SOU 1989:103

Hypoteksinstituten i framtiden : slutbetänkande

Hypoteksinstituten i framtiden

National L rrrrrr eeeeeeee

Sockholm 1989

SM]

Hypoteksinstituten i framtiden

Slutbetänkande av utredningen med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om hypoteksinstitut Stockholm 1989

SM]

Finansdepartementet

Hypoteksinstituten i framtiden

Slutbetänkande av utredningen med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om hypoteksinstitut. Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 — 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:

Regeringskansliets förvaltningskontor

SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM

Tel: 08/763 23 20 Telefontid 810 - 1200 08/7 63 10 05 1200 - 1600 (endast beställare inom regeringskansliet)

GRAPHIC SYSTEMS AB ISBN 91-38—10457-1 Göteborg 1989 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 5 maj 1988 bemyndigade regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra frå— gor om kredit— och fondväsendet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om hypoteksinstitut.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 1 okto— ber 1988 verkställande direktören Gunnar Petri.

Att som sakkunniga biträda utredaren förordnades fr.o.m. den 1 oktober 1988 överdirektören Stig Danielsson och numera bankinspektören Mats Josefsson.

Att som experter biträda utredaren förordnades fr.o.m. den 1 oktober 1988 chefekonomen Percy Bergholtz, hovrättsassessorn Göran Haag, rationali— seringschefen Åke Hjalmarsson och direktörerna Lennart Petersson och Christer Söderberg samt fr.o.m. den 18 januari 1989 direktörerna Johan Engström, Bengt Gustafsson, Sören Rung och Bertil Svensson. I Bertil Svenssons ställe har direktören Torbjörn Kyhlstedt deltagit.

Som sekreterare har tjänstgjort t.f. hovrättsasses— sorn Gunnar Larsson och hovrättsassessorn

Ann—Christine Nordin.

Jag får härmed överlämna mitt betänkande med rubri— ken Hypoteksinstituten i framtiden. Särskilda yttranden har lämnats av Percy Bargholtz och Christer Söderberg samt Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung.

Jag vill i sammanhanget särskilt understryka vad som i betänkandet sägs om en skyndsam behandling av mina förslag.

Stockholm den 13 december 1989

Gunnar Petri

/Gunnar Larsson

Ann—Christine Nordin

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING ........................ . ......

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG ........... . ..............

FÖLJDÄNDRINGAR TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN ....

H hata H FJ H (n & uato H

2.3

KREDITMARKNADEN ............. ............. Inledning ................................ Marknadens uppbyggnad och funktion ....... Finansiella institut .....................

Marknadens utveckling under 1980—talet ... Hypoteksinstitutens roll på marknaden ....

HYPOTEKSINSTITUTENS ORGANISATION OCH VERKSAMHETER ........................... .. Inledning ............................... . Hypoteksinstitutens nuvarande organisa—

tion ............................ ......... 2.2.1 Stadshypotek . ................ ...... 2.2.2 Landshypotek .............. ......... 2.2.3 Skeppshypotek .. ........... . ..... ...

Hypoteksinstitutens nuvarande verksam—

heter .................................... 2.3.1 Upplåning ...................... .... 2.3.2 Utlåning ............... ............

2.3.2.l Belåningsändamålen ......... 2.3.3 Kreditmarknadskommitténs förslag ...

23

29

31 31 31 33 35 39

43 43

44 44 47 49

51 51 55 58 61

HYPOTEKSINSTITUTENS KAPITAL— OCH

SKATTESITUATION .......................... 63 Stadshypotek ............................. 63 .2 Landshypotek ............................. 66 3 Skeppshypotek ............................ 67 4 Synpunkter på de nuvarande reglerna ...... 68 3.5 Kreditmarknadskommitténs och den s.k. kapitaltäckningsgruppens förslag samt regeringens ställningstagande ............. 72 3.6 Förslaget från utredningen om reformerad företagsbeskattning ................... ... 75 4- INTERNATIONELL ÖVERSIKT .................. 77 4.1 Allmänt .................................. 77 4.2 EG—direktiv .............................. 78 4.3 Ombildningsmodeller ...................... 83 4.3.1 Sparbanker ......................... 83 4.3.1.1 Danmark .................... 84 4.3.1.2 österrike .................. 87 4.3.1.3 Storbritannien ............. 89 .3.2 Building Societies ................. 91 3 Trygg—Hansa ........................ 94 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG ................. 9 7 5.1 Allmänna motiv för en förändring av hypoteksinstitutens organisationsform .... 97 5.2 Modell för en ny organisationsform ....... 101 5.2.1 Ekonomisk förening ................. 103 5.2.2 Aktiebolag ......................... 107 5.2.3 Mitt ställningstagande ............. 112 5.3 Hypoteksinstitutens rättsliga ställning och ägandet i instituten ................. 115 5.3.1 Stadshypotek ....................... 116 5.3.2 Landshypotek ....................... 126 5.3.3 Skeppshypotek ...................... 128

5.4 Genomförandet av en ombildning av hypo—

teksinstituten ........................... 129 5.4.1 Stadshypotek ....................... 129 5.4.1.l Fusionen mellan kassan och föreningarna ........... 130 5.4.1.2 Bolagsbildning ............. 132 5.4.l.3 Stadshypoteks fonder ....... 137 5.4.1.4 Ägarrollen ................. 145 5.4.1.5 Stadshypotek AB och dess regionala organisation ..... 151 5.4.2 Landshypotek ............. . ....... .. 154 5.4.2.l Kapitaltäckning ............ 156 5.4.2.2 Ombildningen i sammandrag .. 157 5.4.2.3 Bolagsbildning ............. 158

5.4.2.4 Hypoteksbankens obliga— tioner och andra skulder ... 160 5.4.2.5 Föreningarnas roll efter

ombildningen ............... 162 5.4.2.6 Emissioner till marknaden .. 166 7 Vissa skattefrågor ....... .. 167 5.4.2.8 Landshypotek AB och dess regionala organisation ..... 168 5.4.3 Skeppshypotek ................... ... 172 5.4.3.l Bolagsbildning ............. 174 5.4.3.2 Skeppshypotek AB .......... . 175 5.5 Tidsperspektiv ........................... 177 6 KONSEKVENSER AV UTREDARENS ÖVERVÄGANDEN ocu FÖRSLAG .............................. 181 7 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG MED SPECIAL— MOTIVERING ............................... 187 7.1 Förslaget till lag om upphävande

av lagen (1968:576) om Konunga— riket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar ........... 187

7.2 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om

landshypoteksföreningar .................. 193

7.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan ..................... 199 SÄRSKILDA YTTRANDEN .......................... 203 Bilaga 1 Hypoteksutredningens direktiv ..... 219 Bilaga 2 Förslag till stadgar för

stiftelsen Stadshypotekskassan .... 231 Bilaga 3 Förslag till stadgar för en eko—

nomisk förening i landshypoteks—

organisationen .................... 235 Bilaga 4 Utkast till bolagsordning för

Stadshypotek AB ................... 247 Bilaga 5 Utkast till bolagsordning för

Landshypotek AB .................. . 255 Bilaga 6 Utkast till bolagsordning för

Skeppshypotek AB .................. 263

SAMMAN FATTNI NG

I Sverige finns tre hypoteksinstitutioner, nämligen Konungariket Sveriges stadshypotekskassa med stads— hypoteksföreningarna, med en omslutning år 1988 om 217 miljarder kr., Sveriges allmänna hypoteksbank med landshypoteksföreningarna (23 miljarder kr.) samt Svenska skeppshypotekskassan (2,5 miljarder kr., inklusive garantiåtaganden).

Mitt uppdrag har innefattat en samlad översyn av hypoteksinstitutens organisation och verksamheter. översynen skall enligt regeringens direktiv ske med utgångspunkt i de radikalt förändrade förutsätt- ningar som nu råder på kreditmarknaden. Vidare bör enligt direktiven utredningsarbetet vara inriktat på att främja förutsättningarna för en effektiv konkurrens på denna marknad.

Utöver dessa utgångspunkter har det varit mitt mål att åstadkomma en moderniserad organisationsform för hypoteksinstituten som gör det möjligt för dem att verka och utvecklas efter sina egna förutsätt— ningar på en avreglerad kreditmarknad.

Dagens omfattande särreglering av hypoteksinstitu— ten har historiska rötter. På en reglerad kredit- marknad med kreditransonering var det också rimligt att statens inflytande garanterades i institutioner

som i mångt och mycket fungerade som statens in— strument för fördelning av krediter på sektorer.

Den svenska anpassningen till de s.k. Cooke-regler— na för kapitaltäckning medför att hypoteksintituten kommer att behöva förstärka sina kapitalbaser. Om instituten i framtiden skall bibehålla eller flytta fram sina positioner på en expanderande kreditmark- nad är det också av detta skäl nödvändigt att öppna möjligheter till förstärkning av kapitalbasen.

Hittills har staten dels i princip garanterat ins— titutens upplåning, dels på olika sätt bidragit till institutens grundkapital och dels reglerat de- ras upplåningskapacitet. Sådan styrning från sta— tens sida är oförenlig med utgångspunkten konkur—

rensneutralitet.

Tillskott av kapital från statens sida eller fort— satta statsgarantier måste, för att te sig rimliga, kunna grundas på något näringspolitiskt eller kre— ditpolitiskt motiv. Sådana motiv kan knappast anfö— ras och återfinns inte heller i mina direktiv.

Min utgångspunkt är därför att de statliga garanti— erna bör avvecklas i takt med att utelöpande obli— gationslån förfaller till inlösen och att staten inte har anledning att genom olika former av till— skott eller garantier förstärka hypoteksinstitutens kapitalbaser eller reglera deras upplåningskapaci— tet.

För att kunna åstadkomma konkurrensneutralitet mel— lan olika kreditinstitut är det enligt min mening inte meningsfullt eller ens möjligt att bygga vida— re på den organisationsform eller den reglering un-

der vilken hypoteksinstituten nu verkar. Regelsys— temet är, i vart fall såvitt avser Stads— och Landshypotek, föråldrat och organisationsformen som sådan inte avpassad för verksamheter på en avregle— rad kreditmarknad med de innovationer som där hela tiden avlöser varandra.

Den nuvarande detaljerade regleringen av hypoteks— instituten innebär vidare — särskilt med de senaste årens snabba förändringar på kreditmarknaden — att statsmakterna med jämna mellanrum måste ta ställning till en rad frågor som närmast har karak— tären av justeringar i bolagsordning. Detta är inte någon lämplig roll för statsmakterna, utan sådan typ av verksamhet hör lämpligen samman med den statliga tillsyn som bör utövas i generella former. Därtill kommer att systemet tidsmässigt medfört fördröjningar när det gäller hypoteksinstitutens möjligheter att delta i utvecklingen på kreditmark— naden.

Vid överväganden rörande hypoteksinstitutens fram— tida organisationsform måste också beaktas att de skatteregler som skall gälla för hypoteksintituten skall stå i överensstämmelse med dem som statsmakt— erna fastställer för liknande kreditinstitut. Den nuvarande särregleringen för hypoteksinstituten öppnar för en ständigt pågående debatt huruvida dessa institut gynnas eller missgynnas i skatte— mässigt hänseende. Det bästa sättet att slutgiltigt åstadkomma neutralitet i beskattningshänseende är att för hypoteksinstituten välja en organisations— form som innebär sammanfallande skatteregler.

Därför bör en organisationsform väljas som innebär att hypoteksinstituten med automatik kontinuerligt

underkastas de nya förutsättningar som beslutas. De modeller som härvid kan komma i fråga är ekonomisk förening eller aktiebolag.

Även om det till det yttre förefaller som om hypo— teksorganisationerna, i vart fall Stadshypotek och Landshypotek, företer vissa likheter med en ekono— misk förening finns det väsentliga och grundläggan- de skillnader. För det första finns det inga ande— lar i en hypoteksförening och vidare kan inte någon ställa anspråk på del i föreningens vinst. Dessutom utgör varken de enskilda hypoteksföreningarna eller det centrala organet var för sig kompletta kredit- företag. Även den ingripande statliga regleringen skiljer hypoteksinstituten från verksamhetsformen ekonomisk förening. Medlemsinflytandet är på olika sätt begränsat.

En eventuell ombildning till ekonomisk förening skulle innebära att möjligheterna för hypoteksins— tituten att vidga kapitalbasen i praktiken alltjämt förblir mycket begränsade. En förening måste i så fall, förutom egna vinster, erhålla nya insatser från medlemmarna. Detta måste emellertid i föreva— rande fall betraktas som en orealistisk lösning. Om däremot instituten ombildas till aktiebolag öppnas den riskkapitalmarknad som konkurrerande kreditin— stitut redan nu har tillgång till.

De kreditinstitut som konkurrerar med hypoteksin- stituten är aktiebolag. Även sparbanks- och före— ningsbanksrörelserna bedriver med hypoteksinstitu— ten direkt konkurrerande verksamhet i bolagsform, s.k. kreditaktiebolag.

Ett ytterligare skäl för aktiebolagsbildning är den

tilltagande internationaliseringen och behovet för de institut som verkar på den internationella mark- naden att ha en etablerad och för alla välkänd fö— retagsform.

Jag anser därför att det finns tungt vägande skäl att ombilda hypoteksinstituten till aktiebolag och inordna dem i den lagstiftning som reglerar övriga likartade kreditinstitut. Detta är i själva verket enligt min mening en förutsättning för att hypo— teksinstituten skall kunna utvecklas i framtiden.

Inför en ombildning till aktiebolag måste ställning tas till frågan om hypoteksinstitutens nuvarande rättsliga status samt frågan huruvida någon intres— sent — närmast låntagare eller staten — kan tänkas ha någon grund för anspråk på institutens förmögen— hetsmassa. I detta avseende föreligger olikheter mellan de tre hypoteksorganisationerna.

Vad gäller stadshypoteksorganisationen måste anses gälla att såväl stadshypotekskassan som förening— arna är att betrakta som självägande juridiska per— soner sui generis, närmast av stiftelsekaraktär, med starkt offentligrättsligt inslag. Något anspråk på Stadshypoteks samlade kapital kan inte — vare sig på rättslig grund eller skälighetsgrund - resas från medlemmarnas eller föreningarnas sida. Inte heller staten kan, vare sig på rättslig grund eller skälighetsgrund, resa direkta anspråk på del i Stadshypoteks förmögenhetsmassa. Det måste emeller— tid ankomma på statsmakterna att besluta om hur det samlade kapitalet i Stadshypotek i framtiden skall förvaltas. Detta bör dock inte kunna ske genom att statsmakterna ensidigt förklarar kapitalet vara statsegendom eller överlåter kapitalet till kassans

När det gäller Landshypotek föreligger en väsentlig skillnad gentemot Stadshypotek såtillvida att landshypotekslagen innehåller direkta bestämmelser om ägandet i Landshypotek. Det utsägs direkt i la— gen att hypoteksbankens delägare utgörs av lands— hypoteksföreningar och att låntagare i förening är delägare i föreningen. Det går därför inte att kom— ma till någon annan slutsats än att det är fråga om verkligt delägarskap i Landshypotek och att före— ningarnas ägande i banken står i proportion till storleken på deras lån. Låntagarna genom förening— arna har således i egenskap av delägare ett rätts— ligt grundat anspråk på del i förmögenhetsmassan i Landshypotek och på de aktier som uppstår ur en om— bildning av landshypoteksorganisationen till aktie— bolag.

Vad gäller Skeppshypotek är staten ensam ägare. Vid en ombildning av Skeppshypotek till aktiebolag tillfaller aktierna således staten.

Den närmare ombildningen till aktiebolag bör för Stadshypoteks del i huvuddrag gå till så att kassan och föreningarna fusioneras, varvid kassan övertar föreningarnas tillgångar och skulder och förening— arna upplöses utan likvidation. Därefter överlåts kassans rörelse med undantag för obligationsskulden och eventuellt vissa övriga kassans skulder till ett för ändamålet bildat aktiebolag mot att kassan erhåller aktierna i bolaget. Kassan ges formell ställning av en stiftelse, stiftelsen Stadshypo—

tekskassan.

Den statliga garantin i form av grundfond får kvar-

ligga hos stiftelsen Stadshypotekskassan och av— trappas i takt med att utelöpande obligationslån förfaller. Med hänsyn till att garantin skall fin— nas endast under en övergångstid för att avse redan ingångna och garanterade förbindelser anser jag att den bör utgå på oförändrade grunder. Nya lån får utges av Stadshypotek AB på bolagets egna meriter.

När det gäller behandlingen av Stadshypoteks reser— ver vid övergången till ny företagsform anser jag att avsättningarna t.o.m. år 1984 bör kunna bibe— hålla sin ställning av beskattade medel. Det vik— tiga är enligt min mening att de olika instituten behandlas lika i framtiden.

Från konkurrensneutralitetssynpunkt och för att uppnå effektivitet på kreditmarknaden är det nöd— vändigt att lönsamhets— och avkastningskrav ställs på kapitalet i Stadshypotek.

På en relativt liten kapitalmarknad som den svens— ka, där antalet aktörer med nödvändighet blir be— gränsat, är det angeläget att främja konkurrensen mellan kreditinstituten. Stadshypotek har under lång tid verkat på bostadskreditmarknaden och vita- liserat denna del av kreditmarknaden med nya inst— rument. Historiskt sett kan Stadshypotek sägas ha verkat som en garant för prispressande konkurrens när det gäller bostadskreditgivningen. Det är där— för väsentligt att Stadshypotek kan bibehållas som en stark och självständig aktör på bostadskredit— marknaden. Ägandet bör därför konstrueras så att Stadshypotek kan ges långsiktiga och stabila förut— sättningar för sin verksamhet. De aktier som upp— står ur ombildningen av Stadshypotek till aktiebo— lag bör därför fortvarigt ägas av stiftelsen Stads—

hypotekskassan. Denna stiftelse bör ha som en upp— gift att genom ett bibehållande av sitt aktieinne— hav säkra Stadshypoteks framtida självständighet.

Stiftelsen Stadshypotekskassan kommer - åtminstone inledningsvis — inte att ha några andra tillgångar än aktierna i Stadshypotek AB samt en reversfordran på detta bolag. Detta innebär att stiftelsen knap— past har resurser att delta i de nyemissioner som blir nödvändiga för att Stadshypotek AB skall kunna leva upp till ställda kapitaltäckningskrav och kun— na expandera. Nyemitterade aktier måste alltså

tecknas av andra intressenter.

I den nuvarande stadshypoteksorganisationen utgör förankringen hos låntagarna och låntagarinflytandet en styrka. Den nyemission i Stadshypotek AB som in— ledningsvis blir nödvändig bör därför riktas till låntagarna. En del av aktieägandet i Stadshypotek AB blir därmed redan från början spritt på ett stort antal händer.

De genom nyemission tillkomna aktieägarna kommer att resa krav på avkastning på sitt insatta kapi— tal. Även huvudaktieägaren, stiftelsen Stadshypo— tekskassan, måste resa krav på avkastning på sitt aktieägande i Stadshypotek AB. Det är knappast san— nolikt att externa investerare är villiga att teck— na aktier om huvudaktieägaren inte uppfattas som långsiktigt intresserad av lönsamhet och avkastning på sina aktier. För att stiftelsen skall te sig som en trovärdig långsiktig ägare med avkastningskrav måste den därför konstrueras så att den får ett verkligt intresse av avkastningen på sitt kapital.

Stiftelsens ändamål kan mot denna bakgrund inte in—

skränkas till att bestå enbart i själva ägandet av aktier i Stadshypotek AB och i att eventuellt åter— investera uppburna utdelningar i samma bolag. Detta skulle i så fall i praktiken innebära att stadshy— poteksorganisationen skulle bli självägande utan ett trovärdigt system för att sätta långsiktiga lönsamhetskrav. Det skulle vidare, när den statliga upplåningsregleringen upphör och hypoteksinstituten ges möjlighet till företagsförvärv, öppna möjlighe— ten för en expansion genom förvärv av andra företag som på sikt skulle kunna verka menligt på konkur— rensen. En sådan ordning skulle varken främja lån— tagarnas intressen eller effektiviteten på kredit— marknaden. Stiftelsen måste därför ges ett ändamål och en konstruktion som innebär att den har ett in— tresse av avkastningen på sitt kapital.

Detta ändamål måste sökas inom ramen för vad som kan sägas vara ett samhällsnyttigt ändamål. Stats— makterna har i olika sammanhang medverkat till att forskningsstödjande stiftelser uppstått. Ett exem— pel på detta utgör stiftelsen Riksbankens Jubile— umsfond. Ett annat exempel är de avsättningar ur affärsbankernas vinster som för någon tid sedan gjordes i syfte bl.a. att förstärka utrustningsre— surserna vid universitet och högskolor. Avkast— ningen på stiftelsen Stadshypotekskassans innehav av aktier bör mot denna bakgrund gå till att eko— nomiskt främja och understödja till Sverige anknu— ten vetenskaplig forskning.

När lagstiftningen om stadshypoteksorganisationen nu moderniseras kan självfallet inte ägandet läggas i ett organ vars juridiska status inte är klart fastlagd. Stiftelsen Stadshypotekskassan blir en stiftelse med allt vad därav följer. Denna stift—

else blir ägare till ett mycket omfattande kapital. Det bör inte heller komma i fråga att genom ny lag— stiftning permanenta dagens svaga system för lånta— garförankring i stadshypoteksorganisationen. Däre— mot finns det, enligt vad som uppgivits från före— trädare för stadshypoteksföreningarna, goda möjlig— heter att bilda ideella föreningar på de nuvarande stadshypoteksföreningarnas grund. Ett på sådant sätt kanaliserat låntagarinflytande bör utgöra en tillgång för den framtida stadshypoteksorganisati— onen. Det kan emellertid inte, med den avsevärt ök- ade frihet som bolagsbildningen medför, komma i fråga att ge det på detta sätt kanaliserade infly— tandet en majoritetsposition.

Stiftelsens styrelse bör sättas samman på ett sätt som speglar dess dubbla roll att dels långsiktigt förvalta sitt kapital och förankra ägandet i Stads— hypotek AB, dels fördela forskningsbidrag. I den mån representativa ideella föreningar av låntagare bildas på de nuvarande stadshypoteksföreningarnas grund bör även den gamla traditionen av låntagarin— flytande i Stadshypotek tillgodoses genom en viss representation för dessa föreningar i stiftelsens

styrelse.

stiftelsens helt dominerande tillgång blir aktie— majoriteten i Stadshypotek AB. Det blir därför ett naturligt mål för stiftelsens styrelse att åstad- komma att Stadshypotek AB utvecklas till en lång— siktigt lönsam organisation. Av detta skäl kan det knappast komma ifråga att stiftelsen inledningsvis ställer alltför höga krav på utdelning på sitt ägande i Stadshypotek AB. Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdelningskraven under ett långt inledningsskede kommer att ställas ganska

Genom stiftelsens dominerande ägande i Stadshypotek AB ges bolaget en långsiktig stabilitet som till— försäkrar bostadskreditmarknaden en kraftfull självständig aktör och gynnar konkurrensen på denna marknad.

Stadshypotek skall bibehålla sin ursprungliga hu— vudinriktning. Denna framgår av bolagsordningen och ändringar i denna kräver regeringens tillstånd el— ler, enligt kreditmarknadskommitténs förslag, bank— inspektionens. Stiftelsen Stadshypotekskassan skall också som ägare enligt sina stadgar utgöra en ga— ranti för att denna huvudinriktning bibehålles.

Beträffande Landshypotek utgör föreningarnas ägande av hypoteksbanken och låntagarnas delägande i landshypoteksföreningarna en begränsning för statsmakternas möjlighet att disponera över det ka— pital som uppstår vid en aktiebolagsbildning. Själ— va aktiebolagsbildningen av Landshypotek faller emellertid i och för sig under vad statsmakterna genom lagstiftningsåtgärder bör besluta om. Den fortsatta utvecklingen blir dock i första hand en fråga för ägarna.

Ombildningen av Landshypotek till aktiebolag bör i ett första steg ske genom att hypoteksbankens hela rörelse överförs till ett för ändamålet bildat aktiebolag mot att banken erhåller aktier i bola— get. Därefter likvideras hypoteksbanken och bankens ägare, föreningarna, tillskiftas bankens aktier i aktiebolaget i proportion till deras lån i banken. I ett nästa steg överlåter föreningarna sin rörelse till aktiebolaget mot betalning i aktier. Det sista

steget i ombildningen är att föreningarna ombildas till associationsformen ekonomiska föreningar. För redan ingångna förbindelser ligger den statliga ga— rantin kvar och avtrappas successivt.

Även för Skeppshypotek är det min mening att verk— samheten i framtiden bör bedrivas i aktiebolags— form. Detta är en följd av strävandena att söka främja förutsättningarna för konkurrensneutralitet på kreditmarknaden. Staten blir ensam ägare till de aktier som uppstår ur ombildningen av Skeppshypotek till aktiebolag. Det ankommer sedan på staten att avgöra om den oförändrat skall ha kvar sitt engage— mang eller om den skall överväga försäljning eller nya samägandeformer. En ombildning till aktiebolag öppnar också möjlighet för statsmakterna att omprö— va den subvention av sjöfarten som ligger i dagens

konstruktion av skeppshypotekskassan.

Ombildningen av Skeppshypotek bör tillgå så att skeppshypotekskassans hela rörelse överförs till ett för ändamålet särskilt bildat aktiebolag mot att kassan erhåller aktier i bolaget. Därefter lik— videras kassan, varvid aktierna tillfaller staten.

Utvecklingen på kreditmarknaden går snabbt. Framför allt för Stadshypotek men även för Landshypotek och i någon mån för Skeppshypotek är det fråga om för— valtning av mycket stora förmögenhetsmassor. En förlängd situation av osäkerhet rörande vilka för— utsättningar som skall gälla medför mycket stora nackdelar såväl för berörda institutioner som för

kreditmarknaden i sin helhet.

Jag anser därför det vara nödvändigt att mina för— slag genomförs med verkan från den 1 januari 1991.

Hypoteksinstitutionerna själva och övriga aktörer på marknaden måste emellertid ha besked tidigare än så för att kunna genomföra de nödvändiga föränd— ringsåtgärderna.

Konsekvenserna av mina förslag blir att effektivi— teten på den svenska kreditmarknaden ökar. Genom att statens roll som garantigivare gradvis upphör och genom att övriga särbestämmelser för hypoteks— instituten avskaffas, främjas förutsättningarna för konkurrensneutralitet på denna viktiga del av kre— ditmarknaden till gagn för effektiviteten och där— med för låntagarna.

Genom att den största aktören på bostadskredit— marknaden, stadshypotekskassan, ges möjlighet att effektivisera sin organisation och konkurrera på lika villkor nationellt och internationellt samt förses med en långsiktig ägarfunktion, säkerställs att en stark och självständig aktör kommer att fin— nas på marknaden och åstadkomma en effektiv konkur— rens i bostadskreditgivningens olika led.

Landshypoteksorganisationen ges möjlighet att leva vidare i en situation med nya kapitaltäckningskrav på en avreglerad kreditmarknad. Det kooperativa draget bibehålls genom att hypoteksföreningarna i förvandlad form lever vidare och kan axla den ägar— roll som är nödvändig för en institution av denna storlek och betydelse. Genom omvandlingen finns förutsättningar för konkurrensneutralitet gentemot övriga aktörer på marknaden. Det blir ett ansvar för ägarna att närmare definiera den roll de önskar att Landshypotek skall spela i framtiden.

Sammantaget innebär mina förslag avsevärt förbätt—

rade konkurrensförutsättningar på en utomordentligt viktig del av kreditmarknaden, en effektivisering av tunga institutioner på marknaden och därmed för—

delar för såväl placerare som låntagare.

FÖRFATTNINGS FÖRSLAG

1. Förslag till Lag om upphävande av lagen1 (1968:576) om Konunga— riket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypo—

teksföreningar

Härigenom föreskrivs, att lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall upphöra att gälla den dag regeringen förordnar.

Från och med den dag då denna lag enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling skall gälla följande.

1. Regeringen får förordna om fusion mellan stads— hypotekskassan och stadshypoteksföreningarna, innebärande att föreningarna skall uppgå i kass— an på så sätt, att föreningarna upplöses utan likvidation och att föreningarnas tillgångar och skulder övertas av kassan. Därvid skall före— ningarnas säkerhetsfonder och kapitaltäcknings— fonder föras till kassans reservfond respektive kapitaltäckningsfond. Fusionen anses genomförd den dag regeringen bestämmer.

Stadshypotekskassan är befriad från skyldighet att erlägga skatt med anledning av fusion enligt första stycket.

2. Regeringen får förordna att stadshypotekskassan skall överlåta tillgångar och skulder i rörelsen till ett för ändamålet särskilt bildat

aktiebolag. Stadshypotekskassan är befriad från skyldighet

1. Lagen omtryckt srs 1983z578

att erlägga skatt med anledning av överlåtelse enligt första stycket, om överlåtelsen sker till bokförda värden och i samband därmed kassans reservfond sätts ned med belopp som svarar mot de avsättningar till fonden för vilka avdrag vid inkomstbeskattningen har medgetts enligt 2 s 8 mom. åttonde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt ett belopp som svarar mot nedsättningen tas upp som obeskattad reserv för utlåning hos aktiebolaget.

Sedan fusion enligt 1 genomförts och överlåtelse enligt 2 ägt rum, skall stadshypotekskassan er— hålla ställning av en stiftelse. Regeringen fastställer stadgar för stiftelsen.

Sedan regeringen fastställt stadgar för den stiftelse som avses i 3, ställer staten som grundfond för stiftelsen till förfogande en av riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse i fråga om de åtaganden som stadshypotekskassan har utestående vid den tidpunkt då stadshypo- tekslagen enligt denna lag upphör att gälla och på det belopp kassans grundfond uppgår till vid denna tidpunkt.

För grundfonden skall årligen utgå en avgift med 0,33 procent av grundfondens belopp. Avgiften skall erläggas senast den 31 december varje år.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får stif— telsen ta grundfonden i anspråk till fullgörande av de förbindelser som avses i första stycket, när stiftelsen för tillfället saknar tillgäng— liga medel till detta eller när stiftelsen trätt i likvidation.

Vid likvidation får grundfonden dock tas i an- språk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för förbindelserna.

När grundfonden tagits i anspråk i annat fall än vid likvidation skall stiftelsen ersätta staten den ränta som staten med anledning härav kan ha utgivit och snarast möjligt återbetala vad som tagits i anspråk.

2. Förslag till Lag om upphävande av lagen2 (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksförening—

ar

Härigenom föreskrivs, att lagen (1970:65) om Sveri— ges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföre— ningar skall upphöra att gälla den dag regeringen förordnar.

Från och med den dag då denna lag enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling skall gälla följande.

1. Regeringen får förordna att hypoteksbanken skall överlåta tillgångar och skulder i sin rörelse till ett för ändamålet särskilt bildat aktie— bolag.

Hypoteksbanken är befriad från skyldighet att erlägga skatt med anledning av överlåtelse en— ligt första stycket, om överlåtelsen sker till bokförda värden och i samband därmed bankens re— servfond sätts ned med belopp som svarar mot de avsättningar till fonden för vilka avdrag vid inkomstbeskattningen har medgetts enligt 2 s 8 mom. åttonde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt ett belopp som svarar mot ned— sättningen tas upp som obeskattad reserv för ut— låning hos aktiebolaget.

2. Sedan överföring av tillgångar och skulder till ett särskilt bildat aktiebolag ägt rum enligt 1, ställer staten som grundfond för aktiebolaget till förfogande en av riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse i fråga om de åtaganden som hypoteksbanken har utestående vid den tidpunkt då landshypotekslagen enligt denna lag upphör att gälla och på det belopp bankens grundfond uppgår till vid denna tidpunkt.

För grundfonden skall årligen utgå en avgift med 0,33 procent av grundfondens belopp. Avgiften skall erläggas senast den 31 december varje år.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får aktie— bolaget ta grundfonden i anspråk till fullgöran-

2. Lagen omtryckt SFS 1983:588

de av de förbindelser som avses i första styck- et, när aktiebolaget för tillfället saknar till- gängliga medel till detta eller när bolaget trätt i likvidation.

Vid likvidation får grundfonden dock tas i an— språk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för förbindelserna.

När grundfonden tagits i anspråk i annat fall än vid likvidation skall aktiebolaget ersätta stat— en den ränta som staten med anledning härav kan ha utgivit och snarast möjligt återbetala vad som tagits i anspråk.

Regeringen får förordna om likvidation av hypo— teksbanken och om förfarandet vid likvidation.

Regeringen får förordna att landshypoteksföre— ning skall överlåta tillgångar och skulder i sin rörelse till det aktiebolag som avses i 1 samt att föreningen som likvid härför får förvärva aktier i bolaget.

Hypoteksförening är befriad från skyldighet att erlägga skatt med anledning av överlåtelse en— ligt första stycket, om överlåtelsen sker till bokförda värden och i samband därmed föreningens reservfond sätts ned med belopp som svarar mot de avsättningar till fonden för vilka avdrag vid inkomstbeskattningen har medgetts enligt 2 5 8 mom. åttonde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt ett belopp som svarar mot ned— sättningen tas upp som obeskattad reserv för ut— låning hos aktiebolaget.

Landshypoteksförening skall ombildas till eko— nomisk förening och anmäla detta till länssty— relsen i det län där föreningens styrelse har sitt säte. Har sådan anmälan inte inkommit sen— ast den 1 januari 1991 skall föreningen träda i likvidation. Om förfarandet vid likvidation av landshypoteksförening förordnar regeringen.

Vid ombildning av landshypoteksförening till ekonomisk förening enligt 5 skall till den ny— bildade föreningens reservfond avsättas ett be— lopp som efter avdrag för medlemsinsatser svarar mot föreningens tillgångar.

3. Förslag till Lag om upphävande av lagen (l980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs, att lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan skall upphöra att gälla den dag regeringen förordnar.

Från och med den dag då denna lag enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling skall gälla följande.

1. Regeringen får förordna att skeppshypotekskassan skall överlåta tillgångar och skulder i rörelsen till ett för ändamålet särskilt bildat aktiebo- lag samt att kassan som likvid härför får för— värva aktier i bolaget.

2. Sedan överföring av tillgångar och skulder till ett särskilt bildat aktiebolag ägt rum enligt 1, ställer staten som garantifond för aktiebolaget till förfogande en av riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse i fråga om de åtaganden som skeppshypotekskassan har utestående vid den tid— punkt då skeppshypotekslagen enligt denna lag upphör att gälla och på det belopp kassans garantifond uppgår till vid denna tidpunkt.

För garantifonden skall årligen utgå en avgift med 1,0 procent av garantifondens belopp. Avgif— ten skall erläggas senast den 31 december varje år.

4.11,» »» 111

1»_ -._'r11'1

11 111 ;d

& 311" TFH. .

_,".1

& ETS-l.

twv

1 ||11 ll—1111HIJ'4Å | " '

*Er1l

'f "y.-. "»11.UH1..1»»-—Il,1'

LPI-"| . _'1|

FÖLJDÄNDRINGAR TILL FÖRFATTNINGS FÖRS LAGEN

Utöver nu nämnda författningsförslag föranleder mi— na olika förslag upphävande av följande författ— ningar: Förordningen (1983:585) om avgift på lands— hypoteks— och stadshypoteksinstitutionernas grund— fonder, förordningen (l983z887) om avgift på Svenska skeppshypotekskassans garantifond, Kungl. Maj:ts kungörelse (1968:656) för offentligt ombud hos stadshypoteksförening, Kungl. Maj:ts kungörelse (1970:69) om offentligt ombud hos landshypoteksfö— rening, reglementet (1968:654) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteks— föreningar, lagen (1974:809) om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksinsti— tutionen, m.m., Kungl. Maj:ts kungörelse (1970:68) om tillsyn över landshypoteks— och stadshypoteksin— stitutionerna, lagen (1976:225) om avdrag vid in— komsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m., Kungl. Maj:ts förordning (1968:575) om fusion inom stadshypoteks— och bostadskreditinstitutioner— na, Kungl. Maj:ts förordning (1969:744) om befriel— se från skattskyldighet vid fusion inom stadshypo— teks- och bostadskreditinstitutionerna, m.m.

Vidare föranleder mina förslag ändringar i följande författningar: Förordningen (1988:976) om avgifter för bankinspektionens verksamhet, förordningen (1988:93) med instruktion för bankinspektionen,

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, taxer— ingsförordningen (1957:513), förordningen (1988: 764) om statligt stöd till näringslivet, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, försäk— ringsrörelselagen (l982:713), förordningen (1988: 103) om lån till den mindre skeppsfarten, lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, ackordslagen (1970:847), firmalagen (1974:156), bankrörelselagen (1987:617), lagen (1974z922) om kreditpolitiska medel, departementsförordningen (1982:1177).

l KREDITMARKNADEN

1.1 Inledning

I detta kapitel lämnas en översiktlig beskrivning av den svenska kreditmarknaden under rubrikerna: Marknadens uppbyggnad och funktion, Finansiella institut, Marknadens utveckling under 1980—talet samt Hypoteksinstitutens roll på marknaden. En mer ingående och heltäckande redovisning finns i kre— ditmarknadskommitténs betänkande Förnyelse av kre— ditmarknaden, SOU 1988:29, främst kapitel 1—5 och bilagorna 1 och 2.

1.2 Marknadens uppbyggnad och funktion

Med kreditmarknad avses vanligen de tillgångsmark— nader där räntebärande värdepapper emitteras och omsätts och där övriga tjänster som de finansiella instituten erbjuder finns att tillgå. Gemensamt för kreditmarknaden är att penningflödena avser främ— mande kapital (lån). Parallellt med kreditmarknaden existerar aktiemarknaden, marknaden för eget kapi— tal. Kreditmarknaden och aktiemarknaden bildar tillsammans kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Även om det inte finns någon klar gräns mellan lång och kort marknad brukar kapitalmarknaden uppdelas yt— terligare utifrån nominella löptider. Aktier är att

betrakta som långfristiga instrument för anskaffan— de av kapital, näst intill eviga instrument. När det gäller kreditmarknaden är det vanligt att denna delas upp i obligationsmarknad, marknad för lång— fristigt kapital, och penningmarknad, marknad för kortfristigt kapitalutbud.

Kapitalmarknad Aktiemarknad

Kreditmarknad | Penning— Obligations— |marknad

marknad | L______J

Kreditmarknadens tre viktigaste huvuduppgifter är

* att sammanföra sparare och investerare i ekonomin och sörja för effektiva kreditflöden dem emellan,

* att skapa likviditet och medverka i en väl funge— rande betalningsmedelförsörjning,

* att hantera och utjämna risktagande och osäkerhe— ter.

Den grundläggande processen på kreditmarknaden är att sammanföra de som vill spara, långivare, med de som önskar investera eller konsumera, låntagare, och som behöver de resurser spararna för tillfället kan avstå ifrån. Denna process betecknas finansiell intermediering eller kreditmarknadens allokerings— funktion. En annan grundläggande funktion för kre— ditmarknaden är att tillse att det finns effektiva betalningsmedel alltifrån sedlar och mynt till rän— tebärande papper med hög likviditet. Kreditmarkna— dens tredje huvuduppgift är att minska och omförde- la risker i ekonomin. Det kan vara fråga om kredit-

dessa.

1.3 Finansiella institut

Bankerna är de i särklass största instituten på kreditmarknaden och de hade vid 1988 års utgång en total balansomslutning på 1 191 miljarder kronor. De kan indelas i tre kategorier; affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker. De viktiga rörelse— reglerna för bank finns i den för samtliga banker gemensamma bankrörelselagen (l987:617). Bestämmel— ser om hur bank bildas och dess organisation finns i en för varje enskild bankgrupp särskild lag; bankaktiebolagslagen (l987:618), sparbankslagen (1987:619) och föreningsbankslagen (l987:620). Ban— kernas stora betydelse består främst i att de svar— ar för betalningsmedelfunktionen på marknaden och att de är de enda kreditinstitut som får motta in— låning på konto från allmänheten. De har långvarig tradition och erfarenhet av kreditbedömning och tack vare deras omfattande nät av lokalkontor runt om i landet har de i jämförelse med andra kredit— institut nära kontakt med allmänheten.

Mellanhandsinstitut är en beteckning på en annan stor kategori av kreditinstitut. Dessa är speciali— serade främst på långfristig upp— och utlåning inom t.ex. bostads—, lantbruks—, sjöfarts— och export— sektorn och har inom resp. område särskild kompe— tens och kunskap. De är organiserade som kredit— aktiebolag eller hypoteksinstitut och kan indelas i bostads-, kommun—, företags— och jordbruksinstitut. Författningsmässigt regleras instituten av lagen (1963:76) om kreditaktiebolag resp. hypotekslag—

stiftningen. Mellanhandsinstitutens balansomslut— ning vid 1988 års utgång uppgick till 840 miljarder

kronor.

En tredje grupp av aktörer på kreditmarknaden är finansbolagen, vilka författningsmässigt regleras av lagen (1988z606) om finansbolag. Vid utgången av år 1988 hade dessa institut en total balansomslut— ning på 171 miljarder kronor. Bolagen är ofta spe— cialiserade på en viss typ av kortfristig verksam— het, som exempelvis leasing, factoring, kontokort m.m. Finansbolagen finansierar sin utlåning i huv— udsak genom kortfristig upplåning. Bolagen konkur- rerar med bankerna på många områden men har mindre ofta lokalkontor utan sköter utlåningen på central

nivå.

Dessa tre kategorier av kreditinstitut är de vanli— gaste och har en omfattande utlåning, se tabell 1.1. Därjämte finns en hel rad andra aktörer. I bankinspektionens och försäkringsinspektionens för— fattningssamling anges, utöver tidigare nämnda kre- ditinstitut, följande institut under rubriken fi— nansinstitut: Riksbanken, riksgäldskontoret, för— säkringsinstitut som står under försäkringsinspek— tionens tillsyn, AP—fonden och Investeringsbanken.

På den svenska marknaden är det ett fåtal kreditin— stitut som är helt självständiga och oberoende. Flertalet av dem finns inom olika finansiella kon— cerner, exempelvis sådana där koncernens moderbolag är en bank med kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag som dotterbolag. Det finns också exempel på att dessa institut organiserats som dotterbolag med ett icke rörelsedrivande bolag som moderbolag, holdingbolagmodellen.

Tabell 1.1

Kreditinstitutens utlåning i svenska kronor (miljarder kr.) samt antal, ställning och andel 1988—12—31

Stockförändring 1988—12—31

1984 1985 1986 1987 1988 Ställ— Andel ning %

Banker 146 st 13 8 52 45 96 457 40 varav Affärsbanker 24 st (10) (4) (40) (26) (64) (294) (26) Sparbanker 110 st (2) (3) (10) (13) (26) (130) (11) Föreningsbanker 12 st (1) (1) (l) (6) (6) (32) (3)

Mellanhandsinst 25 st 45 47 86 A xo &I ko U'l x! (D U' 0

varav Bostadsinst 12 st (39) (39) (76) (48) (71) (542) (44) Kommuninst 3 st (2) (3) (5) (—) (1) (17) (l) Företagsinst 6 st (1) (2) (2) (—) (5) (32) (3) Jordbruksinst 4 st (3) (3) (3) (l) (2) (27) (2)

9 22 23 8 116 10

Finansbolag 292 st 3 61 64 160 117 183 1 151 100

Källa: Riksbanken

1.4 Marknadens utveckling under 1980—talet

Den svenska kreditmarknaden har under efterkrigsti— den relativt sett varit mycket hårt reglerad. statsmakterna har med hjälp av olika instrument sökt styra kreditförsörjningen till olika priorite— rade sektorer så att dessa fått erforderligt kapi— tal. Fram till mitten av 1960—talet var industrins investeringar den högst prioriterade sektorn och därefter kom bostadsbyggandets kreditbehov i för— grunden. Även statens kreditbehov gavs hög priori— tet från mitten av 1970-talet och framåt.

Under 1980—talet har den svenska kreditmarknaden genomgått omvälvande förändringar. Förutom kraftig

expansion av marknaden har tekniska och finansiella innovationer introducerats samtidigt med att en stor mängd regleringar upphävts. En faktor bakom marknadens utveckling under 1980—talet är storföre— tagens och kreditinstitutens uppbyggnad av finansi— ell kompetens som i sin tur kan sägas härröra från en allmän ekonomisk tillväxt och från den tillta— gande internationaliseringen. Härigenom har värde— pappersmarknaden vidareutvecklats och användandet av värdepapper för finansieringsändamål ökat. Även den tekniska utvecklingen av framför allt datorba— serade informations— och transaktionssystem är en drivkraft bakom förändringarna på marknaden. Den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna kan förväntas fortsätta i samma snabba takt, vilket får betydande konsekvenser för marknadens framtida funktionssätt.

De stora underskotten i statens budget och bytesba— lans samt andra finansiella obalanser i den svenska ekonomin har också haft avgörande betydelse för kreditmarknadens utveckling under 1980—talet. Fi— nansieringen av underskotten påverkade marknadens struktur och funktionssätt. Mellan åren 1977 och 1984 finansierade staten till stor del budgetunder— skotten med upplåning i utlandet. Under 1980—talet ökade kravet på den inhemska kreditmarknadens för— måga att tillgodose statens lånebehov. Fram till början av 1980—talet skedde den inhemska finansi- eringen av underskotten främst genom statsobliga— tioner men det blev snart nödvändigt att skapa yt— terligare nya marknadsmässiga former för statsupp— låningen. Genom statsskuldväxlar som började använ— das år 1982 och introduktionen av riksobligationer år 1983 etablerades en sådan marknadsmässig finan—

siering av statens lånebehov.

Andra faktorer bakom kreditmarknadens förändring är en växande medvetenhet om att regleringar i allmän— het minskar effektiviteten ju längre de finns kvar och att en regleringspolitik ofta medför samhälls- ekonomiska allokeringsförluster.

Den mest genomgripande förändringen av den svenska kreditmarknaden under 1980—talet är avregleringen. Denna påbörjades visserligen redan år 1978 då ban— kernas inlåningsräntor avreglerades men därefter har ett flertal andra åtgärder och förändringar ge— nomförts. Avregleringen i början av 1980—talet var i första hand inriktad på att främja uppkomsten av en effektiv marknad för räntebärande värdepapper. Härigenom skulle som tidigare nämnts bland annat den inhemska finansieringen av statens budgetunder— skott underlättas.

Lättnader i emissionskontrollen och i regleringen av räntesättningen på industriobligationer genom— fördes i början av 1980—talet. Kravet på likvidi— tetskvoter för banker avskaffades också, vilket fick till följd att bankernas möjligheter till marknadskonform utlåning ökade.

Fram till och med år 1985 reglerades kreditgivning också av de s.k. utlåningstaken, vilka fastställde en högsta tillåten ökning av bankernas, bostadsins— titutens och finansbolagens utlåning. År 1985 togs flera viktiga steg i avregleringen. Regleringen av utlåningsräntor och utlåningstaken avskaffades. Härigenom kom avregleringen att omfatta även mark— naden för direktlån. Tidigare åtgärder hade huvud— sakligen varit inriktade på den värdepappersbase— rade delen av kreditmarknaden. Resultatet av di—

rektlånemarknadens avreglering blev en kraftig ut— låningsökning under år 1986. Bankerna, mellanhands— instituten och finansbolagen beräknas ha lånat ut 160 miljarder kronor under år 1986 vilket skall jämföras med omkring 60 miljarder kronor per år un— der åren dessförinnan, se tabell 1.1.

