SOU 2021:18
Bolags rörlighet över gränserna
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Regeringen beslutade den 5 december 2019 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor kring bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU. Utredaren ska föreslå de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till ett nytt EU-direktiv som harmoniserar medlemsstaternas lagstiftningar om företags fusioner, delningar och ombildningar inom EU.
Till särskild utredare förordnades samma dag justitierådet Sten Andersson.
Som sakkunniga i utredningen förordnades den 27 januari 2020 departementssekreteraren Ann-Sofie Mattsson (Arbetsmarknadsdepartementet), departementssekreteraren Rolf Skog (Justitiedepartementet) och rättssakkunniga Anna Uppfeldt (Justitiedepartementet). Som ytterligare sakkunnig förordnades den 28 maj 2020 kanslirådet Katarina Bilge (Justitiedepartementet).
Som experter förordnades den 27 januari 2020 chefsjuristen Åsa Arffman (Svenska Bankföreningen), juristen Tomas Bern (PTK), kammaråklagaren Andreas Bogseth (Ekobrottsmyndigheten), juristen Helena Larsson (Saco), juristen Jens Lidén (TCO), juristen Karl Johan Nissar (Finansinspektionen), juristen Sofie Rehnström (LO), docenten Erik Sjödin (Stockholms universitet), verksjuristen Arja Tikkakoski (Bolagsverket) och juristen Anne Wigart (Svenskt Näringsliv).
Jens Lidén entledigades den 6 juli 2020 och i stället förordnades juristen Lise Donovan (TCO) att vara expert i utredningen. Helena Larsson entledigades den 1 september 2020 och i stället förordnades juristen Jenny Wahlbäck (Saco) till expert.
Som sekreterare anställdes den 8 januari 2020 hovrättsassessorn Anna Berglund och den 1 mars 2020 hovrättsassessorn Alexander Lundén.
Utredningen har antagit namnet Utredningen om bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU.
Utredaren får härmed överlämna betänkandet Bolags rörlighet
över gränserna (SOU 2021:18). Uppdraget är härmed slutfört.
Stockholm och Göteborg i mars 2021
Sten Andersson
/Anna Berglund Alexander Lundén
Sammanfattning
Bakgrund
Nya unionsrättsliga bestämmelser
Medlemsstaterna i Europeiska unionen har enats om ett övergripande regelverk som syftar till att underlätta bolags rörlighet över nationsgränserna inom unionen. Regelverket ställer krav på att medlemsstaterna harmoniserar sina bestämmelser om när framför allt aktiebolag kan ombildas, fusioneras eller delas över nationsgränserna.
Ett första steg för att underlätta sådan rörlighet togs år 2005 genom ett direktiv om gränsöverskridande fusioner. Det direktivet ledde till regelverk i bl.a. aktiebolagslagen (2005:551) som har gett svenska företag möjlighet att delta i fusioner med företag i andra medlemsstater. Genom ett nytt direktiv, beslutat år 2019, har de unionsrättsliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner utvecklats ytterligare samtidigt som det har införts möjligheter att dela eller ombilda aktiebolag över nationsgränserna.
Utredningen lämnar i detta betänkande förslag till hur 2019 års direktiv ska genomföras i svensk rätt.
Bolag kan flyttas över gränser på tre sätt
Innebörden i 2019 års direktiv är att aktiebolag ska kunna flyttas över nationsgränserna inom EU på tre sätt, genom gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande delningar eller gränsöverskridande ombildningar.
Gränsöverskridande fusion
En gränsöverskridande fusion innebär att ett företag i en medlemsstat – i Sverige vanligen ett aktiebolag – går samman med ett eller flera företag i en annan medlemsstat. Sammanslagningen av företagen går till på det viset att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av företagen (”överlåtande bolag”) övertas av ett annat företag (”övertagande bolag”) samtidigt som de överlåtande bolagen upplöses. Aktieägarna i överlåtande bolag får ett s.k. fusionsvederlag som består av aktier i det övertagande bolaget och som till viss del även kan bestå av pengar.
Gränsöverskridande fusioner kan, liksom inhemska fusioner, ske på två olika sätt. Vid s.k. absorption går det eller de överlåtande bolagen upp i ett övertagande bolag och vid s.k. kombination går två eller flera överlåtande bolag samman genom att bilda ett nytt, övertagande bolag.
Gränsöverskridande delning
Genom en gränsöverskridande delning delas ett bolag (överlåtande bolag) helt eller delvis upp på flera nya bolag (övertagande bolag). Minst ett av de övertagande bolagen ska efter delningen ha sitt hemvist i en annan medlemsstat än det överlåtande bolaget har haft. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övergår i samband med delningen helt eller delvis till de övertagande bolagen.
En gränsöverskridande delning kan ske på tre olika sätt. Vid s.k. fullständig delning övertas det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder av två eller flera övertagande bolag. Genom delningen upplöses det överlåtande bolaget och dess aktieägare erhåller ett delningsvederlag i form av aktier i övertagande bolag och, eventuellt, pengar.
En s.k. partiell delning innebär att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera övertagande bolag. Det överlåtande bolaget fortlever alltså, fastän med mindre tillgångar och skulder, och dess aktieägare kompenseras genom delningsvederlag i form av aktier i övertagande bolag och, eventuellt pengar.
Även vid s.k. delning genom separation övergår enbart en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder till övertagande bolag
och bolaget lever alltså vidare. Vid detta slag av delning erhåller emellertid aktieägarna i det överlåtande bolaget inget delningsvederlag. I stället blir det överlåtande bolaget aktieägare i det eller de nya bolagen.
Gränsöverskridande ombildning
En gränsöverskridande ombildning sker genom att ett aktiebolag, med hemvist i en viss medlemsstat, överför sitt registrerade säte till en annan medlemsstat och i samband därmed ombildas till att vara ett bolag som i associationsrättsligt hänseende omfattas av lagstiftningen i den nya hemstaten. En sådan ombildning förutsätter inte att bolaget flyttar sitt huvudkontor eller sin verksamhet till den andra staten.
Våra förslag
Aktiebolag; tre regelverk men en gemensam struktur
Det nya direktivet innebär att det i nationell rätt måste finnas parallella regelverk för tre former av gränsöverskridande förfaranden. På samma sätt som regelverken för gränsöverskridande förfaranden i direktivet motsvarar varandra har vi ansett att de svenska regelverken bör utformas på sinsemellan liknande sätt.
Våra förslag innebär
- att det i 23 kap. aktiebolagslagen – som i dag innehåller bestämmelser om inhemska och gränsöverskridande fusioner – görs sådana ändringar i regelverket för gränsöverskridande fusioner som direktivet föranleder,
- att det i 24 kap. aktiebolagslagen – som i dag innehåller regler om inhemska delningar av aktiebolag – införs bestämmelser om gränsöverskridande delningar i enlighet med direktivet, och
- att det i ett nytt kapitel i aktiebolagslagen, 24 a kap., införs nya bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar i enlighet med direktivet.
I de föreslagna regelverken anges, i enlighet med direktivet, hur respektive förfarande ska gå till, vilka myndighetsbeslut som ska krä-
vas, vad som ska gälla i förhållande till aktieägare, arbetstagare och borgenärer, vilka slag av myndighetskontroll som ska ske samt vilka registreringsåtgärder som ska vidtas. Av regelverken framgår också de olika förfarandenas rättsverkningar och när i processen dessa rättsverkningar inträder. Eftersom direktivet är förhållandevis detaljerat, är också de regelverk som vi föreslår ganska omfattande.
Som redan framgått har vi ansett att de tre regelverken bör utformas på sinsemellan liknande sätt. Alla tre regelverken innehåller därför följande moment.
1. Varje regelverk inleds med en definition av vad en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning respektive gränsöverskridande ombildning innebär.
2. I varje regelverk finns också bestämmelser om i vilka situationer ett gränsöverskridande förfarande inte får inledas. Konkurs, företagsrekonstruktion och tvångslikvidation är exempel på förhållanden som utgör hinder för gränsöverskridande förfaranden.
3. Varje förfarande ska inledas med att styrelsen i det bolag som ska delta i ett gränsöverskridande förfarande upprättar en plan (fusionsplan – delningsplan – ombildningsplan) för hur detta ska gå till och vilka rättigheter bl.a. aktieägarna ska ha. Planen ska också innehålla uppgifter om vilka följder som förfarandet kan få för arbetstagarna i bolaget och vilken rätt de ska ha till insyn och medverkan i processen. Det ska också lämnas uppgift om vilka säkerheter som bolagets borgenärer erbjuds.
4. Styrelsen ska också upprätta en redogörelse som särskilt ska beskriva förfarandets konsekvenser för bolagets framtida verksamhet och sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer, arbetstagare och aktieägare. Redogörelsen ska innehålla viss specificerad information, riktad till aktieägare och arbetstagare.
5. Planen och redogörelse ska granskas av en eller flera revisorer. Bolagets företrädare är skyldiga att lämna de upplysningar och den hjälp som revisorerna begär.
6. Aktieägare, borgenärer och arbetstagare (eller, normalt, arbetstagarrepresentanter) ska informeras om att de inom viss tid får lämna synpunkter på planen. Inkomna synpunkter ska aktie-
ägarna få del av inför den bolagsstämma som ska besluta om huruvida planen ska godkännas.
7. Bland annat planen, styrelsens redogörelse och revisorsyttrandet ska ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Materialet ska också hållas tillgängligt elektroniskt för aktieägare och arbetstagare.
8. För att bolaget ska kunna gå vidare med planen måste denna normalt godkännas på bolagsstämman med två tredjedelars majoritet.
9. Bolaget ska efter godkännandet av planen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om det pågående förfarandet. 10. Bolaget ska därefter ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att få verkställa planen. Bolagsverket ska bl.a. kontrollera att planen uppfyller lagens krav. Verket ska också göra en prövning av att det gränsöverskridande förfarandet inte genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål. 11. Vid prövningen får Bolagsverket förelägga bolaget att lämna ytterligare uppgifter som Bolagsverket kan behöva. Bolagsverket får även inhämta information från andra myndigheter och enskilda om det har betydelse för ärendet. 12. Om det inte finns något hinder för att godkänna ansökan ska Bolagsverket utfärda en kallelse på bolagets borgenärer som därigenom får tillfälle att inom viss tid motsätta sig ansökan. Om någon borgenär motsätter sig ansökan, ska ärendet överlämnas till domstol för en prövning av om borgenärernas rätt äventyras genom förfarandet. 13. När det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av planen ska Bolagsverket utfärda ett intyg om detta (fusionsintyg – delningsintyg – ombildningsintyg). Intyget ska skickas till behörig myndighet i den eller de stater där övertagande bolag eller, vid ombildning, det ombildade bolaget ska ha sitt säte. 14. Den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombildningen ska därefter registreras i de berörda medlemsstaterna. Svensk lag reglerar i huvudsak endast registreringen i Sverige. Detta kan vara en avregistrering av ett svenskt bolag som upplöses genom en fusion eller delning eller som genom ombildning övergår till att vara
ett utländskt bolag. Men det kan också – vid fusion och delning – vara fråga om registrering av ett nytt svenskt bolag eller registrering av ett ombildat bolag som genom förfarandet omvandlas till svenskt bolag. Också andra registreringsåtgärder kan aktualiseras. 15. Registreringen ska ske i två steg och kommer att involvera regi-
streringsmyndigheter i minst två olika medlemsstater. 16. I ett första steg registreras fusionen, delningen eller ombild-
ningen i den eller de stater där bolaget eller bolaget i det följande kommer att ha sitt hemvist. Prövningen sker med utgångspunkt i det eller de intyg som registreringsmyndigheter i andra stater har utfärdat. För bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska dock även krävas att bolagen uppfyller svenska associationsrättsliga krav, t.ex. vad gäller bolagsordning och aktiekapital. Dessutom måste det stå klart vilken rätt till medverkan som arbetstagarna i bolaget ska ha. 17. I ett andra steg ska fusionen, delningen eller ombildningen regi-
streras i den eller de stater där övertagande bolag eller det bolag som bildas dittills har haft sitt hemvist. 18. När det gränsöverskridande förfarandet har registrerats inträder
de rättsverkningar som respektive förfarande är förenat med. En sådan rättsverkan är att tillgångar och skulder i överlåtande bolag – eller, vid ombildning, det bolag som ska ombildas – liksom detta bolags rättigheter och skyldigheter övergår till det bolag som uppstår eller ombildas genom förfarandet. Som huvudregel blir också aktieägarna i överlåtande bolag – eller, vid ombildning, det bolag som ska ombildas – aktieägare i övertagande bolag respektive det ombildade bolaget.
Ekonomiska föreningar och finansiella företag
Vanliga ekonomiska föreningar kan redan i dag delta i gränsöverskridande fusioner. Regleringen av detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för aktiebolag. Vi föreslår att bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar anpassas på i huvudsak samma sätt som aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser. Vi föreslår däremot inte några bestäm-
melser om att ekonomiska föreningar ska kunna bli föremål för gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
På det finansiella området finns särskilda slag av aktiebolag, såsom bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. Vi föreslår att bestämmelserna om dessa anpassas till vad vi föreslår ska gälla beträffande aktiebolag i allmänhet. Det innebär vissa justeringar i regelverken för gränsöverskridande fusioner liksom nya bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Våra förslag i dessa delar innehåller dock särbestämmelser, som är föranledda av de finansiella företagens särskilda karaktär och betydelse.
På det finansiella området finns också särskilda slag av ekonomiska föreningar, såsom kreditmarknadsföreningar och försäkringsföreningar. Det finns också ytterligare associationsformer som står de ekonomiska föreningarna nära, däribland ömsesidiga försäkringsbolag. Våra förslag innebär att regelverken för dessa företag anpassas till den nya regleringen av gränsöverskridande fusioner.
Aktieägares, arbetstagares och borgenärers rättigheter ska skyddas
Aktieägare
I enlighet med vad direktivet kräver föreslår vi att aktieägare som motsätter sig en gränsöverskridande fusion, ombildning eller delning ska ha rätt att, under vissa förutsättningar, få sina aktier inlösta. Fusionsplanen, ombildningsplanen eller delningsplanen ska innehålla en uppgift om det inlösenbelopp som bolaget erbjuder aktieägarna. Aktieägarna ska emellertid kunna påkalla högre ersättning och få den frågan prövad vid allmän domstol.
Vi föreslår också att det vid gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar ska finnas en möjlighet för aktieägare som är missnöjda med fusions- eller delningsvederlagets storlek att väcka talan vid allmän domstol om högre vederlag.
Arbetstagare
I dag gäller lagen (2008:9) om arbetstagares rätt till medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. Den syftar till att trygga att arbetstagarnas rätt till medverkan inte träds för när genom en gränsöverskridande fusion. Vi föreslår att den lagen ska tillämpas även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Därutöver föreslår vi – som en nödvändig anpassning till direktivet – att lagens tillämpningsområde justeras även på annat sätt; lagen ska tillämpas när de genomsnittliga antalet anställda i något av de företag som deltar i förfarandet uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive företags hemstat innebär rätt till arbetstagarmedverkan. Detta innebär en viss utvidgning i förhållande till hur det är i dag.
2008 års lag om arbetstagarmedverkan förutsätter att det inrättas en förhandlingsdelegation som kan företräda arbetstagarna vid förhandlingar med arbetsgivaren. Förhandlingarna kan leda fram till ett avtal om den rätt till medverkan som arbetstagarna ska ha i bolaget efter förfarandet. Men om något avtal inte träffas kan i stället vissa i lagen angivna s.k. referensbestämmelser om medverkan komma att gälla. Vi föreslår att dessa regler, med smärre justeringar, gäller även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Vi föreslår också några ytterligare bestämmelser avsedda att trygga arbetstagarnas ställning, däribland en bestämmelse om att ett gränsöverskridande förfarande inte får innebära att arbetstagarna får sämre rätt till medverkan än före ett sådant förfarande.
Såsom redan har redovisat innehåller våra förslag till ändringar i aktiebolagslagen flera bestämmelser som ålägger bolagen att lämna arbetstagarna, vanligen genom deras representanter, detaljerad information om ett förestående gränsöverskridande förfarande.
Borgenärer
Våra förslag innehåller vidare bestämmelser om borgenärsskydd. De anknyter till nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen som ger borgenärer en möjlighet att motsätta sig t.ex. en fusion om de inte får betryggande säkerhet för sina fordringar. Vi har dock, med hänsyn till direktivets utformning, sett det som nödvändigt att ändra bestämmelserna något. Enligt vårt förslag måste därför en borgenär,
om han eller hon vill påkalla betryggande säkerhet för sina fordringar, på ett trovärdigt sätt lämna uppgift om att förfarandet innebär en risk för att fordringarna inte blir betalda. Vi föreslår att en fråga om betryggande säkerhet – liksom är fallet i dag vid fusion och delning – normalt prövas vid allmän domstol.
Konsekvenser
De utökade möjligheterna att fusionera, dela och ombilda bolag över nationsgränserna sker genom införande av ett förhållandevis komplext och detaljerat regelverk som har sin grund i tvingande EU-rätt. Även om regelverket är komplext innebär det att bolag i EU får utökade möjligheter till rörlighet på den inre marknaden utan att nödvändigtvis upplösas i en medlemsstat för att sedan etableras i en annan stat. Detta bedöms kunna ge stora fördelar i enskilda fall. Vi bedömer dock att antalet gränsöverskridande förfaranden under de närmaste åren kommer att vara förhållandevis begränsat.
De nya regelverken ställer krav på nya rutiner och fungerande kontrollmekanismer. Det medför att den myndighet som kommer att ha det huvudsakliga ansvaret för att systemet fungerar, Bolagsverket, kommer att övergångsvis behöva ytterligare resurser. Det kommer också att krävas resurser för information inför de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Vi föreslår att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 31 januari 2023, dvs. den dag då direktiven senast ska ha genomförts i medlemsstaterna.
Vi föreslår inga övergångsbestämmelser. Det innebär att gränsöverskridande fusioner som har inletts – men inte hunnit registreras – före ikraftträdandet inte kan registreras så länge de inte uppfyller lagens nya krav. Detta kan naturligtvis i sin tur innebära att förfarandet då måste tas om från början. Vi bedömer det emellertid som i hög grad osäkert om utländska registreringsmyndigheter skulle – efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande – godta i Sverige vidtagna fusionsåtgärder som inte uppfyller den nya EU-regleringens krav.
Summary
Background
New EU law provisions
The Member States of the European Union have agreed on a comprehensive legal framework which aims to facilitate the freedom of establishment of companies across national borders within the Union. The legal framework requires Member States to harmonise their legal provisions on when limited liability companies in particular may be converted, merged or divided across national borders.
A first step toward facilitating this freedom of establishment was taken in 2005 by a Directive on cross-border mergers. This Directive led to a legal framework in the Swedish Companies Act (2005:551), which has allowed Swedish companies to participate in mergers with companies in other Member States. A new Directive, adopted in 2019, has further developed the EU law provisions on cross-border mergers, and has introduced the possibility of cross-border divisions or conversions of limited liability companies.
In this report, the inquiry submits proposals on how the 2019 Directive is to be implemented in Swedish law.
Companies can establish across borders in three ways
The substance of the 2019 Directive is that a limited liability company should be able to establish across borders within the EU in three ways: through cross-border mergers, cross-border divisions, or cross-border conversions.
Cross-border merger
A cross-border merger means that a company in one Member State – usually a limited liability company in Sweden – merges with one or more companies in another Member State. The merging of the companies is effected by all the assets and liabilities of one or more of the companies (”company being acquired”) being taken over by another company (”acquiring company”) at the same time as the company or companies being acquired are dissolved. The shareholders of the company or companies being acquired receive what is termed a merger consideration, which consists of the issue of shares in the acquiring company and which can also consist of cash.
Like domestic mergers, cross-border mergers can be effected in two different ways. In the case of a merger through absorption, the company or companies being acquired is/are absorbed into an acquiring company; and in the case of a merger through combination, two or more companies being acquired form a new, acquiring company.
Cross-border division
In a cross-border division, a company (company being acquired) is divided, in whole or in part, into several new companies (acquiring companies). After the division, at least one of the acquiring companies must have its domicile in a Member State other than the one had by the company being acquired. The assets and liabilities of the company being acquired are transferred in conjunction with the division, in whole or in part, to the acquiring companies.
A cross-border division can be effected in three different ways. In the case of a full division, all the assets and liabilities of the company being acquired are taken over by two or more acquiring companies. The division dissolves the company being acquired and its shareholders are compensated by the issue to them of shares in the acquiring company or companies and sometimes also by cash.
A partial division means that part of the assets and liabilities of the transferring company are taken over by one or more acquiring companies. Thus, the company being acquired continues to exist, but with a reduction in its assets and liabilities, and its shareholders are compensated by the issue to them of shares in the acquiring company or companies and sometimes also by cash.
Even in the case of a division by separation, only part of the assets and liabilities of the company being acquired are transferred to the acquiring company, and the company thus continues to exist. However, in the event of this kind of division, the shareholders of the company being acquired are not compensated by the issue to them of shares in the acquiring company or companies. Instead, the company being acquired becomes a shareholder in the new company or companies.
Cross-border conversion
A cross-border conversion is effected by a limited liability company domiciled in a certain Member State transferring its registered domicile to another Member State and, in so doing, being converted into a company which is governed by the company law of the new Member State of origin. Such a conversion does not require the company to move its head office or its business activities to the other Member State.
Our proposals
Limited liability companies: three legal frameworks but one common structure
The new Directive means that national law must have parallel legal frameworks for three forms of cross-border procedures. Just as the rules governing these three cross-border procedures in the Directive are equivalent to each other, it is our view that the Swedish legal frameworks should be formulated in a similar way.
Our proposals entail the following:
- that in Chapter 23 of the Swedish Companies Act – which currently contains provisions on domestic and cross-border mergers – changes are made in the rules for cross-border mergers that are occasioned by the Directive,
- that in Chapter 24 of the Swedish Companies Act – which currently contains rules on domestic divisions of limited liability companies – provisions on cross-border divisions in accordance with the Directive are introduced, and
- that in a new chapter in the Swedish Companies Act, Chapter
24(a), new provisions on cross-border conversions in accordance with the Directive are introduced.
In accordance with the Directive, the proposed legal frameworks are to specify the procedures in each of these cases: what public authority decisions are required; what is to apply in relation to shareholders, employees and creditors; what types of regulatory controls are to be carried out; and what registration measures are to be taken. The legal consequences of the various procedures and when in the process these legal consequences come into force should also be described in the legal frameworks. Since the Directive is relatively detailed, the legal frameworks we are proposing are also quite extensive.
As has already been pointed out, we felt that the three legal frameworks ought to be designed in similar ways. All three legal frameworks therefore contain the following elements.
1. Each legal framework begins with a definition of what a crossborder merger, cross-border division, or cross-border conversion means.
2. Each legal framework also provides for situations in which a cross-border procedure may not be initiated. Bankruptcy, company reorganisation and compulsory liquidation are examples of situations that constitute impediments to cross-border procedures.
3. Each procedure is to start with the Board of Directors of the company participating in a cross-border procedure drawing up a plan (merger plan – division plan – conversion plan) for how this is to be effected and what rights the shareholders are to have,
among other things. The plan should also contain details of the consequences that the procedure may have for the employees of the company and what rights they are to have to information and participation in the process. Information on what securities are offered to the company’s creditors must also be provided.
4. The Board of Directors should also prepare a report describing in particular the consequences of the procedure on the company’s future operations and the likely consequences for the company’s creditors, employees, and shareholders. The report is to contain certain specific information addressed to shareholders and employees.
5. The plan and the report are to be reviewed by one or more auditors. The company’s representatives are obliged to provide any information and assistance requested by the auditors.
6. Shareholders, creditors and employees (or, normally, employee representatives) are to be informed that they may submit comments on the plan within a certain timeframe. The comments received are to be made available to the shareholders before the general meeting that will decide whether the plan should be approved.
7. Among other things, the plan, the report from the Board of Directors, and the auditor’s opinion are to be submitted to the Swedish Companies Registration Office for registration in the Register of Companies. The material must also be made available electronically to shareholders and employees.
8. In order for the company to be able to proceed with the plan, it must normally be approved by a two-thirds majority vote at the general meeting.
9. After approval of the plan, the company is to inform its known creditors in writing of the procedure in progress. 10. The company is then to apply to the Swedish Companies Registration Office for permission to execute the plan. The Swedish Companies Registration Office shall, among other things, check that the plan complies with the law. The Swedish Companies Registration Office shall also conduct an examination to determine that the cross-border procedure is not being effected for a criminal or otherwise improper purpose.
11. At the time of this examination, the Swedish Companies Registration Office may order the company to provide additional information that the Swedish Companies Registration Office may need. The Swedish Companies Registration Office may also obtain information from other authorities and individuals if it is material to the case. 12. If there are no impediments to approving the application, the Swedish Companies Registration Office shall issue a notice to the company’s creditors, thereby giving them the opportunity to object to the application within a certain timeframe. If any creditor objects to the application, the case must be consigned to a court to determine whether creditors’ rights are put at risk by the procedure. 13. When there is a decision to permit the execution of the plan, the Swedish Companies Registration Office shall issue a certificate to this effect (pre-merger certificate – pre-division certificate – pre-conversion certificate). The certificate shall be sent to the competent authority of the Member State or States in which the acquiring company or, in the case of a conversion, the converted company, will be domiciled. 14. The cross-border merger, division or conversion shall then be registered in the Member States concerned. Swedish law chiefly regulates only the registration in Sweden. This can be a de-registration of a Swedish company which is dissolved by a merger or division or which, by conversion, becomes a foreign company. However, in the case of mergers and divisions, it might also be a matter of registering a new Swedish company or registering a converted company which, by means of the procedure, is converted into a Swedish company. Other registration measures may also be prompted. 15. The registration is to take place in two steps and will involve the registration authorities in at least two different Member States. 16. In the first step, the merger, division or conversion is registered in the Member State or States in which the company or the company henceforth will be domiciled. The examination is based on the certificate(s) issued by the registration authorities in other Member States. However, companies that are to be domiciled in
Sweden shall also be required to comply with Swedish company law requirements, for example with regard to Articles of Association and share capital. In addition, it must be clear what right of participation in the company its employees are to have. 17. In the second step, the merger, division or conversion is to be
registered in the Member State or States in which the acquiring company or the formed company up until that time had been domiciled. 18. Once the cross-border procedure has been registered, the legal
consequences ensuing from the procedure will come into force. One such legal consequence is that the assets and liabilities of the company being acquired – or, in the event of a conversion, the company being converted – as well as the rights and obligations of that company are transferred to the company that comes into existence or is converted as a result of the procedure. As a general rule, the shareholders of the company being acquired – or, in the event of a conversion, the company to be converted – will also be shareholders of the acquiring company and the converted company, respectively.
Co-operative societies and financial corporations
Ordinary co-operative societies can already participate in cross-border mergers. The regulation of this is essentially similar to that for limited liability companies. We propose that the provisions on crossborder mergers in the Co-operative Societies’ Act (2018:672) should be adapted in essentially the same way as the corresponding provisions in the Swedish Companies Act. However, we do not propose any provisions that would allow co-operative societies to be the object of a cross-border division or cross-border conversion.
In the financial sector, there are specific kinds of limited liability companies, such as the joint-stock bank and insurance company. We propose that the provisions concerning these are adapted to what we propose should apply to limited liability companies in general. This entails some adjustments to the rules governing cross-border mergers, as well as new rules on cross-border divisions and cross-border conversions. However, our proposals in these elements contain spe-
cific provisions occasioned by the specific nature and importance of financial corporations.
In the financial sector, there are also specific types of co-operative societies, such as credit market associations and insurance associations. There are also additional forms of association that are close to co-operative societies, including mutual insurance companies. Our proposals bring the rules for these undertakings into line with the new regulation of cross-border mergers.
The rights of shareholders, employees and creditors are to be protected
Shareholders
As the Directive requires, we propose that shareholders who object to a cross-border merger, conversion or division are to have the right, under certain conditions, to have their shares redeemed. The merger plan, conversion plan or division plan is to include details on the redemption amount offered by the company to its shareholders. However, shareholders should be able to demand higher compensation and have this matter examined by a general court.
We also propose that, in the case of cross-border mergers and divisions, there should be an opportunity for shareholders who are dissatisfied with the level of the consideration by the issue to them of shares in the acquiring company or companies to file a claim with a general court for a higher level of consideration.
Employees
Sweden’s Act on the right of employees to participate in cross-border mergers, etc. (2008:9) is currently in force to ensure that the right of employees to participate are not encroached upon by a cross-border merger. We propose that this Act be applied also to cross-border divisions and cross-border conversions. In addition – as a necessary adaptation to the Directive – we propose that the scope of the Act be adjusted in other ways as well: the Act shall apply when the average number of employees in any of the companies participating in the procedure is at least four fifths of the number of
employees that, in the Member State of origin of each company, gives the right to employee participation. This means some expansion in relation to the current situation.
The 2008 Act on employee participation assumes the establishment of a delegation which can represent the employees in negotiations with the employer. The negotiations may lead to an agreement on the right of participation that employees are to have in the company after the procedure. In the absence of such an agreement, instead certain specified standard rules on participation laid down in the Act will be applied mutatis mutandis. We propose that these rules, with minor adjustments, be applied also to cross-border divisions and cross-border conversions. We also propose some additional provisions intended to safeguard the standing of the employees, including a provision that a cross-border procedure may not mean that employees are worse off in terms of their right of participation than they were before such a procedure.
As has already been stated, our proposals for amendments to the Swedish Companies Act include a number of provisions requiring companies to provide employees, usually through their representatives, with detailed information about any forthcoming cross-border procedure.
Creditors
Our proposals also contain provisions on creditor protection. They relate to the current provisions in the Swedish Companies Act which give creditors the opportunity to object to, for example, a merger if they do not get adequate security for their claims. However, in view of the framing of the Directive, we have viewed it as necessary to amend the provisions somewhat. Our proposal therefore requires a creditor, if they wish to call for adequate security for their claims, to provide credible information that the procedure entails a risk that their claims will not be paid. We propose that a matter of adequate security – as is the case today for mergers and divisions – shall normally be examined by a general court.
Consequences
Greater opportunities for cross-border mergers, cross-border divisions, and cross-border conversions have been achieved through the introduction of a relatively complex and detailed legal framework based on binding EU law. Although the legal framework is complex, it means that companies in the EU will have greater opportunities for establishment within the internal market without necessarily being dissolved in one Member State in order to then establish in another Member State. This is deemed to be greatly advantageous in individual cases. However, we believe that the number of cross-border procedures will be relatively limited in the coming years.
The new rules require new routines and functional scrutiny mechanisms. This means that the authority that will have the main responsibility for system functioning, the Swedish Companies Registration Office, will need additional resources in the interim. In the run-up to the entry into force of the new provisions, resources for information efforts will also be needed.
Entry into force and transitional provisions
We propose that the new provisions enter into force on 31 January 2023, that is, the last date for the implementation of the Directive in the Member States.
We are not proposing any transitional provisions. This means that cross-border mergers that have been initiated – but not yet registered – before the entry into force of the new provisions cannot be registered unless they fulfil the new requirements under the Act. Of course, this may mean that a procedure might then need to be redone from the start. However, we deem it to be uncertain whether foreign registration authorities, after the entry into force of the new rules, would accept merger measures undertaken in Sweden which do not meet the requirements of the new EU regulations.
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)
dels att 23 kap. 21 a § och 50 § och 31 kap. 5 a § ska upphöra att
gälla,
dels att rubriken närmast före 23 kap. 50 § ska utgå,
dels att nuvarande 23 kap. 51–53 §§ ska betecknas 55–57 §§,
24 kap. 30 § ska betecknas 57 § och 24 kap. 31 § ska betecknas 60 § och ha följande lydelse,
dels att nuvarande 1 kap. 9 §, 7 kap. 50 och 51 §§, 23 kap. 15, 16,
25, 36, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 45, 46, 47, 48 och 49 §§, 24 kap. 1, 2, 5, 8, 13, 17, 22, 23, 27, 28, 30 och 31 §§, 29 kap. 2 § och 31 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 23 kap. 15 § och 43 § ska ha föl-
jande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 23 kap. 51 § och 53 § ska sättas
närmast före 23 kap. 55 § respektive 57 § och rubrikerna närmast före 24 kap. 30 § och 31 § ska sättas närmast före 24 kap. 57 § respektive 60 §,
dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 24 a, av följande
lydelse,
dels att det i lagen ska införas 45 nya paragrafer, 23 kap. 21 a, 36 a,
36 b, 39 a, 39 b, 40 a, 41 a, 43 a, 45 a–45 c, 48 a och 51–54 §§ samt 24 kap. 22 a och 32–60 §§ av följande lydelse,
dels att det närmast före de nya 23 kap. 36 b, 39, 41 a, 51 och
52 §§, 24 kap. 30, 31, 33, 35, 38, 39, 40, 41, 43, 44, 48, 49, 52, 53, 54 och 59 §§ ska införas nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
9 §1
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer: – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – förköpsförbehåll 4 kap. 18 § förköpsförbehåll 4 kap. 18 §
gränsöverskridande 24 kap. 30 § delning
gränsöverskridande 23 kap. 36 § fusion
gränsöverskridande 23 kap. 36 § fusion
gränsöverskridande 24 a kap. 1 § ombildning
hembudsförbehåll 4 kap. 27 § hembudsförbehåll 4 kap. 27 § – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
7 kap.
50 §
Om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.
I 23 kap. 56 § fjärde stycket, 24 kap. 57 § och 24 a kap. 32 § finns bestämmelser som begränsar rätten att föra talan enligt första stycket i vissa fall.
51 §2
Talan enligt 50 § ska väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
1 Senaste lydelse 2016:60. 2 Senaste lydelse 2008:12.
Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av samtliga eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för bolaget i väsentliga delar inte har följts.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 52 § första och tredje styckena och 24 kap. 30 § första
stycket.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 56 § första och tredje styckena, 24 kap. 58 § första och
tredje styckena och 24 a kap. 33 §.
23 kap.
När fusionsplanen skall underställas bolagsstämman
När fusionsplanen ska underställas bolagsstämman
15 §3
Fusionsplanen ska underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, ska fusionsplanen även underställas bolagsstämman i det bolaget. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts. Om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, får stämman hållas tidigare, dock tidigast två veckor efter kungörelsen.
Första-tredje styckena gäller inte vid fusion där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
3 Senaste lydelse 2008:12.
Om fusionen föranleder ändringar i bolagsordningen, ska dessa beslutas senast vid den stämma där fusionsplanen godkänns.
16 §4
Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.
Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Under förutsättning att handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen, trots andra stycket, välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget och att sända kopior av dem till aktieägarna.
Om det har inträffat väsentliga förändringar i något bolags tillgångar och skulder efter det att fusionsplanen upprättades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av fusionsplanen avgörs.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 53 §.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 57 §.
21 a §
Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 20 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte
4 Senaste lydelse 2011:1046.
ha någon intressekonflikt med de fusionerande bolagen och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
25 §5
Styrelsen för det övertagande bolaget ska anmäla fusionen för registrering i aktiebolagsregistret. Styrelsen ska även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har
vunnit laga kraft. Till anmälan
ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
5 Senaste lydelse 2010:834.
Bestämmelserna i 48 § tredje stycket ska tillämpas, om
1. något av de bolag som deltar i fusionen eller något annat företag som genom fusion har gått upp i något av dessa bolag tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
1. något av de bolag som deltar i fusionen eller något annat företag som genom fusion eller
delning har gått upp i något av
dessa bolag tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning,
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom tre år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
2. den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombild-
ningen har registrerats inom fyra
år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
36 §6
Ett svenskt aktiebolag får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha sådant hemvist, om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
För en gränsöverskridande fusion gäller följande bestämmelser i detta kapitel:
1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 4 § om fusion när överlåtande bolag har gått i likvidation,
5 § om särskilda rättighetshavares ställning,
6 Senaste lydelse 2010:1516.
37 och 38 §§ om fusionsplanen,
39 § om styrelseredogörelse, 10 § om kompletterande information,
11–13, 40 och 41 §§ om revisorsgranskning av fusionsplanen,
14 § första stycket och 42 § om registrering av fusionsplanen,
15 § första och andra styckena samt tredje stycket första meningen om när fusionsplanen ska underställas bolagsstämman,
43 och 53 §§ om tillhandahållande av fusionsplanen,
17 § om majoritetskrav m.m., 18 § om när frågan om fusion faller,
44 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
19 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer,
20–21 a och 45 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
22 § om kallelse på bolagens borgenärer,
23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
24 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
46 § om utfärdande av fusionsintyg,
47 och 48 §§ om registrering av fusionen,
26 och 49 §§ om fusionens rättsverkningar,
27 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 25 § ska avse 48 §,
50 § om särskilt bokslut, och 51 § om absorption av helägt dotterbolag.
36 a §
För en gränsöverskridande fusion gäller följande allmänna bestämmelser om fusion i detta kapitel.
1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 4 § om fusion när överlåtande bolag har gått i likvidation,
5 § om särskilda rättighetshavares ställning,
36 b § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion.
För en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet.
37 och 38 §§ om fusionsplan, 39–39 b §§ om styrelseredogörelse,
10 § om kompletterande information,
11–13 och 40–41 §§ om revisorsgranskning av fusionsplanen,
41 a § om informationsmeddelande,
14 § första stycket och 42 § om registrering av fusionsplanen,
15 § första och andra styckena, tredje stycket första meningen samt femte stycket om när fusions-
planen ska underställas bolagsstämman,
43 och 57 §§ om tillhandahållande av fusionsplanen,
43 a § om synpunkter som har lämnats,
17 § om majoritetskrav m.m., 18 § om när frågan om fusion faller,
44 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
19 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer,
20, 21 och 45–45 b §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
21 a § om förordnande av oberoende sakkunnig,
22 § om kallelse på bolagens borgenärer,
23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
45 c § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
46 § om utfärdande av fusionsintyg,
47–48 a §§ om registrering av fusionen,
26 och 49 §§ om fusionens rättsverkningar, och
27 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 25 § ska avse 48 §.
Vid en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande särskilda bestämmelser om aktieägares rätt.
51 § om aktieägares rätt till inlösen,
52–54 §§ om aktieägares rätt till ytterligare ersättning.
I 55 § finns särskilda bestämmelser om absorption av helägt dotterbolag.
Särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion
36 b §
Ett aktiebolag får inte delta i en gränsöverskridande fusion, om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §.
Ett aktiebolag får inte heller delta i en gränsöverskridande fusion, om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
38 §7
Fusionsplanen ska innehålla uppgifter om
1. de fusionerande bolagens form, företagsnamn och säte,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell
kontant betalning,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuell
kontantersättning,
7 Senaste lydelse 2018:1682.
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
6. från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,
7. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare,
9. bolagsordning för det övertagande bolaget, 10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och
10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen,
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen, och
12. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 51 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla upp-
gift om hur arbetstagarna deltar i
den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget beslutas.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla upp-
gifter om
1. de säkerheter som bolagens borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas med-
verkan i det övertagande bolaget beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om det övertagande bolagets form, företagsnamn och säte.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om det övertagande bolagets form, företagsnamn och säte.
Uppgift ska också lämnas om den handling som utgör stiftelseurkund för det övertagande bolaget.
Styrelsernas redogörelse
39 §8
Styrelsen i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Av
redogörelsen ska framgå hur fusionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Redogörelsen ska även innehålla uppgift
om fusionens sannolika konsekvenser för aktieägare, borgenärer
och anställda. Om styrelsen i skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
Styrelsen i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Re-
dogörelsen ska särskilt beskriva fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet samt in-
nehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte
finns, från arbetstagarna själva,
ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 39 a
8 Senaste lydelse 2008:12.
och 39 b §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 39 a § andra stycket och 39 b § andra stycket.
39 a §
I styrelsens redogörelse enligt 39 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till aktieägarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. aktiernas utbytesförhållande och, i förekommande fall, kontantersättningen samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. fusionens konsekvenser för aktieägarna,
3. inlösenbeloppet vid inlösen enligt 51 § och den metod som har använts för att bestämma det, och
4. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
39 b §
I styrelsens redogörelse enligt 39 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, och
3. fusionens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
40 §9
Vid en gränsöverskridande fusion ska revisorsgranskningen enligt 11 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 39 §.
Vid en gränsöverskridande fusion ska revisorsgranskningen enligt 11 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 39–39 b §§. Re-
visorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 39– 39 b §§.
Bestämmelserna i första stycket och 11–13 §§ ska inte tillämpas om Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen samt det erbjudna
9 Senaste lydelse 2008:1238.
något av de deltagande bolagen har sitt hemvist, efter gemensam begäran från de fusionerande bolagen, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga bolags räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla bolag.
inlösenbeloppet är adekvata. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma utbytesförhållandet och kontantersättningen,
2. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
3. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen och inlösenbeloppet samt
4. i förekommande fall, särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Vad som sägs i 13 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt andra stycket.
I fall som avses i andra stycket ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 19 §, 21 § första stycket 3 och 22 § anses som ett revisorsyttrande enligt 11 §.
40 a §
Bestämmelserna i 11–13 och 40 §§ ska inte tillämpas om Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där något av de deltagande bolagen har sitt hemvist, efter gemensam begäran från de fusionerande bolagen, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga bolags räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla bolag.
Vad som sägs i 13 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt första stycket.
I fall som avses i första stycket ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 19 §, 21 § första stycket 3 och 22 § anses som ett revisorsyttrande enligt 11 §.
41 §10
Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt 40 §
andra stycket ska vara en auktori-
serad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som
Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt
40 a § ska vara en auktoriserad
eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som upprättas gäl-
10 Senaste lydelse 2009:713.
upprättas gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11–13 §§
och 40 § första stycket.
ler i tillämpliga delar bestämmelserna i 11–13 och 40 §§.
Informationsmeddelande
41 a §
Till fusionsplanen ska fogas ett meddelande med information till det fusionerade bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare, eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till de fusionerande bolagen. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen, eller, om fusionsplanen i ett övertagande bolag enligt 15 § andra stycket inte underställs bolagsstämman i det bolaget, fem arbetsdagar före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
42 §11
Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 14 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar ska skyldigheten fullgöras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till pla-
Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till pla-
11 Senaste lydelse 2018:1682.
nen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
nen är avfattade på annat språk än svenska, ska ingivaren även ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för vart och ett av de fusionerande bolagen,
2. de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om
detta förfarande kostnadsfritt kan
erhållas, och
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om
dessa förfaranden kostnadsfritt
kan erhållas, och
4. bolagens adresser. När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett enligt 11, 40 eller 40 a §.
Tillhandahållande av fusionsplanen
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
43 §12
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarorganisationer som
företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under
minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos
bolaget på den ort där styrelsen ska ha sitt säte. Kopior av handling-
arna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarnas företrädare, eller
om sådana inte finns, arbetstagarna själva. Handlingarna ska,
under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på
bolagets webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handling-
arna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 53 §.
Om fusionsplanen enligt 15 § andra stycket inte behöver underställas bolagsstämman i det övertagande bolaget, gäller i stället att handlingarna ska hållas tillgängliga under minst sex veckor före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samar-
12 Senaste lydelse 2010:1516.
betsområdet gäller 57 § i stället
för första stycket andra meningen.
43 a §
De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 41 a § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 15 §.
45 §13
Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 20 § göras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar, ska ansökan i förekommande fall göras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 20 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av revisorsyttrandet eller, i förekommande fall, den rapport som en oberoende sakkunnig enligt 40 a § första stycket har upprättat,
3. en kopia av eventuella synpunkter som bolagets intressenter har lämnat, och
4. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
13 Senaste lydelse 2008:12.
45 a §
Vid Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd till verkställande av en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som anges i 21–22 och 45 §§, andra stycket samt 45 b §.
Bolagsverket ska avslå ansökan, om
1. bestämmelserna i 36 b § första stycket förhindrar att ett eller flera av de svenska bolagen deltar i en gränsöverskridande fusion,
2. fusionen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 36 b § andra stycket, eller
3. fusionen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
45 b §
Den dag som avses i 22 § andra stycket första meningen får anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen enligt 14 §.
45 c §
Vid en gränsöverskridande fusion gäller följande, om Bolagsverket med stöd av 23 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en fusionsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att fusionen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. de bolag som deltar i fusionen inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
46 §14
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 24 §, för varje sådant bolag utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt. Ett sådant intyg får inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har
slutligt avgjorts.
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 45 c §, för varje sådant bolag utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (fusionsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
14 Senaste lydelse 2008:12.
Beslut om utfärdande av fusionsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater.
47 §15
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska ett svenskt bolag som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in det
intyg som avses i 46 §, tillsammans med en kopia av fusions-
planen till den behöriga myndigheten i den staten. Intyget ska ges
in inom sex månader från den tidpunkt då det utfärdades.
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska ett svenskt bolag som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in en kopia av fusionsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in inom
sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har ägt rum, ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om att det eller de överlåtande svenska bolagen som deltagit i fusionen har upplösts.
