SOU 2017:2

Kraftsamling för framtidens energi

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

I mars 2015 beslutade regeringen att tillsätta en kommission, i form av en parlamentarisk kommitté, för översyn av energipolitiken. Energikommissionens uppdrag är enligt direktivet att ta fram underlag för en bred överenskommelse om energipolitiken med särskilt fokus på förhållandena för elförsörjningen efter år 2025–2030.

Arbetet

Kommissionens arbete har, i enlighet med direktivet, genomförts i tre faser. Under den första fasen skedde en kunskapsgenomgång och formulering av alternativ. Arbetet har genomförts i en bred dialog med olika intressenter såsom kraftindustrins och näringslivets organisationer, miljöorganisationer, kommuner, statliga myndigheter, forskare m.fl. Kommissionen har också tagit del av den internationella utvecklingen och använt sig av experter från andra länder.

Under arbetets andra fas har de utmaningar och möjligheter, som energisystemet står inför, analyserats närmare. Slutligen har kommissionen, med utgångspunkt i den ramöverenskommelse mellan fem av riksdagens partier som slöts i juni 2016, utarbetat ett antal förslag och bedömningar.

Utgångspunkter

Den globala efterfrågan på energi har vuxit sedan mitten av 1900talet, och förväntas av de flesta bedömare fortsätta att göra det under de kommande decennierna, främst med anledning av en kraftigt

expanderande medelklass i Asien och en snabb industrialisering i många utvecklingsländer.

Den dominerande delen av den globala energiförsörjningen, drygt 80 procent, baseras fortfarande på fossila bränslen (olja, kol och gas). Användningen av förnybar energi i världen har ökat med 71 procent sedan år 1990. Andelen förnybar energi av total energitillförsel har däremot endast ökat med någon procentenhet. Andelen kärnkraft av den totala energitillförseln har minskat trots att kärnkraftsproduktionen i världen har ökat.

Under de senaste 200 åren har Sveriges användning av energi tiofaldigats. Under de senaste årtiondena har den dock legat på en stabil nivå. Också användningen av el har sedan mitten av 1980-talet planat ut. Sedan toppnoteringen år 2001 har elanvändningen minskat i samtliga sektorer utom transportsektorn.

En ny situation

För närvarande pågår en rad förändringar av energisystemet, både globalt och i vårt närområde. I stora delar av världen såsom i Asien och Afrika fortsätter användningen av energi att öka, medan den i andra regioner – t.ex. i Europa och Nordamerika – planar ut eller t.o.m. minskar. Den tekniska utvecklingen är snabb i alla delar av energiområdet. Kostnaderna för ny teknik såsom solceller, vindkraftverk och batterilager har minskat kraftigt under senare tid.

Tillförseln av el, som hittills till stor del varit baserad på stora centraliserade produktionskällor, får ett allt större inslag av småskalig produktion, med en hög andel variabel kraft och med förväntat mer aktiva kunder.

En genomgående trend har varit elenergins ökade betydelse i alla samhällssektorer, t.ex. vid processtyrning och automatisering i tillverkningsindustrin, en ökad andel eldrivna fordon och ett större inslag av eldrivna värmepumpar i bebyggelsen. I många fall innebär elektrifiering en ökad effektivisering. Det ökade beroendet av el inom exempelvis industrin eller genom pågående digitalisering understryker samtidigt behovet av att säkerställa elsystemets fortsatta robusthet.

Energimarknaderna genomgår för närvarande betydande förändringar. De nya omständigheterna innebär att en rad nya problemställningar har uppkommit men ger också möjligheter att kunna upp-

rätthålla en säker och tillräcklig energiförsörjning. Det gäller t.ex. elsystemets förmåga att leverera effekt och energi till kunderna under dygnets alla timmar.

Scenarier

Energikommissionen har tagit del av och sammanställt resultaten av en rad scenarier för den framtida efterfrågan på energi, främst elenergi. Scenarierna illustrerar tydligt de stora osäkerheter som finns när det gäller att bedöma den framtida användningen av el. I de scenarier som redovisas varierar elanvändningen i Sverige år 2030 mellan 116 och 162 TWh, och år 2050 mellan 107 och 195 TWh.

Utmaningarna i elsystemet handlar bl.a. om att få till stånd investeringar i produktionsanläggningar, att bygga ut och anpassa elnäten efter nya produktionssätt och att göra det möjligt för kunderna att bli mer aktiva och flexibla i sin användning. Samtidigt har tekniken utvecklats snabbt vilket öppnar möjligheter till nya lösningar. Det är mot den angivna bakgrunden angeläget att skapa förutsättningar för en långsiktigt säker och hållbar elförsörjning, och för att få till stånd samhällsekonomiskt effektiva investeringar i alla delar av energisystemet – tillförsel, omvandling, överföring, lagring och användning.

Ramöverenskommelse

Den 10 juni 2016 slöts en ramöverenskommelse mellan fem av riksdagens partier: Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Överenskommelsen utgör en gemensam färdplan för en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem, med mål om 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut. Ramöverenskommelsen har legat till grund för de förslag och bedömningar som lämnas i detta betänkande.

Miljömålsberedningens förslag om netto nollutsläpp av växthusgaser till atmosfären år 2045 understryker att omställningen av energisystemet kan behöva ske ännu snabbare än vad som tidigare har förutsetts.

Utmaningar för framtiden

Under arbetet har Energikommissionen uppmärksammat en rad utmaningar.

En effektiv användning av energi och el är en förutsättning för omställningen av energisystemet. Det sker en fortgående effektivisering av användningen av el och annan energi. Samtidigt finns det flera faktorer som pekar mot att elanvändningen kan komma att öka i framtiden, bl.a. det ökade innehavet av elektriska apparater och befolkningstillväxten. En övergång till el kan också bidra till ett totalt sett effektivare resursutnyttjande och minskad energitillförsel. Den aviserade nedläggningen av fyra kärnkraftsreaktorer och utbyggnaden av variabel elproduktion har bidragit till ett ökat fokus på betydelsen av effekt, alltså tillgången på elenergi vid en given tidpunkt. Det är enligt Energikommissionen motiverat att energipolitiken framgent inte enbart fokuserar på en effektiv användning av energi utan även fokuserar på utnyttjandet av effekt.

Ett ekologiskt hållbart elsystem med trygga och stabila elleveranser är en förutsättning för många viktiga funktioner i samhället. Den svenska välfärden har till stor del byggts upp kring förädling av skog, malm och vattenkraft. Också andra delar av näringslivet är starkt beroende av elenergi. Det är viktigt att energipolitiken även fortsättningsvis stödjer näringslivets utveckling och bidrar till en stärkt konkurrenskraft.

En ökad andel variabel elproduktion och en minskad andel planerbar produktion innebär en ny situation för produktionssystemet genom att de olika kraftslagen har skilda egenskaper, vilket påverkar elsystemets robusthet. Det kommer att ställa nya och förändrade krav på en utbyggnad av överföringskapaciteten inom landet och till omkringliggande länder för att säkerställa drift- och leveranssäkerheten i elsystemet.

Det svenska elsystemet blir allt mer internationellt sammankopplat och därmed allt mer beroende av vår omvärld. Vår elförsörjning måste därför ses i ett nordiskt och europeiskt perspektiv. Internationaliseringen innebär en ökad komplexitet och minskad nationell rådighet men skapar samtidigt nya möjligheter.

Svensk elproduktion utgörs i dag av främst vattenkraft och kärnkraft men andelen ny förnybar elproduktion har ökat väsentligt under senare år genom en utbyggnad av framför allt vindkraft. Sam-

tidigt har kraftföretagen aviserat stängningar av fyra kärnkraftsreaktorer till år 2020. I takt med utvecklingen ökar behovet av lösningar som kan skapa flexibilitet i elsystemet. Gynnsamma investeringsförhållanden är nödvändiga för att få till stånd investeringar i produktionsanläggningar och i olika typer av flexibilitetslösningar för energisystemet. Stor vikt måste också läggas vid egenskaperna hos olika typer av anläggningar, t.ex. reglerbarhet, planerbarhet och påverkan på miljön.

Det sker en kontinuerlig utveckling av elproduktionsteknik. Det finns också en rad möjligheter – existerande eller potentiella – att öka flexibiliteten i elsystemet genom energilager och användarflexibilitet. Ny teknik i överföringsnäten, exempelvis mät- och styrutrustning, kan tillsammans med andra smarta tjänster och produkter bidra till att effektbehovet i systemet kan mötas. En effektiv samverkan mellan olika energibärare, t.ex. mellan el- och värmeförsörjningen, har stora fördelar.

En förändring av elproduktionens egenskaper skapar också nya utmaningar både vid driften av kraftsystemet och för upprätthållandet av dess driftsäkerhet. Effektiva tillståndsprocesser och korta ledtider vid investeringar i kraftproduktionsanläggningar och ledningsnät har stor betydelse för att säkra en tillräcklig överföringskapacitet i elnäten och god tillgång på systemtjänster.

Nya krav kommer att ställas på de framtida överföringsnäten på lokal, regional och nationell nivå. Utlandsförbindelser kommer att få särskild betydelse som en följd av den pågående integrationen av de nordiska och europeiska marknaderna. Sådana förbindelser kan ge möjligheter både till export av överskott och till att genom import hantera situationer med effektbrist.

Förändringen av energisystemet innebär också förändrade roller och ansvar för olika aktörer. Det gäller såväl nya aktörer på elmarknaden som befintliga och etablerade aktörer. Behovet av en systemmässig helhetssyn och en funktionell ansvarsfördelning ökar. En rad trender utmanar också elnätsföretagens traditionella roll.

Integrationen av elmarknaderna inom EU innebär ett ökat beroende av vår omvärld, men skapar samtidigt förutsättningar för att åstadkomma gemensamma lösningar på de utmaningar som elsystemet står inför. Försörjningstrygghet och säkerhetspolitiska aspekter är tätt sammankopplade sett ur ett internationellt perspektiv. Utveck-

lingen mot en mer småskalig elproduktion i samband med en god elförsörjning i Sverige är viktig sett ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Aktörerna på elmarknaden har i dag ett ansträngt investeringsklimat som en följd av långa perioder med elpriser som understiger kostnaderna för ny elproduktion. För att säkerställa en gynnsam energi- och effektbalans, en hög leveranssäkerhet och konkurrenskraftiga elpriser också på lång sikt krävs ett investeringsklimat som främjar både konkurrens och en rimlig avkastning på kapital.

Den nya situationen har lett till att elmarknadens utformning diskuteras på EU-nivå, nordisk nivå och nationellt. Olika lösningar har presenterats för att säkerställa tillräcklig produktionskapacitet och leveranssäkerhet i systemet. Elmarknadens förmåga att tillhandahålla elektrisk effekt framstår i det sammanhanget som särskilt betydelsefull.

Utvecklingen av energisystemet går snabbt, och nya lösningar tillkommer oavbrutet. Ny teknik och nya tjänster måste integreras i systemet för att tillgodose kraven på ett effektivt och tryggt elsystem, social hållbarhet och en god miljö.

Förslag och bedömningar

För att det ska bli möjligt att möta den nya situationen föreslår Energikommissionen följande mål.

  • Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.
  • Sverige ska år 2030 ha 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005. Målet uttrycks i termer av tillförd energi i relation till bruttonationalprodukten (BNP).

Sverige ska ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet, en låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser. Det skapar långsiktighet och tydlighet för marknadens aktörer och bidrar till nya jobb och investeringar i Sverige.

Energipolitiken tar sin utgångspunkt i att Sverige är tätt sammankopplat med sina grannländer i norra Europa och syftar till att hitta gemensamma lösningar på utmaningar på den gemensamma elmarknaden.

Det är vidare en utgångspunkt att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter nå negativa utsläpp.

