SOU 2021:18
Bolags rörlighet över gränserna
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Regeringen beslutade den 5 december 2019 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor kring bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU. Utredaren ska föreslå de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till ett nytt EU-direktiv som harmoniserar medlemsstaternas lagstiftningar om företags fusioner, delningar och ombildningar inom EU.
Till särskild utredare förordnades samma dag justitierådet Sten Andersson.
Som sakkunniga i utredningen förordnades den 27 januari 2020 departementssekreteraren Ann-Sofie Mattsson (Arbetsmarknadsdepartementet), departementssekreteraren Rolf Skog (Justitiedepartementet) och rättssakkunniga Anna Uppfeldt (Justitiedepartementet). Som ytterligare sakkunnig förordnades den 28 maj 2020 kanslirådet Katarina Bilge (Justitiedepartementet).
Som experter förordnades den 27 januari 2020 chefsjuristen Åsa Arffman (Svenska Bankföreningen), juristen Tomas Bern (PTK), kammaråklagaren Andreas Bogseth (Ekobrottsmyndigheten), juristen Helena Larsson (Saco), juristen Jens Lidén (TCO), juristen Karl Johan Nissar (Finansinspektionen), juristen Sofie Rehnström (LO), docenten Erik Sjödin (Stockholms universitet), verksjuristen Arja Tikkakoski (Bolagsverket) och juristen Anne Wigart (Svenskt Näringsliv).
Jens Lidén entledigades den 6 juli 2020 och i stället förordnades juristen Lise Donovan (TCO) att vara expert i utredningen. Helena Larsson entledigades den 1 september 2020 och i stället förordnades juristen Jenny Wahlbäck (Saco) till expert.
Som sekreterare anställdes den 8 januari 2020 hovrättsassessorn Anna Berglund och den 1 mars 2020 hovrättsassessorn Alexander Lundén.
Utredningen har antagit namnet Utredningen om bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU.
Utredaren får härmed överlämna betänkandet Bolags rörlighet
över gränserna (SOU 2021:18). Uppdraget är härmed slutfört.
Stockholm och Göteborg i mars 2021
Sten Andersson
/Anna Berglund Alexander Lundén
Sammanfattning
Bakgrund
Nya unionsrättsliga bestämmelser
Medlemsstaterna i Europeiska unionen har enats om ett övergripande regelverk som syftar till att underlätta bolags rörlighet över nationsgränserna inom unionen. Regelverket ställer krav på att medlemsstaterna harmoniserar sina bestämmelser om när framför allt aktiebolag kan ombildas, fusioneras eller delas över nationsgränserna.
Ett första steg för att underlätta sådan rörlighet togs år 2005 genom ett direktiv om gränsöverskridande fusioner. Det direktivet ledde till regelverk i bl.a. aktiebolagslagen (2005:551) som har gett svenska företag möjlighet att delta i fusioner med företag i andra medlemsstater. Genom ett nytt direktiv, beslutat år 2019, har de unionsrättsliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner utvecklats ytterligare samtidigt som det har införts möjligheter att dela eller ombilda aktiebolag över nationsgränserna.
Utredningen lämnar i detta betänkande förslag till hur 2019 års direktiv ska genomföras i svensk rätt.
Bolag kan flyttas över gränser på tre sätt
Innebörden i 2019 års direktiv är att aktiebolag ska kunna flyttas över nationsgränserna inom EU på tre sätt, genom gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande delningar eller gränsöverskridande ombildningar.
Gränsöverskridande fusion
En gränsöverskridande fusion innebär att ett företag i en medlemsstat – i Sverige vanligen ett aktiebolag – går samman med ett eller flera företag i en annan medlemsstat. Sammanslagningen av företagen går till på det viset att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av företagen (”överlåtande bolag”) övertas av ett annat företag (”övertagande bolag”) samtidigt som de överlåtande bolagen upplöses. Aktieägarna i överlåtande bolag får ett s.k. fusionsvederlag som består av aktier i det övertagande bolaget och som till viss del även kan bestå av pengar.
Gränsöverskridande fusioner kan, liksom inhemska fusioner, ske på två olika sätt. Vid s.k. absorption går det eller de överlåtande bolagen upp i ett övertagande bolag och vid s.k. kombination går två eller flera överlåtande bolag samman genom att bilda ett nytt, övertagande bolag.
Gränsöverskridande delning
Genom en gränsöverskridande delning delas ett bolag (överlåtande bolag) helt eller delvis upp på flera nya bolag (övertagande bolag). Minst ett av de övertagande bolagen ska efter delningen ha sitt hemvist i en annan medlemsstat än det överlåtande bolaget har haft. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övergår i samband med delningen helt eller delvis till de övertagande bolagen.
En gränsöverskridande delning kan ske på tre olika sätt. Vid s.k. fullständig delning övertas det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder av två eller flera övertagande bolag. Genom delningen upplöses det överlåtande bolaget och dess aktieägare erhåller ett delningsvederlag i form av aktier i övertagande bolag och, eventuellt, pengar.
En s.k. partiell delning innebär att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera övertagande bolag. Det överlåtande bolaget fortlever alltså, fastän med mindre tillgångar och skulder, och dess aktieägare kompenseras genom delningsvederlag i form av aktier i övertagande bolag och, eventuellt pengar.
Även vid s.k. delning genom separation övergår enbart en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder till övertagande bolag
och bolaget lever alltså vidare. Vid detta slag av delning erhåller emellertid aktieägarna i det överlåtande bolaget inget delningsvederlag. I stället blir det överlåtande bolaget aktieägare i det eller de nya bolagen.
Gränsöverskridande ombildning
En gränsöverskridande ombildning sker genom att ett aktiebolag, med hemvist i en viss medlemsstat, överför sitt registrerade säte till en annan medlemsstat och i samband därmed ombildas till att vara ett bolag som i associationsrättsligt hänseende omfattas av lagstiftningen i den nya hemstaten. En sådan ombildning förutsätter inte att bolaget flyttar sitt huvudkontor eller sin verksamhet till den andra staten.
Våra förslag
Aktiebolag; tre regelverk men en gemensam struktur
Det nya direktivet innebär att det i nationell rätt måste finnas parallella regelverk för tre former av gränsöverskridande förfaranden. På samma sätt som regelverken för gränsöverskridande förfaranden i direktivet motsvarar varandra har vi ansett att de svenska regelverken bör utformas på sinsemellan liknande sätt.
Våra förslag innebär
- att det i 23 kap. aktiebolagslagen – som i dag innehåller bestämmelser om inhemska och gränsöverskridande fusioner – görs sådana ändringar i regelverket för gränsöverskridande fusioner som direktivet föranleder,
- att det i 24 kap. aktiebolagslagen – som i dag innehåller regler om inhemska delningar av aktiebolag – införs bestämmelser om gränsöverskridande delningar i enlighet med direktivet, och
- att det i ett nytt kapitel i aktiebolagslagen, 24 a kap., införs nya bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar i enlighet med direktivet.
I de föreslagna regelverken anges, i enlighet med direktivet, hur respektive förfarande ska gå till, vilka myndighetsbeslut som ska krä-
vas, vad som ska gälla i förhållande till aktieägare, arbetstagare och borgenärer, vilka slag av myndighetskontroll som ska ske samt vilka registreringsåtgärder som ska vidtas. Av regelverken framgår också de olika förfarandenas rättsverkningar och när i processen dessa rättsverkningar inträder. Eftersom direktivet är förhållandevis detaljerat, är också de regelverk som vi föreslår ganska omfattande.
Som redan framgått har vi ansett att de tre regelverken bör utformas på sinsemellan liknande sätt. Alla tre regelverken innehåller därför följande moment.
1. Varje regelverk inleds med en definition av vad en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning respektive gränsöverskridande ombildning innebär.
2. I varje regelverk finns också bestämmelser om i vilka situationer ett gränsöverskridande förfarande inte får inledas. Konkurs, företagsrekonstruktion och tvångslikvidation är exempel på förhållanden som utgör hinder för gränsöverskridande förfaranden.
3. Varje förfarande ska inledas med att styrelsen i det bolag som ska delta i ett gränsöverskridande förfarande upprättar en plan (fusionsplan – delningsplan – ombildningsplan) för hur detta ska gå till och vilka rättigheter bl.a. aktieägarna ska ha. Planen ska också innehålla uppgifter om vilka följder som förfarandet kan få för arbetstagarna i bolaget och vilken rätt de ska ha till insyn och medverkan i processen. Det ska också lämnas uppgift om vilka säkerheter som bolagets borgenärer erbjuds.
4. Styrelsen ska också upprätta en redogörelse som särskilt ska beskriva förfarandets konsekvenser för bolagets framtida verksamhet och sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer, arbetstagare och aktieägare. Redogörelsen ska innehålla viss specificerad information, riktad till aktieägare och arbetstagare.
5. Planen och redogörelse ska granskas av en eller flera revisorer. Bolagets företrädare är skyldiga att lämna de upplysningar och den hjälp som revisorerna begär.
6. Aktieägare, borgenärer och arbetstagare (eller, normalt, arbetstagarrepresentanter) ska informeras om att de inom viss tid får lämna synpunkter på planen. Inkomna synpunkter ska aktie-
ägarna få del av inför den bolagsstämma som ska besluta om huruvida planen ska godkännas.
7. Bland annat planen, styrelsens redogörelse och revisorsyttrandet ska ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Materialet ska också hållas tillgängligt elektroniskt för aktieägare och arbetstagare.
8. För att bolaget ska kunna gå vidare med planen måste denna normalt godkännas på bolagsstämman med två tredjedelars majoritet.
9. Bolaget ska efter godkännandet av planen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om det pågående förfarandet. 10. Bolaget ska därefter ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att få verkställa planen. Bolagsverket ska bl.a. kontrollera att planen uppfyller lagens krav. Verket ska också göra en prövning av att det gränsöverskridande förfarandet inte genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål. 11. Vid prövningen får Bolagsverket förelägga bolaget att lämna ytterligare uppgifter som Bolagsverket kan behöva. Bolagsverket får även inhämta information från andra myndigheter och enskilda om det har betydelse för ärendet. 12. Om det inte finns något hinder för att godkänna ansökan ska Bolagsverket utfärda en kallelse på bolagets borgenärer som därigenom får tillfälle att inom viss tid motsätta sig ansökan. Om någon borgenär motsätter sig ansökan, ska ärendet överlämnas till domstol för en prövning av om borgenärernas rätt äventyras genom förfarandet. 13. När det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av planen ska Bolagsverket utfärda ett intyg om detta (fusionsintyg – delningsintyg – ombildningsintyg). Intyget ska skickas till behörig myndighet i den eller de stater där övertagande bolag eller, vid ombildning, det ombildade bolaget ska ha sitt säte. 14. Den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombildningen ska därefter registreras i de berörda medlemsstaterna. Svensk lag reglerar i huvudsak endast registreringen i Sverige. Detta kan vara en avregistrering av ett svenskt bolag som upplöses genom en fusion eller delning eller som genom ombildning övergår till att vara
ett utländskt bolag. Men det kan också – vid fusion och delning – vara fråga om registrering av ett nytt svenskt bolag eller registrering av ett ombildat bolag som genom förfarandet omvandlas till svenskt bolag. Också andra registreringsåtgärder kan aktualiseras. 15. Registreringen ska ske i två steg och kommer att involvera regi-
streringsmyndigheter i minst två olika medlemsstater. 16. I ett första steg registreras fusionen, delningen eller ombild-
ningen i den eller de stater där bolaget eller bolaget i det följande kommer att ha sitt hemvist. Prövningen sker med utgångspunkt i det eller de intyg som registreringsmyndigheter i andra stater har utfärdat. För bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska dock även krävas att bolagen uppfyller svenska associationsrättsliga krav, t.ex. vad gäller bolagsordning och aktiekapital. Dessutom måste det stå klart vilken rätt till medverkan som arbetstagarna i bolaget ska ha. 17. I ett andra steg ska fusionen, delningen eller ombildningen regi-
streras i den eller de stater där övertagande bolag eller det bolag som bildas dittills har haft sitt hemvist. 18. När det gränsöverskridande förfarandet har registrerats inträder
de rättsverkningar som respektive förfarande är förenat med. En sådan rättsverkan är att tillgångar och skulder i överlåtande bolag – eller, vid ombildning, det bolag som ska ombildas – liksom detta bolags rättigheter och skyldigheter övergår till det bolag som uppstår eller ombildas genom förfarandet. Som huvudregel blir också aktieägarna i överlåtande bolag – eller, vid ombildning, det bolag som ska ombildas – aktieägare i övertagande bolag respektive det ombildade bolaget.
Ekonomiska föreningar och finansiella företag
Vanliga ekonomiska föreningar kan redan i dag delta i gränsöverskridande fusioner. Regleringen av detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för aktiebolag. Vi föreslår att bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar anpassas på i huvudsak samma sätt som aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser. Vi föreslår däremot inte några bestäm-
melser om att ekonomiska föreningar ska kunna bli föremål för gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
På det finansiella området finns särskilda slag av aktiebolag, såsom bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. Vi föreslår att bestämmelserna om dessa anpassas till vad vi föreslår ska gälla beträffande aktiebolag i allmänhet. Det innebär vissa justeringar i regelverken för gränsöverskridande fusioner liksom nya bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Våra förslag i dessa delar innehåller dock särbestämmelser, som är föranledda av de finansiella företagens särskilda karaktär och betydelse.
På det finansiella området finns också särskilda slag av ekonomiska föreningar, såsom kreditmarknadsföreningar och försäkringsföreningar. Det finns också ytterligare associationsformer som står de ekonomiska föreningarna nära, däribland ömsesidiga försäkringsbolag. Våra förslag innebär att regelverken för dessa företag anpassas till den nya regleringen av gränsöverskridande fusioner.
Aktieägares, arbetstagares och borgenärers rättigheter ska skyddas
Aktieägare
I enlighet med vad direktivet kräver föreslår vi att aktieägare som motsätter sig en gränsöverskridande fusion, ombildning eller delning ska ha rätt att, under vissa förutsättningar, få sina aktier inlösta. Fusionsplanen, ombildningsplanen eller delningsplanen ska innehålla en uppgift om det inlösenbelopp som bolaget erbjuder aktieägarna. Aktieägarna ska emellertid kunna påkalla högre ersättning och få den frågan prövad vid allmän domstol.
Vi föreslår också att det vid gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar ska finnas en möjlighet för aktieägare som är missnöjda med fusions- eller delningsvederlagets storlek att väcka talan vid allmän domstol om högre vederlag.
Arbetstagare
I dag gäller lagen (2008:9) om arbetstagares rätt till medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. Den syftar till att trygga att arbetstagarnas rätt till medverkan inte träds för när genom en gränsöverskridande fusion. Vi föreslår att den lagen ska tillämpas även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Därutöver föreslår vi – som en nödvändig anpassning till direktivet – att lagens tillämpningsområde justeras även på annat sätt; lagen ska tillämpas när de genomsnittliga antalet anställda i något av de företag som deltar i förfarandet uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive företags hemstat innebär rätt till arbetstagarmedverkan. Detta innebär en viss utvidgning i förhållande till hur det är i dag.
2008 års lag om arbetstagarmedverkan förutsätter att det inrättas en förhandlingsdelegation som kan företräda arbetstagarna vid förhandlingar med arbetsgivaren. Förhandlingarna kan leda fram till ett avtal om den rätt till medverkan som arbetstagarna ska ha i bolaget efter förfarandet. Men om något avtal inte träffas kan i stället vissa i lagen angivna s.k. referensbestämmelser om medverkan komma att gälla. Vi föreslår att dessa regler, med smärre justeringar, gäller även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Vi föreslår också några ytterligare bestämmelser avsedda att trygga arbetstagarnas ställning, däribland en bestämmelse om att ett gränsöverskridande förfarande inte får innebära att arbetstagarna får sämre rätt till medverkan än före ett sådant förfarande.
Såsom redan har redovisat innehåller våra förslag till ändringar i aktiebolagslagen flera bestämmelser som ålägger bolagen att lämna arbetstagarna, vanligen genom deras representanter, detaljerad information om ett förestående gränsöverskridande förfarande.
Borgenärer
Våra förslag innehåller vidare bestämmelser om borgenärsskydd. De anknyter till nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen som ger borgenärer en möjlighet att motsätta sig t.ex. en fusion om de inte får betryggande säkerhet för sina fordringar. Vi har dock, med hänsyn till direktivets utformning, sett det som nödvändigt att ändra bestämmelserna något. Enligt vårt förslag måste därför en borgenär,
om han eller hon vill påkalla betryggande säkerhet för sina fordringar, på ett trovärdigt sätt lämna uppgift om att förfarandet innebär en risk för att fordringarna inte blir betalda. Vi föreslår att en fråga om betryggande säkerhet – liksom är fallet i dag vid fusion och delning – normalt prövas vid allmän domstol.
Konsekvenser
De utökade möjligheterna att fusionera, dela och ombilda bolag över nationsgränserna sker genom införande av ett förhållandevis komplext och detaljerat regelverk som har sin grund i tvingande EU-rätt. Även om regelverket är komplext innebär det att bolag i EU får utökade möjligheter till rörlighet på den inre marknaden utan att nödvändigtvis upplösas i en medlemsstat för att sedan etableras i en annan stat. Detta bedöms kunna ge stora fördelar i enskilda fall. Vi bedömer dock att antalet gränsöverskridande förfaranden under de närmaste åren kommer att vara förhållandevis begränsat.
De nya regelverken ställer krav på nya rutiner och fungerande kontrollmekanismer. Det medför att den myndighet som kommer att ha det huvudsakliga ansvaret för att systemet fungerar, Bolagsverket, kommer att övergångsvis behöva ytterligare resurser. Det kommer också att krävas resurser för information inför de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Vi föreslår att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 31 januari 2023, dvs. den dag då direktiven senast ska ha genomförts i medlemsstaterna.
Vi föreslår inga övergångsbestämmelser. Det innebär att gränsöverskridande fusioner som har inletts – men inte hunnit registreras – före ikraftträdandet inte kan registreras så länge de inte uppfyller lagens nya krav. Detta kan naturligtvis i sin tur innebära att förfarandet då måste tas om från början. Vi bedömer det emellertid som i hög grad osäkert om utländska registreringsmyndigheter skulle – efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande – godta i Sverige vidtagna fusionsåtgärder som inte uppfyller den nya EU-regleringens krav.
Summary
Background
New EU law provisions
The Member States of the European Union have agreed on a comprehensive legal framework which aims to facilitate the freedom of establishment of companies across national borders within the Union. The legal framework requires Member States to harmonise their legal provisions on when limited liability companies in particular may be converted, merged or divided across national borders.
A first step toward facilitating this freedom of establishment was taken in 2005 by a Directive on cross-border mergers. This Directive led to a legal framework in the Swedish Companies Act (2005:551), which has allowed Swedish companies to participate in mergers with companies in other Member States. A new Directive, adopted in 2019, has further developed the EU law provisions on cross-border mergers, and has introduced the possibility of cross-border divisions or conversions of limited liability companies.
In this report, the inquiry submits proposals on how the 2019 Directive is to be implemented in Swedish law.
Companies can establish across borders in three ways
The substance of the 2019 Directive is that a limited liability company should be able to establish across borders within the EU in three ways: through cross-border mergers, cross-border divisions, or cross-border conversions.
Cross-border merger
A cross-border merger means that a company in one Member State – usually a limited liability company in Sweden – merges with one or more companies in another Member State. The merging of the companies is effected by all the assets and liabilities of one or more of the companies (”company being acquired”) being taken over by another company (”acquiring company”) at the same time as the company or companies being acquired are dissolved. The shareholders of the company or companies being acquired receive what is termed a merger consideration, which consists of the issue of shares in the acquiring company and which can also consist of cash.
Like domestic mergers, cross-border mergers can be effected in two different ways. In the case of a merger through absorption, the company or companies being acquired is/are absorbed into an acquiring company; and in the case of a merger through combination, two or more companies being acquired form a new, acquiring company.
Cross-border division
In a cross-border division, a company (company being acquired) is divided, in whole or in part, into several new companies (acquiring companies). After the division, at least one of the acquiring companies must have its domicile in a Member State other than the one had by the company being acquired. The assets and liabilities of the company being acquired are transferred in conjunction with the division, in whole or in part, to the acquiring companies.
A cross-border division can be effected in three different ways. In the case of a full division, all the assets and liabilities of the company being acquired are taken over by two or more acquiring companies. The division dissolves the company being acquired and its shareholders are compensated by the issue to them of shares in the acquiring company or companies and sometimes also by cash.
A partial division means that part of the assets and liabilities of the transferring company are taken over by one or more acquiring companies. Thus, the company being acquired continues to exist, but with a reduction in its assets and liabilities, and its shareholders are compensated by the issue to them of shares in the acquiring company or companies and sometimes also by cash.
Even in the case of a division by separation, only part of the assets and liabilities of the company being acquired are transferred to the acquiring company, and the company thus continues to exist. However, in the event of this kind of division, the shareholders of the company being acquired are not compensated by the issue to them of shares in the acquiring company or companies. Instead, the company being acquired becomes a shareholder in the new company or companies.
Cross-border conversion
A cross-border conversion is effected by a limited liability company domiciled in a certain Member State transferring its registered domicile to another Member State and, in so doing, being converted into a company which is governed by the company law of the new Member State of origin. Such a conversion does not require the company to move its head office or its business activities to the other Member State.
Our proposals
Limited liability companies: three legal frameworks but one common structure
The new Directive means that national law must have parallel legal frameworks for three forms of cross-border procedures. Just as the rules governing these three cross-border procedures in the Directive are equivalent to each other, it is our view that the Swedish legal frameworks should be formulated in a similar way.
Our proposals entail the following:
- that in Chapter 23 of the Swedish Companies Act – which currently contains provisions on domestic and cross-border mergers – changes are made in the rules for cross-border mergers that are occasioned by the Directive,
- that in Chapter 24 of the Swedish Companies Act – which currently contains rules on domestic divisions of limited liability companies – provisions on cross-border divisions in accordance with the Directive are introduced, and
- that in a new chapter in the Swedish Companies Act, Chapter
24(a), new provisions on cross-border conversions in accordance with the Directive are introduced.
In accordance with the Directive, the proposed legal frameworks are to specify the procedures in each of these cases: what public authority decisions are required; what is to apply in relation to shareholders, employees and creditors; what types of regulatory controls are to be carried out; and what registration measures are to be taken. The legal consequences of the various procedures and when in the process these legal consequences come into force should also be described in the legal frameworks. Since the Directive is relatively detailed, the legal frameworks we are proposing are also quite extensive.
As has already been pointed out, we felt that the three legal frameworks ought to be designed in similar ways. All three legal frameworks therefore contain the following elements.
1. Each legal framework begins with a definition of what a crossborder merger, cross-border division, or cross-border conversion means.
2. Each legal framework also provides for situations in which a cross-border procedure may not be initiated. Bankruptcy, company reorganisation and compulsory liquidation are examples of situations that constitute impediments to cross-border procedures.
3. Each procedure is to start with the Board of Directors of the company participating in a cross-border procedure drawing up a plan (merger plan – division plan – conversion plan) for how this is to be effected and what rights the shareholders are to have,
among other things. The plan should also contain details of the consequences that the procedure may have for the employees of the company and what rights they are to have to information and participation in the process. Information on what securities are offered to the company’s creditors must also be provided.
4. The Board of Directors should also prepare a report describing in particular the consequences of the procedure on the company’s future operations and the likely consequences for the company’s creditors, employees, and shareholders. The report is to contain certain specific information addressed to shareholders and employees.
5. The plan and the report are to be reviewed by one or more auditors. The company’s representatives are obliged to provide any information and assistance requested by the auditors.
6. Shareholders, creditors and employees (or, normally, employee representatives) are to be informed that they may submit comments on the plan within a certain timeframe. The comments received are to be made available to the shareholders before the general meeting that will decide whether the plan should be approved.
7. Among other things, the plan, the report from the Board of Directors, and the auditor’s opinion are to be submitted to the Swedish Companies Registration Office for registration in the Register of Companies. The material must also be made available electronically to shareholders and employees.
8. In order for the company to be able to proceed with the plan, it must normally be approved by a two-thirds majority vote at the general meeting.
9. After approval of the plan, the company is to inform its known creditors in writing of the procedure in progress. 10. The company is then to apply to the Swedish Companies Registration Office for permission to execute the plan. The Swedish Companies Registration Office shall, among other things, check that the plan complies with the law. The Swedish Companies Registration Office shall also conduct an examination to determine that the cross-border procedure is not being effected for a criminal or otherwise improper purpose.
11. At the time of this examination, the Swedish Companies Registration Office may order the company to provide additional information that the Swedish Companies Registration Office may need. The Swedish Companies Registration Office may also obtain information from other authorities and individuals if it is material to the case. 12. If there are no impediments to approving the application, the Swedish Companies Registration Office shall issue a notice to the company’s creditors, thereby giving them the opportunity to object to the application within a certain timeframe. If any creditor objects to the application, the case must be consigned to a court to determine whether creditors’ rights are put at risk by the procedure. 13. When there is a decision to permit the execution of the plan, the Swedish Companies Registration Office shall issue a certificate to this effect (pre-merger certificate – pre-division certificate – pre-conversion certificate). The certificate shall be sent to the competent authority of the Member State or States in which the acquiring company or, in the case of a conversion, the converted company, will be domiciled. 14. The cross-border merger, division or conversion shall then be registered in the Member States concerned. Swedish law chiefly regulates only the registration in Sweden. This can be a de-registration of a Swedish company which is dissolved by a merger or division or which, by conversion, becomes a foreign company. However, in the case of mergers and divisions, it might also be a matter of registering a new Swedish company or registering a converted company which, by means of the procedure, is converted into a Swedish company. Other registration measures may also be prompted. 15. The registration is to take place in two steps and will involve the registration authorities in at least two different Member States. 16. In the first step, the merger, division or conversion is registered in the Member State or States in which the company or the company henceforth will be domiciled. The examination is based on the certificate(s) issued by the registration authorities in other Member States. However, companies that are to be domiciled in
Sweden shall also be required to comply with Swedish company law requirements, for example with regard to Articles of Association and share capital. In addition, it must be clear what right of participation in the company its employees are to have. 17. In the second step, the merger, division or conversion is to be
registered in the Member State or States in which the acquiring company or the formed company up until that time had been domiciled. 18. Once the cross-border procedure has been registered, the legal
consequences ensuing from the procedure will come into force. One such legal consequence is that the assets and liabilities of the company being acquired – or, in the event of a conversion, the company being converted – as well as the rights and obligations of that company are transferred to the company that comes into existence or is converted as a result of the procedure. As a general rule, the shareholders of the company being acquired – or, in the event of a conversion, the company to be converted – will also be shareholders of the acquiring company and the converted company, respectively.
Co-operative societies and financial corporations
Ordinary co-operative societies can already participate in cross-border mergers. The regulation of this is essentially similar to that for limited liability companies. We propose that the provisions on crossborder mergers in the Co-operative Societies’ Act (2018:672) should be adapted in essentially the same way as the corresponding provisions in the Swedish Companies Act. However, we do not propose any provisions that would allow co-operative societies to be the object of a cross-border division or cross-border conversion.
In the financial sector, there are specific kinds of limited liability companies, such as the joint-stock bank and insurance company. We propose that the provisions concerning these are adapted to what we propose should apply to limited liability companies in general. This entails some adjustments to the rules governing cross-border mergers, as well as new rules on cross-border divisions and cross-border conversions. However, our proposals in these elements contain spe-
cific provisions occasioned by the specific nature and importance of financial corporations.
In the financial sector, there are also specific types of co-operative societies, such as credit market associations and insurance associations. There are also additional forms of association that are close to co-operative societies, including mutual insurance companies. Our proposals bring the rules for these undertakings into line with the new regulation of cross-border mergers.
The rights of shareholders, employees and creditors are to be protected
Shareholders
As the Directive requires, we propose that shareholders who object to a cross-border merger, conversion or division are to have the right, under certain conditions, to have their shares redeemed. The merger plan, conversion plan or division plan is to include details on the redemption amount offered by the company to its shareholders. However, shareholders should be able to demand higher compensation and have this matter examined by a general court.
We also propose that, in the case of cross-border mergers and divisions, there should be an opportunity for shareholders who are dissatisfied with the level of the consideration by the issue to them of shares in the acquiring company or companies to file a claim with a general court for a higher level of consideration.
Employees
Sweden’s Act on the right of employees to participate in cross-border mergers, etc. (2008:9) is currently in force to ensure that the right of employees to participate are not encroached upon by a cross-border merger. We propose that this Act be applied also to cross-border divisions and cross-border conversions. In addition – as a necessary adaptation to the Directive – we propose that the scope of the Act be adjusted in other ways as well: the Act shall apply when the average number of employees in any of the companies participating in the procedure is at least four fifths of the number of
employees that, in the Member State of origin of each company, gives the right to employee participation. This means some expansion in relation to the current situation.
The 2008 Act on employee participation assumes the establishment of a delegation which can represent the employees in negotiations with the employer. The negotiations may lead to an agreement on the right of participation that employees are to have in the company after the procedure. In the absence of such an agreement, instead certain specified standard rules on participation laid down in the Act will be applied mutatis mutandis. We propose that these rules, with minor adjustments, be applied also to cross-border divisions and cross-border conversions. We also propose some additional provisions intended to safeguard the standing of the employees, including a provision that a cross-border procedure may not mean that employees are worse off in terms of their right of participation than they were before such a procedure.
As has already been stated, our proposals for amendments to the Swedish Companies Act include a number of provisions requiring companies to provide employees, usually through their representatives, with detailed information about any forthcoming cross-border procedure.
Creditors
Our proposals also contain provisions on creditor protection. They relate to the current provisions in the Swedish Companies Act which give creditors the opportunity to object to, for example, a merger if they do not get adequate security for their claims. However, in view of the framing of the Directive, we have viewed it as necessary to amend the provisions somewhat. Our proposal therefore requires a creditor, if they wish to call for adequate security for their claims, to provide credible information that the procedure entails a risk that their claims will not be paid. We propose that a matter of adequate security – as is the case today for mergers and divisions – shall normally be examined by a general court.
Consequences
Greater opportunities for cross-border mergers, cross-border divisions, and cross-border conversions have been achieved through the introduction of a relatively complex and detailed legal framework based on binding EU law. Although the legal framework is complex, it means that companies in the EU will have greater opportunities for establishment within the internal market without necessarily being dissolved in one Member State in order to then establish in another Member State. This is deemed to be greatly advantageous in individual cases. However, we believe that the number of cross-border procedures will be relatively limited in the coming years.
The new rules require new routines and functional scrutiny mechanisms. This means that the authority that will have the main responsibility for system functioning, the Swedish Companies Registration Office, will need additional resources in the interim. In the run-up to the entry into force of the new provisions, resources for information efforts will also be needed.
Entry into force and transitional provisions
We propose that the new provisions enter into force on 31 January 2023, that is, the last date for the implementation of the Directive in the Member States.
We are not proposing any transitional provisions. This means that cross-border mergers that have been initiated – but not yet registered – before the entry into force of the new provisions cannot be registered unless they fulfil the new requirements under the Act. Of course, this may mean that a procedure might then need to be redone from the start. However, we deem it to be uncertain whether foreign registration authorities, after the entry into force of the new rules, would accept merger measures undertaken in Sweden which do not meet the requirements of the new EU regulations.
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)
dels att 23 kap. 21 a § och 50 § och 31 kap. 5 a § ska upphöra att
gälla,
dels att rubriken närmast före 23 kap. 50 § ska utgå,
dels att nuvarande 23 kap. 51–53 §§ ska betecknas 55–57 §§,
24 kap. 30 § ska betecknas 57 § och 24 kap. 31 § ska betecknas 60 § och ha följande lydelse,
dels att nuvarande 1 kap. 9 §, 7 kap. 50 och 51 §§, 23 kap. 15, 16,
25, 36, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 45, 46, 47, 48 och 49 §§, 24 kap. 1, 2, 5, 8, 13, 17, 22, 23, 27, 28, 30 och 31 §§, 29 kap. 2 § och 31 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 23 kap. 15 § och 43 § ska ha föl-
jande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 23 kap. 51 § och 53 § ska sättas
närmast före 23 kap. 55 § respektive 57 § och rubrikerna närmast före 24 kap. 30 § och 31 § ska sättas närmast före 24 kap. 57 § respektive 60 §,
dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 24 a, av följande
lydelse,
dels att det i lagen ska införas 45 nya paragrafer, 23 kap. 21 a, 36 a,
36 b, 39 a, 39 b, 40 a, 41 a, 43 a, 45 a–45 c, 48 a och 51–54 §§ samt 24 kap. 22 a och 32–60 §§ av följande lydelse,
dels att det närmast före de nya 23 kap. 36 b, 39, 41 a, 51 och
52 §§, 24 kap. 30, 31, 33, 35, 38, 39, 40, 41, 43, 44, 48, 49, 52, 53, 54 och 59 §§ ska införas nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
9 §1
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer: – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – förköpsförbehåll 4 kap. 18 § förköpsförbehåll 4 kap. 18 §
gränsöverskridande 24 kap. 30 § delning
gränsöverskridande 23 kap. 36 § fusion
gränsöverskridande 23 kap. 36 § fusion
gränsöverskridande 24 a kap. 1 § ombildning
hembudsförbehåll 4 kap. 27 § hembudsförbehåll 4 kap. 27 § – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
7 kap.
50 §
Om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.
I 23 kap. 56 § fjärde stycket, 24 kap. 57 § och 24 a kap. 32 § finns bestämmelser som begränsar rätten att föra talan enligt första stycket i vissa fall.
51 §2
Talan enligt 50 § ska väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
1 Senaste lydelse 2016:60. 2 Senaste lydelse 2008:12.
Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av samtliga eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för bolaget i väsentliga delar inte har följts.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 52 § första och tredje styckena och 24 kap. 30 § första
stycket.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 56 § första och tredje styckena, 24 kap. 58 § första och
tredje styckena och 24 a kap. 33 §.
23 kap.
När fusionsplanen skall underställas bolagsstämman
När fusionsplanen ska underställas bolagsstämman
15 §3
Fusionsplanen ska underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, ska fusionsplanen även underställas bolagsstämman i det bolaget. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts. Om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, får stämman hållas tidigare, dock tidigast två veckor efter kungörelsen.
Första-tredje styckena gäller inte vid fusion där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
3 Senaste lydelse 2008:12.
Om fusionen föranleder ändringar i bolagsordningen, ska dessa beslutas senast vid den stämma där fusionsplanen godkänns.
16 §4
Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.
Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Under förutsättning att handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen, trots andra stycket, välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget och att sända kopior av dem till aktieägarna.
Om det har inträffat väsentliga förändringar i något bolags tillgångar och skulder efter det att fusionsplanen upprättades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av fusionsplanen avgörs.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 53 §.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 57 §.
21 a §
Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 20 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte
4 Senaste lydelse 2011:1046.
ha någon intressekonflikt med de fusionerande bolagen och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
25 §5
Styrelsen för det övertagande bolaget ska anmäla fusionen för registrering i aktiebolagsregistret. Styrelsen ska även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har
vunnit laga kraft. Till anmälan
ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
5 Senaste lydelse 2010:834.
Bestämmelserna i 48 § tredje stycket ska tillämpas, om
1. något av de bolag som deltar i fusionen eller något annat företag som genom fusion har gått upp i något av dessa bolag tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
1. något av de bolag som deltar i fusionen eller något annat företag som genom fusion eller
delning har gått upp i något av
dessa bolag tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning,
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom tre år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
2. den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombild-
ningen har registrerats inom fyra
år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
36 §6
Ett svenskt aktiebolag får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha sådant hemvist, om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
För en gränsöverskridande fusion gäller följande bestämmelser i detta kapitel:
1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 4 § om fusion när överlåtande bolag har gått i likvidation,
5 § om särskilda rättighetshavares ställning,
6 Senaste lydelse 2010:1516.
37 och 38 §§ om fusionsplanen,
39 § om styrelseredogörelse, 10 § om kompletterande information,
11–13, 40 och 41 §§ om revisorsgranskning av fusionsplanen,
14 § första stycket och 42 § om registrering av fusionsplanen,
15 § första och andra styckena samt tredje stycket första meningen om när fusionsplanen ska underställas bolagsstämman,
43 och 53 §§ om tillhandahållande av fusionsplanen,
17 § om majoritetskrav m.m., 18 § om när frågan om fusion faller,
44 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
19 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer,
20–21 a och 45 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
22 § om kallelse på bolagens borgenärer,
23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
24 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
46 § om utfärdande av fusionsintyg,
47 och 48 §§ om registrering av fusionen,
26 och 49 §§ om fusionens rättsverkningar,
27 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 25 § ska avse 48 §,
50 § om särskilt bokslut, och 51 § om absorption av helägt dotterbolag.
36 a §
För en gränsöverskridande fusion gäller följande allmänna bestämmelser om fusion i detta kapitel.
1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 4 § om fusion när överlåtande bolag har gått i likvidation,
5 § om särskilda rättighetshavares ställning,
36 b § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion.
För en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet.
37 och 38 §§ om fusionsplan, 39–39 b §§ om styrelseredogörelse,
10 § om kompletterande information,
11–13 och 40–41 §§ om revisorsgranskning av fusionsplanen,
41 a § om informationsmeddelande,
14 § första stycket och 42 § om registrering av fusionsplanen,
15 § första och andra styckena, tredje stycket första meningen samt femte stycket om när fusions-
planen ska underställas bolagsstämman,
43 och 57 §§ om tillhandahållande av fusionsplanen,
43 a § om synpunkter som har lämnats,
17 § om majoritetskrav m.m., 18 § om när frågan om fusion faller,
44 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
19 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer,
20, 21 och 45–45 b §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
21 a § om förordnande av oberoende sakkunnig,
22 § om kallelse på bolagens borgenärer,
23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
45 c § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
46 § om utfärdande av fusionsintyg,
47–48 a §§ om registrering av fusionen,
26 och 49 §§ om fusionens rättsverkningar, och
27 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 25 § ska avse 48 §.
Vid en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande särskilda bestämmelser om aktieägares rätt.
51 § om aktieägares rätt till inlösen,
52–54 §§ om aktieägares rätt till ytterligare ersättning.
I 55 § finns särskilda bestämmelser om absorption av helägt dotterbolag.
Särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion
36 b §
Ett aktiebolag får inte delta i en gränsöverskridande fusion, om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §.
Ett aktiebolag får inte heller delta i en gränsöverskridande fusion, om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
38 §7
Fusionsplanen ska innehålla uppgifter om
1. de fusionerande bolagens form, företagsnamn och säte,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell
kontant betalning,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuell
kontantersättning,
7 Senaste lydelse 2018:1682.
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
6. från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,
7. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare,
9. bolagsordning för det övertagande bolaget, 10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och
10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen,
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen, och
12. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 51 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla upp-
gift om hur arbetstagarna deltar i
den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget beslutas.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla upp-
gifter om
1. de säkerheter som bolagens borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas med-
verkan i det övertagande bolaget beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om det övertagande bolagets form, företagsnamn och säte.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om det övertagande bolagets form, företagsnamn och säte.
Uppgift ska också lämnas om den handling som utgör stiftelseurkund för det övertagande bolaget.
Styrelsernas redogörelse
39 §8
Styrelsen i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Av
redogörelsen ska framgå hur fusionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Redogörelsen ska även innehålla uppgift
om fusionens sannolika konsekvenser för aktieägare, borgenärer
och anställda. Om styrelsen i skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
Styrelsen i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Re-
dogörelsen ska särskilt beskriva fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet samt in-
nehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte
finns, från arbetstagarna själva,
ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 39 a
8 Senaste lydelse 2008:12.
och 39 b §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 39 a § andra stycket och 39 b § andra stycket.
39 a §
I styrelsens redogörelse enligt 39 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till aktieägarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. aktiernas utbytesförhållande och, i förekommande fall, kontantersättningen samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. fusionens konsekvenser för aktieägarna,
3. inlösenbeloppet vid inlösen enligt 51 § och den metod som har använts för att bestämma det, och
4. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
39 b §
I styrelsens redogörelse enligt 39 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, och
3. fusionens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
40 §9
Vid en gränsöverskridande fusion ska revisorsgranskningen enligt 11 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 39 §.
Vid en gränsöverskridande fusion ska revisorsgranskningen enligt 11 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 39–39 b §§. Re-
visorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 39– 39 b §§.
Bestämmelserna i första stycket och 11–13 §§ ska inte tillämpas om Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen samt det erbjudna
9 Senaste lydelse 2008:1238.
något av de deltagande bolagen har sitt hemvist, efter gemensam begäran från de fusionerande bolagen, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga bolags räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla bolag.
inlösenbeloppet är adekvata. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma utbytesförhållandet och kontantersättningen,
2. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
3. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen och inlösenbeloppet samt
4. i förekommande fall, särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Vad som sägs i 13 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt andra stycket.
I fall som avses i andra stycket ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 19 §, 21 § första stycket 3 och 22 § anses som ett revisorsyttrande enligt 11 §.
40 a §
Bestämmelserna i 11–13 och 40 §§ ska inte tillämpas om Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där något av de deltagande bolagen har sitt hemvist, efter gemensam begäran från de fusionerande bolagen, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga bolags räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla bolag.
Vad som sägs i 13 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt första stycket.
I fall som avses i första stycket ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 19 §, 21 § första stycket 3 och 22 § anses som ett revisorsyttrande enligt 11 §.
41 §10
Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt 40 §
andra stycket ska vara en auktori-
serad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som
Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt
40 a § ska vara en auktoriserad
eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som upprättas gäl-
10 Senaste lydelse 2009:713.
upprättas gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11–13 §§
och 40 § första stycket.
ler i tillämpliga delar bestämmelserna i 11–13 och 40 §§.
Informationsmeddelande
41 a §
Till fusionsplanen ska fogas ett meddelande med information till det fusionerade bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare, eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till de fusionerande bolagen. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen, eller, om fusionsplanen i ett övertagande bolag enligt 15 § andra stycket inte underställs bolagsstämman i det bolaget, fem arbetsdagar före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
42 §11
Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 14 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar ska skyldigheten fullgöras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till pla-
Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till pla-
11 Senaste lydelse 2018:1682.
nen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
nen är avfattade på annat språk än svenska, ska ingivaren även ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för vart och ett av de fusionerande bolagen,
2. de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om
detta förfarande kostnadsfritt kan
erhållas, och
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om
dessa förfaranden kostnadsfritt
kan erhållas, och
4. bolagens adresser. När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett enligt 11, 40 eller 40 a §.
Tillhandahållande av fusionsplanen
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
43 §12
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarorganisationer som
företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under
minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos
bolaget på den ort där styrelsen ska ha sitt säte. Kopior av handling-
arna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarnas företrädare, eller
om sådana inte finns, arbetstagarna själva. Handlingarna ska,
under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på
bolagets webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handling-
arna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 53 §.
Om fusionsplanen enligt 15 § andra stycket inte behöver underställas bolagsstämman i det övertagande bolaget, gäller i stället att handlingarna ska hållas tillgängliga under minst sex veckor före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samar-
12 Senaste lydelse 2010:1516.
betsområdet gäller 57 § i stället
för första stycket andra meningen.
43 a §
De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 41 a § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 15 §.
45 §13
Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 20 § göras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar, ska ansökan i förekommande fall göras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 20 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av revisorsyttrandet eller, i förekommande fall, den rapport som en oberoende sakkunnig enligt 40 a § första stycket har upprättat,
3. en kopia av eventuella synpunkter som bolagets intressenter har lämnat, och
4. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
13 Senaste lydelse 2008:12.
45 a §
Vid Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd till verkställande av en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som anges i 21–22 och 45 §§, andra stycket samt 45 b §.
Bolagsverket ska avslå ansökan, om
1. bestämmelserna i 36 b § första stycket förhindrar att ett eller flera av de svenska bolagen deltar i en gränsöverskridande fusion,
2. fusionen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 36 b § andra stycket, eller
3. fusionen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
45 b §
Den dag som avses i 22 § andra stycket första meningen får anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen enligt 14 §.
45 c §
Vid en gränsöverskridande fusion gäller följande, om Bolagsverket med stöd av 23 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en fusionsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att fusionen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. de bolag som deltar i fusionen inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
46 §14
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 24 §, för varje sådant bolag utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt. Ett sådant intyg får inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har
slutligt avgjorts.
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 45 c §, för varje sådant bolag utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (fusionsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
14 Senaste lydelse 2008:12.
Beslut om utfärdande av fusionsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater.
47 §15
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska ett svenskt bolag som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in det
intyg som avses i 46 §, tillsammans med en kopia av fusions-
planen till den behöriga myndigheten i den staten. Intyget ska ges
in inom sex månader från den tidpunkt då det utfärdades.
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska ett svenskt bolag som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in en kopia av fusionsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in inom
sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har ägt rum, ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om att det eller de överlåtande svenska bolagen som deltagit i fusionen har upplösts.
15 Senaste lydelse 2008:12.
48 §16
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i aktiebolagsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i det övertagande bolaget inom sex månader från den tidpunkt då intyg enligt 46 § utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i aktiebolagsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i det övertagande bolaget inom sex månader från den tidpunkt då fu-
sionsintyget utfärdades. Vid kom-
bination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Bolagsverket får registrera fusionen endast om
1. verket har utfärdat ett intyg enligt 46 § för varje svenskt bolag som deltar i fusionen,
2. de utländska bolag som deltar i fusionen har gett in motsvarande intyg från behöriga myndigheter i de stater där de är registrerade, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, och
3. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen.
Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner är tillämplig, får fusionen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingspe-
16 Senaste lydelse 2010:834.
rioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
48 a §
Bolagsverket får i fall som avses i 48 § registrera fusionen endast om
1. verket har utfärdat ett fusionsintyg för varje svenskt bolag som deltar i fusionen,
2. verket har fått del av ett fusionsintyg för varje utländskt bolag som deltar i fusionen,
3. de utländska bolag som deltar i fusionen har gett in en kopia av fusionsplanen, och
4. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen.
Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tilllämplig, får fusionen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant
avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
49 §17
Vid en gränsöverskridande fusion inträder de rättsverkningar som avses i 26 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där det övertagande bolaget har sitt hemvist. Om det övertagande bolaget har sitt hemvist i Sverige, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då fusionen registreras i aktiebolagsregistret enligt 48 §.
Utöver vad som anges i 26 § gäller att de fusionerande bolagens rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan överförs till det övertagande bolaget.
Utöver vad som anges i 26 § gäller följande.
1. Aktieägare i överlåtande bolag som utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 51 § blir inte aktieägare i det övertagande bolaget.
2. De fusionerande bolagens
rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan övergår till det övertagande bolaget.
17 Senaste lydelse 2008:12.
Aktieägares rätt till inlösen
51 §
En aktieägare i ett fusionerande bolag har rätt att få sina aktier inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i fusionsplanen, om
1. aktieägaren till följd av fusionen skulle bli aktieägare i ett annat bolag,
2. det andra bolaget omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige, och
3. aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna fusionsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen anmäla detta till det bolag som han eller hon äger aktier i. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i fusionsplanen enligt 38 § första stycket 12. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då fusionen fick verkan enligt 49 §.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
52 §
Om det inlösenbelopp som anges i fusionsplanen inte är adekvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 51 § rätt till ytterligare ersättning.
53 §
Om det utbytesförhållande för aktier eller andra värdepapper som anges i fusionsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare, som inte har fått sina aktier inlösta enligt 51 §, blir otillräckligt kompenserad, har aktieägaren rätt till ytterligare ersättning.
54 §
En aktieägare som vill ha ersättning enligt 52 § eller 53 § får väcka talan mot det bolag som han eller hon äger aktier i. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Om en domstol bestämmer att en aktieägare i ett överlåtande bolag ska ha rätt till ytterligare ersättning enligt 52 § eller 53 §, gäller detta även mot det övertagande bolaget.
55 §
Vid en gränsöverskridande fusion mellan ett moderbolag och ett helägt dotterbolag tillämpas bestämmelserna i 36–50 §§, dock med följande avvikelser.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 38 § första stycket 2, 3, 5 och 12.
2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 11–13, 40 och 41 §§ samt om bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen i 15 § första stycket ska inte tillämpas.
3. Styrelsen i det överlåtande bolaget behöver inte upprätta någon redogörelse enligt 39 §.
4. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller vad som sägs i 34 § andra stycket 1 och 2 i stället för vad som sägs i 26 § första stycket 1–4. Vid en fusion enligt denna paragraf ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket 1. Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid andra gränsöverskridande fusioner genom absorption, om
1. samtliga aktier i de bolag som deltar i fusionen direkt eller indirekt innehas av en och samma person, och
2. fusionsvederlag inte ska betalas.
56 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har fått laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en fusionsplan, ska fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes tidningar, svarar de överlåtande bolagen, eller vid absorption, det eller de överlåtande bolagen och det övertagande bolaget solidariskt.
I fråga om ett beslut att godkänna en fusionsplan som avser en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket i denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat till-
stånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 24 §.
Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en fusionsplan får inte föras enbart under åberopande av att det utbytesförhållande mellan aktier eller det inlösenbelopp som anges i fusionsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om utbytesförhållandet mellan aktier eller om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
57 §
Utöver det som anges i 16 och 43 §§ gäller att i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, fusionsplanen med bifogade handlingar ska hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats. Handlingarna ska hållas tillgängliga under minst en månad eller, i fall som avses i 43 §, sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
24 kap.
1 §
Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag mot vederlag till
aktieägarna i det överlåtande bolaget (delning).
Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag (delning).
Delning kan ske genom att
1. det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation,
2. en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
Delning kan ske genom att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation och delningsvederlag utgår till aktieägarna i det bolaget (fullständig delning).
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
Delning kan också ske genom att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses. Vid sådan delning ska delningsvederlag utgå
1. till aktieägarna i det överlåtande bolaget (partiell delning), eller
2. till det överlåtande bolaget (delning genom separation).
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
2 §18
Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delningsvederlaget) ska bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar. Mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde ska utgöras av aktier.
Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget eller, vid
delning genom separation, till det överlåtande bolaget (delningsve-
derlaget) ska bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar. Mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde ska utgöras av aktier.
5 §
Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen skall överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen. Vid
delning enligt 1 § andra stycket 2 svarar dessutom det överlåtande bolaget, dock högst med ett be-
lopp som motsvarar det verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen ska överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen. Vid
partiell delning och delning genom separation svarar dessutom det överlåtande bolaget, dock
högst med ett belopp som motsvarar det verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid
18 Senaste lydelse 2008:805.
delning enligt 1 § andra stycket 2,
det eller de övertagande bolagen och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
partiell delning och delning genom separation, det eller de överta-
gande bolagen och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
8 §19
I delningsplanen ska det för varje bolag anges
1. företagsnamn, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen ska ha sitt säte,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid
delning enligt 1 § andra stycket 2,
behållas av det överlåtande bolaget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid
partiell delning eller delning genom separation, behållas av det
överlåtande bolaget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
3. hur många aktier i övertagande bolag som ska lämnas för ett angivet antal aktier i det överlåtande bolaget och vilken kontant ersättning som ska lämnas som delningsvederlag,
4. den tidpunkt och de övriga villkor som ska gälla för utlämnandet av delningsvederlaget,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
6. den planerade tidpunkten för upplösningen av det överlåtande bolaget, om detta ska upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av delningen ska lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 13 §,
19 Senaste lydelse 2018:1682.
9. om någon på något annat sätt ska få särskilda rättigheter eller förmåner av övertagande bolag som bildas i samband med delningen, och
10. kostnaderna för delningen och hur dessa ska fördelas på deltagande bolag.
13 §
För vart och ett av de deltagande bolagen ska delningsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag ska revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena ska det framgå huruvida delningsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Det ska också anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen ska anmärkas.
I yttrandena ska det särskilt anges,
1. vid samtliga slag av delning: om revisorerna vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte ska få sina fordringar betalda,
2. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital, och
3. vid delning enligt 1 § andra
stycket 2: om det efter delningen
fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
3. vid partiell delning och del-
ning genom separation: om det
efter delningen fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
Om samtliga aktieägare i de bolag som deltar i delningen har samtyckt till det, får granskningen och yttrandena begränsas till de omständigheter som anges i andra stycket.