Den 1 december 1986 avskaffades den s.k. place— ringsplikten för bland annat bostadsobligationer. Avskaffandet av denna reglering av den svenska kreditmarknaden innebar att prioriteringssystemet upphörde. Placeringsplikten, som tillämpats sedan andra världskriget, innebar att försäkringsinstitut var tvungna att köpa en bestämd volym bostads- och statsobligationer till en av riksbanken resp. riks— gäldskontoret bestämd ränta, den s.k. prioriterade räntan. Under år 1988 avskaffades vidare löptids— begränsningarna i bostadsinstitutens upplåning.

Parallellt med avregleringen av kreditmarknaden har även valutaregleringen liberaliserats. Denna libe— ralisering har dock gått långsammare och först un— der sommaren 1989 har regleringen i allt väsentligt

avvecklats.

I princip kan avregleringen sägas ge tre effekter på de finansiella marknaderna.

* Tillgången på finansiella tjänster av olika slag ökar.

* Konkurrensen på de finansiella marknaderna inten— sifieras.

* De finansiella marknaderna blir effektivare.

Kreditmarknaden kommer troligen att fortsätta att förändras i snabb takt de närmaste åren. Detta be-

ror på flera faktorer. Den allmänna tekniken kommer att ha fortsatt inflytande och avregleringens ef— fekter kommer i framtiden att bli alltmer tydliga. Återstående regleringar kommer troligen att avveck— las, i vart fall succesivt, och flera förslag finns till en reformering av kreditmarknadslagstiftning— en. Dessa faktorer tillsammans med de långtgående planerna på en genomgripande reformering av skatte— systemet gör att framtida fortsatta förändringar av den svenska kreditmarknaden är att vänta. Till det— ta skall också läggas den tilltagande internationa- liseringen där förverkligandet av en inre marknad inom EG och Sveriges harmoniserings— och samord— ningsarbete med denna marknad kommer att få avgö— rande betydelse för den svenska kreditmarknadens

utveckling.

Troligen kommer utvecklingen att leda till ett ökat utbud av finansiella tjänster och intensifierad konkurrens mellan olika typer av finansiella insti— tut. Vidare går utvecklingen mot en uppluckring av gränsdragningen mellan olika institut, såsom t.ex. bank och försäkring, s.k. branschglidning. Samman— taget torde de finansiella marknaderna i framtiden komma att bli effektivare, till nytta för långiva— re, låntagare och andra.

1.5 Hypoteksinstitutens roll på marknaden

Hypoteksinstitutens tillkomsthistoria visar att in— stituten bildades med statsmakternas stöd i syfte att tillförsäkra prioriterade sektorer i samhället förmånliga långfristiga krediter. Detta var ett be— hov andra kreditinstitut då inte kunde tillgodose.

I dag är de tre hypoteksorganisationerna mycket

stora aktörer på resp. del av kreditmarknaden och de får i vissa avseenden anses vara marknadsledan— de.

Avregleringen av den svenska kreditmarknaden under 1980—talet har radikalt ändrat verksamhetsförut— sättningarna för hypoteksinstituten och deras roll på marknaden. Tidigare förelåg en ransoneringssitu— ation i fråga om långfristiga krediter där endast ett fåtal institut gavs möjlighet att vara verksam- ma. Landshypotek hade ensamrätt inom sin sektor och marknaden för bottenlån till bostäder var kvoterad på ett sätt som automatiskt gav Stadshypotek en mycket stark ställning. Systemet fungerade så, att bankerna i stor utsträckning förmedlade kunder till

hypoteksinstituten.

Efter prioriteringssystemets avskaffande måste all upplåning på den svenska kreditmarknaden ske till marknadsmässiga räntor. Kreditanskaffningen till t.ex. bostads— och lantbrukssektorerna konkurrerar nu på lika villkor med annan upplåning. Det finns då inte samma skäl att slussa krediter vidare till hypoteksinstitut. Banker, finansbolag och andra in- stitut kan själva utan begränsningar erbjuda kun—

derna konkurrensmässiga villkor.

På den tidigare starkt reglerade marknaden behövde inte hypoteksinstituten en organisation för mark- nadsföring och kontakt med låntagare. Efter avreg— leringen och den ökade konkurrensen har tillgången på kontorsnät blivit av stor betydelse. Hypoteksin— stituten har byggt ut eller håller på att bygga ut sina kontorsnät för att lättare nå och få kontakt med låntagarna. Härigenom blir de mindre beroende

av bankerna. Vidare har hypoteksinstituten i vari—

erande grad avsatt resurser för marknadsföring och uppbyggnad av en organisation för detta ändamål. Dessa åtgärder har vidtagits som en följd av avreg— leringen och den tilltagande konkurrensen på mark- naden.

'I ju?-F; _r-t. kan t' '31.11t12£E '»ÄF,JQ*'”F Frnpqugqe

_ dun --kuypgé salsa tr hab una nspulusi

I.)" .!" ' " .uehun

. ' .c. till

r "1,11 I rfr-—

f "? l'rlFH'f . .JFF lll1

'I I,. 11511 lil äl'l'

, lir” .

r r || 'if-|.- Tfn-1—

' a_n lethCC - EF”? han-||; ':'.it' "11.711;- [QHIQAann _ |||,11_11r,nl._-.11.— fm: '. .-"'. |.1:.'_11_1=1 .1- , , L'u |"1..-1' _”:q lainen”?

.. :nn ' vwrl-

2 HYPOTEKSINSTITUTENS ORGANISATION OCH VERKSAM— HETER

2.1 Inledning

De tre hypoteksorganisationerna i Sverige — Stads— hypotek, Landshypotek och Skeppshypotek — har gamla anor och en tillkomsthistoria som återspeglar olika näringsverksamheters finansieringsproblem med till- hörande behov av bland annat långfristiga krediter.

Landshypotek bildades i mitten av 1800-talet i syf— te att förse jordbruket med långfristigt kapital till fast ränta. I slutet av 1800—talet och början av 1900—talet tillkom Stadshypotek med uppgift att erbjuda och tillhandahålla långfristiga primärlån till fastigheter i städer för att tillgodose behov— et av bostäder i de då snabbt växande tätorterna. skeppshypotekskassan är av något senare datum och bildades år 1929 för att möta kravet på ett speci— ellt finansieringsinstitut för rederinäringen med huvuduppgift att underlätta den svenska handels— flottans förnyelse och expansion.

Angående hypoteksorganisationernas tillkomsthisto— ria i övrigt, hänvisas till tidigare utredningar och publikationer, såsom exempelvis SOU l988:29 (s. 380 ff.) och hypoteksbankens minnesskrift år 1986 (Stig Lindström: Sveriges allmänna hypoteksbank 1861—1986).

2.2 Hypoteksinstitutens nuvarande organisation

Hypoteksinstitutens organisation och uppbyggnad skiljer sig i vissa avseenden från varandra. I Stadshypotek och Landshypotek finns centrala organ som ansvarar för upplåningen medan lokala organ runt om i landet handhar den direkta kreditgivning— en. Således är varken de centrala eller lokala or— ganen i organisationen, sedda var för sig, komplet— ta kreditföretag. Skeppshypotek däremot består bara av ett organ — skeppshypotekskassan — som svarar för såväl upplåning som utlåning. Någon motsvarig- het till hypoteksföreningarna finns således inte.

2.2.1 Stadshypotek

Stadshypoteksorganisationen regleras av lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypoteks— kassa och om stadshypoteksföreningar (stadshypo- tekslagen) samt av reglementet (1968:654) för Ko— nungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar. Organisationen består av stadshypotekskassan, som är det centrala organ vil- ket svarar för upplåningen, och 20 stadshypoteksfö— reningar, vilka sköter utlåningen. Kassans upplå— ning kommer huvudsakligen från stora institutionel— la placerare och sker främst mot obligationer och certifikat. Som säkerhet för kassans förbindelser har staten ställt en garanti, den s.k. grundfonden. Inrättandet av denna fond i samband med att kassan bildades år 1909, skall ses mot bakgrund av den ti— dens brist på kapital inom landet. Grundfonden var vid den tiden en förutsättning för kassans upplå— ning på den europeiska kapitalmarknaden. Den stat— liga garantin bestod fram till år 1966 av statsob—

ligationer som tillhandahölls av riksgäldsfullmäk— tige. Obligationerna var emellertid statens egendom och kassan erhöll aldrig någon avkastning. Efter det att Sverige fick en fungerande kapitalmarknad har grundfonden haft betydelse främst som bas för beräkning av upplåningsrätten. Fonden uppgår för närvarande till 21 miljarder kr. Kassans styrelse har emellertid hos regeringen hemställt att fonden höjs till 25 miljarder kr. och i prop. 1989/90:43 om kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut har regeringen lämnat förslag till en sådan höj—

ning.

Kassans styrelse består av tio ledamöter. Regering— en utser tre av dessa — bland dem ordförande och vice ordförande — samt suppleanter för tre år. Sex ledamöter väljs av stadshypoteksföreningarna på or— dinarie ombudsstämma. Dessutom är verkställande di— rektören ledamot av styrelsen och hans ställföre— trädare är suppleant. De sistnämnda utses av övriga styrelseledamöter.

Regeringen utser årligen två revisorer och supple— anter för dem för revision av styrelsens förvalt— ning och kassans räkenskaper.

Stadshypoteksföreningarna lämnar lån till bostads—, affärs— och kontorshus samt till vissa s.k. bos— tadskomplement. Vidare lämnas även bostadsrättslån. Av 21 S stadshypotekslagen framgår att fastighets— ägare, tomträttshavare eller samfällighetsförening som erhåller lån från stadshypoteksförening automa— tiskt blir medlem i föreningen. Medlem som inte står i skuld till förening för förfallna avgifter har rösträtt på föreningsstämma, som skall hållas minst en gång om året. Varje medlem har därvid en

Stadshypoteksförening förvaltas av en styrelse, som består av minst fem och högst sju ledamöter. Kassan utser en av dessa och suppleant för honom. övriga ledamöter och suppleanter för dem väljs på ordina— rie föreningsstämma. Styrelsen väljer inom sig år— ligen ordförande och vice ordförande. Varje före— ning utser fem ombud att representera föreningen vid den årliga s.k. ombudsstämman, som skall utse ledamöter och suppleanter i kassans styrelse och avgöra frågor bl.a. om fastställande av balansräk— ning och om ansvarsfrihet för denna styrelse.

Ansökan om tillstånd att bilda en förening görs hos regeringen, som — om tillstånd ges — bestämmer för— eningens verksamhetsområde. Regeringen förordnar också om förfarandet vid likvidation av kassan och föreningarna. Vid kassans likvidation skall netto— tillgångarna användas för ändamål som regeringen bestämmer efter hörande av föreningarna. Vid en förenings likvidation skall nettotillgångarna över—

lämnas till kassan.

stadshypotekslagen innehåller även bestämmelser om fusion av föreningar, innebärande att en förening kan uppgå i en annan på så sätt att den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation och att dess tillgångar och skulder övertas av den övertagande föreningen. Tillstånd till fusion får lämnas av re— geringen, om fusionsavtalet godkänts av den överlå— tande föreningens stämma. Medlem som inte samtyckt till fusionen har rätt att utträda ur föreningen, varvid hans lån förfaller till betalning.

Slutligen skall nämnas att kassan och föreningarna

står under tillsyn av bankinspektionen.

2.2.2 Landshypotek

Landshypoteksorganisationen består av Sveriges all— männa hypoteksbank och tio regionalt verksamma landshypoteksföreningar. Organisationen regleras av lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar (landshypotekslagen) samt av ett för varje förening av regeringen fast— ställt reglemente. Hypoteksbanken, som är det cent— rala organet, anskaffar medel genom upplåning mot obligationer och reverser samt har till ändamål att driva lånerörelse genom att lämna lån till hypo— teksföreningarna och driva annan verksamhet som har samband därmed. Som säkerhet för hypoteksbankens skuldförbindelser har staten ställt en garantiför— bindelse, den s.k. grundfonden. Denna uppgår för närvarande till 2 300 miljoner kr. Tidigare bestod den statliga garantin av statsobligationer som tillhandahölls av riksgäldsfullmäktige. Liksom för Stadshypotek har grundfonden, från att ursprungli— gen, vid hypoteksbankens bildande, ha varit en för— utsättning för den upplåning som skedde på den europeiska kapitalmarknaden, kommit att få betydel— se främst som bas för beräkning av upplåningsrät— ten.

Hypoteksbanken förvaltas av en styrelse som består av sex ledamöter. Två av dessa — ordföranden och vice ordföranden — och suppleanter för dem utses av regeringen för tre år. Tre styrelseledamöter och lika många suppleanter väljs av hypoteksföreningar— nas ombud på bankens ordinarie delägarsammankomst. De av regeringen och föreningarna sålunda utsedda

ledamöterna utser i sin tur verkställande direktö—

ren som också ingår som ledamot av styrelsen. När ett ärende av större vikt skall avgöras kan styrel— sen bestämma att den skall förstärkas med en repre—

sentant från varje förening.

För revision av styrelsens förvaltning och bankens räkenskaper utser regeringen årligen två revisorer och suppleanter för dem.

Hypoteksbankens formella ägare utgörs av de tio landshypoteksföreningarna. Detta framgår direkt av 2 S landshypotekslagen. En förenings delaktighet i banken bestäms efter obetalda kapitalbeloppet av de lån som föreningen erhållit från banken. Förening— arna är ansvariga för bankens förbindelser i för— hållande till sin delaktighet i banken. Ägandet i Landshypotek diskuteras närmare i avsnitt 5.3.2.

Föreningarna har till uppgift att, var och en inom sitt geografiskt avgränsade verksamhetsområde, läm- na lån mot säkerhet till jordbruks—, skogsbruks— och trädgårdsändamål. Genom att uppta lån hos en förening blir låntagaren automatiskt delägare i fö— reningen. På föreningsstämman, som skall hållas minst en gång om året, har varje delägare en röst under förutsättning att vederbörande inte står i skuld till föreningen för förfallna avgifter.

En förenings angelägenheter förvaltas av en styrel— se som utses enligt föreskrifter i det av regering— en för föreningen fastställda reglementet. Antalet styrelseledamöter varierar från förening till före— ning. Samtliga ledamöter utses av delägarna på or- dinarie föreningsstämma. Hypoteksbanken har således inte rätt att utse någon styrelseledamot i före—

ningarna.

Delägarna utser årligen revisorer för granskning av förenings förvaltning och räkenskaper. Banken skall för varje förening utse ett ombud som skall delta i

revisionen av föreningens förvaltning.

Föreningarna sammanträder årligen till s.k. del— ägarsammankomst i hypoteksbanken till vilken sam— mankomst varje förening får sända tre ombud. För— utom att tre av bankens styrelseledamöter utses på delägarsammankomsten, avgörs på sammankomsten bl.a. frågor om fastställande av balansräkning och om an— svarsfrihet för bankens styrelse.

Ansökan om att bilda en landshypoteksförening görs hos regeringen. Det är också regeringen som förord— nar om förfarandet vid likvidation av såväl hypo— teksbanken som av förening. Däremot innehåller landshypotekslagen inte någon bestämmelse om för— delning av nettotillgångarna vid likvidation. Inte heller finns några bestämmelser om fusion av före—

ningar.

Hypoteksbanken och föreningarna står under tillsyn av bankinspektionen.

2.2.3 Skeppshypotek

Skeppshypotek regleras av lagen (l980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan (skeppshypotekslagen). Denna organisation, som till skillnad mot de två övriga hypoteksorganisationerna, endast består av ett organ — skeppshypotekskassan — är närmast att likna vid en statlig lånefond med speciellt ända— mål. Kassan lånar upp medel mot obligationer och reverser. utlåningen, som således också handhas av

kassan, sker till företag inom rederinäringen var— vid särskilt företag med goda utvecklingsmöjlighe—

ter prioriteras.

skeppshypotekskassan har en offentligrättslig ställning. Regeringen utser samtliga sju styrelse— ledamöter och lika många suppleanter. Samtliga ut— ses för en tid av högst tre år. Styrelsen tillsät— ter verkställande direktören. Dess förvaltning prö-

vas av regeringen.

Regeringen utser också två revisorer och supplean- ter för dessa för revision av kassans förvaltning

och räkenskaper.

Något ägande eller annat direkt inflytande erhåller inte skeppshypotekskassans låntagare förutom rätten att påkalla låntagarsammanträde för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Denna rätt är att se mot bakgrund av att låntagarna vid kassans likvidation är ansvariga för vad som brister för att fullgöra kassans förbindelser in— till ett belopp som motsvarar fem procent av obe— talda kapitalbeloppet av låntagarens lån. Varje låntagare som har fullgjort sin betalningsskyldig— het gentemot kassan har vid låntagarsammanträdet en röst för varje påbörjat femtiotusental kr. av sitt obetalda lånebelopp hos kassan.

Staten har, liksom för övriga två hypoteksorganisa— tioner, ställt en garanti som säkerhet för skepps— hypotekskassans förbindelser. För närvarande uppgår denna garanti till 167 miljoner kr.

Om skeppshypotekskassans likvidation beslutar rege— ringen. Som ovan nämnts har låntagarna därvid ett

visst ansvar för kassans förbindelser. Vad som åt— erstår av kassans tillgångar sedan samtliga förbin— delser infriats tillfaller staten.

Skeppshypotekskassan står inte under tillsyn av bankinspektionen. I prop. 1989/90:43 om kapital— kravet i banker och andra kreditinstitut har emel— lertid föreslagits att kassan skall ställas under sådan tillsyn.

2.3 Hypoteksinstitutens nuvarande verksamheter

Hypoteksorganisationerna är var för sig kreditins— titut som på grund av i lag beskrivna belåningsän— damål är begränsade till att driva lånerörelse som uteslutande tillgodoser de tre näringsområdena bo— stads—, kontors— och affärshus, lantbruk, samt re— derier med långfristiga krediter. Hypoteksinstitut— ens verksamheter kan delas in i upplåning och utlå— ning.

2.3.1 Upplåning

När det gäller hypoteksorganisationernas upplåning har denna av tradition skett främst med hjälp av försäljning av obligationer. Stadshypotekskassan, hypoteksbanken och skeppshypotekskassan uppträder själva som emissionsinstitut för sina obligationer och dessa anses på marknaden fondgilla även när de inte emitteras via bank eller fondkommissionär. Ge— nom att det s.k. prioriteringssystemet upphörde den 1 december 1986 fråntogs Stads— och Landshypotek samt de bostadsfinansierande kreditaktiebolag som kunnat ägna sig åt prioriterad kreditgivning möj— ligheten att anskaffa medel genom emission av pri—

oriterade obligationer. Den administrativt bestämda obligationsränta som staten tidigare fastlagt för vissa prioriterade ändamål inom bostadssektorn och jordbruket, upphörde och ersattes av en marknadsan— passad ränta. Detta innebar att utlåningsräntan på— verkades i motsvarande omfattning. Konkurrensen ökade avsevärt bl.a. genom att hypoteksinstitutens och ovan nämnda kreditaktiebolags marknad för bot—

tenlån öppnades för flera andra kreditinstitut.

För de tre hypoteksorganisationerna har staten i lag ställt garanti som särskild säkerhet för insti— tutens förbindelser. Som tidigare framgått har storleken av denna garanti avgörande betydelse för hypoteksinstitutens upplåningsmöjligheter. Hypo— teksinstitutens upplåning per den 31 december 1988 framgår av tabell 2.1 och 2.2.

För stadshypoteksorganisationen finns bestämmelser— na om upplåning i 7 5 stadshypotekslagen. Härav framgår att stadshypotekskassans låneskuld inte får uppgå till mera än tio gånger summan av kassans fonder, dvs. den statliga grundfonden på för närva— rande 21 miljarder kr. samt reserv— och kapital— täckningfonderna, vilka vid utgången av år 1988 uppgick till 4 064 miljoner kr. resp. 141 miljoner kr. Grundfondens storlek och villkoren för dess ianspråktagande regleras i 13 och 14 55 stadshypo- tekslagen.

Den 31 december 1988 hade stadshypotekskassan 156 obligationslån på sammanlagt 184,5 miljarder kro— nor. Av dessa var 129 lån på 183,3 miljarder kronor upptagna av stadshypotekskassan, därav 34 s.k. Caisse—obligationslån på 73,7 miljarder kr., och 27 lån på sammanlagt 1,2 miljarder kronor av Svenska

bostadskreditkassan. Av stadshypotekskassans totala skulder utgjorde obligationslånen omkring 90 %. Stadshypoteksföreningarna hade vid tidpunkten en utlåning på 207,2 miljarder kronor, varav de tre största föreningarna svarade för omkring 40 %.

Också för landshypoteksorganisationen gäller att hypoteksbankens upplåning är begränsad till ett be— lopp som motsvarar tio gånger summan av bankens fonder, dvs. den statliga grundfonden på för närva— rande 2 300 miljoner kr. och reservfonden, som vid utgången av år 1988 uppgick till 451 miljoner kr. Utöver obligationsupplåning får banken ta upp lån mot säkerhet i form av panträtt i fastighet som ägs av banken. För tillfälligt behov får banken även ta upp lån på annat sätt. Regleringen av upplåningen, grundfondens storlek och villkoren för dess ian— språktagande framgår av 18, 19, 27 och 28 55 lands- hypotekslagen.

Den 31 december 1988 hade hypoteksbanken 81 ob— ligationslån på sammanlagt 19,3 miljarder kronor. Av bankens totala skulder utgjorde obligationslånen omkring 90 %. De tio landshypoteksföreningarna hade vid samma tidpunkt en utlåning på 20,3 miljarder kronor varav de två största föreningarna svarade för omkring 40 %.

För Skeppshypotek stadgas i 4 S skeppshypotekslagen att det sammanlagda beloppet av skeppshypotekskas— sans låneskuld och garantiförpliktelser inte får uppgå till mer än tio gånger det sammanlagda belop- pet av kassans garanti— och reservfond. I denna lagstiftning benämns således statens garanti garan- tifond och inte, som i de två andra organisationer— na, grundfond. Skeppshypoteks garantifond uppgår

för närvarande till 167 miljoner kr. Reservfonden uppgick vid årsskiftet 1988/1989 till 230,9 mil—

joner kr.

Den 31 december 1988 hade skeppshypotekskassan 26 obligationslån på sammanlagt 751 miljoner kr., var— av 23 lån på 737 miljoner kr. var upptagna av skeppshypotekskassan, och 3 lån på 14 miljoner kr. av Skeppsfartens sekundärlånekassa.

Tabell 2.1 Upplåning Mkr (31/12 1988, före bokslutsdispositioner)

Lands- Stads— Skepps— Ovriga Ovriga hypotek hypotek hypotek bostads— jordbruks- institut institut

LÅNGFRISTIG

Obligationer 19 072 182 689 686 267 437 33 Reverser 1 042 3 247 936 39 862 5 355 Förlagslån 461 23 Garantifond— bevis 1 951 25 KORTFRI STIG Certifikat 12 374 13 766

övrig kortfris— 1) tig upplåning 1 270 2 544 225 14 815 564

TOTAL UPPLÅNING 21 384 200 854 1 847 338 292 6 000 l) Exkl. koncernfordringar

Källa: Riksbanken

Tabell 2.2 Upplåning mot obligationer och reverser fördelade på finansiärer Mkr (31/12 1988)

Lands— Stads— Skepps— Ovriga Ovriga hypotek hypotek hypotek bostads- jordbruks— institut institut

Banker 6 167 28 118 65 58 609 152 AP—fonder 6 209 68 586 1 174 101 403 2 261 Försäkrings— bolag 4 204 44 824 162 69 985 280 Finansbolag l) .. .. .. .. .. SUMMA 16 580 141 528 1 401 229 997 2 693 Övrigt 3 534 44 408 221 77 763 2 695

1) Finansbolagens totala innehav uppgår till 1 686 mkr

vilket ej kan fördelas på ovanstående institut/ institutgrupper

Källa: Riksbanken

2.3.2 Utlåning

I Stadshypotek och Landshypotek lånas som tidigare nämnts medel upp av stadshypotekskassan resp. hypo— teksbanken, vilka i sin tur lånar ut dessa medel till föreningarna. Hypoteksinstitutens utlåning per den 31 december 1988 framgår av tabell 2.3.

För de lån stadshypotekskassan lämnar till stadshy— poteksföreningarna fastställer kassan själv ränte— sats och återbetalningsvillkor men har därvid att tillse att förfallotiden för lånen är förenlig med villkoren för kassans förbindelser, dvs. att match— ning föreligger mellan kassans upp— och utlånings— verksamhet.

Hypoteksbankens upplånade medel fördelades tidigare

mellan föreningarna efter visst kvotförhållande för att prioriterade medel skulle fördelas rättvist. I samband med att upplåning av prioriterade medel upphörde, blev det inte längre nödvändigt att för— dela medel efter det nämnda systemet. Om emellertid flera föreningars lånebehov inte skulle kunna på en gång tillgodoses, ankommer det på banken att förde— la tillgängliga lånemedel mellan föreningarna. Ban— ken fastställer räntesats och återbetalningsvillkor när det gäller utlåningen till föreningarna, varvid matchning skall föreligga mellan bankens upp— och utlåningsverksamheter. Föreningarna får för sin lå— nerörelse inte låna medel hos annan än hypoteksban— ken.

Den egentliga utlåningsverksamheten i Stads— och Landshypotek bedrivs således av de lokala förening— arna.

Stadshypoteksföreningarna lånar ut medel till lån— tagarna enligt amorteringsplaner med olika tids— längd, i regel 30—40 år, men även kortare tider fö— rekommer. Lån får beviljas endast mot säkerhet i form av panträtt i fast egendom om det inte är frå— ga om fall där staten, kommuner, banker, riksgälds— kontoret eller riksbanken svarar som låntagare el— ler på grund av borgen. För lån i form av byggnads— kreditiv krävs därutöver annan betryggande säker- het. Pantbrev i fast egendom skall lyda på minst det belopp till vilket lån beviljas och ligga inom 85 % av objektets uppskattningsvärde, vilket fast— ställs av den långivande föreningen på grundval av särskild värdering. Stadshypoteksförening har också möjlighet att lämna lån mot säkerhet i bostadsrätt och, sedan den 1 juli 1987, mot säkerhet i andel i bostadsförening och aktie i bostadsaktiebolag under

förutsättning att en icke tidsbegränsad nyttjande— rätt till en lägenhet är oskiljaktigt förenad med andelen eller aktien. I övrigt gäller att förening— arna skall ha samma villkor för sin utlåning som gäller för deras motsvarande upplåning hos kassan.

Landshypoteksföreningarnas utlåningsverksamhet reg— leras på motsvarande sätt som för Stadshypotek. Be— träffande säkerheter för lån gäller dock att före— ning får bevilja lån även mot annan betryggande sä— kerhet än panträtt i fast egendom. För statliga ga— rantilån krävs ej säkerhet. Lån får beviljas till högst 75 % av belåningsvärdet, vilket fastställs på grundval av särskild värdering. Liksom gäller i stadshypoteksorganisationen skall föreningarna läm— na lån på samma villkor som fastställts för före— ningarnas motsvarande lån hos banken.

Skeppshypotek lånar ut på bestämd tid, ej översti- gande 15 år. Säkerhet för lån från kassan skall ut— göras av panträtt i svenskt fartyg, som inte får vara äldre än 20 år, inom 70 % av fartygets värde, eller av tillgodohavande hos eller borgen av staten eller bank. skeppshypotekskassan har sedan den 1 januari 1988 möjlighet att belåna skepp som regist— rerats i utlandet och som ägarmässigt domineras av svenska intressen samt i vissa särskilda fall lämna lån mot säkerhet av pantbrev inom 80 % av skeppets uppskattningsvärde.

Fr.o.m. år 1988 har Lånenämndens för den mindre skeppsfarten verksamhet överförts till skeppshypo— tekskassan, varvid Lånenämndens långivning och ute— stående lån tagits över av kassan. Denna kan såle— des numera bevilja lån till den mindre skeppsfarten mot säkerhet upp till 90 % av fartygets värde.

Kassans upp— och utlåning sker i princip på lika villkor vad avser löptid och räntesättning.

Tabell 2.3 Utlåning Mkr (31/12 1988, före bokslutsdispositioner)

Lands— Stads— Skepps— Ovriga Ovriga hypotek hypotek hypotek bostads- jordbruks— institut institut

Nettout-

låning till

allmänheten 909 22 927 224 66 679 1 201 utestående kre— ditstock till allmänheten 20 801 207 374 1 943 334 378 6 173 — varav kort— 16 252 24 843 fristig till

hypoteks—

föreningar 20 505 207 374 Garantiåtaganden 490

Källa: Riksbanken

2.3.2.1 Belåningsändamålen

Det bakomliggande syftet med tillskapandet av de 0- lika hypoteksorganisationerna finns alltjämt kvar och kommer till uttryck i den nu gällande lagstift— ningen. För Stads— och Landshypotek framgår detta av beskrivningen av ändamålet för de lokala före-

ningarna.

En stadshypoteksförening har enligt 19 5 stadshypo— tekslagen till ändamål att inom sitt verksamhetsom— råde utöva låneverksamhet avseende dels fast egen—

dom eller med tomträtt upplåten fastighet som be— byggs för att användas huvudsakligen till bostäder eller affärslokaler, dels annan bebyggelse, om den—

na finansieras med stöd av statligt bostadslån el— ler statligt lån för anordnande av allmänn sam—

1ingslokal och dels bostadsrätt i ovan nämnd bebyg— gelse. Med bostadsrätt skall i huvudsak likställas andel i bostadsrättsförening och aktie i bostadsak— tiebolag. Dessutom får förening driva annan verk— samhet som har samband med långivningen. Fördel— ningen på låneobjekt av Stadshypoteks och övriga bostadsinstituts långfristiga utlåning framgår av tabell 2.4 och 2.5.

Tabell 2.4 Bostadsinstitutens långfristiga utlåning under 1988 fördelad på låneobjgkt i procent, bruttoflöden

Stadshypotek Övriga bostads— institut Småhus 39 43 Flerbostadshus 41 40 Bostadsrätter 6 5 Affärs— och kontorshus 14 11 övriga 0 1

___—___—

Källa: Riksbanken

Tabell 2.5 Bostadsinstitutens långfristiga utlåning, ställning per 1988—12—31, fördelad på låneobjekt i procent

_________________________________________________ Stadshypotek övriga bostads— institut

Småhus 37 57 Flerbostadshus 53 32 Bostadsrätter 1 3 Affärs— och kontorshus 9 6 Övriga — 2

___—___—

Källa: Riksbanken

Landshypoteksförening har enligt 32 5 landshypo- tekslagen till ändamål att inom sitt verksamhetsom—

råde lämna långfristiga lån för jordbruks—, skogs- bruks— och trädgårdsändamål samt driva annan verk— samhet som står i samband därmed. I avvaktan på att dylikt långfristigt lån kan lämnas får en förening lämna lån med kort löptid. Av Landshypoteks lång— fristiga utlåning den 31 december 1988 avsåg 33 % köp av jordbruksfastighet, 21 % ny— eller ombyggnad av ekonomi— eller bostadsbyggnad och 15 % maskiner och redskap, yttre rationalisering, dikning, vägar

m.m.

För skeppshypotekskassans del framgår belåningsän— damålen av 1 S skeppshypotekslagen. I bestämmelsen anges att kassans ändamål är att medverka vid fi- nansiering av rederiverksamhet som bedrivs av svenskt rederi eller av en utländsk juridisk per- son, när ett svenskt rederi äger mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten. För ändamålet lämnar kassan lån, hu— vudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläder sig garanti för sådana lån. Kassan får pröva fråga om lån till svenskt rederiföretag för förvärv av byggnad eller reparation av mindre fartyg, för vil— ket statligt stöd till förlusttäckning lämnas eller

kan lämnas.

Vid utgången av år 1988 hade de svenska rederierna låneskulder uppgående till ca 16 miljarder kr. Skeppshypotekskassans andel av skulderna utgjorde 15—17 %. Denna låga nivå torde till viss del bero på dels att kassan före år 1988 var förhindrad att finansiera svenskägda fartyg under utländsk flagg, dels att medelåldern på den svenska handelsflottan under det senaste decenniet ökat, vilket inneburit att kassan enligt sina bestämmelser inte kunnat be—

61 låna fartygen.

Av skeppshypotekskassans utestående lånestock avser 60 % oceangående bulkfartyg samt bil— och passage— rarfärjor, 28 % tankfartyg, huvudsakligen i europa— trafik, och återstående 12 % specialfartyg. Lånta— garna utgörs till 60 % av Sveriges största rederier och till 40 % av olika grupperingar inom europa— fartsrederierna. '

Hypoteksorganisationernas belåningsändamål härör från en tid då statsmakterna med olika instrument styrde kreditgivningen på ett helt annat sätt än vad som i dag sker. Genom metoden att i lag ange för vilka ändamål olika institut får låna ut medel prioriteras dessa ändamål på ett för dagens kredit— marknad främmande sätt. Under årens lopp har med jämna mellanrum diskussioner om hypotekinstitutens ändamålsbestämmelser aktualiserats. Dessa diskussi— oner har medfört att en viss justering av lagstift— ningen och tillämpningen har skett i riktning mot en breddning av hypoteksinstitutens verksamhetsom- råden.

2.3.3 Kreditmarknadskommitténs förslag

Kreditmarknadskommittén har i betänkandet Förnyelse av kreditmarknaden (SOU 1989:29) föreslagit att de nuvarande finansbolagen och kreditaktiebolagen samt vissa allmänna aktiebolag, som bedriver finansie— ringsverksamhet, skall samlas under associations— formen kreditmarknadsbolag. Den av kommittén före— slagna definitionen av sådant bolag innebär att all tillståndskrävande finansieringsverksamhet med un— dantag för bankverksamhet och hypoteksinstitutens verksamheter måste bedrivas i kreditmarknadsbolag.

Enligt förslaget skall kreditmarknadsbolagen regle— ras i en särskild lag, kapitalmarknadslagen. I den— na lag kommer enligt förslaget även fondkommis— sionsbolagen och fondhandlarbolagen att regleras. Lagens kapitel 3 innehåller vissa gemensamma be— stämmelser bl.a. rörande tillståndskrav, aktieka— pital, firma, enhandskrediter och kreditjäv. Kapi— tel 4 upptar presicerade rörelseregler för kredit— marknadsbolagen. Vid utformningen av dessa har ban- kernas rörelseregler stått som förebild. Sålunda regleras tillåtet verksamhetsområde, förvärvsförbud — av vilka det viktigaste är aktieförvärvsförbud — och undantag från dessa förbud, kapitaltäckning samt formellt säkerhetskrav. Därutöver upptar rö— relsereglerna särskilda bestämmelser för bankägda kreditmarknadsbolag. Kapitel 6 innehåller bestäm— melser om tillsyn. Härav framgår att instituten skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

Kreditmarknadskommittén har i sitt betänkande också lämnat förslag till vissa förändringar i hypoteks— institutens verksamhetsförutsättningar för att i möjligaste mån uppnå likformighet i reglerna i för— hållande till andra kreditinstitut. Sålunda lämna— des förslag till nya regler om kapitaltäckning (se närmare avsnitt 3.4), belåningsändamål, aktieför— värvsrätt, säkerhetskrav och likviditetshållning.

3 HYPOTEKSINSTITUTENS KAPITAL— OCH SKATTESITUA— TION

3.1 Stadshypotek

stadshypotekskassans eget kapital utgörs av en re— servfond och en kapitaltäckningsfond. Dessa fonder bildar tillsammans med den statliga garantin — grundfonden — basen för kassans upplåningsrätt. Upplåning får således ske med högst belopp som mot— svarar tio gånger summan av fonderna. För närvaran— de uppgår fonderna till sammanlagt ca 25,2 miljar— der kr. och upplåningsrätten sålunda till ca 252 miljarder kr, varav vid utgången av augusti 1989 ca 220 miljarder kr. hade utnyttjats.

Enligt 15 s stadshypotekslagen skall kassans be— hållna årsvinst avsättas till reservfonden. När denna uppgår till lägst ett belopp som svarar mot en procent av kassans skulder får kassan av sin årsvinst bevilja stadshypoteksförening bidrag utan återbetalningsskyldighet och göra avsättning till kapitaltäckningsfonden. Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder får kassan använda vinstmedel för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

En stadshypoteksförenings eget kapital utgörs av en säkerhetsfond, som är motsvarigheten till kassans reservfond, och en kapitaltäckningsfond. Enligt

33 5 stadshypotekslagen skall förenings behållna årsvinst avsättas till säkerhetsfonden. När denna uppgår till en procent av föreningens skulder får avsättning göras till kapitaltäckningsfonden.

Utöver det kapitalkrav som sålunda uppställts på reservfonden/säkerhetsfonderna gäller ett kapital— krav avseende kapitaltäckningsfonderna. Av 34 S stadshypotekslagen framgår att kassans och före— ningarnas kapitaltäckningsfonder tillsammans skall uppgå till lägst ett belopp som motsvarar samman— lagt Qåli fyra procent av föreningarnas fordringar med inteckningssäkerhet som ligger mellan 75 och 85 % av den belånade egendomens uppskattningsvärde, dels åtta procent av föreningarnas fordringar med

pantsäkerhet i bostadsrätt.

Medel som har avsatts till kassans och föreningar— nas kapitaltäckningsfonder får användas endast för överföring till reservfonden resp. säkerhetsfonder-

na.

Beträffande den skattemässiga behandlingen av re— servfonden/säkerhetsfonderna gäller följande. En- ligt 2 S 8 mom. 8 st. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får kassan göra avdrag för belopp som avsätts till reservfonden, om avsättningen är nöd- vändig för att uppbringa fonden till ett belopp som svarar mot två procent av kassans skulder. På mot— svarande sätt får förening göra avdrag för avsätt— ning till säkerhetsfond intill dess fonden uppgår till två och en halv procent av föreningens skul— der. Dessa avdragsmöjligheter för avsättning till reservfond/säkerhetsfond ersätter kreditaktiebo— lagens möjligheter att göra avsättning till värde— regleringskonto för utlåning.

Fram till år 1985 behandlades dessa avdrag som tax— eringsmässigt definitiva och således inte bara som avdrag som gav upphov till en skattekredit. Genom en lagändring år 1985 infördes en återföringsregel (2 s 8 mom. 9 st. lagen om statlig inkomstskatt). Enligt denna gäller att om reservfonden/säkerhets— fond satts ned skall ett belopp motsvarande ned— sättningen återföras till beskattning, under förut— sättning att för fondavsättningen medgivits avdrag efter år 1985, dvs. vid 1986 års taxering eller senare. Detta innebär att tidigare avsättningar till reservfonden/säkerhetsfond har kvar sin ställning som formellt beskattade medel. Avsätt— ningar efter år 1984 har däremot karaktären av obeskattad reserv, även om avsättningarna inte fö— reter de drag som normalt gäller för Obeskattade reserver, såsom t.ex. värderegleringskonton. En skillnad är sålunda att avsättningar till värdereg— leringskonton vid varje taxering återförs, varefter ny avsättning prövas igen. Sådan återföring och om— prövning sker inte för Stadshypoteks fondavsätt— ningar. En annan skillnad är att kassans reservfond endast kan tas i anspråk i två situationer; dels som bidrag till förening som lidit förlust av viss omfattning, dels om förlust uppkommit på rörelsen i dess helhet. I det första fallet neutraliseras återföringen genom att kassan enligt lagen (1976: 225) om avdrag vid inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m. har rätt till avdrag vid taxeringen för bidragsbeloppet. I det senare fallet blir den huvudsakliga effekten av en återföring att kassan går miste om det taxeringsmässiga förlustav— drag som annars skulle ha funnits. Denna effekt torde emellertid inte få någon stor betydelse ef— tersom reservfonden genom nedsättningen har nedgått

till mindre än två procent av skulderna och det därför vid följande taxering finns utrymme för ny

avdragsgill avsättning.

Vid utgången av år 1988 uppgick kassans reservfond till 4 064 miljoner kr. (1,98 % av skulderna), var— av 1 640 miljoner kr. avsatts med avdragsrätt efter år 1984. Föreningarnas säkerhetsfonder uppgick vid samma tidpunkt till sammanlagt 4 933 miljoner kr., varav 1 928 miljoner kr. avsatts med avdragsrätt efter år 1984. Hur stor del av fonderna som fram till år 1985 utgör avsättningar för vilka medgivits avdragsrätt vid inkomsttaxeringen är inte känt. För att kunna fastställa detta måste man ha kännedom om utfallet vid inkomsttaxeringarna under åren 1943— 1985.

För grundfonden, som för närvarande uppgår till 21 miljarder kr., betalar kassan en avgift på 0,33 %. Denna avgift behandlas vid inkomsttaxeringen som en avdragsgill kostnad för rörelsen.

3.2 Landshypotek

Hypoteksbankens eget kapital utgörs av en reserv— fond. Tillsammans med grundfonden bildar den basen för beräkning av bankens upplåningsrätt. Upplåning får ske med belopp som motsvarar tio gånger summan av fonderna. För närvarande uppgår fonderna till sammanlagt 2 751 miljoner kr. och upplåningsrätten således till 27 510 miljoner kr., varav ca 22 000 miljoner kr. har utnyttjats.

Föreningarnas eget kapital utgörs likaledes av re— servfonder. I hypoteksorganisationen finns således

Reglerna för avsättning till reservfonderna och den skattemässiga behandlingen av dessa samt den skat— temässiga behandlingen av organisationen i övrigt motsvaras av de regler som i det föregående redovi- sats för stadshypoteksorganisationen.

Vid utgången av år 1988 uppgick bankens reservfond till 451 miljoner kr. (1,99 % av bankens skulder), varav 136 miljoner kr. avsatts med avdragsrätt ef— ter år 1984. Föreningarnas reservfonder uppgick vid samma tidpunkt sammanlagt till 457 miljoner kr., varav 192 miljoner kr. avsatts med avdragsrätt ef— ter år 1984. Liksom beträffande stadshypoteksorga— nisationen har det inte varit möjligt att fast— ställa för hur stor del av avsättningarna fram till år 1985 som avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen.

Hypoteksbanken betalar, liksom stadshypotekskassan, en avgift på 0,33 % för sin grundfond och denna av— gift behandlas vid taxeringen som en avdragsgill kostnad för rörelsen.

3.3 Skeppshypotek

Skeppshypotekskassans eget kapital utgörs av en re— servfond, som vid utgången av år 1988 uppgick till 231 miljoner kr. Liksom gäller för de två övriga hypoteksinstituten bildar reservfonden tillsammans med den statliga garantin bas för beräkning av upp— låningsrätten. Denna rätt är för närvarande begrän— sad till 3 980 miljoner kr., varav 2 432 miljoner kr., inklusive garantiåtaganden, har utnyttjats.

Skeppshypotekskassan är enligt 7 S 4 mom. lagen om statlig inkomstskatt befriad från inkomstskatt för all inkomst utom inkomst av fastighet. Några särsk- ilda regler om avdragsrätt för kassans reservfonds— avsättningar finns därför inte och fonden belastas således inte av någon latent skatteskuld.

För garantifonden betalar kassan en avgift på 1 %.

3.4 Synpunkter på de nuvarande reglerna

Av redogörelsen i det föregående framgår att hypo— teksinstitutens skattesituation i väsentliga avse— enden skiljer sig från vad som gäller för de kre— ditinstitut med vilka hypoteksinstituten konkurre—

rar.

Från olika håll — särskilt från de med Stads— och

Landshypotek konkurrerande kreditinstituten - har

framförts att de gällande reglerna medför stora

konkurrensfördelar för hypoteksinstituten. Dessa påstådda konkurrensfördelar skulle sammanfattnings—

vis bestå av

— låga skattekostnader

- låg kostnad för statlig garanti

— inget förräntningskrav på eget kapital; reserv- fonder/säkerhetsfonder är — särskilt hos Stadshy— potek — redan mycket stora på grund av skattemäs— siga avsättningsmöjligheter

— hög kapitaltäckning, eftersom fonderna kunnat byggas upp till hög nivå genom skattefördelarna. För övriga bostadsinstitut kommer kraven på nytt beskattat kapital att öka om kapitaltäckningsreg- ler införs.

Det har vidare hävdats att dessa påstådda konkur— renfördelar har medfört bl.a. följande effekter.

— Staten får alltför låg ersättning för sitt enga— gemang i Stads— och Landshypotek. Dessutom går staten miste om stora skatteintäkter. Detta inne— bär en dold subvention till vissa bostads— och jordbrukskredittagare.

— Stadshypotekskassans och hypoteksbankens låga skattekostnader (till följd av grundfondsavgiften och avsättningarna till reservfond) medför att föreningarna kan lämna krediter utan att begära någon egentlig räntemarginal, dvs. till i stort sett samma ränta som upplåningskostnaden. Stora kunder erbjuds "icke-affärsmässiga" villkor. För— utom låg ränta utbetalas (hos Stadshypotek) hela kreditivbeloppet på en gång, dvs. innan pengarna behövs för den successiva byggnationen. Erforder— liga säkerheter i fastighet under produktionen finns därför inte och kunden kan placera betydan— de del av kreditbeloppet på marknaden till för— delaktig ränta.

— Övriga bostadsinstitut kan inte erbjuda konkur— renskraftiga villkor och kommer därför på sikt att slås ut, till långsiktig nackdel för bostads— kreditmarknaden och dess kunder.

— Volymexpansion är ett "självändamål" för Stads— och Landshypotek, eftersom därigenom skapas ökade möjligheter att göra avdragsgilla avsättningar till eget kapital (reservfonden) som i sin tur utgör del av grunden för upplåningsrätten.

Mot vad sålunda anförts har från Stadshypoteks sida

— Hittills har Stadshypotek i sin verksamhet haft mycket högre kapitalkrav än de konkurrerande in— stituten. Den statliga grundfondgarantin befriar inte Stadshypotek från krav på eget kapital i fonderna. De egna reserv— och säkerhetsfonderna skall uppgå till minst 2 % av upplåningen och därutöver krävs det särskilda avsättningar till kapitaltäckningsfond för all utlåning mot pant— brevssäkerhet över 75 % av fastigheternas upp— skattningsvärde och för bostadsrättslån.

— Hos de bankägda instituten är kravet på eget ka— pital effektivt mycket lägre, eftersom förmånliga koncernregler har gällt hittills. Dotterbolagets upplåningsrätt kan således tillgodoses genom ga— rantier utställda av moderbanken och för dessa garantier krävs i banken endast 8 % kapitaltäck— ning. Eftersom dotterbolaget får arbeta med en upplåningsmultipel av 50, betyder det för koncer- nen som helhet att kapitalkravet reduceras till 0,16 %. Någon motsvarighet till Stadshypoteks särskilda kapitalkrav för viss utlåning finns i praktiken inte hos kreditaktiebolagen.

— Att de flesta av de bankägda bostadsinstituten har lägre konolideringsgrad än Stadshypotek är ett faktum, men förklaringen ligger i helt andra faktorer än de som påståtts. En orsak är helt en— kelt att koncernmässiga överväganden ända fram till nu gjort att bankerna valt att undvika en stor kapitaluppbyggnad i dotterbolagen. Bolagen har i och för sig uppvisat mycket god lönsamhet, men deras vinster har på olika sätt (koncernbi— drag, provisionsbetalningar, garantiavgifter)

kunnat överföras till moderbanken, som i sin tur alltid haft resultatregleringsmöjligheter att ut- nyttja. Alternativt har vinsten lämnats i form av utdelning, som ökat bankens beskattade egenkapi— tal. För flera av de nyare instituten får det också konstateras att expansionen i relativa ter— mer varit extremt snabb, med flerdubbling av lå— nevolymen på några få år. Det ligger i sakens na— tur att detta leder till en ansträngd kapitalsi—

tuation.