15 Senaste lydelse 2008:12.
48 §16
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i aktiebolagsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i det övertagande bolaget inom sex månader från den tidpunkt då intyg enligt 46 § utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i aktiebolagsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i det övertagande bolaget inom sex månader från den tidpunkt då fu-
sionsintyget utfärdades. Vid kom-
bination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Bolagsverket får registrera fusionen endast om
1. verket har utfärdat ett intyg enligt 46 § för varje svenskt bolag som deltar i fusionen,
2. de utländska bolag som deltar i fusionen har gett in motsvarande intyg från behöriga myndigheter i de stater där de är registrerade, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, och
3. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen.
Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner är tillämplig, får fusionen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingspe-
16 Senaste lydelse 2010:834.
rioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
48 a §
Bolagsverket får i fall som avses i 48 § registrera fusionen endast om
1. verket har utfärdat ett fusionsintyg för varje svenskt bolag som deltar i fusionen,
2. verket har fått del av ett fusionsintyg för varje utländskt bolag som deltar i fusionen,
3. de utländska bolag som deltar i fusionen har gett in en kopia av fusionsplanen, och
4. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen.
Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tilllämplig, får fusionen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant
avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
49 §17
Vid en gränsöverskridande fusion inträder de rättsverkningar som avses i 26 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där det övertagande bolaget har sitt hemvist. Om det övertagande bolaget har sitt hemvist i Sverige, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då fusionen registreras i aktiebolagsregistret enligt 48 §.
Utöver vad som anges i 26 § gäller att de fusionerande bolagens rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan överförs till det övertagande bolaget.
Utöver vad som anges i 26 § gäller följande.
1. Aktieägare i överlåtande bolag som utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 51 § blir inte aktieägare i det övertagande bolaget.
2. De fusionerande bolagens
rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan övergår till det övertagande bolaget.
17 Senaste lydelse 2008:12.
Aktieägares rätt till inlösen
51 §
En aktieägare i ett fusionerande bolag har rätt att få sina aktier inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i fusionsplanen, om
1. aktieägaren till följd av fusionen skulle bli aktieägare i ett annat bolag,
2. det andra bolaget omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige, och
3. aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna fusionsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen anmäla detta till det bolag som han eller hon äger aktier i. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i fusionsplanen enligt 38 § första stycket 12. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då fusionen fick verkan enligt 49 §.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
52 §
Om det inlösenbelopp som anges i fusionsplanen inte är adekvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 51 § rätt till ytterligare ersättning.
53 §
Om det utbytesförhållande för aktier eller andra värdepapper som anges i fusionsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare, som inte har fått sina aktier inlösta enligt 51 §, blir otillräckligt kompenserad, har aktieägaren rätt till ytterligare ersättning.
54 §
En aktieägare som vill ha ersättning enligt 52 § eller 53 § får väcka talan mot det bolag som han eller hon äger aktier i. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Om en domstol bestämmer att en aktieägare i ett överlåtande bolag ska ha rätt till ytterligare ersättning enligt 52 § eller 53 §, gäller detta även mot det övertagande bolaget.
55 §
Vid en gränsöverskridande fusion mellan ett moderbolag och ett helägt dotterbolag tillämpas bestämmelserna i 36–50 §§, dock med följande avvikelser.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 38 § första stycket 2, 3, 5 och 12.
2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 11–13, 40 och 41 §§ samt om bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen i 15 § första stycket ska inte tillämpas.
3. Styrelsen i det överlåtande bolaget behöver inte upprätta någon redogörelse enligt 39 §.
4. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller vad som sägs i 34 § andra stycket 1 och 2 i stället för vad som sägs i 26 § första stycket 1–4. Vid en fusion enligt denna paragraf ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket 1. Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid andra gränsöverskridande fusioner genom absorption, om
1. samtliga aktier i de bolag som deltar i fusionen direkt eller indirekt innehas av en och samma person, och
2. fusionsvederlag inte ska betalas.
56 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har fått laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en fusionsplan, ska fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes tidningar, svarar de överlåtande bolagen, eller vid absorption, det eller de överlåtande bolagen och det övertagande bolaget solidariskt.
I fråga om ett beslut att godkänna en fusionsplan som avser en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket i denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat till-
stånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 24 §.
Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en fusionsplan får inte föras enbart under åberopande av att det utbytesförhållande mellan aktier eller det inlösenbelopp som anges i fusionsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om utbytesförhållandet mellan aktier eller om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
57 §
Utöver det som anges i 16 och 43 §§ gäller att i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, fusionsplanen med bifogade handlingar ska hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats. Handlingarna ska hållas tillgängliga under minst en månad eller, i fall som avses i 43 §, sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
24 kap.
1 §
Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag mot vederlag till
aktieägarna i det överlåtande bolaget (delning).
Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag (delning).
Delning kan ske genom att
1. det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation,
2. en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
Delning kan ske genom att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation och delningsvederlag utgår till aktieägarna i det bolaget (fullständig delning).
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
Delning kan också ske genom att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses. Vid sådan delning ska delningsvederlag utgå
1. till aktieägarna i det överlåtande bolaget (partiell delning), eller
2. till det överlåtande bolaget (delning genom separation).
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
2 §18
Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delningsvederlaget) ska bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar. Mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde ska utgöras av aktier.
Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget eller, vid
delning genom separation, till det överlåtande bolaget (delningsve-
derlaget) ska bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar. Mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde ska utgöras av aktier.
5 §
Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen skall överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen. Vid
delning enligt 1 § andra stycket 2 svarar dessutom det överlåtande bolaget, dock högst med ett be-
lopp som motsvarar det verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen ska överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen. Vid
partiell delning och delning genom separation svarar dessutom det överlåtande bolaget, dock
högst med ett belopp som motsvarar det verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid
18 Senaste lydelse 2008:805.
delning enligt 1 § andra stycket 2,
det eller de övertagande bolagen och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
partiell delning och delning genom separation, det eller de överta-
gande bolagen och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
8 §19
I delningsplanen ska det för varje bolag anges
1. företagsnamn, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen ska ha sitt säte,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid
delning enligt 1 § andra stycket 2,
behållas av det överlåtande bolaget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid
partiell delning eller delning genom separation, behållas av det
överlåtande bolaget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
3. hur många aktier i övertagande bolag som ska lämnas för ett angivet antal aktier i det överlåtande bolaget och vilken kontant ersättning som ska lämnas som delningsvederlag,
4. den tidpunkt och de övriga villkor som ska gälla för utlämnandet av delningsvederlaget,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
6. den planerade tidpunkten för upplösningen av det överlåtande bolaget, om detta ska upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av delningen ska lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 13 §,
19 Senaste lydelse 2018:1682.
9. om någon på något annat sätt ska få särskilda rättigheter eller förmåner av övertagande bolag som bildas i samband med delningen, och
10. kostnaderna för delningen och hur dessa ska fördelas på deltagande bolag.
13 §
För vart och ett av de deltagande bolagen ska delningsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag ska revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena ska det framgå huruvida delningsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Det ska också anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen ska anmärkas.
I yttrandena ska det särskilt anges,
1. vid samtliga slag av delning: om revisorerna vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte ska få sina fordringar betalda,
2. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital, och
3. vid delning enligt 1 § andra
stycket 2: om det efter delningen
fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
3. vid partiell delning och del-
ning genom separation: om det
efter delningen fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
Om samtliga aktieägare i de bolag som deltar i delningen har samtyckt till det, får granskningen och yttrandena begränsas till de omständigheter som anges i andra stycket.
Revisorernas yttranden ska fogas till delningsplanen.
17 §20
Delningsplanen ska underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, ska delningsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgift om att delningsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om planens registrering har kungjorts.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om delningsplanens registrering har kungjorts. Om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, får stämman hållas tidigare, dock tidigast två veckor efter kungörelsen.
Första stycket gäller inte om övertagande bolag äger samtliga aktier i det överlåtande bolaget.
Första–tredje styckena gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
Om delningen föranleder ändringar i bolagsordningen, ska dessa beslutas senast vid den stämma där delningsplanen godkänns.
22 §
Det överlåtande bolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om delningsplanen har registrerats enligt 16 §, senast två år efter det att uppgift om planen har registrerats har kungjorts.
20 Senaste lydelse 2011:1046.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av delningsplanen, 1. en kopia av delningsplanen
med därtill fogade handlingar,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 21 § och, i sådana fall som avses i 16 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat delningsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 17 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
22 a §
Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 22 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med de bolag som deltar i delningen och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indriv-
ning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
23 §
21
Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 22 §,
1. vid samtliga slag av delning: om delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. vid samtliga slag av delning: om delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid delning enligt 1 § andra
stycket 2: om revisorsyttrandena
enligt 13 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
4. vid partiell delning och del-
ning genom separation: om revi-
sorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
27 §
22
Styrelserna för de övertagande bolagen ska gemensamt anmäla delningen för registrering i aktiebolagsregistret. För bolag som tidigare är införda i aktiebolagsregistret, ska anmälan även innehålla uppgift om aktiekapitalets ökning. Om bolaget ska nybildas i samband med delningen, ska i anmälan även anges vilka som har utsetts
21 Senaste lydelse 2008:603. 22 Senaste lydelse 2010:834.
till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
Bestämmelserna i 51 § andra stycket ska tillämpas, om
1. något av de bolag som deltar i delningen, eller något annat bolag som genom delning eller fusion har gått upp i något av dessa bolag, tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning,
2. den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombildningen har registrerats inom fyra år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
28 §
23
När en anmälan om delning enligt 27 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med delningen övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
2. Aktieägare i det överlåtande
bolaget blir aktieägare i övertagande bolag.
2. Vid fullständig delning och
partiell delning blir aktieägare i det överlåtande bolaget aktieägare i övertagande bolag. Vid delning genom separation blir överlåtande bolag aktieägare i övertagande bolag.
3. Överlåtande bolag, som ska upplösas genom delningen, är upplöst.
4. Övertagande bolag, som ska bildas genom delningen, anses bildade. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i överlåtande bolag som har upplösts genom delningen begära hos styrelsen att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall ska 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om en sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
Gränsöverskridande delning
Ogiltighet Innebörden i en gränsöverskridande delning
30 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan
Ett svenskt aktiebolag får delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas helt eller delvis av en eller flera motsvarande juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under förutsättning
23 Senaste lydelse 2008:805.
inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
att minst en av dessa ska ha hemvist utanför Sverige (gränsöverskridande delning).
Om allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, skall delningen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på övertagande bolags vägnar efter det att det överlåtande bolaget har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
Vid en gränsöverskridande delning ska varje övertagande bolag vara en juridisk person som bildas genom delningen.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
Tillämpliga bestämmelser
31 §
Utöver det som anges i 18 §, ska i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, delnings-planen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
För en gränsöverskridande delning gäller följande allmänna bestämmelser om delning i detta kapitel:
1 § första–tredje styckena om vad en delning innebär,
2 § om delningsvederlag, 4 § om delning när överlåtande bolag har gått i likvidation,
5 § första stycket om övertagande bolags betalningsansvar,
6 § om särskilda rättighetshavares ställning.
32 § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande delning,
För en gränsöverskridande delning gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet:
33 och 34 §§ om delningsplan 35–37 §§ om styrelse-redogörelse,
12 § om kompletterande information,
13–15 och 38 §§ om revisorsgranskning av delningsplanen,
39 § om informationsmeddelande,
16 § första stycket och 40 § om registrering av delningsplanen,
17 § första stycket om att delningsplanen ska underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget och sjätte stycket om ändringar i bolagsordningen,
41, 42 och 60 §§ om tillhandahållande av delningsplanen,
19 § första, andra och fjärde styckena om majoritetskrav m.m.,
20 § om när frågan om delning faller,
43 § om villkorat beslut om godkännande av delningsplanen,
21 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer,
22, 23 och 44–46 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen,
22 a § om förordnande av oberoende sakkunnig,
24 § om kallelse på bolagens borgenärer,
25 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen,
47 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen,
48 § om utfärdande av delningsintyg,
49–51 §§ om registrering av delningen,
28 och 52 §§ om delningens rättsverkningar,
29 § om när frågan om delning faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 27 § ska avse 50 §, och
59 § om särskilda bestämmelser vid delning genom separation.
Vid en gränsöverskridande delning gäller vidare följande särskilda bestämmelser om aktieägares rätt.
53 § om aktieägares rätt till inlösen, och
54–56 §§ om aktieägares rätt till ytterligare ersättning.
32 §
Ett aktiebolag får inte bli föremål för en gränsöverskridande delning om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §.
Ett aktiebolag får inte heller bli föremål för en gränsöverskridande
delning, om delningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Delningsplan m.m.
33 §
Vid en gränsöverskridande delning ska styrelsen i det överlåtande bolaget upprätta en delningsplan. Styrelsen ska underteckna delningsplanen.
Om ett övertagande bolag ska bildas i Sverige i samband med delningen, utgör delningsplanen stiftelseurkund.
34 §
Delningsplanen ska innehålla uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det överlåtande bolaget samt för övertagande bolag,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuell kontant betalning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag,
4. den föreslagna tidsplanen för delningen,
5. delningens sannolika följder för sysselsättningen,
6. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
7. från vilken tidpunkt som transaktioner i det överlåtande bolaget bokföringsmässigt ska anses ingå i övertagande bolag,
8. vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
9. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller verkställande direktör i det överlåtande bolaget,
10. stiftelseurkunder och bolagsordning för övertagande bolag som bildas genom delningen och, vid en partiell delning eller en delning genom separation, eventuella ändringar i det överlåtande bolagets bolagsordning,
11. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som vid fullständig delning ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid partiell delning eller delning genom separation, behållas av det överlåtande bolaget respektive fördelas på övertagande bolag, med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde samt hur de tillgångar eller skulder som inte är
uttryckligen fördelade ska behandlas,
12. den eller de tillämpade metoderna för värderingen,
13. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för delningen,
14. särskilda krav som gäller för tilldelningen av aktier och värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag och skälen för dessa,
15. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 53 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till,
I förekommande fall ska delningsplanen också innehålla uppgifter om
1. de säkerheter som det överlåtande bolagets borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i övertagande bolag beslutas.
Styrelsens redogörelse
35 §
Styrelsen i det överlåtande bolaget ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av delningens lämplighet för bolaget. Redogörelsen ska särskilt beskriva delningens konsekvenser för den framtida verksamheten samt in-
nehålla uppgift om delningens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana företrädare inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 36 och 37 §. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 36 § andra stycket och 37 § andra stycket.
36 §
I styrelsens redogörelse enligt 35 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till aktieägarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. aktiernas utbytesförhållande och, i förekommande fall, kontantersättningen samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. delningens konsekvenser för aktieägarna,
3. inlösenbeloppet vid inlösen enligt 53 § och den metod som har använts för att bestämma det, och
4. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
37 §
I styrelsens redogörelse enligt 35 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. delningens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet,
3. delningens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
Revisorsgranskning
38 §
Vid en gränsöverskridande delning ska revisorsgranskningen enligt 13 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 35–37 §§. Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 35– 37 §§.
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen samt det erbjudna inlösenbeloppet är adekvata. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma utbytesförhållandet och kontantersättningen,
2. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
3. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen och inlösenbeloppet, samt
4. i förekommande fall, särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Vad som sägs i 13 § andra stycket 2 gäller inte i fråga om övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i annan stat än Sverige.
Informationsmeddelande
39 §
Till delningsplanen ska fogas ett meddelande med information till det överlåtande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarnas företrädare, eller, om sådana företrädare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till bolaget. I meddelandet ska anges vilken
dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast fem arbetsdagar före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till delningsplanen.
Registrering av delningsplanen
40 §
Det överlåtande bolaget ska ge in delningsplanen med bifogade handlingar för registrering enligt 16 § första stycket .
Om delningsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska ingivaren även ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det överlåtande bolaget samt form, företagsnamn och säte som föreslagits för övertagande bolag,
2. det överlåtande bolagets organisationsnummer,
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om dessa förfaranden kostnadsfritt kan erhållas, och
4. bolagens adresser.
När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor har avgett enligt 13 och 38 §.
Tillhandahållande av delningsplanen
41 §
Vid en gränsöverskridande delning ska styrelsen i det överlåtande bolaget hålla delningsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 35 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarnas företrädare och för arbetstagare som saknar sådana företrädare. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av delningsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på bolagets webbplats, eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbets-
området gäller 60 § i stället för första stycket andra meningen.
42 §
De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 39 § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 17 §.
Villkorat beslut om godkännande av delningsplanen
43 §
Bolagsstämman i det överlåtande bolaget får villkora beslutet om att godkänna delningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget.
Ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen
44 §
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 22 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av eventuella synpunkter som bolagets intressenter har lämnat, och
3. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
45 §
Vid en gränsöverskridande delning gäller, utöver vad som anges i 22–24 och 44 §§, följande.
Bolagsverket ska avslå ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen, om
1. bestämmelserna i 32 § första stycket förhindrar att det överlåtande bolaget deltar i en gränsöverskridande delning,
2. delningen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 32 § andra stycket, eller
3. delningen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
46 §
Den dag som avses i 24 § andra stycket första meningen får anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av delningsplanen enligt 16 §.
47 §
Vid en gränsöverskridande delning gäller följande, om Bolagsverket med stöd av 25 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en delningsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att delningen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. det överlåtande bolaget inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Utfärdande av delningsintyg
48 §
Vid en gränsöverskridande delning ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av delningsplanen enligt 25 eller 26 §, utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (delningsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av delningsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i annan stat än Sverige ska delningsintyget tillställas behörig myndighet i den staten.
Registrering av en delning när övertagande bolag ska ha hemvist i annan stat än Sverige
49 §
Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige ska det överlåtande bolaget inför registreringen av delningen ge in en kopia av delningsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in inom sex månader från den tidpunkt då delningsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från behörig utländsk myndighet om att övertagande bolag har registrerats, ska Bolagsverket föra in uppgift om delningen och om datum för registreringen i aktiebolagsregistret. Vid fullständig delning ska verket i registret också föra in uppgift om att det överlåtande bolaget har upplösts genom delningen samt uppgift om datum för upplösningen. Verket ska underrätta den eller de utländska myndigheterna om åtgärden.
50 §
Om ett övertagande bolag efter en gränsöverskridande delning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt ska ha sitt hemvist i Sverige, ska styrelsen eller motsvarande förvaltnings- eller ledningsorgan i det överlåtande bolaget anmäla det övertagande bolaget för registrering hos Bolagsverket inom sex månader från den tidpunkt då delningsintyget utfärdades. Anmälan ska innehålla uppgift om vilka som har utsetts att vara styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Till anmälan ska fogas följande handlingar:
1. en kopia av delningsplanen,
2. ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag eller motsvarande oberoende sakkunnig som utsetts av en utländsk behörig myndighet i den stat där det överlåtande bolaget har sitt hemvist, av vilket det framgår att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för det övertagande svenska aktiebolaget.
51 §
Bolagsverket får, i fall som avses i 50 §, registrera ett övertagande bolag endast om
1. verket har fått del av ett delningsintyg,
2. det överlåtande bolaget har lämnat de uppgifter och handlingar som avses i 50 §,
3. bolagsordningen är förenlig med denna lag och annan författning,
4. det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i 1 kap. 4 och 5 §§ och
5. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering.
Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tilllämplig, får delningen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den stat där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
Delningens rättsverkningar
52 §
Vid en gränsöverskridande delning inträder de rättsverkningar som avses i 28 § första stycket vid den tidpunkt som fastställts i den stat där det överlåtande bolaget har eller har haft sitt hemvist. Vid delning av ett svenskt aktiebolag inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då delningen registreras enligt 51 §.
Utöver vad som anges i 28 § gäller följande
1. Aktieägare i det överlåtande bolaget som utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 53 § blir inte aktieägare i övertagande bolag.
2. Det överlåtande bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör från anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan övergår till övertagande bolag.
3. Tillgångar och skulder som inte har fördelats i delningsplanen övergår till övertagande bolag i proportion till den andel av nettotillgångarna som tilldelats respektive bolag genom delningsplanen.
Aktieägares rätt till inlösen
53 §
En aktieägare i det överlåtande bolaget har rätt att få sina aktier inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i delningsplanen, om
1. aktieägaren till följd av delningen skulle bli aktieägare i ett annat bolag,
2. det andra bolaget omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige, och
3. aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna delningsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkännande av delningsplanen anmäla detta till bolaget. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i delningsplanen enligt 34 § första stycket 17. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då delningen fick verkan enligt 51 §.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
54 §
Om det inlösenbelopp som anges i delningsplanen inte är adekvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 53 § rätt till ytterligare ersättning.
55 §
Om det utbytesförhållande för aktier eller andra värdepapper som anges i delningsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare, som inte har fått sina aktier inlösta enligt 53 §, blir otillräckligt kompenserad, har aktieägaren rätt till ytterligare ersättning.
56 §
En aktieägare som vill ha ersättning enligt 54 § eller 55 § får väcka talan mot det överlåtande bolaget. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Om en domstol bestämmer att en aktieägare i ett överlåtande bolag ska ha rätt till ytterligare ersättning enligt 54 § eller 55 §, gäller detta mot övertagande bolag.
Ogiltighet
57 §
Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en delningsplan, får inte föras enbart under åberopande av att det utbytesförhållande mellan aktier eller det inlösenbelopp som anges i delningsplanden inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om utbytesförhållandet mellan aktier eller om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
58 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har fått laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, ska delningen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes
Tidningar svarar överlåtande och övertagande bolag solidariskt.
I fråga om ett beslut att godkänna en delningsplan som avser en gränsöverskridande delning gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket i denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av delningsplanen.
Särskilda bestämmelser vid delning genom separation
59 §
Vid en gränsöverskridande delning genom separation ska följande bestämmelser i detta kapitel inte tillämpas:
– 34 § första stycket 2, 3, 6, 8, 14 och 15 om innehållet i delningsplanen,
– 35–37 §§ om styrelseredogörelse, och
– 55–58 §§ om aktieägares rätt till inlösen och ytterligare ersättning.
Vidare får revisorernas granskning och yttranden begränsas till de omständigheter som anges i 13 § andra stycket.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
60 §
Utöver det som anges i 18 och 41 §§ gäller att i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, delningsplanen med bifogade handlingar ska hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats. Handlingarna ska hållas tillgängliga under minst en månad eller, i fall som avses i 41 §, sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
24 a kap. Gränsöverskridande ombildningar
Vad en gränsöverskridande ombildning innebär
1 § Ett svenskt aktiebolag får ombildas till en motsvarande juridisk person som omfattas av lagstiftningen i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande ombildning).
En gränsöverskridande ombildning sker genom att ett aktiebolag, utan att upplösas överför sitt registrerade säte till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och ombildas till ett bolag som omfattas av lagstiftningen i den staten.
Särskilda begränsningar i rätten att genomföra en gränsöverskridande ombildning
2 § Ett aktiebolag får inte genomföra en gränsöverskridande ombildning, om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion,
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §, eller
4. i likvidation på annan grund och skifte av bolagets tillgångar har påbörjats.
Ett aktiebolag får inte heller genomföra en gränsöverskridande ombildning, om ombildningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Särskilda rättighetshavares ställning
3 § Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det bolag som ska ombildas ska ha minst motsvarande rättigheter i det ombildade bolaget. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt ombildningsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av bolaget.
Ombildningsplan
4 § Styrelsen i det bolag som ska ombildas ska upprätta en plan för ombildningen. Styrelsen ska underteckna ombildningsplanen.
5 § Ombildningsplanen ska innehålla uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det bolag som ska ombildas,
2. form, företagsnamn och säte för bolaget efter ombildning,
3. den föreslagna tidsplanen för ombildningen,
4. vilka rättigheter i bolaget efter ombildning som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i aktiebolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
5. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller den verkställande direktören,
6. eventuella stimulansåtgärder som bolaget varit föremål för eller subventioner som bolaget har mottagit under de senaste fem åren,
7. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 35 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till,
8. ombildningens sannolika följder för sysselsättningen. I förekommande fall ska ombildningsplanen också innehålla uppgifter om
1. de säkerheter som bolagets borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget beslutas.
Till ombildningsplanen ska, i förekommande fall, fogas den handling som utgör stiftelseurkund för det ombildade bolaget samt bolagsordningen för det ombildade bolaget.
Styrelsens redogörelse
6 § Styrelsen i det bolag som ska ombildas ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av ombildningens lämplighet för bolaget. Redogörelsen ska särskilt beskriva ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet samt innehålla uppgift om ombildningens sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 7 och 8 §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 7 § andra stycket och 8 § andra stycket.
7 § I styrelsens redogörelse enligt 6 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till aktieägarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. ombildningens konsekvenser för aktieägarna,
2. inlösenbeloppet och den metod som har använts för att bestämma det,
3. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen enligt 34 §.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
8 § I styrelsens redogörelse enligt 6 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. ombildningens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, och
3. ombildningens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
Revisorsgranskning
9 § Ombildningsplanen och styrelsens redogörelse ska granskas av en eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Revisorn eller revisorerna ska upprätta ett yttrande över granskningen. Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 6–8 §§.
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida det erbjudna inlösenbeloppet är adekvat. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
2. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av inlösenbeloppet, och
3. i förekommande fall, de särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Revisorsyttrandet ska fogas till ombildningsplanen. Första och andra styckena behöver inte tillämpas om samtliga aktieägare i det bolag som ska ombildas har samtyckt till det.
10 § En revisor som avses i 9 § ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, ska revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, ska granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt 10 § gäller bestämmelserna i 9 kap. 40, 45 och 46 §§.
11 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i det bolag som ska ombildas ska ge varje revisor som utför granskning enligt 9 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De ska också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 9 § mot övriga sådana revisorer.
Informationsmeddelande
12 § Till ombildningsplanen ska fogas ett meddelande med information till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare, eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till bolaget. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas.
Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till ombildningsplanen.
Registrering av ombildningsplanen
13 § Det bolag som ska ombildas ska ge in ombildningsplanen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen ska enligt 27 kap. 3 § kungöras.
Om planen inte kungörs i sin helhet, ska det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Om ombildningsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgift om
1. form, företagsnamn och säte för bolaget,
2. det register där bolaget är registrerat och det nummer som används för identifiering i registret,
3. hur borgenärer och, i förekommande fall, minoritetsaktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas och
4. bolagets adress När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor lämnar enligt 9 §.
Tillhandahållande av ombildningsplanen m.m.
14 § Styrelsen ska hålla ombildningsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 6–8 §§ tillgängliga för aktieägarna och för arbetstagarnas företrädare, eller, om sådana inte finns, för arbetstagarna själva. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av ombildningsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på bolagets webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller, i stället för första stycket andra meningen, 37 §.
15 § De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 12 § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 16 §.
När ombildningsplanen ska underställas bolagsstämman
16 § Ombildningsplanen ska underställas bolagsstämman. Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om ombildningsplanens registrering har kungjorts. Vid stämman ska också beslutas om det innehåll som bolagsordningen ska ha efter ombildningen.
Villkorat beslut om godkännande av ombildningsplanen
17 § Bolagsstämman i ett bolag som ska ombildas får villkora beslutet om att godkänna ombildningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget.
Majoritetskrav
18 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av ombildningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns aktier av olika slag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
19 § När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa ombildningsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att ombildningsplanen verkställs.
Underrättelse behöver inte sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen
20 § Det bolag som ska ombildas ska ansöka om tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av ombildningsplanen med därtill fogade handlingar,
2. en kopia av styrelsens redogörelse,
3. en kopia av, i förekommande fall, revisorsyttrandet,
4. en kopia av eventuella synpunkter som kommit in från bolagets intressenter,
5. en kopia av protokollet från den bolagsstämma som avses i 16 §,
6. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m., och
7. intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 19 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
21 § Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 20 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med bolaget och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
22 § Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 20 § om
1. ombildningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning
2. bestämmelserna i 2 § första stycket förhindrar att bolaget genomför en gränsöverskridande ombildning,
3. ombildningen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i sådant syfte som avses i 2 § andra stycket, eller
4. ombildningen förutsätter ett förfarande enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
Kallelse på bolagets borgenärer
23 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 22 §, ska verket kalla bolagets borgenärer. Verket ska dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Denna dag får infalla tidigast tre månader från registreringen av ombildningsplanen enligt 13 §. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att borgenären, om han eller hon inte motsätter sig ansökan, ska anses ha medgett den.
Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.
När Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av ombildningsplanen
24 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 23 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge bolaget tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i bolaget har sitt säte.
När allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av ombildningsplanen
25 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av ombildningsplan har överlämnats till domstol enligt 24 §, gäller följande.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att ombildningen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. bolaget inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Utfärdande av ombildningsintyg
26 § När det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen enligt 24 eller 25 §, ska Bolagsverket för bolaget utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (ombildningsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av ombildningsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Ombildningsintyget ska tillställas den eller de behöriga myndigheterna i den stat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt registrerade säte.
Registrering av en ombildning av ett dittills svenskt aktiebolag
27 § Inför registreringen av ombildningen ska bolaget ge en kopia av ombildningsplanen till den behöriga myndigheten i den stat där bolaget ska ha sitt säte.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att ombildningen har ägt rum, ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om ombildningen.
Anmälan för registrering vid en ombildning av en dittills utländsk juridisk person
28 § Om en utländsk juridisk person efter ombildning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt ska utgöra ett svenskt aktiebolag, ska styrelsen eller motsvarande förvaltnings- eller ledningsorgan i det bolag som ska ombildas anmäla ombildningen för registrering hos Bolagsverket inom sex månader från den tidpunkt då ombildningsintyget utfärdades. Anmälan ska innehålla uppgift om vilka som har utsetts att vara styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det ombildade bolaget.
Till anmälan ska fogas följande handlingar:
1. en kopia av ombildningsplanen,
2. ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag eller motsvarande oberoende sakkunnig som utsetts av en utländsk behörig myndighet i den stat där det bolag som ska ombildas har sitt hemvist, av vilket det framgår att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för det svenska aktiebolaget.
Bolagsverkets kontroll och registrering vid en ombildning av en dittills utländsk juridisk person
29 § Bolagsverket får, i fall som avses i 28 §, registrera en ombildning endast om
1. Bolagsverket har fått del av ett ombildningsintyg,
2. det bolag som ska ombildas har lämnat de uppgifter och handlingar som avses i 28 §,
3. bolagsordningen är förenlig med denna lag och annan författning,
4. det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i 1 kap. 4 och 5 §§ och
5. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering.
Om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, får ombildningen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det ombildade bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behörig myndighet i den stat där det bolag som ska ombildas har sitt hemvist om registreringen.
Ombildningens rättsverkningar
30 § Vid ombildningen inträder följande rättsverkningar.
1. Det ombildade bolaget får sitt registrerade säte i en annan medlemsstat och får en ändrad rättslig form enligt lagstiftningen i den staten.
2. Bolagets tillgångar och skulder övergår till att vara det ombildade bolagets tillgångar och skulder.
3. Aktieägare i bolaget fortsätter att vara aktieägare i det ombildade bolaget, såvida de inte utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 34 §.
4. Bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande ombildningen får verkan övergår till att vara det ombildade bolagets rättigheter och skyldigheter. De rättsverkningar som avses i första stycket inträder vid den tidpunkt som har fastställts i den medlemsstat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist. Om bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då ombildningen registreras i aktiebolagsregistret enligt 29 §.
Frågan om ombildning faller
31 § Bolagsverket ska förklara att frågan om ombildning har fallit, om
1. ansökan enligt 20 § om tillstånd att verkställa ombildningsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 28 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 28 § eller har vägrat registrering enligt 29 §.
Ogiltighet
32 § Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en ombildningsplan får inte föras enbart under åberopande av att det inlösenbelopp som anges i ombildningsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
33 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av ombildningsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
I fråga om ett beslut att godkänna en ombildningsplan gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av ombildningsplanen enligt 24 eller 25 §.
Aktieägares rätt till inlösen
34 § En aktieägare i ett bolag som ska ombildas har rätt att få sina aktier inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i ombildningsplanen, om aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna ombildningsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkän-
nande av ombildningsplanen anmäla detta till bolaget. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i ombildningsplanen enligt 5 §. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då ombildningen fick verkan enligt 30 §.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
35 § Om det inlösenbelopp som anges i ombildningsplanen inte är adekvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 34 § rätt till ytterligare ersättning.
En aktieägare som vill ha ersättning enligt första stycket får väcka talan mot bolaget. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Borgenärers rätt att väcka talan i Sverige under två år från det att ombildningen fått verkan.
36 § Den som har en fordran på ett svenskt aktiebolag som ombildats enligt detta kapitel får, om fordringen har uppkommit före dagen för kungörelse av uppgift om registrering av ombildningsplanen enligt 15 § första stycket, väcka talan mot det ombildade bolaget vid rätten i den ort där styrelsen hade sitt säte före ombildningen.
Om talan inte väcks inom två år från den tidpunkt då ombildningen fick verkan i den medlemsstat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist, är rätten att väcka talan med stöd av första stycket förlorad.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
37 § I stället för det som anges i 14 § första stycket andra meningen, ska i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ombildningsplanen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webb-
plats under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
29 kap.
2 §24
En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra stycket samt 10 kap. 18 § andra stycket denna lag samt 4 kap.3 och 6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lekmannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga
Första och andra styckena gäller även den revisor eller oberoende sakkunnig som utför granskning i samband med ett gränsöverskridande förfarande enligt 23 kap., 24 kap. eller 24 a kap.
31 kap.
2 §25
Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,
2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,
2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 §, 24 kap. 22 §
eller 24 a kap. 20 §,
24 Senaste lydelse 2019:1249. 25 Senaste lydelse 2020:613.
3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,
3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 §, 24 kap. 29 § eller 24 a kap.
32 § att förklara att frågan om
fusion, delning eller ombildning har fallit,
4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,
4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §, 24 kap.
48 § eller 24 a kap. 26 §,
4 a. beslut om betalningsskyldighet enligt 23 kap. 21 a § andra stycket, 24 kap. 22 a § andra stycket eller 24 a kap. 21 § andra stycket,
5. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,
6. beslut enligt 27 kap. 6 § eller 6 a § att avregistrera en företrädare, en postadress eller en e-postadress,
7. beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,
8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §. Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av ett företagsnamn enligt 27 kap. 2 § överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
dels att 16 kap. 20 §, 48 § och 23 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 16 kap. 48 § och 23 kap. 4 § ska
upphöra att gälla,
dels att nuvarande 16 kap. 13, 14, 18, 24, 30, 32, 33, 37, 38, 39, 41,
42, 43, 44, 45, 47 och 51 §§ och 23 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 16 kap. 30 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tio nya paragrafer, 16 kap. 20, 30 a,
30 b, 33 a, 33 b, 36 a, 39 a och 41 a–41 c §§ av följande lydelse,
dels att det närmast före de nya 16 kap. 30 a och 36 a §§ ska införas
rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
13 §
Fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar.
Fusionsplanen ska även läggas fram för godkännande av stämman i den övertagande föreningen, om minst fem procent av de röstberättigade i den föreningen begär det. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att en uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 19 kap. 5 §.
En stämma som avses i första stycket får hållas tidigast en månad efter det att uppgiften om registreringen av fusionsplanen har kungjorts.
Denna paragraf gäller inte vid en fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.
Om fusionen föranleder ändringar i stadgarna, ska dessa beslutas senast vid den stämma där fusionsplanen godkänns.
14 §
Om en fråga om godkännande av en fusionsplan ska läggas fram på en föreningsstämma enligt 13 §, ska kallelsen till stämman innehålla information om det huvudsakliga innehållet i fusionsplanen.
Styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgänglig för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en månad före den stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen har sitt säte.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de personer enligt första stycket som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de personer enligt andra stycket som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
18 §
Den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 12 §, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska bifogas ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen, 1. en kopia av fusionsplanen
med därtill fogade handlingar,
2. intyg från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att föreningarnas kända borgenärer har underrättats enligt 17 § och, i ett sådant fall som avses i 12 § andra stycket, att samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen, och
3. en kopia av protokollen från de föreningsstämmor som avses i 13 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Ansökan ska avvisas om sökanden inte gör det.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
20 §
Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 18 § uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med de fusionerande föreningarna och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
24 §
Styrelsen för den övertagande föreningen ska anmäla fusionen för registrering i föreningsregistret. Vid kombination ska styrelsen för registrering även anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Anmälan ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd att verkställa fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft.
Bestämmelserna i 45 § andra stycket ska tillämpas om
1. någon av de föreningar som deltar i fusionen, eller något annat företag som genom fusion har gått upp i någon av dessa föreningar tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom tre år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom fyra år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. någon av föreningarna fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Tillämpliga bestämmelser Innebörden i en gränsöverskridande fusion
30 §
En svensk ekonomisk förening får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person (utländsk förening) med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha en sådan hemvist om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
I fråga om en gränsöverskridande fusion gäller
1 § om vad en fusion innebär, 3 § om fusion när en överlåtande förening har gått i likvidation,
4 § om särskilda rättighetshavares ställning,
31 och 32 §§ om fusionsplan, 33 § om styrelsernas redogörelser,
8 § om kompletterande information,
10, 11 och 34–36 §§ om revisorsgranskning, varvid det som sägs i 10 och 11 §§ om 9 § i stället ska avse 34 §,
12 § första stycket och 37 och 38 §§ om registrering av fusionsplanen,
13 § om när fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman,
14 § andra stycket och 39 § om tillhandahållande av fusionsplanen,
15 och 16 §§ om föreningsstämmans prövning,
40 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
17 § om underrättelse till kända borgenärer,
18–20 och 41 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
21 § om kallelse på föreningarnas borgenärer,
22 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
23 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
42 § om utfärdande av fusionsintyg,
43–46 §§ om registrering, 25 och 47 §§ om fusionens rättsverkningar,
26 § om när frågan om fusion faller, varvid det som sägs om 24 § i stället ska avse 44 §,
27 § om en medlems rätt att säga upp sitt medlemskap,
48 § om särskilt bokslut
Tillämpliga bestämmelser
30 a §
För en gränsöverskridande fusion gäller följande allmänna bestämmelser om fusion i detta kapitel
– 1 § om vad en fusion innebär,
– 3 § om fusion när en överlåtande förening har gått i likvidation,
– 4 § om särskilda rättighetshavares ställning, och
– 30 b § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion.
För en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet,
– 31 och 32 §§ om fusionsplan, – 33–33 b §§ om styrelseredogörelser,
– 8 § om kompletterande information,
– 10, 11 och 34–36 §§ om revisorsgranskning, varvid det som sägs i 10 och 11 §§ om 9 § i stället ska avse 34 §,
– 36 a § om informationsmeddelande,
– 12 § första stycket och 37 och 38 §§ om registrering av fusionsplanen,
– 13 § om när fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman,
– 39 och 39 a §§ om tillhandahållande av fusionsplanen m.m.,
– 15 och 16 §§ om föreningsstämmans prövning,
– 40 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen,
– 17 § om underrättelse till kända borgenärer,
– 18–20, 41 och 41 a §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 21 och 41 b §§ om kallelse på föreningarnas borgenärer,
– 22 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 41 c § om när allmän domstol ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 42 § om utfärdande av fusionsintyg,
– 43–46 §§ om registrering, – 25 och 47 §§ om fusionens rättsverkningar,
– 26 § om när frågan om fusion faller, varvid det som sägs om 24 § i stället ska avse 44 §, och
– 27 § om en medlems rätt att säga upp sitt medlemskap.
30 b §
En ekonomisk förening får inte delta i en gränsöverskridande fusion, om den är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 17 kap. 11 och 16 §§.
En ekonomisk förening får inte heller delta i en gränsöverskridande fusion, om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
32 §26
En fusionsplan enligt 31 § ska innehålla uppgifter om
1. de fusionerande föreningarnas form, företagsnamn och säte,
2. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,
2. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontantersättning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och förekommande värdepapper i den övertagande föreningen,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor som andelar och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,
6. från vilken tidpunkt som de fusionerande föreningarnas transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,
7. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av särskilda rättigheter i den överlåtande föreningen ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för innehavarna,
8. arvode och andra särskilda förmåner som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare,
9. stadgarna för den övertagande föreningen,
26 Senaste lydelse 2018:1692
10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och
10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen,
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för att fastställa villkoren för fusionen.
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för att fastställa villkoren för fusionen,
och
12. rätten till uppsägning av medlemskap enligt 27 §.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla en
uppgift om hur arbetstagarna del-
tar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla upp-
gifter om
1. De säkerheter som föreningarnas borgenärer erbjuds, och
2. hur arbetstagarna deltar i
den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om den övertagande föreningens form, företagsnamn och säte.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om den övertagande föreningens form, företagsnamn och säte.
Uppgift ska också lämnas om stiftelseurkund eller motsvarande handlingar för bildande av den övertagande föreningen.
33 §
Styrelsen i var och en av de föreningar som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. I redogörelsen ska det också
anges vilka rättsliga och ekono-
Styrelsen i var och en av de föreningar som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Redogörelsen ska särskilt be-
skriva fusionens konsekvenser för
miska aspekter som beaktades när villkoren för fusionen bestämdes. Redogörelsen ska även innehålla
uppgifter om fusionens sannolika konsekvenser för medlem-
mar, borgenärer och anställda. Om styrelsen i skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska det bifogas till redogörelsen.
föreningens framtida verksamhet
samt innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 33 a och 33 b §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 33 a § andra stycket och 33 b § andra stycket.
33 a §
I styrelsens redogörelse enligt 33 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till medlemmarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. fusionens konsekvenser för medlemmarna, och
3. hur medlemmarna ska förfara för att utöva sin rätt till uppsägning enligt 27 §.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga medlemmar i föreningen samtycker till det.
33 b §
I styrelsens redogörelse enligt 33 § ska det ingå ett särskilt avsnitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för föreningens verksamhet, och
3. fusionens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i föreningens styrelse.
Informationsmeddelande
36 a §
Till fusionsplanen ska fogas ett meddelande med information till den fusionerade föreningens medlemmar, borgenärer och arbetstagarföreträdare eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva om att de får lämna synpunkter på planen till de fusionerande föreningarna. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den föreningsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen, eller, om fusionsplanen i en övertagande förening enligt 13 § andra stycket inte underställs föreningsstämman i den föreningen, femte arbetsdagen före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
37 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 12 § att lämna in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska skyldigheten fullgöras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är bifogade planen är skrivna på något annat språk än svenska, ska sökanden lämna in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländska behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte lämnas in.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är bifogade planen är skrivna på något annat språk än svenska, ska ingivaren även lämna in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländska behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte lämnas in.
38 §27
I anmälan om registrering enligt 37 § ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för var och en av de fusionerande föreningarna,
2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och i förekommande fall medlemmar ska gå till väga för att utöva sina rättigheter samt de adresser där det kostnadsfritt finns tillgång till fullständig information om detta
förfarande, och
3. hur borgenärer och i förekommande fall medlemmar ska gå till väga för att utöva sina rättigheter samt de adresser där det kostnadsfritt finns tillgång till fullständig information om dessa
förfaranden, och
4. föreningarnas adresser. När registreringen kungörs enligt 19 kap. 5 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i första stycket 1–3.
I 31 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett enligt 34 eller 35 §.
27 Senaste lydelse 2018:1692.
39 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 33 § tillgängliga för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar, innehavare av förlagsandelar, arbetstagarorganisa-
tioner som företräder arbetstagare hos föreningen och arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna
ska hållas tillgängliga hos före-
ningen på den ort där styrelsen ska ha sitt säte under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas.
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 33 § tillgängliga för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar samt för arbetsta-
garnas företrädare eller, om sådana inte finns, arbetstagarna själva.
Handlingarna ska, under minst sex
veckor före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på föreningens webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation.
Om fusionsplanen enligt 13 § första stycket inte behöver underställas föreningsstämman i den övertagande föreningen, gäller i stället att handlingarna ska hållas tillgängliga under minst sex veckor före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
39 a §
De synpunkter som har lämnats med anledning av informationsmeddelandet enligt 36 a §
ska tillhandahållas medlemmarna på den föreningsstämma som avses i 13 §.
41 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 18 § göras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska ansökan göras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 18 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av revisorsyttrandet eller, i förekommande fall, den rapport som en oberoende sakkunnig enligt 35 § första stycket har upprättat,
3. en kopia av eventuella synpunkter som föreningens intressenter har lämnat, och
4. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
41 a §
Vid Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd till verkställande av en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som anges i 19–21 och 41 §§, andra stycket samt 41 b §.
Bolagsverket ska avslå ansökan, om
1. bestämmelserna i 30 b § första stycket förhindrar att en eller flera av de svenska föreningarna deltar i en gränsöverskridande fusion,
2. fusionen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 30 b § andra stycket, eller
3. fusionen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
41 b §
Den dag som avses i 21 § andra stycket första meningen får anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen enligt 12 §.