Revisorernas yttranden ska fogas till delningsplanen.
17 §20
Delningsplanen ska underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, ska delningsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgift om att delningsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om planens registrering har kungjorts.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om delningsplanens registrering har kungjorts. Om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, får stämman hållas tidigare, dock tidigast två veckor efter kungörelsen.
Första stycket gäller inte om övertagande bolag äger samtliga aktier i det överlåtande bolaget.
Första–tredje styckena gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
Om delningen föranleder ändringar i bolagsordningen, ska dessa beslutas senast vid den stämma där delningsplanen godkänns.
22 §
Det överlåtande bolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om delningsplanen har registrerats enligt 16 §, senast två år efter det att uppgift om planen har registrerats har kungjorts.
20 Senaste lydelse 2011:1046.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av delningsplanen, 1. en kopia av delningsplanen
med därtill fogade handlingar,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 21 § och, i sådana fall som avses i 16 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat delningsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 17 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
22 a §
Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 22 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med de bolag som deltar i delningen och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indriv-
ning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
23 §
21
Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 22 §,
1. vid samtliga slag av delning: om delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. vid samtliga slag av delning: om delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid delning enligt 1 § andra
stycket 2: om revisorsyttrandena
enligt 13 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
4. vid partiell delning och del-
ning genom separation: om revi-
sorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
27 §
22
Styrelserna för de övertagande bolagen ska gemensamt anmäla delningen för registrering i aktiebolagsregistret. För bolag som tidigare är införda i aktiebolagsregistret, ska anmälan även innehålla uppgift om aktiekapitalets ökning. Om bolaget ska nybildas i samband med delningen, ska i anmälan även anges vilka som har utsetts
21 Senaste lydelse 2008:603. 22 Senaste lydelse 2010:834.
till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
Bestämmelserna i 51 § andra stycket ska tillämpas, om
1. något av de bolag som deltar i delningen, eller något annat bolag som genom delning eller fusion har gått upp i något av dessa bolag, tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning,
2. den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombildningen har registrerats inom fyra år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
28 §
23
När en anmälan om delning enligt 27 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med delningen övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
2. Aktieägare i det överlåtande
bolaget blir aktieägare i övertagande bolag.
2. Vid fullständig delning och
partiell delning blir aktieägare i det överlåtande bolaget aktieägare i övertagande bolag. Vid delning genom separation blir överlåtande bolag aktieägare i övertagande bolag.
3. Överlåtande bolag, som ska upplösas genom delningen, är upplöst.
4. Övertagande bolag, som ska bildas genom delningen, anses bildade. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i överlåtande bolag som har upplösts genom delningen begära hos styrelsen att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall ska 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om en sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
Gränsöverskridande delning
Ogiltighet Innebörden i en gränsöverskridande delning
30 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan
Ett svenskt aktiebolag får delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas helt eller delvis av en eller flera motsvarande juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under förutsättning
23 Senaste lydelse 2008:805.
inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
att minst en av dessa ska ha hemvist utanför Sverige (gränsöverskridande delning).
Om allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, skall delningen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på övertagande bolags vägnar efter det att det överlåtande bolaget har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
Vid en gränsöverskridande delning ska varje övertagande bolag vara en juridisk person som bildas genom delningen.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
Tillämpliga bestämmelser
31 §
Utöver det som anges i 18 §, ska i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, delnings-planen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
För en gränsöverskridande delning gäller följande allmänna bestämmelser om delning i detta kapitel:
1 § första–tredje styckena om vad en delning innebär,
2 § om delningsvederlag, 4 § om delning när överlåtande bolag har gått i likvidation,
5 § första stycket om övertagande bolags betalningsansvar,
6 § om särskilda rättighetshavares ställning.
32 § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande delning,
För en gränsöverskridande delning gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet:
33 och 34 §§ om delningsplan 35–37 §§ om styrelse-redogörelse,
12 § om kompletterande information,
13–15 och 38 §§ om revisorsgranskning av delningsplanen,
39 § om informationsmeddelande,
16 § första stycket och 40 § om registrering av delningsplanen,
17 § första stycket om att delningsplanen ska underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget och sjätte stycket om ändringar i bolagsordningen,
41, 42 och 60 §§ om tillhandahållande av delningsplanen,
19 § första, andra och fjärde styckena om majoritetskrav m.m.,
20 § om när frågan om delning faller,
43 § om villkorat beslut om godkännande av delningsplanen,
21 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer,
22, 23 och 44–46 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen,
22 a § om förordnande av oberoende sakkunnig,
24 § om kallelse på bolagens borgenärer,
25 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen,
47 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen,
48 § om utfärdande av delningsintyg,
49–51 §§ om registrering av delningen,
28 och 52 §§ om delningens rättsverkningar,
29 § om när frågan om delning faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 27 § ska avse 50 §, och
59 § om särskilda bestämmelser vid delning genom separation.
Vid en gränsöverskridande delning gäller vidare följande särskilda bestämmelser om aktieägares rätt.
53 § om aktieägares rätt till inlösen, och
54–56 §§ om aktieägares rätt till ytterligare ersättning.
32 §
Ett aktiebolag får inte bli föremål för en gränsöverskridande delning om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §.
Ett aktiebolag får inte heller bli föremål för en gränsöverskridande
delning, om delningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Delningsplan m.m.
33 §
Vid en gränsöverskridande delning ska styrelsen i det överlåtande bolaget upprätta en delningsplan. Styrelsen ska underteckna delningsplanen.
Om ett övertagande bolag ska bildas i Sverige i samband med delningen, utgör delningsplanen stiftelseurkund.
34 §
Delningsplanen ska innehålla uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det överlåtande bolaget samt för övertagande bolag,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuell kontant betalning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag,
4. den föreslagna tidsplanen för delningen,
5. delningens sannolika följder för sysselsättningen,
6. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
7. från vilken tidpunkt som transaktioner i det överlåtande bolaget bokföringsmässigt ska anses ingå i övertagande bolag,
8. vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
9. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller verkställande direktör i det överlåtande bolaget,
10. stiftelseurkunder och bolagsordning för övertagande bolag som bildas genom delningen och, vid en partiell delning eller en delning genom separation, eventuella ändringar i det överlåtande bolagets bolagsordning,
11. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som vid fullständig delning ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid partiell delning eller delning genom separation, behållas av det överlåtande bolaget respektive fördelas på övertagande bolag, med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde samt hur de tillgångar eller skulder som inte är
uttryckligen fördelade ska behandlas,
12. den eller de tillämpade metoderna för värderingen,
13. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för delningen,
14. särskilda krav som gäller för tilldelningen av aktier och värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag och skälen för dessa,
15. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 53 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till,
I förekommande fall ska delningsplanen också innehålla uppgifter om
1. de säkerheter som det överlåtande bolagets borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i övertagande bolag beslutas.
Styrelsens redogörelse
35 §
Styrelsen i det överlåtande bolaget ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av delningens lämplighet för bolaget. Redogörelsen ska särskilt beskriva delningens konsekvenser för den framtida verksamheten samt in-
nehålla uppgift om delningens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana företrädare inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 36 och 37 §. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 36 § andra stycket och 37 § andra stycket.
36 §
I styrelsens redogörelse enligt 35 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till aktieägarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. aktiernas utbytesförhållande och, i förekommande fall, kontantersättningen samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. delningens konsekvenser för aktieägarna,
3. inlösenbeloppet vid inlösen enligt 53 § och den metod som har använts för att bestämma det, och
4. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
37 §
I styrelsens redogörelse enligt 35 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. delningens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet,
3. delningens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
Revisorsgranskning
38 §
Vid en gränsöverskridande delning ska revisorsgranskningen enligt 13 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 35–37 §§. Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 35– 37 §§.
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen samt det erbjudna inlösenbeloppet är adekvata. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma utbytesförhållandet och kontantersättningen,
2. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
3. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen och inlösenbeloppet, samt
4. i förekommande fall, särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Vad som sägs i 13 § andra stycket 2 gäller inte i fråga om övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i annan stat än Sverige.
Informationsmeddelande
39 §
Till delningsplanen ska fogas ett meddelande med information till det överlåtande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarnas företrädare, eller, om sådana företrädare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till bolaget. I meddelandet ska anges vilken
dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast fem arbetsdagar före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till delningsplanen.
Registrering av delningsplanen
40 §
Det överlåtande bolaget ska ge in delningsplanen med bifogade handlingar för registrering enligt 16 § första stycket .
Om delningsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska ingivaren även ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det överlåtande bolaget samt form, företagsnamn och säte som föreslagits för övertagande bolag,
2. det överlåtande bolagets organisationsnummer,
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om dessa förfaranden kostnadsfritt kan erhållas, och
4. bolagens adresser.
När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor har avgett enligt 13 och 38 §.
Tillhandahållande av delningsplanen
41 §
Vid en gränsöverskridande delning ska styrelsen i det överlåtande bolaget hålla delningsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 35 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarnas företrädare och för arbetstagare som saknar sådana företrädare. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av delningsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på bolagets webbplats, eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbets-
området gäller 60 § i stället för första stycket andra meningen.
42 §
De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 39 § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 17 §.
Villkorat beslut om godkännande av delningsplanen
43 §
Bolagsstämman i det överlåtande bolaget får villkora beslutet om att godkänna delningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget.
Ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen
44 §
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 22 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av eventuella synpunkter som bolagets intressenter har lämnat, och
3. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
45 §
Vid en gränsöverskridande delning gäller, utöver vad som anges i 22–24 och 44 §§, följande.
Bolagsverket ska avslå ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen, om
1. bestämmelserna i 32 § första stycket förhindrar att det överlåtande bolaget deltar i en gränsöverskridande delning,
2. delningen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 32 § andra stycket, eller
3. delningen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
46 §
Den dag som avses i 24 § andra stycket första meningen får anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av delningsplanen enligt 16 §.
47 §
Vid en gränsöverskridande delning gäller följande, om Bolagsverket med stöd av 25 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en delningsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att delningen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. det överlåtande bolaget inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Utfärdande av delningsintyg
48 §
Vid en gränsöverskridande delning ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av delningsplanen enligt 25 eller 26 §, utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (delningsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av delningsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i annan stat än Sverige ska delningsintyget tillställas behörig myndighet i den staten.
Registrering av en delning när övertagande bolag ska ha hemvist i annan stat än Sverige
49 §
Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige ska det överlåtande bolaget inför registreringen av delningen ge in en kopia av delningsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in inom sex månader från den tidpunkt då delningsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från behörig utländsk myndighet om att övertagande bolag har registrerats, ska Bolagsverket föra in uppgift om delningen och om datum för registreringen i aktiebolagsregistret. Vid fullständig delning ska verket i registret också föra in uppgift om att det överlåtande bolaget har upplösts genom delningen samt uppgift om datum för upplösningen. Verket ska underrätta den eller de utländska myndigheterna om åtgärden.
50 §
Om ett övertagande bolag efter en gränsöverskridande delning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt ska ha sitt hemvist i Sverige, ska styrelsen eller motsvarande förvaltnings- eller ledningsorgan i det överlåtande bolaget anmäla det övertagande bolaget för registrering hos Bolagsverket inom sex månader från den tidpunkt då delningsintyget utfärdades. Anmälan ska innehålla uppgift om vilka som har utsetts att vara styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Till anmälan ska fogas följande handlingar:
1. en kopia av delningsplanen,
2. ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag eller motsvarande oberoende sakkunnig som utsetts av en utländsk behörig myndighet i den stat där det överlåtande bolaget har sitt hemvist, av vilket det framgår att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för det övertagande svenska aktiebolaget.
51 §
Bolagsverket får, i fall som avses i 50 §, registrera ett övertagande bolag endast om
1. verket har fått del av ett delningsintyg,
2. det överlåtande bolaget har lämnat de uppgifter och handlingar som avses i 50 §,
3. bolagsordningen är förenlig med denna lag och annan författning,
4. det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i 1 kap. 4 och 5 §§ och
5. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering.
Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tilllämplig, får delningen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den stat där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
Delningens rättsverkningar
52 §
Vid en gränsöverskridande delning inträder de rättsverkningar som avses i 28 § första stycket vid den tidpunkt som fastställts i den stat där det överlåtande bolaget har eller har haft sitt hemvist. Vid delning av ett svenskt aktiebolag inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då delningen registreras enligt 51 §.
Utöver vad som anges i 28 § gäller följande
1. Aktieägare i det överlåtande bolaget som utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 53 § blir inte aktieägare i övertagande bolag.
2. Det överlåtande bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör från anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan övergår till övertagande bolag.
3. Tillgångar och skulder som inte har fördelats i delningsplanen övergår till övertagande bolag i proportion till den andel av nettotillgångarna som tilldelats respektive bolag genom delningsplanen.
Aktieägares rätt till inlösen
53 §
En aktieägare i det överlåtande bolaget har rätt att få sina aktier inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i delningsplanen, om
1. aktieägaren till följd av delningen skulle bli aktieägare i ett annat bolag,
2. det andra bolaget omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige, och
3. aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna delningsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkännande av delningsplanen anmäla detta till bolaget. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i delningsplanen enligt 34 § första stycket 17. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då delningen fick verkan enligt 51 §.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
54 §
Om det inlösenbelopp som anges i delningsplanen inte är adekvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 53 § rätt till ytterligare ersättning.
55 §
Om det utbytesförhållande för aktier eller andra värdepapper som anges i delningsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare, som inte har fått sina aktier inlösta enligt 53 §, blir otillräckligt kompenserad, har aktieägaren rätt till ytterligare ersättning.
56 §
En aktieägare som vill ha ersättning enligt 54 § eller 55 § får väcka talan mot det överlåtande bolaget. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Om en domstol bestämmer att en aktieägare i ett överlåtande bolag ska ha rätt till ytterligare ersättning enligt 54 § eller 55 §, gäller detta mot övertagande bolag.
Ogiltighet
57 §
Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en delningsplan, får inte föras enbart under åberopande av att det utbytesförhållande mellan aktier eller det inlösenbelopp som anges i delningsplanden inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om utbytesförhållandet mellan aktier eller om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
58 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har fått laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, ska delningen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes
Tidningar svarar överlåtande och övertagande bolag solidariskt.
I fråga om ett beslut att godkänna en delningsplan som avser en gränsöverskridande delning gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket i denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av delningsplanen.
Särskilda bestämmelser vid delning genom separation
59 §
Vid en gränsöverskridande delning genom separation ska följande bestämmelser i detta kapitel inte tillämpas:
– 34 § första stycket 2, 3, 6, 8, 14 och 15 om innehållet i delningsplanen,
– 35–37 §§ om styrelseredogörelse, och
– 55–58 §§ om aktieägares rätt till inlösen och ytterligare ersättning.
Vidare får revisorernas granskning och yttranden begränsas till de omständigheter som anges i 13 § andra stycket.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
60 §
Utöver det som anges i 18 och 41 §§ gäller att i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, delningsplanen med bifogade handlingar ska hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats. Handlingarna ska hållas tillgängliga under minst en månad eller, i fall som avses i 41 §, sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
24 a kap. Gränsöverskridande ombildningar
Vad en gränsöverskridande ombildning innebär
1 § Ett svenskt aktiebolag får ombildas till en motsvarande juridisk person som omfattas av lagstiftningen i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande ombildning).
En gränsöverskridande ombildning sker genom att ett aktiebolag, utan att upplösas överför sitt registrerade säte till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och ombildas till ett bolag som omfattas av lagstiftningen i den staten.
Särskilda begränsningar i rätten att genomföra en gränsöverskridande ombildning
2 § Ett aktiebolag får inte genomföra en gränsöverskridande ombildning, om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion,
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §, eller
4. i likvidation på annan grund och skifte av bolagets tillgångar har påbörjats.
Ett aktiebolag får inte heller genomföra en gränsöverskridande ombildning, om ombildningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Särskilda rättighetshavares ställning
3 § Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det bolag som ska ombildas ska ha minst motsvarande rättigheter i det ombildade bolaget. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt ombildningsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av bolaget.
Ombildningsplan
4 § Styrelsen i det bolag som ska ombildas ska upprätta en plan för ombildningen. Styrelsen ska underteckna ombildningsplanen.
5 § Ombildningsplanen ska innehålla uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det bolag som ska ombildas,
2. form, företagsnamn och säte för bolaget efter ombildning,
3. den föreslagna tidsplanen för ombildningen,
4. vilka rättigheter i bolaget efter ombildning som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i aktiebolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
5. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller den verkställande direktören,
6. eventuella stimulansåtgärder som bolaget varit föremål för eller subventioner som bolaget har mottagit under de senaste fem åren,
7. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 35 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till,
8. ombildningens sannolika följder för sysselsättningen. I förekommande fall ska ombildningsplanen också innehålla uppgifter om
1. de säkerheter som bolagets borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget beslutas.
Till ombildningsplanen ska, i förekommande fall, fogas den handling som utgör stiftelseurkund för det ombildade bolaget samt bolagsordningen för det ombildade bolaget.
Styrelsens redogörelse
6 § Styrelsen i det bolag som ska ombildas ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av ombildningens lämplighet för bolaget. Redogörelsen ska särskilt beskriva ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet samt innehålla uppgift om ombildningens sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 7 och 8 §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 7 § andra stycket och 8 § andra stycket.
7 § I styrelsens redogörelse enligt 6 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till aktieägarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. ombildningens konsekvenser för aktieägarna,
2. inlösenbeloppet och den metod som har använts för att bestämma det,
3. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen enligt 34 §.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
8 § I styrelsens redogörelse enligt 6 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. ombildningens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, och
3. ombildningens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
Revisorsgranskning
9 § Ombildningsplanen och styrelsens redogörelse ska granskas av en eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Revisorn eller revisorerna ska upprätta ett yttrande över granskningen. Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 6–8 §§.
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida det erbjudna inlösenbeloppet är adekvat. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
2. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av inlösenbeloppet, och
3. i förekommande fall, de särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Revisorsyttrandet ska fogas till ombildningsplanen. Första och andra styckena behöver inte tillämpas om samtliga aktieägare i det bolag som ska ombildas har samtyckt till det.
10 § En revisor som avses i 9 § ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, ska revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, ska granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt 10 § gäller bestämmelserna i 9 kap. 40, 45 och 46 §§.
11 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i det bolag som ska ombildas ska ge varje revisor som utför granskning enligt 9 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De ska också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 9 § mot övriga sådana revisorer.
Informationsmeddelande
12 § Till ombildningsplanen ska fogas ett meddelande med information till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare, eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till bolaget. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas.
Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till ombildningsplanen.
Registrering av ombildningsplanen
13 § Det bolag som ska ombildas ska ge in ombildningsplanen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen ska enligt 27 kap. 3 § kungöras.
Om planen inte kungörs i sin helhet, ska det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Om ombildningsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgift om
1. form, företagsnamn och säte för bolaget,
2. det register där bolaget är registrerat och det nummer som används för identifiering i registret,
3. hur borgenärer och, i förekommande fall, minoritetsaktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas och
4. bolagets adress När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor lämnar enligt 9 §.
Tillhandahållande av ombildningsplanen m.m.
14 § Styrelsen ska hålla ombildningsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 6–8 §§ tillgängliga för aktieägarna och för arbetstagarnas företrädare, eller, om sådana inte finns, för arbetstagarna själva. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av ombildningsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på bolagets webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller, i stället för första stycket andra meningen, 37 §.
15 § De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 12 § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 16 §.
När ombildningsplanen ska underställas bolagsstämman
16 § Ombildningsplanen ska underställas bolagsstämman. Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om ombildningsplanens registrering har kungjorts. Vid stämman ska också beslutas om det innehåll som bolagsordningen ska ha efter ombildningen.
Villkorat beslut om godkännande av ombildningsplanen
17 § Bolagsstämman i ett bolag som ska ombildas får villkora beslutet om att godkänna ombildningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget.
Majoritetskrav
18 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av ombildningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns aktier av olika slag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
19 § När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa ombildningsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att ombildningsplanen verkställs.
Underrättelse behöver inte sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen
20 § Det bolag som ska ombildas ska ansöka om tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av ombildningsplanen med därtill fogade handlingar,
2. en kopia av styrelsens redogörelse,
3. en kopia av, i förekommande fall, revisorsyttrandet,
4. en kopia av eventuella synpunkter som kommit in från bolagets intressenter,
5. en kopia av protokollet från den bolagsstämma som avses i 16 §,
6. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m., och
7. intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 19 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
21 § Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 20 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med bolaget och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
22 § Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 20 § om
1. ombildningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning
2. bestämmelserna i 2 § första stycket förhindrar att bolaget genomför en gränsöverskridande ombildning,
3. ombildningen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i sådant syfte som avses i 2 § andra stycket, eller
4. ombildningen förutsätter ett förfarande enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
Kallelse på bolagets borgenärer
23 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 22 §, ska verket kalla bolagets borgenärer. Verket ska dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Denna dag får infalla tidigast tre månader från registreringen av ombildningsplanen enligt 13 §. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att borgenären, om han eller hon inte motsätter sig ansökan, ska anses ha medgett den.
Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.
När Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av ombildningsplanen
24 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 23 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge bolaget tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i bolaget har sitt säte.
När allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av ombildningsplanen
25 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av ombildningsplan har överlämnats till domstol enligt 24 §, gäller följande.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att ombildningen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. bolaget inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Utfärdande av ombildningsintyg
26 § När det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen enligt 24 eller 25 §, ska Bolagsverket för bolaget utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (ombildningsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av ombildningsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Ombildningsintyget ska tillställas den eller de behöriga myndigheterna i den stat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt registrerade säte.
Registrering av en ombildning av ett dittills svenskt aktiebolag
27 § Inför registreringen av ombildningen ska bolaget ge en kopia av ombildningsplanen till den behöriga myndigheten i den stat där bolaget ska ha sitt säte.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att ombildningen har ägt rum, ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om ombildningen.
Anmälan för registrering vid en ombildning av en dittills utländsk juridisk person
28 § Om en utländsk juridisk person efter ombildning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt ska utgöra ett svenskt aktiebolag, ska styrelsen eller motsvarande förvaltnings- eller ledningsorgan i det bolag som ska ombildas anmäla ombildningen för registrering hos Bolagsverket inom sex månader från den tidpunkt då ombildningsintyget utfärdades. Anmälan ska innehålla uppgift om vilka som har utsetts att vara styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det ombildade bolaget.
Till anmälan ska fogas följande handlingar:
1. en kopia av ombildningsplanen,
2. ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag eller motsvarande oberoende sakkunnig som utsetts av en utländsk behörig myndighet i den stat där det bolag som ska ombildas har sitt hemvist, av vilket det framgår att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för det svenska aktiebolaget.
Bolagsverkets kontroll och registrering vid en ombildning av en dittills utländsk juridisk person
29 § Bolagsverket får, i fall som avses i 28 §, registrera en ombildning endast om
1. Bolagsverket har fått del av ett ombildningsintyg,
2. det bolag som ska ombildas har lämnat de uppgifter och handlingar som avses i 28 §,
3. bolagsordningen är förenlig med denna lag och annan författning,
4. det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i 1 kap. 4 och 5 §§ och
5. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering.
Om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, får ombildningen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det ombildade bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behörig myndighet i den stat där det bolag som ska ombildas har sitt hemvist om registreringen.
Ombildningens rättsverkningar
30 § Vid ombildningen inträder följande rättsverkningar.
1. Det ombildade bolaget får sitt registrerade säte i en annan medlemsstat och får en ändrad rättslig form enligt lagstiftningen i den staten.
2. Bolagets tillgångar och skulder övergår till att vara det ombildade bolagets tillgångar och skulder.
3. Aktieägare i bolaget fortsätter att vara aktieägare i det ombildade bolaget, såvida de inte utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 34 §.
4. Bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande ombildningen får verkan övergår till att vara det ombildade bolagets rättigheter och skyldigheter. De rättsverkningar som avses i första stycket inträder vid den tidpunkt som har fastställts i den medlemsstat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist. Om bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då ombildningen registreras i aktiebolagsregistret enligt 29 §.
Frågan om ombildning faller
31 § Bolagsverket ska förklara att frågan om ombildning har fallit, om
1. ansökan enligt 20 § om tillstånd att verkställa ombildningsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 28 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 28 § eller har vägrat registrering enligt 29 §.
Ogiltighet
32 § Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en ombildningsplan får inte föras enbart under åberopande av att det inlösenbelopp som anges i ombildningsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
33 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av ombildningsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
I fråga om ett beslut att godkänna en ombildningsplan gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av ombildningsplanen enligt 24 eller 25 §.
Aktieägares rätt till inlösen
34 § En aktieägare i ett bolag som ska ombildas har rätt att få sina aktier inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i ombildningsplanen, om aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna ombildningsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkän-
nande av ombildningsplanen anmäla detta till bolaget. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i ombildningsplanen enligt 5 §. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då ombildningen fick verkan enligt 30 §.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
35 § Om det inlösenbelopp som anges i ombildningsplanen inte är adekvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 34 § rätt till ytterligare ersättning.
En aktieägare som vill ha ersättning enligt första stycket får väcka talan mot bolaget. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Borgenärers rätt att väcka talan i Sverige under två år från det att ombildningen fått verkan.
36 § Den som har en fordran på ett svenskt aktiebolag som ombildats enligt detta kapitel får, om fordringen har uppkommit före dagen för kungörelse av uppgift om registrering av ombildningsplanen enligt 15 § första stycket, väcka talan mot det ombildade bolaget vid rätten i den ort där styrelsen hade sitt säte före ombildningen.
Om talan inte väcks inom två år från den tidpunkt då ombildningen fick verkan i den medlemsstat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist, är rätten att väcka talan med stöd av första stycket förlorad.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
37 § I stället för det som anges i 14 § första stycket andra meningen, ska i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ombildningsplanen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webb-
plats under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
29 kap.
2 §24
En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra stycket samt 10 kap. 18 § andra stycket denna lag samt 4 kap.3 och 6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lekmannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga
Första och andra styckena gäller även den revisor eller oberoende sakkunnig som utför granskning i samband med ett gränsöverskridande förfarande enligt 23 kap., 24 kap. eller 24 a kap.
31 kap.
2 §25
Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,
2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,
2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 §, 24 kap. 22 §
eller 24 a kap. 20 §,
24 Senaste lydelse 2019:1249. 25 Senaste lydelse 2020:613.
3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,
3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 §, 24 kap. 29 § eller 24 a kap.
32 § att förklara att frågan om
fusion, delning eller ombildning har fallit,
4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,
4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §, 24 kap.
48 § eller 24 a kap. 26 §,
4 a. beslut om betalningsskyldighet enligt 23 kap. 21 a § andra stycket, 24 kap. 22 a § andra stycket eller 24 a kap. 21 § andra stycket,
5. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,
6. beslut enligt 27 kap. 6 § eller 6 a § att avregistrera en företrädare, en postadress eller en e-postadress,
7. beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,
8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §. Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av ett företagsnamn enligt 27 kap. 2 § överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
dels att 16 kap. 20 §, 48 § och 23 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 16 kap. 48 § och 23 kap. 4 § ska
upphöra att gälla,
dels att nuvarande 16 kap. 13, 14, 18, 24, 30, 32, 33, 37, 38, 39, 41,
42, 43, 44, 45, 47 och 51 §§ och 23 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 16 kap. 30 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tio nya paragrafer, 16 kap. 20, 30 a,
30 b, 33 a, 33 b, 36 a, 39 a och 41 a–41 c §§ av följande lydelse,
dels att det närmast före de nya 16 kap. 30 a och 36 a §§ ska införas
rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
13 §
Fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar.
Fusionsplanen ska även läggas fram för godkännande av stämman i den övertagande föreningen, om minst fem procent av de röstberättigade i den föreningen begär det. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att en uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 19 kap. 5 §.
En stämma som avses i första stycket får hållas tidigast en månad efter det att uppgiften om registreringen av fusionsplanen har kungjorts.
Denna paragraf gäller inte vid en fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.
Om fusionen föranleder ändringar i stadgarna, ska dessa beslutas senast vid den stämma där fusionsplanen godkänns.
14 §
Om en fråga om godkännande av en fusionsplan ska läggas fram på en föreningsstämma enligt 13 §, ska kallelsen till stämman innehålla information om det huvudsakliga innehållet i fusionsplanen.
Styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgänglig för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en månad före den stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen har sitt säte.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de personer enligt första stycket som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de personer enligt andra stycket som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
18 §
Den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 12 §, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska bifogas ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen, 1. en kopia av fusionsplanen
med därtill fogade handlingar,
2. intyg från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att föreningarnas kända borgenärer har underrättats enligt 17 § och, i ett sådant fall som avses i 12 § andra stycket, att samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen, och
3. en kopia av protokollen från de föreningsstämmor som avses i 13 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Ansökan ska avvisas om sökanden inte gör det.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
20 §
Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 18 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med de fusionerande föreningarna och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
24 §
Styrelsen för den övertagande föreningen ska anmäla fusionen för registrering i föreningsregistret. Vid kombination ska styrelsen för registrering även anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Anmälan ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd att verkställa fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft.
Bestämmelserna i 45 § andra stycket ska tillämpas om
1. någon av de föreningar som deltar i fusionen, eller något annat företag som genom fusion har gått upp i någon av dessa föreningar tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom tre år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom fyra år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. någon av föreningarna fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Tillämpliga bestämmelser Innebörden i en gränsöverskridande fusion
30 §
En svensk ekonomisk förening får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person (utländsk förening) med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha en sådan hemvist om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
I fråga om en gränsöverskridande fusion gäller
1 § om vad en fusion innebär, 3 § om fusion när en överlåtande förening har gått i likvidation,
4 § om särskilda rättighetshavares ställning,
31 och 32 §§ om fusionsplan, 33 § om styrelsernas redogörelser,
8 § om kompletterande information,
10, 11 och 34–36 §§ om revisorsgranskning, varvid det som sägs i 10 och 11 §§ om 9 § i stället ska avse 34 §,
12 § första stycket och 37 och 38 §§ om registrering av fusionsplanen,
13 § om när fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman,
14 § andra stycket och 39 § om tillhandahållande av fusionsplanen,
15 och 16 §§ om föreningsstämmans prövning,
40 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
17 § om underrättelse till kända borgenärer,
18–20 och 41 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
21 § om kallelse på föreningarnas borgenärer,
22 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
23 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
42 § om utfärdande av fusionsintyg,
43–46 §§ om registrering, 25 och 47 §§ om fusionens rättsverkningar,
26 § om när frågan om fusion faller, varvid det som sägs om 24 § i stället ska avse 44 §,
27 § om en medlems rätt att säga upp sitt medlemskap,
48 § om särskilt bokslut
Tillämpliga bestämmelser
30 a §
För en gränsöverskridande fusion gäller följande allmänna bestämmelser om fusion i detta kapitel
– 1 § om vad en fusion innebär,
– 3 § om fusion när en överlåtande förening har gått i likvidation,
– 4 § om särskilda rättighetshavares ställning, och
– 30 b § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion.
För en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet,
– 31 och 32 §§ om fusionsplan, – 33–33 b §§ om styrelseredogörelser,
– 8 § om kompletterande information,
– 10, 11 och 34–36 §§ om revisorsgranskning, varvid det som sägs i 10 och 11 §§ om 9 § i stället ska avse 34 §,
– 36 a § om informationsmeddelande,
– 12 § första stycket och 37 och 38 §§ om registrering av fusionsplanen,
– 13 § om när fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman,
– 39 och 39 a §§ om tillhandahållande av fusionsplanen m.m.,
– 15 och 16 §§ om föreningsstämmans prövning,
– 40 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
– 17 § om underrättelse till kända borgenärer,
– 18–20, 41 och 41 a §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 21 och 41 b §§ om kallelse på föreningarnas borgenärer,
– 22 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 41 c § om när allmän domstol ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 42 § om utfärdande av fusionsintyg,
– 43–46 §§ om registrering, – 25 och 47 §§ om fusionens rättsverkningar,
– 26 § om när frågan om fusion faller, varvid det som sägs om 24 § i stället ska avse 44 §, och
– 27 § om en medlems rätt att säga upp sitt medlemskap.
30 b §
En ekonomisk förening får inte delta i en gränsöverskridande fusion, om den är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 17 kap. 11 och 16 §§.
En ekonomisk förening får inte heller delta i en gränsöverskridande fusion, om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
32 §26
En fusionsplan enligt 31 § ska innehålla uppgifter om
1. de fusionerande föreningarnas form, företagsnamn och säte,
2. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,
2. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontantersättning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och förekommande värdepapper i den övertagande föreningen,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor som andelar och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,
6. från vilken tidpunkt som de fusionerande föreningarnas transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,
7. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av särskilda rättigheter i den överlåtande föreningen ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för innehavarna,
8. arvode och andra särskilda förmåner som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare,
9. stadgarna för den övertagande föreningen,
26 Senaste lydelse 2018:1692
10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och
10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen,
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för att fastställa villkoren för fusionen.
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för att fastställa villkoren för fusionen,
och
12. rätten till uppsägning av medlemskap enligt 27 §.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla en
uppgift om hur arbetstagarna del-
tar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla upp-
gifter om
1. De säkerheter som föreningarnas borgenärer erbjuds, och
2. hur arbetstagarna deltar i
den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om den övertagande föreningens form, företagsnamn och säte.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om den övertagande föreningens form, företagsnamn och säte.
Uppgift ska också lämnas om stiftelseurkund eller motsvarande handlingar för bildande av den övertagande föreningen.
33 §
Styrelsen i var och en av de föreningar som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. I redogörelsen ska det också
anges vilka rättsliga och ekono-
Styrelsen i var och en av de föreningar som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Redogörelsen ska särskilt be-
skriva fusionens konsekvenser för
miska aspekter som beaktades när villkoren för fusionen bestämdes. Redogörelsen ska även innehålla
uppgifter om fusionens sannolika konsekvenser för medlem-
mar, borgenärer och anställda. Om styrelsen i skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska det bifogas till redogörelsen.
föreningens framtida verksamhet
samt innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 33 a och 33 b §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 33 a § andra stycket och 33 b § andra stycket.
33 a §
I styrelsens redogörelse enligt 33 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till medlemmarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. fusionens konsekvenser för medlemmarna, och
3. hur medlemmarna ska förfara för att utöva sin rätt till uppsägning enligt 27 §.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga medlemmar i föreningen samtycker till det.
33 b §
I styrelsens redogörelse enligt 33 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för föreningens verksamhet, och
3. fusionens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i föreningens styrelse.
Informationsmeddelande
36 a §
Till fusionsplanen ska fogas ett meddelande med information till den fusionerade föreningens medlemmar, borgenärer och arbetstagarföreträdare eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva om att de får lämna synpunkter på planen till de fusionerande föreningarna. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den föreningsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen, eller, om fusionsplanen i en övertagande förening enligt 13 § andra stycket inte underställs föreningsstämman i den föreningen, femte arbetsdagen före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
37 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 12 § att lämna in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska skyldigheten fullgöras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är bifogade planen är skrivna på något annat språk än svenska, ska sökanden lämna in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländska behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte lämnas in.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är bifogade planen är skrivna på något annat språk än svenska, ska ingivaren även lämna in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländska behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte lämnas in.
38 §27
I anmälan om registrering enligt 37 § ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för var och en av de fusionerande föreningarna,
2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och i förekommande fall medlemmar ska gå till väga för att utöva sina rättigheter samt de adresser där det kostnadsfritt finns tillgång till fullständig information om detta
förfarande, och
3. hur borgenärer och i förekommande fall medlemmar ska gå till väga för att utöva sina rättigheter samt de adresser där det kostnadsfritt finns tillgång till fullständig information om dessa
förfaranden, och
4. föreningarnas adresser. När registreringen kungörs enligt 19 kap. 5 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i första stycket 1–3.
I 31 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett enligt 34 eller 35 §.
27 Senaste lydelse 2018:1692.
39 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 33 § tillgängliga för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar, innehavare av förlagsandelar, arbetstagarorganisa-
tioner som företräder arbetstagare hos föreningen och arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna
ska hållas tillgängliga hos före-
ningen på den ort där styrelsen ska ha sitt säte under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas.
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 33 § tillgängliga för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar samt för arbetsta-
garnas företrädare eller, om sådana inte finns, arbetstagarna själva.
Handlingarna ska, under minst sex
veckor före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på föreningens webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation.
Om fusionsplanen enligt 13 § första stycket inte behöver underställas föreningsstämman i den övertagande föreningen, gäller i stället att handlingarna ska hållas tillgängliga under minst sex veckor före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
39 a §
De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 36 a §
ska tillhandahållas medlemmarna på den föreningsstämma som avses i 13 §.
41 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 18 § göras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska ansökan göras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 18 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av revisorsyttrandet eller, i förekommande fall, den rapport som en oberoende sakkunnig enligt 35 § första stycket har upprättat,
3. en kopia av eventuella synpunkter som föreningens intressenter har lämnat, och
4. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
41 a §
Vid Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd till verkställande av en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som anges i 19–21 och 41 §§, andra stycket samt 41 b §.
Bolagsverket ska avslå ansökan, om
1. bestämmelserna i 30 b § första stycket förhindrar att en eller flera av de svenska föreningarna deltar i en gränsöverskridande fusion,
2. fusionen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 30 b § andra stycket, eller
3. fusionen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
41 b §
Den dag som avses i 21 § andra stycket första meningen får anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen enligt 12 §.
41 c §
Vid en gränsöverskridande fusion gäller följande, om Bolagsverket med stöd av 22 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en fusionsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att fusionen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. de föreningar som deltar i fusionen inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
42 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket för varje svensk förening som deltar i fusionen utfärda ett intyg om att den del av fusionsförfarandet som regleras av svensk lag har genomförts på föreskrivet sätt.
Intyget ska utfärdas sedan
1. ett beslut om tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 22 eller 23 § har fått laga kraft, och
2. den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen i övrigt har fullgjort det som krävs enligt denna lag
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det
finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 22 eller 41 c §, för varje
svensk förening som deltar i fusionen utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (fusionsintyg). Ett
sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot föreningsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Ett intyg får inte utfärdas om det har väckts en talan mot föreningsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte slutligt har avgjorts.
Beslut om utfärdande av fusionsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater.
43 §
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i en annan stat än Sverige, ska en svensk förening som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen lämna in det fusionsintyg som avses i 42 §, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, till den behöriga myndigheten i den staten. Intyget ska lämnas in inom
sex månader från den tidpunkt då det utfärdades.
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i en annan stat än Sverige, ska en svensk förening som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in en kopia av fusionsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in
inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har genomförts, ska Bolagsverket i föreningsregistret föra in en uppgift om att den eller de svenska överlåtande föreningar som har deltagit i fusionen har upplösts.
44 §
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i föreningsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i den övertagande föreningen inom sex månader från den tidpunkt då ett intyg enligt 42 § utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i föreningsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i den övertagande föreningen inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
45 §
Bolagsverket får registrera fusionen enligt 44 § endast om
1. verket har utfärdat ett intyg
enligt 42 § för varje svensk före-
ning som deltar i fusionen
1. verket har utfärdat ett fu-
sionsintyg för varje svensk före-
ning som deltar i fusionen,
2. de utländska föreningar som
deltar i fusionen har gett in motsvarande intyg från behöriga myndigheter i de stater där de är registrerade, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, och
2. verket har fått del av ett fu-
sionsintyg för varje utländsk förening som deltar i fusionen,
3. det inte heller i övrigt finns
något hinder mot registrering av fusionen
3. de utländska föreningar som
deltar i fusionen har gett in en kopia av fusionsplanen, och
4. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen.
47 §
Vid en gränsöverskridande fusion uppkommer de rättsverkningar som avses i 25 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där den övertagande föreningen har sin hemvist. Om den övertagande föreningen har sin hemvist i Sverige, uppkommer rättsverkningarna vid registreringen av fusionen i föreningsregistret enligt 44 §.
Utöver 25 § första stycket gäller att de fusionerande föreningarnas rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden, och som finns vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan, överförs till den övertagande föreningen.
Utöver 25 § första stycket gäller att de fusionerande föreningarnas rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden, och som finns vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan, övergår till den övertagande föreningen.
51 §
Vid en fusion enligt 49 eller 50 § ska de bestämmelser som anges i 30 § tillämpas, dock med följande avvikelser.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 32 § första stycket 2, 3
och 5.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 32 § första stycket 2, 3, 5
och 12.
2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 10, 11 och 34–36 §§ och om föreningsstämmans prövning av fusionsplanen i 13 § första stycket ska inte tillämpas.
3. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller 29 § i stället för 25 § första stycket 1–4. Det som sägs om en överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 49 eller 50 § gälla bolaget. Det som sägs om en överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 49 eller 50 § gälla bolaget.
23 kap.
1 §28
Bolagsverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om verket har
1. prövat en ansökan enligt 6 kap. 16 § om att kalla till föreningsstämma,
2. prövat en ansökan enligt 7 kap. 16 § om att utse en ersättare för en styrelseledamot,
3. prövat en ansökan enligt 8 kap. 9, 10, 29, 30 eller 31 § om att utse eller entlediga en revisor,
4. beslutat enligt 8 kap. 17 § första stycket att en förening ska ha en revisor som är auktoriserad eller godkänd revisor eller utsett en viss revisor enligt 8 kap. 17 § andra stycket,
5. prövat en ansökan enligt 9 kap. 2 eller 3 § om att utse en särskild granskare,
6. prövat ett tillståndsärende enligt 7 kap. 8, 30 eller 38 §, 8 kap. 11, 14 eller 22 §, 15 kap. 1 § 2 eller 16 kap. 18 §,
7. förklarat enligt 16 kap. 26 § att en fusion har fallit,
8. vägrat att utfärda ett intyg enligt 16 kap. 42 §,
28 Senaste lydelse 2018:1692.
8 a. beslutat om betalningsskyldighet enligt 16 kap. 20 § andra stycket,
9. tagit bort en förening ur föreningsregistret enligt 18 kap. 8 §, 10. skrivit av en anmälan om registrering enligt 19 kap. 3 § eller vägrat registrering av något annat än ett företagsnamn,
11. avregistrerat någon enligt 19 kap. 9 §, eller 12. förelagt eller dömt ut vite enligt 22 kap. 3 §. Ett överklagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
dels att 10 kap. 25 a § och 12 kap. 18 § ska upphöra att gälla,
dels att nuvarande 10 kap. 25 b § ska betecknas 10 kap. 25 a §,
dels att 10 kap. 1, 19, 20, 22, 25, 25 a och 26 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap.
1, 13, 14 och 16 §§ och den nya 10 kap. 25 a ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tolv nya paragrafer, 10 kap. 30 a–30 l §§ av
följande lydelse, och närmast före 10 kap. 26 §, 30 a och 30 g §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att det närmast före 10 kap. 26 § ska införas en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
1 §29
För bankaktiebolag gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.
I fråga om bankaktiebolag ska det som föreskrivs om Bolagsverket i följande bestämmelser i stället gälla Finansinspektionen:
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
och
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a §aktiebolagslagen.
2. 23 kap. 21 a och 45 a § aktiebolagslagen,
3. 24 kap. 22 a och 45 § aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap.21 och 22 §§aktiebolagslagen.
29 Senaste lydelse 2014:557.
19 §30
Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 23 kap.19–21, 22–24 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället tillämpas 20– 22 §§ detta kapitel. I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 23 kap. 19–21, 22–24 och 45 §§, 45 a § första
stycket samt 45 b och 45 c §§ aktie-
bolagslagen (2005:551). I stället tillämpas 20–22 §§ detta kapitel. I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
20 §31
När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av bolagsordningen enligt 3 kap. 3 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
30 Senaste lydelse 2009:711. 31 Senaste lydelse 2013:455.
22 §32
En ansökan enligt 20 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,
4. bolagens borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 21 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
25 §33
Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller vad som sägs i denna paragraf.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det
32 Senaste lydelse 2009:711. 33 Senaste lydelse 2013:455.
att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 21 och 22 §§ i tillämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
25 a §
I stället för föreskrifterna i 23 kap. 52 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 52 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 20–22 §§.
I stället för föreskrifterna i 23 kap. 56 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 56 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 20–22 §§.
Inhemsk delning
26 §34
När ett bankaktiebolag deltar i en delning tillämpas 27–30 §§.
När ett bankaktiebolag deltar i en inhemsk delning tillämpas 27–30 §§.
34 Senaste lydelse 2005:932.
Ett bankaktiebolag får inte genom delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd eller registrering till ett bolag som inte har tillstånd eller inte har registrerats.
Ett bankaktiebolag får inte genom inhemsk delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd eller registrering till ett bolag som inte har tillstånd eller inte har registrerats.
Gränsöverskridande delning
30 a §
När ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande delning tillämpas inte 24 kap. 21– 26 och 44 §§ samt 45 § första stycket, 46 och 47 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället tillämpas 30 b–30 d §§ detta kapitel.
30 b §
När delningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om delningsplanen har registrerats enligt 24 kap. 16 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att delningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
30 c §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en delningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
30 d §
En ansökan enligt 30 b § ska avslås om
1. delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:759) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som
ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid partiell delning eller delning genom separation, revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
5. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 30 c § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
6. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 kap. 45 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
30 e §
Om ett övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt denna lag, gäller ut-
över vad som föreskrivs i 24 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) att Bolagsverket får registrera det övertagande bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
30 f §
I stället för föreskrifterna i 24 kap. 58 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 kap. 58 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa delningsplanen enligt 30 b– 30 d §§.
Ombildning
30 g §
När ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande ombildning gäller inte 24 a kap. 19 , 20 och 23 – 25 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället gäller 30 h– 30 j §§ i detta kapitel.
30 h §
När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om ombildningsplanen har registrerats enligt 24 a kap. 13 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att ombildningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
30 i §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en ombildningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
30 j §
En ansökan enligt 30 h § ska avslås om
1. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 30 i § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att ombildningen inte kan anses förenlig
med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
2. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 a kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
30 k §
Om en utländsk juridisk person efter ombildning ska utgöra ett svenskt aktiebolag som ska bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt denna lag gäller, utöver det som föreskrivs i 24 a kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551) , att Bolagsverket får registrera bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
30 l §
I stället för föreskrifterna i 24 a kap. 33 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket och 24 a kap. 33 § första stycket aktiebolagslagen gäller att talan inte får väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa ombildningsplanen enligt 30 h–30 j §§.
11 kap.
1 §35
Det som enligt 10 kap. gäller för bankaktiebolag ska även gälla för kreditmarknadsbolag utom bestämmelserna om fusion i 18 §, om likvidation i 31–34 §§ och om företagsnamn i 35 och 36 §§.
Bestämmelserna om fusion i 10 kap. 19–25 b §§ gäller bara vid fusion mellan ett kreditmarknadsbolag och ett annat bolag och bara om en bank inte är övertagande bolag. Ärenden som avser tillstånd enligt 20, 25 eller 40 § prövas av Finansinspektionen.
Bestämmelserna om fusion i 10 kap. 19–25 b §§ gäller bara vid fusion mellan ett kreditmarknadsbolag och ett annat bolag och bara om en bank inte är övertagande bolag. Ärenden som avser tillstånd enligt 20, 25, 30 b, 30 h eller 40 § prövas av Finansinspektionen.
12 kap.
1 §36
För kreditmarknadsföreningar gäller föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
Det som föreskrivs om Bolagsverket i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar ska, i fråga om kreditmarknadsföreningar, i stället gälla Finansinspektionen.
Det som föreskrivs om Bolagsverket i 16 kap. 20 och
41 a §§ lagen om ekonomiska
föreningar ska, i fråga om kreditmarknadsföreningar, i stället gälla Finansinspektionen.
13 §37
Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället tillämpas 14–16 §§ i detta kapitel. När
Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§,
41 a § första stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar. I stället
35 Senaste lydelse 2018:1680. 36 Senaste lydelse 2018:725. 37 Senaste lydelse 2018:725.
fusionen avser en kreditmarknadsförening och ett helägt dotteraktiebolag gäller 14–16 §§ i tillämpliga delar. Det som föreskrivs där om överlåtande förening ska i stället avse dotteraktiebolaget.
tillämpas 14–16 §§ i detta kapitel. När fusionen avser en kreditmarknadsförening och ett helägt dotteraktiebolag gäller 14–16 §§ i tillämpliga delar. Det som föreskrivs där om överlåtande förening ska i stället avse dotteraktiebolaget.
14 §38
När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar, ska såväl den eller de överlåtande föreningarna som den övertagande föreningen ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska föreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av stadgarna enligt 3 kap. 3 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och senast två år efter det att registreringen av planen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått
laga kraft och som har meddelats
med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
38 Senaste lydelse 2018:725.
16 §39
Finansinspektionen ska avslå en ansökan enligt 14 §, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. föreningarnas borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 15 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen besluta att tillståndsfrågan ska vila under högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
39 Senaste lydelse 2009:711.
1.4. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)
dels att 11 kap. 38 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före nuvarande 11 kap. 38 § ska utgå,
dels att nuvarande 11 kap. 39 § ska betecknas 11 kap. 38 §, nuva-
rande 11 kap. 40 § ska betecknas 11 kap. 39 § och nuvarande 11 kap. 41–44 §§ ska betecknas 11 kap. 40–43 §§,
dels att 11 kap. 1, 32, 33, 35 och 37 §§, 12 kap. 81, 82, 84 och 86 §§
och 13 kap. 32, 33 och 35 §§ samt de nya 11 kap. 38, 39 och 44 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 11 kap. 39 § ska sättas närmast före
den nya 11 kap. 38 §, rubriken närmast före 11 kap. 40 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 39 §, rubriken närmast före 11 kap. 41 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 40 §, rubriken närmast före 11 kap. 42 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 41 §, rubriken närmast före 11 kap. 43 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 42 § och rubriken närmast före 11 kap. 44 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 43 §, och
dels att det ska införas elva nya paragrafer, 11 kap. 44 a–44 k §§,
och närmast före 11 kap. 44 f § och den nya 11 kap. 39 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
1 §40
För försäkringsaktiebolag gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.
I fråga om försäkringsaktiebolag ska det som anges om Bolagsverket i följande bestämmelser i stället gälla Finansinspektionen:
40 Senaste lydelse 2014:552.
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
och
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a och 45 a §§aktiebolagslagen
3. 24 kap. 22 a och 45 §§ aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap. 21 och 22 §§ aktiebolagslagen .
Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för försäkringsaktiebolag.
32 §
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 23 kap.19–21, 22–24 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 33–35 §§ detta kapitel. I 37 § finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 23 kap. 19–21, 22–24 och 45 §§, 45 a §
första stycket samt 45 b och 45 c §§
aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 33–35 §§ detta kapitel. I 37 § finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
33 §41
När fusionsplanen gäller i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen
41 Senaste lydelse 2013:456.
(2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
35 §
En ansökan enligt 33 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,
4. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 34 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas och andra borgenärers intressen, eller
5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
37 §42
Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått
laga kraft. Bolagsverket ska efter
en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
38 §
I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 52 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande för ett försäkringsaktiebolag.
I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 56 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande för ett försäkringsaktiebolag.
Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 52 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att
Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 56 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att
42 Senaste lydelse 2020:400.
Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Inhemsk delning
39 §43
Ett försäkringsaktiebolag får inte genom delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd till ett bolag som inte har ett sådant tillstånd.
När ett försäkringsaktiebolag genomför en inhemsk delning tillämpas 40–43 §§.
Ett försäkringsaktiebolag får inte genom inhemsk delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd till ett bolag som inte har ett sådant tillstånd.
Gränsöverskridande delning
44 §
I stället för 24 kap. 26 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att allmän domstol ska avslå en ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen om
1. det inte av Finansinspektionens yttrande framgår att
a) försäkringsaktiebolagets försäkringstagare och andra borgenärer har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 42 § 1, eller
b) de deltagande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen kan anses för-
När ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande delning tillämpas inte 24 kap. 21– 26 och 44 §§ samt 45 § första stycket, 46 och 47 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället tillämpas 44 a–44 e §§ detta kapitel.
43 Senaste lydelse 2013:456.
enlig med försäkringstagares och andra fordringsägares intressen, och
2. det inte visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar.