Påståendet att Stadshypoteks avgift för den stat— liga garantin är för låg och innebär en subven— tion bygger på felaktiga jämförelser. När ett annat bostadsinstitut har bankgarantier i sin upplåningsbas får upplåningen ökas med 50 gånger garantibeloppet. Hos Stadshypotek ger den stat— liga garantin bara rätt att öka upplåningen med 10 gånger garantibeloppet. Stadshypoteks avgift om 0,33 % motsvarar alltså samma kostnadsbelast— ning som en avgift om 1,65 % i övriga bostads— institut.

Det är en felsyn att hävda att det inte ställs krav på förräntning av det egna kapitalet i Stadshypotek. Tillväxten ställer hela tiden krav på en ökning av kapitalet och i själva verket har fondkraven hittills varit högre för Stadshypotek än för de konkurrerande instituten. Det är rik— tigt att Stadshypotek inte har något utdelnings— krav, men å andra sidan kan Stadshypotek inte heller få kapitaltillskott utifrån. Kapitalupp— byggnaden måste alltså komma helt från egna vinster.

3.5 Kreditmarknadskommitténs och den s.k. kapital— täckningsgruppens förslag samt regeringens ställningstagande

Kreditmarknadskommittén föreslår i sitt betänkande (SOU 1988:29) att hypoteksinstitutens upplånings— rättsregler skall ersättas med kapitaltäckningsreg— ler på motsvarande sätt som gäller för bankerna. Det föreslås att hypoteksinstitutens fonder skall ligga till grund för beräkning av kapitalbasen. Därvid skall den skattemässiga avdragsrätten för avsättningar till reservfond/säkerhetsfond slopas och dessa fonder renodlas till att enbart bestå av beskattat kapital vilket fullt ut skall få inräknas i kapitalbasen. De särskilda kapitalkraven på dessa fonder föreslås slopade. Vidare föreslås att hypo— teksinstituten ges samma möjlighet som andra kre— ditinstitut att göra avsättningar till värderegle— ringkonto vilka avsättningar till 40 % skall få in— gå i kapitalbasen. De särskilda kapitaltäcknings— fonderna hos Stadshypotek skulle därmed bli obehöv— liga och föreslås därför avskaffade. Vidare före— slås beträffande Stadshypotek och Landshypotek att centralorganet och de lokala föreningarna i resp. organisation skall betraktas som en koncern i kapi—

taltäckningshänseende.

När det gäller avsättningar till reservfond/säker— hetsfond konstaterar kreditmarknadskommittén att instituten kunnat bygga upp sina fonder med obe— skattade medel, vilket hävdats utgöra en konkur— rensfördel i förhållande till andra kreditinstitut. Kommittén har övervägt olika möjligheter att elimi— nera den påstådda konkurrensolikheten, däribland en avskattning av fondavsättningar som gjorts fram till år 1985, men därvid funnit det tveksamt om en

sådan åtgärd är förenlig med regeringsformen och bl.a. därför avstått från att lägga ett sådant för— slag. Kommittén har också övervägt att i kapital— täckningshänseende åsätta de aktuella fondavsätt— ningarna ett ingångsvärde på 50 %, vilket ungefär— ligen skulle motsvara vad fonderna skulle uppgått till om beskattning hade skett. Med anledning av att en sådan åtgärd enligt av kommittén utförda beräkningar inte skulle ge effekt förrän tidigast in på 2000—talet har kommittén emellertid avstått från ett sådant förslag.

Beträffande de statliga garantifonderna föreslår kreditmarknadskommittén att dessa skall få ingå i kapitalbasen intill ett belopp som motsvarar fem gånger reservfonden. Samtidigt konstaterar kommit— tén det olyckliga i en utveckling som innebär en uttunning av kapitalbasen genom att i densamma in— räknas garantier som inte motsvaras av inbetalade belopp. Mot bakgrund härav och då upplåningsrätts— reglerna föreslås ersatta med kapitaltäckningsreg— ler, ifrågasätts om inte de statliga garantifonder— na bör avvecklas i takt med att utestående lån för— faller till inlösen. För det fall fonderna skall finnas kvar anser kommittén att instituten själva bör kunna bestämma om institutet är i behov av ga— rantiförbindelser och för dessa bör en marknadsmäs— sig garantiavgift utgå, vilken skulle fastställas genom förhandlingar mellan resp. institut och re— geringen.

Den s.k. kapitaltäckningsgruppen har i Ds 1988:70 anpassat kreditmarknadskommitténs förslag till det förslag som lagts av Cooke—kommittén. För hypoteks— institutens vidkommande innebär gruppens förslag att 50 % av värderegleringskonton som tillskapats

genom transformering av reservfonder/säkerhetsfon— der och genom framtida bokslutsdispositioner skall få ingå i kapitalbasen. Vidare skall avsättningar till reservfond/säkerhetsfond före år 1985 få ingå i denna bas. Däremot skall inte någon del av de statliga garantiförbindelserna få medräknas.

I prop. 1989/90:43 om kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut har regeringen på grundval av ovan redovisat utredningsarbete, föreslagit enhet— liga kapitaltäckningsregler för banker, finansbo— lag, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och hy— poteksinstitut och att därvid kapitalkravet avpas— sas till en internationellt accepterad lägsta nivå. För hypoteksinstitutens vidkommande innebär för— slaget att nya kapitaltäckningsregler tillkommer. Den föreslagna anpassningen av dessa regler till internationella krav innebär bl.a. att de statliga garantiförbindelserna inte får beaktas vid beräk— ning av kapitalbasen. Vidare skall hypoteksinsti— tutens Obeskattade fondbelopp utan omvandling till värderegleringskonto behandlas på samma sätt som dessa, dvs. det primära kapitalet kommer att bestå av beskattade fondavsättningar, 70 % av Obeskattade fondavsättningar, dvs. avsättningar som gjorts med stöd av 2 S 8 mom. 8 st. lagen om statlig inkomst— skatt, samt 70 % av värderegleringsreserv för obli-

gationer.

väsentligen skärpta krav ställs vad avser fastig- hetskreditgivningen. Kapitalkravet för lån till kontors—, affärs- och jordbruksfastigheter kommer för hypoteksinstituten att höjas från två till åtta procent. För bostadsfastigheter höjs kapitalkravet till fyra procent. Även för skeppshypotekskassans verksamhet kommer kapitalkravet att höjas till åtta

procent. Generellt kan sägas att hypoteksinstitut— ens verksamhetsförutsättningar väsentligen påverkas av förslaget. Institutens kapitalbaser kan emeller— tid vidgas genom utgivning av förlagslån. Härigenom borde Stadshypotek och Skeppshypotek klara de skärpta kraven. För Landshypotek är däremot möjlig— heten att utge förlagslån otillräcklig för att kla— ra kapitalkraven.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari år 1990 med ett succesivt genomförande av kraven fram till utgången av år 1992.

3.6 Förslaget från utredningen om reformerad före—

tagsbeskattning

I det nyligen avgivna betänkandet SOU 1989:34, har utredningen om reformerad företagsbeskattning före— slagit genomgripande förändringar av den svenska företagsbeskattningen, innebärande bl.a. sänkt skattesats och breddningar av skattebasen. För ban— ker och andra finansiella företag föreslås att de nuvarande stora möjligheterna att göra avsättningar till Obeskattade reserver, knutna till innehavet av lånefordringar, obligationer, valutor m.m., slopas. De finansiella företagen ges dock rätt att schab— lonmässigt ta upp fordringar på allmänheten till 99 % av summa anskaffningsvärden och de får i lik— het med andra företag rätt att göra avsättningar till den nya skatteutjämningsreserven, den s.k. SURVEN, baserad på företagets beskattade egna kapi— tal, om maximalt 30 %. De förändrade skattereglerna innebär en ökad skattebelastning för de finansiella företagen. Med hänvisning till hypoteksutredningen har utredningen om reformerad företagsbeskattning

dock inte låtit förslaget till förändrade avdrags— regler och införandet av SURVEN för de finansiella företagen omfatta hypoteksinstituten.

4 INTERNATIONELL ÖVERSIKT

4.1 Allmänt

Kreditinstitut vilka har en med Stads— och Landshy- potek liknande organisation och verksamhet finns i de flesta med Sverige jämförbara länder. Liksom de svenska hypoteksinstituten har dessa institut ofta uppkommit genom att människor med ett gemensamt in— tresse slutit sig samman för att organisera anskaf— fandet av kapital för visst ändamål. Det har då of- ta varit fråga om kapital för bostadsbyggande eller viss näringsverksamhet. I Sverige är ändamålsbe- stämmelserna för hypoteksinstitut begränsade till bostäder, lantbruk och rederinäring medan det i andra länder ofta finns ett flertal andra ändamål.

De institut som i Norge, Danmark och Finland mest liknar Stads— och Landshypotek brukar benämnas re— alkreditinstitut. De definieras som institut vilka bedriver kreditgivning mot säkerhet i fast egendom och som vanligen lånar upp kapital genom obliga— tionsutgivning.

De nordiska realkreditinstituten har olika roller och marknadsandelar i de olika länderna. I Norge finns det nio realkreditinstitut och i Danmark och Finland fem resp. åtta. I Sverige finns förutom Stads— och Landshypotek fjorton bostads— eller

jordbruksfinansierande kreditinstitut. Medan de svenska hypoteksinstituten är marknadsledande på sina resp. områden är de norska och finska real- kreditinstitutens marknadsandelar relativt små. Däremot har de danska realkreditinstituten en cent— ral roll på den danska kreditmarknaden och är den marknadens klart största långivare.

Även i andra länder vilka är jämförbara med Sverige och har en liknande struktur på kreditmarknaden finns motsvarigheten till de svenska hypoteksinsti— tuten. Genomgående för dessa är att de ofta är mycket stora aktörer på resp. marknad och därmed marknadsledande. Inte sällan regleras deras ver— ksamhet av speciallagstiftning vilket ger dem sär— skiljande verksamhetsförutsättningar. Dessutom an— vänds ofta denna kategori av institut av statsmak— terna i de olika länderna för att styra kreditför—

sörjningen till prioriterade sektorer av samhället.

4.2 EG-direktiv

Frågan om den svenska kreditmarknadens och de svenska kreditinstitutens förhållande till utländ— ska marknader och aktörer samt den i övrigt tillta— gande internationaliseringen har på senare år suc— cessivt ökat i betydelse. Den för närvarande mest aktuella och väsentliga frågan i detta avseende är Sveriges förhållande och inställning till det in— tensiva harmoniseringsarbetet inom EG. Detta arbete är grundat på ett detaljerat tidsprogram för bl.a. åtgärder på det finansiella området och avser att förverkliga planerna på en inre marknad inom EG fr.o.m. år 1993. För detta ändamål har ett flertal direktiv och förslag till direktiv tagits fram och

antagits. Här skall lämnas en sammanfattning av EG:s antagna resp. föreslagna regler avseende kre— ditinstitut.

EG:s grundläggande regler om rätt till etablering återfinns i Romfördraget från år 1957 och innebär att inskränkningar för rättssubjekt i en medlems— stat att fritt etablera sig på en annan medlems— stats område skall avvecklas under en övergångstid. Etableringsfriheten skall omfatta rätt att bilda och driva företag på de villkor som värdlandets lagstiftning föreskriver för sina egna rättssub— jekt. Det är endast företag som redan är etablerade i EG som har en obligatorisk rätt till etablering av dotterbolag och filialer.

Romfördraget innehåller också regler om tjänstefri— het. Även inskränkningar på detta område skall suc— cessivt avvecklas.

EG—domstolen fastslog i avgöranden år 1974 att övergångstiden i fråga om etablerings— och tjänste— frihet löpte ut fr.o.m. år 1970 och att en medlems— stats lagbestämmelser som står i strid härmed är 0— förenliga med Romfördraget.

Därefter gick integrationsarbetet långsamt till dess man i början av 1980—talet övergav tankarna på en långtgående harmonisering av nationella regel— system och i stället kom att betona principen om ömsesidigt godkännande av skilda regler. Jämsides fördes då idén fram om hemlandskontroll av kredit— institut.

I januari 1985 lade EG—kommissionen fram ett prog— ram vars nyckelord var "Europa utan gränser". I

juni samma år kom vitboken om "fullbordandet av den inre marknaden".

I vitboken uttalar Kommissionen att det bör vara möjligt att underlätta utbytet av finansiella tjänster inom EG och att därvid utgå från en mini— miharmonisering av regler (särskilt med avseende på auktorisation, tillsyn, reorganisation och likvida— tion) som bas för medlemsstaternas ömsesidiga er— kännanden av vad var och en av dem gör för att skydda allmänhetens intressen samt att en sådan harmonisering borde vägledas av principen om hem— landskontroll.

På senare tid har EG—Kommissionen framhållit prin— cipen om ensamauktorisation. Om ett kreditinstitut givits auktorisation i ett enskilt EG—land, skall denna auktorisation vara tillräcklig för att berät- tiga institutet att etablera filialer och i övrigt erbjuda tjänster inom hela EG—området. Principen om ensamauktorisation bygger på medlemsstaternas ömse— sidiga godkännande av väsentliga verksamhetsregler och förtroende för den etableringskontroll som ut-

övas.

Sammanfattningsvis kan sägas att den inre marknaden för kreditinstitut skall förverkligas genom EG—reg—

ler som präglas av följande huvudtankar: — ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas regel— system,

— hemlandskontroll och

— samordning av fundamentala etablerings—, verksam—

hets— och tillsynsregler.

När det gäller hypoteksinstituten faller dessa un— der EG-definitionen av kreditinstitut och omfattas

därför i princip av ett flertal direktiv och för— slag till direktiv rörande banker och andra kredit— institut. Verksamheten bedrivs dock helt inom de nationella gränserna. Det har inte ansetts realis— tiskt att harmonisera de mycket varierande natio— nella reglerna för hypotekslåneverksamhet. I stäl— let föreslås att ländernas resp. regelsystem skall erkännas ömsesidigt, även om ett visst system står i strid med inhemsk reglering. Varje medlemsstat skall auktorisera hypoteksinstitut att bedriva verksamhet även i andra medlemsstater. Staterna skall också avskaffa alla restriktioner för hypo— teksinstitut med huvudkontor i andra medlemsstater att bedriva verksamhet i resp. land. Verksamheten skall alltså kunna bedrivas antingen genom filial eller, över gränserna, från hemlandet. Däremot skall en medlemsstat övergångsvis alltid få kräva att lånetransaktionerna inom det egna landet sker i dess valuta.

Tillsynen av hypotekslåneverksamheten utanför hem— landet skall inledningsvis tillkomma inspektions— myndigheten i det land där filialen finns eller ut— landsverksamheten bedrivs men det finns långtgående planer på utbyggnad av hemlandskontrollen.

Auktorisation av ett kreditinstitut får enligt di— rektivförslag inte ges med mindre företaget har ett startkapital om minst 37 miljoner kr. Innan aukto— risation sker skall tillståndsmyndigheten underrät— tas om vissa fysiska och juridiska personer som di— rekt eller indirekt har ett ägande som representer— ar 10 % eller mer av kapitalet eller röstetalet i företaget. Tillståndsmyndigheten skall bedöma såda— na personers lämplighet. Bestämmelsen om ägarkont— roll syftar till att motverka olämpliga bankkon—

struktioner. Ägarkontrollen gäller såväl fysiska som juridiska personer och tillståndsmyndigheten i ett enskilt land kan vägra att godta vissa koncern— förhållanden. Särskilt tillstånd skall enligt för— slag inte kunna krävas för filialer till kreditin— stitut med huvudkontor i ett annat EG—land.

Särskilda bestämmelser uppställs i fråga om aukto— risation av ett dotterbolag till kreditinstitut i tredje land och om tillstånd för ett sådant företag att förvärva andelar i ett EG—institut i sådan om— fattning att institutet blir ett dotterbolag. Den myndighet som får in en ansökan om sådant tillstånd skall informera såväl tillsynsmyndigheten i övriga EG—stater som Kommissionen. Inom tre månader från mottagandet av informationen skall Kommissionen un— dersöka om alla kreditinstitutioner i EG—området åtnjuter reciprok behandling vad gäller etablering av dotterbolag eller förvärv av participationer i det aktuella landet. Kommissionen skall i förekom— mande fall lämna förslag om lämpliga åtgärder för

att uppnå reciprocitet.

Ett kreditinstitut, som av tillståndsmyndigheten i sitt hemland auktoriserats att utföra alla eller vissa tjänster, upptagna i en särskild lista, skall också ha rätt att utföra dessa tjänster i övriga medlemsstater, oberoende av om tjänsterna är till— låtna för institut som är auktoriserade i värdlan— det. Verksamheten kan bedrivas genom filial eller genom tillhandahållande av tjänster över gränserna.

Tillsynen av kreditinstitut och av deras dotterfö— retag, vilka i egenskap av finansiella institut får bedriva verksamhet inom EG, skall handhas av myn— dighet i hemlandet. Värdländernas myndighet skall

dock ha tillsyn med avseende på likviditetshållning och på genomförandet av penningpolitiska åtgärder.

Om ett värdland får vetskap om att ett utländskt institut genom sin filial eller verksamhet i övrigt agerar på ett sätt som står i strid med inhemska bestämmelser, motiverade av hänsynen till det all— männas bästa, skall företaget anmodas att upphöra med sådan verksamhet. Om rättelse ej sker skall hemlandets tillsynsmyndighet underrättas för in— gripande. I vissa undantagsfall skall värdlands— myndigheterna kunna gripa in direkt. Beslut om in— gripanden i fall som nu nämnts skall alltid kunna överklagas till domstol i det land där besluten fattats.

4.3 Ombildningsmodeller

I detta avsnitt skall några modeller för ombildning till aktiebolag redovisas. Avsnittet inleds med en beskrivning av hur tre länder öppnat möjligheten för sparbanker att bli aktiebolag. Därefter behand— las bolagsbildningen av de engelska Building Socie— ties och slutligen beskrivs ombildningen av det öm— sesidigt ägda försäkringsbolaget Trygg—Hansa sakrö— relse.

4.3.1 Sparbanker

Sparbanker finns i de flesta länder och utgör en särskild associationsform. En sparbank har inga ägare och ingen har heller rätt att få del i ban— kens vinst. Oftast saknar en sparbank möjligheter att anskaffa externt kapital och deras rörelsereg— ler är vanligen mer begränsade än andra bankers. De

senaste årens starka expansion av de finansiella marknaderna har i många länder inneburit att spar- bankernas kapitalsituation blivit mycket ansträngd. I flera länder, inklusive Sverige, förs mot denna bakgrund diskussioner om sparbankernas framtida fö- retagsform och deras eventuella ombildning till ak- tiebolag. Diskussionerna har kommit olika långt i olika länder. I några fall har lagstiftaren öppnat möjligheten att låta en sparbank ombildas till ak— tiebolag. Skilda modeller har valts men det genom— gående motivet för ombildning har varit kapitalför— sörjningsbehovet, vilket ansetts få sin bästa lös— ning genom ombildning till aktiebolag.

Nedan skall kortfattat redovisas vilka modeller som diskuterats och valts i Danmark, österrike och Storbritannien. Liknande tankegångar finns i så

gott som samtliga västeuropeiska länder.

4.3.1.1 Danmark

I syfte att ge de danska sparbankerna nya möjlighe— ter att förstärka kapitalbasen öppnades i mitten av 1970—talet genom lagstiftning två vägar, dels genom möjligheten att emittera garantifondbevis och dels genom ett kapitaltillskott liknande de svenska ban— kernas rätt att till viss del inräkna förlagskapi— tal i kapitalbasen.

Dessa åtgärder tillgodosåg sparbankernas behov av kapital fram till mitten av 1980—talet. Efter in— gående interna diskussioner och utredningar inom den danska sparbanksrörelsen beslutades i juni 1987 att sparbankerna skulle arbeta för att på vissa villkor få möjlighet att ombilda sig till aktiebo— lag.

Sparbankerna själva uppställde vid denna tidpunkt ett antal krav/förutsättningar för bolagsbildning:

1. Befintliga reserver skall inte avkastningsmäs— sigt eller på annat sätt tillfalla aktieägarna.

2. Det egna kapitalet som finns vid ombildningen skall överföras till det nya aktiebolaget men konstruktionen skall vara sådan att aktieägarna inte skall kunna tillägna sig kapitalet i form av avkastning eller vid likvidation.

3. Garantier för en mycket bred aktiespridning.

4. Rösträtten skall vara begränsad.

5. Övergångsregler som garanterar en smidig anpass—

ning.

Folketinget antog i december 1988 en proposition i ämnet som innebar att lagändring vidtogs så att möjlighet öppnades för de danska sparbanker som så önskar att ombilda sig till aktiebolag. Lagändring— en trädde i kraft den 1 januari 1989 och erbjuder två alternativa lösningar.

Båda alternativen förutsätter att den sparbank som planerar att bli bolag bildar ett aktiebolag och för detta bolag erhåller tillstånd att driva bank— verksamhet. Nästa steg i de båda alternativen är att sparbanken upplöses utan likvidation och fusio— neras med aktiebolaget.

I det ena alternativet tillskapas härefter en stif— telseliknande fond som erhåller de aktier sparban—

ken fått som betalning för överlåtelse av rörelsen till bolaget. Fondens aktieinnehav motsvarar värdet av sparbankens reserver. Den enda uppgift fonden i praktiken har är att förvalta aktierna, och för det fall dessa ger utdelning, återinvestera utdelningen i nya aktier i bolaget. Fonden har inget allmännyt— tigt ändamål men kommer i fall av konkurs eller likvidation att utdelas till allmännyttigt och väl— görande ändamål. Den leds av en styrelse bestående av minst fem ledamöter, varav flertalet väljs ur aktiebolagets styrelse. Härigenom tillförsäkras att fonden och aktiebolaget fortsättningsvis betraktas

som en enhet.

Den andra alternativa ombildningsmodellen lagstif— taren erbjuder de danska sparbankerna innebär, att i stället för upprättandet av en stiftelseliknande fond, aktiebolaget ges möjlighet att i samband med ombildningen tillskapa en bunden sparkassereserv som motsvarar värdet av det kapital sparbanken tillskjutit bolaget. Sparkassereserven har en sär— ställning som innebär att vid konkurs eller likvi— dation aktiekapital och övriga reserver tas i an- språk före sparkassereserven samt att, för det fall verksamheten upphör, Sparkassereserven skall använ— das för allmännyttigt och välgörande ändamål. Re— serven skall årligen uppskrivas med 10 % på den del av vinsten som inte åtgår för att täcka tidigare års förluster. Avsikten är att Sparkassereserven successivt skall minska sin andel av aktiebolagets

samlade reserver.

Oavsett vilket alternativ en sparbank väljer förut— sätter lagstiftaren att det i samband med en om— bildning eller en kort tid därefter kommer att emitteras aktier i bolaget till kunder, medarbet—

are, institutionella placerare och allmänheten. Dessa aktier kommer att på sikt bli noterade på Köpenhamns fondbörs.

4.3.1.2 Österrike

Den 1 januari 1987 trädde en ny bank- och kredit— marknadslag i kraft i Österrike. Lagen innehåller för sparbanker bland annat möjlighet att ombildas till aktiebolag. Lagens utformning i fråga om ak— tiebolagisering av sparbanker beror på en uttalad målsättning från den österrikiska regeringen att alla banker med en balansomslutning överstigande ca 5 miljarder svenska kronor bör bedriva verksamheten i aktiebolagsform.

De österrikiska sparbankerna har — liksom sparbank— erna i Sverige — ca 30 % av marknaden (inlåning). Sparbanksstrukturen skiljer sig emellertid från den svenska då den, liksom i Danmark, domineras av två stora sparbanker. Därefter följer 3—4 medelstora sparbanker medan övriga 120 sparbanker är små och lokala.

År 1979 fick de österrikiska sparbankerna legala möjligheter att bedriva samma verksamhet som af— färsbankerna. Den praktiska konsekvensen har, lik— som i andra länder, blivit att särskilt de större sparbankerna har volymmässigt och rörelsemässigt allt mera kommit att likna affärsbankerna och att därmed gradvis frågan om riskkapitalförsörjningen för sparbankerna blivit fokuserad.

Lagstiftningens möjlighet för sparbankerna att lösa riskkapitalförsörjningen genom att överföra verk— samheten till aktiebolagsform finns, som inled—

ningsvis antytts, i den nya lagstiftningen. Ombild- ning till aktiebolag måste föregås av ett kvalifi— cerat majoritetsbeslut av styrelse och huvudmän. Efter beslut får alla sparbanker oavsett storlek ombildas till aktiebolag. Själva ombildningen kan sammanfattas i följande punkter.

1. Efter att banken bolagiserats överförs aktierna i bolaget i sin helhet till ett holdingbolag vars syfte är att bedriva aktieförvaltning samt allmännyttig verksamhet. Holdingbolagets aktie- innehav går inte att överlåta.

2. Holdingbolaget har således ingen ägare. Det "ägs" av den tidigare sparbankens intressenter, dvs. av kommunen om sparbanken är kommunal och

av "sig själv" om sparbanken är oberoende.

3. Holdingbolaget och aktiebolaget kan ha gemensam ledning men måste inte ha det. Ledning av hol- dingbolaget räknas inte som "huvudsaklig yrkes- verksamhet", vilket möjliggör att ledningen för aktiebolaget och holdingbolaget kan sammanfalla.

4. Det egna kapitalet i aktiebolaget kan förstärkas genom en emission till allmänheten. Holdingbola- gets aktier måste dock alltid utgöra minst 51 % av aktiekapitalet och svara för en röstmajori— tet.

En av de största österrikiska sparbankerna har of— fentliggjort planer på att konvertera till aktie- bolag enligt den nya lagstiftningen. Ombildningen beräknas ske vid utgången av år 1990.

Under 1950— och 1960—talen ökade gradvis konkurren- sen på den brittiska kreditmarknaden. Sparbankerna hade i jämförelse med sina konkurrenter inskränkt handlingsfrihet och en anpassning till de nya för- hållandena var nödvändig. Genom en förändrad lag— stiftning i början av 1970-talet möjliggjordes ett väsentligt bredare produktutbud och vidare tillkom en clearingbank och en central styrelse för samtli— ga brittiska sparbanker. Denna institutionella för- ändring kom senare att visa sig ha mycket stor be— tydelse för sparbankernas framtida utveckling. Allt sammantaget medverkade till att sparbankerna mot slutet av 1970—talet och början av 1980—talet tog tillbaka en del av de marknadsandelar som tidigare förlorats. För närvarande har de dock endast ca fy- ra procent av marknaden (inlåning).

Nya problem för de brittiska sparbankerna uppdaga— des under 1980-talet. Samordningen i den nya cent- rala styrelsen var trög och svårbearbetad. Den all- männa avregleringen ökade konkurrensen och därtill kom samordningssträvandena inom EG. Trots dessa om- ständigheter framstod kapitalförsörjningsfrågan som det viktigaste problemområdet. De brittiska spar- bankernas enda metod att förbättra kapitalbasen var vinstavsättningar. Denna inskränkta handlingsfrihet tillsammans med starka krav på förändring och där— med på stora investeringar gjorde att kapitalan— skaffningsfrågan fokuserades.

Parallellt genomfördes under 1980-talets början en omfattande fusionsverksamhet inom de brittiska sparbankerna. De drygt 70 sparbanker som funnits i början av 1970—talet reducerades år 1980 till 16.

År 1983 togs de slutgiltiga stegen och i dag finns endast fyra sparbanker kvar.

Den brittiska sparbanksrörelsen liksom även landets regering har arbetat för att möjliggöra för spar- bankerna att övergå till 'aktiebolagsformen. Denna process inleddes år 1984 genom en skrivelse från sparbankerna och en regeringsdeklaration om att ut-

arbeta en proposition i ämnet.

En viktig fråga i detta sammanhang var vem som ägde de brittiska sparbankerna. Eftersom skilda meningar fanns krävdes en juridisk process för att ägarfrå- gan skulle lösas. Processen slutade i överhuset år 1986 och regeringens uppfattning, att ingen kan an- ses vara ägare av en brittisk sparbank, segrade. Härefter låg vägen öppen för sparbankernas ombild- ning till bolag.

Ombildningen inleddes med att ett holdingbolag bil— dades, vilket kom att regleras av befintlig aktie— bolagslagstiftning. Holdingbolaget har under sig ett antal helägda finansiella dotteraktiebolag. Bland dessa finns de tidigare fyra sparbankerna som nu ombildats till fyra bankaktiebolag.

Intentionerna för den nya holdingbolagsgruppen var att fullfölja den gamla traditionen av en bank för privatpersoner och att förhindra ägandekoncentra— tion. Vidare önskade man att i någon form ha kvar den regionala förankringen.

Under hösten 1986 genomfördes den välplanerade ak- tieemissionen. Det är den största emissionen som dittills genomförts i Storbritannien och under kort tid tecknade omkring var tionde person i landet sig

för aktier. När emissionen var avslutad kvarstod ca två miljoner aktieägare vilka tillsammans betalat in 1,3 miljarder pund.

Sparbankernas kunder, anställda och deltagare i bankernas pensionssystem erbjöds aktieteckning med 200—10 000 aktier per person. Varje aktie kostade 0,5 pund. Nämnda kategorier garanterades till- delning av tecknade aktier.

Ägarkoncentration har förhindrats genom att ingen kan äga mer än fem procent av aktierna under de fem första åren efter emissionen. Därefter skall ingen kunna kontrollera mer än femton procent av aktieka-

pitalet och därmed rösterna.

Det har också bildats en fond med regional förank- ring. Fonden äger fem procent av aktierna i koncer— nen men saknar rösträtt. Årligen görs en avsättning till fonden motsvarande en procent av en tredjedel av nettovinsten. Fondens och de regionala fondernas ändamål är att stödja allmännyttiga och välgörande ändamål.

Strukturförändringen av de brittiska sparbankerna har varit mer radikal än i något annat land. På några få år har hela sparbanksverksamheten omorga- niserats och omstrukturerats, företagsformen har ändrats och verksamhetsfältet har drastiskt utvid- gats.

4.3.2 Building Societies De institut i Storbritannien som mest liknar de svenska hypoteksinstituten är Building Societies. Det finns omkring 140 sådana institut. En del av

dem har mycket stor balansomslutning och ett riks— täckande kontorsnät, medan andra har en blygsam verksamhet inom ett litet geografiskt område. Buil— ding Societies kan sägas vara ömsesidigt ägda fas- tighetsfinansierande organisationer. De skiljer sig från de svenska hypoteksinstituten på avgörande punkter. Det mest särskiljande är deras breda verk— samhetsområde, vilket innefattar bland annat inlå- ning från allmänheten. Insättarna i ett Building

Society anses vara ägare av institutet.

I samband med den genomförda avregleringen av den engelska kapitalmarknaden har Building Societies i jämförelse med andra institut varit begränsade vad gäller verksamhetsområdet. Detta har lett till att de tappat marknadsandelar och framtvingat lagänd— ringar som ger dem ökade möjligheter till nya akti- viteter. I vissa fall har dessa ändringar inte an— setts tillräckliga utan ytterligare krav på föränd- ringar av lagstiftningen och institutens verksam— hetsförutsättningar har uppställts bl.a. för att de nya kraven på kapitaltäckning skall kunna uppfyl- las.

Trots genomförda lagändringar, vilka tillgodosåg Building Societies krav, har några av dem nu på allvar övervägt att överge den ömsesidigt ägda fö— retagsformen och ombilda sig till aktiebolag. Det näst största institutet, Abbey National, har redan genomfört aktiebolagsbildning.

Förutsättningar för aktiebolagsbildning tillkom ge— nom lagändring i början av år 1988. I förarbetena till denna lagändring uppställs tre grundförutsätt- ningar för bolagsbildning. För det första måste det finnas ett starkt förankrat stöd för en ombildning

bland insättare och låntagare. Vidare måste ombild- ningen genomföras så att alla behandlas rättvist och slutligen skall satsningen vara seriös och långsiktig, innebärande bland annat att upparbetat kapital skall stanna kvar i organisationen.

När det gäller stödet bland medlemmarna för en om- bildning uppställer lagen krav på dels att en majo— ritet av låntagarna skall rösta för en ombildning till aktiebolag, dels att tre fjärdedelar av insät— tarna skall rösta för ombildning och dels att minst en femtedel av samtliga insättare skall delta i denna omröstning.

Som ovan nämnts är det ännu så länge bara Abbey Na- tional som genomfört en ombildning till aktiebolag. Detta innebär att institutets verksamhet fortsätt— ningsvis regleras av banklagstiftningen och att därmed helt nya förutsättningar öppnats för kapi- talanskaffning och breddning av verksamheten.

För att en aktiebolagsbildning skall få genomföras krävs således ett starkt stöd från såväl låntagare som insättare. När Abbey National skulle genomföra ombildningen erbjöd man i samband med omröstningar— na låntagare och insättare gratisaktier i det nya bolaget. Även anställda fick gratisaktier. För att vara berättigad till dessa gratisaktier krävdes att en låntagare hade ett lån av minst 100 pund, att en insättare hade en medlemsandel av minst 100 pund eller att en anställd innehaft tjänst under en viss minimitid. Varje person som uppfyllde något av des— sa krav fick sig tilldelat 100 gratisaktier till ett sammanlagt värde av omkring 120-160 pund. För det fall någon person var både låntagare, insättare och anställd fick denne 300 gratisaktier till ett

värde av omkring 360-480 pund.

I samband med aktiebolagsbildningen erbjöds de tre kategorierna en riktad nyemission, innebärande att de på förmånliga villkor kunde teckna ytterligare aktier i det nybildade bolaget. Genom detta förfa- rande kom Abbey National att kraftigt förstärka sin kapitalbas så att bolaget för en tid av flera år inte behöver vidtaga ytterligare åtgärder för att anskaffa riskkapital.

Ombildningen av Abbey National till bolag antas ha tagit en hel del resurser i anspråk för organisa— tionen och det finns som nämnts flera exempel på Building Societies som valt att bli kvar i den gam— la företagsformen. Det avgörande synes vara vilken strategi instituten har för framtiden; om de vill fortsätta med sin relativt smala verksamhet eller om de föredrar att bredda verksamheten och eventu— ellt även bli aktiva i andra länder. Det senare al- ternativet får anses förutsätta en ombildning till

aktiebolag.

4.3.3 Trygg—Hansa

Det svenska försäkringsbolaget Trygg—Hansa sakrö- relse ombildades vid årsskiftet 1988/1989 från att ha varit ett ömsesidigt ägt försäkringsbolag till att drivas i aktiebolagsform. Detta innebar att den övervägande delen av de försäkringstagare som hade vanliga sakförsäkringar för privatpersoner och for- donsägare automatiskt blev aktieägare i det nybil- dade bolaget Trygg-Hansa Holding AB.

Sakförsäkringsrörelsen drevs tidigare i ett moder- bolag i form av ömsesidigt bolag, vilket formellt

innebar att försäkringstagarna var bolagets ägare. Moderbolaget, Hansa ömsesidig sakförsäkring, hade i sin tur fyra dotterbolag för olika typer av sakför- säkringar. Trygg-Hansa ansåg att den ömsesidiga bo— lagsformen var otidsenlig och mindre lämpad för da- gens försäkringsverksamhet. Därför beslöts i juni 1988, vid ordinarie bolagsstämmor i berörda bolag inom koncernen, att hela sakförsäkringsrörelsen skulle omorganiseras och i framtiden drivas i ak— tiebolagsform. Motiven för en sådan förändring var att aktiebolagsformen ökar möjligheten till kapi— talanskaffning, att en framtida börsintroduktion medför en fortlöpande värdering av företaget och att en ändrad organisationsform och börsintroduk- tion leder till en vitalisering av verksamheten som kommer att påverka hela försäkringsmarknaden. På bolagsstämmorna betonades att som förutsättningar för en aktiebolagsbildning skulle gälla att försäk- ringstagarna skulle ha fortsatt kontroll och infly- tande, att konsolideringskapitalet skulle hållas intakt, dvs. att inget kapital fick lämna försäk- ringsrörelsen, samt att regeringen medgav befrielse från statlig inkomstskatt och utskiftningsskatt som skulle kunna uppkomma vid omorganisationen.

Ombildningen genomfördes i flera steg och inleddes med att två av de fyra dotterbolagen likviderades efter att samtliga tillgångar och skulder överförts till moderbolaget Hansa ömsesidig sakförsäkring. Nästa steg var att moderbolaget tillsammans med det tredje dotterbolaget, Hansa Trafik, och livförsäk— ringsbolaget i koncernen bildade Hansa Holding AB. Därefter köpte holdingbolaget moderbolagets aktier i det fjärde dotterföretaget Hansa Företag AB och genomförde ett namnbyte på detta bolag till Hansa Försäkrings AB. Moderbolaget och dotterbolaget Han-

sa Trafik överlät härefter samtliga sina tillgångar och skulder till Hansa Försäkrings AB med undantag av sina aktieinnehav i Hansa Holding. De båda ömse- sidiga bolagen, moderbolaget Hansa Sakförsäkring och dess dotterbolag Hansa Trafik, kom efter dessa åtgärder att som enda tillgång ha aktier i holding- bolaget. Sista steget i avvecklingen av de ömsesi— diga bolagen var att likvidera dessa och i form av premieåterbetalning fördela tillgångarna mellan delägarna, dvs. försäkringstagarna i resp. bolag. För att erhålla en hög konsolideringsgrad i Hansa Försäkrings AB avslutades ombildningen med att hol— dingbolaget lämnade ett aktieägartillskott.

Omkring en miljon försäkringstagare berördes av bo- lagsombildningen. De som den 28 september 1988, da— gen för de extra bolagsstämmorna, var försäkrings- tagare i Hansa Sak och Hansa Trafik var berättigade att delta i aktietilldelningen. Antalet aktier som varje försäkringstagare erhöll, bestämdes med ut— gångspunkt i dennes andel av summan av de fem se— naste årens totala premieinbetalningar.

Genom aktiebolagsbildningen blev det nya bolaget Trygg—Hansa Holding AB, mätt i antalet aktieägare, Sveriges största aktiebolag med cirka en miljon ak— tieägare. Som en jämförelse kan nämnas att Volvo och S—E—Banken har cirka 170 000 resp. 150 000 aktieägare.

5 ÖVERVÄGANDEN ocs FÖRSLAG

5.1 Allmänna motiv för en förändring av hypoteks— institutens organisationsform

Mitt uppdrag innefattar en samlad översyn av hypo— teksinstitutens organisation och verksamheter samt av de författningar som rör instituten. Denna över- syn bör enligt mina direktiv ske med utgångspunkt i de radikalt förändrade förutsättningar som nu råder för verksamheter på kreditmarknaden. Vidare bör en- ligt direktiven utredningsarbetet vara inriktat på att främja förutsättningarna för en effektiv kon— kurrens på denna marknad.

Mitt mål är att åstadkomma en moderniserad organi— sationsform för hypoteksinstituten som gör det möj— ligt för dessa institut att verka och utvecklas ef- ter sina egna förutsättningar på en avreglerad kre— ditmarknad.

En utgångspunkt är därvid att kapitalkraven för svenska kreditinstitut kommer att anpassas till de normer som gäller utomlands och framför allt inom EG. Dessa krav måste då också gälla för hypoteksin- stituten, om de skall kunna dra nytta av upplåning på en internationaliserad kreditmarknad och möta konkurrens från utländska institut. En anpassning av kapitalkraven för hypoteksinstituten till vad

som kommer att gälla för andra, såväl svenska som utländska kreditinstitut är därför också nödvändig från konkurrensneutralitetssynpunkt. I prop. 1989/90:43 om kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut har regeringen också föreslagit sådana kapitaltäckningsregler.

De nya kapitaltäckningskraven medför i och för sig att hypoteksinstituten kommer att behöva förstärka sina kapitalbaser. Om instituten i framtiden skall bibehålla eller flytta fram sina positioner på en expanderande kreditmarknad är det också av detta skäl nödvändigt att öppna möjligheter till för- stärkning av kapitalbasen.

Hittills har staten dels i princip garanterat in— stitutens upplåning, dels på olika sätt bidragit till institutens grundkapital och dels reglerat deras upplåningskapacitet. Sådana insatser från statens sida är dock i princip oförenliga med ut— gångspunkten konkurrensneutralitet på kreditmark- naden, i vart fall om inte staten betingar sig en marknadsmässig ersättning för sina garantier och en marknadsmässig avkastning på insatt kapital. Fort— satta åtaganden från statens sida på marknadsmässi— ga villkor innebär emellertid att staten i framti— den direkt skulle engagera sig i något som närmast påminner om bankverksamhet. Tillskott av kapital på marknadsmässiga villkor innebär också en aktiv pla— ceringsverksamhet från statens sida, som för att te sig rimlig måste kunna grundas på något näringspo- litiskt eller kreditpolitiskt motiv. Sådana motiv kan knappast anföras och återfinns inte heller i mina direktiv. Inte heller ter det sig rimligt att staten skulle med förbiseende av konkurrensneutra— litetsaspekter på icke marknadsmässiga villkor in—

marknaden.

Dagens reglering av hypoteksinstituten har histo- riska rötter. På en reglerad kreditmarknad med kre— ditransonering var det också rimligt att statens inflytande garanterades i institutioner som i mångt och mycket fungerade som statens instrument för fördelning av krediter på sektorer. I detta system reglerades även räntemarginaler och någon möjlighet för instituten att styra sin lönsamhet eller upp— ställa avkastningskrav fanns knappast.

Det naturliga synsättet på dagens kreditmarknad är att hypoteksinstituten mot bakgrund av generella kapitaltäckningskrav själva har att visa sin kre- ditvärdighet inför marknaden. Detta måste också innebära att avkastningskrav kan ställas på verk— samheten. I samband med externt tillskott av kapi- tal till instituten kommer också rimligen avkast- ningskrav att resas.

Min utgångspunkt är därför att de statliga garan— tierna bör avvecklas i takt med att utelöpande ob— ligationslån förfaller till inlösen och att staten inte har anledning att genom olika former av till- skott eller garantier förstärka hypoteksinstitutens kapitalbaser eller reglera deras upplåningskapaci— tet.

Genom sin garantigivning reglerar staten i dag ock- så hypoteksinstitutens utlåningskapacitet. Denna utlåningsreglering står inte heller i samklang med konkurrensneutralitet.

För att kunna åstadkomma konkurrensneutralitet mel—

lan olika kreditinstitut på kreditmarknaden, är det enligt min mening inte meningsfullt eller ens möj- ligt att bygga vidare på den organisationsform el- ler den reglering under vilken hypoteksinstituten nu verkar. Regelsystemet är, i vart fall för stads- och Landshypotek, i många avseenden föråldrat och organisationsformen som sådan inte avpassad för verksamheter på en avreglerad kreditmarknad med de innovationer som där hela tiden avlöser varandra.

Som ovan nämnts innebär de nya kapitalkrav som kom- mer att ställas på hypoteksinstituten att dessa måste tillföras kapital. Inom ramen för den nuva— rande organisationsformen kan detta ske endast i begränsad omfattning genom utgivning av förlagslån och genom de eventuella tillskott som låntagarna kan vara villiga att ge. Det kapital som härigenom kan tillföras hypoteksinstituten torde inte vara tillnärmelsevis tillräckligt för att instituten skall klara de nya kapitaltäckningskraven och sam— tidigt utvecklas på kreditmarknaden.

Den nuvarande detaljerade regleringen av hypoteks— instituten innebär vidare - särskilt med de senaste årens snabba förändringar på kreditmarknaden — att statsmakterna med jämna mellanrum måste ta ställ- ning till en rad frågor som närmast har karaktären av justeringar i bolagsordning. Detta är inte någon lämplig roll för statsmakterna i sammanhanget utan sådan typ av verksamhet hör lämpligen samman med den statliga tillsyn som bör utövas i generella former. Därtill kommer att systemet tidsmässigt medfört fördröjningar när det gäller hypoteksinsti- tutens möjligheter att delta i utvecklingen på kre- ditmarknaden.

Vid överväganden rörande hypoteksinstitutens fram- tida organisationsform måste också beaktas att de skatteregler som skall gälla för hypoteksinstituten står i överensstämmelse med dem som statsmakterna fastställer för liknande kreditinstitut. Den nuva- rande särregleringen för hypoteksinstituten öppnar för en ständigt pågående debatt om huruvida dessa institut gynnas eller missgynnas i skattemässigt hänseende. Det bästa sättet att slutgiltigt åstad— komma neutralitet i beskattningshänseende är att för hypoteksinstituten välja en organisationsform som innebär att skattereglerna sammanfaller med de regler som gäller för övriga kreditinstitut.

Skatteregler, kapitaltäckningsregler, rörelseregler och tillsynsformer m.m. ändras kontinuerligt. Ett bibehållande av nuvarande särställning för hypo— teksinstituten innebär att ställning hela tiden måste tas till hur ändringar i dessa hänseenden skall påverka instituten. Från denna synpunkt är det rimligt att överväga en organisationsform som innebär att hypoteksinstituten med automatik konti— nuerligt underkastas de nya förutsättningar som be— slutas. Härvid kan några olika modeller komma i fråga.

5.2 Modell för en ny organisationsform

I föregående avsnitt har skäl redovisats för en förändring av hypoteksinstitutens organisationsform och den lagstiftning som reglerar dessa institut. Därvid har konstaterats att det inte är tillräck— ligt med vissa smärre justeringar. Det kan mot den- na bakgrund inte anses tillräckligt att överväga så

små förändringar som införandet av ett marknadsmäs—

sigt avkastningskrav på de egna fonderna eller del därav, eller att avgiften för grundfond resp. ga— rantifond skulle fastställas på rent marknadsmäs— siga villkor. Bland annat krav på kapitaltäckning och konkurrensneutralitet förutsätter mer genomgri— pande förändringar.

Ett ytterligare alternativ med mindre djupgående förändring vore att behålla hypoteksinstituten som en särskild associationsform men att lands- och Stadshypoteksföreningarna genom fusion gick upp i resp. centralt organ och till detta överlät sin rö— relse med tillgångar och skulder. Därmed skulle Stadshypotek, Landshypotek och Skeppshypotek bli tre självständiga juridiska personer vilket kan jämföras med de sammanlagt 33 som finns idag. En— bart en sådan förändring skulle medföra vissa möj— ligheter till effektivisering och rationalisering. När det gäller institutens akuta behov av kapital för att uppfylla kapitaltäckningskraven och kravet på konkurrensneutralitet, vilka är två tungt vägan— de skäl för förändring, är emellertid en sådan sam- manslagning ingen lösning på problemen.

Det har redan i föregående avsnitt slagits fast att det inte är meningsfullt att bygga vidare på den nuvarande organisationsformen och den reglering un- der vilka hypoteksinstituten nu verkar. vägande skäl talar för att inte behålla hypoteksformen som särskild associationsform utan att i stället inord- na hypoteksinstituten i någon juridisk form som re— dan finns och är reglerad i svensk lag. De tänkbara alternativen är därvid ekonomisk förening och ak— tiebolag.

Innan dessa två alternativ närmare övervägs lämnas

i det följande en kortfattad beskrivning av ekono— misk förening och aktiebolag.

