförståelsen är fördelad mellan ord och informanter per grupp. Bokstäverna Y och S är förkortningar av Yrkesgruppen respektive Studentgruppen.
Tabell 2 Procentandelar angivna svar per ord och grupp
Ja
Nej Jag tror det
Ord Y S Y S Y S beaktas 83 90 7 0 10 10 belägg 83 98 0 0 17 2 belöper 33 17 47 56 20 27 beslagsyrkande 43 22 33 54 23 24 bifalla 80 68 7 10 13 22 eljest 50 44 33 41 17 15 förebragts 27 32 50 32 23 36 förpliktas 66 54 17 10 17 36 rekvisitet 33 12 47 66 20 22 simulation 90 70 7 20 3 27 tillerkännas 60 46 17 22 23 32 uppsåt 93 82 3 7 3 10 ådömas 43 36 30 43 27 21 60 52 23 26 16 22 Genomsnitt
55 25 19
Av tabellen framgår att Yrkesgruppen har angivit att de förstår 60 % av de presenterade orden och Studentgruppen 52 %. Yrkesgruppen har uppgivit att de inte förstår 23 % av orden, medan siffran för Studentgruppen är 26 %. Yrkesgruppen har uppgivit att de tror sig förstå 16 % av orden och Studentgruppen 22 %. Vid en sammanställning anser hela urvalet att de förstår 55 % av de presenterade orden, medan 25 % av orden inte förstås och 19 % av orden tror
97
Bilaga 8 SOU 2008:106
informanterna att de förstår. Även om Yrkesgruppen har högre procent angiven ordförståelse med 61 % mot Studentgruppens 52 %, förkommer variation i ordförståelsen. Beaktas, belöper, simulation och uppsåt förstår båda grupperna betydelsen av. Simulation känner Yrkesgruppen bättre till än Studentgruppen, medan Studentgruppen är mer införstådd med vad ordet belägg betyder än vad Yrkesgruppen är. Ord som ingen av grupperna är nämnbart bekanta med är belöper, förebragts och rekvisitet. Generellt sett är informanterna mer benägna att ange att de förstår ord än att de inte gör det. 55 % av orden har informanterna uppgivit att de förstår, medan endast 25 % av orden inte förstås. Att informanterna gärna uppger att de förstår och lämnar positiva svar, kan hänga ihop med överrapportering som jag diskuterar i kapitel 7.5.1.
6.3 Enkätens andra del: Förklara med egna ord
I enkätens andra del förklarar informanten med egna ord och synonymer vad hon eller han tror att de föreslagna orden betyder (se bilaga nr 1). I Tabell 3 presenteras de sammanräknade enkätresultaten.
I den vänstra kolumnen presenteras orden i bokstavsordning och i fetstil, vilket skiljer sig från enkäten, där de är kursiverade och placerade i meningar eller fraser. Att orden inte står i alfabetsordning på enkäten beror på en strävan att informanten ska uppleva orden i ett så naturligt sammanhang som möjligt. Därför har jag valt att presentera orden såsom jag fann dem i domarna: inte ordnade i system men i olika tempusformer, som till exempel föreligger och yrkat. Däremot anser jag det praktiskt att ha resultatdelen i bokstavsordning, för att snabbt finna ord som diskuteras i tabellen. Nämns bifall vet man att söka i tabellens början (där det står som andra ord), medan ordet först återfinns som åttonde ord på enkäten i meningen: ”Bolaget har vunnit bifall till sitt överklagande”, se bilaga nr 1 .
Orden inom parentes är enligt Bonniers Ordbok (2007) och Juridikens termer (1988) tänkbara och korrekta synonymer till de presenterade orden. Under rubriken Korrekt/Felaktig synonym anges hur stor del av informanterna som angav en korrekt respektive felaktig förklaring. De informanter som inte har svarat, utan bara lämnat blank rad eller streck återfinns i kolumnen Ej svarat. Till höger i tabellen finns förslag på vad informanterna från
98
Bilaga 8
hela urvalsgruppen har skrivit som synonymer till respektive ord, både korrekta och felaktiga.
Tabell 3 Procentandelar informanter som kan förklara med egna ord
Korrekt
synonym
Felaktig synonym
Ej svarat Förslag på synonym R = Rätt, F = Fel
Y S Y S Y S
avhänts (berövats)
TPF
8
FPT
50 66 33 17 17 17 R: bestulits, förlorat
F: tilldelats, fått tag på, kommit över, stulit
bifall (godkännande)
60 61 7 2 33 37 R: ja, gehör, samtycke, medhåll, positivt svar, tillåtande F: ersättning, igen
dispositionsrätten (rätten till förfogande)
54 51 13 17 33 32 R: rätten att bo, rätt att förfoga användningsrätten, tillgången, nyttjanderätten F: ett belopp på handpenning, rätten till pengar, avgiftsbeloppet, uppdelningsrätt, rätt att sälja
föreligger (finns) 70 60 17 20 13 20 R: finns F: verkar som
förslagenhet (listighet)
23 10 27 32 50 58 R: utstuderad slughet, påhittighet, listig och ful fräckhet, fyndig, list F: stor skicklighet, ett förslag, intresse, uppsåt, medvetenhet, försigkommen, motiv, initiativ
förverkas (mistas) 50 20 27 36 23 44 R: göras av med, fråntas, säljas, beslagtas F: användas, rustas, skötas, tas med, räknas in
jämte (tillsammans med)
70 49 13 15 17 36 R: plus, tillägg, också, bredvid F: avrundad, förutom, ingen ränta
morbid (sjuklig, osund)
37 17 23 36 37 46 R: sjukligt beteende, dyster,
depressiva tankar, negativ, destruktiv, ’störd’ F: obscen, omänsklig, aggressiv, mordbenägen, elak, dödslängtan, skum, extrem, inåtvänd, farlig
TP
8
PT
Synonymerna inom parentes är tagna ur Bonniers ordbok (2007) och Juridikens termer
(1988).
99
Bilaga 8 SOU 2008:106
Korrekt
synonym
Felaktig synonym
Ej svarat Förslag på synonym R = Rätt, F = Fel
Y S Y S Y S
oundgängligen (oundvikligen, ofrånkomlig)
46 29 7 17 47 54 R: nödvändigtvis F: ogrundat, skyndsamt, utan anledning
utge (betala) 87 73 7 20 7 7 R: betala F: bestämma, kräva, ange, få, begära
vidmakthållit (upprätthållit, bevarat)
53 42 17 24 30 34 R: hållit fast vid, står fast, behålla F: undanhållit, yrkat på, tagit del av, hävdat, undangömt, styrkt
yrkat (begärt)
93 88 0 7 7 5 R: krävt, önskat, bett om, vill ha F: använt
åberopat (hänvisat eller refererat till)
27 5 40 73 33 22 F: föreslagit, kallat, tagit upp, begärt, godkänt, överklagat, önskat, tagit emot, krävt, nekat, påkallat, bestämt, medgivit
åläggs (blir skyldig) 87 100 3 0 10 0 R: krävs på, ska betala, tvingas, döms att F: anmodas
56 48 16,5 22,5 25,5 29,5
Genomsnitt
52 20 28
Av Tabell 3 framgår att Yrkesgruppen förstår 56 % av orden som presenteras i meningar och fraser, vilket motsvarar 7,9 korrekta svar av möjliga 14 i enkätens andra del. Studentgruppen förstår 48 % av orden, vilket är 6,7 godkända svar. I hela gruppen förstås 52 % av de presenterade orden korrekt. I Studentgruppen är det 29,5 % av orden som inte har besvarats, jämfört med 25,5 % i Yrkesgruppen. Synonymer som informanterna har givit som förslag varierar i antal för respektive ord. Till exempel på ordet morbid svarar endast 17 % av Studentgruppen rätt, men felaktiga synonymer är desto fler, nämligen 36 %.
Tabellen visar vidare att det ord som minst antal informanter svarade rätt på är åberopat, där hela 73 % av Studentgruppen svarade fel och 40 % av Yrkesgruppen. Ytterligare ett svårt ord är förslagenhet, som inte många har svarat på: hela 50 % i Yrkesgruppen och 58 % i Studentgruppen undvek att svara på det ordet. De som svarade rätt var endast 23 % i Yrkesgruppen och 10 % i Student-
100
Bilaga 8
gruppen. Ett annat ord som orsakar svårigheter för informanterna i båda grupperna är oundgängligen, där 47 % i Yrkesgruppen och 54 % i Studentgruppen inte har uppgivit något svar. Ord som däremot förstås är jämte, utge, yrkat och åläggs, där mer än 70 % av informanterna har svarat rätt. Föreligger tillhör även den kategorin med 70 % hos Yrkesgruppen och 60 % hos Studentgruppen som svarat rätt. Ordet åläggs har så hög procentandel som 87 i Yrkesgruppen och i Studentgruppen visste alla informanter vad ordet betyder.
Värt att notera är de felaktiga synonymerna, som för vissa ord till och med har motsatt betydelse. Ett exempel är ordet avhänts (berövats), där synonymer som kommit över, stulit och fått tag på är föreslagna. Även för ordet utge (betala) har synonym med motsatt betydelse givits som förslag, nämligen få. Ett ord som inte många informanter svarade rätt på är morbid (sjuklig, osund), där endast 37 % av Yrkesgruppen och 17 % av Studentgruppen fick godkända svar. Intressanta förslag på just nämnda ordet morbid – och som jag har tolkat som korrekta – är bland annat sjukligt beteende, störd, dyster och depressiva tankar. Felaktiga förslag är däremot obscen, aggressiv, mordbenägen, elak, extrem, inåtvänd och farlig.
Morbid är alltså ett ord som förekommer frekvent, men där få vet dess korrekta betydelse. Att morbid genererar åtskilliga tolkningsalternativ kan bero på att ordet förekommer både som fackord och som allmänt svårt ord. Som fackord används morbid, enligt Bonniers svenska ordbok (2007), med den exakta betydelsen sjuklig eller osund, medan ordet i allmänspråkliga sammanhang har en allmänt negativ klang, med tolkningar som till exempel störd och dyster. Att ordet förekommer i domstolsspråk är överraskande.
Tabellen visar inga större skillnader i förståelse mellan allmänt svåra ord och juridiska fackord. De ord som förstås respektive inte förstås är jämnt fördelade i de båda kategorierna. Till juridiska fackord räknar jag i den här delen av enkäten avhänts, bifall, dispositionsrätten, förverkas, utge, yrkat, åberopat och åläggs. De allmänt svåra orden är de resterande föreligger, förslagenhet, jämte, morbid, oundgängligen och vidmakthållit.
6.4 Enkätens tredje del: Ange rätt synonym
I den sista delen av enkäten får informanten välja på tre synonymer till ett föreslaget ord. I Tabell 4 redovisas resultatet av enkäterna. I den vänstra kolumnen presenteras orden, här i bokstavsordning
101
Bilaga 8 SOU 2008:106
och fetstil, och på raden under tre synonymer att välja emellan. Den korrekta synonymen står alltså längst till vänster i tabellen, under respektive ord i fetstil.
Utredande är rätt synonym till beredande (första raden i tabellen) och mutbrott rätt synonym till bestickning (tredje och fjärde raden). Y och S anger Yrkesgruppen respektive Studentgruppen.
Tabell 4 Ange rätt synonym
Ord med rätt synonym Fel synonym Fel synonym
Har inte
svarat
Y S
Y S
Y S Y S
beredande
utredande 43 51 förfarande 10 10 förberedande 45 36 2 2
bestickning
mutbrott 57 56 förfalskning 27 27 koppleri 10 2 6 15
föreskrift
villkor 43 56 förord 17 10 önskan
40 34 0 0
förevarande
ifrågakommande 33 36 föregående 53 54 brottsförebyggande 7 7 7 3
kompro-
metterande
misskrediterande 57 34 falska 30 22 förskönande 10 39 3 5
ostridigt
obestridligt 30 32 orimligt 40 51 oskäligt 23 15 7 2
stämpling
förberedelse till
brott
63 54 kidnappning 0 2 ekonomisk
brottslighet
30 41 7 3
vitsordat
bestyrkt 30 22 krävt 37 41 hänvisat 30 34 3 2
44,5 42
27 27 24 26 4,5 4
Genomsnitt
43,5
27
25 4,5
Tabell 4 visar att av hela gruppen kryssade 43,5 % för korrekta synonymer. Yrkesgruppen förstår 44,5 % av orden och Studentgruppen 42 %. Det är endast i snitt drygt fyra procent av orden som inte har besvarats av hela urvalsgruppen.
Av dessa ord i enkätens tredje del, räknar jag beredande, bestickning, föreskrift, stämpling och vitsordat som juridiska fackord, och förevarande, komprometterande och ostridigt som allmänt svåra
102
Bilaga 8
ord. Tabellens siffror visar inga tendenser på skillnader i förståelse av allmänt svåra ord eller juridiska fackord. Orden med högst procentandel korrekta svar är bestickning med 57 % i Yrkesgruppen och 56 % i Studentgruppen, stämpling med 63 % i Yrkesgruppen och 54 % i Studentgruppen. För ordet vitsordat har fler informanter svarat krävt istället för bestyrkt, 37 % i Yrkesgruppen och 41 % i Studentgruppen. Likaså har 51 % i Studentgruppen svarat orimligt som synonym till ostridigt, när det korrekta svaret är obestridligt. Komprometterande har till och med fått synonym med motsatt betydelse som förslag, nämligen förskönande, som hela 39 % i Studentgruppen svarade. Av Yrkesgruppen har däremot 57 % uppgivit rätt svar på komprometterande. Ett ord som har snarlikt utseende men skilda betydelser är beredande och förberedande; där ansåg 45 % i Yrkesgruppen och 36 % i Studentgruppen att beredande är förberedande. Den korrekta synonymen är utredande – även den ganska lik de två tidigare orden.
Tabellen visar alltså 44,5 % angivna korrekta svar av Yrkesgruppen, vilket motsvarar 3,6 rätt av enkätens 8 ord. Studentgruppen har 42 % ordförståelse, det vill säga 3,4 rätt av 8. Vid en tillbakablick och summering av de tidigare enkätresultaten finns en tendens att Yrkesgruppen är bättre än Studentgruppen i ordförståelse trots lägre utbildningsnivå. Även om skillnaden i ålder inte är nämnvärt stor – Yrkesgruppen är 9,5 år äldre än Studentgruppen, väcker ändå dessa siffror en intressant fråga, nämligen om ålder är viktigare än utbildning när det gäller ordförståelse.
6.5 Ålder som tänkbar variabel
För att studera om ålder är en betydelsefull variabel i ordförståelse, har jag delat in de 71 informanterna i två åldersrelaterade grupper: 19 till 25 år och 26 till 65 år, i tabellen kallade Unga och Äldre. Att jag nu delar in hela urvalsgruppen i åldersrelaterade grupper och inte Yrkes- och Studentgruppen var för sig, beror på att den ursprungliga åldersfördelningen i respektive grupper skapar alltför ojämna grupper. I Studentgruppen består majoriteten av yngre informanter runt 25 år och inga över 48, medan Yrkesgruppen är mer jämnt fördelad i ålder från 19 till 65 år. För att kunna göra en jämförelse i denna del av studien, där ålder sätts i relation till ordförståelse, anser jag detta alternativ vara den bäst fungerande
103
Bilaga 8 SOU 2008:106
lösningen. Tabell 5 visar hur dessa grupper är indelade i ålder och antal.
Tabell 5 Åldersindelning av hela urvalsgruppen
Gruppbenämning Årsintervall År medel Antal Unga 19–25 22 35 Äldre 26–65 40 36 Medelålder 31 Gruppens totala antal 71
I Tabell 5 är Yrkes- och Studentgruppen sammanslagna till en enhet, för att sedan delas upp i de två grupperna Unga och Äldre. Tabell 5 visar att den yngre gruppens ålder består av 19 till 25-åringar och den äldre av 26 till 65-åringar. Antalet informanter i grupperna är jämnt fördelade: 35 respektive 36. I mitten på tabellen presenteras medelåldern i varje grupp; 22 hos de yngre och 40 hos de äldre. Hela gruppen har en medelålder på 31 år, låg därför att de deltagande studenterna är fler än de i Yrkesgruppen. Att spannet också är mindre i den yngre gruppen med 19 till 25 år, jämfört med de äldre, som har hela 26 till 65 år som intervall, beror på låg åldersspridning och på att jag försöker få informanterna jämnt fördelade i antal i de båda grupperna.
Som jag tidigare nämnde är Studentgruppen i snitt både yngre och fler till antalet, vilket ger en riklig representation av de yngre. Det hade naturligtvis varit önskvärt med jämnare åldersspann i de två grupperna, men eftersom min avsikt är att skapa en grupp med yngre människor stämmer den låga åldersspridningen på 19–25 år ändå överens med vad Anna Gunnarsson Grönberg (Eva Sundgren 2007:222) refererar till som ”unga människor”. Gunnarsdotter Grönberg menar att många forskare avgränsar ungdomstiden till 13–24 år och få anses vuxna i 25-årsåldern.
6.6 Åldersfördelning i enkätens första del
I Tabell 6 presenteras resultat av den första delen av enkäten baserade på ålder och hur informanterna uppger att de förstår ordet – någon förklaring krävdes alltså inte i denna del. I tabellens vänstra kolumn anges de olika grupperna Unga och Äldre, i mitten procent
104
Bilaga 8
angivna JA-svar per grupp och till höger antal JA-svar per grupp av enkätens första del, där 13 ord presenterades.
Tabell 6 Ålder i relation till angiven ordförståelse i enkätens första del
Åldersgrupp Procent Ja-svar i ordförståelse Medeltal antal angivna Ja-svar Unga 46 6 Äldre 63 8,3 Hela gruppen 56 7,2
Av Tabell 6 framgår att den yngre gruppen uppger att de förstår 46 % av de presenterade orden och de äldre förstår 63 % av orden, vilket motsvarar ett snitt på 6 antal JA-svar per informant i den yngre gruppen och 8,3 i den äldre gruppen. I snitt uppger hela urvalet att de förstår 56 % av orden, det vill säga 7,2 JA-svar per informant.
6.7 Åldersrelaterade svar i enkätens andra del: Förklara med egna ord
I enkätens andra del ombads informanten förklara med egna ord eller synonymer vad ett kursiverat givet ord, placerat i en mening, betyder. I Tabell 7 redovisas de olika åldersgrupperna och procentandel rätt förklarade synonymer per grupp. Till vänster i tabellen står kategorierna Unga och Äldre. Sedan visas procent korrekta svar per grupp och till höger antal korrekta svar per grupp. I tabellens nedersta del presenteras dels hela urvalsgruppens medeltal i procent, dels hela urvalets korrekta svar i medeltal av möjliga 14.
Tabell 7 Korrekta svar per åldersgrupp i enkätens andra del
Åldersgrupp Procent korrekta svar/grupp Antal korrekta svar/grupp Unga 42 6 Äldre 60 8,5 Hela gruppen 52 7,3
Av Tabell 7 framgår att de yngre har angivit 42 % korrekta synonymer, och de äldre 60 %. Hela gruppens medeltal är 52 % korrekta svar i enkätens andra del, vilket motsvarar i snitt 7,3 korrekta svar
105
Bilaga 8 SOU 2008:106
av enkätens 14. Här har de äldre återigen högre medeltal rätta svar än de yngre.
6.8 Åldersrelaterade svar i enkätens tredje del: Kryssa för rätt synonym
I enkätens tredje del skulle informanten markera med ett kryss vilket alternativ som passar bäst av tre föreslagna synonymer per givet ord. I Tabell 8 redovisas procentandelar och antal korrekta svar per årsgrupp. I vänstra kolumnen finns ålderskategorierna, i mitten procentandelar korrekta svar per grupp och till höger presenteras antal korrekta svar per grupp. Det maximala antalet korrekta synonymer är 8.
Tabell 8 Korrekta svar per åldersgrupp i enkätens tredje del
Åldersgrupp Procent korrekta svar/grupp Antal korrekta svar/grupp Unga 34 2,8 Äldre 51 4 Hela gruppen 43,5 3,4
Av Tabell 8 framgår att de unga i snitt har 34 % korrekta svar, medan motsvarande siffra är 15 procentenheter högre hos de äldre med 51 % rätta synonymer. Hela gruppens procentandel korrekta svar är 43,5 %. De unga har ett snitt på 2,8 korrekta svar, medan de äldre har 4, vilket motsvarar ett medel på 3,4 rätt av 8 möjliga i enkätens tredje och sista del. Återigen har de äldre givit ett högre antal godkända svar jämfört med de yngre.
7 Diskussion av resultat
I denna uppsats undersöks ordförståelse – om den vanliga människan förstår vad som skrivs i juridiska domar. I det följande diskuterar och sammanfattar jag de sammanställda resultaten.
106
Bilaga 8
7.1 Hela gruppens totala ordförståelse
Enkätundersökningen visar att hela gruppen på 71 informanter förstår 51 % av de 35 orden, vilket kan jämföras med Frick & Malmströms undersökning Språkklyftan, där ” [...] 55 % av alla svar ger översättningar som bedömts som godtagbara” (1978:15).
För att kunna göra en jämförelse mellan två kategorier, har jag från undersökningens början utgått från två grupper av informanter, som jag kallar Yrkesgruppen och Studentgruppen. I antal är Yrkesgruppen något färre, de är 30 jämfört med Studentgruppen som är 41. Jag anser dock inte att skillnaden är så markant att det skulle inverka negativt på undersökningen. Med en majoritet av 79 % kvinnor är även könsfördelningen ojämn – men eftersom syftet i uppsatsen behandlar den så kallade vanliga människan och inte har ett genusperspektiv, ser jag inget hinder i en överrepresentation av kvinnor.
7.2 Resultat i ordförståelse – med och utan självuppskattade svar
Resultatet från de två grupperna visar att Yrkesgruppen förstår 56 % av orden och Studentgruppen 48 %. I detta resultat är den första enkätdelen medräknad, där informanten endast skulle uppge om hon eller han förstod ordet – någon förklaring krävdes alltså inte. Om första enkätdelen utesluts, och resultaten baseras på de 22 frågor med godkända svar (från del två och tre), är siffran för hela gruppen 49 %, Yrkesgruppen förstår 53 % av orden och Studentgruppen förstår 46 % av orden. Jag har även jämfört ålder i relation till ordförståelse, men återkommer till det senare i kapitel 7.6 Ålder som variabel.
7.3 Vad informanten uppger jämfört med godkända svar
I enkätens första del undersöker jag informantens egen upplevelse av ordförståelse. Att jag har valt en kategori där informanten endast uppger om hon eller han förstår de presenterade orden och inte behöver förklara dem, beror på att jag har för avsikt att kunna jämföra vad informanterna anser sig kunna och vad de verkligen förstår.
107
Bilaga 8 SOU 2008:106
Som jag ovan nämnde har Yrkesgruppen i snitt uppgivit att de förstår 7,8 ord, vilket motsvarar 60 % av orden i första delen. Studentgruppen har ett snitt på 6,7 förstådda ord, vilket betyder 52 % ordförståelse. Dessa siffror kan jämföras med respektive grupps verkligt godkända svar, som är beräknade på enkätens andra och tredje del: Där har Yrkesgruppen 53 % godkända svar, medan Studentgruppen har 46 %, en skillnad på 7 procentenheter. Yrkesgruppen har uppgivit att de förstår fler ord än Studentgruppen, vilket också överensstämmer med resultatet i undersökningens senare delar, där deras procentandel godkända svar är högre än Studentgruppens. Studentgruppen har uppgivit att de i snitt förstår 6,7 ord per informant, vilket också stämmer med resultatet godkända svar, som är lägre än Yrkesgruppens.
Vid aktiv ordförståelse, när informanten utan problem förstår ordets betydelse och använder det för att producera egna texter eller samtal, krävs alltså högre kunskap i ordförståelse än i passiv, då informanten förstår ordet endast i sitt sammanhang och inte kan använda ordet själv.
Att undersöka vad informanten har uppgivit och vad denne verkligen vet, är en intressant jämförelse, eftersom det enligt Åsa Wedin ligger en fara i att tro att man förstår, som jag nämnde i inledningskapitlet 1.2.1, Språkproblem ett hot mot demokratin. Svåra ord i sig är inte ett problem diskuterar Wedin i Visst går det att ändra myndighetsspråket! (1993) och menar att riktigt svåra ord är lätta att slå upp i en ordbok – den verkliga faran är de ord som man tror sig förstå.
Vid en jämförelse med min undersökning kan nämnas att ett ord som 66 % av Studentgruppen har uppgivit att de inte förstår är rekvisitet, och 50 % av Yrkesgruppen förstår inte förebragts. Ord som är osäkra och som 36 % av Studentgruppen har uppgivit att de tror de förstår är förebragts och förpliktas. Ett osäkert ord hos Yrkesgruppen är ådömas, som 27 % tror sig veta betydelsen av.
7.4 Aktiv ordförståelse
Först när informanten förklarar med egna ord i enkätens andra del, bekräftas den aktiva kunskapen i ordförståelse. Tabell 3 visar att hela gruppen förstår 52 % av orden. Yrkesgruppen med 56 % ordförståelse är återigen bättre än Studentgruppen, som har 48 %.
108
Bilaga 8
Även i enkätens tredje del, där informanten valde mellan tre synonymer per givet ord, visar resultatet i Tabell 4 att Yrkesgruppen har en högre ordförståelse med 44,5 % mot Studentgruppens 42 %. Resultatet för hela urvalsgruppen är 44 %. Av tabellerna framgår också felaktiga tolkningar med motsatt betydelse, där ord som avhänts (berövats) har tolkats som kommit över och utge (betala) som få (Tabell 3).
7.4.1 Feltolkningar med konsekvenser
Som jag nämnde i kap 7.3 anser Wedin (1993) att vissa ord är mindre ”farliga” att tolka fel än andra. Att tro att komprometterande (misskrediterande) är förskönande, som 39 % av Studentgruppen har svarat, och ostridigt (obestridligt) är orimligt som 40 % av Yrkesgruppen tror, anser jag inte lika ”farligt” som att tro att föreskrift (villkor) är lika med förord, som 17 % av Yrkesgruppen anser (se Tabell 4). Vilken konsekvens feltolkningen leder till beror på i vilken situation missförståndet sker. Att missförstå ett ord i ett samtal med en vän om till exempel en semesterresa är inte lika bekymmersamt som att feltolka ett ord i ett beslut från tingsrätten. Frick & Malmström (1978:7) menar att stora grupper i samhället kan hindras från att utnyttja sina rättigheter och inse sina skyldigheter, just på grund av denna brist i ordförståelse.
7.5 Självuppskattade resultat i jämförelse med verklig ordförståelse
I första delen, där informanterna fick uppge om hon eller han förstod ett antal ord, uppgav Yrkesgruppen att de förstår 60 % av orden. Vid en jämförelse med resultaten från andra och tredje enkätdelen, som visar på 56 % respektive 44,5 % i ordförståelse, tolkar jag 60 % som en optimistisk uppskattad kunskapsnivå av Yrkesgruppen. Detsamma med Studentgruppen, som uppgav att de förstod 52 % av orden i första delen, men har resultat som visar 48 % och 42 % ordförståelse i enkätens andra och tredje del.