Att någon av försäkringsaktiebolagets borgenärer motsätter sig ansökan innebär inte att ansökan ska avslås, om Finansinspektionens yttrande ger grund för att tillstånd ska ges.
Om domstolen anser det nödvändigt får den begära att Finansinspektionen kompletterar sitt yttrande.
44 a §
När delningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om delningsplanen har registrerats enligt 24 kap. 16 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att delningsplanen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har
meddelats med anledning av sådana ansökningar.
44 b §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en delningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
44 c §
En ansökan enligt 44 a § ska avslås om
1. delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:759) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid partiell delning eller delning genom separation, revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
5. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 44 b § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
6. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 kap. 45 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
44 d §
Om ett övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska bedriva försäkringsrörelse enligt denna lag får Bolagsverket, utöver det som föreskrivs i 24 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) , registrera det övertagande bolaget endast om Finansinspektionen ge-
nom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
44 e §
I stället för föreskrifterna i 24 kap. 58 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 kap. 58 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa delningsplanen enligt 44 a–44 c §§.
Ombildning
44 f §
När ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande ombildning gäller inte 24 a kap. 19 , 20 och 23 – 25 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället gäller 44 g–44 j §§ i detta kapitel.
44 g §
När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om om-
bildningsplanen har registrerats enligt 24 a kap. 13 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att ombildningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
44 h §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en ombildningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
44 i §
En ansökan enligt 44 g § ska avslås om
1. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 44 h § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att ombildningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
2. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 a kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
44 j §
Om en utländsk juridisk person efter ombildning ska utgöra ett svenskt aktiebolag som ska bedriva försäkringsrörelse enligt denna lag gäller, utöver det som föreskrivs i 24 a kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551) , att Bolagsverket får registrera bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
44 k §
I stället för föreskrifterna i 24 a kap. 33 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 a kap. 33 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa ombildningsplanen enligt 44 g–44 i §§.
12 kap.
81 §44
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§, 41 a § första
stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen
om ekonomiska föreningar tilllämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
82 §45
När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om eko-
44 Senaste lydelse 2020:400. 45 Senaste lydelse 2013:456.
nomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och
fått laga kraft.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
84 §
En ansökan enligt 82 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 83 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas eller andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
86 §46
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
13 kap.
32 §47
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§, 41 a §
första stycket samt 41 b och 41 c §§
lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i
46 Senaste lydelse 2020:400. 47 Senaste lydelse 2020:400.
tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33– 35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
33 §48
När fusionsplanen gäller i samtliga föreningar, ska såväl den eller de överlåtande försäkringsföreningarna som den övertagande försäkringsföreningen ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsföreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 8 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bo-
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om be-
48 Senaste lydelse 2018:731.
lagsverket om beslut som har fått
laga kraft och som har meddelats
med anledning av sådana ansökningar.
slut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
35 §
En ansökan enligt 33 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 34 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen förklara att ärendet ska vila under en viss tid som inte får överstiga sex månader.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs att 10 kap.1, 2, 10, 11, 13, 15, 40, 41, 43, 45, 61, 62 och 64 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
1 §
För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver aktiebolagslagen.
Vid tillämpningen av 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 § andra stycket och 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen ska det som sägs om Bolagsverket avse Finansinspektionen.
Vid tillämpningen av
1. 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 §
andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a § och 45 a §§aktiebolagslagen,
3. 24 kap. 22 a och 45 §§ aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap. 21 och 22 §§ aktiebolagslagen ,
ska det som sägs om Bolagsverket avse Finansinspektionen.
2 §49
Följande bestämmelser i 11 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag:
– 4–6 §§ om bolagsstämma, – 7, 7 a och 8–11 §§ om bolagets ledning, – 12 och 13 §§ om revision, – 14 och 15 §§ om vissa penninglån och emissioner i livförsäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst,
49 Senaste lydelse 2020:994.
– 16–19 §§ om värdeöverföringar från och överskottshantering i livförsäkringsaktiebolag,
– 20 och 21 §§ om ombildning till livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst,
– 22–29 §§ om minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden och reservfonden,
– 30 § om lån m.m. till närstående, – 38 § och 39 §§ om särskilt
bokslut och ogiltighet vid fusion,
– 38 § om ogiltighet vid fusion,
– 40–44 §§ om delning, – 39–43 §§ om inhemsk delning,
– 44–44 e §§ om gränsöver-
skridande delning
– 44 f–44 k §§ om gränsöverskridande ombildning
– 46 och 47 §§ om likvidation, och – 51 § om skadestånd. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag och livförsäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag.
10 §
Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag tillämpas 11– 13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap.19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551).
Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag tillämpas 11– 13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap. 19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§, 45 a § första
stycket samt 45 b och 45 c §§
11 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det
att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått
laga kraft och som har meddelats
med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
13 §
En ansökan enligt 11 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 12 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Vid fusion genom kombination ska en ansökan också avslås om revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551)
inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
15 §50
Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om en ansökan. Finansin-
spektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
40 §51
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1–16, 20, 24–40,
41 a § andra stycket och 42–51 §§
lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som
50 Senaste lydelse 2020:402. 51 Senaste lydelse 2020:402.
om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
41 §52
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga
kraft.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
43 §
En ansökan enligt 41 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 42 § eller de fusioner-
52 Senaste lydelse 2020:402.
ande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
45 §53
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om en ansökan. Finansin-
spektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
53 Senaste lydelse 2020:402.
61 §54
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62– 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62– 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§,
41 a § första stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
62 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga föreningar. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska föreningarna också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande
54 Senaste lydelse 2020:402.
fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
64 §
En ansökan enligt 62 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 63 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när en ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
dels att rubriken till lagen ska ha följande lydelse,
dels att 1–8, 10, 27 och 32 §§ ska ha följande lydelse, och
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 29 a, 31 a och 44 a §§,
och närmast före 44 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
Lag om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
m.m.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Denna lag innehåller bestämmelser om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande del-
ningar och gränsöverskridande ombildningar.
Arbetstagarnas medverkan kan fastställas enligt överenskommelse mellan de deltagande företagen och en för arbetstagarna enligt denna lag utsedd förhandlingsdelegation eller, om någon överenskommelse inte träffats, enligt bestämmelserna i 30–40 §§.
2 §
Denna lag gäller i företag som deltar i eller etableras genom
1. en gränsöverskridande fusion, om arbetstagarna i något av
de deltagande företagen omfattas av bestämmelser om medverkan, eller
Denna lag gäller i företag som deltar i eller etableras genom
1. en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning
eller gränsöverskridande ombildning om
– arbetstagarna i något av de deltagande företagen omfattas av bestämmelser om medverkan, eller
– det genomsnittliga antalet arbetstagare i något av de företag som deltar i det gränsöverskridande förfarandet under de sex månaderna närmast före offentliggörandet av planen för förfarandet uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive företags hemviststat utlöser rätt till medverkan, eller
2. en inhemsk fusion som sker inom tre år från det att en gränsöverskridande fusion registrerats, om företag enligt 1 ingår i det övertagande företaget och arbetstagarnas medverkan sedan tidigare regleras enligt denna lag.
2. en inhemsk fusion eller del-
ning som sker inom fyra år från
det att en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande del-
ning eller gränsöverskridande ombildning registrerats, om före-
tag enligt 1 ingår i det övertagande företaget och arbetstagarnas medverkan sedan tidigare regleras enligt denna lag.
Lagen gäller dock inte om fusionen resulterar i att ett europabolag eller ett europakooperativ bildas.
Lagen gäller dock inte om fusionen eller ombildningen resulterar i att ett europabolag eller ett europakooperativ bildas.
Om förhandlingsdelegationen fattar ett beslut enligt 22 § första stycket eller avstår från att fatta beslut enligt 30 § 2 b gäller därefter inte lagen i det övertagande företaget.
3 §
Bestämmelserna i 5–9 och 19 §§ om förhandlingsdelegationen, i 20–29 §§ om förhandlingsförfarandet, i 30–34 och 36– 40 §§ om vad som gäller om avtal inte träffas samt i 41 § om kostnader gäller när det övertagande
Bestämmelserna i 5–9 och 19 §§ om förhandlingsdelegationen, i 20–29 §§ om förhandlingsförfarandet, i 30–34 och 36– 40 §§ om vad som gäller om avtal inte träffas samt i 41 § om kostnader gäller när det övertagande
företaget ska ha eller har sitt säte i Sverige.
eller ombildade företaget ska ha
eller har sitt säte i Sverige.
Bestämmelserna i 10–18 och 35 §§ om fördelning av platser och om hur ledamöter för arbetstagare i Sverige utses gäller oavsett var det övertagande företaget ska ha eller har sitt säte.
Bestämmelserna i 10–18 och 35 §§ om fördelning av platser och om hur ledamöter för arbetstagare i Sverige utses gäller oavsett var det övertagande eller
ombildade företaget ska ha eller
har sitt säte.
4 §55
I denna lag avses med
– delning: en sådan uppdelning av ett aktiebolag som avses i 24 kap. aktiebolagslagen (2005:551) ,
– fusion: en sammanslagning av två eller flera företag som innebär att ett företag övertar ett eller flera andra företags tillgångar och skulder och att det eller de sistnämnda företagen upplöses utan likvidation,
– företag: ett sådant företag som avses i artikel 119.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i den ursprungliga lydelsen,
– gränsöverskridande delning: en delning genom vilket ett företag delas upp på två eller flera företag med hemvist i olika stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
– gränsöverskridande fusion: en fusion mellan företag i olika stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
– gränsöverskridande ombildning: en sådan ombildning som avses i 24 a kap. aktiebolagslagen ,
– EES-stater: staterna i Europeiska unionen samt de övriga stater som omfattas av EES-avtalet,
– övertagande företag: det företag som blir resultatet av en fusion, – deltagande företag: de företag som direkt deltar i en fusion,
55 Senaste lydelse 2018:1474.
– dotterföretag: ett företag som ett annat företag utövar ett bestämmande inflytande över i enlighet med 13–16 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd,
– berörda dotterföretag eller berörda filialer: dotterföretag eller filialer till ett deltagande företag som föreslås bli dotterföretag eller filialer till ett övertagande företag, och
– medverkan: det arbetstagarinflytande som utövas genom rätten att
a) välja eller på annat sätt utse några av ledamöterna i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan, eller
b) föreslå eller avvisa några eller alla ledamöter i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan.
5 §
De deltagande företagen ska så snart som möjligt, sedan fusionsplanen offentliggjorts, vidta nödvändiga åtgärder för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska kunna inrättas.
De deltagande företagen ska så snart som möjligt, sedan fusionsplanen, delningsplanen eller
ombildningsplanen har offentlig-
gjorts, vidta nödvändiga åtgärder för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska kunna inrättas.
De deltagande företagen ska lämna uppgift om namnen på de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna samt uppgift om antalet anställda i dessa. De ska även lämna uppgift om namnen på övriga dotterföretag och filialer i EES-staterna. Informationen ska lämnas till arbetstagarnas representanter i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna.
Om företagen avser att utan föregående förhandlingar tillämpa bestämmelserna i 32–40 §§ ska den information som avses i andra stycket även innehålla en upplysning om denna avsikt.
6 §
En förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska inrättas i enlighet med bestämmelserna i 7–19 §§. Ledamöter till förhandlingsdelegationen ska väljas eller utses inom tio veckor från det att de deltagande företagen fullgjort sina skyldigheter enligt 5 §.
Förhandlingsdelegationen företräder arbetstagarna i de del-
Förhandlingsdelegationen företräder arbetstagarna i de del-
tagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i förhandlingar med de deltagande företagen om ett avtal om medverkan i det övertagande företaget. Förhandlingsdelegationen kan också ha de uppgifter som framgår av 33–37 §§.
tagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i förhandlingar med de deltagande företagen om ett avtal om medverkan i det övertagande
eller ombildade företaget. För-
handlingsdelegationen kan också ha de uppgifter som framgår av 33–37 §§.
7 §
Arbetstagarna i de deltagande
företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i varje EES–stat ska tilldelas en ordinarie plats i förhandlingsdelegationen för varje hel eller påbörjad tiondel som de tillsammans utgör av samtliga arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i samtliga EES-stater.
Vid en gränsöverskridande fusion ska arbetstagarna i de del-
tagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i varje EES–stat tilldelas en ordinarie plats i förhandlingsdelegationen för varje hel eller påbörjad tiondel som de tillsammans utgör av samtliga arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i samtliga EESstater.
8 §
Arbetstagarna i de olika EES-
staterna ska tilldelas extraplatser i förhandlingsdelegationen, om det behövs för att minst en representant ska kunna utses för arbetstagarna i varje deltagande företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
Vid en gränsöverskridande fusion ska arbetstagarna i de
olika EES-staterna tilldelas extraplatser i förhandlingsdelegationen, om det behövs för att minst en representant ska kunna utses för arbetstagarna i varje deltagande företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
De extraplatser som tilldelas arbetstagarna enligt första stycket får dock inte överstiga 20 procent av de platser som sammanlagt tilldelats arbetstagarna enligt 7 §. Om hela behovet av extraplatser med hänsyn till detta inte kan täckas, ska de tillgängliga platserna
tilldelas arbetstagarna i deltagande företag i olika EES-stater i fallande ordning efter antalet arbetstagare i de företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
Tilldelningen av extraplatser får inte medföra att någon arbetstagare blir representerad av mer än en ledamot.
10 §
De ordinarie platser i för-
handlingsdelegationen som tilldelats arbetstagare i Sverige, ska fördelas mellan arbetstagarna i de deltagande företagen i Sverige i fallande ordning efter antalet arbetstagare i företagen. Arbetstagarna i varje företag tilldelas högst en plats per företag.
Vid en gränsöverskridande fusion ska de ordinarie platser i för-
handlingsdelegationen som tilldelats arbetstagare i Sverige fördelas mellan arbetstagarna i de deltagande företagen i Sverige i fallande ordning efter antalet arbetstagare i företagen. Arbetstagarna i varje företag tilldelas högst en plats per företag.
Om det efter fördelningen återstår ordinarie platser att fördela, fördelas dessa mellan arbetstagarna i berörda dotterföretag och berörda filialer i fallande ordning efter antalet arbetstagare i respektive dotterföretag eller filial.
Arbetstagarna i varje dotterföretag eller filial tilldelas högst en plats per företag respektive filial.
Om det därefter återstår ordinarie platser att fördela, fördelas dessa mellan arbetstagarna i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna med en plats vardera i fallande ordning efter antalet arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen eller berörda filialerna. Fördelningen upprepas till dess inga ordinarie platser återstår att fördela.
27 §
För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs samma majoritet som anges i 26 §.
För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs
vid gränsöverskridande fusioner
samma majoritet som anges i 26 §.
För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar att minst två tredjedelar av ledamöterna röstar för detta.
29 a §
Vid en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning ska det bolag som bildas i ett avtal om arbetstagarinflytande föreskriva åtminstone samma nivå av arbetstagarinflytande som den som finns i det överlåtande bolaget eller bolaget före ombildningen.
31 a §
Efter en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning ska arbetstagarna ha rätt till medverkan i samma omfattning som före delningen eller ombildningen
32 §
Arbetstagarnas rätt att välja, utse, föreslå eller avvisa ett antal ledamöter i det övertagande före-
tagets styrelse ska motsvara den
högsta andel som gällde i något organ i något av de deltagande företagen före registreringen.
Arbetstagarnas rätt att välja, utse, föreslå eller avvisa ett antal ledamöter i ett övertagande eller
ombildat företags styrelse ska mot-
svara den högsta andel som gällde i något organ i något av de deltagande företagen före registreringen.
När bestämmelserna i 32–40 §§ ska tillämpas enligt 30 § 1 eller 2 har arbetstagarna rätt att välja eller på annat sätt utse en tredjedel av antalet ledamöter i styrelsen, om de enligt första stycket skulle
ha rätt till en större andel ledamöter. Om en tredjedel inte utgör ett helt tal ska arbetstagarna ha rätt till det antal ledamöter som motsvarar närmast högre tal.
Missbruk av förfarandet
44 a §
Reglerna om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar får inte tillämpas i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande.
Om väsentliga förändringar i ett bolag som har registrerats genom en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning, dess dotterbolag eller filialer inträffar inom ett år från det att bolaget har registrerats och är sådana att arbetstagarna skulle ha fått ett mer omfattande inflytande om förändringarna gjorts före registreringen av bolaget, ska förändringarna anses gjorda i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande, om inte bolaget visar andra skäl för förändringarna.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.7. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att det i lagen ska införas en ny paragraf, 31 kap. 25 a §, och närmast före 31 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 kap.
Gränsöverskridande associationsrättsliga förfaranden
25 a §
Sekretess gäller för uppgift som har tagits in i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett i ett gränsöverskridande förfarande enligt 23, 24 eller 24 a kap. aktiebolagslagen (2005:551) eller 16 kap. lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar, om
1. uppgiften inte är allmänt känd och avser affärs- eller driftförhållande i det eller de företag som yttrandet gäller,
2. företaget har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla uppgiften,
3. det kan antas att företaget lider skada om uppgiften röjs, och
4. företaget har begärt att uppgiften hemlighålls.
Sekretess enligt första stycket gäller inte för uppgifter som ingår i ett myndighets- eller domstolsbeslut.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Om en näringsverksamhet går över från en arbetsgivare till en annan och det då avtalas att ansvaret för en pensionsutfästelse ska flyttas över på efterträdaren, ska samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordran. Tillsynsmyndigheten får medge att samtycke inte behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något samtycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619).
Om det i lag eller någon annan författning har meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av en borgenärs rätt vid fusion, gäller dessa i stället för första stycket. En innehavare av en pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap.19, 22 och 32 §§ samt 24 kap.21 och 24 §§aktiebolagslagen (2005:551) eller enligt 16 kap.17 och 21 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ett ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § eller minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen och i ett ärende om minskning av reservfonden enligt 15 kap. 1 § 2 lagen om ekonomiska föreningar.
Om det i lag eller någon annan författning har meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av en borgenärs rätt vid fusion, gäller dessa i stället för första stycket. En innehavare av en pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap. 19, 22 och 32 §§, 24 kap. 21 och 24 §§ samt 24 a kap.
19 och 23 §§ aktiebolagslagen
(2005:551) eller enligt 16 kap.17 och 21 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ett ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § eller minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen och i ett ärende om minskning av reservfonden
enligt 15 kap. 1 § 2 lagen om ekonomiska föreningar.
Har ansvaret för en pensionsutfästelse överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 4 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
4 §
När resolutionsåtgärder vidtas ska aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden inte tilllämpas i de delar som motsvarar
– artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– avdelning II, kapitel -I, II
och IV i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2121 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, och
– artiklarna 10, 19.1, 29.1-29.3, 31.2 första stycket, 33–36 och 40–42 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra
skyddsåtgärderna likvärdiga, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.10. Förslag till förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (2005:559)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagsförordningen (2005:559)
dels att 1 kap. 32 a § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 32, 33, 35 a, 38 och 39 §§, 3 kap. 1–4 §§ och 4 kap.
1, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 1 kap. 41 a–41 e §§,
2 kap. 19 § och 4 kap. 1 a och 1 b §§, och närmast före de nya 1 kap. 41 b och 41 e §§ samt 2 kap. 19 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
32 §56
Till en ansökan enligt 23 kap. 20 § aktiebolagslagen (2005:551) ska det fogas en försäkran på heder och samvete från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att fusionen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer och att prövning av fusionen inte pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
I 23 kap. 20 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
I 23 kap. 20 och 45 §§aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
Om det vid en gränsöverskridande fusion inte har upprättats någon redogörelse enligt 23 kap. 39 § aktiebolagslagen eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 23 kap. 39 a eller 39 b § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder och samvete från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs
56 Senaste lydelse 2008:610.
dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
33 §
Om allmän domstol har beslutat om att lämna tillstånd till verkställande av fusionsplan enligt 23 kap. 24 § aktiebolagslagen (2005:551), skall domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen
skall en kopia av domstolens
beslut fogas.
Om allmän domstol har beslutat om att lämna tillstånd till verkställande av fusionsplan enligt 23 kap. 24 § eller 45 c § aktiebolagslagen (2005:551), ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska fogas en kopia av domstolens beslut.
35 a §57
Vid en anmälan för registrering enligt 23 kap. 48 § aktiebolagslagen (2005:551) ska följande handlingar ges in:
Till en anmälan för registre-
ring enligt 23 kap. 48 § aktiebolagslagen (2005:551) ska fogas
kopior av de fusionsplaner som har godkänts av de utländska bolagens stämmor.
1. fusionsintyg för de ut-
ländska bolag som deltar i fusionen från de behöriga myndigheterna i de stater där bolagen är registrerade,
2. kopior av de fusionsplaner som har godkänts av de utländska bolagens stämmor.
I fråga om det bolag som bildas genom fusionen ska anmälan innehålla de uppgifter som anges i 35 § första och andra styckena.
Till anmälan enligt första stycket ska vidare fogas
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
57 Senaste lydelse 2008:24.
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner har löpt ut och att 32– 40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner inte är tillämplig på bolaget.
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig på bolaget.
38 §58
Till en ansökan enligt 24 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) ska fogas en försäkran på heder och samvete från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att delningen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer och att prövning av delningen inte pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
I 24 kap. 22 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
I 24 kap. 22 och 44 §§ aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
Om det vid en gränsöverskridande delning inte har upprättats någon redogörelse enligt 24 kap. 35 § aktiebolagslagen eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 24 kap. 36 eller 37 § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder
58 Senaste lydelse 2008:610.
och samvete från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
39 §
Om allmän domstol har fattat ett beslut om att lämna tillstånd till verkställande av delningsplan enligt 24 kap. 26 § aktiebolagslagen (2005:551), skall domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen skall en kopia av domstolens beslut fogas.
Om allmän domstol har be-
slutat om tillstånd att verkställa en delningsplan enligt 24 kap. 26 § eller 47 §
(2005:551), ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska fogas en kopia av domstolens beslut.
41 a §
Till en anmälan för registrering enligt 24 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) ska följande handlingar fogas.
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan
vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig på bolaget.
I fråga om bolag som bildas genom delningen tillämpas 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra och tredje styckena samma paragraf. Till anmälan ska vidare fogas sådana handlingar som avses i 35 § andra stycket.
I 24 kap. 50 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till anmälan.
Ombildning av aktiebolag
41 b §
I 24 a kap. 20 § aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om vilka handlingar som ska fogas till en ansökan om tillstånd att verkställa en ombildningsplan.
Om det vid en gränsöverskridande ombildning inte har upprättats någon redogörelse enligt 24 a kap. 6 § aktiebolagslagen eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 24 kap. 7 eller 8 § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder och samvete från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
41 c §
Om allmän domstol har beslutat om tillstånd att verkställa en ombildningsplan enligt 24 a kap. 25 § aktiebolagslagen (2005:551) , ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska fogas en kopia av domstolens beslut.
41 d §
Till en anmälan för registrering enligt 24 a kap. 28 § aktiebolagslagen (2005:551) ska följande handlingar fogas.
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig på bolaget.
I fråga om bolaget efter ombildning tillämpas 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra och tredje styckena samma paragraf. Till anmälan ska vidare fogas
1. en försäkran på heder och samvete att uppgifterna i anmälan om val av styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör och firmatecknare, om särskild delgivningsmottagare och om hur bolagets firma tecknas stämmer överens med de beslut som bolaget har fattat,
2. en försäkran på heder och samvete att de personer som har utsetts till styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare, revisorer, revisorssuppleanter, lekmannarevisorer och suppleanter för lekmannarevisorer har åtagit sig uppdragen.
I 24 a kap. 28 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till anmälan.
Gemensamma bestämmelser för gränsöverskridande förfaranden
41 e §
Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan, delningsplan eller ombildningsplan som avser ett gränsöverskridande förfarande enligt 23 kap. , 24 kap. eller 24 a kap. aktiebolagslagen (2005:551) ska Bolagsverket hämta in upplysningar från Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket. Bo-
lagsverket får även begära upplysningar från andra myndigheter eller hämta in yttranden från myndigheter eller enskilda.
På begäran av Bolagsverket ska en myndighet, utan hinder av sekretess, tillhandahålla verket sådana uppgifter som myndigheten har och som kan antas vara av betydelse vid verkets prövning enligt första stycket. Detta gäller dock inte om sekretess gäller för uppgiften enligt 18 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Bolagsverket får vid en prövning enligt första stycket även samråda med de myndigheter som handlägger frågan om fusion, frågan om bildandet av övertagande bolag eller frågan om bolaget efter ombildning i den eller de övriga stater som berörs av det gränsöverskridande förfarandet.
2 kap.
Registrering av ett gränsöverskridande förfarande
19 §
Vid registrering enligt 23 kap. 47 eller 48 §, 24 kap. 49 eller 50 § samt 24 a kap. 27 eller 28 § aktiebolagslagen (2005:551) ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om bolagets namn, organisationsnummer samt rättsliga form före och efter det gräns-
överskridande förfarandet. I registret ska också anges arten av det gränsöverskridande förfarande som har föranlett registreringen.
3 kap.
1 §59
I ärenden som rör registrering enligt denna förordning ska avgifter för registrering och, i förekommande fall, dess kungörande samt för handläggning och prövning betalas med följande belopp:
1. vid en anmälan för registrering av ett nybildat aktiebolag, 2 200 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 900 kronor,
2. vid en anmälan av en ändring av ett företagsnamn eller av ett särskilt företagsnamn eller av ett företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, 1 500 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 300 kronor,
3. vid en anmälan för registrering av en fusionsplan enligt 23 kap. 14, 30 eller 42 § aktiebolagslagen (2005:551), eller en delningsplan enligt 24 kap. 16 § samma lag, 900 kronor,
3. vid en anmälan för registrering av en fusionsplan enligt 23 kap. 14, 30 eller 42 § aktiebolagslagen (2005:551), en delningsplan enligt 24 kap. 16 §
eller 40 § samma lag eller en ombildningsplan enligt 24 a kap. 13 § samma lag, 900 kronor,
4. vid en anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen, eller om delning enligt 24 kap. 27 § samma lag, 1 100 kronor,
4. vid en anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen, om delning enligt 24 kap. 27 § eller 50 § samma lag
eller om ombildning enligt 24 a kap. 28 § samma lag, 1 100 kronor,
5. vid en anmälan enligt 25 kap. 8 § aktiebolagslagen om att bolagsstämman har beslutat om likvidation, 1 100 kronor,
6. vid en anmälan enligt 25 kap. 45 § tredje stycket aktiebolagslagen om att bolagsstämman har beslutat att likvidationen ska upphöra, 500 kronor,
59 Senaste lydelse 2018:2063.
7. vid en anmälan om ändring av styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör, hur firman tecknas, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare, revisor, revisorssuppleant, lekmannarevisor eller suppleant för lekmannarevisor, 1 000 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor,
8. vid en annan registreringsanmälan, 1 000 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 800 kronor.
2 §60
Om en anmälan enligt 1 § samtidigt omfattar registrering eller registrering av ändring av fler än ett företagsnamn, särskilt företagsnamn eller företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, ska en avgift enligt 1 § 2 betalas för varje sådant företagsnamn.
Om en anmälan enligt 1 § 3 avser registrering av en fusionsplan med fler än ett överlåtande bolag eller en delningsplan med fler än ett övertagande bolag, ska även en avgift om 500 kronor betalas för varje tillkommande bolag.
Om det begärs att en registrering avfattas på något annat språk än svenska, ska en avgift om 500 kronor betalas för varje sådant språk.
Bolagsverket får meddela föreskrifter om avgifter för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) på ett annat språk än svenska.
Bolagsverket får meddela föreskrifter om avgifter för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551), ett delningsintyg en-
ligt 24 kap. 48 § eller ett ombildningsintyg enligt 24 a kap. 26 § samma lag på ett annat språk än
svenska.
60 Senaste lydelse 2018:1831.
3 §61
Avgift ska inte betalas för registrering av
1. ändrad postadress,
2. eget utträde från uppdrag som revisor, revisorssuppleant, lekmannarevisor eller suppleant för lekmannarevisor,
3. beslut om vinstutdelning enligt 18 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551),
4. förhållanden som en likvidator ska anmäla, såvida inte något annat följer av 1 § 6,
5. en underrättelse från domstol, eller
6. en underrättelse från en behörig utländsk myndighet enligt 23 kap. 47 § aktiebolagslagen.
6. en underrättelse från en behörig utländsk myndighet enligt 23 kap. 47 §, 24 kap. 49 § eller
24 a kap. 27 §aktiebolagslagen.
4 §62
För handläggning och prövning av ansökan enligt aktiebolagslagen (2005:551) ska, i de fall som anges i 1–9, avgifter betalas med följande belopp:
1. undantag från bosättningskravet (8 kap. 9, 30 och 37 §§), 475 kronor,
2. undantag från kravet att anlita auktoriserad revisor (9 kap. 15 §), 685 kronor,
3. tillstånd till minskning av aktiekapitalet (20 kap. 23 eller 33 §), den bundna överkursfonden eller reservfonden (20 kap. 35 §) eller till vinstutdelning efter beslut om minskning av aktiekapitalet (20 kap. 30 §), 1 500 kronor,
4. tillstånd till verkställande
av en fusionsplan (23 kap. 20, 33
eller 45 §) eller delningsplan (24 kap. 22 §), 900 kronor,
4. tillstånd att verkställa en fusionsplan (23 kap. 20, 33 eller 45 §), delningsplan (24 kap. 22 §
eller 44 §) eller ombildningsplan (24 a kap. 20 §), 900 kronor,
5. likvidation enligt 25 kap. 11 §, 500 kronor,
6. tillstånd att inte lämna uppgift om bolagets företagsnamn på webbplatser (28 kap. 5 §), 1 500 kronor,
7. ärende om att en tillgång av obetydligt värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden (25 kap. 42 eller 44 §), 740 kronor,
61 Senaste lydelse 2015:679. 62 Senaste lydelse 2020:995.
8. ersättare för styrelseledamot (8 kap. 16 §), 1 400 kronor,
9. förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier (22 kap. 8 §), 740 kronor.
Om en ansökan enligt första stycket 4 avser en fusion med fler än ett överlåtande bolag eller en delning med fler än ett övertagande bolag, ska även en avgift om 500 kronor betalas för varje tillkommande bolag.
4 kap.
1 §63
Av förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse framgår att 1 kap. 32 §, 32
a § första stycket, 33 och 37 §§
inte gäller för kreditmarknadsbolag samt att 1 kap. 32 §, 32 a §
första stycket, 33 och 37 §§, 2 kap.
och 3 kap. 1–6 och 7 a §§ inte gäller för bankaktiebolag. I sam-
ma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av bankaktiebolag.
Av förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse framgår
– att 1 kap. 32 § första och andra stycket, 33 och 37 §§, 38 § första och andra styckena, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § inte
gäller för kreditmarknadsbolag
och
– att 1 kap. 32 § första och andra styckena, 33 och 37 §§, 38 § första och andra styckena, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § samt 2 kap. och 3 kap. 1–6
och 7 a §§ inte gäller för bankaktiebolag.
Av försäkringsrörelseförordningen (2011:257) framgår att 1 kap. 3 § tredje stycket, 2 kap. och 3 kap. inte gäller för försäkringsaktiebolag, att 2 kap. och 3 kap. inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag samt att 1 kap. 32 §, 32 a § första stycket, 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett försäkringsaktiebolag. I samma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av
I samma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av bankaktiebolag.
63 Senaste lydelse 2019:817.
försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag.
Av förordningen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag framgår att 1 kap. 3 § tredje stycket inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag samt att 1 kap. 32 §, 32 a § första stycket, 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett tjänste- pensionsaktiebolag. Förordning ( 2019:817 ).
1 a §
Av försäkringsrörelseförordningen (2011:257) framgår
– att 1 kap. 3 § tredje stycket, 2 kap. och 3 kap. inte gäller för försäkringsaktiebolag,
– att 2 kap. och 3 kap. inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag,
– att 1 kap. 32 § första och andra styckena samt 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett försäkringsaktiebolag,
– att 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § inte gäller vid gränsöverskridande delning av ett försäkringsaktiebolag, och
– att 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § inte gäller vid gränsöverskridande ombildning av ett försäkringsaktiebolag.
I samma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag.
1 b §
Av förordningen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag framgår
– att 1 kap. 3 § tredje stycket inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag,
– att 1 kap. 32 § första och andra styckena, 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag,
– att 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § inte gäller vid gränsöverskridande delning av ett tjänstepensionsaktiebolag, och
– att 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § inte gäller vid gränsöverskridande ombildning av ett tjänstepensionsaktiebolag.
5 §64
Bolagsverket ska genast underrätta bolaget när verket fattar något av följande beslut:
1. beslut i tillståndsärenden enligt 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § samt 24 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551),
1. beslut i tillståndsärenden enligt 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 §, 24 kap. 22 § samt
24 a kap. 20 § aktiebolagslagen
(2005:551),
2. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 §, eller 24 kap. 29 § samma lag att förklara att frågan om fusion
eller delning har fallit,
2. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 §, 24 kap. 29 § eller 24 a kap.
31 § samma lag att förklara att
frågan om fusion, delning eller
ombildning har fallit,
3. beslut enligt 27 kap. 2 § samma lag att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
4. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 § samma lag, och
64 Senaste lydelse 2014:545.
5. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 § samma lag.
6 §65
Bolagsverket ska underrätta den domstol som handlägger ett ärende om tillstånd att verkställa beslut om minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden eller reservfonden, beslut om vinstutdelning eller beslut om fusion eller delning om
Bolagsverket ska underrätta den domstol som handlägger ett ärende om tillstånd att verkställa beslut om minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden eller reservfonden, beslut om vinstutdelning eller beslut om fusion, delning eller om-
bildning om
1. ett interimistiskt beslut som en annan domstol har meddelat i ett pågående mål om talan mot ett bolagsstämmobeslut, och
2. en dom som har fått laga kraft och som innebär att ett bolagsstämmobeslut har upphävts eller ändrats.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
65 Senaste lydelse 2020:995.
1.11. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2018:759) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2018:759) om ekonomiska föreningar
dels att 2 kap. 15 § ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 13, 16 och 18 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 18 a § och 3 kap.
24 §, och en ny rubrik närmast före den nya 3 kap. 24 § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
13 §
En ansökan enligt 16 kap. 18 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska innehålla en försäkran på heder och samvete från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att fusionen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer och att prövning av fusionen inte pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
Om fusionsplanen har godkänts av fullmäktige, ska ansökan också innehålla en försäkran på heder och samvete att underrättelser enligt 6 kap. 46 § lagen om ekonomiska föreningar har lämnats.
I 16 kap. 18 § lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om handlingar som ska bifogas till ansökan.
I 16 kap. 18 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om handlingar som ska bifogas till ansökan.
Om det vid en gränsöverskridande fusion inte har upprättats någon redogörelse enligt 16 kap. 33 § lagen om ekonomiska föreningar eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 16 kap. 33 a eller 33 b § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder och samvete
från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
16 §
Om en domstol har beslutat att lämna tillstånd till att verkställa en fusionsplan enligt 16 kap. 23 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska det bifogas en kopia av domstolens beslut.
Om en domstol har beslutat att lämna tillstånd till att verkställa en fusionsplan enligt 16 kap. 23 §
eller 41 c § lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar, ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska det bifogas en kopia av domstolens beslut.
18 §
Till en anmälan för registrering enligt 16 kap. 44 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det bifogas
Till en anmälan för registrering enligt 16 kap. 44 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det fogas kopior av de
fusionsplaner som har godkänts av de utländska företagens stämmor.
1. fusionsintyg för de utländska företag som deltar i fusionen från de behöriga myndigheterna i de stater där företagen är registrerade, och
2. kopior av de fusionsplaner som har godkänts av de utländska företagens stämmor.
Till anmälan ska det också bifogas
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om ar-
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om ar-
betstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
betstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner har löpt ut och att 32–40 §§ i den lagen ska tillämpas, eller
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ i
den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner inte är tillämplig.
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig.
I fråga om en förening som bildas genom fusionen ska anmälan innehålla de uppgifter som anges i 17 §.
18 a §
Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 16 kap. 41 a § andra stycket 2 lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska Bolagsverket hämta in upplysningar från Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket. Bolagsverket får även begära upplysningar från andra myndigheter eller hämta in yttranden från myndigheter eller enskilda.
På begäran av Bolagsverket ska en myndighet, utan hinder av sekretess, tillhandahålla verket sådana uppgifter som myndigheten har och som kan antas vara av betydelse vid verkets prövning enligt första stycket. Detta gäller dock inte om sekretess gäller för uppgiften enligt 18 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Bolagsverket får vid en prövning enligt första stycket även samråda med de myndigheter som handlägger frågan om fusion i den eller de övriga stater som berörs av fusionen.
3 kap.
Registrering av en gränsöverskridande fusion
24 §
Vid registrering enligt 16 kap. 43 eller 44 § lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska Bolagsverket i föreningsregistret föra in uppgift om föreningens namn, organisationsnummer samt rättsliga form före och efter fusionen. I registret ska också anges att registreringen är föranledd av en gränsöverskridande fusion.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
1.12. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 2 a §§ samt 4 kap. 29 och 33 § förordningen (2004:739) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §66
För registrering av bankaktiebolag och kreditmarknadsbolag gäller också aktiebolagsförordningen (2005:559) med undantag för
1. 1 kap. 32 §, 32 a § första
stycket, 33 och 37 §§, 2 kap. och
3 kap. 1–6 och 7 a §§ i fråga om bankaktiebolag, och
1. 1 kap. 32 § första och andra
stycket, 33 och 37 §§, 38 § första och andra stycket, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § samt
2 kap. och 3 kap. 1–6 och 7 a §§ i fråga om bankaktiebolag, och
2. 1 kap. 32 §, 32 a § första
stycket, 33 och 37 §§ i fråga om
kreditmarknadsbolag.
2. 1 kap. 32 § första och andra
stycket, 33 och 37 §§, 38 § första och andra stycket, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § i fråga om
kreditmarknadsbolag.
Vid tillämpning av 1 kap.
32 a § andra stycket aktiebolags-
förordningen ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Vid tillämpning av 1 kap.
41 e §aktiebolagsförordningen ska
det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
66 Senaste lydelse 2020:678.
2 a §67
För registrering av medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar gäller också förordningen (2018:759) om ekonomiska föreningar med undantag för
1. 2 kap. 13 §, 15 § första stycket och 16 §, 3 kap. och 4 kap. i fråga om medlemsbanker, och
1. 2 kap. 13 § första – tredje
styckena och 16 §, 3 kap. och 4 kap.
i fråga om medlemsbanker, och
2. 2 kap. 13 §, 15 § första
stycket och 16 § i fråga om kredit-
marknadsföreningar.
2. 2 kap. 13 § första – tredje
styckena och 16 § i fråga om kre-
ditmarknadsföreningar.
Vid tillämpning av 2 kap. 15 §
andra stycket förordningen om
ekonomiska föreningar ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Vid tillämpning av 2 kap. 18 a § förordningen om ekonomiska föreningar ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
4 kap.
29 §68
För registrering, kungörande, handläggning och prövning av ärenden enligt denna förordning ska en avgift betalas.
Avgifterna ska betalas med följande belopp:
1. vid anmälan för registrering av nybildad bank, 2 200 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 900 kronor,
2. vid anmälan av ändring av företagsnamn eller av särskilt företagsnamn eller av företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, 1 100 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 900 kronor,
3. vid anmälan enligt 25 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551), 6 kap. 5 § första stycket sparbankslagen (1987:619) eller 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar att bolags-, sparbanks- eller föreningsstämma beslutat om likvidation, 800 kronor,
4. vid anmälan enligt 25 kap. 45 § tredje stycket aktiebolagslagen, 6 kap. 17 § tredje stycket sparbankslagen eller 17 kap. 43 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar, 480 kronor,
67 Senaste lydelse 2020:678. 68 Senaste lydelse 2020:678.
5. vid anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen eller 7 kap. 7 § första stycket sparbankslageneller om delning enligt 24 kap. 27 § aktiebolagslagen, 1 000 kronor, och
5. vid anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen eller 7 kap. 7 § första stycket sparbankslagen, anmä-
lan om delning enligt 24 kap. 27 eller 50 § eller anmälan om ombildning enligt 24 a kap. 28 § ak-
tiebolagslagen, 1 000 kronor, och
6. vid annan anmälan till bankregistret, 900 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor.
33 §69
Bolagsverket får meddela föreskrifter om avgifter för
1. sådant utlämnande av uppgifter och handlingar som sker i elektronisk form, och
2. att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 16 kap. 42 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar på annat språk än svenska.
2. att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 16 kap. 42 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ett delningsintyg
enligt 24 kap. 48 § aktiebolagslagen eller ett ombildningsintyg enligt 24 a kap. 26 § samma lag på
annat språk än svenska.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
69 Senaste lydelse 2020:678.
1.13. Förslag till förordning om ändring i försäkringsrörelseförordningen (2011:257)
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelseförordningen (2011:257)
dels att 2 kap. 17 § ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 15 §, 4 kap. 21, 37 och 40 §§ samt 7 kap. 2 § ska ha
följande lydelse,
dels att rubriken närmast efter 2 kap. 14 § ska lyda ”Fusion, del-
ning och ombildning”,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 15 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
15 §
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 32 §, 32 a § första stycket,33 och 37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 16 och
17 §§.
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 32 §
första och andra styckena, 33 och
37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 16 §.
Vid en gränsöverskridande delning av ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § aktiebolagsförordningen .
Vid en gränsöverskridande ombildning av ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § aktiebolagsförordningen .
Vid tillämpning av 1 kap. 41 e § aktiebolagsförordningen ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
15 a §
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening ska, vid tillämpning av 2 kap. 18 a § förordningen ( 2018:759 ) om ekonomiska föreningar, det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
4 kap.
21 §70
Om en fråga om minskning av aktiekapitalet har fallit enligt 20 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551), ska detta antecknas i försäkringsregistret av Bolagsverket.
Följande beslut ska antecknas i försäkringsregistret när de har fått laga kraft:
1. beslut att förklara att en fråga om fusion har fallit enligt 23 kap. 27 eller 35 § aktiebolagslagen,
2. beslut att förklara att en fråga om delning har fallit enligt 24 kap. 29 § aktiebolagslagen,
och
2. beslut att förklara att en fråga om delning har fallit enligt 24 kap. 29 § aktiebolagslagen,
3. beslut att förklara att en
fråga om beståndsöverlåtelse har fallit enligt 14 kap. 6 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 11 kap. 5 § andra stycket lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
3. beslut att förklara att en fråga om ombildning har fallit enligt 24 a kap. 31 § aktiebolagslagen , och
4. beslut att förklara att en
fråga om beståndsöverlåtelse har fallit enligt 14 kap. 6 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 11 kap. 5 § andra stycket lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
70 Senaste lydelse 2019:820.
37 §71
En avgift för registrering ska betalas med följande belopp:
1. vid anmälan för registrering av ett nybildat försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag, 2 200 kronor eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 900 kronor,
2. vid anmälan av en ändring av företagsnamn eller särskilt företagsnamn eller av företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, 1 100 kronor eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 900 kronor,
3. vid anmälan om en bolags- eller föreningsstämmas beslut om likvidation enligt 25 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, 800 kronor,
4. vid anmälan om att likvidationen ska upphöra och val av styrelse enligt 25 kap. 45 § tredje stycket aktiebolagslagen eller 17 kap. 43 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar, 480 kronor,
5. vid anmälan om en fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen eller 16 kap. 24 eller 44 § lagen om ekonomiska föreningar, 1 000 kronor,
6. vid anmälan om en delning enligt 24 kap. 27 § aktiebolagslagen, 1 000 kronor, och
6. vid anmälan om en delning enligt 24 kap. 27 eller 50 §aktiebolagslagen, 1 000 kronor,
7. vid annan anmälan till för-
säkringsregistret eller då en anteckning i registret annars ska göras, 900 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor.
7. vid anmälan om en ombildning enligt 24 a kap. 28 § aktiebolagslagen , 1 000 kr, och
8. vid annan anmälan till för-
säkringsregistret eller då en anteckning i registret annars ska göras, 900 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor.
71 Senaste lydelse 2019:820.
40 §
Bolagsverket fastställer avgifter
1. för sådant utlämnande av uppgifter och handlingar som sker på medium för automatiserad behandling, och
2. för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) på annat språk än svenska.
2. för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551), ett
delningsintyg enligt 24 kap. 48 § eller ett ombildningsintyg enligt 24 a kap. 26 § samma lag på annat
språk än svenska.
7 kap.
2 §72
Finansinspektionen får i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) meddela föreskrifter om – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Finansinspektionen får meddela föreskrifter om verkställigheten av försäkringsrörelselagen i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser.
Finansinspektionen får meddela föreskrifter om verkställigheten av försäkringsrörelselagen i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser, däribland
om vilka uppgifter en ansökan eller anmälan enligt försäkringsrörelselagen ska innehålla samt vilka handlingar som samtidigt ska ges in till Finansinspektionen.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
72 Senaste lydelse 2020:663.
1.14. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2019:809) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2019:809) om tjänstepensionsföretag
dels att 2 kap. 18 § ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 16 § och 5 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 16 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
16 §
Vid fusion med ett försäk-
ringsaktiebolag gäller inte 1 kap.
32 §, 32 a § första stycket,33 och 37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 17 och
18 §§.
Vid fusion med ett tjänstepen-
sionsaktiebolag gäller inte 1 kap.
32 § första och andra styckena, 33 och 37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 17 §.
Vid gränsöverskridande delning av ett tjänstepensionsaktiebolag gäller inte 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § aktiebolagsförordningen .
Vid gränsöverskridande ombildning av ett tjänstepensionsaktiebolag gäller inte 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § aktiebolagsförordningen .
Vid tillämpning av 1 kap. 41 e § aktiebolagsförordningen ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
16 a §
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening gäller inte 2 kap. 13 § första – tredje styckena och 16 § förordningen ( 2018:759 ) om ekonomiska föreningar.
Vid tillämpning av 2 kap. 18 a § förordningen ( 2018:759 ) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
5 kap.
4 §73
Finansinspektionen får i fråga om lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag meddela föreskrifter om
1. hur information ska lämnas enligt 4 kap. 2 och 3 §§,
2. hur information om styrdokument för ersättningar ska offentliggöras enligt 9 kap. 6 §,
3. hur upplysningar ska lämnas enligt 14 kap. 5 §, och
4. hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 16 kap. 23, 27 och 33 §§.
Finansinspektionen får även meddela föreskrifter inom andra områden som rör verkställigheten av lagen om tjänstepensionsföretag i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser.
Finansinspektionen får även meddela föreskrifter inom andra områden som rör verkställigheten av lagen om tjänstepensionsföretag i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser, där-
ibland om vilka uppgifter en ansökan eller anmälan enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska innehålla samt vilka handlingar som samtidigt ska ges in till Finansinspektionen.
73 Senaste lydelse 2020:409.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
1.15. Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
Härigenom föreskrivs att bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ska ha följande lydelse.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
Bilaga
1
Verksamheten består i Särskilda begränsningar i sekretessen
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
164. utredning och tillståndsgivning hos Bolagsverket i fråga om tillstånd att verkställa fusionsplan, delningsplan och ombildningsplan vid ett gränsöverskridande förfarande enligt 23–24 a kap. aktiebolagslagen (2005:551).
sekretessen gäller inte beslut i ärenden
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
1 Senaste lydelse 2021:9.
2. Inledning
2.1. Utredningens uppdrag och arbete
Regeringen beslutade den 5 december 2019 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor kring bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU. Till särskild utredare förordnades samma dag justitierådet Sten Andersson.
Utredaren ska föreslå de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till ett nytt EU-direktiv. Genom det nya EU-direktivet harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser om när ett aktiebolag fusioneras, delas eller ombildas över nationsgränserna inom EU.1
Enligt kommittédirektiven (se bilaga 1) ingår det i utredningsuppdraget att analysera det nya EU-direktivet och bedöma vilka ändringar som behövs i aktiebolagslagen (2005:551) och i svensk rätt i övrigt. Utgångspunkter för utredarens arbete ska vara att förslagen ska innefatta ett starkt skydd för aktieägare, borgenärer och arbetstagare och motverka ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter. De lösningar som föreslås ska i möjligaste mån ansluta till den systematik och terminologi som används i svensk rätt samt ligga i linje med de principer som underbygger lagstiftningen på området. Vidare ska utredaren värna den svenska bolagsrättens struktur och den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Utredaren har biträtts av experter och sakkunniga samt av ett sekretariat. Det har hållits elva utredningssammanträden där experter och sakkunniga har deltagit. Utredningens sekreterare har deltagit vid två s.k. genomförandemöten (transposition workshops) i Kommissionens regi.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2021 av den 27 november 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gräns överskridande ombildningar, fusioner och delningar.
2.2. Några rättsliga utgångspunkter
2.2.1. Registreringsprincipen och sätesprincipen
En för de flesta länder gemensam utgångspunkt är att ett aktiebolag ska tillämpa den aktiebolagsrättsliga regleringen i det land till vilket bolaget har starkast anknytning (man brukar härvid tala om bolagets personalstatut). Uppfattningarna går emellertid isär om vilka anknytningsfaktorer som därvid ska vara avgörande. Två principiellt olika synsätt kan urskiljas.
Enligt den s.k. registreringsprincipen ska bolaget följa den bolagsrättsliga regleringen i instiftandelandet, dvs. det land vars lagregler iakttogs när bolaget bildades och vilket därmed, regelmässigt, också är det land där bolaget är inregistrerat. Registreringsprincipen innebär att bolaget betraktas som en juridisk person om bolaget uppfyller kraven i det land där det har bildats. Sverige är ett av de länder som tillämpar registreringsprincipen.2
Enligt den s.k. sätesprincipen avgörs ett aktiebolags personalstatut i stället av var bolaget har sitt faktiska säte, vilket ofta definieras i termer av var bolagets huvudkontor är beläget, var dess huvudsakliga verksamhet bedrivs eller något liknande. Någon allmänt accepterad innebörd av begreppet ”faktiskt säte” finns emellertid inte. Sätesprincipen innebär att bolaget, för att betraktas som en juridisk person, måste vara registrerat i samma land som dess faktiska säte är beläget. De länder som tillämpar sätesprincipen bedömer således, som utgångspunkt, bolagets rättskapacitet enligt den rättsordning som är tillämplig på den plats där bolaget har sitt faktiska säte.3
Bland annat det förhållandet att medlemsstaterna tillämpar olika rättsliga principer för att avgöra ett bolags associationsrättsliga hemvist har medfört oklarhet kring de rättsliga förutsättningarna för genomförandet av en flyttning av ett bolag från en medlemsstat till en annan. Detta har i sin tur ansetts hindra utövandet av etableringsfriheten inom EU.
2 Registreringsprincipen har sitt ursprung i Storbritannien och tillämpas, inom EU, i bl.a. Irland, Nederländerna och de nordiska länderna. 3 Sätesprincipen utvecklades i Tyskland och Frankrike. Den tillämpas också, med vissa variationer, i en rad andra kontinentaleuropeiska länder.
2.2.2. EU-domstolens avgöranden
EU-domstolen har slagit fast att ett aktiebolag som är bildat i ett medlemsland som tillämpar registreringsprincipen ska betraktas som ett aktiebolag även i de medlemsländer som tillämpar sätesprincipen.4Ett aktiebolag (eller motsvarande) som har bildats i ett land som tilllämpar registreringsprincipen ska således efter en flyttning till en annan medlemsstat alltid betraktas som en juridisk person; bolaget har potentiell rättskapacitet i hela unionen.
Om aktiebolaget däremot har bildats i ett land som tillämpar sätesprincipen och därefter flyttar till ett land som tillämpar registreringsprincipen, kommer bolaget inte efter flyttningen att erkännas som juridisk person i vare sig ursprungslandet eller det nya landet. I den situationen ger nämligen varken sätesprincipen eller registreringsprincipen stöd för att erkänna bolaget som juridisk person.
Den problematik som har föranlett bestämmelserna om gränsöverskridande ombildning illustreras av följande avgöranden från EU-domstolen.