5.2.1 Ekonomisk förening

I Sverige utgör den ekonomiska föreningen en viktig associationsform som kompletterar andra företags- former inom näringslivet, främst då aktiebolaget. Totalt är för närvarande ca 20 000 ekonomiska för— eningar registrerade i länsstyrelsernas förenings— register varav ca 9 000 är bostadsrättsföreningar. De grenar av den svenska kooperationen som är mest utvecklade är den allmänna konsumentkooperationen, lantbrukskooperationen, bostadskooperationen och oljekooperationen. En stor del av landets befolk— ning är som medlemmar, kunder eller anställda enga— gerade i någon form av kooperativ verksamhet. Anta— let medlemmar uppgår till, inom konsumentkoopera— tionen ca 3 miljoner, inom bostadskooperationen ca 600 000 och inom producentkooperationen, där lant— brukskooperationen är den övervägande delen, drygt 150 000.

Ekonomisk förening är liksom aktiebolag en associa- tionsform som enligt svensk rätt kan användas utan personligt ansvar för ägarna och medlemmarna. Gäl— lande bestämmelser finns i lagen (1987:667) om eko— nomiska föreningar. Lagen trädde i kraft den 1 ja— nuari 1988 och ersatte en lag från år 1951. År 1975 infördes en ny aktiebolagslag och som ett led i förnyelsen av associationslagstiftningen kom år 1980 en ny lag rörande handelsbolag och enkla bo— lag. Det var därför naturligt att 1951 års före— ningslag, som utformats efter mönster av då gällan- de 1944 års aktiebolagslag, år 1987 ersattes med en mer ändamålsenlig och modern föreningslag.

Utmärkande för en ekonomisk förening är att den ge— nom ekonomisk verksamhet skall främja sina medlem— mars ekonomiska intressen och att medlemmarna skall delta i verksamheten som konsumenter, leverantörer eller på annat sätt. Kravet på deltagande i verk- samheten ger den ekonomiska föreningen en koopera- tiv prägel. Den kooperativa karaktären markeras yt— terligare genom att medlemskapet i princip skall vara öppet, genom att varje medlem som huvudregel skall ha en röst samt genom att utdelning av över- skott i huvudsak skall ske i proportion till varje medlems deltagande i verksamheten.

Föreningslagens första paragraf slår fast att med— lemmarna i en ekonomisk förening kan delta i verk— samheten som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer, med egen arbetsinsats, genom att begagna föreningens tjänster, eller på liknande sätt. En förening som uppfyller lagens ändamålsbe- stämmelse men som driver annan än i lagens första paragraf angiven verksamhet anses som icke—koopera- tiv och utestängs från möjligheten att uppträda som ekonomisk förening.

För vissa ekonomiska föreningar gäller särskilda regler. Så är fallet med bl.a. bostadsrättsföre— ningar, sambruksföreningar, understödsföreningar och arbetslöshetskassor. I 1951 års lag fanns en bestämmelse som räknade upp ett antal föreningar och andra juridiska personer vilka lagen inte var tillämplig på. Bland de uppräknade föreningarna fanns de nu angivna men också hypoteksföreningarna. I den nya föreningslagen borttogs denna uppräkning av undantag från lagens tillämpningsområde. Som förklaring härtill anges i förarbetena att eftersom

det av en allmän princip följer att speciallag tar över allmän lag, det är överflödigt att behålla uppräkningen av undantagen i den nya föreningsla—

gen.

Föreningslagen innehåller också en definition av vad som skall anses utgöra en koncern i de fall moderföretaget utgörs av en ekonomisk förening. Motsvarande bestämmelse finns i aktiebolagslagen. Koncerndefinitionen tar endast sikte på klara kon— cernbildningar, dvs. sådana fall där en ekonomisk förening står i ett visst ägandeförhållande till dotterföretaget eller där föreningen på något annat sätt har bestämmande inflytande över dotterföretag— et och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. Andra grupperingar där ekonomiska före- ningar ingår omfattas alltså inte av koncernbegrep— pet. Således reglerar inte koncernbestämmelsen den samverkan som förekommer mellan ett centralförbund och flera lokala föreningar inom en kooperativ or— ganisationsstruktur.

För att kunna bilda en ekonomisk förening krävs en- ligt huvudregeln minst fem medlemmar. Medlemmarna skall anta detaljerade stadgar samt välja styrelse och revisorer. Stadgarna skall bl.a. ange ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art, den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, grunderna för fördelningen av förening— ens vinst, hur man skall förfara med föreningens tillgångar när föreningen upplöses samt vad som skall gälla om förlagsinsatser skall förekomma. För att en förening skall anses vara en juridisk person och äga rättskapacitet skall den vara registrerad hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrel— se enligt stadgarna har sitt säte.

Ekonomiska föreningar är i princip öppna samman— slutningar och en medlem skall ha rätt att när som helst säga upp sitt medlemskap och efter viss tid få ut sina inbetalda medlemsinsatser. Medlemskapet i en förening är personligt. Det kan således inte knytas vid en fastighet, vid en rörelse eller el- jest något som är skilt från personen. En annan sak är att det för att medlemskap skall beviljas en person, kan krävas exempelvis att han innehar en fastighet. Föreningslagen skiljer mellan medlemskap och medlemsandel i en förening. Till medlemskapet hör rätten att delta i föreningens förvaltning och att ta föreningens tjänster i anspråk. En medlems andel däremot representerar rätten att lyfta vinst som utfaller på andelen eller belopp som svarar mot andelen vid utträde ur föreningen eller vid dennas likvidation. Medan medlemskapet är personligt och inte kan överföras till någon annan kan en medlems andel däremot övergå på eller överlåtas till annan och således i vart fall under kortare tid skiljas

från medlemskapet.

Ändamålet med medlemmarnas insatser är att före- ningen genom inbetalning därav skall erhålla medel för att kunna fullfölja sin i stadgarna angivna verksamhet. Genom att betala insatsen fullgör med- lemmen en skyldighet för att vara medlem i före— ningen. Är 1984 infördes en möjlighet för ekonomis- ka föreningar att ta till sig riskbärande kapital från andra än medlemmarna. Detta kan ske genom sär— skilda kapitalinsatser, s.k. förlagsinsatser. För— lagsinsatserna räknas till det bundna egna kapita— let och intar en mellanställning mellan medlemska— pitalet och det lånade kapitalet. Insatserna är in-

te förenade med någon rösträtt.

Föreningslagen innehåller också utförliga regler om bl.a. en förenings ledning, stämma, redovisning och likvidation vilka i stort överensstämmer med övriga

associationsformers bestämmelser.

5.2.2 Aktiebolag

Den dominerande associationsformen inom svensk in- dustri och annan näringsverksamhet är aktiebolaget. Under år 1987 bildades 27 517 nya aktiebolag och vid årets utgång fanns sammanlagt 315 836 aktiebo- lag registrerade.

Den nu gällande aktiebolagslagen (1975:1385) är den femte lagen i detta ämne i vårt land. Lagstiftning- en är mycket utförlig och detaljerad och komplette- ras av ett flertal andra författningar, bl.a. av aktiebolagsförordningen.

Ett grundläggande drag i lagstiftningen är att åt— skilligt rörande aktiebolag registreras i ett of— fentligt register som förs av Patent- och registre— ringsverket. Tanken med detta registreringssystem är att säkra offentlighet och insyn i aktiebolagen.

Ett aktiebolag måste ha ett aktiekapital som uppgår till minst 50 000 kr., fördelat på aktier som skall lyda på visst nominellt belopp. Detta kapital till- skjuter de ursprungliga ägarna. Aktieägarna svarar inte personligen för bolagets åtagande och förplik— telser. Borgenärer får hålla sig till bolagets tillgångar. I syfte att säkra borgenärernas rätt innehåller aktiebolagslagen ett flertal regler om inbetalning av aktiekapital och om skydd för aktie— kapitalet. Aktiekapitalet fungerar med andra ord

som en slags garanti för borgenärsintressena. Lagen innebär i detta hänseende bl.a. att aktiekapitalet i princip inte får delas ut till aktieägarna. När viss del av aktiekapitalet gått förlorat blir bola— get skyldigt att upphöra med sin verksamhet och träda i likvidation.

Aktiekapitalet i ett aktiebolag kan höjas eller sänkas. Höjning av aktiekapitalet sker genom ny— emission eller fondemission. Nyemission innebär att aktieägare får göra ytterligare inbetalningar till bolaget mot utfående av nya aktier. Också andra än aktieägare kan ges rätt att delta i en nyemission. Vid fondemission sker inte någon inbetalning till bolaget, utan detta sker vanligen genom att nya ak- tier emitteras efter det att fonderad vinst har öv- erförts till aktiekapitalet. Inbetalning av aktie- kapital sker oftast medelst pengar. Det kan emel- lertid också ske genom att annan egendom överläm— nas, s.k. apport. Som exempel på apportegendom kan nämnas rörelser, varumärke, patent, varulager, fas— tigheter och aktier i andra bolag.

I ett aktiebolag skall finnas tre bolagsorgan: bo— lagsstämma, styrelse och revisorer. Har bolaget ett aktiekapital på 1 miljon kr. eller mer, skall det dessutom finnas en verkställande direktör. Bolags- stämman är det överordnade, i sista hand beslutande organet. Alla aktieägare har i princip rätt att delta i bolagsstämman. Styrelsen består av en eller flera ledamöter. Uppgår aktiekapitalet till 1 mil— jon kr. eller mer, måste styrelsen bestå av minst tre ledamöter. Styrelsen förvaltar bolagets angelä- genheter. Har verkställande direktör utsetts, skall den löpande förvaltningen handhas av honom och led— ningen och förvaltningen i övrigt tillkomma styrel—

För granskning av styrelsens och verkställande di— rektörens förvaltning samt bolagets räkenskaper skall det finnas en eller flera revisorer. Dessa väljs av bolagsstämman. Revisorns kontrollfunktion avser i första hand bolagets årsredovisning men om- fattar i princip också fortlöpande granskning och tillsyn över företagsledningens förvaltning. Denna tillsyn utövas inte bara i aktieägarnas intresse. Revisorerna skall också övervaka att sådana regler iakttas som avser att skydda andra intressen t.ex. minoritetsaktieägare, fordringsägare, aktieköpare och det allmänna.

Som framgår av det förut anförda är aktieägarna delägare' i företagets egna kapital. Det är vanligt att alla aktier därvidlag har lika rätt. Det före- kommer emellertid också att åtskillnad görs mellan olika aktieslag. Olikheterna kan avse aktiernas an- del i bolagets tillgångar och vinst. Olikheterna, som måste framgå av bolagsordningen, består i de flesta fall i att vissa aktier får företräde fram— för andra. Man brukar använda beteckningen prefe— rensaktier för aktier med företräde medan de övriga aktierna kallas stamaktier. Företrädesrätten avser vanligtvis rätten till vinstutdelning. Företrädes— rätten till vinstutdelning kan varieras på olika sätt. Ofta kombineras företrädesrätten till utdel- ning med en bestämmelse att preferensaktier vid bo- lagets upplösning har företrädesrätt till sitt no— minella belopp men därutöver ingen rätt alls. Even- tuellt överskott tillkommer alltså stamaktierna en— samma när bolaget upplöses. Denna typ av preferens— aktier kan i själva verket sägas utgöra ett slags mellanform mellan stamaktier och obligationer. I

fråga om preferensaktier är det vanligt att sådana aktier har företrädesrätt till ackumulativ utdel- ning. Innebörden härav är att preferensaktieägarna har rätt att få ut alla från tidigare år resterande företrädesberättigade belopp innan vinstutdelning får ske till stamaktieägarna.

En annan åtskillnad som ofta görs mellan aktier av olika slag avser rösträtten. Även sådana åtskillna— der måste framgå av bolagsordningen. Enligt aktie- bolagslagen får rösträttslösa aktier inte förekom- ma. Däremot kan rösträtten graderas mellan olika aktier. Röstvärdet för en aktie får dock aldrig överstiga tio gånger röstvärdet för en annan aktie. Bestämmelser om olikhet i röstvärdet införs ofta för att garantera en viss grupp aktieägare ett do— minerande inflytande i ett aktiebolag.

Huvudprincipen i aktiebolagslagen är således att de som har majoriteten av rösträtten också bestämmer i bolaget. Lagen innehåller emellertid ett antal reg- ler som syftar till att skydda minoriteten mot maktmissbruk. Dessa bestämmelser utgörs av sådana som uppställer krav på kvalificerad majoritet vid vissa beslut om ändring i bolagsordningen. Också beslut om nedsättning av aktiekapitalet, om lik— vidation och om fusion med annat aktiebolag kräver i vissa fall kvalificerad majoritet. Varje aktie— ägare har vidare rätt att på bolagsstämman ställa frågor om bolagets angelägenheter. Styrelsen måste besvara dessa frågor såvida inte ett svar skulle skada bolaget. Slutligen kan nämnas att en minori— tet har viss rätt att fordra vinstutdelning och att aktieägare har en principiell företrädesrätt att teckna aktier när beslut fattas om nyemission utan

apport.

Enligt aktiebolagslagen är aktier i princip fritt överlåtbara. Från denna princip görs emellertid två undantag. I bolagsordningen kan ges bestämmelser om lösningsrätt för övriga delägare vid övergång av aktier. Vidare kan i bolagsordningen intas förbe— håll att aktier i bolaget inte får förvärvas av ak- tiebolag eller samfälligheter eller av vissa slag av aktiebolag eller andra samfälligheter eller av annan än svensk medborgare. Den som förvärvar en aktie får därmed samtliga en aktieägare tillkomman- de rättigheter. I princip kan ingen sådan rättighet överlåtas för sig. En aktie är mot bolaget odelbar.

Ett bland flera för ett aktiebolag karakteristiska drag jämfört med andra associationsformer är att delägarna i bolaget i princip inte kan utträda ur detsamma. Anledningen härtill är att aktiekapitalet måste vara bundet till bolaget för att kunna full- göra sin funktion av garanti gentemot bolagets fordringsägare. Den enskilde aktieägaren kan dock frigöra sig från sitt engagemang i bolaget genom att han överlåter sitt aktieinnehav.

Aktiebolagslagen förutsätter i allmänhet att aktie— bolaget är ett ekonomiskt och juridiskt självstän- digt företag. Det förekommer emellertid ofta att ett ekonomiskt företag drivs inte som ett enda ak— tiebolag utan som en grupp av aktiebolag (koncern). En typisk koncern består av ett aktiebolag (moder- bolaget) och ett större eller mindre antal aktiebo— lag (dotterbolag) vilka behärskas av moderbolaget främst genom moderbolagets aktieinnehav i dotterbo- lagen.

I mina direktiv uttalas att stadshypoteksförening- arna och landshypoteksföreningarna närmast är att likna vid ekonomiska föreningar av kooperativ ka— raktär men att medlemmarna i en hypoteksförening inte har några andelar i föreningen och inte heller någon rätt till del i föreningens vinst.

Även om det till det yttre förefaller som om hypo- teksorganisationerna, i vart fall Stadshypotek och Landshypotek, har vissa likheter med en ekonomisk förening finns det väsentliga och grundläggande skillnader. Föreningslagen kan sägas vara en ramlag som i princip reglerar samtliga ekonomiska före— ningar medan envar av de tre hypoteksorganisatio- nerna tillkommit genom särskild lagstiftning vilken även ersätter de detaljregler och ändamålsbestäm- melser som en ekonomisk förening vanligtvis har i sina stadgar. Det kan ifrågasättas om den nu gäl- lande hypotekslagstiftningens ändamålsbestämmelser (lånerörelse, låneverksamhet, finansiering) är i överensstämmelse med föreningslagens krav och om det kooperativa inslaget i instituten uppfyller

lagens krav.

Som ovan framgått finns i vart fall två väsentliga skillnader mellan en ekonomisk förening och en hy- poteksförening. För det första finns det inga ande— lar i en hypoteksförening och vidare kan ingen ställa något anspråk på del i föreningens vinst. En låntagare blir emellertid automatiskt medlem i den långivande föreningen. Av detta förhållande skulle man med föreningslagens terminologi kunna hävda att en låntagare i en hypoteksförening har ett slags personligt medlemskap men saknar all form av med-

lemsandel. Till dessa olikheter kan också läggas Stadshypoteks och Landshypoteks unika organisato- riska uppbyggnad där varken de enskilda hypoteksfö— reningarna eller det centrala organet var för sig utgör kompletta kreditföretag.

Denna korta uppräkning av olikheter mellan hypo- teksorganisationerna och ekonomiska föreningar skulle kunna utvecklas ytterligare. Vad man kan fastslå härav är dock att organisationerna företer

stora olikheter med en ekonomisk förening.

De kreditinstitut som konkurrerar med hypoteksins- tituten är aktiebolag. Även sparbanks- och före— ningsbanksrörelserna bedriver med hypoteksinsti- tuten konkurrerande verksamhet i bolagsform, s.k. kreditaktiebolag. Från konkurrensneutralitetssyn- punkt skulle det vara en stor fördel om även hypo- teksinstituten kunde inordnas i aktiebolagsformen. Den nu gällande särregleringen ger upphov till en ständigt pågående debatt huruvida hypoteksinsti— tuten gynnas eller missgynnas i något hänseende jämfört med andra institut. Eftersom regelverket fortgående förändras är det naturligt att hypoteks- instituten får en organisationsform som innebär att de automatiskt underkastas de nya förutsättningar som beslutas för konkurrerande institut. Detta är ett bland flera skäl som talar för en ombildning till aktiebolag.

Kreditmarknadskommitténs förslag bygger på huvud— principen att all finansieringsverksamhet utanför banksystemet i framtiden skall bedrivas i aktie— bolagsform. Ett förslag som innebär att hypoteks- organisationernas särreglering behålls eller att organisationerna ombildas till ekonomiska förening—

ar skulle inte vara i linje med kreditmarknadskom— mitténs principiella utgångspunkt. Ett sådant för— slag skulle också motverka den konkurrensneutrali- tet kommittén eftersträvat vad gäller enhetlig fö— retagsform för finansieringsverksamhet. Mot detta skulle eventuellt kunna hävdas att det vore en för— del om olika typer av företagsformer tilläts kon- kurrera på samma marknad. Ett av huvudskälen till kravet på förändringar av hypoteksinstitutens or— ganisation och verksamhetsförutsättningar är dock att de olikheter i förutsättningarna som enligt dagens reglering föreligger mellan hypoteksinsti— tuten och konkurrerande institut måste försvinna eller i vart fall minimeras. Det synes vara svårt att med bibehållen särreglering eller ett före— ningsalternativ kunna till fullo tillgodose kravet på konkurrensneutralitet.

De nya kapitaltäckningskraven medför väsentligt skärpta krav på hypoteksinstituten. För att insti- tuten skall kunna behålla nuvarande balansomslut- ning krävs i vissa fall en kraftig förstärkning av deras kapitalbas. En eventuell ombildning till eko- nomisk förening innebär för hypoteksinstitutens del att möjligheterna att vidga kapitalbasen i prakti- ken alltjämt är mycket begränsade. En sådan före— ning måste i så fall, förutom egna vinster, erhålla nya insatser från medlemmarna. Detta måste dock i förevarande fall betraktas som en orealistisk lös- ning. Om däremot instituten ombildas till aktiebo— lag öppnas, i vart fall på sikt, den riskkapital- marknad konkurrerande kreditinstitut redan nu har tillgång till.

Ett annat skäl som talar för aktiebolagsbildning är

den tilltagande internationaliseringen och behovet

för de institut som verkar på den internationella marknaden att ha en etablerad och för alla välkänd företagsform. Om hypoteksorganisationerna helt el— ler delvis inordnades i den reglering som gäller för en svensk ekonomisk förening kommer företags— formen att vara lika okänd för den internationella marknaden som dagens reglering. Däremot är aktiebo— lagsformen den helt dominerande företagsformen i Europa och i övriga delar av världen och har under decennier visat sig väl tillgodose av marknaden och samhället över tiden ställda olika krav.

De ovan nämnda omständigheterna visar, att oavsett hur och i vilken omfattning en ombildning av hypo— teksorganisationerna till ekonomiska föreningar ge- nomförs, flera av de grundläggande kraven för en förändring inte får en tillfredsställande lösning. Jag anser därför att det finns tungt vägande skäl att ombilda hypoteksinstituten till aktiebolag och inordna dem i den lagstiftning som reglerar liknan— de kreditinstitut.

5.3 Hypoteksinstitutens rättsliga ställning och

ägandet i instituten

I föregående avsnitt har konstaterats att övervä— gande skäl talar för att en förändring av hypoteks- institutens organisationsform bör ha en aktiebo— lagsmodell som utgångspunkt.

För att mera i detalj kunna utarbeta ett förslag till hur en aktiebolagsmodell för hypoteksinstitu- ten skall kunna genomföras, måste emellertid först ställning tas till frågan om hypoteksinstitutens nuvarande rättsliga status samt till frågan huruvi—

då någon intressent - närmast låntagare eller sta— ten - kan tänkas ha någon grund för anspråk på ins—

titutens förmögenhetsmassa.

Samtliga hypoteksinstitut har erhållit sin konsti— tution genom särskild lagstiftning och det offent- ligrättsliga inslaget är betydande, dels genom re— geringens rätt att utse styrelseledamöter och revi- sorer, dels genom den av staten tillhandahållna grundfonden. När det gäller institutens rättsliga ställning och möjligheten för intressenter att resa anspråk på institutens kapital föreligger vissa olikheter mellan de tre hypoteksorganisationerna. I det följande behandlas de därför var för sig.

5.3.1 Stadshypotek

Stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna är självständiga juridiska personer som tillkommit genom särskild lagstiftning och som inte kan hänfö- ras till någon annan befintlig kategori av juridis— ka personer. När det gäller föreningarna uttalas visserligen i direktiven att dessa närmast är att jämställa med ekonomiska föreningar av kooperativ karaktär. Uttalandet kan i och för sig ha fog för sig om man ser till föreningarnas tillkomsthisto- ria. De bildades således för att låntagarna, som är medlemmar i föreningarna, skulle få bättre låne- villkor än vad de skulle kunnat få om de var för sig upptagit lån på öppna marknaden. Medlemmarna hade då också ett solidariskt ansvar för förening- arnas förbindelser. Sedan detta ansvar upphörde den 1 juli 1970 och Stadshypotek numera konkurrerar på öppna marknaden med andra kreditinstitut, i vilka kundförhållandet i huvudsak är detsamma som hos Stadshypotek, har det kooperativa inslaget uttun-

nats till att bli i stort sett obefintligt. Den en- då egentliga återstoden av detta inslag utgör det förhållandet att låntagarna formellt är medlemmar i föreningarna och i denna egenskap har rätt att del- ta i och rösta på föreningsstämma med i vissa avse- enden begränsade befogenheter. Inte heller före— ningarna synes därför kunna hänföras till någon an- nan befintlig kategori juridiska personer.

Någon bestämmelse om ägarförhållandena i stadshypo- teksorganisationen står inte att finna. Vid en his- torisk tillbakablick kan konstateras att när regle— mentet för stadshypotekskassans föregångare, All- männa hypotekskassan för Sveriges städer, antogs år 1865, de stadshypoteksföreningar som då började bildas blev delägare i kassan. Denna ordning bestod fram till år 1909 då förordningar utfärdades för stadshypotekskassan och för stadshypoteksförening-

ar.

Bakgrunden härtill var följande. År 1908 hade en kommitté tillsatts för att utreda huruvida och un- der vilka förutsättningar en hypotekskassa, ägnad att på ett effektivt och billigt sätt tillgodose fastighetskrediterna i städerna, skulle kunna upp- rättas. Kommittén avgav ett förslag till bestämmel- ser för en stadshypotekskassa som i allt väsentligt motsvarande dem som gällde för hypoteksbanken. När det gällde organisationens ägar— och ansvarsförhål- landen skulle således enligt kommitténs förslag låntagarna vara delägare i föreningarna i förhål— lande till sina lån och föreningarna delaktiga i kassan med ansvar för dess förbindelser i förhål- lande till sin delaktighet.

Kommittén var emellertid inte enig. En reservant

ansåg att genom majoritetens förslag inte skulle åstadkommas vad som avsetts, nämligen att bereda fastighetsägare i städerna billiga lån. För att uppnå detta var det enligt reservantens mening nöd— vändigt att i så stor utsträckning som möjligt ge stadshypotekskassan karaktären av statsinstitution och därför måste framför allt hypoteksföreningarnas delaktighet i kassan borttagas. Om delaktigheten kvarstod skulle kassan få en bestämd prägel av en- skild institution, vilket skulle fördyra upplåning utomlands. För att organisationens karaktär av statsinstitution skulle förstärkas borde också, en- ligt reservanten, vid kassans likvidation eventu— ellt överskott tillfalla staten.

I yttrande över kommitténs förslag tillstyrkte fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret re- servantens förslag, eftersom detta skulle innebära att kassans obligationer kunde få ett gynnsammare mottagande på den utländska marknaden. Fullmäktige erinrade dock om att ett antagande av förslaget in- te fick innebära att statens ansvarighet i någon mån ökades utöver vad som följde av de deponerade statsobligationerna.

Styrelsen för Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer förklarade i yttrande att, under förutsätt- ning att den av reservanten förordade uteslutningen av föreningarna från delägarskap i kassan var av absolut avgörande betydelse för att tillförsäkra kassans obligationer den gynnsamma ställning på den franska penningmarknaden som var förbehållen stats— papper, men endast under denna förutsättning, sty- relsen i detta avseende tillstyrkte reservantens förslag.

Styrelsen för Stockholms fastighetsägarförening tillstyrkte reservantens förslag medan styrelsen för skånska stadshypoteksföreningen förklarade som sin uppfattning att det svenska landshypoteksväsen- det inte borde tjäna som förebild för det svenska stadshypoteksväsendet. Föreningen ansåg att organi— sationen skulle grundas på självständiga lokalföre- ningar med egen upplåningsrätt samt en fristående av staten garanterad centralkassa för den utländska upplåningen i vilken kassa föreningarna inte skulle bli delägare.

Departementschefen anförde i frågan bl.a. följande (prop. 1909:214)

När jag härefter övergår till att närmare re— dogöra för de garantier i fråga om kassans förvaltning, som lämpligen bör givas, återkom- mer jag till frågan om statens ställning till samma kassa. I sådant avseende må genast fram— hållas, att ju starkare kontroll staten utövar på kassans verksamhet utan att inkräkta på dess självständiga förvaltning, desto större är garantierna för att kassan genom sin orga- nisation verkligen vinner den förmånliga ställning på den utländska lånemarknaden, som från alla synpunkter måste anses önskvärd.

Med hänsyn till det allmänna intresse, som är förenat med väl ordnade kreditförhållanden för ägarna av stadsfestigheter, förutsätter jag till en början, att staten, såsom kommittén föreslagit, vid kassans bildande såsom en kas— sans grundfond anvisar, liksom beträffande allmänna hypoteksbanken, 30 000 000 kr. i sta— tens 3 1/2 % obligationer. Ett ekonomiskt stöd av detta slag påfordrar naturligen, att staten i eget intresse också kontrollerar kassans verksamhet. För sådant ändamål kunde det ju synas, som om en organisation efter mönster av allmänna hypoteksbanken skulle vara tillfyl— lest. Så blir emellertid icke förhållandet, om man i avseende å kassans låneomkostnader öns— kar helt utnyttja statens medverkan vid kas- sans organisation. I de författningsförslag, som för sådant ändamål för närvarande inom fi- nansdepartementet utarbetas, har jag därför

sökt att, utan att i verkligheten öka statens risk, anordna kassan såsom en självständig, under statens omedelbara vård ställd låneans- talt. Ett stöd för en sådan anordning anser jag mig finna i fullmäktiges i riksbanken och riksgäldskontoret uttalanden till förmån för reservantens förslag i ämnet.

Departementschefen sammanfattade därefter huvuddra— gen i stadshypoteksorganisationen, varvid han fram- höll att i kassan inte skulle finnas någon deläga— re. Förslaget antogs av riksdagen.

De redovisade uttalandena i samband med stadshypo— tekskassans tillkomst visar klart att avsikten var att kassan skulle vara en självständig låneinstitu— tion, ställd under statens omedelbara vård och att hypoteksföreningarna inte skulle ha någon delaktig- het i kassan.

Beträffande låntagarnas delaktighet i föreningarna var däremot uttalandena inte lika klargörande. Inte heller av utformningen av bestämmelserna rörande föreningarna torde med säkerhet kunna utläsas om avsikten var att låntagarna skulle vara delägare i föreningarna. I ändamålsbestämmelsen talades om låntagarna som delägare. I övriga bestämmelser i förordningen om föreningarna benämndes låntagarna

emellertid medlemmar.

I den gällande stadshypotekslagen talas enbart om medlemsskap. Med hänsyn härtill och då förarbetena talar emot delägarskap, är den rimligaste slutsat— sen att avsikten var att låntagarna skulle betrak— tas som medlemmar i föreningarna och inte som del- ägare. Låntagarna har heller aldrig uppfattats som delägare i föreningarna.

Sammanfattningsvis får således anses gälla att så—

väl kassan som föreningarna är att betrakta som självägande juridiska personer sui generis, kassan närmast av stiftelsekaraktär, med starkt offentlig- rättsligt inslag.

Frågan kvarstår emellertid om det ändå kan tänkas att någon intressent kan anses ha grundad rätt till del i Stadshypoteks kapital. De intressenter det då torde kunna bli fråga om är när det gäller före- ningarnas kapital låntagarna, dvs. medlemmarna, samt staten och när det gäller kassans kapital fö-

reningarna och staten.

Medlemskapet inträder helt automatiskt för den som beviljas ett lån i en förening och upphör lika au— tomatiskt när lånet inlöses. Medlemskapet är såle— des inte förbundet med någon insats från låntagar— ens sida och denne har inte någon andel i förening- en eller del i dess kapital. Medlemskapets enda in- nebörd är numera att medlemmarna har rätt att delta i och rösta på föreningsstämma med i vissa avseen— den begränsade befogenheter. Medlemskapet i sig kan därför knappast grunda rätt till del i Stadshypo— teks kapital.

Eventuella anspråk från medlemmarnas resp. fören- ingarnas sida skulle kunna tänkas grundas på att medlemmarna har erlagt förvaltnings- och fondbidrag till föreningarna, vilka i sin tur erlagt sådana bidrag till kassan. Vidare skulle kunna hävdas att föreningarnas ansvar för kassans förbindelser och medlemmarnas tidigare ansvar för föreningarnas för— bindelser skulle utgöra grund för anspråk på del i kapitalet.

Förvaltnings- och fondbidragen får emellertid anses

utgöra en kostnad för krediterna och kan knappast sägas ge upphov till ett anspråk på långivarens, dvs. kassans resp. föreningarnas kapital. Det skul— le i och för sig kunna tänkas vara ett skälighets— krav att medlemmarna resp. föreningarna, som genom sina fondbidrag bidragit till uppbyggnaden av fon- derna, har ett anspråk på dessa. Fonderna har emel- lertid byggts upp under en mycket lång tid och till största delen med hjälp av bidrag från andra än dem som nu är medlemmar. Det kan därför inte anses vara ett skälighetskrav att de nuvarande medlemmarna el— ler föreningarna får del av kapitalet vid en om— bildning av Stadshypotek till aktiebolag.

Inte heller det fram till år 1970 gällande solida— riska ansvaret för föreningarnas förbindelser torde kunna åberopas av medlemmarna som en grund för rätt till del i föreningarnas kapital. Det solidariska ansvaret är närmast att jämställa med en borgen och för sådan utgår inte ersättning om inte annat har avtalats. De medlemmar som hade ett solidariskt an— svar för föreningarnas förbindelser fick dock en indirekt ersättning genom billigare lån, eftersom upplåningen kunde ske på bättre villkor än vad som skulle varit fallet utan den säkerhet som det soli— dariska ansvaret innebar. I vart fall framstår det inte som rimligt att detta ansvar skulle kunna grunda anspråk på föreningarnas kapital från nuva- rande medlemmar, av vilka de flesta aldrig haft nå-

got sådant ansvar.

Det anförda leder till slutsatsen att något anspråk på Stadshypoteks samlade kapital inte kan - vare sig på rättslig grund eller skälighetsgrund - resas från medlemmarnas eller föreningarnas sida.

Frågan är då om sådant anspråk kan resas från sta- tens sida. Stadshypoteksorganisationen har tillkom— mit genom beslut av riksdagen och regleras av en särskild lag och reglemente som fastställts av re— geringen. Vidare har staten ett inflytande i Stads— hypotek genom att regeringen utser tre av ledamö— terna i kassans styrelse, däribland ordförande och vice ordförande, samt revisorer för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Staten har också ett indirekt inflytande i före— ningarna genom att kassan utser en ledamot i dessas styrelser samt en av revisorerna.

Nämnda omständigheter — den särskilda författnings— regleringen och den offentligrättsliga prägeln - torde emellertid inte, i vart fall inte ensamma, kunna åberopas till stöd för ett statligt anspråk på del i Stadshypoteks kapital.

Däremot kan diskuteras om inte den av staten till— handahållna grundfonden utgör grund för statligt anspråk. Staten har ju alltsedan organisationens tillkomst ställt garanti för kassans förbindelser. Grundfonden, som haft en stor betydelse för kassans möjligheter till billig upplåning, utgör emellertid närmast en statlig subvention till viss typ av upp— låning. Detsamma gäller de särskilda skatteregler som tillskapats för hypoteksinstituten och för vil— ka tidigare redogjorts (kapitel 3). Sådana statliga subventioner kan normalt inte grunda rätt för sta— ten till del i det subventionerade företagets kapi— tal. Ser man dessutom till den historiska bakgrund- en till organisationens tillkomst och de uttalanden som gjordes i samband därmed (prop. 1909:214), vil- ka entydigt ger vid handen att avsikten var att tillskapa en självständig låneanstalt, kan det

knappast hävdas att staten har ett berättigat an— språk att göra gällande.

Slutsatsen blir därför att inte heller staten, vare sig på rättslig grund eller skälighetsgrund, kan resa direkt anspråk på del i Stadshypoteks förmö— genhetsmassa och således inte kan få del i det ak— tiekapital som uppstår vid en aktiebolagsbildning.

Med hänsyn till det starka statliga engagemanget i stadshypoteksinstitutionen och den avgörande roll som staten på olika sätt haft i verksamheten allt- sedan kassans tillkomst, bör det emellertid ankomma på statsmakterna att besluta om hur det samlade ka- pitalet i Stadshypotek i framtiden skall förvaltas. Inte minst utformningen av organisationens likvida- tionsbestämmelser ger ett stöd härför. Enligt dessa bestämmelser är det sålunda regeringen som beslu- tar, inte bara om likvidationen och förfarandet därvid, utan också om hur nettotillgångarna skall

användas.

statsmakterna bör därför genom lagstiftning kunna förfoga över det kapital som ackumulerats inom Stadshypotek. Detta bör emellertid mot bakgrund av vad som ovan sagts i ägarfrågan inte kunna ske ge- nom att statsmakterna ensidigt förklarar kapitalet vara statsegendom eller överlåter kapitalet till Stadshypoteks låntagare.

Från konkurrensneutralitetssynpunkt och för att uppnå effektivitet på kreditmarknaden är det nöd- vändigt att lönsamhets- och avkastningskrav ställs på kapitalet i Stadshypotek.

Stadshypotek bildades ursprungligen av låntagare

som slöt sig samman för att underlätta anskaff— ningen av kapital till bostadsbyggande när Sverige urbaniserades. Det avkastningskrav som då ställdes kan sägas vara liktydigt med så billiga krediter som möjligt. I dag, med mycket väl utvecklade fi— nansmarknader, som präglas av hård konkurrens, är situationen förändrad. Alla kan i dag få sina ka- pitalbehov tillgodosedda till marknadsränta inom ramen för de säkerheter som kan presteras. Lånta— gare i Stadshypotek väljer att låna där endast om det är bäst och billigast. Någon annan typ av bind— ning till organisationen följer heller inte av då- gens medlemskap.

Förhållandet mellan Stadshypotek och dess låntagare skiljer sig således i praktiken inte från relatio— nen mellan kreditinstitut med andra företagsformer och dess låntagare. önskemål om bättre kreditvill— kor tar sig slutligen uttryck i byte av kreditgiva- re, inte i krav på organisationen. För att Stadshy— potek skall kunna utvecklas effektivt och affärs- mässigt krävs därför att avkastningskrav på organi- sationen ställs via ägandet.

På en relativt liten kapitalmarknad som den svens— ka, där antalet aktörer med nödvändighet blir be— gränsat, är det angeläget att främja konkurrensen mellan kreditinstituten. Stadshypotek har under lång tid verkat på bostadskreditmarknaden och vita— liserat denna del av kreditmarknaden med nya inst— rument. Historiskt sett kan Stadshypotek sägas ha verkat som en garant för prispressande konkurrens när det gäller bostadskreditgivningen. Det är där— för väsentligt att Stadshypotek kan bibehållas som en stark och självständig aktör på bostadskredit— marknaden. Ägandet bör därför konstrueras så att

Stadshypotek kan ges långsiktiga och stabila förut- sättningar för sin verksamhet. Det naturliga är då att kassan, sedan rörelsen i kassan och föreningar- na överlämnats till ett aktiebolag, fortlever i stiftelseform med uppgift att långsiktigt bibehålla sitt aktieinnehav i det nybildade bolaget. Stiftel— sen bör resa avkastningskrav på sitt aktieägande.

5.3.2 Landshypotek

Hypoteksbanken och landshypoteksföreningarna är liksom stadshypotekskassan och stadshypoteksföre- ningarna var för sig självständiga juridiska per— soner, som erhållit sin konstitution genom särskild lagstiftning och som lika lite som kassan och stadshypoteksföreningarna torde kunna inordnas i någon annan större kategori juridiska personer.

I förhållande till Stadshypotek föreligger emeller- tid en väsentlig skillnad genom att landshypoteks- lagen innehåller direkta bestämmelser om ägandet i Landshypotek. Sålunda utsägs direkt i 2 5 landshy— potekslagen att hypoteksbankens delägare utgörs av landshypoteksföreningar och i 33 s samma lag att låntagare i förening är delägare i föreningen. Det talas således inte om medlemskap utan om delägar— skap. Enligt uttryckliga bestämmelser i landshypo- tekslagen (30 och 60 55) får emellertid bankens resp. föreningarnas reservfonder komma delägarna tillgodo endast genom lättnad i lånevillkoren en- ligt särskilt beslut som fattas på delägarsamman- komst resp. föreningsstämma. Sådant beslut får fattas endast i den mån reservfonden överstiger två procent av bankens resp. föreningens skulder. Del- ägandet innebär således inte samma rätt till avka— stning eller andel i kapital som är fallet i en

Redan i 1861 års förordningar om hypoteksbanken och hypoteksföreningar stadgades att hypoteksförening— arna var delägare i hypoteksbanken och låntagarna delägare i föreningarna. Förarbetena till 1861 års förordningar ger emellertid inte någon klargörande ledning för tolkningen av delägarbegreppet. Det kan dock nämnas att 1858 års finanskommitté, som arbe— tat fram förordningarna, starkt betonade att cent- raliseringen av upplåningen till hypoteksbanken in- te fick rubba de befintliga hypoteksföreningarnas självständighet.

Utöver den diskussion om ägandefrågan som fördes i samband med stadshypotekskassans tillkomst, visar också vissa olikheter i förhållande till Stadshypo- tek att det är fråga om ett verkligt delägarskap i Landshypotek. Sålunda har delägarna en skyldighet att till föreningarna erlägga - förutom förvalt— nings— och fondbidrag - det belopp som krävs för att föreningen skall kunna fullgöra sin skyldighet att erlägga förvaltnings- och fondbidrag till ban- ken. Vidare har banken inte — i motsats till stads— hypotekskassan — befogenhet att utfärda anvisningar för föreningarnas verksamhet. Slutligen förtjänar nämnas att likvidationsbestämmelserna i landshypo— tekslagen ger vid handen att, till skillnad från vad som gäller för Stadshypotek, regeringen inte har befogenhet att besluta om likvidation eller om hur nettotillgångarna därvid skall användas. Rege- ringens beslutanderätt omfattar endast själva för- farandet i samband med likvidationen.

Mot bakgrund av lagtext och förarbeten är det svårt att komma till annan slutsats än att det är fråga

om verkligt delägarskap i Landshypotek och att fö- reningarnas ägande i banken står i proportion till storleken på deras lån. Jag har därför tagit detta som utgångspunkt för mina fortsatta överväganden när det gäller landshypoteksorganisationen.

Låntagarna resp. föreningarna har således i egen— skap av delägare ett grundat anspråk på del i för— mögenhetsmassan i Landshypotek och på de aktier som uppstår ur en ombildning av landshypoteksorganisa— tionen till aktiebolag.

5.3.3 Skeppshypotek

Liksom de övriga hypoteksinstituten är skeppshypo- tekskassan en självständig juridisk person som tillkommit genom särskild lagstiftning.

Kassan är närmast att betrakta som en statlig låne- institution. Staten utser samtliga styrelseledamö- ter och styrelsens förvaltning prövas av regering— en. Låntagarna har inte något direkt inflytande på verksamheten utan endast en möjlighet att begära sammanträde för granskning av styrelsens förvalt- ning och räkenskaper och därvid besluta om yttran- de, som skall tillställas industridepartementet.

Vidare är det regeringen som beslutar om skeppshy- potekskassans likvidation och eventuellt överskott tillfaller staten.

Det torde således stå helt klart att staten ensam är att betrakta som ägare till Skeppshypotek. Vid en ombildning av Skeppshypotek till aktiebolag tillfaller aktierna således staten.

5.4 Genomförandet av en ombildning av hypoteksins— tituten

De skillnader som föreligger mellan hypoteksinsti- tutionerna, främst vad avser ägarförhållandena, gör att ett genomförande av ombildningen till aktiebo- lag inte kan ske efter helt samma mönster i de oli— ka institutionerna. I det följande behandlas de därför var för sig.

5.4.1 Stadshypotek

Utgångspunkten för de fortsatta övervägandena be- träffande ombildningen av Stadshypotek är således att lånerörelsen skall bedrivas i aktiebolagsform. Ett sådant aktiebolag kommer definitionsmässigt att bli att hänföra till gruppen kreditaktiebolag el- ler, om kreditmarknadskommitténs förslag genomförs, kreditmarknadsbolag. I det följande benämns bolaget Stadshypotek AB.

För genomförandet av en sådan ombildning förordar jag en modell, som i huvuddrag innebär att kassan och föreningarna fusioneras, varvid kassan övertar föreningarnas tillgångar och skulder och förening- arna upplöses utan likvidation. Därefter överlåts kassans rörelse med undantag för kassans obligationsskuld och eventuellt vissa övriga kassans skulder till det för ändamålet bildade Stadshypotek AB mot att kassan erhåller aktier i bolaget samt mot de kvarliggande skulderna svarande reverser. Kassan erhåller därefter formellt ställning av en stiftelse.

Rörelsen i den sålunda ombildade stadshypoteksins-

titutionen kommer att, på motsvarande sätt som de nuvarande kreditaktiebolagen, regleras av aktiebo— lagslagen, kreditaktiebolagslagen samt av bolags— ordning. Kassans/stiftelsens verksamhet kommer att regleras av stadgar. Detta innebär att den nu gäll— ande stadshypotekslagen kan upphävas sedan de olika stegen i ombildningsprocessen genomförts. Det fåtal lagbestämmelser som erfordras för ombildningens ge- nomförande kommer, med ett undantag, att ha aktua— litet endast under en kort övergångsperiod. Undan— taget avser en bestämmelse om den statliga garantin för de i kassan/stiftelsen kvarliggande skulderna. Även denna bestämmelse är emellertid en övergångs— bestämmelse och kommer att ha aktualitet endast fram till dess att det sista vid ombildningstid— punkten utestående obligationslånet är inlöst. De erforderliga lagbestämmelserna bör därför kunna er- hålla karaktär av övergångsbestämmelser till en lag om upphävande av stadshypotekslagen. I det följande behandlas de olika stegen i ombildningsprocessen mera ingående.

5.4.1.1 Fusionen mellan kassan och föreningarna

Det första steget i en ombildning skulle således vara en fusion mellan kassan och föreningarna.

Den nuvarande fusionsbestämmelsen i 38 a 5 stadshy- potekslagen avser endast fusion mellan föreningar. En fusion mellan kassan och föreningarna förutsät— ter en särskild bestämmelse. Enligt min mening är en fusion mellan kassan och föreningarna en förut- sättning för genomförandet av den ombildningsmodell som föreslås. Ombildningen måste genomföras på ett för låntagarna och omvärlden i övrigt rättssäkert

och förutsebart sätt. Det kan därför inte accepte-

ras att någon förening av något skäl inte skulle vilja delta i ombildningen. En bestämmelse om fu- sion kan därför inte uppställa krav på avtal mellan kassan och varje förening utan måste innebära att regeringen får förordna om fusion mellan stadshypo- tekskassan och stadshypoteksföreningarna. I avsnitt 5.3.1 har konstaterats att inte någon kan resa an- språk på kassans eller föreningarnas förmögenhets- massa. Med hänsyn härtill och till regeringens rätt att besluta om kassans och förenings upphörande, varvid i sistnämnda fall föreningens tillgångar skall överlämnas till kassan och vid kassans likvi- dation regeringen bestämmer hur tillgångarna skall användas, torde inte något formellt hinder möta mot

att regeringen beslutar om fusionen.

Huruvida en fusion mellan kassan och föreningarna kan komma att utlösa beskattning synes oklart. Skattelagstiftningen bygger på principen att det övertagande företaget vid en fusion skall behandlas på samma sätt som om företagen redan före fusionen varit samma skattesubjekt. De allmänna bestämmel— serna härom gäller emellertid - bortsett från rea— lisationsvinster — inte företag som bedriver pen- ningrörelse. Vid fusioner mellan sådana företag har i stället särskilda bestämmelser om skattebefrielse antagits av riksdagen. Bestämmelser härom har så— lunda utfärdats bl.a. vid sammanslagningen av stadshypotekskassan och Svenska bostadskreditkassan (SFS l969:744) och vid fusionen mellan Stockholms stadshypoteksförening och Upplands stadshypoteks- förening (SFS 1974:809). Motsvarande bestämmelser kommer att erfordras vid en fusion mellan kassan

och föreningarna.

5.4.1.2 Bolagsbildning

Som ett nästa steg i ombildningen föreslår jag att Stadshypoteks rörelse överförs till ett för ändamå— let bildat aktiebolag, Stadshypotek AB, mot att kassan erhåller aktier i bolaget. För att undgå de problem som sammanhänger med ett gäldenärsbyte, skulle dock skulderna, däribland den största skuld— posten — kassans obligationsskuld — ligga kvar i kassan och förvaltas av denna. Kassan får då en motsvarande fordran på Stadshypotek AB genom att bolaget utfärdar reverser till kassan på belopp och med villkor som exakt motsvarar de utestående skul—

derna vid tidpunkten för överlåtelsen av rörelsen.

Enligt mitt förslag skall emellertid kassan som ett led i ombildningen ges ställning av stiftelse. Det skulle då eventuellt kunna hävdas att det ändå for— mellt är fråga om en ny gäldenär. Det problem som sammanhänger med ett gäldenärsbyte skulle med ett sådant synsätt kvarstå.