41 c §
Vid en gränsöverskridande fusion gäller följande, om Bolagsverket med stöd av 22 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en fusionsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att fusionen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. de föreningar som deltar i fusionen inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
42 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket för varje svensk förening som deltar i fusionen utfärda ett intyg om att den del av fusionsförfarandet som regleras av svensk lag har genomförts på föreskrivet sätt.
Intyget ska utfärdas sedan
1. ett beslut om tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 22 eller 23 § har fått laga kraft, och
2. den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen i övrigt har fullgjort det som krävs enligt denna lag
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det
finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 22 eller 41 c §, för varje
svensk förening som deltar i fusionen utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (fusionsintyg). Ett
sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot föreningsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Ett intyg får inte utfärdas om det har väckts en talan mot föreningsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte slutligt har avgjorts.
Beslut om utfärdande av fusionsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater.
43 §
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i en annan stat än Sverige, ska en svensk förening som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen lämna in det fusionsintyg som avses i 42 §, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, till den behöriga myndigheten i den staten. Intyget ska lämnas in inom
sex månader från den tidpunkt då det utfärdades.
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i en annan stat än Sverige, ska en svensk förening som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in en kopia av fusionsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in
inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har genomförts, ska Bolagsverket i föreningsregistret föra in en uppgift om att den eller de svenska överlåtande föreningar som har deltagit i fusionen har upplösts.
44 §
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i föreningsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i den övertagande föreningen inom sex månader från den tidpunkt då ett intyg enligt 42 § utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i föreningsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i den övertagande föreningen inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
45 §
Bolagsverket får registrera fusionen enligt 44 § endast om
1. verket har utfärdat ett intyg
enligt 42 § för varje svensk före-
ning som deltar i fusionen
1. verket har utfärdat ett fu-
sionsintyg för varje svensk före-
ning som deltar i fusionen,
2. de utländska föreningar som
deltar i fusionen har gett in motsvarande intyg från behöriga myndigheter i de stater där de är registrerade, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, och
2. verket har fått del av ett fu-
sionsintyg för varje utländsk förening som deltar i fusionen,
3. det inte heller i övrigt finns
något hinder mot registrering av fusionen
3. de utländska föreningar som
deltar i fusionen har gett in en kopia av fusionsplanen, och
4. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen.
47 §
Vid en gränsöverskridande fusion uppkommer de rättsverkningar som avses i 25 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där den övertagande föreningen har sin hemvist. Om den övertagande föreningen har sin hemvist i Sverige, uppkommer rättsverkningarna vid registreringen av fusionen i föreningsregistret enligt 44 §.
Utöver 25 § första stycket gäller att de fusionerande föreningarnas rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden, och som finns vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan, överförs till den övertagande föreningen.
Utöver 25 § första stycket gäller att de fusionerande föreningarnas rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden, och som finns vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan, övergår till den övertagande föreningen.
51 §
Vid en fusion enligt 49 eller 50 § ska de bestämmelser som anges i 30 § tillämpas, dock med följande avvikelser.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 32 § första stycket 2, 3
och 5.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 32 § första stycket 2, 3, 5
och 12.
2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 10, 11 och 34–36 §§ och om föreningsstämmans prövning av fusionsplanen i 13 § första stycket ska inte tillämpas.
3. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller 29 § i stället för 25 § första stycket 1–4. Det som sägs om en överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 49 eller 50 § gälla bolaget. Det som sägs om en överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 49 eller 50 § gälla bolaget.
23 kap.
1 §28
Bolagsverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om verket har
1. prövat en ansökan enligt 6 kap. 16 § om att kalla till föreningsstämma,
2. prövat en ansökan enligt 7 kap. 16 § om att utse en ersättare för en styrelseledamot,
3. prövat en ansökan enligt 8 kap. 9, 10, 29, 30 eller 31 § om att utse eller entlediga en revisor,
4. beslutat enligt 8 kap. 17 § första stycket att en förening ska ha en revisor som är auktoriserad eller godkänd revisor eller utsett en viss revisor enligt 8 kap. 17 § andra stycket,
5. prövat en ansökan enligt 9 kap. 2 eller 3 § om att utse en särskild granskare,
6. prövat ett tillståndsärende enligt 7 kap. 8, 30 eller 38 §, 8 kap. 11, 14 eller 22 §, 15 kap. 1 § 2 eller 16 kap. 18 §,
7. förklarat enligt 16 kap. 26 § att en fusion har fallit,
8. vägrat att utfärda ett intyg enligt 16 kap. 42 §,
28 Senaste lydelse 2018:1692.
8 a. beslutat om betalningsskyldighet enligt 16 kap. 20 § andra stycket,
9. tagit bort en förening ur föreningsregistret enligt 18 kap. 8 §, 10. skrivit av en anmälan om registrering enligt 19 kap. 3 § eller vägrat registrering av något annat än ett företagsnamn,
11. avregistrerat någon enligt 19 kap. 9 §, eller 12. förelagt eller dömt ut vite enligt 22 kap. 3 §. Ett överklagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
dels att 10 kap. 25 a § och 12 kap. 18 § ska upphöra att gälla,
dels att nuvarande 10 kap. 25 b § ska betecknas 10 kap. 25 a §,
dels att 10 kap. 1, 19, 20, 22, 25, 25 a och 26 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap.
1, 13, 14 och 16 §§ och den nya 10 kap. 25 a ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tolv nya paragrafer, 10 kap. 30 a–30 l §§ av
följande lydelse, och närmast före 10 kap. 26 §, 30 a och 30 g §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att det närmast före 10 kap. 26 § ska införas en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
1 §29
För bankaktiebolag gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.
I fråga om bankaktiebolag ska det som föreskrivs om Bolagsverket i följande bestämmelser i stället gälla Finansinspektionen:
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
och
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a §aktiebolagslagen.
2. 23 kap. 21 a och 45 a § aktiebolagslagen,
3. 24 kap. 22 a och 45 § aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap.21 och 22 §§aktiebolagslagen.
29 Senaste lydelse 2014:557.
19 §30
Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 23 kap.19–21, 22–24 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället tillämpas 20– 22 §§ detta kapitel. I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 23 kap. 19–21, 22–24 och 45 §§, 45 a § första
stycket samt 45 b och 45 c §§ aktie-
bolagslagen (2005:551). I stället tillämpas 20–22 §§ detta kapitel. I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
20 §31
När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av bolagsordningen enligt 3 kap. 3 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
30 Senaste lydelse 2009:711. 31 Senaste lydelse 2013:455.
22 §32
En ansökan enligt 20 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,
4. bolagens borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 21 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
25 §33
Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller vad som sägs i denna paragraf.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det
32 Senaste lydelse 2009:711. 33 Senaste lydelse 2013:455.
att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 21 och 22 §§ i tillämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
25 a §
I stället för föreskrifterna i 23 kap. 52 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 52 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 20–22 §§.
I stället för föreskrifterna i 23 kap. 56 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 56 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 20–22 §§.
Inhemsk delning
26 §34
När ett bankaktiebolag deltar i en delning tillämpas 27–30 §§.
När ett bankaktiebolag deltar i en inhemsk delning tillämpas 27–30 §§.
34 Senaste lydelse 2005:932.
Ett bankaktiebolag får inte genom delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd eller registrering till ett bolag som inte har tillstånd eller inte har registrerats.
Ett bankaktiebolag får inte genom inhemsk delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd eller registrering till ett bolag som inte har tillstånd eller inte har registrerats.
Gränsöverskridande delning
30 a §
När ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande delning tillämpas inte 24 kap. 21– 26 och 44 §§ samt 45 § första stycket, 46 och 47 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället tillämpas 30 b–30 d §§ detta kapitel.
30 b §
När delningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om delningsplanen har registrerats enligt 24 kap. 16 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att delningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
30 c §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en delningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
30 d §
En ansökan enligt 30 b § ska avslås om
1. delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:759) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som
ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid partiell delning eller delning genom separation, revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
5. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 30 c § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
6. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 kap. 45 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
30 e §
Om ett övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt denna lag, gäller ut-
över vad som föreskrivs i 24 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) att Bolagsverket får registrera det övertagande bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
30 f §
I stället för föreskrifterna i 24 kap. 58 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 kap. 58 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa delningsplanen enligt 30 b– 30 d §§.
Ombildning
30 g §
När ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande ombildning gäller inte 24 a kap. 19 , 20 och 23 – 25 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället gäller 30 h– 30 j §§ i detta kapitel.
30 h §
När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om ombildningsplanen har registrerats enligt 24 a kap. 13 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att ombildningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
30 i §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en ombildningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
30 j §
En ansökan enligt 30 h § ska avslås om
1. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 30 i § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att ombildningen inte kan anses förenlig
med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
2. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 a kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
30 k §
Om en utländsk juridisk person efter ombildning ska utgöra ett svenskt aktiebolag som ska bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt denna lag gäller, utöver det som föreskrivs i 24 a kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551) , att Bolagsverket får registrera bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
30 l §
I stället för föreskrifterna i 24 a kap. 33 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket och 24 a kap. 33 § första stycket aktiebolagslagen gäller att talan inte får väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa ombildningsplanen enligt 30 h–30 j §§.
11 kap.
1 §35
Det som enligt 10 kap. gäller för bankaktiebolag ska även gälla för kreditmarknadsbolag utom bestämmelserna om fusion i 18 §, om likvidation i 31–34 §§ och om företagsnamn i 35 och 36 §§.
Bestämmelserna om fusion i 10 kap. 19–25 b §§ gäller bara vid fusion mellan ett kreditmarknadsbolag och ett annat bolag och bara om en bank inte är övertagande bolag. Ärenden som avser tillstånd enligt 20, 25 eller 40 § prövas av Finansinspektionen.
Bestämmelserna om fusion i 10 kap. 19–25 b §§ gäller bara vid fusion mellan ett kreditmarknadsbolag och ett annat bolag och bara om en bank inte är övertagande bolag. Ärenden som avser tillstånd enligt 20, 25, 30 b, 30 h eller 40 § prövas av Finansinspektionen.
12 kap.
1 §36
För kreditmarknadsföreningar gäller föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
Det som föreskrivs om Bolagsverket i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar ska, i fråga om kreditmarknadsföreningar, i stället gälla Finansinspektionen.
Det som föreskrivs om Bolagsverket i 16 kap. 20 och
41 a §§ lagen om ekonomiska
föreningar ska, i fråga om kreditmarknadsföreningar, i stället gälla Finansinspektionen.
13 §37
Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället tillämpas 14–16 §§ i detta kapitel. När
Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§,
41 a § första stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar. I stället
35 Senaste lydelse 2018:1680. 36 Senaste lydelse 2018:725. 37 Senaste lydelse 2018:725.
fusionen avser en kreditmarknadsförening och ett helägt dotteraktiebolag gäller 14–16 §§ i tillämpliga delar. Det som föreskrivs där om överlåtande förening ska i stället avse dotteraktiebolaget.
tillämpas 14–16 §§ i detta kapitel. När fusionen avser en kreditmarknadsförening och ett helägt dotteraktiebolag gäller 14–16 §§ i tillämpliga delar. Det som föreskrivs där om överlåtande förening ska i stället avse dotteraktiebolaget.
14 §38
När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar, ska såväl den eller de överlåtande föreningarna som den övertagande föreningen ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska föreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av stadgarna enligt 3 kap. 3 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och senast två år efter det att registreringen av planen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått
laga kraft och som har meddelats
med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
38 Senaste lydelse 2018:725.
16 §39
Finansinspektionen ska avslå en ansökan enligt 14 §, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. föreningarnas borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 15 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen besluta att tillståndsfrågan ska vila under högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
39 Senaste lydelse 2009:711.
1.4. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)
dels att 11 kap. 38 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före nuvarande 11 kap. 38 § ska utgå,
dels att nuvarande 11 kap. 39 § ska betecknas 11 kap. 38 §, nuva-
rande 11 kap. 40 § ska betecknas 11 kap. 39 § och nuvarande 11 kap. 41–44 §§ ska betecknas 11 kap. 40–43 §§,
dels att 11 kap. 1, 32, 33, 35 och 37 §§, 12 kap. 81, 82, 84 och 86 §§
och 13 kap. 32, 33 och 35 §§ samt de nya 11 kap. 38, 39 och 44 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 11 kap. 39 § ska sättas närmast före
den nya 11 kap. 38 §, rubriken närmast före 11 kap. 40 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 39 §, rubriken närmast före 11 kap. 41 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 40 §, rubriken närmast före 11 kap. 42 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 41 §, rubriken närmast före 11 kap. 43 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 42 § och rubriken närmast före 11 kap. 44 § ska sättas närmast före den nya 11 kap. 43 §, och
dels att det ska införas elva nya paragrafer, 11 kap. 44 a–44 k §§,
och närmast före 11 kap. 44 f § och den nya 11 kap. 39 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
1 §40
För försäkringsaktiebolag gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.
I fråga om försäkringsaktiebolag ska det som anges om Bolagsverket i följande bestämmelser i stället gälla Finansinspektionen:
40 Senaste lydelse 2014:552.
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
och
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a och 45 a §§aktiebolagslagen
3. 24 kap. 22 a och 45 §§ aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap. 21 och 22 §§ aktiebolagslagen .
Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för försäkringsaktiebolag.
32 §
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 23 kap.19–21, 22–24 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 33–35 §§ detta kapitel. I 37 § finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 23 kap. 19–21, 22–24 och 45 §§, 45 a §
första stycket samt 45 b och 45 c §§
aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 33–35 §§ detta kapitel. I 37 § finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
33 §41
När fusionsplanen gäller i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen
41 Senaste lydelse 2013:456.
(2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
35 §
En ansökan enligt 33 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,
4. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 34 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas och andra borgenärers intressen, eller
5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
37 §42
Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått
laga kraft. Bolagsverket ska efter
en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
38 §
I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 52 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande för ett försäkringsaktiebolag.
I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 56 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande för ett försäkringsaktiebolag.
Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 52 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att
Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 56 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att
42 Senaste lydelse 2020:400.
Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Inhemsk delning
39 §43
Ett försäkringsaktiebolag får inte genom delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd till ett bolag som inte har ett sådant tillstånd.
När ett försäkringsaktiebolag genomför en inhemsk delning tillämpas 40–43 §§.
Ett försäkringsaktiebolag får inte genom inhemsk delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd till ett bolag som inte har ett sådant tillstånd.
Gränsöverskridande delning
44 §
I stället för 24 kap. 26 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att allmän domstol ska avslå en ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen om
1. det inte av Finansinspektionens yttrande framgår att
a) försäkringsaktiebolagets försäkringstagare och andra borgenärer har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 42 § 1, eller
b) de deltagande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen kan anses för-
När ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande delning tillämpas inte 24 kap. 21– 26 och 44 §§ samt 45 § första stycket, 46 och 47 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället tillämpas 44 a–44 e §§ detta kapitel.
43 Senaste lydelse 2013:456.
enlig med försäkringstagares och andra fordringsägares intressen, och
2. det inte visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar.
Att någon av försäkringsaktiebolagets borgenärer motsätter sig ansökan innebär inte att ansökan ska avslås, om Finansinspektionens yttrande ger grund för att tillstånd ska ges.
Om domstolen anser det nödvändigt får den begära att Finansinspektionen kompletterar sitt yttrande.
44 a §
När delningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om delningsplanen har registrerats enligt 24 kap. 16 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att delningsplanen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har
meddelats med anledning av sådana ansökningar.
44 b §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en delningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
44 c §
En ansökan enligt 44 a § ska avslås om
1. delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:759) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid partiell delning eller delning genom separation, revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
5. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 44 b § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
6. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 kap. 45 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
44 d §
Om ett övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska bedriva försäkringsrörelse enligt denna lag får Bolagsverket, utöver det som föreskrivs i 24 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) , registrera det övertagande bolaget endast om Finansinspektionen ge-
nom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
44 e §
I stället för föreskrifterna i 24 kap. 58 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 kap. 58 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa delningsplanen enligt 44 a–44 c §§.
Ombildning
44 f §
När ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande ombildning gäller inte 24 a kap. 19 , 20 och 23 – 25 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället gäller 44 g–44 j §§ i detta kapitel.
44 g §
När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om om-
bildningsplanen har registrerats enligt 24 a kap. 13 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att ombildningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
44 h §
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en ombildningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
44 i §
En ansökan enligt 44 g § ska avslås om
1. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 44 h § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att ombildningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
2. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 24 a kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
44 j §
Om en utländsk juridisk person efter ombildning ska utgöra ett svenskt aktiebolag som ska bedriva försäkringsrörelse enligt denna lag gäller, utöver det som föreskrivs i 24 a kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551) , att Bolagsverket får registrera bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
44 k §
I stället för föreskrifterna i 24 a kap. 33 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 a kap. 33 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa ombildningsplanen enligt 44 g–44 i §§.
12 kap.
81 §44
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§, 41 a § första
stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen
om ekonomiska föreningar tilllämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
82 §45
När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om eko-
44 Senaste lydelse 2020:400. 45 Senaste lydelse 2013:456.
nomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och
fått laga kraft.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
84 §
En ansökan enligt 82 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 83 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas eller andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
86 §46
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
13 kap.
32 §47
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§, 41 a §
första stycket samt 41 b och 41 c §§
lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i
46 Senaste lydelse 2020:400. 47 Senaste lydelse 2020:400.
tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33– 35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
33 §48
När fusionsplanen gäller i samtliga föreningar, ska såväl den eller de överlåtande försäkringsföreningarna som den övertagande försäkringsföreningen ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsföreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 8 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bo-
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om be-
48 Senaste lydelse 2018:731.
lagsverket om beslut som har fått
laga kraft och som har meddelats
med anledning av sådana ansökningar.
slut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
35 §
En ansökan enligt 33 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 34 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen förklara att ärendet ska vila under en viss tid som inte får överstiga sex månader.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs att 10 kap.1, 2, 10, 11, 13, 15, 40, 41, 43, 45, 61, 62 och 64 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
1 §
För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver aktiebolagslagen.
Vid tillämpningen av 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 § andra stycket och 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen ska det som sägs om Bolagsverket avse Finansinspektionen.
Vid tillämpningen av
1. 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 §
andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a § och 45 a §§aktiebolagslagen,
3. 24 kap. 22 a och 45 §§ aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap. 21 och 22 §§ aktiebolagslagen ,
ska det som sägs om Bolagsverket avse Finansinspektionen.
2 §49
Följande bestämmelser i 11 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag:
– 4–6 §§ om bolagsstämma, – 7, 7 a och 8–11 §§ om bolagets ledning, – 12 och 13 §§ om revision, – 14 och 15 §§ om vissa penninglån och emissioner i livförsäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst,
49 Senaste lydelse 2020:994.
– 16–19 §§ om värdeöverföringar från och överskottshantering i livförsäkringsaktiebolag,
– 20 och 21 §§ om ombildning till livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst,
– 22–29 §§ om minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden och reservfonden,
– 30 § om lån m.m. till närstående, – 38 § och 39 §§ om särskilt
bokslut och ogiltighet vid fusion,
– 38 § om ogiltighet vid fusion,
– 40–44 §§ om delning, – 39–43 §§ om inhemsk delning,
– 44–44 e §§ om gränsöver-
skridande delning
– 44 f–44 k §§ om gränsöverskridande ombildning
– 46 och 47 §§ om likvidation, och – 51 § om skadestånd. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag och livförsäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag.
10 §
Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag tillämpas 11– 13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap.19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551).
Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag tillämpas 11– 13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap. 19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§, 45 a § första
stycket samt 45 b och 45 c §§
11 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det
att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått
laga kraft och som har meddelats
med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
13 §
En ansökan enligt 11 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 12 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Vid fusion genom kombination ska en ansökan också avslås om revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551)
inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
15 §50
Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om en ansökan. Finansin-
spektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
40 §51
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1–16, 20, 24–40,
41 a § andra stycket och 42–51 §§
lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som
50 Senaste lydelse 2020:402. 51 Senaste lydelse 2020:402.
om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
41 §52
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om ansökningar enligt
första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga
kraft.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
43 §
En ansökan enligt 41 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 42 § eller de fusioner-
52 Senaste lydelse 2020:402.
ande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
45 §53
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatte-
verket om en ansökan. Finansin-
spektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
53 Senaste lydelse 2020:402.
61 §54
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62– 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62– 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§,
41 a § första stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
62 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga föreningar. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska föreningarna också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande
54 Senaste lydelse 2020:402.
fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
64 §
En ansökan enligt 62 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 63 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när en ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
dels att rubriken till lagen ska ha följande lydelse,
dels att 1–8, 10, 27 och 32 §§ ska ha följande lydelse, och
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 29 a, 31 a och 44 a §§,
och närmast före 44 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
Lag om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
m.m.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Denna lag innehåller bestämmelser om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande del-
ningar och gränsöverskridande ombildningar.
Arbetstagarnas medverkan kan fastställas enligt överenskommelse mellan de deltagande företagen och en för arbetstagarna enligt denna lag utsedd förhandlingsdelegation eller, om någon överenskommelse inte träffats, enligt bestämmelserna i 30–40 §§.
2 §
Denna lag gäller i företag som deltar i eller etableras genom
1. en gränsöverskridande fusion, om arbetstagarna i något av
de deltagande företagen omfattas av bestämmelser om medverkan, eller
Denna lag gäller i företag som deltar i eller etableras genom
1. en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning
eller gränsöverskridande ombildning om
– arbetstagarna i något av de deltagande företagen omfattas av bestämmelser om medverkan, eller
– det genomsnittliga antalet arbetstagare i något av de företag som deltar i det gränsöverskridande förfarandet under de sex månaderna närmast före offentliggörandet av planen för förfarandet uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive företags hemviststat utlöser rätt till medverkan, eller
2. en inhemsk fusion som sker inom tre år från det att en gränsöverskridande fusion registrerats, om företag enligt 1 ingår i det övertagande företaget och arbetstagarnas medverkan sedan tidigare regleras enligt denna lag.
2. en inhemsk fusion eller del-
ning som sker inom fyra år från
det att en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande del-
ning eller gränsöverskridande ombildning registrerats, om före-
tag enligt 1 ingår i det övertagande företaget och arbetstagarnas medverkan sedan tidigare regleras enligt denna lag.
Lagen gäller dock inte om fusionen resulterar i att ett europabolag eller ett europakooperativ bildas.
Lagen gäller dock inte om fusionen eller ombildningen resulterar i att ett europabolag eller ett europakooperativ bildas.
Om förhandlingsdelegationen fattar ett beslut enligt 22 § första stycket eller avstår från att fatta beslut enligt 30 § 2 b gäller därefter inte lagen i det övertagande företaget.
3 §
Bestämmelserna i 5–9 och 19 §§ om förhandlingsdelegationen, i 20–29 §§ om förhandlingsförfarandet, i 30–34 och 36– 40 §§ om vad som gäller om avtal inte träffas samt i 41 § om kostnader gäller när det övertagande
Bestämmelserna i 5–9 och 19 §§ om förhandlingsdelegationen, i 20–29 §§ om förhandlingsförfarandet, i 30–34 och 36– 40 §§ om vad som gäller om avtal inte träffas samt i 41 § om kostnader gäller när det övertagande
företaget ska ha eller har sitt säte i Sverige.
eller ombildade företaget ska ha
eller har sitt säte i Sverige.
Bestämmelserna i 10–18 och 35 §§ om fördelning av platser och om hur ledamöter för arbetstagare i Sverige utses gäller oavsett var det övertagande företaget ska ha eller har sitt säte.
Bestämmelserna i 10–18 och 35 §§ om fördelning av platser och om hur ledamöter för arbetstagare i Sverige utses gäller oavsett var det övertagande eller
ombildade företaget ska ha eller
har sitt säte.
4 §55
I denna lag avses med
– delning: en sådan uppdelning av ett aktiebolag som avses i 24 kap. aktiebolagslagen (2005:551) ,
– fusion: en sammanslagning av två eller flera företag som innebär att ett företag övertar ett eller flera andra företags tillgångar och skulder och att det eller de sistnämnda företagen upplöses utan likvidation,
– företag: ett sådant företag som avses i artikel 119.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i den ursprungliga lydelsen,
– gränsöverskridande delning: en delning genom vilket ett företag delas upp på två eller flera företag med hemvist i olika stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
– gränsöverskridande fusion: en fusion mellan företag i olika stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
– gränsöverskridande ombildning: en sådan ombildning som avses i 24 a kap. aktiebolagslagen ,
– EES-stater: staterna i Europeiska unionen samt de övriga stater som omfattas av EES-avtalet,
– övertagande företag: det företag som blir resultatet av en fusion, – deltagande företag: de företag som direkt deltar i en fusion,
55 Senaste lydelse 2018:1474.
– dotterföretag: ett företag som ett annat företag utövar ett bestämmande inflytande över i enlighet med 13–16 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd,
– berörda dotterföretag eller berörda filialer: dotterföretag eller filialer till ett deltagande företag som föreslås bli dotterföretag eller filialer till ett övertagande företag, och
– medverkan: det arbetstagarinflytande som utövas genom rätten att
a) välja eller på annat sätt utse några av ledamöterna i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan, eller
b) föreslå eller avvisa några eller alla ledamöter i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan.
5 §
De deltagande företagen ska så snart som möjligt, sedan fusionsplanen offentliggjorts, vidta nödvändiga åtgärder för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska kunna inrättas.
De deltagande företagen ska så snart som möjligt, sedan fusionsplanen, delningsplanen eller
ombildningsplanen har offentlig-
gjorts, vidta nödvändiga åtgärder för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska kunna inrättas.
De deltagande företagen ska lämna uppgift om namnen på de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna samt uppgift om antalet anställda i dessa. De ska även lämna uppgift om namnen på övriga dotterföretag och filialer i EES-staterna. Informationen ska lämnas till arbetstagarnas representanter i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna.
Om företagen avser att utan föregående förhandlingar tillämpa bestämmelserna i 32–40 §§ ska den information som avses i andra stycket även innehålla en upplysning om denna avsikt.
6 §
En förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska inrättas i enlighet med bestämmelserna i 7–19 §§. Ledamöter till förhandlingsdelegationen ska väljas eller utses inom tio veckor från det att de deltagande företagen fullgjort sina skyldigheter enligt 5 §.
Förhandlingsdelegationen företräder arbetstagarna i de del-
Förhandlingsdelegationen företräder arbetstagarna i de del-
tagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i förhandlingar med de deltagande företagen om ett avtal om medverkan i det övertagande företaget. Förhandlingsdelegationen kan också ha de uppgifter som framgår av 33–37 §§.
tagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i förhandlingar med de deltagande företagen om ett avtal om medverkan i det övertagande
eller ombildade företaget. För-
handlingsdelegationen kan också ha de uppgifter som framgår av 33–37 §§.
7 §
Arbetstagarna i de deltagande
företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i varje EES–stat ska tilldelas en ordinarie plats i förhandlingsdelegationen för varje hel eller påbörjad tiondel som de tillsammans utgör av samtliga arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i samtliga EES-stater.
Vid en gränsöverskridande fusion ska arbetstagarna i de del-
tagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i varje EES–stat tilldelas en ordinarie plats i förhandlingsdelegationen för varje hel eller påbörjad tiondel som de tillsammans utgör av samtliga arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i samtliga EESstater.
8 §
Arbetstagarna i de olika EES-
staterna ska tilldelas extraplatser i förhandlingsdelegationen, om det behövs för att minst en representant ska kunna utses för arbetstagarna i varje deltagande företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
Vid en gränsöverskridande fusion ska arbetstagarna i de
olika EES-staterna tilldelas extraplatser i förhandlingsdelegationen, om det behövs för att minst en representant ska kunna utses för arbetstagarna i varje deltagande företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
De extraplatser som tilldelas arbetstagarna enligt första stycket får dock inte överstiga 20 procent av de platser som sammanlagt tilldelats arbetstagarna enligt 7 §. Om hela behovet av extraplatser med hänsyn till detta inte kan täckas, ska de tillgängliga platserna
tilldelas arbetstagarna i deltagande företag i olika EES-stater i fallande ordning efter antalet arbetstagare i de företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
Tilldelningen av extraplatser får inte medföra att någon arbetstagare blir representerad av mer än en ledamot.
10 §
De ordinarie platser i för-
handlingsdelegationen som tilldelats arbetstagare i Sverige, ska fördelas mellan arbetstagarna i de deltagande företagen i Sverige i fallande ordning efter antalet arbetstagare i företagen. Arbetstagarna i varje företag tilldelas högst en plats per företag.
Vid en gränsöverskridande fusion ska de ordinarie platser i för-
handlingsdelegationen som tilldelats arbetstagare i Sverige fördelas mellan arbetstagarna i de deltagande företagen i Sverige i fallande ordning efter antalet arbetstagare i företagen. Arbetstagarna i varje företag tilldelas högst en plats per företag.
Om det efter fördelningen återstår ordinarie platser att fördela, fördelas dessa mellan arbetstagarna i berörda dotterföretag och berörda filialer i fallande ordning efter antalet arbetstagare i respektive dotterföretag eller filial.
Arbetstagarna i varje dotterföretag eller filial tilldelas högst en plats per företag respektive filial.
Om det därefter återstår ordinarie platser att fördela, fördelas dessa mellan arbetstagarna i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna med en plats vardera i fallande ordning efter antalet arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen eller berörda filialerna. Fördelningen upprepas till dess inga ordinarie platser återstår att fördela.
27 §
För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs samma majoritet som anges i 26 §.
För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs
vid gränsöverskridande fusioner
samma majoritet som anges i 26 §.
För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar att minst två tredjedelar av ledamöterna röstar för detta.
29 a §
Vid en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning ska det bolag som bildas i ett avtal om arbetstagarinflytande föreskriva åtminstone samma nivå av arbetstagarinflytande som den som finns i det överlåtande bolaget eller bolaget före ombildningen.
31 a §
Efter en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning ska arbetstagarna ha rätt till medverkan i samma omfattning som före delningen eller ombildningen
32 §
Arbetstagarnas rätt att välja, utse, föreslå eller avvisa ett antal ledamöter i det övertagande före-
tagets styrelse ska motsvara den
högsta andel som gällde i något organ i något av de deltagande företagen före registreringen.
Arbetstagarnas rätt att välja, utse, föreslå eller avvisa ett antal ledamöter i ett övertagande eller
ombildat företags styrelse ska mot-
svara den högsta andel som gällde i något organ i något av de deltagande företagen före registreringen.
När bestämmelserna i 32–40 §§ ska tillämpas enligt 30 § 1 eller 2 har arbetstagarna rätt att välja eller på annat sätt utse en tredjedel av antalet ledamöter i styrelsen, om de enligt första stycket skulle
ha rätt till en större andel ledamöter. Om en tredjedel inte utgör ett helt tal ska arbetstagarna ha rätt till det antal ledamöter som motsvarar närmast högre tal.
Missbruk av förfarandet
44 a §
Reglerna om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar får inte tillämpas i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande.
Om väsentliga förändringar i ett bolag som har registrerats genom en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning, dess dotterbolag eller filialer inträffar inom ett år från det att bolaget har registrerats och är sådana att arbetstagarna skulle ha fått ett mer omfattande inflytande om förändringarna gjorts före registreringen av bolaget, ska förändringarna anses gjorda i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande, om inte bolaget visar andra skäl för förändringarna.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.7. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att det i lagen ska införas en ny paragraf, 31 kap. 25 a §, och närmast före 31 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 kap.
Gränsöverskridande associationsrättsliga förfaranden
25 a §
Sekretess gäller för uppgift som har tagits in i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett i ett gränsöverskridande förfarande enligt 23, 24 eller 24 a kap. aktiebolagslagen (2005:551) eller 16 kap. lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar, om
1. uppgiften inte är allmänt känd och avser affärs- eller driftförhållande i det eller de företag som yttrandet gäller,
2. företaget har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla uppgiften,
3. det kan antas att företaget lider skada om uppgiften röjs, och
4. företaget har begärt att uppgiften hemlighålls.
Sekretess enligt första stycket gäller inte för uppgifter som ingår i ett myndighets- eller domstolsbeslut.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Om en näringsverksamhet går över från en arbetsgivare till en annan och det då avtalas att ansvaret för en pensionsutfästelse ska flyttas över på efterträdaren, ska samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordran. Tillsynsmyndigheten får medge att samtycke inte behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något samtycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619).
Om det i lag eller någon annan författning har meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av en borgenärs rätt vid fusion, gäller dessa i stället för första stycket. En innehavare av en pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap.19, 22 och 32 §§ samt 24 kap.21 och 24 §§aktiebolagslagen (2005:551) eller enligt 16 kap.17 och 21 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ett ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § eller minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen och i ett ärende om minskning av reservfonden enligt 15 kap. 1 § 2 lagen om ekonomiska föreningar.
Om det i lag eller någon annan författning har meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av en borgenärs rätt vid fusion, gäller dessa i stället för första stycket. En innehavare av en pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap. 19, 22 och 32 §§, 24 kap. 21 och 24 §§ samt 24 a kap.
19 och 23 §§ aktiebolagslagen
(2005:551) eller enligt 16 kap.17 och 21 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ett ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § eller minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen och i ett ärende om minskning av reservfonden
enligt 15 kap. 1 § 2 lagen om ekonomiska föreningar.
Har ansvaret för en pensionsutfästelse överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 4 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
4 §
När resolutionsåtgärder vidtas ska aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden inte tilllämpas i de delar som motsvarar
– artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– avdelning II, kapitel -I, II
och IV i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2121 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, och
– artiklarna 10, 19.1, 29.1-29.3, 31.2 första stycket, 33–36 och 40–42 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra
skyddsåtgärderna likvärdiga, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.
Denna lag träder i kraft den 31 januari 2023.
1.10. Förslag till förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (2005:559)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagsförordningen (2005:559)
dels att 1 kap. 32 a § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 32, 33, 35 a, 38 och 39 §§, 3 kap. 1–4 §§ och 4 kap.
1, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 1 kap. 41 a–41 e §§,
2 kap. 19 § och 4 kap. 1 a och 1 b §§, och närmast före de nya 1 kap. 41 b och 41 e §§ samt 2 kap. 19 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
32 §56
Till en ansökan enligt 23 kap. 20 § aktiebolagslagen (2005:551) ska det fogas en försäkran på heder och samvete från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att fusionen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer och att prövning av fusionen inte pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
I 23 kap. 20 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
I 23 kap. 20 och 45 §§aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
Om det vid en gränsöverskridande fusion inte har upprättats någon redogörelse enligt 23 kap. 39 § aktiebolagslagen eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 23 kap. 39 a eller 39 b § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder och samvete från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs
56 Senaste lydelse 2008:610.
dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
33 §
Om allmän domstol har beslutat om att lämna tillstånd till verkställande av fusionsplan enligt 23 kap. 24 § aktiebolagslagen (2005:551), skall domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen
skall en kopia av domstolens
beslut fogas.
Om allmän domstol har beslutat om att lämna tillstånd till verkställande av fusionsplan enligt 23 kap. 24 § eller 45 c § aktiebolagslagen (2005:551), ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska fogas en kopia av domstolens beslut.
35 a §57
Vid en anmälan för registrering enligt 23 kap. 48 § aktiebolagslagen (2005:551) ska följande handlingar ges in:
Till en anmälan för registre-
ring enligt 23 kap. 48 § aktiebolagslagen (2005:551) ska fogas
kopior av de fusionsplaner som har godkänts av de utländska bolagens stämmor.
1. fusionsintyg för de ut-
ländska bolag som deltar i fusionen från de behöriga myndigheterna i de stater där bolagen är registrerade,
2. kopior av de fusionsplaner som har godkänts av de utländska bolagens stämmor.
I fråga om det bolag som bildas genom fusionen ska anmälan innehålla de uppgifter som anges i 35 § första och andra styckena.
Till anmälan enligt första stycket ska vidare fogas
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
57 Senaste lydelse 2008:24.
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner har löpt ut och att 32– 40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner inte är tillämplig på bolaget.
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig på bolaget.
38 §58
Till en ansökan enligt 24 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) ska fogas en försäkran på heder och samvete från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att delningen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer och att prövning av delningen inte pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
I 24 kap. 22 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
I 24 kap. 22 och 44 §§ aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
Om det vid en gränsöverskridande delning inte har upprättats någon redogörelse enligt 24 kap. 35 § aktiebolagslagen eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 24 kap. 36 eller 37 § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder
58 Senaste lydelse 2008:610.
och samvete från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
39 §
Om allmän domstol har fattat ett beslut om att lämna tillstånd till verkställande av delningsplan enligt 24 kap. 26 § aktiebolagslagen (2005:551), skall domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen skall en kopia av domstolens beslut fogas.
Om allmän domstol har be-
slutat om tillstånd att verkställa en delningsplan enligt 24 kap. 26 § eller 47 §
(2005:551), ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska fogas en kopia av domstolens beslut.
41 a §
Till en anmälan för registrering enligt 24 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) ska följande handlingar fogas.
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan
vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig på bolaget.
I fråga om bolag som bildas genom delningen tillämpas 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra och tredje styckena samma paragraf. Till anmälan ska vidare fogas sådana handlingar som avses i 35 § andra stycket.
I 24 kap. 50 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till anmälan.
Ombildning av aktiebolag
41 b §
I 24 a kap. 20 § aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om vilka handlingar som ska fogas till en ansökan om tillstånd att verkställa en ombildningsplan.
Om det vid en gränsöverskridande ombildning inte har upprättats någon redogörelse enligt 24 a kap. 6 § aktiebolagslagen eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 24 kap. 7 eller 8 § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder och samvete från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
41 c §
Om allmän domstol har beslutat om tillstånd att verkställa en ombildningsplan enligt 24 a kap. 25 § aktiebolagslagen (2005:551) , ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska fogas en kopia av domstolens beslut.
41 d §
Till en anmälan för registrering enligt 24 a kap. 28 § aktiebolagslagen (2005:551) ska följande handlingar fogas.
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig på bolaget.
I fråga om bolaget efter ombildning tillämpas 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra och tredje styckena samma paragraf. Till anmälan ska vidare fogas
1. en försäkran på heder och samvete att uppgifterna i anmälan om val av styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör och firmatecknare, om särskild delgivningsmottagare och om hur bolagets firma tecknas stämmer överens med de beslut som bolaget har fattat,
2. en försäkran på heder och samvete att de personer som har utsetts till styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare, revisorer, revisorssuppleanter, lekmannarevisorer och suppleanter för lekmannarevisorer har åtagit sig uppdragen.
I 24 a kap. 28 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till anmälan.
Gemensamma bestämmelser för gränsöverskridande förfaranden
41 e §
Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan, delningsplan eller ombildningsplan som avser ett gränsöverskridande förfarande enligt 23 kap. , 24 kap. eller 24 a kap. aktiebolagslagen (2005:551) ska Bolagsverket hämta in upplysningar från Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket. Bo-
lagsverket får även begära upplysningar från andra myndigheter eller hämta in yttranden från myndigheter eller enskilda.
På begäran av Bolagsverket ska en myndighet, utan hinder av sekretess, tillhandahålla verket sådana uppgifter som myndigheten har och som kan antas vara av betydelse vid verkets prövning enligt första stycket. Detta gäller dock inte om sekretess gäller för uppgiften enligt 18 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Bolagsverket får vid en prövning enligt första stycket även samråda med de myndigheter som handlägger frågan om fusion, frågan om bildandet av övertagande bolag eller frågan om bolaget efter ombildning i den eller de övriga stater som berörs av det gränsöverskridande förfarandet.
2 kap.
Registrering av ett gränsöverskridande förfarande
19 §
Vid registrering enligt 23 kap. 47 eller 48 §, 24 kap. 49 eller 50 § samt 24 a kap. 27 eller 28 § aktiebolagslagen (2005:551) ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om bolagets namn, organisationsnummer samt rättsliga form före och efter det gräns-
överskridande förfarandet. I registret ska också anges arten av det gränsöverskridande förfarande som har föranlett registreringen.
3 kap.
1 §59
I ärenden som rör registrering enligt denna förordning ska avgifter för registrering och, i förekommande fall, dess kungörande samt för handläggning och prövning betalas med följande belopp:
1. vid en anmälan för registrering av ett nybildat aktiebolag, 2 200 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 900 kronor,
2. vid en anmälan av en ändring av ett företagsnamn eller av ett särskilt företagsnamn eller av ett företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, 1 500 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 300 kronor,
3. vid en anmälan för registrering av en fusionsplan enligt 23 kap. 14, 30 eller 42 § aktiebolagslagen (2005:551), eller en delningsplan enligt 24 kap. 16 § samma lag, 900 kronor,
3. vid en anmälan för registrering av en fusionsplan enligt 23 kap. 14, 30 eller 42 § aktiebolagslagen (2005:551), en delningsplan enligt 24 kap. 16 §
eller 40 § samma lag eller en ombildningsplan enligt 24 a kap. 13 § samma lag, 900 kronor,
4. vid en anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen, eller om delning enligt 24 kap. 27 § samma lag, 1 100 kronor,
4. vid en anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen, om delning enligt 24 kap. 27 § eller 50 § samma lag
eller om ombildning enligt 24 a kap. 28 § samma lag, 1 100 kronor,
5. vid en anmälan enligt 25 kap. 8 § aktiebolagslagen om att bolagsstämman har beslutat om likvidation, 1 100 kronor,
6. vid en anmälan enligt 25 kap. 45 § tredje stycket aktiebolagslagen om att bolagsstämman har beslutat att likvidationen ska upphöra, 500 kronor,
59 Senaste lydelse 2018:2063.
7. vid en anmälan om ändring av styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör, hur firman tecknas, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare, revisor, revisorssuppleant, lekmannarevisor eller suppleant för lekmannarevisor, 1 000 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor,
8. vid en annan registreringsanmälan, 1 000 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 800 kronor.
2 §60
Om en anmälan enligt 1 § samtidigt omfattar registrering eller registrering av ändring av fler än ett företagsnamn, särskilt företagsnamn eller företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, ska en avgift enligt 1 § 2 betalas för varje sådant företagsnamn.
Om en anmälan enligt 1 § 3 avser registrering av en fusionsplan med fler än ett överlåtande bolag eller en delningsplan med fler än ett övertagande bolag, ska även en avgift om 500 kronor betalas för varje tillkommande bolag.
Om det begärs att en registrering avfattas på något annat språk än svenska, ska en avgift om 500 kronor betalas för varje sådant språk.
Bolagsverket får meddela föreskrifter om avgifter för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) på ett annat språk än svenska.
Bolagsverket får meddela föreskrifter om avgifter för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551), ett delningsintyg en-
ligt 24 kap. 48 § eller ett ombildningsintyg enligt 24 a kap. 26 § samma lag på ett annat språk än
svenska.
60 Senaste lydelse 2018:1831.
3 §61
Avgift ska inte betalas för registrering av
1. ändrad postadress,
2. eget utträde från uppdrag som revisor, revisorssuppleant, lekmannarevisor eller suppleant för lekmannarevisor,
3. beslut om vinstutdelning enligt 18 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551),
4. förhållanden som en likvidator ska anmäla, såvida inte något annat följer av 1 § 6,
5. en underrättelse från domstol, eller
6. en underrättelse från en behörig utländsk myndighet enligt 23 kap. 47 § aktiebolagslagen.
6. en underrättelse från en behörig utländsk myndighet enligt 23 kap. 47 §, 24 kap. 49 § eller
24 a kap. 27 §aktiebolagslagen.
4 §62
För handläggning och prövning av ansökan enligt aktiebolagslagen (2005:551) ska, i de fall som anges i 1–9, avgifter betalas med följande belopp:
1. undantag från bosättningskravet (8 kap. 9, 30 och 37 §§), 475 kronor,
2. undantag från kravet att anlita auktoriserad revisor (9 kap. 15 §), 685 kronor,
3. tillstånd till minskning av aktiekapitalet (20 kap. 23 eller 33 §), den bundna överkursfonden eller reservfonden (20 kap. 35 §) eller till vinstutdelning efter beslut om minskning av aktiekapitalet (20 kap. 30 §), 1 500 kronor,
4. tillstånd till verkställande
av en fusionsplan (23 kap. 20, 33
eller 45 §) eller delningsplan (24 kap. 22 §), 900 kronor,
4. tillstånd att verkställa en fusionsplan (23 kap. 20, 33 eller 45 §), delningsplan (24 kap. 22 §
eller 44 §) eller ombildningsplan (24 a kap. 20 §), 900 kronor,
5. likvidation enligt 25 kap. 11 §, 500 kronor,
6. tillstånd att inte lämna uppgift om bolagets företagsnamn på webbplatser (28 kap. 5 §), 1 500 kronor,
7. ärende om att en tillgång av obetydligt värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden (25 kap. 42 eller 44 §), 740 kronor,
61 Senaste lydelse 2015:679. 62 Senaste lydelse 2020:995.
8. ersättare för styrelseledamot (8 kap. 16 §), 1 400 kronor,
9. förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier (22 kap. 8 §), 740 kronor.