Kommissionen lämnar i betänkandet en rad förslag och bedömningar. De innebär bl.a. följande:

  • Elcertifikatsystemet ska förlängas och utökas med 18 TWh nya elcertifikat till 2030.
  • Energimyndigheten får i uppdrag att tillsammans med olika branscher formulera sektorsstrategier för energieffektivisering. Sektorsstrategierna kommer att tas fram av Energimyndigheten tillsammans med olika branscher och utgör därmed inget mål som fastställs av riksdagen.
  • Anslutningsavgifterna till stamnätet för havsbaserad vindkraft bör slopas. Formerna för detta måste dock utredas närmare.
  • Skatten på termisk effekt avvecklas stegvis under en tvåårsperiod med start 2017.
  • Principerna om förutsättningarna för planering av nya kärnkraftsreaktorer (proposition 2008/09:163) kvarstår.
  • Placeringsreglementet i kärnavfallsfonden ska förändras så att placeringsmöjligheterna utökas från och med starten på nästa treårsperiod 2018.
  • Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft, men där prövningssystemet utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan.
  • Fastighetsskatten på vattenkraft ska sänkas till samma nivå som för de flesta övriga elproduktionsanläggningar, det vill säga 0,5 procent. Skatten ska sänkas stegvis under en fyraårsperiod med start 2017.
  • Det ska utredas hur förenklingar och anpassningar kan ske av befintliga regelverk och skattelagstiftning för att underlätta för nya produkter och tjänster inom energieffektivisering, energilagring och småskalig försäljning av el till olika ändamål samt elektrifieringen av transportsektorn.
  • Ett särskilt energieffektiviseringsprogram för den elintensiva svenska industrin, motsvarande PFE, bör införas givet att man kan hitta ansvarsfull finansiering.
  • En utredning bör tillsättas för att brett utreda vilka eventuella hinder som kan finnas för att möjliggöra en tjänsteutveckling vad gäller aktiva kunder och effektivisering. Utredningen bör undersöka vilka ekonomiska och andra styrmedel, exempelvis vita certifikat, som är effektivast för att öka effektiviseringen både ur energi- och effekthänseende.
  • Finansiering av den slopade skatten på termisk effekt och sänkningen av fastighetsskatten föreslås ske genom en höjning av energiskatten. Elintensiv industri ska undantas.
  • I Europa och i Sverige förs en bred diskussion om vilken framtida elmarknadsmodell som ska användas. Det finns inget skäl att i det korta perspektivet ändra den befintliga marknadsmodell Sverige och Norden använder. Däremot är det rimligt att över tid föra en bred diskussion om den framtida marknadsdesignen.

Energikommissionen lämnar en rad ytterligare bedömningar inom olika delar av energiområdet. Bland annat bör det inrättas en genomförandegrupp som är sammansatt av representanter från de partier som slöt ramöverenskommelsen med syfte att kontinuerligt följa upp ramöverenskommelsen.

Konsekvensbedömningar

Energikommissionen har bedömt de tänkbara konsekvenserna av sina förslag. Kommissionen har presenterat bedömningar och förslag som syftar till att underlätta förnyelsen och omställningen av energisystemet. Mot kostnaderna för att åstadkomma ett mer flexibelt elsystem och integrera en ökad andel förnybar elproduktion ska ställas fördelar i form av ökad leveranssäkerhet och ett effektivare utnyttjande av de samlade produktionsresurserna. Sammantaget bedöms de föreslagna åtgärderna leda till lägre totala systemkostnader och en ökad samhällsekonomisk effektivitet.

Summary

Inquiry remit

In March 2015, the Swedish Government decided to appoint a parliamentary Committee, for a review of energy policy. According to the terms of reference, the task of the Energy Policy Commission is to prepare a proposal for a broad agreement on energy policy with a particular focus on the conditions for electricity supply after 2025–2030.

The work

In accordance with the terms of reference, the Commission’s work has been conducted in three phases. During the first phase, knowledge was reviewed and alternatives were formulated. The work has been carried out in broad dialogue with various stakeholders, such as power industry and business sector organisations, environmental organisations, municipalities, government agencies and researchers. The Commission has also examined international developments and made use of experts from other countries.

During the second phase of the work, the challenges and opportunities faced by the energy system were analysed more closely. Finally, based on the framework agreement between five Riksdag political parties in June 2016, the Commission prepared a number of proposals and assessments.

Points of departure

Global demand for energy has grown since the middle of the 20th century, and most commentators expect this to continue in coming decades, primarily because of a powerfully expanding middle class in Asia and rapid industrialisation in many developing countries.

The dominant share of the global energy supply, more than 80 per cent, is still based on fossil fuels (oil, coal and gas). The consumption of renewable energy throughout the world has increased by 71 per cent since 1990. However, renewable energy’s share of total energy supply has only increased by around one percentage point. Nuclear energy’s share of the total energy supply has decreased, despite an increase in nuclear energy production worldwide.

Over the past 200 years, Sweden’s consumption of energy has increased tenfold. However, in recent decades the level has been stable. Electricity consumption has also levelled off since the mid-1980s. Since peaking in 2001, electricity consumption has decreased in all sectors except transport.

A new situation

The energy system is currently changing in a number of ways, both globally and in our neighbourhood. In large parts of the world, such as Asia and Africa, the consumption of energy is continuing to increase, while in other regions, such as Europe and North America, it is levelling off or even decreasing. Technological development is rapid in all parts of the energy sector. The cost of new technologies, such as solar cells, wind turbines and battery storage, has decreased significantly in recent years.

The supply of electricity, which to date has been largely based on large centralised production sources, features more and more small-scale production, with a high proportion of variable energy and an expectation of more active customers.

A general trend has been the increased significance of electricity in all sectors of society, for example in process control and automation in the manufacturing industry, an increased proportion of electricity-powered vehicles and a greater number of electricitypowered heat pumps in buildings. In many cases, electrification leads to an increase in efficiency. At the same time, the increased depen-

dency on electricity, within the industrial sector for example or as a result of ongoing digitalisation, underscores the necessity of securing the continued robustness of the electricity system.

Energy markets are currently undergoing significant changes. The new conditions mean that a number of new problems have arisen, but they also provide opportunities to enable the maintenance of a secure and adequate energy supply. This concerns, for example, the electricity system’s ability to ensure sufficient capacity and energy to customers 24 hours a day.

Scenarios

The Energy Policy Commission has examined and compiled the results of a number of scenarios for future demand for energy, primarily electrical energy. The scenarios clearly illustrate the great uncertainties involved in judging future consumption of electricity. In the scenarios presented, electricity consumption in Sweden in 2030 varies between 116 TWh and 162 TWh, and in 2050 between 107 TWh and 195 TWh.

The challenges in the electricity system involve bringing about investments in production facilities, expanding and adapting electricity grids to new modes of production and making it possible for customers to become more active and flexible in their consumption. At the same time, technology has developed rapidly, which enables a broad range of new solutions. Against this background, it is important to create conditions for an electricity supply that is secure in the long-term and sustainable, and to bring about economically effective investments in all parts of the energy system – supply, conversion, transmission, storage and consumption.

Framework agreement

On 10 June 2016, a framework agreement was reached between five Riksdag political parties: the Swedish Social Democratic Party, the Moderate Party, the Swedish Green Party, the Centre Party and the Christian Democrats. The agreement consists of a common road map for a controlled transition to an entirely renewable electricity system, with a target of 100 per cent renewable electricity production

by 2040. This is a target, not a deadline for banning nuclear power, nor does it mean closing nuclear power plants through political decisions. The framework agreement has formed the basis of the proposals and assessments presented in this report.

The proposal of the All Party Committee on Environmental Objectives on net zero emissions into the atmosphere by 2045 highlights the fact that the transition of the energy system may need to take place more rapidly than previously anticipated.

Challenges for the future

The Commission on Energy has identified a number of challenges during the course of its work.

More efficient consumption of energy and electricity is a prerequisite for the transition of the energy system. The consumption of electricity and other forms of energy continues to become more efficient. At the same time, several factors point to the possibility of electricity consumption increasing in the future, such as the increasing possession of electrical devices and population growth. A transition to electricity may also contribute to a more efficient use of resources and reduced energy supply overall. The announced closure of four nuclear power reactors and the expansion of variable electricity production have contributed to an increased focus on the significance of capacity, that is, the availability of electrical energy at any given time. According to the Commission, there is reason going forward for energy policy not to solely focus on the efficient consumption of energy, but also on the need for capacity.

An ecologically sustainable electricity system with secure and stable electricity supplies is a prerequisite for many important functions in society. Swedish welfare has been largely built on processing timber, ore and hydropower. Other sectors of industry are also strongly reliant on electrical energy. It is important that energy policy also continues to support the development of industry and contributes to strengthened competitiveness.

An increased share of variable electricity production and a reduced share of plannable production leads to a new situation for the production system as the various forms of power have differing characteristics that affect the robustness of the electricity system.

This will place new and changed demands on an expansion of transmission capacity throughout the country and to surrounding countries to ensure operational and supply security in the electricity system.

The Swedish electricity system is becoming increasingly internationally connected and consequently increasingly reliant on the surrounding world. Our electricity supply must therefore be viewed in a Nordic and European perspective. Internationalisation leads to increased complexity and reduced national control, but at the same time creates new opportunities.

Swedish electricity generation today mainly consists of hydropower and nuclear power, but the share of renewable electricity production has increased considerably in recent years mainly through an expansion of wind power. At the same time, the power companies have announced the closure of four nuclear power reactors by 2020. The need for solutions that can create flexibility in the electricity system increases along with these developments. Favourable investment conditions are necessary to bring about investments in generation facilities and in various types of flexibility solutions for the system. Great importance must also be placed on the characteristics of various types of facilities, such as adjustability, plannability and environmental impact.

Electricity generation technology is under constant development. There are a number of opportunities – existing and potential – to increase flexibility in the electricity system through energy storage and consumer flexibility. Together with other smart services and products, new technology in the electricity transmission network, for example measurement and control equipment, can contribute to meeting the capacity needs of the system. Efficient cooperation between various energy carriers, for example between the supply of electricity and heat, has major advantages.

A change in the characteristics of electricity production also creates new challenges both in operating the power system and maintaining its reliability of service. Efficient permit processes and short lead times in investments in power production facilities and transmission networks are very important for ensuring adequate transmission capacity in the electricity network and good access to ancillary services.

New demands will be placed on the future electricity transmission networks at local, regional and national level. Interconnectors will have special significance as a result of the ongoing integration of the Nordic and European markets. Interconnectors may provide opportunities both for the export of surplus and for imports to handle situations of output shortage.

The transition of the energy system also entails changed roles and responsibilities for various actors. This applies to both new actors on the electricity market and existing and established actors. The need for a systemic, holistic approach and a functional division of responsibilities increases. A number of trends are also challenging the traditional role of distribution companies.

Integration of the EU electricity market involves increased reliance on the surrounding world, but also creates the conditions for achieving common solutions to the challenges faced by the electricity system. Security of supply and security policy aspects are intimately connected when seen from an international perspective. Development towards more small-scale electricity production in connection with a good electricity supply in Sweden is important when seen from a security policy perspective.

Today, actors in the electricity market are operating in a challenging investment climate as a result of long periods when electricity prices have been lower than the costs of producing new electricity. To also ensure a favourable energy and capacity balance, high security of supply and competitive electricity prices also in the long term, an investment climate that promotes both competition and a reasonable return on capital is necessary.

The new situation has led to the design of the electricity market being discussed at EU level, Nordic level and nationally. Various solutions are under discussion to ensure adequate production capacity and security of supply in the system. The ability of the electricity market to supply electrical capacity appears to be particularly important in this respect.

Development of the energy system is rapid, with a constant stream of new solutions. New technologies and new services must be integrated into the system to satisfy the demands for an efficient and secure electricity system, social sustainability and a good environment.

Proposals and assessments

The Commission on Energy presents a number of proposals and assessments to make it possible to tackle this new situation.

  • The target by 2040 is 100 per cent renewable electricity production. This is a target, not a deadline for banning nuclear power, nor does it mean closing nuclear power plants through political decisions.
  • By 2030, Sweden’s energy use is to be 50 per cent more efficient than in 2005. The target is expressed in terms of primary energy use in relation to gross domestic product (GDP).

Sweden must have a robust electricity network with high security of supply and low environmental impact, and offer electricity at competitive prices. This creates a long-term perspective and clarity for actors in the market, and helps generate new jobs and investment in Sweden.

The energy policy is based on the fact that Sweden is closely linked to its neighbours in northern Europe, and aims to find joint solutions to challenges in the common electricity market.

Furthermore, a starting point is that by 2045 at the latest Sweden will have no net emissions of greenhouse gases into the atmosphere, and thereafter achieve negative emissions.