För att en gäldenär skall kunna befria sig från en förpliktelse genom att överlåta denna på en ny gäl- denär krävs i princip borgenärernas samtycke. Bor- genärerna skall således inte mot sin vilja behöva komma i ett sämre läge på grund av gäldenärsbytet. Från kravet på samtycke finns dock vissa undantag, avseende fall där borgenärernas intressen ändå an— ses tillvaratagna. Borgenärernas samtycke är sålun— da inte erforderligt då ett aktiebolag/ekonomisk förening i samband med fusion övertar ett annat bo— lags/förenings skulder. Detsamma gäller då ett för- säkringsbolag övertar ett annat sådant bolags för- säkringsbestånd. Borgenärerna är dock inte helt av-

kopplade från sådana transaktioner. Vid fusion skall domstol lämna tillstånd till verkställande av fusionsavtalet. Därvid skall kallelse å alla borge— närer utfärdas genom rättens försorg. Kallelsen skall utfärdas med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skriftli— gen hos rätten anmäla detta, vid äventyr att han annars anses ha medgivit att fusionen genomförs. Om ansökningen inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider får full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, skall rätten meddela tillstånd (14 kap. 4 s aktiebolagslagen och 12 kap. 6 5 lagen om ekonomiska föreningar). Vid överlåtel— se av försäkringsbestånd tillvaratas borgenärernas intressen genom att försäkringsinspektionens till- stånd är erforderligt. Inspektionen skall därvid pröva att försäkringstagarnas ställning inte för— sämras (15 kap. 3 s försäkringsrörelselagen (1982: 713)). Borgenärerna skall visserligen beredas till- fälle att yttra sig men de har inte vetorätt.

Ett annat fall av gäldenärsbyte då borgenärernas samtycke inte är erforderligt utgör det skuldöver— tagande som sker i samband med fusion mellan bank- aktiebolag, sparbanker resp. föreningsbanker. Vid sådant skuldövertagande har borgenärernas samtycke ersatts med regeringens tillstånd till verkställan— de av fusionen, varvid regeringen skall pröva om fusionen kan anses förenlig med borgenärernas in- tressen (11 kap. 4 5 bankrörelselagen, 7 kap. 5 S sparbankslagen resp. 10 kap. 5 5 föreningsbanksla— gen). Borgenärerna har dock möjlighet att lämna synpunkter på fusionen, eftersom denna skall kun-

göras i Post— och Inrikes Tidningar.

Reglerna om skydd för borgenärerna vid fusion av

banker tillkom i samband med att den nya banklag— stiftningen trädde i kraft den 1 juli 1987. I den proposition som låg till grund för lagstiftningen (prop. 1986/87:12) anfördes i denna fråga att det vid fusion mellan banker inte var praktiskt genom- förbart med ett förfarande motsvarande det som upp- ställs i 14 kap. 4 5 aktiebolagslagen för tryggande av borgenärernas ställning vid skuldövertagande i samband med fusion av allmänna aktiebolag. Det ut— talades att vid fusion mellan banker borde i stäl— let regeringen ge tillstånd till verkställande av fusionen, varvid regeringen skulle komma att fun- gera som något av ställföreträdare för borgenärerna och bevaka att deras intressen inte äventyrades ge- nom fusionen. Det konstaterades att ett sådant för- farande innebar ett avsteg från de allmänna civil- rättsliga reglerna om skuldövertagande, men att de speciella förhållanden som gäller vid fusion i vil— ken bank deltar fick anses motivera detta avsteg. De speciella förhållanden som avsågs var främst att det vid fusion av banker kan uppkomma frågor om fastställande eller ändring i bolagsordning och be— viljande av oktroj. Dessa frågor prövas av rege- ringen, som därvid även skall ta ställning till om fusionen är ändamålsenlig från allmän synpunkt. Med hänsyn härtill ansågs det att regeringen bör pröva alla frågor med anknytning till fusionen.

Det nu aktuella problemet med skuldövertagande i samband med ombildnng av Stadshypotek företer vissa likheter med de nyss redovisade förhållandena i samband med bankfusion.

Med undantag för några få stora obligationsinneha— vare, såsom AP—fonden och SPP, utgörs stadshypo—

tekskassans borgenärer av en stor och anonym" ska—

ra, bl.a. genom de senaste årens försäljning av privatobligationer till hushållen. Det är mot bak— grund härav förenat med stora praktiska svårigheter att av varje enskild borgenär inhämta samtycke till gäldenärsbyte.

Hela förslaget till ombildning av Stadshypotek skall prövas av regering och riksdag. Det ligger i sakens natur att regering och riksdag därvid måste pröva att förslaget till ombildning är förenligt med obligationsinnehavarnas och övriga borgenärers intressen. Det finns därför starka motiv för att, liksom vid bankfusion, göra avsteg från de allmänna civilrättsliga reglerna om skuldövertagande och an— förtro regering och riksdag att bevaka borgenärer- nas intressen. Regeringen bör således pröva att det formella bytet av gäldenär inte försämrar borgenär— ernas ställning. Avgörande vid en sådan prövning blir självfallet vilken säkerhet som efter ombild- ningen finns för borgenärernas fordringar.

Den nuvarande situationen för innehavarna av Stads— hypoteks obligationer är speciell från säkerhets- synpunkt. Säkerheterna för kassans obligationsskuld utgörs av dels lånefordringarna på stadshypoteksfö—

reningarna, dels kassans egna fonder och dels den statliga grundfonden.

Lånefordringarna på föreningarna säkras av före— ningarnas fastighetslån och egna fonder, dvs. sä— kerhets- och kapitaltäckningsfonder. Härvidlag in— nebär mitt förslag inte någon försämrad ställning för kassans borgenärer, snarare tvärtom eftersom hela Stadshypoteks samlade fondkapital kommer att finnas i form av aktiekapital och fonder i Stadshy- potek AB i vilket bolag kassan/stiftelsen innehar

aktierna. Det samlade fondkapitalet utgör således fortfarande säkerhet för obligationsskulden. Låne— fordringarna på föreningarna och kassans egna fon— der kommer alltså att ersättas av aktier i Stadshy— potek AB samt av reversfordringar på Stadshypotek AB, vilka säkras av bolagets fastighetslån och egna kapital.

Av betydelse i sammanhanget är också att kassan/ stiftelsen i sin egenskap av aktieägare i Stadshy- potek AB kommer att få lika goda, om inte bättre, möjligheter att bevaka och styra bolagets utveck— ling, som den nuvarande regleringen erbjuder be— träffande föreningarnas verksamhet. Till detta kom— mer att Stadshypotek AB i egenskap av kreditaktie- bolag/kreditmarknadsbolag kommer att få detaljerade rörelseregler och stå under bankinspektionens till- syn.

För kassans förbindelser har staten ställt en ga- ranti, den s.k. grundfonden, som för närvarande uppgår till 21 miljarder kr. För grundfonden be- talar kassan en avgift på 0,33 procent. I avsnitt 5.1 har jag av skäl som där angivits funnit att de statliga garantierna bör avvecklas helt. vid en av- veckling måste hänsyn tas till att utelöpande obli- gationer köpts under förutsättning av nuvarande hö— ga kapitalisering i Stadshypotek och därmed följan— de kreditvärdighet.

Det avgörande är, att obligationsinnehavarna inte skall behöva riskera förlust till följd av att grundfonden avvecklas. Detta kan undvikas om av— vecklingen sker i takt med att utelöpande obliga— tionslån och andra förbindelser inlöses. Den nuvarande grundfonden bör alltså ligga kvar för

redan ingångna förbindelser.

Liksom nu bör avgift utgå för grundfonden. Avgif- tens storlek kunde i och för sig sättas till en marknadsmässig nivå. Det är emellertid mycket svårt att avgöra vad som är en marknadsmässig avgift för en garanti av det ifrågavarande slaget. Med hänsyn också till att garantin skall finnas kvar endast under en övergångstid för att avse redan ingångna och garanterade förbindelser anser jag att den även fortsättningsvis bör utgå med 0,33 procent.

Grundfonden skall således endast avse de vid tid- punkten för överlåtelsen av rörelsen utelöpande förbindelserna. Nya obligationslån bör som tidigare sagts inte garanteras av staten. De bör i stället utges av Stadshypotek AB på bolagets egna meriter.

Sammantaget innebär mitt förslag att den totala sä- kerhetsbilden för stadshypoteksorganisationens verksamhet blir sådan att obligationsinnehavarnas och övriga borgenärers intressen fullt ut tillvara— tas. Omvandlingen av Stadshypotek bör kungöras för att ge borgenärerna tillfälle att lämna synpunkter på ombildningen, men deras samtycke krävs alltså inte utan ersätts med regeringens prövning.

Det tilltänkta gäldenärsbytet i kassan har inte nå- gon betydelse för låntagarnas ställning eftersom de

numera inte svarar för föreningarnas förbindelser. 5.4.1.3 Stadshypoteks fonder Det egna kapitalet i den nuvarande stadshypoteksor-

ganisationen utgörs av kassans reservfond och före- ningarnas säkerhetsfonder samt kapitaltäckningsfon—

derna. Sammanlagt uppgår fonderna för närvarande till 9,4 miljarder kr. Vid en bolagsbildning är av— sikten att dessa fonder eller delar av dem skall utgöra aktiekapital i Stadshypotek AB. Med hänsyn till det sätt på vilket reservfonden resp. säker- hetsfonderna byggts upp — med avdragsrätt för av— sättningar upp till ett belopp som motsvarar 2 pro- cent av kassans skulder resp. 2,5 procent av före— ningarnas skulder - uppstår frågan huruvida dessa fonder fullt ut är att betrakta som "äkta" eget ka- pital. Vid övervägande av denna fråga måste man skilja på de avsättningar till fonderna som gjorts före år 1985 och de avsättningar som gjorts däref-

ter.

Som framgått av beskrivningen av Stadshypoteks ka— pital- och skattesituation (avsnitt 3.1) behandla- des avdragen för avsättningarna till och med år 1984 som taxeringsmässigt definitiva medan för av- sättningar från och med år 1985 gäller att vid ned— sättning av reservfonden/säkerhetsfonderna, återfö- ring till beskattning skall ske med belopp motsva- rande nedsättningen. Beträffande dessa senare av— dragsgilla avsättningar, vilka närmast är att jäm- ställa med obeskattade reserver, är det ingen tve- kan om att en transformering till aktiekapital mås- te utlösa beskattning. Som framgår nedan föreslås emellertid en särskild övergångsbestämmelse som innebär att beskattning uppkommer först hos aktie—

bolaget.

När det gäller de avdragsgilla avsättningara till och med år 1984, har dessa däremot ställning av formellt beskattade medel. Av konkurrensneutrali- tetsskäl övervägde kreditmarknadskommittén i sitt betänkande SOU 1988:29 olika möjligheter att eli—

minera den fördel som det från olika håll hävdats innebära att Stadshypotek kunnat bygga upp sina fonder med obeskattade medel. Kommittén diskuterade bl.a. en avskattning av fonderna (s. 495 f.). Med hänvisning till 2 kap. 10 S och 2 kap. 18 S rege— ringsformen ansåg sig kommittén emellertid förhind- rad att föreslå beskattningsåtgärder avseende de ifrågavarande fondavsättningarna. Kommittén tillade att det i sammanhanget också särskilt måste beaktas att riksdagen beslutat att en minskning av fonderna skall föranleda beskattning endast om avsättningen gjorts år 1985 eller senare.

Kreditmarknadskommittén övervägde emellertid också en reducering av fonderna enbart i kapitaltäck- ningshänseende. Därvid diskuterades bl.a. möjlig— heten att vid beräkning av kapitalbasen åsätta fondavsättningarna t.o.m. år 1984 ett ingångsvärde på 50 % för att avsättningarna därigenom ungefärli— gen skulle motsvara det belopp dessa skulle uppgått till om beskattning hade skett. Kommittén fann att en sådan reducering av fonderna i och för sig kunde ha ett teoretiskt värde. Samtidigt konstaterades emellertid, att det förhållandet att hypoteksinsti— tuten jämfört med de konkurrerande kreditaktiebo- lagen kunde komma att gynnas av en omläggning av kapitaltäckningssystemet, var en följd av att lag— stiftningens konstruktion varit sådan att den tvingat hypoteksinstituten till en högre soliditet än vad som gällt för kreditaktiebolagen. Med hänsyn härtill och då, enligt av kommittén gjorda beräk- ningar, en reducering av fonderna i kapitaltäck- ningshänseende inte skulle komma att få någon prak— tisk effekt förrän in på 2000-talet, utmynnade kom- mitténs förslag i att fonderna skulle få fullt ut inräknas i hypoteksinstitutens kapitalbaser.

Jag delar kreditmarknadskommitténs betänkligheter när det gäller en fondavskattnings förenlighet med grundlagen. Någon retroaktiv beskattning kan inte komma i fråga. När det gäller möjligheten till en neutralisering av fonderna i kapitaltäckninghänse— ende skulle en sådan i och för sig kunna ske under förutsättning att en beräkning av en fiktiv kapi— talbas genomfördes på ett för Stadshypotek generöst sätt. Mot en sådan neutralisering talar emellertid att bostadsinstituten under lång tid konkurrerat på marknaden under kända betingelser och villkor. Det skulle mot denna bakgrund inte finnas anledning att i efterhand försöka tillskapa ett i förhållande till andra bostadsinstitut jämbördigt utgångsläge. Vidare anser jag att det kan ifrågasättas om de fördelar som den hittillsvarande särbehandlingen av de ifrågavarande fondavsättningarna kan ha innebu- rit för Stadshypotek är så stora att de motiverar en korrigering av de regler som gällt för förfluten tid, särskilt som regeringen redan lagt ett förslag om kapitaltäckningsregler för hypoteksinstituten, enligt vilket beskattade fondavsättningar, dvs. av- sättningar t.o.m. år 1984 fullt ut får inräknas i kapitalbasen (prop. 1989/90:43; jfr avsnitt 3.5). Det bör också beaktas att de nya kapitaltäcknings- reglerna inte medger att någon del av Stadshypoteks grundfond får inräknas i kapitalbasen. Enligt min mening är det viktiga att de olika med varandra konkurrerade instituten behandlas lika i framtiden. Jag finner således att fondavsättningarna t.o.m. år 1984 bör kunna bibehålla sin ställning av beskatta- de medel och fullt ut få inräknas i Stadshypoteks kapitalbas.

Ombildningen av stadshypoteksorganisationen bör in-

te ge upphov till någon extra beskattning varken i kassan/stiftelsen eller i det nybildade aktiebolag- et. I föregående avsnitt har föreslagits en sär— skild bestämmelse om befrielse från skatt vid fu- sionen mellan kassan och föreningarna. Likaså bör befrielse medges från den stämpelskatt som enligt lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier skulle belasta Stadshypotek AB för den aktieemission som utgör betalning när rörelsen övertas från kassan. Sådan befrielse kan ges med stöd av den dispens— möjlighet som lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter innehåller.

För den fusionerade kassan torde överlåtelsen i princip vara att se om en försäljning av tillgångar mot betalning i form av dels reverser motsvarande kassans utelöpande obligationer, dels aktier mot— svarande nettoförmögenheten. Avsikten är därvid att överföringen skall ske så, att de belopp som i kas- san är att se som obeskattade reserver skall över— föras i sak oförändrade till bolaget. I kassan skall i princip inte efter överföringen finnas någ- ra obeskattade reserver. Till följd av de speciella skatte— och civilrättsliga regler som gäller för kassan kräver överföringen särskilda föreskrifter, eftersom det generella regelverk som finns för liknande överföringar mellan två aktiebolag inte kan tillämpas direkt.

En principillustration av överföringens redovis- ningsmässiga innebörd kan förtydliga resonemanget. Före överföringen ser den fusionerade kassans ba-

lansräknng förenklat ut på följande sätt.

Den fusionerade kassan Utlåning 250 | Obligationer 240

Reservfond, obeskattad del 5 Reservfond, beskattad del 5

Efter överföringen skall kassan/stiftelsen resp. aktiebolaget ha följande balansräkningar.

Stiftelsen Stadshypotekskassan Reversfordran 240 Obligationer 240 Aktier i Reservfond, beskattad 5 Stadshypotek AB 5

Stadshypotek AB

Utlåning 250 Reversskuld 240 Värderegleringskonto 5 | Aktiekapital 5

Eftersom kassan enligt stadshypotekslagens bestäm- melser inte har rätt att sätta ned sin reservfond annat än för att täcka förlust i sin rörelse torde en direkt föreskrift om en sådan nedsättning behöva tas in i övergångslagstiftningen. En överlåtelse av tillgångar till undervärden för att framkalla en förlust i kassan utgör i sammanhanget inte någon framkomlig väg, eftersom den leder till att den obeskattade reserven i aktiebolaget inte redovisas öppet utan blir dold i lägre tillgångsvärden. Detta medför i sin tur att reserven inte kan räknas in i aktiebolagets kapitalbas enligt de nya kapitaltäck— ningsreglerna, vilket är oacceptabelt.

Jag föreslår därför att det i övergångslagstift— ningen tas in en föreskrift om att kassan skall

överföra tillgångarna till bokförda värden och i samband därmed sätta ned sin reservfond med det be- lopp som motsvarar den obeskattade delen. Ett be- lopp motsvarande denna nedsättning av fonden skall samtidigt tas upp som obeskattad reserv (värdereg— leringskonto för utlåning) i aktiebolagets balans- räkning. Om dessa villkor är uppfyllda skall över- föringen inte ge upphov till någon beskattning hos kassan. Däremot skall självfallet efter ombildning— en de för aktiebolag normala skattereglerna gälla fullt ut för det nya Stadshypotek AB, däribland förslagen från utredningen om reformerad företags— beskattning om avskattning av de värdereglerings— konton som byggts upp enligt dagens regler.

Fusionen mellan kassan och föreningarna samt över- låtelsen av kassans rörelse till Stadshypotek AB bör ske i ett sammanhang. Att skjuta på någon del, så att t.ex. överlåtelsen till bolaget skulle ske först efter viss fördröjning, vållar betydande komplikationer. statsmakternas klara besked om hur ombildningen skall genomföras måste därför lämnas i sådan tid att de nödvändiga förberedelseåtgärderna hinner vidtas av kassan och föreningarna.

överlåtelsen av kassans rörelse till Stadshypotek AB mot betalning i aktier förutsätter att kassan dessförinnan har förvärvat ett bolag för detta än- damål. Enligt min bedömning bör detta kunna ske med stöd av stadshypotekslagens nuvarande bestämmelse i 39 a 5, som ger kassan rätt att, efter regeringens tillstånd, förvärva aktier i bolag som tillgodoser intressen som är gemensamma för kassan och före— ningarna. Fram till överföringen driver detta bolag inte någon aktiv rörelse och efter överföringen skall kassan direkt övergå till att vara en stif-

telse med uppgift just att äga aktierna i det rö- relsedrivande Stadshypotek AB. Någon särskild be— stämmelse om förvärv av organisationsaktier bör

därför inte krävas.

Hur emissionen i det nya bolaget i övrigt tillgår följer av 4 kap. aktiebolagslagen.

Som tidigare sagts kommer Stadshypotek AB att bli att hänföra till de nuvarande kreditaktiebolagen och stå under tillsyn av bankinspektionen. Bolaget kommer att bedriva finansieringsverksamhet. Enligt kreditmarknadskommitténs förslag får sådan verksam- het inte blandas med annan typ av verksamhet. Vida- re bör enligt förslaget sinsemellan artskilda sä- kerheter inte få blandas inom ett och samma insti— tut. Exempelvis skulle inte bostadskreditgivning få blandas med industrikreditgivning. Däremot skulle med utgångspunkt i Säkerheterna bostadskreditgiv- ning kunna blandas med kommun- eller jordbrukskre- ditgivning. Det bör dock vara möjligt för Stadshy— poteksorganisationen, liksom för de koncerner i vilka de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen ingår, att även bedriva vissa verksamheter som fal— ler utanför det av kreditmarknadskommittén beskriv- na finansieringsverksamhetsbegreppet men som ändå ligger i linje med huvudinriktningen av Stadshypo- teks verksamhet. Sådan verksamhet måste i så fall enligt kreditmarknadskommitténs förslag läggas i ett till Stadshypotek AB sidoordnat bolag. Det kan också finnas önskemål att bedriva lånerörelsen i flera olika bolag. Därför kan det finnas anledning att tillskapa ett holdingbolag i toppen på organi- sationen som äger Stadshypotek AB och som kan äga sidoordnade bolag. Bildandet av ett holdingbolag kan ske i samband med ombildningen av Stadshypotek

till aktiebolag eller senare. Tillskapandet av ett holdingbolag kommer att kräva bankinspektionens tillstånd.

Jag vill understryka att avsikten inte är att Stadshypotek AB skall ges möjlighet att lämna sin ursprungliga huvudinriktning. Denna framgår av bo— lagsordningen, och ändringar i denna kräver rege- ringens tillstånd eller, enligt kreditmarknadskom— mitténs förslag, bankinspektionens tillstånd. Det är också en uppgift för stiftelsen Stadshypoteks- kassan som ägare att tillse att denna huvudinrikt- ning består.

5.4.1.4 Ägarrollen

Ägandet av aktierna i Stadshypotek AB bör alltså enligt min mening ligga i kassan, som ges ställning av en stiftelse. Omvandlingen till stiftelse bör ske genom beslut av statsmakterna som också fast— ställer stadgar för stiftelsen. Ett förslag till sådana stadgar finns intaget som bilaga 2 till be- tänkandet.

Stiftelsen Stadshypotekskassan kommer — åtminstone inledningsvis — inte att ha andra tillgångar än aktierna och en reversfordran på Stadshypotek AB. Detta innebär att stiftelsen knappast har resurser att delta i de nyemissioner som inledningsvis blir nödvändiga för att Stadshypotek AB skall kunna få tillfredsställande internationell kreditvärdighet, leva upp till ställda kapitaltäckningskrav och kunna expandera. Nyemitterade aktier måste alltså tecknas av andra intressenter. Det blir emellertid stiftelsens uppgift att som huvudaktieägare med— verka till att emissioner kan ske på ett för Stads-

hypotek förmånligt sätt. För att stiftelsen lång- siktigt skall kunna behålla ägaransvaret kan upp- delning av aktierna i A— och B—aktier övervägas varvid de nyemitterade B-aktierna ges lägre röst- rätt.

Nyemissioner bör inledningsvis ställas till Stads— hypoteks låntagare. Genom emissioner uppstår så småningom ett spritt aktieägande som kan möjliggöra en notering av aktierna i någon form.

De genom nyemission tillkomna aktieägarna kommer att resa krav på avkastning på sitt insatta kapi- tal. Detta avkastningskrav kommer att vara rela- terat till de för ögonblicket rådande marknads- förutsättningarna. En sådan spridning av aktierna innebär också i och för sig en styrka för Stadshy- potek AB.

Även huvudaktieägaren, stiftelsen Stadshypotekskas- san, måste resa krav på avkastning på sitt aktie- ägande i Stadshypotek AB. Det är knappast sannolikt att externa investerare är villiga att teckna akti— er om huvudaktieägaren inte uppfattas som seriöst och långsiktigt intresserad av lönsamhet och av— kastning på sina aktier. För att stiftelsen skall te sig som en trovärdig långsiktig ägare med av— kastningskrav måste den därför konstrueras så att den får ett verkligt intresse av avkastningen på sitt kapital. Stiftelsens ändamål kan mot denna bakgrund inte inskränkas till att bestå i själva ägandet av aktier i Stadshypotek AB och i att even— tuellt återinvestera uppburna utdelningar i samma bolag. Detta skulle i så fall i praktiken innebära att stadshypoteksorganisationen skulle bli själv— ägande utan ett trovärdigt system för att sätta

långsiktiga lönsamhetskrav. En sådan ordning skulle varken främja låntagarnas intressen eller effekti— viteten på kreditmarknaden.

Stiftelsen måste därför ges ett ändamål och en kon— struktion som innebär att den har ett reellt lång— siktigt intresse av avkastningen på sitt kapital.

Detta ändamål måste sökas inom ramen för vad som kan sägas vara ett samhällsnyttigt ändamål. En viss vägledning ges därvidlag i lagen om statlig in- komstskatt, som anger ett antal skattepriviligiera— de ändamål och institutioner. Bland de skatteprivi- ligierade institutionerna återfinns — vid sidan av en rad organisationer för rent statlig verksamhet — ett antal stiftelser och akademier med uppgift bl.a. att stödja vetenskaplig forskning. Att främja vetenskaplig forskning är också ett enligt samma lag skattepriviligierat ändamål.

statsmakterna har också i olika sammanhang medver— kat till att forskningsstödjande stiftelser upp— stått. Ett exempel på detta utgör stiftelsen Riks- bankens Jubileumsfond. Ett annat exempel är de av- sättningar ur affärsbankernas vinster som för någon tid sedan gjordes i syfte bl.a. att förstärka ut- rustningsresurserna vid universitet och högskolor.

Stiftelsen Stadshypotekskassans avkastning bör mot denna bakgrund användas för att ekonomiskt främja och understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning.

Uppgiften för stiftelsens styrelse blir därför dels att långsiktigt förvalta stiftelsens innehav av ak— tier i Stadshypotek AB och utöva ett därmed samman—

hängande ägaransvar i syfte att främja konkurrensen på bostadskreditmarknaden, dels att administrera den utestående obligationsskulden, dels att fördela stiftelsens avkastning i enlighet med stiftelsens ändamål. Däremot skall stiftelsen inte ägna sig åt finansieringsverksamhet i den mening som avses i kreditmarknadskommitténs förslag till kapitalmark—

nadslag.

Stiftelsen Stadshypotekskassans helt dominerande tillgång blir aktiemajoriteten i Stadshypotek AB. Det blir därför ett naturligt mål för stiftelsens styrelse att åstadkomma att Stadshypotek AB utveck- las till en långsiktigt lönsam organisation. Av detta skäl kan det knappast komma ifråga att stif- telsen inledningsvis ställer så höga utdelningskrav att utvecklingen för Stadshypotek AB försvåras. Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdel- ningskraven under de inledande åren kommer att ställas ganska försiktigt.

Genom stiftelsens dominerande ägande i Stadshypotek AB ges bolaget en långsiktig stabilitet som till- försäkrar kreditmarknaden en kraftfull självständig aktör och gynnar konkurrensen på kreditmarknaden.

stiftelsen bör inte vara bunden att delta i nyemis— sioner i Stadshypotek AB. Inom överskådlig framtid bör emellertid ägaransvaret för detta bolag förbli hos stiftelsen.

Styrelsens sammansättning bör avspegla dess uppgif- ter. Inom ramen för en inte alltför omfattande sty- relse bör återfinnas sakkunskap i bostadskreditvä- sende och kapitalförvaltning, samhällsorientering och insikter om behoven för svensk vetenskap och

forskning. I detta avseende kan styrelserna för Riksbankens Jubileumsfond och Nobelstiftelsen i viss mån utgöra förebilder. Nobelstiftelsens sty- relse har sex ledamöter, Riksbankens Jubileumsfond tolv.

När lagstiftningen om stadshypoteksorganisationen nu moderniseras kan självfallet inte ägandet läggas i ett organ vars juridiska status inte är klart fastlagd. Stiftelsen Stadshypotekskassan blir en stiftelse med allt vad därav följer. Denna stiftel— se blir ägare till ett mycket omfattande kapital. Det kan inte heller komma ifråga att genom ny lag— stiftning permanenta dagens svaga system för lånta- garförankring i stadshypoteksorganisationen. Där— emot finns det, enligt vad som uppgivits från före- trädare för stadshypoteksföreningarna, goda möjlig- heter att bilda ideella föreningar på de nuvarande stadshypoteksföreningarnas grund. Ett på sådant sätt kanaliserat låntagarinflytande bör utgöra en tillgång för den framtida stadshypoteksorganisa- tionen. Det kan emellertid inte, med den avsevärt ökade frihet som bolagsbildningen medför, komma i fråga att ge det på detta sätt kanaliserade infly— tandet en majoritetsposition.

Låntagarinflytande genom styrelserepresentation har en lång tradition inom Stadshypotek. Om representa- tiva ideella föreningar av låntagare kan bildas på de nuvarande stadshypoteksföreningarnas grund kan det vara ett värde för det nya Stadshypotek om en kontinuitet i denna tradition kan bevaras. Det är knappast möjligt att tillgodose detta syfte genom representation i styrelsen för Stadshypotek AB, där ju för övrigt de låntagare som blir aktieägare fö— reträds på ett för aktiebolag naturligt sätt. Om

sådana representativa ideella föreningar av lånta— gare bildas bör de därför gemensamt beredas en viss representation i styrelsen för stiftelsen Stadshy- potekskassan.

Stiftelsen Stadshypotekskassans styrelse föreslås få tolv ledamöter inklusive ordförande. Av ledamö- terna föreslås att tre utses av svenska akademiska rektorskonferensen och en gemensamt av vetenskaps— akademien, ingenjörsvetenskapsakademien, vitter- hetsakademien, skogs- och lantbruksakademien samt musikaliska akademien. Med hänsyn till den kvarbli- vande statliga garantin, stiftelsens tillkomsthis- toria och framtida roll, har staten naturligen ett stort ansvar. Ordföranden i stiftelsens styrelse och de fyra övriga styrelseledamöterna bör därför utses av regeringen. Bland dessa ledamöter bör som ovan sagts finnas personer med särskild sakkunskap i bostadskreditväsende och kapitalförvaltning och med god samhällsorientering inom för stiftelsen re— levanta områden. Under förutsättning att represen— tativa låntagarföreningar bildas bör dessa kunna tilldelas tre platser i styrelsen. Styrelsen bör kunna arbeta genom ett särskilt utskott för förmö— genhetsförvaltningen och ett särskilt utskott för bidragsfördelning. Styrelsen bör vidare kunna knyta till sig särskilda beredningsgrupper för den forsk— ningsstödjande verksamheten. Dess kansli bör kunna bli minimalt.

Styrelsen får också till uppgift att genom bolags- stämma medverka till utseende av styrelse i Stads— hypotek AB. Stiftelsens långsiktiga intresse av ut— vecklingen för Stadshypotek AB medför naturligen att därvid kommer att väljas uteslutande personer med kompetens för denna typ av uppdrag. Styrelse-

ordföranden i stiftelsen kan lämpligen också ingå i styrelsen för Stadshypotek AB. Någon övrig perso- nalunion är möjlig men inte nödvändig. Vid ett breddat ägande i Stadshypotek AB bör också övriga aktieägare beredas plats i styrelsen för Stadshypo— tek AB.

5.4.1.5 Stadshypotek AB och dess regionala organi-

sation

Stadshypotek AB kommer således att efter ombild- ningen bedriva den rörelse som nu bedrivs av stads- hypotekskassan och stadshypoteksföreningarna. Som inledningsvis nämnts kommer Stadshypotek AB att bli att hänföra till de nuvarande kreditaktiebolagen.

Några särskilda bestämmelser för Stadshypotek AB:s verksamhet torde inte vara erforderliga. Utgångs- punkten är därvid att kreditmarknadskommitténs för- slag till rörelseregler för bl.a. bostadsinstituten genomförs, om inte inom ramen för kreditmarknadsbo- lag i förslaget till kapitalmarknadslag, så i vart fall genom att motsvarande rörelseregler införs ge— nom ändring i kreditaktiebolagslagen. Dessa rörel— seregler blir då också tillämpliga för Stadshypotek AB. I övrigt regleras bolagets verksamhet i bolags— ordning, vilken skall godkännas av regeringen eller - enligt kreditmarknadskommitténs förslag — bankin- spektionen. Bolagsordningen bör innehålla bestäm- melser bl.a. om belåningsändamål, likviditetshåll— ning och säkerhetskrav. Ett utkast till bolagsord- ning för Stadshypotek AB finns intaget som bilaga 4 till betänkandet.

En styrka hos den nuvarande stadshypoteksorganisa— tionen utgör decentraliseringen av utlåningsrörel—

sen. Någon form för decentraliserad utlåningsverk- samhet bör därför finnas även efter ombildningen. Även om den regionala organisationen är en intern fråga för Stadshypotek AB, vilken i sista hand av— görs av aktieägarna, vill jag ändå redovisa mina

synpunkter i detta avseende.

När det gäller formen för en decentraliserad utlå- ningsrörelse kan ett par olika alternativ komma i fråga. Ett alternativ är att utlåningsrörelsen be— drivs i regionala dotterbolag till Stadshypotek AB, i huvudsak motsvarande de nuvarande föreningarna. Ett annat alternativ innebär att utlåningsrörelsen omhänderhas av Stadshypotek AB självt och i dess namn men genom en regional organisation med bety— dande självständighet, motsvarande t.ex. Handels- bankens regionbanker. Eftersom en gemensam upplå- ning generellt sett kan ske till gynnsammare vill— kor än en decentraliserad sådan, bör endast utlå- ningen decentraliseras och all upplåning ske genom moderbolaget.

Alternativet med dotterbolag innebär att varje dot- terbolag, liksom de nuvarande föreningarna, blir en egen juridisk person med bolagsordning, balansräk- ning, resultaträkning, styrelse och verkställande direktör. Aktiekapitalet tecknas av Stadshypotek AB. Emission av aktier kan också ske till exempel- vis låntagarna men rösträttsmajoriteten måste till—

komma moderbolaget.

Även om man gått vägen över fusion mellan kassan och föreningarna samt bolagsbildning och stiftelse- bildning, kan alternativet med dotterbolag i prak— tiken sägas innebära att man bevarar mycket av den nuvarande organisationen. Utåt kommer det att mär—

kas föga av att föreningarna blir bolag. Även inom organisationen blir likheterna stora. Dotterbolagen blir dock skyldiga att ta direktiv från moderbolag- et.

Emellertid uppkommer ett särskilt problem vid en dotterbolagsorganisation. Detta hänger samman med de nya kapitaltäckningsreglerna. Enligt dessa skall kapitalkravet vara uppfyllt inte bara för varje fö— retag inom en koncern utan också för koncernen i dess helhet (konsoliderat kapitalkrav). Vid starten av koncernens verksamhet kan varje dotterbolag få sig tilldelat ett kapital som står i proportion till dess utlåningsvolym. Därefter kan emellertid dotterbolagen expandera olika snabbt, så att kapi— talöverskott kan uppkomma hos några bolag medan andra kan behöva kapitalförstärkning. Någon omför— delning av det bundna kapitalet i koncernen kan in- te ske. För att klara kapitaltäckningen skulle då i stället vinstmedel behöva överflyttas som koncern- bidrag från vissa dotterbolag till andra och där utgöra reserver, kapitalbehövande dotterbolag ge ut förlagslån eller nytt bundet kapital anskaffas ge- nom moderbolagets försorg.

Även alternativet med regionala enheter efter möns— ter av Handelsbankens regionbanker innebär att de regionala enheterna ges stor självständighet. De blir visserligen inte självständiga juridiska per- soner med bolagsstämma, bolagsstämmovald styrelse och stämmovalda revisorer, egen balansräkning och resultaträkning. Men regionerna kan ha styrelser, utsedda av Stadshypotek AB:s styrelse. De kan in— ternt redovisa balans och resultat, vilka sedan kan redovisas offentligt tillsammans med Stadshypotek AB:s årsredovisning. Styrningen uppifrån kommer i

praktiken vid båda alternativen att utövas av Stadshypotek AB:s styrelse och ledning och blir i stort sett lika omfattande. Kapitaltäckningen be- räknas gemensamt för hela Stadshypotek AB. Några problem med utjämning av överskott och underskott mellan de regionala enheterna kommer inte att före—

ligga.

Kostnadsnivån torde bli något högre i dotterbolags- alternativet. Att driva en självständig juridisk person är förbundet med vissa grundkostnader. Att ha 21 bolag — eventuellt något färre - blir därför dyrare än att ha ett enda företag. Därtill kommer, att vissa samordningsfördelar inte kan utnyttjas

fullt ut.

Allvarligast vid dotterbolagsalternativet är emel- lertid de problem med kapitaltäckningen som ovan beskrivits. Även om man har god framförhållning och smidigt utnyttjar möjligheterna torde det vara 0— frånkomligt att kapitalet inte kan utnyttjas lika effektivt som vid alternativet med regionkontor. Kostnaderna blir därmed större. Enligt min mening är därför alternativet med regionkontor lämpligast för organisationen som helhet.

5.4.2 Landshypotek

Jag har tidigare stannat för att förorda en ombild- ning av landshypoteksorganisationen till aktiebo—

lag.

I avsnitt 5.3.2 har jag redovisat skälen för min ståndpunkt att hypoteksbanken ägs av de tio lands- hypoteksföreningarna samt att ägandet enligt lag— texten och av historiska förklaringar är relaterat

till föreningarnas lån i banken. Vidare har jag re- dovisat den uppfattningen att föreningarna i sin tur ägs av låntagarna.

Jag anser att aktiebolagsbildningen av Landshypotek i sig faller under vad statsmakterna genom lag— stiftningsåtgärder bör besluta. Den fortsatta ut- vecklingen blir dock i första hand en fråga för ägarna. Deras egna förslag till fortsatta föränd— ringar bör genomföras om inte dessa kan anses stri— da mot allmänna intressen, såsom konkurrensneutra- litet, kapitaltäckning, avreglering på kapitalmark- naden eller avskaffandet av särlagstiftningen. I själva verket saknas enligt min mening möjlighet att genom lagstiftning ensidigt förfoga över lands— hypoteksorganisationens tillgångar.

Landshypoteksorganisationens primära uppgift är att ge långfristiga krediter till jordbruksnäringen med vissa binäringar och till skogsbruket. Verksamheten har drivits i likartade former sedan omkring 130 år. Det senaste decenniets omstrukturering av den svenska kapitalmarknaden och den ökade internatio- naliseringen ställer nya krav på organisationen. Målsättningen med ett förslag till ombildning av Landshypotek bör enligt min mening vara att en ak- tiebolagsbildning anpassas efter utvecklingen på kapitalmarknaden men med ett bibehållande av så mycket som möjligt av det värdefulla i den nuvaran— de strukturen av landshypoteksorganisationen. Ut- gångspunkten måste vara att Landshypotek efter en ombildning till aktiebolag skall, om ägarna så öns- kar, kunna fortsätta sin verksamhet till jordbru- kets och andra intressenters bästa.

5.4.2.1 Kapitaltäckning

De föreslagna kapitaltäckningsreglerna ställer nya krav på hypoteksbanken och föreningarna. Verksamhe- ten i organisationen har aldrig bedrivits i vinst- syfte. Detta har inneburit att organisationen inte haft intresse av att bygga upp något stort eget ka— pital. Vidare har den statliga grundfonden varit en starkt bidragande orsak till organisationens låga egna kapital. Detta är huvudförklaringen till Landshypoteks behov av kapital när de föreslagna kapitaltäckningskraven införs.

Inte någon landshypoteksförening och inte heller hypoteksbanken uppfyller de nya kapitaltäcknings— kraven. Kapitaltäckningen i de olika föreningarna varierar mellan 1,6 och 3,2 % och betydande belopp behöver anskaffas för att föreningarna skall upp— fylla kraven. Också för hypoteksbanken skulle stort tillskott av eget kapital behövas. En sammanslag- ning av de nuvarande föreningarna och banken skulle innebära att kapitalkravet uppfylldes till 3,9 % och behovet av ökat eget kapital skulle kunna be-

gränsas.

Oavsett hur beräkningar av föreslagna kapitalkrav görs är det uppenbart att de nya kapitaltäcknings- reglerna slår hårt mot både föreningarna och hypo- teksbanken. Behovet av kapital kan avsevärt redu— ceras i en sammanslagen lånerörelse. Det är därför min uppfattning att en ombildning av Landshypotek till aktiebolag förutsätter att lånerörelserna sam- manförs i ett bolag och en juridisk person. En sådan lösning har också andra positiva effekter, såsom nya möjligheter till effektivisering och ra-

Kapitaltäckningsproblemet löses således på ett op— timalt sätt om lånerörelserna sammanförs i ett ak- tiebolag även om inte detta är tillräckligt för att uppfylla de nya kapitaltäckningskraven. Frågan är dock hur en sådan ombildning skall gå till och vil— ka konsekvenser den får avseende bland annat ägar— förhållandena.

5.4.2.2 Ombildningen i sammandrag

l. Ombildningens första steg bör vara att hypoteks- bankens hela rörelse överförs till ett nybildat aktiebolag, mot att banken erhåller röststarka A-aktier i bolaget. Dessa aktier kan dessutom enligt bolagsordningen vara underkastade hem— budsskyldighet till övriga ägare av A—aktier. Till det nya aktiebolaget överförs således både lånerörelsen och obligationsstocken.

2. Därefter likvideras hypoteksbanken och bankens ägare föreningarna tillskiftas bankens aktier i aktiebolaget i proportion till deras lån i ban- ken.

3. Nästa steg i ombildningen är att föreningarna överlåter sin rörelse till aktiebolaget mot be- talning i aktier. Dessa aktier bör vara av samma slag som hypoteksbanken erhåller som betalning för sin rörelse. Härefter har hela lånerörelsen inom landshypoteksorganisationen samlats i det rörelsedrivande aktiebolaget och samtliga aktier innehas av de nuvarande landshypoteksföreningar- na.

4. Sedan föreningarna överlåtit sin lånerörelse till aktiebolaget är de definitionsmässigt inte längre hypoteksföreningar. Det sista steget i ombildningen skulle då vara att ombilda före— ningarna till en ny associationsform, nämligen ekonomisk förening.

En ombildning i enlighet med dessa fyra steg skulle i princip innebära att den nuvarande verksamheten i stort fortsatte oförändrat men i en ny organisa- tionsform. Förhållandet kan uttryckas så att det är aktiebolaget som driver verksamheten men att det fortfarande är föreningarna som äger rörelsen och

bestämmer inriktningen av densamma.

Landshypoteksrörelsen kommer efter ombildningen att regleras av aktiebolagslagen, kreditaktiebolagsla- gen och bolagsordning. Föreningarnas verksamheter kommer att regleras av stadgar. Landshypotekslagen kan sålunda upphävas. Den lagstiftning som krävs för ombildningens genomförande bör, på samma sätt som för Stadshypotek, kunna få karaktär av över—

gångslagstiftning.

5.4.2.3 Bolagsbildning

Första steget i ombildningsprocessen bör således vara att organisationen bildar ett aktiebolag som skall driva hela den upp— och utlåningsverksamhet som organisationen i dag bedriver. I samband därmed bör begreppet bank utmönstras ur organisationen och det nya bolaget förslagsvis kallas Landshypotek AB.

Begreppet bank har i banklagstiftningen reserverats för bankverksamhet och även i det allmänna språk— bruket har bank en särskild betydelse. I princip

får ingen annan än bank i sin firma använda ordet bank.

Eftersom det är missvisande att beteckna det nya aktiebolaget med bankbegreppet bör bolaget åsättas en beteckning som motsvarar dess verksamhet. Enligt den nu gällande lagstiftningen blir bolaget ett kreditaktiebolag och enligt kreditmarknadskommit- téns förslag ett kreditmarknadsbolag. I det nybil- dade aktiebolaget samlas organisationens hela nuva- rande verksamhet samtidigt som hypoteksbanken lik— videras och föreningarna ombildas. Om verksamheten i en framtid ändras så att den uppfyller kraven för bankoktroj, t.ex. för det fall specialbanker till— låts, blir namnsituationen givetvis annorlunda.

Det nya aktiebolaget skall falla under samma regel— verk som dess konkurrenter, för närvarande kredit— aktiebolagslagen. Härigenom blir rörelsereglerna identiska och kravet på konkurrensneutralitet till- godosett.

I samband med ombildningen till aktiebolag bör det vara möjligt för ägarna att bilda ett holdingbolag i toppen på organisationen för att möjliggöra en låneverksamhet i flera olika bolag och eventuell breddning av verksamheten i enlighet med vad som kan ske om kreditmarknadskommitténs förslag genom— förs.

Hypoteksbanken och landshypoteksföreningarna hade vid utgången av år 1988 reservfonder om totalt 908 miljoner kr. Det nya aktiebolaget Landshypotek AB bör erhålla ett aktiekapital som i vart fall svarar mot bankinspektionens tumregel vid auktorisation av

finansbolag. Därvid krävs ett aktiekapital på ca

2 % av balansomslutningen. För Landshypotek AB som skulle få en omslutning av ca 20 miljarder kr., skulle således ett aktiekapital på 400 miljoner kr. krävas. Vid ombildningen kan återstoden av reserv— fonderna avsättas till reservfond i det nya aktie- bolaget. I kapitaltäckningssammanhang har det ingen betydelse om kapital finns i form av aktiekapital

eller reservfond.

5.4.2.4 Hypoteksbankens obligationer och andra skulder

Hypoteksbankens överlåtelse av rörelsen till Lands- hypotek AB ger upphov till samma problem såvitt av- ser utestående obligationslån och andra skulder, som i avsnitt 5.4.1.2 redovisats för Stadshypoteks del. För Landshypotek blir det dock fråga om gälde- närsbyte genom att Landshypotek AB övertar skulder-

na.

Av samma skäl som angivits för det skuldövertagande som sker i Stadshypotek bör skuldövertagandet i Landshypotek kunna ske utan varje enskild borgenärs samtycke. I stället bör i regeringens och riksdag- ens prövning av förslaget till ombildning ligga en prövning av att borgenärernas intressen tillvara- tas. Därvid är avgörande vilka säkerheter som efter ombildningen finns för borgenärernas fordringar.

På motsvarande sätt som hos Stadshypotek utgörs de nuvarande Säkerheterna för hypoteksbankens borgenä- rer av dels lånefordringarna på landshypoteksföre— ningarna vilka fordringar i sin tur säkras av före- ningarnas fastighetslån och reservfonder, dels bankens reservfond och dels den statliga grundfon- den, som för närvarande uppgår till 2 300 miljoner

Efter ombildningen kommer de nuvarande samlade fon— derna att återfinnas i Landshypotek AB som aktieka- pital och egna fonder. Vidare kommer lånefordring— arna mot säkerhet i fast egendom (jordbruksfastig- heter) att ligga hos Landshypotek AB i stället för hos föreningarna. Det samlade fondkapitalet och lå- nefordringarna mot säkerhet i fast egendom kommer således även efter ombildningen att svara för den

nuvarande obligationsskulden och övriga skulder.

När det gäller grundfonden hänvisas till vad som anförts härom för Stadshypoteks del i avsnitt 5.4.1.3. För Landshypoteks del bör den statliga grundfonden kvarstå för de förpliktelser Lands— hypotek AB övertar från hypoteksbanken.

För garantin, som även fortsättningsvis kan benäm— nas grundfond, bör på samma sätt som för närvaran— de, en avgift utgå med 0,33 % av fondens belopp.

Nya obligationslån skall utges av Landshypotek AB på bolagets egna meriter.

Den totala säkerhetsbilden i den ombildade landshy— poteksorganisationen kommer, med hänsyn taget till vad som nedan föreslås beträffande möjligheterna att förfoga över kapitalet i Landshypotek, att vara sådan att borgenärernas intressen på ett betryggan— de sätt tillvaratas.

I och med att Landshypotek omvandlas till ett före— ningsägt aktiebolag bortfaller de hittillsvarande motiven för statlig representation i styrelsen. Ef— tersom staten enligt förslaget även fortsättnings—

vis garanterar att innehavare av obligationer, ut— givna av hypoteksbanken, inte drabbas av förluster, är det emellertid rimligt att så länge garantin finns kvar staten äger rätt att utse en styrelse— ledamot i Landshypotek AB. Detta innebär att den statliga representationen avsevärt minskar jämfört med i dag men finns kvar under en övergångstid.