Om en ansökan enligt första stycket 4 avser en fusion med fler än ett överlåtande bolag eller en delning med fler än ett övertagande bolag, ska även en avgift om 500 kronor betalas för varje tillkommande bolag.
4 kap.
1 §63
Av förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse framgår att 1 kap. 32 §, 32
a § första stycket, 33 och 37 §§
inte gäller för kreditmarknadsbolag samt att 1 kap. 32 §, 32 a §
första stycket, 33 och 37 §§, 2 kap.
och 3 kap. 1–6 och 7 a §§ inte gäller för bankaktiebolag. I sam-
ma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av bankaktiebolag.
Av förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse framgår
– att 1 kap. 32 § första och andra stycket, 33 och 37 §§, 38 § första och andra styckena, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § inte
gäller för kreditmarknadsbolag
och
– att 1 kap. 32 § första och andra styckena, 33 och 37 §§, 38 § första och andra styckena, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § samt 2 kap. och 3 kap. 1–6
och 7 a §§ inte gäller för bankaktiebolag.
Av försäkringsrörelseförordningen (2011:257) framgår att 1 kap. 3 § tredje stycket, 2 kap. och 3 kap. inte gäller för försäkringsaktiebolag, att 2 kap. och 3 kap. inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag samt att 1 kap. 32 §, 32 a § första stycket, 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett försäkringsaktiebolag. I samma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av
I samma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av bankaktiebolag.
63 Senaste lydelse 2019:817.
försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag.
Av förordningen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag framgår att 1 kap. 3 § tredje stycket inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag samt att 1 kap. 32 §, 32 a § första stycket, 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett tjänste- pensionsaktiebolag. Förordning ( 2019:817 ).
1 a §
Av försäkringsrörelseförordningen (2011:257) framgår
– att 1 kap. 3 § tredje stycket, 2 kap. och 3 kap. inte gäller för försäkringsaktiebolag,
– att 2 kap. och 3 kap. inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag,
– att 1 kap. 32 § första och andra styckena samt 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett försäkringsaktiebolag,
– att 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § inte gäller vid gränsöverskridande delning av ett försäkringsaktiebolag, och
– att 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § inte gäller vid gränsöverskridande ombildning av ett försäkringsaktiebolag.
I samma förordning finns ytterligare bestämmelser om registrering m.m. av försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag.
1 b §
Av förordningen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag framgår
– att 1 kap. 3 § tredje stycket inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag,
– att 1 kap. 32 § första och andra styckena, 33 och 37 §§ inte gäller vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag,
– att 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § inte gäller vid gränsöverskridande delning av ett tjänstepensionsaktiebolag, och
– att 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § inte gäller vid gränsöverskridande ombildning av ett tjänstepensionsaktiebolag.
5 §64
Bolagsverket ska genast underrätta bolaget när verket fattar något av följande beslut:
1. beslut i tillståndsärenden enligt 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § samt 24 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551),
1. beslut i tillståndsärenden enligt 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 §, 24 kap. 22 § samt
24 a kap. 20 § aktiebolagslagen
(2005:551),
2. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 §, eller 24 kap. 29 § samma lag att förklara att frågan om fusion
eller delning har fallit,
2. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 §, 24 kap. 29 § eller 24 a kap.
31 § samma lag att förklara att
frågan om fusion, delning eller
ombildning har fallit,
3. beslut enligt 27 kap. 2 § samma lag att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
4. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 § samma lag, och
64 Senaste lydelse 2014:545.
5. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 § samma lag.
6 §65
Bolagsverket ska underrätta den domstol som handlägger ett ärende om tillstånd att verkställa beslut om minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden eller reservfonden, beslut om vinstutdelning eller beslut om fusion eller delning om
Bolagsverket ska underrätta den domstol som handlägger ett ärende om tillstånd att verkställa beslut om minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden eller reservfonden, beslut om vinstutdelning eller beslut om fusion, delning eller om-
bildning om
1. ett interimistiskt beslut som en annan domstol har meddelat i ett pågående mål om talan mot ett bolagsstämmobeslut, och
2. en dom som har fått laga kraft och som innebär att ett bolagsstämmobeslut har upphävts eller ändrats.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
65 Senaste lydelse 2020:995.
1.11. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2018:759) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2018:759) om ekonomiska föreningar
dels att 2 kap. 15 § ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 13, 16 och 18 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 18 a § och 3 kap.
24 §, och en ny rubrik närmast före den nya 3 kap. 24 § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
13 §
En ansökan enligt 16 kap. 18 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska innehålla en försäkran på heder och samvete från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att fusionen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer och att prövning av fusionen inte pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
Om fusionsplanen har godkänts av fullmäktige, ska ansökan också innehålla en försäkran på heder och samvete att underrättelser enligt 6 kap. 46 § lagen om ekonomiska föreningar har lämnats.
I 16 kap. 18 § lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om handlingar som ska bifogas till ansökan.
I 16 kap. 18 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om handlingar som ska bifogas till ansökan.
Om det vid en gränsöverskridande fusion inte har upprättats någon redogörelse enligt 16 kap. 33 § lagen om ekonomiska föreningar eller redogörelsen har getts en begränsad avfattning enligt 16 kap. 33 a eller 33 b § samma lag, ska det till ansökan fogas en försäkran på heder och samvete
från styrelsen eller den verkställande direktören om skälen för detta. Detta behövs dock inte om skälen framgår av handlingarna i övrigt.
16 §
Om en domstol har beslutat att lämna tillstånd till att verkställa en fusionsplan enligt 16 kap. 23 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska det bifogas en kopia av domstolens beslut.
Om en domstol har beslutat att lämna tillstånd till att verkställa en fusionsplan enligt 16 kap. 23 §
eller 41 c § lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar, ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska det bifogas en kopia av domstolens beslut.
18 §
Till en anmälan för registrering enligt 16 kap. 44 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det bifogas
Till en anmälan för registrering enligt 16 kap. 44 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det fogas kopior av de
fusionsplaner som har godkänts av de utländska företagens stämmor.
1. fusionsintyg för de utländska företag som deltar i fusionen från de behöriga myndigheterna i de stater där företagen är registrerade, och
2. kopior av de fusionsplaner som har godkänts av de utländska företagens stämmor.
Till anmälan ska det också bifogas
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om ar-
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om ar-
betstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
betstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner har löpt ut och att 32–40 §§ i den lagen ska tillämpas, eller
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
m.m. har löpt ut och att 32–40 §§ i
den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner inte är tillämplig.
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. inte är tillämplig.
I fråga om en förening som bildas genom fusionen ska anmälan innehålla de uppgifter som anges i 17 §.
18 a §
Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 16 kap. 41 a § andra stycket 2 lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska Bolagsverket hämta in upplysningar från Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket. Bolagsverket får även begära upplysningar från andra myndigheter eller hämta in yttranden från myndigheter eller enskilda.
På begäran av Bolagsverket ska en myndighet, utan hinder av sekretess, tillhandahålla verket sådana uppgifter som myndigheten har och som kan antas vara av betydelse vid verkets prövning enligt första stycket. Detta gäller dock inte om sekretess gäller för uppgiften enligt 18 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Bolagsverket får vid en prövning enligt första stycket även samråda med de myndigheter som handlägger frågan om fusion i den eller de övriga stater som berörs av fusionen.
3 kap.
Registrering av en gränsöverskridande fusion
24 §
Vid registrering enligt 16 kap. 43 eller 44 § lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska Bolagsverket i föreningsregistret föra in uppgift om föreningens namn, organisationsnummer samt rättsliga form före och efter fusionen. I registret ska också anges att registreringen är föranledd av en gränsöverskridande fusion.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
1.12. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 2 a §§ samt 4 kap. 29 och 33 § förordningen (2004:739) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §66
För registrering av bankaktiebolag och kreditmarknadsbolag gäller också aktiebolagsförordningen (2005:559) med undantag för
1. 1 kap. 32 §, 32 a § första
stycket, 33 och 37 §§, 2 kap. och
3 kap. 1–6 och 7 a §§ i fråga om bankaktiebolag, och
1. 1 kap. 32 § första och andra
stycket, 33 och 37 §§, 38 § första och andra stycket, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § samt
2 kap. och 3 kap. 1–6 och 7 a §§ i fråga om bankaktiebolag, och
2. 1 kap. 32 §, 32 a § första
stycket, 33 och 37 §§ i fråga om
kreditmarknadsbolag.
2. 1 kap. 32 § första och andra
stycket, 33 och 37 §§, 38 § första och andra stycket, 39 §, 41 b § första stycket och 41 c § i fråga om
kreditmarknadsbolag.
Vid tillämpning av 1 kap.
32 a § andra stycket aktiebolags-
förordningen ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Vid tillämpning av 1 kap.
41 e §aktiebolagsförordningen ska
det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
66 Senaste lydelse 2020:678.
2 a §67
För registrering av medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar gäller också förordningen (2018:759) om ekonomiska föreningar med undantag för
1. 2 kap. 13 §, 15 § första stycket och 16 §, 3 kap. och 4 kap. i fråga om medlemsbanker, och
1. 2 kap. 13 § första – tredje
styckena och 16 §, 3 kap. och 4 kap.
i fråga om medlemsbanker, och
2. 2 kap. 13 §, 15 § första
stycket och 16 § i fråga om kredit-
marknadsföreningar.
2. 2 kap. 13 § första – tredje
styckena och 16 § i fråga om kre-
ditmarknadsföreningar.
Vid tillämpning av 2 kap. 15 §
andra stycket förordningen om
ekonomiska föreningar ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Vid tillämpning av 2 kap. 18 a § förordningen om ekonomiska föreningar ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
4 kap.
29 §68
För registrering, kungörande, handläggning och prövning av ärenden enligt denna förordning ska en avgift betalas.
Avgifterna ska betalas med följande belopp:
1. vid anmälan för registrering av nybildad bank, 2 200 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 900 kronor,
2. vid anmälan av ändring av företagsnamn eller av särskilt företagsnamn eller av företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, 1 100 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 900 kronor,
3. vid anmälan enligt 25 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551), 6 kap. 5 § första stycket sparbankslagen (1987:619) eller 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar att bolags-, sparbanks- eller föreningsstämma beslutat om likvidation, 800 kronor,
4. vid anmälan enligt 25 kap. 45 § tredje stycket aktiebolagslagen, 6 kap. 17 § tredje stycket sparbankslagen eller 17 kap. 43 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar, 480 kronor,
67 Senaste lydelse 2020:678. 68 Senaste lydelse 2020:678.
5. vid anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen eller 7 kap. 7 § första stycket sparbankslageneller om delning enligt 24 kap. 27 § aktiebolagslagen, 1 000 kronor, och
5. vid anmälan om fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen eller 7 kap. 7 § första stycket sparbankslagen, anmä-
lan om delning enligt 24 kap. 27 eller 50 § eller anmälan om ombildning enligt 24 a kap. 28 § ak-
tiebolagslagen, 1 000 kronor, och
6. vid annan anmälan till bankregistret, 900 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor.
33 §69
Bolagsverket får meddela föreskrifter om avgifter för
1. sådant utlämnande av uppgifter och handlingar som sker i elektronisk form, och
2. att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 16 kap. 42 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar på annat språk än svenska.
2. att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 16 kap. 42 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ett delningsintyg
enligt 24 kap. 48 § aktiebolagslagen eller ett ombildningsintyg enligt 24 a kap. 26 § samma lag på
annat språk än svenska.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
69 Senaste lydelse 2020:678.
1.13. Förslag till förordning om ändring i försäkringsrörelseförordningen (2011:257)
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelseförordningen (2011:257)
dels att 2 kap. 17 § ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 15 §, 4 kap. 21, 37 och 40 §§ samt 7 kap. 2 § ska ha
följande lydelse,
dels att rubriken närmast efter 2 kap. 14 § ska lyda ”Fusion, del-
ning och ombildning”,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 15 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
15 §
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 32 §, 32 a § första stycket,33 och 37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 16 och
17 §§.
Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 32 §
första och andra styckena, 33 och
37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 16 §.
Vid en gränsöverskridande delning av ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § aktiebolagsförordningen .
Vid en gränsöverskridande ombildning av ett försäkringsaktiebolag gäller inte 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § aktiebolagsförordningen .
Vid tillämpning av 1 kap. 41 e § aktiebolagsförordningen ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
15 a §
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening ska, vid tillämpning av 2 kap. 18 a § förordningen ( 2018:759 ) om ekonomiska föreningar, det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
4 kap.
21 §70
Om en fråga om minskning av aktiekapitalet har fallit enligt 20 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551), ska detta antecknas i försäkringsregistret av Bolagsverket.
Följande beslut ska antecknas i försäkringsregistret när de har fått laga kraft:
1. beslut att förklara att en fråga om fusion har fallit enligt 23 kap. 27 eller 35 § aktiebolagslagen,
2. beslut att förklara att en fråga om delning har fallit enligt 24 kap. 29 § aktiebolagslagen,
och
2. beslut att förklara att en fråga om delning har fallit enligt 24 kap. 29 § aktiebolagslagen,
3. beslut att förklara att en
fråga om beståndsöverlåtelse har fallit enligt 14 kap. 6 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 11 kap. 5 § andra stycket lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
3. beslut att förklara att en fråga om ombildning har fallit enligt 24 a kap. 31 § aktiebolagslagen , och
4. beslut att förklara att en
fråga om beståndsöverlåtelse har fallit enligt 14 kap. 6 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 11 kap. 5 § andra stycket lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
70 Senaste lydelse 2019:820.
37 §71
En avgift för registrering ska betalas med följande belopp:
1. vid anmälan för registrering av ett nybildat försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag, 2 200 kronor eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 1 900 kronor,
2. vid anmälan av en ändring av företagsnamn eller särskilt företagsnamn eller av företagsnamn i dess lydelse på främmande språk, 1 100 kronor eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 900 kronor,
3. vid anmälan om en bolags- eller föreningsstämmas beslut om likvidation enligt 25 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, 800 kronor,
4. vid anmälan om att likvidationen ska upphöra och val av styrelse enligt 25 kap. 45 § tredje stycket aktiebolagslagen eller 17 kap. 43 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar, 480 kronor,
5. vid anmälan om en fusion enligt 23 kap. 25 eller 48 § aktiebolagslagen eller 16 kap. 24 eller 44 § lagen om ekonomiska föreningar, 1 000 kronor,
6. vid anmälan om en delning enligt 24 kap. 27 § aktiebolagslagen, 1 000 kronor, och
6. vid anmälan om en delning enligt 24 kap. 27 eller 50 §aktiebolagslagen, 1 000 kronor,
7. vid annan anmälan till för-
säkringsregistret eller då en anteckning i registret annars ska göras, 900 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor.
7. vid anmälan om en ombildning enligt 24 a kap. 28 § aktiebolagslagen , 1 000 kr, och
8. vid annan anmälan till för-
säkringsregistret eller då en anteckning i registret annars ska göras, 900 kronor, eller, om en sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk underskrift, 700 kronor.
71 Senaste lydelse 2019:820.
40 §
Bolagsverket fastställer avgifter
1. för sådant utlämnande av uppgifter och handlingar som sker på medium för automatiserad behandling, och
2. för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) på annat språk än svenska.
2. för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551), ett
delningsintyg enligt 24 kap. 48 § eller ett ombildningsintyg enligt 24 a kap. 26 § samma lag på annat
språk än svenska.
7 kap.
2 §72
Finansinspektionen får i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) meddela föreskrifter om – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Finansinspektionen får meddela föreskrifter om verkställigheten av försäkringsrörelselagen i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser.
Finansinspektionen får meddela föreskrifter om verkställigheten av försäkringsrörelselagen i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser, däribland
om vilka uppgifter en ansökan eller anmälan enligt försäkringsrörelselagen ska innehålla samt vilka handlingar som samtidigt ska ges in till Finansinspektionen.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
72 Senaste lydelse 2020:663.
1.14. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2019:809) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2019:809) om tjänstepensionsföretag
dels att 2 kap. 18 § ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 16 § och 5 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 16 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
16 §
Vid fusion med ett försäk-
ringsaktiebolag gäller inte 1 kap.
32 §, 32 a § första stycket,33 och 37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 17 och
18 §§.
Vid fusion med ett tjänstepen-
sionsaktiebolag gäller inte 1 kap.
32 § första och andra styckena, 33 och 37 §§aktiebolagsförordningen (2005:559). I stället gäller 17 §.
Vid gränsöverskridande delning av ett tjänstepensionsaktiebolag gäller inte 1 kap. 38 § första och andra styckena och 39 § aktiebolagsförordningen .
Vid gränsöverskridande ombildning av ett tjänstepensionsaktiebolag gäller inte 1 kap. 41 b § första stycket och 41 c § aktiebolagsförordningen .
Vid tillämpning av 1 kap. 41 e § aktiebolagsförordningen ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
16 a §
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening gäller inte 2 kap. 13 § första – tredje styckena och 16 § förordningen ( 2018:759 ) om ekonomiska föreningar.
Vid tillämpning av 2 kap. 18 a § förordningen ( 2018:759 ) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
5 kap.
4 §73
Finansinspektionen får i fråga om lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag meddela föreskrifter om
1. hur information ska lämnas enligt 4 kap. 2 och 3 §§,
2. hur information om styrdokument för ersättningar ska offentliggöras enligt 9 kap. 6 §,
3. hur upplysningar ska lämnas enligt 14 kap. 5 §, och
4. hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 16 kap. 23, 27 och 33 §§.
Finansinspektionen får även meddela föreskrifter inom andra områden som rör verkställigheten av lagen om tjänstepensionsföretag i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser.
Finansinspektionen får även meddela föreskrifter inom andra områden som rör verkställigheten av lagen om tjänstepensionsföretag i den utsträckning som denna förordning inte innehåller sådana bestämmelser, där-
ibland om vilka uppgifter en ansökan eller anmälan enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska innehålla samt vilka handlingar som samtidigt ska ges in till Finansinspektionen.
73 Senaste lydelse 2020:409.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
1.15. Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
Härigenom föreskrivs att bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ska ha följande lydelse.
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2023.
Bilaga
1
Verksamheten består i Särskilda begränsningar i sekretessen
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
164. utredning och tillståndsgivning hos Bolagsverket i fråga om tillstånd att verkställa fusionsplan, delningsplan och ombildningsplan vid ett gränsöverskridande förfarande enligt 23–24 a kap. aktiebolagslagen (2005:551).
sekretessen gäller inte beslut i ärenden
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
1 Senaste lydelse 2021:9.
2. Inledning
2.1. Utredningens uppdrag och arbete
Regeringen beslutade den 5 december 2019 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor kring bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU. Till särskild utredare förordnades samma dag justitierådet Sten Andersson.
Utredaren ska föreslå de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till ett nytt EU-direktiv. Genom det nya EU-direktivet harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser om när ett aktiebolag fusioneras, delas eller ombildas över nationsgränserna inom EU.1
Enligt kommittédirektiven (se bilaga 1) ingår det i utredningsuppdraget att analysera det nya EU-direktivet och bedöma vilka ändringar som behövs i aktiebolagslagen (2005:551) och i svensk rätt i övrigt. Utgångspunkter för utredarens arbete ska vara att förslagen ska innefatta ett starkt skydd för aktieägare, borgenärer och arbetstagare och motverka ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter. De lösningar som föreslås ska i möjligaste mån ansluta till den systematik och terminologi som används i svensk rätt samt ligga i linje med de principer som underbygger lagstiftningen på området. Vidare ska utredaren värna den svenska bolagsrättens struktur och den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Utredaren har biträtts av experter och sakkunniga samt av ett sekretariat. Det har hållits elva utredningssammanträden där experter och sakkunniga har deltagit. Utredningens sekreterare har deltagit vid två s.k. genomförandemöten (transposition workshops) i Kommissionens regi.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2021 av den 27 november 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gräns överskridande ombildningar, fusioner och delningar.
2.2. Några rättsliga utgångspunkter
2.2.1. Registreringsprincipen och sätesprincipen
En för de flesta länder gemensam utgångspunkt är att ett aktiebolag ska tillämpa den aktiebolagsrättsliga regleringen i det land till vilket bolaget har starkast anknytning (man brukar härvid tala om bolagets personalstatut). Uppfattningarna går emellertid isär om vilka anknytningsfaktorer som därvid ska vara avgörande. Två principiellt olika synsätt kan urskiljas.
Enligt den s.k. registreringsprincipen ska bolaget följa den bolagsrättsliga regleringen i instiftandelandet, dvs. det land vars lagregler iakttogs när bolaget bildades och vilket därmed, regelmässigt, också är det land där bolaget är inregistrerat. Registreringsprincipen innebär att bolaget betraktas som en juridisk person om bolaget uppfyller kraven i det land där det har bildats. Sverige är ett av de länder som tillämpar registreringsprincipen.2
Enligt den s.k. sätesprincipen avgörs ett aktiebolags personalstatut i stället av var bolaget har sitt faktiska säte, vilket ofta definieras i termer av var bolagets huvudkontor är beläget, var dess huvudsakliga verksamhet bedrivs eller något liknande. Någon allmänt accepterad innebörd av begreppet ”faktiskt säte” finns emellertid inte. Sätesprincipen innebär att bolaget, för att betraktas som en juridisk person, måste vara registrerat i samma land som dess faktiska säte är beläget. De länder som tillämpar sätesprincipen bedömer således, som utgångspunkt, bolagets rättskapacitet enligt den rättsordning som är tillämplig på den plats där bolaget har sitt faktiska säte.3
Bland annat det förhållandet att medlemsstaterna tillämpar olika rättsliga principer för att avgöra ett bolags associationsrättsliga hemvist har medfört oklarhet kring de rättsliga förutsättningarna för genomförandet av en flyttning av ett bolag från en medlemsstat till en annan. Detta har i sin tur ansetts hindra utövandet av etableringsfriheten inom EU.
2 Registreringsprincipen har sitt ursprung i Storbritannien och tillämpas, inom EU, i bl.a. Irland, Nederländerna och de nordiska länderna. 3 Sätesprincipen utvecklades i Tyskland och Frankrike. Den tillämpas också, med vissa variationer, i en rad andra kontinentaleuropeiska länder.
2.2.2. EU-domstolens avgöranden
EU-domstolen har slagit fast att ett aktiebolag som är bildat i ett medlemsland som tillämpar registreringsprincipen ska betraktas som ett aktiebolag även i de medlemsländer som tillämpar sätesprincipen.4Ett aktiebolag (eller motsvarande) som har bildats i ett land som tilllämpar registreringsprincipen ska således efter en flyttning till en annan medlemsstat alltid betraktas som en juridisk person; bolaget har potentiell rättskapacitet i hela unionen.
Om aktiebolaget däremot har bildats i ett land som tillämpar sätesprincipen och därefter flyttar till ett land som tillämpar registreringsprincipen, kommer bolaget inte efter flyttningen att erkännas som juridisk person i vare sig ursprungslandet eller det nya landet. I den situationen ger nämligen varken sätesprincipen eller registreringsprincipen stöd för att erkänna bolaget som juridisk person.
Den problematik som har föranlett bestämmelserna om gränsöverskridande ombildning illustreras av följande avgöranden från EU-domstolen.
I fallet Cartesio5 var fråga om ett bolag som hade bildats enligt ungersk lag och hade säte i Ungern men flyttade sitt faktiska säte till Italien. Bolaget ville behålla statusen av bolag enligt ungersk rätt, något som enligt ungersk rätt inte var möjligt. EU-domstolen uttalade att varje medlemsstat har rätt att definiera den anknytning som krävs för att bolaget ska anses ha bildats enligt dess nationella rätt, och den anknytning som krävs för att bibehålla denna status i ett senare skede. En medlemsstat har alltså rätt att inte låta ett bolag som omfattas av dess nationella rätt behålla denna status, om bolaget flyttar sitt faktiska säte till en annan medlemsstat och på så sätt förlägger bolaget dit (jfr p. 110).
En sådan flyttning av sätet ska emellertid skiljas från att ett bolag flyttar till en annan medlemsstat med ändring av den tillämpliga
nationella rätten. Bolaget ombildas då till en bolagsform som omfat-
tas av den nationella rätten i den medlemsstat till vilken bolaget flyttas (jfr p. 111). Ett bolag ska ha rätt att ombildas på detta sätt, i den mån rätten i den andra medlemsstaten (destinationsmedlemsstaten) medger detta, utan föregående likvidation och upplösning. Om medlemsstaten för bolagets ursprungliga bildande (utgångsmed-
4 Se EU-domstolens dom Überseering (C 208/00, EU:C:2002:632). 5 Se EU-domstolens dom Cartesio (C 210/06, EU:C:2008:723).
lemsstaten) hindrar detta, utgör det en inskränkning i etableringsfriheten, så länge hindret inte kan rättfärdigas av tvingande hänsyn till allmänintresset (jfr p. 112 och 113).
I rättsfallet VALE6 behandlades en gränsöverskridande ombildning av ett bolag som hade bildats enligt italiensk rätt. Bolaget ville flytta till Ungern, såväl bolagsrättsligt som verksamhetsmässigt, dvs. det ville bli ett i alla avseenden ungerskt bolag. Bolaget ströks på egen begäran ur det italienska bolagsregistret, med en notering om att bolaget hade flyttat till Ungern. VALE anpassade sin bolagsordning till den ungerska aktiebolagslagens krav och såg till att uppfylla kravet på ett visst minsta aktiekapital. Därefter ansökte bolaget – med åberopande av den ungerska lagens bestämmelser om omvandling av bolag från en bolagsform till en annan – om registrering i det ungerska bolagsregistret. Sedan denna ansökan avslagits kom en ungersk domstol att inhämta ett tolkningsbesked från EU-domstolen.
Fråga var särskilt om destinationsmedlemsstatens (Ungerns) befogenheter vid en ombildning. EU-domstolen slog fast bl.a. att en medlemsstat har rätt att fastställa vilka nationella bestämmelser som ska tillämpas vid en ombildning. Destinationsmedlemsstaten får alltså tillämpa de bestämmelser i den nationella rätten om nationella ombildningar som avser ett bolags bildande och drift. Det är dock inte tillåtet att utestänga bolag som har bildats enligt rätten i en annan medlemsstat från rätten till ombildning enligt den inhemska rätten. (Jfr p. 1 och 2 i domslutet.) Ungern var därmed skyldigt att tillåta det italienska bolaget att använda sig av omvandlingsreglerna i den ungerska aktiebolagslagen på samma villkor som ungerska bolag.
I rättsfallet Polbud7 flyttade bolaget sitt stadgeenliga säte, men inte sitt faktiska säte, från Polen till Luxemburg. Bolaget ansökte om avregistrering från det polska bolagsregistret. Polsk domstol ansåg att en avregistrering förutsatte att bolaget gav in handlingar om att bolaget hade upplösts efter likvidation. EU-domstolen slog fast att etableringsfriheten omfattar rätten för ett bolag, som har bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning, att omvandlas till ett bolag som omfattas av den nationella rätten i en annan medlemsstat. Enligt domstolen ska villkoren för att bilda och driva ett sådant ombildat bolag vara desamma som de villkor som föreskrivs i destinationsmedlemsstatens lagstiftning för inhemska bolag (jfr p. 32 och 33.);
6 Se EU-domstolens dom VALE (C-378/10, EU:C:2011:841). 7 Se EU-domstolens dom Polbud (C-106/16, EU:C:2017:804).
dock har varje medlemsstat befogenhet att bestämma den anknytning som krävs för att ett bolag ska anses vara bildat enligt dess nationella rätt. Domstolen uttalade vidare att etableringsfriheten omfattar en flyttning av ett bolags stadgeenliga säte i syfte att omvandla bolaget till ett bolag enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, även om bolagets faktiska säte inte flyttas (jfr p. 43 och 44). Polens uppfattning att bolaget behövde likvideras för att kunna avregistreras från det polska bolagsregistret, utgjorde därmed en otillåten inskränkning av etableringsfriheten (jfr p. 65).
Tillkomsten av 2019 års direktiv, dvs. det direktiv som detta betänkande gäller, ska förstås mot bakgrund av den nu tecknade utvecklingen av EU-domstolens praxis, särskilt rättsfallet Polbud. Direktivet syftar genom sitt harmoniserade regelverk för gränsöverskridande ombildningar, delningar och fusioner till att underlätta bolagens utövande av den etableringsfrihet till vilken de är berättigade. Det bör poängteras att direktivet samtidigt syftar till ett enhetligt och gott skydd på den inre marknaden för bolagens arbetstagare, borgenärer och minoritetsaktieägare.8
2.3. Vilka företag omfattas av 2019 års direktiv?
Genom 2019 års direktiv ändras de bestämmelser om gränsöverskridande fusioner som sedan tidigare finns i ett direktiv från år 2017.9Vidare införs bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
En första fråga är vilka svenska företagsformer som omfattas av direktivet.
2.3.1. Gränsöverskridande fusioner
Bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner ska enligt artikel 118 i 2017 års direktiv tillämpas på fusioner av bolag med begränsat ansvar. Definitionen av ett sådant bolag framgår av artikel 119, medan bestämmelsernas tillämpningsområde anges i artikel 120. 2019 års direk-
8 Jfr skäl 5 och 6 i ändringsdirektivets ingress. 9 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt. Detta direktiv utgör en konsolidering av en rad tidigare bolagsrättsliga direktiv, däribland Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar.
tiv medför inga ändringar i dessa delar. Eftersom de bestämmelser om gränsöverskridande fusioner som finns i 2017 års direktiv (dvs. före de ändringar som utredningen ska behandla) redan har införts i svensk rätt10, blir de bedömningar som har gjorts i tidigare lagstiftningsärenden om tillämpningsområdet av direkt intresse för hur tillämpningsområdet för 2019 års direktiv ska bedömas.
Klart är att bestämmelserna ska tillämpas på aktiebolag (jfr hänvisningen i artikel 119.1 a till bilaga II till direktivet). Enligt artikel 119.1 b är bestämmelserna också tillämpliga på vissa andra företag. I direktivet benämns dessa ”aktiebolag” men av kontexten framgår att det som avses kan vara något annat än det som i svensk rätt utgör aktiebolag. I förarbetena till de lagändringar genom vilket motsvarande bestämmelser i 2006 års direktiv genomfördes i svensk rätt gjordes därför bedömningen att bestämmelserna var tillämpliga även på andra former av kapitalassociationer, dvs. associationer där delägarna inte svarar personligen för associationens förpliktelser och där det i stället förutsätts finnas ett visst kapital som säkerhet för företagets skulder, däribland ekonomiska föreningar. Medlemsstaterna ges visserligen utrymme att undanta kooperativa företag – dvs. ekonomiska föreningar – från tillämpningsområdet, men den svenska lagstiftaren har ansett att den möjligheten inte bör utnyttjas beträffande vanliga ekonomiska föreningar. Däremot har vissa särskilda slag av ekonomiska föreningar (bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresgästföreningar) undantagits från tillämpningsområdet för de svenska bestämmelserna.11
Bestämmelser om gränsöverskridande fusioner infördes ursprungligen i aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. När den senare lagen sedermera ersattes av lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) överfördes bestämmelserna oförändrade till den nya lagen.
I vilken utsträckning finansiella företag skulle omfattas av bestämmelser om gränsöverskridande fusioner övervägdes i ett separat lagstiftningsärende (se prop. 2008/09:180). Detta ledde till att också finansiella företag som drivs i aktiebolagsform eller såsom ekonomiska föreningar kom att omfattas av bestämmelser om gränsöverskridande fusioner. De nuvarande bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner i aktiebolagslagen gäller därför även för bankaktiebolag, kre-
10 Vid genomförandet av direktiv 2005/06/EG; senare kodifierat i direktiv (EU) 2017/1132. 11 Se prop. 2007/08:15 s. 64 ff.
ditmarknadsbolag, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar, fastän med vissa i respektive rörelselag angivna särregler (se 10–12 kap. lagen, 2004:297, om bank- och finansieringsrörelse samt 11–13 kap. försäkringsrörelselagen, 2010:2043). En särskild kooperativ företagsform, medlemsbanker, undantogs dock inledningsvis från tillämpningsområdet, under hänvisning till en planerad avveckling av lagen (1995:1570) om medlemsbanker.12 Lagen om medlemsbanker har den 1 januari 2021 upphört att gälla. Sådana banker (dvs. ekonomiska föreningar som bedriver bankrörelse) ska nu i stället ska tillämpa lagen om ekonomiska föreningar, med de undantag som motiveras av bankrörelsen, och som har tagits in i ett nytt kapitel (10 a) i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Den nya regleringen överensstämmer i allt väsentligt med den som gäller för kreditmarknadsföreningar och som finns i 12 kap. samma lag.13
Även sparbanker undantogs från det tidigare genomförandet av 2017 års direktiv om gränsöverskridande fusioner. En sparbank utgör en särskild företagsform som regleras i sparbankslagen. Den saknar egentliga ägare och är närmast att likna vid en stiftelse. Sparbanksformens särdrag skiljer sig väsentligen från både aktiebolagsformen och den kooperativa företagsformen (ekonomiska föreningar). Det bedömdes därför att sparbanker inte omfattas av direktivet och att några regler om gränsöverskridande fusioner för sparbanker alltså inte skulle införas.14
Det kan noteras att i artikel 120.3 i 2017 års direktiv (som inte har ändrats genom 2019 års direktiv) sägs att direktivet inte ska tilllämpas på vissa typer av fondföretag. Regeringen har i tidigare lagstiftningsärende bedömt att svenska fondbolag inte omfattas av den artikeln.15
Som vi återkommer till i det följande saknas det skäl att nu frångå tidigare ställningstaganden om vilka svenska företagsformer som direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner bör tilllämpas på.
12 Se prop. 2008/09:180 s. 57 ff. 13 Se Fi2019/00358/B. 14 Se prop. 2008/09:80 s. 59 f. 15 Se a. prop. s. 58.
Vilka lagar behöver ändras?
Med utgångspunkt i tidigare överväganden om vilka företag som direktivet ska tillämpas på vad gäller gränsöverskridande fusioner, bedömer vi att de lagar som berörs av ett genomförande av 2019 års direktiv är aktiebolagslagen, föreningslagen, lagen om bank- och finansieringsrörelse och försäkringsrörelselagen.
Sedan genomförandet i svensk rätt av de bestämmelser som numera finns i 2017 års direktiv har det tillkommit en lag (2019:742) om tjänstepensionsföretag, som omfattar tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag samt tjänstepensionsföreningar. Genomförandet av 2019 års direktiv bör föranleda vissa ändringar även i den lagen.
Det bör framhållas att flertalet av de finansiella företagen drivs i form av aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Den associationsrättsliga regleringen för sådana företag är uppbyggd på så sätt att de ska tillämpa de allmänna associationsrättsliga bestämmelserna i aktiebolagslagen respektive föreningslagen men därutöver de särbestämmelser som finns i de ovan nämnda rörelselagarna.
Sedan bestämmelser om gränsöverskridande fusioner första gången införlivades med svensk rätt (2008) har det skett ytterligare ändringar i lagstiftningen kring ekonomiska föreningar. Varken dessa ändringar eller de ändringar som har skett i rörelselagarna påverkar dock bedömningen av vilka företag som direktivet bör tillämpas på.
En särskild fråga är om det skulle kunna vara möjligt att genomföra de ändringar som 2019 års direktiv nödvändiggör enbart beträffande de företag som inte får undantas från bestämmelsernas tillämpningsområde, dvs. olika slag av aktiebolag, men låta nuvarande reglering bestå oförändrad beträffande olika slag av ekonomiska föreningar. Vi vill dock ifrågasätta om detta över huvud taget är förenligt med direktivet. Till detta kommer en närmast praktisk aspekt. Regleringen av gränsöverskridande fusioner förutsätter att de skilda medlemsstaterna har i princip överensstämmande regler om gränsöverskridande fusioner. Det får antas att andra medlemsstater som har lagregler om gränsöverskridande fusioner mellan kooperativa företag anpassar dessa till det nya direktivet. Då bör även Sverige göra det.
2.3.2. Gränsöverskridande ombildningar
2017 års direktiv innehåller inga bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar. Genom 2019 års direktiv har nu tillkommit ett helt nytt kapitel om sådana ombildningar, ”kapitel–I”. I den nya artikel 86a.1 föreskrivs att kapitlet ska tillämpas när ett bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen ombildas till ett bolag med begränsat ansvar som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat. I direktivet preciseras vilka företagsformer som i detta sammanhang utgör ”bolag”. För svenskt vidkommande avses enbart aktiebolag (se artikel 86b och bilaga II till direktivet). Också de utländska ”bolag” som enligt direktivet ska kunna ombildas till ett svenskt bolag synes vara av aktiebolagsrättsligt slag. Tillämpningsområdet är begränsat till de preciserade bolagsformerna. Direktivet innehåller alltså ingen motsvarighet till den formulering som, beträffande gränsöverskridande fusioner, har tolkats som att direktivet kan vara tillämpligt även på andra företagsformer än aktiebolag.
Vissa typer av fondföretag ska inte omfattas av direktivets bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar. Det framgår av artikel 86a.2. Formuleringen i artikeln är identisk med den motsvarande bestämmelsen i regelverket för gränsöverskridande fusioner (artikel 120.3). Det är vår bedömning att undantaget inte omfattar svenska fondbolag (jfr föregående avsnitt).
2.3.3. Gränsöverskridande delningar
Också bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar i 2019 års direktiv är helt nya och kommer till uttryck i ett nytt kapitel, kapitel IV. Enligt artikel 160a.1 ska kapitlet tillämpas på gränsöverskridande delningar av bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, under förutsättning att minst två av de bolag med begränsat ansvar som deltar i delningen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater. Även i denna del preciseras begreppet ”bolag” till vissa angivna företagsformer (se artikel 160b och bilaga II till direktivet). Den enda svenska företagsform som omfattas av begreppet är aktie-
bolag. Även de utländska företagsformer som i denna del omnämns i direktivet synes ha aktiebolagsrättslig karaktär. Det får mot den bakgrunden antas att direktivet varken behöver eller kan tillämpas på andra företagsformer än aktiebolag. Det låter sig alltså inte tillämpas på t.ex. ekonomiska föreningar.16
Vissa typer av fondföretag ska inte omfattas av direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar. Det framgår av artikel 160a.3. Formuleringen i artikeln motsvarar i sak de som finns i kapitlen om gränsöverskridande fusioner (artikel 120.3) och ombildningar (artikel 86a.2). Även vad gäller ombildningar bedömer vi att undantaget inte omfattar svenska fondbolag.
Vilka lagar behöver ändras?
Vad som ovan har sagts innebär att det är endast aktiebolag som i Sverige omfattas av de nya bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar och delningar. Det innebär att de lagar som berörs i denna del och kommer att behöva ändras, är aktiebolagslagen, försäkringsrörelselagen, bank- och finansieringsrörelselagen samt lagen om tjänstepensionsföretag.
Vad gäller de tre sistnämnda lagarna (rörelselagarna) berörs endast de kapitel som reglerar företag som bedrivs i form av aktiebolag. Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar föranleder därför inga ändringar i de kapitel som reglerar kooperativa företag (kreditmarknadsföreningar, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag samt tjänstepensionsföreningar).
2.4. Andra medlemsstaters genomförande av direktivet
Som nämnts har representanter för utredningen deltagit vid två genomförandemöten i Kommissionens regi. Utredningen har också haft kontakt med företrädare för finska Justitiedepartementet och danska Ehrvervsstyrelsen. Vid dessa kontakter har det framkommit
16 Av detta går dock inte att dra slutsatsen att unionsrätten inte medger gränsöverskridande delningar av kooperativa företag. De rättsliga förutsättningarna för sådana delningar förblir dock oklara.
att Sverige ligger jämförelsevis långt framme i arbetet med genomförandearbetet. Detta har dock haft den nackdelen att vi endast i mycket begränsad utsträckning har kunnat få information om hur man i de andra medlemsstaterna kommer att genomföra direktivet i sin nationella lagstiftning.
3. Några allmänna överväganden
3.1. Allmänt om 2019 års direktiv
Inom EU finns en ambition att harmonisera medlemsstaternas nationella lagstiftning på bolagsrättens område. Det har föranlett flera bolagsrättsliga direktiv. Några av dem sammanfördes år 2017 till ett gemensamt direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (bolagsdirektivet). Detta direktiv, i det följande benämnt 2017 års direktiv (se bilaga 2), har sedermera kompletterats med bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2121 av den 27 november 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar, i det följande benämnt 2019 års direktiv (se bilaga 3). Som redan har framgått har vårt utredningsarbete avsett genomförandet i svensk rätt av det sistnämnda direktivet.
2019 års direktiv ska ses mot bakgrund av den fria rörligheten på den inre marknaden och den grundläggande princip om etableringsfrihet som gäller inom unionsrätten. I EU-domstolens rättspraxis har slagits fast att etableringsfriheten medför att ett bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning ska ha rätt att under vissa förutsättningar ombildas till ett bolag som regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat, dvs. en rätt för bolaget att byta hemvist över gränserna inom EU.1
Det har emellertid länge saknats ett gemensamt regelverk för bolags förflyttningar över EU:s inre gränser. Detta har ansetts leda till oklarhet om rättsläge, hindra utövandet av etableringsfriheten och medföra att skyddet för arbetstagare, borgenärer och minoritetsaktieägare på den inre marknaden inte har varit tillfredsställande.
1 Se EU-domstolens domar Polbud (C-106/16, EU:C:2017:804), Vale (C-378/10, EU:C:2012:440) och Cartesio (C-210/06, EU:C:2008:723), närmare beskrivna i avsnitt 2.
En viss harmonisering kom till stånd genom ett år 2006 beslutat EU-direktiv, direktiv 2005/06/EG, med åtföljande nationell lagstiftning. Vid genomförandet av det direktivet i svensk rätt infördes bestämmelser om gränsöverskridande fusioner i bl.a. aktiebolagslagen. 2005 års direktiv kom sedermera att arbetas in i 2017 års direktiv.
2019 års direktiv syftar till en ytterligare harmonisering av de bolagsrättsliga reglerna om gränsöverskridande fusioner. Direktivet innehåller också bestämmelser om förutsättningarna för att ett bolag ska kunna ombildas2 eller delas över nationsgränserna inom EU. Avsikten med direktivet är att underlätta bolagens rörlighet på den inre marknaden och att samtidigt tillförsäkra bolagens intressenter – aktieägare, borgenärer och arbetstagare – ett lämpligt utformat och mer förutsebart skydd.
2019 års direktiv föreskriver ändringar i 2017 års direktiv. De omfattande ändringar som handlar om gränsöverskridande fusioner kan sägas komplettera de bestämmelser som redan finns i direktiv 2017/1132. Bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar och delningar är helt nya. På samtliga tre områden har dock regelverken samma struktur och innehåller mycket likartade bestämmelser, fastän med vissa skillnader i sak som en följd av att det är fråga om olika förfaranden.
3.2. Formerna för genomförandet av 2019 års direktiv
Utredningen har i uppdrag att föreslå de ändringar i aktiebolagslagen och svensk rätt i övrigt som behövs för att genomföra 2019 års direktiv.
Genomförandet måste naturligtvis stå i överensstämmelse med EU-rätten.
Man brukar skilja mellan den primära och den sekundära EU-rätten. Den primära EU-rätten består av de grundläggande fördragen, medan den sekundära EU-rätten utgörs av de rättsakter som EU:s institutioner har utfärdat på grundval av de grundläggande fördragen. Direktiven är en typ av rättsakt. Ett direktiv syftar bl.a. till att har-
2 I det följande används, i enlighet med terminologin i 2019 års direktiv, begreppet ”ombilda”. Innebörden i ombildningen är att bolaget ”flyttar” till en annan stat. Begreppet ”flyttning” reserveras dock i det följande till den situationen då ett europabolag – dvs. en annan företagsform än aktiebolaget – byter säte från ett land till ett annat.
monisera medlemsstaternas lagstiftning. Det riktar sig till medlemsstaterna och anger ett visst resultat som ska uppnås inom en bestämd tid. Ett direktiv överlåter emellertid åt staterna själva att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Det innebär att ett direktiv inte är direkt tillämpligt i medlemsstaterna. Inte heller är det avsett att ha någon direkt effekt i förhållandet mellan enskilda, dvs. dess bestämmelser grundar inte några rättigheter eller skyldigheter för enskilda. Om en medlemsstat inte genomför direktivets bestämmelser i nationell rätt, anses dock att enskilda rättssubjekt i viss utsträckning kan åberopa direktivets bestämmelser gentemot det allmänna.
Bestämmelserna i 2019 års direktiv är av flera olika slag. I vissa delar har medlemsstaterna ett eget handlingsutrymme, vilket i direktivet kommer till uttryck i att medlemsstaterna får föreskriva eller besluta om en viss åtgärd eller motsvarande. I betydande delar är direktivet dock tvingande, vilket innebär att medlemsstaterna är skyldiga att se till att den nationella rättsordningen anpassas till de normer som direktivet uppställer.