In the report, the Commission presents a number of supplementary proposals and assessments. They involve the following:

  • The electricity certificate system will be extended and expanded by 18 TWh of new electricity certificates until 2030.
  • The Swedish Energy Agency will be tasked to formulate sectorial strategies for energy efficiency together with various industries. The sectorial strategies will be drafted by the Swedish Energy Agency together with various industries and therefore do not constitute a target established by the Riksdag.
  • The fees for connection of offshore wind power plants to the national grid should be abolished. How this should be implemented requires further analysis.
  • The tax on thermal nuclear capacity will be phased out gradually over a two-year period beginning in 2017.
  • The principles on the conditions for the planning of new nuclear power reactors (Government bill 2008/09:163) remain in place. The investment rules for the Nuclear Waste Fund will be changed such that investment opportunities are expanded from the start of the next three-year period in 2018.
  • Sweden must impose modern environmental requirements on hydropower, but with a review procedure that is designed so as not to place unnecessary administrative and financial burdens on the individual companies relative to the environmental benefits sought.
  • The property tax on hydropower plants will be reduced to the same level as for most other electrical production plants, i.e. 0.5 per cent. The tax will be reduced gradually over a four-year period beginning in 2017.
  • There will be an investigation into how existing regulatory frameworks and tax legislation can be simplified and adapted to facilitate the development of new products and services in the areas of energy efficiency, energy storage and small-scale sales of electricity for various purposes, and the electrification of the transport sector.
  • It is proposed that a special energy efficiency programme should be introduced for electricity-intensive Swedish industries, replacing the former “PFE” Programme, as long as responsible financing can be found.
  • An inquiry should be appointed to investigate broadly the potential obstacles to enabling services to develop with respect to active customers and energy efficiency. The inquiry should investigate which economic and other policy instruments (e.g. ‘white certificates’) are most effective for increasing efficiency in terms of both energy and output.
  • The abolition of the tax on thermal nuclear capacity and reduction of property tax on hydropower plants should be financed through an increase in energy tax. Electricity-intensive industry will be exempted.
  • Broad discussions are under way in Europe and in Sweden on which electricity market model should be used in the future. There is no reason to alter the existing market model used in Sweden and the Nordic region in the short term. Nonetheless, it is reasonable to conduct a broad discussion over time on the design of the future market.

The Energy Policy Commission presents a number of additional assessments on various aspects of the energy area. Among other things, an implementation group comprised of representatives of the political parties that concluded the framework agreement should be formed with the aim of continually following up the framework agreement.

Impact assessments

The Energy Policy Commission has assessed the conceivable consequences of its proposals. The Commission has presented assessments and proposals that aim to facilitate the renewal and transition of the energy system. The costs of achieving a more flexible electricity system and integrating a higher share of renewable electricity production should be assessed in relation to the advantages in the form of increased security of supply and the more efficient use of overall production resources. All in all, the proposed measures are expected to lead to lower total system costs and increased economic efficiency.

1. Bakgrund

1.1. Energikommissionens uppdrag

I mars 2015 beslutade regeringen att tillsätta en kommission, i form av en parlamentarisk kommitté, för översyn av energipolitiken (dir. 2015:25). Energikommissionens uppdrag är enligt direktivet att ta fram underlag för en bred överenskommelse om energipolitiken med särskilt fokus på förhållandena för elförsörjningen efter år 2025– 2030. I sitt arbete ska kommissionen ta del av och närmare analysera tillgängliga bedömningar av hur det framtida behovet av energi förväntas mötas enligt olika prognoser och scenarier och ställa samman två eller flera scenarier för tillförsel, överföring, användning och lagring av energi på längre sikt.

I uppdraget ingår också att identifiera vilka förändringar i regelverken som kan komma att krävas för en samhällsekonomiskt effektiv utveckling av energisystemet och lägga särskild vikt vid försörjningen med el.

Betänkandet ska överlämnas till regeringen senast den 1 januari 2017. Direktivet finns i bilaga 1.

1.2. Utgångspunkter och avgränsningar

Enligt direktivet ska utredningen lägga särskild tonvikt på försörjningen med el. Behovet av el kan dock inte ses isolerat, utan hänger samman med utvecklingen av t.ex. värmeförsörjningen och transportsektorns behov av energi. Kommissionen har därför gjort en bred genomlysning av energiförsörjningen internationellt och i Sverige. De förslag och bedömningar som redovisas behandlar dock till övervägande del försörjningen med el.

Enligt direktivet ligger det också i Energikommissionens uppdrag att medverka till en bred diskussion om energifrågorna bland

alla berörda intressenter. För att åstadkomma detta har Energikommissionen genomfört en bred och öppen dialog med en stor mängd intressenter. Bland annat har kommissionen anordnat en rad större seminarier och expertseminarier för att belysa viktiga frågeställningar. Kommissionen har också genomfört ett antal studieresor och samarrangemang. Detta beskrivs närmare under kapitel 1.3 nedan.

Kommissionens arbete har, i enlighet med direktivet, genomförts i tre faser. Under den första fasen skedde en kunskapsgenomgång och formulering av alternativ. Bland annat har kommissionen tagit del av olika bedömningar av och scenarier för hur det framtida behovet av energi kan mötas. Analysen har utgått från förhållandena på de internationella energimarknaderna och med hänsyn till energiförsörjningen och energipolitiken i andra länder, speciellt länder inom EU, liksom graden av integrering med omvärlden.

Kommissionen har arbetat med fyra fokusområden: användning, tillförsel, överföring och marknad. De huvudsakliga slutsatserna inom varje fokusområde redovisas i kapitlen 5 och 6.

Under arbetets andra fas har de utmaningar och möjligheter som energisystemet står inför analyserats närmare. Kommissionen har, utifrån redovisningen i den första fasen, identifierat vilka förändringar i regelverken som kan komma att krävas för en samhällsekonomiskt effektiv utveckling av energisystemet.

Den 10 juni 2016 slöts en ramöverenskommelse mellan fem av riksdagens partier: Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Överenskommelsen utgör en gemensam färdplan för en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem, med mål om 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut. Ramöverenskommelsen har legat till grund för de förslag och bedömningar som lämnas i detta betänkande.

1.3. Arbetsformer och genomförande av uppdraget

Under arbetets gång har fjorton ordinarie sammanträden hållits med Energikommissionens ledamöter och de tre särskilt inbjudna generaldirektörerna för Affärsverket Svenska kraftnät (Svk), Energimarknadsinspektionen (Ei) och Energimyndigheten. Fyra sammanträden

genomfördes tillsammans med en extern part – Svenskt Näringsliv, Svensk Energi (nuvarande Energiföretagen Sverige), Sveriges Kommuner och Landsting respektive Naturskyddsföreningen, i syfte att få en djupare förståelse för olika aktörers hållning.

Energikommissionen besökte Tyskland med fokus på Tysklands Energiewende. Förnybarhetsrådet bjöd in Energikommissionen till ett studiebesök om utvecklingen inom förnybar energi, landshövdingen i Örebro län bjöd in till studiebesök för att ge erfarenheter av länets energiarbete och Teknikföretagen och Energikommissionen träffades för energisamtal.

Energikommissionen har också genomfört studiebesök hos Stora Enso och SSAB i Borlänge. På inbjudan av landshövdingen i Östergötlands län besökte kommissionen bl.a. energikombinatet i Norrköping och träffade företrädare för E.ON, Lantmännen Agroetanol och Holmen Paper. Vidare har kommissionen besökt Svk och bl.a. fått se kontrollrummet. Vid ett studiebesök i USA träffade kansliet bl.a. PJM, energidepartementet och regleringsmyndigheten för energimarknaderna (FERC).

Energikommissionens kansli har arrangerat sex större seminarier inom kommissionens fokusområden användning, tillförsel, överföring och marknad. Till seminarierna har inbjudits företrädare för branschföreningar, fackföreningar, forskare, miljöorganisationer, näringsliv, departement och myndigheter liksom en rad andra experter från Sverige och andra länder. Seminarierna har varit öppna för allmänheten, och har webbsänts och dokumenterats på Energikommissionens webbplats, energikommissionen.se, där också information om kommissionens arbete fortlöpande publicerats. Kansliet har också genomfört två expertseminarier, ett med fokus på el- och värmemarknaderna, och ett med fokus på energilager i samarbete med Forum för smarta elnät. Energikommissionen har i samarbete med Svensk Energi genomfört ett rundabordssamtal om framtidens elmarknadsdesign. Riksdagsförvaltningen anordnade Ungdomens riksdag 2016 med temat framtidsfrågor och Energikommissionen medverkade. Under Almedalsveckan arrangerade Energikommissionen ett seminarium om ramöverenskommelsen som slöts i juni 2016.

Under arbetets gång har Energikommissionen tagit del av en rad rapporter som utgjort ett viktigt underlag för arbetet:

  • Energimarknadsinspektionen, Energimyndigheten och Affärsverket Svenska kraftnät tog fram underlagsrapporter om energianvändning, energitillförsel, överföring av energi och marknaderna för energi.
  • Energimarknadsinspektionen tog fram en underlagsrapport om marknadsförutsättningar för elektriska batterilager.
  • Energimyndigheten tog fram en underlagsrapport med kunskapsunderlag och analys av målkonstruktioner för energieffektivisering.
  • Konsulten Magnus Brandel sammanställde på uppdrag av Energikommissionen större energipolitiska beslut i Sverige mellan åren 1975 och 2009.
  • Konsultföretaget Sweco har på uppdrag av Energikommissionen tagit fram en underlagsrapport om de ekonomiska förutsättningarna för olika kraftslag.
  • Tillväxtanalys har gjort en sammanfattande analys av 11 länders energipolitik i syfte att ge en övergripande beskrivning av ländernas energipolitik bortom år 2025.
  • Konsulten Björn Hagman har för Energikommissionens räkning gjort en underlagsrapport om elmarknadens design.
  • Konsultföretaget WSP har på uppdrag av Energikommissionen genomfört en studie med bedömningar och resonemang kring samhällsekonomiskt lönsam potential för energieffektivisering.

Fullständiga referenser till rapporterna finns i referenslistan till detta betänkande.

1.4. Betänkandets disposition

I detta betänkande redovisas resultatet av arbetet med Energikommissionens samtliga uppgifter enligt direktivet.

I kapitel 2 beskrivs det globala energisystemet. Kapitel 3 belyser det svenska energisystemet. Kapitel 4 redovisar gällande regelverk och styrmedel. I kapitel 5 beskrivs bedömningar och scenarier för tillförsel, överföring, användning och lagring av energi på längre sikt,

med särskilt fokus på elförsörjningen. Kapitel 6 sammanfattar utmaningar och möjligheter med den nuvarande utvecklingen. I kapitel 7 beskrivs ramöverenskommelsen tillsammans med Energikommissionens förslag och bedömningar. Kapitel 8 innehåller konskevensanalyser av utredningens förslag.

2. Det globala energisystemet

2.1. En ny situation

Förutsättningarna för energiförsörjningen påverkas av en rad faktorer. Det kan röra sig om makroekonomiska förutsättningar, det allmänna säkerhetsläget, demografiska faktorer, teknisk utveckling, utbildnings- och kompetensnivå, ökade ekonomiska beroenden, föränderliga förutsättningar vad gäller klimat, vatten och livsmedel, urbanisering, befolkningstillväxt och befolkningsomflyttningar samt förändringar av olika slag inom energisektorn. Samtliga dessa faktorer påverkar, var för sig och i samspel med varandra, den framtida efterfrågan på energi av olika slag. Det är svårt att bedöma och förutsäga styrkan i dessa trender, men klart är att samtliga i väsentliga avseenden har betydelse för energiförsörjningen, både globalt och i Sverige. I det följande berörs kortfattat några av dessa trender.

Den globala makroekonomiska utvecklingen har det senaste decenniet karakteriserats av en tyngdpunktsförskjutning från OECD1länderna till länderna i Asien. De asiatiska ländernas andel av den globala bruttonationalprodukten ökade från 32 procent år 2000 till 43 procent år 2013 (reala termer), och mycket tyder på att denna andel kommer att öka ytterligare under de kommande decennierna (Kansliet för strategisk analys 2015). Kinas tillväxt spelar en särskild roll, både på grund av landets storlek och till följd av den exceptionellt höga ekonomiska tillväxt som skett i landet under många år. Den snabba ekonomiska tillväxten i Asien har inte bara påverkat hushållens allmänna levnadsstandard, utan har också medfört att den tekniska utvecklingen inom många viktiga områden i dag leds av asiatiska länder. Ett ofta citerat exempel gäller utvecklingen av solceller, där Kina är världsledande.

1 Organisation for Economic Co-operation and Development.

Till följd av globalisering och internationell specialisering har kapital- och investeringsflödena ökat. Den internationella handeln har vuxit, vilket har bidragit till ekonomisk tillväxt men i vissa fall även skapat ökade geopolitiska spänningar.

Av betydelse för den ekonomiska tillväxten är inte bara dess volym utan också dess sammansättning. Under senare år har andelen tjänster ökat, speciellt inom OECD-området. Detta har, tillsammans med andra faktorer såsom introduktion av ny energisnålare teknik, bidragit till att energibehovet inte ökar i samma takt som tidigare inom OECD-området. Enligt många bedömare förväntas energianvändningen i de mest utvecklade ekonomierna stagnera eller t.o.m. gå ned under de kommande decennierna. Däremot förväntas efterfrågan på energi fortsätta att öka i utvecklingsländerna, till följd av bl.a. en fortsatt industrialisering och en snabbt växande medelklass. Frågan om den framtida globala energiförsörjningen berörs nedan.