5.4.2.5 Föreningarnas roll efter ombildningen

I och med att landshypoteksföreningarna överlåter sin lånerörelse till Landshypotek AB är dessa inte längre att anse som hypoteksföreningar i den mening

som landshypotekslagen anger.

I första hand kommer föreningarna att liksom i dag agera som ägare men nu av Landshypotek AB i stället för av hypoteksbanken och i denna roll ha det yt— tersta ansvaret för låneverksamheten. Inflytandet utövas på vanligt sätt av aktieägarna vid bolags— stämman. Ägarna — föreningarna - har därvid att utse styrelse i Landshypotek AB och besluta om den

allmänna inriktningen av verksamheten.

Det bör stå varje förening fritt att i samband med att lånerörelsen överlåts till aktiebolaget undanta och behålla eventuellt fastighetsinnehav. Den fram— tida förvaltningen av fastigheterna skulle vid si- dan av ägarrollen i aktiebolaget vara ytterligare en uppgift för föreningarna i den framtida organi- sationen. Eftersom jag förutsätter att Landshypotek AB framgent kommer att driva en regional verksamhet i överensstämmelse med den som föreningarna i dag bedriver, kan lokaler i dessa fastigheter precis som för närvarande användas i verksamheten. Enda

skillnaden härvidlag blir i så fall att Landshypo—

enskommas.

När föreningarna upphör att vara hypoteksföreningar bör deras framtida existens och verksamhet regleras av lagen om ekonomiska föreningar. De skall därför ombildas till ekonomiska föreningar. I en över— gångsbestämmelse bör det öppnas en möjlighet för dem att efter anmälan till resp. länsstyrelse in- ordnas i det regelverk som gäller för denna asso— ciationsform. Vid omvandling av hypoteksföreningar— na till ekonomiska föreningar bör formellt en tids— frist uppställas, innebärande att om inte anmälan till länsstyrelsen gjorts inom utsatt tid, före— ningen skall upplösas och träda i likvidation. En ekonomisk förening regleras också av sina stadgar. Ett förslag till stadgar för de ekonomiska före— ningarna inom Landshypotek finns i bilaga 3 till betänkandet.

Likvidation är ett förfarande som, åtminstone ty— piskt sett, tillgrips när en verksamhet avvecklas. Förfarandet att ombilda Landshypotek till ett fö— reningsägt aktiebolag är ett förhållande som inte kan jämföras med en likvidationssituation. Avsikten är endast att verksamheten skall vidareutvecklas i en ny organisationsform. Det skulle därför vara felaktigt om någon förening upplöstes i samband med ombildningen och utskiftade eventuellt överskott. Ett sådant förfarande vore stötande för rättskäns— lan och skulle strida mot en av grundförutsättning- arna i förslaget, nämligen att behålla det värde— fulla i den nuvarande strukturen av landshypoteks- organisationen. I syfte att förhindra detta skall som en förutsättning för genomförandet av aktiebo— lagsbildningen samtycke härtill föreligga från

samtliga föreningar.

Efter att en landshypoteksförening ombildats till en ekonomisk förening regleras bl.a. likvidations- situationen av föreningslagen. Denna lag innehåller också utförliga bestämmelser om fusion av ekonomis-

ka föreningar.

För att uppfylla föreningslagens krav på insatser från medlemmarna bör de som vid tidpunkten för om- bildningen är låntagare inte avkrävas någon insats utan deras insatser, som förslagsvis kan uppgå till 200—300 kr. per medlem, bör erläggas av föreningar— na själva. Enligt min mening bör de som vid tid- punkten för ombildningen blir medlemmar behandlas lika och erhålla lika stor medlemsinsats oavsett

lånesummans storlek.

Varje låntagare som efter ombildningen upptar lån kommer således att göra detta i Landshypotek AB. Denne låntagare skall med automatik bli medlem i den lokala ekonomiska föreningen och kommer att jämställas med de ursprungliga medlemmarna. När ett lån till fullo har betalats är det naturligt att medlemsskapet upphör och medlemmen efter en tid återfår insatsmedel i enlighet med föreningslagens bestämmelser och föreningens stadga.

Som en följd av den föreslagna ombildningen kommer de ekonomiska föreningarna att få aktier i Landshy- potek AB till ett betydande värde. Dessa aktier kommer i realiteten att representera det kapital landshypoteksorganisationen genererat under sin drygt 130-åriga historia. En förutsättning för att förslaget till förändringar skall leda till för- bättrade möjligheter för organisationen att lösa

några av sina grundläggande problem, är att detta upparbetade kapital kvarstannar i organisationen och där förvaltas på bästa sätt så att verksamheten kan vidareutvecklas på en framtida avreglerad kreditmarknad.

De aktier som föreningarna erhåller bör göras röst- starka och åsättas en hembudsklausul innebärande att dessa aktier vid överlåtelse i första hand all— tid skall erbjudas andra föreningar i organisation— en. Härigenom kan föreningarna, om de så önskar, behålla kontrollen över Landshypotek AB.

Vidare kan det av föreningarnas stadgar framgå att ingen ny medlem äger rätt att säga upp sitt medlem— skap och påfordra utbetalning av insatsmedel förrän tidigast fem år efter inträdet. Eftersom bindnings— tiden på ett lån normalt är fem år är det naturligt att ha samma krav på bundenhet vad gäller medlem— skap och insatsmedel. Om bolagsbildningen genomförs vid årsskiftet 1990/1991 innebär detta att insats— medel utbetalas tidigast år 1996.

En avgörande fråga i detta sammanhang är vilken form det under åren genererade kapitalet skall ha i framtiden. Härvid bör enligt min mening värdet av de aktier en ekonomisk förening tilldelas vid om— bildningen tillsammans med övriga tillgångar svara mot en för ändamålet särskilt tillskapad reservfond med undantag för vad som avgår för att ge varje låntagare en ringa medlemsinsats. Detta innebär att föreningarna vid bildandet i sin bokföring skall ha en reservfond som tillsammans med de ursprungliga medlemsinsatserna beloppsmässigt motsvarar före— ningens aktieinnehav i Landshypotek AB och övriga tillgångar. Detta förhållande bör regleras i över-

gångslagstiftningen. Härigenom finns det upparbeta- de kapitalet kvar i organisationen och den enda situation där utskiftning till medlemmar kan aktua- liseras är när förutsättningar för likvidation är

för handen.

Förutom dessa begränsningar, till skydd för orga— nisationens fortlevnad, kan tilläggas att de som i dag är låntagare i landshypoteksföreningarna ofta är vana vid medlemskap i andra ekonomiska före- ningar, där medlemsinsatsen är en grundförutsätt- ning för föreningsverksamheten. Som exempel kan nämnas lantbrukskooperationens olika föreningar och

föreningsbanksrörelsen.

5.4.2.6 Emissioner till marknaden

Som tidigare framgått måste Landshypotek AB kraf— tigt öka sitt egna kapital om de föreslagna kapi- taltäckningsreglerna införs. Tack vare modellen att i en juridisk person förena hela den nuvarande lå— nerörelsen kan bristen på kapital reduceras. Trots detta visar beräkningar att vid en i dag oförändrad balansomslutning bristen uppgår till ca 600 mil- joner kr. Denna brist kan täckas genom reservering av vinstmedel och upptagande av förlagslån. En an— nan lösning, som i detta fall dock får betraktas som orealistisk, är att föreningarna tillskjuter ytterligare riskkapital, vilket i sin tur skulle förutsätta att föreningarnas medlemmar tillsköt kontant kapital. Även om möjligheten till förlags— lån utnyttjas fullt ut kommer bolagets kapitalbehov att i vart fall på sikt framtvinga aktieemissioner till marknaden. I första hand är det givetvis möj- ligt att redan i samband med ombildning till aktie— bolag rikta en aktieemission till de egna låntagar—

na. Nästa steg skulle kunna vara att aktieemission- er riktades till Landshypotek närstående. Dessutom finns möjligheten att nyemittera aktier direkt ut till allmänheten.

Eftersom organisationen kommer att ha ett stort be- hov av kapital för att uppfylla kapitaltäcknings— kraven torde inte ägarna/föreningarna inledningsvis komma att kräva någon större utdelning på kapitalet i Landshypotek AB. Däremot förutsätter emissioner till marknaden att marknadsmässig avkastning kan

garanteras.

5.4.2.7 Vissa skattefrågor

Under förutsättning att överföringarna av hypoteks— bankens och landshypoteksföreningarnas rörelser till Landshypotek AB sker till bokförda värden, torde överföringarna inte ge upphov till någon be— skattning. Vad det är fråga om är bolagsbildning genom apport av hel rörelse. Tillgångarna kvarstan— nar inom den ursprungliga rörelsen och kommunal— skattelagens bestämmelser om uttag är således inte direkt tillämpliga. I praxis godtas också överlåt- else till bokförda värden från enkelbeskattat till dubbelbeskattat skattesubjekt utan någon beskatt- ningspåföljd. De aktieemissioner som utgör betal- ning för aktiebolagets övertagande av hypoteksban— kens och föreningarnas rörelser bör inte föranleda uttag av stämpelskatt utan dispens bör ges från skattskyldighet enligt lagen (1984:405) om stämpel- skatt på aktier. Det förhållandet att en förening vid överlåtelse av lånerörelsen skall kunna behålla sin fastighet torde inte innebära någon skillnad vad avser skattefrågan. När det gäller överföring

av reservfonderna hänvisas till vad jag redovisat

5.4.2.8 Landshypotek AB och dess regionala organi- sation

Under det inledande avsnittet angående Landshypotek har det betonats att stor hänsyn måste tas till vad ägarna av Landshypotek själva föreslår i fråga om omvandling av organisationen till aktiebolag. Detta förhållande har särskild bärighet på frågan hur verksamheten på den regionala nivån skall organise— ras och vidareutvecklas.

Enligt mitt förslag till aktiebolagsbildning ombil- das föreningarna till ekonomiska föreningar och de- ras uppgift blir i första hand att utöva ägarfunk- tionerna i det rörelsedrivande bolaget, Landshypo- tek AB. Dessa funktioner utövas vid bolagsstämma och det viktigaste organet för utövandet av ägarin— flytandet blir den vid bolagsstämman utsedda sty— relsen i bolaget.

Det finns därvid i huvudsak tre alternativ för den regionala organisationen, vilka kan benämnas dot— terbolagsalternativet, kommissionärsalternativet och regionbanksalternativet. Innan jag närmare be— lyser dessa tre lösningar vill jag kort ange några

av de synpunkter som bör styra valet av alternativ.

Bland de synpunkter som bör vara vägledande vid ut— formningen av en framtida regional organisation inom Landshypotek kan särskilt nämnas behoven av att det kapital organisationen förfogar över ut— nyttjas optimalt och att verksamheten drivs ratio— nellt så att Landshypotek ges förutsättningar att behålla sin konkurrenskraft. Den enhet inom orga-

nisationen som i framtiden kommer att ansvara för lånerörelsen, dvs. Landshypotek AB, måste erhålla avsevärt vidgade befogenheter jämfört med den nu— varande hypoteksbanken vad gäller bland annat möj- ligheten att kunna göra övergripande prioriteringar och omfördela resurser mellan de olika verksamhets— områdena. Samtidigt som den rörelsedrivande enheten i en regional modell tilldelas befogenheter av nämnt slag måste även modellen ta tillvara den 10- kala kunskap och erfarenhet som finns när det gäl- ler låntagarna och de ställda Säkerheterna.

I ett dotterbolagsalternativ kan dotterbolag till Landshypotek AB tillskapas med ett verksamhets- område motsvarande resp. nuvarande förening. Varje dotterbolag skulle bli ett helägt dotterbolag med de restriktioner i fråga om självständighet som detta innebär. Bolagen blir i detta alternativ ju— ridiska personer med egna styrelser, egna balans— räkningar, egna vinst- och förlusträkningar och eg- na verkställande direktörer.

I ett helägt dotterbolag till Landshypotek AB, tillsätts styrelsen formellt sett av bolagsstämman. Detta hindrar inte att t.ex. de ekonomiska före- ningarna skulle kunna nominera några av styrelsele- damöterna.

För det fall verksamheten på regional nivå drivs i ett dotterbolag till Landshypotek AB skall kapital- täckningskravet uppfyllas dels för koncernen, dels för varje dotterbolag för sig. Detta innebär att problem kan uppkomma i verksamheten. Även om kapi— talkravet är uppfyllt när dotterbolaget börjar sin verksamhet, kan händelser inträffa som gör att det inte uppfylls en senare dag. En kraftig expansion

kan, för att ta ett exempel, få en sådan effekt. I ett sådant läge kan medel behöva tillföras bolaget. Möjligheterna härtill är emellertid begränsade även om andra dotterbolag vid tillfället skulle ha ett överskott på eget kapital.

Det nyss anförda innebär att det egna kapitalet in- om organisationen inte kan utnyttjas optimalt i dotterbolagsalternativet.

Kommissionärsalternativet kan sägas innebära att landshypoteksföreningarna efter ombildandet till ekonomiska föreningar åtar sig att på uppdragsbas för Landshypotek AB:s räkning omhänderha utlånings- verksamheter på det regionala planet. I detta alt— ernativ finns olika modeller att tillgå. En lösning skulle kunna vara att man tillämpade lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och han— delsresande eller att föreningarna var för sig träffar avtal med Landshypotek AB vari föreningarna mot ersättning åtar sig utlåningsverksamheten. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om detaljerna i en ordning där föreningarna uppträder som kommis— sionärer eller uppdragstagare för Landshypotek AB. Förutom avtal behövs troligen åtskilliga regler av lags karaktär för att etablera en bas för detta

alternativ.

En lösning i enlighet med detta alternativ skulle av olika skäl också strida mot kravet på konkur— rensneutralitet och förutsätta viss särlagstift- ning. Organisationens uppbyggnad skulle avvika från konkurrenterna på ett avgörande sätt. Vidare är det enligt min mening mycket tveksamt att med denna konstruktion driva aktuell verksamhet. För närvar—

ande torde det inte finnas någon liknande förete—

else på den svenska kapitalmarknaden och alterna- tivet strider mot principen att finansieringsverk— samhet utanför banksystemet i framtiden skall be- drivas i aktiebolagsform. Jag vill därför inte med— verka till att den regionala verksamheten i det framtida aktiebolaget organiseras på detta sätt.

Regionbanksalternativet innebär att verksamheten drivs från regionkontor, en sorts filialer till Landshypotek AB. Kontoren skulle kunna få en bety- dande självständighet — inom ramen för generella direktiv från moderbolaget - och denna självstän— dighet skulle markeras genom egna styrelser, egna balansräkningar samt vinst— och förlusträkningar liksom egna verkställande direktörer. En liknande ordning tillämpas inom Svenska Handelsbanken. Regi- onkontorens styrelser kan vara identiska med sty- relserna i de ekonomiska föreningarna.

Den praktiska skillnaden mellan dotterbolags- och regionbanksalternativet behöver inte bli stor. Det— ta beror på ägarförhållandet. I båda alternativen kommer verksamheten på den regionala nivån att sty— ras av Landshypotek AB, låt vara att styrningen i det ena alternativet går direkt (regionbanksalter- nativet) och i det andra (dotterbolagsalternativet) utövas via det helägda dotterbolaget. I båda fallen är det aktieägarna i Landshypotek AB — dvs. före-

ningarna - som bestämmer.

Om regionbanksmodellen väljs, uppkommer inga sär— skilda problem när det gäller kapitaltäckningsbe— räkningen. Något kapitaltäckningskrav för region— banken kommer inte att uppställas. Medel kan också fritt överföras mellan olika regionbanker.

Den mest praktiska formen för att åstadkomma ett väl fungerande system är att den samlade låneverk- samheten bedrivs genom regionala enheter, den s.k. regionbanksmodellen. Inget annat alternativ ger så kostnadsmässigt fördelaktiga resultat som en sådan lösning. Bortsett från kapitaltäckningsfrågan åstadkommer man enhetlighet i de villkor som bör gälla ut till låntagarna, samtidigt som beslutspro- cessen kan effektiviseras. Till detta kommer möj— ligheten av större regional flexibilitet, för den händelse organisationen skulle finna fördelar med förändrade verksamhetsområden inom ramen för den samlade utlåningen. Jag vill också tillfoga att det från tillsynssynpunkt måste vara en fördel med ett företag jämfört med flera juridiska enheter som

arbetar i samma organisation.

Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att verksamheten organiseras enligt den s.k. regi— onbanksmodellen. Denna modell öppnar enligt min me- ning möjligheter att ge föreningarna det mått av inflytande på verksamheten på regional nivå som fö— reningarna rimligen kan kräva. Ansvaret för verk- samheten måste ligga på det rörelsedrivande bolag— et, Landshypotek AB. Dess ledning - styrelse och verkställande direktören - måste därför ges möjlig— heter att ta sitt ansvar enligt såväl aktiebolags— lagen som andra för verksamheten styrande lagar

eller anvisningar, t.ex. från bankinspektionen. 5.4.3 Skeppshypotek

Den nuvarande skeppshypotekslagstiftningen tillkom år 1980 och är ändrad senast år 1987. Den är såle- des av betydligt senare datum än vad som är fallet för stads- och landshypotekslagstiftningen. Även om

inte lagstiftningen eller organisationen som sådan framstår som föråldrad på samma sätt som de övriga hypoteksinstitutens, är den knappast avpassad för verksamheter på en framtida avreglerad och konkur— rensneutral kreditmarknad. På grund härav men fram— för allt av det skälet att även skeppshypotekskas— san med de nya kapitaltäckningsreglerna kan komma att bli beroende av externt kapital, om kassan i en framtid skall kunna verka och utvecklas på kredit— marknaden, bör kassan liksom de två övriga hypo- teksorganisationerna ombildas till aktiebolag. Även från principiell synpunkt ter det sig angeläget att de aktörer som verkar inom samma del av kreditmark— naden återfinns under en enhetlig associationsform. Därmed kan också den mycket speciella form för kre— ditverksamhet som hypoteksformen utgör helt utmön- stras och statsmakterna förutsättningslöst pröva om den form för subventionering av sjöfarten som lig— ger i skeppshypotekskassan nuvarande konstruktion, bl.a. särbehandlingen i skattehänseende, är den lämpligaste. För kassan, som redan nu konkurrerar på den internationella marknaden, bör det vara en fördel att verka under en internationellt känd

associationsform.

I avsnitt 5.3.3 har konstaterats att staten är att betrakta som ensam ägare till Skeppshypotek. Staten blir alltså ensam aktieägare i det nybildade aktie- bolaget, i det följande benämnt Skeppshypotek AB. Det ankommer sedan på staten att avgöra om den på en oreglerad kreditmarknad skall ha kvar sitt enga— gemang oförändrat eller om den skall överväga för- säljning eller nya samägandeformer. Ett sådant av— görande hänger naturligtvis nära samman med frågan om och i så fall hur statsmakterna anser att kre- ditgivningen till sjöfarten bör vara subventionerad

Eftersom Skeppshypotek endast utgörs av skeppshypo- tekskassan ger en bolagsbildning inte upphov till motsvarande problem som för de övriga hypoteksins—

tituten, t.ex. vad avser regional verksamhet.

Det smidigaste sättet för genomförandet av en bo- lagsbildning synes därför vara att skeppshypoteks— kassan ombildas till aktiebolag på så sätt att hela rörelsen överförs till ett för ändamålet bildat aktiebolag, Skeppshypotek AB, varefter kassan lik-

videras.

Verksamheten kommer efter ombildningen att regleras av aktiebolagslagen, kreditaktiebolagslagen samt bolagsordning. På motsvarande sätt som föreslagits för de övriga hypoteksinstitutionerna, kan den nu— varande lagstiftningen upphävas och de lagbestäm— melser som erfordras för ombildningens genomförande erhålla karaktär av övergångslagstiftning.

5.4.3.l Bolagsbildning

Även för Skeppshypotek uppkommer i samband med överföringen av rörelsen till Skeppshypotek AB problemet med gäldenärsbyte. Detta problem bör kunna lösas på motsvarande sätt som föreslagits för de övriga hypoteksinstituten. De allmänna civil— rättsliga reglerna om skuldövertagande med krav på varje enskild borgenärs samtycke bör således kunna ersättas med regeringens tillstånd till skuldöver— tagandet, varvid regeringen har att pröva att borgenärernas ställning inte försämras.

De nuvarande Säkerheterna för skeppshypotekskassans

obligationsskuld och övriga skulder utgörs av dels kassans reservfond, dels kassans lånefordringar mot säkerhet av inteckning i fartyg, dels ock den stat— liga garantifonden, som för närvarande uppgår till 167 miljoner kr.

På motsvarande sätt som beskrivits för Landshypotek kommer dessa säkerheter att bestå även efter om— bildningen. Den nuvarande statliga garantin skall därvid gälla endast de förbindelser som föreligger vid tiden för överförande av dessa till Skeppshypo- tek AB. Nya obligationslån skall utges av detta bo— lag på dess egna meriter.

Eftersom skeppshypotekskassan är befriad från in— komstskatt för all inkomst utom inkomst av fastig— het och kassans reservfond inte innehåller någon latent skatteskuld, uppstår från skattesynpunkt inte motsvarande problem vid överföringen av till— gångar och skulder till aktiebolag som för de öv— riga hypoteksinstituten. Några särskilda övergångs— bestämmelser torde därför inte erfordras i detta avseende. Även Skeppshypotek AB bör medges dispens från skattskyldighet enligt lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier.

5.4.3.2 Skeppshypotek AB

Skeppshypotek AB blir ett kreditaktiebolag/kredit— marknadsbolag och dess verksamhet kommer att regle- ras av kreditaktiebolagslagen/kapitalmarknadslagen samt av bolagsordning. Några särskilda lagregler för bolagets verksamhet torde inte vara erforderli—

ga.

De stora och viktiga skillnaderna i förhållande

till den nuvarande organisationsformen blir att på verksamheten kan ställas avkastningskrav samt att garantifonden begränsas till att avse redan ingång- na förbindelser. Avkastningskrav är emellertid en fråga som ägaren/staten avgör och ett sådant krav följer i och för sig inte av ombildningen som så— dan. Inte heller avvecklingen av garantifonden är en följd av själva ombildningen. Dessa frågor har närmare behandlats i avsnitt 5.1.

När det gäller skeppshypotekskassans nuvarande skattebefrielse är inte heller denna avhängig asso- ciationsformen som sådan utan skattebefrielsen skulle i och för sig kunna bibehållas även om verk- samheten bedrivs i aktiebolagsform. När skeppshypo- tekskassan tillkom år 1929 erhöll den skattebefri- else under hänvisning till att de övriga hypoteks- instituten var befriade från inkomstskatt. Då denna skattebefrielse på förslag av 1936 års skattekom- mitté avskaffades för Stads- och Landshypotek år 1942, föreslog kommittén att även skeppshypoteks— kassan skulle inkomstbeskattas. Departementschefen biträdde dock inte detta senare förslag. Anledning— en härtill var främst att statens utlåning till den större sjöfarten då var uppdelad på skeppshypoteks— kassan, som fick bevilja lån upp till 50 % av far— tygens värde, och sekundärlånefonden, som fick be- vilja lån mellan 50 och 70 % av fartygens värde. En inkomstbeskattning av kassan kunde då få den icke önskvärda effekten att låntagare hos kassan, som hade de säkerhetsmässigt bättre lånen, skulle komma i ett sämre läge än låntagarna hos sekundärlånefon- den genom att räntan fick höjas för att täcka skat—

ten.

I samband med att Skeppsfartens sekundärlånekassa

inrättades år 1965, avvecklades sekundärlånefonden. Därvid uttalades att skeppshypotekskassans skatte— befrielse skulle bestå och motsvarande befrielse gälla för sekundärlånekassan. När skeppshypoteks— kassan och sekundärlånekassan fusionerades år 1980 berördes inte frågan om skattebefrielse.

De skäl som år 1942 angavs för skattebefrielse finns inte längre. Fortsatt skattebefrielse är där- för endast ett sätt för staten att subventionera verksamheten. Som tidigare framgått anser jag att det kan ifrågasättas om tillräckliga skäl finns att införa eller behålla subventioner för vissa sektor—

er inom kreditmarknaden.

Sedan överföring av rörelsen genomförts finns i skeppshypotekskassan inga skulder och tillgångarna består enbart av aktier i Skeppshypotek AB.

Det sista steget i ombildningen innebär att kassan likvideras och att dess tillgångar, dvs. aktierna, tillfaller staten.

5.5 Tidsperspektiv

Utvecklingen på kreditmarknaden går snabbt. Framför allt för Stadshypotek men även för Landshypotek och i någon mån för Skeppshypotek är det fråga om för— valtning av mycket stora förmögenhetsmassor. En förlängd situation av osäkerhet rörande vilka för- utsättningar som skall gälla för hypoteksinstituten och deras verksamheter medför mycket stora nackde— lar såväl för berörda institutioner som för kredit— marknaden i sin helhet.

För stadshypotekskassans del är det en tvingande nödvändighet att snabbt få klarhet i vilka spelreg— ler som skall gälla för att inte kassan skall för- lora tempo jämfört med konkurrenterna. En snabb om- strukturering pågår, och om en av de stora aktörer- na begränsas av en förlängd osäkerhet i sin rörel- sefrihet kan betydande effektivitetsförluster upp- stå. För att hypoteksinstituten snabbt skall kunna anpassa sig till de nya kapitaltäckningskrav som kommer att gälla är det också helt nödvändigt att klarhet föreligger om deras framtida verksamhets- form. Ett uppfyllande av kapitaltäckningskraven är i sin tur en förutsättning för att hypoteksinstitu- ten skall kunna fylla sin viktiga uppgift på kre- ditmarknaden.

För landshypoteksorganisationens del är det av vi- tal betydelse att de ansvariga i den nya organisa— tionsstrukturen snabbt kan ange riktlinjer för verksamheten i Landshypotek AB. För denna organi— sation vore en förlängd osäkerhetsperiod lika för- ödande och skulle sannolikt utlösa spekulationer om Landshypoteks framtid som skulle kunna vara till skada för verksamheten. Omvärlden måste skyndsamt få ett besked om hur styrelsen för Landshypotek AB avser att lösa kapitaltäckningsproblemen och om vilken roll man ser framför sig för organisationen.

Sammantaget innebär detta att jag anser det nödvän- digt att mina förslag genomförs med verkan från den 1 januari 1991. Hypoteksinstitutionerna själva och övriga aktörer på marknaden måste emellertid ha be— sked tidigare än så för att kunna genomföra de nöd- vändiga förändringsåtgärderna. En lagrådsremiss från regeringen med ställningstagande till mina förslag bör i detta avseende vara tillfyllest. Jag

vill därför föreslå att ställningstagande i form av lagrådsremiss till mina förslag efter remissbehand-

ling görs i sådan tid att riksdagen senast under hösten 1990 kan ta ställning.

"jun-IF: +:? '- "__-1": ":.. + . €." mun.! emnrcfäiagn mn": |.” plwgnrr,nnca Tam :'Ilurll åkwdguad'akumitiiv B!: '_181 %uahciäu' ”allmännas!

l..-_ll.ll

.. får ..?:izlan-s'äq'll sWQHfJ—hh Jill-= GUL Iman-ii? rill-flå!" '..illllll

Li:-L:; ?m'f- E_IL'l'llnlå-Jul _ m.fl-'Prnnuflggåi #!Jgeåliéajfg?

6 KONSEKVENSER AV UTREDARENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Som framgått av de allmänna övervägandena i kapitel 5 har mitt mål för utredningsarbetet varit att ås— tadkomma en moderniserad, marknadsanpassad organi— sationsform för de nuvarande hypoteksinstituten. Jag har vidare redovisat skäl som talar för att hy— poteksinstituten bör ombildas till aktiebolag för att inordnas i den reformerade lagstiftning som av— ses reglera övriga kreditinstitut.

Mina förslag bör ses mot bakgrund av de senaste årens snabba utveckling och tillväxt på kreditmark— naden. Under sjuttiotalet och första hälften av åt— tiotalet dämpade diverse ransoneringar och regler- ingar kreditinstitutens tillväxtmöjligheter. Kre— ditmarknadsstrukturen kom härigenom i betydande ut- sträckning att permanentas. Efter de senaste årens avregleringar är läget väsentligt annorlunda. Det har skett en märkbar tempoväxling i strukturomvand— lingen och drivkrafterna bakom förändringarna är starkare än kanske någon gång tidigare.

Här vill jag särskilt framhålla betydelsen av den allt starkare integrationen med utlandet. Kreditin— stitutens utlandsorientering har förstärkts, inte minst genom att upplåningen i stor utsträckning sker på utländska marknader. Fria kapitalrörelser och fri etableringsrätt över gränserna utgör de

grundläggande förutsättningarna för denna pågående internationalisering. Viktiga steg har nyligen ta— gits för att öppna den svenska marknaden mot om— världen. Andra är nära förestående.

En helt ny finansiell miljö håller därmed på att växa fram. Traditionella gränser suddas ut och styrkeförhållandena ändras. Genomgående finns en vilja hos kreditinstituten att växa i storlek och överskrida gamla gränser för verksamhetsområden på marknaden. För hypoteksinstituten leder denna ut- veckling i första hand till att konkurrensen i kre- ditgivningen hårdnar. Samtidigt finns det numera färre lagliga barriärer eller privilegier att skyd— da sig bakom. Detta gäller kanske i högre grad för hypoteksinstituten än för någon annan kategori på kreditmarknaden.

Genom konkurrensen ändras alltså förutsättningarna för instituten. Det öppnas nya utvecklingsmöjlighe- ter men samtidigt växer riskerna. Det krävs inte bara större enheter att utgå från. Kraven på till— gång till en betryggande kapitalbas växer också. I det senare fallet tvingar både marknadens och myn- digheternas krav fram hårdare prioriteringar och mer koncentrerade satsningar på marknaden från kre- ditinstitutens sida. Mot denna bakgrund är det na— turligt att särskilt uppmärksamma den centrala roll ägarbilden spelar för den effektivitet och konkur- renskraft som olika kreditgivare utvecklar på mark—

naden.

Ägarna styr den strategiskt viktiga tilldelningen av eget kapital och ställer därvid krav på lönsam- het och kostnadseffektivitet i alla led av rörel- sen; upplåning, administration, kundkontakter och

kreditgivning. Ägarna påverkar även val av organi— sationslösningar och verksamhetsinriktning. Bland hypoteksinstitutionernas konkurrenter blir det t.ex. allt vanligare att länka samman olika verk- samhetsgrenar och bolag inom ramen för större fi-

nansiella koncerner.

Jag anser att ombildningen till aktiebolag är nöd— vändig för att hypoteksinstituten i här nämnda av- seenden skall ges jämförbara förutsättningar att konkurrera och utvecklas i framtiden. Frågan om att kunna attrahera mer ägarkapital till grund för en växande utlåning blir allt viktigare. Statens roll som garantigivare upphör gradvis enligt förslaget. Samtidigt får instituten möjlighet att utnyttja den riskkapitalmarknad som konkurrenterna redan har tillgång till. Förslagen öppnar alltså för föränd— ringar och kompletteringar i ägarbilden, åtminstone i ett längre perspektiv. Detta påverkar givetvis konkurrensneutraliteten i gynnsam riktning på denna viktiga del av kreditmarknaden till gagn för effektiviteten och därmed för låntagarna.

I samma riktning verkar de övriga förslag som av— skaffar olika särbestämmelser för hypoteksinstitu- ten. Förslagen möjliggör t.ex. för hypoteksinsti— tuten att överväga nya organisationslösningar och breddningar av nuvarande verksamheter efter hol— dingmodell eller andra koncernmodeller.

Som framgått får de skillnader som föreligger i rättslig status vissa konsekvenser för den framtida ägarbilden. Jag har bl.a. kunnat konstatera att Landshypotek ägs av sina låntagare, vilka via resp. föreningar kommer att inneha de aktier som uppstår ur den föreslagna ombildningen. En av konsekvenser-

na blir att landshypoteksföreningarna även fort- Sättningsvis kan axla ägarrollen och ta ansvaret för den långsiktiga tillförseln av eget kapital. Landshypoteksorganisationen ges möjlighet att verka På en avreglerad kreditmarknad. Jag bedömer emel- lertid att den föreslagna ombildningen knappast är en tillräcklig förutsättning för att på sikt garan- tera Landshypoteks fortlevnad på kreditmarknaden. Inte minst i en situation med nya och skärpta kapi— taltäckningskrav måste såväl ägarbild som verksam- hetsinriktning av allt att döma breddas. Det blir nu ett ansvar i första hand för föreningarna och dess medlemmar att definiera den roll de önskar att Landshypotek skall spela i framtiden för att däref- ter genomföra de nödvändiga förändringarna. Det fö— refaller naturligt att i ett tidigt skede engagera andra närstående intressenter i en sådan fortsatt

omstruktuering.

Vid ombildningen av Skeppshypotek till aktiebolag tillfaller samtliga aktier staten. Skeppshypotek kommer därmed att i detta avseende jämställas med andra kreditinstitut där staten utövar någon form av ägaransvar (t.ex. Industrikredit, Lantbrukskre- dit). I den mån staten skulle överväga försäljning eller nya samägandeformer på marknaden kommer den föreslagna ombildningen att underlätta.

När det gäller den största aktören på bostadskre- ditmarknaden, stadshypotekskassan, kan jag konsta— tera att mina förslag har gynnsamma konsekvenser. Kassan ges efter ombildningen möjlighet att effek- tivisera och utveckla sin organisation. Den förses med en långsiktigt säker ägarfunktion. Möjligheter— na att konkurrera nationellt och internationellt

förstärks därmed och kassan kan fortsätta att upp-

träda som en stark och självständig aktör på bo- stads— och fastighetsfinansieringens område.

Jag vill i detta sammanhang peka på ytterligare en avgörande faktor från konkurrens— och överlevnads- synpunkt. Det gäller formerna för institutens upp- låning och därmed sammanhängande operationer på penning— och obligationsmarknaderna. Frågan är här om statens minskande engagemang i rollen som garan— tigivare innebär att de ombildade hypoteksinstitu— tionerna kommer att möta ett högre avkastningskrav från placerarnas sidan än det nuvarande.

Även här är det viktigt att peka på betydelsen av både storlek och finansiell styrka på marknaden. En förutsättning för låga kostnader i upplåningssam— manhang är att instituten kan hantera stora volymer obligationer till standardiserade villkor. Med tan— ke på riskinnehållet måste dessa volymer matchas väl på skuld- resp. tillgångssidan. I dessa avseen— den förändrar inte mina förslag det rådande ut— gångsläget och jag har inte räknat med några ränte— drivande effekter till följd av förslagen.

Påtagliga stordriftsfördelar finns redan för exem— pelvis stadshypotekskassan medan en mindre aktör som hypoteksbanken har sämre förutsättningar att av egen kraft nå upp till en motsvarande kostnadsef— fektivitet i rörelsen. När det gäller den upplåning som sker utomlands är dessa skillnader i utgångslä— get än mer uttalade. I den fortsatta utlandsorien— teringen bör det dock vara till fördel för samtliga hypoteksinstitut att kunna uppträda i en företags— form som är väl känd och gångbar på de internatio— nella marknaderna.

Sammanfattningsvis kommer den föreslagna ombild- ningen av hypoteksinstitutionerna till aktiebolag i allt väsentligt att ha gynnsamma konsekvenser. Låntagarnas intressen gagnas av ökad effektivitet och bättre konkurrensneutralitet på denna del av kreditmarknaden. Vissa skillnader från ekonomiska utgångspunkter kommer dock att kvarstå och fortsät— ta att påverka den konkurrenskraft och den finansi- ella styrka som de nya bolagen utvecklar på markna—

den.

7 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG MED SPECIALMOTIVERING

7.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypo— tekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs, att lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall upphöra att gälla den dag regeringen förordnar.

Den föreslagna ombildningen av stadshypoteksorgani— sationen medför att den nuvarande stadshypotekslag— en kan upphävas sedan ombildningen fullt ut genom— förts. De olika stegen i ombildningen regleras i punkterna 1-4. Enligt mitt förslag bör dessa steg genomföras i ett sammanhang med verkan från den 1 januari 1991. Bestämmelserna kommer därefter — med undantag för punkten 4 — att sakna aktualitet.

Den nya stadshypoteksorganisationens verksamhet kommer att falla in under den lagreglering som gäller och kommer att gälla för de nuvarande bo— stadsfinansierande kreditaktiebolagen. Därutöver kommer verksamheten i Stadshypotek AB att regleras av bolagsordning, vilken enligt den nuvarande lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall fastställas av regeringen eller, enligt kreditmarknadskommitténs förslag till kapitalmarknadslag, av bankinspektio— nen. Ett utkast till bolagsordning för Stadshypotek AB finns intaget som bilaga 4 till betänkandet.

Stiftelsen Stadshypotekskassans verksamhet kommer att regleras av stadgar, vilka skall fastställas av

regeringen, se punkten 3.

Från och med den dag då denna lag enligt upp— gift på den utkom från trycket i Svensk för- fattningssamling skall gälla följande.

1. Regeringen får förordna om fusion mellan stadshypotekskassan och stadshypoteksföre— ningarna, innebärande att föreningarna skall uppgå i kassan på så sätt, att före- ningarna upplöses utan likvidation och att föreningarnas tillgångar och skulder över— tas av kassan. Därvid skall föreningarnas säkerhetsfonder och kapitaltäckningsfonder föras till kassans reservfond respektive kapitaltäckningsfond. Fusionen anses genom— förd den dag regeringen bestämmer.

Stadshypotekskassan är befriad från skyl— dighet att erlägga skatt med anledning av fusion enligt första stycket.

I bestämmelsen regleras det första steget i ombild- ningen, nämligen fusionen mellan stadshypotekskas— san och stadshypoteksföreningarna. Enligt förslaget förutsätter fusionen inte beslut på kassans eller på föreningarnas stämmor. I stället föreskrivs att regeringen beslutar om fusionen (jfr avsnitt 5.4.1.1).

Fusionen innebär att de 20 stadshypoteksföreningar- na uppgår i stadshypotekskassan genom att förening— arna upplöses utan likvidation och att deras till- gångar och skulder övertas av kassan. Det är såle- des fråga om fusion genom absorbtion, varvid före- ningarnas fonder skall föras till kassans motsvar— ande fonder. Som framgått av den allmänna motive— ringen (avsnitt 5.4.1.5) är det emellertid min upp- fattning att det skulle vara värdefullt om den nu- varande lokala förankringen bibehålls genom att

stadshypotekföreningarna inom ramen för den nya or—

ganisationen i praktiken består som regionkontor till Stadshypotek AB. Den egentliga skillnaden i förhållande till de nuvarande föreningarna skulle då endast bli att dessa inte längre formellt utgör särskilda juridiska personer utan ingår som en del i Stadshypotek AB.

Avsikten är att den föreslagna organisatoriska om- bildningen av Stadshypotek inte skall ge upphov till någon extra beskattning för organisationen. Andra stycket innehåller i detta syfte en bestäm— melse om befrielse från skatt vid fusionen mellan kassan och föreningarna; se närmare den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.1.1).

2. Regeringen får förordna att stadshypoteks— kassan skall överlåta tillgångar och skul— der i rörelsen till ett för ändamålet sär- skilt bildat aktiebolag.

Stadshypotekskassan är befriad från skyl— dighet att erlägga skatt med anledning av överlåtelse enligt första stycket, om över— låtelsen sker till bokförda värden och i samband därmed kassans reservfond sätts ned med belopp som svarar mot de avsättningar till fonden för vilka avdrag vid inkomstbe— skattningen har medgetts enligt 2 S 8 mom. åttonde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt ett belopp som svarar mot nedsättningen tas upp som obeskattad reserv för utlåning hos aktiebolaget.

I bestämmelsen regleras det andra steget i ombild— ningen, nämligen överförandet av den nuvarande stadshypoteksrörelsen till ett för ändamålet sär— skilt bildat aktiebolag, Stadshypotek AB. Som lik— vid härför erhåller kassan aktier i bolaget samt reverser.

Enligt första stycket är det regeringen som förord— nar om överlåtelse av rörelsen till Stadshypotek AB

som ett led i ombildningsprocessen. Bildandet av det nya Stadshypotek AB vilket bolag blir att hän— föra till den nuvarande gruppen kreditaktiebolag, kräver enligt kreditaktiebolagslagen regeringens tillstånd genom att det enligt den lagen är rege— ringen som fastställer bolagsordning för bolaget.

överlåtelsen av kassans rörelse till Stadshypotek AB mot betalning i bolagets aktier förutsätter att kassan dessförinnan förvärvat ett bolag för detta ändamål. Som framgår av avsnitt 5.4.1.3 anser jag att sådant förvärv bör kunna ske med stöd av 39 a s stadshypotekslagen. Även för detta förvärv krävs således regeringens tillstånd.

Avsikten är att hela den nuvarande stadshypoteksrö— relsen skall överföras till Stadshypotek AB, dock med undantag för stadshypotekskassans obligations- skuld och eventuellt vissa kassans övriga skulder. Dessa skulder skall alltså ligga kvar i kassan - som enligt vad som framgår av punkten 3 skall er- hålla formell ställning av stiftelse - och förval- tas av denna. I gengäld skall Stadshypotek AB ut— färda reverser till kassan/stiftelsen på belopp och med villkor som exakt motsvarar obligationsskulden

och övriga kvarliggande skulder.

I andra stycket regleras hur överföringen av rörel— sen skall ske för att extra beskattning för stads-

hypoteksorganisationen inte skall uppstå. Bestäm— melsen har behandlats i avsnitt 5.4.1.3, vartill

hänvisas.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör aktie— bolaget genom dispens medges befrielse från skatt— skyldighet enligt lagen (1984:405) om stämpelskatt

på aktier. Sådan dispens kan ges med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif- ter.

3. Sedan fusion enligt 1 genomförts och över- låtelse enligt 2 ägt rum, skall stadshypo— tekskassan erhålla ställning av en stiftel— se. Regeringen fastställer stadgar för stiftelsen.

I den allmänna motiveringen har konstaterats att den nuvarande stadshypotekskassan är en självägande juridisk person sui generis, närmast av stiftelse— karaktär, och att i den nya organisationen kassan även formellt bör få ställning av stiftelse, stif- telsen stadshypotekskassan. I bestämmelsen stadgas att kassan efter fusionens genomförande och sedan överlåtelsen av rörelsen ägt rum skall erhålla sådan ställning och att stadgar för stiftelsen skall fastställas av regeringen. Hur stiftelsen bör utöva sin ägarroll och hur dess styrelse bör vara sammansatt har utvecklats i avsnitt 5.4.1.4. Ett förslag till stadgar för stiftelsen finns intaget som bilaga 2 till betänkandet. Det bör ankomma på regeringen att i samband med fastställande av stad— garna ta ställning till om ideella föreningar av låntagare uppnått sådan grad av representativitet att styrelserepresentation i stiftelsen bör ifråga— komma.

Omvandlingen av stadshypotekskassan till stiftelsen Stadshypotekskassan innebär formellt ett byte av gäldenär. För sådant byte krävs som en allmän ci- vilrättslig huvudregel borgenärernas samtycke. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, har situationen emellertid ansetts så speciell att den motiverar ett avsteg från de allmänna civilrättsli— ga reglerna vid skuldövertagande. Det skuldövertag—

ande som formellt sker skall således inte förutsät— ta varje enskild borgenärs samtycke. I stället an— kommer det på riksdag och regering att vid prövning av förslaget till ombildning också pröva att säker— hetsbilden i stadshypoteksorganisationen efter den föreslagna ombildningen är sådan att borgenärernas ställning inte försämras. Denna fråga har närmare behandlats i avsnitt 5.4.1.2, vartill hänvisas.

4. Sedan regeringen fastställt stadgar för den stiftelse som avses i 3, ställer staten som grundfond för stiftelsen till förfogande en av riksgäldskontoret utfärdad garantiför- bindelse i fråga om de åtaganden som stads— hypotekskassan har utestående vid den tid— punkt då stadshypotekslagen enligt denna lag upphör att gälla och på det belopp kas- sans grundfond uppgår till vid denna tid— punkt.

För grundfonden skall årligen utgå en av— gift med 0,33 procent av grundfondens be- lopp. Avgiften skall erläggas senast den 31 december varje år.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får stiftelsen ta grundfonden i anspråk till fullgörande av de förbindelser som avses i första stycket, när stiftelsen för tillfäl- let saknar tillgängliga medel till detta eller när stiftelsen trätt i likvidation.

Vid likvidation får grundfonden dock tas i anspråk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för förbindelserna.

När grundfonden tagits i anspråk i annat fall än vid likvidation skall stiftelsen ersätta staten den ränta som staten med anledning härav kan ha utgivit och snarast möjligt återbetala vad som tagits i an— språk.

Enligt gällande lagstiftning har staten som grund— fond för stadshypotekskassan ställt till förfogande en av riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse på för närvarande 21 miljarder kr. Den statliga ga—

rantin utgör en ytterligare säkerhet för kassans förbindelser.

Av skäl som angivits i den allmänna motiveringen föreslås att den statliga garantin avvecklas. Av hänsyn till borgenärerna måste emellertid den nu— varande grundfonden finnas kvar som en säkerhet för redan ingångna förbindelser. Grundfonden bör emel— lertid avvecklas i takt med att utestående förbin— delser infrias.

Av andra stycket följer att liksom nu en avgift för grundfonden med 0,33 procent av grundfondsbeloppet skall utgå.

Bestämmelserna i tredje—femte styckena reglerar på vilka villkor grundfonden kan tas i anspråk. Reg— lerna motsvarar vad som enligt stadshypotekslagen gäller för ianspråktagande av kassan grundfond.

7.2 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs, att lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om lands- hypoteksföreningar skall upphöra att gälla den dag regeringen förordnar.

Genom den föreslagna ombildningen av landshypoteks— organisationen kan den nuvarande landshypotekslagen upphävas sedan de olika stegen i ombildningen helt genomförts. Dessa steg regleras i punkterna 1—6. Lånerörelsen i den nya organisationen kommer att drivas i aktiebolagsform och därmed regleras av aktiebolagslagen och kreditaktiebolagslagen. Denna verksamhet kommer dessutom att regleras av den bo-

lagsordning regeringen enligt den nuvarande lag— stiftningen skall fastställa. Ett utkast till sådan bolagsordning finns intaget som bilaga 5 till be— tänkandet.

Ägarna till aktiebolaget, landshypoteksföreningar- na, skall ombildas till ekonomiska föreningar och kommer därmed att falla in under den lagreglering som gäller för denna associationsform. Vidare kom— mer föreningarnas verksamhet att regleras av före— nLngsstadgar. Ett förslag till stadgar finns som bLlaga 3 till betänkandet.

Från och med den dag då denna lag enligt upp— gift på den utkom från trycket i Svensk för— fattningssamling skall gälla följande.

1. Regeringen får förordna att hypoteksbanken skall överlåta tillgångar och skulder i sin rörelse till ett för ändamålet särskilt bildat aktiebolag.

Hypoteksbanken är befriad från skyldighet att erlägga skatt med anledning av överlåt- else enligt första stycket, om överlåtelsen sker till bokförda värden och i samband därmed bankens reservfond sätts ned med be- lopp som svarar mot de avsättningar till fonden för vilka avdrag vid inkomstbeskatt— ningen har medgetts enligt 2 5 8 mom. åt— tonde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt ett belopp som svarar mot nedsättningen tas upp som obeskattad reserv för utlåning hos aktiebolaget.