Den nuvarande svenska lagstiftningen motsvarar på åtskilliga punkter inte de krav på nationella regler som 2019 års direktiv uppställer. Ett genomförande av direktivet kan inte ske på annat sätt än genom författningsändringar. Det är – mot bakgrund av EU-regelverkets omfattning och komplexitet – tydligt att dessa författningsändringar måste bli förhållandevis omfattande. Författningsändringarna måste, eftersom de till stor del rör civilrättsliga förhållanden, i väsentliga delar ske genom lagreglering.
De överväganden som behöver göras i det svenska lagstiftningsarbetet försvåras av att en del av direktivets artiklar är utformade på ett sätt som, i en svensk lagstiftningskontext, framstår som komplicerat och svårtillgängligt. Härtill kommer att direktivets rätta innebörd ibland inte kan slås fast förrän efter ingående analyser som bl.a. kan kräva jämförelser mellan olika språkversioner. Utöver den ingress som ingår i direktivet har direktivet inga egentliga förarbeten. Detta manar till särskild försiktighet vid genomförandet av direktivet i svensk rätt. Det finns också skäl att avstå från sådana förarbetsuttalanden som kan uppfattas som bindande för enskilda. Förarbetsuttalanden som ger uttryck för en särskild svensk uppfattning riskerar att underkännas av EU-domstolen och kan alltså ge en vilseledande bild av det faktiska rättsläget.
En delvis annan fråga är hur nära den svenska lagtexten bör ansluta till texten i det nya direktivet.
Vid genomförandet av ett direktiv är det inte nödvändigt att ordagrant återge de formuleringar som ett direktiv innehåller eller ge den svenska författningen samma struktur som direktivet. Normalt är det inte heller nödvändigt att använda den terminologi som direktivet använder. I stället kan det vara mer lämpligt att utforma de bestämmelser som direktivet föranleder på ett sätt som överensstämmer med svensk lagstiftningstradition, systematik och terminologi. Bestämmelserna bör dock utformas på ett sätt som gör att deras samband med direktivet kan urskiljas.
I detta sammanhang bör något sägas om de principiella förutsättningarna för och gränserna för den nationella lagstiftarens frihet vid utformningen av det svenska regelverket. Det är en självklar utgångspunkt att den nationella lagstiftningen till sitt innehåll måste svara mot direktivets inte bara uttryckliga utan även underförstådda krav. Lagstiftaren måste avhålla sig från sådana nationella lösningar och bestämmelser som – även om de inte framstår som i formell mening otillåtna enligt direktivet – strider mot direktivets anda eller syfte eller som vid tillämpningen skulle riskera att förhindra ett effektivt genomförande av direktivet och försvåra de gränsöverskridande förfaranden som direktivet vill möjliggöra.
Det måste emellertid också antas att medlemsstaterna har en betydande frihet när det gäller de närmare formerna för genomförandet av direktivet i nationell rätt. De nya bestämmelser som fordras i svensk rätt kan och bör således – med hänsyn tagen till utgångspunkterna ovan – utformas på ett sätt som ansluter till aktiebolagslagens struktur och terminologi.
I de flesta fall är artiklarna i 2019 års direktiv klara och otvetydiga. I andra fall är de emellertid, som redan har antytts, mera svårtolkade och lämnar ett tolkningsutrymme när det gäller möjligheten att uppställa nationella bestämmelser om förfarandet. Vid utnyttjandet av detta tolkningsutrymme bör det göras en avvägning mellan nyttan respektive eventuella andra konsekvenser av den tänkta regleringen. De faktorer som bör vägas in begränsar sig i detta sammanhang inte till bara renodlat rättsliga aspekter utan avser också administrativa eller ekonomiska konsekvenser för bolagen, bolagets intressenter och det allmänna.
3.3. Valbara åtgärder
2019 års direktiv är, som redan har påpekats, till stor del tvingande för medlemsstaterna. Det innehåller emellertid även ett flertal valmöjligheter för medlemsstaterna. Medlemsstaterna kan således i viss mån bestämma vilket tillämpningsområde nationella bestämmelser ska ha och hur ingående krav som ska uppställas för delar av förfarandet. Till detta kommer att medlemsstaterna – även i de delar där direktivet är tvingande – själva bestämmer hur den nationella lagregleringen ska formuleras.
Frågan är då i vilken utsträckning den svenska lagstiftaren bör utnyttja den valfrihet som direktivet ger. Här gör sig olika aspekter gällande.
Ett regelverk som ska reglera ett gränsöverskridande förfarande förutsätter att olika staters förfarandebestämmelser ”passar ihop”. Det talar för att reglerna bör utformas i nära anslutning till direktivet, eftersom detta får antas ge de bästa förutsättningarna för att svenska och utländska bestämmelser kommer att vara kompatibla. En lagreglering som ansluter helt till hur direktivet har utformats och formulerats riskerar emellertid att bli oklar och oförenlig med annan svensk lagstiftning. Enligt vår mening bör man vid den avvägning som här behöver göras välja samma medelväg som i de nuvarande bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner. Det innebär bl.a. att nya bestämmelser bör ges samma struktur som nuvarande bestämmelser och så långt möjligt ansluta till sedvanlig svensk bolagsrättslig och arbetsrättslig terminologi.
Vad särskilt gäller frågan om den svenska lagstiftaren bör utnyttja de optioner som direktivet ger ställs behovet av särskilda nationella åtgärder, t.ex. behovet av skydd mot missbruk, mot intresset av en administrativt enkel ordning. Vilka intressen som härvid ska ges företräde får prövas från fråga till fråga. Vår allmänna strävan har emellertid varit att hitta en rimlig balans mellan behovet av nationella skyddsåtgärder och intresset av en enkel administrativ ordning. De närmare övervägandena presenteras i anslutning till de relevanta bestämmelserna.
4. Gränsöverskridande fusioner
4.1. Inledning
4.1.1. Vad en fusion innebär
Med fusion avses ett rättsligt förfarande genom vilket två företag går samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av företagen (det eller de ”överlåtande” företagen) tas över av ett annat företag (det ”övertagande” företaget). Övertagandet sker genom universalsuccession och vanligtvis mot vederlag till ägarna av det eller de överlåtande företagen. I och med fusionen upplöses det eller de överlåtande företagen och det kvarstår endast en juridisk person, det övertagande företaget.
Fusioner förekommer framför allt mellan aktiebolag och i svensk rätt regleras sedan länge hur en fusion mellan aktiebolag ska gå till. Den regleringen finns numera i 23 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Det är emellertid också sedan flera decennier möjligt att genomföra en fusion mellan ekonomiska föreningar (se 16 kap. lagen, 2018:672, om ekonomiska föreningar). Antalet fusioner mellan svenska företag (”inhemska fusioner”) uppgick år 2019 till totalt 3 883 och år 2020 till totalt 4 101. Flertalet av dem – drygt 80 procent – innebar att ett helägt dotterbolag gick upp i moderbolaget.
I såväl aktiebolagslagen som föreningslagen skiljer man mellan två principiellt olika former av fusion. Den ena, som brukar benämnas absorption, innebär att ett eller flera överlåtande bolag går upp i ett befintligt övertagande bolag. Den andra, kombination, innebär att två eller flera överlåtande bolag går upp i ett övertagande bolag som bildas i samband med fusionen. Grunddragen i fusionsförfarandet är dock i väsentliga delar gemensamt och innebär, något förenklat, följande
- Styrelserna i de bolag som ska gå samman upprättar gemensamt en fusionsplan, dvs. en handling som beskriver innebörden i fusionen och hur den ska gå till (i äldre rätt beskrivet som ”fusionsavtal”). Styrelsen upprättar också en redogörelse för olika aspekter som kan vara av betydelse för aktieägare och andra.
- Fusionsplanen granskas av en revisor.
- Fusionsplanen offentliggörs genom registrering hos Bolagsverket.
- Fusionsplanen godkänns på stämma, i vart fall i det eller de överlåtande företagen.
- Bolagen ansöker om tillstånd, vanligen hos Bolagsverket, om att få verkställa fusionsplanen.
- I tillståndsärendet sker en viss laglighetsprövning. Dessutom ges borgenärerna tillfälle att yttra sig och att påkalla en domstolsprövning.
- Förfarandet avslutas genom att Bolagsverket registrerar fusionen.
Genom registreringen övergår de övertagande företagens tillgångar och skulder till det övertagande företaget och de övertagande företagen upphör att existera.
Regleringen av inhemska fusioner är sedan länge harmoniserad inom EU.1 En EU-rättslig reglering av gränsöverskridande fusioner kom däremot till först genom ett år 2005 beslutat direktiv, det s.k. tionde bolagsdirektivet.2 Bestämmelserna i det direktivet har sedermera överförts till 2017 års direktiv3 och har därefter justerats genom 2019 års direktiv (ändringsdirektivet).
1 Ursprungligen i det s.k. tredje bolagsdirektivet (Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag. Den Eurättsliga regleringen av inhemska fusioner har sedermera överförts till artiklarna x–y i 2017 års direktiv. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. 3 Direktiv 2017/1132/EU.
4.1.2. Svenska bestämmelser om gränsöverskridande fusioner
Vid genomförandet i svensk rätt av det tionde bolagsdirektivet4 togs de huvudsakliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner in i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Det sakliga innehållet är i princip detsamma i de båda lagarna.
För vissa finansiella företag, som bedrivs i form av aktiebolag eller ekonomiska föreningar, finns kompletterande bestämmelser i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (BRL) respektive försäkringsrörelselagen (2010:243) (FRL).5 Rörelselagarna hänvisar i väsentliga delar till aktiebolagslagen respektive föreningslagen, som alltså ska gälla i allmänhet också för de finansiella företagen. Därutöver innehåller rörelselagarna vissa särbestämmelser för de olika typerna av finansiella företag.
Eftersom gränsöverskridande fusioner i det stora flertalet fall sker mellan svenska och utländska aktiebolag, har vi funnit det naturligt att vid den följande genomgången av 2019 års ändringsdirektiv utgå från regleringen i aktiebolagslagen. Behovet av ändringar i föreningslagen och i de finansiella rörelselagarna behandlas i avsnitt 8 och avsnitt 9.
4.1.3. Något om den nuvarande regleringen av gränsöverskridande fusioner i aktiebolagslagen
Bestämmelser om fusion mellan aktiebolag finns i 23 kap. aktiebolagslagen. I 1–35 §§ regleras inhemska fusioner (dvs. fusioner mellan svenska aktiebolag). Dessa bestämmelser är sedan länge anpassade till EU-rätten.
Gränsöverskridande fusioner regleras i 36–52 §§. Såsom framgår av 36 § gäller ett flertal av bestämmelserna om inhemska fusioner även vid gränsöverskridande fusioner. För de gränsöverskridande fusionerna gäller emellertid också åtskilliga ytterligare bestämmelser. De flesta av dessa är avsedda att ta hand om det gränsöverskridande momentet i fusionen.
4 Direktiv 2005/06/EG, senare kodifierat i direktiv 2017/1132/EU. 5 Bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, kreditmarknadsföreningar och försäkringsaktiebolag. Ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar utgör inte i lagens mening vare sig aktiebolag eller ekonomiska föreningar men regelverket för dessa associationsformer hänvisar i väsentliga avseenden till föreningslagen.
Vid ett normalt gränsöverskridande förfarande innebär regleringen i huvudsak följande moment.
- Styrelsen för det svenska aktiebolag som ska delta i fusionen ska, tillsammans med motsvarande organ i de utländska bolag som deltar i fusionen, upprätta en fusionsplan (37 och 38 §§).
- Styrelsen ska också upprätta en redogörelse för vissa omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionen lämplighet (39 §).
- Fusionsplanen och styrelsens redogörelse ska granskas av en eller flera revisorer (11–13 §§, 40 och 41 §§).
- Fusionsplanen ska ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret, varpå uppgift om registreringen ska kungöras (14 och 42 §§). Den ska också, tillsammans med styrelsens redogörelse, hållas tillgänglig för aktieägare och arbetstagare under minst en månad före den bolagsstämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen (43 §).
- Stämman i överlåtande bolag och, i vissa fall, det övertagande bolaget ska ta ställning till fusionsplanen (15 § och 17 §). Om stämman inte godkänner fusionsplanen i dess helhet, faller fusionen (18§).
- När fusionsplanen har godkänts, ska bolaget underrätta sina borgenärer om beslutet (19 §).
- Det svenska bolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Bolagsverket (20 § och 45 §). Inom ramen för Bolagsverkets tillståndsprövning ges Skatteverket möjlighet att få fusionen framskjuten och borgenärerna ges möjlighet att kräva betalning eller säkerhet (21–24 §§).
- Om tillstånd att verkställa fusionsplanen lämnas, ska Bolagsverket som huvudregel utfärda ett s.k. fusionsintyg (46 §).
- Att fusionsintyg har utfärdats utgör en förutsättning för att fusionen ska kunna registreras, något som förutsätts ske i den stat där det övertagandet bolaget ska ha sitt hemvist. När så har skett, ska det eller de överlåtande bolagen avregistreras i de stater där de haft sitt hemvist (47 och 48 §§). I Sverige företas dessa registreringsåtgärder av Bolagsverket.
- Fusionens rättsverkningar inträder vid registreringen av fusionen, om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige. Om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i en annan stat, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt som har fastställts där (49 §).
I 23 kap. 51 § finns specialbestämmelser om gränsöverskridande fusioner i form av absorption av helägda dotterbolag.
Förfarandet vid en gränsöverskridande fusion uppvisar som synes stora likheter med förfarandet vid en inhemsk fusion. På detaljnivå finns emellertid en hel del skillnader som huvudsakligen beror på att de bakomliggande EU-bestämmelserna ser olika ut.
4.1.4. Allmänt om 2019 års ändringsdirektiv
2019 års direktiv innehåller, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, ett flertal ändringar i eller tillägg till de befintliga artiklarna i 2017 års direktiv. Vissa ändringar är av redaktionell karaktär, medan andra förändrar bestämmelsens materiella innehåll. Delvis berörs teknikfrågor och användningen av digitala verktyg under förfarandet. Några helt nya bestämmelser tillkommer. De nya bestämmelserna avser bl.a. ytterligare åtgärder till skydd för aktieägare, borgenärer och arbetstagare.
Genom 2019 års direktiv sker också en viss förändring i definitionen av (artikel 119 d) och bestämmelsernas tillämpningsområde har justerats på så vis att medlemsstaterna ska eller får besluta att bestämmelserna inte ska tillämpas i vissa fall (artikel 120.4 och 5 i 2019 års direktiv).
4.2. Några grundläggande frågor
4.2.1. Definitionen av fusion m.m.
Vår bedömning: Grunddragen i aktiebolagslagen behöver inte
ändras med anledning av 2019 års direktiv. Någon ytterligare definition av fusion behöver inte införas i aktiebolagslagen. De grundläggande förutsättningarna för fusion i aktiebolagslagen behöver inte heller ändras.
Skälen för bedömningen:
Grunddragen i aktiebolagslagens reglering
Innehållet i 2019 års direktiv medför enligt vår bedömning inte att den grundläggande strukturen i aktiebolagslagens bestämmelser om gränsöverskridande fusioner behöver ändras. De författningsändringar som direktivet föranleder bör kunna hanteras genom ändringar och tillägg i aktiebolagslagen inom ramen för dess nuvarande struktur. Det utesluter inte att vissa moment, på samma sätt som i dag, regleras i särskild arbetsrättslig lagstiftning eller i den särskilda lagstiftningen för finansiella företag.
Definitionen av fusion
I artikel 119 d har tillkommit ett nytt led som kan uppfattas så att fusionsdefinitionen utvidgas till att omfatta ett förfarande som tidigare har fallit utanför begreppet.6 Det nya ledet avser ett förfarande där det överlåtande bolagets tillgångar och skulder överförs till det övertagande bolaget utan att detta ger ut aktier. Vad som avses är uppenbarligen ett förfarande där något fusionsvederlag inte utgår. Ett sådant förfarande kan, enligt 2019 års direktiv, utgöra fusion, förutsatt att en person direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i bolagen eller att aktieägarna i bolagen innehar sina värdepapper och aktier till samma andel i samtliga fusionerande bolag.
Vad som i svensk rätt utgör fusion framgår av 23 kap. 1 § aktiebolagslagen. Begreppet har samma innebörd i bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 36 §). Av definitionen följer att fusion är ett förfarande där två eller flera aktiebolag går samman genom att samtliga tillgångar eller skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat bolag, mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen, utan likvidation. En fusion förutsätter alltså, som huvudregel, att fusionsvederlag utgår. Endast i en speciell situation – absorption av helägt dotterbolag (23 kap. 28–35 §§) – utgår inget fusionsvederlag.
6 ”en transaktion varigenom (...) ett eller flera bolag, vid upplösning utan likvidation, överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat befintligt bolag – det övertagande bolaget – utan att det övertagande bolaget ger ut nya aktier, förutsatt att en person direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i de fusionerande bolagen eller att aktieägarna i de fusionerande bolagen innehar sina värdepapper och aktier till samma andel i samtliga fusionerande bolag.”
Någon direkt motsvarighet i svensk rätt till den nya definitionen i 2019 års direktiv finns alltså inte. Av allmänna aktiebolagsrättsliga principer följer emellertid att det redan i dag är möjligt att, med berörda aktieägares samtycke, genomföra en fusion utan att något vederlag utgår till de berättigade aktieägarna. Särskilt vad gäller fusioner inom koncerner torde sådana vederlagsfria fusioner i dag vara snarare regel än undantag.
Därmed torde också följa att den svenska lagstiftaren över huvud taget inte behöver införa särskilda regler om detta slag av fusion. Definitionen av fusion behöver alltså inte utvidgas.
Fusion mellan olika företagsformer
I 2017 års direktiv, i dess ursprungliga lydelse, fanns en uttrycklig bestämmelse om att gränsöverskridande fusioner endast är möjliga mellan bolagsformer som får fusionera enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna (artikel 121.1 a). Genom 2019 års direktiv har denna bestämmelse tagits bort.
Det kan konstateras att huvudprincipen i svensk rätt är att endast företag som tillhör samma associationsform kan gå samman genom fusion (jfr t.ex. 23 kap. 1 § aktiebolagslagen). Någon rätt för ett aktiebolag att fusionera med en ekonomisk förening finns alltså inte (frånsett vid en ekonomisk förenings absorption av helägt dotterbolag). Vad gäller gränsöverskridande fusioner får ett svenskt aktiebolag delta i en fusion med en ”motsvarande juridisk person” i en annan stat inom EES (se 23 kap. 36 § aktiebolagslagen). Med motsvarande juridisk person avses här sådana utländska företagsformer som har de för aktiebolag kännetecknande grundegenskaperna, såsom avsaknaden av ett personligt betalningsansvar för delägarna och möjligheten att överlåta andelar. Avsikten med uttrycket var att lagen skulle tillåta svenska aktiebolag att gå samman med utländska aktiebolag av alla former och kategorier men inte med utländska företag av andra slag.7
Av 2019 års direktiv går inte att utläsa varför artikel 121.1 a har fått utgå. Som villkor för gränsöverskridande fusioner gäller fortsatt enligt direktivet att ett bolag som deltar i en sådan ska uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstift-
7 Se prop. 2007/08:15 s. 174.
ning som bolaget omfattas av (se artikel 121.1 b). Mot den bakgrunden framstår det förhållandet att villkoret i led a nu tas bort närmast som en redaktionell konsekvens av att bolagsrätten även sedan tidigare är harmoniserad på det sättet att medlemsstaterna inte själva disponerar över frågan om aktiebolag överhuvudtaget får gå samman genom fusion (jfr de allmänna bestämmelserna om fusion i artiklarna 87 ff. i 2017 års direktiv). Vi bedömer därför att borttagandet av artikel 121.1a inte medför någon förpliktelse för den svenska lagstiftaren att förändra de enligt gällande svensk rätt grundläggande förutsättningarna för fusion och att t.ex. tillåta fusion mellan aktiebolag och andra typer av associationer.
4.2.2. Begränsningar i aktiebolags möjligheter att delta i en gränsöverskridande fusion
Vårt förslag: Aktiebolag som är försatta i konkurs eller tvångs-
likvidation eller som är föremål för företagsrekonstruktion ska inte kunna delta i en gränsöverskridande fusion. (Jfr artikel 120.5 a och b.)
Skälen för förslaget: Enligt punkten 4 a i artikel 120 i 2019 års di-
rektiv ska bestämmelserna i kapitlet om gränsöverskridande fusioner inte tillämpas om bolaget är i likvidation och har börjat dela ut (skifta) tillgångarna till sina aktieägare. En bestämmelse med denna innebörd finns redan i svensk rätt (se 23 kap.4 och 36 §§aktiebolagslagen). I denna del fordras alltså ingen lagändring.
Kapitlets bestämmelser ska – enligt punkten b – inte heller tilllämpas när bolaget är föremål för resolutionsverktyg, resolutions-
befogenheter och resolutionsmekanismer som framgår av avdelning IV
i direktiv 2014/59/EU. Detta har sin motsvarighet i 2017 års direktiv och härrör ursprungligen från direktiv 2014/59/EU (det s.k. Krishanteringsdirektivet).8 Krishanteringsdirektivet har bl.a. föranlett en särskild svensk lag (2015:1016) om resolution9 med bestämmelser om ett särskilt förfarande under statlig kontroll för rekonstruktion eller avveckling (resolution) av i lagen närmare angiven finansiell
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (och om ändring av vissa andra där närmare angivna direktiv). 9 Jfr prop. 2015/16:5.
verksamhet (jfr 1 kap. 1 § lagen om resolution). Enligt den lagen ska, när resolutionsåtgärder vidtas, aktiebolagslagen inte gälla i de delar som motsvarar – vad gäller gränsöverskridande fusioner – direktiv 2005/56/EG i dess lydelse enligt Krishanteringsdirektivet (se 12 kap. 4 § andra strecksatsen lagen om resolution).10 Det innebär att det som krävs enligt artikel 120.4 b i 2019 års direktiv redan följer av lagen om resolution. Inte heller i denna del behöver därför aktiebolagslagen inte ändras. – Det kan emellertid vara lämpligt att ändra den numera föråldrade hänvisningen i 12 kap. 4 § lagen om resolution (till det numera upphävda 2005 års direktiv) så att hänvisningen i stället pekar ut artikel 120.4 b i det nu gällande direktivet.
Punkterna a och b i artikel 120.5 ger medlemsstaterna möjlighet att inte tillämpa bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner på bolag som är föremål för insolvensförfaranden eller för ramverk för
förebyggande rekonstruktion samt på andra likvidationsförfaranden
än de som avses i punkten 4 a.
Enligt vår mening är det mindre lämpligt att företag som är försatta i konkurs eller är föremål för företagsrekonstruktion, dvs. företag med påtagliga ekonomiska problem, deltar i gränsöverskridande fusioner. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om att bolag som är i konkurs eller under företagsrekonstruktion inte får delta i en gränsöverskridande fusion.
Vad gäller bolag som är i likvidation – utan att skifte har skett (jfr ovan) – ser vi däremot inte skäl att generellt undanta dem från möjligheten att ingå i en gränsöverskridande fusion. Om det har beslutats om tvångslikvidation (jfr 25 kap.11, 12 och 17 §§aktiebolagslagen) bör det emellertid utgöra hinder mot att bolaget deltar i en gränsöverskridande fusion.
Punkten c i artikel 120.5 ger medlemsstaterna möjlighet att undanta också bolag som är föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.10 i Krishanteringsdirektivet. Sådana krisförebyggande åtgärder definieras där som utövande av vissa befogenheter, som att direkt avlägsna brister eller hinder för återhämtning, att åtgärda eller avlägsna hinder för resolution, tillämpa någon av åtgärderna för tidigt ingripande, tillsätta en tillfällig förvaltare eller utöva av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter. Vi bedömer att den möjligheten inte bör utnyttjas.
10 Jfr prop. 2015/16:5 s. 404 ff. och 813.
4.3. Fusionsplanen och dess innehåll (artikel 122)
4.3.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Fusionsplanen utgör det huvudsakliga beslutsunderlaget för de bolagsstämmor som ska ta ställning till fusionen. Bolagens beslut att fusionera fattas som huvudregel genom att bolagsstämmorna godkänner fusionsplanen. Om någon av de stämmor som ska godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion (jfr 23 kap. 18 § aktiebolagslagen). Både EU-lagstiftningen och aktiebolagslagen innehåller därför ingående bestämmelser om fusionsplanen och dess innehåll.
I artikel 122 i 2017 års direktiv anges sålunda att de fusionerande bolagens ledningsorgan ska utarbeta en gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen (i det följande benämnd ”fusionsplan”, ett uttryck som dock inte används i direktivet). Artikeln innehåller också en uppräkning av de uppgifter som fusionsplanen minst ska innehålla. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas uppgifter om utbytesförhållandet mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell kontant betalning (dvs. fusionsvederlaget) samt uppgifter om bolagsordningen för det övertagande bolaget.
Artikel 122 motsvaras av bestämmelserna i 23 kap.37 och 38 §§aktiebolagslagen. De svenska bestämmelserna har utformats så nära direktivet som möjligt. Syftet har varit att minska risken för att de krav på fusionsplanen som uppställs i olika länders lagstiftning – och som ska tillämpas samtidigt – är oförenliga med varandra. Ingenting hindrar att de berörda bolagen kommer överens om att planen ska innehålla andra uppgifter än de som anges i lagen. I praktiken kan det vara nödvändigt att ta in sådana ytterligare uppgifter, eftersom lagstiftningen i andra medlemsstater som fusionen berör kan kräva det.
4.3.2 2019 års ändringsdirektiv
2019 års direktiv innehåller flera ändringar av de uppgifter som enligt artikel 122 ska lämnas i fusionsplanen. Ett par ändringar (led a och
b) är av väsentligen redaktionellt slag och behandlas därför inte här. Härutöver bör följande ändringar nämnas.
Led h) har tidigare innehållit ett krav på uppgifter om särskilda förmåner till de sakkunniga som granskar fusionsplanen. Det kravet har strukits. I led i) har ett tidigare krav på uppgift om bolagsordningen för det eller de bolag som uppstår genom fusionen ersatts av ett krav på att fusionsplanen ska innehålla uppgift om stiftelseurkunden. Enligt den nya bestämmelsen ska dock även uppgift om bolagsordningen lämnas, om denna finns i ett särskilt instrument.
Två helt nya led, m) och n), tillkommer. Enligt led m) ska fusionsplanen innehålla närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till aktieägare i enlighet med artikel 126a. Artikeln avser skydd av aktieägare och behandlas i avsnitt 4.8. Av led n) följer att fusionsplanen ska innehålla uppgift om skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser. Frågor om borgenärsskydd behandlas i avsnitt 4.9.
4.3.3. Bestämmelserna om fusionsplanens innehåll ändras
Vårt förslag: En fusionsplan ska inte längre behöva innehålla
uppgift om arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till den som granskar fusionsplanen.
Vid en fusion som innebär bildandet av ett nytt bolag ska fusionsplanen dessutom innehålla uppgift om den handling som tjänar som stiftelseurkund för det nya bolaget.
I fusionsplanen ska det lämnas uppgift om den kontantersättning (inlösenbelopp) som erbjuds aktieägare samt uppgift om vilka skyddsåtgärder som erbjuds bolagets borgenärer. (Jfr artikel 122.)
Skälen för förslaget: Liksom hittills bör lagstiftningen förutsätta att
de fusionerande bolagens styrelser gemensamt upprättar en fusionsplan. Ändringsdirektivet föranleder inte några mera betydande ändringar i regleringen i 23 kap. 38 § aktiebolagslagen om vad fusionsplanen ska innehålla. Paragrafen bör emellertid på några punkter kompletteras så att den motsvarar artikel 122.
Det innebär följande. I dag gäller enligt punkten 8 i paragrafen att fusionsplanen ska innehålla uppgift om arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till vissa befattningshavare, däribland
”den som utför granskning enligt 11 §, 40 § eller 41 §”. Uppgift ska alltså lämnas om förmåner till den som ska granska bl.a. fusionsplanen, vanligen en revisor. Eftersom direktivet, som ovan har framgått, har ändrats på så sätt att eventuella förmåner till de sakkunniga som granskar fusionsplanen inte längre omfattas av uppgiftsplikten, bör lagtexten ändras på så sätt att de citerade orden får utgå. Det torde i och för sig inte stå i strid med direktivet att låta kravet stå kvar. Den svenska regleringen bör emellertid inte utan starka skäl avvika från direktivets reglering. Det gäller i synnerhet regleringen av ett dokument som ska upprättas av bolag från skilda medlemsstater.
Enligt gällande rätt (punkten 9 i 23 kap. 38 § aktiebolagslagen) ska fusionsplanen innehålla bolagsordningen för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. I 2019 års direktiv talas det i detta avseende i första hand om ”stiftelseurkunden”, medan bolagsordningen behöver anges endast om den finns i ett särskilt dokument. Det ska noteras att aktiebolagslagen ställer krav på upprättande av en stiftelseurkund enbart vid nybildning av aktiebolag utan samband med fusion (jfr 2 kap. 3 och 5 §§). Vid fusion gäller i stället att fusionsplanen tjänar som stiftelseurkund för det svenska bolag som bildas genom fusionen (se 23 kap. 37 § andra stycket). Enligt vår bedömning kan denna ordning i sig inte anses strida mot direktivet. Mot bakgrund av direktivets utformning i denna del bör det emellertid införas ett krav på att fusionsplanen, vid en fusion som innebär bildandet av ett nytt bolag, innehåller uppgift om den handling som tjänar som stiftelseurkund för detta bolag. En sådan bestämmelse får till följd att det vid en fusion som innebär bildandet av ett svenskt bolag ska lämnas upplysning om att fusionsplanen utgör stiftelseurkund för detta bolag.
Vidare bör det i lagen tas in bestämmelser – motsvarande artikel 122 m) och n) i direktivet – om att det i fusionsplanen ska lämnas uppgift om erbjudandet om kontantersättning (inlösenbelopp) till aktieägare enligt artikel 126a (jfr avsnitt 4.8) och uppgift om skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser (jfr avsnitt 4.9).
4.4. Offentliggörande av fusionsplanen m.m. (artikel 123)
4.4.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Artikel 123 i 2017 års direktiv anger när och hur fusionsplanen ska offentliggöras. Enligt artikeln ska offentliggörande ske på det sätt som föreskrivs enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning (som förutsätts vara utformad i enlighet med artikel 16 i direktivet). Offentliggörandet måste ske minst en månad före den bolagsstämma som ska besluta om fusionsplanen (jfr punkten 1). Vidare gäller, enligt 2017 års direktiv, att vissa uppgifter ska offentliggöras i respektive medlemsstats officiella tidning (jfr punkten 2).
Artikeln motsvaras i första hand av bestämmelserna i 23 kap. 42 § aktiebolagslagen, med däri angivna hänvisningar. Vid tillkomsten av bestämmelserna angavs i förarbetena att det för svensk del, beträffande inhemska fusioner, finns bestämmelser om registrering och kungörelse av fusionsplanen i 23 kap. 14 §, utformade på grundval av EG:s första bolagsdirektiv. Innebörden av dessa bestämmelser är att registrering sker i Bolagsverkets aktiebolagsregister och att uppgift om registreringen kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. De bestämmelserna ansågs kunna gälla även vid en gränsöverskridande fusion, om än med vissa kompletteringar (som dock inte återges här)11.
Av betydelse är också 23 kap. 15 § aktiebolagslagen, som reglerar när fusionsplanen ska underställas stämman. I paragrafen, anges att stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts. Detta gäller även vid gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 36 §).
I sammanhanget bör även 23 kap. 43 § aktiebolagslagen nämnas. Enligt den paragrafen – som går tillbaka på artikel 124 i direktivet – ska styrelsen i ett bolag som deltar i en fusion hålla fusionsplanen och styrelsens rapport tillgängliga för aktieägare och arbetstagare under minst en månad före den stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Också denna paragraf innehåller alltså en månadsfrist som anknyter till tidpunkten för stämman. Det bör dock noteras att 23 kap. 43 § avser tillgängliggörande till aktieägare och arbetstagare, inte ett offentliggörande riktat till allmänheten.
11 Se prop. 2007/08:15 s. 84 f.
4.4.2 2019 års direktiv
Artikel 123 har genom 2019 års direktiv fått en helt ny lydelse. Innebörden i den nya lydelsen är följande.
Medlemsstaterna ska säkerställa att vissa handlingar offentliggörs av bolaget och görs tillgängliga för allmänheten i registren i vart och ett av de fusionerande bolagens respektive hemstat. Offentliggörandet ska ske minst en månad före dagen för den stämma som ska besluta om godkännande av fusionsplanen.12
Kravet på offentliggörande gäller, liksom tidigare, själva fusionsplanen (punkten 1 a). Därutöver tillkommer krav på offentliggörande av ett särskilt meddelande där det fusionerande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller arbetstagarrepresentanter informeras om att de senast fem dagar före stämman får lämna synpunkter till respektive bolag på fusionsplanen (punkten 1 b).
Ytterligare en nyhet är att medlemsstaterna får kräva att också rapporten av den oberoende sakkunniga personen ska offentliggöras i bolagsregistret. I så fall måste dock medlemsstaterna säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information i rapporten (punkten 1 andra och tredje styckena).
De handlingar som offentliggörs i enlighet med punkten 1 ska också vara tillgängliga genom det s.k. systemet för sammankoppling av register (punkten 1 fjärde stycket).
Medlemsstaterna får undanta bolagen från de krav på offentliggörande som anges i punkten 1, om bolagen, under en oavbruten period om minst en månad före den bolagsstämma som ska besluta om fusionen, gör fusionsplanen och meddelandet kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sina webbplatser (punkten 2).13 Om denna möjlighet utnyttjas, måste emellertid bolagen ändå minst en månad före dagen för stämman lämna vissa uppgifter till registret (punkten 3). Bland dessa uppgifter märks uppgift – avseende vart och ett av de fusionerande bolagen – om de arrangemang som har inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter (punkten 3 c) och närmare uppgifter om den webbplats, där fusionsplanen m.m. kan erhållas kostnadsfritt online (punkten 3 d). Uppgifterna måste göras tillgängliga för allmänheten
12 Nationell lagstiftning kan tillåta att fusionen under vissa förutsättningar inte behöver behandlas på det övertagande bolagets stämma. I så fall gäller månadsfristen för offentliggörande i förhållande till stämman för det eller de andra fusionerande bolagen (jfr punkten 5). 13 Beträffande månadsfristen, se föregående fotnot.
i registren i var och en av de medlemsstater som de fusionerande bolagen hör hemma i.
Medlemsstaterna ska under alla förhållanden säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan uppfyllas helt och hållet online, utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid någon behörig myndighet i de fusionerande bolagens medlemsstater (punkten 4).
Härutöver får en medlemsstat kräva att fusionsplanen respektive uppgifterna enligt punkten 3 offentliggörs i medlemsstatens officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform. I så fall ska medlemsstaten säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet eller till den centrala elektroniska plattformen (punkten 6).
Medlemsstaterna ska också säkerställa att handlingarna enligt punkten 1 och uppgifterna i punkten 3 är kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten genom systemet för sammankoppling av register samt att de avgifter som registren debiterar bolaget för offentliggörande av det som avses i punkten 1, 3 och 6 inte överstiger vad som krävs för att täcka kostnaden för att tillhandahålla sådana tjänster (punkten 7).
Det kan noteras att vissa av de nu redovisade bestämmelserna, främst punkterna 4 och 7, är av närmast tekniskt slag. Dessa och andra teknikfrågor tas inte upp i det följande utan behandlas i stället i avsnitt 4.17.
Frågan om offentliggörande av den oberoende sakkunniges rapport behandlas i avsnitt 4.6.7.
4.4.3. Formen för offentliggörande
Vårt förslag: Fusionsplanen ska liksom hittills offentliggöras
genom ingivande till Bolagsverket.
Skälen för förslaget: I dag gäller att offentliggörande av fusions-
planen sker genom att denna, tillsammans med andra handlingar, ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. I samband med registreringen sker också en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Detta ska jämföras med artikel 123 i 2019 års direktiv där huvudregeln är (se punkten 1) att vissa handlingar ska offentliggöras av bolaget och göras tillgängliga i ”registren” i respektive medlemsstat. Den nya lydelsen får anses i sak väsentligen motsvara direktivets
tidigare lydelse, där det hänvisades till bestämmelserna om offentliggörande i artikel 16.14 Den artikeln innehåller i sin tur bestämmelser om registrering motsvarande de bestämmelser som Bolagsverket tillämpar. Ändringsdirektivet medger alltså att huvuddragen i nuvarande svenska registreringsförfarande bibehålls.
Ändringsdirektivet ger emellertid möjlighet till skilda tillvägagångssätt för offentliggörande, t.o.m. så att bolagen undantas från de krav på som följer av punkten 1 (se punkten 2). Vi har övervägt om den möjligheten bör utnyttjas. Punkten 2 innebär att bolaget, i stället för att låta offentliggöra handlingarna enligt punkten 1, håller dem kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på bolagets webbplats.
Det måste antas att ett utnyttjande av punkten 2 i någon utsträckning skulle kunna minska bolagets administrativa börda kring offentliggörandet av handlingarna.
Ett utnyttjande av punkten 2 är emellertid inte utan nackdelar. Det sammanhänger med att, enligt punkten 3, en medlemsstat som utnyttjar punkten 2 måste ställa krav på annan form av offentliggörande Det måste införas en skyldighet för bolaget att lämna ett antal uppgifter till det nationella registret, däribland uppgift om de arrangemang som beträffande vart och ett av de fusionerande bolagen har inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter, samt närmare uppgifter om den aktuella webbplatsen (jfr artikel 123.3 a–d). Detta skulle komplicera regelverket. Fullgörandet av den uppgiftsskyldighet som anges i punkten 3 skulle dessutom i sig utgöra en administrativ börda; den faktiska lättnaden för bolagen om möjligheten i punkten 2 utnyttjas framstår i själva verket som marginell. Dessutom blir förfarandet mer svåröverskådligt för de intressenter som kan komma att beröras av en fusion, om det finns skilda sätt för offentliggörande.
Till detta kommer att i aktiebolagslagen utgör registreringen och kungörandet av fusionsplanen inte enbart ett sätt att offentliggöra planen. Registreringen ger också Bolagsverket tillfälle att granska bl.a. att planen uppfyller de krav som ställs på en fusionsplan. Om det finns brister i planen, föreläggs ingivaren att komplettera den. När tillstånd att verkställa en registrerad fusionsplan senare söks,
14 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv (EU) 2018/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt ersätts artikel 16 med en ny lydelse.
inskränker sig verkets kontroll i princip till att ansökan avser samma handling som tidigare har registrerats.15
Mot denna bakgrund anser vi att ett utnyttjande av punkterna 2 och 3 skulle komplicera förfarandet utan att ge några tillräckligt vägande fördelar. Den möjlighet som punkterna 2 och 3 ger bör alltså inte utnyttjas i svensk rätt.
Vårt förslag är därför att offentliggörandet liksom hittills alltid ska ske genom att fusionsplanen ges in till Bolagsverket för registrering.
Det kan noteras att kraven i direktivet på att fusionsplanen ska offentliggöras av bolaget och göras tillgängliga i ”registren” inte framstår som mera långtgående än de krav som i dag gäller enligt aktiebolagslagen. Bestämmelserna om registrering av fusionsplanen i 23 kap. 42 § behöver därför enligt vår mening inte ändras.
Artikel 123.1 förutsätter att offentliggörandet sker under minst en månad före den bolagsstämma som ska behandla fusionsplanen. Detta följer redan av 23 kap. 36 § aktiebolagslagen, jämförd med 23 kap. 15 § tredje stycket första meningen, som föreskriver att stämman får hållas tidigast en månad från det att fusionsplanen offentliggjordes. Inte heller i denna del fordras därför någon ändring i aktiebolagslagen.
4.4.4. Informationsmeddelande
Vårt förslag: Vid offentliggörandet av fusionsplanen ska det även
offentliggöras ett informationsmeddelande till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras representanter. I meddelandet ska anges att dessa senast fem arbetsdagar före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna fusionsplanen får lämna synpunkter på fusionsplanen till bolaget. (Jfr artikel 123.1 b.)
Skälen för förslaget: Ändringsdirektivets krav på informationsmed-
delande (se artikel 123.1 b) till aktieägare, borgenärer och arbetstagare saknar tidigare motsvarighet. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om detta. Frågan är då hur det lämpligen bör ske.
Direktivet synes förutsätta att meddelandet ska offentliggöras på samma sätt som fusionsplanen. Det talar för att man helt enkelt ut-
15 Se prop. 2010/11:147 s. 17.
vidgar befintliga bestämmelser om offentliggörande av fusionsplanen så att de gäller även meddelandet. Bestämmelserna om offentliggörande av fusionsplanen anknyter emellertid nära till bestämmelser som gäller för både inhemska och gränsöverskridande fusioner, särskilt bestämmelser om registrering av fusionsplanen och om tidpunkten för stämma (se 23 kap. 14 §, jämförd med 42 §, samt 23 kap. 15 §). Det finns inget behov av att införa några motsvarande bestämmelser för andra fusioner än gränsöverskridande fusioner. Det enklaste är därför att införa en särskild bestämmelse, tillämplig enbart vid gränsöverskridande fusioner, om offentliggörande av ett informationsmeddelande. Vi föreslår en sådan bestämmelse.
4.4.5. Tiden mellan offentliggörande och stämmobeslut
Vår bedömning: Nuvarande bestämmelser om hur långt innan
bolagsstämman som offentliggörandet måste ske behöver inte ändras.
Skälen för bedömningen: Av direktivet följer att offentliggörandet
av fusionsplanen måste ske minst en månad före den stämma som ska godkänna fusionsplanen. En månadsfrist gäller även när det inte krävs något stämmobeslut i något av de bolag som deltar i fusionen; i så fall måste offentliggörandet ske minst en månad före dagen för stämman i de andra fusionerande bolagen (jfr artikel 123.5).
Enligt svensk rätt gäller – också vid gränsöverskridande fusioner – att det är enbart i de överlåtande bolagen som stämman alltid måste ta ställning till fusionsplanen. I övertagande bolag räcker det som huvudregel med ett styrelsebeslut. Endast i vissa fall behöver planen underställas stämman i det övertagande bolaget (se 23 kap. 15 § första och andra stycket samt 36 § aktiebolagslagen, jfr även artikel 94 i 2017 års direktiv). Punkten 5 kan alltså i och för sig få relevans för svenska förhållanden.
En bolagsstämma måste emellertid hållas i vart fall i det överlåtande bolaget. Enligt svensk rätt gäller, beträffande både inhemska och gränsöverskridande fusioner, att stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts (se 23 kap. 15 § tredje stycket första meningen samt 36 § aktiebolagslagen). Regleringen innebär alltså att det måste förlöpa
minst en månad från offentliggörandet till förekommande stämmobeslut.
Vi har övervägt om fristen borde ändras från en månad till sex veckor. Det som talar för det är att lagen måste anpassas till de krav som finns i artikel 124 på att styrelsens redogörelse ska hållas tillgänglig under sex veckor (se avsnitt 4.5) och att det av systematiska skäl kan vara lämpligt med en gemensam tidsfrist.
Något hinder mot en sådan gemensam tidsfrist om sex veckor finns inte, eftersom månadsfristen i artikel 123 är en minimifrist. Månadsfristen knyter emellertid an till inhemska fusionsbestämmelser (23 kap. 15 § tredje stycket första meningen, jfr även 36 §) och är alltså väl etablerad. Härtill kommer att det är fråga om skilda förfaranden. Vad gäller styrelsens redogörelse ska bolaget göra den tillgänglig för aktieägare och arbetstagare och tillgängliggörandet ska ske elektroniskt (jfr artikel 124.6). Fusionsplanen och informationsmeddelandet ska däremot offentliggöras för allmänheten genom registrering (jfr artikel 123.1). Vi har mot den bakgrunden inte funnit några avgörande skäl för att i detta sammanhang förlänga månadsfristen.
Vi bedömer därmed att bestämmelserna om den tid som måste förflyta mellan offentliggörande av fusionsplanen och förekommande bolagsstämmobeslut inte behöver ändras.
4.4.6. Kungörande
Vår bedömning: Det finns inget behov av att ändra gällande be-
stämmelser om kungörande av fusionsplanen.
Skälen för bedömningen: Enligt artikel 123.6 får medlemsstaterna
kräva att bl.a. fusionsplanen ska offentliggöras i det officiella kungörelseorganet eller via en central elektronisk plattform. I så fall ska det säkerställas att registret – i Sverige aktiebolagsregistret – skickar de relevanta uppgifterna dit.
Redan i dag ska uppgift om registreringen av fusionsplanen kungöras i det svenska kungörelseorganet, dvs. Post- och Inrikes Tidningar (jfr 23 kap. 14 § första stycket och 42 § samt 36 §aktiebolagslagen). Något krav på att hela fusionsplanen ska publiceras i Post- och Inrikes Tidningar finns dock inte i svensk rätt.