I fallet Cartesio5 var fråga om ett bolag som hade bildats enligt ungersk lag och hade säte i Ungern men flyttade sitt faktiska säte till Italien. Bolaget ville behålla statusen av bolag enligt ungersk rätt, något som enligt ungersk rätt inte var möjligt. EU-domstolen uttalade att varje medlemsstat har rätt att definiera den anknytning som krävs för att bolaget ska anses ha bildats enligt dess nationella rätt, och den anknytning som krävs för att bibehålla denna status i ett senare skede. En medlemsstat har alltså rätt att inte låta ett bolag som omfattas av dess nationella rätt behålla denna status, om bolaget flyttar sitt faktiska säte till en annan medlemsstat och på så sätt förlägger bolaget dit (jfr p. 110).
En sådan flyttning av sätet ska emellertid skiljas från att ett bolag flyttar till en annan medlemsstat med ändring av den tillämpliga
nationella rätten. Bolaget ombildas då till en bolagsform som omfat-
tas av den nationella rätten i den medlemsstat till vilken bolaget flyttas (jfr p. 111). Ett bolag ska ha rätt att ombildas på detta sätt, i den mån rätten i den andra medlemsstaten (destinationsmedlemsstaten) medger detta, utan föregående likvidation och upplösning. Om medlemsstaten för bolagets ursprungliga bildande (utgångsmed-
4 Se EU-domstolens dom Überseering (C 208/00, EU:C:2002:632). 5 Se EU-domstolens dom Cartesio (C 210/06, EU:C:2008:723).
lemsstaten) hindrar detta, utgör det en inskränkning i etableringsfriheten, så länge hindret inte kan rättfärdigas av tvingande hänsyn till allmänintresset (jfr p. 112 och 113).
I rättsfallet VALE6 behandlades en gränsöverskridande ombildning av ett bolag som hade bildats enligt italiensk rätt. Bolaget ville flytta till Ungern, såväl bolagsrättsligt som verksamhetsmässigt, dvs. det ville bli ett i alla avseenden ungerskt bolag. Bolaget ströks på egen begäran ur det italienska bolagsregistret, med en notering om att bolaget hade flyttat till Ungern. VALE anpassade sin bolagsordning till den ungerska aktiebolagslagens krav och såg till att uppfylla kravet på ett visst minsta aktiekapital. Därefter ansökte bolaget – med åberopande av den ungerska lagens bestämmelser om omvandling av bolag från en bolagsform till en annan – om registrering i det ungerska bolagsregistret. Sedan denna ansökan avslagits kom en ungersk domstol att inhämta ett tolkningsbesked från EU-domstolen.
Fråga var särskilt om destinationsmedlemsstatens (Ungerns) befogenheter vid en ombildning. EU-domstolen slog fast bl.a. att en medlemsstat har rätt att fastställa vilka nationella bestämmelser som ska tillämpas vid en ombildning. Destinationsmedlemsstaten får alltså tillämpa de bestämmelser i den nationella rätten om nationella ombildningar som avser ett bolags bildande och drift. Det är dock inte tillåtet att utestänga bolag som har bildats enligt rätten i en annan medlemsstat från rätten till ombildning enligt den inhemska rätten. (Jfr p. 1 och 2 i domslutet.) Ungern var därmed skyldigt att tillåta det italienska bolaget att använda sig av omvandlingsreglerna i den ungerska aktiebolagslagen på samma villkor som ungerska bolag.
I rättsfallet Polbud7 flyttade bolaget sitt stadgeenliga säte, men inte sitt faktiska säte, från Polen till Luxemburg. Bolaget ansökte om avregistrering från det polska bolagsregistret. Polsk domstol ansåg att en avregistrering förutsatte att bolaget gav in handlingar om att bolaget hade upplösts efter likvidation. EU-domstolen slog fast att etableringsfriheten omfattar rätten för ett bolag, som har bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning, att omvandlas till ett bolag som omfattas av den nationella rätten i en annan medlemsstat. Enligt domstolen ska villkoren för att bilda och driva ett sådant ombildat bolag vara desamma som de villkor som föreskrivs i destinationsmedlemsstatens lagstiftning för inhemska bolag (jfr p. 32 och 33.);
6 Se EU-domstolens dom VALE (C-378/10, EU:C:2011:841). 7 Se EU-domstolens dom Polbud (C-106/16, EU:C:2017:804).
dock har varje medlemsstat befogenhet att bestämma den anknytning som krävs för att ett bolag ska anses vara bildat enligt dess nationella rätt. Domstolen uttalade vidare att etableringsfriheten omfattar en flyttning av ett bolags stadgeenliga säte i syfte att omvandla bolaget till ett bolag enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, även om bolagets faktiska säte inte flyttas (jfr p. 43 och 44). Polens uppfattning att bolaget behövde likvideras för att kunna avregistreras från det polska bolagsregistret, utgjorde därmed en otillåten inskränkning av etableringsfriheten (jfr p. 65).
Tillkomsten av 2019 års direktiv, dvs. det direktiv som detta betänkande gäller, ska förstås mot bakgrund av den nu tecknade utvecklingen av EU-domstolens praxis, särskilt rättsfallet Polbud. Direktivet syftar genom sitt harmoniserade regelverk för gränsöverskridande ombildningar, delningar och fusioner till att underlätta bolagens utövande av den etableringsfrihet till vilken de är berättigade. Det bör poängteras att direktivet samtidigt syftar till ett enhetligt och gott skydd på den inre marknaden för bolagens arbetstagare, borgenärer och minoritetsaktieägare.8
2.3. Vilka företag omfattas av 2019 års direktiv?
Genom 2019 års direktiv ändras de bestämmelser om gränsöverskridande fusioner som sedan tidigare finns i ett direktiv från år 2017.9Vidare införs bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
En första fråga är vilka svenska företagsformer som omfattas av direktivet.
2.3.1. Gränsöverskridande fusioner
Bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner ska enligt artikel 118 i 2017 års direktiv tillämpas på fusioner av bolag med begränsat ansvar. Definitionen av ett sådant bolag framgår av artikel 119, medan bestämmelsernas tillämpningsområde anges i artikel 120. 2019 års direk-
8 Jfr skäl 5 och 6 i ändringsdirektivets ingress. 9 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt. Detta direktiv utgör en konsolidering av en rad tidigare bolagsrättsliga direktiv, däribland Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar.
tiv medför inga ändringar i dessa delar. Eftersom de bestämmelser om gränsöverskridande fusioner som finns i 2017 års direktiv (dvs. före de ändringar som utredningen ska behandla) redan har införts i svensk rätt10, blir de bedömningar som har gjorts i tidigare lagstiftningsärenden om tillämpningsområdet av direkt intresse för hur tillämpningsområdet för 2019 års direktiv ska bedömas.
Klart är att bestämmelserna ska tillämpas på aktiebolag (jfr hänvisningen i artikel 119.1 a till bilaga II till direktivet). Enligt artikel 119.1 b är bestämmelserna också tillämpliga på vissa andra företag. I direktivet benämns dessa ”aktiebolag” men av kontexten framgår att det som avses kan vara något annat än det som i svensk rätt utgör aktiebolag. I förarbetena till de lagändringar genom vilket motsvarande bestämmelser i 2006 års direktiv genomfördes i svensk rätt gjordes därför bedömningen att bestämmelserna var tillämpliga även på andra former av kapitalassociationer, dvs. associationer där delägarna inte svarar personligen för associationens förpliktelser och där det i stället förutsätts finnas ett visst kapital som säkerhet för företagets skulder, däribland ekonomiska föreningar. Medlemsstaterna ges visserligen utrymme att undanta kooperativa företag – dvs. ekonomiska föreningar – från tillämpningsområdet, men den svenska lagstiftaren har ansett att den möjligheten inte bör utnyttjas beträffande vanliga ekonomiska föreningar. Däremot har vissa särskilda slag av ekonomiska föreningar (bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresgästföreningar) undantagits från tillämpningsområdet för de svenska bestämmelserna.11
Bestämmelser om gränsöverskridande fusioner infördes ursprungligen i aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. När den senare lagen sedermera ersattes av lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) överfördes bestämmelserna oförändrade till den nya lagen.
I vilken utsträckning finansiella företag skulle omfattas av bestämmelser om gränsöverskridande fusioner övervägdes i ett separat lagstiftningsärende (se prop. 2008/09:180). Detta ledde till att också finansiella företag som drivs i aktiebolagsform eller såsom ekonomiska föreningar kom att omfattas av bestämmelser om gränsöverskridande fusioner. De nuvarande bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner i aktiebolagslagen gäller därför även för bankaktiebolag, kre-
10 Vid genomförandet av direktiv 2005/06/EG; senare kodifierat i direktiv (EU) 2017/1132. 11 Se prop. 2007/08:15 s. 64 ff.
ditmarknadsbolag, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar, fastän med vissa i respektive rörelselag angivna särregler (se 10–12 kap. lagen, 2004:297, om bank- och finansieringsrörelse samt 11–13 kap. försäkringsrörelselagen, 2010:2043). En särskild kooperativ företagsform, medlemsbanker, undantogs dock inledningsvis från tillämpningsområdet, under hänvisning till en planerad avveckling av lagen (1995:1570) om medlemsbanker.12 Lagen om medlemsbanker har den 1 januari 2021 upphört att gälla. Sådana banker (dvs. ekonomiska föreningar som bedriver bankrörelse) ska nu i stället ska tillämpa lagen om ekonomiska föreningar, med de undantag som motiveras av bankrörelsen, och som har tagits in i ett nytt kapitel (10 a) i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Den nya regleringen överensstämmer i allt väsentligt med den som gäller för kreditmarknadsföreningar och som finns i 12 kap. samma lag.13
Även sparbanker undantogs från det tidigare genomförandet av 2017 års direktiv om gränsöverskridande fusioner. En sparbank utgör en särskild företagsform som regleras i sparbankslagen. Den saknar egentliga ägare och är närmast att likna vid en stiftelse. Sparbanksformens särdrag skiljer sig väsentligen från både aktiebolagsformen och den kooperativa företagsformen (ekonomiska föreningar). Det bedömdes därför att sparbanker inte omfattas av direktivet och att några regler om gränsöverskridande fusioner för sparbanker alltså inte skulle införas.14
Det kan noteras att i artikel 120.3 i 2017 års direktiv (som inte har ändrats genom 2019 års direktiv) sägs att direktivet inte ska tilllämpas på vissa typer av fondföretag. Regeringen har i tidigare lagstiftningsärende bedömt att svenska fondbolag inte omfattas av den artikeln.15
Som vi återkommer till i det följande saknas det skäl att nu frångå tidigare ställningstaganden om vilka svenska företagsformer som direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner bör tilllämpas på.
12 Se prop. 2008/09:180 s. 57 ff. 13 Se Fi2019/00358/B. 14 Se prop. 2008/09:80 s. 59 f. 15 Se a. prop. s. 58.
Vilka lagar behöver ändras?
Med utgångspunkt i tidigare överväganden om vilka företag som direktivet ska tillämpas på vad gäller gränsöverskridande fusioner, bedömer vi att de lagar som berörs av ett genomförande av 2019 års direktiv är aktiebolagslagen, föreningslagen, lagen om bank- och finansieringsrörelse och försäkringsrörelselagen.
Sedan genomförandet i svensk rätt av de bestämmelser som numera finns i 2017 års direktiv har det tillkommit en lag (2019:742) om tjänstepensionsföretag, som omfattar tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag samt tjänstepensionsföreningar. Genomförandet av 2019 års direktiv bör föranleda vissa ändringar även i den lagen.
Det bör framhållas att flertalet av de finansiella företagen drivs i form av aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Den associationsrättsliga regleringen för sådana företag är uppbyggd på så sätt att de ska tillämpa de allmänna associationsrättsliga bestämmelserna i aktiebolagslagen respektive föreningslagen men därutöver de särbestämmelser som finns i de ovan nämnda rörelselagarna.
Sedan bestämmelser om gränsöverskridande fusioner första gången införlivades med svensk rätt (2008) har det skett ytterligare ändringar i lagstiftningen kring ekonomiska föreningar. Varken dessa ändringar eller de ändringar som har skett i rörelselagarna påverkar dock bedömningen av vilka företag som direktivet bör tillämpas på.
En särskild fråga är om det skulle kunna vara möjligt att genomföra de ändringar som 2019 års direktiv nödvändiggör enbart beträffande de företag som inte får undantas från bestämmelsernas tillämpningsområde, dvs. olika slag av aktiebolag, men låta nuvarande reglering bestå oförändrad beträffande olika slag av ekonomiska föreningar. Vi vill dock ifrågasätta om detta över huvud taget är förenligt med direktivet. Till detta kommer en närmast praktisk aspekt. Regleringen av gränsöverskridande fusioner förutsätter att de skilda medlemsstaterna har i princip överensstämmande regler om gränsöverskridande fusioner. Det får antas att andra medlemsstater som har lagregler om gränsöverskridande fusioner mellan kooperativa företag anpassar dessa till det nya direktivet. Då bör även Sverige göra det.
2.3.2. Gränsöverskridande ombildningar
2017 års direktiv innehåller inga bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar. Genom 2019 års direktiv har nu tillkommit ett helt nytt kapitel om sådana ombildningar, ”kapitel–I”. I den nya artikel 86a.1 föreskrivs att kapitlet ska tillämpas när ett bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen ombildas till ett bolag med begränsat ansvar som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat. I direktivet preciseras vilka företagsformer som i detta sammanhang utgör ”bolag”. För svenskt vidkommande avses enbart aktiebolag (se artikel 86b och bilaga II till direktivet). Också de utländska ”bolag” som enligt direktivet ska kunna ombildas till ett svenskt bolag synes vara av aktiebolagsrättsligt slag. Tillämpningsområdet är begränsat till de preciserade bolagsformerna. Direktivet innehåller alltså ingen motsvarighet till den formulering som, beträffande gränsöverskridande fusioner, har tolkats som att direktivet kan vara tillämpligt även på andra företagsformer än aktiebolag.
Vissa typer av fondföretag ska inte omfattas av direktivets bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar. Det framgår av artikel 86a.2. Formuleringen i artikeln är identisk med den motsvarande bestämmelsen i regelverket för gränsöverskridande fusioner (artikel 120.3). Det är vår bedömning att undantaget inte omfattar svenska fondbolag (jfr föregående avsnitt).
2.3.3. Gränsöverskridande delningar
Också bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar i 2019 års direktiv är helt nya och kommer till uttryck i ett nytt kapitel, kapitel IV. Enligt artikel 160a.1 ska kapitlet tillämpas på gränsöverskridande delningar av bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, under förutsättning att minst två av de bolag med begränsat ansvar som deltar i delningen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater. Även i denna del preciseras begreppet ”bolag” till vissa angivna företagsformer (se artikel 160b och bilaga II till direktivet). Den enda svenska företagsform som omfattas av begreppet är aktie-
bolag. Även de utländska företagsformer som i denna del omnämns i direktivet synes ha aktiebolagsrättslig karaktär. Det får mot den bakgrunden antas att direktivet varken behöver eller kan tillämpas på andra företagsformer än aktiebolag. Det låter sig alltså inte tillämpas på t.ex. ekonomiska föreningar.16
Vissa typer av fondföretag ska inte omfattas av direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar. Det framgår av artikel 160a.3. Formuleringen i artikeln motsvarar i sak de som finns i kapitlen om gränsöverskridande fusioner (artikel 120.3) och ombildningar (artikel 86a.2). Även vad gäller ombildningar bedömer vi att undantaget inte omfattar svenska fondbolag.
Vilka lagar behöver ändras?
Vad som ovan har sagts innebär att det är endast aktiebolag som i Sverige omfattas av de nya bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar och delningar. Det innebär att de lagar som berörs i denna del och kommer att behöva ändras, är aktiebolagslagen, försäkringsrörelselagen, bank- och finansieringsrörelselagen samt lagen om tjänstepensionsföretag.
Vad gäller de tre sistnämnda lagarna (rörelselagarna) berörs endast de kapitel som reglerar företag som bedrivs i form av aktiebolag. Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar föranleder därför inga ändringar i de kapitel som reglerar kooperativa företag (kreditmarknadsföreningar, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag samt tjänstepensionsföreningar).
2.4. Andra medlemsstaters genomförande av direktivet
Som nämnts har representanter för utredningen deltagit vid två genomförandemöten i Kommissionens regi. Utredningen har också haft kontakt med företrädare för finska Justitiedepartementet och danska Ehrvervsstyrelsen. Vid dessa kontakter har det framkommit
16 Av detta går dock inte att dra slutsatsen att unionsrätten inte medger gränsöverskridande delningar av kooperativa företag. De rättsliga förutsättningarna för sådana delningar förblir dock oklara.
att Sverige ligger jämförelsevis långt framme i arbetet med genomförandearbetet. Detta har dock haft den nackdelen att vi endast i mycket begränsad utsträckning har kunnat få information om hur man i de andra medlemsstaterna kommer att genomföra direktivet i sin nationella lagstiftning.
3. Några allmänna överväganden
3.1. Allmänt om 2019 års direktiv
Inom EU finns en ambition att harmonisera medlemsstaternas nationella lagstiftning på bolagsrättens område. Det har föranlett flera bolagsrättsliga direktiv. Några av dem sammanfördes år 2017 till ett gemensamt direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (bolagsdirektivet). Detta direktiv, i det följande benämnt 2017 års direktiv (se bilaga 2), har sedermera kompletterats med bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2121 av den 27 november 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar, i det följande benämnt 2019 års direktiv (se bilaga 3). Som redan har framgått har vårt utredningsarbete avsett genomförandet i svensk rätt av det sistnämnda direktivet.
2019 års direktiv ska ses mot bakgrund av den fria rörligheten på den inre marknaden och den grundläggande princip om etableringsfrihet som gäller inom unionsrätten. I EU-domstolens rättspraxis har slagits fast att etableringsfriheten medför att ett bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning ska ha rätt att under vissa förutsättningar ombildas till ett bolag som regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat, dvs. en rätt för bolaget att byta hemvist över gränserna inom EU.1
Det har emellertid länge saknats ett gemensamt regelverk för bolags förflyttningar över EU:s inre gränser. Detta har ansetts leda till oklarhet om rättsläge, hindra utövandet av etableringsfriheten och medföra att skyddet för arbetstagare, borgenärer och minoritetsaktieägare på den inre marknaden inte har varit tillfredsställande.
1 Se EU-domstolens domar Polbud (C-106/16, EU:C:2017:804), Vale (C-378/10, EU:C:2012:440) och Cartesio (C-210/06, EU:C:2008:723), närmare beskrivna i avsnitt 2.
En viss harmonisering kom till stånd genom ett år 2006 beslutat EU-direktiv, direktiv 2005/06/EG, med åtföljande nationell lagstiftning. Vid genomförandet av det direktivet i svensk rätt infördes bestämmelser om gränsöverskridande fusioner i bl.a. aktiebolagslagen. 2005 års direktiv kom sedermera att arbetas in i 2017 års direktiv.
2019 års direktiv syftar till en ytterligare harmonisering av de bolagsrättsliga reglerna om gränsöverskridande fusioner. Direktivet innehåller också bestämmelser om förutsättningarna för att ett bolag ska kunna ombildas2 eller delas över nationsgränserna inom EU. Avsikten med direktivet är att underlätta bolagens rörlighet på den inre marknaden och att samtidigt tillförsäkra bolagens intressenter – aktieägare, borgenärer och arbetstagare – ett lämpligt utformat och mer förutsebart skydd.
2019 års direktiv föreskriver ändringar i 2017 års direktiv. De omfattande ändringar som handlar om gränsöverskridande fusioner kan sägas komplettera de bestämmelser som redan finns i direktiv 2017/1132. Bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar och delningar är helt nya. På samtliga tre områden har dock regelverken samma struktur och innehåller mycket likartade bestämmelser, fastän med vissa skillnader i sak som en följd av att det är fråga om olika förfaranden.
3.2. Formerna för genomförandet av 2019 års direktiv
Utredningen har i uppdrag att föreslå de ändringar i aktiebolagslagen och svensk rätt i övrigt som behövs för att genomföra 2019 års direktiv.
Genomförandet måste naturligtvis stå i överensstämmelse med EU-rätten.
Man brukar skilja mellan den primära och den sekundära EU-rätten. Den primära EU-rätten består av de grundläggande fördragen, medan den sekundära EU-rätten utgörs av de rättsakter som EU:s institutioner har utfärdat på grundval av de grundläggande fördragen. Direktiven är en typ av rättsakt. Ett direktiv syftar bl.a. till att har-
2 I det följande används, i enlighet med terminologin i 2019 års direktiv, begreppet ”ombilda”. Innebörden i ombildningen är att bolaget ”flyttar” till en annan stat. Begreppet ”flyttning” reserveras dock i det följande till den situationen då ett europabolag – dvs. en annan företagsform än aktiebolaget – byter säte från ett land till ett annat.
monisera medlemsstaternas lagstiftning. Det riktar sig till medlemsstaterna och anger ett visst resultat som ska uppnås inom en bestämd tid. Ett direktiv överlåter emellertid åt staterna själva att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Det innebär att ett direktiv inte är direkt tillämpligt i medlemsstaterna. Inte heller är det avsett att ha någon direkt effekt i förhållandet mellan enskilda, dvs. dess bestämmelser grundar inte några rättigheter eller skyldigheter för enskilda. Om en medlemsstat inte genomför direktivets bestämmelser i nationell rätt, anses dock att enskilda rättssubjekt i viss utsträckning kan åberopa direktivets bestämmelser gentemot det allmänna.
Bestämmelserna i 2019 års direktiv är av flera olika slag. I vissa delar har medlemsstaterna ett eget handlingsutrymme, vilket i direktivet kommer till uttryck i att medlemsstaterna får föreskriva eller besluta om en viss åtgärd eller motsvarande. I betydande delar är direktivet dock tvingande, vilket innebär att medlemsstaterna är skyldiga att se till att den nationella rättsordningen anpassas till de normer som direktivet uppställer.
Den nuvarande svenska lagstiftningen motsvarar på åtskilliga punkter inte de krav på nationella regler som 2019 års direktiv uppställer. Ett genomförande av direktivet kan inte ske på annat sätt än genom författningsändringar. Det är – mot bakgrund av EU-regelverkets omfattning och komplexitet – tydligt att dessa författningsändringar måste bli förhållandevis omfattande. Författningsändringarna måste, eftersom de till stor del rör civilrättsliga förhållanden, i väsentliga delar ske genom lagreglering.
De överväganden som behöver göras i det svenska lagstiftningsarbetet försvåras av att en del av direktivets artiklar är utformade på ett sätt som, i en svensk lagstiftningskontext, framstår som komplicerat och svårtillgängligt. Härtill kommer att direktivets rätta innebörd ibland inte kan slås fast förrän efter ingående analyser som bl.a. kan kräva jämförelser mellan olika språkversioner. Utöver den ingress som ingår i direktivet har direktivet inga egentliga förarbeten. Detta manar till särskild försiktighet vid genomförandet av direktivet i svensk rätt. Det finns också skäl att avstå från sådana förarbetsuttalanden som kan uppfattas som bindande för enskilda. Förarbetsuttalanden som ger uttryck för en särskild svensk uppfattning riskerar att underkännas av EU-domstolen och kan alltså ge en vilseledande bild av det faktiska rättsläget.
En delvis annan fråga är hur nära den svenska lagtexten bör ansluta till texten i det nya direktivet.
Vid genomförandet av ett direktiv är det inte nödvändigt att ordagrant återge de formuleringar som ett direktiv innehåller eller ge den svenska författningen samma struktur som direktivet. Normalt är det inte heller nödvändigt att använda den terminologi som direktivet använder. I stället kan det vara mer lämpligt att utforma de bestämmelser som direktivet föranleder på ett sätt som överensstämmer med svensk lagstiftningstradition, systematik och terminologi. Bestämmelserna bör dock utformas på ett sätt som gör att deras samband med direktivet kan urskiljas.
I detta sammanhang bör något sägas om de principiella förutsättningarna för och gränserna för den nationella lagstiftarens frihet vid utformningen av det svenska regelverket. Det är en självklar utgångspunkt att den nationella lagstiftningen till sitt innehåll måste svara mot direktivets inte bara uttryckliga utan även underförstådda krav. Lagstiftaren måste avhålla sig från sådana nationella lösningar och bestämmelser som – även om de inte framstår som i formell mening otillåtna enligt direktivet – strider mot direktivets anda eller syfte eller som vid tillämpningen skulle riskera att förhindra ett effektivt genomförande av direktivet och försvåra de gränsöverskridande förfaranden som direktivet vill möjliggöra.
Det måste emellertid också antas att medlemsstaterna har en betydande frihet när det gäller de närmare formerna för genomförandet av direktivet i nationell rätt. De nya bestämmelser som fordras i svensk rätt kan och bör således – med hänsyn tagen till utgångspunkterna ovan – utformas på ett sätt som ansluter till aktiebolagslagens struktur och terminologi.
I de flesta fall är artiklarna i 2019 års direktiv klara och otvetydiga. I andra fall är de emellertid, som redan har antytts, mera svårtolkade och lämnar ett tolkningsutrymme när det gäller möjligheten att uppställa nationella bestämmelser om förfarandet. Vid utnyttjandet av detta tolkningsutrymme bör det göras en avvägning mellan nyttan respektive eventuella andra konsekvenser av den tänkta regleringen. De faktorer som bör vägas in begränsar sig i detta sammanhang inte till bara renodlat rättsliga aspekter utan avser också administrativa eller ekonomiska konsekvenser för bolagen, bolagets intressenter och det allmänna.
3.3. Valbara åtgärder
2019 års direktiv är, som redan har påpekats, till stor del tvingande för medlemsstaterna. Det innehåller emellertid även ett flertal valmöjligheter för medlemsstaterna. Medlemsstaterna kan således i viss mån bestämma vilket tillämpningsområde nationella bestämmelser ska ha och hur ingående krav som ska uppställas för delar av förfarandet. Till detta kommer att medlemsstaterna – även i de delar där direktivet är tvingande – själva bestämmer hur den nationella lagregleringen ska formuleras.
Frågan är då i vilken utsträckning den svenska lagstiftaren bör utnyttja den valfrihet som direktivet ger. Här gör sig olika aspekter gällande.
Ett regelverk som ska reglera ett gränsöverskridande förfarande förutsätter att olika staters förfarandebestämmelser ”passar ihop”. Det talar för att reglerna bör utformas i nära anslutning till direktivet, eftersom detta får antas ge de bästa förutsättningarna för att svenska och utländska bestämmelser kommer att vara kompatibla. En lagreglering som ansluter helt till hur direktivet har utformats och formulerats riskerar emellertid att bli oklar och oförenlig med annan svensk lagstiftning. Enligt vår mening bör man vid den avvägning som här behöver göras välja samma medelväg som i de nuvarande bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner. Det innebär bl.a. att nya bestämmelser bör ges samma struktur som nuvarande bestämmelser och så långt möjligt ansluta till sedvanlig svensk bolagsrättslig och arbetsrättslig terminologi.
Vad särskilt gäller frågan om den svenska lagstiftaren bör utnyttja de optioner som direktivet ger ställs behovet av särskilda nationella åtgärder, t.ex. behovet av skydd mot missbruk, mot intresset av en administrativt enkel ordning. Vilka intressen som härvid ska ges företräde får prövas från fråga till fråga. Vår allmänna strävan har emellertid varit att hitta en rimlig balans mellan behovet av nationella skyddsåtgärder och intresset av en enkel administrativ ordning. De närmare övervägandena presenteras i anslutning till de relevanta bestämmelserna.
4. Gränsöverskridande fusioner
4.1. Inledning
4.1.1. Vad en fusion innebär
Med fusion avses ett rättsligt förfarande genom vilket två företag går samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av företagen (det eller de ”överlåtande” företagen) tas över av ett annat företag (det ”övertagande” företaget). Övertagandet sker genom universalsuccession och vanligtvis mot vederlag till ägarna av det eller de överlåtande företagen. I och med fusionen upplöses det eller de överlåtande företagen och det kvarstår endast en juridisk person, det övertagande företaget.
Fusioner förekommer framför allt mellan aktiebolag och i svensk rätt regleras sedan länge hur en fusion mellan aktiebolag ska gå till. Den regleringen finns numera i 23 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Det är emellertid också sedan flera decennier möjligt att genomföra en fusion mellan ekonomiska föreningar (se 16 kap. lagen, 2018:672, om ekonomiska föreningar). Antalet fusioner mellan svenska företag (”inhemska fusioner”) uppgick år 2019 till totalt 3 883 och år 2020 till totalt 4 101. Flertalet av dem – drygt 80 procent – innebar att ett helägt dotterbolag gick upp i moderbolaget.
I såväl aktiebolagslagen som föreningslagen skiljer man mellan två principiellt olika former av fusion. Den ena, som brukar benämnas absorption, innebär att ett eller flera överlåtande bolag går upp i ett befintligt övertagande bolag. Den andra, kombination, innebär att två eller flera överlåtande bolag går upp i ett övertagande bolag som bildas i samband med fusionen. Grunddragen i fusionsförfarandet är dock i väsentliga delar gemensamt och innebär, något förenklat, följande
- Styrelserna i de bolag som ska gå samman upprättar gemensamt en fusionsplan, dvs. en handling som beskriver innebörden i fusionen och hur den ska gå till (i äldre rätt beskrivet som ”fusionsavtal”). Styrelsen upprättar också en redogörelse för olika aspekter som kan vara av betydelse för aktieägare och andra.
- Fusionsplanen granskas av en revisor.
- Fusionsplanen offentliggörs genom registrering hos Bolagsverket.
- Fusionsplanen godkänns på stämma, i vart fall i det eller de överlåtande företagen.
- Bolagen ansöker om tillstånd, vanligen hos Bolagsverket, om att få verkställa fusionsplanen.
- I tillståndsärendet sker en viss laglighetsprövning. Dessutom ges borgenärerna tillfälle att yttra sig och att påkalla en domstolsprövning.
- Förfarandet avslutas genom att Bolagsverket registrerar fusionen.
Genom registreringen övergår de övertagande företagens tillgångar och skulder till det övertagande företaget och de övertagande företagen upphör att existera.
Regleringen av inhemska fusioner är sedan länge harmoniserad inom EU.1 En EU-rättslig reglering av gränsöverskridande fusioner kom däremot till först genom ett år 2005 beslutat direktiv, det s.k. tionde bolagsdirektivet.2 Bestämmelserna i det direktivet har sedermera överförts till 2017 års direktiv3 och har därefter justerats genom 2019 års direktiv (ändringsdirektivet).
1 Ursprungligen i det s.k. tredje bolagsdirektivet (Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag. Den Eurättsliga regleringen av inhemska fusioner har sedermera överförts till artiklarna x–y i 2017 års direktiv. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. 3 Direktiv 2017/1132/EU.
4.1.2. Svenska bestämmelser om gränsöverskridande fusioner
Vid genomförandet i svensk rätt av det tionde bolagsdirektivet4 togs de huvudsakliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner in i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Det sakliga innehållet är i princip detsamma i de båda lagarna.
För vissa finansiella företag, som bedrivs i form av aktiebolag eller ekonomiska föreningar, finns kompletterande bestämmelser i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (BRL) respektive försäkringsrörelselagen (2010:243) (FRL).5 Rörelselagarna hänvisar i väsentliga delar till aktiebolagslagen respektive föreningslagen, som alltså ska gälla i allmänhet också för de finansiella företagen. Därutöver innehåller rörelselagarna vissa särbestämmelser för de olika typerna av finansiella företag.
Eftersom gränsöverskridande fusioner i det stora flertalet fall sker mellan svenska och utländska aktiebolag, har vi funnit det naturligt att vid den följande genomgången av 2019 års ändringsdirektiv utgå från regleringen i aktiebolagslagen. Behovet av ändringar i föreningslagen och i de finansiella rörelselagarna behandlas i avsnitt 8 och avsnitt 9.
4.1.3. Något om den nuvarande regleringen av gränsöverskridande fusioner i aktiebolagslagen
Bestämmelser om fusion mellan aktiebolag finns i 23 kap. aktiebolagslagen. I 1–35 §§ regleras inhemska fusioner (dvs. fusioner mellan svenska aktiebolag). Dessa bestämmelser är sedan länge anpassade till EU-rätten.
Gränsöverskridande fusioner regleras i 36–52 §§. Såsom framgår av 36 § gäller ett flertal av bestämmelserna om inhemska fusioner även vid gränsöverskridande fusioner. För de gränsöverskridande fusionerna gäller emellertid också åtskilliga ytterligare bestämmelser. De flesta av dessa är avsedda att ta hand om det gränsöverskridande momentet i fusionen.
4 Direktiv 2005/06/EG, senare kodifierat i direktiv 2017/1132/EU. 5 Bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, kreditmarknadsföreningar och försäkringsaktiebolag. Ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar utgör inte i lagens mening vare sig aktiebolag eller ekonomiska föreningar men regelverket för dessa associationsformer hänvisar i väsentliga avseenden till föreningslagen.
Vid ett normalt gränsöverskridande förfarande innebär regleringen i huvudsak följande moment.
- Styrelsen för det svenska aktiebolag som ska delta i fusionen ska, tillsammans med motsvarande organ i de utländska bolag som deltar i fusionen, upprätta en fusionsplan (37 och 38 §§).
- Styrelsen ska också upprätta en redogörelse för vissa omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionen lämplighet (39 §).
- Fusionsplanen och styrelsens redogörelse ska granskas av en eller flera revisorer (11–13 §§, 40 och 41 §§).
- Fusionsplanen ska ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret, varpå uppgift om registreringen ska kungöras (14 och 42 §§). Den ska också, tillsammans med styrelsens redogörelse, hållas tillgänglig för aktieägare och arbetstagare under minst en månad före den bolagsstämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen (43 §).
- Stämman i överlåtande bolag och, i vissa fall, det övertagande bolaget ska ta ställning till fusionsplanen (15 § och 17 §). Om stämman inte godkänner fusionsplanen i dess helhet, faller fusionen (18§).
- När fusionsplanen har godkänts, ska bolaget underrätta sina borgenärer om beslutet (19 §).
- Det svenska bolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Bolagsverket (20 § och 45 §). Inom ramen för Bolagsverkets tillståndsprövning ges Skatteverket möjlighet att få fusionen framskjuten och borgenärerna ges möjlighet att kräva betalning eller säkerhet (21–24 §§).
- Om tillstånd att verkställa fusionsplanen lämnas, ska Bolagsverket som huvudregel utfärda ett s.k. fusionsintyg (46 §).
- Att fusionsintyg har utfärdats utgör en förutsättning för att fusionen ska kunna registreras, något som förutsätts ske i den stat där det övertagandet bolaget ska ha sitt hemvist. När så har skett, ska det eller de överlåtande bolagen avregistreras i de stater där de haft sitt hemvist (47 och 48 §§). I Sverige företas dessa registreringsåtgärder av Bolagsverket.
- Fusionens rättsverkningar inträder vid registreringen av fusionen, om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige. Om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i en annan stat, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt som har fastställts där (49 §).
I 23 kap. 51 § finns specialbestämmelser om gränsöverskridande fusioner i form av absorption av helägda dotterbolag.
Förfarandet vid en gränsöverskridande fusion uppvisar som synes stora likheter med förfarandet vid en inhemsk fusion. På detaljnivå finns emellertid en hel del skillnader som huvudsakligen beror på att de bakomliggande EU-bestämmelserna ser olika ut.
4.1.4. Allmänt om 2019 års ändringsdirektiv
2019 års direktiv innehåller, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, ett flertal ändringar i eller tillägg till de befintliga artiklarna i 2017 års direktiv. Vissa ändringar är av redaktionell karaktär, medan andra förändrar bestämmelsens materiella innehåll. Delvis berörs teknikfrågor och användningen av digitala verktyg under förfarandet. Några helt nya bestämmelser tillkommer. De nya bestämmelserna avser bl.a. ytterligare åtgärder till skydd för aktieägare, borgenärer och arbetstagare.
Genom 2019 års direktiv sker också en viss förändring i definitionen av (artikel 119 d) och bestämmelsernas tillämpningsområde har justerats på så vis att medlemsstaterna ska eller får besluta att bestämmelserna inte ska tillämpas i vissa fall (artikel 120.4 och 5 i 2019 års direktiv).
4.2. Några grundläggande frågor
4.2.1. Definitionen av fusion m.m.
Vår bedömning: Grunddragen i aktiebolagslagen behöver inte
ändras med anledning av 2019 års direktiv. Någon ytterligare definition av fusion behöver inte införas i aktiebolagslagen. De grundläggande förutsättningarna för fusion i aktiebolagslagen behöver inte heller ändras.
Skälen för bedömningen:
Grunddragen i aktiebolagslagens reglering
Innehållet i 2019 års direktiv medför enligt vår bedömning inte att den grundläggande strukturen i aktiebolagslagens bestämmelser om gränsöverskridande fusioner behöver ändras. De författningsändringar som direktivet föranleder bör kunna hanteras genom ändringar och tillägg i aktiebolagslagen inom ramen för dess nuvarande struktur. Det utesluter inte att vissa moment, på samma sätt som i dag, regleras i särskild arbetsrättslig lagstiftning eller i den särskilda lagstiftningen för finansiella företag.
Definitionen av fusion
I artikel 119 d har tillkommit ett nytt led som kan uppfattas så att fusionsdefinitionen utvidgas till att omfatta ett förfarande som tidigare har fallit utanför begreppet.6 Det nya ledet avser ett förfarande där det överlåtande bolagets tillgångar och skulder överförs till det övertagande bolaget utan att detta ger ut aktier. Vad som avses är uppenbarligen ett förfarande där något fusionsvederlag inte utgår. Ett sådant förfarande kan, enligt 2019 års direktiv, utgöra fusion, förutsatt att en person direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i bolagen eller att aktieägarna i bolagen innehar sina värdepapper och aktier till samma andel i samtliga fusionerande bolag.
Vad som i svensk rätt utgör fusion framgår av 23 kap. 1 § aktiebolagslagen. Begreppet har samma innebörd i bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 36 §). Av definitionen följer att fusion är ett förfarande där två eller flera aktiebolag går samman genom att samtliga tillgångar eller skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat bolag, mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen, utan likvidation. En fusion förutsätter alltså, som huvudregel, att fusionsvederlag utgår. Endast i en speciell situation – absorption av helägt dotterbolag (23 kap. 28–35 §§) – utgår inget fusionsvederlag.
6 ”en transaktion varigenom (...) ett eller flera bolag, vid upplösning utan likvidation, överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat befintligt bolag – det övertagande bolaget – utan att det övertagande bolaget ger ut nya aktier, förutsatt att en person direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i de fusionerande bolagen eller att aktieägarna i de fusionerande bolagen innehar sina värdepapper och aktier till samma andel i samtliga fusionerande bolag.”
Någon direkt motsvarighet i svensk rätt till den nya definitionen i 2019 års direktiv finns alltså inte. Av allmänna aktiebolagsrättsliga principer följer emellertid att det redan i dag är möjligt att, med berörda aktieägares samtycke, genomföra en fusion utan att något vederlag utgår till de berättigade aktieägarna. Särskilt vad gäller fusioner inom koncerner torde sådana vederlagsfria fusioner i dag vara snarare regel än undantag.
Därmed torde också följa att den svenska lagstiftaren över huvud taget inte behöver införa särskilda regler om detta slag av fusion. Definitionen av fusion behöver alltså inte utvidgas.
Fusion mellan olika företagsformer
I 2017 års direktiv, i dess ursprungliga lydelse, fanns en uttrycklig bestämmelse om att gränsöverskridande fusioner endast är möjliga mellan bolagsformer som får fusionera enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna (artikel 121.1 a). Genom 2019 års direktiv har denna bestämmelse tagits bort.
Det kan konstateras att huvudprincipen i svensk rätt är att endast företag som tillhör samma associationsform kan gå samman genom fusion (jfr t.ex. 23 kap. 1 § aktiebolagslagen). Någon rätt för ett aktiebolag att fusionera med en ekonomisk förening finns alltså inte (frånsett vid en ekonomisk förenings absorption av helägt dotterbolag). Vad gäller gränsöverskridande fusioner får ett svenskt aktiebolag delta i en fusion med en ”motsvarande juridisk person” i en annan stat inom EES (se 23 kap. 36 § aktiebolagslagen). Med motsvarande juridisk person avses här sådana utländska företagsformer som har de för aktiebolag kännetecknande grundegenskaperna, såsom avsaknaden av ett personligt betalningsansvar för delägarna och möjligheten att överlåta andelar. Avsikten med uttrycket var att lagen skulle tillåta svenska aktiebolag att gå samman med utländska aktiebolag av alla former och kategorier men inte med utländska företag av andra slag.7
Av 2019 års direktiv går inte att utläsa varför artikel 121.1 a har fått utgå. Som villkor för gränsöverskridande fusioner gäller fortsatt enligt direktivet att ett bolag som deltar i en sådan ska uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstift-
7 Se prop. 2007/08:15 s. 174.
ning som bolaget omfattas av (se artikel 121.1 b). Mot den bakgrunden framstår det förhållandet att villkoret i led a nu tas bort närmast som en redaktionell konsekvens av att bolagsrätten även sedan tidigare är harmoniserad på det sättet att medlemsstaterna inte själva disponerar över frågan om aktiebolag överhuvudtaget får gå samman genom fusion (jfr de allmänna bestämmelserna om fusion i artiklarna 87 ff. i 2017 års direktiv). Vi bedömer därför att borttagandet av artikel 121.1a inte medför någon förpliktelse för den svenska lagstiftaren att förändra de enligt gällande svensk rätt grundläggande förutsättningarna för fusion och att t.ex. tillåta fusion mellan aktiebolag och andra typer av associationer.
4.2.2. Begränsningar i aktiebolags möjligheter att delta i en gränsöverskridande fusion
Vårt förslag: Aktiebolag som är försatta i konkurs eller tvångs-
likvidation eller som är föremål för företagsrekonstruktion ska inte kunna delta i en gränsöverskridande fusion. (Jfr artikel 120.5 a och b.)
Skälen för förslaget: Enligt punkten 4 a i artikel 120 i 2019 års di-
rektiv ska bestämmelserna i kapitlet om gränsöverskridande fusioner inte tillämpas om bolaget är i likvidation och har börjat dela ut (skifta) tillgångarna till sina aktieägare. En bestämmelse med denna innebörd finns redan i svensk rätt (se 23 kap.4 och 36 §§aktiebolagslagen). I denna del fordras alltså ingen lagändring.
Kapitlets bestämmelser ska – enligt punkten b – inte heller tilllämpas när bolaget är föremål för resolutionsverktyg, resolutions-
befogenheter och resolutionsmekanismer som framgår av avdelning IV
i direktiv 2014/59/EU. Detta har sin motsvarighet i 2017 års direktiv och härrör ursprungligen från direktiv 2014/59/EU (det s.k. Krishanteringsdirektivet).8 Krishanteringsdirektivet har bl.a. föranlett en särskild svensk lag (2015:1016) om resolution9 med bestämmelser om ett särskilt förfarande under statlig kontroll för rekonstruktion eller avveckling (resolution) av i lagen närmare angiven finansiell
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (och om ändring av vissa andra där närmare angivna direktiv). 9 Jfr prop. 2015/16:5.
verksamhet (jfr 1 kap. 1 § lagen om resolution). Enligt den lagen ska, när resolutionsåtgärder vidtas, aktiebolagslagen inte gälla i de delar som motsvarar – vad gäller gränsöverskridande fusioner – direktiv 2005/56/EG i dess lydelse enligt Krishanteringsdirektivet (se 12 kap. 4 § andra strecksatsen lagen om resolution).10 Det innebär att det som krävs enligt artikel 120.4 b i 2019 års direktiv redan följer av lagen om resolution. Inte heller i denna del behöver därför aktiebolagslagen inte ändras. – Det kan emellertid vara lämpligt att ändra den numera föråldrade hänvisningen i 12 kap. 4 § lagen om resolution (till det numera upphävda 2005 års direktiv) så att hänvisningen i stället pekar ut artikel 120.4 b i det nu gällande direktivet.
Punkterna a och b i artikel 120.5 ger medlemsstaterna möjlighet att inte tillämpa bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner på bolag som är föremål för insolvensförfaranden eller för ramverk för
förebyggande rekonstruktion samt på andra likvidationsförfaranden
än de som avses i punkten 4 a.
Enligt vår mening är det mindre lämpligt att företag som är försatta i konkurs eller är föremål för företagsrekonstruktion, dvs. företag med påtagliga ekonomiska problem, deltar i gränsöverskridande fusioner. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om att bolag som är i konkurs eller under företagsrekonstruktion inte får delta i en gränsöverskridande fusion.
Vad gäller bolag som är i likvidation – utan att skifte har skett (jfr ovan) – ser vi däremot inte skäl att generellt undanta dem från möjligheten att ingå i en gränsöverskridande fusion. Om det har beslutats om tvångslikvidation (jfr 25 kap.11, 12 och 17 §§aktiebolagslagen) bör det emellertid utgöra hinder mot att bolaget deltar i en gränsöverskridande fusion.
Punkten c i artikel 120.5 ger medlemsstaterna möjlighet att undanta också bolag som är föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.10 i Krishanteringsdirektivet. Sådana krisförebyggande åtgärder definieras där som utövande av vissa befogenheter, som att direkt avlägsna brister eller hinder för återhämtning, att åtgärda eller avlägsna hinder för resolution, tillämpa någon av åtgärderna för tidigt ingripande, tillsätta en tillfällig förvaltare eller utöva av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter. Vi bedömer att den möjligheten inte bör utnyttjas.
10 Jfr prop. 2015/16:5 s. 404 ff. och 813.
4.3. Fusionsplanen och dess innehåll (artikel 122)
4.3.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Fusionsplanen utgör det huvudsakliga beslutsunderlaget för de bolagsstämmor som ska ta ställning till fusionen. Bolagens beslut att fusionera fattas som huvudregel genom att bolagsstämmorna godkänner fusionsplanen. Om någon av de stämmor som ska godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion (jfr 23 kap. 18 § aktiebolagslagen). Både EU-lagstiftningen och aktiebolagslagen innehåller därför ingående bestämmelser om fusionsplanen och dess innehåll.
I artikel 122 i 2017 års direktiv anges sålunda att de fusionerande bolagens ledningsorgan ska utarbeta en gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen (i det följande benämnd ”fusionsplan”, ett uttryck som dock inte används i direktivet). Artikeln innehåller också en uppräkning av de uppgifter som fusionsplanen minst ska innehålla. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas uppgifter om utbytesförhållandet mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell kontant betalning (dvs. fusionsvederlaget) samt uppgifter om bolagsordningen för det övertagande bolaget.
Artikel 122 motsvaras av bestämmelserna i 23 kap.37 och 38 §§aktiebolagslagen. De svenska bestämmelserna har utformats så nära direktivet som möjligt. Syftet har varit att minska risken för att de krav på fusionsplanen som uppställs i olika länders lagstiftning – och som ska tillämpas samtidigt – är oförenliga med varandra. Ingenting hindrar att de berörda bolagen kommer överens om att planen ska innehålla andra uppgifter än de som anges i lagen. I praktiken kan det vara nödvändigt att ta in sådana ytterligare uppgifter, eftersom lagstiftningen i andra medlemsstater som fusionen berör kan kräva det.
4.3.2 2019 års ändringsdirektiv
2019 års direktiv innehåller flera ändringar av de uppgifter som enligt artikel 122 ska lämnas i fusionsplanen. Ett par ändringar (led a och
b) är av väsentligen redaktionellt slag och behandlas därför inte här. Härutöver bör följande ändringar nämnas.
Led h) har tidigare innehållit ett krav på uppgifter om särskilda förmåner till de sakkunniga som granskar fusionsplanen. Det kravet har strukits. I led i) har ett tidigare krav på uppgift om bolagsordningen för det eller de bolag som uppstår genom fusionen ersatts av ett krav på att fusionsplanen ska innehålla uppgift om stiftelseurkunden. Enligt den nya bestämmelsen ska dock även uppgift om bolagsordningen lämnas, om denna finns i ett särskilt instrument.
Två helt nya led, m) och n), tillkommer. Enligt led m) ska fusionsplanen innehålla närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till aktieägare i enlighet med artikel 126a. Artikeln avser skydd av aktieägare och behandlas i avsnitt 4.8. Av led n) följer att fusionsplanen ska innehålla uppgift om skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser. Frågor om borgenärsskydd behandlas i avsnitt 4.9.
4.3.3. Bestämmelserna om fusionsplanens innehåll ändras
Vårt förslag: En fusionsplan ska inte längre behöva innehålla
uppgift om arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till den som granskar fusionsplanen.
Vid en fusion som innebär bildandet av ett nytt bolag ska fusionsplanen dessutom innehålla uppgift om den handling som tjänar som stiftelseurkund för det nya bolaget.
I fusionsplanen ska det lämnas uppgift om den kontantersättning (inlösenbelopp) som erbjuds aktieägare samt uppgift om vilka skyddsåtgärder som erbjuds bolagets borgenärer. (Jfr artikel 122.)
Skälen för förslaget: Liksom hittills bör lagstiftningen förutsätta att
de fusionerande bolagens styrelser gemensamt upprättar en fusionsplan. Ändringsdirektivet föranleder inte några mera betydande ändringar i regleringen i 23 kap. 38 § aktiebolagslagen om vad fusionsplanen ska innehålla. Paragrafen bör emellertid på några punkter kompletteras så att den motsvarar artikel 122.
Det innebär följande. I dag gäller enligt punkten 8 i paragrafen att fusionsplanen ska innehålla uppgift om arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till vissa befattningshavare, däribland
”den som utför granskning enligt 11 §, 40 § eller 41 §”. Uppgift ska alltså lämnas om förmåner till den som ska granska bl.a. fusionsplanen, vanligen en revisor. Eftersom direktivet, som ovan har framgått, har ändrats på så sätt att eventuella förmåner till de sakkunniga som granskar fusionsplanen inte längre omfattas av uppgiftsplikten, bör lagtexten ändras på så sätt att de citerade orden får utgå. Det torde i och för sig inte stå i strid med direktivet att låta kravet stå kvar. Den svenska regleringen bör emellertid inte utan starka skäl avvika från direktivets reglering. Det gäller i synnerhet regleringen av ett dokument som ska upprättas av bolag från skilda medlemsstater.
Enligt gällande rätt (punkten 9 i 23 kap. 38 § aktiebolagslagen) ska fusionsplanen innehålla bolagsordningen för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. I 2019 års direktiv talas det i detta avseende i första hand om ”stiftelseurkunden”, medan bolagsordningen behöver anges endast om den finns i ett särskilt dokument. Det ska noteras att aktiebolagslagen ställer krav på upprättande av en stiftelseurkund enbart vid nybildning av aktiebolag utan samband med fusion (jfr 2 kap. 3 och 5 §§). Vid fusion gäller i stället att fusionsplanen tjänar som stiftelseurkund för det svenska bolag som bildas genom fusionen (se 23 kap. 37 § andra stycket). Enligt vår bedömning kan denna ordning i sig inte anses strida mot direktivet. Mot bakgrund av direktivets utformning i denna del bör det emellertid införas ett krav på att fusionsplanen, vid en fusion som innebär bildandet av ett nytt bolag, innehåller uppgift om den handling som tjänar som stiftelseurkund för detta bolag. En sådan bestämmelse får till följd att det vid en fusion som innebär bildandet av ett svenskt bolag ska lämnas upplysning om att fusionsplanen utgör stiftelseurkund för detta bolag.
Vidare bör det i lagen tas in bestämmelser – motsvarande artikel 122 m) och n) i direktivet – om att det i fusionsplanen ska lämnas uppgift om erbjudandet om kontantersättning (inlösenbelopp) till aktieägare enligt artikel 126a (jfr avsnitt 4.8) och uppgift om skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser (jfr avsnitt 4.9).