109
Bilaga 8 SOU 2008:106
7.5.1 Optimistiska resultat – om informanten själv får välja
Om informanten uppger i överkant positiva svar eller om ett svar är allvarligt menat, är svårt att avgöra, menar Bengt-Erik Andersson i Som man frågar får man svar (1992:188). Mats Thelander (1983) påvisar svårigheten med att bedöma frågor om det egna språkbruket och konstaterar vidare att skillnader mellan uppgivet och verkligt språkbruk brukar framträda. Thelander (1983:39) menar att man har stor anledning att misstro det självrapporterade språkbruket på grund av att informanten ”överrapporterar systematiskt den variant de förknippar med normenligt tal i sin grupp”. Min undersökning handlar visserligen inte om variation i tal, utan om ordförståelse. Trots skilda studiesyften, finner jag likheter med Thelanders teori om överrapportering i min bedömning av svaren – inte av en viss variant i talet, men av självuppgiven ordförståelse. En hypotes är att informanten gärna vill tillgodose undersökaren med positiva resultat och svarar vad informanten tror förväntas av henne eller honom, därav den högre procentandelen på självuppgiven ordförståelse och lägre på den aktiva ordförståelsen.
7.6 Ålder som variabel
Min undersökning visar genomgående att Yrkesgruppen är bättre än Studentgruppen. En möjlig orsak som bidrar till högre kunskapsnivå kan vara ålder, eftersom en gemensam nämnare i Yrkesgruppen är den högre medelåldern. För att studera om det finns samband mellan ålder och ordförståelse, oavsett utbildning, slog jag ihop Yrkes- och Studentgruppen till en enhet och delade sedan upp dem i två åldersrelaterade grupper: Unga och Äldre. Denna indelning baseras alltså på ålder och inte på utbildning. I denna gruppering har de yngre ett medel på 22 år och de äldre 40 år. I den åldersrelaterade undersökningen, besannas det faktum att de äldre återigen får högre resultat både i angiven ordförståelse och i korrekta svar (se tabellerna 6,7 och 8).
7.7 Utbildningsnivå och ordförståelse
För att återgå till jämförelser mellan Yrkes- och Studentgruppen, är den lägre utbildningsnivån en annan gemensam nämnare i Yrkesgruppen. Trots Studentgruppens högre utbildning har de ändå lägre
110
Bilaga 8
resultat i ordförståelse. Kunskap i ordförståelse kommer alltså inte i huvudsak från utbildning, utan troligtvis från texter man kommer i kontakt med under skeenden i livet, som till exempel kontrakt, beslut och ansökningar av olika slag. I denna studie är ålder en mer betydelsefull variabel än utbildning.
8 Avslutning
Sammanfattningsvis är syftet med mitt arbete att undersöka hur vanliga människor förstår svåra ord i domar. Debatten om myndighetsspråket och framförallt domstolsspråket är inte ny utan denna typ av språk har länge varit utsatt för granskning. Kritiken har bland annat gått ut på huruvida den vanliga människan förstår vad som skrivs i myndigheters texter, eller om domar och beslut skrivs på ett språk som endast jurister behärskar. För att meddelanden från myndigheter ska nå fram, måste texterna anpassas språkligt efter mottagaren, även om de riktar sig till olika grupper av människor och har olika syften. Om mottagaren verkligen behärskar den form som texterna uttrycks på är tveksamt.
8.1 Delade meningar om ändamålsenliga texter
I den litteratur jag har granskat, har jag funnit delade meningar om fackspråkets berättigande: Å ena sidan de som vill bevara fackspråket och hyllar det för dess exakta precision, högtidliga ordval och tyngd. Å andra sidan de som kritiserar språket för dess obegriplighet, användandet av gamla invanda mallar, ålderdomliga ord och uttryck. De senare förordar förändringar och vill ta bort respekten för det högtidliga – målet är begripliga och ändamålsenliga texter som når mottagaren.
8.2 Drygt hälften av orden förstås
Obegripliga texter kan naturligtvis bero på flera faktorer, som till exempel tung grammatik, facktermer eller ålderdomliga ord. I min studie har jag specifikt valt att undersöka vad den vanliga människan förstår av vad som skrivs i juridiska domar. För att nå mitt syfte har jag utfört en enkätundersökning, där jag har låtit 71 personer svara på om de förstår 35 ord tagna ur autentiska
111
Bilaga 8 SOU 2008:106
domar. Jag kan dock inte ge några generella omdömen eftersom det krävs ett betydligt större antal informanter, men kan ändå se en tendens. Resultatet i min undersökning visar att drygt hälften, det vill säga 51 % av 35 ord förstås av informanterna. Kunskapsnivån i de två grupperna Yrkes- och Studentgruppen visade konstant samma resultat: Yrkesgruppen har bättre ordförståelse än Studentgruppen i alla enkätdelar. Att Yrkesgruppen trots lägre utbildningsnivå presterar högre resultat än Studentgruppen kan bero på livserfarenhet, eftersom Yrkesgruppen är äldre än Studentgruppen.
8.3 Avslutande kommentar
Det vore intressant att i en fortsatt studie undersöka hur de som dagligen skriver och arbetar med juridiska texter förhåller sig till fackspråket och vad de anser om att språkintresserade utforskar deras område. Är de nöjda med den språkliga formen, där endast drygt hälften av de svåra orden förstås av den vanliga människan eller strävar de efter förändring?
Trots allt fortgår den språkliga utvecklingen i samhället – var tid har sitt språk. En pågående trend är till exempel informaliseringen av det offentliga språket, där regler och stildrag från den privata sfären tas över av den administrativa offentligheten och utvecklas till en slags intimisering, vilket diskuteras i Hej, det är från Försäkringskassan! (Löfgren 1988). Beror denna förändring på myndigheters strävan att skriva begripliga texter eller tar myndigheterna över den privata sfären? Vad som ligger bakom denna utveckling är också frågor som kan diskuteras vidare.
Avslutningsvis har jag i min uppsats undersökt om den vanliga människan förstår vad som skrivs i juridiska domar. Undersökningen visar en ordförståelse på 51 %. Slutsatsen är att i denna undersökning är utbildning av mindre betydelse för ett högt resultat. Livserfarenheten är den stora kunskapskällan.
112
Bilaga 8
Litteraturförteckning
Andersson, Bengt-Erik, 1992: Som man frågar får man svar – En
introduktion i intervju- och enkätteknik. Kristianstad: Rabén & Sjögren.
Backlund, Britt, 2004: Maktspråksboken. En samling ord och uttryck
för och emot makt. Stockholm: Carlssons.
Bergman, Gösta, 2005: Kortfattad svensk språkhistoria. Stockholm:
Norstedts.
Bergström, Sture, Eek, Hilding, Håstad, Torgny & Lindblom, Per
Henrik, 1988: Juridikens termer. Stockholm: Norstedts.
Cassirer, Peter, 2003: Stil, stilistik och stilanalys. Stockholm: Natur och
Kultur.
Thelander, Mats, 1983: Från Blåknut till brakknut. Om provinsiella
drag i flyttares språk. I: Elmevik, Lennart & Widmark, Gun (red): Nysvenska studier. Tidskrift för svensk stil- och språkforskning, nr 63. Lund: Bloms.
Frick, Nils & Malmström, Sten, 1978: Språkklyftan. Kristianstad:
Tidens förlag.
Frykman, Jonas, 1988: Fördelen med att vara informell. I: Löfgren,
Orvar (red): Hej, det är från försäkringskassan! Stockholm: Natur och Kultur.
Gunnarsdotter Grönberg, Anna, 2007: Ungdomsspråk. I: Sundgren,
Eva (red): Sociolingvistik. Stockholm: Liber.
Gunnarsson, Britt-Louise, 1982: Lagtexters begriplighet. En språk-
funktionell studie av medbestämmandelagen. Lund: Liber.
Gustafsson, Torsten, 1984: Mer än ord. Hjälp till dig som skriver
kanslisvenska. Stockholm: minag/gotab.
Hellspong, Lennart & Söderberg, Barbro, 1996: Grepp om språket.
Lund: Studentlitteratur.
113
Bilaga 8 SOU 2008:106
Jensen, Ulf, Rylander, Staffan & Lindblom, Per-Henrik, 2006: Att
skriva juridik. Regler och råd. Uppsala: Iustus.
Larsson, Inger, 2003: Svenska medeltidsbrev. Framväxten av ett
offentligt skriftspråk. Stockholm: Norstedts.
Lauren, Christer, 1993: Fackspråk. Form, innehåll, funktion. Lund:
Studentlitteratur.
Liljestrand, Birger, 1993: Språk i text. Handbok i stilistik. Lund:
Studentlitteratur.
Löfgren, Orvar (red) 1988: Hej, det är från försäkringskassan!
Informaliseringen av Sverige. Stockholm: Natur och Kultur.
Malmström, Sten, Györki, Iréne, Sjögren, Peter A., 2007: Bonniers
svenska ordbok. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.
Molde, Bertil & Westman, Margareta, 1975: Offentlig svenska – en
textbok. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden, nr 54. Stockholm: Norstedts.
Mårtensson, Eva, 1988: Den familjära myndigheteten. I: Löfgren,
Orvar (red): Hej, det är från försäkringskassan! Stockholm: Natur och Kultur.
Nilsson, Per-Erik (red), 1983: JO om språket i de kommunala
protokollen. Stockholm: Liber.
Nilsson, Stig, 1987: Ordet som verktyg. Om allmänspråk och fack-
språk från praktisk synpunkt. Stockholm: Teknik & Data.
Nordin, Svante, 1988: Från byråkrat till samhällsingenjör. I: Löfgren,
Orvar (red): Hej, det är från försäkringskassan! Stockholm: Natur och kultur.
Nordman, Marianne, 1992: Svenskt fackspråk. Lund: Studentlitteratur.
Sahlquist, Åsa, 1984: Språkballongen. En bok om offentlig svenska för
byråkrater och andra. Stockholm: Liber.
114
Bilaga 8
Språk och struktur i domar och beslut, 2005: Skrift utarbetad av
anställda vid Domstolsverket.
Språket i domar och beslut, 1987: utarbetad av en arbetsgrupp i Svea
hovrätt. Stockholm: Allmänna Förlaget.
Stalfelt, Sven Olov, 1980: Skriv begripligt. Örebro: Samspråk.
Statsrådsberedningen PM, 1967: Språket i lagar och andra författ-
ningar. Svensk Reproduktions AB.
Teleman, Ulf & Wieselgren, Anne Marie, 1970: ABC i stilistik.
Lund: Liber Läromedel.
Wedin, Åsa (red), 1993: Visst går det att förändra myndighets-
språket! En rapport från Språkvårdsprojektet. Stockholm: Fritzes.
Wellander, Erik, 1948: Riktig svenska. Stockholm: P. A. Norstedts &
Söner.
Westman Margareta, 1980: Att skriva bättre offentlig svenska.
Stockholm: Norstedts.
115
Bilaga 8 SOU 2008:106
Bilaga 1
Undersökning om ordförståelse i domar
Jag heter Ulrika Ekman Öst och läser på Humanioraprogrammet på Mälardalens högskola i Eskilstuna. I min D-uppsats undersöker jag svåra ord i domar och hur väl den så kallade vanliga människan förstår innebörden i domarna. Är mycket tacksam om Du vill svara på frågorna i min undersökning. Din medverkan är mycket värdefull! Undersökningen är anonym.
Undersökningen består både av juridiska fackord och allmänt svåra ord.
Jag är ……. år.
Jag är  kvinna  man
Yrke / sysselsättning ………………………………..………..……...
Utbildning  grundskola  gymnasium  högskola
I
Först kommer tretton ord. Kryssa för passande påstående.
Jag förstår ordet:
Ja Nej Jag tror det
1. förebragts   
2. simulation   
3. beaktas   
4. bifalla   
5. rekvisitet   
116
Bilaga 8
6. belägg   
7. uppsåt   
8. ådömas   
9. beslagsyrkande   
10. belöper   
11. förpliktas   
12. tillerkännas   
13. eljest   
117
Bilaga 8 SOU 2008:106
II
Nu presenteras fjorton olika ord i fraser och meningar. Förklara de kursiverade orden med en synonym (ett ord av liknande betydelse) eller med egna ord.
14. Han har genom rånet avhänts 15 000 kronor. ............................... ................................................................................................................ 15. Egendomen skall även förverkas. . .................................................. ................................................................................................................ 16. Vad hon yrkat i ersättning bedömer rätten skäligt. ...................... ................................................................................................................ 17. Den tilltalade åläggs att betala 10 000 kronor. .............................. ................................................................................................................ 18. Hon skall utge skadestånd. ............................................................. ................................................................................................................ 19. Den åtalade har visat planläggning och förslagenhet. .................... ................................................................................................................ 20. att hon skulle vara utåtagerande eller morbid ............................... ................................................................................................................ 21. Bolaget har vunnit bifall till sitt överklagande. ............................. ................................................................................................................ 22. Åklagaren har åberopat omprövningsbeslutet. .............................. ................................................................................................................ 23. Hon har vidmakthållit dessa anmälningar. .................................... ................................................................................................................ 24. Tingsrätten finner att ett fängelsestraff inte är oundgängligen påkallat. ................................................................................................. ................................................................................................................ 25. NN har lämnat en oriktig uppgift och det föreligger grund att eftertaxera honom. ............................................................................... ................................................................................................................ 26. jämte ränta på beloppet ................................................................... ................................................................................................................ 27. I målet har inte framkommit att dispositionsrätten till bostadsrätten varit inskränkt. ........................................................................... ................................................................................................................
118
Bilaga 8
III
Nu kommer de sista åtta orden. Kryssa för lämplig synonym till de kursiverade orden.
28. Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.
 villkor  förord  önskan
29. Det har inkommit en ansökan om beredande av vård av NN.
 förfarande  förberedande  utredande
30. NN har inte vitsordat något belopp.
 bestyrkt  krävt  hänvisat till
31. NN förnekar att han har gjort sig skyldig till bestickning.
 förfalskning  mutbrott  koppleri
32. Det är ostridigt att gärningen har ägt rum.
 obestridligt  orimligt  oskäligt
33. Hovrätten dömer NN för stämpling.
 kidnappning  förberedande  ekonomisk
till brott brottslighet
34. Åklagaren anser att NN försöker provocera fram komprometterande uppgifter.
 falska  misskrediterande  förskönande
35. Gärningar som i förevarande mål skall tolkas som grova.
 föregående  brottsföre-  ifråga-
byggande kommande
Tack för din medverkan! Ulrika
119
Bilaga 8 SOU 2008:106
Bilaga 2
Ordförklaringar till enkätens första del
Synonymerna är tagna ur Bonniers svenska ordbok (2007) och Juridikens termer (1988)
Ordförklaringar till enkätens andra och tredje del finns i tabellerna 3 och 4.
Beaktas: tänkas på, tas hänsyn till Belägg: bevis
Belöper: uppgår till Beslagsyrkande: krav på omhändertagande/konfiskation
Bifalla: godkänna Eljest: annars
Förebragts: bringats, förmåtts, medförts Förpliktas: förbindas
Rekvisitet: förutsättning för viss gärnings straffbarhet Simulation: låtsas vara sjuk
Tillerkännas: tillskrivas, tilldelas efter beslut Uppsåt: avsikt
Ådömas: dömas till
120
Bilaga 9
Förtroendeutredningen PM Ju 2007:08 2008-07-01
Marie Sörlin Språkexpert vid utredningen
Förståelsen av domar
En intervjuundersökning av advokaters syn på klienternas förståelse av domtexter
121
Bilaga 9 SOU 2008:106
Sammandrag
Detta PM redovisar resultatet av en undersökning som utförts på uppdrag av Förtroendeutredningen (Ju 2007:08). Undersökningens syfte är att ta till vara advokaters erfarenheter av hur domar förstås av deras klienter och ur den synvinkeln belysa förtjänster och brister i domarnas språkliga utformning. Den baseras på semistrukturerade intervjuer med fem advokater från tre olika orter (Linköping, Stockholm och Uppsala) och berör framför allt förståelseaspekter på underinstansdomar (från tingsrätt och länsrätt) i måltyper av varierande slag (främst brottmål, LVU- och LPT-mål samt vårdnadstvister).
Studien behandlar förståelse och språklig utformning i vid mening, dvs. hur klienterna begriper och reagerar på texternas innehåll, struktur och språk. Den behandlar framför allt vad klienterna kan finna problematiskt i fråga om domarnas språkliga utformning. Några aspekter av domar som upplevs som särskilt positiva framkommer också i undersökningen, främst genom advokaternas synpunkter på vad som gynnar deras klienters förståelse av domar.
Resultaten visar bl.a. att det framför allt är de klienter som är missnöjda med resultatet av rättegången som diskuterar domar med advokaterna. De delar av domarna som klienterna främst berör i samtalen med advokaten gäller domslut och domskäl men av intervjuerna framkommer också att klienterna reagerar på andra delar av domarna, inte minst utformningen av referat av hörda personers utsagor och åberopade dokument. Till det klienterna upplever som problematiskt hör alltför kortfattade motiveringar i rättens bedömning och svårigheter att förstå vilka delar av domarna som är av störst intresse för dem och var man hittar dessa delar. De kan också reagera på att inte alla utsagor och annat som presenterats under förhandlingen alltid refereras i domarna.
Till det advokaterna särskilt framhåller som positivt i domar hör bl.a. partier som på ett pedagogiskt sätt framställer vad domstolens uppgift är i det aktuella målet.
I slutet av PM:et ges en sammanfattning av de huvudsakliga resultaten. Där redovisas också några slutsatser och reflektioner kring vad resultaten ger anledning att överväga vid domskrivning. Domskribenter föreslås bl.a. särskilt uppmärksamma utformningen av de delar av domen som klienterna är mest intresserade av, domslut och domskäl, samt tydliggöra dessa delars placering så att de blir lätta att hitta. Med tanke på de reaktioner referat av hörda
122
Bilaga 9
personers utsagor väcker föreslås domskribenter också överväga i vilken mån det exempelvis behövs förklarande partier i texten som anger vad som (inte) refererats av utsagor och liknande samt varför urvalet gjorts. Vidare föreslås mer abstrakta fraser som exempelvis ”åtalet ogillas” byts ut mot mer konkreta som ”NN frikänns”.
123
Bilaga 9 SOU 2008:106
Innehåll
TU
Sammandrag
UT
................................................................... 122
TU
Innehåll
UT
.............................................................................................124
TU
1
UT TU
Inledning
UT
.................................................................................126
TU
2
UT TU
Metod och material
UT
................................................................128
TU
2.1
UT TU
Förberedelse och genomförande av intervjuerna
UT
......128
T
2.1.1 Värdering av metoden .................................130
TU
2.2
UT TU
Advokaterna, målen och klienterna
UT
...........................131
TU
3
UT TU
Läsning och förståelse av domarna
UT
........................................132
TU
3.1
UT TU
Klienternas kontakt med advokaterna om domen
UT
....133
TU
3.2
UT TU
Klienternas läsning och förståelse av domen
UT
.............133
TU
4
UT TU
Uppfattningar om faktorer som inverkar på domarnas utformning
UT
..............................................................................135
TU
5
UT TU
Uppfattningar om domarnas utformning
UT
.............................136
TU
5.1
UT TU
Domarnas innehåll
UT
......................................................137
T
5.1.1 Domslut och beslut i övriga frågor.............137
T
5.1.2 Referat av utsagor och dokument...............137
T
5.1.3 Överensstämmelsen mellan förhandlingens och domens omfång ....................................139
T
5.1.4 Utdrag ur lagar.............................................140
T
5.1.5 Domskäl och pedagogik i domarna ............140
T
5.1.6 Bilagor ..........................................................142
TU
5.2
UT TU
Domarnas struktur
UT
......................................................142
T
5.2.1 Disposition...................................................143
T
5.2.2 Rubriksättning och typografi......................143
T
5.2.3 Metatext .......................................................144
TU
5.3
UT TU
Domarnas språk
UT
..........................................................144
T
5.3.1 Ord och uttryck som kan vara svårbegripliga ...............................................145
T
5.3.2 Namn och liknande sakuppgifter ...............146
TU
6
UT TU
Avslutning
UT
...............................................................................147
TU
6.1
UT TU
Sammanfattning
UT
..........................................................147
TU
6.2
UT TU
Några slutsatser och reflektioner
UT
...............................150
124
Bilaga 9
TU
Referenser
UT
........................................................................................ 154
TU
Bilaga 1. Ord och uttryck som kan vara svårbegripliga
UT
................ 155
125
Bilaga 9 SOU 2008:106
1 Inledning
Domar är komplexa texter. De riktar sig direkt eller indirekt till flera olika målgrupper. Adressater är framför allt de berörda parterna i målet och deras juridiska ombud men också bl.a. högre rätt, andra jurister och media. Domarna ska också skildra mer eller mindre komplexa förlopp och referera till relevanta dokument och utsagor från hörda personer som tagits upp vid behandling av målet. Särskilt viktiga delar av domen är förstås rättens bedömning, de s.k. domskälen, och rättens slutsats, dvs. domslutet.
Hur väl domar som texter betraktade fungerar i kommunikationen med målgrupperna, bl.a. i vilken utsträckning domtexterna är begripliga för mottagarna, har förmodligen stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna. Det är i varje fall en av utgångspunkterna i kommittédirektiven för Förtroendeutredningen (Ju 2007:08) vars uppgift är att kartlägga hur kommunikationen mellan domstolar och medborgare fungerar i Sverige och att överväga hur denna kommunikation kan utvecklas vidare (Bohlin 2007).
I det här PM:et redovisas resultaten av en intervjuundersökning som gjorts på uppdrag av Förtroendeutredningen som en av tre språkligt inriktade studier. Studiens syfte är att ta till vara på advokaters erfarenheter av hur domar förstås av deras klienter och ur denna synvinkel belysa förtjänster och brister i domarnas språkliga utformning. Ett övergripande mål för Förtroendeutredningens tre språkligt inriktade studier är att de sammantagna resultaten från dem ska kunna bilda underlag för utvecklingen av ett s.k. Klarspråkstest (se www.sprakradet.se/testet), dvs. ett diagnosinstrument för bedömning av begriplighet i domtexter som kan användas vid domskrivning.
Intervjuundersökningen om förståelsen av domar baseras på semistrukturerade intervjuer med fem advokater från tre olika orter (Linköping, Stockholm och Uppsala). Den valda metoden kan inte ge någon heltäckande bild av klienternas förståelse men belyser vissa områden som det är värt att ta hänsyn till eller åtminstone vara medveten om för dem som ägnar sig åt domskrivning. Undersökningen bör snarast betraktas som en pilotstudie vars resultat kan följas upp i senare studier.
Med språklig utformning avses i detta PM inte bara språk i snävare mening, så som ord och uttryck, utan också sådant som har att göra med domarnas struktur (disposition) och deras innehåll (t.ex. vilka uppgifter som tas med i referat). Också ordet förståelse
126
Bilaga 9
ska i detta PM uppfattas i vid mening. Det avser både vad klienterna begriper eller inte begriper i domar och hur de upplever olika aspekter av domtexten som antingen positiva eller negativa (främmande eller svårbegripliga). Som framgår av resultaten är det framför allt klienter som är missnöjda med eller fundersamma över vad som står i domarna som hör av sig till advokaterna för att diskutera dem. Av det skälet blir det främst dessa klienters förståelse som belyses och fokus kommer att ligga på aspekter av domar som utifrån deras synvinkel kan uppfattas som problematiska. Mer förtjänstfulla sidor av domtexterna hamnar i skymundan. I PM:et redovisas dock även några positiva aspekter på domtexter som advokaterna framhåller i intervjuerna och uppfattar som gynnsamma för att deras klienter ska förstå texterna.
PM:et har följande disposition. Först redovisas hur undersökningen lagts upp och genomförts samt bakgrundsuppgifter om de intervjuade advokaterna (kapitel 2). Därefter redovisas resultaten av undersökningen i tre kapitel kallade Läsning och förståelse av domarna (3), Uppfattningar om faktorer som inverkar på domarnas utformning (4) samt Uppfattningar om domarnas utformning (5). Avslutningsvis sammanfattas resultaten varefter några slutsatser och reflektioner kring vad resultaten ger anledning att överväga vid domskrivning presenteras (kapitel 6). Några ord och uttryck som diskuteras i intervjuerna och som kan vålla förståelseproblem för juridiskt oskolade personer listas i bilaga 1.
Av utrymmesskäl redovisar detta PM enbart den genomförda intervjuundersökningens uppläggning och resultat. Tidigare forskning om juridiskt språk och teorier om begriplighet och textförståelse behandlas inte. För den som önskar fördjupa sig i svenska språkvetenskapliga undersökningar av juridiskt språk hänvisas till Hans Landqvists avhandling om författningssvenska (2000) i svensk och finsk lagtext och de referenser han anför. Särskilt läsvärd är Britt-Louise Gunnarssons (1982) undersökning av begriplighet i medbestämmandelagen. Den behandlar utförligt bl.a. vilka faktorer som inverkar på textförståelsen (situationen, läsmålet, läsaren och texten) men också frågor om hur lagtextläsning går till och olika läsargruppers förståelse.
127
Bilaga 9 SOU 2008:106
2 Metod och material
I detta avsnitt diskuteras först undersökningsmetoden, dvs. hur intervjuerna förbereddes och genomfördes samt förtjänster och brister med den valda metoden (2.1). Därefter presenteras de intervjuade advokaterna, hur de valdes ut för deltagande, vilken bakgrund de har och vilka måltyper och klienter de arbetar med (2.2).
2.1 Förberedelse och genomförande av intervjuerna
Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer (se t.ex. Dalen 2007, Trost 2005). Semistrukturerade intervjuer inriktas i huvudsak på ämnen som forskaren valt ut i förväg men sättet att ställa frågor och ordningen som olika ämnen tas upp i tillåts variera i de konkreta intervjusituationerna. Jämfört med standardiserade intervjuer (där ett antal på förhand valda frågor ställs i samma ordning, eventuellt med svarsalternativ) blir semistrukturerade intervjuer mer informella och lika vardagliga samtal eftersom deltagarna får formulera sina egna sätt att besvara frågorna och behandla ämnena på. De ger också deltagarna möjlighet att presentera sina erfarenheter på ett personligt och nyanserat sätt. Jämfört med helt öppna intervjuer (utan förbestämda frågor) gör semistrukturerade intervjuer det lättare att jämföra och sammanställa de intervjuades svar då de i huvudsak omfattar samma typer av ämnen.
Inför intervjuerna samlade jag bakgrundsinformation av både skriftligt och muntligt slag i syfte att bilda mig en uppfattning om området och förbereda en intervjuguide. Till den skriftliga information jag tog del av hör Förtroendeutredningens promemoria om domskrivning (Bohlin 2007) och några av de skrifter som omnämns i den (Språk och struktur i domar och beslut, 2005; Statskontorets rapport På väg mot ett bättre myndighetsspråk, 2001, samt Klarspråkstesterna för beslut och rapporter på webbadress www.sprakradet.se/testet). För att få en uppfattning om hur domstolarna arbetar, framför allt i frågor som rör domskrivning, konsulterade jag Domstolsverkets webbplats (www.dom.se). Tillsammans med Barbro-Eherenberg Sundin, som inom Förtroendeutredningens ram bl.a. genomför en av de andra språkundersökningarna, besökte jag också tre domstolar i Stockholm, nämligen Stockholms tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län och Kammarrätten i Stockholm. Vid besöken höll vi relativt fritt hållna
128
Bilaga 9
intervjuer med erfarna domare om hur domskrivningen går till vid respektive domstol. För att informera mig om advokaters arbete tog jag del av information på Advokatsamfundets hemsida (www.advokatsamfundet.se) och intervjuade under informella former en bekant som arbetar som advokat.
Utifrån bakgrundsinformationen och undersökningens syftesformulering sammanställde jag intervjuguiden med ett antal teman och frågor av relevans för undersökningen. För att öka möjligheterna att få med aspekter som de intervjuade uppfattade som väsentliga utöver intervjuguidens teman uppmuntrades advokaterna vid intervjuerna att utveckla och lägga till ämnen som de uppfattade som värdefulla att belysa, vilket också flera av dem gjorde. Intervjuguiden modifierades under datainsamlingen på ett par punkter så att den efterhand kom att täcka fler områden än dem jag ursprungligen tagit med. Ursprungligen saknades t.ex. explicita frågor om förståelsen av domar hos klienter med annat modersmål än svenska. Detta tema lades till i guiden efter den första intervjun eftersom den advokat jag då talade med berörde det.