Inte heller direktivet påbjuder en sådan publicering. Enligt vår mening finns det inte skäl att införa ett krav på att hela fusionsplanen tas in i Post- och Inrikes Tidningar. Några författningsändringar med anledning av artikel 123.6 bör därmed inte göras.
4.5. Ledningsorganets rapport (artikel 124)
4.5.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Enligt artikel 124 i 2017 års direktiv ska styrelsen i vart och ett av de fusionerande bolagen utarbeta en rapport som innehåller bl.a. en förklaring och motivering till fusionens rättsliga och ekonomiska aspekter samt förklarar dess konsekvenser för bolagsmän, borgenärer och arbetstagare. Rapporten ska också göras tillgänglig för bolagsmännen samt arbetstagarna och deras företrädare en månad före dagen för den stämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen. Slutligen ska styrelsen, om den inom skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, bifoga yttrandet till rapporten.
Artikeln har i svensk rätt genomförts genom 23 kap. 39 § (styrelsens rapport) och 43 § aktiebolagslagen (tillhandahållandet av rapporten).
Styrelsens rapport betecknas i svensk rätt i stället som styrelsens redogörelse. Ordalydelsen i 23 kap. 39 § avviker något från de formuleringar som vid tiden för genomförandet användes i direktivet. Det beror på att paragrafen har utformats med motsvarande bestämmelser om inhemska fusioner (23 kap. 9 §) som förlaga, och att dessa bestämmelser i sin tur är utformade med hänsyn till bestämmelserna i det tredje bolagsdirektivet.16 Utformningen har också påverkats av att styrelsens redogörelse enligt 9 § ingår som en del av fusionsplanen, medan den motsvarande redogörelsen i 39 § (och det bakomliggande direktivet) behandlas som en från fusionsplanen självständig handling.17
Också bestämmelserna i 23 kap. 43 § om tillhandahållande av rapporten har sin snarlika motsvarighet i motsvarande bestämmelser för inhemska fusioner (jfr 23 kap. 16 §).
16 Se prop. 2007/08:15 s. 146 f. och 178. Det tredje bolagsdirektivet (Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978) kodifierades sedermera genom direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag, som i sin tur har kodifierats genom 2017 års direktiv. 17 Jfr a. prop. s. 87 f.
En särskild bestämmelse, 23 kap. 53 § aktiebolagslagen, gäller för sådana publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande sådan utanför EES. Fusionsplanen ska då inte bara tillhandahållas enligt 23 kap. 16 § respektive 43 §, utan också, med bifogade handlingar, hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas.18
4.5.2 2019 års ändringsdirektiv
Genom 2019 års direktiv har artikel 124 fått en helt ny lydelse. Även fortsättningsvis gäller att styrelsen i vart och ett av de fusionerande bolagen ska upprätta en rapport. Syftet med rapporten ändras dock något. Den ska nu riktas enbart till aktieägare och arbetstagare och inte också – som tidigare – till borgenärer. Också rapportens innehåll preciseras. Rapporten ska liksom tidigare beskriva de rättsliga och ekonomiska aspekterna av fusionen och dess konsekvenser för arbetstagarna. Men den ska nu också särskilt beskriva fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet (punkten 1) Den ska vidare innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare; alternativt får bolaget besluta om två separata rapporter, en för aktieägarna och en för arbetstagarna (punkten 2).
Avsnittet för aktieägare i rapporten ska särskilt beskriva
- kontantersättningen och metoden som har använts för att fastställa den,
- aktiernas utbytesförhållande – i tillämpliga fall – och metoden som har använts för att komma fram till detta,
- fusionens konsekvenser för aktieägare samt
- de rättigheter och metoder för gottgörelse som är tillgängliga för aktieägare i enlighet med artikel 126a, vilken avser skydd av aktieägare (punkten 3).
18 Bestämmelsen är ett resultat av genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag. För ytterligare bakgrund till 23 kap. 53 § aktiebolagslagen hänvisas till prop. 2009/10:247.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska särskilt beskriva
- fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och – i tilllämpliga fall – eventuella åtgärder för att skydda dessa förhållanden,
- väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, samt
- hur dessa faktorer påverkar eventuella dotterbolag (punkten 5).
Liksom i dag ska förvaltnings- och ledningsorganet, dvs. styrelsen, informera aktieägarna om sådana yttranden som arbetstagarrepresentanterna, eller arbetstagarna själva, har lämnat (punkten 7).
Artikeln innehåller ett par undantag från regeln om upprättande av en rapport. För det första får medlemsstaterna undanta enmansbolag från artikelns bestämmelser (se punkten 4.) Vidare ska något avsnitt för aktieägare inte krävas när samtliga aktieägare i bolaget har gått med på detta. Inte heller något avsnitt för arbetstagare ska krävas när ett fusionerande bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i förvaltnings- och ledningsorganet (punkten 8). Om det inte krävs vare sig något avsnitt för aktieägare eller något avsnitt för arbetstagare, behöver någon rapport inte lämnas (punkten 9).
Rapporten ska tillsammans med fusionsplanen göras tillgänglig elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarrepresentanterna eller arbetstagarna själva i vart och ett av de fusionerande bolagen minst sex veckor före dagen för den stämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen. Om den nationella lagstiftningen medger att det övertagande bolagets stämma inte behöver godkänna fusionen, gäller denna sexveckorsfrist i förhållande till stämman för det eller de andra fusionerande bolagen. (Se punkten 6.)
Slutligen anges att artikeln inte ska påverka de gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill relaterade förfaranden som föreskrivs på nationell nivå efter införlivandet av två i artikeln angivna arbetsrättsliga direktiv (punkten 10).
I stället för direktivets terminologi används i det följande begreppens motsvarighet i svensk rätt. Det innebär att förvaltnings- och ledningsorganet betecknas som styrelsen och rapporten kallas för redogörelse.
4.5.3. Redogörelsens innehåll
Vårt förslag: Styrelsens redogörelse ska, utöver vad som gäller
sedan tidigare, särskilt beskriva fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet. Redogörelsen ska innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare.
Avsnittet för aktieägare ska särskilt beskriva det utbytesförhållande som ska gälla för aktier som ingår i fusionsvederlaget samt det utjämningsvederlag som därutöver ska utgå. Avsnittet ska vidare innehålla uppgifter om det inlösenbelopp som avträdande aktieägare ska ha rätt till. Också metoderna för att bestämma utbytesförhållandet, utjämningsvederlaget och inlösenbeloppet ska beskrivas, liksom fusionens konsekvenser för aktieägarna och hur aktieägarna ska gå tillväga för att utöva sin inlösenrätt.
Avsnittet för arbetstagare ska särskilt beskriva fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och åtgärder till skydd för dessa, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller platserna för bolagets verksamhet. Även motsvarande förhållanden för eventuella dotterbolag ska beskrivas.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen. (Jfr artikel 124.1–3, 5 och 7–9.)
Skälen för förslaget: Ändringsdirektivet innehåller, liksom 2017 års
direktiv, krav på att envar av styrelserna i de fusionerande bolagen ska upprätta en redogörelse av visst innehåll (se artikel 124). Vad som sägs i 23 kap. 39 § aktiebolagslagen om att en sådan redogörelse ska upprättas bör alltså fortsätta gälla. Vi återkommer i avsnitt 4.5.4 till frågan om det bör finnas några undantag från skyldigheten att upprätta en redogörelse.
Ändringsdirektivet innehåller emellertid en del nyheter rörande redogörelsens innehåll. Dessa bör lämpligen hanteras genom ändringar och tillägg till regleringen i 39 §. De nya bestämmelserna bör anknyta nära till direktivets ordalydelse, eftersom detta ger bäst förutsättningar för att de olika redogörelser som upprättas i en och samma gränsöverskridande fusion har en likartad utformning. De delar av artikel 124 som på detta sätt kan inarbetas i 39 § är punkterna 1–3, 5 och 7–9 (beträffande innehållet i dessa punkter, se ovan).
En nyhet i ändringsdirektivet är att det i redogörelsen ska ingå två olika avsnitt, ett avsnitt för aktieägarna och ett för arbetstagarna. Den svenska regleringen bör anpassas till det.
Vad gäller det närmare innehållet i redogörelsen kan följande sägas.
Information till aktieägare. I artikel 124.3 anges vad som särskilt
ska beskrivas i avsnittet för aktieägare. Liksom hittills ska utbytesförhållandet mellan aktierna anges, dvs. en aktieägare i ett överlåtande bolag ska kunna utläsa hur många aktier som han eller hon kommer att erhålla i det övertagande bolaget i stället för aktierna i det överlåtande bolaget. Detta bör givetvis komma till uttryck i den svenska lagtexten även i fortsättningen.
Direktivet ställer också krav på information om ”kontantersättningen” och den metod som har använts för att fastställa densamma (jfr punkten 3 a). Begreppet ”kontantersättning” förekommer i flera sammanhang i ändringsdirektivet. Det synes beteckna två olika saker, dels den kontanta delen av fusionsvederlaget (jfr artikel 122 b), dels det inlösenbelopp som ett bolag ska erbjuda avträdande aktieägare (jfr artikel 122 m och 126a.1). Det väcker frågan om vilken eller vilka typer av ”kontantersättning” som avses i artikel 124.3 a. Samma frågeställning gör sig gällande beträffande omfattningen av den granskning som en oberoende sakkunnig (revisor) ska göra enligt artikel 125 (jfr övervägandena i avsnitt 4.6). I det senare fallet är det dock alldeles klart att begreppet avser båda slagen av kontant ersättning (jfr skäl 14 i ändringsdirektivet). Revisorns granskning omfattar styrelsens redogörelse. Det framstår därför som naturligt att det som revisorns granskning ska omfatta, också ska ingå i styrelsens redogörelse. Det måste alltså antas att begreppet har samma betydelse i båda bestämmelserna.
Av det sagda följer att vi bedömer begreppet ”kontantersättning” i artikel 124.3 a i ändringsdirektivet, som ett uttryck för både den kontanta delen av ett fusionsvederlag, dvs. utjämningsvederlaget, och det s.k. inlösenbeloppet.
Redogörelsen bör alltså behandla båda dessa slag av ersättning.
Information till arbetstagare. Den svenska lagtexten bör även av-
spegla det som sägs i artikel 124.5 om innehållet i avsnittet för arbetstagare (jfr ovan). I skäl 13 i 2019 års direktiv utvecklas innebörden i detta. Det sägs bl.a. att redogörelsen i synnerhet bör beskriva om det skulle uppstå några förändringar av lagstadgade anställningsvillkor,
av kollektivavtal eller av transnationella företagsavtal och av platserna för bolagets verksamhetsorter, såsom platsen för bolagets huvudkontor. Det sägs också att redogörelsen bör innehålla uppgifter om ledningsorgan, och, i tillämpliga fall, om personal, utrustning, lokaler och tillgångar före och efter det gränsöverskridande förfarandet och de sannolika ändringarna av arbetets organisation, löner, specifika tjänsters placering och de förväntade konsekvenserna för arbetstagare som innehar dessa tjänster, liksom om dialogen mellan arbetsmarknadens parter på bolagsnivå och, i tillämpliga fall, arbetstagarrepresentation på styrelsenivå. Det är givet att kommande svensk lag bör tolkas mot bakgrund av dessa uttalanden. Vi anser dock inte att det som sägs i skäl 13 behöver komma till explicit uttryck i lagtexten.
Yttrande från arbetstagarföreträdare. Artikel 124.7 motsvarar i
princip det som redan uttrycks i 23 kap. 39 § aktiebolagslagen. Där sägs att om styrelsen i skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen. I 2019 års direktiv har dock uttrycket ”i skälig tid” bytts ut mot ”i god tid”. Den svenska lagtexten bör justeras i enlighet med detta. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden i detta.
I 2019 års direktiv sägs också att aktieägarna ska informeras om arbetstagaryttrandet. Det kan synas som att en sådan bestämmelse inte fyller något syfte så länge aktieägarna kan få del av yttrandet redan som en del av styrelsens redogörelse. Den får emellertid betydelse om aktieägarna kommer överens om att styrelsens redogörelse inte ska innehålla något avsnitt till aktieägarna (se avsnitt 4.5.4). Även i denna del krävs därför en lagändring i linje med vad direktivet föreskriver.
Information till borgenärerna. Bestämmelserna i 23 kap. 39 § aktie-
bolagslagen om styrelsens redogörelse syftar till att ge relevant information även till borgenärer. Att så är fallet kommer till uttryck i paragrafens krav på att redogörelsen ska innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Såsom den motsvarande bestämmelsen i ändringsdirektivet, artikel 124.1, har utformats syftar den inte till att tillförsäkra bolagens borgenärer information. Det väcker frågan om det är förenligt med direktivet att behålla kravet på att redogörelsen ska innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärerna.
Enligt vår bedömning bör den frågan besvaras jakande. Ändringsdirektivet innehåller en ny artikel om skydd av borgenärer: enligt vad som där närmare föreskrivs ska medlemsstaterna på ett betryggande sätt skydda borgenärers rättigheter (se artikel 126b.1). Detta utgör ett generellt hållet påbud till medlemsstaterna att i sin nationella reglering upprätthålla ett starkt borgenärsskydd och medger ett betydande utrymme för nationella variationer vad gäller skyddets närmare utformning. Den nuvarande bestämmelsen om att det i styrelsens redogörelse ska ingå en beskrivning av fusionens sannolika konsekvenser för borgenärerna framstår också som ändamålsenlig.
4.5.4. Undantag från kravet på upprättande av redogörelse
Vårt förslag: Om samtliga aktieägare har samtyckt till det, be-
höver redogörelsen inte innehålla något avsnitt för aktieägarna. Om ett bolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i styrelsen, krävs inget avsnitt för arbetstagare.
Om både avsnittet för aktieägare och avsnittet för arbetstagare kan utgå, behöver styrelsen över huvud taget inte upprätta någon redogörelse.
Vår bedömning: Den svenska lagstiftaren bör inte utnyttja den
möjlighet som direktivet ger att undanta styrelsen i ett enmansbolag från skyldigheten att upprätta en särskild redogörelse. (Jfr artikel. 124.4 andra meningen.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Som nämnts ska redogö-
relsen bestå av ett avsnitt för aktieägare och ett för arbetstagarna, I artikel 124.4, första meningen, sägs att något avsnitt för aktieägarna inte ska krävas när samtliga aktieägare har gått med på att detta krav kan frångås. I andra meningen sägs att medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningen av artikeln. Placeringen av den sistnämnda bestämmelsen kan tolkas så att den enbart avser avsnittet för aktieägarna. För denna tolkning talar också det förhållandet att det i punkten 9 finns en särskild bestämmelse om när det över huvud taget inte krävs någon redogörelse. Det är också den i sak rimligaste ordningen, Ordalydelsen av punkten 4, andra meningen får emellertid anses vara förhållandevis entydig, både i den svenska
språkversionen och i de andra versioner som vi har kunnat ta del av. Det talar för att medlemsstaterna helt kan undanta enmansbolag från skyldigheten att upprätta en redogörelse, även en sådan som riktas enbart till arbetstagarna.
Frågan är då om denna möjlighet bör utnyttjas. Något sådant undantag för enmansbolag – dvs. aktiebolag med en enda aktieägare – görs inte i gällande rätt. Också ett enmansbolag kan vara ett stort bolag med ett stort antal anställda, t.ex. ett dotterbolag i en koncern. I förhållande till arbetstagarna synes en redogörelse av det aktuella slaget kunna fylla ett viktigt syfte även i ett enmansbolag. Vi anser därför att undantagsmöjligheten inte bör utnyttjas.
Däremot kan det – som en följd av direktivet – vara nödvändigt att i lagen ta in en bestämmelse om att något avsnitt för aktieägarna inte behöver ingå i redogörelsen om samtliga aktieägare samtycker till det. Mot det kan visserligen invändas att det redan av allmänna associationsrättsliga principer följer att regler till skydd för aktieägarna kan frångås, om samtliga aktieägare samtycker. För att det inte ska råda någon oklarhet om att direktivet har genomförts korrekt i svensk rätt bedömer vi dock att en bestämmelse med detta innehåll bör tas in i lagen.19
Enligt artikel 124.8 krävs det inte något avsnitt för arbetstagare när ett fusionerande bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i förvaltnings- eller ledningsorganet. Detta bör komma till uttryck i den svenska regleringen. För att Bolagsverket ska kunna bedöma om undantagsregeln är tillämplig behöver bolaget tillhandahålla verket information om det. Det bör därför tas in en bestämmelse i aktiebolagsförordningen med innebörd att om det inte finns några arbetstagare i bolaget, ska bolagets styrelse eller verkställande direktör till Bolagsverket intyga på heder och samvete att så är fallet. Därigenom åstadkommer man också straffansvar för osann försäkran (jfr 15 kap. 10 § brottsbalken).
Slutligen följer det av artikel 124.9 att någon redogörelse överhuvudtaget inte behöver upprättas om det inte krävs vare sig något avsnitt för aktieägare eller något avsnitt för arbetstagare. Också detta bör komma till uttryck i aktiebolagslagen.
19 Jfr diskussionen i motiven till 23 kap. 44 § aktiebolagslagen om behovet av att vid genomförande av ett direktiv lagfästa något som redan följer av allmänna principer i prop. 2007/08:15 s. 98 f. och 310.
4.5.5. Hur redogörelsen ska hållas tillgänglig
Vårt förslag: Styrelsens redogörelse ska, liksom fusionsplanen
med de handlingar som är fogade till denna, hållas tillgänglig elektroniskt minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna fusionsplanen. Detta ska ske genom att bolaget håller handlingarna tillgängliga på sin webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. (Jfr artikel 124.6.) Liksom hittills ska kopior av handlingarna sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Skälen för förslaget: Artikel 124.6, som gäller tillgängliggörandet av
styrelsens redogörelse, överensstämmer väsentligen med vad som redan gäller enligt svensk rätt enligt 23 kap. 43 § aktiebolagslagen. Nytt är att redogörelsen (tillsammans med fusionsplanen) ska göras tillgänglig elektroniskt, och att detta ska ske under sex veckor – i stället för som tidigare en månad – före dagen för den stämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen.
Direktivet ger ingen närmare ledning om innebörden i ”göras tillgängliga elektroniskt”.
Ett sätt att hålla handlingarna tillgängliga elektroniskt är att publicera dem på bolagets webbplats. Det är emellertid osäkert hur lämpligt det är att generellt föreskriva om publicering på bolagets webbplats. För inhemska fusioner återfinns den bestämmelse som motsvarar 23 kap. 43 § i 23 kap. 16 §. I den paragrafen finns en bestämmelse om publicering på bolagets webbplats. Av paragrafens tredje stycke framgår att om handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget på den ort där bolaget har sitt säte och att sända kopior av dem till aktieägarna.20 Det är emellertid viktigt att notera att möjligheten att tillhandahålla handlingarna på bolagets webbplats enligt 16 § tredje stycket utgör ett valfritt komplement för bolaget till huvudregeln att hålla handlingarna tillgängliga hos bolaget. Alla bolag har inte en egen webbplats. Aktiebolagslagen innehåller i och för sig ett flertal bestämmelser som kräver publicering på bolagets webbplats. Dessa krav avser emellertid publika aktiebolag som är upptagna till handel på en reglerad marknad.21
20 Om bakgrunden till regleringen hänvisas till prop. 2010/11:147 s. 17 f. 21 Jfr prop. 2009/10:247 s. 40.
Enligt vår mening är det lämpligaste sättet att genomföra direktivets krav på elektroniskt tillgängliggörande att föreskriva att bolaget ska hålla handlingarna tillgängliga på sin webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Detta bör föranleda ett tillägg i 23 kap. 43 § aktiebolagslagen. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden i ”likvärdig elektronisk kommunikation”.
Man kan emellertid inte utgå från att samtliga de intressenter som artikeln tar sikte på har möjlighet att utnyttja elektronisk kommunikation. Den bestämmelse som finns i nu gällande rätt (jfr 23 kap. 43 §) om att kopior av handlingarna ska sändas kostnadsfritt med vanlig post till de aktieägare som begär det bör stå kvar som komplement. Det kan noteras att gällande rätt inte ger arbetstagarrepresentanter och arbetstagare någon motsvarande rätt att få kopior av handlingarna. Direktivet uppställer inte heller något krav på detta. En sådan service skulle kunna öka bolagens administrativa kostnader. Skyldigheten för bolag att skicka handlingar kostnadsfritt per post bör därför inte utvidgas.
Som redan har nämnts kräver direktivet att redogörelsen hålls tillgänglig under minst sex veckor. Det avviker från gällande svensk rätt, där motsvarande tidsfrist är en månad (se 23 kap. 43 § aktiebolagslagen). Vi föreslår att lagen anpassas till direktivets sexveckorsregel.
4.6. Rapport från en oberoende sakkunnig (artikel 125 och 133a)
4.6.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
I artikel 125 i 2017 års direktiv finns bestämmelser om hur oberoende sakkunniga för varje fusionerande bolag ska utarbeta en rapport riktad till bolagsmännen. Av artikeln framgår bl.a. att rapporten ska vara tillgänglig senast en månad före den relevanta bolagsstämman. Där anges också vilka uppgifter som rapporten ska innehålla. Enligt artikeln krävs inte någon sakkunniggranskning eller sakkunnigrapport, om samtliga delägare i de fusionerande bolagen är eniga om detta.
Den svenska lagstiftning som i denna del svarar mot direktivet innebär att som huvudregel ska både fusionsplanen och styrelsens
redogörelse granskas av en eller flera revisorer enligt aktiebolagslagens bestämmelser om revisorsgranskning vid en inhemsk fusion. Dessa bestämmelser, 23 kap. 11 och 12 §§, går tillbaka på det tredje bolagsrättsliga direktivet.22
Från denna huvudregel finns två undantag. Det ena innebär att revisorsgranskningen kan begränsas om alla aktieägare är ense om detta. Det andra innebär att revisorsgranskningen ersätts av en gemensam granskning genom en av svensk eller utländsk myndighet utsedd sakkunnig, utsedd på begäran av de fusionerande bolagen.
De bestämmelser som reglerar dessa frågor vid gränsöverskridande fusioner finns i 23 kap.11–13, 40 och 41 §§aktiebolagslagen (jfr även 36 §). Av bestämmelserna framgår bl.a. att när granskningen utförs av en av bolaget utsedd revisor ska denne vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Som huvudregel ska revisorn utses av stämman i respektive bolag. Om någon särskild revisor inte är utsedd, ska granskningen i stället utföras av bolagens revisorer (12 §). Om granskningen i stället sker på det alternativa sätt där en sakkunnig utsetts av en svensk myndighet (Bolagsverket) (40 § andra stycket), ska den som Bolagsverket utser vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag (41 §). I båda fall har den som utför revisorsgranskningen rätt till upplysningar och biträde från bl.a. styrelsen (13 § och 40 § tredje stycket). Granskningens innehåll ska motsvara det som god revisionssed kräver.
Att granskningen får begränsas om samtliga aktieägare i de bolag som deltar i fusionen har samtyckt till det framgår av 23 kap. 11 tredje stycket.
4.6.2 2019 års ändringsdirektiv
Rapportens innehåll m.m. (artikel 125)
I artikel 125 i 2019 års direktiv sker följande ändringar av betydelse.
Punkten 3 ställer mera ingående krav på sakkunnigrapportens innehåll än vad 2017 års direktiv har gjort. Bland annat sägs att rapporten ska inbegripa den sakkunniges utlåtande i fråga om kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållanden är adekvata. Vid bedömningen av kontantersättningen ska den sakkunnige beakta (I) före-
22 Se övervägandena i prop. 2007/08:15 s. 90 ff.
kommande marknadspris för aktierna i de fusionerande bolagen före tillkännagivandet av förslaget till fusion eller (II) värdet av bolaget exklusive effekterna av den föreslagna fusionen såsom det fastställts i enlighet med allmänt accepterade värderingsmetoder. Rapporten ska åtminstone (a) ange den eller de metoder som har använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen, (b) ange den eller de metoder som har använts för att fastställa det föreslagna utbytesförhållandet för aktier, (c) fastställa om den eller de metoder som använts är adekvata för bedömningen av kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande, ange det värde som dessa metoder lett till och yttra sig över den relativa vikt som metoderna tillmättes när värdet fastställdes och, om olika metoder används i de fusionerande bolagen, även fastställa om användningen av olika metoder var motiverad, och (d) beskriva eventuella särskilda värderingsproblem som uppkommit.
Den sakkunnige ska, enligt punkten 3, ha rätt att av de fusionerande bolagen erhålla all information som är nödvändig för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Enligt punkten 4 får medlemsstaterna undanta enmansbolag från tillämpningen av artikeln.
Den sakkunnige (art 133a)
Den nya artikel 133a innebär följande.
Enligt punkten 1 ska medlemsstaterna fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den sakkunnige som ansvarar för att utarbeta den rapport som avses i artikel 125.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna ha regler som säkerställer (a) att den sakkunnige eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunnige är verksam, är oberoende av och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett fusionsintyg, och (b) att den sakkunniges utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i enlighet med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den lagstiftning och de tillämpliga yrkesnormer som den sakkunnige omfattas av.
När det gäller den sakkunniges oberoende anges i direktivets skäl 14 att medlemsstaterna bör beakta de krav som fastställs i artik-
larna 22 och 22b i direktiv 2006/43/EG (revisorsdirektivet).23 Dessa artiklar avser självständighet, oberoende och objektivitet respektive förberedelse för lagstadgad revision och bedömning av hot mot opartiskhet och självständighet.24
I den följande framställningen används samma terminologi som i svensk rätt. Det innebär att den sakkunnige – om inte annat sägs – benämns revisor och att den sakkunniges rapport kallas för yttrande (jfr 23 kap. 12 och 41 §§).
4.6.3. När granskning genom revisor eller motsvarande ska ske
Vårt förslag: Liksom hittills ska fusionsplanen med därtill fogade
handlingar och styrelsens redogörelse alltid granskas av en revisor eller av annan av myndighet utsedd sakkunnig.
Skälen för förslaget: Gällande svensk rätt innebär att det vid en
gränsöverskridande fusion alltid ska ske en granskning genom en sakkunnig person. Som huvudregel gäller att granskningen ska ske genom en revisor (auktoriserad revisor, godkänd revisor eller registrerat revisionsföretag). I linje med direktivet tillåter dock lagen att granskningen överlämnas till en gemensam sakkunnig men denne måste i så fall vara utsedd av en myndighet, i Sverige av Bolagsverket (se 23 kap. 40 § andra stycket). Om aktieägarna är ense, kan revisorsgranskningen begränsas till en på visst sätt borgenärsinriktad granskning (se 11 § tredje stycket). En sådan granskning måste göras även om granskningen har överlämnats till en gemensam sakkunnig, utsedd av en myndighet (se 40 § fjärde stycket).
Den svenska regleringen går längre än vad direktivet kräver. Redan enligt direktivets ursprungliga lydelse gällde att någon granskning inte krävdes om samtliga aktieägare var ense om detta. Att direktivets bestämmelser om granskning syftar enbart till att skydda aktieägarna är ännu tydligare i ändringsdirektivet. Där har tillkommit en
23 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG. 24 Revisorsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom bl.a. revisorslagen (2001:883) och aktiebolagslagen.
bestämmelse, artikel 125.4, som ger möjlighet att undanta enmansbolag från kravet på granskning genom oberoende sakkunnig.
I ljuset av detta finns det anledning att fråga sig om den svenska regleringen i detta avseende bör behållas oförändrad. Frågan bör bedömas mot bakgrund av syftet med revisorsgranskningen.
I förarbetena till nu gällande lagregler påpekades att bestämmelserna i artikel 125 är uppställda uteslutande i aktieägarnas intresse och att syftet är att bolagsstämman ska få ett fullgott underlag inför ställningstagandet till fusionsfrågan. Det uttalades emellertid också att i aktiebolagslagen har bestämmelserna om revisorsgranskning också ett borgenärsskyddssyfte. Det påpekades särskilt att ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion enligt direktivet ska uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstiftning som bolaget omfattas av. En borgenärsskyddsinriktad revisorsgranskning var också enligt regeringen av stor vikt för att borgenärerna ska kunna tillvarata sina rättigheter i samband med den gränsöverskridande fusionen. Enligt regeringen kunde direktivet inte anses uppställa något hinder mot bestämmelser om en borgenärsskyddsinriktad granskning.25
Detta resonemang har enligt vår mening fortfarande bärkraft. Också enligt ändringsdirektivet måste ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstiftning som bolaget omfattas av.26 Redan detta talar för att de villkor vad gäller i fråga om borgenärsskydd vid inhemska fusioner – t.ex. krav på ett borgenärsskyddsinriktat revisorsyttrande – bör kunna uppställas även vid en gränsöverskridande fusion, så länge de inte innebär ett reellt hinder mot gränsöverskridande fusioner. Att borgenärsskyddshänsyn bör få påverka det nationella regelverket kring gränsöverskridande fusioner får för övrigt anses framgå av artikel 126 b. I den artikeln anges att medlemsstaterna på ett betryggande sätt ska skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som har uppkommit före, men inte förfallit till betalning vid, offentliggörandet av fusionsplanen.27 Nationell lagstiftning
25 Jfr prop. 2007/08:15 s. 91 f. Jfr även regeringens resonemang beträffande utrymmet för en medlemsstat att införa bestämmelser som ger nationella myndigheter en rätt att motsätta sig en fusion med hänvisning till allmänintresset, s. 113 ff. i a. prop.; jfr därvid 23 kap. 21 a § och 36 §aktiebolagslagen. 26 Se prop. 2007/08:15 s. 91 f. Det kan tilläggas att undantaget ursprungligen togs in i 23 kap. 40 §. Genom ett senare lagstiftningsärende placerades det i stället i 23 kap. 11 §., jfr a. prop. s. 92 och 178 samt prop. 2008/09.56. 27 Se artikel 126b.1 första stycket.
som ställer krav på en revisorsgranskning i borgenärernas intresse måste alltså antas vara förenlig med direktivet.
Mot denna bakgrund bedömer vi att 2019 års direktiv inte hindrar att det även fortsättningsvis kan krävas en s.k. begränsad revisorsgranskning och detta även om samtliga aktieägare är eniga om att någon granskning inte behövs.
I linje med detta finns det inte anledning att särskilt undanta enmansbolag från kravet på revisorsgranskning.
4.6.4. Revisorsyttrandets innehåll (artikel 125.3)
Vårt förslag: Vid gränsöverskridande fusioner ska ett revisors-
yttrande, utöver vad som följer av nu gällande rätt, innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, utjämningsvederlaget samt inlösenbeloppet är adekvata. I yttrandet ska anges metoderna för att bestämma aktiernas utbytesförhållande, utjämningsvederlaget och inlösenbeloppet och anges om dessa metoder är adekvata. Det ska också lämnas uppgifter om eventuella särskilda värderingsproblem. (Jfr artikel 125.3.)
Skälen för förslaget: När det gäller yttrandets innehåll innebär den
nya regleringen i artikel 125.3 att den oberoende sakkunniges granskning vid en gränsöverskridande fusion får ett särskilt fokus på de metoder som har använts för beräkning av den föreslagna kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande. Den sakkunnige ska också redovisa sin bedömning sin bedömning av om dessa metoder har varit adekvata. Detta innebär vissa nyheter i förhållande till gällande rätt, framför allt vad gäller revisorns uttalande om det som i direktivet beskrivs som ”kontantersättningen”.
Som ovan har berörts används begreppet ”kontantersättning” i ändringsdirektivet i mer än ett sammanhang och synes då syfta på två olika saker. I skäl 14 i ändringsdirektivets ingress anges bl.a. att en oberoende sakkunnig ska granska bolagets erbjudande om kontantersättning till de aktieägare som vill lämna bolaget samt aktiernas utbytesförhållande, inbegripet beloppet för en eventuell kompletterande kontantersättning enligt planen. Detta måste förstås så att den sakkunnige ska yttra sig om både om den kontanta delen av fusionsvederlaget (utjämningsvederlaget) och om det inlösenbelopp som
aktieägarna ska erbjudas (om inlösenbeloppet, se vidare avsnitt 4.8.2). Mot den bakgrunden får begreppet ”kontantersättning” i artikel 125.3 anses omfatta både den kontanta delen av ett fusionsvederlag och inlösenbeloppet.
I aktiebolagslagen bör därför föreskrivas att revisorn i sitt yttrande ska uttala sig om såväl utbytesförhållandet mellan aktierna med förekommande utjämningsvederlag som erbjuden inlösenersättning. I enlighet med vad direktivet kräver bör också föreskrivas att revisorn ska uttala sig om förekommande särskilda värderingsproblem.
Vi har övervägt det nu sagda bör gälla inte bara vid gränsöverskridande fusioner utan även vid inhemska fusioner. Det nya innehåll och fokus som granskningen ska ha enligt artikel 125.3 är emellertid förhållandevis omfattande och hänger delvis samman med utformningen av det särskilda aktieägarskydd som ska gälla vid gränsöverskridande fusioner men inte vid inhemska fusioner. Vi har inte kunnat se några skäl för att anpassa också bestämmelserna om revisorsgranskning och revisorsyttrandets innehåll vid inhemska fusioner till vad som nu ska gälla vid gränsöverskridande fusioner. Tvärtom skulle en sådan anpassning på ett omotiverat vis tynga förfarandet vid inhemska fusioner.
De sakliga ändringar som behöver göras med anledning av artikel 125.3 bör därför begränsas till att gälla gränsöverskridande fusioner och lämpligen tas in i 23 kap. 40 § aktiebolagslagen.
4.6.5. Vem ska utföra granskningen?
Vår bedömning: Det ska även fortsättningsvis ställas krav på att
en den som utför granskningen är en godkänd eller auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Skälen för bedömningen: I dag gäller enligt aktiebolagslagen att
granskningen av fusionsplanen och styrelsens redogörelse ska göras av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag (se 23 kap 12 §, jfr även 41 §). För att vara auktoriserad eller godkänd revisor måste man uppfylla särskilda krav som uppställs i revisorslagen (2001:883) avseende bl.a. utbildning, erfarenhet och redbarhet. Auktoriserade och godkända revisor och registrerade
revisorsföretag står under Revisorsinspektionens tillsyn. Det innebär bl.a. att de är föremål för återkommande kvalitetskontroller och de kan bli föremål för disciplinära åtgärder om de handlar i strid med bl.a. god revisorssed. De omfattas dessutom av revisorslagens särskilda bestämmelser om opartiskhet och självständighet (jfr 2–4 §§, 6 §, 13 § och 14 §revisorslagen).
De omständigheter som den sakkunnige enligt 2019 års ändringsdirektiv särskilt ska granska – vad gäller utjämningsvederlag, aktiernas utbytesförhållande och eventuella värderingsproblem – förutsätter en betydande förståelse för ett bolags ekonomiska förhållanden. Det är därför naturligt att den som ska upprätta yttrandet har särskild sakkunskap och erfarenhet i dessa avseenden. Revisorer – i bemärkelsen auktoriserade eller godkända revisorer – framstår därför som den yrkeskategori som är bäst ägnad att fullgöra den granskning som direktivet förutsätter. Det gäller särskilt som de utgör en yrkesgrupp som är föremål för löpande tillsyn och kvalitetssäkring. Visserligen kan det även i vissa andra yrkeskategorier finnas individer som besitter rätt kompetens för ett sådant uppdrag, t.ex. advokater eller redovisningskonsulter. När det gäller advokater finns det givetvis många som har samma slag av sakkunskap som revisorer har. Advokater omfattas dessutom av ett offentligt reglerat tillsynssystem som generellt borgar för hög kvalitet i deras arbete. De är emellertid inte underkastade de krav på oberoende och självständighet som enligt revisorslagen gäller för revisorer vid utövande av revisionsverksamhet. Inte heller för redovisningskonsulter finns det något offentligt reglerat system för oberoende och självständighet.
Enligt vår uppfattning bör det därför även fortsättningsvis vara en auktoriserad eller godkänd revisor som upprättar yttrandet enligt artikel 125. I sammanhanget kan noteras att det för närvarande finns totalt omkring 3 000 godkända eller auktoriserade revisorer eller registrerade revisionsbolag i Sverige.28
Vår slutsats är därför att den oberoende sakkunnige enligt artikel 125 bör vara revisor, i bemärkelsen en godkänd eller auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Enligt gällande rätt ska den sakkunnige – dvs. normalt en revisor – som huvudregel utses av bolagsstämman (jfr 23 kap. 12 § aktiebolagslagen). Det finns enligt vår mening ingen anledning att ändra detta.
28 Se statistik från Revisorsinspektionen: www.revisorsinspektionen.se/publikationer/ manadsstatistik.
Sedan tidigare ger direktivet ett utrymme för att de fusionerande bolagen använder sig av en gemensam oberoende sakkunnig. En bestämmelse om detta finns i 23 kap.40 § andra stycket aktiebolagslagen. En sådan sakkunnig ska utses av en offentlig myndighet, i Sverige av Bolagsverket. Bestämmelsen påverkas inte av 2019 års direktiv och bör därför inte ändras.
4.6.6. Civilrättsligt ansvar för den sakkunnige
Vårt förslag: En revisor som utför granskning av fusionsplanen
m.m. ska omfattas av samma skadeståndsansvar som det som gäller för ett bolags revisor enligt 29 kap. 2 § aktiebolagslagen. (Jfr artikel 133a.1.)
Skälen för förslaget: Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtmin-
stone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunniga person som ansvarar för yttrandet enligt artikel 125 (se artikel 133a.1).
Ett aktiebolag ska, som huvudregel, ha en revisor med uppgift att granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning (se närmare 9 kap. aktiebolagslagen). Bolagets revisor har ett särskilt skadeståndsansvar, reglerat i 29 kap. aktiebolagslagen. Det innebär att revisorn ska ersätta bolaget för skada som han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar bolaget vid fullgörandet av uppdraget. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (se 29 kap. 2 § aktiebolagslagen).
Om det är bolagets revisor som granskar fusionsplanen m.m., får detta anses ingå i hans eller hennes uppdrag. Revisorn ansvarar då utan vidare enligt bestämmelserna i 29 kap. 2 § aktiebolagslagen.
Liksom är fallet i dag bör det emellertid vara möjligt att överlämna granskningen av fusionsplanen m.m. till någon annan revisor än den som är bolagets revisor. Det gäller särskilt som aktiebolag under vissa förutsättningar kan välja bort revisionen (se närmare 9 kap. 1 § aktiebolagslagen) och därför inte har någon ordinarie revisor. Den som åtar sig ett uppdrag av nu aktuellt slag kommer då att inta ställningen av syssloman gentemot bolaget och ansvarar i så fall enligt allmänna principer om sysslomannaansvar. Den närmare
innebörden av detta ansvar är dock inte alldeles klar. Så mycket kan dock sägas att ansvaret är något mindre långtgående än det ansvar som en revisor har enligt aktiebolagslagen.
Enligt vår mening bör en revisor som granskar en fusionsplan (och därmed sammanhängande uppgifter) bära samma civilrättsliga ansvar oavsett om han eller hon är bolagets revisor eller ej.29 Det kan åstadkommas genom ett tillägg i 29 kap. 2 § aktiebolagslagen med den innebörden att den som utses enligt 23 kap. 12 § aktiebolagslagen ska jämställas med bolagets revisor.
Vad som nu har sagt bör gälla även i fråga om en sådan sakkunnig som Bolagsverket, på de fusionerande bolagens gemensamma begäran, har utsett att utföra granskning (jfr 23 kap. 40 § andra stycket aktiebolagslagen). Den som Bolagsverket utser måste, enligt 23 kap. 41 §, vara auktoriserad eller godkänd revisor. Den sakkunnige kan även ha utsetts av en behörig myndighet i en annan medlemsstat, där motsvarande krav på att den sakkunnige ska vara revisor inte uppställs. Vi föreslår dock att lagen utformas så att samma civilrättsliga ansvar kommer att gälla för en sådan, av utländsk myndighet utsedd, sakkunnig som för revisorer som utför granskning av detta slag.
4.6.7. Offentliggörande av yttrandet
Vårt förslag: Också det revisorsyttrande som har upprättats över
fusionsplanen ska offentliggöras. Vid offentliggörandet ska, om bolagen begär det, konfidentiell information utelämnas. Vad som utgör konfidentiell information ska prövas av Bolagsverket på grundval av de uppgifter som bolagen har lämnat. Prövningen ska göras enligt en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. (Jfr 123.1 andra och tredje stycket.)
29 Jfr diskussionen om skadeståndsansvar för revisor/oberoende sakkunnig i prop. 2007/08:15 s. 94 f. och 309 f.
Skälen för förslaget:
Bakgrund
Den nuvarande regleringen i aktiebolagslagen innebär att ett revisorsyttrande över en fusionsplan ska fogas till planen och ges in till bolagsverket i samband med att planen ska registreras (se 23 kap. 11, 14 och 36 §§). Revisorsyttrandet blir därmed offentligt på samma sätt som fusionsplanen.
Enligt artikel 123.1 andra och tredje styckena i ändringsdirektivet får en medlemsstat kräva att rapporten av den oberoende sakkunniga personen ska offentliggöras i registret. Det ska emellertid i så fall säkerställas att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid offentliggörandet. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av skäl 15 i direktivets ingress. Där anges att de uppgifter som bolaget offentliggör bör vara heltäckande och göra det möjligt för intressenter att bedöma konsekvenserna av det planerade gränsöverskridande förfarandet. Bolag bör dock inte vara skyldiga att offentliggöra konfidentiella uppgifter om detta skulle äventyra deras affärsposition, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt.
Revisorsyttrandet bör offentliggöras
Den sakkunniges rapport i 2019 års direktiv syftar till att tillgodose aktieägarnas intresse genom att säkerställa att bolagsstämman får ett fullgott underlag för sitt ställningstagande till fusionsfrågan. De motsvarande svenska bestämmelserna i aktiebolagslagen om revisorsgranskning har därutöver ett visst borgenärsskyddssyfte.30 Även om direktivet inte innehåller någon tydlig koppling mellan borgenärsskyddsintresset och den sakkunniges rapport är det tydligt att direktivet tillmäter borgenärsskyddsaspekter stor betydelse (se vidare avsnitt 4.9). Enligt vår mening är det därför naturligt att sådana aspekter vägs in också vid bedömningen av om svensk rätt bör ställa krav på att revisorsyttrandet offentliggörs.
Det sagda talar enligt vår mening för att den svenska lagstiftaren liksom hittills bör ställa krav på att revisorsyttrandet offentliggörs. Några skäl som talar i motsatt riktning har vi inte kunnat finna.
30 Jfr avsnitt 4.6 angående artikel 125.
Offentliggörandet bör ske på samma sätt som i dag, dvs. genom att revisorsyttrandet fogas till fusionsplanen och tillsammans med denna ges in till Bolagsverket.
Skyddet av konfidentiell information
Nästa fråga blir hur man ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid offentliggörandet av revisorsyttrandet (jfr artikel 123.1 tredje stycket). Vem ska bestämma vad som utgör ”konfidentiell information” och vilka närmare kriterier ska gälla för detta?
Vad som utgör konfidentiell information måste enligt vår mening avgöras enligt något slag av objektiv måttstock. Det i direktivet använda uttrycket ”konfidentiell information” får anses ge alltför lite vägledning vid bedömningen av vad som ska kunna utelämnas. Lagstiftningen bör därför innehålla en närmare precisering av uttrycket, grundad på vad som kan antas vara direktivets avsikt.
Det är därvid naturligt att anknyta till vad EU-rätten i övrigt innehåller om företags möjligheter att skydda information mot omvärlden. Det medför att begreppet företagshemligheter blir av särskilt intresse, eftersom det i viss mån är harmoniserat inom EU. Genom direktiv 2016/943/EU31 har det nämligen tillkommit bestämmelser om skydd mot att företagshemligheter olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Det är visserligen tillåtet för medlemsstaterna att under vissa förutsättningar föreskriva ett mer långtgående skydd än vad direktivet kräver32; redan definitionen av begreppet företagshemlighet i direktivet får för övrigt sägas ge ett visst utrymme för skilda nationella uttolkningar.33 Någon definition av det begrepp som är aktuellt i 2019 års direktiv – konfidentiell information – finns f.ö. inte i 2016 års direktiv. Likväl bör begreppet ”företagshemlighet” kunna utgöra en utgångspunkt för vad som i detta sammanhang utgör konfidentiell information.
I lagen (2018:558) om företagshemligheter – som delvis går tillbaka på direktiv 2016/943/EU – finns en definition (2 §) av vad som
31 Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. 32 Jfr direktiv 2016/943/EU artikel 1.1. 33 Jfr direktiv 2016/943/EU artikel 2.1.
avses med företagshemlighet enligt den lagen, nämligen information som uppfyller samtliga följande kriterier. (1) Den avser affärs- eller driftförhållanden. (2) Den är inte allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget. (3) Innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla den. (4) Ett röjande av informationen är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren.