Tätt sammanbunden med den ekonomiska tillväxten är frågan om utsläppen av koldioxid och andra s.k. växthusgaser. Ungefär två tredjedelar av jordens samlade utsläpp kan hänföras till förbränning av fossila bränslen inom energisektorn. Utsläppen av växthusgaser har ökat snabbt sedan andra världskrigets slut, och har redan medfört omfattande konsekvenser för ekosystem och samhällen genom ökad nederbörd, extrema väderhändelser och höjda havsnivåer. Det finns dock tecken på att utsläppen från energisektorn under den allra senaste tiden bromsats upp (International Energy Agency, IEA 2015).

I december 2015 slöts, inom ramen för FN:s klimatkonvention, ett rättsligt bindande avtal, det s.k. Parisavtalet. Genom avtalet har världens länder enats om en gemensam plan för att minska klimatutsläppen. I avtalet slås fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 grader Celsius och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader jämfört med förindustriell nivå. Enligt avtalstexten ska de 175 länder som ingått avtalet successivt skärpa sina åtaganden. Den svenska Miljömålsberedningen har i sitt delbetänkande lämnat förslag om utformningen av den långsiktiga svenska klimatpolitiken (SOU 2016:21).

Den globala energiförsörjningen har en stark politisk och geopolitisk dimension. Energiråvarornas strategiska betydelse för den globala maktbalansen har illustrerats vid flera tillfällen. Under 1970talets s.k. oljekriser användes oljan för första gången som ett politiskt vapen. På senare tid har konflikten mellan Ryssland och Ukraina

tydligt demonstrerat naturgasens betydelse som strategisk resurs. I takt med att nya fyndigheter av energiråvaror sker, samtidigt som nya producenter och producentländer av råvaror etablerar sig på världsmarknaden, kommer balansen av allt att döma att fortsätta ändras. Exempelvis har utvinningen av skiffergas och skifferolja i Nordamerika lett till att USA, från att ha varit en betydande nettoimportör av olja och gas, nu är på väg att bli självförsörjande (och möjligen så småningom nettoexportör).

Den globala energiförsörjningen påverkas också av nya transportvägar (t.ex. fartygstransporter genom Barents hav) och nya transportsätt (flytande naturgas, LNG). Världsmarknadens dynamik påverkas dessutom av politiska beslut, såsom den fortgående diskussionen om produktionskvoter och produktionsbegränsningar inom de oljeproducerande ländernas organisation (OPEC). I detta sammanhang talar man ofta om betydelsen av ”energidiplomati”, dvs. att energifrågans betydelse sträcker sig långt utanför den rent fysiska försörjningen och ofta blir föremål för politiska diskussioner och förhandlingar på hög nivå.

Den geopolitiska utvecklingen har under senare år tydliggjort de starka sambanden mellan energiförsörjning och säkerhetspolitik, och behovet av ett tätare samarbete mellan länder. Det är bl.a. i detta sammanhang man ska se EU-kommissionens förslag i februari 2015 om att inrätta en europeisk energiunion (se nedan, kapitel 2.3.4).

Förutsättningarna för Sveriges energiförsörjning skiljer sig i vissa avseenden från dem som råder i andra delar av Europa. Vi har stora inhemska och förnybara energiresurser, vi är självförsörjande när det gäller elproduktion, utsläppen av växthusgaser och andra miljöskadliga ämnen är jämförelsevis låga och vi är inte direkt beroende av något enskilt land för vår försörjning. Det innebär dock inte att vi är avskilda från omvärlden. Tvärtom är den svenska och nordiska elmarknaden en av de mest integrerade och sammankopplade i världen. I vårt närområde finns politiska spänningar, t.ex. när det gäller den planerade gasledningen (Nord Stream 2) från Ryssland till den europeiska kontinenten. Flera terminaler för flytande naturgas (LNG) planeras eller är under konstruktion, vilket kan komma att öka transporterna av gas i Östersjön.

Världens befolkning växer. Samtidigt sker en snabb urbanisering. Sedan några få år bor mer än hälften av världens befolkning i städer, som bedöms generera mer än 80 procent av den globala BNP

(Kansliet för strategisk analys 2015). Nya krav inom produktion, logistik och transporter innebär bl.a. intensifierade beroenden inom och över landsgränser, ökade klyftor mellan städer och landsbygd, och spänningar mellan lokal och nationell politik. Den ökade inflyttningen till städer och tätorter kan medföra en ökad belastning på miljö och naturresurser, men skapar samtidigt möjligheter till introduktion av nya system för t.ex. renhållning, uppvärmning och kylning samt energiomvandling och elproduktion.

Den globala migrationen uppgick år 2013 till 232 miljoner människor, motsvarande 3,2 procent av jordens befolkning (Kansliet för strategisk analys 2015). Huvuddelen av den samtida migrationen är lokal och regional och sker utanför OECD-området. Antalet internationella flyktingar har under senare år legat kring 15–16 miljoner årligen, men Syrienkonflikten och IS framväxt pekar mot en möjlig ökning under de kommande åren. Detta kan få återverkningar på energikonsumtionen i olika länder och regioner.

Digitaliseringen är ett av de största tekniska genombrotten i modern tid. Utvecklingen från mobil kommunikation till uppkoppling mot nätet har skapat helt nya förutsättningar för mänsklig kontakt, utveckling av marknader och tillgång till kunskap för flera människor. Utbyggnaden av datanät medger snabb överföring av stora mängder information, med närmast oöverskådliga följder för hur människor lever, bor och arbetar. Tillgången till datakraft skapar helt nya förutsättningar för företag, exempelvis genom optimering av drift, underhåll och ersättningsinvesteringar i industriell verksamhet. Möjligheten till uppkoppling till nätet understödjer spridning av ny teknik och ger nya förutsättningar för utbildning.

Digitaliseringen driver också fram nya affärsmodeller. Ett exempel är den s.k. delningsekonomin, som medger ett bättre utnyttjande av realkapital såsom byggnader och fordon. I början av 2000-talet fanns det cirka 500 miljoner uppkopplade internetenheter. I dag uppgår siffran till 8 miljarder (2014), och kommer enligt vissa bedömningar att år 2025 överstiga 50 miljarder enheter (Kansliet för strategisk analys 2015). Den ökade tillgängligheten till datorkraft skapar nya möjligheter att samla in, tolka och tillämpa data. Därigenom underlättas automatisering och utvecklingen av s.k. artificiell intelligens.

Följderna av digitalisering är dock omtvistade. Ofta höjs röster när det gäller risker av olika slag, bl.a. avseende personlig integritet och s.k. cybersäkerhet. Exempelvis innebär beroendet av gemen-

samma datorbaserade system en större sårbarhet, vilket ställer krav på säkerhetssystem och säkerhetsarbete i samhällsviktiga funktioner såsom försörjningen med livsmedel, vatten och energi.

Inom energisektorn är stora förändringar på väg att ske. Den globala efterfrågan på energi har vuxit sedan mitten av 1900-talet, och förväntas av de flesta bedömare fortsätta att göra det under de kommande decennierna, främst med anledning av en kraftigt expanderande medelklass i Asien och en snabb industrialisering i många utvecklingsländer. Den dominerande delen (omkring 80 procent) av den globala energiförsörjningen baseras fortfarande på fossila bränslen (olja, kol och gas).

Under de senaste decennierna har dock en förskjutning skett i efterfrågemönstret. Sedan början av 2000-talet, och i synnerhet efter finanskrisen år 2008, har utvecklingsländerna stått för merparten av den globala ökningen av energikonsumtionen. Enligt många bedömare förväntas energianvändningen inom OECD-området under de kommande decennierna förbli relativt konstant eller t.o.m. minska.

När det gäller tillförseln av energi har den amerikanska s.k. skifferrevolutionen inneburit en snabb ökning av utbudet på olja och gas, vilket pressat ner priserna. Samtidigt har denna utveckling fått geopolitiska återverkningar, bl.a. genom att USA minskat sitt behov av import av energiråvaror.

Den tekniska utvecklingen inom energiområdet har genomgående varit snabb. Särskilt påtagligt är detta när det gäller teknik för omvandling av förnybar energi, såsom solceller och vindkraftverk. Men även inom områden som effektivisering, energilagring, överföring av högspänd el, s.k. smarta elnät och många andra delar av energisystemet sker en snabb utveckling av teknik och processer som kan väntas få en betydande effekt på energisystemet.

Efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima-Daichi år 2011 har säkerhetskraven på kärnkraftverk skärpts. Vissa länder (t.ex. Tyskland) har beslutat att helt avveckla kärnkraften, och i andra länder har kärnkraftsprojekt omprövats eller skjutits på framtiden. Fortfarande pågår dock en utbyggnad av kärnkraftverk i många delar av världen. Under år 2015 var 447 reaktorer i drift, och ytterligare ett sextiotal anges enligt World Nuclear Association (2016a) vara under planering eller uppförande. Samtidigt har det stängts 45 reaktorer runt om i världen de senaste tio åren.

Utvecklingen och introduktionen av ny teknik har gått hand i hand med politiska reformer. Exempelvis har de omregleringar av el- och gasmarknaderna som inleddes på 1990-talet inneburit att rollerna har renodlats mellan olika aktörsled (produktion, överföring, lagring och konsumtion) och att nya affärsmodeller har utvecklats. Till följd av både regelverket och den tekniska utvecklingen har en betydande omstrukturering skett inom sektorn, och nya aktörer och nya ägare har etablerat sig på marknaden. Det har också fått betydande ekonomiska effekter för många aktörer på marknaden. Flera av de existerande kraftbolagen har tvingats till stora nedskrivningar av sina tillgångar, och har i flera fall gjort betydande omorganisationer och omprövningar av sina affärsmodeller.

Många bedömare anser att marknadsreformerna tillsammans med den tekniska utvecklingen har inneburit en styrkeförskjutning från producent- till konsumentledet, genom att konsumenter givits större möjligheter att välja energileverantör, att påverka sin egen förbrukning och också att helt eller delvis svara för sin egen försörjning med energi. Till detta kan läggas att urbaniseringen gör att städerna och tätorterna får en allt viktigare roll i energiförsörjningen.

En genomgående trend har varit elenergins ökade betydelse i alla samhällssektorer, t.ex. vid processtyrning och automatisering i tillverkningsindustrin, en ökad andel eldrivna fordon och ett större inslag av eldrivna värmepumpar i bebyggelsen. I många fall innebär elektrifiering en ökad effektivisering. Det ökade beroendet av el ställer dock större krav på leveranssäkerhet i elsystemet, och innebär därtill en ökad sårbarhet för störningar av olika slag.

Sammantaget sker för närvarande en rad förändringar av energisystemet, både globalt och i vårt närområde. De innebär att en rad nya problemställningar har rests, t.ex. elsystemets förmåga att leverera effekt under de timmar då effektbehovet är som störst.

I följande avsnitt samt i kapitel 3–6 beskrivs mer utförligt hur energi- och elförsörjningen har utvecklats, hur den kan komma att se ut i framtiden och vilka nya utmaningar det innebär.

2.2. Energisystemet globalt

Energianvändningen i världen har näst intill tredubblats sedan år 1965 och energianvändningen per capita har ökat med 60 procent under samma period, se Figur 2.1. Den ökade energianvändningen har till stor del sammanfallit med befolkningsökningen. Jordens befolkning har under perioden mer än fördubblats, från 3,3 till 7,4 miljarder, under samma period.

Figur 2.1 Tillförd energi i världen (TWh) och tillförd energi per capita (MWh) år 1965–2015

Källa: Världsbanken (2016).

Nivån på energianvändningen skiljer sig betydligt mellan olika delar av världen. En genomsnittlig amerikan använder mer än elva gånger så mycket energi som en indier och släpper ut mer än tio gånger så mycket växthusgaser. En svensk använder nästan tre gånger så mycket energi som världsgenomsnittet men släpper ut ungefär lika mycket växthusgaser som världsgenomsnittet (5 ton per capita) (Världsbanken 2016).

Utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser från energisystemet har ökat med omkring 3,1 procent per år sedan 2000 och stod 2010 för 35 procent av de totala utsläppen, exklusive industriella processer och transporter (Intergovernmental Panel on Climate Change 2015a). Andelen fossil energi i det globala energisystemet har legat konstant på omkring 80 procent de senaste 30 åren, se Figur 2.2. Fördelningen mellan kol, olja och gas har varit i huvudsak oförändrad de senaste 30 åren även om den totala användningen av fossila bränslen

0 5 10 15 20 25

0

20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000 140 000 160 000 180 000

19 65

19 68

19 71

19 74

19 77

19 80

19 83

19 86

19 89

19 92

19 95

19 98

20 01

20 04

20 07

20 10

20 13

M W h

TW h

Tillförd energi, TWh

Tillförd energi per capita, MWh

har ökat. År 2015 bestod 81 procent av den globala energitillförseln av fossila bränslen, se Figur 2.3.

Figur 2.2 Total tillförsel av fossil energi (TWh) och andel fossil energi av total tillförsel (procent) år 1990–2015

Källa: BP (2016).