Intervjuguiden omfattade frågor om 1) advokaternas och klienternas bakgrund (bl.a. vilka typer av mål de arbetar med och vilka som hör av sig med reaktioner på domarna), 2) ramarna för advokaternas och klienternas kommunikation kring domen (t.ex. om de brukar träffas personligen), 3) vad klienterna reagerar på i domarna (vad de frågar om eller kommenterar) och om det går lätt att hitta i domarna, 4) huruvida lagutdrag och juridiskt särpräglade ord och uttryck väcker frågor hos klienterna samt 5) vad advokaterna själva tycker om domarnas språk och struktur (upplevs de t.ex. som lika eller olika).
Inför de intervjuer där det visade sig praktiskt möjligt med tanke på advokaternas arbetsbelastning vid den aktuella tidpunkten hade jag i förväg kommit överens med dem om att vid intervjutillfället även behandla en eller ett par konkreta exempel på domar. Advokaterna fick själva välja om de ville diskutera exempeldomar som hade valts ut av mig eller av dem. De domar som jag valde ut hämtades i huvudsak från den korpus av 50 domar som sammanställts av Förtroendeutredningen. Jag valde domar som representerade de måltyper och (i möjligaste mån) de geografiska områden advokaterna arbetar inom. Ett exempel på en vårdnadstvistdom hämtades från webbplatsen Familjerätt på nätet (www.famratt.com/rattsfall.html) eftersom den måltypen inte ingår i
129
Bilaga 9 SOU 2008:106
utredningens korpus. De domar advokaterna själva valde för diskussion var sådana de arbetat med eller läst av andra skäl.
Vid fyra av intervjuerna diskuterades domar som advokaterna hade valt ut och som de uppfattade som bra eller problematiska med tanke på klienternas förståelse av domar. Under ett par av dessa intervjuer berördes också domar som jag hade valt ut. Vid en av intervjuerna behandlades enbart exempeldomar som jag tagit med mig. Vilka aspekter av textexemplen som berördes berodde framför allt på vad advokaterna själva valde att ta upp. I samtliga fall använde jag också domexemplen som underlag för en diskussion om i dem förekommande juridiska särpräglade ord och uttryck och/eller lagutdrag.
Inför intervjuerna hade jag informerat advokaterna skriftligen och muntligen om Förtroendeutredningens språkligt inriktade delundersökningar och de forskningsetiska sidorna av min undersökning, dvs. att intervjuerna skulle spelas in med diktafon för att sedan lagras och analyseras i enlighet med Vetenskapsrådets forskningetiska principer för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning (www.vr.se).
TPF
1
FPT
Tre av intervjuerna omfattar ca en timme, två ca en och en halv timme. Fyra av dem genomfördes på advokaternas arbetsplatser, en som telefonintervju. Alla utom en av intervjuerna har en fråga– svar-struktur där intervjuguidens teman, om än i varierande ordning, styr det mesta av innehållet. Den sista intervjun är nästan helt uppbyggd kring advokatens spontana berättelser och innehåller bara kortare inpass från min sida. Ett tecken på att de ämnen jag hade inkluderat i intervjuguiden kan bedömas som relevanta för att belysa klienternas förståelse av domar är att den mycket öppna intervjun där advokaten styrde innehållet ändå täckte alla intervjuguidens ämnen.
2.1.1 Värdering av metoden
Den valda metoden, att intervjua advokater för att kasta ljus över deras klienters förståelse av domar, har både för- och nackdelar. Till metodens fördelar hör att advokaterna genom sitt arbete kan antas ha bildat sig en god uppfattning om sina klienters förståelse
TP
1
PT
Principerna innebär bl.a. att resultaten avrapporteras på ett sådant sätt att varken advokat-
erna eller andra enskilda människor som nämns i intervjuerna kan identifieras av utomstående.
130
Bilaga 9
av domar, bl.a. vad klienterna reagerar på i domarna och vilka aspekter av dessa texter som klienterna finner problematiska. Genom advokaternas berättelser kan man dessutom snabbt få en överskådlig bild av relativt många klienters förståelse och reaktioner på domar. Advokater har dessutom ofta erfarenhet av olika slags måltyper och domtexter. Ytterligare en fördel är att advokater kan antas ha intresse av att diskutera klienternas förståelse av domar och domars språkliga utformning eftersom det är frågor av betydelse för deras arbete.
Till metodens nackdelar hör att deltagarna vid kvalitativa intervjuer berättar olika utförligt om intervjuguidens teman. Alla intervjuer berör dock merparten av dem. I resultatredovisningen har jag framför allt lyft fram sådana teman som flera av advokaterna har kommenterat och låtit det framgå när uppgifter och exempel enbart härrör från en enskild intervju.
En annan nackdel med metoden är att de intervjuade personerna bara kan berätta om sina upplevelser av hur klienterna förstår och ser på domtexters förtjänster och brister. Det är inte säkert att de delar av domarna som klienterna tar upp för diskussion med advokaterna är de enda de reagerar på eller har funderingar kring. Metoden möjliggör en inblick i klienternas förståelse av domar men kan inte ge någon heltäckande bild. Som framgår av nästa avsnitt handlar det också om en undersökning som är avgränsad vad gäller antalet intervjuade och deras geografiska spridning samt i fråga om de måltyper som berörs.
2.2 Advokaterna, målen och klienterna
Av de fem intervjuade advokaterna är fyra personer som Förtroendeutredningens referensgrupp föreslagit för intervju med motiveringen att det är erfarna advokater med bred bakgrund. En av dessa fyra advokater föreslog den femte advokaten som en lämplig intervjukandidat med motiveringen att den personen är en särskilt språkkunnig advokat. De fem advokaterna är verksamma i Linköping, Stockholm eller Uppsala. Åldersmässigt är advokaterna mellan 43 och 64 år gamla. Tre är kvinnor, två män. Den som arbetat längst som advokat har ca 35 års erfarenhet, den som arbetat kortast drygt 10 års erfarenhet. Flera av de intervjuade har suttit ting och en har arbetat som domare. Under intervjuerna framkommer också att flera av dem är intresserade av språkfrågor.
131
Bilaga 9 SOU 2008:106
Alla advokaterna har erfarenhet av olika typer av mål och de flesta arbetar i dagsläget med flera olika måltyper, utom en som är specialiserad på brottmål. Brottmål, och då framför allt rollen som försvarare, ingår som en större eller mindre del i alla de intervjuades arbetsuppgifter. De flesta har olika typer av brottmål men en arbetar mycket med barn och unga, en annan främst med ekobrottmål. Bland de övriga måltyper som advokaterna arbetar med och som dessutom berörs mer eller mindre utförligt i intervjuerna finns familjerätt (främst vårdnadstvister), socialmål, dvs. LVU- och/eller LPT-mål
TPF
2
FPT
samt tvistemål (t.ex. tvister kring husköp).
Ibland behandlar intervjuerna förståelsen av domar på ett allmänt plan, dvs. utan specificering av vilka måltyper det rör sig om. När advokaterna väljer att tala om specificerade måltyper tar de oftast upp olika aspekter på brottmålsdomar. De intervjuade advokaterna talar dessutom till övervägande del om domar från underinstanserna (tingsrätt eller länsrätt). Aspekter som uttryckligen berör förståelsen av domar från överinstanserna (hovrätt eller kammarrätt) tas upp i ett par fall.
Klienterna är av varierande slag. De är ofta vuxna, men flera av advokaterna arbetar också mycket med barn och unga, t.ex. med unga lagöverträdare i brottmål. Det händer också att advokaterna har klienter med annat modersmål än svenska som ännu inte behärskar svenska på infödd nivå. Några av advokaterna (de som arbetar mest med LVU- och LPT-mål) understryker att deras klienter, oavsett övrig bakgrund, är människor i kris. De kan t.ex. vara sjuka, stressade eller av andra anledningar oroliga och det inverkar på klienternas förmåga att ta till sig domtexterna.
3 Läsning och förståelse av domarna
I det följande behandlas först ramarna för klienternas förståelse av domar, närmare bestämt hur klienternas och advokaternas kontakt ser ut i samband med att de talar om domarna samt vilka klienter det är som framför allt kommer med frågor och reaktioner på domtexterna (3.1). Därefter behandlas hur klienterna läser och förstår domar enligt advokaterna, bl.a. vad klienterna framför allt läser i domarna och hos vilka grupper av klienter det förefaller att förekomma särskilt stora förståelseproblem (3.2).
TP
2
PT
LVU står för lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LPT för lagen om
psykiatrisk tvångsvård.
132
Bilaga 9
3.1 Klienternas kontakt med advokaterna om domen
Domstolarna skickar alltid ut den skrivna domen med post till de berörda parterna efter att huvudförhandlingen avslutats. Ibland har domstolen redan i slutet av huvudförhandlingen meddelat domslutet, i andra fall är det först i samband med att den skriftliga domen kommer som advokaterna och deras klienter får veta resultatet. Advokaterna och klienterna har regelmässigt kontakt med varandra i detta skede men hur kontakten ser ur varierar, bl.a. beroende på måltyp. Det händer ofta, enligt några av de intervjuade, att klienten själv tar kontakt med advokaten, vanligen genom att ringa. I andra fall sker kontakten genom att advokaten hör av sig till klienten genom att ringa eller skriva till den. De flesta advokater skriver någon form av avslutande brev där de tar upp resultatet och före vilket datum klienten bör höra av sig om den vill överklaga. Advokaten och klienten träffas och talar om domen framför allt om det finns behov, t.ex. i de fall klienten har stora problem att förstå domen (språkligt eller innehållsmässigt) eller om det blir fråga om att överklaga.
Det är framför allt klienter som är missnöjda med resultatet eller sådana som vill överklaga eller funderar på att överklaga som diskuterar domen med advokaten. Men klienter kan också höra av sig och säga att de förstår och accepterar domslutet men att de undrar över hur domstolen kommit fram till det. Ibland säger sig klienterna ha läst och förstått både domslut och domskäl men vill ändå ha sin advokats syn på hur dessa delar av domen ska förstås. Advokaterna tycks sällan ha samtal med dem som är alltigenom nöjda med resultatet och som inte finner det nödvändigt att kontakta advokaten för att förstå domen.
3.2 Klienternas läsning och förståelse av domen
Eftersom advokaterna bara undantagsvis är med när klienterna först får domtexten baseras deras intryck av om och hur klienterna läser och förstår domen på vad de uppfattat om klientens läsning och förståelse under de samtal advokaterna och klienterna har efter att domen kommit. Advokaterna kan t.ex. märka att klienterna läst olika delar av domen om advokaten eller klienterna själva hänvisar till dessa delar av domen.
133
Bilaga 9 SOU 2008:106
Advokaternas intryck är att klienterna framför allt är intresserade av domslutet (i brottmål också påföljden) och domskälen, alltså vad resultatet blev och varför resultatet blev så som det blev. Om klienterna vanligen läser hela domarna är svårt för de intervjuade att bedöma. Flera av dem menar att klienterna nog läser någon del av den dom de har fått men att det finns stor individuell variation i vad olika personer läser och hur mycket. En del klienter verkar t.ex. inte vilja läsa särskilt mycket på egen hand utan kontaktar ganska omedelbart advokaten efter att domen kommit och vill ha ett muntligt referat av domen. Andra kanske inte alls läser domtexten, t.ex. för att de genom domstolen eller advokatens muntliga förmedling har förstått resultatet och så snabbt som möjligt vill lägga händelserna bakom sig.
Flera av advokaterna tar upp att de klienter som är missnöjda med resultatet verkar läsa större delar av domen än de som är nöjda. De missnöjda har större anledning att läsa domtexten mer ingående (åtminstone domskälen) för att ta reda på hur domstolen resonerat för att komma fram till det aktuella resultatet.
Att klienterna visar mest intresse för domslut och domskäl kan hänga samman med att de har varit på plats under förhandlingen och därmed hört båda sidors sakframställning, hörda personers berättelser osv. De delar av domen som tar upp sådant är så att säga redan kända. Trots det händer det att exempelvis referat av berättelser som framförts vid förhandlingen väcker reaktioner hos klienterna (se vidare avsnitt 5.1.2).
I hur stor utsträckning klienterna läser domarna och förstår dem verkar av intervjuerna att döma möjligen till viss del hänga samman med måltyperna. Åtminstone verkar både den advokat som kommenterar klienternas läsning av tvistemål och den som arbetar med ekobrottmål ha uppfattningen att klienterna i de måltyperna så gott som alltid har läst domen, åtminstone domslut och domskäl. Ekobrottmålsadvokaten har också uppfattningen att klienterna i huvudsak verkar ha förstått de domar de får. Den advokat som har många LVU- och LPT-mål berättar däremot om hur klienterna verkar läsa domarna bitvis och att de inte sällan hakat upp sig på delar av domen som de tror har negativa verkningar för dem men som i praktiken kanske inte har legat till grund för domstolens bedömning (t.ex. referat av hörda personers utsagor eller lagcitat). Advokaten kopplar dessa klienters fragmentariska läsning av domen dels till att klienterna är stressade p.g.a. den krissituation de befinner sig i, dels till att klienterna p.g.a. domtextens utformning
134
Bilaga 9
har svårt att orientera sig i texten och kunna urskilja vad olika delar av domen är för något (se vidare 5.1.4 och 5.2).
Flera av advokaterna kommenterar att förutsättningarna för att klienterna ska förstå domarna varierar. Förutom att klienter kan vara stressade och därför ha svårt att ta till sig texten verkar de som är vana att läsa texter ha lättare för att ta sig igenom domtexten än de som är ovana. De som har svenska som modersmål verkar också ha det lättare än de som ännu inte behärskar svenska på infödd nivå (men som kan tillräckligt mycket för att avstå från tolkhjälp). De sistnämnda är en grupp som flera av advokaterna säger att de ägnar särskilt mycket tid åt att hjälpa med förståelsen. De går igenom och refererar muntligen större delar av domen med dessa klienter. En advokat berättar t.ex. att hon muntligen brukar ”översätta” innehållet i domen till lättare svenska, en annan att hon redan i rätten bemödar sig om att tala lättare svenska för att öka klienternas förståelse och att de enklare orden brukar återspeglas i referaten i domen vilket gör texten i vissa delar lättare att förstå.
4 Uppfattningar om faktorer som inverkar på domarnas utformning
I det följande redovisas några faktorer som enligt advokaternas uppfattning tycks inverka på domarnas utformning. Temat aktualiserades under intervjuerna bl.a. i samband med att advokaterna tillfrågades om hur de själva uppfattar domars språkliga utformning. Det ligger egentligen utanför undersökningens syfte att behandla vilka faktorer som inverkar på domarnas utformning men då uppfattningar om sådana aspekter av domarna kan vara av intresse för den som ägnar sig åt domskrivning har jag valt att ta med temat i resultatredovisningen.
En första faktor som framhålls vara av betydelse är det enskilda målets specifika frågeställningar. Flera advokater har uppfattningen att domtextens komplexitet varierar med komplexiteten i målet. Exempelvis är en domtext från brottmål av enklare slag, t.ex. en erkänd rattfylla, inte lika omfattande eller komplext uppbyggd som en domtext som behandlar mål med flera tilltalade, t.ex. ett butiksrån eller en misshandel där flera personer står åtalade. Beroende på vilken sorts mål det är fråga om, civilprocess eller förvaltningsprocess, finns det också skillnader i vad domarna generellt sett innehåller, hur de struktureras och vilka rubriker som används.
135
Bilaga 9 SOU 2008:106
Andra faktorer som kan inverka på delar av domtextens uppläggning, utförlighet och/eller språk är kvaliteten i inblandade personers muntliga eller skriftliga bidrag. En advokat tillskriver t.ex. den klara strukturen i en dom, som enligt honom är välskriven, både domarens skicklighet och de inblandade försvarsadvokaternas sätt att lägga fram målet på. En annan nämner att det är viktigt att domarna lyckas skapa en god stämning i rättssalen. Hur pass avslappnat de hörda personerna kan leverera sina berättelser har nämligen, enligt advokaten, betydelse för tydligheten i berättelserna.
En faktor som de intervjuade advokaterna samstämmigt framhåller som betydelsefull är individen som skriver den. Utformningen av en dom hänger enligt dem nära samman med de enskilda domarnas förmåga och/eller ambitionsnivå när det gäller domskrivning. Med utformning menar advokaterna här sådant som hur utförliga domarna är i referaten av hörda personer, i pedagogik och motiveringar i domskäl eller angående påföljdsfrågor men också sådant som domarnas struktur och typografi (användning och utformning av rubriker m.m.) eller språk (ord och fraser). Flera av de intervjuade betonar att det är naturligt med denna individuella variation i domarnas utformning men en säger också att domarna i det avseendet uppvisar större variation än önskvärt och att det vore bra om de kunde göras mer lika.
En advokat menar att variationen blir särskilt märkbar när det handlar om domar som ska redovisa komplicerade förlopp eller hantera komplicerad lagstiftning. Ett par advokater noterar också att hur utförlig och pedagogisk domen är i motiveringarna tycks hänga samman med hur vardagligt, stort eller medialt intressant målet är. Uppfattningen hos dessa advokater tycks vara att ovanliga, större eller medialt uppmärksammade mål tenderar att få mer välskrivna, utförliga och pedagogiskt motiverade domar. Bland de exempel på särskilt välskrivna domar som advokaterna själva tar upp finns också ett par medialt mycket uppmärksammade domar.
5 Uppfattningar om domarnas utformning
I det följande behandlas vad klienterna reagerar på i domarna, vad de har problem med att förstå eller upplever som negativt. De eventuella förklaringar till reaktionerna som advokaterna tycker sig se och de eventuella förbättringsförslag de har tas också upp liksom
136
Bilaga 9
en del förtjänster hos domar som advokaterna framhåller som gynnsamma för klienternas förståelse. Resultaten gällande dessa frågor har delats upp i tre avsnitt. Först behandlas klienternas reaktioner och advokaternas kommentarer om domarnas förtjänster etc. i relation till specifika innehållsdelar i domarna (5.1). Därefter behandlas frågor som har att göra med domarnas struktur och hur väl advokaternas klienter kan orientera sig i domarna (5.2). Till sist behandlas vad som framkommer i intervjuerna om språket i domarna (5.3).
5.1 Domarnas innehåll
I detta avsnitt redovisas vad som under intervjuerna framkommer gällande en rad specifika innehållsdelar i domarna. I tur och ordning berörs domslut och beslut i övriga frågor (5.1.1), referat av utsagor och dokument (5.1.2), överensstämmelsen mellan huvudförhandlingens och domens omfång (5.1.3), utdrag ur lagar (5.1.4), domskäl och pedagogiska aspekter på domarna (5.1.5) samt vissa typer av bilagor (5.1.6).
5.1.1 Domslut och beslut i övriga frågor
Advokaterna tar bara undantagsvis upp domsluten. En av dem påtalar dock att klienter som får brottmålsdomar med domslut och många andra beslut (om skadestånd, försvararkostnader, beslagtagna föremål osv.) kan ha svårt att på egen hand ta sig igenom och förstå vad de olika punkterna betyder. Flera av dem nämner apropå domslut i brottmål att uttrycket ”åtalet ogillas” inte alltid förstås och att det ur klientens synvinkel vore bättre att det stod något i stil med ”NN frikänns”.
5.1.2 Referat av utsagor och dokument
Klienternas reaktioner på domtexternas referat av hörda parters och vittnens utsagor samt åberopade dokument tas upp relativt utförligt under alla intervjuerna. Återgivandet av vad personer har berättat och vilka dokument som har tagits upp kan väcka reaktioner hos klienterna både vad gäller urval och omfattning. Klienterna kan bl.a. reagera på att delar av vittnens berättelser inte alls
137
Bilaga 9 SOU 2008:106
finns återgivna i domen eller på att motpartens berättelse givits större utrymme i domtexten än den egna berättelsen. Advokaten brukar då behöva förklara att hur mycket som finns med t.ex. beror på hur konkret en berättelse har varit. I socialmål kan referaten av det ofta rätt omfattande skriftliga material som tagits fram av en myndighet vid utredningen av ett fall vara utförligare än referaten av vad klienten har anfört under förhandlingen. Detta kan av klienten upplevas som orättvist. Det händer också att dokument (t.ex. rättsintyg) som åberopats under förhandlingen inte alltid tas upp i domen och att klienterna undrar varför detta utelämnats.
En risk med att olika parters berättelser eller dokument ägnas olika stort utrymme i domen är att klienterna på olika sätt kan uppleva fördelningen av utrymmet som orättvis. En risk med att inte allt det som sagts eller åberopats i rätten (och som klienten själv upplever som väsentligt) på något sätt omnämns i domtexten, är att klienten kan få uppfattningen att domstolen inte har velat lyssna ordentligt eller att de har förbisett material. En som blivit dömd för ett brott kan då uppleva att han eller hon har blivit dömd på felaktiga grunder. Klienter i socialmål, där domen ibland meddelas några veckor efter förhandlingen, tror i vissa fall att domen saknar hänvisning till material som presenterats för att rätten under mellanperioden har förlagt inspelningarna av förhören eller de åberopade dokumenten. Ett särskilt problem med referaten i socialmål, i synnerhet i LPT-målen, är annars att delar av vad som framkommit och som domstolen har tagit hänsyn till kan vara sekretessbelagt. Att domen inte innehåller utförliga referat kan alltså bero på sekretessen men det är inte alltid uppenbart för klienten att det är av det skälet domen inte återger allt som sades under förhandlingen.
En advokat menar att domar där vissa omständigheter som nämnts i hörda personers berättelser inte har tagits med kan ge intrycket att domskribenten bestämt sig för slutsatsen först och sedan bara återgivit de delar av utsagorna som stödjer den slutsatsen. Det händer inte ofta att han läser domar som ger ett sådant intryck, men det händer.
Advokaterna framhåller också förtjänster med domarnas referat av utsagor. En advokat framhåller t.ex. att den tycker att länsrätterna brukar vara bra på att noga redogöra för vad parterna har sagt, en annan att domstolen sällan verkar ha missförstått vad advokaten eller klienten har sagt under förhandlingen när de refererar detta. En tredje framför att hon tycker att de domar hon läser generellt
138
Bilaga 9
sett har en neutral ton som inte får det att låta som om domstolen tycker att klienterna har betett sig illa.
I en intervju berättar advokaten att hon vid några tillfällen har arbetat med mål där domaren skriver ovanligt långa och utförliga referat av vad som sagts under förhandlingen (de omfattar i de mest extrema fallen hundratals sidor). Advokaten upplever att dessa, i referaten, utförliga domar uppskattas av klienten som känner igen sig. Andra advokater menar att det är bra om referaten av vad klienterna har sagt dessutom återges relativt troget klienternas eget språkbruk (mera vardagsspråkligt än formellt). Det ökar förmodligen igenkänningsfaktorn och känslan hos klienten av att domstolen har förstått vad han eller hon har sagt.
Samtidigt kan det också leda till förvirring eller frustration hos advokaternas klienter om det finns utförliga referat av utsagor och dokument i domtexten som sedan inte har haft betydelse för rättens bedömning. Även om det framgår av domskälen vad rätten utgått från kan klienterna tro att allt som refererats har haft betydelse.
5.1.3 Överenstämmelsen mellan förhandlingens och domens omfång
Förutom att klienterna kan reagera negativt på att domarna inte fullt ut återspeglar de moment som de upplevt under huvudförhandlingen kan de bli besvikna på att domens utförlighet inte motsvarar den tid de har lagt ned på att delta i huvudförhandlingen.
Det är ett särskilt problem vid överinstansdomar (hovrätt och kammarrätt), i de fall domstolen går på samma linje som underinstansen och fastställer dess dom. Klienterna kanske har ägnat flera dagar åt att sitta i förhandling och blir förvånade eller besvikna över att domtexten är så ”tunn”, sett både till innehåll och antal sidor. Det kan dessutom även i de fallen uppstå tvivel hos klienten om huruvida rätten tagit del av nytt material som presenterats när det inte uttryckligen framgår av domen att domstolen har tagit del av detta material.
139
Bilaga 9 SOU 2008:106
5.1.4 Utdrag ur lagar
Hur många hänvisningar till och utdrag ur olika lagar (och andra juridiska texter, t.ex. rättsfall) som domarna innehåller hör också till det som varierar, bl.a. beroende på måltyp. Generellt tycks det finnas ganska få sådana hänvisningar, särskilt i brottmål. Under intervjuerna framkommer det dock några fall där det regelbundet finns citat ur lagtext (vårdnadstvistdomar, t.ex. 6 kap 2 a § föräldrabalken och LPT-domar, t.ex. 3 § LPT).
Lagtextutdragen verkar i de flesta fall sällan leda till frågor från klienterna. Enligt advokaterna hänger det förmodligen samman med att de redan inför förhandlingen har diskuterat de aktuella lagarna med klienten. Ett undantag är LPT-domarna där utdragen kan leda till missförstånd. Advokaten som berättar mest utförligt om LPT-domar säger att klienterna sällan förstår att det är just citat av lagtext som de läser. Utdragen är ofta placerade på en framträdande plats i domen, alldeles i början av domskälen och markeras som citat genom en källhänvisning inom parentes i slutet av utdraget. Klienterna uppmärksammar inte källhänvisningen och tror att lagcitaten hör till domstolens resonemang eller åsikter. De missförstår också innebörden av lagtexten. I en ofta citerad passage i 3 § LPT står det:
Tvångsvård får endast ges om [...] patienten på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinträttning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård [...].
I citatet nämns inte att patienten också kan ha LPT-permission och bo på behandlingshem. Klienterna tolkar därför ofta texten som att det har beslutats att de ska tas in på vårdhem igen och blir oroliga.
5.1.5 Domskäl och pedagogik i domarna
Vad gäller domskälen påtalar advokaterna att det framför allt uppstår förståelseproblem för klienterna och (ibland) dem själva om motiveringarna är alltför kortfattade. Exempelvis förekommer det att domarna innehåller vanliga fraser som uttrycker att någon, t.ex. målsäganden, har gjort ”ett tillförlitligt och trovärdigt intryck”. Sådana formuleringar kräver mer preciserade motiveringar av på vilket sätt personen i fråga har varit tillförlitlig och trovärdig från
140
Bilaga 9
domstolens sida för att bli begripliga och verka övertygande. Det händer emellanåt att klienten känner den beskrivna personen som en i vanliga fall otillförlitlig person och då har klienten extra svårt att förstå hur domstolen kunnat göra en annan bedömning. Ett annat exempel är att det utan efterföljande motivering kan stå något i stil med: ”rätten har gjort bedömningen att åklagarens talan ska bifallas på grund av den bevisning åklagaren har presterat”. Advokaten som framför denna synpunkt menar att det framför allt är i mindre mål som domskälen är knapphändigt formulerade medan större mål brukar ha utförligare resonemang. I de fall domskälen inte är tillräckligt utförligt motiverade kan advokaterna utifrån sin erfarenhet i vissa fall ändå göra en kvalificerad gissning om varför domstolen kommit fram till den ena eller andra bedömningen och presenterar då den tolkningen för klienten.
Domskälen kan också vara svåra att förstå när de innehåller juridiska resonemang och juridiska termer (vid brottmål t.ex. bedömningar av uppsåt, nödvärnsinvändningar m.m.). Det är, enligt advokaterna, i de delarna som det blir tydligt att domtexten har flera mottagare, inte bara lekmän utan också juridiskt skolade personer.