4.4. Offentliggörande av fusionsplanen m.m. (artikel 123)
4.4.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Artikel 123 i 2017 års direktiv anger när och hur fusionsplanen ska offentliggöras. Enligt artikeln ska offentliggörande ske på det sätt som föreskrivs enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning (som förutsätts vara utformad i enlighet med artikel 16 i direktivet). Offentliggörandet måste ske minst en månad före den bolagsstämma som ska besluta om fusionsplanen (jfr punkten 1). Vidare gäller, enligt 2017 års direktiv, att vissa uppgifter ska offentliggöras i respektive medlemsstats officiella tidning (jfr punkten 2).
Artikeln motsvaras i första hand av bestämmelserna i 23 kap. 42 § aktiebolagslagen, med däri angivna hänvisningar. Vid tillkomsten av bestämmelserna angavs i förarbetena att det för svensk del, beträffande inhemska fusioner, finns bestämmelser om registrering och kungörelse av fusionsplanen i 23 kap. 14 §, utformade på grundval av EG:s första bolagsdirektiv. Innebörden av dessa bestämmelser är att registrering sker i Bolagsverkets aktiebolagsregister och att uppgift om registreringen kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. De bestämmelserna ansågs kunna gälla även vid en gränsöverskridande fusion, om än med vissa kompletteringar (som dock inte återges här)11.
Av betydelse är också 23 kap. 15 § aktiebolagslagen, som reglerar när fusionsplanen ska underställas stämman. I paragrafen, anges att stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts. Detta gäller även vid gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 36 §).
I sammanhanget bör även 23 kap. 43 § aktiebolagslagen nämnas. Enligt den paragrafen – som går tillbaka på artikel 124 i direktivet – ska styrelsen i ett bolag som deltar i en fusion hålla fusionsplanen och styrelsens rapport tillgängliga för aktieägare och arbetstagare under minst en månad före den stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Också denna paragraf innehåller alltså en månadsfrist som anknyter till tidpunkten för stämman. Det bör dock noteras att 23 kap. 43 § avser tillgängliggörande till aktieägare och arbetstagare, inte ett offentliggörande riktat till allmänheten.
11 Se prop. 2007/08:15 s. 84 f.
4.4.2 2019 års direktiv
Artikel 123 har genom 2019 års direktiv fått en helt ny lydelse. Innebörden i den nya lydelsen är följande.
Medlemsstaterna ska säkerställa att vissa handlingar offentliggörs av bolaget och görs tillgängliga för allmänheten i registren i vart och ett av de fusionerande bolagens respektive hemstat. Offentliggörandet ska ske minst en månad före dagen för den stämma som ska besluta om godkännande av fusionsplanen.12
Kravet på offentliggörande gäller, liksom tidigare, själva fusionsplanen (punkten 1 a). Därutöver tillkommer krav på offentliggörande av ett särskilt meddelande där det fusionerande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller arbetstagarrepresentanter informeras om att de senast fem dagar före stämman får lämna synpunkter till respektive bolag på fusionsplanen (punkten 1 b).
Ytterligare en nyhet är att medlemsstaterna får kräva att också rapporten av den oberoende sakkunniga personen ska offentliggöras i bolagsregistret. I så fall måste dock medlemsstaterna säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information i rapporten (punkten 1 andra och tredje styckena).
De handlingar som offentliggörs i enlighet med punkten 1 ska också vara tillgängliga genom det s.k. systemet för sammankoppling av register (punkten 1 fjärde stycket).
Medlemsstaterna får undanta bolagen från de krav på offentliggörande som anges i punkten 1, om bolagen, under en oavbruten period om minst en månad före den bolagsstämma som ska besluta om fusionen, gör fusionsplanen och meddelandet kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sina webbplatser (punkten 2).13 Om denna möjlighet utnyttjas, måste emellertid bolagen ändå minst en månad före dagen för stämman lämna vissa uppgifter till registret (punkten 3). Bland dessa uppgifter märks uppgift – avseende vart och ett av de fusionerande bolagen – om de arrangemang som har inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter (punkten 3 c) och närmare uppgifter om den webbplats, där fusionsplanen m.m. kan erhållas kostnadsfritt online (punkten 3 d). Uppgifterna måste göras tillgängliga för allmänheten
12 Nationell lagstiftning kan tillåta att fusionen under vissa förutsättningar inte behöver behandlas på det övertagande bolagets stämma. I så fall gäller månadsfristen för offentliggörande i förhållande till stämman för det eller de andra fusionerande bolagen (jfr punkten 5). 13 Beträffande månadsfristen, se föregående fotnot.
i registren i var och en av de medlemsstater som de fusionerande bolagen hör hemma i.
Medlemsstaterna ska under alla förhållanden säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan uppfyllas helt och hållet online, utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid någon behörig myndighet i de fusionerande bolagens medlemsstater (punkten 4).
Härutöver får en medlemsstat kräva att fusionsplanen respektive uppgifterna enligt punkten 3 offentliggörs i medlemsstatens officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform. I så fall ska medlemsstaten säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet eller till den centrala elektroniska plattformen (punkten 6).
Medlemsstaterna ska också säkerställa att handlingarna enligt punkten 1 och uppgifterna i punkten 3 är kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten genom systemet för sammankoppling av register samt att de avgifter som registren debiterar bolaget för offentliggörande av det som avses i punkten 1, 3 och 6 inte överstiger vad som krävs för att täcka kostnaden för att tillhandahålla sådana tjänster (punkten 7).
Det kan noteras att vissa av de nu redovisade bestämmelserna, främst punkterna 4 och 7, är av närmast tekniskt slag. Dessa och andra teknikfrågor tas inte upp i det följande utan behandlas i stället i avsnitt 4.17.
Frågan om offentliggörande av den oberoende sakkunniges rapport behandlas i avsnitt 4.6.7.
4.4.3. Formen för offentliggörande
Vårt förslag: Fusionsplanen ska liksom hittills offentliggöras
genom ingivande till Bolagsverket.
Skälen för förslaget: I dag gäller att offentliggörande av fusions-
planen sker genom att denna, tillsammans med andra handlingar, ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. I samband med registreringen sker också en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Detta ska jämföras med artikel 123 i 2019 års direktiv där huvudregeln är (se punkten 1) att vissa handlingar ska offentliggöras av bolaget och göras tillgängliga i ”registren” i respektive medlemsstat. Den nya lydelsen får anses i sak väsentligen motsvara direktivets
tidigare lydelse, där det hänvisades till bestämmelserna om offentliggörande i artikel 16.14 Den artikeln innehåller i sin tur bestämmelser om registrering motsvarande de bestämmelser som Bolagsverket tillämpar. Ändringsdirektivet medger alltså att huvuddragen i nuvarande svenska registreringsförfarande bibehålls.
Ändringsdirektivet ger emellertid möjlighet till skilda tillvägagångssätt för offentliggörande, t.o.m. så att bolagen undantas från de krav på som följer av punkten 1 (se punkten 2). Vi har övervägt om den möjligheten bör utnyttjas. Punkten 2 innebär att bolaget, i stället för att låta offentliggöra handlingarna enligt punkten 1, håller dem kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på bolagets webbplats.
Det måste antas att ett utnyttjande av punkten 2 i någon utsträckning skulle kunna minska bolagets administrativa börda kring offentliggörandet av handlingarna.
Ett utnyttjande av punkten 2 är emellertid inte utan nackdelar. Det sammanhänger med att, enligt punkten 3, en medlemsstat som utnyttjar punkten 2 måste ställa krav på annan form av offentliggörande Det måste införas en skyldighet för bolaget att lämna ett antal uppgifter till det nationella registret, däribland uppgift om de arrangemang som beträffande vart och ett av de fusionerande bolagen har inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter, samt närmare uppgifter om den aktuella webbplatsen (jfr artikel 123.3 a–d). Detta skulle komplicera regelverket. Fullgörandet av den uppgiftsskyldighet som anges i punkten 3 skulle dessutom i sig utgöra en administrativ börda; den faktiska lättnaden för bolagen om möjligheten i punkten 2 utnyttjas framstår i själva verket som marginell. Dessutom blir förfarandet mer svåröverskådligt för de intressenter som kan komma att beröras av en fusion, om det finns skilda sätt för offentliggörande.
Till detta kommer att i aktiebolagslagen utgör registreringen och kungörandet av fusionsplanen inte enbart ett sätt att offentliggöra planen. Registreringen ger också Bolagsverket tillfälle att granska bl.a. att planen uppfyller de krav som ställs på en fusionsplan. Om det finns brister i planen, föreläggs ingivaren att komplettera den. När tillstånd att verkställa en registrerad fusionsplan senare söks,
14 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv (EU) 2018/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt ersätts artikel 16 med en ny lydelse.
inskränker sig verkets kontroll i princip till att ansökan avser samma handling som tidigare har registrerats.15
Mot denna bakgrund anser vi att ett utnyttjande av punkterna 2 och 3 skulle komplicera förfarandet utan att ge några tillräckligt vägande fördelar. Den möjlighet som punkterna 2 och 3 ger bör alltså inte utnyttjas i svensk rätt.
Vårt förslag är därför att offentliggörandet liksom hittills alltid ska ske genom att fusionsplanen ges in till Bolagsverket för registrering.
Det kan noteras att kraven i direktivet på att fusionsplanen ska offentliggöras av bolaget och göras tillgängliga i ”registren” inte framstår som mera långtgående än de krav som i dag gäller enligt aktiebolagslagen. Bestämmelserna om registrering av fusionsplanen i 23 kap. 42 § behöver därför enligt vår mening inte ändras.
Artikel 123.1 förutsätter att offentliggörandet sker under minst en månad före den bolagsstämma som ska behandla fusionsplanen. Detta följer redan av 23 kap. 36 § aktiebolagslagen, jämförd med 23 kap. 15 § tredje stycket första meningen, som föreskriver att stämman får hållas tidigast en månad från det att fusionsplanen offentliggjordes. Inte heller i denna del fordras därför någon ändring i aktiebolagslagen.
4.4.4. Informationsmeddelande
Vårt förslag: Vid offentliggörandet av fusionsplanen ska det även
offentliggöras ett informationsmeddelande till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras representanter. I meddelandet ska anges att dessa senast fem arbetsdagar före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna fusionsplanen får lämna synpunkter på fusionsplanen till bolaget. (Jfr artikel 123.1 b.)
Skälen för förslaget: Ändringsdirektivets krav på informationsmed-
delande (se artikel 123.1 b) till aktieägare, borgenärer och arbetstagare saknar tidigare motsvarighet. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om detta. Frågan är då hur det lämpligen bör ske.
Direktivet synes förutsätta att meddelandet ska offentliggöras på samma sätt som fusionsplanen. Det talar för att man helt enkelt ut-
15 Se prop. 2010/11:147 s. 17.
vidgar befintliga bestämmelser om offentliggörande av fusionsplanen så att de gäller även meddelandet. Bestämmelserna om offentliggörande av fusionsplanen anknyter emellertid nära till bestämmelser som gäller för både inhemska och gränsöverskridande fusioner, särskilt bestämmelser om registrering av fusionsplanen och om tidpunkten för stämma (se 23 kap. 14 §, jämförd med 42 §, samt 23 kap. 15 §). Det finns inget behov av att införa några motsvarande bestämmelser för andra fusioner än gränsöverskridande fusioner. Det enklaste är därför att införa en särskild bestämmelse, tillämplig enbart vid gränsöverskridande fusioner, om offentliggörande av ett informationsmeddelande. Vi föreslår en sådan bestämmelse.
4.4.5. Tiden mellan offentliggörande och stämmobeslut
Vår bedömning: Nuvarande bestämmelser om hur långt innan
bolagsstämman som offentliggörandet måste ske behöver inte ändras.
Skälen för bedömningen: Av direktivet följer att offentliggörandet
av fusionsplanen måste ske minst en månad före den stämma som ska godkänna fusionsplanen. En månadsfrist gäller även när det inte krävs något stämmobeslut i något av de bolag som deltar i fusionen; i så fall måste offentliggörandet ske minst en månad före dagen för stämman i de andra fusionerande bolagen (jfr artikel 123.5).
Enligt svensk rätt gäller – också vid gränsöverskridande fusioner – att det är enbart i de överlåtande bolagen som stämman alltid måste ta ställning till fusionsplanen. I övertagande bolag räcker det som huvudregel med ett styrelsebeslut. Endast i vissa fall behöver planen underställas stämman i det övertagande bolaget (se 23 kap. 15 § första och andra stycket samt 36 § aktiebolagslagen, jfr även artikel 94 i 2017 års direktiv). Punkten 5 kan alltså i och för sig få relevans för svenska förhållanden.
En bolagsstämma måste emellertid hållas i vart fall i det överlåtande bolaget. Enligt svensk rätt gäller, beträffande både inhemska och gränsöverskridande fusioner, att stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts (se 23 kap. 15 § tredje stycket första meningen samt 36 § aktiebolagslagen). Regleringen innebär alltså att det måste förlöpa
minst en månad från offentliggörandet till förekommande stämmobeslut.
Vi har övervägt om fristen borde ändras från en månad till sex veckor. Det som talar för det är att lagen måste anpassas till de krav som finns i artikel 124 på att styrelsens redogörelse ska hållas tillgänglig under sex veckor (se avsnitt 4.5) och att det av systematiska skäl kan vara lämpligt med en gemensam tidsfrist.
Något hinder mot en sådan gemensam tidsfrist om sex veckor finns inte, eftersom månadsfristen i artikel 123 är en minimifrist. Månadsfristen knyter emellertid an till inhemska fusionsbestämmelser (23 kap. 15 § tredje stycket första meningen, jfr även 36 §) och är alltså väl etablerad. Härtill kommer att det är fråga om skilda förfaranden. Vad gäller styrelsens redogörelse ska bolaget göra den tillgänglig för aktieägare och arbetstagare och tillgängliggörandet ska ske elektroniskt (jfr artikel 124.6). Fusionsplanen och informationsmeddelandet ska däremot offentliggöras för allmänheten genom registrering (jfr artikel 123.1). Vi har mot den bakgrunden inte funnit några avgörande skäl för att i detta sammanhang förlänga månadsfristen.
Vi bedömer därmed att bestämmelserna om den tid som måste förflyta mellan offentliggörande av fusionsplanen och förekommande bolagsstämmobeslut inte behöver ändras.
4.4.6. Kungörande
Vår bedömning: Det finns inget behov av att ändra gällande be-
stämmelser om kungörande av fusionsplanen.
Skälen för bedömningen: Enligt artikel 123.6 får medlemsstaterna
kräva att bl.a. fusionsplanen ska offentliggöras i det officiella kungörelseorganet eller via en central elektronisk plattform. I så fall ska det säkerställas att registret – i Sverige aktiebolagsregistret – skickar de relevanta uppgifterna dit.
Redan i dag ska uppgift om registreringen av fusionsplanen kungöras i det svenska kungörelseorganet, dvs. Post- och Inrikes Tidningar (jfr 23 kap. 14 § första stycket och 42 § samt 36 §aktiebolagslagen). Något krav på att hela fusionsplanen ska publiceras i Post- och Inrikes Tidningar finns dock inte i svensk rätt.
Inte heller direktivet påbjuder en sådan publicering. Enligt vår mening finns det inte skäl att införa ett krav på att hela fusionsplanen tas in i Post- och Inrikes Tidningar. Några författningsändringar med anledning av artikel 123.6 bör därmed inte göras.
4.5. Ledningsorganets rapport (artikel 124)
4.5.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Enligt artikel 124 i 2017 års direktiv ska styrelsen i vart och ett av de fusionerande bolagen utarbeta en rapport som innehåller bl.a. en förklaring och motivering till fusionens rättsliga och ekonomiska aspekter samt förklarar dess konsekvenser för bolagsmän, borgenärer och arbetstagare. Rapporten ska också göras tillgänglig för bolagsmännen samt arbetstagarna och deras företrädare en månad före dagen för den stämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen. Slutligen ska styrelsen, om den inom skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, bifoga yttrandet till rapporten.
Artikeln har i svensk rätt genomförts genom 23 kap. 39 § (styrelsens rapport) och 43 § aktiebolagslagen (tillhandahållandet av rapporten).
Styrelsens rapport betecknas i svensk rätt i stället som styrelsens redogörelse. Ordalydelsen i 23 kap. 39 § avviker något från de formuleringar som vid tiden för genomförandet användes i direktivet. Det beror på att paragrafen har utformats med motsvarande bestämmelser om inhemska fusioner (23 kap. 9 §) som förlaga, och att dessa bestämmelser i sin tur är utformade med hänsyn till bestämmelserna i det tredje bolagsdirektivet.16 Utformningen har också påverkats av att styrelsens redogörelse enligt 9 § ingår som en del av fusionsplanen, medan den motsvarande redogörelsen i 39 § (och det bakomliggande direktivet) behandlas som en från fusionsplanen självständig handling.17
Också bestämmelserna i 23 kap. 43 § om tillhandahållande av rapporten har sin snarlika motsvarighet i motsvarande bestämmelser för inhemska fusioner (jfr 23 kap. 16 §).
16 Se prop. 2007/08:15 s. 146 f. och 178. Det tredje bolagsdirektivet (Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978) kodifierades sedermera genom direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag, som i sin tur har kodifierats genom 2017 års direktiv. 17 Jfr a. prop. s. 87 f.
En särskild bestämmelse, 23 kap. 53 § aktiebolagslagen, gäller för sådana publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande sådan utanför EES. Fusionsplanen ska då inte bara tillhandahållas enligt 23 kap. 16 § respektive 43 §, utan också, med bifogade handlingar, hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas.18
4.5.2 2019 års ändringsdirektiv
Genom 2019 års direktiv har artikel 124 fått en helt ny lydelse. Även fortsättningsvis gäller att styrelsen i vart och ett av de fusionerande bolagen ska upprätta en rapport. Syftet med rapporten ändras dock något. Den ska nu riktas enbart till aktieägare och arbetstagare och inte också – som tidigare – till borgenärer. Också rapportens innehåll preciseras. Rapporten ska liksom tidigare beskriva de rättsliga och ekonomiska aspekterna av fusionen och dess konsekvenser för arbetstagarna. Men den ska nu också särskilt beskriva fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet (punkten 1) Den ska vidare innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare; alternativt får bolaget besluta om två separata rapporter, en för aktieägarna och en för arbetstagarna (punkten 2).
Avsnittet för aktieägare i rapporten ska särskilt beskriva
- kontantersättningen och metoden som har använts för att fastställa den,
- aktiernas utbytesförhållande – i tillämpliga fall – och metoden som har använts för att komma fram till detta,
- fusionens konsekvenser för aktieägare samt
- de rättigheter och metoder för gottgörelse som är tillgängliga för aktieägare i enlighet med artikel 126a, vilken avser skydd av aktieägare (punkten 3).
18 Bestämmelsen är ett resultat av genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag. För ytterligare bakgrund till 23 kap. 53 § aktiebolagslagen hänvisas till prop. 2009/10:247.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska särskilt beskriva
- fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och – i tilllämpliga fall – eventuella åtgärder för att skydda dessa förhållanden,
- väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, samt
- hur dessa faktorer påverkar eventuella dotterbolag (punkten 5).
Liksom i dag ska förvaltnings- och ledningsorganet, dvs. styrelsen, informera aktieägarna om sådana yttranden som arbetstagarrepresentanterna, eller arbetstagarna själva, har lämnat (punkten 7).
Artikeln innehåller ett par undantag från regeln om upprättande av en rapport. För det första får medlemsstaterna undanta enmansbolag från artikelns bestämmelser (se punkten 4.) Vidare ska något avsnitt för aktieägare inte krävas när samtliga aktieägare i bolaget har gått med på detta. Inte heller något avsnitt för arbetstagare ska krävas när ett fusionerande bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i förvaltnings- och ledningsorganet (punkten 8). Om det inte krävs vare sig något avsnitt för aktieägare eller något avsnitt för arbetstagare, behöver någon rapport inte lämnas (punkten 9).
Rapporten ska tillsammans med fusionsplanen göras tillgänglig elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarrepresentanterna eller arbetstagarna själva i vart och ett av de fusionerande bolagen minst sex veckor före dagen för den stämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen. Om den nationella lagstiftningen medger att det övertagande bolagets stämma inte behöver godkänna fusionen, gäller denna sexveckorsfrist i förhållande till stämman för det eller de andra fusionerande bolagen. (Se punkten 6.)
Slutligen anges att artikeln inte ska påverka de gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill relaterade förfaranden som föreskrivs på nationell nivå efter införlivandet av två i artikeln angivna arbetsrättsliga direktiv (punkten 10).
I stället för direktivets terminologi används i det följande begreppens motsvarighet i svensk rätt. Det innebär att förvaltnings- och ledningsorganet betecknas som styrelsen och rapporten kallas för redogörelse.
4.5.3. Redogörelsens innehåll
Vårt förslag: Styrelsens redogörelse ska, utöver vad som gäller
sedan tidigare, särskilt beskriva fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet. Redogörelsen ska innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare.
Avsnittet för aktieägare ska särskilt beskriva det utbytesförhållande som ska gälla för aktier som ingår i fusionsvederlaget samt det utjämningsvederlag som därutöver ska utgå. Avsnittet ska vidare innehålla uppgifter om det inlösenbelopp som avträdande aktieägare ska ha rätt till. Också metoderna för att bestämma utbytesförhållandet, utjämningsvederlaget och inlösenbeloppet ska beskrivas, liksom fusionens konsekvenser för aktieägarna och hur aktieägarna ska gå tillväga för att utöva sin inlösenrätt.
Avsnittet för arbetstagare ska särskilt beskriva fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och åtgärder till skydd för dessa, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller platserna för bolagets verksamhet. Även motsvarande förhållanden för eventuella dotterbolag ska beskrivas.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen. (Jfr artikel 124.1–3, 5 och 7–9.)
Skälen för förslaget: Ändringsdirektivet innehåller, liksom 2017 års
direktiv, krav på att envar av styrelserna i de fusionerande bolagen ska upprätta en redogörelse av visst innehåll (se artikel 124). Vad som sägs i 23 kap. 39 § aktiebolagslagen om att en sådan redogörelse ska upprättas bör alltså fortsätta gälla. Vi återkommer i avsnitt 4.5.4 till frågan om det bör finnas några undantag från skyldigheten att upprätta en redogörelse.
Ändringsdirektivet innehåller emellertid en del nyheter rörande redogörelsens innehåll. Dessa bör lämpligen hanteras genom ändringar och tillägg till regleringen i 39 §. De nya bestämmelserna bör anknyta nära till direktivets ordalydelse, eftersom detta ger bäst förutsättningar för att de olika redogörelser som upprättas i en och samma gränsöverskridande fusion har en likartad utformning. De delar av artikel 124 som på detta sätt kan inarbetas i 39 § är punkterna 1–3, 5 och 7–9 (beträffande innehållet i dessa punkter, se ovan).
En nyhet i ändringsdirektivet är att det i redogörelsen ska ingå två olika avsnitt, ett avsnitt för aktieägarna och ett för arbetstagarna. Den svenska regleringen bör anpassas till det.
Vad gäller det närmare innehållet i redogörelsen kan följande sägas.
Information till aktieägare. I artikel 124.3 anges vad som särskilt
ska beskrivas i avsnittet för aktieägare. Liksom hittills ska utbytesförhållandet mellan aktierna anges, dvs. en aktieägare i ett överlåtande bolag ska kunna utläsa hur många aktier som han eller hon kommer att erhålla i det övertagande bolaget i stället för aktierna i det överlåtande bolaget. Detta bör givetvis komma till uttryck i den svenska lagtexten även i fortsättningen.
Direktivet ställer också krav på information om ”kontantersättningen” och den metod som har använts för att fastställa densamma (jfr punkten 3 a). Begreppet ”kontantersättning” förekommer i flera sammanhang i ändringsdirektivet. Det synes beteckna två olika saker, dels den kontanta delen av fusionsvederlaget (jfr artikel 122 b), dels det inlösenbelopp som ett bolag ska erbjuda avträdande aktieägare (jfr artikel 122 m och 126a.1). Det väcker frågan om vilken eller vilka typer av ”kontantersättning” som avses i artikel 124.3 a. Samma frågeställning gör sig gällande beträffande omfattningen av den granskning som en oberoende sakkunnig (revisor) ska göra enligt artikel 125 (jfr övervägandena i avsnitt 4.6). I det senare fallet är det dock alldeles klart att begreppet avser båda slagen av kontant ersättning (jfr skäl 14 i ändringsdirektivet). Revisorns granskning omfattar styrelsens redogörelse. Det framstår därför som naturligt att det som revisorns granskning ska omfatta, också ska ingå i styrelsens redogörelse. Det måste alltså antas att begreppet har samma betydelse i båda bestämmelserna.
Av det sagda följer att vi bedömer begreppet ”kontantersättning” i artikel 124.3 a i ändringsdirektivet, som ett uttryck för både den kontanta delen av ett fusionsvederlag, dvs. utjämningsvederlaget, och det s.k. inlösenbeloppet.
Redogörelsen bör alltså behandla båda dessa slag av ersättning.
Information till arbetstagare. Den svenska lagtexten bör även av-
spegla det som sägs i artikel 124.5 om innehållet i avsnittet för arbetstagare (jfr ovan). I skäl 13 i 2019 års direktiv utvecklas innebörden i detta. Det sägs bl.a. att redogörelsen i synnerhet bör beskriva om det skulle uppstå några förändringar av lagstadgade anställningsvillkor,
av kollektivavtal eller av transnationella företagsavtal och av platserna för bolagets verksamhetsorter, såsom platsen för bolagets huvudkontor. Det sägs också att redogörelsen bör innehålla uppgifter om ledningsorgan, och, i tillämpliga fall, om personal, utrustning, lokaler och tillgångar före och efter det gränsöverskridande förfarandet och de sannolika ändringarna av arbetets organisation, löner, specifika tjänsters placering och de förväntade konsekvenserna för arbetstagare som innehar dessa tjänster, liksom om dialogen mellan arbetsmarknadens parter på bolagsnivå och, i tillämpliga fall, arbetstagarrepresentation på styrelsenivå. Det är givet att kommande svensk lag bör tolkas mot bakgrund av dessa uttalanden. Vi anser dock inte att det som sägs i skäl 13 behöver komma till explicit uttryck i lagtexten.
Yttrande från arbetstagarföreträdare. Artikel 124.7 motsvarar i
princip det som redan uttrycks i 23 kap. 39 § aktiebolagslagen. Där sägs att om styrelsen i skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen. I 2019 års direktiv har dock uttrycket ”i skälig tid” bytts ut mot ”i god tid”. Den svenska lagtexten bör justeras i enlighet med detta. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden i detta.
I 2019 års direktiv sägs också att aktieägarna ska informeras om arbetstagaryttrandet. Det kan synas som att en sådan bestämmelse inte fyller något syfte så länge aktieägarna kan få del av yttrandet redan som en del av styrelsens redogörelse. Den får emellertid betydelse om aktieägarna kommer överens om att styrelsens redogörelse inte ska innehålla något avsnitt till aktieägarna (se avsnitt 4.5.4). Även i denna del krävs därför en lagändring i linje med vad direktivet föreskriver.
Information till borgenärerna. Bestämmelserna i 23 kap. 39 § aktie-
bolagslagen om styrelsens redogörelse syftar till att ge relevant information även till borgenärer. Att så är fallet kommer till uttryck i paragrafens krav på att redogörelsen ska innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Såsom den motsvarande bestämmelsen i ändringsdirektivet, artikel 124.1, har utformats syftar den inte till att tillförsäkra bolagens borgenärer information. Det väcker frågan om det är förenligt med direktivet att behålla kravet på att redogörelsen ska innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärerna.
Enligt vår bedömning bör den frågan besvaras jakande. Ändringsdirektivet innehåller en ny artikel om skydd av borgenärer: enligt vad som där närmare föreskrivs ska medlemsstaterna på ett betryggande sätt skydda borgenärers rättigheter (se artikel 126b.1). Detta utgör ett generellt hållet påbud till medlemsstaterna att i sin nationella reglering upprätthålla ett starkt borgenärsskydd och medger ett betydande utrymme för nationella variationer vad gäller skyddets närmare utformning. Den nuvarande bestämmelsen om att det i styrelsens redogörelse ska ingå en beskrivning av fusionens sannolika konsekvenser för borgenärerna framstår också som ändamålsenlig.
4.5.4. Undantag från kravet på upprättande av redogörelse
Vårt förslag: Om samtliga aktieägare har samtyckt till det, be-
höver redogörelsen inte innehålla något avsnitt för aktieägarna. Om ett bolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i styrelsen, krävs inget avsnitt för arbetstagare.
Om både avsnittet för aktieägare och avsnittet för arbetstagare kan utgå, behöver styrelsen över huvud taget inte upprätta någon redogörelse.
Vår bedömning: Den svenska lagstiftaren bör inte utnyttja den
möjlighet som direktivet ger att undanta styrelsen i ett enmansbolag från skyldigheten att upprätta en särskild redogörelse. (Jfr artikel. 124.4 andra meningen.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Som nämnts ska redogö-
relsen bestå av ett avsnitt för aktieägare och ett för arbetstagarna, I artikel 124.4, första meningen, sägs att något avsnitt för aktieägarna inte ska krävas när samtliga aktieägare har gått med på att detta krav kan frångås. I andra meningen sägs att medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningen av artikeln. Placeringen av den sistnämnda bestämmelsen kan tolkas så att den enbart avser avsnittet för aktieägarna. För denna tolkning talar också det förhållandet att det i punkten 9 finns en särskild bestämmelse om när det över huvud taget inte krävs någon redogörelse. Det är också den i sak rimligaste ordningen, Ordalydelsen av punkten 4, andra meningen får emellertid anses vara förhållandevis entydig, både i den svenska
språkversionen och i de andra versioner som vi har kunnat ta del av. Det talar för att medlemsstaterna helt kan undanta enmansbolag från skyldigheten att upprätta en redogörelse, även en sådan som riktas enbart till arbetstagarna.
Frågan är då om denna möjlighet bör utnyttjas. Något sådant undantag för enmansbolag – dvs. aktiebolag med en enda aktieägare – görs inte i gällande rätt. Också ett enmansbolag kan vara ett stort bolag med ett stort antal anställda, t.ex. ett dotterbolag i en koncern. I förhållande till arbetstagarna synes en redogörelse av det aktuella slaget kunna fylla ett viktigt syfte även i ett enmansbolag. Vi anser därför att undantagsmöjligheten inte bör utnyttjas.
Däremot kan det – som en följd av direktivet – vara nödvändigt att i lagen ta in en bestämmelse om att något avsnitt för aktieägarna inte behöver ingå i redogörelsen om samtliga aktieägare samtycker till det. Mot det kan visserligen invändas att det redan av allmänna associationsrättsliga principer följer att regler till skydd för aktieägarna kan frångås, om samtliga aktieägare samtycker. För att det inte ska råda någon oklarhet om att direktivet har genomförts korrekt i svensk rätt bedömer vi dock att en bestämmelse med detta innehåll bör tas in i lagen.19
Enligt artikel 124.8 krävs det inte något avsnitt för arbetstagare när ett fusionerande bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i förvaltnings- eller ledningsorganet. Detta bör komma till uttryck i den svenska regleringen. För att Bolagsverket ska kunna bedöma om undantagsregeln är tillämplig behöver bolaget tillhandahålla verket information om det. Det bör därför tas in en bestämmelse i aktiebolagsförordningen med innebörd att om det inte finns några arbetstagare i bolaget, ska bolagets styrelse eller verkställande direktör till Bolagsverket intyga på heder och samvete att så är fallet. Därigenom åstadkommer man också straffansvar för osann försäkran (jfr 15 kap. 10 § brottsbalken).
Slutligen följer det av artikel 124.9 att någon redogörelse överhuvudtaget inte behöver upprättas om det inte krävs vare sig något avsnitt för aktieägare eller något avsnitt för arbetstagare. Också detta bör komma till uttryck i aktiebolagslagen.
19 Jfr diskussionen i motiven till 23 kap. 44 § aktiebolagslagen om behovet av att vid genomförande av ett direktiv lagfästa något som redan följer av allmänna principer i prop. 2007/08:15 s. 98 f. och 310.
4.5.5. Hur redogörelsen ska hållas tillgänglig
Vårt förslag: Styrelsens redogörelse ska, liksom fusionsplanen
med de handlingar som är fogade till denna, hållas tillgänglig elektroniskt minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna fusionsplanen. Detta ska ske genom att bolaget håller handlingarna tillgängliga på sin webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. (Jfr artikel 124.6.) Liksom hittills ska kopior av handlingarna sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Skälen för förslaget: Artikel 124.6, som gäller tillgängliggörandet av
styrelsens redogörelse, överensstämmer väsentligen med vad som redan gäller enligt svensk rätt enligt 23 kap. 43 § aktiebolagslagen. Nytt är att redogörelsen (tillsammans med fusionsplanen) ska göras tillgänglig elektroniskt, och att detta ska ske under sex veckor – i stället för som tidigare en månad – före dagen för den stämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen.
Direktivet ger ingen närmare ledning om innebörden i ”göras tillgängliga elektroniskt”.
Ett sätt att hålla handlingarna tillgängliga elektroniskt är att publicera dem på bolagets webbplats. Det är emellertid osäkert hur lämpligt det är att generellt föreskriva om publicering på bolagets webbplats. För inhemska fusioner återfinns den bestämmelse som motsvarar 23 kap. 43 § i 23 kap. 16 §. I den paragrafen finns en bestämmelse om publicering på bolagets webbplats. Av paragrafens tredje stycke framgår att om handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget på den ort där bolaget har sitt säte och att sända kopior av dem till aktieägarna.20 Det är emellertid viktigt att notera att möjligheten att tillhandahålla handlingarna på bolagets webbplats enligt 16 § tredje stycket utgör ett valfritt komplement för bolaget till huvudregeln att hålla handlingarna tillgängliga hos bolaget. Alla bolag har inte en egen webbplats. Aktiebolagslagen innehåller i och för sig ett flertal bestämmelser som kräver publicering på bolagets webbplats. Dessa krav avser emellertid publika aktiebolag som är upptagna till handel på en reglerad marknad.21
20 Om bakgrunden till regleringen hänvisas till prop. 2010/11:147 s. 17 f. 21 Jfr prop. 2009/10:247 s. 40.
Enligt vår mening är det lämpligaste sättet att genomföra direktivets krav på elektroniskt tillgängliggörande att föreskriva att bolaget ska hålla handlingarna tillgängliga på sin webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Detta bör föranleda ett tillägg i 23 kap. 43 § aktiebolagslagen. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden i ”likvärdig elektronisk kommunikation”.
Man kan emellertid inte utgå från att samtliga de intressenter som artikeln tar sikte på har möjlighet att utnyttja elektronisk kommunikation. Den bestämmelse som finns i nu gällande rätt (jfr 23 kap. 43 §) om att kopior av handlingarna ska sändas kostnadsfritt med vanlig post till de aktieägare som begär det bör stå kvar som komplement. Det kan noteras att gällande rätt inte ger arbetstagarrepresentanter och arbetstagare någon motsvarande rätt att få kopior av handlingarna. Direktivet uppställer inte heller något krav på detta. En sådan service skulle kunna öka bolagens administrativa kostnader. Skyldigheten för bolag att skicka handlingar kostnadsfritt per post bör därför inte utvidgas.
Som redan har nämnts kräver direktivet att redogörelsen hålls tillgänglig under minst sex veckor. Det avviker från gällande svensk rätt, där motsvarande tidsfrist är en månad (se 23 kap. 43 § aktiebolagslagen). Vi föreslår att lagen anpassas till direktivets sexveckorsregel.
4.6. Rapport från en oberoende sakkunnig (artikel 125 och 133a)
4.6.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
I artikel 125 i 2017 års direktiv finns bestämmelser om hur oberoende sakkunniga för varje fusionerande bolag ska utarbeta en rapport riktad till bolagsmännen. Av artikeln framgår bl.a. att rapporten ska vara tillgänglig senast en månad före den relevanta bolagsstämman. Där anges också vilka uppgifter som rapporten ska innehålla. Enligt artikeln krävs inte någon sakkunniggranskning eller sakkunnigrapport, om samtliga delägare i de fusionerande bolagen är eniga om detta.
Den svenska lagstiftning som i denna del svarar mot direktivet innebär att som huvudregel ska både fusionsplanen och styrelsens
redogörelse granskas av en eller flera revisorer enligt aktiebolagslagens bestämmelser om revisorsgranskning vid en inhemsk fusion. Dessa bestämmelser, 23 kap. 11 och 12 §§, går tillbaka på det tredje bolagsrättsliga direktivet.22
Från denna huvudregel finns två undantag. Det ena innebär att revisorsgranskningen kan begränsas om alla aktieägare är ense om detta. Det andra innebär att revisorsgranskningen ersätts av en gemensam granskning genom en av svensk eller utländsk myndighet utsedd sakkunnig, utsedd på begäran av de fusionerande bolagen.
De bestämmelser som reglerar dessa frågor vid gränsöverskridande fusioner finns i 23 kap.11–13, 40 och 41 §§aktiebolagslagen (jfr även 36 §). Av bestämmelserna framgår bl.a. att när granskningen utförs av en av bolaget utsedd revisor ska denne vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Som huvudregel ska revisorn utses av stämman i respektive bolag. Om någon särskild revisor inte är utsedd, ska granskningen i stället utföras av bolagens revisorer (12 §). Om granskningen i stället sker på det alternativa sätt där en sakkunnig utsetts av en svensk myndighet (Bolagsverket) (40 § andra stycket), ska den som Bolagsverket utser vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag (41 §). I båda fall har den som utför revisorsgranskningen rätt till upplysningar och biträde från bl.a. styrelsen (13 § och 40 § tredje stycket). Granskningens innehåll ska motsvara det som god revisionssed kräver.
Att granskningen får begränsas om samtliga aktieägare i de bolag som deltar i fusionen har samtyckt till det framgår av 23 kap. 11 tredje stycket.
4.6.2 2019 års ändringsdirektiv
Rapportens innehåll m.m. (artikel 125)
I artikel 125 i 2019 års direktiv sker följande ändringar av betydelse.
Punkten 3 ställer mera ingående krav på sakkunnigrapportens innehåll än vad 2017 års direktiv har gjort. Bland annat sägs att rapporten ska inbegripa den sakkunniges utlåtande i fråga om kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållanden är adekvata. Vid bedömningen av kontantersättningen ska den sakkunnige beakta (I) före-
22 Se övervägandena i prop. 2007/08:15 s. 90 ff.
kommande marknadspris för aktierna i de fusionerande bolagen före tillkännagivandet av förslaget till fusion eller (II) värdet av bolaget exklusive effekterna av den föreslagna fusionen såsom det fastställts i enlighet med allmänt accepterade värderingsmetoder. Rapporten ska åtminstone (a) ange den eller de metoder som har använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen, (b) ange den eller de metoder som har använts för att fastställa det föreslagna utbytesförhållandet för aktier, (c) fastställa om den eller de metoder som använts är adekvata för bedömningen av kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande, ange det värde som dessa metoder lett till och yttra sig över den relativa vikt som metoderna tillmättes när värdet fastställdes och, om olika metoder används i de fusionerande bolagen, även fastställa om användningen av olika metoder var motiverad, och (d) beskriva eventuella särskilda värderingsproblem som uppkommit.
Den sakkunnige ska, enligt punkten 3, ha rätt att av de fusionerande bolagen erhålla all information som är nödvändig för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Enligt punkten 4 får medlemsstaterna undanta enmansbolag från tillämpningen av artikeln.
Den sakkunnige (art 133a)
Den nya artikel 133a innebär följande.
Enligt punkten 1 ska medlemsstaterna fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den sakkunnige som ansvarar för att utarbeta den rapport som avses i artikel 125.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna ha regler som säkerställer (a) att den sakkunnige eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunnige är verksam, är oberoende av och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett fusionsintyg, och (b) att den sakkunniges utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i enlighet med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den lagstiftning och de tillämpliga yrkesnormer som den sakkunnige omfattas av.
När det gäller den sakkunniges oberoende anges i direktivets skäl 14 att medlemsstaterna bör beakta de krav som fastställs i artik-
larna 22 och 22b i direktiv 2006/43/EG (revisorsdirektivet).23 Dessa artiklar avser självständighet, oberoende och objektivitet respektive förberedelse för lagstadgad revision och bedömning av hot mot opartiskhet och självständighet.24
I den följande framställningen används samma terminologi som i svensk rätt. Det innebär att den sakkunnige – om inte annat sägs – benämns revisor och att den sakkunniges rapport kallas för yttrande (jfr 23 kap. 12 och 41 §§).
4.6.3. När granskning genom revisor eller motsvarande ska ske
Vårt förslag: Liksom hittills ska fusionsplanen med därtill fogade
handlingar och styrelsens redogörelse alltid granskas av en revisor eller av annan av myndighet utsedd sakkunnig.
Skälen för förslaget: Gällande svensk rätt innebär att det vid en
gränsöverskridande fusion alltid ska ske en granskning genom en sakkunnig person. Som huvudregel gäller att granskningen ska ske genom en revisor (auktoriserad revisor, godkänd revisor eller registrerat revisionsföretag). I linje med direktivet tillåter dock lagen att granskningen överlämnas till en gemensam sakkunnig men denne måste i så fall vara utsedd av en myndighet, i Sverige av Bolagsverket (se 23 kap. 40 § andra stycket). Om aktieägarna är ense, kan revisorsgranskningen begränsas till en på visst sätt borgenärsinriktad granskning (se 11 § tredje stycket). En sådan granskning måste göras även om granskningen har överlämnats till en gemensam sakkunnig, utsedd av en myndighet (se 40 § fjärde stycket).
Den svenska regleringen går längre än vad direktivet kräver. Redan enligt direktivets ursprungliga lydelse gällde att någon granskning inte krävdes om samtliga aktieägare var ense om detta. Att direktivets bestämmelser om granskning syftar enbart till att skydda aktieägarna är ännu tydligare i ändringsdirektivet. Där har tillkommit en
23 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG. 24 Revisorsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom bl.a. revisorslagen (2001:883) och aktiebolagslagen.
bestämmelse, artikel 125.4, som ger möjlighet att undanta enmansbolag från kravet på granskning genom oberoende sakkunnig.
I ljuset av detta finns det anledning att fråga sig om den svenska regleringen i detta avseende bör behållas oförändrad. Frågan bör bedömas mot bakgrund av syftet med revisorsgranskningen.
I förarbetena till nu gällande lagregler påpekades att bestämmelserna i artikel 125 är uppställda uteslutande i aktieägarnas intresse och att syftet är att bolagsstämman ska få ett fullgott underlag inför ställningstagandet till fusionsfrågan. Det uttalades emellertid också att i aktiebolagslagen har bestämmelserna om revisorsgranskning också ett borgenärsskyddssyfte. Det påpekades särskilt att ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion enligt direktivet ska uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstiftning som bolaget omfattas av. En borgenärsskyddsinriktad revisorsgranskning var också enligt regeringen av stor vikt för att borgenärerna ska kunna tillvarata sina rättigheter i samband med den gränsöverskridande fusionen. Enligt regeringen kunde direktivet inte anses uppställa något hinder mot bestämmelser om en borgenärsskyddsinriktad granskning.25
Detta resonemang har enligt vår mening fortfarande bärkraft. Också enligt ändringsdirektivet måste ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstiftning som bolaget omfattas av.26 Redan detta talar för att de villkor vad gäller i fråga om borgenärsskydd vid inhemska fusioner – t.ex. krav på ett borgenärsskyddsinriktat revisorsyttrande – bör kunna uppställas även vid en gränsöverskridande fusion, så länge de inte innebär ett reellt hinder mot gränsöverskridande fusioner. Att borgenärsskyddshänsyn bör få påverka det nationella regelverket kring gränsöverskridande fusioner får för övrigt anses framgå av artikel 126 b. I den artikeln anges att medlemsstaterna på ett betryggande sätt ska skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som har uppkommit före, men inte förfallit till betalning vid, offentliggörandet av fusionsplanen.27 Nationell lagstiftning
25 Jfr prop. 2007/08:15 s. 91 f. Jfr även regeringens resonemang beträffande utrymmet för en medlemsstat att införa bestämmelser som ger nationella myndigheter en rätt att motsätta sig en fusion med hänvisning till allmänintresset, s. 113 ff. i a. prop.; jfr därvid 23 kap. 21 a § och 36 §aktiebolagslagen. 26 Se prop. 2007/08:15 s. 91 f. Det kan tilläggas att undantaget ursprungligen togs in i 23 kap. 40 §. Genom ett senare lagstiftningsärende placerades det i stället i 23 kap. 11 §., jfr a. prop. s. 92 och 178 samt prop. 2008/09.56. 27 Se artikel 126b.1 första stycket.
som ställer krav på en revisorsgranskning i borgenärernas intresse måste alltså antas vara förenlig med direktivet.
Mot denna bakgrund bedömer vi att 2019 års direktiv inte hindrar att det även fortsättningsvis kan krävas en s.k. begränsad revisorsgranskning och detta även om samtliga aktieägare är eniga om att någon granskning inte behövs.
I linje med detta finns det inte anledning att särskilt undanta enmansbolag från kravet på revisorsgranskning.
4.6.4. Revisorsyttrandets innehåll (artikel 125.3)
Vårt förslag: Vid gränsöverskridande fusioner ska ett revisors-
yttrande, utöver vad som följer av nu gällande rätt, innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, utjämningsvederlaget samt inlösenbeloppet är adekvata. I yttrandet ska anges metoderna för att bestämma aktiernas utbytesförhållande, utjämningsvederlaget och inlösenbeloppet och anges om dessa metoder är adekvata. Det ska också lämnas uppgifter om eventuella särskilda värderingsproblem. (Jfr artikel 125.3.)
Skälen för förslaget: När det gäller yttrandets innehåll innebär den
nya regleringen i artikel 125.3 att den oberoende sakkunniges granskning vid en gränsöverskridande fusion får ett särskilt fokus på de metoder som har använts för beräkning av den föreslagna kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande. Den sakkunnige ska också redovisa sin bedömning sin bedömning av om dessa metoder har varit adekvata. Detta innebär vissa nyheter i förhållande till gällande rätt, framför allt vad gäller revisorns uttalande om det som i direktivet beskrivs som ”kontantersättningen”.
Som ovan har berörts används begreppet ”kontantersättning” i ändringsdirektivet i mer än ett sammanhang och synes då syfta på två olika saker. I skäl 14 i ändringsdirektivets ingress anges bl.a. att en oberoende sakkunnig ska granska bolagets erbjudande om kontantersättning till de aktieägare som vill lämna bolaget samt aktiernas utbytesförhållande, inbegripet beloppet för en eventuell kompletterande kontantersättning enligt planen. Detta måste förstås så att den sakkunnige ska yttra sig om både om den kontanta delen av fusionsvederlaget (utjämningsvederlaget) och om det inlösenbelopp som
aktieägarna ska erbjudas (om inlösenbeloppet, se vidare avsnitt 4.8.2). Mot den bakgrunden får begreppet ”kontantersättning” i artikel 125.3 anses omfatta både den kontanta delen av ett fusionsvederlag och inlösenbeloppet.
I aktiebolagslagen bör därför föreskrivas att revisorn i sitt yttrande ska uttala sig om såväl utbytesförhållandet mellan aktierna med förekommande utjämningsvederlag som erbjuden inlösenersättning. I enlighet med vad direktivet kräver bör också föreskrivas att revisorn ska uttala sig om förekommande särskilda värderingsproblem.
Vi har övervägt det nu sagda bör gälla inte bara vid gränsöverskridande fusioner utan även vid inhemska fusioner. Det nya innehåll och fokus som granskningen ska ha enligt artikel 125.3 är emellertid förhållandevis omfattande och hänger delvis samman med utformningen av det särskilda aktieägarskydd som ska gälla vid gränsöverskridande fusioner men inte vid inhemska fusioner. Vi har inte kunnat se några skäl för att anpassa också bestämmelserna om revisorsgranskning och revisorsyttrandets innehåll vid inhemska fusioner till vad som nu ska gälla vid gränsöverskridande fusioner. Tvärtom skulle en sådan anpassning på ett omotiverat vis tynga förfarandet vid inhemska fusioner.
De sakliga ändringar som behöver göras med anledning av artikel 125.3 bör därför begränsas till att gälla gränsöverskridande fusioner och lämpligen tas in i 23 kap. 40 § aktiebolagslagen.
4.6.5. Vem ska utföra granskningen?
Vår bedömning: Det ska även fortsättningsvis ställas krav på att
en den som utför granskningen är en godkänd eller auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Skälen för bedömningen: I dag gäller enligt aktiebolagslagen att
granskningen av fusionsplanen och styrelsens redogörelse ska göras av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag (se 23 kap 12 §, jfr även 41 §). För att vara auktoriserad eller godkänd revisor måste man uppfylla särskilda krav som uppställs i revisorslagen (2001:883) avseende bl.a. utbildning, erfarenhet och redbarhet. Auktoriserade och godkända revisor och registrerade
revisorsföretag står under Revisorsinspektionens tillsyn. Det innebär bl.a. att de är föremål för återkommande kvalitetskontroller och de kan bli föremål för disciplinära åtgärder om de handlar i strid med bl.a. god revisorssed. De omfattas dessutom av revisorslagens särskilda bestämmelser om opartiskhet och självständighet (jfr 2–4 §§, 6 §, 13 § och 14 §revisorslagen).
De omständigheter som den sakkunnige enligt 2019 års ändringsdirektiv särskilt ska granska – vad gäller utjämningsvederlag, aktiernas utbytesförhållande och eventuella värderingsproblem – förutsätter en betydande förståelse för ett bolags ekonomiska förhållanden. Det är därför naturligt att den som ska upprätta yttrandet har särskild sakkunskap och erfarenhet i dessa avseenden. Revisorer – i bemärkelsen auktoriserade eller godkända revisorer – framstår därför som den yrkeskategori som är bäst ägnad att fullgöra den granskning som direktivet förutsätter. Det gäller särskilt som de utgör en yrkesgrupp som är föremål för löpande tillsyn och kvalitetssäkring. Visserligen kan det även i vissa andra yrkeskategorier finnas individer som besitter rätt kompetens för ett sådant uppdrag, t.ex. advokater eller redovisningskonsulter. När det gäller advokater finns det givetvis många som har samma slag av sakkunskap som revisorer har. Advokater omfattas dessutom av ett offentligt reglerat tillsynssystem som generellt borgar för hög kvalitet i deras arbete. De är emellertid inte underkastade de krav på oberoende och självständighet som enligt revisorslagen gäller för revisorer vid utövande av revisionsverksamhet. Inte heller för redovisningskonsulter finns det något offentligt reglerat system för oberoende och självständighet.
Enligt vår uppfattning bör det därför även fortsättningsvis vara en auktoriserad eller godkänd revisor som upprättar yttrandet enligt artikel 125. I sammanhanget kan noteras att det för närvarande finns totalt omkring 3 000 godkända eller auktoriserade revisorer eller registrerade revisionsbolag i Sverige.28
Vår slutsats är därför att den oberoende sakkunnige enligt artikel 125 bör vara revisor, i bemärkelsen en godkänd eller auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Enligt gällande rätt ska den sakkunnige – dvs. normalt en revisor – som huvudregel utses av bolagsstämman (jfr 23 kap. 12 § aktiebolagslagen). Det finns enligt vår mening ingen anledning att ändra detta.
28 Se statistik från Revisorsinspektionen: www.revisorsinspektionen.se/publikationer/ manadsstatistik.
Sedan tidigare ger direktivet ett utrymme för att de fusionerande bolagen använder sig av en gemensam oberoende sakkunnig. En bestämmelse om detta finns i 23 kap.40 § andra stycket aktiebolagslagen. En sådan sakkunnig ska utses av en offentlig myndighet, i Sverige av Bolagsverket. Bestämmelsen påverkas inte av 2019 års direktiv och bör därför inte ändras.
4.6.6. Civilrättsligt ansvar för den sakkunnige
Vårt förslag: En revisor som utför granskning av fusionsplanen
m.m. ska omfattas av samma skadeståndsansvar som det som gäller för ett bolags revisor enligt 29 kap. 2 § aktiebolagslagen. (Jfr artikel 133a.1.)
Skälen för förslaget: Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtmin-
stone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunniga person som ansvarar för yttrandet enligt artikel 125 (se artikel 133a.1).