I bestämmelsen regleras första steget i ombildning- en, nämligen överförandet av hypoteksbankens hela rörelse till det för ändamålet Särskilt bildade ak- tiebolaget, Landshypotek AB. Banken kommer att få betalning härför genom aktier i bolaget.

Enligt första stycket får regeringen förordna att banken skall överlåta sin rörelse till Landshypotek

AB. Bolaget kommer att regleras av kreditaktiebo- lagslagen. Det förhållandet att regeringen enligt den lagen skall fastställa bolagsordning för aktie— bolaget innebär ett tillståndskrav för bolagets bildande. Hypoteksbankens förvärv av aktier i bo— laget bör kunna ske med stöd av 30 a 5 landshypo— tekslagen, jfr specialmotiveringen till punkten 2, förslaget till lag om upphävande av stadshypoteks- lagen.

överföringen av bankens skulder innebär byte av gäldenär. Som framgår av den allmänna motiveringen har situationen ansetts så speciell att den moti— verar ett avsteg från de allmänna civilrättsliga reglerna vid skuldövertagande. Det skuldövertagande som formellt sker skall således inte förutsätta varje enskild borgenärs samtycke. I stället ankom- mer det på riksdag och regering att vid prövning av förslaget till ombildning också pröva att säker— hetsbilden i landshypoteksorganisationen efter den föreslagna ombildningen är sådan att borgenärernas ställning inte försämras.

Andra stycket reglerar hur överlåtelsen av låne- fordringarna skall ske för att banken skall undgå extra beskattning. Som framgår av den allmänna motiveringen bör aktiebolaget genom dispens medges befrielse från skattskyldighet enligt lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier.

2. Sedan överföring av tillgångar och skulder till ett särskilt bildat aktiebolag ägt rum enligt 1, ställer staten som grundfond för aktiebolaget till förfogande en av riks— gäldskontoret utfärdad garantiförbindelse i fråga om de åtaganden som hypoteksbanken har utestående vid den tidpunkt då lands- hypotekslagen enligt denna lag upphör att gälla och på det belopp bankens grundfond

uppgår till vid denna tidpunkt.

För grundfonden skall årligen utgå en av— gift med 0,33 procent av grundfondens be— lopp. Avgiften skall erläggas senast den 31 december varje år.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får aktiebolaget ta grundfonden i anspråk till fullgörande av de förbindelser som avses i första stycket, när aktiebolaget för till- fället saknar tillgängliga medel till detta eller när bolaget trätt i likvidation.

Vid likvidation får grundfonden dock tas i anspråk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för förbindelserna.

När grundfonden tagits i anspråk i annat fall än vid likvidation skall aktiebolaget ersätta staten den ränta som staten med an— ledning härav kan ha utgivit och snarast möjligt återbetala vad som tagits i an- språk.

Den statliga grundfonden, som utgör en säkerhet för hypoteksbankens förbindelser, uppgår för närvarande till 2 300 miljoner kr. Det föreslås att fonden skall ligga kvar för av hypoteksbanken redan in- gångna förbindelser. Den statliga garantin bör emellertid avvecklas i takt med att utestående förbindelser infrias.

Av andra stycket följer att liksom nu en avgift för grundfonden med 0,33 procent av grundfondsbeloppet skall utgå.

I tredje—femte styckena regleras på vilka villkor grundfonden kan tas i anspråk. Reglerna motsvarar vad som nu gäller för ianspråktagande av bankens grundfond.

3. Regeringen får förordna om likvidation av hypoteksbanken och om förfarandet vid lik— vidation.

I den föreslagna ombildningsmodellen har det lagts i regeringens hand att, förutom att förordna om själva förfarandet vid likvidation, även förordna om likvidationen. Detta är det andra steget i om- bildningen och innebär att föreningarna tillskiftas hypoteksbankens aktier i Landshypotek AB i propor— tion till deras lån i banken.

4. Regeringen får förordna att landshypoteks- förening skall överlåta tillgångar och skulder i sin rörelse till det aktiebolag som avses i 1 samt att föreningen som lik— vid härför får förvärva aktier i bolaget.

Hypoteksförening är befriad från skyldighet att erlägga skatt med anledning av överlåt- else enligt första stycket, om överlåtelsen sker till bokförda värden och i samband därmed föreningens reservfond sätts ned med belopp som svarar mot de avsättningar till fonden för vilka avdrag vid inkomstbeskatt— ningen har medgetts enligt 2 S 8 mom. åttonde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt ett belopp som svarar mot nedsättningen tas upp som obeskattad reserv för utlåning hos aktiebolaget.

I bestämmelsens första stycke regleras det tredje steget i ombildningsprocessen. Regeringen förordnar om landshypoteksföreningarnas överlåtelse av rörel— sen till Landshypotek AB. Som likvid för rörelsen erhåller föreningarna aktier i bolaget. Förvärvet av aktierna kan inte ske med stöd av landshypoteks- lagen eftersom sådant förvärv förutsätter hypoteks— bankens medgivande att söka regeringens tillstånd. I förevarande bestämmelse har därför föreskrivits att regeringen får förordna om rätt att förvärva aktier. Dispens bör ges från skattskyldighet enligt lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier.

Bestämmelsens andra stycke överensstämmer med andra

stycket i punkten 1 och har föranletts av att över— föringen av rörelsen inte skall medföra extra be-

skattning.

5. Landshypoteksförening skall ombildas till ekonomisk förening och anmäla detta till länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse har sitt säte. Har sådan anmälan inte inkommit senast den 1 januari 1991 skall föreningen träda i likvidation. Om förfarandet vid likvidation av landshypo- teksförening förordnar regeringen.

Bestämmelsen reglerar det sista steget i ombild- ningsprocessen. Efter det att de tio landshypoteks- föreningarna överlåtit sin lånerörelse är de inte längre hypoteksföreningar. Förslaget förutsätter att föreningarna ombildas till ekonomiska förening- ar. Som en garanti härför skall krävas att före- ningarna formellt godkänt ombildningsförslaget innan regeringen fattar de beslut som anges i öv— riga bestämmelser i denna lag. Bestämmelsen om lik- vidation har således ingen praktisk betydelse och såvitt avser förfarandet har regeringen redan i den nuvarande landshypotekslagen rätt att förordna här- om. Som senaste datum för anmälan till länsstyrel- sen har angivits den 1 januari 1991. Förutsättning— en är därvid att lagstiftningen träder i kraft sen— ast vid denna tidpunkt.

6. Vid ombildning av landshypoteksförening till ekonomisk förening enligt 5 skall till den nybildade föreningens reservfond av- sättas ett belopp som efter avdrag för med- lemsinsatser svarar mot föreningens till- gångar.

Landshypoteksföreningarna äger i dag hypoteksbank— en. Den föreslagna ombildningen innebär att de till ekonomiska föreningar ombildade landshypoteksföre- ningarna kommer att äga Landshypotek AB. Förening-

arnas framtida aktieinnehav motsvaras i dag av det kapital som verksamheten genererat under sin drygt 130-åriga historia. För att tillse att kapitalet även i framtiden finns kvar inom organisationen fö— reslås att, med undantag för de små medlemsinsatser som tillskapas vid ombildningen, föreningarnas ak— tieinnehav skall motsvaras av för ändamålet till— skapade reservfonder. I övrigt hänvisas till vad

som anförts i den allmänna motiveringen.

7.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (l980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs, att lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan skall upphöra att gälla den dag regeringen förordnar.

Den föreslagna ombildningen av skeppshypotekskassan till aktiebolag medför att skeppshypotekslagen kan upphävas sedan åtgärderna enligt punkterna 2 och 3 genomförts.

Skeppshypoteks verksamhet efter ombildningen kommer att regleras på samma sätt som gäller för de nuvar- ande kreditaktiebolagens verksamheter, dvs. av aktiebolagslagen, kreditaktiebolagslagen samt bo- lagsordning. Ett utkast till bolagsordning finns intaget som bilaga 6 till betänkandet.

Från och med den dag då denna lag enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling skall gälla följande.

1. Regeringen får förordna att skeppshypoteks— kassan skall överlåta tillgångar och skuld— er i rörelsen till ett för ändamålet sär— skilt bildat aktiebolag samt att kassan som likvid härför får förvärva aktier i bolag—

I bestämmelsens regleras överförandet av skepps— hypotekskassans rörelse till det nybildade Skepps— hypotek AB. Avsikten är att rörelsen i sin helhet skall överföras till detta bolag. Som likvid härför erhåller kassan aktierna i Skeppshypotek AB.

Av bestämmelsen framgår att regeringen får förordna om överlåtelse av rörelsen. Den nuvarande skepps- hypotekslagen innehåller inte någon bestämmelse som ger kassan möjlighet att förvärva aktier. Därför har föreskrivits att regeringen får förordna att kassan som likvid för rörelsen får förvärva aktier i Skeppshypotek AB. Dispens bör ges från skattskyl- dighet enligt lagen (1984:405) om stämpelskatt på

aktier.

överlåtelsen av skulderna, däribland obligations— skulden, innebär byte av gäldenär. Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen bör för skuld- övertagandet inte uppställas krav på samtycke av varje enskild borgenär. I stället skall i rege— ringens prövning enligt förevarande bestämmelse ligga en prövning av att överföringen av skepps- hypoteksrörelsen till Skeppshypotek AB kan ske så att borgenärernas rätt tillvaratas (jfr avsnitt 5.4.3.1).

Sedan överföring av rörelsen ägt rum skall kassan likvideras enligt reglerna i den nuvarande skepps- hypotekslagen. Detta innebär att aktierna kommer att tillfalla staten.

2. Sedan överföring av tillgångar och skulder till ett särskilt bildat aktiebolag ägt rum enligt 1, ställer staten som garantifond för aktiebolaget till förfogande en av

riksgäldskontoret utfärdad garantiförbind- else i fråga om de åtaganden som skepps- hypotekskassan har utestående vid den tid— punkt då skeppshypotekslagen enligt denna lag upphör att gälla och på det belopp kas— sans garantifond uppgår till vid denna tid- punkt.

För garantifonden skall årligen utgå en av- gift med 1,0 procent av garantifondens be— lopp. Avgiften skall erläggas senast den 31 december varje år.

Skeppshypotekskassans nuvarande garantifond, som utgör säkerhet för kassans förbindelser, uppgår för närvarande till 167 miljoner kr. Enligt förslaget skall garantifonden fortfarande gälla för de för- bindelser som utestår vid överföringen av rörelsen till Skeppshypotek AB. Garantifonden skall emeller— tid avvecklas i takt med att förbindelserna inlös- es.

I andra stycket anges att för garantifonden en av- gift med 1,0 procent av garantibeloppet skall utgå. Detta motsvarar vad som gäller enligt den nuvarande förordningen (1983:887) om avgift på Svenska skeppshypotekskassans garantifond.

Den nuvarande skeppshypotekslagen innehåller inte någon bestämmelse om på vilka villkor garantifonden kan tas i anspråk. Jag har inte ansett det nödvän- digt att nu övergångsvis införa en sådan bestämmel-

se.

SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av experten Percy Bergholtz

Hypoteksutredningen har i ett inledande skede bl.a. inhämtat de tre berörda institutens synpunkter på vilken modell de själva ser som önskvärd för sin framtida organisation och verksamhet. Den lösning som utredningen nu i sitt betänkande lägger fram i fråga om Stadshypotek följer i sina yttre drag den modell som stadshypotekskassans styrelse då skis- serat. Det finns emellertid samtidigt en skillnad i grundsyn, som på några viktiga punkter leder till principiellt skilda slutsatser.

Innan jag går in på denna argumentering, vill jag understryka att jag anser att hypoteksutredningen på ett förtjänstfullt sätt har utarbetat en teknisk omvandlingsmodell för Stadshypotek som bör kunna fungera. I dessa avseenden har jag ingen avvikande mening.

Låntagargrunden

Den centrala frågan, där jag inte delar utredning— ens mening, gäller frågan om låntagarinflytandet i Stadshypotek. Utredningen säger sig vilja ge hypo— teksinstituten möjligheter att fortsättningsvis ut-

vecklas efter sina egna förutsättningar, men så som jag tolkar saken rycker utredningen i sitt förslag i själva verket undan det som är Stadshypoteks "egna förutsättningar", nämligen uppbyggnaden på

låntagargrund.

Det är naturligtvis riktigt att medlemsengagemanget i Stadshypotek i dag är svagt, men det är nog ett omdöme som Skulle kunna gälla även för flera andra på medlemsgrund uppbyggda riksorganisationer. Det motiverar i alla händelser inte enligt min mening att man avskaffar det, eftersom låntagargrunden just är det särdrag som kan bevara Stadshypoteks oberoende ställning och hindra en utveckling till "bara ett kreditaktiebolag bland många". Den

begränsade minoritetspresentationen i stadshypo- teksstiftelsens styrelse, som utredaren anser att låntagarna eventuellt kan ges, tillgodoser inte

alls den aspekten.

Ägarfrågan behöver inte ställas på sin spets

Stadshypotek är - i likhet med t.ex. sparbankerna — en ägarlös institution, men det finns regler som fördelar det beslutande inflytandet mellan låntag- arna och staten. Ingen av intressenterna, varken stadshypoteksföreningarnas medlemmar eller staten, har någon äganderätt till den förmögenhet som under årens lopp har samlats i Stadshypotek. Likväl är det naturligtvis så, att om hela organisationen av något skäl måste upplösas, måste på ett eller annat sätt bestämmas vad som skall ske med kapitalet.

Enligt min tolkning är detta just vad utredningens förslag i grunden innebär. Låntagarna som en av de två huvudintressenterna i Stadshypotek försvinner

och ägandet till kapitalet läggs i en s.k. kvalifi— cerat allmännyttig stiftelse, vilken helt domineras av staten. Stiftelsen förutsätts lämna anslag till vetenskaplig forskning utan någon särskild inrikt— ning. Om man i framtiden skulle finna skäl att vid— ta ytterligare någon ändring i dispositionerna kring denna stiftelse är låntagarna helt borta ur diskussionen och kapitalet lär då framstå som sta— tens egendom.

Så länge det finns skäl att fortsätta låneverksam- heten på i grunden oförändrat sätt och så länge inte någon ekonomisk kris hotar, finns det enligt min mening ingen anledning att tvinga fram en sådan upplösning som ställer ägarfrågan på sin spets. Jag menar alltså att själva inflytandet i Stadshypotek bör bevaras i väsentligen samma balans som i dag, medan rörelsen överförs i aktiebolagsform efter den modell utredningen anger. Det kan lämpligen ske genom att stadshypotekskassan, efter fusionen med föreningarna och efter det att rörelsen förts över till aktiebolaget, får stå kvar som en stiftelse- liknande organisation sui generis, definierad genom ett av regeringen utfärdat reglemente. I detta reg- lemente bör det då finnas bestämmelser om "valkret— sar" för att utse en ombudsstämma liknande dagens. Denna ombudsstämma utser sedan som i dag två tred- jedelar av styrelsens ledamöter (i dag sex) medan staten får utse en tredjedel (i dag tre). Eftersom den statliga garantin inte längre gäller för nya förpliktelser som Stadshypotek ådrar sig och vidare successivt klingar av, bör det dock inte längre vara självklart att statens företrädare skall vara

ordförande och vice ordförande i styrelsen.

Den sålunda formellt bevarade stadshypotekskassan

bör inte ges ställning av kvalificerat allmännyttig stiftelse, utan även fortsättningsvis vara fullt skattskyldig. Kassan bör inte vara förpliktigad att lämna mottagna utdelningsbelopp från aktiebolaget vidare till forskningsändamål, utan bör även kunna spara dem för att delta i emissioner. Möjligheten att lämna bidrag för ändamål som har anknytning till Stadshypoteks verksamhet bör dock finnas.

Principsyn på reformförslaget

Till det föregående resonemanget vill jag knyta en principiell reflexion. För att underbygga den valda lösningen driver utredningen tesen att staten gent- emot Stadshypotek har rätt att förfara helt ensid— igt, en rätt som inte anses föreligga gentemot Landshypotek. Jag kan inte tolka den historiska bakgrunden på det sättet och menar att mindre skillnader i de uttryckssätt som använts i de åld- erstigna författningarna inte kan användas för att dra så vitt skilda slutsatser.

Likvidationsbestämmelsen i stadshypotekslagen har enligt min mening aldrig varit tänkt att uppfattas så, att staten med dess stöd skulle kunna upplösa och avskaffa stadshypoteksföreningarna i en situa— tion där ingen ekonomisk kris föreligger och där medlemmarna inte själva önskar det. Föreningarna är till sitt ursprung frivilliga bildningar och om staten vill ändra den lagstiftning under vilken de verkar bör det vara statens skyldighet att också anvisa ett alternativ för deras fortsatta verksam— het. På den principen bygger också utredningens förslag i fråga om landshypoteksföreningarna, som förutsätts ombilda sig till ekonomiska föreningar.

Med detta vill jag säga, att jag menar att det är angeläget att man för Stadshypoteks ombildning kan finna en modell som kan uppfattas positivt även från stadshypoteksföreningarnas sida. I annat fall uppreser sig en rad besvärande principfrågor som allvarligt kan försvåra och försena en reform.

Två praktiska punkter

Jag anförde inledningsvis att jag ställer mig bakom utredningens förslag i de tekniska delarna. Det finns emellertid två punkter där jag trots detta vill markera en avvikande mening.

Den första punkten gäller den avgift som stadshypo- tekskassan i dag betalar för den statliga garanti som utgör kassans grundfond. Garantin skall ju fin— nas kvar, med successivt fallande belopp, så länge någon del av de förpliktelser återstår som kassan iklätt sig före omvandlingen. Utredningen diskute— rar de synpunkter som framförts från bl.a. bank— företrädarna om att nivån bör höjas betydligt från dagen 0,33 %, men stannar för att inte föreslå någon ändring.

Jag vill för min del hävda att avgiften egentligen bör avskaffas. De nya kapitaltäckningsbestämmelser— na som nu införs innebär att Stadshypotek måste hålla en större mängd eget kapital för att täcka även den gamla utlåningen. Kostnaden för denna högre kapitaltäckning är i princip densamma som konkurrenternas. Men därutöver har Stadshypotek alltså en kostnad som ingen annan har, genom av— giften för en garanti som saknar värde för kapital- täckningen. Hittills utgör existensen av grundfond— en ändå en faktor som — oavsett de formella kapi-

taltäckningsreglerna - stärkar kreditvärdigheten. Avgiften gäller alltså något som har värde för Stadshypotek. Efter överföringen av rörelsen till aktiebolag får garantin i den gamla kassan inte längre någon sådan effekt och då bör avgiften bortfalla.

Den andra punkt jag vill ta upp gäller en namn— fråga. Utredningen uttalar i fråga om Landshypotek att ordet "bank" inte längre bör ingå i namnet, i enlighet med den hittillsvarande principen att endast företag med oktroj att bedriva allmän bank- rörelse bör få kallas bank. Mot detta anmäler ex- perten från Landshypotek avvikande mening och jag vill för min del hänvisa till att stadshypoteks- kassans styrelse i yttrande över kreditmarknads— kommitténs betänkande utförligt har argumenterat för ståndpunkten att begreppet specialbank (t.ex. investmentbank, hypoteksbank) bör införas i Sverige. Internationellt är det rimligt att kalla ett företag av Stadshypoteks karaktär för Mortgage Bank/Hypothekenbank och det bör vara möjligt att utnyttja motsvarande även på svenska.

Särskilt yttrande av experten Christer Söderberg

Utredaren föreslår att Hypoteksbanken i samband med ombildning till aktiebolag ej längre skall få bära namnet Hypoteksbanken utan åsättas namnet Landshy— potek AB. Som skäl för namnbytet anförs bl.a. att det är missvisande att beteckna det nya bolaget med

bankbegreppet.

Sveriges allmänna hypoteksbank har under snart 130 år burit sitt namn. Under denna mycket långa tids- period har Hypoteksbankens namn blivit mycket väl känt och inarbetat såväl på svensk som internatio- nell finansmarknad. Det finns sedan länge inskrivet i bankrörelselagen ett undantag som gjort det möj— ligt för Hypoteksbanken att kalla sig bank, trots att vissa rekvisit för rätten att driva bankrörelse saknas. Namnet Hypoteksbanken och den egentliga in— nebörden därav har alltid hävdats tydligt av Hypo— teksbanken. Ingen myndighet eller kreditinstitution skall behöva känna sig hotad av att Hypoteksbanken efter ombildning till aktiebolag fortsätter att driva verksamhet under samma namn som tidigare. Enligt min uppfattning är det ett opåkallat ingrepp i Hypoteksbankens verksamhet att ta bort det nuva-

rande namnet.

Internationellt är det mycket vanligt att hypoteks- institut använder begreppet hypoteksbank i sin fir— ma (t.ex. Verband Deutscher Hypothekenbanken, Banco Hipotecarie de Espana, National Mortgage Bank of Greece, Westland—Utrecht Hypotheekbank, Nederlandse Vereeniging van Hypotheekbanken osv.). Mot bakgrund av den pågående successiva internationaliseringen och avregleringen av penning— och kapitalmarknaden kan utredningens förslag i namnfrågan — om det genomförs — leda till att utländska hypoteksinsti— tut med begreppet hypoteksbank i sina firmanamn får uppträda på den svenska marknaden under dessa fir- manamn medan Hypoteksbanken samtidigt inte längre äger rätt att använda samma begrepp. Detta är enligt min mening inte godtagbart från rättvise— synpunkt.

På de anförda skälen anser jag att Hypoteksbanken efter ombildning till aktiebolag skall få använda sitt hittillsvarande namn i det nya bolagets firma och att det nya aktiebolaget därför bör benämnas Hypoteksbanken AB.

Särskilt yttrande av experterna Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung

Som experter i utredningen vill vi framföra föl— jande huvudsynpunkter på utredarens förslag av-

seende Stadshypotek.

Vi delar utredarens uppfattning på följande områ-

den, där Vi dock beträffande några av dem vill understryka vissa aspekter:

1) Bildandet av det rörelsedrivande kreditaktie— bolaget Stadshypotek AB samt stiftelsen Stads— hypotekskassan.

Vi har dock delvis avvikande synpunkter vad av- ser den framtida uppgiften för stiftelsen — se

punkt 9 nedan.

2) Begränsningen av den statliga grundfonden till att avse endast tidigare emitterade obliga— tionslån; successiv avveckling av grundfonden.

Vi har dock avvikande synpunkter vad avser av—

giften för grundfonden - se punkt 8 nedan.

3)

4)

5)

Framtida skatteregler för Stadshypotek AB en— ligt samma principer som för övriga kredit— aktiebolag.

Vi vill framhålla att om Stadshypoteks rörelse— drivande verksamhet läggs i kreditaktiebolaget Stadshypotek AB, uppnår man den fördelen att detta institut framöver får samma skatteregler som övriga bostadsinstitut. Det innebär vidare att de skatteförslag, som URF (SOU 1989:34) föreslagit för finansiella företag, kommer att omfatta både Stadshypotek AB och övriga bo— stadsinstitut. URF avstod från att framlägga skatteförslag för hypoteksinstituten, med hän— visning till den pågående hypoteksutredningen.

Vi anser att effekterna av de skattefördelar,

som Stadshypoteks tidigare skatteregler innebär jämfört med övriga bostadsinstitut, bör "neu— traliseras" vid beräkningen av kapitalbasen för Stadshypotek AB - se punkt 7 nedan.

Övergång från upplåningsrättsregler till kapi- taltäckningskrav.

Vi har dock avvikande synpunkter vad avser den närmare utformningen av kapitaltäckningsregler- na - se punkt 7 nedan.

Genomförande av förslagen med verkan från den 1

januari 1991.

Vi vill framhålla att det av konkurrensneutra- litetsskäl gentemot övriga bostadsinstitut är viktigt att reformen av Stadshypotek träder i kraft snarast möjligt.

Däremot har vi invändningar mot utredarens uppfatt-

ning eller kompletterande synpunkter på följande områden: 6) Utredaren anser att det beträffande Stadshypo-

tek AB är "rimligt att anta att avkastnings— kraven under de inledande åren kommer att stäl— las ganska försiktigt", trots att utredaren på annat ställe framhåller att "från konkurrens- neutralitetssynpunkt och för att uppnå effekti- vitet på kreditmarknaden är det nödvändigt att lönsamhets- och avkastningskrav ställs på kapi— talet i Stadshypotek". Utredarens argument mot att marknadsmässiga avkastningskrav redan från början ställs är att detta skulle försvåra ut- vecklingen för Stadshypotek AB och motverka den långsiktiga lönsamheten.

Vi anser att utredarens olika uttalanden i denna betydelsefulla fråga är motstridiga. — Vidare vill vi framhålla att argumentet att marknadsmässigt avkastningskrav skulle strida mot långsiktig lönsamhet inte är mer giltigt för Stadshypotek AB än för andra företag som konkurrerar på marknadsmässiga villkor. Utred- aren har inte påvisat att det skulle vara svå- rare för Stadshypotek AB att under en opreci— serat lång inledningsperiod leva upp till mark- nadsmässiga avkastningskrav än vad det har varit - och är - för övriga bostadsinstitut.

Vi anser det synnerligen viktigt att det klar— görs att aktieägarna i Stadshypotek AB redan från början och till fullo skall ställa mark- nadsmässiga avkastningskrav på bolagets verk—

samhet. Bolagets utdelningspolitik skall dock självfallet beslutas av bolagsstämman i sed— vanlig ordning. Skälen till att marknadsmässiga avkastningskrav redan från början skall ställas

är tre:

- Det första skälet är konkurrensneutraliteten gentemot övriga bostadsinstitut. Dessas verk- samhet har sedan begynnelsen varit baserad på aktiekapital som kräver marknadsmässig förränt— ning; detta är avgörande för institutens möj— ligheter att få tillskott av riskkapital genom nyemission. Nuvarande Stadshypotek har däremot bedrivit sin verksamhet utan marknadsmässiga förräntningskrav på kapitalet. Om det inte redan från början ställs marknadsmässiga av— kastningskrav på Stadshypotek AB, bibehålls tills vidare denna stor konkurrensfördel för Stadshypotek AB, vilket skulle medföra för— skjutningar av marknadsandelarna till detta instituts förmån.

- Det andra skälet är behovet för Stadshypotek AB att öka sin kapitalbas genom nyemission av aktier till andra intressenter än stiftelsen Stadshypotekskassan. Möjligheten härtill skulle försvåras, om det inte redan från början ställs marknadsmässiga avkastningskrav på Stadshypotek AB.

- Det tredje skälet är intresset hos stiftelsen Stadshypotekskassan att som bas för den forsk— ningsstödjande verksamheten få marknadsmässig avkastning på sitt kapital.

Till ovannämnda synpunkter rörande avkastnings—

7)

kravet kan läggas det faktum att de kommande skärpta kapitalkraven redan fått konsekvenser på marknaden. På kort tid har antalet själv— ständiga bostadsinstitut reducerats med 25 % (från 8 till 6). Denna utveckling kommer tro— ligen att ytterligare påskyndas om avkastnings— kravet på Stadshypotek AB är lägre än konkur- renternas. Det är just i inledningsskedet som konkurrenssituationen är känsligast. olikheter i avkastningskrav och i kapitalisering i inled— ningsskedet kan snabbt leda till att antalet fristående institut ytterligare reduceras. - olikheter i kapitaliseringsförutsättningarna mellan Stadshypotek AB och övriga bostads— institut behandlas under punkt 7 nedan.

Utredaren föreslår att i kapitalbasen för Stadshypotek AB skall inkluderas med fullt belopp de obeskattade reserveringar som gjorts t.o.m. år 1984.

Vi anser att detta förslag i högsta grad stri— der mot principen om konkurrensneutralitet. Till följd av nuvarande skatteregler har Stads- hypotek under många år överfört obeskattade vinstmedel till eget kapital (reservfond resp. säkerhetsfond). övriga bostadsinstitut har där— emot varit tvungna att under en lång följd av år successivt ta fram vinstmedel till beskatt— ning för att överföra medel till eget kapital. Vidare har Stadshypotek, till skillnad från övriga bostadsinstitut, inte haft skyldighet att betala vinstdelningsskatt. Vid beräkning av underlag för denna skatt återförs avsättning till värderegleringskonto. Detta innebär att för övriga bostadsinstitut även avsättningar

till värderegleringskonto delvis är beskattade. En grundläggande princip för de framtida regl- erna måste vara följande: Stadshypotek får i sin kapitalbas inte medräkna större belopp än vad som hade blivit fallet om Stadshypotek under gångna år haft samma skatteregler som öv- riga bostadsinstitut. En matematisk beräkning härav kan naturligtvis endast göras approxima- tivt; utgångspunkten härvid skulle kunna vara en schablonmässig effektiv skattebelastning på 15-20 %, vilket torde vara generöst för Stads— hypotek.

Vi föreslår att denna konkurrensneutralitet å— stadkommes genom följande "neutralisering": De "övervärden", som finns i Stadshypotek till följd av de förmånliga skattereglerna, överförs till särskilt värderegleringskonto - t.ex. be— nämnt "Värderegleringskonto 1" — som inte alls får inräknas i kapitalbasen. I "Värderegle— ringskonto 2" ingår medel som har samma skatte— belastning som övriga bostadsinstituts värde— regleringskonton; dessa värderegleringskonton behandlas på sinsemellan likartat sätt i kapi- talbashänseende.

Vi vill starkt understryka — för att undvika missuppfattningar — att vårt förslag inte inne— bär någon "avskattning" eller "retroaktiv be- skattning" för Stadshypotek. Alla dess acku— mulerade vinstmedel bibehålls i institutet, men en del av fondavsättningarna t.o.m. år 1984 får inte medräknas i kapitalbasen.

Utredarens argument mot en neutralisering är bl.a. att bostadsinstituten "under lång tid

8)

konkurrerat på marknaden under kända beting- elser och villkor" och att det därför inte finns anledning att "i efterhand försöka till— skapa ett ... jämbördigt utgångsläge". Vi vill gentemot detta framhålla att effekten av under lång tid kända icke-neutrala konkurrensvillkor givetvis inte bör föras vidare in i ett nytt system, som syftar till konkurrensneutralitet. I så fall bygger man in en konkurrensolikhet även i det nya systemet. Detta skulle bli fal- let om de här diskuterade reserverna i Stads— hypotek till fullo får inräknas i kapitalbasen. Vi vill vidare erinra om att kreditmarknads- kommittén vid sin diskussion om en eventuell neutralisering av viss del av Stadshypoteks reserver ansåg att den av kreditmarknadskom- mittén föreslagna hypoteksutredningen borde "vara oförhindrad att i detta vidare sammanhang beakta dessa fondavsättnngar vid regleringen av institutens kapitalbas enligt en ny lagstift- ning". Vi anser inte att utredaren har full- följt uppdraget i detta avseende.

Utredaren "avstår ... från att föreslå" någon förändring av den nuvarande avgiften på 0,33 % för grundfonden, trots att utredaren samtidigt framhåller att avgiftens storlek "bör i och för

sig bestämmas till en marknadsmässig nivå".

Vi anser att utredaren borde ha föreslagit en konkret höjning av garantiavgiften. Vissa andra bostadsinstitut betalar för sina garantiför- bindelser en avgift på 1,0—1,5 %. Boendekost- nadsutredningen (SOU 1989:71) har beträffande sitt system med statliga garantier föreslagit en avgift i intervallet 0,5-1,0 %. Vi anser

9)

10)

därför att en höjning av Stadshypoteks garanti- avgift till 1,0 % vore rimlig.

Utredaren framhåller å ena sidan att uppgiften för stiftelsens styrelse bl.a. blir att "lång— siktigt" förvalta innehavet av aktierna i Stadshypotek AB samt att ägaransvaret för detta bolag bör förbli hos stiftelsen "inom överskåd— lig framtid". Å andra sidan framhålls att stif— telsen inte bör vara bunden att delta i nyemis— sioner i Stadshypotek AB.

Vi anser att det klart bör framgå att stiftel— sen Stadshypotekskassan inte skall vara bunden att behålla aktiemajoriteten i Stadshypotek AB. För att tillgodose stiftelsens syfte — under— stöd till vetenskaplig forskning - bör stiftel- sen vara oförhindrad att optimera avkastningen på kapitalet genom alternativa placeringsmöj- ligheter.

Utredaren anser att "vissa verksamheter som faller utanför det av kreditmarknadskommittén beskrivna finansieringsverksamhetsbegreppet" bör kunna bedrivas i ett till Stadshypotek AB sidoordnat bolag, varför ett holdingbolag kan behöva tillskapas mellan Stadshypotek AB och stiftelsen.

Vi vill på denna punkt framhålla följande.

Syftet med Stadshypoteks verksamhet bör i fram- tiden, liksom hittills, i enlighet med direk- tiven begränsas till finansiering av bostads—, affärs- och kontorsfastigheter, på samma sätt som för övriga bostadsinstitut. Vidare bör

samtliga dessa institut ha rätt att ge krediter till jordbruksfastigheter. Om ett holdingbolag tillskapas mellan Stadshypotek AB och stiftel- sen, kommer koncernens verksamhet sannolikt att breddas till andra områden än fastighetsfinans— iering - i strid mot direktiven. Vi anser där- för att ett holdingbolag mellan Stadshypotek AB och stiftelsen inte bör tillåtas. Detta skall inte tolkas som ett försök till konkurrensbe— gränsning för Stadshypotek i förhållande till övriga bostadsinstitut. Det står självfallet Stadshypotek AB fritt att bilda dotterbolag för olika verksamheter inom fastighetsfinansier-

ingsområdet.

När det gäller Stadshypoteks kapitalanskaffning bör, på samma sätt som hittills, en klar skil- jelinje upprätthållas gentemot bankernas in- låningsverksamhet. Stadshypotek AB bör — liksom övriga bostadsinstitut - endast få anskaffa medel genom försäljning av "masspapper" såsom

obligationer och certifikat.

219 Bilaga 1 HYPOTEKSUTREDNINGENS DIREKTIV översyn av lagstiftningen om hypoteksinstitut

Dir. 1988z48

Beslut vid regeringssammanträde 1988—05—05

Statsrådet Johansson anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av lagstiftningen om hypoteksinstituten.

Med utgångspunkt i de förändringar som skett på kreditmarknaden genom den avreglering som genom— förts under 1980—talet och de förslag av mera all— män karaktär om kreditmarknadens struktur som kre- ditmarknadskommittén (Fi 1983:06) inom kort kommer att lägga fram skall utredaren överväga vilka för— ändringar som bör göras i den lagstiftning som reg— lerar hypoteksinstitutens verksamhet.

Utredaren skall också, med utgångspunkt i det för- slag som utredaren lägger fram, utarbeta erforder— liga förslag till lagstiftning.

Inledning

Olika typer av hypoteksinstitut

Bland de företag som är verksamma på den svenska

kreditmarknaden utgör hypoteksinstituten en sär- skild kategori. Stadshypotek (Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och de tjugo stadshypoteksföre— ningarna) och Landshypotek (Sveriges allmänna hypo— teksbank och de tio landshypoteksföreningarna) är specialreglerade institut med huvudsaklig inrikt— ning på fastighetsfinansiering. Särskilda lagar reglerar deras organisation och verksamhet, nämli— gen lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (stadshypotekslagen) resp. lagen (1970:65) om Sve— riges allmänna hypoteksbank och om landshypoteks- föreningar (landshypotekslagen). Vidare finns för Stadshypotek ett av regeringen beslutat reglemente (SFS 1968:654).

Också Svenska skeppshypotekskassan (Skeppshypotek) är ett specialreglexat hypoteksinstitut, avsett för fartygsfinansiering. Dess verksamhet regleras av lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

(skeppshypotekslagem).

Kreditmarknadskommitténs utredningsarbete

Kreditmarknadskommittén har enligt sina direktiv (dir. 1983:38) i uppdrag bl.a. att undersöka vissa frågor av betydelse för kreditaktiebolagens verk— samhet. Kommittén har också berört hypoteksinstitu— tens ställning på kreditmarknaden.

Enligt vad jag inhämtat avser kreditmarknadskommit- tén senare i år att lägga fram vissa förslag som rör hypoteksinstitutens verksamhet. Förslagen tar i allt väsentligt sikte på den tekniska utformningen av verksamheten, med särskild tonvikt på nya regler för kapitaltäckningu Kommittén kommer också att fö-

reslå ändringar i reglerna om belåningsändamålen, aktieförvärvsrätten och säkerhetskraven samt - för Stadshypoteks del — även likviditetshållningen. Kommittén avser dock inte att närmare gå in på frå— gor om hypoteksinstitutens organisation.

Hypoteksinstitutens framväxt och roll

Hypoteksinstituten har funnits under lång tid. De första hypoteksföreningarna bildades under 1800— talets första hälft. Allmänna hypoteksbanken till- kom under 1860—talet, liksom de första stadshypo— teksföreningarna. Stadshypotekskassan i sin nuva- rande form daterar sig från år 1909. Den hade en föregångare i Allmänna Hypotekskassan för Rikets städer, som kom till under 1860-talet. Den lag— stiftning som reglerar deras verksamhet har givet- vis ändrats under årens lopp, men den ursprungliga uppbyggnaden är i väsentliga delar oförändrad.

Stadshypoteksföreningarnas upprinnelse var att pri— vata fastighetsägare slöt sig samman i föreningar för att underlätta finansieringen av bostadsbyg— gandet i samband med utbyggnaden av de svenska stä- derna. Stadshypotekskassans tillkomst motiverades framför allt av behovet att underlätta kapitalan— skaffningen, bl.a. genom upplåning utomlands.

Under mellankrigstiden bedrev Stadshypotek och Landshypotek utlåning i konkurrens med övriga kre— ditgivare på en relativt fri kapitalmarknad.

Under efterkrigstiden fram till 1980—talet hade Stadshypotek och Landshypotek en speciell roll inom ramen för de prioriteringsregler som gällde på kre— ditmarknaden. Stadshypotek fungerade, tillsammans

med ett fåtal bankägda institut, som statsmakternas redskap för den långfristiga finansieringen av det anbitiösa bostadsbyggnadsprogrammet. Landshypotek hade motsvarande roll i fråga om den långfristiga jordbruksfinansieringen. Inom detta område hade Landshypotek t.o.m. ensamrätt till obligationsut— g;vning. Någon konkurrens i egentlig mening med andra kreditinstitut var det knappast fråga om, ef— tersom både formerna för kreditgivning och kredit-

volymerna var hårt reglerade.

vaoteksinstitutens organisation

S:adshypotekskassan och de olika stadshypoteksföre- ningarna är självständiga juridiska personer, men som verksamheten är uppbyggd kan de fungera endast tillsammans. Kassan lånar upp medel mot obligatio— ner eller på annat sätt. Dessa medel får i huvudsak användas endast för att lämna lån till föreningar- na. Föreningarna i sin tur lämnar lån till fastig— hetsägare och andra låntagare och kan inte låna upp medel för sin verksamhet hos någon annan än kassan. Föreningarnas utlåning måste också ske på samma villkor som kassans utlåning till föreningarna, med tillägg endast för ett s.k. förvaltnings- och fond- bidrag. Föreningarna har var och en sitt bestämda verksamhetsområde. De kan alltså inte driva någon inbördes konkurrens. På motsvarande sätt är förhål- landet inom Landshypotek mellan hypoteksbanken och de olika landshypoteksföreningarna.

Stadshypoteksföreningarna och landshypoteksföre— ningarna är närmast att likna vid ekonomiska före- ningar av kooperativ karaktär. Fastighetsägare som får lån från en förening blir automatiskt medlemmar i denna. De har därigenom rätt att delta i före—

ningens årsstämma, där styrelseval och andra före— ningsangelägenheter behandlas. Däremot förekommer inga andelar och medlemmarna har inte heller någon rätt till del i föreningens vinst, som i sin helhet skall läggas till föreningens fonder.

Föreningarna har tillkommit genom att regeringen bifallit ansökningar från fastighetsägare i det av- sedda verksamhetsområdet. I princip kan nya före— ningar bildas genom uppdelning av verksamhetsområ— det för de befintliga. I stadshypotekslagen är ock- så förfarandet vid fusion mellan föreningar regle— rat.

I de delar jag nu har redovisat kan stadshypoteks- och landshypotekslagarna sägas vara generell lag— stiftning rörande en viss företagsform, motsvarande t.ex. de olika banklagarna.

I fråga om det centrala organet, stadshypotekskas— san resp. hypoteksbanken, ter sig saken annorlunda. Kassan och banken är direkt skapade som individuel— la företag genom lagstiftningen och ges därigenom en unik ställning. Samtidigt är det, som jag redan framhållit, så att varken de enskilda föreningarna eller kassan resp. banken utgör kompletta kreditfö- retag, sedda för sig. Endast tillsammans kan de verka. Ser man till funktionen kan det därför vara befogat att betrakta hela Stadshypotek resp. Lands- hypotek som ett enda företag. Det föreligger dock vissa historiskt betingade skillnader mellan Stads- hypotek och Landshypotek, som gör att bilden ter sig något olika i de två fallen. I Landshypotek är föreningarna delägare i banken. Någon motsvarighet till detta finns inte i Stadshypotek. Stadshypo— tekskassans styrelse har också genom lagstiftningen

tillagts rätt att utfärda anvisningar för förening- arras verksamhet, vilket saknar motsvarighet i

Lardshypotek.

Staten är representerad i ledningen för Stads- och Landshypotek. Av stadshypotekskassans tio styrelse— ledamöter utser regeringen två och förordnar en av dessa att vara ordförande. Riksgäldsfullmäktige ut— se: en ledamot som skall vara vice ordförande i kassans styrelse. Av totalt sex ledmöter i hypo- teksbankens styrelse utser regeringen och riks— gäidsfullmäktige vardera en. Dessa skall vara ord— förande resp. vice ordförande i styrelsen.

Stadshypoteks utlåning vid årsskiftet 1987/88 upp— gizk till 184,0 miljarder kr. Motsvarande belopp för Landshypotek var 19,5 miljarder kr.

Skeppshypotek

Till skillnad från vad som är fallet i övriga hypo— teksorganisationer svarar Skeppshypotekskassan för såväl upplåning som utlåning. Någon motsvarighet till hypoteksföreningarna finns inte. Vidare utser regeringen samtliga ledamöter i styrelsen. Även i övrigt finns organisatoriska skillnader, bl.a. vad gäller formerna för låntagarinflytande.

Skeppshypoteks utlåning vid årsskiftet 1987/88 upp— gick till 1,7 miljarder kr.

Uppdraget

Behovet av en översyn av hypotekslagstiftningen

Avregleringen av kreditmarknaden under 1980—talet

har radikalt ändrat förutsättningarna för hypoteks— institutens verksamhet. De har kunna engagera sig i fri konkurrens med övriga kreditinstitut i den s.k. oprioriterade belåningen av fastigheter på mark- nadsmässiga villkor. Avskaffandet av prioriterings- systemet har samtidigt inneburit en avveckling av den konkurrensbegränsning som detta system innebar för den statligt räntesubventionerade finansiering— en. Hypoteksinstituten befinner sig nu i hård kon— kurrens med ett stort antal andra kreditinstitut, flera av dem ingående i bankkoncerner. Detta har fört med sig krav på en omställning till en mer marknadsorienterad organisation. De författningar som reglerar hypoteksinstitutens verksamhet har in- te varit anpassade till de krav som måste ställas på en organisation, som skall kunna hävda sig i konkurrensen på en fri kreditmarknad. Därför har det efter hand genomförts en rad mindre ändringar i' hypoteksinstitutens författninger under 1980-talet. Dessa ändringar har delvis varit av provisorisk ka— raktär i avvaktan på resultatet av den allmänna öv— ersynen av kreditmarknadens struktur.

Kreditmarknadskommittén har i sitt arbete med att skapa en ny ram för de olika kreditföretagens verk— samhet med nödvändighet kommit att uppmärksamma frågan om hypoteksinstitutens ställning. Jag har också erfarit att kommittén kommer att lägga fram förslag som berör flera centrala punkter i hypo— teksförfattningarna. Kommitténs syfte är därvid att så långt möjligt skapa likvärdiga konkurrensförut- sättningar i förhållandet mellan hypoteksinstituten och andra kreditmarknadsföretag. Någon grundläggan— de omprövning av lagstiftningen om hypoteksinstitu— ten ingår emellertid inte i kommitténs uppdrag. En sådan grundläggande prövning bör emellertid ske nu.

ppdraget bör lämnas till en särskild utredare.

wredningsuppdraget bör innefatta en samlad översyn N hypoteksinstitutens verksamhet och organisation ant de författningar som rör hypoteksinstituten. Wersynen bör ske med utgångspunkt i de radikalt örändrade förutsättningar för verksamheten på kre— dtmarknaden som nu råder. Också kreditmarknadskom— dtténs förslag bör beaktas. Utredningsarbetet bör ara inriktat på att främja förutsättningarna för m effektiv konkurrens på kreditmarknaden.

ilka frågor som i övrigt särskilt bör uppmärksam- ms blir beroende av utredarens överväganden i den wincipiella delen. Om dessa leder till att hypo- eksinstitutens nuvarande roll på kreditmarknaden nte förändras i något väsentligt avseende vill jag eka på några särskilda frågor som utredaren bör

Averväga.

.ndamålsbestämning och låneformer

tadshypotek och Landshypotek har tillkommit för tt trygga den långsiktiga kapitalförsörjningen ill bostäder och lantbruk. Inriktningen av organi— ationernas totala verksamhet kommer till uttryck enom i lag beskrivna belåningsändamål. Landshypo- eks kreditgivning är, till skillnad från Stadshy- »oteks, uttryckligen begränsad till långfristig reditgivning. De ramar som gällt för Stadshypoteks 1öjligheter att lämna kortfristiga krediter har ti- ligare ställts upp av riksbanken i kreditpolitiskt

yfte.

ied en avreglerad kreditmarknad där fri konkurrens

åder mellan olika kategorier av kreditinstitut kan

man ifrågasätta lämpligheten av att i författning ange de nämnda begränsningarna. Med den utgångs— punkten att Stadshypoteks och Landshypoteks verk— samhet även i fortsättningen i princip bör vara in- riktad på fastighetsfinansiering bör utredaren öv— erväga dessa frågor om belåningsändamålen och låne— former. Därvid bör utredaren beakta de förslag till ändringar som kreditmarknadskommittén inom kort

förväntas lägga fram beträffande hypoteksinstituten och andra mellanhandsinstitut.

Statens roll

Mot bakgrund av vad jag nämnt om de ändrade konkur— rensförutsättningarna på kreditmarknaden bör sta— tens roll i hypoteksorganisationerna övervägas. Detta gäller inte bara statens inflytande i styrel- serna utan också den i lag bestämda garanti som staten mot avgift ställer för hypoteksinstitutens förbindelser och som utgör den yttersta säkerheten för innehavare av hypoteksobligationer.

Organisatoriska frågor

Utredaren bör överväga i vad mån de ändrade förut— sättningarna på kreditmarknaden också motiverar ändringar vad gäller organisationsformer samt för— delningen av uppgifter och förhållandena i övrigt mellan föreningarna och stadshypotekskassan resp. hypoteksbanken.

I detta sammanhang bör även formerna för medlemsin— flytandet övervägas. Bl.a. bör frågan om medlemskap och därmed inflytande för låntagare som inte är fastighetsägare lösas.

Regelförenkling

Mot bakgrund av den avreglering som skett på kre- ditmarknaden bör det vara möjligt att väsentligt förenkla lagstiftningen om hypoteksorganisationerna och minska detaljeringsgraden.