Advokaterna framhåller att det för deras del är önskvärt med en välskriven, resonerande dom, särskilt i de fall klienterna önskar överklaga. Det är bra dels för att klienten och advokaten lättare kan bedöma vad de kan ha synpunkter på i överklagandet, dels för att advokaten kan få stöd av domtexten i de fall han eller hon bedömer det vara klokast att avråda klienten från att överklaga. Om domen är mycket kortfattad i resonemangen kring bedömningen kan advokaten i vissa fall utifrån sin erfarenhet ändå förstå att det förmodligen inte skulle gynna klienten att överklaga. Med en dom där bedömningen är alltför knapphändigt motiverad blir det dock svårare för advokaten att få klienten att förstå varför det sannolikt skulle bli samma utfall i nästa instans.
Nära sammanhängande med att domskälens argumentation och motiveringar bör vara utförliga är att de, enligt advokaterna, bör vara pedagogiska. Det gäller inte minst hur pedagogiskt en dom förklarar vad som är domstolens uppgift och vilka frågor domstolen funnit att den behöver behandla och besvara. I exemplet på en brottmålsdom från den advokat som kommenterar denna aspekt framgår t.ex. att domstolens uppfattning om dess uppgift är att ta ställning till om åklagaren utom rimligt tvivel kan styrka sina påståenden om vad som skett, inte att efterforska sanningen. Också
141
Bilaga 9 SOU 2008:106
andra advokater understryker att en bra dom pedagogiskt förklarar vad rättens uppgift är.
En advokat efterlyser utförligare, pedagogiska förklaringar i de fall där högre rätt meddelar att prövningstillstånd inte medges. Det behövs för att klienterna ska förstå varför målet inte kommer att gå till ny prövning.
5.1.6 Bilagor
Olika sorters bilagor finns i domar. En advokat kommenterar att det kan bli svårare att orientera sig i exempelvis brottmålsdomar när domen istället för att inledningsvis återge åklagarens yrkanden hänvisar till en bilaga med åklagarens stämningsansökan. Det påverkar antagligen inte förståelsen av domtexten hos dem som står tilltalade alltför mycket, eftersom de har tagit del av stämningsansökan tidigare och vet vad de står åtalade för, men det gör domen mer omständlig att hantera i diskussionen med klienterna då hänvisningar till bilagan kräver mycket bläddrande fram och tillbaka. Om domen hänvisar till en stämningsansökan vars yrkanden inte är numrerade på ett tydligt sätt (utan kanske bara punktade) kan det också kräva mycket bläddrande av läsarna för att de säkert ska kunna hänga med i vilken punkt som behandlas var.
En advokat tar upp att klienterna inte alltid förstår att överklagandebilagan är ett standardiserat dokument som vänder sig till alla parter i olika slags mål. Det händer att de tror att det som står där, t.ex. om överklagande av skadestånd, gäller just det specifika mål de har varit inblandade i trots att det kanske inte är aktuellt i deras fall. Advokaten menar att det delvis hänger ihop med att klienterna har svårt att orientera sig i domen men att det också är av betydelse att om bilagan är tydligt markerad som just bilaga (att orden ”Bilaga 1” inte har skrivits med för litet typsnitt t.ex.).
5.2 Domarnas struktur
Detta avsnitt tar upp uppfattningar som har att göra med domtexternas disposition (5.2.1), rubriksättning och typografi (5.2.2) samt metatext (5.2.3).
142
Bilaga 9
5.2.1 Disposition
De advokater som diskuterar dispositionen i domar har själva inga problem att hitta i texterna. De vet i vilken ordning olika relevanta delar av domen, som domslut och domskäl, brukar vara placerade. Däremot menar de att det kan vara svårare för klienterna att omedelbart genomskåda hur domen är uppbyggd, särskilt i längre och mer komplext uppbyggda domar, t.ex. brottmålsdomar med flera olika åtalspunkter.
Domsluten har olika placering i olika domar. I allmändomstolarnas domar är det vanligt att de står först, i förvaltningsdomstolarna att de står sist (även om undantag finns). Flera av advokaterna nämner att det är bra för klienterna om domslutet kommer först, dels för att det är vad klienten i första hand är intresserad av, dels för att domslutet då blir lättare att hitta.
Domskälen kan vara svåra för klienterna att finna fram till. De har emellanåt svårigheter att skilja på vad som är domskäl och vad som är annat i domen. De förstår inte alltid var i domen man ska läsa någonstans för att hitta rättens motivering.
I ett par av intervjuerna behandlas frågan om hur advokaterna tror att domar med s.k. vävda domskäl förstås av klienterna, dvs. sådana där relevanta delar av de hörda personernas utsagor vävs in i domstolens resonemang. Advokaternas mening är att det förmodligen är lättare för klienten att ta till sig domen om den först har referat av hörda personer och sedan ett mer renodlat resonerande avsnitt med domskäl.
5.2.2 Rubriksättning och typografi
Klienterna kan som nämnt ha svårt att hitta i domen och att förstå vilka delar av domen som innehåller domskälen till skillnad från t.ex. referat av dokument, hörda personer eller lagtext. Det kan bero på att klienterna är ovana vid texttypens disposition eller på yttre faktorer som att de läser under stress. Men det kan också hänga samman med att olika delar av domarna i vissa fall inte markeras på ett fullt så tydligt sätt, genom rubriker och liknande som signalerar var i texten olika avsnitt finns. Enligt advokaterna som kommenterar dessa delar av domarna är t.ex. rubriker, särskilt mellanrubriker, ofta relativt få. Vissa av rubrikerna är otydligt markerade typografiskt sett (dvs. gällande typsnitt och tecken-
143
Bilaga 9 SOU 2008:106
storlek). Avsnitt som behandlar rättens bedömning inleds inte sällan med formuleringar av typen ”Tingsrätten gör följande bedömning” skriven med samma storlek, och i vissa fall också med samma typsnitt, som den löpande texten vilket gör att den upplevs som mindre tydlig.
I längre domar brukar det finnas innehållsförteckningar vilket advokaterna upplever som ett bra hjälpmedel för klienterna att hitta i texten.
5.2.3 Metatext
Till strukturella aspekter på domen hör förutom disposition och rubriker också i vilken mån domarna innehåller s.k. metatext, alltså text om själva texten. Denna sida av domskrivningen behandlas framför allt under intervjun med en advokat som tagit fram ett exempel på en enligt honom välskriven brottmålsdom. Exempeltexten har flera tydliga formuleringar som i inledningen av textens olika partier indikerar vad för slags innehåll texten förmedlar i respektive parti. Advokaten upplever att formuleringarna bidrar till att öka domens begriplighet. Ett par olika varianter som förekommer i domen är följande (där personnamnen bytts ut mot NN):
(1) Efter dessa inledande synpunkter [om tingsrättens uppgift] övergår tingsrätten till den egentligen prövningen av gärningspåståendena. (2) Tingsrätten behandlar först frågan om det kan anses vara ställt utom rimligt tvivel att NN har deltagit i misshandeln av NN.
En annan typ av metatext som värdesätts är sådan som klart signalerar förekomsten av lagutdrag och liknande. En advokat framhåller att det är tydligare om det före utdragen står något om att det som redovisas är ”tillämpliga regler”. Att domen bara hänvisar till källorna med källhänvisningar inom parentes efter utdragen är inte tillräckligt tydligt.
5.3 Domarnas språk
I det följande behandlas olika språkliga aspekter av domarna, dvs. ord och uttryck (5.3.1) samt namn och liknande sakuppgifter (5.3.2).
144
Bilaga 9
5.3.1 Ord och uttryck som kan vara svårbegripliga
Flera av advokaterna noterar att de tycker att domarna numera innehåller betydligt färre svårbegripliga (juridiska) ord än de gjorde tidigare och att de har blivit mer begripliga med tiden. Enligt dem är det mycket sällan som klienterna frågar specifikt om betydelsen hos enskilda ord och uttryck i samband med att de diskuterar domen. Däremot kan det i enstaka fall hända att klienterna reagerar på och undrar över krångliga juridiska resonemang och uttryck före eller under huvudförhandlingen. En del av de juridiska fackbegrepp och liknande som är aktuella i det enskilda fallet har advokaterna vanligen också haft anledning att gå igenom med klienterna i samband med förberedelserna inför huvudförhandlingen.
En advokat tar upp att klienter som har bristande svenskkunskaper kan ha svårt att skilja på grundläggande juridiska benämningar som ”målsägande” och ”tilltalad” när de läser domen. För att underlätta förståelsen för dessa klienter vore det, enligt advokaten, bättre om namnet på den som i det konkreta fallet är målsägande respektive tilltalad skrevs ut så att det klart framgår exempelvis vem som ska betala skadestånd till vem osv.
Flera av advokaterna menar att de juridiska termer som förekommer i domarna behövs. Vissa svårbegripliga ord och formuleringar kan bytas ut mot vardagligare språk och det är bra om de gör det, men andra hör till juridikens fackspråk eller lagspråket och kan inte bytas ut utan vidare. Brottsrubriceringen ”vårdslöshet i trafik” reagerar t.ex. vissa klienter på då deras vardagliga uppfattning av vad vårdslös innebär inte motsvarar vad som avses med ordet i lagspråkets mening (Vårdslöshet upplevs av dem som ett alltför starkt ord för den oaktsamhet de visat.). Då det är vad brottet kallas i lagtexten måste det stå så i domen till dess att det eventuellt byts ut vid en revidering av lagspråket.
Advokaterna upplever alltså att klienterna mycket sällan frågar om innebörden hos specifika ord och uttryck. Under intervjuerna kan de ändå, spontant eller efter en fråga från mig, peka ut vissa uttryckssätt som de tror att klienterna kan ha svårt att förstå eller känna sig främmande inför. Ett urval av de ord och uttryck som kommer upp under intervjuerna, t.ex. ”åtalet ogillas”, har samlats i bilaga 1 (med de eventuella förslag på ersättningsord som advokaterna framför under intervjuerna).
En typ av formuleringar som vållar problem är de som beskriver betalningen av advokaternas kostnader. Exempelvis är betydelsen
145
Bilaga 9 SOU 2008:106
hos uttryck som ”kostnaden skall stanna på staten” inte helt självklara. Att det uppstår missförstånd kring advokatkostnaderna tas särskilt upp av den advokat som arbetar mycket med LPT-mål. Trots att hon har förklarat för klienterna att de inte ska betala henne har det upprepade gånger hänt att de efter att ha läst domen har försökt betala advokatbyrån den summa pengar som anges i domen för advokatens kostnader. Missförstånden har göra med att det saknas en precisering av att det är staten som ska betala i meningar som ”Länsrätten bestämmer att ersättning enligt lagen (1996:1620) om offentligt biträde skall betalas till NN med yrkande 3 270 kr [...].”
Meningsbyggnadsfrågor berörs nästan inte alls under intervjuerna. En av advokaterna har dock noterat att vissa domstolar har börjat referera utsagor i form av staplade att-satser. Detta gör enligt advokaten domarna mer svårlästa. Följande utdrag ur ett vittnesreferat i en brottmålsdom åskådliggör detta sätt att skriva (utdraget har delvis bearbetats för att anonymiseras, bl.a. har berättelsen kortats och namn bytts ut):
Erika Oskarsson har uppgivit att hon bor på Torgvägen, att hon den aktuella natten hörde oväsen utanför sitt fönster, att hon då tittade ut och såg tre killar utanför Stadshuset som stod mycket nära varandra, att en av killarna som hon identifierat som Anders Eriksson stod med ansiktet mot hennes håll medan de övriga två stod med ryggen mot henne, att Anders såg rädd ut, att en av killarna som stod med ryggen mot henne knuffade sin kompis och att de två sedan sprang sin väg, att Anders tog upp sin mobiltelefon och ringde och att hon inte såg något våld utövas vid det aktuella tillfället.
5.3.2 Namn och liknande sakuppgifter
På ordnivå i texterna kan sakfel eller felstavningar förekomma, även om advokaterna menar att det är relativt sällsynt. Det handlar t.ex. om att klienternas namn felstavats, att deras geografiska medborgarskap blivit felangivet eller liknande. Det finns klienter som reagerar oerhört starkt och känner sig kränkta när sådana uppgifter blivit felaktiga.
146
Bilaga 9
6 Avslutning
I detta kapitel ges först en sammanfattning av PM:et, i synnerhet de viktigaste resultaten om förståelsen av domar och upplevelsen av förtjänster och brister i domar (6.1). Några slutsatser och några reflektioner kring vad resultaten ger anledning att överväga vid domskrivning avslutar PM:et (6.2).
6.1 Sammanfattning
Sammanfattningsvis har detta PM redovisat genomförande och resultat av en undersökning baserad på semistrukturerade intervjuer med fem erfarna advokater, verksamma i Linköping, Stockholm eller Uppsala. Studien har genomförts på uppdrag av Förtroendeutredningen (Ju 2007:08) i syfte att ta till vara på advokaternas erfarenheter av hur domar förstås av deras klienter och ur denna synvinkel belysa förtjänster och brister i domarnas språkliga utformning. Studien har behandlat förståelse och språklig utformning i vid mening, dvs. hur klienterna begriper och reagerar på texternas innehåll, struktur och språk. Inledningsvis (kapitel 2) redogjordes för undersökningens metod och material, dvs. hur intervjuerna förberetts och genomförts utifrån en intervjuguide, vilka för- och nackdelar intervjumetoden har samt hur undersökningsmaterialet ser ut i fråga om advokaternas bakgrund, måltyper och klienter. Det konstaterades bl.a. att intervjuerna framför allt behandlar uppfattningar om underinstansdomar (från tingsrätt och länsrätt), ofta brottmålsdomar men också domar från vårdnadstvister, LVU- och LPT-mål samt tvistemål.
I resultatdelens första kapitel (3) behandlades klienternas läsning och förståelse av domen. Ramarna för klienternas förståelse berördes, dvs. i vilka sammanhang advokaterna och klienterna talas vid om domen, liksom vilka klienter advokaterna främst diskuterar domarna med. Vidare presenterades vilka delar av domarna som klienterna framför allt tycks läsa (i alla fall inför samtalet med advokaterna) samt vilka grupper som av intervjuerna att döma förefaller ha relativt stora förståelseproblem.
Resultaten visar att advokaterna diskuterar domarna framför allt med de klienter som är missnöjda med resultatet och funderar på att överklaga. Det förekommer dock även att klienter som förstått och/eller accepterar resultatet ändå vill höra advokatens syn på
147
Bilaga 9 SOU 2008:106
domskälen, dvs. varför resultatet blev som det blev. De klienter som hör av sig verkar framför allt ha tagit del av domslut och domskäl men reaktioner framkommer även på andra delar av domarna, inte minst de där hörda personers berättelser refereras. Starkt stressade klienter liksom de som ännu inte behärskar svenska på infödd nivå verkar ha relativt stora förståelseproblem och advokaterna ägnar mera tid åt att hjälpa dem med förståelsen av domarna än andra klientgrupper.
I resultatdelens andra kapitel (4) behandlades några av de faktorer som enligt advokaternas uppfattning förefaller att inverka på domtexternas utformning.
Resultaten visar bl.a. att advokaterna uppfattar den enskilda domskribenten som en mycket viktig faktor. Kunnighet och ambitionsnivå hos den som skriver domen har enligt dem stor betydelse för hur texterna utformas. I intervjuerna framkommer dock även andra faktorer som enligt advokaterna är av betydelse, t.ex. komplexiteten i de frågor som behandlas i domen och hur vardagligt eller omfattande målet (och domen) är. Det finns en uppfattning om att domar från större eller medialt uppmärksammade mål förefaller vara mer välskrivna.
I resultatdelens tredje kapitel (5) redovisades vad i domarnas innehåll, struktur och språk som väcker reaktioner eller leder till förståelseproblem hos advokaternas klienter. Kapitlet tog även upp eventuella förklaringar och förbättringsförslag som advokaterna ger i fråga om problemen samt vad advokaterna framför som positiva aspekter av domar med tanke på klienternas förståelse. I det följande sammanfattas först vad som framkommit i fråga om hur innehåll, struktur och språk upplevs som problematiskt därefter nämns några aspekter av domarna som advokaterna framhåller som särskilt positiva.
Resultaten tyder på att de innehållsdelar av domarna som framför allt väcker reaktioner eller vållar förståelseproblem hos klienterna är referaten av hörda personers utsagor och dokument samt domskälen (Övriga innehållsdelar som behandlats i PM:et men som inte medtas i denna sammanfattning är domslut och beslut i övriga frågor, överensstämmelsen mellan förhandlingens och domens omfång, utdrag ur lagar samt bilagor.)
Vad gäller referaten av utsagor och dokument är det inte ovanligt att advokaternas klienter reagerar på att det saknas hänvisning eller referat av material eller hörda personers berättelser. De förstår inte varför inte allt som tagits upp under förhandlingen alltid finns
148
Bilaga 9
med i domen och befarar att rätten inte har uppfattat allt material som presenterats. Det gäller inte minst mål där en del har utelämnats av sekretesskäl. De kan också reagera på att olika parters eller vittnens berättelser (eller dokument) givits olika mycket utrymme i domen. Klienterna tycks ofta uppleva det som positivt om referaten är utförliga och har med så mycket som möjligt av det som framkommit under förhandlingen. Domar med mycket utförligt refererande delar kan dock även de leda till förståelseproblem. Klienterna kan ibland tro att allt som refererats i domen har haft betydelse för rättens bedömning.
Vad gäller domskälen framkommer att de kan vara svåra för klienterna att begripa när de innehåller juridiska resonemang. Framför allt framhålls dock vikten av att rättens bedömningar är utförligt motiverade. Det är viktigt både för att övertyga advokaten och klienten om riktigheten i bedömningen och för att ge dem möjlighet att bedöma om, och i så fall, vad som kan överklagas. Saknas det tillräckligt utförliga motiveringar kan advokaterna försöka förklara hur rätten resonerat utifrån sin erfarenhet.
Angående domarnas struktur pekar resultaten på att domarna inte alltid är lätta att hitta i. Advokaternas klienter kan t.ex. ha svårt att hitta domskälen och att förstå vad i domarna som är rättens bedömning och vad som är annat i dem. Problemet tycks delvis hänga samman med att en del domar inte har särskilt många eller tydliga markörer för signalera strukturen i domen. Mellanrubriker tycks t.ex. inte utnyttjas i så hög utsträckning och i vissa fall är viktiga rubriker (som ”Tingsrättens bedömning”), typografiskt sett, inte tydligt utformade.
När det gäller domarnas språk visar resultaten att advokaternas klienter sällan frågar om betydelsen av juridiska termer eller juridiskt särpräglade ord. Det tycks delvis hänga samman med att klienterna har fått vissa av begreppen förklarade för sig i ett tidigare skede, t.ex. under advokatens och klientens förberedelser inför förhandlingen. Vid diskussioner av exempeldomar under intervjuerna framkommer dock att domarna kan innehålla en del ord och uttryck som icke juridiskt kunniga personer förmodligen har svårt att förstå eller upplever som främmande. De exempel på sådana ord och uttryck som berörs under intervjuerna sammanfattas i bilaga 1. Till dessa hör bl.a. en i brottmålsdomar återkommande standardfras: ”åtalet ogillas”, som för att öka klienternas förståelse t.ex. kunde ersättas med det konkretare ”NN frikänns”. I fråga om språket framkommer också vikten av att namn och liknande
149
Bilaga 9 SOU 2008:106
sakuppgifter blir korrekta. När t.ex. namn eller medborgarskap har blivit felstavade eller felangivna upplever vissa klienter det som mycket kränkande.
Under intervjuerna berörs inte bara vad klienterna reagerar negativt på eller har problem med att förstå när det gäller domarnas innehåll, struktur och språk. Advokaterna lyfter också i några fall fram vad de upplever som särskilt positivt i domar med tanke på klienternas förståelse. Till detta hör bl.a. att domar i vissa fall innehåller pedagogiska formuleringar, exempelvis om domstolens uppgift i det aktuella fallet, samt metatext och innehållsförteckningar som klargör strukturen i texten. I fråga om referat av utsagor framhålls också att utförliga referat uppskattas av klienterna som då upplever att domstolen har lyssnat på dem.
6.2 Några slutsatser och reflektioner
I sammanfattningen har jag bl.a. redogjort för huvuddragen i vad som framkommit genom undersökningen. I det följande vill jag dels framföra några slutsatser, dels några reflektioner kring vad resultaten ger anledning att överväga vid domskrivning. Det sistnämnda görs med tanke på att undersökningen i förlängningen ska tjäna som ett av flera underlag för utformandet av ett s.k. Klarspråkstest för domar.
Angående förståelsen av domar hos advokaternas klienter kan man för det första konstatera att den valda metoden, intervjuer med advokaterna om klienterna, innebär att resultaten framför allt speglar en viss mottagargrupps förståelse, nämligen de klienter som är missnöjda med resultatet. Det är framför allt dem som advokaterna samtalar med efter att domen kommit. Det krävs alltså andra undersökningar för att belysa upplevelsen av domar hos andra mottagargrupper (de som är nöjda med domen, de som inte vänder sig till advokaterna med frågor, de som inte har advokater osv.). Det skulle också vara värdefullt om man vid en större undersökning kunde tillfråga olika klientgrupper direkt om deras förståelse och upplevelse av domtexter. Det är t.ex. rimligt att tänka sig att juridiska termer och lagutdrag som klienterna sällan tycks fråga sina advokater om väcker större intresse och orsakar större problem för andra läsarkategorier än den här undersökta mottagargruppen. Att advokaternas klienter inför förhandlingen frågat om eller av advokaterna informerats om innebörden hos en del termer
150
Bilaga 9
och lagar minskar förmodligen risken att de orsakar förståelseproblem vid läsningen av själva domen. Advokaternas klienter har rimligen generellt sett en större förförståelse vid läsningen av domen än andra mottagargrupper eftersom de så att säga har varit med under hela resans gång. En annan tänkbar förklaring till att juridiska termer inte så ofta tycks väcka frågor från klienterna kan vara att de hellre ägnar samtalet med advokaten åt att utveckla sin övergripande förståelse av texternas innehåll och konsekvenser än åt detaljer som svåra ord.
Vad gäller förståelsen av domar bland advokaternas klienter pekar undersökningen också på att sättet som olika personer närmar sig domtexterna på varierar. Medan vissa tycks läsa mer eller mindre hela domen tycks andra läsa mycket lite och önska muntliga referat av domen från advokaten. Många verkar dock åtminstone läsa domslut och domskäl. Det är i varje fall framför allt de delarna som advokaterna och klienterna diskuterar.
Vid domskrivning finns det därmed anledning att särskilt uppmärksamma utformningen av domslut och domskäl. Det gäller både hur de framhävs i texterna så att läsarna smidigt ska kunna hitta dem (var de placeras, utnyttjande och utformning av strukturmarkörer som rubriker etc.) och hur de formuleras från begriplighetssynpunkt. Det senare gäller framför allt domskälen, där precision och utförlighet är att föredra för att öka förståelsen. Alltför kortfattade beskrivningar av hur rätten har resonerat kring bedömningar framhålls i intervjuerna som problematiska. Det tycks bl.a. leda till att advokaterna får göra bedömningar av rättens resonemang utifrån sin erfarenhet för att kunna besvara klienternas frågor om varför rätten resonerat på det ena eller andra sättet. Man kan, lite tillspetsat, fråga sig om det är rimligt att advokaterna ska behöva spekulera i och presentera skäl som domstolen inte förmått uttrycka i domtexten.
Även om resultaten alltså pekar på att domslut och domskäl särskilt intresserar klienterna handlar många av intervjuerna också om det intresse advokaternas klienterna visar för referat av utsagor (och dokument). I många delar handlar deras reaktioner om vad man kan kalla textens ”igenkänningsfaktor”, närmare bestämt i vilken utsträckning klienterna upplever att domtexten speglar vad som tagits upp under förhandlingen i rätten. Vid domskrivning kan det därför vara bra att överväga på vilket sätt man låter det framgå av domtexten vad som försiggått i rätten. Om domskribenten inte kan eller anser det vara nödvändigt att återge allt som t.ex. hörda
151
Bilaga 9 SOU 2008:106
personer har berättat bör den dock överväga i vilken mån det exempelvis behövs förklarande partier i texten som anger vad som refererats och inte samt varför urvalet gjorts. På så sätt kan man förhoppningsvis undvika att klienter kan få uppfattningen att det saknas referat av utsagor eller dokument för att rätten inte har uppfattat vad som framkommit eller för att den har förlagt material.
Flera av resultaten pekar på att det är fördelaktigt om domtexterna är upplagda och utformade så att det tydligt går att utläsa vad som omedelbart och personligen berör advokaternas klienter och vad som är mera perifert. På samma sätt som de för klienterna mest intressanta avsnitten, domslut och domskäl, bör markeras tydligt, bör domskribenter överväga om t.ex. lagutdrag och annat som kan bedömas som mera perifert för förståelsen av domen kan utgå eller få en mindre framträdande placering i domarna. Om sådana delar trots allt tas med bör man överväga hur texten ska utformas (med formuleringar eller andra medel) för att på ett så tydligt sätt som möjligt visa att det handlar om mer perifera delar. Bilagor bör t.ex. märkas tydligt så att de inte uppfattas som en del av domen.
På ord- och uttrycksnivån tyder flera av resultaten på att klienternas förståelse sannolikt gagnas av mer konkreta ordval, anpassade till det aktuella målet, än av abstrakta, juridiska standardfraser. Det framkommer t.ex. att det vore bättre att skriva ut i klartext vilka de berörda personerna eller parterna är, dvs. att använda fraser som ”NN frikänns” eller ”ersättning skall betalas av staten till NN [advokaten]”, än att använda mer oprecisa fraser som ”åtalet ogillas” eller ”ersättning skall betalas till NN”.
Vad gäller resultaten är det också intressant att notera att advokaterna har en samstämmig uppfattning om att variationen i domarnas utformning i hög grad hänger samman med den enskilda domarens ambition och förmåga och inte så mycket om t.ex. traditioner inom olika rätter eller olika måltyper. Ur domskrivningssynpunkt ger den uppfattningen anledning att reflektera över om och i vilken utsträckning variationen i domarnas utformning hänger samman med vilken enskild domare som har skrivit dem. Det krävs dock andra undersökningar för att ta reda på hur de individuella skribenterna inverkar på domarnas utformning, och huruvida skillnaderna i hur olika domare utformar domtexterna är alltför stora, som en av de intervjuade menade.
Slutligen vill jag beröra ett resultat i undersökningen som inte handlar om själva utformningen av domtexterna utan om hur man
152
Bilaga 9
på andra sätt kan öka förståelsen av domar. Under intervjuerna framkom att vissa klienter vänder sig till advokaterna med önskan om att få ta del av domens innehåll genom advokatens muntliga förmedlan. Det framkom också att vissa klienter av olika anledningar har särskilt svårt att läsa domarna, exempelvis p.g.a. stress eller svag behärskning av svenska. Hur tydligt man än formulerar en domtext kommer det sannolikt alltid att finnas läsare av domar som av olika skäl behöver extra mycket stöd och hjälp i förståelsen av domen. En fråga som infinner sig är vems ansvar det ska vara att ge denna hjälp. Är det önskvärt att advokaterna åtar sig hela detta ansvar eller finns det möjligen ett behov av att som alternativ erbjuda någon annan form av läshjälp, t.ex. från domstolens sida? Det är trots allt domstolen som är textens avsändare.
153
Bilaga 9 SOU 2008:106
Referenser
Bohlin, Fredrik, 2007: Domskrivning. Promemoria 2. Förtroende-
utredningen (Ju 2007:08). Opublicerat manuskript.
Dalen, Monica, 2007: Intervju som metod. Malmö. Gunnarsson, Britt-Louise, 1982: Lagtexters begriplighet. En språk-
funktionell studie av medbestämmandelagen. Lund.
Landqvist, Hans, 2000: Författningssvenska. Strukturer i nutida
svensk lagtext i Sverige och Finland. (Nordistica Gothoburgensia 22.) Göteborg.