Ett aktiebolag ska, som huvudregel, ha en revisor med uppgift att granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning (se närmare 9 kap. aktiebolagslagen). Bolagets revisor har ett särskilt skadeståndsansvar, reglerat i 29 kap. aktiebolagslagen. Det innebär att revisorn ska ersätta bolaget för skada som han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar bolaget vid fullgörandet av uppdraget. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (se 29 kap. 2 § aktiebolagslagen).
Om det är bolagets revisor som granskar fusionsplanen m.m., får detta anses ingå i hans eller hennes uppdrag. Revisorn ansvarar då utan vidare enligt bestämmelserna i 29 kap. 2 § aktiebolagslagen.
Liksom är fallet i dag bör det emellertid vara möjligt att överlämna granskningen av fusionsplanen m.m. till någon annan revisor än den som är bolagets revisor. Det gäller särskilt som aktiebolag under vissa förutsättningar kan välja bort revisionen (se närmare 9 kap. 1 § aktiebolagslagen) och därför inte har någon ordinarie revisor. Den som åtar sig ett uppdrag av nu aktuellt slag kommer då att inta ställningen av syssloman gentemot bolaget och ansvarar i så fall enligt allmänna principer om sysslomannaansvar. Den närmare
innebörden av detta ansvar är dock inte alldeles klar. Så mycket kan dock sägas att ansvaret är något mindre långtgående än det ansvar som en revisor har enligt aktiebolagslagen.
Enligt vår mening bör en revisor som granskar en fusionsplan (och därmed sammanhängande uppgifter) bära samma civilrättsliga ansvar oavsett om han eller hon är bolagets revisor eller ej.29 Det kan åstadkommas genom ett tillägg i 29 kap. 2 § aktiebolagslagen med den innebörden att den som utses enligt 23 kap. 12 § aktiebolagslagen ska jämställas med bolagets revisor.
Vad som nu har sagt bör gälla även i fråga om en sådan sakkunnig som Bolagsverket, på de fusionerande bolagens gemensamma begäran, har utsett att utföra granskning (jfr 23 kap. 40 § andra stycket aktiebolagslagen). Den som Bolagsverket utser måste, enligt 23 kap. 41 §, vara auktoriserad eller godkänd revisor. Den sakkunnige kan även ha utsetts av en behörig myndighet i en annan medlemsstat, där motsvarande krav på att den sakkunnige ska vara revisor inte uppställs. Vi föreslår dock att lagen utformas så att samma civilrättsliga ansvar kommer att gälla för en sådan, av utländsk myndighet utsedd, sakkunnig som för revisorer som utför granskning av detta slag.
4.6.7. Offentliggörande av yttrandet
Vårt förslag: Också det revisorsyttrande som har upprättats över
fusionsplanen ska offentliggöras. Vid offentliggörandet ska, om bolagen begär det, konfidentiell information utelämnas. Vad som utgör konfidentiell information ska prövas av Bolagsverket på grundval av de uppgifter som bolagen har lämnat. Prövningen ska göras enligt en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. (Jfr 123.1 andra och tredje stycket.)
29 Jfr diskussionen om skadeståndsansvar för revisor/oberoende sakkunnig i prop. 2007/08:15 s. 94 f. och 309 f.
Skälen för förslaget:
Bakgrund
Den nuvarande regleringen i aktiebolagslagen innebär att ett revisorsyttrande över en fusionsplan ska fogas till planen och ges in till bolagsverket i samband med att planen ska registreras (se 23 kap. 11, 14 och 36 §§). Revisorsyttrandet blir därmed offentligt på samma sätt som fusionsplanen.
Enligt artikel 123.1 andra och tredje styckena i ändringsdirektivet får en medlemsstat kräva att rapporten av den oberoende sakkunniga personen ska offentliggöras i registret. Det ska emellertid i så fall säkerställas att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid offentliggörandet. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av skäl 15 i direktivets ingress. Där anges att de uppgifter som bolaget offentliggör bör vara heltäckande och göra det möjligt för intressenter att bedöma konsekvenserna av det planerade gränsöverskridande förfarandet. Bolag bör dock inte vara skyldiga att offentliggöra konfidentiella uppgifter om detta skulle äventyra deras affärsposition, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt.
Revisorsyttrandet bör offentliggöras
Den sakkunniges rapport i 2019 års direktiv syftar till att tillgodose aktieägarnas intresse genom att säkerställa att bolagsstämman får ett fullgott underlag för sitt ställningstagande till fusionsfrågan. De motsvarande svenska bestämmelserna i aktiebolagslagen om revisorsgranskning har därutöver ett visst borgenärsskyddssyfte.30 Även om direktivet inte innehåller någon tydlig koppling mellan borgenärsskyddsintresset och den sakkunniges rapport är det tydligt att direktivet tillmäter borgenärsskyddsaspekter stor betydelse (se vidare avsnitt 4.9). Enligt vår mening är det därför naturligt att sådana aspekter vägs in också vid bedömningen av om svensk rätt bör ställa krav på att revisorsyttrandet offentliggörs.
Det sagda talar enligt vår mening för att den svenska lagstiftaren liksom hittills bör ställa krav på att revisorsyttrandet offentliggörs. Några skäl som talar i motsatt riktning har vi inte kunnat finna.
30 Jfr avsnitt 4.6 angående artikel 125.
Offentliggörandet bör ske på samma sätt som i dag, dvs. genom att revisorsyttrandet fogas till fusionsplanen och tillsammans med denna ges in till Bolagsverket.
Skyddet av konfidentiell information
Nästa fråga blir hur man ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid offentliggörandet av revisorsyttrandet (jfr artikel 123.1 tredje stycket). Vem ska bestämma vad som utgör ”konfidentiell information” och vilka närmare kriterier ska gälla för detta?
Vad som utgör konfidentiell information måste enligt vår mening avgöras enligt något slag av objektiv måttstock. Det i direktivet använda uttrycket ”konfidentiell information” får anses ge alltför lite vägledning vid bedömningen av vad som ska kunna utelämnas. Lagstiftningen bör därför innehålla en närmare precisering av uttrycket, grundad på vad som kan antas vara direktivets avsikt.
Det är därvid naturligt att anknyta till vad EU-rätten i övrigt innehåller om företags möjligheter att skydda information mot omvärlden. Det medför att begreppet företagshemligheter blir av särskilt intresse, eftersom det i viss mån är harmoniserat inom EU. Genom direktiv 2016/943/EU31 har det nämligen tillkommit bestämmelser om skydd mot att företagshemligheter olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Det är visserligen tillåtet för medlemsstaterna att under vissa förutsättningar föreskriva ett mer långtgående skydd än vad direktivet kräver32; redan definitionen av begreppet företagshemlighet i direktivet får för övrigt sägas ge ett visst utrymme för skilda nationella uttolkningar.33 Någon definition av det begrepp som är aktuellt i 2019 års direktiv – konfidentiell information – finns f.ö. inte i 2016 års direktiv. Likväl bör begreppet ”företagshemlighet” kunna utgöra en utgångspunkt för vad som i detta sammanhang utgör konfidentiell information.
I lagen (2018:558) om företagshemligheter – som delvis går tillbaka på direktiv 2016/943/EU – finns en definition (2 §) av vad som
31 Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. 32 Jfr direktiv 2016/943/EU artikel 1.1. 33 Jfr direktiv 2016/943/EU artikel 2.1.
avses med företagshemlighet enligt den lagen, nämligen information som uppfyller samtliga följande kriterier. (1) Den avser affärs- eller driftförhållanden. (2) Den är inte allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget. (3) Innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla den. (4) Ett röjande av informationen är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren.
Även om den svenska definitionen i detaljer kan skilja sig från hur motsvarande begrepp förstås i andra medlemsstater, måste det antas att den innehållsmässigt ligger väl i linje med vad som avses i ändringsdirektivet. Vi anser alltså att direktivet i denna del bör genomföras så att begreppet konfidentiell information ges en innebörd som ansluter nära till begreppet företagshemlighet i lagen om företagshemligheter.
Nästa fråga är vem som ska bestämma vilka uppgifter som utgör konfidentiell information i den nu angivna bemärkelsen. Ordalydelsen i direktivet indikerar att det är bolaget – till skillnad från den aktör, i Sverige Bolagsverket, som tar emot handlingarna för registrering i aktiebolagsregistret – som ska bedöma vilka delar av yttrandet som kan uteslutas från offentliggörandet. Det är också den ordning som innebär minst risker för bolaget och som samtidigt är minst resurskrävande för Bolagsverket.
Det som sägs i direktivet kan emellertid inte anses innebära mera än att det berörda bolaget ska ha rätt att bestämma att konfidentiell information inte ska offentliggöras; det ger alltså inte bolaget rätt att bestämma vad som utgör konfidentiell information. Det senare skulle f.ö. innebära en påtaglig risk för att ett bolag utelämnar fler uppgifter än vad som är motiverat, något som kan försämra intressenternas möjligheter att bedöma den planerade fusionen. Bolaget bör alltså, å ena sidan, ha rätt att bestämma att konfidentiell information ska utelämnas vid offentliggörandet men bör, å andra sidan, inte ha rätt att slutgiltigt avgöra vad som utgör konfidentiell information.
En tänkbar lösning skulle kunna vara att överlåta till den som upprättar yttrandet – dvs. med vårt förslag revisorn – att avgöra vad som utgör konfidentiell information. Utelämnandet skulle i så fall kunna ske genom att revisorn inte tar med informationen i sitt yttrande. En konsekvens av detta skulle emellertid kunna bli att Bolagsverket inte får ett fullständigt underlag för sin granskning av fusionen. Direktivet ger inte heller stöd för att bolagets rätt att undanta konfi-
dentiella uppgifter ska anses vara så långtgående. Bolagets berättigade intresse av att i viss utsträckning förfoga över sina uppgifter och utesluta vissa av dem från offentliggörande bör alltså inte få inskränka Bolagsverkets möjligheter att på ett fullständigt underlag utföra den laglighetskontroll och tillbörlighetsbedömning som ska föregå ett tillstånd att verkställa fusionsplanen (utfärdandet av fusionsintyg, se vidare avsnitt 4.11). Det framstår därför som mindre lämpligt att välja en lösning som innebär att uppgifter får uteslutas från revisorsyttrandet innan det ges in till Bolagsverket.
Vi förespråkar alltså inte att det uppställs någon begränsning av vad revisorsyttrandet kan och får innehålla (jfr 23 kap. 11 § och 36 §). Bolagets rätt att enligt 2019 års direktiv få utesluta konfidentiell information tar sikte på offentliggörandet av yttrandet. Denna rätt kan tillgodoses, om bolaget i samband med att det ger in revisorsyttrandet till Bolagsverket, i ett medskick begär att vissa uppgifter ska undantas från offentliggörande samt uppger och motiverar för Bolagsverket vilka av de uppgifter som ingår i yttrandet som enligt bolagets mening är konfidentiella och som ska undantas från offentliggörandet av revisorsyttrandet. Bolagsverket kan sedan, på grundval av bolagets uppgifter, pröva i vilken utsträckning revisorsyttrandet bör bli föremål för sekretess.
En sådan ordning skulle tillgodose bolagens intressen och direktivets krav samtidigt som samtliga de uppgifter som revisorn har funnit vara relevanta kan läggas till grund för Bolagsverkets granskning av fusionen. Vi anser alltså att denna lösning bör väljas och att den i lagstiftningen bör komma till uttryck i en sekretessbestämmelse som tas in i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Särskilt om utformningen av sekretessbestämmelsen
Offentlighets- och sekretesslagen innehåller bl.a. bestämmelser som har till syfte att skydda enskilda i verksamheter som rör tillsyn, granskning m.m. i fråga om näringslivet. Dessa bestämmelser finns huvudsakligen i 30 och 31 kap. Vi har övervägt om det bland dessa bestämmelser finns någon som skulle kunna ge det sekretesskydd som bör föreligga i förevarande situation. En bestämmelse som kan synas ligga nära till hands att använda är 30 kap. 23 §. Enligt den gäller sekretess i en statlig myndighets verksamhet som består i utred-
ning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt för bl.a. uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att regeringen meddelar föreskrifter om det, vilket sker i offentlighets- och sekretessförordningen med bilaga. Av paragrafens lydelse följer att de aktuella uppgifterna måste förekomma inom någon av de verksamheter som räknas upp, dvs. utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet. Syftet med den verksamhet i vilken revisorsyttrandet ges in till Bolagsverket är något annat, nämligen att fusionsplanen med därtill fogade handlingar ska offentliggöras genom en registreringsåtgärd. Visserligen kommer Bolagsverket senare, vid en senare prövning av en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen, att kunna använda revisorsyttrandet som underlag för prövningen. Registreringen och tillståndsprövningen sker emellertid i två skilda ärenden. Vi bedömer därför att 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen inte låter sig tillämpas i den här aktuella situationen.
Det leder till slutsatsen att intresset av sekretess i detta fall bör tillgodoses genom en ny bestämmelse. Den bör placeras i 31 kap. offentlighets- och sekretesslagen som reglerar sekretess till skydd för enskild i annan verksamhet med anknytning till näringslivet.
Behovet av sekretess kan göra sig gällande även när uppgifterna av ett eller annat skäl förs vidare till en annan myndighet eller till en domstol. En sådan situation kan exempelvis uppstå vid en begäran om överprövning av Bolagsverkets beslut att inte lämna ut uppgifterna. Sekretessbestämmelsen bör därför utformas så att den gäller oavsett hos vilken myndighet och i vilken verksamhet uppgifterna förekommer. Sekretess bör emellertid inte kunna komma ifråga för uppgifter som ingår i ett myndighets- eller domstolsbeslut.
Sekretess bör i likhet med uppgifter av liknande karaktär i offentlighets- och sekretesslagen, begränsas till tjugo år.
4.7. Stämmans godkännande (artikel 126)
4.7.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Enligt artikel 126.1 i 2017 års direktiv ska bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen, efter att ha tagit del av rapporterna enligt dåvarande artikel 124 och 125, besluta om godkännande av fusionsplanen. Detta har sin motsvarighet i 23 kap. 15 § första stycket aktiebolagslagen (som enligt 36 § är tillämplig även vid gränsöverskridande fusioner). Där anges att fusionsplanen ska underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag. Som huvudregel är det alltså endast stämman i överlåtande bolag som ska godkänna planen. Enligt paragrafens andra stycke ska emellertid fusionsplanen i vissa fall, nämligen om minst 5 procent av aktieägarna begär det, underställas stämman också i det övertagande bolaget (jfr artikel 126.3 med hänvisning till artikel 94). En bestämmelse om detta finns i 23 kap. 15 § andra stycket (som, enligt 36 § gäller även vid gränsöverskridande fusioner).
4.7.2 2019 års ändringsdirektiv
I 2019 års direktiv ändras artikel 126 på i huvudsak följande sätt.
Punkten 1 – som hittills har sagt i huvudsak endast att stämman ska besluta om godkännande av planen – har fått följande lydelse:
Efter att i tillämpliga fall ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, yttranden från arbetstagare som lämnats i enlighet med artikel 124 och synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123 ska bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen besluta, i form av en resolution, huruvida den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, ska anpassas.
Punkten 4 är ny. Enligt denna punkt ska medlemsstaterna säkerställa att det inte är möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande fusionen enbart på grunden att det utbytesförhållande för aktierna eller den kontantersättning som avses i artikel 12234 b och m inte har fastställts korrekt eller att de uppgifter
34 Artikel 122 avser styrelsens fusionsplan.
som lämnats om utbytesförhållandet respektive kontantersättningen inte uppfyllde de rättsliga kraven.
4.7.3. Överväganden
Vårt förslag: Synpunkter på fusionsplanen från aktieägare, arbets-
tagare eller borgenärer som har kommit in till bolaget senast fem arbetsdagar före dagen för bolagsstämman, ska tillhandahållas aktieägarna på stämman. (Jfr artikel 126.1 samt 123.1 b.)
Ett fusionerande bolag ska, senast vid den stämma som godkänner fusionsplanen, fatta beslut om nödvändiga ändringar av bolagsordningen. (Jfr artikel 126.1.)
Det ska inte vara möjligt att klandra bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen enbart på grund av att aktiernas utbytesförhållande eller det inlösenbelopp som erbjudits i fusionsplanen inte är korrekt fastställda eller att uppgifterna om detta inte har uppfyllt de rättsliga kraven. (Jfr artikel 126.4.)
Skälen för förslaget:
Information till aktieägarna om till bolaget inkomna synpunkter
Punkten 1 i artikel 126 i ändringsdirektivet förutsätter att aktieägarna inför stämmobeslutet har fått ta del av vissa handlingar. I huvudsakliga delar tillgodoser svensk rätt redan detta krav. Aktiebolagslagen ger redan aktieägarna möjlighet att inför stämman ta del av fusionsplanen, styrelsens redogörelse och revisorsyttrandet. Det gäller också sådana yttranden från arbetstagarrepresentanter som har kommit bolaget till del ”i god tid” före färdigställandet av styrelsens redogörelse och som därför har tagits in i denna.
Direktivet förutsätter emellertid att aktieägarna inför stämmans beslut om godkännande av fusionsplanen också har fått ta del av sådana synpunkter som har lämnats till bolaget från aktieägare, arbetstagare eller borgenärer senast fem arbetsdagar före dagen för bolagsstämman (jfr artikel 123.1 b). Frågan är hur ett sådant tillhandahållande ska åstadkommas. I sammanhanget kan noteras att direktivet inte ger utrymme att ställa upp en längre tidsfrist än just fem dagar före stämman för att lämna synpunkter.
Mot bakgrund av den begränsade tid som står till förfogande är en lösning att ålägga bolaget (styrelsen) att lägga fram de inkomna synpunkterna vid stämman. En annan lösning är att ålägga bolaget att göra de inkomna synpunkterna tillgängliga elektroniskt så snart de har inkommit, och senast några – inte mer än fem – dagar före stämman.
Det får antas att mera betydande synpunkter normalt kommer att lämnas i god tid före stämman, särskilt som aktieägarna inför stämman redan har fått del av fusionsplanen, styrelsens redogörelse, inklusive yttranden som i god tid lämnats från arbetstagare, och revisorsyttrandet. Givetvis kommer det att kunna inträffa att nya sakuppgifter eller argument kommer fram på ett mycket sent stadium. Det gäller dock för alla typer av stämmobeslut att det kan påverkas av vad som kommer fram omedelbart före eller på själva stämman.
Sammantaget bedömer vi att det är tillräckligt att de synpunkter som har kommit in till bolaget fram till fem dagar före stämman tillhandahålls aktieägarna på stämman. Vi föreslår att en bestämmelse med denna innebörd tas in i lagen.
Beslut om nödvändiga ändringar i bolagsordningen
En nyhet i ändringsdirektivet är att det uttryckligen anger att stämman ska ta ställning till om stiftelseurkunden och bolagsordningen behöver anpassas. Det kan i denna del noteras att det i skäl 16 i direktivs ingress anges att stämman bör fatta beslut om huruvida planen och nödvändiga ändringar av stiftelseurkunden, inbegripet bolagsordningen, ska godkännas, och att det är viktigt att den majoritet som krävs vid omröstningen är tillräckligt stor i syfte att säkerställa att beslutet fattas med en klar majoritet.
Enligt svensk rätt ska det, vid bildandet av ett aktiebolag, upprättas en stiftelseurkund som ska undertecknas av samtliga stiftare. Stiftelseurkunden ska innehålla en bolagsordning (jfr 2 kap. 1 §, 3 §, 4 § och 5–10 §§aktiebolagslagen), som ska ange bl.a. bolagets företagsnamn och den ort i Sverige där styrelsen ska ha sitt säte. Ändringar i bolagsordningen beslutas av bolagsstämman (jfr 3 kap. 1 § och 4 §aktiebolagslagen). Därvid gäller som huvudregel ett majoritetskrav om två tredjedelar av såväl de angivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman (jfr 7 kap. 42 § aktiebolagslagen). Detta
motsvarar det majoritetskrav som gäller för stämmobeslut om godkännande av fusionsplanen (jfr 23 kap. 17 § och 36 §aktiebolagslagen).
Vi föreslår ändå att det i lagen tas in en erinran om att det senast vid den stämma som godkänner fusionsplanen fattas beslut om nödvändiga ändringar av bolagsordningen. Det är naturligt att denna erinran bör avse såväl inhemska som gränsöverskridande fusioner.
I sammanhanget bör noteras att en fusion kan ge upphov till anknytande frågor kring bolagsordningen som kan behöva tas upp på stämman, trots att en ändring av bolagsordningen i dessa delar inte utgör en nödvändig förutsättning för ett genomförande av fusionen. Som exempel kan nämnas frågor om bolagets verksamhetsföremål, aktiekapitalet, antalet aktier och antalet styrelseledamöter, dvs. frågor som regleras i bolagsordningen (jfr 3 kap. 1 § aktiebolagslagen) och som stämman därför kan behöva ta ställning till. Någon särskild erinran om detta behöver dock knappast tas in i lagen.
Möjligheten att föra talan mot stämmans beslut
Enligt artikel 126.4 i ändringsdirektivet ska det inte vara möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande fusionen (fusionsplanen) enbart på grund av att aktiernas utbytesförhållande eller kontantersättningen inte är korrekt fastställda (i fusionsplanen, se artikel 122 b och m), eller att uppgifterna därom inte uppfyllde de rättsliga kraven.
Möjligheterna att klandra ett bolagsstämmobeslut får alltså inte omfatta de angivna förhållandena ovan, sedda för sig.
I aktiebolagslagen föreskrivs att om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får bl.a. en aktieägare föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet ska upphävas eller ändras (se 7 kap. 50 §). Dessa förutsättningar kan sägas i huvudsak vara av formell karaktär. Det utesluter emellertid inte att fel som väsentligen är materiella kan göras gällande inom ramen för en klandertalan. Det skulle alltså, som svensk rätt i dag är utformad, kunna inträffa att ett sådant materiellt förhållande som anges i artikel 126.4 a och b – om kontantersättning och aktiernas utbytesförhållande – åberopas vid en klandertalan mot ett beslut att godkänna en fusionsplan.
Mot denna bakgrund bör det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse med en innebörd som motsvarar punkten 4, dvs. ett beslut om en gränsöverskridande fusion ska inte kunna klandras på någon av de i artikel 126.4 angivna grunderna. Det kan noteras att berörda aktieägare kommer att kunna få kontantersättnings storlek m.m. prövad inom ramen för de förfaranden som vi återkommer till i det följande.
Såsom direktivet är utformat synes det inte utesluta att en klandertalan förs under åberopande av de i artikeln angivna förhållandena under förutsättning att också någon annan grund åberopas till grund för talan (jfr ordet ”enbart” i artikel 126.4). Den tolkningen framstår i sig som anmärkningsvärd; mera rimligt vore om talan inte i något fall får föras på de nämnda grunderna. De övriga språkversioner som vi har kunnat ta del av innehåller emellertid samma formulering som den svenska och Kommissionen har vid ett s.k. genomförandemöte35gett uttryck för uppfattningen att punkten 4 ska tolkas på det först angivna sättet. Vi har utformat vårt förslag i enlighet med detta.
4.8. Aktieägarskydd (artikel 126a)
4.8.1 2019 års direktiv
Genom artikel 126a i 2019 års direktiv införs nya bestämmelser om skydd av aktieägare. De innebär i huvudsak följande.
Punkten 1: Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de
aktieägare i de fusionerande bolagen som röstade mot godkännandet av fusionsplanen har rätt att avyttra sina aktier i utbyte mot en adekvat kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2-6. En förutsättning för att aktieägarna ska ha denna rätt är att de till följd av fusionen skulle förvärva aktier i det bolag som uppstår genom fusionen och att detta skulle omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än medlemsstaten för deras respektive fusionerande bolag.
Medlemsstaterna får föreskriva att denna rätt ska gälla även andra aktieägare i de fusionerande bolagen.
Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot fusionsplanen, aktieägares avsikter att utöva sin rätt att avyttra sina aktier, eller båda, ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den
35 Möte mellan representanter för EU:s medlemsstater under ledning av Kommissionen angående genomförandet av 2019 års direktiv; Company Law Expert Group transposition workshop on the Mobility Directive.
bolagsstämma som avses i artikel 126. Som sådan dokumentation får tillåtas registrering av en invändning mot fusionsplanen.
Punkten 2: Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vil-
ken aktieägarna enligt punkten 1 måste anmäla till bolaget att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Fristen får inte vara längre än en månad från stämman. Det ska säkerställas att bolagen anger en elektronisk adress för mottagande av denna anmälan.
Punkten 3: Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vilken
den kontantersättning som anges i fusionsplanen ska betalas. Fristen får inte löpa ut senare än två månader efter den dag då den gränsöverskridande fusionen får verkan enligt artikel 129.
Punkten 4: Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare som
har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier, men anser att den erbjudna kontantersättningen inte är korrekt fastställd, har rätt att begära ytterligare kontantersättning vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt. Det ska fastställas en tidsfrist inom vilken en sådan begäran ska göras.
Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet att ge ytterligare kontantersättning ska gälla alla aktieägare i det berörda fusionerande bolaget som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.
Punkten 5: Medlemsstaterna ska säkerställa att den medlemsstats
lagstiftning som ett fusionerande bolag omfattas av reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1–4 och att den medlemsstaten har exklusiv behörighet när det gäller att lösa eventuella tvister som rör dessa rättigheter.
Punkten 6: Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare, som
inte har haft rätt eller inte har utnyttjat rätten att avyttra sina aktier men anser att utbytesförhållandet för aktierna i fusionsplanen inte är adekvat, får invända mot detta förhållande och begära kontantersättning. Förfarandet för detta ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den medlemsstats lagstiftning som det aktuella fusionerande bolaget omfattas av, inom den tidsfrist som fastställs i nationell lagstiftning. Ett sådant förfarande ska inte hindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen. Beslutet ska vara bindande för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.
Medlemsstaterna får föreskriva att aktiernas utbytesförhållande enligt det beslutet gäller för sådana aktieägare i det berörda fusio-
nerande bolaget som inte har haft rätt att avyttra sina aktier eller inte har utövat denna rätt.
Punkten 7: Medlemsstaterna får också föreskriva att det bolag
som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen kan tillhandahålla aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning.
4.8.2. Aktieägares rätt att lämna bolaget
Vårt förslag: En aktieägare i ett bolag som deltar i en gränsöver-
skridande fusion ska under vissa förutsättningar – bl.a. att han eller hon har röstat emot ett godkännande av fusionsplanen – ha rätt att få sina aktier hos bolaget inlösta i utbyte mot ett i fusionsplanen angivet inlösenbelopp. Den som vill utnyttja inlösenrätten ska anmäla detta till bolaget inom en månad från dagen för stämman. Inlösenbeloppet ska betalas ut inom två månader från det att fusionen fick verkan (Jfr artikel 126a.1 och 2.)
En aktieägare som inte är nöjd med det i fusionsplanen angivna inlösenbeloppet ska kunna begära ytterligare ersättning av det fusionerande bolaget. Det ska ske genom att han eller hon väcker talan inom tre månader vid allmän domstol. I ett sådant mål ska allmänna regler om fördelning av rättegångskostnader i dispositiva tvistemål gälla. (Jfr artikel 126a.4 första stycket och artikel 126a.6 första stycket.)
Skälen för förslaget:
Aktieägares rätt att få sina aktier inlösta
I skäl 18 i ändringsdirektivets ingress påpekas att ett gränsöverskridande förfarande36 för en aktieägare kan innebära en förändring av vilken medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på hans eller hennes rättigheter. Det är mot den bakgrunden man ska se den nya bestämmelsen i artikel 126a.1 första stycket om att i vart fall de aktieägare som har röstat emot fusionsplanen ska ha rätt att ”avyttra” sina aktier och få en adekvat kontantersättning. I den följande framställningen beskrivs denna rätt som en rätt för aktieägaren att få sina aktier inlösta och kontantersättningen benämns ”inlösenbelopp”.
36 Gränsöverskridande förfarande används som samlingsbeteckning för gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar.
I första hand är det fråga om en rätt att få aktierna inlösta mot det belopp som har angetts i fusionsplanen (jfr avsnitt 4.3.3). Som vi återkommer till nedan förutsätts aktieägarna emellertid ha rätt att begära ersättning med ett högre belopp.
I aktiebolagslagen måste alltså införas bestämmelser som ger aktieägare rätt att under vissa förutsättningar få sina aktier inlösta i samband med en gränsöverskridande fusion. Såsom direktivet är utformat ska en aktieägare ha denna rätt om två villkor är uppfyllda. Det ena är att han eller hon har röstat mot fusionen. Det andra är att aktieägaren genom fusionen skulle bli aktieägare i ett annat bolag än tidigare och att detta bolag omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat. Det senare villkoret är uppfyllt om en aktieägare i ett svenskt överlåtande bolag genom fusionen skulle bli aktieägare i ett tyskt övertagande bolag (men inte om samme aktieägare efter fusionen skulle bli aktieägare i ett svenskt övertagande bolag).
Det står klart att de nya bestämmelserna måste erbjuda i vart fall de aktieägare som uppfyller nu angivna kriterier en inlösenrätt.
En medlemsstat kan emellertid föreskriva att samma rätt att få sina aktier inlösta ska tillkomma andra aktieägare (se artikel 126a.1 andra stycket). Som exempel på aktieägare som skulle kunna ges en sådan rätt nämns i skäl 18 aktieägare utan rösträtt samt aktieägare för vilka fusionen inte innebär någon ändring av tillämplig lagstiftning men likväl en ändring av föreliggande rättigheter.
I svenska aktiebolag finns inte några rösträttslösa aktier (jfr 4 kap. 1 § och 5 §aktiebolagslagen). Det betyder att varje aktieägare som – oavsett skäl – anser att en gränsöverskridande fusion inte bör genomföras eller att den på något sätt skulle vara ofördelaktig för honom eller henne, kan ge uttryck för detta genom att vid stämman rösta mot ett godkännande av fusionsplanen. Därmed kommer också denna aktieägare att erhålla rätt att få sina aktier inlösta mot ett inlösenbelopp. Också i övrigt torde de omständigheter som anges i skäl 18 sakna praktisk betydelse för svenska aktieägare.
Det kan diskuteras om rätten att få aktier inlösta ändå borde utsträckas till andra aktieägare än de som har röstat mot fusionen. Ett alternativ är att låta rätten omfatta alla som inte har röstat för fusionen; på så vis skulle även aktieägare som ogillar fusionen men inte har haft tillfälle att delta på stämman få möjlighet att ”träda ut” ur bolaget.
I sammanhanget finns anledning att uppmärksamma den särskilda utträdesrätt som tillkommer en medlem i en ekonomisk förening. Om stadgarna ändras på vissa ingripande sätt utan att medlemmen har samtyckt till det, har han eller hon rätt att gå ur föreningen (jfr 3 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar). Vid fusion gäller motsvarande utträdesrätt för en medlem (i en överlåtande förening) som inte har samtyckt till fusionen. Utträdesrätten vid fusion gäller oberoende av formerna för medlemmens deltagande i föreningen efter fusionen, dvs. oberoende av stadgarna i den övertagande föreningen (jfr 16 kap. 27 § lagen om ekonomiska föreningar). Den som inte har varit närvarande vid stämman, och inte heller har poströstat eller röstat genom ombud, anses inte ha samtyckt. Inte heller den som har varit närvarande men lagt ned sin röst anses ha samtyckt. En medlem som har utnyttjat den särskilda utträdesrätten har i princip rätt att återfå sina insatser (inklusive överinsatser) samt del av beslutad vinstutdelning, även om föreningens stadgar innehåller hinder mot detta.37 Borde den nu aktuella inlösenrätten för aktieägare utformas på motsvarande sätt?
Utträdesrätten enligt föreningslagen går alltså något längre än den inlösenrätt som är obligatorisk enligt direktivet. Jämförelsen med vad som gäller i ekonomiska föreningar är emellertid inte helt rättvisande. Ett aktiebolag är en kapitalassociation, medan en ekonomisk förening primärt är en medlemsassociation i vars verksamhet medlemmen själv förväntas delta. Det är naturligt att en medlem i en ekonomisk förening bör åtnjuta ett särskilt starkt skydd mot att han eller hon genom en fusion ”flyttas över” till en annan förening som inte på samma sätt tillgodoser hans eller hennes ekonomiska intressen och i vars verksamhet han eller hon inte vill delta.
Aktieägare har normalt goda möjligheter att ta tillvara sin rätt vid en bolagsstämma genom att närvara personligen eller skicka ombud. En bestämmelse som ger enbart aktieägare som röstat mot fusionen inlösenrätt framstår därför inte som oskälig.
En särskild aspekt är om den ena eller andra utformningen av aktieägarnas inlösenrätt skulle ge upphov till några praktiska problem. Oavsett vilken konstruktion man väljer blir det – vid en tvist mellan bolaget och aktieägaren i fråga om inlösenrätt föreligger – en bevisfråga om aktieägaren har röstat eller på annat sätt förhållit sig
37 Se Andersson m.fl., Lagen om ekonomiska föreningar, En kommentar, 5 u., kommentaren till 3 kap. 7 § och 16 kap. 27 §.
så att han eller hon har rätt till inlösen (jfr diskussionen om fördelningen av bevisbördan mellan aktieägare och bolag under punkten 2 nedan). Ingen av de nyss angivna varianterna torde från ett tillämpningsperspektiv ha något avgörande försteg framför den andra. Det kan tilläggas att ett tredje alternativ, att ge varje aktieägare – oavsett vilken inställning denne har haft till fusionsplanen – rätt att i efterhand påkalla inlösen av hans eller hennes aktier enligt vår mening skulle kunna få alltför oberäkneliga effekter för det aktuella bolaget.
Vid en samlad bedömning har vi kommit till slutsatsen att det inte finns tillräckliga skäl att utnyttja artikel 126a.1 andra stycket och ge andra aktieägare än de som har röstat mot fusionen rätt att påkalla inlösen.
Frist för inlösenanmälan
Enligt artikel 126a.2 ska det fastställas en frist inom vilken en aktieägare måste anmäla till bolaget att han eller hon har beslutat att utöva sin rätt att få sina aktier inlösta (i det följande benämnt inlösenanmälan).
Fristen får vara maximalt en månad från dagen för stämman. En aktieägare som vill nyttja rätten att få sina aktier inlösta måste anmäla detta till bolaget inom fristen.
I skäl 19 i ändringsdirektivets ingress motiveras detta med att bolagen i största möjliga utsträckning bör kunna uppskatta kostnaderna för det gränsöverskridande förfarandet. Av skälet framgår även att aktieägarna också bör kunna åläggas att tillsammans med anmälan eller inom en särskild tidsfrist ange huruvida de avser att invända mot den erbjudna kontantersättningen och kräva ytterligare sådan. Detta framgår emellertid inte av artikel 126a. I stället anges det i artikel 126a.4 att aktieägarna ska vara berättigade att inom en viss tidsfrist begära ytterligare kontantersättning (se övervägandena beträffande punkten 4 under separat rubrik nedan). Det torde innebära att en av aktieägaren i samband med anmälan lämnad ”avsiktsförklaring” inte utesluter att aktieägaren senare begär ytterligare kontantersättning. En avsiktsförklaring torde därför enbart kunna ge bolaget en indikation på antalet missnöjda aktieägare, sannolikheten för kommande processer och vilka kostnader som kan uppkomma. Det får i och för sig antas att medlemsstaterna ändå i sin
nationella lagstiftning kan ta in bestämmelser med det innehåll som anges i skäl 19. Vi bedömer dock att nyttan av sådana bestämmelser inte står i proportion till den administrativa börda som de skulle innebära.
Vi föreslår att fristen för inlösenanmälan i aktiebolagslagen bestäms till en månad. Som jämförelse kan nämnas att en medlem i en (överlåtande) ekonomisk förening som inte har samtyckt till fusionen, har rätt att säga upp sitt medlemskap inom en månad från stämmans beslut om godkännande av fusionsplanen.
Dokumentation av aktieägarens inställning
I artikel 126a.1 tredje stycket anges att medlemsstaterna får uppställa krav på dokumentation av dels en aktieägares uttryckliga invändning mot fusionsplanen, dels en aktieägares avsikter att utnyttja rätten att avyttra (lösa in) aktierna eller båda. Bestämmelsen får förstås så att medlemsstaterna får ålägga bolagen – inte aktieägarna – dokumentationskrav av de angivna slagen.
Det bör här noteras att bestämmelsen inte innebär att aktieägarnas rätt att få sina aktier inlösta förutsätter att de på förhand, t.ex. vid stämman, har meddelat sin avsikt om detta. För att en aktieägare ska kunna utöva sin inlösenrätt räcker det att han eller hon tillställer bolaget en inlösenanmälan inom den frist som gäller för detta (jfr punkten 2). Om aktieägaren ändå tillkännager en avsikt redan vid stämman, kan medlemsstaterna emellertid kräva att detta dokumenteras.
Vad först gäller dokumentation av en ”uttrycklig invändning mot fusionsplanen” får detta antas åsyfta dokumentation om att aktieägaren har röstat mot fusionsplanen.
Som ovan framgått anser vi att rätten att få aktier inlösta bör förutsätta att aktieägaren har röstat mot godkännandet av fusionsplanen. Det talar för att det skulle kunna vara lämpligt med någon form av dokumentation av hur aktieägaren har agerat vid omröstningen på stämman. En ordning helt utan spårbarhet skulle kunna öppna för att även de som inte har rätt att få sina aktier inlösta skickar in en inlösenanmälan sedan resultatet av omröstningen står klart.
Frågan om dokumentation bör i första hand ses i ljuset av vad aktiebolagslagen föreskriver om förfarandet på bolagsstämma.
Enligt gällande rätt ska det vid bolagsstämman upprättas en röstlängd, dvs. en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och biträden. En aktieägare som har poströstat ska anses som närvarande (se 7 kap. 29 § aktiebolagslagen, jfr 3 § (ombud), 4 a § (poströstning) och 5 § (biträde) i samma kapitel). Vid poströstning ska det användas ett formulär som bolaget tillhandahåller och som ska innehålla svarsalternativen ”Ja” respektive ”Nej” för de beslutsförslag som finns (se 7 kap. 4 a § aktiebolagslagen). Beträffande omröstningen på plats gäller att omröstning ska ske om någon av aktieägarna begär det (se 7 kap. 37 § aktiebolagslagen). Det innebär att omröstning som huvudregel sker genom acklamation (de röstande svarar muntligen ja eller nej på en framställd fråga). Resultatet kan därefter, om ingen begär votering, antas som stämmans beslut. För det fall att omröstning begärs ska den som huvudregel ske öppet (se 7 kap. 38 § första stycket aktiebolagslagen). En öppen omröstning innebär att rösträkning kan genomföras. När det gäller beslut som kräver kvalificerad majoritet – t.ex. en fråga om godkännande av en fusionsplan – kan resultatet alltså säkerställas, i bemärkelsen med visshet nå upp till rätt andel av rösterna, på detta vis. Det förutsätter emellertid att någon tar initiativ till det. Vid stämman ska det också föras protokoll, där det bl.a. ska antecknas vilka beslut som stämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska det i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen. Röstlängden ska tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet (se 7 kap. 48 § andra stycket aktiebolagslagen). Lagen ställer dock – inte ens när omröstning har skett öppet – något krav på att det i protokollet anges vilka som har röstat för eller emot ett visst förslag.
Det sagda innebär att gällande stämmoregler typiskt sett inte leder till en dokumentation av vilka aktieägare som har röstat på det ena eller andra sättet i en specifik fråga. Det går endast att få reda på
dels om en aktieägare har varit närvarande vid stämman eller ej, dels
resultatet av de omröstningar som har skett. Hur en enskild aktieägare har förhållit sig till ett förslag om en gränsöverskridande fusion går därför sällan att klargöra med utgångspunkt i röstlängd och protokoll.
Inget hindrar dock stämman från att inför ett beslut om en gränsöverskridande fusion besluta att omröstningen ska dokumenteras på särskilt sätt. Från bolagens perspektiv skulle därför ett mera generellt lagkrav på dokumentation inte tillföra något.
Det kan dock hävdas att ett dokumentationskrav är motiverat i ett aktieägarperspektiv för att garantera att den aktieägare som har röstat mot fusionen senare verkligen kan utnyttja sin rätt att få sina aktier inlösta.
Här kan det ha sitt intresse vem som bär bevisbördan för det fall att tvist uppstår mellan en aktieägare och bolaget i frågan om aktieägaren har röstat emot fusionen. Om en aktieägare gör gällande att han eller hon har rätt att få sina aktier inlösta av bolaget, på grund av att dessa förutsättningar är uppfyllda (dvs. att han eller hon vid stämman har röstat emot fusionsplanen), bör bevisbördan för detta principiellt åvila aktieägaren. Samtidigt måste regelverket ge en aktieägare rimliga möjligheter att uppfylla denna bevisbörda. Det kan hävdas att en dokumentationsskyldighet för bolaget utgör en förutsättning för att aktieägaren ska kunna fullgöra sin bevisbörda.
Vi bedömer dock att en aktieägare även utan en dokumentationsskyldighet för bolaget kommer att ha rimliga praktiska möjligheter att lägga fram tillräcklig bevisning om att han eller hon har röstat på visst sätt. Det kan tilläggas att lagregler om dokumentationsskyldighet inte helt undanröjer risken för att ett bolag agerar illojalt mot aktieägaren genom t.ex. felaktig protokollföring. Nyttan av en dokumentationsskyldighet torde alltså vara begränsad.
Sammanfattningsvis är det enligt vår mening inte motiverat att uppställa något särskilt dokumentationskrav vid omröstning om fusionsplan.
Vad härefter gäller dokumentation av en aktieägares avsikt att lösa in sina aktier kan konstateras att en sådan närmast skulle tjäna som en indikation för bolaget på något som ändå måste konkretiseras genom en senare inlösenanmälan. Vi föreslår därför inte heller något dokumentationskrav beträffande detta slag av uppgifter.
Fristen för utbetalning av inlösenbeloppet
Enligt artikel 126a.3 ska det fastställas en frist för utbetalning av kontantersättningen. Fristen får vara maximalt två månader från den dag som fusionen fick verkan enligt artikel 129. Av direktivets ordalydelse får anses följa att den angivna fristen avser endast den ersättning som har angetts i fusionsplanen, dvs. vad som ska utbetalas enligt punkterna 1 och 2. Bestämmelsen avser alltså inte betalning av
den eventuella tillkommande ersättning som ska utgå efter särskild talan (jfr nedan). Betalningsfristen är f.ö. så kort att det uppenbarligen inte kan komma ifråga att kräva att också den tillkommande ersättningen – som kan vara tvistig mellan aktieägaren och bolaget – betalas inom fristen.
Ändringsdirektivet medger i och för sig att det i svensk rätt föreskrivs en kortare frist än den som anges i direktivet (två månader). Praktiska skäl och harmoniseringsskäl talar emellertid för att fristen bestäms till två månader från det att fusionen fick verkan (om denna tidpunkt se artikel 129 och 23 kap. 49 § aktiebolagslagen).
Begäran om högre inlösenbelopp
Utgångspunkten i direktivet är att en aktieägare som har rätt att få sina aktier inlösta ska erhålla ersättning för dessa med det belopp som anges i fusionsplanen. Enligt artikel 126a.4 första stycket har emellertid de aktieägare som har gjort en inlösenanmälan och som anser att inlösenbeloppet inte är korrekt fastställt rätt att inom viss tidsfrist begära ytterligare ersättning. En sådan begäran ska prövas ”vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt”.
Bestämmelsen avspeglas i skäl 20 i ändringsdirektivets ingress. Där sägs att beräkningen av erbjudandet om kontantersättning bör baseras på allmänt accepterade värderingsmetoder. Aktieägare bör ha rätt att invända mot beräkningen och ifrågasätta om den erbjudna kontantersättningen är tillräcklig inför behöriga administrativa eller rättsliga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt, inklusive skiljedomstolar. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att aktieägare som har anmält att de har beslutat att utöva sin rätt att avyttra sina aktier har rätt att ansluta sig till ett sådant förfarande, och i nationell rätt kunna fastställa tidsfrister för en sådan anslutning. I ljuset av detta uttalande är det tydligt att syftet med artikel 126a.4 är att ge aktieägare som anser att bolagen har grundat den i fusionsplanen erbjudna inlösenbeloppet på en felaktig beräkning eller använt en bristfällig metod vid värderingen av aktierna en möjlighet att få beloppet justerat.
Frågan är då hur en sådan begäran bör prövas. Här framträder två huvudalternativ; domstolsprövning och skiljeförfarande.
En tvist om inlösenbeloppets storlek utgör en civilrättslig tvist mellan enskilda. Huvudprincipen i svensk rätt är att den enskilde har rätt att få en sådan tvist prövad i allmän domstol och att talan då väcks genom ansökan om stämning i tingsrätt. Det talar för att också en tvist av detta slag bör prövas i allmän domstol enligt bestämmelserna om dispositiva tvistemål. Det kan noteras att vissa slag av aktiebolagsrättsliga inlösentvister redan enligt gällande rätt prövas på detta sätt (se 25 kap. 22 § och 29 kap. 4 §aktiebolagslagen). En ordning av detta slag utesluter inte att parterna genom särskilt avtal kommer överens om att i stället låta en skiljenämnd pröva tvisten.
Rätten att få aktier inlösta mot ersättning uppvisar samtidigt stora likheter med den rätt till inlösen som minoritetsaktieägare har enligt 22 kap. aktiebolagslagen, bestämmelser som, likt direktivets bestämmelser, tillgodoser ett minoritetsaktieägarintresse. Förfarandet i 22 kap. aktiebolagslagen bygger på att tvister om rätt till inlösen och om inlösenbeloppets storlek prövas av skiljemän, dock med möjlighet till materiell överprövning i domstol. Det är ett väl etablerat förfarande. I sammanhanget kan noteras att våra utredningsdirektiv anger att de lösningar som föreslås i möjligaste mån ska ligga i linje med de principer som underbygger lagstiftningen på området, t.ex. förfarandet vid inlösen av minoritetsaktier.
En fördel med det slag av förfarande som regleras i 22 kap. aktiebolagslagen är – enligt vad regeringen angav i förarbetena till aktiebolagslagen – att det typiskt sett är enklare att uppbringa den specialkompetens som krävs i inlösentvister inom ramen för ett skiljeförfarande än inom ramen för ett domstolsförfarande. En annan fördel är att ett skiljeförfarande som regel också är snabbare än ett domstolsförfarande. Sammantaget var det, vid tillkomsten av den nu gällande aktiebolagslagens tillkomst, regeringens mening att den rådande ordningen på ett rimligt sätt tillgodosåg de olika krav som bör ställas på ett inlösenförfarande och att inlösentvister därför även fortsättningsvis skulle prövas av skiljenämnd.
Inlösenförfarandet i 22 kap. aktiebolagslagen är emellertid inte oomstritt. Lagrådet påpekade vid tillkomsten av aktiebolagslagen att tidsvinsterna är begränsade. Det har också hävdats att förfarandet ger mindre rättssäkerhetsgarantier och öppenhet än ett domstolsförfarande.
Bestämmelserna om inlösen av minoritetsaktier i 22 kap. aktiebolagslagen innebär följande. En aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsägaren) kan lösa in övriga
aktieägares aktier (tvångsinlösen). Minoritetsaktieägare har motsvarande rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsägaren. Bestämmelserna är tvingande på så sätt att de inte med aktiebolagsrättslig verkan kan avtalas bort eller sättas ur spel genom bestämmelser i bolagsordningen.
Ett inlösenförfarande kan påkallas av antingen en majoritetsaktieägare eller en minoritetsaktieägare (jfr 22 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen). För en aktie som ska lösas in ska det utgå ett lösenbelopp. Parterna kan själva komma överens om beloppet, men om detta inte är möjligt får beloppet bestämmas enligt vissa i lag angivna kriterier (se 22 kap. 2 § aktiebolagslagen).38 Dessa kriterier är närmare utvecklade i förarbeten och praxis.
En tvist om lösenbeloppets storlek ska prövas av tre skiljemän, enligt det förfarande som föreskrivs i lagen (1999:116) om skiljeförfarande. 22 kap. aktiebolagslagen innehåller emellertid ett antal särbestämmelser om skiljeprocessen.
För talan i inlösentvist på minoritetsägares initiativ gäller att denne kan påkalla skiljeförfarande genom en skriftlig begäran till bolaget i enlighet med 19 § lagen om skiljeförfarande (jfr 22 kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen). Talan i en inlösentvist får tas upp till prövning om den avser (1) fastställelse av rätt eller skyldighet till inlösen, (2) fastställelse av lösenbeloppets storlek, eller (3) förpliktelse för majoritetsaktieägaren att betala fastställt lösenbelopp till aktieägare vars aktier löses in (se 22 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen). Talan kan alltså avse både fastställelse (av t.ex. lösenbeloppet) och fullgörelse (skyldighet för majoritetsaktieägaren att betala det lösenbelopp som skiljenämnden fastställer).39 I skiljedomen ska det emellertid inte pekas ut till vem fullgörelse ska ske; det ska alltså inte anges vilken eller vilka aktieägare som har rätt till det fastställda lösenbeloppet.40 I stället framgår detta av lag genom en bestämmelse där det anges vem som presumeras ha rätt till det lösenbelopp som bestäms i inlösentvisten (se 22 kap. 4 § aktiebolagslagen).41 Denna bestämmelse torde framför allt ta sikte på den situationen att majoritetsägaren har begärt inlösen av samtliga minoritetsaktier.
Rättsverkningarna av en skiljedom avseende lösenbeloppet inträder först när domen har vunnit laga kraft, och då ska aktierna övergå
38 För ytterligare bakgrund i fråga om hur lösenbeloppet ska bestämmas hänvisas till prop. 2004/05:85 s. 446 ff. 39 Se prop. 2004/05:85, del 2, s. 815. 40 Jfr Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, kommentaren till 22 kap. 4 §. 41 Jfr prop. 2004/05:85, del 2, s. 814.
i majoritetsaktieägarens ägo (se 22 kap. 20 § aktiebolagslagen). I vissa fall finns dock förutsättningar att, innan frågan om lösenbeloppet slutligt har prövats, besluta om s.k. förhandstillträde för majoritetsaktieägaren (se 22 kap. 12 § aktiebolagslagen). Det innebär att majoritetsaktieägaren kommer i åtnjutande av samtliga rättigheter och befogenheter som är knutna till aktieinnehavet, trots att processen ännu inte är slutligt avgjord.
Proceduren fördröjs inte heller nödvändigtvis av att någon eller några minoritetsägare väcker talan mot skiljedomen. Det torde nämligen, enligt förarbetena till aktiebolagslagen, inte råda nödvändig processgemenskap mellan minoritetsägarna. Det innebär att domen får laga kraft i förhållande till de minoritetsägare som inte själva väcker talan mot den42.
Oavsett vem som vinner tvisten ska majoritetsägaren som huvudregel svara för kostnaderna i skiljeförfarandet, både för ersättningen till skiljemännen och för andra aktieägares kostnader (se 22 kap. 23 § aktiebolagslagen). För någon talan mot skiljedomen i allmän domstol gäller särskilda bestämmelser om hur rättegångskostnaderna ska fördelas (se 22 kap. 25 § aktiebolagslagen).
Det finns anledning att framhålla en viktig skillnad mellan förfarandet enligt 22 kap. aktiebolagslagen och en skiljetvist i allmänhet. Vid klander av en vanlig skiljedom kan domstolen inte ompröva skiljedomen i materiellt hänseende. När en skiljedom i en inlösentvist enligt 22 kap. aktiebolagslagen klandras, kan domstolen däremot ompröva den både i formellt och materiellt hänseende (jfr 33–36 §§ lagen, 1999:116, om skiljeförfarande).