Skeppshypotek

Som framgått av vad jag redan anfört är den organi— satoriska uppbyggnaden och verksamheten i Skeppshy— potek på väsentliga punkter olik den i övriga hypo- teksorganisationer. Också lagstiftningen om Skepps- hypotek behöver emellertid ses över och modernise- ras. De riktlinjer jag angett i fråga om lagstift- ningen om Stadshypotek och Landshypotek bör i till— lämpliga delar tjäna som utgångspunkt också för öv— ersynen av skeppshypotekslagen.

övrigt

Regleringen av de institut som arbetar på kredit- marknaden bör utformas så att den så långt möjligt är konkurrensneutral. Som jag förut nämnt bör utre- daren bl.a. mot denna bakgrund beakta de förslag till ändringar i lagstiftningen om hypoteksinstitut som kreditmarknadskommittén inom kort förväntas lägga fram. Vidare bör utredaren av samma skäl hål- la sig informerad om det arbete med en översyn av institutens skatteregler som pågår i utredningen (Fi 1985:06) om reformerad företagsbeskattning.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även and— ra frågor som rör hypotekinstituten i den mån ut— redningsarbetet föranleder det.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens di- rektiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren bör arbeta skyndsamt och slutföra utred— ningsuppdraget före utgången av år 1989. I den om- fattning det visar sig lämpligt bör utredningsre— sultatet redovisas i etapper.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäl— ler jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra frågor om kredit— och fondväsendet

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om hypoteksinsti- tut,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt den särskilde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns an- slag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervä— ganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)

Förslag till Stadgar för stiftelsen Stadshypotekskassan

Regeringen har den 1990 fastställt följande stadgar för stiftelsen Stadshypotekskassan

1 S Stiftelsen, vars benämning skall vara stiftel- sen Stadshypotekskassan, skall, i syfte att befräm— ja en effektiv konkurrens på bostadskreditmarkna— den, förvalta de aktier som erhållits som likvid för överlåtelse enligt punkten 2 i övergångsbestäm- melserna till lagen (l990:00) om upphävande av lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshy— potekskassa och om stadshypoteksföreningar samt vad som trätt i aktiernas ställe. Hinder föreligger inte mot att tillskott till stiftelsens medel sker i form av donation från enskild.

Stiftelsen skall vidare administrera återbetalning— en av de skulder som stadshypotekskassan har ute— stående vid tidpunkten för överlåtelsen enligt i första stycket nämnda lag.

2 S Stiftelsen har därutöver till ändamål att främja och understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning.

3 S Stiftelsens verksamhet handhas av en styrelse, bestående av nio (tolv) ledamöter. Av ledamöterna utses fem, däribland ordföranden i styrelsen, av regeringen, tre av svenska akademiska rektorskon- ferensen och en gemensamt av vetenskapsakademien, ingenjörvetenskapssakademien, vitterhetsakademien, skogs- och lantbruksakademien samt musikaliska aka-

demien (samt tre av ideella föreningar represente- rande låntagarna i Stadshypotek AB). Av de av rege— ringen utsedda ledamöterna skall minst tre besitta särskild sakkunskap i kreditväsende och kapitalför- valtning. övriga ledamöter skall ha god samhälls— orientering inom för stiftelsen relevanta områden. Ledamöterna väljs för en tid av sex år.

Utseende av ledamöter sker vart tredje år för näst- följande sexårsperiod. Varannan gång utses tre le- damöter av regeringen, däribland ordföranden, en ledamot av svenska akademiska rektorskonferensen och en ledamot av akademierna, och varannan gång utses övriga ledamöter i styrelsen. Vid första tillfället utses dessa övriga ledamöter för tre år.

Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

För var och en av styrelsens ledamöter, utom för dem med särskild sakkunskap i kreditväsende och kapitalförvaltning, utses en suppleant. Vad ovan stadgats om utseende av ledamot skall äga motsva— rande tillämpning vid utseende av suppleanter.

Ledamot eller suppleant kan entledigas före utgång- en av den tid för vilken han har utsetts. I sådant fall utses efterträdare för återstoden av den av-

gångnes mandattid.

4 5 Styrelsen har sitt säte i Stockholm. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden och är be— slutför när minst fem (sex) ledamöter är närvaran- de. Vid lika röstetal är ordförandens röst avgöran- de. Vid styrelsens sammanträden skall föras proto— koll.

5 5 Styrelsen får anställa erforderlig personal samt bestämma löner och övriga villkor för de an- ställda ävensom mot ersättning anlita experter och sakkunniga.

6 5 Stiftelsens medel förvaltas av dess styrelse i syfte att uppfylla stiftelsens ändamål enligt 1 och 2 SS.

7 5 Stiftelsens medel får endast placeras i

l. fordran hos bank eller postgirot,

2. obligationer eller andra skuldförbindelser, som kan anses vara offentligt utbjudna,

3. aktier, konvertibla skuldebrev eller andelar i aktiefonder, som kan anses vara offentligt utbjud- na,

4. sådana rättigheter eller skyldigheter som ankny- ter till någon av de värdepapper som anges under 2 och 3, samt

5. fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt.

8 S Stiftelsen får hos kreditinrättning ta upp lån för att tillgodose tillfälligt behov av likviditet. I samband med förvärv eller förvaltning av fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt enligt 7 S 5 får lån upptas mot säkerhet av panträtt i egendo—

men.

9 5 Styrelsen äger handla på stiftelsens vägnar i förhållande till tredje man samt företräda stiftel— sen inför domstolar och andra myndigheter. Styrel- sen äger förordna en eller flera personer inom el— ler utom styrelsen att med samma behörighet före— träda stiftelsen. Sådant förordnande får när som helst återkallas av styrelsen.

10 S Stiftelsens räkenskapsår skall motsvara ka— lenderår. Styrelsen fastställer en budget för stif— telsens förvaltningsverksamhet under det följande räkenskapsåret. Styrelsen svarar för att intern re- vision sker av stiftelsen. Styrelsen skall senast den 15 februari till regeringen avge berättelse an- gående stiftelsens verksamhet och förvaltning under nästgående år. Berättelsen skall omfatta resultat- räkning, balansräkning, förvaltningsberättelse och redogörelse för projekt för vilka anslag beviljats.

11 5 Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt lagen (1929zll6) om tillsyn över stiftelser.

12 S Ändringar av dessa stadgar antas av stiftel—

sen och fastställs av regeringen.

Dessa stadgar träder i kraft den 1 januari 1991.

Bilaga 3

Förslag till stadgar för en ekonomisk förening i Landshypoteksorganisationen

Inledande bestämmelser

1 5 Firma

Föreningens firma är ..... ekonomisk förening. 2 S Ändamål

Föreningen har till ändamål att inom sitt verksam— hetsområde främja medlemmarnas intressen genom att

1. förvalta och inneha aktier i Landshypotek AB samt, i den mån styrelsen finner det lämpligt, andra värdepapper, förvalta och äga aktier, . förvalta och äga fastigheter där föreningen ut-

övar verksamhet, samt 4. bedriva annan verksamhet som står i samband med den ovannämnda verksamheten.

WN

3 S Styrelsens säte, verksamhetsområde

Styrelsen har säte i ..... Föreningens huvudsakliga verksamhetsområde omfattar

.....

Medlemskap och insats

4 s Antagande av medlem

Till medlem antas fysisk eller juridisk person som är låntagare hos Landshypotek AB och vars belå- ningsobjekt är beläget inom föreningens verksam- hetsområde, om sökanden skäligen kan förväntas föl— ja föreningens stadgar och beslut samt bidra till

Ansökan om inträde görs skriftligen och prövas av

styrelsen.

5 S Förvärv av andel genom bodelning, arv eller testamente

Har medlems andel övergått på annan grund än bodel— ning, arv eller testamente, äger förvärvaren inträ— da i medlemmens ställe, om förvärvaren uppfyller

förutsättningarna i 4 5.

Då fråga är om förvärv av avliden medlems andel, skall ansökan om inträde göras inom sex månader efter dödsfallet eller, om den i 11 5 angivna tiden för avgång då ännu ej inträffat, senast inom den tiden. Har förvärvet eljest skett genom bodelning, skall ansökan om inträde göras inom samma tid från

förvärvet.

Medlems dödsbo utövar den avlidnes rättigheter och fullgör dennes skyldigheter, intill dess avgången inträffar på grund av att medlemskapet övergått på annan eller ansökan om medlemskap ej gjorts inom föreskriven tid eller avslagits.

6 5 Överlåtelse av andel

Den som, utan att vara medlem, genom överlåtelse förvärvat medlems andel skall ansöka om inträde inom sex månader efter förvärvet. Antas han, in- träder han som medlem i överlåtarens ställe.

7 s Insatsskyldighet

Medlem skall delta i föreningen med ... insatser och får om han så önskar, delta med ytterligare

.. insatser. Insats lyder på det belopp stämman beslutar, dock lägst ... kr. och högst ... kr.

8 S Insatsbetalning

Insatsskyldigheten fullgörs genom betalning på sätt och inom tid som styrelsen bestämmer. Styrelsen kan, om särskilda skäl föreligger, nedsätta medlems betalningsskyldighet under inträdesåret och de fyra första hela räkenskapsåren därefter.

9 5 Uppsägning

Uppsägning till utträde skall vara skriftlig. Upp— sägning får ske tidigast fem år efter inträdet. Om särskilda skäl föreligger, får föreningens styrelse medge tidigare uppsägning.

10 s uteslutning

Medlem, som ej iakttagit sina förpliktelser mot fö— reningen eller som skadar föreningen eller motarbe- tar dess ändamål eller intressen, får av styrelsen uteslutas ur föreningen.

11 5 Avgång

Avgång ur föreningen äger rum, utom i de fall som avses i 7 kap. 15 S tredje st. och 12 kap. 4 5 and- ra st. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (FL), vid utgången av det räkenskapsår som infaller näst efter sex månader sedan medlemmen uppsagt sig

till utträde eller uteslutits eller annan omstän— dighet som föranlett avgången inträffat.

12 5 Återbetalning av medlemsinsatser

Medlem som efter uppsägning utträtt ur föreningen har rätt att, utom i de fall som avses i 7 kap. 15 5 tredje st. och 12 kap. 4 5 andra st. FL, få ut sina inbetalda medlemsinsatser och vad som belöper på honom av beslutad vinstutdelning.

utesluten medlem har ej rätt att få ut inbetalda medlemsinsatser eller erhålla beslutad vinstutdel-

ning.

Deltar medlem i föreningen med högre insatsbelopp än som åligger honom enligt 5 5 i stadgarna, äger han få ut det överskjutande beloppet efter vad som föreskrivs i 4 kap. 3 5 FL.

13 5 Tid för återbetalning av medlemsinsatser

Återbetalning av erlagt insatsbelopp till avgången medlem sker under året efter avgången.

14 S Förlust av rösträtt m.m. Medlem som uteslutits eller sagt upp sig till ut-

träde förlorar genast rätten att delta i överlägg— ningar och beslut om föreningens angelägenheter.

15 5

Styrelsen kan besluta att kapital i form av för— lagsinsatser får tillskjutas föreningen. Sådana in— satser får tillskjutas såväl av medlemmar som andra

än medlemmar.

Varje förlagsinsats medför företrädesrätt till år— lig utdelning från det belopp som enligt den för räkenskapsåret fastställda balansräkningen står till föreningsstämmas förfogande sedan avdrag skett för vad som åtgår till täckande av möjligen före- fintlig förlust från föregående år och till reserv- fonden avsatts vad som enligt lag måste minst föras dit.

Företrädesrätten gäller framför såväl återbäring, oavsett om denna inräknats i årsvinsten eller ej, som ränta på medlemsinsatskapitalet och övriga ändamål vartill angivna medel får användas. Utdel- ningen på förlagsinsatser får såvitt avser företrä— desrätten inte överstiga vad som motsvarar riksban— kens fastställda, vid varje tid gällande diskonto med tillägg av högst tio procentenheter av det no— minella beloppet av de vid varje tillfälle hos fö- reningen under det förflutna räkenskapsåret inne— stående förlagsinsatserna.

Förekommer förlagsinsatser skall föreningsstämman årligen besluta att, i den utsträckning de för än— damålet tillgängliga medlen enligt föreningslagen förslår därtill, utdelning skall utgå på förlagsin— satserna enligt vad som anges i förlagsandelsbevi- sen inom det högsta belopp som får tillämpas. Be-

slut får fattas om betalning av sista årets/åter— stående utdelning vid inlösen av förlagsinsats.

Beslutad utdelning på förlagsinsatser förfaller till betalning inom två veckor från det beslutet därom fattats.

Styrelsen äger besluta vem som skall få tillskjuta förlagsinsats och dennas belopp samt de villkor som utöver vad som ovan sägs skall i varje särskilt fall iakttagas vid tillämpningen av denna paragraf.

Styrelse, verkställande direktör och revisorer

16 5

Styrelsen består av minst tio ordinarie ledamöter jämte suppleanter och väljs av föreningsstämma bland föreningens medlemmar. Till ledamot och supp- leant kan även, efter styrelsens yttrande väljas annan lämplig person som inte är medlem, dock högst två ledamöter och högst två suppleanter.

Styrelseledamot och suppleant utses för en tid av tre år.

Är verkställande direktör utsedd för föreningen, skall denne tillhöra styrelsen, som för sådant fall kommer att bestå av elva ledamöter.

Då avtal om fusion träffats mellan föreningen som övertagande och annan förening som överlåtande får, för tiden från det föreningen övertagit överlåtande föreningens rörelse till dess ordinarie förenings-

stämma första gången hållits efter det fusionen

verkställts, till styrelseledamot och suppleant ut— ses jämväl den som är valbar som styrelseledamot i överlåtande föreningen. Sådana ledamöter och supp- leanter utses av överlåtande föreningen till det antal som föreskrivs i fusionsavtalet, dock högst lika mångs som utses enligt första stycket.

Styrelsen är beslutför när minst sex ledamöter är

närvarande.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening för vil— ken de flesta rösterna avgivits.

17 5 Firmateckning

Föreningens firma tecknas förutom av styrelsen av

den eller dem som styrelsen utser.

18 S Räkenskapsår

Föreningens räkenskapsår omfattar tiden ...... 19 5 Årsredovisning

Styrelsen skall senast den .... lämna redovisnings—

handlingar till revisorerna.

20 S Revisorer

På ordinarie föreningsstämma skall årligen väljas tre revisorer jämte suppleanter för dessa för tiden till och med nästa ordinarie föreningsstämma. En av revisorerna och en suppleant skall vara auktorise—

rad revisor.

Revisorerna skall lämna sin revisionsberättelse se-

nast den....

Föreningsstämma

22 5

Vid föreningsstämma skall den vara ordförande som styrelsen därtill utser. Vid föreningsstämma har varje medlem en röst. Röstberättigad är endast med- lem som fullgjort Sina förpliktelser mot föreningen o:h som inte uppsagt sig till utträde eller uteslu- tits. Såsom föreningens beslut gäller den mening som flertalet av de närvarande röstberättigade för-

enar sig om.

Ordinarie föreningsstämma hålls årligen inom sex

månader efter utgången av varje räkenskapsår.

Extra föreningsstämma hålls, då styrelsen finner sådan erforderlig eller då det för behandling av uppgivet ärende skriftligen påfordras av minst tju— ga av föreningens medlemmar. Omröstning sker öppet. Val förrättas dock med slutna sedlar om någon röst- berättigad begär det.

23 S Kallelse till föreningsstämma Kallelse till föreningsstämma sker genom annons i minst en av de inom föreningens verksamhetsområde

uzkommande tidningarna.

Kallelseåtgärd skall vara vidtagen senast fjorton

daga

24 5

Vid den

wal—l

U'!

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

r före ordinarie eller extra föreningsstämma. Ärenden vid föreningsstämma

ordinarie föreningsstämma skall följande ären—

förekomma:

Val av ordförande

Anmälan av styrelsens val av protokollförare Fastställande av röstlängd

Val av två personer att jämte ordföranden jus— tera stämmans protokoll Fråga om stämman utlysts i behörig ordning Styrelsens redovisningshandlingar för det se— naste räkenskapsåret

Revisorernas berättelse Beslut 'om fastställande av resultaträkning och balansräkning

Beslut om dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust enligt den fastställda ba— lansräkningen

Beslut om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören

Bestämmande av ersättning till styrelseledamöt— erna och revisorerna

Val av styrelseledamöter jämte suppleanter

Val av revisorer jämte suppleanter

Beslut angående valberedning för tiden intill dess nästa ordinarie föreningsstämma hållits Val av ombud och suppleanter till stämmor i or- ganisationer, till vilka föreningen är ansluten Ärenden som av styrelsen eller av medlem jäm— likt 23 S hänskjutits till stämma.

Medlem som önskar hänskjuta ett ärende till ordina— rie föreningsstämma skall skriftligen anmäla ären- det till styrelsen senast en månad före stämman.

övriga bestämmelser

26 5 Meddelanden

Andra meddelanden till medlemmar än kallelse till föreningsstämma enligt 24 5 skall lämnas skrift— ligen till varje medlem.

27 S Vinstfördelningsgrunder

Fritt eget kapital enligt fastställd balansräkning skall sedan i lag föreskriven avsättning skett till reservfonden och med beaktande av bestämmelserna i 10 kap. 3 5 FL enligt föreningsstämmans beslut dis— poneras enligt följande:

1. Utdelning på förekommande förlagsinsatser enligt 16 s i dessa stadgar.

Vad därefter återstår skall

2. fonderas och/eller föras i ny räkning och/eller

4. utgå som utdelning på inbetalda medlemsinsatser enligt 10 kap 2 5 andra st. FL och/eller

5. fördelas mellan medlemmarna i förhållande till deras kvarvarande lån genom föreningen under året och/eller

6. användas för i 10 kap 8 S FL angivet ändamål.

28 s Behållna tillgångar vid upplösning

Vid föreningens upplösning skall de behållna till— gångarna fördelas så att medlemmarna först återfår inbetalda medlemsinsatser. Återstoden skall delas mellan medlemmarna i förhållande till det lånebe- lopp de erhållit genom föreningens försorg under dess sista fem räkenskapsår.

29 5 Anslutning till organisationer

Föreningen skall ingå i landshypoteksorganisation- en, som består av Landshypotek AB och övriga ekono— miska föreningar.

30 S Pantsättning

Medlems inbetalda medlemsinsats utgör ständig pant för all föreningens fordran mot medlemmen. Före— ningen har rätt att, om medlemmen inte betalar sin skuld, behålla motsvarande belopp av den inbetalda insatsen då medlemmen avgår eller på annan lag- el- ler stadgeenlig grund erhåller rätt att få ut in— sats.

31 S Tvister

Tvister mellan föreningen, å ena sidan samt styrel- sen, styrelseledamot, verkställande direktör, lik— vidator, medlem, innehavare av förlagsandel eller röstberättigad som ej är medlem, å andra sidan, skall avgöras enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

I övrigt gäller lagen (1987:667) om ekonomiska fö—

reningar.

Bilaga 4

Utkast till

Bolagsordning för Stadshypotek AB1

1 5 Bolagets firma är Stadshypotek Aktiebolag.

2 5 För bolaget gäller lagen (1963:76) om kredit— aktiebolag/kapitalmarknadslagen (l990:000).

3 5 Bolaget har till föremål för sin verksamhet 355 lämna och förmedla lån avseende

1. bebyggelse som är avsedd att användas huvud— sakligen till bostäder, affärs- och kontorslokaler eller lokaler för allmänna ändamål,

2. bostadsrätter, samt

3. andelar i bostadsförening eller aktier i bo- stadsaktiebolag, där en utan begränsning i tiden upplåten nyttjanderätt till en lägenhet är oskilj- akligt förenad med andelen eller aktien,

på; genom utgivande av obligationer eller andra förskrivningar, upplåna för verksamheten erforder— liga medel samt

att driva annan verksamhet som har samband med lån—

givningen.

4 5 Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för bolagets upplån-

ing.

1. Utkastet bygger på att kreditmarknadskommitténs för- slag till rörelseregler för kreditaktiebolagen genom- förs. I annat fall erfordras i bolagsordningen vissa ytterligare bestämmelser, bl.a. om aktieförvärvsrätt, enhandskrediter och kreditjäv.

5 S Lån får beviljas endast mot betryggande säker— het.

Vid uppskattningen av erbjuden säkerhets värde skall hänsyn tas till alla omständigheter som skä— ligen kan antas komma att påverka värdet under lånetiden. Anses säkerheten efter lånets beviljande inte längre betryggande, skall lånet, om inte gäld— enären lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsägas att förfalla till betalning helt eller delvis efter ett år eller, om detta med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas erforderligt, tidigare.

Son värde på egendom skall vid tillämpningen av denna bolagsordning, gälla det uppskattningsvärde, son bolaget åsätter egendomen. Till grund för upp- skattningsvärdet på fastighet eller tomträtt skall ligga en särskild värdering av egendomen, utförd av sakkunnig värderingsman eller, ifråga om statligt belånad egendom, det vid den statliga belåningen fastställda pantvärdet. Beträffande småhus får sen- ast åsatt taxeringsvärde godtas om det är uppenbart att marknadsvärdet är högre än taxeringsvärdet. I fråga om värdering av bostadsrätt, andel i bostads- förening och aktie i bostadsaktiebolag skall gälla vad som föreskrivs i av styrelsen fastställd instr- uktion.

Bostadsrätt, andel i bostadsförening och aktie i bostadsaktiebolag, som bolaget skall motta som sä- kerhet skall vara upplåten av bostadsförening/bo- stadsaktiebolag, vars administration har erforder- lig styrka och stadga och som har god ekonomisk ställning.

6 5 För anskaffande av medel för sin rörelse får

1. utge obligationer och certifikat samt uppta re— verslån,

2. utge förlagsbevis, medförande rätt till betal— ning närmast efter bolagets övriga förbindelser, samt

3. begagna kredit i räkning vid tillfälligt pen- ningbehov.

7 s Medel som inflyter till bolaget och som detta inte omedelbart använder för att infria sina för— bindelser eller för att lämna lån skall göras rän-

tebärande genom placering på betryggande sätt.

8 S Bolagets aktiekapital skall utgöra minst X miljoner kr. och högst Y miljoner kr. och vara för- delat i aktier på z kronor.

Aktierna får utges i två serier; serie A till ett antal av högst X aktier med ett röstvärde av en röst per aktie och serie B till ett antal av högst X aktier med ett röstvärde av en tiondels röst per aktie.

9 5 Av bolagets aktier får endast viss del, vid varje tid mindre än tjugo procent av aktiekapi- talet, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av

1. utländsk medborgare,

2. svenskt aktiebolag, som inte har utlänningsför- behåll i sin bolagsordning,

3. svenskt handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt,

4. svenska stiftelser, som inte är allmännyttiga bostadsföretag,

5. svensk ekonomisk förening, som är kontrollsub—

uttrycken utlänningsförbehåll och kontrollsubjekt i första stycket har den innebörd, som anges i 3 och 4 55 lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. samt 5 s promulgationslagen (1982:619) till nämnda lag.

Utan hinder av första stycket får bolagets aktier förvärvas av

1. svenskt bolag som avses i 2 5 lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2. svensk stiftelse eller svensk ekonomisk före— ning, som innehar tillstånd enligt 3 5 3 st. nämnda lag.

Första stycket utgör inte heller hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974z931) eller av andelar i sådan fond.

10 5 Bolagets styrelse skall ha sitt säte i Stockholm.

11 5 Bolagets styrelse skall bestå av sju ledamö— ter jämte suppleanter. En ledamot jämte suppleant skall utses av regeringen. Övriga ledamöter och suppleanter väljs årligen på ordinarie bolagsstämma för tiden intill slutet av nästa ordinarie bolags— stämma.

12 5 Som styrelsens beslut i frågor rörande upp- och utlåning samt om anställande av verkställande och vice verkställande direktör skall gälla den mening, varom fyra av styrelsens ledamöter förenar sig. Styrelsen får dock uppdra åt verkställande

direktören eller annan befattningshavare att ensam

eller i förening med annan fatta beslut i frågor rörande upp- och utlåning som inte är av principi- ell betydelse eller eljest av stor vikt för bola— get. Sådant uppdrag skall lämnas i särskild, av styrelsen fastställd instruktion.

13 S Bolagets firma skall tecknas av den eller dem styrelsen därtill utser.

14 5 För granskning av bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkstäl— lande direktörens förvaltning utses årligen på or— dinarie bolagsstämma för tiden intill slutet av nästa ordinarie bolagsstämma två revisorer och två revisorssuppleanter. Revisorerna skall vara aukto—

riserade revisorer.

15 S Bolagets räkenskapsår skall vara kalenderår.

16 5 Kallelse till bolagsstämma skall ske genom brev på posten till aktieägarna tidigast fyra veckor och senast två veckor före bolagsstämman.

Aktieägare, som vill delta i förhandlingarna på bo- lagsstämman, skall anmäla detta till styrelsen sen— ast kl. 12 den dag, som anges i kallelsen till stämman. Sistnämnda dag får icke vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och ej infalla tidigare än femte

dagen före stämman.

17 5 Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den styrelsen utsett. Ordförande vid bo- lagsstämma väljs av de närvarande aktieägarna öppet efter huvudtalet.

Vid bolagsstämma får envar rösta för fulla antalet av honom ägda och företrädda aktier utan begräns- ning i röstetalet.

18 5 På ordinarie bolagsstämma skall följande är- enden förekomma till behandling:

1. Val av ordförande vid stämman.

2. Upprättande och godkännande av röstlängd.

3. Val av en eller två justeringsmän.

4. Prövning av om stämman blivit behörigen samman— kallad.

5. Framläggahde av årsredovisningen och revisions— berättelsen samt - i förekommande fall — av kon- cernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen. 6. Beslut om:

a) fastställelse av resultaträkningen och balans— räkningen Semt — i förekommande fall - av koncern— resultaträkningen och koncernbalansräkningen,

b) dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,

c) ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verk- ställande direktören.

7. Bestämmande av antalet styrelseledamöter och styrelsesupPleanter.

8. Fastställande av arvoden åt styrelsen och revi— sorerna.

9. Val av Styrelse, revisorer och revisorssupple- anter.

10. Annat ärende som ankommer på stämman enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller bolagsordningen.

19 5 Har aktiekapitalet till en tiondel gått för- lorat, skall bestämmelserna i 13 kap. 2 S aktiebo- lagslagen (l975zl385) tillämpas. Därvid skall vad som anges om hälften av aktiekapitalet i stället gälla nio tiöndelar av aktiekapitalet.

Fastställd den december 1990.

Bilaga 5

Utkast till Bolagsordning för Landshypotek AB2

1 S Bolagets firma är Landshypotek AB

2 5 För bolaget gäller lagen (1963:76) om kredit— aktiebolag/kapitalmarknadslagen (1990:000)

3 s Bolaget har till föremål för sin verksamhet

EEE lämna och förmedla lån avseende 1. jordbruksfastigheter 2. skogsbruksfastigheter 3. industrifastigheter med anknytning till

lantbruksnäringen,

335 genom utgivande av obligationer och andra för— skrivningar, upplåna för verksamheten erforder- liga medel, samt

253 driva annan verksamhet som har samband med lån—

givningen.

4 5 Förfallotid för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för bolagets upplå— ning.

5 5 Lån får beviljas endast mot betryggande sä— kerhet.

Vid uppskattningen av erbjuden säkerhets värde

2. Utkastet bygger på att kreditmarknadskommitténs för— slag till rörelseregler för kreditaktiebolagen genom- förs. I annat fall krävs i bolagsordningen ytterligare bestämmelser, bl.a. om aktieförvärvsrätt, enhandskrediter och kreditjäv.

aall hänsyn tas till alla omständigheter som skä- hgen kan antas komma att påverka värdet under lå- mtiden. Anses säkerheten efter lånets beviljande nte längre betryggande, skall lånet, om inte gäl— énären lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsägas att förfalla till betalning helt eller delvis efter ett år eller, om detta med hänsyn till föreliggande onständigheter prövas erforderligt, tidigare.

sm värde på egendom skall vid tillämpningen av ränna bolagsordning gälla det uppskattningsvärde sm bolaget åsätter egendomen. Till grund för upp— äattningsvärdet på fastighet eller tomträtt skall Hgga en särskild värdering av egendomen, utförd av akkunnig värderingsman. Sådan värderingsman skall dd sin värdering iaktta av styrelsen fastställd

mstruktion.

ull belånad fast egendom eller tomträtt hörande kyggnad skall vara nöjaktigt brandförsäkrad. Det— amma gäller för skog som belånas. Om särskilda ääl föranleder det, får dock kravet på brandför— äkring av skog efterges.

E 5 För anskaffande av medel för sin rörelse får tolaget

]. utge obligationer och uppta reverslån,

2. utge förlagsbevis, medförande rätt till betal— ring närmast efter bolagets övriga förbindelser, smt

E. begagna kredit i räkning vid tillfälligt pen— ringsbehov.

7 S Medel som inflyter till bolaget och som detta inte omedelbart använder för att infria sina för—

kindelser eller för att lämna lån skall göras rän—

8 5 Bolagets aktiekapital skall utgöra minst x miljoner kr. och högst y miljoner kr. och vara för— delat i aktier på z kr.

9 5 Av bolagets aktier får endast viss del, vid varje tid mindre än tjugo procent av aktiekapi- talet, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av

1. utländsk medborgare,

2. svenskt aktiebolag, som inte har utlänningsför— behåll i sin bolagsordning,

3. svenskt handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt,

4. svenska stiftelser, som inte är allmännyttiga bostadsföretag,

5. svensk ekonomisk förening, som är kontrollsub- jekt.

Uttrycken utlänningsförbehåll och kontrollsubjekt i första stycket har den innebörd, som anges i 3 och 4 55 lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. samt 5 S promulgationslagen (1982:619) till nämnda lag.

Utan hinder av första stycket får bolagets aktier förvärvas av

1. svenskt bolag som avses i 2 5 lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2. svensk stiftelse eller svensk ekonomisk före- ning, som innehar tillstånd enligt 3 5 3 st. nämnda lag.

Första stycket utgör inte heller hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen

10 5 Bolagets styrelse skall ha sitt säte i Stockholm

11 s Bolagets styrelse skall bestå av sju ledamö- ter jämte suppleanter. En ledamot jämte suppleant skall utses av regeringen. övriga ledamöter och suppleanter väljs årligen på ordinarie bolagsstämma för tiden intill slutet av nästa ordinarie bolags—

stämma.

12 5 Som styrelsens beslut i frågor rörande upp- och utlåning samt om anställande av verkställande och vice verkställande direktör skall gälla den mening, varom fyra av styrelsens ledamöter förenar sig. Styrelsen får dock uppdra åt verkställande direktören eller annan befattningshavare att ensam eller i förening med annan fatta beslut i frågor rörande upp- och utlåning som inte är av principi— ell betydelse eller eljest av stor vikt för bolag- et. Sådant uppdrag skall lämnas i särskild, av sty— relsen fastställd instruktion.

13 5 Bolagets firma skall tecknas av den eller dem styrelsen därtill utser.

14 5 För granskning av bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställ— ande direktörens förvaltning utses årligen på ordi— narie bolagsstämma för tiden intill slutet av nästa ordinarie bolagsstämma två revisorer och två revi— sorssuppleanter. Revisorerna skall vara auktorise—

rade revisorer.

15 5 Bolagets räkenskapsår skall vara kalenderår.

16 S Kallelse till bolagsstämma skall ske genom brev på posten till aktieägarna tidigast fyra veckor och senast två veckor före bolagsstämman.

Aktieägare, som vill delta i förhandlingarna på bo- lagsstämman, skall anmäla detta till styrelsen sen— ast kl. 12 den dag, som anges i kallelsen till stämman. sistnämnda dag får icke vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och ej infalla tidigare än femte dagen före stämman.

17 5 Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den styrelsen utsett. Ordförande vid bo— lagsstämma väljs av de närvarande aktieägarna öppet efter huvudtalet.

Vid bolagsstämma får envar rösta för fulla antalet av honom ägda och företrädda aktier utan begräns—

ning i röstetalet.

18 5 På ordinarie bolagsstämma skall följande ärenden förekomma till behandling:

1. Val av ordförande vid stämman.

2. Upprättande och godkännande av röstlängd.

3. Val av en eller två justeringsmän.

4. Prövning av om stämman blivit behörigen samman— kallad.

5. Framläggande av årsredovisningen och revisions- berättelsen samt - i förekommande fall - av kon— cernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen. 6. Beslut om:

a) fastställelse av resultaträkningen och balans- räkningen samt - i förekommande fall - av koncern— resultaträkningen och koncernbalansräkningen,

b) dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,

c) ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verk- ställande direktören.

7. Bestämmande av antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter.

8. Fastställande av arvoden åt styrelsen och revi— sorerna.

9. Val av styrelse, revisorer och revisorssupple— anter.

10. Annat ärende som ankommer på stämman enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller bolagsordningen.

19 5 Har aktiekapitalet till en tiondel gått för- lorat, skall bestämmelserna i 13 kap. 2 5 aktiebo— lagslagen (1975:1385) tillämpas. Därvid skall vad som anges om hälften av aktiekapitalet i stället gälla nio tiondelar av aktiekapitalet.

20 5 Har aktie övergått till någon, som inte förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Atkomsten av aktien skall därvid styrkas.

När aktie Sålunda hembjudits, skall styrelsen eller verkställande direktören genast underrätta bolagets aktieägare, med anmodan till den, som önskar begag— na sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom en månad, räknat från den dag anmälan om hembudet inkom till styrelsen. Sty- relsens meddelande till aktieägarna skall innehålla uppgift om den dag anmälan imkommit till styrelsen.

Anmäler sig flera, skall företrädesrätten dem emel- lan bestämmas genom lottning, verkställd genom no-

tarius publicus, dock att, om samtidigt flera akti— er hembjuds, aktierna så långt kan ske skall för— delas bland dem som vill lösa aktierna, i förhåll-

ande till deras aktieinnehav i bolaget.

Lösenbeloppet för en aktie som hembjudits skall utgöra aktierns verkliga värde, vilket i brist på överenskommelse skall slutligt bestämmas av tre skiljemän, av vilka de tvistande vardera utser en och de sålunda utsedda väljer den tredje, som skall vara ordförande i nämnden. Finns i en tvist fler parter på samma sida och kan de inte enas om valet av sin skiljemän, skall denne utses av Svenska Han- delskammaren. Detsamma skall gälla om av parterna utsedda skiljemän inte kan enas om valet av ordfö— rande i skiljenämnden.

Lösen för aktie skall erläggas senast tjugo dagar efter lösenbeloppets fastställande.

Om inte inom utsatt tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller aktien ej inom utsatt tid inlöses, får den som gjort hembudet registreras för aktien.

Fastställd den december 1990.

Bilaga 6

Utkast till Bolagsordning för Skeppshypotek AB3

1 S Bolagets firma är Skeppshypotek AB.

2 5 För bolaget gäller lagen (1963:76) om kredit— aktibolag/kapitalmarknadslagen (1990:000).

3 5 Bolaget har till föremål för sin verksamhet att

1. lämna lån för finansiering av rederiverksamhet som bedrivs av svenskt rederi eller av utländsk ju— ridisk person, när ett svenskt rederi äger mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller ande— lar eller på annat sätt har ett bestämmande infly— tande över den,

2. ikläda sig garanti för lån som avses under 1.

3. genom utgivande av obligationer och andra för— skrivningar, upplåna för verksamheten erforderliga medel,

4. samt driva annan verksamhet som har samband med långivningen.

4 S Förfallotid för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för bolagets upplå— ning.

5 S Lån får beviljas endast mot betryggande säker— het i form av inteckning i fartyg eller tillgodo—

3. Utkastet bygger på att kreditmarknadskommitténs för— slag till rörelseregler för kreditaktiebolagen genom- förs. I annat fall krävs i bolagsordningen ytterligare bestämmelser, bl.a. om aktieförvärvsrätt, enhandskrediter och kreditjäv.

havande hos eller borgen av staten eller bank.

Vid uppskattningen av erbjuden säkerhets värde skall hänsyn tas till alla omständigheter som skä— ligen kan antas komma att påverka värdet under lå- netiden. Anses säkerheten efter lånets beviljande inte längre betryggande, skall lånet, om inte gäl— denären lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsägas att förfalla till betalning helt eller delvis efter ett år eller, om detta med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas erforderligt, tidigare.

Styrelsen beslutar om besiktning och värdering av

fartyg och om arvode för sådan förrättning.

6 5 Styrelsen skall tillse att ett pantsatt fartyg i sin helhet är kaskoförsäkrat mot såväl totalför- lust som partiell skada och kostnad till minst det värde till vilket styrelsen uppskattar fartyget. Styrelsen får dock godta kaskoförsäkring avseende lägre värde, om skillnaden i värde täcks genom kas— kointresseförsäkring. Styrelsen får medge att far- tygsägaren står självrisk till högst tio procent av det värde till vilket styrelsen uppskattar fartyg— et.

Styrelsen skall härutöver tillse att för fartyget finns dels särskild försäkring, som i sedvanlig utsträckning bereder skydd som inte innefattas i kaskoförsäkringen mot den ersättningsskyldighet som kan uppkomma för fartygets ägare, dels krigsförsäk— ring.

Styrelsen får besluta om ytterligare försäkring som styrelsen anser behövlig.

7 5 I fråga om såväl kasko— som kaskointresseför— säkring skall styrelsen tillse att försäkringen gäller till förmån för bolaget och att den medför rätt för bolaget att, även om dess fordran inte är förfallen, få betalt ur utfallande försäkringsbe— lopp framför fartygsägaren, om inte ägaren, vid partiell skada, låter reparera fartyget eller på annat sätt bereder bolaget samma säkerhet som före skadans inträffande.

8 5 Styrelsen skall tillse att försäkringsgivaren gentemot bolaget förbundit sig att iaktta att för- säkringen inte ändras eller upphör utan bolagets vetskap och att bolaget får det rådrum som behövs för att säkerställa sig före försäkringens upphör-

ande.

I övrigt skall för försäkring som avses i 6 S gälla sådana bestämmelser som föreskrivs i lagen (1927:77) om försäkringsavtal med den jämkning som styrelsen finner påkallad av omständigheterna.

9 S Bolaget får inköpa sådant fartyg som pantsatte eller utmätts för bolagets fordran, om det är nöd— vändigt för att skydda fordringen. Ett inköpt far— tyg skall avyttras så snart det kan ske utan för- lust.

10 5 För anskaffande av medel för sin rörelse får bolaget

1. utge obligationer och certifikat samt uppta re- verslån,

2. utge förlagsbevis, medförande rätt till betal- ning närmast efter bolagets övriga förbindelser, samt .

3. begagna kredit i räkning vid tillfälligt pen—

11 5 Om bolaget har tagit upp lån i utländsk va— luta, skall styrelsen besluta om lån från bolaget i den valuta vari upplåning skett.

Om inteckning utgör säkerhet för lån eller garanti som bolaget har lämnat, skall styrelsen tillse att inteckningen lyder på belopp i den valuta vari lånet eller garantin har lämnats och uppskatta värdet av det intecknade fartyget i samma valuta.

12 S Medel som inflyter till bolaget och som detta inte omedelbart använder för att infria sina för— bindelser eller för att lämna lån skall göras rän- tebärande genom placering på betryggande sätt.

13 s Bolagets aktiekapital skall utgöra minst x miljoner kr. och högst y miljoner kr. och vara för- delat i aktier på z kronor.

14 5 Av bolagets aktier får endast viss del, vid varje tid mindre än tjugo procent av aktiekapita— let, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av 1. utländsk medborgare,

2. svenskt aktiebolag, som inte har utlänningsför— behåll i sin bolagsordning,

3. svenskt handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt,

4. svenska stiftelser, som inte är allmännyttiga bostadsföretag,

5. svensk ekonomisk förening, som är kontrollsub— jekt.

Uttrycken utlänningsförbehåll och kontrollsubjekt i första stycket har den innebörd, som anges i 3 och

4 55 lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. samt 5 5 promulgationslagen (1982:619) till nämnda lag.

Utan hinder av första stycket får bolagets aktier förvärvas av

1. svenskt bolag som avses i 2 5 lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2. svensk stiftelse eller svensk ekonomisk före- ning, som innehar tillstånd enligt 3 5 3 st. nämnda lag.

Första stycket utgör inte heller hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974z931) eller av andelar i sådan fond.

15 s Bolagets styrelse har sitt säte i Göteborg.

16 s Bolagets styrelse skall bestå av sju ledamöt- er jämte högst sju suppleanter. Ledamöter och supp— leanter väljs årligen på ordinarie bolagsstämma för tiden intill slutet av nästa ordinarie bolagsstäm— ma.

17 5 Som styrelsens beslut i frågor rörande upp— och utlåning samt om anställande av verkställande och vice verkställande direktör skall gälla den mening, varom fyra av styrelsens ledamöter förenar sig. Styrelsen får dock uppdra åt verkställande direktören eller annan befattningshavare att ensam eller i förening med annan fatta beslut i frågor rörande upp- och utlåning som inte är av principi- ell betydelse eller eljest av stor vikt för bolag- et. Sådant uppdrag skall lämnas i särskild, av sty— relsen fastställd instruktion.

18 S Bolagets firma skall tecknas av den eller dem styrelsen därtill utser.

19 5 För granskning av bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställ- ande direktörens förvaltning utses årligen på ordi- narie bolagsstämma för tiden intill slutet av nästa ordinarie bolagsstämma två revisorer och två revi— sorssuppleanter. Revisorerna skall vara auktorise—

rade revisorer. 20 5 Bolagets räkenskapsår skall vara kalenderår.

21 5 Kallelse till bolagsstämma skall ske genom brev på posten till aktieägarna tidigast fyra veckor och senast två veckor före bolagsstämman.

Aktieägare, som vill delta i förhandlingarna på bo— lagsstämman, skall anmäla detta till styrelsen sen— ast kl. 12 den dag, som anges i kallelsen till stämman. Sistnämnda dag får icke vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och ej infalla tidigare än femte dagen före stämman.

22 5 Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den styrelsen utsett. Ordförande vid bo- lagsstämma väljs av de närvarande aktieägarna öppet efter huvudtalet.

23 5 På ordinarie bolagsstämma skall följande ärenden förekomma till behandling:

1. Val av ordförande vid stämman.

2 Upprättande och godkännande av röstlängd.

3. Val av en eller två justeringsmän.

4 . Prövning av om stämman blivit behörigen samman—

5. Framläggande av årsredovisningen och revisions— berättelsen samt — i förekommande fall - av kon— cernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen. 6. Beslut om:

a) fastställelse av resultaträkningen och balans— räkningen samt — i förekommande fall — av koncern— resultaträkningen och koncernbalansräkningen,

b) dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,

c) ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verk- ställande direktören.

7. Bestämmande av antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter.

8. Fastställande av arvoden åt styrelsen och revi- sorerna.

9. Val av styrelse, revisorer och revisorssupple— anter.

10. Annat ärende som ankommer på stämman enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller bolagsordningen.

24 5 Har aktiekapitalet till en tiondel gått för— lorat, skall bestämmelserna i 13 kap. 2 s aktiebo— lagslagen (1975:1385) tillämpas. Därvid skall vad som anges om hälften av aktiekapitalet i stället gälla nio tiondelar av aktiekapitalet.

Fastställd den december 1990

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföremg. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvahning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD.

9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelcga- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15 . Storstadsuaflk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20.Tullregister1ag m.m. Fi. 21.Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME.

22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I.

25. Rapporter till Hnansienngsulredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-Ialet. U. 30. Professorslillsätming. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I.

993.05-"FPP

32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME.

33. Reformerad inkomstbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. — Bilagor, expcrLrapporter. Del 4. Fi.

34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapponer. Del 2. Fi.

35. Reformerad mervärdeskan m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi.

36. Inflationskorngerad inkomstbeskattning. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- uuedningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinerna - slutrapport. Fi.

41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Förfatmingstext. Fö.

43.5torstadstrafik 3 - Bilavgifter. K.

44.Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 45. Standardiseringens roll i BETA/EG - samarbetet. I. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48.Energiforskning för framtiden. ME. 49.Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnoslik. Om sena aborter. Ju.

52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedcl A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S.

55.Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och Hskcriadministrationen. 10. 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. A. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsuller. C. 60. Huvudbetänkande från allemativmcdicinkommittén. S. 61. Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65. Staten i geografin. A.

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 100_ Adopuonsfrågor' Ju. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 101_ Förtidspension och rörlig pensionsålder. S, 68. Storstadens panier och valdeltagande 1948-1988. 102_ Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. UD, SB. 103. Hypoteksinstituten i framtiden. Fi. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SE. 71. Ny bostadsfinansiering. Bo. 72. Värdepappetsmarknaden i framtiden. Fi.

73.TV - politiken. U.

74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U.

75.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéernas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI /överkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- känslighet. S. 79. Storstadstrafik 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81 . Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME, 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompe- tens i freds- och krigsorganisationen. Fö. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fö. 87. Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. JO. 88. Skadeförsäkringslag. Ju. 89. Översyn av lagen om pliktexemplar. U. 90. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. U. 91. Statligt förhandlingsarbete. Fi. 92. Prospekteringspolitjk. I. 93. Prospekteringspolitik. Rapportdel. I. 94. Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverk- samhet. Fi. 95. Riksgäldskontoret - en finansförvalming i staten. Fi. 96. Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. Bo. 97. Vad händer med folkhögskolan? U. 98. Transplantation — etiska, medicinska och rättsliga aspekter. S. 99. Organdonation och transplantation - psykologiska aspekter. S.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädernas arbetsmarknad. [70]

J ustitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] Skadeförsäkringslag. [88] Adoptionsfrägor. [100]

Utrikesdepartementet

UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66] Utlandssamverkan på krigsmaterielomrädet. [102]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret. Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [46] Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. [85] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54] Undantagandepensionärernas ekonomi. [58] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. [60] Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76]

Transplantation - etiska, medicinska och rättsliga aspekter. [98] Organdonation och transplantation - psykologiska aspekter. [99]

Förtidspension och rörlig pensionsålder. [101]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Storstadstraftk 3 - Bilavgifter. [43] Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Finansdepartementet

Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens spamndersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomstbeskatming

- Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]

Reformerad företagsbeskattning

- Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35]

Inflationskorrigerad inkomstbeskattrting. [36]

Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72]

Ny generalklausul mot skatteflykt. [81] Statligt förhandlingsarbete. [91] Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverksam- het. [94]

Riksgäldskontoret - en finansförvaltning i staten. [95]

Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI löverkänslig- Hypoteksinstituten i framtiden. [103] het. [77] Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI löverkänslig— het. [78] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80]

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen — en modernisering av biografförordningen. [221

Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. [30] Stiftelser för samverkan. [50]

TV - politiken. [73]

Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75] Översyn av lagen om pliktexemplar. [89] Utvärdering av försöksverksarnheten med treårig yrkes- inriktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. [90] Vad händer med folkhögskolan? [97]

J ordbruksdepartementet

Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56] Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. [87]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstifming och rättsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd? [24] Rapporter till finansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]

Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. [45]

Prospekteringspolitik. [92] Prospekteringspolitik. Rapportdel. [93]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för grarskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring :tatsminister Olof Palme. [l] Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23] Ny bostadsfinansiering. [71]

Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. [96]

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor.[21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52] Nedsättning av energiskatter. [82] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. [83] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Erergi och

trafik. Bilagedel. [84]

ALLMÄNNA FÖRLAGET

XOSZ'SLSO NSSI