På väg mot ett bättre myndighetsspråk, 2001. Utgiven av Stats-
kontoret. Publikationsnr 2001:18. Stockholm.
Språk och struktur i domar och beslut, 2005. 2 uppl. Utgiven av
Domstolsverket. Stockholm.
Trost, Jan, 2005: Kvalitativa intervjuer. 3 uppl. Lund.
154
Bilaga 9
Bilaga 1. Ord och uttryck som kan vara svårbegripliga
Ord och uttryck Ev. förslag på ersättningsord
TPF
3
FPT
biträder åtalet det får hållas för visst att NN insett att
X-rätten är övertygad om att NN insett att
domskäl X-rättens bedömning enskilt anspråk skadeståndskrav kostnaden skall stanna på staten käromålet ogillas likgiltighetsuppsåt presumtion rekvisit skäligen tillförlitlig och trovärdig vårdnaden skall tillkomma föräldrarna gemensamt
vårdnaden skall vara gemensam eller föräldrarna skall ha gemensam vårdnad
vårdslöshet i trafik vitsorda som i och för sig skäligt yrkanden m.m. yrkanden och inställning åtalet ogillas NN frikänns åtalet skall inte bifallas i vidare mån
TP
3
PT
Listan är på inget vis uttömmande utan syftar till att belysa vilka slags ord och uttryck som
kan vara svårbegripliga eller kännas mycket främmande för parterna i målet och andra som inte är juridiskt kunniga. Vissa av dem kanske inte går att ersätta med andra ord eller ge utförligare förklaringar till men det kan vara bra för domskribenter att känna till att orden kan upplevas som svåra att förstå. Om förslagen på ersättningsord i högerkolumnen bör noteras att de möjligen enbart passar för vissa typer av mål.
155
Bilaga 10
Förtroendeutredningen (Ju 2007:08)
Barbro Ehrenberg-Sundin
Ledamot i referensgruppen och språkexpert
En läsbarhetsanalys av domar
Vad är det som gör domar svåra att läsa? Hur avviker språket från normal sakprosa?
Vad tycker juristerna själva?
Augusti 2008
157
Bilaga 10 SOU 2008:106
Sammanfattning
På uppdrag av Förtroendeutredningen (Ju 2007:08) har jag analyserat 50 domar ur ett läsbarhetsperspektiv. Syftet har varit att undersöka om domarna kan anses motsvara de krav på läsbarhet som kan ställas på en brukstext. En brukstext är en text som ska användas för ett visst syfte och där läsaren har vissa läsmål i sikte. Utgångspunkten har varit att det är allmänheten och framför allt parterna som ska kunna läsa en dom. Domarna kommer från länsrätter, kammarrätter, tingsrätter och hovrätter och omfattar olika slags mål, bl.a. socialförsäkringsmål, skattemål, brottmål och tvistemål. Samma domar har också granskats av juristerna i utredningens referensgrupp. Resultatet av deras granskning sammanfattas i denna rapport.
Resultaten av läsbarhetsanalysen visar att det finns problem i domarna på flera nivåer i texten, såväl när det gäller struktur och överskådlighet som när det gäller språklig utformning.
Det viktiga i texten, domslutet och domskälen, behöver förtydligas så att det klart framgår vilket beslut domstolen fattat och varför beslutet blev just så. Domslutet bör placeras tidigt i texten. De flesta länsrätter och alla kammarrätter placerar i dag domslutet i slutet av domen. De egentliga skälen är i många domar knapphändigt formulerade och finns i slutet av ett skälavsnitt som rymmer så gott som allt det som framkommit under ärendets gång, t.ex. händelseförloppet och berättelser från parter, vittnen, myndigheter och experter. Även juristerna påpekar i sina kommentarer att strukturen ibland är ”rörig” och att domslut och domskäl behöver framhävas.
I alla domar saknas det innehållsförteckning, sammanfattning och tabeller eller andra ”bilder” i form av skisser över brottsplatsen, personers släktskapsförhållanden och liknande. Punktlistor som kan framhäva viktigt innehåll saknas också i de flesta domar. Rubriker finns men kan förbättras. Styckeindelningen behöver också förbättras. Alltför långa stycken finns i hälften av de 50 domarna. Det behövs alltså mer hjälp till läsarna att orientera sig i texten och att få överblick. Juristerna har i sina kommentarer till domarna lämnat liknande synpunkter om bristen på överskådlighet. De efterlyser fler och bättre rubriker, liksom innehållsförteckning och sammanfattning till längre domar.
Språket i domarna i kan vara både enkelt och klart, men också ålderdomligt, stelt och högtravande. Där finns en blandning av vårdat, redigerat talspråk och av föråldrade ord, fackord eller fack-
158
Bilaga 10
jargong och typiskt juristspråkliga uttryckssätt. Meningarna är ibland byggda enligt kanslispråkliga ideal med framförställda bestämningar, s.k. inskott och stel ordföljd. En hel del skrivfel och syftningsfel förekommer, vilket kan påverka förtroendet för domstolen. Även juristerna har noterat såväl ”krånglig svenska” som ”klart och enkelt” och gett exempel på skriv- och språkfel som de upptäckt.
En ökad vilja och medvetenhet om vikten att skriva för parterna och andra läsare än den egna yrkeskåren är avgörande för läsbarheten hos domarna. Attityder behöver förändras och klarspråksarbete behöver ingå i domstolarnas reguljära kvalitetsarbete. I sådant klarspråksarbete ingår inte bara valet av språk utan även valet av innehåll, struktur och läsarhjälp – med andra ord allt det som redovisas i denna rapport. Klarspråk är något som både skribenter och läsare tjänar på.
159
Bilaga 10 SOU 2008:106
INNEHÅLL
TU
1
UT TU
Material och metod
UT
................................................................163
TU
1.1
UT TU
Femtio domar analyserade
UT
........................................163
TU
1.2
UT TU
Två separata undersökningar av domarna
UT
..............163
T
1.2.1 Juristernas garnskning.....................................163 1.2.2 Min läsbarhetsanalys .......................................164
TU
1.3
UT TU
Utredningens två andra undersökningar om hur domar förstås
UT
.......................................................166
TU
1.4
UT TU
Uppläggningen av denna rapport
UT
............................166
TU
2
UT TU
Det kan vara svårt för läsaren att hitta det viktiga
UT
...............167
TU
2.1
UT TU
När av görandet står sist i domen
UT
............................167
TU
2.2
UT TU
När de egentliga domskälen inte är fylliga och pedagogiska. Och när vaga hänvisningar till vad som sagts tidigare används
UT
................................168
T
2.2.1 I förvaltningsmålen .........................................168
2.2.2 I de allmänna målen.........................................169 2.2.3 I alla mål...........................................................170 2.2.4 Dispositionen naturlig för skribenten – men för läsarna?...............................................171
TU
2.3
UT TU
När rubriken Domskäl inte motsvarar innehållet
UT
....................................................................172
TU
2.4
UT TU
När innehållet upprepas i flera delar av domen och när fakta radas på varandra
UT
...............................172
TU
2.5
UT TU
När viktig information göms i bilagor
UT
...................173
TU
2.6
UT TU
När domsluten är knappa och svårförståeliga
UT
........173
TU
3
UT TU
Det är svårt för läsaren att få överblick
UT
.................................174
TU
3.1
UT TU
Innehållsförteckning saknas och behövs i längre domar
UT
..............................................................174
TU
3.2
UT TU
Sammanfattning saknas och behövs i längre domar ..............................................................
UT
175
TU
3.3
UT TU
Fler läsanvisningar behövs
UT
.......................................176
160
Bilaga 10
TU
3.4
UT TU
Rubriker finns men informativa underrubriker saknas och skulle underlätta läsningen
UT
................... 177
TU
3.5
UT TU
Punktlistor finns nästan bara i domslut. De skulle med fördel kunna användas också i andra delar av texten
UT
............................................................ 180
TU
3.6
UT TU
Det saknas bilder och andra uppställningar för att förtydliga komlicerat innehåll
UT
........................... 180
TU
3.7
UT TU
Styckena är alldeles för långa i hälften av domarna
UT
...................................................................... 181
TU
3.8
UT TU
Fler nyckelmeningar behövs
UT
.................................... 183
TU
4
UT TU
Vad tycker juristerna om domslutets placering, sammanfattningar, rubriker, innehållsförteckning och utformingen av skälen?
UT
.......................................................... 185
TU
5
UT TU
Språket är grammatiskt korrekt men ofta avvikande – kan därför vara svårbegripligt eller störande.
UT
....................... 186
TU
5.1
UT TU
Ord, fraser och former som känns främmande för icke-juristen finns i alla domar
UT
.......................... 186
T
5.1.1 Älsklingsverben............................................... 187 5.1.2 Stela verbformer.............................................. 187
5.1.3 Andra föråldrade ord ...................................... 188 5.1.4 Vilket, av vilket, i vilket … varför inte ”som”?...................................... 188 5.1.5 Gällande, avseende, beträffande..................... 188 5.1.6 Andra typiska fraser ....................................... 189
TU
5.2
UT TU
Fackord och fackjargong behöver bytas ut eller förklaras
UT
...................................................................... 189
T
5.2.1 Jargong som kan undvaras?............................ 189 5.2.2 Måste lagens uttryck användas?..................... 191 5.2.3 Hur parterna omnämns .................................. 192
TU
5.3
UT TU
Varför så högtravande och krystat?
UT
........................ 193
T
161
Bilaga 10 SOU 2008:106
U
5.4 Om meningslängd och meningsbyggnad ..............194
U
5.4.1 Enstaka långa meningar förekommer men är inget stort problem .............................194 5.4.2 S.k. inskott är vanliga medan vänstertunga meningar är mindre vanliga ......195 5.4.3 Ovanlig ordföljd med långa bestämningar framför huvudordet förekommer rikligt .......197 5.4.4 Ovanlig ordföljd där subjektet kommer på fel plats är typisk för det juridiska språket – finns i de flesta domar .....................................199 5.4.5 Andra konstruktioner som stör – onödiga substantiveringar och passiviseringar.............201
U
5.5
U U
Sambandsord finns men syftningarna kan vara oklara
U
.................. .........................................................201
5.5.1 Användningen av bindeord.............................201 5.5.2 Användningen av pronomen...........................202
U
6
U U
Skrivregelfel och skrivfel kan bidra till att tilltron till domstolen minskar
U
.................................................................203
U
7
U U
Den typografiska utformningen kan behöva ses över och göras enhetligare
U
..............................................................204
U
8
U U
Vad tycker juristerna om språket och den yttre utformningen?
U
... ....................................................................204
U
Referenser . ................. ....................................................................
U
206
U
Bilagor:
U
U
Bilaga 1 Analysschema för läsbarhetsanalysen, samman-
ställning......... ....................................................................
U
207
U
Bilaga 2 Lista över ord och fraser som kan behöva ersättas
eller förklaras .....................................................................
U
208
162
Bilaga 10
1 MATERIAL OCH METOD
1.1 FEMTIO DOMAR ANALYSERADE
Förtroendeutredningen har låtit samla in 50 domar från såväl förvaltningsdomstolar som allmänna domstolar, nämligen
• 15 domar från länsrätter
• 7 domar från kammarrätter
• 19 domar från tingsrätter
• 9 domar från hovrätter.
Domstolarna ombads att skicka in ”normala” domar som speglar hur domar brukar skrivas. De måltyper som materialet omfattar är från förvaltningsdomstolarna socialförsäkringsmål, skattemål och s.k. LVU-mål och från de allmänna domstolarna förenklade tvistemål, tvistemål och brottmål. Det totala antalet sidor som granskats är 446. 31 domar är 2−8 sidor långa. De övriga 19 varierar mellan 9−33 sidor.
1.2 TVÅ SEPARATA UNDERSÖKNINGAR AV DOMARNA
Den ena undersökningen är en läsbarhetsanalys, som jag själv har utfört. Den andra är en bedömning av samma 50 domar, som tio jurister i Förtroendeutredningens referensgrupp utfört.
1.2.1 JURISTERNAS GRANSKNING
Juristerna har, oberoende av varandra, bedömt 10 domar var, och varje dom har alltså bedömts av två jurister. De har poängsatt domarna och bedömt dem efter ett antal kriterier, som omfattat
• domens utformning,
• dess anpassning till adressaterna,
• redovisningen av tvistefrågan,
• redovisningen av parternas yrkanden och argumentation,
• redovisningen av bevisningen,
163
Bilaga 10 SOU 2008:106
• utformningen av de egentliga domskälen för domstolens domslut, och
• när det gäller överrättsdomar, domslutets utformning i fråga om överprövning/omprövning, s.k. hattar etc.
Poängsättningen har varit följande: 1 poäng = kriteriet inte uppfyllt
2 poäng = kriteriet uppfyllt 3 poäng = kriteriet mycket väl uppfyllt.
Som avslutning har man gjort en sammanfattande bedömning. Dessutom har man ibland lämnat kommentarer under de olika kriterierna.
1.2.2 MIN LÄSBARHETSANALYS
I min textanalys har jag utgått från en modell för läsbarhetsanalys som presenteras i Metoder för brukstextanalys (Hellspong, 2001). Den är anpassad för brukstexter och förutsätter att texten som analyseras kommer att användas för ett visst syfte och att läsarna har vissa läsmål som är utmärkande för texten i fråga. Hur bra det går att använda en brukstext för ett visst syfte bestämmer dess läsbarhet.
Läsbarheten beror alltså på läsmålet men också på läsarna – deras läsvana, intressen, ämneskunskaper och motivation. En lagtext kan exempelvis ha god läsbarhet för en domare som ska avgöra ett mål, men sämre läsbarhet för en lekman som vill veta vad lagen tillåter.
En text som ställer stora krav på läsarens tid, ansträngning, motivation, förkunskaper och lässkicklighet brukar därför anses svår. Svårigheterna kan ligga hos innehållet, textens struktur och överblickbarhet, men också på språkliga faktorer som ordval och meningsbyggnad. Till det kommer textens yttre utformning som teckensnitt, teckenstorlek, radlängd och annan grafisk utformning. När det gäller den yttre utformningen brukar man tala om textens läslighet.
Utgångspunkten i läsbarhetsanalysen är i första hand parterna. Det är deras behov av att så snabbt och enkelt som möjligt få veta vad som står i domen som jag utgått ifrån. Men även andra läsare är förstås betjänta av en välstrukturerad och tydlig dom som är lätt att läsa och förstå. I direktiven till utredningen anges att domskriv-
164
Bilaga 10
ningen traditionellt varit anpassad för juridiskt utbildade läsare men att det är angeläget att också parter och andra som inte är juridiskt kunniga kan förstå och bli övertygade av domstolens resonemang. Det är naturligtvis rimligt att begripligheten tar sikte på alla tänkbara målgrupper för en dom, men att man särskilt tar hänsyn till dem som är närmast berörda.
Vid min genomläsning av de 50 domarna har jag fyllt i ett analysschema med ett antal faktorer som har relevans för läsbarheten i en text. Jag har valt att ta med faktorer som ordval, meningsbyggnad, opersonliga konstruktioner, styckeindelning, sambandsmarkörer, rubriker, olika typer av läsarhjälp, disposition, argumentation, språkriktighet och den typografiska utformningen. Analysschemat finns i bilaga 1. Som framgår av det, har jag formulerat vissa punkter som frågor: ”Saknas nyckelmeningar?”, ”Domslutet sist?”, ”Långa stycken?”. På så sätt har jag fått fram om texten har sådana brister eller ej.
Genom att för varje dom notera vad jag funnit i den, har jag kunnat sammanställa vilka positiva eller negativa egenskaper domarna har och frekvensen av dem i materialet som helhet.
Det går naturligtvis inte att genom analysen avgöra om texten är begriplig eller inte för de tilltänkta läsarna, eftersom deras förkunskaper, lässkicklighet, motivation etc. inte är kända. Jag kan bara göra antaganden om detta med tanke på domens innehåll och beskrivningen av parterna i målet och dessutom luta mig mot vad som erfarenhetsmässigt ställer till problem för en normalläsare.
För många jurister och domare kan de resultat jag presenterar tyckas alltför kritiska. Domsspråket och sättet att skriva en dom är mycket traditionsbundet och invant och inte så ofta ifrågasatt av den egna yrkeskåren. Därför kan de problem jag pekar på kanske uppfattas som helt normala skrivsätt. Jag har emellertid sett det som en viktig uppgift att i min analys särskilt lyfta fram egenskaper hos texterna som kan förbättras ur läsbarhetssynpunkt. Självklart finns det i materialet också mycket välskrivna domar, men så gott som alla har en eller annan skönhetsfläck. Även juristerna har i sin granskning noterat en del av de problem jag visar på.
Min förhoppning är att analysen kan leda till en konstruktiv diskussion om hur domarna i framtiden kan utformas på bästa sätt – och då med tillämpning av de klarspråksprinciper och forskning om läsbarhet som denna analys bygger på.
165
Bilaga 10 SOU 2008:106
1.3 UTREDNINGENS TVÅ ANDRA UNDERSÖKNINGAR OM HUR DOMAR FÖRSTÅS
För att i någon mån få grepp om hur domarna förstås av ”vanligt” folk har utredningen också låtit genomföra en undersökning av hur advokater uppfattar att deras klienter förstår den dom de fått. Resultatet presenteras i Förståelsen av domar. En intervjuundersökning av advokaters syn på klienternas förståelse av domar (Sörlin, 2008). Dessutom har en studerande på utredningens initiativ gjort en ordförståelseundersökning som finns redovisad i uppsatsen Svåra ord i domar (Ekman Öst, 2008).
Sammantaget kommer min läsbarhetsanalys, juristernas granskning och de två undersökningarna att ge en god bild av hur domar skrivs och vilka läsbarhetsproblem som kan finnas i dem. Resultaten kommer att ligga till grund för ett diagnosinstrument för domar (ett klarspråkstest för domar), som utredningen gett mig i uppdrag att utforma i ett nästa steg.
1.4 UPPLÄGGNINGEN AV DENNA RAPPORT
I denna rapport redovisar jag dels mina resultat från läsbarhetsanalysen, dels ett sammandrag av vad utredningens jurister lämnat för synpunkter på domarnas utformning när de gällt samma aspekter som jag analyserat. Sammandragen finns i avsnitten 4 och 8.
Redovisningen består inte enbart av de resultat jag fått fram i analysen utan också reflexioner kring dem och även rekommendationer. Problemen och resultaten framgår av rubrikerna till de olika avsnitten. Jag har valt att ta med många exempel – de kan förhoppningsvis komma till användning i diagnosinstrumentet och i framtida utbildning och diskussioner kring domskrivning. De flesta exemplen är avpersonifierade. Jag använder NN eller någon annan bokstavsbeteckning.
Jag väljer att i redovisningen gå ”från det stora till det lilla” och börjar med domarnas struktur och överskådlighet för att sedan övergå till språket och sist den typografiska utformningen.
166
Bilaga 10
2 DET KAN VARA SVÅRT FÖR LÄSAREN ATT HITTA DET VIKTIGA
För parterna är domstolens avgörande och skälen till avgörandet den viktigaste informationen. Det är därför angeläget att den informationen kommer tidigt och på väl synlig plats i domen. Tyvärr är det inte så i alla domar. De flesta förvaltningsdomstolar placerar domslutet i slutet av domen.
Ett annat problem är att rubriken Domskäl i merparten av domarna inte bara rymmer de egentliga domskälen utan så gott allt vad som framkommit under ärendets gång. Det gör att det blir svårt att hitta det viktiga i avsnittet och vad domstolen de facto grundar sina slutsatser på. Oklara hänvisningar i motiveringarna gör också skälen svårlästa.
När dispositionsprincipen ”ärendegången” används i domen som helhet är det lätt hänt att alltför mycket och även irrelevant information tas med i domen. Det är också svårt att hitta viktig information om den göms i bilagor.
2.1 NÄR AVGÖRANDET STÅR SIST I DOMEN
I förvaltningsdomstolarnas domar står själva avgörandet i slutet av domen, men undantag finns. Domarna från Länsrätten i Stockholm har domslutet i början av domen och man har alltså där börjat använda samma struktur som de allmänna domstolarna. Av de 50 domar jag undersökt har 9 länsrättsdomar (av 15) och 7 kammarrättsdomar (samtliga) domslutet sist. I alla domar från tingsrätter och hovrätter placeras domslutet först.
Ur läsbarhetssynpunkt är det viktigt att läsaren snabbt får svar på de frågor han eller hon ställer på texten. För de flesta läsare av en dom är utgången av målet det viktigaste: Hur gick det? Det är då lämpligt att den informationen ges så tidigt som möjligt. Nästa viktiga fråga är förstås: Varför gick det så? Själva motiveringen till avgörandet måste därför också få en central plats i texten och vara så pedagogisk och fyllig som möjligt. Hur motiveringarna (domskälen) är uppbyggda i de granskade domarna återkommer jag till i avsnitt 2.2.
Frågan om var domslutet ska placeras har diskuterats under lång tid i domstolsvärlden. De allmänna domstolarna gick redan på
167
Bilaga 10 SOU 2008:106
1970-talet över till att placera domslutet först men inte förrän nu verkar tiden mogen även för förvaltningsdomstolarna.
Förvaltningslagens krav på att myndigheterna ska sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt fick till följd att regeringen och förvaltningsmyndigheterna sedan länge redovisar själva ställningstagandet i början av sina beslut och därefter motiveringen. I Statsrådsberedningens handbok om hur regeringsärendena handläggs, den s.k. Gula boken (Statsrådsberedningen, 1998) anges att det är viktigt att mottagaren får informationen i den ordning som är lämpligast för honom eller henne. Samma rekommendation ges i en rad handledningar som förvaltningsmyndigheterna själva gett ut, liksom i det s.k. klarspråkstestet för beslut, som Klarspråksgruppen lanserade på webben 2006 och som nu finns på Språkrådets webbplats (www.sprakradet.se/testet).
Med tanke på läsarnas krav att snabbt få besked om utgången av ärendet är det alltså naturligt att placera domslutet först. Det kan dessutom finnas ett intresse av att domstolsavgörandena har en likartad disposition oavsett vilken domstol avgörandena kommer från. Detta intresse har också tekniska förtecken. Om avgöranden från alla domstolar i en framtid ska överföras på elektronisk väg kan en likartad struktur i domarna bli nödvändig. Även det relativt stora antalet mallar som nu finns i Domstolsverkets system Vera kan troligen minskas avsevärt med en enhetligare utformning av domarna, och mallarna kan på så sätt bli lättare att använda och hantera. Min rekommendation är därför att alla förvaltningsdomstolar går över till en ”slutet-först-modell”.
2.2 NÄR DE EGENTLIGA DOMSKÄLEN INTE ÄR FYLLIGA OCH PEDAGOGISKA. OCH NÄR VAGA HÄNVISNINGAR TILL VAD SOM SAGTS TIDIGARE ANVÄNDS
2.2.1 I FÖRVALTNINGSMÅLEN
I merparten av domarna från förvaltningsdomstolarna är texten under rubriken Domskäl uppbyggd så att den återspeglar ärendegången. Där finns alltså inte enbart domstolens motivering till sitt avgörande utan även själva händelsen, berättelser och referat av vad som framkommit i målet, vilka bestämmelser och andra grunder som gäller m.m. Detta föregår själva slutsatserna, som kommer avslutningsvis i ett bedömningsavsnitt. Detta avsnitt brukar ha en
168
Bilaga 10
underrubrik (X-rättens bedömning) eller en inledande mening (Xrätten gör följande bedömning).
I de 22 domarna från förvaltningsdomstolarna har 14 följande struktur under rubriken Domskäl:
• Tillämpliga bestämmelser
• Utredningen med referat av vad parter och olika instanser skrivit eller sagt och vad som i förekommande fall framförts i muntlig förhandling
• Rättens bedömning.
I skattemålen (6 stycken) består domskälen i 3 fall även av vad parten och Skatteverket begärt eller framfört. Men läsningen där underlättas av en tematisk disposition där varje yrkande behandlas för sig. I 2 kammarrättsdomar anges inga bestämmelser utan man hänvisar till de bestämmelser som angetts i länsrättsdomen.
Det är alltså bara i 1 av de 22 domarna som texten under rubriken Domskäl innehåller domstolens egentliga skäl till avgörandet.
2.2.2 I DE ALLMÄNNA MÅLEN
I tingsrätts- och hovrättsdomarna är skälavsnitten inte lika ensartade som i förvaltningsdomstolarna.
Det vanligaste sättet att disponera en tvistemålsdom (2 stycken) är att efter domslut och yrkanden ha rubrikerna Grunder/Talan och Bevisning. Därefter kommer rubriken Domskäl, som kan omfatta information om muntlig förberedelse i målet och sedan rättens resonemang och slutsatser kring de tvistiga frågorna. De förenklade tvistemålen (6 stycken) har en enklare struktur.
I brottmålen kommer rubriken Domskäl direkt efter rubriken Yrkanden i 16 av de 20 brottmålsdomarna. Tre hovrättsdomar har rubriken Utredningen i hovrätten före rubriken Domskäl. Endast en brottsmålsdom från en tingsrätt har fler rubriker (Frihetsberövande, Utveckling av talan och Utredning) innan man kommer till rubriken Domskäl.
Uppbyggnaden av domskälen är i regel följande: Ansvarsfrågan (vad som hänt och vad olika personer sagt) och därefter rättens bedömning av detta och slutsats. Därefter Påföljdsfrågan med bedömning och slutsats, ev. Skadeståndsfrågan med slutsats samt Övrigt med bedömning och slutsats. Om berättelserna under
169
Bilaga 10 SOU 2008:106
Ansvarsfrågan är många och långa dröjer det alltså innan man som läsare kommer fram till de egentliga domskälen.
2.2.3 I ALLA MÅL
De egentliga domskälen (rättens bedömning) kan alltså i många fall vara en avslutande kort summering som kräver att man läst och förstått all den information som lämnats tidigare i skälavsnittet. Om referaten är långa och består av många personers eller instansers synpunkter kan detta bli besvärligt för läsaren. Särskilt om det i den avslutande bedömningen hänvisas till vad som sagts tidigare eller vad som sagts i underinstansens dom. Sådana, ofta vaga, hänvisningar förekommer då och då.
Exempel:
• Vad NN i övrigt har anfört föranleder ingen annan bedömning.
• Som framgått ovan förutsätter hel sjukpenning att den försäkrade saknar arbetsförmåga.
• (Sakrubrik) Tingsrättens domslut ska på grund av det anförda fastställas.
• NN har här intagit samma inställning till åtalen som vid tingsrätten enligt dess dom.
• Med hänvisning till det anförda, och på de av tingsrätten i övrigt anförda skälen, finner också hovrätten att påföljden för NN skall bestämmas till fängelse.
• Även med beaktande av som i denna del anförts i hovrätten finner hovrätten inte anledning att frångå tingsrättens bedömning.
• Förutsättningar föreligger att genom tredskodom bifalla kärandens talan. (Enda texten under Domskäl)
I de fall skribenten använder en tematisk disposition och behandlar fråga för fråga (t.ex. olika yrkanden, olika åtalspunkter) kommer bedömningarna snabbare och det blir lättare för läsaren att ta till sig resonemangen och slutsatserna.
Pedagogiken blir också bättre om domstolen berättar vad domstolens uppgift är och vad man ska bedöma. Sådana läsanvisningar i texten ökar dess läsbarhet avsevärt (se vidare avsnitt 3.3).