Det råder viss osäkerhet om en skiljedom enligt 22 kap. aktiebolagslagen är verkställbar utomlands.43
42 Se prop. 2004/05:85, del 2, s. 826. 43 Bryssel I-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) innehåller regler om bl.a. erkännande och verkställighet av domar som meddelats i tvister på privaträttens område. Från dess tillämpningsområde har emellertid undantagits skiljeförfaranden (jfr artikel 1.2 d Bryssel I-förordningen). Det påverkar dock inte tillämpningen av New York-konventionen (Konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, antagen i New York den 10 juni 1958, ratificerad av Sverige den 17 december 1971), till vilken bl.a. samtliga medlemsstater i EU har anslutit sig (jfr skäl 12 i ingressen i Bryssel I-förordningen). Av det sagda följer att en skiljedom som huvudregel blir verkställbar i andra medlemsstater. Men när det gäller just ett skiljeförfarande enligt 22 kap. aktiebolagslagen går det inte att med säkerhet säga om verkställighet kan ske med stöd av New York-konventionen. I konventionen anges nämligen i vilka fall erkännande och verkställighet av skiljedom får vägras, däribland om ”skiljedomen
Fråga är då om det finns anledning att använda sig av ett förfarande av det slag som regleras i 22 kap. aktiebolagslagen när en aktieägare begär ett högre inlösenbelopp än det som anges i fusionsplanen.
Enligt vår mening bör den frågan besvaras nekande. Det bör krävas starka skäl för att avvika från den i svensk rätt gällande huvudprincipen om domstolsprövning i första instans. Sådana skäl föreligger inte.
Det ska först noteras att regleringen i 22 kap. aktiebolagslagen avser ett slag av inlösen som i grunden har expropriativa inslag. Regleringen kan inte utan vidare tillämpas på det slag av inlösen som det här är fråga om och som enbart kan initieras av en eller flera aktieägare. Som exempel kan nämnas de särskilda bestämmelserna i 22 kap. aktiebolagslagen om utseende av god man för minoritetsaktieägarna liksom de för minoritetsaktieägarna särskilt förmånliga bestämmelserna om kostnadsansvar. Bestämmelser av dessa slag fyller enligt vår mening ingen funktion vid inlösen av nu aktuellt slag. Bestämmelserna i 22 kap. aktiebolagslagen skulle därför behöva modifieras om de ska kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt även vid inlösen i samband med gränsöverskridande fusioner.
Fördelarna med att tillämpa en ordning motsvarande den i 22 kap. aktiebolagslagen torde också vara begränsade. De bedömningar som kommer att behöva göras i mål av detta slag är inte mera krävande än många andra värderingar som anförtros allmän domstol. I enskilda fall skulle säkerligen ett skiljeförfarande kunna medföra vissa tidsvinster men generellt sett torde de inte bli så stora. I sammanhanget bör tilläggas att antalet tvister av detta slag får antas bli förhållandevis sällsynta jämfört med antalet fall av tvångsinlösen och inte torde få någon märkbar inverkan på domstolarnas arbetsbörda.
Till detta kommer att andra snarlika tvister mellan bolaget och dess aktieägare eller borgenärer med anknytning till en gränsöverskridande fusion normalt kommer att prövas i domstol (jfr 23 kap. 2 § aktiebolagslagen). Detsamma gäller andra slag av inlösen av aktier som regleras i aktiebolagslagen och som aktualiserar frågor om aktiers värde. 22 kap. aktiebolagslagen framstår alltså inte som en för aktiebolagslagen vare sig exklusiv eller representativ reglering av förfarandet för att bestämma en akties värde.
behandlar tvist, som icke avses med eller omfattar av skiljeavtalet eller att skiljedomen innehåller beslut i ämne, som faller utanför skiljeavtalet” (jfr artikel V.1 c New York-konventionen). Eftersom en skiljedom enligt 22 kap. aktiebolagslagen grundar sig på lag och inte på avtal, får rättsläget med avseende på internationell verkställighet av sådana domar betraktas som osäkert.
Också den osäkerhet som råder om möjligheterna att få en skiljedom, grundad på lag, verkställd utomlands talar mot att i detta sammanhang välja en skiljedomslösning.
Vi anser alltså att tvister av det aktuella slaget, likt andra civilrättsliga tvister, i första hand bör prövas av allmän domstol (på samma sätt som sker när det är fråga om inlösen enligt 25 kap. 22 § eller 29 kap. 4 §aktiebolagslagen). Det bör emellertid vara möjligt att träffa avtal om att inlösentvister ska prövas av skiljemän. Redan nu gällande regler ger utrymme för detta (se 1 § lagen, 1999:116, om skiljeförfarande som ger ett generellt utrymme för skiljeavtal i dispositiva förhållanden). Bestämmelser om prövning genom skiljemän bör också kunna tas in i bolagsordningen. Denna möjlighet följer redan av den befintliga 7 kap. 54 § aktiebolagslagen.
Vi har redan varit inne på frågan om rättegångskostnader. Eftersom det vid inlösen av detta slag inte är fråga om något expropriativt förfarande, bör ledning inte hämtas i de särskilda bestämmelserna om kostnadsansvar i 22 kap. aktiebolagslagen. I stället bör de allmänna reglerna om fördelning av rättegångskostnader i dispositiva tvistemål gälla.
Särskilt om samordning mellan flera aktieägares talan
Det går inte att utesluta att det någon gång kommer att förekomma att talan om ytterligare ersättning kommer att väckas av ett stort antal aktieägare. I sådana fall skulle den nu förordade ordningen kunna leda till inte obetydliga kostnader för både enskilda och domstolsväsendet. Det väcker frågan om det bör införas några särskilda regler för samordning av flera olika käromål.
Här kan inlösenförfarandet i 22 kap. aktiebolagslagen synas erbjuda en förebild. Vid inlösen som sker på majoritetsaktieägares begäran förordnas normalt en god man som bl.a. har till uppgift att företräda frånvarande minoritetsaktieägarna under förfarandet. Den gode mannen är behörig att företa processhandlingar som är bindande för de aktieägare som han eller hon företräder (se 22 kap. 8 och 10 §§). Kostnaderna för den gode mannen ska normalt bäras av majoritetsaktieägaren (se 22 kap. 23 §). Det finns dock inget som hindrar de minoritetsaktieägare som så önskar att föra sin egen talan. Det
bör understrykas att systemet med god man inte gäller vid inlösen som påkallas av minoritetsaktieägare.
Vi har mot den nu angivna bakgrunden övervägt om en liknande ordning, där aktieägarnas talan kan föras av en gemensam god man, borde finnas även vid nu aktuellt slag av inlösen. Till en viss del skulle den kunna utformas efter mönster av vad som gäller enligt 22 kap. aktiebolagslagen. I andra avseenden är det emellertid inte självklart vad som bör gälla, t.ex. i fråga om kostnaderna för den gode mannen.
Våra överväganden har utmynnat i bedömningen att behovet av särskilda bestämmelser av detta slag inte är så stort att det motiverar särskild lagstiftning. För det första torde antalet fall där ett större antal aktieägare begär inlösen bli mycket begränsat. För det andra erbjuder den gällande processordningen stora möjligheter till samordning. Gällande forumbestämmelser innebär att talan kommer att väckas vid en och samma tingsrätt. Bestämmelserna om förening (kumulation) av mål innebär också att flera käromål som stöder sig på väsentligen samma grund ska handläggas i en rättegång (se 14 kap. 2 §, även 14 kap. 6 § rättegångsbalken). De rättegångskostnadsregler som vi ovan har föreslagit torde också ge parterna incitament att samordna sina olika yrkanden och anlita gemensamma ombud.
Tidsfristen för att väcka talan om högre inlösenbelopp
Enligt artikel 126a.4 ska medlemsstaterna fastställa en tidsfrist inom vilken begäran om ytterligare kontantersättning (dvs. högre inlösenbelopp) ska framställas.
Det finns ingen motsvarande tidsfrist för talan i inlösentvister (22 kap. aktiebolagslagen). I stället kan man hämta ledning i vad som gäller talan mot stämmobeslut.44 Sådan talan ska som huvudregel väckas inom tre månader från dagen för beslutet, annars är rätten att föra talan förlorad (se 7 kap.50 och 51 §§aktiebolagslagen).
Talan om ytterligare kontantersättning låter sig visserligen inte omedelbart jämföras med talan mot ett stämmobeslut. Några skäl att föreskriva en kortare frist än den som gäller för talan mot stämmo-
44 Såsom har berörts i avsnitt 4.7.3 kan ett beslut om godkännande av en fusionsplan avseende en gränsöverskridande fusion inte angripas enbart på den grunden att utbytesförhållandet mellan aktierna eller kontantersättningen inte är korrekt fastställda. I ljuset av det framstår möjligheten att föra talan om ett högre inlösenbelopp i någon mån som ett substitut för en talan mot stämmobeslutet.
beslut har vi emellertid inte kunnat finna. En begäran om högre inlösenbelopp torde inte sällan behöva föregås av överväganden och beräkningar, som är båda svåröverskådliga och komplexa att bemästra för en genomsnittlig aktieägare. Vi ser dock inte heller inte anledning att bestämma fristen till mer än tre månader.
Vi föreslår därför att fristen för talan om högre inlösenbelopp bestäms till tre månader.
Vem ska kunna åberopa en dom om rätt till högre inlösenbelopp?
Enligt artikel 126a.4 andra stycket kan en medlemsstat välja att låta det slutliga beslutet om ytterligare kontantersättning, dvs. ett beslut om högre inlösenbelopp, omfatta alla aktieägare som har gjort en inlösenanmälan till bolaget.
Vi anser inte att denna möjlighet bör utnyttjas. En grundprincip i svensk processrätt är att en dom har rättskraft enbart mellan parterna. Att utsträcka rättsverkan av ett avgörande som avser inlösenbeloppets storlek till andra än dem som har varit parter i domstolen skulle strida mot den principen.
Visserligen skulle en bestämmelse av det slag som direktivet möjliggör möjligen kunna minska antalet processer om inlösenbeloppets storlek något. Åtskilliga i och för sig missnöjda aktieägare skulle sannolikt nöja sig med det inlösenbelopp som fastställs på talan av någon annan aktieägare. Bestämmelsen skulle emellertid inte medföra några bättre möjligheter till samordning mellan aktieägare än dessa ändå, en sådan bestämmelse förutan, skulle kunna åstadkomma. I stället skulle en bestämmelse av detta slag sannolikt leda till svårlösta processuella komplikationer, t.ex. vid överklagande till andra instans.
Det kan dessutom ifrågasättas om en reglering som låter alla berörda aktieägare dra nytta av en enskild aktieägare talan är skälig mot bakgrund av att det endast är den aktieägare som själv för talan som tar på sig ett rättegångskostnadsansvar. Regleringen skulle dessutom kunna användas som ett sätt att kringgå rättegångskostnadsreglerna på så sätt att en grupp aktieägare låter en mindre bemedlad aktieägare föra talan och därmed inta rollen av en processuell målvakt.
Några processuella frågor
Enligt artikel 126a.5 ska medlemsstaterna säkerställa exklusiv behörighet när det gäller att lösa eventuella tvister som rör de rättigheter som i enlighet med punkterna 1–4 har införlivats med nationell rätt. Detta innebär att svensk lagstiftning måste säkerställa att aktieägarna har tillgång till en instans för prövning av tvister av detta slag.
Enligt vårt förslag ovan ska allmän domstol vara behörigt forum för de anspråk som aktieägare enligt den punkten ska vara berättigade att rikta mot det berörda (svenska) fusionerande bolaget. Ett svenskt aktiebolag svarar, såvitt nu är av intresse, vid den domstol där bolagets styrelse har sitt säte. I ett svenskt bolag ska styrelsen alltid ha sitt säte inom Sverige. Det kommer därmed alltid att finnas en svensk domstol som kan pröva en talan om inlösenbeloppets storlek, riktad mot ett svenskt bolag.
En särskild fråga är vilket av de bolag som deltar i fusionen som talan ska riktas mot. Den aktieägare som har påkallat inlösen innehar visserligen regelmässigt aktier i ett överlåtande bolag men det bolaget kommer genom fusionen att upplösas och dess tillgångar och skulder kommer att övertas av det övertagande bolaget. Praktiska skäl kan mot den bakgrunden synas tala för att talan ska väckas mot det övertagande bolaget. Inlösen (förvärvet) av aktier utgör emellertid en transaktion mellan – i det angivna fallet – aktieägaren och det överlåtande bolaget och det är därmed närmast ofrånkomligt att den talan som grundas på denna transaktion riktas mot det överlåtande bolaget. Den fordran på det överlåtande bolaget som fastställs med anledning av talan utgör emellertid det slaget av fordran som till följd av fusionen kommer att kunna göras gällande mot det övertagande bolaget.
Följden av det nu sagda blir att tvistlösningen ska ske i det överlåtande bolagets hemland. Det innebär att en aktieägare i ett svenskt överlåtande bolag ska ha möjlighet att väcka talan i Sverige. Den möjligheten får anses följa redan av befintliga svenska processuella bestämmelser. Vi föreslår därför inga ytterligare svenska bestämmelser i denna del. Vad gäller aktieägare i utländska överlåtande bolag kan deras rätt att föra talan antas komma att regleras av lagstiftningen i det utländska bolagets hemland.
Vad gäller för aktierna efter inlösen?
Den terminologi som används i direktivet, att aktieägaren ”avyttrar” sina aktier kan ge intrycket av att aktierna genom transaktionen övergår i bolagets ägo; det skulle alltså vara fråga om ett slags förvärv av egna aktier med möjlighet för bolaget att senare överlåta aktierna till nya aktieägare (jfr 19 kap. aktiebolagslagen). Detta torde emellertid inte vara direktivets avsikt. Bolaget står i den aktuella situationen inför sin upplösning och innehavet av aktierna kan inte sägas representera något värde vare sig för bolaget eller för någon annan. Transaktionen torde i stället vara att jämställa med vad som sker i samband med minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier (jfr 20 kap. aktiebolagslagen). De aktier som inlöses kommer i det följande inte att vara förenade med några rättigheter i bolaget och kommer inte heller att kunna göras gällande på något annat sätt. Vi har dock inte bedömt att detta behöver klargöras särskilt i lagtexten.
4.8.3. Rätt till kompletterande utjämningsvederlag
Vårt förslag: Om det utbytesförhållande för aktier eller andra
värdepapper som anges i fusionsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare som inte får sina aktier inlösta blir otillräckligt kompenserad, har han eller hon rätt till ytterligare ersättning. Frågan om rätt till sådan ersättning ska prövas vid allmän domstol enligt vad som gäller om tvistemål i allmänhet.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 126a.6 i ändringsdirektivet ska
det säkerställas att samtliga de aktieägare som inte kunnat eller velat avyttra sina aktier mot kontantersättning, men som anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i fusionsplanen inte är adekvat får invända mot det och begära kontantersättning.
I skäl 21 i direktivets ingress anges dessutom att vid bedömningen av om aktiernas utbytesförhållande är adekvat bör den behöriga myndigheten också ta hänsyn till storleken på eventuell kompletterande kontantersättning enligt planen.
Som en följd av artikel 126a.6 bör det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse om rätt till ytterligare ersättning till de aktieägare som inte får sina aktier inlösta. Bestämmelsen bör ha den innebörden att en aktieägare ska ha rätt till ytterligare ersättning, om det utbytes-
förhållande för aktier eller andra värdepapper som anges i fusionsplanen inte är adekvat och detta får till följd att han eller hon inte är tillräckligt kompenserad.
Utgångspunkten i direktivet är att den ytterligare ersättningen ska utgå i form av kontantersättning. Den kommer därmed att ha karaktären av kompletterande utjämningsvederlag. Enligt artikel 126a.7 får medlemsstaterna visserligen tillåta att det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen tillhandahåller aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning. Vi har emellertid inte kunnat finna några påtagliga fördelar med ett utnyttjande av denna möjlighet. I en tvist som grunden går tillbaka på skilda uppfattningar om bolagets eller aktiernas värde skulle bestämmelser av sådant slag snarast föranleda ytterligare värderingsproblem och komplicera processen. Vi föreslår därför att den ytterligare ersättning som en aktieägare bedöms ha rätt till utgår såsom ett i kronor eller annan valuta bestämt belopp.
Också artikel 126a.6 väcker frågor om formen för tvistlösning m.m. I dessa frågor gör vi samma överväganden som vi har gjort när det gäller tvister om rätt till ytterligare inlösenbelopp (se ovan). Det innebär att en tvist bör handläggas vid allmän domstol enligt den ordning som gäller för tvistemål i allmänhet och att fristen för att väcka talan bör vara tre månader från dagen för den bolagsstämma som godkände fusionsplanen.
I direktivet anges särskilt att ett sådan talan inte ska hindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen. Någon särskild bestämmelse av denna innebörd fordras enligt vår mening inte.
Även i denna del uppkommer frågan mot vilket av de bolag som deltar i fusionen som talan ska riktas mot. Det anges i artikel 126a.6 att förfarandet ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den medlemsstats lagstiftning som det relevanta fusionerande bolaget omfattas av. En aktieägare som innehar aktier i det överlåtande bolaget ska således kunna väcka talan mot det bolaget i den medlemsstat där bolaget har sitt säte i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller där. Vi bedömer inte att detta förutsätter några svenska lagändringar.
Av artikel 126a.6 andra stycket följer att en medlemsstat kan välja att låta ett beslut om kompletterande utjämningsvederlag omfatta samtliga aktieägare som inte har rätt att lösa in sina aktier eller som inte har utövat den rätten.
Vi anser inte att denna möjlighet bör utnyttjas i svensk rätt och hänvisar härvid till de överväganden som vi har gjort ovan i den parallella frågan om rätten att åberopa en dom avseende högre inlösenbelopp (se avsnitt 4.8.2).
4.9. Borgenärsskydd (artikel 126b)
4.9.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
En fusion kan innebära vissa risker för de deltagande bolagens borgenärer. För borgenärerna i det överlåtande bolaget medför fusionen ett gäldenärsbyte, varvid den nya gäldenären, det övertagande bolaget, kan ha en sämre betalningsförmåga än det överlåtande bolaget. För borgenärerna i det övertagande bolaget kan fusionen medföra att bolaget tvingas ta över nya skulder i en sådan omfattning att bolagets kreditvärdighet sammantaget försämras. Det är givet att en gränsöverskridande fusion därutöver innebär alldeles särskilda risker för borgenärerna, i synnerhet för borgenärerna i överlåtande bolag, eftersom det bolag som de hädanefter kan rikta sina anspråk mot kan vara underkastat delvis andra kapitalskyddsregler än det överlåtande bolaget var.
2017 års direktiv innehöll dock inga bestämmelser som särskilt tog sikte på borgenärsskydd.
Aktiebolagslagens bestämmelser av gränsöverskridande fusioner innehåller, liksom regleringen av inhemska fusioner, en rad bestämmelser som syftar till att skydda borgenärerna.
Till att börja med ska vart och ett av de bolag som deltar i fusionen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om fusionen. Detta ska ske sedan fusionsplanen har blivit gällande, dvs. vanligen sedan fusionsplanen har godkänts på stämma. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs (se 23 kap. 19 § aktiebolagslagen, jfr 36 §). Bolaget ska senare ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Verket ska då, som huvudregel, kalla bolagets borgenärer, som därmed får möjlighet att motsätta sig fusionen (se 23 kap. 22§ aktiebolagslagen, jfr 36 §).
Bestämmelserna om underrättelse och kallelse innehåller dock två viktiga undantag. Det första undantaget gäller borgenärerna i det
övertagande bolaget. Dessa ska inte underrättas respektive kallas, om revisorerna i yttrandet över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer.
Det andra undantaget innebär att Bolagsverket inte ska kalla de borgenärer, vars anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen.
Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast en viss dag skriftligen anmäla detta (se 23 kap. 22 § aktiebolagslagen, jfr 36 §).
Om ingen av de borgenärer som omfattas av kallelsen motsätter sig ansökan, ska Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen. För det fall att någon borgenär motsätter sig ansökan, ska Bolagsverket i stället överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget ska ha sitt säte (se 23 kap. 23 § aktiebolagslagen, jfr 36 §). Om ett ärende på det sättet har överlämnats till allmän domstol, ska domstolen lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås (se 23 kap. 24 § aktiebolagslagen, jfr 36 §).
En särskild bestämmelse gäller om Skatteverket har beslutat om revision hos bolaget, Skatteverket får då, om det är motiverat av hänsyn till allmänintresset, och det finns skäl att anta att revisionen skulle försvåras avsevärt genom fusionen, under den tid som Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen pågår, besluta att det under viss tid föreligger hinder mot verkställande av fusionsplanen (se hittillsvarande 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen, jfr 36 §).45
De svenska bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner innehåller också andra moment som bidrar till borgenärernas skydd. Dit hör bestämmelserna om revisorsgranskning som i svensk rätt har ett påtagligt borgenärsskyddssyfte (se bl.a. 23 kap. 11 och 40 §§). Dit hör också de krav på information som ska lämnas om bolagens förhållanden i samband med fusionsförfarandet (se bl.a. 23 kap. 10 § [jfr 36 §] och 39 §).
45 Se även prop. 2007/08:15 s. 112 ff. och 171 f.
4.9.2 2019 års direktiv
Ändringsdirektivet innehåller en ny artikel, 126b, om skydd av borgenärer. I artikeln anges i huvudsak följande.
Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som har uppkommit före offentliggörandet av fusionsplanen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet (se punkten 1).
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som erbjuds i fusionsplanen (jfr artikel 122 n) hos en behörig myndighet får ansöka om betryggande skyddsåtgärder inom tre månader efter offentliggörandet av fusionsplanen (jfr artikel 123). Borgenärerna ska därvid på ett trovärdigt sätt visa att den gränsöverskridande fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från de fusionerande bolagen.
Medlemsstaterna får kräva att de fusionerande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan lämnar en förklaring som korrekt återspeglar bolagens aktuella ekonomiska ställning (se punkten 2). I så fall ska följande gälla beträffande förklaringen. Den ska avse förhållandena per en viss tidpunkt som inte får infalla tidigare än en månad innan förklaringen offentliggörs. I förklaringen ska förvaltnings- eller ledningsorganet ange att det, på grundval av den information som är tillgänglig för det på dagen för förklaringen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte känner till någon anledning till att det bolag som uppstår genom fusionen inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid den tidpunkt då dessa ska fullgöras. Förklaringen ska offentliggöras tillsammans med fusionsplanen enligt artikel 123.
Vad som sägs i punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av lagstiftningen i de fusionerande bolagens medlemsstater om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ (se punkten 3).
Syftet bakom och innebörden i borgenärsskyddsreglerna kommer delvis till uttryck i direktivets ingress.
Enligt skäl 22 kan borgenärer påverkas av det gränsöverskridande förfarandet på så sätt att det bolag som svarar för skulden, och som deltar i förfarande, därefter regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat. Eftersom reglerna om borgenärsskydd varierar mellan medlemsstaterna, leder detta till osäkerhet både för de involverade bolagen
och för deras borgenärer när det gäller återvinning eller gottgörelse av deras fordringar.
I skäl 23 anges att om borgenärer inte är nöjda med det skydd som bolaget erbjuder i fusionsplanen, och inte har funnit en gemensam lösning med bolaget, bör de som har underrättat bolaget i förväg kunna ansöka om skyddsåtgärder. Vid bedömningen av dessa skyddsåtgärder bör, enligt samma skäl, myndigheten i fråga ta hänsyn till huruvida värdet av borgenärens fordran på bolaget eller en tredje part åtminstone uppgår till värdet före det gränsöverskridande förfarandet och är av motsvarande kreditkvalitet och om fordringsanspråket kan framställas i samma jurisdiktion.
De borgenärer som ska skyddas kan, enligt skäl 24, inbegripa nuvarande och tidigare arbetstagare med intjänade tjänstepensionsrättigheter och personer som mottar tjänstepensionsförmåner. Enligt samma skäl bör medlemsstaterna, utöver de allmänna regler som fastställs i den s.k. Bryssel I-förordningen46, föreskriva att sådana borgenärer har rätt att framställa ett fordringsanspråk i utgångsmedlemsstaten under en period på två år efter det att en gränsöverskridande ombildning fått verkan.
Det ska dock noteras att det som sägs i skäl 24 om en tvåårig skyddsperiod sannolikt inte tar sikte på samtliga gränsöverskridande förfaranden.47 I den svenska språkversionen – liksom i de andra språkversioner som vi har kunnat ta del av – talas det om gränsöverskridande ombildningar. Vi bedömer därför att skäl 24 saknar betydelse i nu aktuellt sammanhang.
4.9.3. Huvuddragen i borgenärsskyddet bör bibehållas
Vår bedömning: Grunddragen i det aktiebolagsrättsliga regel-
verket om skydd för borgenärer vid fusioner – inhemska och gränsöverskridande – kan bibehållas, med vissa justeringar. (Jfr artikel 126b.1.)
46 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. 47 Begreppet ”gränsöverskridande förfaranden” i direktivet inrymmer typiskt sett gränsöverskridande ombildningar, gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar.
Skälen för bedömningen: Borgenärsskyddet intar en mera fram-
trädande plats i 2019 års direktiv än i det ursprungliga direktivet. Bland annat genom de uttalanden som görs i direktivets ingress är det tydligt att man vid ändringsdirektivets tillkomst har varit mycket medveten om de särskilda risker som en gränsöverskridande fusion innebär för bolagens borgenärer och att man har velat minimera dessa. Den lagtekniska lösning som har valts (se framför allt artikel 126b) är samtidigt förhållandevis allmänt hållen och får i betydande grad anses överlämna till medlemsstaterna att bestämma de närmare formerna för borgenärsskyddet.
Det får i och för sig antas att de nya bestämmelserna i artikel 126b har tillkommit främst för att möta de risker som kan följa av att gäldenären efter fusionen omfattas av ett annat nationellt associationsrättsligt regelverk. Enligt vår uppfattning finns det emellertid inget hinder mot att vid genomförandet av direktivet i svensk rätt beakta även de risker av mera grundläggande karaktär som en fusion innebär för borgenärer och som i svensk rätt har motiverat borgenärsskyddsregler även vid inhemska fusioner.
Vi bedömer mot den nu angivna bakgrunden att grunddragen i det svenska borgenärsskyddsbestämmelserna vid gränsöverskridande fusioner kan bibehållas oförändrade. Det innebär bl.a. att den nuvarande ordningen där ett bolag som deltar i en fusion ska underrätta sina borgenärer om detta. Det innebär också att borgenärerna ska ha viss möjlighet att motsätta sig fusionen, om det inte har ställts betryggande säkerhet för deras fordringar. Vi bedömer också att nuvarande krav på att bolaget i samband med fusionsförfarandet lämnar viss information av intresse för borgenärerna kan behållas i huvudsak oförändrade.
Två frågor kräver dock mera ingående överväganden. Den ena är hur det förfarande som ska trygga borgenärernas rätt till betryggande säkerhet bör utformas. Den andra är om den svenska lagstiftaren bör utnyttja den möjlighet som direktivet ger att ställa krav på s.k. solvensförklaringar.
4.9.4. Borgenärernas rätt till betryggande säkerhet
Vårt förslag: Bolagens borgenärer ska ha möjlighet att motsätta
sig en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen men måste då göra det inom tre månader från dagen för offentliggörandet av fusionsplanen. (Jfr artikel 126b.1 andra stycket.)
En ansökan om verkställande av fusionsplanen ska avslås om en borgenär som har motsatt sig fusionen lämnar trovärdiga uppgifter om att fusionen innebär en risk för hans eller hennes fordringar och bolaget inte heller har ställt betryggande säkerhet. (Jfr artikel 126b.1 andra stycket.)
Skälen för förslaget: I artikel 126b.1 första stycket klargörs att med-
lemsstaterna ska skydda borgenärer med fordringar som har uppkommit, men inte förfallit till betalning, före offentliggörandet av fusionsplanen. Enligt andra stycket ska dessa borgenärer, om de inte är nöjda med de skyddsåtgärder som bolaget har erbjudit i fusionsplanen (t.ex. garantier eller utfästelser, jfr artikel 122 m), ha rätt att inom en tremånadersfrist ansöka om ”betryggande säkerhetsåtgärder” hos en behörig myndighet.
Det som sägs i direktivet svarar, i sina huvuddrag, ganska väl mot den ordning för borgenärsskydd som finns i det nuvarande svenska regelverket. Av 23 kap. 24 § aktiebolagslagen (som enligt 36 § är tillämplig även vid gränsöverskridande fusioner) följer att en borgenär kan ställa ”betryggande säkerhet” som villkor för att fusionen ska få genomföras; om så inte sker ska ansökan om verkställande av fusionsplan avslås. Direktivet använder i stället begreppet ”betryggande skyddsåtgärder” men det måste antas att innebörden i de båda begreppen är en och densamma. Vad gäller arten av skyddsåtgärderna kan noteras att direktivet, som exempel på sådana skyddsåtgärder som kan erbjudas i fusionsplanen (jfr artikel 122 m) nämner garantier och utfästelser. Det är mot den bakgrunden tydligt att de åtgärder som direktivet åsyftar kan vara av många olika slag och innefattar bl.a. pantsäkerheter, borgensutfästelser och bankgarantier. Innebörden i direktivet är likafullt att om borgenärerna inte erbjuds sådana ”betryggande skyddsåtgärder” kan det utgöra hinder mot fusionen.
En väsentlig fråga är dock om det svenska regelverket omfattar samma borgenärskrets som direktivet.
Borgenärsskyddsreglerna i 23 kap. aktiebolagslagen omfattar, som utgångspunkt, samtliga kända borgenärer. De skyddar alltså både borgenärer i övertagande bolag och borgenärer i överlåtande bolag. De kan åberopas såväl av borgenärer med penningfordringar som av avtalsborgenärer.48 Regelverket innehåller emellertid vissa
48 Jfr Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, kommentaren till 23 kap. 19 §.
undantag. Det första undantaget avser borgenärer i övertagande bolag, om revisorerna i yttrandet över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Ett andra undantag avser borgenärer vars anspråk avser en fordran på lön m.m., som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen. Ett tredje undantag avser pensionsfordringar som är tryggade enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse (tryggandelagen); för sådana fordringar gäller inte aktiebolagslagens borgenärsskyddsregler om tillsynsmyndigheten (Länsstyrelsen) medger det (se 23 § tryggandelagen). Dessa undantag går tillbaka på artikel 99.2 i 2017 års direktiv49, som tillåter en begränsning i borgenärskretsen, och som låter skyddsbehovet bedömas utifrån dels de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden (jfr det svenska undantaget avseende borgenärer för vilka fusionen inte innebär någon fara), dels om borgenärerna redan har dylika skydd (jfr de svenska undantagen för fordringar som omfattas av lönegarantilagen samt pensionsfordringar som är tryggade enligt tryggandelagen).
Vi bedömer att de begränsningar som följer av artikel 99 i 2017 års direktiv även fortsättningsvis kan tillämpas vid en gränsöverskridande fusion. Även om direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner inte innehåller någon direkt motsvarighet till artikel 99 måste det antas bygga på samma förutsättning, nämligen att borgenärsskyddsregler behövs endast för borgenärer som har ett reellt behov av ett sådant skydd.50
De nyss nämnda undantagen i svensk rätt bygger just på bedömningen att dessa borgenärsgrupper inte löper några särskilda risker till följd av fusionen. Vi anser därför att motsvarande undantag bör kunna uppställas även vid gränsöverskridande fusioner. Vad särskilt gäller undantaget för vissa borgenärer i övertagande bolag – ett undantag som anknyter till vad som revisorn i det enskilda fallet har uttalats i revisorsyttrandet – finns det anledning att understryka att revisorn vid sin granskning måste ta särskild hänsyn till fusionens gränsöverskridande karaktär. Det innebär att utrymmet för att tillämpa detta undantag vid en gränsöverskridande fusion i praktiken torde bli mera begränsat än vid en inhemsk fusion, eftersom revisorn vid en gränsöverskridande fusion inte sällan torde sakna den överblick
49 Dessförinnan fusionsdirektivet. 50 Jfr vad som anförts om borgenärskretsen och fusionsdirektivet i prop. 1993/94:196 s. 100, och att detta godtagits vid genomförandet av EG:s direktiv om gränsöverskridande fusioner, jfr prop. 2007/08:15 s. 76.
och insyn som krävs för att han eller hon ska kunna bedöma vilka risker den gränsöverskridande fusionen medför för borgenärerna.
Vad gäller avgränsningen av borgenärskretsen kan det också noteras att det i skäl 23 (jfr ovan) talas om borgenärer ”som underrättat bolaget i förväg”. Det kan tolkas så att direktivets borgenärsskyddsregler bara skulle kunna åberopas av borgenärer som underrättat bolaget om detta i ett tidigt skede av fusionsförfarandet. Någon sådan bestämmelse finns dock i den motsvarande artikeltexten. Vi bedömer inte heller att det skulle vara lämpligt att uppställa ett sådant villkor. Det bör därför – på samma sätt som i dag – vara tillräckligt att borgenärerna gör gällande sin rätt till ”betryggande skyddsåtgärder” inom ramen för den myndighetsprövning som förfarandet ska innefatta.
Fråga är härefter om nuvarande svenska regler om borgenärsskydd i materiellt hänseende svarar mot direktivets krav. Enligt vår mening tillhandahåller de svenska reglerna ett gott borgenärsskydd. Det är önskvärt att detta skydd i vart fall inte försvagas. Så långt det är möjligt bör därför det nya regelverket anknyta till nuvarande system för borgenärsskydd.
Som vi redan har varit inne på får det nuvarande svenska regelverket, där borgenärerna kan kräva ”betryggande säkerhet” innan tillstånd till verkställande av fusionsplanen ges, anses ligga väl i linje med vad direktivet kräver.
Vad som sägs i artikel 126b.1 andra stycket sista ledet innebär dock en viss komplikation. Där anges, som en förutsättning för att skyddsåtgärder ska kunna påkallas, att borgenärerna på ett trovärdigt sätt visar att den gränsöverskridande fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande säkerhetsåtgärder har erhållits från de fusionerande bolagen.
Detta överensstämmer visserligen i materiellt hänseende med svensk rätt; såväl enligt aktiebolagslagen som enligt direktivet är den avgörande faktorn om borgenärerna har ”betryggande säkerhet”. I svensk rätt är det emellertid bolaget som har bevisbördan för att en lämnad säkerhet är betryggande (jfr 23 kap.24 och 36 §§aktiebolagslagen)51, medan det i direktivet förefaller vara borgenärerna.
Det ursprungliga fusionsdirektivet52 – som enbart avsåg inhemska fusioner – saknade till att börja med bestämmelser av detta slag.
51 Jfr även prop. 2004/05:85 s. 843 f. 52 Det tredje bolagsrättsliga direktivet, 78/855/EEG av den 9 oktober 1978, som sedan kodifierats i 2017 års direktiv.
Sedermera infördes en bestämmelse om att medlemsstaterna ”under alla omständigheter” ska se till att borgenärerna har rätt att ansöka hos lämpliga administrativa och rättsliga myndigheter om betryggande skyddsåtgärder ”under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att inga betryggande skyddsåtgärder har ställt av företaget” (numera artikel 99.2 i 2017 års direktiv). Som den bestämmelsen är utformad framstår den som ett minimivillkor som inte utesluter att medlemsstaterna inför nationella borgenärsskyddsbestämmelser som ger borgenärerna ett ännu starkare skydd.
Från borgenärskyddssynpunkt framstår den nuvarande svenska ordningen som både sakligt rimlig och önskvärd att behålla. Enligt vår mening är den emellertid svår att förena med vad som sägs i 2019 års direktiv, som inte synes ge något utrymme för att lägga bevisbördan på bolaget.
Vi anser därför att den svenska regleringen bör justeras så att den ligger bättre i linje med direktivets reglering.
Utgångspunkten för den nya regleringen bör vara att borgenären har bevisbördan inte bara för förekomsten av en fordran på bolaget utan även för att fusionen innebär en risk för att denna fordran inte blir betald. Det beviskrav som uppställs i direktivet – ”på ett trovärdigt sätt visa” – torde emellertid inte vara särskilt högt. Det bör noteras hur samma beviskrav uttrycks i den tyska språkversionen, nämligen ”glaubhaft darlegen”, dvs. ”trovärdigt ange” eller ”trovärdigt framlägga”.
Borgenären bör därför ha uppfyllt sin bevisbörda om han eller hon kan lämna trovärdiga uppgifter om att fusionen innebär en risk för att fordran inte blir betald. Det ligger i sakens natur att om borgenären förmår göra det så bör bevisbördan övergå på bolaget.53
En sådan reglering får emellertid anses utgöra en, i förhållande till gällande svensk rätt, försvagning av borgenärsskyddet. Vi föreslår därför att den nu angivna regleringen begränsas till att gälla enbart vid gränsöverskridande fusioner.
Enligt artikel 126b.1 andra stycket ska en borgenär ha tre månader på sig för att göra en ansökan om skyddsåtgärder, räknat från offentliggörandet av fusionsplanen.
Detta ska jämföras med gällande svensk rätt som innebär att Bolagsverket, vid handläggningen av ett ärende om verkställande av
53 Jfr om bevisbörda och beviskrav t.ex. NJA 2018 s. 617 p. 9–14.
fusionsplanen, ska ge de borgenärer som vill motsätta sig fusionen viss tid att göra detta. Lagen reglerar inte hur lång denna tid ska vara. Bolagsverket kan alltså fritt bestämma fristen, som i normalfallet brukar sättas till två månader.54
Det är tydligt att de svenska bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner måste utformas så att borgenärerna får en tid om tre månader, räknat från offentliggörandet av fusionsplanen, på sig för att göra gällande sina rättigheter.
Systematiska skäl kan synas tala för att detta bör gälla även vid inhemska fusioner. En inhemsk fusion kan emellertid, vad gäller fusion mellan privata aktiebolag, genomföras genom ett förenklat förfarande som innebär att samtliga aktieägare undertecknar fusionsplanen; i så fall krävs det inte vare sig något stämmogodkännande eller någon registrering av fusionsplanen. En tillämpning av direktivets tremånadersregel – enligt direktivet tillämplig endast vid gränsöverskridande fusioner – även på inhemska fusioner skulle medföra en förlängning av det förenklade förfarandet. I och med att det i det förenklade förfarandet inte innefattar någon särskild registrering av fusionsplanen skulle tremånadersfristen nämligen behöva räknas från en senare tidpunkt, ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. En sådan förlängning av förfarandet framstår inte som önskvärd. Vi föreslår därför att den nya bestämmelsen begränsas till att gälla vid gränsöverskridande fusioner.
I ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplanen ska Bolagsverket utfärda ett föreläggande till borgenärerna att yttra sig senast viss dag. Tremånadersregeln bör genomföras genom en bestämmelse om att denna dag får bestämmas tidigast till den dag som infaller tre månader från det att fusionsplanen gavs in till Bolagsverket för registrering.
Avslutningsvis kan anmärkas att det i artikel 126b.3 klargörs att bl.a. punkten 1 inte ska påverka tillämpningen av lagstiftning om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ. Vi har inte ansett att detta förhållande behöver anmärkas särskilt i den svenska lagen.
54 Se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, kommentaren till 23 kap. 22 §.
4.9.5. Solvensförklaring
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger att kräva att
styrelsen upprättar en solvensförklaring bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 126b.2.)
Skälen för bedömningen: Enligt artikel 126b.2 har medlemsstaterna
möjlighet att kräva att styrelsen i ett fusionerande bolag avger en förklaring om bolagets aktuella ekonomiska ställning. I en sådan förklaring ska styrelsen också ange att den inte känner till någon anledning till att det bolag som blir resultatet av fusionen inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid rätt tidpunkt. Förklaringen, i fortsättningen benämnd solvensförklaring, ska offentliggöras tillsammans med fusionsplanen.
Bör det då tas in ett krav på en sådan solvensförklaring i den svenska lagstiftningen?
I svensk aktiebolagsrätt finns ingen direkt motsvarighet till detta slag av solvensförklaringar. Däremot ställer lagen krav på att styrelsen i skilda sammanhang gör uttalanden som riktar sig till omvärlden, t.ex. i årsredovisningar och olika slag av styrelseyttranden (se t.ex. 18 kap. 4 § aktiebolagslagen). Redan nuvarande fusionsbestämmelser innebär ju f.ö. att styrelsen ska offentliggöra vissa omständigheter som berör de fusionerande bolagen (jfr 23 kap. 9 §). Bestämmelser om solvensförklaringar framstår alltså inte i sig som främmande för svensk rätt. Det kan hävdas att förekomsten av en solvensförklaring skulle kunna kompensera att det nu gällande borgenärsskyddet i svensk rätt i någon mån försvagas genom genomförandet av ändringsdirektivet och den omkastning av bevisbördan som detta medför (jfr föregående avsnitt). Samtidigt kan det sättas i fråga hur stor den praktiska nyttan av en solvensförklaring skulle vara för bolagets borgenärer. Det blir med nödvändighet en prognos om framtida förhållanden som – även om den aktuella styrelsen har de bästa intentioner att redovisa bolagets förhållanden på ett rättvist sätt – kommer att vara behäftad med betydande osäkerhet. Inom utredningen har den organisation som mer än någon annan får anses företräda borgenärsintresse, Bankföreningen, understrukit denna osäkerhet och anfört att en solvensförklaring därmed inte fyller någon funktion. Enligt Bankföreningen bör det därför inte införas något krav på solvensförklaringar. Till detta kommer att en solvensförklaring kan komma att
utgöra en påtaglig administrativ börda, i synnerhet för större bolag. Sammantaget bedömer vi att den potentiella nyttan av en solvensförklaring inte är så stor att det är motiverat att uppställa ett krav på upprättande av solvensförklaringar.
4.10. Information till och samråd med arbetstagare (artikel 126c)
4.10.1. Arbetstagares rätt till information och samråd enligt gällande rätt
Både aktiebolagslagen och lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (medverkandelagen) innehåller ett flertal bestämmelser som syftar till att säkra arbetstagarnas och deras representanters tillgång till den information som behövs för att de ska kunna tillvarata sina rättigheter vid en gränsöverskridande fusion. Detta avsnitt behandlar framför allt rätten till information,55 medan rätten till arbetstagarmedverkan, dvs. själva arbetsrätten, behandlas närmare i avsnitt 7.
Direktivet bygger på att det inom ramen för det gränsöverskridande förfarandet lämnas information till arbetstagarna eller deras företrädare. Syftet med detta är bl.a. att arbetstagarsidan ska kunna ta ställning till hur arbetstagarnas framtida rätt till medverkan ska tryggas. Som exempel kan nämnas direktivets krav på att fusionsplanen ska innehålla uppgifter om förekomsten av och former för medverkan i det övertagande bolaget. Den informationen är nödvändig för att arbetstagarsidan ska ha underlag för att konstituera en förhandlingsdelegation56 som därefter kan samråda och förhandla om, och slutligen ingå ett avtal om, arbetstagarmedverkan.57
23 § medverkandelagen innebär en förpliktelse för de deltagande företagen att informera förhandlingsdelegationen om förekomsten och omfattningen av medverkan i företagen och om planerna för den gränsöverskridande fusionen. De deltagande företagen måste också informera om hur genomförandet fortskrider till dess att fusionen har registrerats. Informationsskyldigheten gäller oavsett om förhand-
55 Texten berör i första hand den information som ska lämnas i samband med en gränsöverskridande fusion. Beträffande gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar, se avsnitt 5.11 och avsnitt 6.9. 56 Se närmare om förhandlingsdelegationens sammansättning och uppgift i avsnitt 7.2.4. 57Prop. 2007/08:20 s. 111.
lingar ska genomföras eller inte, dvs. även då de deltagande företagen väljer att direkt omfattas av de s.k. referensbestämmelserna för medverkan.58
Aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser om rätten till medverkan. Däremot finns där flera bestämmelser om den infor-
mation om rätten till medverkan som ska tillhandahållas arbets-
tagarna inför ett gränsöverskridande förfarande.
Enligt 23 kap. 39 § aktiebolagslagen ska den redogörelse som styrelsen ska upprätta inför en gränsöverskridande fusion innehålla uppgifter om fusionens sannolika konsekvenser för bl.a. anställda. Om arbetstagarnas företrädare yttrar sig till styrelsen inom skälig tid, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
Enligt 23 kap. 43 § aktiebolagslagen ska styrelsen i ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation under viss tid.
4.10.2 2019 års direktiv
Genom 2019 års direktiv införs en ny artikel 126 c som reglerar information till och samråd med arbetstagare.59
Enligt punkten 1 ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras i samband med den gränsöverskridande fusionen. Rätten till information och samråd ska utövas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktivet 2002/14/EG60 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. Om den gränsöverskridande fusionen betraktas som en överlåtelse av ett företag i den mening som avses i direktivet 2001/23/EG61 (överlåtelsedirektivet), ska arbetstagarnas rätt till information och samråd utövas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av det direktivet. När
58 Se avsnitt 7.3.5. 59 Artikeln innehåller ett antal hänvisningar som för ökad läsbarhet inte har skrivits ut i återgivningen. Vissa delar som i artikeln anges i löptext har också delats upp i punktform. 60 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. 61 Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter.
det gäller gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag ska arbetstagarnas rätt till information och samråd i tillämpliga fall utövas i enlighet med direktivet 2009/38/EG62.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna, trots vad som sägs i artiklarna 123.1 b och 124.7, säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras. Detta ska gälla åtminstone innan beslut fattas om en fusionsplan eller en sådan rapport som lednings- eller förvaltningsorganet ska upprätta, beroende på vilket som kommer först. Informationen och samrådet ska ske så att ett motiverat svar till arbetstagarna kan ges före den bolagsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen.
Medlemsstaterna ska enligt punkten 3 besluta om formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG63. Genomförandet ska dock inte påverka tillämpningen av gällande bestämmelser eller praxis som är gynnsammare för arbetstagarna. Av direktivets inledning framgår att det syftar till att inrätta en allmän ram med minimikrav avseende arbetstagarnas rätt till information och samråd i företag eller driftställen inom unionen. Enligt direktivet ska formerna för information och samråd fastställas och genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och den praxis för relationerna mellan arbetsmarknadens parter som finns i de enskilda medlemsstaterna på ett sådant sätt att ändamålet med desamma säkerställs. När formerna för information eller samråd fastställs och genomförs, ska arbetsgivaren och arbetstagarföreträdarna arbeta i samförståndsanda med respekt för varandras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter samt med beaktande av såväl företagets eller driftställets intressen som arbetstagarnas intressen. Dessa delar av regleringen, som närmare berör förhållandet mellan bolaget och arbetstagarna, behandlas i avsnitt 7.
Artikel 4 i direktiv 2002/14/EG reglerar former för information och samråd. Informationen och samrådet ska enligt artikeln omfatta information om den senaste och den förväntade utvecklingen av företagets eller driftställets verksamhet och ekonomiska situation. Information ska också lämnas och samråd ske om situationen, strukturen och den förväntade utvecklingen när det gäller sysselsättningen i
62 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare. 63 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen.
företaget samt om eventuella föregripande åtgärder som planeras. Det sistnämnda gäller bl.a. vid hot mot sysselsättningen. Information och samråd ska även ske om beslut som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen, inklusive de beslut som avses i de EU-bestämmelser som anges i artikel 9.164. Dessa bestämmelser innebär i stort att tillämpningen av direktivet inte ska få negativa konsekvenser för arbetstagarnas rätt till information och inflytande enligt befintliga regelverk.
Av samma artikel framgår att information till arbetstagarföreträdarna ska överlämnas vid ett sådant tillfälle, på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll att det är möjligt att granska informationen på ett adekvat sätt och vid behov förbereda samråd. Samråd ska äga rum med säkerställande av att tillfället, sättet och innehållet är lämpligt och på den lednings- och representationsnivå som är relevant med hänsyn till den fråga som behandlas. Samrådet ska ske på grundval av de uppgifter, som arbetsgivaren har lämnat till arbetstagarrepresentanterna, som har gjort det möjligt för dem att sätta sig in i vad den behandlade frågan avser och avge det yttrande som arbetstagarrepresentanterna har rätt att avge. Samrådet ska också ske på ett sådant sätt att det möjligt för arbetstagarföreträdarna att sammanträda med arbetsgivaren och få motiverade svar på eventuella yttranden. Syftet ska vara att söka nå en överenskommelse när det gäller de beslut som omfattas av arbetsgivarens befogenheter.
4.10.3. Överväganden
Vår bedömning: Med de ändringar och tillägg som vi har före-
slagit om vad en fusionsplan och en styrelseredogörelse ska innehålla vid en gränsöverskridande fusion motsvarar svensk rätt redan de krav som följer av artikel 126c i direktivet.
Skälen för bedömningen: Genom punkten 1 i artikeln 126c har det
införts en direkt koppling mellan direktivet och ett antal särskilda direktiv som reglerar principerna för rätten till medverkan enligt medlemsstaternas nationella lagstiftningar.
64 Förhållandet mellan detta direktiv (2002/14/EG) och andra bestämmelser på unionsnivå och nationell nivå.
Det första direktivet som omnämns i artikeln är direktivet 2002/14/EG. Syftet med detta var att inrätta en allmän ram som innefattar minimikrav på arbetstagares rätt till information och samråd i företag inom unionen. Formerna för information och samråd ska enligt direktivet fastställas och genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och den praxis som finns för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Detta ska ske på ett sådant sätt att ändamålet med informationen och samrådet säkerställs.
Det andra direktivet i artikeln, 2001/23/EG, tillåter arbetsmarknadens parter att i princip fritt och utan att ta hänsyn till direktivets bestämmelser om information och samråd när som helst genom avtal fastställa formerna för information och samråd om medlemsstatens nationella rätt medger det. Det område inom vilket det ska vara möjligt att få information och få samråda enligt direktivet omfattas av området för information och förhandling enligt den svenska medbestämmandelagen.
Medbestämmandelagen är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Om det finns föreskrifter i lag eller författning som meddelats med stöd av lag, som avviker från vad som gäller enligt medbestämmandelagen gäller sådana föreskrifter (3 §). Vissa EU-direktiv innehåller emellertid föreskrifter som är tvingande till arbetstagares förmån. Enligt 4 § andra stycket framgår att kollektivavtal inte får innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 2001/23/EG.
Vid det svenska genomförande av 2002 års direktiv bedömdes det att föreskrifterna om formerna för information och samråd i direktivet uppfylldes genom medbestämmandelagen i fråga om de arbetstagarorganisationer som träffat kollektivavtal. Det hänvisades till att medbestämmandelagen ger kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationer i Sverige en långtgående rätt till inflytande. Direktivet genomfördes också på så sätt att de arbetsplatser som saknar kollektivavtalsanslutna arbetstagare enligt 19 § skulle få information enligt 19 a § samma lag. Enligt 19 a § medbestämmandelagen ska en arbetsgivare som inte är bunden av något kollektivavtal alls fortlöpande hålla arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare hos arbetsgivaren underrättade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.65
65 Se prop. 2004/05:148 om utvidgad rätt till information för arbetstagarorganisationer.
Såsom vi återkommer till i avsnitt 7.2.4 ska det vara möjligt att i samband med en gränsöverskridande fusion bilda en förhandlingsdelegation som företräder arbetstagarna vid förhandlingarna med de berörda företagen om framtida arbetstagarmedverkan (se 5 § medverkandelagen). Av 23 § medverkandelagen följer att företagen är skyldiga att informera förhandlingsdelegationen om förekomsten och omfattningen av medverkan i de deltagande företagen samt om planerna för den gränsöverskridande fusionen och om hur genomförandet av fusionen fortskrider till dess att fusionen registrerats. Denna skyldighet gäller oavsett om förhandlingar ska genomföras eller inte. Sådan information är nödvändig för att en förhandlingsdelegation ska ha förutsättningar att förhandla om och ingå ett avtal om medverkan.
Utifrån medverkandelagens bestämmelser om arbetstagares rätt till information och samråd och de rättigheter på samma område som följer av medbestämmandelagen samt vissa särskilda bestämmelser om information i aktiebolagslagen bedömer vi att de krav som den nya artikeln ställer genom hänvisningen till direktivet 2002/14/EG redan är genomförda. Som framgår ovan får avtal enligt 4 § andra stycket medbestämmandelagen inte innebära att mindre förmånliga regler tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 2001/23/EG. De svenska bestämmelserna uppfyller därmed den nya artikelns krav också i förhållande till detta direktiv.