Figur 2.3 Andel av global energitillförsel per bränsle år 2015

Källa: BP (2016).

Fossilberoendet skiljer sig endast marginellt mellan olika regioner i världen. Högst beroende har Mellanöstern vars energianvändning består till 99 procent av fossil energi. Lägst beroende har EU med

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

0

20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000 140 000

1990

2000

2010

An de l fo ss il en erg i

TW h

Gas

Olja

Kol

Andel fossil energi

Olja 33 %

Kol

29 %

Gas

24 % Kärnkraft

4 %

Förnybart

10 %

73 procent. Först när man studerar enskilda länder går det att urskilja exempel på lägre beroenden av fossil energi. Sverige och Norge utmärker sig med andelar på 32 respektive 33 procents fossilberoende (BP 2016).

Mängden förnybar energi i världen har ökat med 71 procent sedan år 1990, från drygt 13 000 TWh till över 22 000 TWh år 2014, se Figur 2.4. Andelen förnybar energi har däremot ökat med endast en procentenhet från 12,8 till 14,1 procent av total energitillförsel.

Andelen kärnkraft har under samma period minskat från 6,0 till 4,8 procent av total energitillförsel trots att produktionen i kärnkraftverk (inkl. förluster) har ökat med cirka 1 400 TWh (Energimyndigheten 2016a).

Figur 2.4 Global tillförsel av fossil-, kärn- och förnybar energi (TWh) och andel fossil-, kärn- och förnybar energi (procent) år 1990–2014

Källa: Energimyndigheten (2016a).

Av den förnybara energin dominerar biobränslen med 74 procent av den totala förnybara energitillförseln. Biobränslenas andel har dock sjunkit från 80 procent sedan år 1990, framför allt på grund av den växande andelen vind- och solkraft (Energimyndigheten 2016a).

Den geopolitiska kartan är på väg att ritas om genom nya sätt att utvinna fossila bränslen. Sedan omkring år 2007 utvinner USA en växande volym skiffergas och skifferolja, även kallade okonventionella fossila bränslen. Detta har inneburit att USA sedan år 2014 har passerat både Ryssland och Saudiarabien och är därmed världens största producent av både olja och naturgas (BP 2016). USA:s växande olje-

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

0

20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000 140 000 160 000 180 000

TW h

Förnybar energi Kärnenergi Fossil energi Andel förnybar energi Andel kärnenergi Andel fossil energi

och gasproduktion har minskat efterfrågan på kol, vilket både har skapat stora överskott och drivit ner priset på kol. Sedan år 2008 har kolpriset fallit med 55 procent (BP 2016).

Det finns ett starkt samband mellan energianvändning och ekonomisk utveckling, se Figur 2.5. Korrelationen är särskilt stark för mindre utvecklade länder.

Figur 2.5 Energianvändning per capita (MWh) och BNP per capita (kronor) för alla världens länder

Källa: Världsbanken (2016).

En frikoppling mellan energianvändning och ekonomisk utveckling verkar enligt diagrammet ske vid en BNP-nivå på omkring 100 000– 200 000 kronor per capita. Sverige passerade 200 000 kronor BNP per capita år 1970. Sedan dess har den slutliga energianvändningen minskat med omkring 2 procent och BNP har ökat med över 100 procent (Energimyndigheten 2016a; Statistiska centralbyrån (SCB) 2016a).

2.2.1. Global elanvändning och elproduktion

Användning av el har en ännu starkare koppling till ekonomiskt välstånd än generell energianvändning (Världsbanken 2016). Över en miljard människor saknar tillgång till el och i drygt 50 länder saknar över hälften av befolkningen el. Utvecklingen går dock snabbt och

0

20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000

0 100000 200000 300000 400000 500000 600000 700000 800000 900000 1000000

M W h/ cap ita

BNP/capita (kronor)

andelen av världens befolkning som har tillgång till el har ökat från 75 procent år 1990 till 85 procent år 2012 (Världsbanken 2016).

Den totala elproduktionen i världen har mer än fördubblats sedan år 1985 (BP 2016). Andelen fossil energi i elproduktionen uppgick år 2013 till 67 procent och har ökat sedan 1990, se Figur 2.6. Den förnybara elproduktionen har mer än dubblerats sedan år 1990 men andelen förnybar produktion i förhållande till den totala elproduktionen har legat konstant på omkring 20 procent (Energimyndigheten 2016a).

Figur 2.6 Global elproduktion (GWh) per kraftslag år 1990–2014

Källa: Energimyndigheten (2016a).

Den totala mängden kärnkraft i världen har ökat med drygt 20 procent sedan år 1990 medan kärnkraftens andel av den totala elproduktionen har minskat från 17 till 11 procent, se Figur 2.7 (Energimyndigheten 2016a).

0

5 000 10 000 15 000 20 000 25 000

1990

2000

2010

GW h

Övrigt Sol Vind Avfall Biobränsle Vattenkraft Kärnkraft Fossilt

Figur 2.7 Global kärnkraftsproduktion (TWh) och kärnkraftens globala andel av total elproduktion (procent) år 1965–2014

Källa: Energimyndigheten (2016a).

2.2.2. De internationella gas-, kol- och oljemarknaderna

Oljemarknaden

Oljemarknaden omfattar råolja och raffinerad mineralolja och är en global marknad som styrs av utbud och efterfrågan. Marknaderna för oljeprodukter är sammankopplade i en öppen, internationell ”oljebörs”. Oljepriset bestäms inte bara av produktion och efterfrågan utan även av förväntningar. Oljemarknaden liknar andra internationella råvaru- och finansmarknader. Huvuddelen av marknaden omfattar terminsnoteringar och optionskontrakt. Volymen i marknaden är flera gånger större än de fysiska leveranserna av råoljor och produkter.

Världens efterfrågan på mineralolja har historiskt ett tydligt samband med ekonomisk utveckling. En hög BNP-tillväxt har lett till större efterfrågan på olja och omvänt.

Världens oljereserver är koncentrerade till relativt få länder. Organization of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) medlemsländer kontrollerar över 70 procent av världens oljereserver och står för drygt 30 procent av oljeproduktionen.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000

19 65

19 68

19 71

19 74

19 77

19 80

19 83

19 86

19 89

19 92

19 95

19 98

20 01

20 04

20 07

20 10

20 13

TW h

Kärnkraftsproduktion, TWh

Kärnkraftens andel av total elproduktion

Kolmarknaden

Kol delas in i olika grupper. Brunkol (lignit) har ett lägre energiinnehåll, vilket gör att det inte lönar sig med långa transporter. Användningen sker därför generellt sett i kraftverk som ligger nära brytningen. Stenkol handlas på internationella marknader: Atlantmarknaden och Stillahavsmarknaden. Av stenkolet används s.k. ångkol främst i elproduktionsanläggningar medan kokskol eller metallurgiskt kol främst används inom stålindustrin.

Det finns flera producenter på den globala kolmarknaden. De största producentländerna är Kina, USA, Indien, Australien, Ryssland och Sydafrika. På Stillahavsmarknaden är Australien och Indonesien de största exportörerna, medan Sydafrika och Ryssland är de största exportörerna på Atlantmarknaden.

Kostnaden för kol bestäms generellt av två olika komponenter. Den första är kolkostnaden i exportlandet som omfattar kostnaden för att utvinna och processa kolet, transport inom landet samt lastning på fraktfartyg. Den andra komponenten är transportkostnaden som kan utgöra en stor andel av det totala leveranspriset för importlandet.

Naturgasmarknaden

Den globala gasmarknaden består av flera regionala marknader såsom den nordamerikanska, europeiska och asiatiska marknaden m.fl. Ungefär 70 procent av naturgasen handlas inom produktionslandet och cirka 20 procent handlas på internationella marknader och transporteras genom pipelines. Ungefär 10 procent av naturgasmarknaden utgörs av flytande naturgas (liquefied natural gas, LNG). Utvecklingen på den globala gasmarknaden bestäms av naturgasreserverna och produktionen tillsammans med efterfrågan. Globalt sett har naturgasreserverna ökat under de senaste årtiondena samtidigt som själva produktionen från reserverna har minskat.

Enligt BP Statistical Review of World Energy (BP 2016) är länderna med de största naturgasfyndigheterna Ryssland, Iran, Qatar och Turkmenistan. Även USA och Saudiarabien har betydande fyndigheter. Störst produktion sker i USA och Ryssland.

2.2.3. Globala avtal, konventioner och samarbeten

Det finns flera exempel på globala avtal, konventioner och samarbeten som har bäring på svensk energipolitik. En sammanfattning av dessa återges i bilaga 2 – Globala avtal, konventioner och samarbeten.

2.3. Energisystemet i EU

Till skillnad från vad som sker på global nivå minskar energianvändningen i EU. Sedan toppnoteringen år 2006 har användningen minskat med 11 procent och användningen var 2015 nere på samma nivå som 1994, se Figur 2.8. I genomsnitt använder en EU-medborgare ungefär dubbelt så mycket energi som världsgenomsnittet (Energimyndigheten 2016a).

Figur 2.8 Energianvändning (TWh) i EU per energikälla år 1990–2014

Källa: Eurostat (2016a).

Även utsläppen från energisektorn (exklusive transporter) i EU minskar. Sedan år 1990 har utsläppen minskat med 47 procent och energisektorns andel av totala utsläpp i EU har minskat från 63 procent år 1990 till 55 procent år 2014, se Figur 2.9.

0

10 000 000 20 000 000 30 000 000 40 000 000 50 000 000 60 000 000 70 000 000 80 000 000 90 000 000

1990

2000

2010

TW h

Förnybart och kärnkraft Icke-förnybart avfall Gas

Olja

Kol

Figur 2.9 Fördelning av utsläpp (procent) i EU per sektor år 1990 och 2014

Källa: Eurostat (2016b).

Minskade utsläpp från energisektorn har möjliggjorts av att andelen fossil energi av total tillförd energi har minskat från 83 procent år 1990 till 73 procent år 2014, se Figur 2.10. Samtidigt har andelen förnybar energi dubblerats på tio år, från 8,5 procent år 2004 till drygt 16 procent år 2014. Olja är alltjämt det största energislaget i EU med en andel på 34 procent, se Figur 2.10.

Figur 2.10 Andel av total energitillförsel (procent) i EU år 1990–2014

Källa: Eurostat (2016a).

0 10 20 30 40

19 90

19 91

19 92

19 93

19 94

19 95

19 96

19 97

19 98

19 99

20 00

20 01

20 02

20 03

20 04

20 05

20 06

20 07

20 08

20 09

20 10

20 11

20 12

20 13

20 14

Pr oc en t

Olja Gas Kol Kärnkraft Förnybar energi Icke-förnybart avfall

Energirelaterade utsläpp

Transporter (inkl.internationellt flyg) Industriella processer

Jordbruk

Avfallshantering

Övrigt

55 %

23 % 9 %

10 %

3 %

2014

4 400 miljoner ton CO

2-e

62 %

15 %

9 %

10 %

4 %

1990

5 700 miljoner ton CO

2-e

Målet för EU som helhet är att uppnå 20 procent förnybar energi som andel av slutlig energianvändning till år 2020. Andelen förnybar energi skiljer sig stort mellan olika medlemsländer – från Luxemburg på 4,5 procent till Sverige på 52,6 procent, se Figur 2.11.

Figur 2.11 Förnybar energi (procent) som andel av slutlig energianvändning år 2014 i EU:s medlemsländer samt Island och Norge

Källa: Eurostat (2016a).

Målet att öka andelen förnybar energi motiveras inte enbart av klimatskäl. EU:s importberoende av energi har ökat sedan år 1990 vilket ökar sårbarheten och risken för säkerhetspolitiska spänningar. En uttalad strategi från EU är därför att minska importberoendet och öka mångfalden av energikällor. EU importerar i dag 53,5 procent av den totalt tillförda energin. Mest energi importerar EU från Norge följt av Ryssland (EU-kommissionen 2016a). Importberoenden skiljer sig stort mellan EU:s medlemsländer – från Estland på 8,9 procent till Malta på 97,7 procent, se Figur 2.12.

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Ice la nd

N or w ay

Sw ed en

La tv ia

Fi nl an d

Aust ria

De nm ar k

Cr oa tia

Po rt ug al

Est oni a

Ro m an ia

Li thua ni a

Slov en ia

Bu lga ria

Ita ly

Sp ai n

EU

Gr ee ce

Fr an ce

Ge rm an y

Cz ec h R epubl ic

Sl ov aki a

Po la nd

Hung ar y

Cyp ru s

Irel an d

Be lgi um

U ni te d K ing do m

N et her la nd s

M al ta

Lux em bo ur g

Pr oc en t

Andel förnybar energi Mål till 2020

Figur 2.12 Grad av importberoende (procent) år 2014 bland EU:s medlemsländer samt Island och Norge

Källa: Eurostat (2016a).