170
Bilaga 10
2.2.4 DISPOSITIONEN NATURLIG FÖR SKRIBENTEN – MEN FÖR LÄSARNA?
Dispositionen av skälavsnitten som den ser ut i dag är förmodligen den mest naturliga och logiska för skribenten. Man redogör för de fakta som kommit fram i utredningen i en mer eller mindre kronologisk ordning. Först när alla fakta ligger på bordet är det dags att analysera dem och ta ställning till hur de ska bedömas. I förvaltningsrättsdomarna utgår man från aktuella författningsbestämmelser, praxis och allt som hänt, skrivits och sagts för att så småningom resonera sig fram till en bedömning och slutsats. I övriga domar är det framför allt skuldfrågan som prövas genom de bevis som eventuellt kan tas fram genom återgivna berättelser från åtalade, vittnen och andra. I båda fallen är det en disposition som i stort sett följer ärendets gång.
För de flesta läsare är en sådan disposition troligen mindre lämplig. Man vill snabbt veta varför utgången blev som den blev. I ärendegångsdispositionen måste ju läsarna faktiskt själv göra domarens jobb och se om de kommer fram till samma slutsats. Syftet med ett sådant upplägg är snarast att läsaren ska kunna kontrollera att domstolen tänkt rätt. Om syftet (läsmålet) i stället är att läsaren ska förstå varför domstolen dömt på ett visst sätt kan det behövas en annan disposition. Då bör domstolen i stället först presentera sina skäl i respektive fråga och sedan underbygga dem med relevanta fakta. Försöksverksamhet med ett sådant upplägg vore intressant att inleda.
Vid min intervju med domare vid Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Stockholm framförde man att det är viktigt att redovisa vad som framförts och sagts i målet, så att parterna känner igen sig och så att de ser att domstolen inte förbisett något. Samtidigt betonar man att referaten inte får bli för långa. Bara det som är relevant bör finnas med.
Orsaken till att referaten i förvaltningsmålen kan bli utförliga beror, vad jag förstått, på att förslagen skrivs av en föredragande, som har till uppgift att sammanställa det material som finns i målet och lämna förslag till avgörande. Det kan vara svårt att avgöra vad som är relevant innan man har hela materialet på pränt. Arbetssättet främjar alltså att man redovisar det mesta av underlaget i den ordning som man tagit fram det.
Om det är viktigt att allt som framförts av parter och andra verkligen finns redovisat i domen, skulle sådana berättelser exem-
171
Bilaga 10 SOU 2008:106
pelvis kunna läggas i en bilaga i stället. Bara de relevanta omständigheterna tas då med i själva domskälen. Detta bör kunna gälla alla typer av mål.
2.3 NÄR RUBRIKEN DOMSKÄL INTE MOTSVARAR INNEHÅLLET
Som framgår av avsnitt 2.2 förekommer det ofta att rubriken Domskäl inte motsvarar innehållet i texten som följer. Där finns referat eller citat av författningsbestämmelser (alltid i förvaltningsmålen), beskrivningar av själva händelsen, (ibland mycket långa) referat av vad myndigheter, parter, vittnen och andra skrivit och sagt vid olika tillfällen innan domstolen själv tar till orda och gör sin bedömning. Av de 50 domarna är det bara 15 där rubriken Domskäl motsvarar innehållet och verkligen kan betecknas som rena skäl, dvs. där det finns ett resonemang och en slutsats.
I avsnitt 3.4 återkommer jag till vilka övriga rubriker som brukar finnas i domarna samt förekomsten av underrubriker och s.k. informativa rubriker.
2.4 NÄR INNEHÅLL UPPREPAS I FLERA DELAR AV DOMEN OCH NÄR FAKTA RADAS PÅ VARANDRA
Vid min genomläsning har jag i ca 15 domar noterat att samma text återkommer i olika delar av domen. Detta är förstås en naturlig följd av den dispositionsprincip som används att först återge bestämmelser (i förvaltningsmålen) och utförligt återge olika berättelser och inlagor i den ordning de lämnats och därefter ta upp dem igen vid själva bedömningen. Upprepningarna kan emellertid bli störande och förvirrande, särskilt när man inte vet vad man som läsare ska använda informationen till. Även de många ibland disparata fakta som lämnas i olika personers berättelser ger ett förvirrat intryck.
En annan struktur och bättre rubriksättning i domarna skulle i många fall kunna avhjälpa problemet.
172
Bilaga 10
2.5 NÄR VIKTIG INFORMATION GÖMS I BILAGOR
Det är tämligen vanligt med bilagor till domarna. Bortsett från de gängse bilagorna om hur man överklagar hänvisas det till bilagor där det kan finnas väsentlig information. Den som inte är insatt i målet måste då bläddra och läsa på flera håll.
I 13 av de 19 tingsrättsdomarna hänvisar man framför allt till stämningsansökan men även till enskilt anspråk, ansökan om betalningsföreläggande, överlämnandeskrift (?) och avräkningsunderlag. I hovrätts- och kammarrättsdomar läggs alltid underinstansens dom som bilaga och det görs som regel hänvisningar dit. I 7 av 15 länsrättsdomar läggs den aktuella myndighetens överklagade beslut som bilaga.
Självklart underlättar det för läsaren att få relevant information ur bilagorna integrerad i själva domen. Många gånger räcker det med några rader för att läsarna ska få informationen i sitt sammanhang.
Särskilt besvärligt är det när hänvisningen finns i de egentliga domskälen, t.ex. ”Vad som framkommit i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den som tingsrätten gjort. Av de skäl som tingsrätten har anfört ska åtalet ogillas”. Eller i domslutet, t.ex. ”Hovrätten fastställer tingsrättens dom”. Om hur domsluten borde skrivas mera informativt återkommer jag till i nästa avsnitt.
2.6 NÄR DOMSLUTEN ÄR KNAPPA OCH SVÅRFÖRSTÅELIGA
Avgörandena i såväl förvaltningsmålen som de allmänna målen betecknas domslut. Någon länsrätt använder i stället avgörande.
De allmänna domstolarnas domslut är mer eller mindre standardiserade. Tingsrätternas domar i brottmålen har i regel standardrubrikerna Begångna brott och Lagrum i en uppställning bredvid varandra och därefter rubrikerna Påföljd m.m., Särskild rättsverkan och Beslut i övriga frågor, skadestånd m.m. De är på så sätt utförliga.
Avslagen formuleras i regel Åtalet ogillas, vilket är knapphändigt och svårförståeligt. I tvistemålen ges domslutet i en punktlista, där den första punkten också har ett magert innehåll av typen käromålet ogillas, tingsrättens tredskodom undanröjs, X-myndighetens beslut undanröjs, hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
173
Bilaga 10 SOU 2008:106
Förvaltningsdomstolarnas domslut i avslagen formuleras också mycket knapphändigt: X-rätten avslår överklagandet. I bifall däremot talar rätten också om vad bifallet innebär, t.ex. Länsrätten bifaller ansökan och förordnar att A skall beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU. Det är bra.
Några rader om vad domslutet innebär för parterna skulle säkerligen göra domsluten mer begripliga. Svårförståeliga uttryck som käromålet/åtalet ogillas, beslutet undanröjs finns det också anledning att från läsbarhetssynpunkt byta ut. Att i fastställelsedomar återge vad underinstansen beslutat skulle också underlätta läsningen av överinstansens dom.
3 DET ÄR SVÅRT FÖR LÄSAREN ATT FÅ ÖVERBLICK
I den modell för läsbarhetsanalys som jag utgått ifrån finns också faktorer som underlättar en texts överskådlighet. Det kan vara olika typer av läsarhjälp som gör att texten blir lättare att orientera sig i. Rubriker är en sådan självklar läsarhjälp, men också sammanfattningar, innehållsförteckning, ordlistor, läsanvisningar och användning av uppställningar i form av punktlistor, tabeller eller andra grafiska framställningar.
Bortsett från standardrubriker och enstaka punktlistor och tabelluppställningar används ingen av dessa möjligheter i de 50 domarna. Här finns utrymme för avsevärda förbättringar.
3.1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAKNAS OCH BEHÖVS I LÄNGRE DOMAR
Trots att vissa domar har en ansenlig längd – 19 av de 50 domarna är mellan 9 och 33 sidor långa – så förekommer inga innehållsförteckningar. Anledningen kan vara att det finns mallar för hur domen utformas med blankettliknande förstasidor. För de allmänna domstolarna anges där parter och domslut, och för länsrätt och kammarrätt anges parter och saken. Där finns också formella uppgifter som domstolens namn, dokumentnamn, datum och målnummer samt en sidfot med adressuppgifter.
En innehållsförteckning bör finnas i början av texten. Att införa sådana kräver nya mallar för domarnas utformning. Det kan tilläggas att om domarna i en framtid ska finnas elektroniskt tillgängliga så
174
Bilaga 10
underlättas både sökningen i dokumentet och överblicken om det finns en innehållsförteckning på ingångssidan till domen.
Även för skribenten är en innehållsförteckning till stor hjälp. Den hjälper skribenten att ordna innehållet och att förse texten med bra rubriker, som måste ordnas på ett systematiskt sätt med rätt typografi för de olika rubriknivåerna. Även på den punkten finns det en hel del brister i de analyserade domarna.
3.2 SAMMANFATTNING SAKNAS OCH BEHÖVS I LÄNGRE DOMAR
Sammanfattningar av det viktigaste innehållet i en text hör till de faktorer som ökar både läsarnas intresse och deras möjlighet att snabbt få överblick. Genom att få den viktigaste informationen först är det också lättare att bedöma den information som lämnas senare i texten. Sammanfattningar bidrar på så sätt till ökad effektivitet och tidsvinster. Dessvärre finns det inga sammanfattningar i de granskade domarna.
Vad en sammanfattning av en dom bör innehålla kan naturligtvis diskuteras. Det gäller att fundera på vilka läsare den aktuella domen kan få. Kanske den kommer att bli massmedialt uppmärksammad? Kanske den troligen kommer att överklagas? Eller så är den av mycket enkel beskaffenhet och kommer att läsas bara av de närmast berörda?
Juridikprofessorn Joseph Kimble i USA skriver om vikten av sammanfattningar i domar i en artikel som han kallar First things First: The lost art of summarizing (Kimble, 2006). Där diskuterar han vad som absolut bör finnas med i en sammanfattning, nämligen följande:
• Vilken sorts mål det är fråga om
• Vilka roller de inblandade har i målet
• Vilket avgörande domstolen kommit fram till
• Vilka avgörande fakta som lett fram till avgörandet
• Vilka explicita eller implicita grunder som är tillämpliga på avgörandet (The deep issue, stated explicitly or implicitly in terms of the pertinent legal rule or requirement)
175
Bilaga 10 SOU 2008:106
• Vilka grunder domstolen valt (och om det finns fler än de valda
– kanske också dispositiva), varför domstolen valt på det sätt den gjort).
Joseph Kimble ger också exempel på bra och mindre bra sammanfattningar och resonerar kring dem. Följande uppfyller de krav han ställer, en omskrivning av en sammanfattning från The Michigan Court of Appeals:
Robert Wills was injured when someone drove by him and fired shots toward his car, causing him to swerve into a tree. He filed a declaratory-judgment action to determine whether State Farm Insurance Company had to pay him uninsured-motorist benefits. The issue is whether there was a “substantial physical nexus” between the unidentified car and Wills’s car. The trial court answered yes and granted a summary disposition for Wills. We disagree and reverse. We do not find a substantial physical nexus between the two cars, because the bullets were not projected by the unidentified car itself.
Om exemplet passar på svenska förhållanden kan jag inte avgöra. Här kan behoven vara annorlunda. Särskilt i överrätterna kan det finnas anledning att noga ange vad det är man prövat. Det kan ju vara bara någon enskild fråga som överklagats eller som rätten haft anledning att ta upp. Information om bakgrunden till målet och ramen för domstolens prövning kan säkerligen avvärja många missförstånd, särskilt om målet är massmedialt intressant. Den informationen skulle kunna ges redan i sammanfattningen.
Sammanfattningen bör ligga först i domen, helst på första sidan, så att den uppmärksammas och läses. Samma gäller för sammanfattningar som för innehållsförteckningar – de underlättar även vid en elektronisk publicering av domarna. Med en sammanfattning kan man snabbt se vad domen innehåller och sedan välja om man vill läsa den eller inte. (Jämför t.ex. sammanfattningarna till Finansinspektionens föreskrifter på webbplatsen
U
www.fi.se.
U
)
3.3 FLER LÄSANVISNINGAR BEHÖVS
En typ av läsarhjälp är s.k. metatext, som innebär att man i texten talar till läsaren och beskriver vad man kommer att behandla i det följande. Förutom den allmänt förekommande formuleringen ”Yrätten gör följande bedömning” förekommer metatext sällan. Det är bara i några domar jag funnit text om texten, och det var mycket
176
Bilaga 10
välkommet. Sådan text underlättar läsningen väsentligt. Här följer några föredömliga exempel:
• I hovrätten har förnyade förhör hållits med … Deras uppgifter sammanfattas nedan. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med … Även deras utsagor sammanfattas nedan.
• I det följande tar hovrätten upp de nyss berörda frågorna till närmare bedömning.
• Det återstår att ta ställning till betydelsen av den utredning som från bägge sidor har framlagts angående ägarförhållandena i Y-bolaget …
• Den första fråga som tingsrätten har att ta ställning till är om NN bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet under den tid som åtalet avser.
• Vad härefter gäller frågan om bedrägeri gör tingsrätten följande överväganden.
• Frågan i målet är om Försäkringskassan haft fog för sitt beslut att tillerkänna NN sjukersättning endast i form av garantiersättning.
Marie Sörlin tar också upp metatext i sin läsförståelseundersökning (Sörlin, 2008, s. 15) och konstaterar att en av de intervjuade advokaterna visade fram en välskriven brottmålsdom, där inledningen till textens olika partier indikerar vad för slags innehåll texten förmedlar i respektive parti. Ett av exemplen lyder: ”Efter dessa inledande synpunkter övergår tingsrätten till den egentliga prövningen av gärningspåståendena”. Självklart ger sådana upplysningar läsaren vägledning och en andningspaus i läsandet.
3.4 RUBRIKER FINNS MEN INFORMATIVA UNDERRUBRIKER SAKNAS OCH SKULLE UNDERLÄTTA LÄSNINGEN BETYDLIGT
Alla domar är försedda med rubriker. De standardrubriker som förekommer i så gott som alla domar är förutom de inledande rubrikerna om parterna, överklagat avgörande och saken (beroende på måltyp) även
177
Bilaga 10 SOU 2008:106
- Domslut
- Yrkanden m.m.
- Domskäl
- Hur man överklagar
Dessutom förekommer tämligen ofta rubriker som Bakgrund, Utredningen, Utveckling av talan antingen före rubriken Domskäl eller som underrubriker till denna, som jag nämnt i avsnitt 2.2.
I mitt analysschema har jag bara noterat om rubriker finns och om de stämmer med innehållet eller ej, och även om det förekommer s.k. informativa rubriker.
Informativa underrubriker förekommer mycket sparsamt bortsett från den informativa rubrik som finns i alla domar, nämligen Hur man överklagar. En informativ rubrik brukar innehålla ett verb som talar om vad som sägs eller händer i texten. Den väcker intresse och ger liv åt texten. Om rubriken i stället skulle formuleras Överklagande, ger den mycket sämre besked om vad som står i texten.
Bara i en enda dom från en hovrätt hittar jag i domskälen den fylliga underrubriken Frågan om Tore Johansson bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet på det sätt åklagaren gör gällande. De underrubriker som annars förekommer i skälavsnitten är sakrubriker som delar in texten i olika teman, t.ex. de olika yrkandena, som Ersättning för inkomst- och pensionsförlust samt livränta, Retroaktiva och framtida merkostnader, Misshandel, Sexuellt ofredande, Rättegångskostnader. Det är naturligtvis mycket bra när det finns sådana rubriker; de är till hjälp för överskådligheten. Men de säger inte så mycket om vad som sägs om ämnet i texten.
I en dom från Stockholms tingsrätt som inte ingått i analysen men som jag fått som exempel på en bra dom har domskälen försetts med mellanrubriker i form av frågor. Där konstaterar tingsrätten inledningsvis vad den ska pröva genom följande läsanvisning:
Tingsrätten konstaterar att en första förutsättning för bifall till käromålet är att ett inbrott i försäkringsavtalets mening har begåtts. Som framgått har parterna olika uppfattning i denna fråga. Tingsrätten behandlar till en början olika omständigheter av betydelse för frågan om ett sådant inbrott har begåtts.
Därefter följer fyra sidor resonerande text som rubriceras med följande frågerubriker:
178
Bilaga 10
Vad föregick stölden den 22 juli? --- Hur gick stölden den 22 juli till? --- Inbrott enligt försäkringsavtalet?
Särskilt i resonerande text som skälavsnittet i en dom passar det enligt min mening bra att använda informativa rubriker. De hjälper både skribenten att tänka igenom vad han eller hon vill ha sagt och läsaren att snabbt få överblick över innehållet. I det ideala fallet, dvs. om mellanrubrikerna kan sammanfatta skälen till varför utgången blev som den blev, räcker det med läsa mellanrubrikerna för att få veta huvuddragen i resonemangen. I tingsrättsdomen skulle man i stället för frågerubrikerna kunna ha sammanfattat textens slutsats där. Exempelvis på följande sätt:
Personalen var medveten om risken för nya stölder
Ändå har ett vädringsfönster sannolikt lämnats öppet
L-firman har inte kunnat bevisa att inbrott enligt avtalet begåtts
Det finns alltså stora möjligheter att med hjälp informativa rubriker lyfta fram väsentligt innehåll och ge läsarna både snabb information och intresse att fördjupa sig i texten. En intresseväckande rubrik ger också större medvetenhet vid läsningen. Man blir mera vaken och intresserad av att ta reda på hur domstolen kommit fram till det som påstås i rubriken, och man minns troligen innehållet bättre.
I Domstolsverkets skrift Språk och struktur i domar och beslut (DV, 2005) sägs att det ”finns inget som hindrar att rubriker utformas informativt eller som frågor. I en dom om misshandel med flera tilltalade kan man t.ex. använda rubrikerna Vilka var på platsen?, Vem gjorde vad?, Vad fick misshandeln för effekter för Anders Andersson?, ”Gemensamt och i samförstånd”? och Är brottet grovt? Det är exempel på rubriker som passar mycket bra i redovisningar av vad som hänt för att ge händelseförloppet en bra och tydlig struktur.
179
Bilaga 10 SOU 2008:106
3.5 PUNKTLISTOR FINNS NÄSTAN BARA I DOMSLUT. DE SKULLE MED FÖRDEL KUNNA ANVÄNDAS OCKSÅ I ANDRA DELAR AV TEXTEN
Bortsett från att parterna räknas upp i en numrerad förteckning saknas det punktlistor i 14 av 15 länsrättsdomar och i 6 av 7 kammarrättsdomar. I de enstaka fall sådana finns är det i citat av lagtext. Förhållandena i tingsrättsdomarna är bättre tack vare att domslutet ställs upp i form av en punktlista. Detsamma gäller de flesta hovrättsdomar.
Punktlistor kan med fördel användas för att göra informationen överskådligare, när den består av många delar. Ofta skulle t.ex. yrkandena kunna listas. Även skälen skulle kunna sammanfattas i en lista. Med punktlistor kan man lyfta fram viktig information, eftersom de sticker ut i texten och fungerar som blickfång.
Exempel där punktlista med fördel skulle kunna användas:
Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat sakkunnigutlåtande den 8 juni 2007 från SKL avseende spermaförekomst, rättsintyg den 26 juni 2007 avseende målsäganden, samtalslistor utvisande telefontrafiken mellan i målet involverade personer, bilder från den aktuella lägenheten, undersökning av digitalkameran som tagits i beslag i A:s bostad samt bilder på målsägandens och A:s kläder.
Så här: Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat
-
sakkunnigutlåtande den 8 juni från 2007 från Statens kriminaltek-
niska laboratorium om spermaförekomst,
-
rättsintyg den 26 juni 2007 för målsäganden,
-
samtalslistor som visar telefontrafiken mellan personerna i målet,
-
bilder från den aktuella lägenheten,
-
undersökning av digitalkameran som tagits i beslag i A:s bostad och
-
bilder på målsägandens och A:s kläder.
3.6 DET SAKNAS BILDER OCH ANDRA UPPSTÄLLNINGAR FÖR ATT FÖRTYDLIGA KOMPLICERAT INNEHÅLL
Även andra typer av uppställningar eller bilder i form av matriser, tabeller, enkla skisser skulle med fördel kunna användas för att klargöra innehåll som är komplicerat att uttrycka med bara ord. Det
180
Bilaga 10
kan vara de inblandade parterna och deras relationer till varandra, förhållanden på brottsplatsen, kartor, redovisning av penningbelopp och mycket annat. Bara fantasin sätter gränser.
Endast i två domar har jag hittat uppställningar och då i form av tabelliknande sådana. De förtjänar att framhållas!
3.7 STYCKENA ÄR ALLDELES FÖR LÅNGA I HÄLFTEN AV DOMARNA
Ett utmärkande drag för domskrivningen är de långa styckena. De förekommer framför allt i avsnitten med redovisning av vad parter, vittnen och andra sagt. Hälften av domarna uppvisar alltför långa stycken, som ibland sträcker sig över mer än en sida.
181
Bilaga 10 SOU 2008:106
182
Bilaga 10
Läsbarheten underlättas betydligt om en text delas in i lagom långa stycken. En tankegång – ett stycke brukar vara en god regel. Sättet att låta en redogörelse löpa på utan styckeindelning är alltså inte lämpligt. Det finns andra sätt att klargöra vem som talar i texten, t.ex. genom rubriksättning: Vittnet B:s berättelse. Då kan berättelsen delas in i kortare stycken. Sättet att använda tankstreck för att avskilja olika tankegångar i ett stycke är inte heller att rekommendera!
3.8 FLER NYCKELMENINGAR BEHÖVS
En nyckelmening är en mening som sammanfattar huvudtanken i stycket. Resten av stycket ägnas åt att utveckla denna huvudtanke genom förklaringar, exemplifieringar, konkretiseringar modifieringar eller liknande. Nyckelmeningen kan med fördel inleda stycket, men det är också tänkbart att avsluta stycket med den. En text med bra styckeindelning och tydliga nyckelmeningar bidrar till överskådligheten i texten och att den blir lättläst.
I framför allt länsrättsdomarna är det tunnsått med tydliga nyckelmeningar, medan övriga domar har sådana, särskilt i avsnitt med rättens bedömning men även i referat.
I länsrättsdomarna börjar styckena i stället ofta med VAR något står:
• I en kontrolluppgift från Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa, daterad den 13 januari 2005 har uppgetts bl.a. följande.
• I en ansökan om bostadsbidrag, som är daterad den 5 december 2003 har NN angivit sin beräknade inkomst för 2004 till sammanlagt 100 000 kr.
• Enligt 28 § första stycket samma lag skall Försäkringskassan besluta om återbetalning enligt 22 § och om återbetalning av bostadsbidrag som i övrigt har lämnats felaktigt eller med för högt belopp.
• Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande.
På så sätt framhävs inte ”det som sägs” i stycket i den inledande meningen, vilket bidrar till att det blir svårare att se tankeflödet i texten. I en välskriven text ska det räcka med att läsa nyckelmeningarna för att få grepp om innehållet.
183
Bilaga 10 SOU 2008:106
Exempel på stycken som inleds med en nyckelmening:
• A:s uppgifter får mycket starkt stöd av innehållet i den avlyssnade cdskivan. Inledningvis för han samtalet på svenska, vilket språk han behärskar sämre än finskan, men när läget blir akut går han över till finskan. Vid och efter skottögonblicket går det inte heller att ta miste på att röstläget förändras och han låter ängslig och rädd och begär uttryckligen polishjälp snarast och genast eftersom det skjuts mot honom.
• Förekomsten av tändsatspartiklar på tröjan som han bar på sig har han haft olika alternativa förklaringar till. Under veckoslutet före händelsen hade han undersökt ett skotthål i sin bil, efter att E.R. skjutit på den, och partiklar har därvid kunnat fastna i ärmarna. Vidare har familjen bekanta som är jägare och han besöker dem då och då och hänger vid besöken sina kläder på samma ställe … Som ytterligare möjlighet har D.G. förklarat att tröjan egentligen tillhör F.G., och denne hade haft tröjan på sig tidigare under hösten vid ett besök hos en bekant i H. i Finland. Denna bekant, vittnet H.L., hade dagen innan besöket haft fel i sitt jaktvapen och råkade just då F.G. anlände befinna sig på gårdsplanen och provsköt ett skott. F.G. stod i närheten av H.A. och då kan tändsatspartiklar ha fastnat i tröjan.
• Kammarrätten har funnit att lånet från bolaget till N.N. utgjort ett förbjudet lån. Detta får till följd att den av N.N. införskaffade lägenheten är att anse som införskaffad för privat bruk. Mot denna bakgrund och då inget framkommit som föranleder annan bedömning skall de avdrag som bolaget gjort för hyra samt för inköp av inventarier betraktas som förmåner för N.N. Han ska därför beskattas för förmånsbeloppen i enlighet med Skatteverkets beslut.
I det senaste exemplet kunde man i resten av stycket möjligen ha förväntat sig en förklaring till varför lånet ska anses som förbjudet. I stället ges en konsekvens av det förbjudna lånet. För pedagogikens skull är det önskvärt att ”förbjudet lån” i så fall förklaras i ett tidigare stycke.
Att inleda stycken med s.k. trampoliner är tyvärr vanligt och framför allt i bedömningsavsnitten. Det bidrar till att det blir svårt att greppa vad stycket kommer att handla om. Trampoliner är långa omständliga hänvisningar till vad som sagts tidigare i texten och de inleds med formuleringar av typen ”med hänvisning till …”, ”mot bakgrund av”, ”enligt de av rätten tidigare …”.
184
Bilaga 10
Exempel på s.k. trampoliner:
• Med hänvisning till det anförda, och på de av tingsrätten i övrigt anförda skälen, finner också hovrätten att påföljden för NN skall bestämmas till fängelse.
• Mot bakgrund av detta och med hänsyn till gärningarnas höga straffvärde samt då risk för återfall i likartad brottslighet torde föreligga kan påföljden enligt tingsrätten mening inte stanna vid rättspsykiatrisk vård utan utskrivningsprövning.
• Med hänsyn till det ovan anförda samt mot den omständigheten att F är ett litet barn om x månader anser länsrätten att …
4 VAD TYCKER JURISTERNA OM DOMSLUTETS PLACERING, SAMMANFATTNINGAR, RUBRIKER, INNEHÅLLSFÖRTECKNING OCH UTFORMNINGEN AV SKÄLEN?
Den kriterielista som juristerna bedömt domarna ifrån innehåller ingen direkt fråga om det är svårt eller lätt att hitta det viktiga i domen eller om strukturen i övrigt. Kommentarer om detta finns ibland under kriteriet om domens utformning i stort (domens yttre tillgänglighet) och dess anpassning till adressaterna eller i den sammanfattande bedömningen.
Några kommenterar att domslutet står sist och skriver att de hellre vill ha det först, och det finns inte mindre än 27 kommentarer om att rubriksättningen är dålig. Man kommenterar också att domskälen bara bör avse ”egentliga skäl” och vara fylligare och att det bör framgå bättre var de egentliga domskälen börjar. En av domarna anses ha stora brister i strukturen och att den mera liknar ett löpande protokoll, vilket innebär upprepningar av information. Omdömen som ”rörigt” avser också bristande struktur. Sammanfattningar och innehållsförteckningar efterlyses i tre fall och även de långa styckena kritiseras.
Det finns naturligtvis även positiva kommentarer kring vissa domars struktur och rubriksättning.