Även om den svenska definitionen i detaljer kan skilja sig från hur motsvarande begrepp förstås i andra medlemsstater, måste det antas att den innehållsmässigt ligger väl i linje med vad som avses i ändringsdirektivet. Vi anser alltså att direktivet i denna del bör genomföras så att begreppet konfidentiell information ges en innebörd som ansluter nära till begreppet företagshemlighet i lagen om företagshemligheter.
Nästa fråga är vem som ska bestämma vilka uppgifter som utgör konfidentiell information i den nu angivna bemärkelsen. Ordalydelsen i direktivet indikerar att det är bolaget – till skillnad från den aktör, i Sverige Bolagsverket, som tar emot handlingarna för registrering i aktiebolagsregistret – som ska bedöma vilka delar av yttrandet som kan uteslutas från offentliggörandet. Det är också den ordning som innebär minst risker för bolaget och som samtidigt är minst resurskrävande för Bolagsverket.
Det som sägs i direktivet kan emellertid inte anses innebära mera än att det berörda bolaget ska ha rätt att bestämma att konfidentiell information inte ska offentliggöras; det ger alltså inte bolaget rätt att bestämma vad som utgör konfidentiell information. Det senare skulle f.ö. innebära en påtaglig risk för att ett bolag utelämnar fler uppgifter än vad som är motiverat, något som kan försämra intressenternas möjligheter att bedöma den planerade fusionen. Bolaget bör alltså, å ena sidan, ha rätt att bestämma att konfidentiell information ska utelämnas vid offentliggörandet men bör, å andra sidan, inte ha rätt att slutgiltigt avgöra vad som utgör konfidentiell information.
En tänkbar lösning skulle kunna vara att överlåta till den som upprättar yttrandet – dvs. med vårt förslag revisorn – att avgöra vad som utgör konfidentiell information. Utelämnandet skulle i så fall kunna ske genom att revisorn inte tar med informationen i sitt yttrande. En konsekvens av detta skulle emellertid kunna bli att Bolagsverket inte får ett fullständigt underlag för sin granskning av fusionen. Direktivet ger inte heller stöd för att bolagets rätt att undanta konfi-
dentiella uppgifter ska anses vara så långtgående. Bolagets berättigade intresse av att i viss utsträckning förfoga över sina uppgifter och utesluta vissa av dem från offentliggörande bör alltså inte få inskränka Bolagsverkets möjligheter att på ett fullständigt underlag utföra den laglighetskontroll och tillbörlighetsbedömning som ska föregå ett tillstånd att verkställa fusionsplanen (utfärdandet av fusionsintyg, se vidare avsnitt 4.11). Det framstår därför som mindre lämpligt att välja en lösning som innebär att uppgifter får uteslutas från revisorsyttrandet innan det ges in till Bolagsverket.
Vi förespråkar alltså inte att det uppställs någon begränsning av vad revisorsyttrandet kan och får innehålla (jfr 23 kap. 11 § och 36 §). Bolagets rätt att enligt 2019 års direktiv få utesluta konfidentiell information tar sikte på offentliggörandet av yttrandet. Denna rätt kan tillgodoses, om bolaget i samband med att det ger in revisorsyttrandet till Bolagsverket, i ett medskick begär att vissa uppgifter ska undantas från offentliggörande samt uppger och motiverar för Bolagsverket vilka av de uppgifter som ingår i yttrandet som enligt bolagets mening är konfidentiella och som ska undantas från offentliggörandet av revisorsyttrandet. Bolagsverket kan sedan, på grundval av bolagets uppgifter, pröva i vilken utsträckning revisorsyttrandet bör bli föremål för sekretess.
En sådan ordning skulle tillgodose bolagens intressen och direktivets krav samtidigt som samtliga de uppgifter som revisorn har funnit vara relevanta kan läggas till grund för Bolagsverkets granskning av fusionen. Vi anser alltså att denna lösning bör väljas och att den i lagstiftningen bör komma till uttryck i en sekretessbestämmelse som tas in i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Särskilt om utformningen av sekretessbestämmelsen
Offentlighets- och sekretesslagen innehåller bl.a. bestämmelser som har till syfte att skydda enskilda i verksamheter som rör tillsyn, granskning m.m. i fråga om näringslivet. Dessa bestämmelser finns huvudsakligen i 30 och 31 kap. Vi har övervägt om det bland dessa bestämmelser finns någon som skulle kunna ge det sekretesskydd som bör föreligga i förevarande situation. En bestämmelse som kan synas ligga nära till hands att använda är 30 kap. 23 §. Enligt den gäller sekretess i en statlig myndighets verksamhet som består i utred-
ning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt för bl.a. uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att regeringen meddelar föreskrifter om det, vilket sker i offentlighets- och sekretessförordningen med bilaga. Av paragrafens lydelse följer att de aktuella uppgifterna måste förekomma inom någon av de verksamheter som räknas upp, dvs. utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet. Syftet med den verksamhet i vilken revisorsyttrandet ges in till Bolagsverket är något annat, nämligen att fusionsplanen med därtill fogade handlingar ska offentliggöras genom en registreringsåtgärd. Visserligen kommer Bolagsverket senare, vid en senare prövning av en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen, att kunna använda revisorsyttrandet som underlag för prövningen. Registreringen och tillståndsprövningen sker emellertid i två skilda ärenden. Vi bedömer därför att 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen inte låter sig tillämpas i den här aktuella situationen.
Det leder till slutsatsen att intresset av sekretess i detta fall bör tillgodoses genom en ny bestämmelse. Den bör placeras i 31 kap. offentlighets- och sekretesslagen som reglerar sekretess till skydd för enskild i annan verksamhet med anknytning till näringslivet.
Behovet av sekretess kan göra sig gällande även när uppgifterna av ett eller annat skäl förs vidare till en annan myndighet eller till en domstol. En sådan situation kan exempelvis uppstå vid en begäran om överprövning av Bolagsverkets beslut att inte lämna ut uppgifterna. Sekretessbestämmelsen bör därför utformas så att den gäller oavsett hos vilken myndighet och i vilken verksamhet uppgifterna förekommer. Sekretess bör emellertid inte kunna komma ifråga för uppgifter som ingår i ett myndighets- eller domstolsbeslut.
Sekretess bör i likhet med uppgifter av liknande karaktär i offentlighets- och sekretesslagen, begränsas till tjugo år.
4.7. Stämmans godkännande (artikel 126)
4.7.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Enligt artikel 126.1 i 2017 års direktiv ska bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen, efter att ha tagit del av rapporterna enligt dåvarande artikel 124 och 125, besluta om godkännande av fusionsplanen. Detta har sin motsvarighet i 23 kap. 15 § första stycket aktiebolagslagen (som enligt 36 § är tillämplig även vid gränsöverskridande fusioner). Där anges att fusionsplanen ska underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag. Som huvudregel är det alltså endast stämman i överlåtande bolag som ska godkänna planen. Enligt paragrafens andra stycke ska emellertid fusionsplanen i vissa fall, nämligen om minst 5 procent av aktieägarna begär det, underställas stämman också i det övertagande bolaget (jfr artikel 126.3 med hänvisning till artikel 94). En bestämmelse om detta finns i 23 kap. 15 § andra stycket (som, enligt 36 § gäller även vid gränsöverskridande fusioner).
4.7.2 2019 års ändringsdirektiv
I 2019 års direktiv ändras artikel 126 på i huvudsak följande sätt.
Punkten 1 – som hittills har sagt i huvudsak endast att stämman ska besluta om godkännande av planen – har fått följande lydelse:
Efter att i tillämpliga fall ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, yttranden från arbetstagare som lämnats i enlighet med artikel 124 och synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123 ska bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen besluta, i form av en resolution, huruvida den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, ska anpassas.
Punkten 4 är ny. Enligt denna punkt ska medlemsstaterna säkerställa att det inte är möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande fusionen enbart på grunden att det utbytesförhållande för aktierna eller den kontantersättning som avses i artikel 12234 b och m inte har fastställts korrekt eller att de uppgifter
34 Artikel 122 avser styrelsens fusionsplan.
som lämnats om utbytesförhållandet respektive kontantersättningen inte uppfyllde de rättsliga kraven.
4.7.3. Överväganden
Vårt förslag: Synpunkter på fusionsplanen från aktieägare, arbets-
tagare eller borgenärer som har kommit in till bolaget senast fem arbetsdagar före dagen för bolagsstämman, ska tillhandahållas aktieägarna på stämman. (Jfr artikel 126.1 samt 123.1 b.)
Ett fusionerande bolag ska, senast vid den stämma som godkänner fusionsplanen, fatta beslut om nödvändiga ändringar av bolagsordningen. (Jfr artikel 126.1.)
Det ska inte vara möjligt att klandra bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen enbart på grund av att aktiernas utbytesförhållande eller det inlösenbelopp som erbjudits i fusionsplanen inte är korrekt fastställda eller att uppgifterna om detta inte har uppfyllt de rättsliga kraven. (Jfr artikel 126.4.)
Skälen för förslaget:
Information till aktieägarna om till bolaget inkomna synpunkter
Punkten 1 i artikel 126 i ändringsdirektivet förutsätter att aktieägarna inför stämmobeslutet har fått ta del av vissa handlingar. I huvudsakliga delar tillgodoser svensk rätt redan detta krav. Aktiebolagslagen ger redan aktieägarna möjlighet att inför stämman ta del av fusionsplanen, styrelsens redogörelse och revisorsyttrandet. Det gäller också sådana yttranden från arbetstagarrepresentanter som har kommit bolaget till del ”i god tid” före färdigställandet av styrelsens redogörelse och som därför har tagits in i denna.
Direktivet förutsätter emellertid att aktieägarna inför stämmans beslut om godkännande av fusionsplanen också har fått ta del av sådana synpunkter som har lämnats till bolaget från aktieägare, arbetstagare eller borgenärer senast fem arbetsdagar före dagen för bolagsstämman (jfr artikel 123.1 b). Frågan är hur ett sådant tillhandahållande ska åstadkommas. I sammanhanget kan noteras att direktivet inte ger utrymme att ställa upp en längre tidsfrist än just fem dagar före stämman för att lämna synpunkter.
Mot bakgrund av den begränsade tid som står till förfogande är en lösning att ålägga bolaget (styrelsen) att lägga fram de inkomna synpunkterna vid stämman. En annan lösning är att ålägga bolaget att göra de inkomna synpunkterna tillgängliga elektroniskt så snart de har inkommit, och senast några – inte mer än fem – dagar före stämman.
Det får antas att mera betydande synpunkter normalt kommer att lämnas i god tid före stämman, särskilt som aktieägarna inför stämman redan har fått del av fusionsplanen, styrelsens redogörelse, inklusive yttranden som i god tid lämnats från arbetstagare, och revisorsyttrandet. Givetvis kommer det att kunna inträffa att nya sakuppgifter eller argument kommer fram på ett mycket sent stadium. Det gäller dock för alla typer av stämmobeslut att det kan påverkas av vad som kommer fram omedelbart före eller på själva stämman.
Sammantaget bedömer vi att det är tillräckligt att de synpunkter som har kommit in till bolaget fram till fem dagar före stämman tillhandahålls aktieägarna på stämman. Vi föreslår att en bestämmelse med denna innebörd tas in i lagen.
Beslut om nödvändiga ändringar i bolagsordningen
En nyhet i ändringsdirektivet är att det uttryckligen anger att stämman ska ta ställning till om stiftelseurkunden och bolagsordningen behöver anpassas. Det kan i denna del noteras att det i skäl 16 i direktivs ingress anges att stämman bör fatta beslut om huruvida planen och nödvändiga ändringar av stiftelseurkunden, inbegripet bolagsordningen, ska godkännas, och att det är viktigt att den majoritet som krävs vid omröstningen är tillräckligt stor i syfte att säkerställa att beslutet fattas med en klar majoritet.
Enligt svensk rätt ska det, vid bildandet av ett aktiebolag, upprättas en stiftelseurkund som ska undertecknas av samtliga stiftare. Stiftelseurkunden ska innehålla en bolagsordning (jfr 2 kap. 1 §, 3 §, 4 § och 5–10 §§aktiebolagslagen), som ska ange bl.a. bolagets företagsnamn och den ort i Sverige där styrelsen ska ha sitt säte. Ändringar i bolagsordningen beslutas av bolagsstämman (jfr 3 kap. 1 § och 4 §aktiebolagslagen). Därvid gäller som huvudregel ett majoritetskrav om två tredjedelar av såväl de angivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman (jfr 7 kap. 42 § aktiebolagslagen). Detta
motsvarar det majoritetskrav som gäller för stämmobeslut om godkännande av fusionsplanen (jfr 23 kap. 17 § och 36 §aktiebolagslagen).
Vi föreslår ändå att det i lagen tas in en erinran om att det senast vid den stämma som godkänner fusionsplanen fattas beslut om nödvändiga ändringar av bolagsordningen. Det är naturligt att denna erinran bör avse såväl inhemska som gränsöverskridande fusioner.
I sammanhanget bör noteras att en fusion kan ge upphov till anknytande frågor kring bolagsordningen som kan behöva tas upp på stämman, trots att en ändring av bolagsordningen i dessa delar inte utgör en nödvändig förutsättning för ett genomförande av fusionen. Som exempel kan nämnas frågor om bolagets verksamhetsföremål, aktiekapitalet, antalet aktier och antalet styrelseledamöter, dvs. frågor som regleras i bolagsordningen (jfr 3 kap. 1 § aktiebolagslagen) och som stämman därför kan behöva ta ställning till. Någon särskild erinran om detta behöver dock knappast tas in i lagen.
Möjligheten att föra talan mot stämmans beslut
Enligt artikel 126.4 i ändringsdirektivet ska det inte vara möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande fusionen (fusionsplanen) enbart på grund av att aktiernas utbytesförhållande eller kontantersättningen inte är korrekt fastställda (i fusionsplanen, se artikel 122 b och m), eller att uppgifterna därom inte uppfyllde de rättsliga kraven.
Möjligheterna att klandra ett bolagsstämmobeslut får alltså inte omfatta de angivna förhållandena ovan, sedda för sig.
I aktiebolagslagen föreskrivs att om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får bl.a. en aktieägare föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet ska upphävas eller ändras (se 7 kap. 50 §). Dessa förutsättningar kan sägas i huvudsak vara av formell karaktär. Det utesluter emellertid inte att fel som väsentligen är materiella kan göras gällande inom ramen för en klandertalan. Det skulle alltså, som svensk rätt i dag är utformad, kunna inträffa att ett sådant materiellt förhållande som anges i artikel 126.4 a och b – om kontantersättning och aktiernas utbytesförhållande – åberopas vid en klandertalan mot ett beslut att godkänna en fusionsplan.
Mot denna bakgrund bör det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse med en innebörd som motsvarar punkten 4, dvs. ett beslut om en gränsöverskridande fusion ska inte kunna klandras på någon av de i artikel 126.4 angivna grunderna. Det kan noteras att berörda aktieägare kommer att kunna få kontantersättnings storlek m.m. prövad inom ramen för de förfaranden som vi återkommer till i det följande.
Såsom direktivet är utformat synes det inte utesluta att en klandertalan förs under åberopande av de i artikeln angivna förhållandena under förutsättning att också någon annan grund åberopas till grund för talan (jfr ordet ”enbart” i artikel 126.4). Den tolkningen framstår i sig som anmärkningsvärd; mera rimligt vore om talan inte i något fall får föras på de nämnda grunderna. De övriga språkversioner som vi har kunnat ta del av innehåller emellertid samma formulering som den svenska och Kommissionen har vid ett s.k. genomförandemöte35gett uttryck för uppfattningen att punkten 4 ska tolkas på det först angivna sättet. Vi har utformat vårt förslag i enlighet med detta.
4.8. Aktieägarskydd (artikel 126a)
4.8.1 2019 års direktiv
Genom artikel 126a i 2019 års direktiv införs nya bestämmelser om skydd av aktieägare. De innebär i huvudsak följande.
Punkten 1: Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de
aktieägare i de fusionerande bolagen som röstade mot godkännandet av fusionsplanen har rätt att avyttra sina aktier i utbyte mot en adekvat kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2-6. En förutsättning för att aktieägarna ska ha denna rätt är att de till följd av fusionen skulle förvärva aktier i det bolag som uppstår genom fusionen och att detta skulle omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än medlemsstaten för deras respektive fusionerande bolag.
Medlemsstaterna får föreskriva att denna rätt ska gälla även andra aktieägare i de fusionerande bolagen.
Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot fusionsplanen, aktieägares avsikter att utöva sin rätt att avyttra sina aktier, eller båda, ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den
35 Möte mellan representanter för EU:s medlemsstater under ledning av Kommissionen angående genomförandet av 2019 års direktiv; Company Law Expert Group transposition workshop on the Mobility Directive.
bolagsstämma som avses i artikel 126. Som sådan dokumentation får tillåtas registrering av en invändning mot fusionsplanen.
Punkten 2: Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vil-
ken aktieägarna enligt punkten 1 måste anmäla till bolaget att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Fristen får inte vara längre än en månad från stämman. Det ska säkerställas att bolagen anger en elektronisk adress för mottagande av denna anmälan.
Punkten 3: Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vilken
den kontantersättning som anges i fusionsplanen ska betalas. Fristen får inte löpa ut senare än två månader efter den dag då den gränsöverskridande fusionen får verkan enligt artikel 129.
Punkten 4: Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare som
har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier, men anser att den erbjudna kontantersättningen inte är korrekt fastställd, har rätt att begära ytterligare kontantersättning vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt. Det ska fastställas en tidsfrist inom vilken en sådan begäran ska göras.
Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet att ge ytterligare kontantersättning ska gälla alla aktieägare i det berörda fusionerande bolaget som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.
Punkten 5: Medlemsstaterna ska säkerställa att den medlemsstats
lagstiftning som ett fusionerande bolag omfattas av reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1–4 och att den medlemsstaten har exklusiv behörighet när det gäller att lösa eventuella tvister som rör dessa rättigheter.
Punkten 6: Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare, som
inte har haft rätt eller inte har utnyttjat rätten att avyttra sina aktier men anser att utbytesförhållandet för aktierna i fusionsplanen inte är adekvat, får invända mot detta förhållande och begära kontantersättning. Förfarandet för detta ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den medlemsstats lagstiftning som det aktuella fusionerande bolaget omfattas av, inom den tidsfrist som fastställs i nationell lagstiftning. Ett sådant förfarande ska inte hindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen. Beslutet ska vara bindande för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.
Medlemsstaterna får föreskriva att aktiernas utbytesförhållande enligt det beslutet gäller för sådana aktieägare i det berörda fusio-
nerande bolaget som inte har haft rätt att avyttra sina aktier eller inte har utövat denna rätt.
Punkten 7: Medlemsstaterna får också föreskriva att det bolag
som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen kan tillhandahålla aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning.
4.8.2. Aktieägares rätt att lämna bolaget
Vårt förslag: En aktieägare i ett bolag som deltar i en gränsöver-
skridande fusion ska under vissa förutsättningar – bl.a. att han eller hon har röstat emot ett godkännande av fusionsplanen – ha rätt att få sina aktier hos bolaget inlösta i utbyte mot ett i fusionsplanen angivet inlösenbelopp. Den som vill utnyttja inlösenrätten ska anmäla detta till bolaget inom en månad från dagen för stämman. Inlösenbeloppet ska betalas ut inom två månader från det att fusionen fick verkan (Jfr artikel 126a.1 och 2.)
En aktieägare som inte är nöjd med det i fusionsplanen angivna inlösenbeloppet ska kunna begära ytterligare ersättning av det fusionerande bolaget. Det ska ske genom att han eller hon väcker talan inom tre månader vid allmän domstol. I ett sådant mål ska allmänna regler om fördelning av rättegångskostnader i dispositiva tvistemål gälla. (Jfr artikel 126a.4 första stycket och artikel 126a.6 första stycket.)
Skälen för förslaget:
Aktieägares rätt att få sina aktier inlösta
I skäl 18 i ändringsdirektivets ingress påpekas att ett gränsöverskridande förfarande36 för en aktieägare kan innebära en förändring av vilken medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på hans eller hennes rättigheter. Det är mot den bakgrunden man ska se den nya bestämmelsen i artikel 126a.1 första stycket om att i vart fall de aktieägare som har röstat emot fusionsplanen ska ha rätt att ”avyttra” sina aktier och få en adekvat kontantersättning. I den följande framställningen beskrivs denna rätt som en rätt för aktieägaren att få sina aktier inlösta och kontantersättningen benämns ”inlösenbelopp”.
36 Gränsöverskridande förfarande används som samlingsbeteckning för gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar.
I första hand är det fråga om en rätt att få aktierna inlösta mot det belopp som har angetts i fusionsplanen (jfr avsnitt 4.3.3). Som vi återkommer till nedan förutsätts aktieägarna emellertid ha rätt att begära ersättning med ett högre belopp.
I aktiebolagslagen måste alltså införas bestämmelser som ger aktieägare rätt att under vissa förutsättningar få sina aktier inlösta i samband med en gränsöverskridande fusion. Såsom direktivet är utformat ska en aktieägare ha denna rätt om två villkor är uppfyllda. Det ena är att han eller hon har röstat mot fusionen. Det andra är att aktieägaren genom fusionen skulle bli aktieägare i ett annat bolag än tidigare och att detta bolag omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat. Det senare villkoret är uppfyllt om en aktieägare i ett svenskt överlåtande bolag genom fusionen skulle bli aktieägare i ett tyskt övertagande bolag (men inte om samme aktieägare efter fusionen skulle bli aktieägare i ett svenskt övertagande bolag).
Det står klart att de nya bestämmelserna måste erbjuda i vart fall de aktieägare som uppfyller nu angivna kriterier en inlösenrätt.
En medlemsstat kan emellertid föreskriva att samma rätt att få sina aktier inlösta ska tillkomma andra aktieägare (se artikel 126a.1 andra stycket). Som exempel på aktieägare som skulle kunna ges en sådan rätt nämns i skäl 18 aktieägare utan rösträtt samt aktieägare för vilka fusionen inte innebär någon ändring av tillämplig lagstiftning men likväl en ändring av föreliggande rättigheter.
I svenska aktiebolag finns inte några rösträttslösa aktier (jfr 4 kap. 1 § och 5 §aktiebolagslagen). Det betyder att varje aktieägare som – oavsett skäl – anser att en gränsöverskridande fusion inte bör genomföras eller att den på något sätt skulle vara ofördelaktig för honom eller henne, kan ge uttryck för detta genom att vid stämman rösta mot ett godkännande av fusionsplanen. Därmed kommer också denna aktieägare att erhålla rätt att få sina aktier inlösta mot ett inlösenbelopp. Också i övrigt torde de omständigheter som anges i skäl 18 sakna praktisk betydelse för svenska aktieägare.
Det kan diskuteras om rätten att få aktier inlösta ändå borde utsträckas till andra aktieägare än de som har röstat mot fusionen. Ett alternativ är att låta rätten omfatta alla som inte har röstat för fusionen; på så vis skulle även aktieägare som ogillar fusionen men inte har haft tillfälle att delta på stämman få möjlighet att ”träda ut” ur bolaget.
I sammanhanget finns anledning att uppmärksamma den särskilda utträdesrätt som tillkommer en medlem i en ekonomisk förening. Om stadgarna ändras på vissa ingripande sätt utan att medlemmen har samtyckt till det, har han eller hon rätt att gå ur föreningen (jfr 3 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar). Vid fusion gäller motsvarande utträdesrätt för en medlem (i en överlåtande förening) som inte har samtyckt till fusionen. Utträdesrätten vid fusion gäller oberoende av formerna för medlemmens deltagande i föreningen efter fusionen, dvs. oberoende av stadgarna i den övertagande föreningen (jfr 16 kap. 27 § lagen om ekonomiska föreningar). Den som inte har varit närvarande vid stämman, och inte heller har poströstat eller röstat genom ombud, anses inte ha samtyckt. Inte heller den som har varit närvarande men lagt ned sin röst anses ha samtyckt. En medlem som har utnyttjat den särskilda utträdesrätten har i princip rätt att återfå sina insatser (inklusive överinsatser) samt del av beslutad vinstutdelning, även om föreningens stadgar innehåller hinder mot detta.37 Borde den nu aktuella inlösenrätten för aktieägare utformas på motsvarande sätt?
Utträdesrätten enligt föreningslagen går alltså något längre än den inlösenrätt som är obligatorisk enligt direktivet. Jämförelsen med vad som gäller i ekonomiska föreningar är emellertid inte helt rättvisande. Ett aktiebolag är en kapitalassociation, medan en ekonomisk förening primärt är en medlemsassociation i vars verksamhet medlemmen själv förväntas delta. Det är naturligt att en medlem i en ekonomisk förening bör åtnjuta ett särskilt starkt skydd mot att han eller hon genom en fusion ”flyttas över” till en annan förening som inte på samma sätt tillgodoser hans eller hennes ekonomiska intressen och i vars verksamhet han eller hon inte vill delta.
Aktieägare har normalt goda möjligheter att ta tillvara sin rätt vid en bolagsstämma genom att närvara personligen eller skicka ombud. En bestämmelse som ger enbart aktieägare som röstat mot fusionen inlösenrätt framstår därför inte som oskälig.
En särskild aspekt är om den ena eller andra utformningen av aktieägarnas inlösenrätt skulle ge upphov till några praktiska problem. Oavsett vilken konstruktion man väljer blir det – vid en tvist mellan bolaget och aktieägaren i fråga om inlösenrätt föreligger – en bevisfråga om aktieägaren har röstat eller på annat sätt förhållit sig
37 Se Andersson m.fl., Lagen om ekonomiska föreningar, En kommentar, 5 u., kommentaren till 3 kap. 7 § och 16 kap. 27 §.
så att han eller hon har rätt till inlösen (jfr diskussionen om fördelningen av bevisbördan mellan aktieägare och bolag under punkten 2 nedan). Ingen av de nyss angivna varianterna torde från ett tillämpningsperspektiv ha något avgörande försteg framför den andra. Det kan tilläggas att ett tredje alternativ, att ge varje aktieägare – oavsett vilken inställning denne har haft till fusionsplanen – rätt att i efterhand påkalla inlösen av hans eller hennes aktier enligt vår mening skulle kunna få alltför oberäkneliga effekter för det aktuella bolaget.
Vid en samlad bedömning har vi kommit till slutsatsen att det inte finns tillräckliga skäl att utnyttja artikel 126a.1 andra stycket och ge andra aktieägare än de som har röstat mot fusionen rätt att påkalla inlösen.
Frist för inlösenanmälan
Enligt artikel 126a.2 ska det fastställas en frist inom vilken en aktieägare måste anmäla till bolaget att han eller hon har beslutat att utöva sin rätt att få sina aktier inlösta (i det följande benämnt inlösenanmälan).
Fristen får vara maximalt en månad från dagen för stämman. En aktieägare som vill nyttja rätten att få sina aktier inlösta måste anmäla detta till bolaget inom fristen.
I skäl 19 i ändringsdirektivets ingress motiveras detta med att bolagen i största möjliga utsträckning bör kunna uppskatta kostnaderna för det gränsöverskridande förfarandet. Av skälet framgår även att aktieägarna också bör kunna åläggas att tillsammans med anmälan eller inom en särskild tidsfrist ange huruvida de avser att invända mot den erbjudna kontantersättningen och kräva ytterligare sådan. Detta framgår emellertid inte av artikel 126a. I stället anges det i artikel 126a.4 att aktieägarna ska vara berättigade att inom en viss tidsfrist begära ytterligare kontantersättning (se övervägandena beträffande punkten 4 under separat rubrik nedan). Det torde innebära att en av aktieägaren i samband med anmälan lämnad ”avsiktsförklaring” inte utesluter att aktieägaren senare begär ytterligare kontantersättning. En avsiktsförklaring torde därför enbart kunna ge bolaget en indikation på antalet missnöjda aktieägare, sannolikheten för kommande processer och vilka kostnader som kan uppkomma. Det får i och för sig antas att medlemsstaterna ändå i sin
nationella lagstiftning kan ta in bestämmelser med det innehåll som anges i skäl 19. Vi bedömer dock att nyttan av sådana bestämmelser inte står i proportion till den administrativa börda som de skulle innebära.
Vi föreslår att fristen för inlösenanmälan i aktiebolagslagen bestäms till en månad. Som jämförelse kan nämnas att en medlem i en (överlåtande) ekonomisk förening som inte har samtyckt till fusionen, har rätt att säga upp sitt medlemskap inom en månad från stämmans beslut om godkännande av fusionsplanen.
Dokumentation av aktieägarens inställning
I artikel 126a.1 tredje stycket anges att medlemsstaterna får uppställa krav på dokumentation av dels en aktieägares uttryckliga invändning mot fusionsplanen, dels en aktieägares avsikter att utnyttja rätten att avyttra (lösa in) aktierna eller båda. Bestämmelsen får förstås så att medlemsstaterna får ålägga bolagen – inte aktieägarna – dokumentationskrav av de angivna slagen.
Det bör här noteras att bestämmelsen inte innebär att aktieägarnas rätt att få sina aktier inlösta förutsätter att de på förhand, t.ex. vid stämman, har meddelat sin avsikt om detta. För att en aktieägare ska kunna utöva sin inlösenrätt räcker det att han eller hon tillställer bolaget en inlösenanmälan inom den frist som gäller för detta (jfr punkten 2). Om aktieägaren ändå tillkännager en avsikt redan vid stämman, kan medlemsstaterna emellertid kräva att detta dokumenteras.
Vad först gäller dokumentation av en ”uttrycklig invändning mot fusionsplanen” får detta antas åsyfta dokumentation om att aktieägaren har röstat mot fusionsplanen.
Som ovan framgått anser vi att rätten att få aktier inlösta bör förutsätta att aktieägaren har röstat mot godkännandet av fusionsplanen. Det talar för att det skulle kunna vara lämpligt med någon form av dokumentation av hur aktieägaren har agerat vid omröstningen på stämman. En ordning helt utan spårbarhet skulle kunna öppna för att även de som inte har rätt att få sina aktier inlösta skickar in en inlösenanmälan sedan resultatet av omröstningen står klart.
Frågan om dokumentation bör i första hand ses i ljuset av vad aktiebolagslagen föreskriver om förfarandet på bolagsstämma.
Enligt gällande rätt ska det vid bolagsstämman upprättas en röstlängd, dvs. en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och biträden. En aktieägare som har poströstat ska anses som närvarande (se 7 kap. 29 § aktiebolagslagen, jfr 3 § (ombud), 4 a § (poströstning) och 5 § (biträde) i samma kapitel). Vid poströstning ska det användas ett formulär som bolaget tillhandahåller och som ska innehålla svarsalternativen ”Ja” respektive ”Nej” för de beslutsförslag som finns (se 7 kap. 4 a § aktiebolagslagen). Beträffande omröstningen på plats gäller att omröstning ska ske om någon av aktieägarna begär det (se 7 kap. 37 § aktiebolagslagen). Det innebär att omröstning som huvudregel sker genom acklamation (de röstande svarar muntligen ja eller nej på en framställd fråga). Resultatet kan därefter, om ingen begär votering, antas som stämmans beslut. För det fall att omröstning begärs ska den som huvudregel ske öppet (se 7 kap. 38 § första stycket aktiebolagslagen). En öppen omröstning innebär att rösträkning kan genomföras. När det gäller beslut som kräver kvalificerad majoritet – t.ex. en fråga om godkännande av en fusionsplan – kan resultatet alltså säkerställas, i bemärkelsen med visshet nå upp till rätt andel av rösterna, på detta vis. Det förutsätter emellertid att någon tar initiativ till det. Vid stämman ska det också föras protokoll, där det bl.a. ska antecknas vilka beslut som stämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska det i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen. Röstlängden ska tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet (se 7 kap. 48 § andra stycket aktiebolagslagen). Lagen ställer dock – inte ens när omröstning har skett öppet – något krav på att det i protokollet anges vilka som har röstat för eller emot ett visst förslag.
Det sagda innebär att gällande stämmoregler typiskt sett inte leder till en dokumentation av vilka aktieägare som har röstat på det ena eller andra sättet i en specifik fråga. Det går endast att få reda på
dels om en aktieägare har varit närvarande vid stämman eller ej, dels
resultatet av de omröstningar som har skett. Hur en enskild aktieägare har förhållit sig till ett förslag om en gränsöverskridande fusion går därför sällan att klargöra med utgångspunkt i röstlängd och protokoll.
Inget hindrar dock stämman från att inför ett beslut om en gränsöverskridande fusion besluta att omröstningen ska dokumenteras på särskilt sätt. Från bolagens perspektiv skulle därför ett mera generellt lagkrav på dokumentation inte tillföra något.
Det kan dock hävdas att ett dokumentationskrav är motiverat i ett aktieägarperspektiv för att garantera att den aktieägare som har röstat mot fusionen senare verkligen kan utnyttja sin rätt att få sina aktier inlösta.
Här kan det ha sitt intresse vem som bär bevisbördan för det fall att tvist uppstår mellan en aktieägare och bolaget i frågan om aktieägaren har röstat emot fusionen. Om en aktieägare gör gällande att han eller hon har rätt att få sina aktier inlösta av bolaget, på grund av att dessa förutsättningar är uppfyllda (dvs. att han eller hon vid stämman har röstat emot fusionsplanen), bör bevisbördan för detta principiellt åvila aktieägaren. Samtidigt måste regelverket ge en aktieägare rimliga möjligheter att uppfylla denna bevisbörda. Det kan hävdas att en dokumentationsskyldighet för bolaget utgör en förutsättning för att aktieägaren ska kunna fullgöra sin bevisbörda.
Vi bedömer dock att en aktieägare även utan en dokumentationsskyldighet för bolaget kommer att ha rimliga praktiska möjligheter att lägga fram tillräcklig bevisning om att han eller hon har röstat på visst sätt. Det kan tilläggas att lagregler om dokumentationsskyldighet inte helt undanröjer risken för att ett bolag agerar illojalt mot aktieägaren genom t.ex. felaktig protokollföring. Nyttan av en dokumentationsskyldighet torde alltså vara begränsad.
Sammanfattningsvis är det enligt vår mening inte motiverat att uppställa något särskilt dokumentationskrav vid omröstning om fusionsplan.
Vad härefter gäller dokumentation av en aktieägares avsikt att lösa in sina aktier kan konstateras att en sådan närmast skulle tjäna som en indikation för bolaget på något som ändå måste konkretiseras genom en senare inlösenanmälan. Vi föreslår därför inte heller något dokumentationskrav beträffande detta slag av uppgifter.
Fristen för utbetalning av inlösenbeloppet
Enligt artikel 126a.3 ska det fastställas en frist för utbetalning av kontantersättningen. Fristen får vara maximalt två månader från den dag som fusionen fick verkan enligt artikel 129. Av direktivets ordalydelse får anses följa att den angivna fristen avser endast den ersättning som har angetts i fusionsplanen, dvs. vad som ska utbetalas enligt punkterna 1 och 2. Bestämmelsen avser alltså inte betalning av
den eventuella tillkommande ersättning som ska utgå efter särskild talan (jfr nedan). Betalningsfristen är f.ö. så kort att det uppenbarligen inte kan komma ifråga att kräva att också den tillkommande ersättningen – som kan vara tvistig mellan aktieägaren och bolaget – betalas inom fristen.
Ändringsdirektivet medger i och för sig att det i svensk rätt föreskrivs en kortare frist än den som anges i direktivet (två månader). Praktiska skäl och harmoniseringsskäl talar emellertid för att fristen bestäms till två månader från det att fusionen fick verkan (om denna tidpunkt se artikel 129 och 23 kap. 49 § aktiebolagslagen).
Begäran om högre inlösenbelopp
Utgångspunkten i direktivet är att en aktieägare som har rätt att få sina aktier inlösta ska erhålla ersättning för dessa med det belopp som anges i fusionsplanen. Enligt artikel 126a.4 första stycket har emellertid de aktieägare som har gjort en inlösenanmälan och som anser att inlösenbeloppet inte är korrekt fastställt rätt att inom viss tidsfrist begära ytterligare ersättning. En sådan begäran ska prövas ”vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt”.
Bestämmelsen avspeglas i skäl 20 i ändringsdirektivets ingress. Där sägs att beräkningen av erbjudandet om kontantersättning bör baseras på allmänt accepterade värderingsmetoder. Aktieägare bör ha rätt att invända mot beräkningen och ifrågasätta om den erbjudna kontantersättningen är tillräcklig inför behöriga administrativa eller rättsliga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt, inklusive skiljedomstolar. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att aktieägare som har anmält att de har beslutat att utöva sin rätt att avyttra sina aktier har rätt att ansluta sig till ett sådant förfarande, och i nationell rätt kunna fastställa tidsfrister för en sådan anslutning. I ljuset av detta uttalande är det tydligt att syftet med artikel 126a.4 är att ge aktieägare som anser att bolagen har grundat den i fusionsplanen erbjudna inlösenbeloppet på en felaktig beräkning eller använt en bristfällig metod vid värderingen av aktierna en möjlighet att få beloppet justerat.
Frågan är då hur en sådan begäran bör prövas. Här framträder två huvudalternativ; domstolsprövning och skiljeförfarande.
En tvist om inlösenbeloppets storlek utgör en civilrättslig tvist mellan enskilda. Huvudprincipen i svensk rätt är att den enskilde har rätt att få en sådan tvist prövad i allmän domstol och att talan då väcks genom ansökan om stämning i tingsrätt. Det talar för att också en tvist av detta slag bör prövas i allmän domstol enligt bestämmelserna om dispositiva tvistemål. Det kan noteras att vissa slag av aktiebolagsrättsliga inlösentvister redan enligt gällande rätt prövas på detta sätt (se 25 kap. 22 § och 29 kap. 4 §aktiebolagslagen). En ordning av detta slag utesluter inte att parterna genom särskilt avtal kommer överens om att i stället låta en skiljenämnd pröva tvisten.
Rätten att få aktier inlösta mot ersättning uppvisar samtidigt stora likheter med den rätt till inlösen som minoritetsaktieägare har enligt 22 kap. aktiebolagslagen, bestämmelser som, likt direktivets bestämmelser, tillgodoser ett minoritetsaktieägarintresse. Förfarandet i 22 kap. aktiebolagslagen bygger på att tvister om rätt till inlösen och om inlösenbeloppets storlek prövas av skiljemän, dock med möjlighet till materiell överprövning i domstol. Det är ett väl etablerat förfarande. I sammanhanget kan noteras att våra utredningsdirektiv anger att de lösningar som föreslås i möjligaste mån ska ligga i linje med de principer som underbygger lagstiftningen på området, t.ex. förfarandet vid inlösen av minoritetsaktier.
En fördel med det slag av förfarande som regleras i 22 kap. aktiebolagslagen är – enligt vad regeringen angav i förarbetena till aktiebolagslagen – att det typiskt sett är enklare att uppbringa den specialkompetens som krävs i inlösentvister inom ramen för ett skiljeförfarande än inom ramen för ett domstolsförfarande. En annan fördel är att ett skiljeförfarande som regel också är snabbare än ett domstolsförfarande. Sammantaget var det, vid tillkomsten av den nu gällande aktiebolagslagens tillkomst, regeringens mening att den rådande ordningen på ett rimligt sätt tillgodosåg de olika krav som bör ställas på ett inlösenförfarande och att inlösentvister därför även fortsättningsvis skulle prövas av skiljenämnd.
Inlösenförfarandet i 22 kap. aktiebolagslagen är emellertid inte oomstritt. Lagrådet påpekade vid tillkomsten av aktiebolagslagen att tidsvinsterna är begränsade. Det har också hävdats att förfarandet ger mindre rättssäkerhetsgarantier och öppenhet än ett domstolsförfarande.
Bestämmelserna om inlösen av minoritetsaktier i 22 kap. aktiebolagslagen innebär följande. En aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsägaren) kan lösa in övriga
aktieägares aktier (tvångsinlösen). Minoritetsaktieägare har motsvarande rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsägaren. Bestämmelserna är tvingande på så sätt att de inte med aktiebolagsrättslig verkan kan avtalas bort eller sättas ur spel genom bestämmelser i bolagsordningen.
Ett inlösenförfarande kan påkallas av antingen en majoritetsaktieägare eller en minoritetsaktieägare (jfr 22 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen). För en aktie som ska lösas in ska det utgå ett lösenbelopp. Parterna kan själva komma överens om beloppet, men om detta inte är möjligt får beloppet bestämmas enligt vissa i lag angivna kriterier (se 22 kap. 2 § aktiebolagslagen).38 Dessa kriterier är närmare utvecklade i förarbeten och praxis.
En tvist om lösenbeloppets storlek ska prövas av tre skiljemän, enligt det förfarande som föreskrivs i lagen (1999:116) om skiljeförfarande. 22 kap. aktiebolagslagen innehåller emellertid ett antal särbestämmelser om skiljeprocessen.
För talan i inlösentvist på minoritetsägares initiativ gäller att denne kan påkalla skiljeförfarande genom en skriftlig begäran till bolaget i enlighet med 19 § lagen om skiljeförfarande (jfr 22 kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen). Talan i en inlösentvist får tas upp till prövning om den avser (1) fastställelse av rätt eller skyldighet till inlösen, (2) fastställelse av lösenbeloppets storlek, eller (3) förpliktelse för majoritetsaktieägaren att betala fastställt lösenbelopp till aktieägare vars aktier löses in (se 22 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen). Talan kan alltså avse både fastställelse (av t.ex. lösenbeloppet) och fullgörelse (skyldighet för majoritetsaktieägaren att betala det lösenbelopp som skiljenämnden fastställer).39 I skiljedomen ska det emellertid inte pekas ut till vem fullgörelse ska ske; det ska alltså inte anges vilken eller vilka aktieägare som har rätt till det fastställda lösenbeloppet.40 I stället framgår detta av lag genom en bestämmelse där det anges vem som presumeras ha rätt till det lösenbelopp som bestäms i inlösentvisten (se 22 kap. 4 § aktiebolagslagen).41 Denna bestämmelse torde framför allt ta sikte på den situationen att majoritetsägaren har begärt inlösen av samtliga minoritetsaktier.
Rättsverkningarna av en skiljedom avseende lösenbeloppet inträder först när domen har vunnit laga kraft, och då ska aktierna övergå
38 För ytterligare bakgrund i fråga om hur lösenbeloppet ska bestämmas hänvisas till prop. 2004/05:85 s. 446 ff. 39 Se prop. 2004/05:85, del 2, s. 815. 40 Jfr Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, kommentaren till 22 kap. 4 §. 41 Jfr prop. 2004/05:85, del 2, s. 814.
i majoritetsaktieägarens ägo (se 22 kap. 20 § aktiebolagslagen). I vissa fall finns dock förutsättningar att, innan frågan om lösenbeloppet slutligt har prövats, besluta om s.k. förhandstillträde för majoritetsaktieägaren (se 22 kap. 12 § aktiebolagslagen). Det innebär att majoritetsaktieägaren kommer i åtnjutande av samtliga rättigheter och befogenheter som är knutna till aktieinnehavet, trots att processen ännu inte är slutligt avgjord.
Proceduren fördröjs inte heller nödvändigtvis av att någon eller några minoritetsägare väcker talan mot skiljedomen. Det torde nämligen, enligt förarbetena till aktiebolagslagen, inte råda nödvändig processgemenskap mellan minoritetsägarna. Det innebär att domen får laga kraft i förhållande till de minoritetsägare som inte själva väcker talan mot den42.
Oavsett vem som vinner tvisten ska majoritetsägaren som huvudregel svara för kostnaderna i skiljeförfarandet, både för ersättningen till skiljemännen och för andra aktieägares kostnader (se 22 kap. 23 § aktiebolagslagen). För någon talan mot skiljedomen i allmän domstol gäller särskilda bestämmelser om hur rättegångskostnaderna ska fördelas (se 22 kap. 25 § aktiebolagslagen).
Det finns anledning att framhålla en viktig skillnad mellan förfarandet enligt 22 kap. aktiebolagslagen och en skiljetvist i allmänhet. Vid klander av en vanlig skiljedom kan domstolen inte ompröva skiljedomen i materiellt hänseende. När en skiljedom i en inlösentvist enligt 22 kap. aktiebolagslagen klandras, kan domstolen däremot ompröva den både i formellt och materiellt hänseende (jfr 33–36 §§ lagen, 1999:116, om skiljeförfarande).