2.3.1. Elanvändning och elproduktion i EU

Liksom för energianvändningen i stort har användningen av el i EU planat ut och minskar sedan toppnoteringen år 2008, se Figur 2.13. Nästan hela minskningen i elanvändningen sedan år 2008, 150 av 190 TWh, kan förklaras av en minskad industriproduktion (Eurostat 2016a).

Drygt 40 procent av elproduktionen i EU kommer från fossila källor, 25 procent från kärnkraft och 29 procent från förnybara energikällor (European Network of Transmission System Operators for Electricity (ENTSO-E) 2016).

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Pr oc en t

Figur 2.13 Elanvändning (netto) (GWh) och elproduktion per kraftslag (brutto) (GWh) i EU år 1990–2014

Källa: Eurostat (2016a).

Även utsläppen från elsektorn i EU minskar. Den europeiska elproduktionen ger i genomsnitt upphov till cirka 300 gram koldioxidekvivalenter per kWh. Detta kan jämföras med utsläppen från den genomsnittliga svenska elproduktionen på cirka 20 gram per kWh eller den nordiska på cirka 50 gram per kWh, se Figur 2.14.

0

500 000 1 000 000 1 500 000 2 000 000 2 500 000 3 000 000 3 500 000 4 000 000

1990

2000

2010

GW h

Avfall (icke-förnybart) Förnybart Kärnkraft Naturgas Olja Kol Slutlig elanvändning

Figur 2.14 Utsläpp (gram CO2-e per kWh) för olika länder och regioner år 2015

Källa: Energikommissionens beräkningar baserat på ENTSO-E (2016); Vattenfall (2012); Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) (2016b); IEA (2016a).

Andelen fossil elproduktion skiljer sig betydligt mellan olika medlemsländer, från Sveriges 2 procent till Cyperns 95 procent, se Figur 2.15.

Figur 2.15 Andel fossil elproduktion (procent) år 2014 i EU:s medlemsländer samt Island och Norge

Källa: Eurostat (2016a).

19

53

288

357

528

Svensk elproduktion

Nordisk Europeisk Nordeuropeisk Världen

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Is la nd

Sv er ig e

N or ge

Sc hw ei tz

Fr an kr ike

Sl ov aki en

Fi nl an d

Ös te rr ik e

Sl ov en ie n

Lu xe m bo ur g

Kr oa tie n

Un ge rn

Da nm ar k

Be lgi en

Ru m än ie n

Spa ni en

St or br ita nn…

Bu lga rie n

Le tt la nd

Po rtu ga l

Li tha ue n

Tj eck ie n

Ty skl an d

Ita lie n

Bo sni en…

G re kl an d

Irl an d

Se rb ien

Est la nd

Ne de rlä nd…

Po le n

Cype rn

Andelen förnybar elproduktion har mer än fördubblats på tio år. År 2015 var 31 procent av EU:s elproduktion förnybar jämfört med 15 procent år 2005, se Figur 2.16. Andelen förnybar elproduktion skiljer sig dock åt mellan EU:s medlemsländer, se Figur 2.17.

Figur 2.16 Andel förnybar elproduktion (procent) i världen, EU och Sverige år 1990–2015

Källa: Världsbanken (2016); Eurostat (2016a); ENTSO-E (2016).

Figur 2.17 Andel förnybar elproduktion (procent) år 2014 i EU:s medlemsländer samt Island och Norge

Källa: Eurostat (2016a).

0 10 20 30 40 50 60 70

19 90

19 91

19 92

19 93

19 94

19 95

19 96

19 97

19 98

19 99

20 00

20 01

20 02

20 03

20 04

20 05

20 06

20 07

20 08

20 09

20 10

20 11

20 12

20 13

20 14

20 15

Pr oc en t

Sverige EU Världen

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Is la nd

N or ge

Kr oa tie n

Sv er ig e

Da nm ar k

Ös te rr ik e

Le tt la nd

Po rtu ga l

Fi nl an d

Ru m än ie n

Ita lie n

Spa ni en

Li tha ue n

Sl ov en ie n

Ty skl an d

Irl an d

Sl ov aki en

Se rb ien

G re kl an d

No rdi rla nd

Be lgi en

Bu lga rie n

Fr an kr ike

Est la nd

Po le n

Lu xe m bo ur g

Tj eck ie n

Un ge rn

Ne de rlä nde rn a

St or br ita nni en

Cype rn

Den främsta förklaringen till att utsläppen av växthusgaser från elsektorn sjunker är omställningen av elproduktionen. Vind-, sol- och gaskraft har vuxit på bekostnad av framför allt olje- och kolkraft. Sett till installerad effekt har vind- och gaskraft stått för det största tillskottet av ny kraftproduktion den senaste tjugoårsperioden, se Figur 2.18. Även sett till faktisk elproduktion har vind- och gaskraft stått för det största tillskottet av ny elproduktion i EU, se Figur 2.19. Sedan år 1990 har elproduktionen från vind ökat med över 250 TWh på årsbasis och gas med 270 TWh. Sol har ökat med över 90 TWh. Gaskraften har däremot näst intill halverat sin elproduktion sedan år 2008 då produktionen i EU uppgick till över 800 TWh. Gaskraftens nedgång i statistiken kan till stor del förklaras av de låga kol- och utsläppspriserna vilket gjort det mer lönsamt att använda kol i stället för gas som bränsle. Mellan år 2009 och 2013 ökade kolkraften med nära 50 TWh för att år 2014 åter minska.

Figur 2.18 Nettoförändringar i installerad effekt (MW) per kraftslag i EU år 1995–2015

Källa: Wind Europe (2016).

137 530

120 525

95 350

8 920

8 160

4 622

3 045

431 265 13

-11 808 -32 580

-39 580

Figur 2.19 Förändringar i elproduktion (GWh) per kraftslag i EU år 1990–2014

Källa: Eurostat (2016a).

Säsongsvariationer i olika EU-länder

Sverige använder upp till 2,5 gånger mer el på vintern än under sommaren. Den stora effektvariationen är däremot inget unikt jämfört med andra EU-länder. Ett femtontal EU-länder har större säsongsvariationer i effektuttaget jämfört med Sverige. De länder som har störst säsongsvariationer i sitt effektuttag har sina effekttoppar på sommaren, t.ex. Italien som förbrukar mer än tre gånger så mycket el en varm sommardag jämfört med en vinterdag (ENTSO-E 2015).

Sammanlänkning mellan EU-länder för ökat handelsutbyte

EU har som målsättning att uppnå minst 10 procents sammanlänkning av medlemsländernas elnät år 2020 (se även avsnitt 2.3.4) (EUkommissionen 2015). Ett sammanlänkat europeiskt elnät, tillsammans med en utbyggnad av elproduktionen där de bästa förutsättningarna för varje kraftslag råder, har enligt EU-kommissionen stora ekonomiska fördelar jämfört med om varje land bygger för självförsörjning (EU-kommissionen 2015).

För att uppnå en fortsatt kostnadseffektiv utbyggnad av överföringsförbindelser mellan länder krävs generellt att flaskhalsar inom respektive land byggs bort. Exempelvis har Tyskland stora flaskhalsar

0

200000 400000 600000 800000 1000000

1990 1995 2000 2005 2010 2014

GW h

Förnybart Kärnkraft Kol Naturgas Olja Avfall (icke-förnybart)

i nord-sydgående riktning vilket innebär att ytterligare förbindelser mellan Sverige och Tyskland inte tillför någon större nytta innan Tyskland har åtgärdat flaskhalsarna (Svk 2015b).

Import och export av el

Som framgått ovan är EU starkt beroende av import för sin energiförsörjning. Däremot är EU näst intill självförsörjande vad gäller el. Nettoimporten motsvarade år 2014 ungefär 1 procent av den totala elproduktionen. Räknat i TWh var Frankrike den största nettoexportören av el, 67 TWh, medan Italien var den största nettoimportören med 44 TWh. År 2014 var antalet EU-länder med nettoexport ungefär lika stort som antalet med nettoimport, se Figur 2.20.

Figur 2.20 Nettoimport (procent) som andel av total elförbrukning år 2014 i EU:s medlemsländer samt Island och Norge

Källa: Eurostat (2016a).

2.3.2. Värme

Värmeproduktionen i EU domineras av fossila bränslen. År 2014 var andelen fossila bränslen 75 procent, se Figur 2.21. Det är en nedgång jämfört med år 1990 då andelen var 97 procent. Andelen förnybart har ökat från 3 procent år 1990 till 22 procent 2014. Trots den fossila dominansen har utsläppen från värmeproduktionen minskat sedan år 1990. Detta har framför allt möjliggjorts genom att kol har ersatts av naturgas och förnybar energi, främst biomassa.

-60 -40 -20

0 20 40 60 80 100

Est on ia

Bu lga ria

Cz ech Re pu bl ic

Sl ov en ia

Ro m an ia

Fr an ce

N or w ay

Sw ed en

Ge rma ny

Sp ai n

Cypr us

M al ta

Ice la nd

EU -2 8

Pol an d

Po rtu ga l

Sl ov aki a

U ni te d K ing do m

Ire la nd

De nma rk

Ne the rla nds

Au st ria

Ita ly

G ree ce

Be lgi um

Fi nl an d

Cr oat ia

La tv ia

Hung ar y

Lu xe m bo ur g

Li thua ni a

Pr oc en t

Figur 2.21 Total värmeproduktion (TWh) per bränsle i EU år 1990–2014

Källa: Eurostat (2016).

2.3.3. Transporter

Liksom för värmesektorn är det fossila bränslen som dominerar i transportsektorn i EU. År 2014 var andelen fossil energi 94 procent och andelen förnybar energi således bara 6 procent. I rapporteringen till EU för år 2014 hade Finland den högsta andelen förnybar energi i transportsektorn, 22 procent2. Sverige låg år 2014 på andra plats med 19 procent. Andelen förnybar energi i transportsektorn har för Sveriges del ökat till 24 procent för år 2015 (Energimyndigheten 2016n). Lägst andel förnybar energi i transportsektorn hade Estland med 0,2 procent (Eurostat 2016a).

Utvecklingen av energianvändningen i transportsektorn i EU skiljer sig åt mellan olika transportslag. Den största ökningen i procent står de internationella flygtransporterna för, följt av vägtrafiken, se Figur 2.22. Även om de internationella flygtransporterna har stått för den största ökningen procentuellt så svarar de dock bara för 13 procent av den totala energianvändningen inom transportsektorn år 2014. I TWh räknat har vägtrafiken stått för den största ökningen sedan år 1990 (Eurostat 2016a). Omkring år 2007 skedde ett

2 Enligt den beräkningsmetod som finns i förnybarhetsdirektivet får bl.a. biodrivmedel från vissa råvaror räknas dubbelt. I Finland är nästan allt biodrivmedel dubbelräknat och den faktiska andelen förnybart är omkring 10–13 procent.

0 100 200 300 400 500 600 700 800

1990

2000

2010

TWh

Övrigt Avfall (icke-förnybart) Förnybart Naturgas Olja Kol

trendbrott i transportsektorn då energianvändningen för samtliga transportslag vände nedåt, se Figur 2.23.

Figur 2.22 Indexerad energianvändning per transportslag i EU år 1990–2014

Källa: Eurostat (2016a).

Figur 2.23 Total energianvändning (TWh) i transportsektorn per transportslag i EU år 2005–2014

Källa: Eurostat (2016a).

60 80 100 120 140 160 180 200

19 90

19 91

19 92

19 93

19 94

19 95

19 96

19 97

19 98

19 99

20 00

20 01

20 02

20 03

20 04

20 05

20 06

20 07

20 08

20 09

20 10

20 11

20 12

20 13

20 14

Internationellt flyg

Vägtrafik

Inrikes flyg

Järnväg

Inrikes vattenvägar

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500 4 000 4 500 5 000

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

TW h

Inrikes flyg Internationellt flyg Vägtransport Järnväg

2.3.4. EU:s klimat- och energipolitik

EU:s energipolitik vilar på de tre pelarna konkurrenskraft, miljömässig hållbarhet och försörjningstrygghet. Med gemensamma mål inom klimat- och energiområdet vill EU ange inriktningen för det framtida globala klimatsamarbetet och säkerställa fullbordandet av den inre marknaden för energi. Grunden för klimatarbetet är överenskommelser inom FN.

Mål för klimat- och energipolitiken

Mål till 2020

EU:s klimat- och energipolitik fram till år 2020 beslutades år 2009 och utgår från följande mål:

  • EU:s utsläpp av växthusgaser ska minska med 20 procent till år

2020 jämfört med 1990. Målet kan ökas till 30 procents minskning av utsläppen under förutsättning att andra industriländer förbinder sig till jämförbara minskningar.