185
Bilaga 10 SOU 2008:106
5 SPRÅKET ÄR GRAMMATISKT KORREKT MEN OFTA AVVIKANDE OCH KAN DÄRFÖR VARA SVÅRBEGRIPLIGT ELLER STÖRANDE
De flesta domar präglas av ett högtravande språk som avviker från det språk som förekommer i t.ex. dagstidningar, TV, radio och samhällslivet i övrigt. Men i referat och beskrivningar av händelseförlopp smyger sig också det redigerade talspråket in. Många berättelser utmärks därför av korta, okomplicerade meningar och normala uttryckssätt som används i vårdat talspråk. ”Det är viktigt att parterna och vittnen känner igen sig i språket”, säger flera av de domare jag intervjuat. De anser att igenkänningsfaktorn är viktig för att parterna ska ha förtroende för domstolen. Att alla som skriver domar inte har samma åsikt eller inte har tid eller klarar av att skriva allmänspråkligt finns det emellertid många belägg för i de domar jag granskat.
Det är framför allt ordvalet som är högtravande, stelt och föråldrat. Men även meningsbyggnaden har drag av äldre kanslispråk med bestämningar som står före sitt huvudord, s.k. inskott i huvudsatsen och stel ordföljd. Det finns även en tendens till att märkvärdisera språket med omständliga och krystade uttryckssätt.
Språket är korrekt på det sättet att det mycket sällan förekommer grammatiska fel. De enda direkta språkfelen är oklara syftningar. Men det finns gott om skrivfel och avvikelser från skrivregler, vilket kan bidra till att tilltron till domstolen minskar.
5.1 ORD, FRASER OCH FORMER SOM KÄNNS FRÄMMANDE FÖR ICKE-JURISTEN FINNS I ALLA DOMAR
De ord, fraser och former som jag valt att bedöma som avvikande från normal sakprosa förekommer i varje dom och kan alltså sägas vara typiska för domsspråket och det juridiska språket i allmänhet. Det är ord som kan störa läsningen och för många läsare vara svårförståeliga.
I bilaga 2 har jag förtecknat en del typiska ord och fraser som skulle kunna bytas ut mot mer allmänspråkliga motsvarigheter utan att någon nyans går förlorad. Läsbarheten hos domarna skulle avsevärt förbättras om ordvalet normaliseras. I det följande ger jag ytterligare exempel på sådant typiskt juridiskt ordval.
186
Bilaga 10
5.1.1 ÄLSKLINGSVERBEN
Det kan tyckas märkligt att personer som förekommer i domarna mycket sällan säger, menar, anser, tycker, påstår, önskar eller begär något. Nej, de anför, uttalar, uppger, påtalar, framställer, uttrycker och yrkar nästan alltid allting. Språkprofessorn Erik Wellander skrev om dessa juristers ”älsklingsverb” i sin Kommittésvenska redan 1950 (Wellander, 2 uppl. 1974 ) och föreslog de mer allmänspråkliga verben.
Det finns även andra älsklingsverb som numera sällan förekommer i allmänspråket men däremot i så gott som varje dom. Det är olika former av verb som vidhålla, vidgå, bestrida, förplikta, åberopa, vitsorda, påkalla, undgå, föreligga, förordna, utge, erhålla, uppbära, tillkomma, tillerkänna, förebringa, ankomma, avvakta, förfalla, åligga, ådömas, stadgas, har att …, äga (i betydelsen ha rätt att, få), vederlägga. När frekvensen av den här typen av ord är hög, känns domen naturligt nog svårläst, och den inbjuder knappast till läsning. Man kan inte begära att läsare ska behöva använda ordböcker för att ta reda på vad centrala ord i domarna betyder.
5.1.2 STELA VERBFORMER
Även stela och föråldrade former av verben används ofta i domarna, former som för länge sedan bytts ut i författningsspråket och myndighetsspråket i övrigt. Rekommendationer om att välja löst sammansatta verb i stället för fast sammansatta när det inte finns någon betydelseskillnad mellan dem gavs redan 1967 i Statsrådsberedningens Språket i lagar och andra författningar (Statsrådsberedningen, 1967). Rekommendationer om de korta former av t.ex. draga, taga finns i Några riktlinjer för författningsspråket som kom ut första gången 1979 (Statsrådsberedningen, 1994).
Exempel på fast sammansatta verb i domarna är mottaga, återbetala, utbetala, medtaga, återfå, kvarbli, överenskomma, uppräkna, tillgå, framlägga. Språket blir ledigare om man i stället skriver ta emot, betala tillbaka, betala ut, ta med, få tillbaka, bli kvar, komma överens, räkna upp, gå till (gick till så att …), lägga fram.
Numera uppfattas formen givit som stel av många och former som medgett och uppgett är därför att föredra framför uppgivit och medgivit. Likaså används numera ska i stället för skall i författningsspråket såväl här hemma i Sverige som i Finland och EU.
187
Bilaga 10 SOU 2008:106
5.1.3 ANDRA FÖRÅLDRADE ORD
Det förekommer också andra föråldrade ord i vissa domar. Det ger förstås intryck av att domstolen är en institution som inte riktigt hänger med sin tid. Vilken effekt det kan ha för förtroendet för domstolen vore intressant att ta reda på. I vilket fall så stör ålderdomligheterna läsningen. Det handlar om ord som eljest, jämlikt, jämte, ränta å, envar part, såvitt, oaktat, alltjämt, ånyo, erforderlig. Även när man hänger på en preposition på var-, här- och där- ger det ett stelt och ålderdomligt intryck: vari, varav, varvid, varom, härav, härom, härför, härvidlag, därå.
5.1.4 VILKET, AV VILKET, I VILKET … VARFÖR INTE ”SOM”?
I Språket i lagar och andra författningar från 1967 rekommenderades även det ledigare som, där, då i stället för vilken, vilket, vilka och de prepositioner som kan föregå dem. Ett alltför frekvent bruk av de senare gör språket stelt. Frekvensen i domarna är hög.
Exempel:
• Felix har också en bra relation till sina syskon, vilka även hjälper till att ta hand om honom. (Hellre: som)
• De gärningar för vilka S. åtalats är av synnerligen allvarligt slag särskilt mot bakgrund av det påstådda efterföljande scenariot under vilket S. själv skulle döda och gräva ner A. (Hellre: De gärningar som S. åtalats för är av synnerligen allvarligt slag särskilt mot bakgrund av det påstådda efterföljande scenariot då S. själv skulle döda och gräva ner A.
• Särskilt gäller detta rösten på den person med vilken A samtalar.
(Hellre: … på den person som A samtalar med.)
5.1.5 GÄLLANDE, AVSEENDE, BETRÄFFANDE, FÖRELIGGANDE …
Domsspråket utmärks också av en förkärlek för långa, vaga prepositionsuttryck som gällande, beträffande, avseende. Ofta kan de bytas ut mot korta och klara prepositioner som på, för, till, av, om. Även ord som föreliggande, förevarande, ifrågavarande finns i domsspråket
188
Bilaga 10
och kan bytas ut mot pronomen som denna, detta, den här, det här eller rent av bestämd form: ifrågavarande utredning = utredningen, i nu förevarande mål = i detta mål.
5.1.6 ANDRA TYPISKA FRASER
Av de fraser som förekommer ofta i de analyserade domarna märks bland annat följande. Medges rätt till, till stöd för sin talan, föranleder ingen annan bedömning, inkomma med, lämna utan bifall, bestrida bifall, medge bifall, i målet är ostridigt, i vart fall, fråga är om, fråga uppkommer härefter, medge befrielse, i anledning härav, med hänsyn härtill, vid påföljd att, stanna på staten, på sätt (åklagaren angivit), vad som förevarit, utan hinder av …, finna skäl till erinran mot, finner TR att fängelsestraff inte är oundgängligen påkallat, underlåtenhet, beslutet underställdes länsrätten, underrättelse (till gäldenär), förfallen till ansvar, frånfalla sitt tidigare vitsordande … , ger utredningen i målet vid handen.
Hur en del av dem skulle kunna ersättas framgår av bilaga 2.
5.2 FACKORD OCH FACKJARGONG BEHÖVER BYTAS UT ELLER FÖRKLARAS
Helt naturligt har jag i min analys funnit att fackord och fackjargong finns i alla domar. Frågan är hur man ska gå tillväga för att antingen undvika fackorden eller förklara dem på lämpligt sätt. Normalt brukar man förklara fackord i sitt sammanhang inom parentes och dessutom i en ordlista som läggs efter innehållsförteckningen.
I domarna finns fackord från olika fackområden, alltefter ämnet för domen. I vissa mål kan det förmodligen vara så att parterna är väl bevandrade i den terminologi som används i deras dom – de har lärt sig den under ärendets gång. Men det kan också vara så att fackorden och fackjargongen blir ett hinder.
5.2.1 JARGONG SOM KAN UNDVARAS?
I LVU-målen och socialförsäkringsmålen finns en hel del ren jargong, som antagligen hämtats från underliggande texter från socialnämnder och vårdinstitutioner. Det kan vara värt att fundera på om
189
Bilaga 10 SOU 2008:106
jargongen bidrar till att parterna känner sig mera som ett ”fall” än som enskilda individer .
Exempel på fackuttryck och fackjargong i LVU- och socialförsäkringsmål:
• Det finns en funktionsnedsättning på organnivå (CNS) och funktionsbortfall på individnivå. NN:s sjukdom är däremot inte någon arbetssjukdom utan en konsekvens av tidigare livshändelser, en kroniciserad depressivitet och en del somatiska besvär.
• IBS är ofta en del av fibromyalgi. Diagnosen fibromyalgi är verifierad genom utredning.
• Samtliga 18 triggerpunkter för fibromyalgi är signifikanta.
• Hon har generellt sänkta smärttrösklar och uppfyller ACR-90-kriterierna.
• Tillståndet fluktuerar emellertid och har blivit värre de senaste åren.
När han träffat E har han bedömt att arbetsförmåga inte funnits. R:s utredning anger att E har en restarbetsförmåga.
• A är en femtonårig pojke med betydande svårigheter av främst psykiatrisk karaktär som har medfört sociala konsekvenser för honom.
• Eftersom A:s och B:s föräldraförmåga inte har räckt till … deras föräldramandat är undergrävt.
• Det var inte bra att socialnämnden lyfte ut A från en strukturerad miljö såsom hemmiljön.
• Vid undersökningstillfället uppmärksammas en viss mimikfattighet samt något nedsatt kontakttagande.
• BVC har vidare uppgett att A:s längd, vikt och huvudomfångskurvor skiftat vilket kan tyda på att A inte får tillräckligt med näring (Non organic failour to thrive).
Exempel på juridiska fackord och fackjargong:
• Då NN underlåtit att inkomma med svaromål har tingsrätten meddelat tredskodom mot honom …
• Sedan advokatfirman X ansökt om betalningsföreläggande mot NN har målet efter bestridande överlämnats till tingsrätten.
• … är dennes rätt till återvinning förfallen.
• vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas.
190
Bilaga 10
• Det är i målet ostridigt att fordonet, enligt utdraget från vägtrafikregistret, inte heller var avställt då.
• Bolaget har bestridit käromålet.
• På grund av utgången i ansvarsdelen skall NN förpliktas utge skadestånd.
• NN har vitsordat de av tingsrätten utdömda skadestånden.
• … varför åtalet inte ska vinna bifall i vidare mån.
• Det förhållandet att NN misshandlat sin hustru i hennes hem är en omständighet som stärker presumtionen för fängelse.
• … med särskild föreskrift om att NN skall underkasta sig den vård eller behandlingsprogram som kriminalvården föreskriver.
• Åklagaren har yrkat ansvar å NN jämlikt 4 kap. 2 § 2 st brottsbalken för olaga hot, grovt brott enligt följande.
• Därutöver gäller att samtliga objektiva omständigheter som konstituerar ett bokföringsbrott måste ha s.k. subjektiv täckning.
5.2.2 MÅSTE LAGENS UTTRYCK ANVÄNDAS?
Många av fackuttrycken i domarna kommer från lagstiftningen på det juridiska området. De fungerar troligen utmärkt för rättsväsendet i sin helhet, oberoende av instans. Men de fungerar säkerligen sämre för lekmän som parterna ofta är. Frågan är vilka juridiska uttryck som absolut måste användas i en dom – och som i så fall kräver en förklaring − och vilka som kan uttryckas på ett begripligare sätt än i lagen.
Här listar jag några centrala ord och uttryck i domarna som jag uppfattat som juridiska fackord och fackjargong som kommer från lagspråk. Kan de bytas ut eller förklaras och i så fall hur? I bilaga 4 finns det förslag på ersättningar för några av dem.
- Åtalet, käromålet, talan etc. ogillas
- Tredskodom
- Återvinning (av tredskodom)
- Påföljd
- Lagrum
191
Bilaga 10 SOU 2008:106
- Rättsverkan
- Särskild rättsverkan
- Presumtion
- Rekvisit
- Inhibition
- Undanröja
- Tidsspillan
- Uppsåt
- Utevaro
- Beslag
- Åtalsunderlåtelse
- Vinning.
5.2.3 HUR PARTERNA OMNÄMNS
För en utomstående är de benämningar som parterna har i olika typer av mål troligen obekanta. Benämningarna finns i lagtext, men det är först när man kommer i kontakt med domstolen som man kanske lär sig dem. Jag tänker närmast på kärande, svarande, målsägande och tilltalad, liksom käromål och svaromål. När orden även används i domen är det förmodligen många läsare som måste gå till första sidan och där ta reda på vilken person som avses. I domar från Göta och Svea hovrätt har man omnämnt parterna med de juridiska uttrycken inom parentes. Klagande och motpart (Åklagare)
Motpart (Målsägande) Klagande och motpart (Målsägande)
Klagande och motpart (Tilltalad)
Vilken hjälp detta är för läsaren borde undersökas. Det vore bättre att i domen omnämna parterna med deras namn, när så är möjligt, i stället för att omnämna dem med de juridiska uttrycken.
192
Bilaga 10
5.3 VARFÖR SÅ HÖGTRAVANDE OCH KRYSTAT?
Det avvikande ordvalet bidrar förstås till att språket blir högtravande och ibland krystat. Särskilt påtagligt blir detta när ordvalet i referaten avviker från vad parten eller vittnet själv har använt. Det kan ge domen en översåtlig ton. Hur parterna egentligen uttryckt sig framgår ju inte av domen, men det verkar troligt att deras språk i vissa domar skiljer sig avsevärt från referatens.
Exempel:
NN överklagar beslutet och yrkar, så som hon får förstås, att hon inte skall vara återbetalningsskyldig. Till stöd för sin talan anför hon bl.a. följande. För att slippa betala tillbaka det bostadsbidrag som hon har fått för mycket utav skall det finnas särskilda skäl för eftergift. --- - - - Hon kan inte mer säga än att hon hade god tro till handläggarens kunskap och information. Hon förutsätter att handläggaren känner till regelverket bättre än henne som lekman. I tillit till denna vetskap följde hon såvida dessa instruktioner.
Försäkringskassan bedömer att de påfrestningar som NN åberopat i arbetet inte har varit av sådan extraordinär arbetsbelastning eller arbetssituation som krävs för att kunna godta skadlig inverkan enligt arbetsskadeförsäkringen. - - - Halva hans arbetstid ägnades åt kundmottagning där han tog emot kunder med mycket ilska och frustration vilket ytterligare påskyndade det negativa utfallet i hans arbetssituation.
(Om ett barn.) - - - En hemflytt snarast skulle innebära att hennes trygghet och stabilitet i vardagen undermineras och hon skulle utelämnas till en situation där hon idag känner sig otrygg och osäker. Hennes traumatiska minnen skulle ge henne stora svårigheter att klara vardagen och relatera till sin familj.
(En tolvårig flicka) M anför: Hon har onda minnen från tiden före omhändertagandet. Bl.a. var hon närvarande vid en händelse som ledde till att modern fick omhändertas akut på grund av sårskador i huvudet. Enligt journalanteckningarna skulle hon ha blivit slagen i huvudet med en yxa. Det finns flera personer som kan intyga att hon verkligen känner en mycket stark inre ångest och oro inför risken att tvingas återvända till hemmet. Hon lider mycket av situationen och föräldrarnas agerande visar att de saknar samarbetsförmåga och insikt …
193
Bilaga 10 SOU 2008:106
(En mamma): Hennes dotter är 13 år gammal… Dottern är inte så gammal varken kroppsligt eller mentalt att hon skulle vara utåtagerande eller morbid.
NN: Han var ansvarig för den enskilda firman … Han har i vart fall inte haft kännedom om att några fakturor varit osanna eller att några lämnade uppgifter inte varit korrekta, eller att fara för att undandragande av skatt har förekommit.
Även i övriga delar av en dom är språket ofta högtravande.
Några exempel:
• Bloddroppar härröriga från N.N. har anträffats
• Uppgifterna saknar tillförlitlighet
• Han avaktualiserades från arbetsförmedlingen den … på grund av sjukdom
• Vad TR förordnat om sekretess skall alltjämt gälla, såvitt därigenom förordnats att sekretessen skall bestå för de uppgifter som förebragts vid förhandling inom stängda dörrar …
• … ger utredningen i målet vid handen.
5.4 OM MENINGSLÄNGD OCH MENINGSBYGGNAD
5.4.1 ENSTAKA LÅNGA MENINGAR FÖREKOMMER MEN ÄR INGET STORT PROBLEM
Meningslängden i domarna är överlag normal, med omväxlande korta och långa meningar. Det är få riktigt långa och svårlästa meningar i domarna och när de förekommer är det ofta i citat eller referat ur lagtext (gäller länsrätts- och kammarrättsdomar). De långa meningarna är på mellan 30 och 89 ord. Det finns också en onormalt lång mening på 179 ord som får sin längd genom att bevisen radas upp i att-satser med bara kommatecken emellan. Den ingår i rättens ”bedömning” i domskälen i en länsrättsdom.
Dessvärre brukar förvaltningsdomstolarna inleda skälavsnittet med just lagbestämmelser, vilket kan leda till att många, även vana, läsare ger upp redan där. Exempelvis när referaten eller citaten ser ut på följande sätt:
194
Bilaga 10
Exempel:
Enligt 1 § andra stycket och 2 § LVU skall den som är under 18 år beredas vård, om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.
En del långa meningar skulle tjäna på att delas upp i punkter, att man alltså gör en punktlista när det är lämpligt. Det passar t.ex. när det är flera villkor som nämns, som i följande mening:
Så såg meningen ut:
Av 3 § ErsL framgår att en skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt skall efter framställning beviljas ersättning för kostnaderna om den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet, ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller det finns synnerliga skäl för ersättning.
Så kan den delas upp:
Av 3 § ersättningslagen framgår att en skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt, ska efter ansökan beviljas ersättning för kostnaderna i följande fall:
1.
o
m den skattskyldige helt eller delvis får ja till vad han begärt i ärendet eller målet, 2.
om målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen,
eller 3.
om det finns synnerliga skäl för ersättning.
5.4.2 S.K. INSKOTT ÄR VANLIGA MEDAN VÄNSTERTUNGA MENINGAR ÄR MINDRE VANLIGA
Om lite längre meningar är enkelt byggda brukar de ur läsbarhetssynpunkt sällan leda till problem. Men om meningarna har inskjutna bestämningar mellan viktiga satsdelar försämras läsbarheten. Sådana inskjutna delar brukar kallas inskott. I länsrätts- och kammarrätts-
195
Bilaga 10 SOU 2008:106
domar förekommer det inskott i drygt hälften av domarna. I tingsrätts- och hovrättsdomar i en tredjedel av domarna. De långa och besvärliga inskotten finns ofta i citat eller referat av lagtext.
Här följer några exempel på meningar med inskott. Det inskjutna är markerat med kursiv stil.
Enligt 7 kap. 1 § första stycket AFL har en försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet enligt bestämmelserna i detta kapitel rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning, om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.
Parterna har anfört, och som deras talan måste uppfattas, följande.
På fråga vid tiden för monteringen när det nu kan ha varit om betalning hade Y svarat …
Målsäganden, som här förklarat sig biträda åtalen, har yrkat – oavsett om den med åtalet för grov våldtäkt mot barn avsedda gärningen rubriceras som åklagaren gjort eller som tingsrätten gjort och oavsett utgången vad gäller åtalet för olaga hot – fullt bifall till sin vid tingsrätten förda talan om skadestånd.
Läsbarheten försämras också om huvudsatsens första böjda verb kommer i slutet av meningen. Då blir meningen ”vänstertung”. Dessbättre finns det bara enstaka vänstertunga meningar i 9 av de 50 domarna. Vänstertyngd uppkommer särskilt när meningen inleds med villkor (Om …) eller fraser som ”Mot bakgrund av …”, ”Med hänsyn till …”, ”Med anledning av …”, Genom att …”, ”För att …”.
De vänstertunga meningarna avhjälps oftast genom en ommöblering där huvudsatsen läggs först i meningen. Ibland behövs en uppdelning i flera meningar.
Exempel på vänstertunga meningar (huvudsatsens första böjda verb är kursiverat):
Om arbetet på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher, skall den skattskyldiges bostad anses som tjänsteställe. (Hellre: Den skattskyldiges bostad ska anses som tjänsteställe, om arbetet …)
196
Bilaga 10
Med hänsyn till utgången i målen och då annan grund för att bevilja ersättning för kostnader saknas skall A:s yrkande om ersättning för biträdeskostnader avslås.
Mot bakgrund av de överväganden Regeringsrätten gett uttryck för i ovan nämnda avgöranden och vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet, finner kammarrätten att det inte föreligger några sådana synnerliga skäl som bör medföra …”
Genom att inte lämna upplysningar i självdeklaration om lånet, bostadsförmånen samt inköpet av inventarier för taxeringsåret 2001 och om bostadsförmånen för taxeringsåret 2002 har A lämnat oriktig uppgift.
Vad beträffar de avdrag som bolaget gjort för hyra av den i målet aktuella bostadsrättslägenheten samt för inköp av inventarier gör länsrätten följande bedömning.
Då NN inte förmått att mot Y:s inställning visa att avtal om köp eller betalning för egendomen förekommit in något av de omnämnda avseendena, skall käromålet ogillas.
5.4.3 OVANLIG ORDFÖLJD MED LÅNGA BESTÄMNINGAR FRAMFÖR HUVUDORDET FÖREKOMMER RIKLIGT
Det typiska kanslispråket utmärktes av långa, s.k. framförställda bestämningar, som alltså står före sitt huvudord i stället för efter. De finns i nästan varje dom jag analyserat och bidrar till att göra språket omständligt och stelt. I stället för ”en läkare som är ansluten till Försäkringskassan” skriver man som regel ”en till Försäkringskassan ansluten läkare”. I de flesta fall är bestämningen inte lång men ändå störande för normalläsaren. I normalprosa brukar man lägga långa bestämningar efter huvudordet i en som-sats. Ibland passar också en formulering med genitiv eller preposition som i exemplen 1 och 2 nedan.
Exempel (den framförställda bestämningen är kursiverad):
1.
Han har kommit till slutsatsen att det i den av NN bedrivna verk-
samheten funnits utrymme för mer debitering av timtid än vad som fakturerats … (kan skrivas ”NN:s verksamhet”).
197
Bilaga 10 SOU 2008:106
2.
BB har i denna del gjort gällande att den av Trygg-Hansa utgivna
ersättningen endast är beräknad … (kan skrivas ”ersättningen från Trygg-Hansa …”).
3.
Av en av åklagaren åberopad lista över telefonsamtal … Den av
åklagaren åberopade samtalslistan … (kan skrivas ”Av en lista över telefonsamtal som åklagaren åberopat … Samtalslistan …”).
4.
Enligt en av NN gjord minnesanteckning …
5.
Tingsrätten har beslutat att avskilja detta yrkande från åtalet för
handläggning enligt den för tvistemål stadgade ordningen.
6.
I ett av tingsrätten inhämtat yttrande från kriminalvården …
7. I punkterna 2 och 3 angivna kostnader skall stanna på staten.
8.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer
NN, utöver de under punkterna 1 och 2 i domslutet angivna brotten, för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken i dess lydelse …
9.
Såsom i och för sig skäligt skadestånd för den med åtalet för olaga
hot avsedda gärningen har han här vitsordat 5 000 kr.
10.
Utredningen ger inte stöd för antagandet att NN intagit en i för-
hållande till YY underordnad ställning.
11.
Åklagaren har vidare, när det gäller i åtalet för grov våldtäkt mot
barn påstått våld och hot, förklarat …
12.
I de för målets prövning utslagsgivande frågorna är alltså utred-
ningen i huvudsak densamma som vid tingsrätten.
13.
… om en gärning inte var begången under inflytande av något av
de i förut gällande lydelse av paragrafen uppräknade psykiska undantagstillstånden.
14.
NN och YY har, var för sig, yrkat att hovrätten ogillar mot honom
väckt åtal i dess helhet eller …
15.
Att, som NN uppgett, det oriktiga användandet av namnet S, skulle
ha påfordrats av den vid bolagsbildningen på X-öarna verksamme, som verkställande direktör i bolaget uppgivne HB ter sig så osannolikt att uppgiften därom kan lämnas utan avseende.
16.
Någon rimlig förklaring till dessa från de tilltalades egna uppgifter
avvikande referenstexter har inte lämnats.
198
Bilaga 10
5.4.4 OVANLIG ORDFÖLJD DÄR SUBJEKTET KOMMER PÅ FEL PLATS ÄR TYPISK FÖR DET JURIDISKA SPRÅKET – FINNS I DE FLESTA DOMAR
I det juridiska språket används en ordföljdstyp som är mindre vanlig i sakprosan. Den förekommer i huvudsatser som inleds med ett adverbial av något slag och framför allt då satsens predikat har passiv form: ”På dessa konton (adverbial) har genomförts (passivt verb) ett stort antal transaktioner.”
Normalt ska det i en huvudsats som inleds med adverbial finnas ett subjekt mellan hjälpverbet har och huvudverbet genomförts. Men med den här ordföljdstypen hamnar subjektet (ett stort antal transaktioner) på objektets plats i meningen och subjektsplatsen blir tom.
För att ordföljden ska bli normal brukar man sätta in ett s.k. formellt subjekt (det) på subjektsplatsen: På dessa konton har det genomförts ett stort antal transaktioner. Eller så kan man placera det egentliga subjektet på subjektets rätta plats: På dessa konton har ett stort antal transaktioner genomförts. Ibland kan man använda andra omformuleringar eller ommöbleringar, se exempel 1 nedan.
”Sätt subjektet på dess normala plats i meningen” är en rekommendation som gavs redan 1986 i Statsrådsberedningens handbok Myndigheternas föreskrifter (Statsrådsberedningen, 2 uppl. 1998). Rekommendationen gällde då författningsspråket, men är i hög grad tillämplig även på domsspråket. Här följer några exempel på meningar med denna typiskt juridiska ordföljd:
Exempel:
1.
I avgörandet har även deltagit nämndemännen A och B.
Hellre: I avgörandet har även nämndemännen A och B deltagit (subjektet flyttas till sin normala plats)/ Även nämndemännen A och B har deltagit i avgörandet (subjektet flyttas först i meningen och adverbialet kommer sist i meningen)/I avgörandet har även följande personer deltagit: nämndemännen A, B, C och D (ett nytt subjekt – följande – läggs in i meningen och personerna räknas upp efter kolon – passar bra när subjektet är långt).
2.
För det fall att tingsrätten finner att NN:s inkomster skulle ha upp-
gått till angivna belopp har vitsordats att beräkningarna är riktiga. (Hellre aktivt – vem har vitsordat?)
199
Bilaga 10 SOU 2008:106
3.
Med hänsyn till att brosket skadats har krävts viss kraft … (Hellre:
har det krävts…)
4.
Genom A:s egna uppgifter, utseendet på kniven och stickkanalens
djup kan konstateras att det hugg som utdelats var relativt kraftigt. (Hellre: kan det konstateras…)
5.
Vid denna bedömning skall beaktas dels farans art och den tid som
stått till förfogande för övervägande, dels den angripnes eventuella egenskaper. (Hellre aktiv form: ska man beakta …)
6.