Slutligen ska enligt punkten 1 i artikel 126c medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd i tillämpliga fall respekteras i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktiv 2009/38/EG när det gäller arbetstagares rättigheter i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag. Det direktivet har i Sverige genomförts huvudsakligen genom lagen (2011:427) om europeiska företagsråd men även genom vissa ändringar i lagen om arbetstagarinflytande i europabolag, lagen om arbetstagarinflytande i europakooperativ och medverkandelagen.66
Enligt 2 § lagen om europeiska företagsråd ska förfaranden för information till och samråd med arbetstagare vara ändamålsenliga och genomföras så att gemenskapsföretag och företagsgrupper kan fatta beslut på ett effektivt sätt. Information ska därför ges vid en tidpunkt, på ett sätt och med ett innehåll som ger arbetstagarrepresentanterna möjlighet att göra en noggrann bedömning av eventuella
66 Se prop. 2010/11:60.
konsekvenser och vid behov förbereda samråd med gemenskapsföretaget eller företagsgruppen. Arbetstagarrepresentanterna ska ha möjlighet att på grundval av de uppgifter som de har fått inom rimlig tid lämna synpunkter på föreslagna åtgärder så att synpunkterna kan beaktas i beslutsprocessen av gemenskapsföretaget eller företagsgruppen.
Mot bakgrund av hur Sverige har genomfört de direktiv som anges i punkten 1 i artikel 126c anser vi att svensk rätt redan lever upp till de krav som anges i denna punkt.
Medlemsstaterna ska vidare, enligt punkten 2 i artikel 126c, säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras också innan beslut fattas om den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller rapporten om fusionens konsekvenser för arbetstagarna utarbetats. I detta ligger att arbetstagarna har rätt att få ett motiverat svar före den bolagsstämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen. Frågan blir därför om svensk rätt innehåller bestämmelser som tillförsäkrar arbetstagarna sådana rättigheter.
Med hänsyn till vad som följer av medbestämmandelagen, att en arbetsgivare fortlöpande ska hålla arbetstagarna, genom deras arbetstagarorganisationer, informerade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt bedömer vi att regelverket motsvarar direktivets krav även såvitt gäller tiden innan fusionsplanen har upprättats och förhandlingsdelegationen inrättats. När en fusionsplan väl har upprättats och förhandlingsdelegationen inrättats tar även andra regelverk vid, bl.a. 23 kap. 43 § aktiebolagslagen om att styrelsen i ett deltagande bolag ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse tillgängliga för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Med de bestämmelser som därefter gäller enligt medverkandelagen samt de bestämmelser i aktiebolagslagen som reglerar arbetstagares rätt till information inför den bolagsstämma som ska godkänna fusionsplanen, bedömer vi att det svenska regelverket lever upp till bestämmelserna också i andra punkten i artikel 126c. Några ändringar utöver de i aktiebolagslagen som föreslås i detta betänkande bedömer vi således inte vara nödvändiga.
Av punkten 3 framgår att medlemsstaterna ska besluta om formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet
med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG, men utan att det påverkar tilllämpningen av gällande bestämmelser eller praxis som är gynnsammare för arbetstagarna.
Som ovan har angetts innehåller 2002 års direktiv minimikrav avseende arbetstagarnas rätt till information och samråd. Formerna för information och samråd ska fastställas. Det kan ske i enlighet med nationell lagstiftning och praxis för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Direktivets ändamål, dvs. de grundläggande rättigheterna, måste emellertid säkerställas.
Direktivets inledande artiklar om att formerna för information och samråd ska utarbetas i samförståndsanda med respekt för varandras ömsesidiga rättigheter och intressen anser vi väl motsvarar hur det svenska regelverket kring arbetstagares medverkan är uppbyggt. Artikel 4 i direktiv 2002/14/EG, som närmare anger vissa grundläggande krav på informationens innehåll utifrån syftet med och kraven på rätten till samråd vid viss tid och med bestämda syften stämmer enligt vår bedömning väl överens med hur detta ska hanteras enligt den svenska arbetsrätten (se också avsnitt 7.2.2).
Vi bedömer därför sammantaget att kraven i artikel 126c med de justeringar som föreslås i detta betänkande redan får anses uppfyllda i svensk rätt.
4.11. Myndighetskontrollen av fusionen samt utfärdande av fusionsintyg (artikel 127 och 127a)
4.11.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Det förhållandet att en gränsöverskridande fusion berör företag i minst två olika medlemsstater ställer särskilda krav på samordning mellan medlemsstaternas myndigheter. Bestämmelserna i 2017 års direktiv om s.k. fusionsintyg syftar till att säkerställa denna samordning.
Enligt artikel 127 ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet för att kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet, inom ramen för den statens lagstiftning. När denna kontroll har fullgjorts ska myndigheten utfärda ett fusionsintyg som utvisar att de formella kraven inför fusionen är uppfyllda.
Artikeln har genomförts i svensk rätt genom 23 kap. 46 § aktiebolagslagen. Den paragrafen ska ses mot bakgrund av att det i svensk rätt alltid krävs ett särskilt tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Prövningen av fusionens laglighet m.m. sker inom ramen för ärendet om sådant tillstånd. Av 23 kap. 46 § framgår att Bolagsverket ska utfärda ett fusionsintyg när tillstånd till verkställande av fusionsplanen har meddelats (om sådant tillstånd se 23 kap. 45 § samt 20– 24 §§) och det eller de svenska företag som deltar i fusionen i övrigt har fullgjort vad som krävs enligt lagen. Av paragrafen framgår också att ett fusionsintyg inte får utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte slutligt har avgjorts.
Det kan noteras att de svenska bestämmelserna om utfärdande av fusionsintyg inte förutsätter någon prövning från Bolagsverkets sida utöver den som har gjorts i ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen; fusionsintyget utgör i stället en bekräftelse på att fusionen har ”klarat” de kontroller som har skett inom ramen för tillståndsärendet. Dessa kontroller utgörs dels av en laglighetspröv-
ning, en konkurrensrättslig prövning och en kapitalskyddsprövning.
Vid laglighetsprövningen kontrollerar Bolagsverket att fusionsplanen inte strider mot vare sig lag eller bolagsordning och att den har godkänts i behörig ordning. Den konkurrensrättsliga prövningen består i att verket kontrollerar att det inte finns några konkurrensrättsliga hinder. Detta innebär främst en formell kontroll av att fusionen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen eller EG-förordningen om kontroll av företagskoncentrationer och att någon sådan prövning inte heller pågår. Kontrollen sker i praktiken genom en granskning av de intyg som bolaget har gett in till verket. Genom kapitalskyddsprövningen – som bara aktualiseras vid fusion genom kombination – kontrolleras att värdet på de överlåtande bolagen svarar mot aktiekapitalet i det nya bolaget (jfr 23 kap. 21 § aktiebolagslagen).
4.11.2 2019 års direktiv
Fusionsintyg (artikel 127)
Genom 2019 års direktiv har artikel 127 fått en helt ny lydelse. Av punkten 1 första stycket framgår att det ska finnas en behörig myndighet med uppgift att utfärda ett fusionsintyg. I fusionsintyget ska
anges ”att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i medlemsstaten för det fusionerande bolaget har fullgjorts”. Detta motsvarar vad som sägs i 2017 års direktiv.
Punkten 1 andra stycket saknar däremot tidigare motsvarighet.
Där sägs att ”ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllande av särskilda sektorsspecifika krav, inbegripet ställande av säkerhet för skyldigheter som uppstår till följd av pågående förfaranden”.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna säkerställa att det fusionerande bolagets ansökan om att erhålla ett fusionsintyg åtföljs av vissa handlingar, däribland den gemensamma fusionsplanen, styrelsens rapport (med eventuellt bifogat yttrande), den rapport som avses i artikel 125 samt eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123.1. Ansökan ska också åtföljas av uppgifter om bolagsstämmans godkännande enligt artikel 126.
Punkten 3 ger medlemsstaterna möjlighet att kräva att ansökan
även åtföljs av ytterligare uppgifter, särskilt uppgifter om (1) antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av fusionsplanen, (2) förekomsten av dotterbolag och deras respektive geografiska belägenhet och (3) det fusionerande bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ. Vid tillämpningen av punkten 3 får de behöriga myndigheterna begära sådana uppgifter från andra berörda myndigheter, om de inte tillhandahållits av det fusionerande bolaget.
Enligt punkten 4 ska medlemsstaterna säkerställa att ansökan och åtföljande uppgifter och handlingar kan göras online.
Den behöriga myndigheten ska, enligt punkten 5, kontrollera, att fusionsplanen innefattar information om de förfaranden genom vilka bestämmelserna om arbetstagarnas medverkan enligt artikel 133 fastställs och om eventuella alternativ när det gäller sådana bestämmelser.
Enligt punkten 6 ska den behöriga myndigheten vidare undersöka de handlingar och uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3. Myndigheten ska också, i relevanta fall, granska upplysningar från de fusionerande bolagen om att det förfarande som avses i artikel 133.3 och 133.4 har inletts.
Av punkten 7 framgår att den kontroll som avses i punkt 1 ska utföras inom tre månader från den dag då myndigheten tog emot handlingarna och uppgifterna om bolagsstämmans godkännande av
fusionen. Om fusionen uppfyller alla relevanta villkor och alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts ska myndigheten utfärda ett fusionsintyg. I motsatt fall ska myndigheten inte utfärda något intyg samt underrätta bolaget om skälen för detta. I det senare fallet får dock myndigheten ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.
Av punkterna 8 och 9 framgår att medlemsstaterna måste föranstalta om en typ av prövning som saknar motsvarighet i 2017 års direktiv. Denna prövning beskrivs i det följande som en otillbörlig-
hetsprövning. Enligt punkten 8 ska medlemsstaterna säkerställa att
den myndigheten inte utfärdar något fusionsintyg om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande fusion genomförs för otillbörliga, bedrägliga eller kriminella ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt kringgås eller som syftar till detta. Av punkten 9 framgår att myndigheten, om den i samband med kontrollen enligt punkten 1, har särskild misstanke om att fusionen genomförs för sådant ändamål som anges i punkten 8 ska beakta relevanta sakförhållanden och omständigheter. Det kan gälla sådana förhållanden och omständigheter som myndigheten har fått kännedom om under kontrollen enligt punkten 1, eller genom samråd med andra myndigheter. Bedömningen ska göras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
Den tremånadersfrist som anges i punkten 7 är inte absolut. Dels får fristen förlängas med ytterligare högst tre månader om bedömningen enligt punkterna 8 och 9 gör det nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller göra ytterligare utredningar (se punkten 10). Dels synes direktivet lämna utrymme för ytterligare överskridanden av tidsfristen. I punkten 11 sägs nämligen att om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte är möjligt att genomföra bedömningen inom de tidsfrister som anges i punkterna 7 och 10 ska den sökande underrättas om skälen för dröjsmålet innan tidsfristerna löper ut.
Enligt punkten 12 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga på de olika områden som berörs av fusionen. Medlemsstaterna ska också säkerställa att den behöriga myndigheten från de andra myndigheterna och från det fusionerande bolaget erhåller de uppgifter och handlingar som behövs för att kontrollera fusionens
lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. För bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.
Överföring av fusionsintyget (artikel 127a)
Artikel 127a i 2019 års direktiv, som saknar tidigare motsvarighet, reglerar hur överföringen av fusionsintyget från myndigheten i den utfärdande staten, till myndigheten i den mottagande staten ska gå till.
Enligt artikel 127a.1 ska medlemsstaterna säkerställa att fusionsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 128.1 genom systemet för sammankoppling av register och att fusionsintyget finns tillgängligt genom samma system. Tillgången till fusionsintyget ska vara kostnadsfri för dessa myndigheter och för registren (se artikel 127a.2).
4.11.3. Tillståndsprövning och fusionsintyg
Vår bedömning: Det svenska förfarandet för kontroll av fusionen
och för utfärdande av fusionsintyg kan bibehållas i sin grundläggande struktur. Det innebär att ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion även fortsättningsvis ska ansöka om tillstånd till verkställande av fusionsplanen hos Bolagsverket, att Bolagsverket i tillståndsärendet ska kontrollera olika aspekter av fusionen och att verket, sedan tillstånd lämnats, ska utfärda ett fusionsintyg. (Jfr artikel 127.1.)
Skälen för bedömningen: Som vi redan har varit inne på ställer en
gränsöverskridande fusion särskilda krav på en samordning mellan de olika förfaranden som genomförs i olika medlemsstater. Det krävs också en viss myndighetskontroll av fusionen och även denna måste samordnas berörda medlemsstater emellan. Direktivets bestämmelser om fusionsintyg syftar bl.a. till att underlätta en sådan samordning. Myndigheten i den stat där det övertagande bolaget ska ha sitt säte förutsätts godkänna fusionen först sedan den genom att ta del av fusionsintyg från övriga berörda medlemsstater har förvissat sig om att fusionen motsvarar de krav som ställs i dessa stater (jfr skäl 33 i ingressen till 2019 års direktiv).
Bestämmelserna om fusionsintyg utgår från att det i varje medlemsstat finns en behörig myndighet som utfärdar sådana intyg. I svensk rätt är det Bolagsverket som är den behöriga myndigheten. Enligt våra utredningsdirektiv ska vi utgå från att Bolagsverket även i fortsättningen ska vara en sådan behörig myndighet. Våra fortsatta överväganden bygger därför på att det är Bolagsverket som ska utfärda fusionsintyg. Vi återkommer i avsnitt 8 till om det finns anledning att ha en avvikande ordning vad gäller skilda slag av finansiella företag.
Varken 2019 års direktiv eller våra utredningsdirektiv utesluter dock att även andra myndigheter, vid sidan av Bolagsverket, tilldelas särskilda uppgifter i det förfarande som ska föregå utfärdandet av ett fusionsintyg. Det kan i den delen anmärkas att det i ingressen till 2019 års direktiv anges att sådana myndigheter skulle kunna vara domstolar, notarius publicus, skattemyndigheter, myndigheter med tillsyn över finansiella tjänster eller andra myndigheter. Om det finns fler än en behörig myndighet bör emellertid, enligt samma skäl, ansökan göras hos en av dessa, som sedan får sköta samordningen med de övriga (se skäl 34).
Såsom bestämmelserna om fusionsintyg har utformats i ändringsdirektivet syftar de också till att säkerställa en kontroll av särskilt slag, inriktad på att förhindra att fusionen blir ett instrument för något otillbörligt eller kriminellt ändamål. Detta särskilda syfte kommer till uttryck i artikel 127.8. Syftet avspeglas också i skäl 39 i ingressen till direktivet. Där sägs att den behöriga myndigheten, för att säkerställa att bolaget inte skadar sina borgenärers intressen, bör kunna kontrollera i synnerhet om bolaget har fullgjort sina skyldigheter gentemot offentliga borgenärer, om eventuella öppna åtaganden är tillräckligt säkrade och om bolaget är föremål för pågående domstolsförfaranden som rör exempelvis överträdelse av sociallagstiftning eller arbets- eller miljörätt. Ett viktigt led i genomförandet av ändringsdirektivet är därför att åstadkomma en sådan kontroll. Vi återkommer längre fram till detta.
Av artikel 127.1 första stycket framgår att det inför utfärdandet av fusionsintyget ska kontrolleras huruvida den gränsöverskridande fusionen är lagenlig med avseende på de delar av förfarandet som regleras av den medlemsstats lagstiftning som det fusionerande bolaget omfattas av och att fusionsintyget ska ange att alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten har fullgjorts. Över-
ensstämmer med gällande svensk rätt. Detta ska jämföras med vad som sägs i 23 kap. 46 § aktiebolagslagen om att Bolagsverket ska utfärda ett fusionsintyg om det aktuella bolaget har ”fullgjort vad som krävs enligt denna lag”.
I sak får artikel 127.1 och gällande svensk rätt anses ha samma innebörd. En komplikation är dock att i svensk rätt ska Bolagsverket utfärda fusionsintyg när det finns ett lagakraftvunnet tillstånd till verkställande av fusionsplanen (se 23 kap. 46 § aktiebolagslagen); fusionsintyget framstår närmast som en bekräftelse på att den prövning som har gjorts i ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen har utfallit positivt. Direktivet, som saknar en direkt motsvarighet till de svenska reglerna om tillstånd till verkställande av fusionsplan, förutsätter i stället att det görs en särskild ansökan om utfärdande av fusionsintyg. Den prövning som därvid, enligt direktivet, ska göras sammanfaller emellertid i väsentliga delar med den prövning som Bolagsverket gör i ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan.
Det väcker frågan hur de båda förfarandena – ärenden om tillstånd till verkställande av fusionsplan och ärenden om utfärdande av fusionsintyg – ska samordnas. Vi förordar att denna samordning sker på samma sätt som i dag, dvs. fusionsintyget utfärdas som en fortsättning på ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Den ytterligare kontroll som ändringsdirektivet förutsätter bör ske inom ramen för detta ärende. Därmed behöver bolaget inte göra två olika ansökningar. För Bolagsverket torde det också vara en fördel att de olika kontroller som utfärdandet av fusionsintyg förutsätter kan göras i ett enda sammanhang.
Det ska i och för sig anmärkas att direktivet uppställer vissa tidsfrister för handläggningen av ärendet om utfärdande av fusionsintyg. Dessa tidsfrister torde inte sällan bli svåra att upprätthålla om handläggningen ska innefatta de kontroller som i dag sker inom ramen för ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan. Som vi återkommer till i avsnitt 4.11.6 anser vi dock att direktivets tidsfrister inte utgör något hinder mot den ordning som i dag gäller i ärenden om tillstånd till verkställande av fusionsplan.
4.11.4. Det underlag som bolaget ska tillhandahålla i tillståndsärendet
Vårt förslag: Vid en gränsöverskridande fusion ska ett bolag som
ansöker om tillstånd att verkställa fusionsplanen bifoga dels styrelsens redogörelse, dels revisorsyttrandet, dels eventuella synpunkter som har kommit in från bolagets intressenter. (Jfr artikel 127.2.)
Bolaget ska också ge in information om huruvida de fusionerande bolagen har inlett förfaranden som avses i lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. (Jfr artikel 127.6 b.)
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger att ställa krav
på ingivande av ytterligare handlingar bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 127.3.)
Skälen för förslaget och bedömningen:
Fusionshandlingar
I artikel 127.2 anges vad som måste fogas till bolagets ansökan om fusionsintyg, nämligen fusionsplanen, styrelsens redogörelse, revisorsyttrandet, eventuella synpunkter från aktieägare, borgenärer eller arbetstagare eller deras representanter, samt uppgifter om bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen.
Vi har ovan konstaterat att ärendet om utfärdande av fusionsintyg bör samordnas med ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Med ”ansökan” bör därför, vid genomförandet av direktivet, avses ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Några av de handlingar som enligt direktivet ska ges in i ärendet om fusionsintyg – fusionsplanen och en kopia av protokollet från den bolagsstämma som godkände fusionsplanen – ska redan enligt gällande rätt ges in tillsammans med en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplan (se 23 kap.20 och 36 §§aktiebolagslagen). I dessa delar krävs därför inga lagändringar.
Därutöver ska, enligt 2019 års direktiv, styrelsens redogörelse, revisorsyttrandet och eventuella synpunkter som har kommit in från
bolagets intressenter ges in. Bestämmelser om detta bör tas in i aktiebolagslagen.
Information om huruvida ett förfarande för arbetstagarmedverkan har inletts
Enligt artikel 127.5 ska den behöriga nationella myndigheten kontrollera att fusionsplanen innefattar viss närmare information om de former för arbetstagarnas medverkan som följer av artikel 133. Detta korresponderar mot vad fusionsplanen ska innehålla. Redan i dag gäller enligt 23 kap. 38 § aktiebolagslagen att en fusionsplan ska innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan beslutas.
I artikel 127.6 a anges att Bolagsverket ska granska alla ingivna handlingar som ett led i den kontroll som myndigheten har att utföra enligt punkten 1.
Vi anser inte att de nu angivna direktivbestämmelserna kräver några ytterligare genomförandeåtgärder. Enligt 23 kap. 21 § aktiebolagslagen ska nämligen Bolagsverket avslå en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplan om vissa i lagen särskilt angivna lagliga förutsättningar för fusionen inte är förhanden. En av dessa förutsättningar är att fusionsplanen är lagenlig. Om fusionsplanen saknar uppgift om proceduren för arbetstagarmedverkan kan det därför, enligt gällande rätt, leda till att ansökan ska avslås.
Enligt artikel 127.6 b ska dock den behöriga myndigheten som ett led i sin kontroll också undersöka om det förfarande som avses i artikel 133.3 och 133.4 – dvs. det förfarande som i svensk rätt regleras genom lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner – har inletts.
Att medverkansförfarandet har inletts tycks alltså numera utgöra en förutsättning för att fusionsintyg ska kunna utfärdas. För att Bolagsverket ska kunna kontrollera det, bör det till bolagets ansökan fogas information om huruvida ett sådant förfarande har inletts som, i Sverige, avses i lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om att bolaget ska bifoga sådan information till sin ansökan
om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Andra handlingar
I artikel 127.3 räknas upp, dock inte uttömmande, vilka ytterligare uppgifter som en medlemsstat får kräva utöver punkten 2. Det gäller (a) antalet arbetstagare när fusionsplanen upprättades, (b) om det finns dotterbolag och i så fall var, samt (c) uppgifter om bolagets skyldigheter mot offentliga organ. Om uppgifterna inte ges in, har den behöriga myndigheten rätt att begära in uppgifterna från andra berörda myndigheter.
En av de angivna uppgifterna avser antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av fusionsplanen (punkten a). Den uppgiften kan synas ha betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om arbetstagares medverkan (jfr artikel 133.2 samt avsnitt 7.3). Vid tillämpningen av dessa bestämmelser är det emellertid inte antalet arbetstagare vid en viss angiven tidpunkt som är avgörande. Avgörandet är i stället det genomsnittliga antalet arbetstagare under de sex månader som föregått dagen för offentliggörandet av fusionsplanen. En uppgift om antalet arbetstagare vid just tidpunkten för upprättandet av fusionsplanen förefaller därmed ha mindre betydelse för frågan om arbetstagarmedverkan.
En uppgift om antalet arbetstagare kan visserligen synas ha betydelse tillsammans med de uppgifter som anges i punkten c), dvs. bolagets skyldigheter mot offentliga organ. En arbetsgivare ska ju betala socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt för sina anställda och det förhållandet att bolaget har ett inte obetydligt antal anställda skulle därmed vara ett skäl för Bolagsverket att samråda med Skatteverket. Det skulle också kunna underlätta för Skatteverket, om Skatteverket skulle misstänka att det finns skäl att motsätta sig fusionen eller besluta om att det föreligger hinder mot verkställande av fusionen (jfr de särskilda reglerna om detta i 23 kap.21 a–24 §§aktiebolagslagen). Vi bedömer dock att det allmännas intresse i detta sammanhang inte motiverar en generell bestämmelse om att bolaget ska lämna uppgift om antalet anställda. Om Bolagsverket eller Skatteverket anser att uppgiften behövs i det enskilda fallet, bör dock Bolagsverket kunna kräva in uppgiften.
Vi anser inte heller att det bör uppställas något generellt krav på att bolaget lämnar uppgifter om dotterbolag och deras geografiska belägenhet (jfr punkten b). I styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagare ska det, i avsnittet för arbetstagare, anges vilka kon-
sekvenser fusionen får för anställningsförhållanden, anställningsvillkor och platsen för bolagets verksamhet och hur dessa faktorer påverkar eventuella dotterbolag (se artikel 124.5). Uppgifterna behöver dock inte lämnas om det inte finns några arbetstagare i bolaget eller i dotterbolag (se artikel 124.8). Något behov av att bolaget därutöver lämnar information om förekomsten av dotterbolag är svårt att se. Bolagets borgenärer kan normalt inte rikta sina betalningsanspråk mot bolagets dotterbolag. Ett uppgiftslämnande av detta slag skulle också i enskilda fall bli betungande för bolaget.
Vad till sist gäller uppgifter om det fusionerande bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ (punkten c), får den befintliga regleringen i svensk rätt som ger Skatteverket möjlighet att tillfälligt hindra verkställande av fusionsplanen (jfr 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen), anses utgöra en tillräcklig garant för en erforderlig skattetillsyn av de svenska deltagande bolagen inför en gränsöverskridande fusion.
Direktivet ger utrymme för svensk lagstiftning om att även andra slag av uppgifter ska lämnas in. Vi har dock inte kunnat finna några skäl för bestämmelser av det slaget. Däremot bör det, som vi återkommer till i det följande, i aktiebolagslagen tas in bestämmelser som ger Bolagsverket möjlighet att kräva in ytterligare uppgifter om det finns misstankar om att fusionen har ett otillbörligt, bedrägligt eller kriminellt syfte.
Det kan noteras att artikel. 127.4 kräver att bolagen ska ha möjlighet att ge in ansökningshandlingarna online. Frågan berörs i avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor.
4.11.5. Otillbörlighetsprövningen
Vårt förslag: I aktiebolagslagen införs särskilda grunder för att
avslå en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Ansökan ska avslås om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller EU-rätt.
Som underlag för bedömningen av denna fråga ska Bolagsverket hämta in upplysningar från Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten. Bolagsverket ska också kunna hämta in yttrande från andra myndigheter och organisationer. För att trygga Bolagsverkets behov av information tas det i aktiebolagsförordningen in bestämmelser om uppgiftsskyldighet i förhållande till Bolagsverket. (Jfr artikel 127.8 och 127.9.)
Skälen för förslaget:
En särskild bestämmelse om att fusioner inte får genomföras för otillbörliga ändamål
Av artikel 127.8 framgår att ett fusionsintyg inte får utfärdas, om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att fusionen genomförs för otillbörliga, bedrägliga eller kriminella ändamål. Exempel på detta är, enligt skäl 35 i ändringsdirektivets ingress, fusioner som genomförs i syfte att kringgå arbetstagarnas rättigheter, socialförsäkringsavgifter eller skyldigheter i fråga om skatt. Särskilt viktigt är det, enligt samma skäl, att motverka s.k. skalbolag eller frontföretag som bildas i syfte att kringgå eller överträda unionsrätten eller nationell rätt. Om något sådant kommer till den behöriga myndighetens kännedom i samband med kontrollen av den gränsöverskridande fusionens laglighet, ska något fusionsintyg alltså inte utfärdas. Hur prövningen ska gå till berörs ytterligare i artikel 127.9. där det bl.a. sägs att bedömningen av dylika misstankar ska genomföras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
Direktivet måste förstås så att medlemsstaterna är skyldiga att förhindra en fusion som sker för ändamål av de angivna slagen. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om att ett bolag inte får delta i en fusion som genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller som på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Förfarandet
Direktivet förutsätter också att otillbörlighetsprövningen sker inom ”ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning”. Vad som avses med detta kan tolkas på två skilda sätt.
Ett synsätt är att det åligger medlemsstaterna att inrätta särskilda förfaranden i vilka behöriga myndigheter aktivt efterforskar eventuella kriminella eller annars otillbörliga ändamål. Enligt vår mening behöver dock direktivet inte förstås så att det ålägger medlemsstaterna en så långtgående utredningsskyldighet.
Ett annat synsätt – som vi ansluter oss till – är att något särskilt inrättat förfarande inte krävs, om prövningen kan ske inom ramen för annan svensk lagstiftning. I svensk rätt regleras förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden av förvaltningslagen (2017:900). Där kommer vissa grundläggande rättsprinciper om bl.a. legalitet, objektivitet och proportionalitet till uttryck och det föreskrivs särskilt att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (jfr 5 § och 23 § första stycket förvaltningslagen). Utredningsansvaret klargör att det ankommer på myndigheten att säkerställa att dess beslut blir materiellt riktigt och inom ramen för detta har myndigheten möjlighet att begära ett yttrande från bl.a. andra myndigheter (jfr 26 § förvaltningslagen).
Vi anser alltså att förvaltningslagens bestämmelser – tillsammans med aktiebolagslagens bestämmelser om Bolagsverkets prövning i ärenden om tillstånd till verkställande av fusionsplan – uppfyller direktivets krav på ett förfarande enligt nationell lagstiftning.
Även ett förfarande som utgår från förvaltningslagen kan emellertid utformas på lite olika sätt.
En tänkbar procedur är följande. Den behöriga myndigheten (Bolagsverket) gör en sedvanlig laglighetskontroll. Om det i samband med denna framkommer tecken på att fusionen har ett kriminellt eller otillbörligt syfte, vidtar myndigheten ytterligare åtgärder innan den utfärdar ett fusionsintyg. Omständigheter som kan ge anledning att gå vidare med utredningen kan vara sådana som framträder i de i ärendet ingivna handlingarna. Det kan också vara fråga om omständigheter som myndigheten får information om på annat sätt, t.ex. genom en anmälan från en annan myndighet eller från en arbetstagarorganisation. Myndighetens utredningsskyldighet blir med den nu angivna ordningen beroende av förhållandena i det enskilda ärendet.
Man kan också tänka sig en procedur där Bolagsverket i varje enskilt ärende gör en mera ingående prövning av att fusionen inte genomförs för ett otillbörligt ändamål och därvid regelmässigt inhämtar underlag från andra myndigheter. Från bl.a. brottsbekämpningssynpunkt kan detta framstå som en önskvärd ordning. Det som
talar mot en procedur av detta slag är närmast att den kräver mera resurser och kan leda till att Bolagsverkets prövning drar ut på tiden. Prövningen kommer också att innehålla ett inslag av materiell granskning som Bolagsverket normalt inte ägnar sig åt.
Vi bedömer emellertid att fördelarna med en procedur av det sist angivna slaget överväger.
Det är dock tydligt att en effektiv prövning under alla förhållanden förutsätter samverkan med flera myndigheter. En sådan samverkan kan ske genom att Bolagsverket i förfarandets inledning i en standardiserad ordning tar in yttranden från särskilt utpekade myndigheter och lägger den information som dessa myndigheter lämnar till grund för sin prövning. På så sätt behöver Bolagsverket normalt inte göra några egna efterforskningar utan kan grunda sitt beslut på information som andra myndigheter har tillgång till eller i vart fall har lättare än Bolagsverket att ta fram. Det merarbete som proceduren ger upphov till kan därmed begränsas samtidigt som förutsättningarna för en effektiv prövning förbättras. Ett samråd av detta slag ligger f.ö. väl i linje med vad som förutsätts i ändringsdirektivet (jfr artikel 127.12).
Vi anser alltså att förfarandet bör utformas på nu angivet sätt.
Inhämtande av yttranden
Fråga är härefter vilka myndigheter som Bolagsverket ska inhämta yttrande från. Av betydelse är att det i ändringsdirektivet anges vara särskilt angeläget att motverka s.k. skalbolag eller frontföretag. Även arbetstagarnas rättigheter, socialförsäkringsavgifter och skyldigheter att betala skatt framhålls som skyddsvärda ändamål.67
De myndigheter vars verksamhetsområden bäst svarar mot kärnan av dessa särskilt skyddsvärda intressen torde för Sveriges del vara Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten.
Bolagsverket bör därför alltid inhämta yttrande från dessa båda myndigheter.
Från Ekobrottsmyndigheten har framhållits att myndigheten inte alltid har tillgång till sådan underrättelseinformation om ekonomiska oegentligheter som i enskilda fall skulle kunna vara av värde för prövningen. Den informationen finns i stället hos Polismyndig-
67 Jfr skäl 35 i ingressen i 2019 års direktiv.
heten (bl.a. hos Finanspolisen). I Polismyndighetens underrättelsearbete kan också ha framkommit uppgifter om ett bolags kopplingar till bedrägerier, människohandel och andra brottstyper som inte hanteras av Ekobrottsmyndigheten. För att Bolagsverket ska kunna få in också sådan information, där detta är påkallat, bör verket därför alltid ta in ett yttrande från Polismyndigheten.
I ett ”standardförfarande” bör alltså Bolagsverket ta in yttranden från Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten.
Det finns dock även andra myndigheter som skulle kunna tillföra tillståndsärendet värdefull information. Här kan nämnas Finansinspektionen och andra tillsynsmyndigheter över verksamhetsutövare enligt penningtvättsregelverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Arbetsmiljöverket. En generell skyldighet för Bolagsverket att alltid kommunicera ett fusionsärende med dessa myndigheter skulle emellertid bli alltför resurskrävande. I vad mån någon av dessa myndigheter – eller någon annan myndighet – ska involveras, bör bedömas i det enskilda fallet, baserat på det som framkommer genom standardförfarandet.
Vilka myndigheter som Bolagsverket ska eller kan hämta in yttrande från bör anges i aktiebolagsförordningen (2005:559).
Det finns här anledning att även kort beröra vilka omständigheter som tillfrågade myndigheterna bör kontrollera och vilka uppgifter eller synpunkter som deras yttrande till Bolagsverket bör innefatta.
Lämpligen bör den myndighet som Bolagsverket inhämtar yttrande från inledningsvis göra en myndighetsintern kontroll av fusionens aktörer. En sådan kontroll bör i första hand avse relevanta registerslagningar hos myndigheten. Skatteverket kan t.ex. kontrollera om bolaget är föremål för skatterevision och om det har skatteskulder eller förekommer i samband med misstänkta skatteundandraganden. Ekobrottsmyndigheten kan kontrollera om bolaget är föremål för förundersökning eller om det mot bolaget finns någon väckt eller förestående talan om företagsbot eller skattetillägg i brottmål. Liknande kontroller bör göras av bolagets styrelseledamöter och verkställande direktör.
En kontroll av de nu exemplifierade slagen förutsätter att de tillfrågade myndigheterna har tillgång till relevanta uppgifter om bolaget och den förestående fusionen. Det kan uppnås genom att Bolagsverket till begäran om yttrande fogar de uppgifter som verket bedömer vara relevanta, t.ex. bolagets fusionsplan samt uppgifter om
bolagets styrelseledamöter (namn och personnummer). Till begäran om yttrande bör Bolagsverket även foga det revisorsyttrande som har fogats till planen, eftersom detta yttrande typiskt sett kan innehålla information av betydelse för den tillfrågade myndighetens bedömning av fusionens syfte. I fråga om den sekretess som kan gälla för uppgifter i ett sådant yttrande hänvisas till avsnitt 4.6.7.
Om uppgifterna från registerslagningarna ger den tillfrågade myndigheten anledning till misstanke om fusionens syfte, bör myndigheten fördjupa eller utvidga sin interna undersökning på det sätt som den påträffade informationen ger anledning till. Myndigheten bör då ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om hur den misstanke som har uppstått genom den initiala kontrollen kan relateras till den planerade fusionen. Frågan om hur uppgifterna knyter an till fusionen kan få betydelse för bedömningen av vilka ytterligare interna utredningsåtgärder som kan anses befogade. Den kan också få betydelse för frågan om myndigheten behöver uppmärksamma Bolagsverket på att det finns anknytande frågor som bör kontrolleras med en annan myndighet.
Sedan en tillfrågad myndighet har avgett ett yttrande till Bolagsverket bör givetvis bolaget, i enlighet med förvaltningslagens (2017:900) bestämmelser, beredas tillfälle yttra sig. Ibland kan de uppgifter som enligt den tillfrågade myndigheten bör lämnas till Bolagsverket omfattas av sekretess (till exempel förundersökningssekretess). Vi återkommer i det följande till frågor om uppgiftsskyldighet, sekretess hos Bolagsverket och frågor om partsinsyn. Redan här bör dock påpekas att huvudregeln är att bolaget har rätt till partsinsyn i de uppgifter som har kommit Bolagsverket till del i ärendet även om dessa omfattas av sekretess. Rätten till partsinsyn kan nämligen, enligt 10 § förvaltningslagen jämförd med 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen, begränsas endast om det är av synnerlig vikt av hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse att sekretessen inte röjs. Det torde därför vara endast i mycket sällsynta fall som det kan komma i fråga att förvägra bolaget att ta del av det material som har kommit in till Bolagsverket.
Sedan myndigheternas yttranden och, i förekommande fall, bolagets yttrande, har kommit in till Bolagsverket är ärendet normalt färdigt för beslut om tillstånd eller avslag.
I enskilda fall kan det dock de uppgifter som har framkommit ge Bolagsverket anledning att företa ytterligare undersökningar, t.ex.
om inkomna upplysningar tyder på att även andra myndigheter har tillgång till information av betydelse. Det kan också finnas situationer då Bolagsverket, om materialet motiverar det, har skäl att ta en förnyad kontakt med den eller de myndigheter som redan har tillfrågats.
Vi föreslår sammanfattningsvis att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse som ger Bolagsverket möjlighet att begära in yttrande från de myndigheter som regeringen bestämmer. Av förvaltningslagen följer att en myndighet kan inhämta yttranden även från enskilda. Det kommer alltså att finnas utrymme för Bolagsverket att, där detta framstår som befogat, inhämta yttranden även från berörda enskilda, t.ex. från arbetstagarorganisationer.
Särskilt om utlämnande av sekretesskyddade uppgifter
Enligt artikel 127.12 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra myndigheter som är behöriga på de områden som berörs av en gränsöverskridande fusion, däribland myndigheter i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen. Från dessa myndigheter, och från det fusionerande bolaget, ska den behöriga myndigheten kunna få de uppgifter och handlingar som behövs för att kontrollera fusionens lagenlighet, inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. I linje med detta föreslår vi – som nyss har redovisats – att Bolagsverket ska hämta in yttranden från vissa myndigheter och ha möjlighet att hämta in yttrande från andra.
Vid utformningen av regelverket finns det dock anledning att beakta att de uppgifter som kan vara av intresse för Bolagsverkets prövning kan omfattas av sekretess, något som skulle kunna hämma informationsflödet till Bolagsverket. Det finns i och för sig en lagstadgad informationsskyldighet mellan myndigheter (se 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen, 2009:400). Informationsskyldigheten gäller dock inte om uppgiften är sekretessbelagd. En uppgift för vilken det gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen får emellertid inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i den lagen eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (se 8 kap. 1 §). Den får inte heller röjas för en utländsk myndighet, om inte utlämnande sker i enlighet med sär-
skild föreskrift i lag eller förordning, eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten (jfr 8 kap. 3 §).
Enligt 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar sekretess visserligen inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Det är dock inte möjligt att med stöd av den bestämmelsen lämna ut sekretesskyddade uppgifter för att en
annan myndighet ska kunna fullgöra ett uppdrag.
Däremot finns det en s.k. generalklausul, som ger en myndighet en generell möjlighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet under förutsättning att det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda (se 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen). Generalklausulen gäller dock inte när sekretessen är av vissa särskilda slag (som dock inte torde aktualiseras i Bolagsverkets verksamhet) och kan inte åberopas när ett utlämnande på annat sätt strider mot lag eller förordning.
Slutligen gäller att sekretess inte hindrar utlämnande till annan myndighet om utlämnandet sker i enlighet med en i lag eller förordning reglerad uppgiftsskyldighet (se 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen). Då måste det emellertid finnas en konkret bestämmelse om uppgiftsskyldighet; det räcker inte med en generell föreskrift om samarbete mellan myndigheter. Den upplysningsplikt som följer av 10 kap. 27 § är alltså inte tillräcklig i detta avseende.68 För att den föreskrivna uppgiftsskyldigheten ska duga krävs viss konkretion, antingen så skyldigheten tar sikte på utlämnande av uppgifter av ett speciellt slag, gäller en viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller avser skyldighet för en viss myndighet att lämna andra myndigheter information.69
Det kan antas att i flertalet av de fall som det blir aktuellt för Bolagsverket att hämta in yttranden från andra myndigheter aktualiseras över huvud taget inte sekretess. Och om en uppgift som Bolagsverket behöver för sin prövning skyddas av sekretess, torde behovet av informationsinhämtning likväl i flertalet fall kunna säker-
68 Se Lundgren, kommentaren till 10 kap. 28 § OSL, Karnov, jfr 6 kap. 5 § OSL. 69 Jfr prop. 1979/80:2, del A, s. 322.
ställas genom en tillämpning av generalklausulen. Det går emellertid också att föreställa sig fall där det inte på förhand är självklart hur sekretessprövningen utfaller hos den tillfrågade myndigheten. Det kan antas att den tillfrågade myndigheten i vissa av dessa fall bedömer att det inte är uppenbart att Bolagsverkets intresse av att få ut uppgifterna i ett fusionsärende har företräde framför de intressen som förundersökningssekretessen ska skydda. I sådant fall får Bolagsverket alltså inte heller tillgång till uppgifter som i och för sig kan vara av betydelse för verkets bedömning.
Även om generalklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen i en del fall kommer att räcka för att ge Bolagsverket de uppgifter och handlingar som krävs för att kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet kommer den inte att kunna tillgodose Bolagsverkets informationsbehov fullt ut. Det behöver därför införas särskilda bestämmelser om myndigheters uppgiftsskyldighet gentemot Bolagsverket, ägnade att bryta sekretessen hos den tillfrågade myndigheten (jfr 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen). Det kan lämpligen ske genom ett tillägg i aktiebolagsförordningens bestämmelser om det underlag som Bolagsverket ska inhämta i tillståndsärendet.
Artikel 127.12 förutsätter att nationella myndigheter har möjlighet att inhämta upplysningar även från myndigheter i andra medlemsstater. I aktiebolagsförordningen bör därför tas in en bestämmelse om att Bolagsverket har den möjligheten.
Av artikel 127.12 följer också att Bolagsverket kan behöva lämna ut uppgifter till motsvarande utländsk myndighet. Det kan inte uteslutas att en sådan uppgift omfattas av sekretess. Enligt 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen får en svensk myndighet som huvudregel inte röja en uppgift för vilken sekretess gäller för en utländsk myndighet. Utlämnande får emellertid ske i enlighet med lag eller förordning. Utlämnande får också ske om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens bedömning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten.
I de fall en utländsk myndighet begär upplysningar från Bolagsverket för att i den medlemsstaten kontrollera fusionens lagenlighet, torde Bolagsverkets sekretessprövning i princip motsvara frågan om den aktuella uppgiften hade kunnat föras vidare till en annan svensk
myndighet i motsvarande situation. Situationen får därmed anses vara den som avses i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Vi bedömer att direktivets krav på utlämnande av uppgifter till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten kan tillgodoses inom ramen för den paragrafen.
Särskilt om sekretess till skydd för intresset av att förebygga och beivra brott ( 18 kap. 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen )
Vi har ovan föreslagit att Bolagsverket regelmässigt ska inhämta yttrande i fusionsärendet från olika myndigheter. Vi har också föreslagit att det ska införas en särskild bestämmelse om att några av dessa myndigheter är skyldiga att tillhandahålla uppgifter som kan antas vara av betydelse för Bolagsverkets prövning. Genom en sådan bestämmelse blir myndigheterna skyldiga att tillhandahålla också sådana uppgifter för vilka det gäller sekretess. Samtidigt har vi konstaterat att det ansökande bolaget har rätt till partsinsyn och därmed också normalt rätt att ta del av de uppgifter som andra myndigheter har lämnat till Bolagsverket. Det kan medföra att bolaget också kommer att kunna ta del av uppgifter som omfattas av sekretess hos den myndighet som har lämnat ut uppgiften. Detta kan i enskilda fall vara problematiskt, i synnerhet när det gäller sekretess i brottsbeivrande eller brottsutredande verksamhet.
Uppgifter i sådan verksamhet omfattas närmast undantagslöst av bestämmelser om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen.
Pågående förundersökningar skyddas av sekretess enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den paragrafen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Skaderekvisitet, ”om det kan antas”, är ett s.k. rakt skaderekvisit men beviskravet är samtidigt satt så lågt (”kan antas”) att skyddet för de aktuella uppgifterna är mycket starkt.
För uppgifter inom viss underrättelseverksamhet gäller i stället sekretess enligt 18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den paragrafen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, ”om det inte står klart” att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslu-
tade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Det är alltså fråga om ett s.k. omvänt skaderekvisit. Bestämmelsen har ett brett tillämpningsområde, eftersom den avser alla uppgifter i bl.a. Polismyndighetens verksamhet för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, t.ex. underrättelseverksamhet. Samma sekretess gäller dessutom, enligt paragrafens andra stycke 3, för underrättelseuppgifter inom Skatteverkets verksamhetsområde (Skatteverkets egen under-rättelseavdelning).
Att förutsättningarna för sekretess enligt dessa båda paragrafer är så lågt ställda motiveras av verksamhetsområdenas typiskt sett känsliga natur. Själva syftet med sekretessen är att förhindra att den som utreds får kännedom om, och kan förstöra eller påverka, utredningen.
Å ena sidan kan det i ett enskilt ärende vara mycket angeläget att Bolagsverket får kännedom om vad som framkommit inom ramen för exempelvis Finanspolisens underrättelseverksamhet. Å andra sidan kan det vara minst lika angeläget att uppgifterna inte kommer till bolagets eller dess företrädares kännedom, eftersom det skulle kunna skada förutsättningarna för den brottsbekämpande verksamheten. Intresset av att brottsutredande verksamhet ställs här mot intresset av att bolag inte ska kunna ingå i gränsöverskridande förfaranden i ett otillbörligt syfte. Intressekonflikten ska dock inte överdrivas; också det brottsutredande arbetet kan dra nytta av att det bolag som utreds inte ges möjlighet att lämna Sverige genom en gränsöverskridande fusion.
Vi bedömer att det inte är lämpligt att införa en uppgiftsskyldighet i förhållande till Bolagsverket för uppgifter som omfattas av sekretess enligt 18 kap.1 och 2 §§offentlighets- och sekretesslagen. En sådan uppgiftsskyldighet skulle i alltför hög grad äventyra det sekretessintresse som gäller för uppgifter av det slaget. I vilken utsträckning sådana uppgifter ska kunna lämnas ut bör i stället prövas enligt generalklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen. Om Bolagsverket inhämtar ett yttrande från en myndighet som innehar uppgifter som skyddas av sekretess av detta slag, kommer den myndigheten att få göra en särskild intresseavvägning, där sekretessintresset vägs mot Bolagsverkets informationsbehov.
Vi föreslår alltså inte någon särskild bestämmelse om uppgiftsskyldighet för uppgifter som omfattas av sekretess enligt 18 kap.1 och 2 §§offentlighets- och sekretesslagen. Enligt vår bedömning upp-
fyller ändå sammantaget förslagen ovan det krav på samråd med andra myndigheter som uppställs i artikel 127.12.
Sekretess hos Bolagsverket
I avsnitt 4.6.7 har vi bedömt att det finns behov av att kunna överföra vissa uppgifter mellan myndigheter med bibehållen sekretess till skydd för uppgifterna, i det fallet eftersom det är fråga om uppgifter som har karaktär av företagshemligheter. Behovet av skydd för uppgifterna uppkommer emellertid också när Bolagsverket erhåller sekretesskyddade uppgifter från andra myndigheter inom ramen för den tillståndsprövning som har beskrivit ovan. De uppgifter som kommer in till Bolagsverket kan omfattas av flera olika slag av sekretess, t.ex. sekretess till skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden, sekretess till skydd för affärsförbindelser och sekretess till skydd för intresset av att förebygga eller beivra brott.
I allmänhet torde intresset av sekretesskydd inte minska enbart därför att uppgiften lämnas över till Bolagsverket och det är därför rimligt att Bolagsverket inte kan lämna uppgifterna vidare annat än efter en sedvanlig sekretessprövning. En annan sak är – som vi redan har varit inne på – att sådan sekretess normalt inte kommer att hindra att inkomna uppgifter lämnas ut till det tillståndssökande bolaget.
För att uppgifterna ska omfattas av sekretesskydd även hos Bolagsverket krävs det antingen en bestämmelse som uttryckligen ger ett sådant skydd eller en bestämmelse om överföring av sekretess.
I avsnitt 4.6.7 har vi föreslagit att det ska införas en särskild bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen för konfidentiell information i det revisorsyttrande som ska upprättats över fusionsplanen och ges in till Bolagsverket. Som vi har tagit upp i det avsnittet innehåller 30 och 31 kap. offentlighets- och sekretesslagen redan bestämmelser som syftar till att skydda enskilda i verksamheter som rör tillsyn, granskning m.m. i fråga om näringslivet. Vi har bedömt att 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen inte kan tillämpas i den del av Bolagsverkets ärende som avser offentliggörande av revisorsyttrandet. Sekretess enligt den paragrafen skyddar nämligen endast uppgifter i en statlig myndighets verksamhet, om verksamheten är av visst angivet slag, t.ex. tillstånds- eller tillsynsverksamhet, och dessutom avser produktion, handel, transport eller näringslivet i övrigt.
Med tillståndsgivning och tillsyn avses här det område som enligt äldre rätt menades med ordet kontroll. Ordet tillsyn bör inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fall där en myndighet har en övervakande eller styrande funktion i förhållande till näringslivet (se prop. 1979/80:2 del A s. 235).
Den otillbörlighetsprövning som Bolagsverket ska utföra utgör en del av ett ärende som avser tillstånd, nämligen tillstånd till verkställande av fusionsplan. Det är dessutom fråga om tillståndsgivning med avseende på näringslivet. Bolagsverkets verksamhet är alltså i detta skede av fusionsförfarandet av sådant slag som paragrafen låter sig tillämpas på. Huruvida den ger ett i praktiken tillräckligt sekretesskydd är emellertid beroende av vilka uppgifter som typiskt sett kan förväntas överlämnas till Bolagsverket vid tillståndsprövningen.
30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Bestämmelsen gäller även för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Det sistnämnda sammanhänger med att verksamhet av det slag som avses i paragrafen också kan ge en myndighet kännedom om andra förhållanden hos tredje man än sådana som rör affärs- eller driftförhållanden, t.ex. kännedom om mycket ömtåliga personliga förhållanden rörande personer som står i kontakt med den som inspekteras.
30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen förefaller ha ett så brett tillämpningsområde att i princip alla slag av uppgifter som kan komma att lämnas till Bolagsverket i tillståndsärendet skulle kunna omfattas av paragrafen. Vi bedömer därför att paragrafen ger ett tillräckligt skydd för uppgifter som i normalfallet kan förekomma i Bolagsverkets tillståndsärenden om gränsöverskridande förfaranden.
I detta sammanhang kan också nämnas att det i offentlighets- och sekretesslagen också finns vissa sekretessbestämmelser som gäller utan att bestämmelsens räckvidd är begränsad. En uppgift kan då hemlighållas oavsett i vilket ärende, i vilken verksamhet eller hos vilken myndighet den förekommer. Som exempel på sådana bestäm-
melser kan nämnas utrikessekretessen i 15 kap. 1 § och minimiskyddsreglerna till skydd för enskildas personliga integritet i 21 kap.70
För att 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen ska bli tillämplig krävs, som redan har framgått, att regeringen meddelar föreskrifter om det, vilket sker i offentlighets- och sekretessförordningen med bilaga. Vi föreslår att en sådan föreskrift införs.
Särskilt om uppgifter som tas in i slutliga beslut
Som framgått ovan finns ett visst utrymme för att låta vissa uppgifter i Bolagsverkets tillståndsärenden omfattas av sekretess för det fall uppgifter omfattas av sekretess hos den avsändande myndigheten. Partsinsynen i ärendet innebär, som också redan har framgått, att sådan sekretess normalt sett inte gäller i förhållande till sökanden i tillståndsärendet. En särskild fråga blir då om det är möjligt att låta sekretessen bestå för uppgifter som tas in i Bolagsverkets slutliga beslut i ärendet.
Utrymmet att sekretessbelägga uppgifter som tas in i myndigheters slutliga beslut är mycket litet. Ett visst utrymme finns för verksamheter som hanterar mycket känsliga uppgifter som exempelvis domstolarna. En domstol kan enligt 43 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen besluta om fortsatt sekretess för vissa uppgifter endast om intresset för sekretess väger väsentligt tyngre än intresset av offentlighet. Dess möjligheter finns för att skydda vissa känsliga uppgifter från offentlighet, dels känsliga uppgifter om exempelvis en målsägande, dels uppgifter om hemliga tvångsmedel som har använts i ett visst ärende. Beslutet om sekretess gäller då emellertid normalt inte i förhållande till parterna.
Vi bedömer att varken de aktuella tillståndsärendenas karaktär eller de uppgifter som kan förväntas ingå i sådana beslut hos Bolagsverket motiverar att det införs en möjlighet för myndigheten att besluta om sekretess för uppgifter som tas in i det slutliga beslutet.
70 Se vidare om dessa sekretessbestämmelsers uppbyggnad och tillämpningsområde i prop. 2016/17:208 s. 24.