  • 20 procent av EU:s energikonsumtion ska komma från förnybara källor år 2020 och andelen biodrivmedel ska samma år vara minst 10 procent.
  • EU ska nå ett mål om 20 procents energieffektivisering till år 2020.

Mål till 2030

I oktober 2014 beslutade EU:s stats- och regeringschefer om ett nytt ramverk för EU:s klimat- och energipolitik fram till år 2030. Ramverket innehåller mål för år 2030 som relateras till 1990 års nivå och omfattar bland annat:

  • Minskade utsläpp av växthusgaser med minst 40 procent. Målet är bindande på EU-nivå.
  • Minst 27 procent förnybar energi på EU-nivå.
  • Minst 27 procent ökad energieffektivisering.

En hörnsten i ramverket är ett bindande mål om att till år 2030 minska EU:s interna utsläpp av växthusgaser med minst 40 procent jämfört med 1990 års nivå. Detta är ett delmål på vägen mot det långsiktiga målet om att EU:s utsläpp ska minska med 80–95 procent fram till år 2050.

Målet om minst 40 procent minskade utsläpp ska nås genom att sektorerna inom EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) minskar sina utsläpp med 43 procent jämfört med år 2005 och att sektorerna utanför EU ETS minskar sina utsläpp med 30 procent jämfört med år 2005. EU-kommissionen har sommaren 2016 lagt fram förslag om hur utsläppsminskningarna ska fördelas mellan medlemsländer enligt de principer som lades fast i Europeiska rådets klimat- och energiramverk.

Energiunionen

Integreringen av EU:s energimarknader har pågått sedan mitten av 1990-talet och har enligt EU-kommissionen givit konkreta resultat. Till exempel har grossistpriserna för el minskat med en tredjedel. Konsumenterna har fått större valmöjligheter, eftersom energileverantörerna konkurrerar med lägre priser och bättre tjänster. Den rättsliga ramen anses därför ha förbättrat konkurrensen inom sektorn (EU-kommissionen 2015).

Trots detta och trots arbetet med nätkoderna (se nedan) återstår mycket att göra innan målet om en fullt integrerad europeisk el- och gasmarknad kan nås. Det har framförts många skäl till att utveckla en EU-gemensam energipolitik: höga energipriser för konsumenterna, bristande konkurrens, behovet att gå över till en koldioxidsnål ekonomi, ett fortsatt högt importberoende och en föråldrad infrastruktur.

Mot denna bakgrund godkände Europeiska rådet i mars 2015 kommissionens förslag att skapa en energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. Energiunionen omfattar fem dimensioner:

1. Försörjningstrygghet

2. En helt integrerad europeisk energimarknad

3. Energieffektivisering

4. Minskade utsläpp av växthusgaser

5. Forskning och innovation

Energiunionen innebär en revidering av EU:s samlade energilagstiftning. Under hösten 2016 har EU-kommissionen presenterat förslag på lagstiftning inom flera områden som berör Energikommissionens arbete (det s.k. vinterpaketet3). Det gäller exempelvis förslag till lagstiftning för att uppnå 2030-målen om förnybar energi, energieffektivisering samt förslag om ny elmarknadsdesign. I sitt meddelande om elmarknaden sommaren 2015 anger kommissionen att den kommande lagstiftningen ska syfta till att nå målsättningen om en gränslös europeisk elmarknad med fokus på konsumentens nytta. Kommissionen nämner bl.a. följande:

  • Harmoniserade stödsystem för förnybar elproduktion.
  • Ökade möjligheter för förbrukare att agera aktivt på marknaden och närmare drifttimmen.
  • Självständiga regionala kontrollcentra för systemdrift med europeiskt fokus.
  • Regler för kapacitetsmekanismer och ökad riskmedvetenhet.
  • Gemensamma metoder för att mäta leveranssäkerhet och göra effektprognoser.
  • Närmare samarbete mellan TSO:er4 och DSO:er5.
  • Utökade och förstärkta mandat för Agency for the Cooperation of Energy Regulators (ACER) och ENTSO.

3 EU-kommissionen presenterade den 30 november 2016 sina förslag till lagstiftning – ”Clean energy for all Europeans”. Energikommissionen har inte haft möjlighet att beakta förslagen. 4 Stamnätsoperatörer. 5 Regionnäts- och lokalnätsoperatörer.

Då 2030-målen inte är bindande på medlemsstatsnivå avser kommissionen lägga fram förslag på ett styrningssystem som ska komplettera det ordinarie lagstiftningsarbetet och syfta till att koordinera arbetet på nationell, regional och EU-nivå så att Energiunionens mål uppnås.

Försörjningstryggheten för gas är en annan central fråga inom ramen för arbetet med Energiunionen. Bakgrunden är framför allt erfarenheter från de senaste årens kriser när det gäller gasleveranser till EU från Ryssland genom Ukraina.

Sammanfattningsvis pågår ett omfattande arbete för att utveckla och konkretisera det europeiska klimat- och energipolitiska ramverket. Sverige kan som medlemsland välja hur man vill stödja arbetet, men har som enskilt land begränsad rådighet i dessa frågor.

Centrala styrmedel och regelverk på EU-nivå

Utsläppshandel

EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) är en hörnsten i EU:s klimatpolitik. Det är ett styrmedel som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt sätt. Systemet bygger på EU-gemensamma regler och omfattar alla medlemsländer samt Norge, Island och Liechtenstein.

EU:s utsläppshandel inleddes år 2005. Sedan starten har systemet steg för steg utvidgats och omfattar nu fler branscher. I dag ingår cirka 13 000 europeiska anläggningar i systemet, varav cirka 760 finns i Sverige. Många anläggningar finns inom energiintensiv industri och elproduktion. Från år 2012 ingår även de flygoperatörer som flyger inom EU.

Principen för EU:s handelssystem är att begränsa de samlade utsläppen genom att en övre gräns sätts för hur stora de totala utsläppen från företagen i systemet får vara. Denna högsta tillåtna gräns kallas ”utsläppstak”. Den kommer att sänkas successivt för att på så sätt minska utsläppen.

Utsläppstaket beslutas av Rådet, EU-parlamentet och EU-kommissionen enligt proceduren om medbeslutande. Nuvarande utsläppstak innebär att utsläppen från berörda företag ska minska med 21 procent till år 2020, jämfört med år 2005. För att få släppa ut växthusgaser måste varje deltagare i systemet ha giltigt tillstånd med

tillhörande övervakningsplan samt utsläppsrätter. Varje utsläppsrätt ger rätt att släppa ut motsvarande 1 ton koldioxidekvivalenter.

Det finns flera sätt för företagen att skaffa sig utsläppsrätter. Viss tilldelning sker gratis eller genom auktion. Företagen kan sedan handla med utsläppsrätterna. Under handelsperioden år 2008–2012 har ett stort överskott på utsläppsrätter byggts upp till följd av bl.a. finanskrisen år 2008–2009. Överskottet leder till låga priser på utsläppsrätter vilket innebär att systemet inte får tillräckligt styrande effekt.

Som en första åtgärd för att minska överskottet beslutades hösten år 2013 att auktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter under år 2014–2016 skulle senareläggas till år 2019–2020. Sveriges regering arbetar för att dessa utsläppsrätter i stället ska annulleras.

För att undvika att stora överskott byggs upp i framtiden kommer även en marknadsstabilitetsreserv att införas år 2019. Reserven innebär att det sker en automatisk justering av mängden utsläppsrätter som auktioneras ut.

Sommaren 2015 presenterade kommissionen ett förslag till reformering av handelssystemet för kommande handelsperiod år 2021– 2030. Förslaget innebär bland annat att det totala antalet utsläppsrätter (utsläppstaket) ska minska med 2,2 procent per år fr.o.m. år 2021 för att man ska uppnå de utsläppsminskningar på 43 procent inom den handlande sektorn som är beslutade enligt EU:s 2030-ramverk. EU-förhandlingar gällande reformeringen av handelsdirektivet pågår (Naturvårdsverket 2016d).

Tredje inre marknadspaketet för el och gas

Det första och andra inre marknadspaketet berörde omregleringen och integreringen av EU:s el- och gasmarknader vilka inleddes under mitten av 1990-talet. Det tredje inre marknadspaketet för el och gas antogs år 2009. Genomförandet av det tredje paketet ställer en rad nya krav på lagstiftning och andra åtgärder i syfte att öka konkurrensen på grossistmarknaderna och den gränsöverskridande handeln samt garantera effektiv reglering och skapa förutsättningar för investeringar som väntas ge fördelar för kunderna.

Lagstiftningspaketet innebär också ny bindande lagstiftning genom s.k. nätkoder och kommissionsriktlinjer. Nätkoderna för el respektive gas är ett omfattande regelverk vars syfte är att harmoni-

sera marknadsdesign för den inre marknaden för el respektive gas. Nätkoderna för el avser det mesta av en systemoperatörs verksamhet – allt från anslutningsvillkor för kraftverk till hantering av överföringskapacitet på kort och lång sikt. De reglerar också elbörser och elhandeln mellan medlemsländerna.

EU-kommissionen har med de nya reglerna fått stora befogenheter att påskynda utvecklingen mot mer integrerade energimarknader. Tillsynsmyndigheterna – däribland Energimarknadsinspektionen (Ei) – ges ett utökat nationellt ansvar för att övervaka elmarknadens funktion och konkurrensförhållanden samt för att certifiera systemoperatörerna och elbörser. Ei har också ett ansvar för att övervaka gasmarknadens funktion.

Därtill skapades den europeiska tillsynsmyndigheten Agency for the Cooperation of Energy Regulators (ACER). Det regionala gränsöverskridande samarbetet stärks utifrån en s.k. underifrån- princip, där systemoperatörerna och myndigheterna inom en region samarbetar om nätplanering, drift och marknadsfrågor samtidigt som arbetet följs upp på nationell och europeisk nivå.

Samarbetet mellan systemoperatörerna för el har med det tredje inre marknadspaketet formaliserats i organisationen European Network of Transmission System Operators for Electricity (ENTSO-E). Samarbetet mellan systemoperatörerna för gas har på motsvarande sätt formaliserats i organisationen European Network of Transmission System Operators for Gas (ENTSOG). Den nya rollfördelningen innebär att EU-kommissionen ger i uppdrag till ACER att ta fram ramverk för gränsöverskridande handel med el och gas, s.k. ramriktlinjer. Utifrån dessa utarbetar ENTSO-E respektive ENTSOG förslag till nätkoder dvs. mer specifika bestämmelser utifrån ramriktlinjerna. Efter kommittologiförfarande fastställer kommissionen sedan de nya reglerna. Flera av nätkoderna och kommissionsriktlinjerna har redan trätt i kraft och utgör därmed bindande lagstiftning. Totalt finns åtta nätkoder och kommissionsriktlinjer för el6 som kan kategoriseras i grupperna marknad, anslutning och drift, se Tabell 2.1, Tabell 2.2 och Tabell 2.3.

6 För information om nätkoderna för gas, se Ei (2016d).

Tabell 2.1 Anslutningskoder och riktlinjer

Anslutningskoder och riktlinjer

I kraft

Nätföreskrift med krav för nätanslutning av generatorer

Requirements for Generators (RfG)

Ja

Nätföreskrift för anslutning av förbrukning

Demand Connection Code (DCC)

Ja

Nätföreskrift med krav för nätanslutning av system för högspänd likström av kraftparkmoduler

High Voltage Direct Current Connection (HVDC)

Ja

Källa: Energimarknadsinspektionen (Ei) (2016c).

Tabell 2.2 Marknadskoder och riktlinjer

Marknadskoder och riktlinjer

I kraft

Riktlinjen för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning

Capacity Allocation and Congestion Management (CACM)

Ja

Riktlinjen för förhandstilldelning av kapacitet

Forward Capacity Allocation (FCA)

Ja

Riktlinjen för balansmarknaden

Electricity Balancing (EB)

Nej

Källa: Ei (2016c).

Tabell 2.3 Driftskoder och riktlinjer

Driftskoder och riktlinjer

I kraft

Riktlinjen för drift av stamnätet

Transmission system operation (SO) (tidigare OS, OPS och LFC&R)

Nej

Nätkod om regler för nödsituationer och återställning av nätdrift

Emergency and Restoration (ER)

Nej

Källa: Ei (2016c).

Det tredje inre marknadspaketet föreskriver också att ENTSO-E ska ta fram en tioårig nätutvecklingsplan (Ten-Year Network Development Plan, TYNDP) vartannat år. ENTSOG har uppgiften att ta fram en motsvarande tioårsplan för utveckling av infrastrukturen för gas. Tioårsplanerna syftar till att öka transparensen i planeringen av den europeiska energiinfrastrukturen. De utgör också beslutsstöd på regional och europeisk nivå men är inte formellt bindande.