Den 25 april 2007 har ringts ett samtal från nr … (Hellre aktivt: har
någon ringt ett samtal …)
7.
Vidare har från försvarets sida med utgångspunkt i rättsfallet NJA
1993 s. 616 riktats viss kritik mot det sätt varpå videoförhören med målsäganden genomförts.
8.
Inte heller har framkommit att NN är våldsbenägen till sin natur.
(Hellre: Inte heller har det framkommit …)
9.
I ett antal bilagor till tingsrättens dom har upptagits, i bilaga 1 namn-,
person- och adressuppgifter på målsäganden och hennes moder, i bilaga 2 en redogörelse för vissa uppgifter vilka målsäganden lämnat i två under tingsrättens huvudförhandling uppspelade videoförhör som hållits med henne under förundersökningen, i bilaga 3 en redogörelse för vissa uppgifter som R.B. lämnat under huvudförhandlingen och i bilaga 4 en redogörelse för vissa uppgifter som målsägandens moder lämnat under huvudförhandlingen.
(Gör hellre en punktuppställning och sätt in subjektet följande på subjektets plats: I ett antal bilagor till tingsrättens dom finns följande (har följande tagits upp):
• Bilaga 1: namn-, person- och adressuppgifter på målsäganden och hennes mor
• Bilaga 2: en redogörelse för …
• Osv.)
Även om den här typen av ordföljd inte direkt påverkar begripligheten är den ett störningsmoment, som alltså lätt kan avhjälpas på de sätt jag föreslagit i exemplen ovan. Det skulle domsspråket tjäna på.
200
Bilaga 10
5.4.5 ANDRA KONSTRUKTIONER SOM STÖR – ONÖDIGA SUBSTANTIVERINGAR OCH PASSIVERINGAR
I många domar har jag noterat ett onödigt opersonligt språk i form av substantiveringar och passiveringar som hellre skulle kunna uttryckas på ett enklare, tydligare och rakare sätt.
Passiva verb kan ställa till problem när det måste framgå vem som sagt/gjort vad. I en mening som ”I ett formulär som skickats till Migrationsverket har andra uppgifter än dessa uppgivits” bör det vara viktigt att få veta vem som har skickat och vem som har uppgivit.
Många substantiv i en mening gör i regel språket tungt. En formulering som ”då Karl Eriksson varit i dröjsmål med betalning av en förfallen skuld” kan förvisso låta respektingivande, men blir rakare om den skrivs ”då Karl Eriksson dröjt med att betala en förfallen skuld”. Även långa sammansatta ord gör språket tungt och koncentrerat: ”Arbetsförmågenedsättning föreligger inte på grund av sjukdom.” Det kan hellre uttryckas så här: ”Arbetsförmågan är inte nedsatt på grund av sjukdom.”
5.5 SAMBANDSORD FINNS MEN SYFTNINGARNA KAN VARA OKLARA
I min analys har jag även studerat om det finns sambandsord i texten och om syftningarna är klara.
5.5.1 ANVÄNDNINGEN AV BINDEORD
Jag har kunnat konstatera att det finns nödvändiga sambandsord i domarna, ord som binder ihop meningar och tankar. Texttypen utmärks framför allt av sambandsord som därför, eftersom, då, alltså, således, sålunda, följaktligen, därmed, men, emellertid, också, dock att, inte heller. Den typen av sambandsord är naturliga att använda i resonemangen och bedömningarna med den struktur som dessa har. Även mera omständliga sambandsuttryck förekommer rikligt, dvs. ”med hänsyn till …”, mot bakgrund av …”, ”med hänvisning till…”. I de flesta fall skulle ”därför”, eller ”alltså” i stället kunna användas.
201
Bilaga 10 SOU 2008:106
De bindeord som förekommer i framför allt domskälen är alltså sådana som summerar ett händelseförlopp eller lämnade fakta i form av bevisning eller annat. Det är ju så som domstolens bedömning i regel är uppbyggd.
Däremot är det mycket sällan det förekommer sådana bindeord som utmärker en argumentation, där olika fakta vägs mot varandra. I en argumentation behövs bindeord som visserligen, trots att, även om, dessutom, däremot, nämligen, tvärtom, samtidigt (kan noteras att). Avsaknaden av den här typen av bindeord visar att domstolen sällan argumenterar för eller emot påstådda fakta, yrkanden eller annan information. Den drar bara slutsatser av den information som återges i texten.
5.5.2 ANVÄNDNINGEN AV PRONOMEN
I referaten av vad olika personer sagt brukar den talande omnämnas med personligt pronomen (hon eller han) i hela referatet. Att använda personliga pronomen för att syfta tillbaka på någon som redan nämnts är ett naturligt sätt att skapa sammanhang i texten. Men dessvärre ger den här metoden ibland oklara syftningar. Oklara syftningar har jag funnit i ungefär hälften av domarna.
Det är framför allt när någons berättelse innefattar flera personer och man hela tiden omnämner den talande som ”han” eller ”hon” som problemen uppstår.
Exempel:
• Erik Eriksson yrkar … - - - Bolagets revisor, som bedömde att lägenheten var privat, krävde då att bokföringen gjordes om och att han själv skulle köpa ut lägenheten för att undgå en revisorsanmärkning. Revisorn skrev då att han haft ett kommersiellt lån från bolaget under den tid bolaget legat ute med pengarna.
• Karl Karlsson: Han började åta sig köruppdrag åt transportföretag vid årsskiftet 2001/2002 och han började förmedla köruppdrag till andra lastbilschaufförer i början av år 2002. - - - Lastbilschauffören som körde lastbilen till X-stad följde med i lastbilen till H-by. Han färdades med tåg eller buss tillbaka till X-stad. Han antog att lastbilarna fortsatte färden söderut. Han körde alltid sträckan X-stad till H-by och körtiden var cirka nio till tio timmar. Han hade kontakt med sex transportföretag: …
202
Bilaga 10
•
Gunilla Gustavsson: Hon bodde i en lägenhet i ett hyreshus i närheten av sonen Anders och svärdottern Birgittas hus. - - - Hon gick in till Birgitta i köket. Birgitta gick ut i hallen. Hon såg då männen i hallen. Hon tänkte då att hon hade sett dem på trappan. - -
-
• Pelle Persson: - - - (Modern till den misstänkte har bott tillsammans med den som knivhuggits, Kalle Karlsson). Han har träffat den sistnämnde (Kalle, min anm.) många gånger och har uppfattningen att denna var bra att ha att göra med när han var nykter men kunde bli aggressiv när han druckit alkohol. Han har inte sett Kalle Karlsson när han varit aggressiv men har sett modern ha skador …
6 SKRIVREGELFEL OCH SKRIVFEL KAN BIDRA TILL ATT TILLTRON TILL DOMSTOLEN MINSKAR
Även om språket till övervägande delen är korrekt, så förekommer det enstaka stavfel och avsteg från skrivregler i nästan hälften av domarna, flest i tingsrättsdomar. Självklart kan sådana slarvfel minska tilltron till domstolen.
Det kan vara utelämnade ord, särskrivningar (överklagande skrift, ICA butik, kontors göromålen,) och osäkerhet i ordval (något av de omstämda avseendena, förkommer svårförklarliga omständigheter, såsom tingsrätten funnit är alltså NN förfallen till ansvar för olaga hot och våldtäkt mot barn). Även felaktig interpunktion (t.ex. semikolon i stället för kolon) och rena skrivfel (henens, at, inte aldrig) förekommer.
Oförklarade förkortningar förekommer också då och då. Det kan vara förkortningar på lagar (t.ex. ErsL , AFL, LAF), myndighetsnamn (t.ex. SKL), tekniska termer (t.ex. SGI) och sjukdomar (IPS, CNS, IBS).
Det kan löna sig med en extra korrekturläsning eller användning av språkkontrollprogram kan för att avhjälpa de här misstagen.
203
Bilaga 10 SOU 2008:106
7 DEN TYPOGRAFISKA UTFORMNINGEN KAN BEHÖVA SES ÖVER OCH GÖRAS ENHETLIGARE
De flesta domar har från de olika domstolsslagen har en standardiserad utformning med samma teckensnitt, teckenstorlek, radavstånd och radlängd. Förvaltningsdomstolarna har i regel kortare rader än de allmänna domstolarna, vilket ökar läsligheten. Ett par domar avviker med en mindre teckenstorlek och tätare radavstånd.
Som jag tidigare nämnt skulle en sammanfattning och en innehållsförteckning till domarna med fördel kunna placeras i början av domen. Det skulle i så fall innebära att åtminstone längre domar behöver en helt ny yttre utformning. Även en placering av domslutet först i förvaltningsmålen ger anledning till en översyn av mallarna. Samtidigt skulle detaljer som uppgifter i sidhuvudet, marginaler, teckensnitt etc. kunna ses över av expertis så att domarna i det avseendet får en enhetlig och professionell utformning.
Vad som skulle vinna på ett nytänkande är bl.a. rubrikernas utseende. Inne i texten skrivs följande rubriker alltid med versaler: Yrkande, Domslut/X-rättens avgörande, Domskäl/Skälen för Xrättens avgörande och Hur man överklagar. Utformningen av övriga rubriker varierar. Ibland med kursiv stil, med fetstil eller med normal stil med understrykning. Referat av parterna, vittnen m.fl. kan ibland inledas med en radrubrik med personens namn och efterföljande kolon, ibland ha en rubrik med personens namn på egen rad eller inte rubriceras alls.
Särskilt i längre domar behövs en systematik i rubrikerna, så att man lätt kan se rubriknivåerna och därmed hur texten är uppbyggd. Det behövs även för att man ska kunna göra en meningsfull innehållsförteckning.
Ett professionellt utformat dokument tjänar såväl läsligheten som läsbarheten och kan bidra till ökat förtroende för domstolen.
8 VAD TYCKER JURISTERNA OM SPRÅKET OCH DEN YTTRE UTFORMNINGEN?
Det är i kommentarerna kring de olika kriterierna som juristerna nämner språkliga ting och enstaka brister i den yttre utformningen.
De formella brister som anges är ”oklar nummerreferens i huvudet vid Motpart”, ”fult med datum stämplat överst i sidhuvudet” och en synpunkt att tingsrättens sätt att ha en domslutsblankett för
204
Bilaga 10
varje part är förvirrande. Man kommenterar också att det i en och annan dom saknas underskrifter och uppgifter om nämndemän.
De språkliga kommentarerna är flera. De gäller språkfel som fel ordföljd och oklar syftning, liksom skrivfel och stavfel. Det finns också allmänna omdömen om språket som ”onödigt komplicerat språk” eller ”pratigt skrivet” och ”ordrikt”, liksom omdömen som ”krånglig svenska”, ”språkligt sett en blandning av högtravande juristspråk och vardagssvenska” och ”språket kunde möjligen vara mera kundvänligt”.
Några domar har fått kommentarerna att meningarna är långa, knepiga eller felaktigt byggda. Ordvalet kommenteras ibland som ”konstigt” med exemplen utgå i stället för betala eller ”lite högtravande och ålderdomligt”, t.ex. jämlikt.
Men språket i vissa domar får även rosor och positiva omdömen som mycket god språkbehandling, lättläst, bra flyt i språket, välformulerat, klart och enkelt. Det händer emellertid att de två jurister som bedömt samma dom har helt motsatta uppfattningar, där den ena anser att språket är klart och enkelt och den andra att språket är onödigt komplicerat.
Omdömena stämmer i stort överens med mina iakttagelser. Domsspråket präglas både av önskan (?) att bevara det traditionella domsspråket och av strävan att skriva allmänspråkligt. Det är skribenten eller skribenterna själva som avgör stilen.
205
Bilaga 10 SOU 2008:106
REFERENSER
Ekman-Öst, Ulrika, 2008: Svåra ord i domar. Förstår vanliga männi-
skor innebörden av juridiska domar? (Mälardalens högskola, HSV 400, Uppsats 15 hp) Gula boken. Handläggningen av ärenden i Regeringskansliet. Ds
1998:39, 4 uppl. Statsrådsberedningen, 1998. Finansinspektionens webbplats: sammanfattningar av föreskrifter,
U
www.fi.se
U
Hellspong, Lennart, 2001: Metoder för brukstextanalys. Student-
litteratur. Lund. Kimble, Joseph, 2006: Lifting the fog of Legalese. Essays on Plain
Language. Carolina Academic Press, Durham, North Carolina. Klarspråkstestet:
U
www.sprakradet.se/testet
U
Myndigheternas föreskrifter. Handbok i författningsskrivning. Ds
1998:43, 2 uppl. Statsrådsberedningen, 1998.
Några riktlinjer för författningsspråket. PM 1994 (2 uppl.). Statsråds-
beredningen, 1994.
Språk och struktur i domar och beslut. Domstolsverket, 2005, 2 uppl. Språket i lagar och andra författningar. PM 1967. Statsrådsbered-
ningen, 1967. Sörlin, Marie, 2008: Förståelsen av domar. En intervjuundersökning
av advokaters syn på klienters förståelse av domtexter. Förtroendeutredningen (Ju 2007:08).
Wellander, Erik: Kommittésvenska. 2 uppl. 1974, Svenska språk-
nämnden.
206
Bilaga 10
Bilaga 1. Analysschema – sammanställning av resultatet
207
Bilaga 10 SOU 2008:106
Bilaga 2. Typiska ord och fraser i domar som kan ersättas?
Så står det alltid i domarna Kan formuleras mera allmänspråkligt, t.ex. så här
ANFÖRA
Till stöd för sin talan NN vill betona anför NN … (framhålla) …
Vad NN anfört föranleder Vad NN framfört ändrar inte ingen annan bedömning domstolens uppfattning …
Vad NN anfört Vad NN framfört vinner inte stöd av … (sagt) stöds inte av …
BIFALL Lämna ansökan utan bifall … Avslå ansökan
Bestrida bifall till ansökan Invända mot/motsätta sig att ansökan beviljas/anse att ansökan inte ska beviljas
Medge bifall till ansökan Gå med på att ansökan beviljas/ anse att ansökan ska beviljas
EFTERGE
Efterge/eftergift efterskänka/(omformulering i stället för
eftergift)
FRÅGA
Fråga är om… Det är fråga om …
Fråga uppkommer härefter … Nästa fråga är …
FÖRORDNA, FÖRPLIKTA
Förordna att vården besluta att X ska fortsätta att få vård enligt LVU skall bestå enligt LVU
Med föreskrift för NN att … med villkoret att NN …
Tingsrätten förpliktar NN Tingsrätten beslutar att NN att till Y utge x kr ska betala x kr till Y
208
Bilaga 10
GE VID HANDEN
… ger utredningen … visar utredningen i målet vid handen
HINDER, HÅLLAS FÖR VISST
utan hinder av att … trots att, även om …
Det får hållas för visst X-rätten är övertygad att NN insett att om att NN insett att
I
I vart fall I varje fall, åtminstone, i vilket fall som helst
I anledning härav Med anledning av detta
Inhibition att beslutet tills vidare inte ska verkställas
JÄMTE
Betala x kronor jämte ränta Betala x kr plus/och ränta …
LAGRUM
Lagrum Tillämpliga bestämmelser
MEDGE
Medges rätt till … Få rätt till …
Medge befrielse från … Befria någon från …, någon får slippa …
OGILLA, OSTRIDIGT
Åtalet ogillas NN frikänns (eller annan konkret formulering) Käromålet, talan etc. ogillas (en konkret formulering om vad domslutet innebär, t.ex. Rätten beslutar att NN …)
I målet är ostridigt … Parterna är överens om/ är inte oense om …
209
Bilaga 10 SOU 2008:106
PÅFÖLJD, PÅKALLA , PÅ SÄTT ...
Vid påföljd att Med risk för att
… på sätt (åklagaren angivit) … på det sätt som, så som åklagaren angett
Rätten finner att fängelsestraff Rätten anser inte att det är inte är oundgängligen påkallat absolut nödvändigt med fängelsestraff, att det finns ett absolut krav på fängelsestraff
STANNA PÅ STATEN
… skall stanna på staten … staten ska betala, ska staten stå för
U
Underrättelse meddelande, information
Undgå betalningsansvar slippa betala, slippa sin skyldighet att betala
Utevaro frånvaro
YRKA
NN har yrkat … NN har begärt …
210
Förtroendeutredningens förslag till nya kallelseblanketter för tilltalade,
målsägande och vittnen
Stämning med kallelse till tilltalad i brottmål (blankett nr 1)
X mot Y: Misshandel
Tingsrätten kallar dig till huvudförhandling. Där ska du svara på det du åtalas för i bifogade stämningsansökan.
Du måste komma personligen till tingsrätten på följande adress och tid.
Plats: Tingsrätten, Byggmästaregatan 2, Lund. Vilken lokal huvudförhandlingen äger rum i visas på en informationstavla vid entrén.
Tid: Torsdag den 3 april 2009, kl. 14.15.
Kontakta genast tingsrätten om du får giltigt skäl att inte komma
Om du till exempel skulle bli allvarligt sjuk eller av annat skäl inte kan komma till huvudförhandlingen, måste du genast kontakta oss per telefon (nummer) eller e-post (adress). Observera att du måste ha giltigt skäl för att inte komma. Vilka de giltiga skälen är står i upplysningarna på nästa sida.
Den som är frånvarande utan giltigt skäl, kan bli hämtad till tingsrätten av polisen eller bli skyldig att betala 2000 kronor i vite. Vi är enligt lag skyldiga att upplysa dig om detta.
Tala om vilka vittnen eller andra bevis du har − i god tid före huvudförhandlingen
Om du vill ha med vittnen vid huvudförhandlingen, måste du kontakta oss så snart som möjligt. Ange då vittnenas namn och adress. Kontakta oss också om du vill lägga fram andra bevis. Det är viktigt att du talar om vad du vill styrka med varje bevis.
Skriftliga bevis kan du lämna till oss i original eller kopia. Handlingarna bör lämnas i två exemplar.
Ta med kallelsen
Vi ber dig ta med kallelsen till huvudförhandlingen. Tänk också på att kallelsen gäller så länge vi inte meddelat något annat.
Om du vill veta mer
Vi hjälper dig gärna om du har frågor eller vill veta mer om huvudförhandlingen. Du kan också hitta information om oss och hur det går till i domstolen på vår webbplats (www.domstol.se).
För tingsrätten
Bea Larsson
Telefon 00-16 00 00
Bilagor:
Stämningsansökan
Information om hur domstolen kommer att delge dig handlingar
Bilaga 11
213
Baksida med upplysningar till Stämning med kallelse till tilltalad i brottmål (blankett nr 1)
UPPLYSNINGAR
Vad anses som giltigt skäl?
Ett giltigt skäl för att inte komma till huvudförhandlingen kan vara att
1. du blir plötsligt sjuk (läkarintyg krävs som regel),
2. det blir avbrott i allmänna kommunikationer,
3. något annat händer som du inte kunnat förutse och som hindrar dig från att komma.
Det är också ett giltigt skäl om ditt ombud får förhinder av samma slag och du inte lyckas skaffa ett nytt ombud i tid.
Observera att arbete eller semester inte kan vara ett giltigt skäl.
Därför är det viktigt att komma
Det är svårt att hitta tider för domstolsförhandlingar som passar alla berörda. Om någon inte kommer, kan det bli nödvändigt att ställa in förhandlingen, vilket leder till stora kostnader och onödigt besvär för alla. Din närvaro är alltså mycket viktig även av dessa skäl.
Bilaga 11
214
Kallelse till målsägande i brottmål (blankett nr 2)
X mot Y: Misshandel
Tingsrätten kallar dig till huvudförhandling där du kommer att höras om (fyll i vad som gäller).
Plats: Tingsrätten, Byggmästaregatan 2, Lund. Vilken lokal huvudförhandlingen äger rum i visas på en informationstavla vid entrén.
Tid: Torsdag den 3 april 2009, kl. 14.15.
Du har rätt till ersättning
Du har rätt till viss ersättning för förlorad arbetsinkomst eller andra kostnader du har för att komma till huvudförhandlingen. Du kan också få förskott. Mer information om ersättningen finns i upplysningarna på nästa sida.
Kontakta genast tingsrätten om du får giltigt skäl att inte komma
Om du t.ex. skulle bli allvarligt sjuk och inte kan komma till huvudförhandlingen, måste du genast kontakta oss per telefon (nummer) eller e-post (adress). Observera att man måste ha giltigt skäl för att inte komma. Vilka de giltiga skälen är står i upplysningarna på nästa sida. Där står också vad som kan hända om man är frånvarande utan giltigt skäl.
Om du vill veta mer
Kontakta oss eller vittnesstödet (tfnnr) om du har frågor eller vill veta mer om huvudförhandlingen. Vi hjälper dig gärna. Du kan också hitta information om oss och hur det går till i domstolen på vår webbplats (www.domstol.se). Information om vad som kommer att hända i domstolen och vart du som målsägande kan vända dig med olika frågor kan du dessutom få genom Brottsoffermyndighetens webbaserade rättegångskola (www.rattegangsskolan.se).
För tingsrätten
Bea Larsson
Telefon 00-16 00 00
Var vänlig ta med kallelsen till huvudförhandlingen. Tänk också på att kallelsen gäller så länge vi inte meddelat något annat.
Tack för din medverkan!
Bilaga 11
215
Upplysningar till Kallelse till målsägande i brottmål (blankett nr 2)
Ersättningen
Vad kan man få ersättning för?
Du får ersättning för följande:
• Resor med allmänna kommunikationsmedel (lägsta klass) eller egen bil eller annat motorfordon enligt särskild taxa.
• Uppehälle till ett visst maxbelopp.
• Förlorad arbetsinkomst och annan s.k. tidsspillan till ett visst skattefritt maxbelopp.
Ersättning för flyg- eller taxiresa betalas bara undantagsvis. Ta därför kontakt med tingsrätten innan du köper en flygbiljett eller tar en taxi.
När får man betalt?
I samband med förhandlingen kommer vi att fråga dig om du har haft några kostnader och hur stora de i så fall varit. Var därför beredd på att svara på detta. Tingsrätten beslutar sedan på en gång vilken ersättning du har rätt till, och du får som regel betalt innan du lämnar domstolen.
Om man vill ha förskott
Du kan få förskott på ersättningen för resa och uppehälle. Om du behöver det, vänd dig till tingsrätten. Du kan också få förskottet hos polisen eller kronofogdemyndigheten, om du visar upp kallelsen.
Giltiga skäl
Vad anses som giltigt skäl?
Ett giltigt skäl för att inte komma till huvudförhandlingen kan vara att
1. du blir plötsligt sjuk (läkarintyg krävs som regel),
2. det blir avbrott i allmänna kommunikationer,
3. något annat händer som du inte kunnat förutse och som hindrar dig från att komma.
Det är också ett giltigt skäl om ditt ombud får förhinder av samma slag och du inte lyckas skaffa ett nytt ombud i tid.
Observera att arbete eller semester inte kan vara ett giltigt skäl.
Vad kan hända om man är frånvarande utan giltigt skäl?
Den som är frånvarande utan giltigt skäl kan bli skyldig att betala 2 000 kronor i vite. Man kan också bli hämtad av polisen till rättegången och i vissa fall bli skyldig att betala rättegångskostnader. Bestämmelser om detta finns i rättegångsbalken.
Därför är det viktigt att komma
Det är svårt att hitta tider för domstolsförhandlingar som passar alla berörda. Om någon inte kommer kan det bli nödvändigt att ställa in förhandlingen, vilket leder till stora kostnader och onödigt besvär för alla. Din närvaro är alltså mycket viktig även av dessa skäl.
Bilaga 11
216
Kallelse till vittne (blankett 4)
Rubrik
Tingsrätten kallar dig till huvudförhandling där du kommer att höras som vittne till …(fyll i vad som gäller).
Plats: Tingsrätten, Byggmästaregatan 2, Lund. Vilken lokal huvudförhandlingen äger rum i visas på en informationstavla vid entrén.
Tid: Torsdag den 3 april 2009, kl. 14.15.
Du har rätt till viss ersättning
Du har rätt till viss ersättning för förlorad arbetsinkomst eller andra kostnader du har för att komma till förhandlingen. Du kan också få förskott. Mer information om ersättningen finns i upplysningarna på nästa sida.
Viktigt att du kommer till huvudförhandlingen
Dina uppgifter är av stor betydelse för att domstolen ska kunna komma till ett riktigt resultat. Det är därför viktigt att du kommer till huvudförhandlingen.
Om du t.ex. skulle bli allvarligt sjuk, måste du genast kontakta oss per telefon (nummer) eller epost (adress). Observera att man måste ha giltigt skäl för att inte komma. Vilka de giltiga skälen är står i upplysningarna på nästa sida. Där står också vad som kan hända om man är frånvarande utan giltigt skäl.
Om du vill veta mer
Kontakta oss eller vittnesstödet (tfnnr) om du har frågor eller vill veta mer om huvudförhandlingen. Vi hjälper dig gärna. Du kan också hitta information om oss och hur det går till i domstolen på vår webbplats (www.domstol.se). Information om vad som kommer att hända i domstolen och vart du som vittne kan vända dig med olika frågor kan du dessutom få genom Brottsoffermyndighetens webbaserade rättegångskola (www.rattegangsskolan.se).
För tingsrätten
Bea Larsson
Telefon 00-16 00 00
Var vänlig ta med kallelsen till huvudförhandlingen. Tänk också på att kallelsen gäller så länge vi inte meddelat något annat.
Tack för din medverkan!
Bilaga 11
217
Upplysningar till Kallelse till vittne (blankett 4)
Ersättningen
Vad kan man få ersättning för?
Du får ersättning för följande:
• Resor med allmänna kommunikationsmedel (lägsta klass) eller egen bil eller annat motorfordon enligt särskild taxa.
• Uppehälle till ett visst maxbelopp.
• Förlorad arbetsinkomst och annan s.k. tidsspillan till ett visst skattefritt maxbelopp.
Ersättning för flyg- eller taxiresa betalas bara undantagsvis. Ta därför kontakt med tingsrätten innan du köper en flygbiljett eller tar en taxi.
När får man betalt?
I samband med förhandlingen kommer vi att fråga dig om du har haft några kostnader och hur stora de i så fall varit. Var därför beredd på att svara på detta. Tingsrätten beslutar sedan omedelbart vilken ersättning du har rätt till. Vill du ha ersättningen betald till en bank i utlandet, måste du ange IBAN (International Bank Account number) och BIC (Bank Identifier Code).
Om man vill ha förskott
Du kan få förskott på ersättningen för resa och uppehälle. Om du behöver det, vänd dig till tingsrätten. Du kan också få förskottet hos tingsrätten, polisen eller kronofogdemyndigheten på den ort där du befinner dig, om du visar upp kallelsen.
Giltiga skäl
Vad anses som giltigt skäl?
Ett giltigt skäl för att inte komma till huvudförhandlingen kan vara att
4. du blir plötsligt sjuk (läkarintyg krävs som regel),
5. det blir avbrott i allmänna kommunikationer,
6. något annat händer som du inte kunnat förutse och som hindrar dig från att komma.
Observera att arbete eller semester inte kan vara ett giltigt skäl.
Vad kan hända om man är frånvarande utan giltigt skäl?
Den som är frånvarande utan giltigt skäl kan bli skyldig att betala 2 000 kronor i vite. Man kan också bli hämtad av polisen till rättegången och i vissa fall bli skyldig att betala rättegångskostnader. Bestämmelser om detta finns i rättegångsbalken.
Därför är det viktigt att komma
Det är svårt att hitta tider för domstolsförhandlingar som passar alla berörda. Om någon inte kommer kan det bli nödvändigt att ställa in förhandlingen, vilket leder till stora kostnader och onödigt besvär för alla. Din närvaro är alltså mycket viktig även av dessa skäl.
Bilaga 11
218