EU:s mål om sammanlänkning av elnät

Energiinfrastruktur har länge stått på den europeiska energidagordningen, och sammanlänkade elnät är enligt EU-kommissionen avgörande för att trygga Europas energiförsörjning, öka konkurrensen på den inre marknaden och uppnå de klimatpolitiska målen.

Inom ramen för beslutet om en energiunion godkändes målet om att åstadkomma minst 10 procent sammankoppling till år 2020 sett till andel av den installerade elproduktionskapaciteten för alla medlemsstater. Målet ska delvis uppnås via genomförande av de så kallade projekten av gemensamt intresse (Projects of Common Interest, PCI). Unionens senaste PCI-förteckning antogs år 2015 och innehöll 195 projekt, varav 108 projekt avser elnät7.

På uppmaning av Europeiska rådets möte i mars 2014 föreslog kommissionen i maj 2014 att höja sammanlänkningsmålet för el från nuvarande 10 till 15 procent fram till år 2030. Vid europeiska rådets möte i oktober 2014 gavs kommissionen i uppdrag att ”regelbundet

rapportera till Europeiska rådet, i syfte att nå ett mål på 15 procent senast 2030” (EU-kommissionen 2015). Tanken är att detta mål

främst ska uppnås genom genomförandet av projekt av gemensamt intresse. Den nuvarande graden av sammanlänkning inom EU ligger under 10 procent och 16 medlemsländer har en sammanlänkningsgrad över 10 procent. Sverige har den åttonde högsta sammanlänkningsgraden i EU med 26 procent (EU-kommissionen 2015.).

Ett omfattande lagstiftningsarbete fortsätter på EU-nivå för att omsätta Europeiska rådets beslut till EU-lagstiftning.

EU:s statsstödsregler

Statsstöd uppstår när stat, kommun eller landsting direkt eller indirekt stöttar en viss verksamhet med offentliga medel. EU:s statsstödsregler regleras i EU-fördraget. Reglerna sätter ramarna för medlemsstaternas möjligheter att med offentliga medel kunna stödja en viss verksamhet.

Som en del i arbetet med att modernisera EU:s statsstödsregler antog EU-kommissionen år 2014 nya riktlinjer för statligt stöd till energi och miljö som gäller för perioden 2014–2020. I dessa riktlinjer

7 Övriga PCI-projekt avser bl.a. gasinfrastruktur.

anger kommissionen villkoren för när stöd till energi och miljö kan anses förenliga med den inre marknaden. Enligt EU-kommissionen kommer riktlinjerna att stödja medlemsstaterna i ansträngningarna att nå sina klimatmål till år 2020 samtidigt som de ska adressera snedvridningar på marknaden som kan bli följden av subventioner till förnybara energikällor.

EU:s regelverk och styrmedel för energieffektivisering

Energieffektiviseringsdirektivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, det s.k. energieffektiviseringsdirektivet, trädde i kraft den 4 december 2012. Syftet med direktivet är att fastställa en gemensam ram för att främja energieffektivisering inom EU för att nå målet om 20 procent primärenergibesparing år 2020. Direktivet syftar också till att bana väg för ytterligare energieffektivisering efter år 2020.

Direktivet innehåller bestämmelser som syftar till att undanröja hinder och övervinna några av de marknadsmisslyckanden som hindrar effektivitet i tillförsel och användning av energi. Direktivet innehåller åtgärder inom samtliga delar av energisystemet, från energiomvandling via transmission och distribution till slutlig användning, dock inte i transportsystemet.

Sveriges genomförandeplan för energieffektiviseringsdirektivet finns beskriven i regeringens proposition (Prop. 2013/14:174) där man bland annat beskriver lagen om energikartläggning i stora företag, energimätning i byggnader och att företag ska göra kostnadsnyttoanalyser när de bygger nya anläggningar.

Ekodesigndirektivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (det s.k. ekodesigndirektivet) sätter minimikrav vad gäller energiprestanda för vissa energirelaterade produkter och syftar till att få bort de mest energi- och resurskrävande produkterna från EU-marknaden.

Direktivet genomfördes i Sverige genom lagen om ekodesign som trädde i kraft 2008. Direktivets tillämpningsområde utökades 2009 från energianvändande till energirelaterade produkter, det vill säga även sådana produkter som påverkar den totala energianvändningen (t.ex. fönster och duschhuvuden) men som inte förbrukar någon energi i sin funktion.

Ekodesigndirektivet är ett s.k. ramdirektiv som fastställer vilket ansvar som ligger på såväl en medlemsstat och kommissionen som en leverantör eller återförsäljare vid genomförandet av direktivet. Enskilda produktkrav tas fram i kommittologi och i formen av EUförordningar som blir direkt gällande i medlemsländerna. Krav kan också införas baserat på frivilliga avtal framtagna av industrin. Till dagens datum finns det ekodesignkrav på 30-talet produkter. För genomförandet av direktivet är marknadskontroll en viktig del i arbetet för att säkerställa att marknadens aktörer uppfyller de krav som ställs. Mätbarhet av olika prestandakrav är nödvändigt för såväl leverantörers efterlevnad som tillsynsmyndigheters arbete.

Energimärkningsdirektivet

EU:s gemensamma energimärkning har funnits sedan år 1994 och kan kännas igen i en färglagd skala från A till G. Märkningen syftar till att ge konsumenten information om olika energirelaterade produkters energiprestanda vid förbrukning och förbättrar på så sätt hans eller hennes möjlighet att göra energismarta val.

Energimärkning regleras i dag av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser. För tillfället håller direktivet på att revideras och ersättas av en energimärkningsförordning som väntas träda i kraft år 2017. Energimärkningen är nära kopplad till ekodesigndirektivet och är tillika ett ramdirektiv inom vilket enskilda EU-förordningar tas fram. Märkningen är i första hand avsedd för konsumentprodukter, och finns i dag för ett tiotal produktgrupper såsom vitvaror, TV-apparater och olika uppvärmningsprodukter.

Medan ekodesigndirektivet syftar till att få bort de mest resursförbrukande produkterna så främjar energimärkningen de produkter

som är mest effektiva. Tillsammans stimulerar de efterfrågan på teknisk utveckling och effektivare produkter. Fordon är undantagna från både ekodesign- och energimärkningsdirektiven.

Direktivet för byggnaders energiprestanda

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda är ett så kallat ramdirektiv. Det innebär att EU:s medlemsländer själva väljer metod och kravnivåer inom vissa angivna ramar när direktivet ska införlivas i respektive lands lagstiftning. I huvudsak innehåller direktivet fem krav:

  • En metodik för beräkning av byggnaders integrerade energiprestanda.
  • Minimikrav på energiprestanda för nya byggnader.
  • Minimikrav på energiprestanda för stora renoveringar/ändringar av byggnader.
  • Energicertifiering av byggnader.
  • Besiktning av värmesystem, med panna/brännare och luftkonditioneringssystem samt en bedömning av värmesystem som är äldre än 15 år.

Direktivet trädde i kraft den 4 januari 2003 och skulle vara infört i medlemsnationernas lagstiftning den 1 januari 2006. En viktig del i införlivandet av direktivet i den svenska lagstiftningen är en ny lag om energideklarationer för byggnader (2006:985). Den innebär att fastighetsägare enligt lag är skyldiga att upprätta en energideklaration för byggnader.

Koldioxidutsläpp från nya personbilar

Styrmedel från EU påverkar också bilparkens utformning. I april 2009 antog EU-kommissionen Europaparlamentets och rådets förordning 2009/443/EG av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon. Förordningen fast-

ställer att nytillverkade personbilar inom EU maximalt får släppa ut 130 gram koldioxid per kilometer i genomsnitt från och med år 20158.

Lagen om energikartläggning i stora företag

Lagen om energikartläggning i stora företag (2014:266) trädde i kraft den 1 juni 2014 och är en del i att uppfylla de krav som EU:s energieffektiviseringsdirektiv, EED (Direktiv 2012/27/EU) ställer på medlemsstaterna. Enligt lagen har stora företag skyldighet att göra kvalitetssäkrade energikartläggningar minst vart fjärde år.

Energikartläggningen ska ge svar på hur mycket energi som årligen tillförs och används för att driva verksamheten. Energikartläggningen ska även innehålla förslag på kostnadseffektiva åtgärder som företaget kan vidta för att minska sina kostnader, minska energianvändningen och därmed öka energieffektiviteten.

Stöd till energikartläggningar riktas till små och medelstora företag med en energianvändning över 300 MWh/år. Stödet ersätter hälften av kostnaden för energikartläggningen, dock högst 50 000 kronor.

EU:s miljölagstiftning

Nya svenska miljöregler och strategier för miljöarbetet utvecklas ofta inom EU-samarbetet. Regler som på något sätt kan påverka företagens konkurrensvillkor ska vara lika för alla EU-länder. Andra miljöbestämmelser är ofta minimiregler, som ger visst utrymme för medlemsländerna att själva besluta om nationella miljökrav.

En utförlig sammanställning av EU:s miljölagstiftning återfinns på Naturvårdsverkets webbplats (Naturvårdsverket 2016c).

2.4. Det nordiska energisystemet

Nordens energisystem särskiljer sig i vissa avseenden från övriga Europa. Elens andel av den totala energianvändningen är högre jämfört med övriga EU, 33 procent jämfört med 22 procent för EU.

8 Under år 2015 låg snittet för koldioxidutsläpp från nya bilar i Sverige på 127 gram koldioxid per kilometer (Trafikverket 2016).

Andelen fossil energi är betydligt lägre i Norden jämfört med övriga EU, 41 procent jämfört med 73 procent. Andelen förnybar energi är högre, 46 procent i Norden jämfört med 16 procent i EU (BP 2016; Eurostat 2016a).

Inom elproduktionen har Norden 8 procent fossil elproduktion att jämföra med EU:s 42 procent. Norden har 73 procent förnybar elproduktion att jämföra med EU:s 31 procent. Nästan hälften av den samlade vattenkraftsproduktionen i EU finns i Norden (ENTSO-E 2016).

Även inom värmesektorn skiljer sig de nordiska länderna från övriga EU. Omkring 53 procent av värmeproduktionen i de nordiska länderna kom år 2014 från förnybara energikällor. Detta kan jämföras med EU:s genomsnittliga andel på 18 procent (Eurostat 2016a).

Inom transportsektorn skiljer sig Sverige och Finland från övriga Norden och EU. Sverige och Finland har 19,2 respektive 21,6 procent förnybara bränslen i transportsektorn medan Norge och Danmark har 4,8 respektive 5,8 procent. Detta kan jämföras med EU-genomsnittet på 5,9 procent (Eurostat 2016a).

Sammantaget leder detta till att Norden9 har lägre energirelaterade växthusgasutsläpp per capita jämfört med övriga EU, se Figur 2.24. Andelen energirelaterade utsläpp i förhållande till totala utsläpp är däremot ungefär densamma i Norden som övriga EU, omkring 75 procent (inklusive utsläpp från transporter och energianvändning i industrin).

9 Norge är exkluderat i beräkningen om energirelaterade växthusgasutsläpp eftersom de inte ingår i Eurostats statistik.

Figur 2.24 Energirelaterade utsläpp (ton per capita) i EU, Norden och Sverige år 1990–2014

Källa: Eurostat (2016b).

Den nordiska elproduktionen ger upphov till mindre än en femtedel så mycket växthusgaser per producerad kWh jämfört med den europeiska, se Figur 2.14 i kapitel 2.3.1.

2.4.1. Nordiskt samarbete på energiområdet

Nordiska ministerrådet

Energifrågorna ingår sedan ett antal år i ministerrådsformationen för Närings-, Energi-, och Regionalpolitik (MR-NER), som har möte i ordförandelandet en gång per år, företrädesvis på hösten.

De nordiska ländernas energisamarbete har pågått under lång tid. Tydliga exempel är det täta samarbetet kring utvecklingen av den nordiska elmarknaden och hållbara energisystem. Målet med det nordiska energisamarbetet är att bidra till en stabil och säker energiförsörjning, hållbar tillväxt och välfärd för ländernas medborgare samt till att möta klimat- och miljöutmaningar. Samarbetet ska också fungera som ett redskap för marknadsföring av nordiska styrkepositioner inom energiområdet på den globala arenan. Norden berörs i allt högre grad av initiativ som tas på EU-nivå.

Under energiministrarna sorterar en nordisk institution, Nordisk Energiforskning, som ofta används som projektsekretariat i de olika

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

to n/ ca pi ta

EU

Norden (exkl. Norge) Sverige

arbetsgruppernas arbete. Sverige företräds av Miljö- och energidepartementet i ämbetsmannakommittén och underliggande arbetsgrupper. I enskilda projekt deltar berörda svenska myndigheter, såsom Energimyndigheten och Ei.

Det nuvarande energipolitiska handlingsprogrammet gäller för perioden 2014–2017 och innehåller områden som är viktiga att samarbeta om på nordisk ni