Det råder viss osäkerhet om en skiljedom enligt 22 kap. aktiebolagslagen är verkställbar utomlands.43
42 Se prop. 2004/05:85, del 2, s. 826. 43 Bryssel I-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) innehåller regler om bl.a. erkännande och verkställighet av domar som meddelats i tvister på privaträttens område. Från dess tillämpningsområde har emellertid undantagits skiljeförfaranden (jfr artikel 1.2 d Bryssel I-förordningen). Det påverkar dock inte tillämpningen av New York-konventionen (Konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, antagen i New York den 10 juni 1958, ratificerad av Sverige den 17 december 1971), till vilken bl.a. samtliga medlemsstater i EU har anslutit sig (jfr skäl 12 i ingressen i Bryssel I-förordningen). Av det sagda följer att en skiljedom som huvudregel blir verkställbar i andra medlemsstater. Men när det gäller just ett skiljeförfarande enligt 22 kap. aktiebolagslagen går det inte att med säkerhet säga om verkställighet kan ske med stöd av New York-konventionen. I konventionen anges nämligen i vilka fall erkännande och verkställighet av skiljedom får vägras, däribland om ”skiljedomen
Fråga är då om det finns anledning att använda sig av ett förfarande av det slag som regleras i 22 kap. aktiebolagslagen när en aktieägare begär ett högre inlösenbelopp än det som anges i fusionsplanen.
Enligt vår mening bör den frågan besvaras nekande. Det bör krävas starka skäl för att avvika från den i svensk rätt gällande huvudprincipen om domstolsprövning i första instans. Sådana skäl föreligger inte.
Det ska först noteras att regleringen i 22 kap. aktiebolagslagen avser ett slag av inlösen som i grunden har expropriativa inslag. Regleringen kan inte utan vidare tillämpas på det slag av inlösen som det här är fråga om och som enbart kan initieras av en eller flera aktieägare. Som exempel kan nämnas de särskilda bestämmelserna i 22 kap. aktiebolagslagen om utseende av god man för minoritetsaktieägarna liksom de för minoritetsaktieägarna särskilt förmånliga bestämmelserna om kostnadsansvar. Bestämmelser av dessa slag fyller enligt vår mening ingen funktion vid inlösen av nu aktuellt slag. Bestämmelserna i 22 kap. aktiebolagslagen skulle därför behöva modifieras om de ska kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt även vid inlösen i samband med gränsöverskridande fusioner.
Fördelarna med att tillämpa en ordning motsvarande den i 22 kap. aktiebolagslagen torde också vara begränsade. De bedömningar som kommer att behöva göras i mål av detta slag är inte mera krävande än många andra värderingar som anförtros allmän domstol. I enskilda fall skulle säkerligen ett skiljeförfarande kunna medföra vissa tidsvinster men generellt sett torde de inte bli så stora. I sammanhanget bör tilläggas att antalet tvister av detta slag får antas bli förhållandevis sällsynta jämfört med antalet fall av tvångsinlösen och inte torde få någon märkbar inverkan på domstolarnas arbetsbörda.
Till detta kommer att andra snarlika tvister mellan bolaget och dess aktieägare eller borgenärer med anknytning till en gränsöverskridande fusion normalt kommer att prövas i domstol (jfr 23 kap. 2 § aktiebolagslagen). Detsamma gäller andra slag av inlösen av aktier som regleras i aktiebolagslagen och som aktualiserar frågor om aktiers värde. 22 kap. aktiebolagslagen framstår alltså inte som en för aktiebolagslagen vare sig exklusiv eller representativ reglering av förfarandet för att bestämma en akties värde.
behandlar tvist, som icke avses med eller omfattar av skiljeavtalet eller att skiljedomen innehåller beslut i ämne, som faller utanför skiljeavtalet” (jfr artikel V.1 c New York-konventionen). Eftersom en skiljedom enligt 22 kap. aktiebolagslagen grundar sig på lag och inte på avtal, får rättsläget med avseende på internationell verkställighet av sådana domar betraktas som osäkert.
Också den osäkerhet som råder om möjligheterna att få en skiljedom, grundad på lag, verkställd utomlands talar mot att i detta sammanhang välja en skiljedomslösning.
Vi anser alltså att tvister av det aktuella slaget, likt andra civilrättsliga tvister, i första hand bör prövas av allmän domstol (på samma sätt som sker när det är fråga om inlösen enligt 25 kap. 22 § eller 29 kap. 4 §aktiebolagslagen). Det bör emellertid vara möjligt att träffa avtal om att inlösentvister ska prövas av skiljemän. Redan nu gällande regler ger utrymme för detta (se 1 § lagen, 1999:116, om skiljeförfarande som ger ett generellt utrymme för skiljeavtal i dispositiva förhållanden). Bestämmelser om prövning genom skiljemän bör också kunna tas in i bolagsordningen. Denna möjlighet följer redan av den befintliga 7 kap. 54 § aktiebolagslagen.
Vi har redan varit inne på frågan om rättegångskostnader. Eftersom det vid inlösen av detta slag inte är fråga om något expropriativt förfarande, bör ledning inte hämtas i de särskilda bestämmelserna om kostnadsansvar i 22 kap. aktiebolagslagen. I stället bör de allmänna reglerna om fördelning av rättegångskostnader i dispositiva tvistemål gälla.
Särskilt om samordning mellan flera aktieägares talan
Det går inte att utesluta att det någon gång kommer att förekomma att talan om ytterligare ersättning kommer att väckas av ett stort antal aktieägare. I sådana fall skulle den nu förordade ordningen kunna leda till inte obetydliga kostnader för både enskilda och domstolsväsendet. Det väcker frågan om det bör införas några särskilda regler för samordning av flera olika käromål.
Här kan inlösenförfarandet i 22 kap. aktiebolagslagen synas erbjuda en förebild. Vid inlösen som sker på majoritetsaktieägares begäran förordnas normalt en god man som bl.a. har till uppgift att företräda frånvarande minoritetsaktieägarna under förfarandet. Den gode mannen är behörig att företa processhandlingar som är bindande för de aktieägare som han eller hon företräder (se 22 kap. 8 och 10 §§). Kostnaderna för den gode mannen ska normalt bäras av majoritetsaktieägaren (se 22 kap. 23 §). Det finns dock inget som hindrar de minoritetsaktieägare som så önskar att föra sin egen talan. Det
bör understrykas att systemet med god man inte gäller vid inlösen som påkallas av minoritetsaktieägare.
Vi har mot den nu angivna bakgrunden övervägt om en liknande ordning, där aktieägarnas talan kan föras av en gemensam god man, borde finnas även vid nu aktuellt slag av inlösen. Till en viss del skulle den kunna utformas efter mönster av vad som gäller enligt 22 kap. aktiebolagslagen. I andra avseenden är det emellertid inte självklart vad som bör gälla, t.ex. i fråga om kostnaderna för den gode mannen.
Våra överväganden har utmynnat i bedömningen att behovet av särskilda bestämmelser av detta slag inte är så stort att det motiverar särskild lagstiftning. För det första torde antalet fall där ett större antal aktieägare begär inlösen bli mycket begränsat. För det andra erbjuder den gällande processordningen stora möjligheter till samordning. Gällande forumbestämmelser innebär att talan kommer att väckas vid en och samma tingsrätt. Bestämmelserna om förening (kumulation) av mål innebär också att flera käromål som stöder sig på väsentligen samma grund ska handläggas i en rättegång (se 14 kap. 2 §, även 14 kap. 6 § rättegångsbalken). De rättegångskostnadsregler som vi ovan har föreslagit torde också ge parterna incitament att samordna sina olika yrkanden och anlita gemensamma ombud.
Tidsfristen för att väcka talan om högre inlösenbelopp
Enligt artikel 126a.4 ska medlemsstaterna fastställa en tidsfrist inom vilken begäran om ytterligare kontantersättning (dvs. högre inlösenbelopp) ska framställas.
Det finns ingen motsvarande tidsfrist för talan i inlösentvister (22 kap. aktiebolagslagen). I stället kan man hämta ledning i vad som gäller talan mot stämmobeslut.44 Sådan talan ska som huvudregel väckas inom tre månader från dagen för beslutet, annars är rätten att föra talan förlorad (se 7 kap.50 och 51 §§aktiebolagslagen).
Talan om ytterligare kontantersättning låter sig visserligen inte omedelbart jämföras med talan mot ett stämmobeslut. Några skäl att föreskriva en kortare frist än den som gäller för talan mot stämmo-
44 Såsom har berörts i avsnitt 4.7.3 kan ett beslut om godkännande av en fusionsplan avseende en gränsöverskridande fusion inte angripas enbart på den grunden att utbytesförhållandet mellan aktierna eller kontantersättningen inte är korrekt fastställda. I ljuset av det framstår möjligheten att föra talan om ett högre inlösenbelopp i någon mån som ett substitut för en talan mot stämmobeslutet.
beslut har vi emellertid inte kunnat finna. En begäran om högre inlösenbelopp torde inte sällan behöva föregås av överväganden och beräkningar, som är båda svåröverskådliga och komplexa att bemästra för en genomsnittlig aktieägare. Vi ser dock inte heller inte anledning att bestämma fristen till mer än tre månader.
Vi föreslår därför att fristen för talan om högre inlösenbelopp bestäms till tre månader.
Vem ska kunna åberopa en dom om rätt till högre inlösenbelopp?
Enligt artikel 126a.4 andra stycket kan en medlemsstat välja att låta det slutliga beslutet om ytterligare kontantersättning, dvs. ett beslut om högre inlösenbelopp, omfatta alla aktieägare som har gjort en inlösenanmälan till bolaget.
Vi anser inte att denna möjlighet bör utnyttjas. En grundprincip i svensk processrätt är att en dom har rättskraft enbart mellan parterna. Att utsträcka rättsverkan av ett avgörande som avser inlösenbeloppets storlek till andra än dem som har varit parter i domstolen skulle strida mot den principen.
Visserligen skulle en bestämmelse av det slag som direktivet möjliggör möjligen kunna minska antalet processer om inlösenbeloppets storlek något. Åtskilliga i och för sig missnöjda aktieägare skulle sannolikt nöja sig med det inlösenbelopp som fastställs på talan av någon annan aktieägare. Bestämmelsen skulle emellertid inte medföra några bättre möjligheter till samordning mellan aktieägare än dessa ändå, en sådan bestämmelse förutan, skulle kunna åstadkomma. I stället skulle en bestämmelse av detta slag sannolikt leda till svårlösta processuella komplikationer, t.ex. vid överklagande till andra instans.
Det kan dessutom ifrågasättas om en reglering som låter alla berörda aktieägare dra nytta av en enskild aktieägare talan är skälig mot bakgrund av att det endast är den aktieägare som själv för talan som tar på sig ett rättegångskostnadsansvar. Regleringen skulle dessutom kunna användas som ett sätt att kringgå rättegångskostnadsreglerna på så sätt att en grupp aktieägare låter en mindre bemedlad aktieägare föra talan och därmed inta rollen av en processuell målvakt.
Några processuella frågor
Enligt artikel 126a.5 ska medlemsstaterna säkerställa exklusiv behörighet när det gäller att lösa eventuella tvister som rör de rättigheter som i enlighet med punkterna 1–4 har införlivats med nationell rätt. Detta innebär att svensk lagstiftning måste säkerställa att aktieägarna har tillgång till en instans för prövning av tvister av detta slag.
Enligt vårt förslag ovan ska allmän domstol vara behörigt forum för de anspråk som aktieägare enligt den punkten ska vara berättigade att rikta mot det berörda (svenska) fusionerande bolaget. Ett svenskt aktiebolag svarar, såvitt nu är av intresse, vid den domstol där bolagets styrelse har sitt säte. I ett svenskt bolag ska styrelsen alltid ha sitt säte inom Sverige. Det kommer därmed alltid att finnas en svensk domstol som kan pröva en talan om inlösenbeloppets storlek, riktad mot ett svenskt bolag.
En särskild fråga är vilket av de bolag som deltar i fusionen som talan ska riktas mot. Den aktieägare som har påkallat inlösen innehar visserligen regelmässigt aktier i ett överlåtande bolag men det bolaget kommer genom fusionen att upplösas och dess tillgångar och skulder kommer att övertas av det övertagande bolaget. Praktiska skäl kan mot den bakgrunden synas tala för att talan ska väckas mot det övertagande bolaget. Inlösen (förvärvet) av aktier utgör emellertid en transaktion mellan – i det angivna fallet – aktieägaren och det överlåtande bolaget och det är därmed närmast ofrånkomligt att den talan som grundas på denna transaktion riktas mot det överlåtande bolaget. Den fordran på det överlåtande bolaget som fastställs med anledning av talan utgör emellertid det slaget av fordran som till följd av fusionen kommer att kunna göras gällande mot det övertagande bolaget.
Följden av det nu sagda blir att tvistlösningen ska ske i det överlåtande bolagets hemland. Det innebär att en aktieägare i ett svenskt överlåtande bolag ska ha möjlighet att väcka talan i Sverige. Den möjligheten får anses följa redan av befintliga svenska processuella bestämmelser. Vi föreslår därför inga ytterligare svenska bestämmelser i denna del. Vad gäller aktieägare i utländska överlåtande bolag kan deras rätt att föra talan antas komma att regleras av lagstiftningen i det utländska bolagets hemland.
Vad gäller för aktierna efter inlösen?
Den terminologi som används i direktivet, att aktieägaren ”avyttrar” sina aktier kan ge intrycket av att aktierna genom transaktionen övergår i bolagets ägo; det skulle alltså vara fråga om ett slags förvärv av egna aktier med möjlighet för bolaget att senare överlåta aktierna till nya aktieägare (jfr 19 kap. aktiebolagslagen). Detta torde emellertid inte vara direktivets avsikt. Bolaget står i den aktuella situationen inför sin upplösning och innehavet av aktierna kan inte sägas representera något värde vare sig för bolaget eller för någon annan. Transaktionen torde i stället vara att jämställa med vad som sker i samband med minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier (jfr 20 kap. aktiebolagslagen). De aktier som inlöses kommer i det följande inte att vara förenade med några rättigheter i bolaget och kommer inte heller att kunna göras gällande på något annat sätt. Vi har dock inte bedömt att detta behöver klargöras särskilt i lagtexten.
4.8.3. Rätt till kompletterande utjämningsvederlag
Vårt förslag: Om det utbytesförhållande för aktier eller andra
värdepapper som anges i fusionsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare som inte får sina aktier inlösta blir otillräckligt kompenserad, har han eller hon rätt till ytterligare ersättning. Frågan om rätt till sådan ersättning ska prövas vid allmän domstol enligt vad som gäller om tvistemål i allmänhet.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 126a.6 i ändringsdirektivet ska
det säkerställas att samtliga de aktieägare som inte kunnat eller velat avyttra sina aktier mot kontantersättning, men som anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i fusionsplanen inte är adekvat får invända mot det och begära kontantersättning.
I skäl 21 i direktivets ingress anges dessutom att vid bedömningen av om aktiernas utbytesförhållande är adekvat bör den behöriga myndigheten också ta hänsyn till storleken på eventuell kompletterande kontantersättning enligt planen.
Som en följd av artikel 126a.6 bör det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse om rätt till ytterligare ersättning till de aktieägare som inte får sina aktier inlösta. Bestämmelsen bör ha den innebörden att en aktieägare ska ha rätt till ytterligare ersättning, om det utbytes-
förhållande för aktier eller andra värdepapper som anges i fusionsplanen inte är adekvat och detta får till följd att han eller hon inte är tillräckligt kompenserad.
Utgångspunkten i direktivet är att den ytterligare ersättningen ska utgå i form av kontantersättning. Den kommer därmed att ha karaktären av kompletterande utjämningsvederlag. Enligt artikel 126a.7 får medlemsstaterna visserligen tillåta att det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen tillhandahåller aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning. Vi har emellertid inte kunnat finna några påtagliga fördelar med ett utnyttjande av denna möjlighet. I en tvist som grunden går tillbaka på skilda uppfattningar om bolagets eller aktiernas värde skulle bestämmelser av sådant slag snarast föranleda ytterligare värderingsproblem och komplicera processen. Vi föreslår därför att den ytterligare ersättning som en aktieägare bedöms ha rätt till utgår såsom ett i kronor eller annan valuta bestämt belopp.
Också artikel 126a.6 väcker frågor om formen för tvistlösning m.m. I dessa frågor gör vi samma överväganden som vi har gjort när det gäller tvister om rätt till ytterligare inlösenbelopp (se ovan). Det innebär att en tvist bör handläggas vid allmän domstol enligt den ordning som gäller för tvistemål i allmänhet och att fristen för att väcka talan bör vara tre månader från dagen för den bolagsstämma som godkände fusionsplanen.
I direktivet anges särskilt att ett sådan talan inte ska hindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen. Någon särskild bestämmelse av denna innebörd fordras enligt vår mening inte.
Även i denna del uppkommer frågan mot vilket av de bolag som deltar i fusionen som talan ska riktas mot. Det anges i artikel 126a.6 att förfarandet ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den medlemsstats lagstiftning som det relevanta fusionerande bolaget omfattas av. En aktieägare som innehar aktier i det överlåtande bolaget ska således kunna väcka talan mot det bolaget i den medlemsstat där bolaget har sitt säte i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller där. Vi bedömer inte att detta förutsätter några svenska lagändringar.
Av artikel 126a.6 andra stycket följer att en medlemsstat kan välja att låta ett beslut om kompletterande utjämningsvederlag omfatta samtliga aktieägare som inte har rätt att lösa in sina aktier eller som inte har utövat den rätten.
Vi anser inte att denna möjlighet bör utnyttjas i svensk rätt och hänvisar härvid till de överväganden som vi har gjort ovan i den parallella frågan om rätten att åberopa en dom avseende högre inlösenbelopp (se avsnitt 4.8.2).
4.9. Borgenärsskydd (artikel 126b)
4.9.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
En fusion kan innebära vissa risker för de deltagande bolagens borgenärer. För borgenärerna i det överlåtande bolaget medför fusionen ett gäldenärsbyte, varvid den nya gäldenären, det övertagande bolaget, kan ha en sämre betalningsförmåga än det överlåtande bolaget. För borgenärerna i det övertagande bolaget kan fusionen medföra att bolaget tvingas ta över nya skulder i en sådan omfattning att bolagets kreditvärdighet sammantaget försämras. Det är givet att en gränsöverskridande fusion därutöver innebär alldeles särskilda risker för borgenärerna, i synnerhet för borgenärerna i överlåtande bolag, eftersom det bolag som de hädanefter kan rikta sina anspråk mot kan vara underkastat delvis andra kapitalskyddsregler än det överlåtande bolaget var.
2017 års direktiv innehöll dock inga bestämmelser som särskilt tog sikte på borgenärsskydd.
Aktiebolagslagens bestämmelser av gränsöverskridande fusioner innehåller, liksom regleringen av inhemska fusioner, en rad bestämmelser som syftar till att skydda borgenärerna.
Till att börja med ska vart och ett av de bolag som deltar i fusionen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om fusionen. Detta ska ske sedan fusionsplanen har blivit gällande, dvs. vanligen sedan fusionsplanen har godkänts på stämma. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs (se 23 kap. 19 § aktiebolagslagen, jfr 36 §). Bolaget ska senare ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Verket ska då, som huvudregel, kalla bolagets borgenärer, som därmed får möjlighet att motsätta sig fusionen (se 23 kap. 22§ aktiebolagslagen, jfr 36 §).
Bestämmelserna om underrättelse och kallelse innehåller dock två viktiga undantag. Det första undantaget gäller borgenärerna i det
övertagande bolaget. Dessa ska inte underrättas respektive kallas, om revisorerna i yttrandet över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer.
Det andra undantaget innebär att Bolagsverket inte ska kalla de borgenärer, vars anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen.
Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast en viss dag skriftligen anmäla detta (se 23 kap. 22 § aktiebolagslagen, jfr 36 §).
Om ingen av de borgenärer som omfattas av kallelsen motsätter sig ansökan, ska Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen. För det fall att någon borgenär motsätter sig ansökan, ska Bolagsverket i stället överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget ska ha sitt säte (se 23 kap. 23 § aktiebolagslagen, jfr 36 §). Om ett ärende på det sättet har överlämnats till allmän domstol, ska domstolen lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås (se 23 kap. 24 § aktiebolagslagen, jfr 36 §).
En särskild bestämmelse gäller om Skatteverket har beslutat om revision hos bolaget, Skatteverket får då, om det är motiverat av hänsyn till allmänintresset, och det finns skäl att anta att revisionen skulle försvåras avsevärt genom fusionen, under den tid som Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen pågår, besluta att det under viss tid föreligger hinder mot verkställande av fusionsplanen (se hittillsvarande 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen, jfr 36 §).45
De svenska bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner innehåller också andra moment som bidrar till borgenärernas skydd. Dit hör bestämmelserna om revisorsgranskning som i svensk rätt har ett påtagligt borgenärsskyddssyfte (se bl.a. 23 kap. 11 och 40 §§). Dit hör också de krav på information som ska lämnas om bolagens förhållanden i samband med fusionsförfarandet (se bl.a. 23 kap. 10 § [jfr 36 §] och 39 §).
45 Se även prop. 2007/08:15 s. 112 ff. och 171 f.
4.9.2 2019 års direktiv
Ändringsdirektivet innehåller en ny artikel, 126b, om skydd av borgenärer. I artikeln anges i huvudsak följande.
Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som har uppkommit före offentliggörandet av fusionsplanen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet (se punkten 1).
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som erbjuds i fusionsplanen (jfr artikel 122 n) hos en behörig myndighet får ansöka om betryggande skyddsåtgärder inom tre månader efter offentliggörandet av fusionsplanen (jfr artikel 123). Borgenärerna ska därvid på ett trovärdigt sätt visa att den gränsöverskridande fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från de fusionerande bolagen.
Medlemsstaterna får kräva att de fusionerande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan lämnar en förklaring som korrekt återspeglar bolagens aktuella ekonomiska ställning (se punkten 2). I så fall ska följande gälla beträffande förklaringen. Den ska avse förhållandena per en viss tidpunkt som inte får infalla tidigare än en månad innan förklaringen offentliggörs. I förklaringen ska förvaltnings- eller ledningsorganet ange att det, på grundval av den information som är tillgänglig för det på dagen för förklaringen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte känner till någon anledning till att det bolag som uppstår genom fusionen inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid den tidpunkt då dessa ska fullgöras. Förklaringen ska offentliggöras tillsammans med fusionsplanen enligt artikel 123.
Vad som sägs i punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av lagstiftningen i de fusionerande bolagens medlemsstater om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ (se punkten 3).
Syftet bakom och innebörden i borgenärsskyddsreglerna kommer delvis till uttryck i direktivets ingress.
Enligt skäl 22 kan borgenärer påverkas av det gränsöverskridande förfarandet på så sätt att det bolag som svarar för skulden, och som deltar i förfarande, därefter regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat. Eftersom reglerna om borgenärsskydd varierar mellan medlemsstaterna, leder detta till osäkerhet både för de involverade bolagen
och för deras borgenärer när det gäller återvinning eller gottgörelse av deras fordringar.
I skäl 23 anges att om borgenärer inte är nöjda med det skydd som bolaget erbjuder i fusionsplanen, och inte har funnit en gemensam lösning med bolaget, bör de som har underrättat bolaget i förväg kunna ansöka om skyddsåtgärder. Vid bedömningen av dessa skyddsåtgärder bör, enligt samma skäl, myndigheten i fråga ta hänsyn till huruvida värdet av borgenärens fordran på bolaget eller en tredje part åtminstone uppgår till värdet före det gränsöverskridande förfarandet och är av motsvarande kreditkvalitet och om fordringsanspråket kan framställas i samma jurisdiktion.
De borgenärer som ska skyddas kan, enligt skäl 24, inbegripa nuvarande och tidigare arbetstagare med intjänade tjänstepensionsrättigheter och personer som mottar tjänstepensionsförmåner. Enligt samma skäl bör medlemsstaterna, utöver de allmänna regler som fastställs i den s.k. Bryssel I-förordningen46, föreskriva att sådana borgenärer har rätt att framställa ett fordringsanspråk i utgångsmedlemsstaten under en period på två år efter det att en gränsöverskridande ombildning fått verkan.
Det ska dock noteras att det som sägs i skäl 24 om en tvåårig skyddsperiod sannolikt inte tar sikte på samtliga gränsöverskridande förfaranden.47 I den svenska språkversionen – liksom i de andra språkversioner som vi har kunnat ta del av – talas det om gränsöverskridande ombildningar. Vi bedömer därför att skäl 24 saknar betydelse i nu aktuellt sammanhang.
4.9.3. Huvuddragen i borgenärsskyddet bör bibehållas
Vår bedömning: Grunddragen i det aktiebolagsrättsliga regel-
verket om skydd för borgenärer vid fusioner – inhemska och gränsöverskridande – kan bibehållas, med vissa justeringar. (Jfr artikel 126b.1.)
46 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. 47 Begreppet ”gränsöverskridande förfaranden” i direktivet inrymmer typiskt sett gränsöverskridande ombildningar, gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar.
Skälen för bedömningen: Borgenärsskyddet intar en mera fram-
trädande plats i 2019 års direktiv än i det ursprungliga direktivet. Bland annat genom de uttalanden som görs i direktivets ingress är det tydligt att man vid ändringsdirektivets tillkomst har varit mycket medveten om de särskilda risker som en gränsöverskridande fusion innebär för bolagens borgenärer och att man har velat minimera dessa. Den lagtekniska lösning som har valts (se framför allt artikel 126b) är samtidigt förhållandevis allmänt hållen och får i betydande grad anses överlämna till medlemsstaterna att bestämma de närmare formerna för borgenärsskyddet.
Det får i och för sig antas att de nya bestämmelserna i artikel 126b har tillkommit främst för att möta de risker som kan följa av att gäldenären efter fusionen omfattas av ett annat nationellt associationsrättsligt regelverk. Enligt vår uppfattning finns det emellertid inget hinder mot att vid genomförandet av direktivet i svensk rätt beakta även de risker av mera grundläggande karaktär som en fusion innebär för borgenärer och som i svensk rätt har motiverat borgenärsskyddsregler även vid inhemska fusioner.
Vi bedömer mot den nu angivna bakgrunden att grunddragen i det svenska borgenärsskyddsbestämmelserna vid gränsöverskridande fusioner kan bibehållas oförändrade. Det innebär bl.a. att den nuvarande ordningen där ett bolag som deltar i en fusion ska underrätta sina borgenärer om detta. Det innebär också att borgenärerna ska ha viss möjlighet att motsätta sig fusionen, om det inte har ställts betryggande säkerhet för deras fordringar. Vi bedömer också att nuvarande krav på att bolaget i samband med fusionsförfarandet lämnar viss information av intresse för borgenärerna kan behållas i huvudsak oförändrade.
Två frågor kräver dock mera ingående överväganden. Den ena är hur det förfarande som ska trygga borgenärernas rätt till betryggande säkerhet bör utformas. Den andra är om den svenska lagstiftaren bör utnyttja den möjlighet som direktivet ger att ställa krav på s.k. solvensförklaringar.
4.9.4. Borgenärernas rätt till betryggande säkerhet
Vårt förslag: Bolagens borgenärer ska ha möjlighet att motsätta
sig en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen men måste då göra det inom tre månader från dagen för offentliggörandet av fusionsplanen. (Jfr artikel 126b.1 andra stycket.)
En ansökan om verkställande av fusionsplanen ska avslås om en borgenär som har motsatt sig fusionen lämnar trovärdiga uppgifter om att fusionen innebär en risk för hans eller hennes fordringar och bolaget inte heller har ställt betryggande säkerhet. (Jfr artikel 126b.1 andra stycket.)
Skälen för förslaget: I artikel 126b.1 första stycket klargörs att med-
lemsstaterna ska skydda borgenärer med fordringar som har uppkommit, men inte förfallit till betalning, före offentliggörandet av fusionsplanen. Enligt andra stycket ska dessa borgenärer, om de inte är nöjda med de skyddsåtgärder som bolaget har erbjudit i fusionsplanen (t.ex. garantier eller utfästelser, jfr artikel 122 m), ha rätt att inom en tremånadersfrist ansöka om ”betryggande säkerhetsåtgärder” hos en behörig myndighet.
Det som sägs i direktivet svarar, i sina huvuddrag, ganska väl mot den ordning för borgenärsskydd som finns i det nuvarande svenska regelverket. Av 23 kap. 24 § aktiebolagslagen (som enligt 36 § är tillämplig även vid gränsöverskridande fusioner) följer att en borgenär kan ställa ”betryggande säkerhet” som villkor för att fusionen ska få genomföras; om så inte sker ska ansökan om verkställande av fusionsplan avslås. Direktivet använder i stället begreppet ”betryggande skyddsåtgärder” men det måste antas att innebörden i de båda begreppen är en och densamma. Vad gäller arten av skyddsåtgärderna kan noteras att direktivet, som exempel på sådana skyddsåtgärder som kan erbjudas i fusionsplanen (jfr artikel 122 m) nämner garantier och utfästelser. Det är mot den bakgrunden tydligt att de åtgärder som direktivet åsyftar kan vara av många olika slag och innefattar bl.a. pantsäkerheter, borgensutfästelser och bankgarantier. Innebörden i direktivet är likafullt att om borgenärerna inte erbjuds sådana ”betryggande skyddsåtgärder” kan det utgöra hinder mot fusionen.
En väsentlig fråga är dock om det svenska regelverket omfattar samma borgenärskrets som direktivet.
Borgenärsskyddsreglerna i 23 kap. aktiebolagslagen omfattar, som utgångspunkt, samtliga kända borgenärer. De skyddar alltså både borgenärer i övertagande bolag och borgenärer i överlåtande bolag. De kan åberopas såväl av borgenärer med penningfordringar som av avtalsborgenärer.48 Regelverket innehåller emellertid vissa
48 Jfr Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, kommentaren till 23 kap. 19 §.
undantag. Det första undantaget avser borgenärer i övertagande bolag, om revisorerna i yttrandet över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Ett andra undantag avser borgenärer vars anspråk avser en fordran på lön m.m., som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen. Ett tredje undantag avser pensionsfordringar som är tryggade enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse (tryggandelagen); för sådana fordringar gäller inte aktiebolagslagens borgenärsskyddsregler om tillsynsmyndigheten (Länsstyrelsen) medger det (se 23 § tryggandelagen). Dessa undantag går tillbaka på artikel 99.2 i 2017 års direktiv49, som tillåter en begränsning i borgenärskretsen, och som låter skyddsbehovet bedömas utifrån dels de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden (jfr det svenska undantaget avseende borgenärer för vilka fusionen inte innebär någon fara), dels om borgenärerna redan har dylika skydd (jfr de svenska undantagen för fordringar som omfattas av lönegarantilagen samt pensionsfordringar som är tryggade enligt tryggandelagen).
Vi bedömer att de begränsningar som följer av artikel 99 i 2017 års direktiv även fortsättningsvis kan tillämpas vid en gränsöverskridande fusion. Även om direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner inte innehåller någon direkt motsvarighet till artikel 99 måste det antas bygga på samma förutsättning, nämligen att borgenärsskyddsregler behövs endast för borgenärer som har ett reellt behov av ett sådant skydd.50
De nyss nämnda undantagen i svensk rätt bygger just på bedömningen att dessa borgenärsgrupper inte löper några särskilda risker till följd av fusionen. Vi anser därför att motsvarande undantag bör kunna uppställas även vid gränsöverskridande fusioner. Vad särskilt gäller undantaget för vissa borgenärer i övertagande bolag – ett undantag som anknyter till vad som revisorn i det enskilda fallet har uttalats i revisorsyttrandet – finns det anledning att understryka att revisorn vid sin granskning måste ta särskild hänsyn till fusionens gränsöverskridande karaktär. Det innebär att utrymmet för att tillämpa detta undantag vid en gränsöverskridande fusion i praktiken torde bli mera begränsat än vid en inhemsk fusion, eftersom revisorn vid en gränsöverskridande fusion inte sällan torde sakna den överblick
49 Dessförinnan fusionsdirektivet. 50 Jfr vad som anförts om borgenärskretsen och fusionsdirektivet i prop. 1993/94:196 s. 100, och att detta godtagits vid genomförandet av EG:s direktiv om gränsöverskridande fusioner, jfr prop. 2007/08:15 s. 76.
och insyn som krävs för att han eller hon ska kunna bedöma vilka risker den gränsöverskridande fusionen medför för borgenärerna.
Vad gäller avgränsningen av borgenärskretsen kan det också noteras att det i skäl 23 (jfr ovan) talas om borgenärer ”som underrättat bolaget i förväg”. Det kan tolkas så att direktivets borgenärsskyddsregler bara skulle kunna åberopas av borgenärer som underrättat bolaget om detta i ett tidigt skede av fusionsförfarandet. Någon sådan bestämmelse finns dock i den motsvarande artikeltexten. Vi bedömer inte heller att det skulle vara lämpligt att uppställa ett sådant villkor. Det bör därför – på samma sätt som i dag – vara tillräckligt att borgenärerna gör gällande sin rätt till ”betryggande skyddsåtgärder” inom ramen för den myndighetsprövning som förfarandet ska innefatta.
Fråga är härefter om nuvarande svenska regler om borgenärsskydd i materiellt hänseende svarar mot direktivets krav. Enligt vår mening tillhandahåller de svenska reglerna ett gott borgenärsskydd. Det är önskvärt att detta skydd i vart fall inte försvagas. Så långt det är möjligt bör därför det nya regelverket anknyta till nuvarande system för borgenärsskydd.
Som vi redan har varit inne på får det nuvarande svenska regelverket, där borgenärerna kan kräva ”betryggande säkerhet” innan tillstånd till verkställande av fusionsplanen ges, anses ligga väl i linje med vad direktivet kräver.
Vad som sägs i artikel 126b.1 andra stycket sista ledet innebär dock en viss komplikation. Där anges, som en förutsättning för att skyddsåtgärder ska kunna påkallas, att borgenärerna på ett trovärdigt sätt visar att den gränsöverskridande fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande säkerhetsåtgärder har erhållits från de fusionerande bolagen.
Detta överensstämmer visserligen i materiellt hänseende med svensk rätt; såväl enligt aktiebolagslagen som enligt direktivet är den avgörande faktorn om borgenärerna har ”betryggande säkerhet”. I svensk rätt är det emellertid bolaget som har bevisbördan för att en lämnad säkerhet är betryggande (jfr 23 kap.24 och 36 §§aktiebolagslagen)51, medan det i direktivet förefaller vara borgenärerna.
Det ursprungliga fusionsdirektivet52 – som enbart avsåg inhemska fusioner – saknade till att börja med bestämmelser av detta slag.
51 Jfr även prop. 2004/05:85 s. 843 f. 52 Det tredje bolagsrättsliga direktivet, 78/855/EEG av den 9 oktober 1978, som sedan kodifierats i 2017 års direktiv.
Sedermera infördes en bestämmelse om att medlemsstaterna ”under alla omständigheter” ska se till att borgenärerna har rätt att ansöka hos lämpliga administrativa och rättsliga myndigheter om betryggande skyddsåtgärder ”under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att inga betryggande skyddsåtgärder har ställt av företaget” (numera artikel 99.2 i 2017 års direktiv). Som den bestämmelsen är utformad framstår den som ett minimivillkor som inte utesluter att medlemsstaterna inför nationella borgenärsskyddsbestämmelser som ger borgenärerna ett ännu starkare skydd.
Från borgenärskyddssynpunkt framstår den nuvarande svenska ordningen som både sakligt rimlig och önskvärd att behålla. Enligt vår mening är den emellertid svår att förena med vad som sägs i 2019 års direktiv, som inte synes ge något utrymme för att lägga bevisbördan på bolaget.
Vi anser därför att den svenska regleringen bör justeras så att den ligger bättre i linje med direktivets reglering.
Utgångspunkten för den nya regleringen bör vara att borgenären har bevisbördan inte bara för förekomsten av en fordran på bolaget utan även för att fusionen innebär en risk för att denna fordran inte blir betald. Det beviskrav som uppställs i direktivet – ”på ett trovärdigt sätt visa” – torde emellertid inte vara särskilt högt. Det bör noteras hur samma beviskrav uttrycks i den tyska språkversionen, nämligen ”glaubhaft darlegen”, dvs. ”trovärdigt ange” eller ”trovärdigt framlägga”.
Borgenären bör därför ha uppfyllt sin bevisbörda om han eller hon kan lämna trovärdiga uppgifter om att fusionen innebär en risk för att fordran inte blir betald. Det ligger i sakens natur att om borgenären förmår göra det så bör bevisbördan övergå på bolaget.53
En sådan reglering får emellertid anses utgöra en, i förhållande till gällande svensk rätt, försvagning av borgenärsskyddet. Vi föreslår därför att den nu angivna regleringen begränsas till att gälla enbart vid gränsöverskridande fusioner.
Enligt artikel 126b.1 andra stycket ska en borgenär ha tre månader på sig för att göra en ansökan om skyddsåtgärder, räknat från offentliggörandet av fusionsplanen.
Detta ska jämföras med gällande svensk rätt som innebär att Bolagsverket, vid handläggningen av ett ärende om verkställande av
53 Jfr om bevisbörda och beviskrav t.ex. NJA 2018 s. 617 p. 9–14.
fusionsplanen, ska ge de borgenärer som vill motsätta sig fusionen viss tid att göra detta. Lagen reglerar inte hur lång denna tid ska vara. Bolagsverket kan alltså fritt bestämma fristen, som i normalfallet brukar sättas till två månader.54
Det är tydligt att de svenska bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner måste utformas så att borgenärerna får en tid om tre månader, räknat från offentliggörandet av fusionsplanen, på sig för att göra gällande sina rättigheter.
Systematiska skäl kan synas tala för att detta bör gälla även vid inhemska fusioner. En inhemsk fusion kan emellertid, vad gäller fusion mellan privata aktiebolag, genomföras genom ett förenklat förfarande som innebär att samtliga aktieägare undertecknar fusionsplanen; i så fall krävs det inte vare sig något stämmogodkännande eller någon registrering av fusionsplanen. En tillämpning av direktivets tremånadersregel – enligt direktivet tillämplig endast vid gränsöverskridande fusioner – även på inhemska fusioner skulle medföra en förlängning av det förenklade förfarandet. I och med att det i det förenklade förfarandet inte innefattar någon särskild registrering av fusionsplanen skulle tremånadersfristen nämligen behöva räknas från en senare tidpunkt, ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. En sådan förlängning av förfarandet framstår inte som önskvärd. Vi föreslår därför att den nya bestämmelsen begränsas till att gälla vid gränsöverskridande fusioner.
I ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplanen ska Bolagsverket utfärda ett föreläggande till borgenärerna att yttra sig senast viss dag. Tremånadersregeln bör genomföras genom en bestämmelse om att denna dag får bestämmas tidigast till den dag som infaller tre månader från det att fusionsplanen gavs in till Bolagsverket för registrering.
Avslutningsvis kan anmärkas att det i artikel 126b.3 klargörs att bl.a. punkten 1 inte ska påverka tillämpningen av lagstiftning om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ. Vi har inte ansett att detta förhållande behöver anmärkas särskilt i den svenska lagen.
54 Se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, kommentaren till 23 kap. 22 §.
4.9.5. Solvensförklaring
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger att kräva att
styrelsen upprättar en solvensförklaring bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 126b.2.)
Skälen för bedömningen: Enligt artikel 126b.2 har medlemsstaterna
möjlighet att kräva att styrelsen i ett fusionerande bolag avger en förklaring om bolagets aktuella ekonomiska ställning. I en sådan förklaring ska styrelsen också ange att den inte känner till någon anledning till att det bolag som blir resultatet av fusionen inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid rätt tidpunkt. Förklaringen, i fortsättningen benämnd solvensförklaring, ska offentliggöras tillsammans med fusionsplanen.
Bör det då tas in ett krav på en sådan solvensförklaring i den svenska lagstiftningen?
I svensk aktiebolagsrätt finns ingen direkt motsvarighet till detta slag av solvensförklaringar. Däremot ställer lagen krav på att styrelsen i skilda sammanhang gör uttalanden som riktar sig till omvärlden, t.ex. i årsredovisningar och olika slag av styrelseyttranden (se t.ex. 18 kap. 4 § aktiebolagslagen). Redan nuvarande fusionsbestämmelser innebär ju f.ö. att styrelsen ska offentliggöra vissa omständigheter som berör de fusionerande bolagen (jfr 23 kap. 9 §). Bestämmelser om solvensförklaringar framstår alltså inte i sig som främmande för svensk rätt. Det kan hävdas att förekomsten av en solvensförklaring skulle kunna kompensera att det nu gällande borgenärsskyddet i svensk rätt i någon mån försvagas genom genomförandet av ändringsdirektivet och den omkastning av bevisbördan som detta medför (jfr föregående avsnitt). Samtidigt kan det sättas i fråga hur stor den praktiska nyttan av en solvensförklaring skulle vara för bolagets borgenärer. Det blir med nödvändighet en prognos om framtida förhållanden som – även om den aktuella styrelsen har de bästa intentioner att redovisa bolagets förhållanden på ett rättvist sätt – kommer att vara behäftad med betydande osäkerhet. Inom utredningen har den organisation som mer än någon annan får anses företräda borgenärsintresse, Bankföreningen, understrukit denna osäkerhet och anfört att en solvensförklaring därmed inte fyller någon funktion. Enligt Bankföreningen bör det därför inte införas något krav på solvensförklaringar. Till detta kommer att en solvensförklaring kan komma att
utgöra en påtaglig administrativ börda, i synnerhet för större bolag. Sammantaget bedömer vi att den potentiella nyttan av en solvensförklaring inte är så stor att det är motiverat att uppställa ett krav på upprättande av solvensförklaringar.
4.10. Information till och samråd med arbetstagare (artikel 126c)
4.10.1. Arbetstagares rätt till information och samråd enligt gällande rätt
Både aktiebolagslagen och lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (medverkandelagen) innehåller ett flertal bestämmelser som syftar till att säkra arbetstagarnas och deras representanters tillgång till den information som behövs för att de ska kunna tillvarata sina rättigheter vid en gränsöverskridande fusion. Detta avsnitt behandlar framför allt rätten till information,55 medan rätten till arbetstagarmedverkan, dvs. själva arbetsrätten, behandlas närmare i avsnitt 7.
Direktivet bygger på att det inom ramen för det gränsöverskridande förfarandet lämnas information till arbetstagarna eller deras företrädare. Syftet med detta är bl.a. att arbetstagarsidan ska kunna ta ställning till hur arbetstagarnas framtida rätt till medverkan ska tryggas. Som exempel kan nämnas direktivets krav på att fusionsplanen ska innehålla uppgifter om förekomsten av och former för medverkan i det övertagande bolaget. Den informationen är nödvändig för att arbetstagarsidan ska ha underlag för att konstituera en förhandlingsdelegation56 som därefter kan samråda och förhandla om, och slutligen ingå ett avtal om, arbetstagarmedverkan.57
23 § medverkandelagen innebär en förpliktelse för de deltagande företagen att informera förhandlingsdelegationen om förekomsten och omfattningen av medverkan i företagen och om planerna för den gränsöverskridande fusionen. De deltagande företagen måste också informera om hur genomförandet fortskrider till dess att fusionen har registrerats. Informationsskyldigheten gäller oavsett om förhand-
55 Texten berör i första hand den information som ska lämnas i samband med en gränsöverskridande fusion. Beträffande gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar, se avsnitt 5.11 och avsnitt 6.9. 56 Se närmare om förhandlingsdelegationens sammansättning och uppgift i avsnitt 7.2.4. 57Prop. 2007/08:20 s. 111.
lingar ska genomföras eller inte, dvs. även då de deltagande företagen väljer att direkt omfattas av de s.k. referensbestämmelserna för medverkan.58
Aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser om rätten till medverkan. Däremot finns där flera bestämmelser om den infor-
mation om rätten till medverkan som ska tillhandahållas arbets-
tagarna inför ett gränsöverskridande förfarande.
Enligt 23 kap. 39 § aktiebolagslagen ska den redogörelse som styrelsen ska upprätta inför en gränsöverskridande fusion innehålla uppgifter om fusionens sannolika konsekvenser för bl.a. anställda. Om arbetstagarnas företrädare yttrar sig till styrelsen inom skälig tid, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
Enligt 23 kap. 43 § aktiebolagslagen ska styrelsen i ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation under viss tid.
4.10.2 2019 års direktiv
Genom 2019 års direktiv införs en ny artikel 126 c som reglerar information till och samråd med arbetstagare.59
Enligt punkten 1 ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras i samband med den gränsöverskridande fusionen. Rätten till information och samråd ska utövas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktivet 2002/14/EG60 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. Om den gränsöverskridande fusionen betraktas som en överlåtelse av ett företag i den mening som avses i direktivet 2001/23/EG61 (överlåtelsedirektivet), ska arbetstagarnas rätt till information och samråd utövas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av det direktivet. När
58 Se avsnitt 7.3.5. 59 Artikeln innehåller ett antal hänvisningar som för ökad läsbarhet inte har skrivits ut i återgivningen. Vissa delar som i artikeln anges i löptext har också delats upp i punktform. 60 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. 61 Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter.
det gäller gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag ska arbetstagarnas rätt till information och samråd i tillämpliga fall utövas i enlighet med direktivet 2009/38/EG62.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna, trots vad som sägs i artiklarna 123.1 b och 124.7, säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras. Detta ska gälla åtminstone innan beslut fattas om en fusionsplan eller en sådan rapport som lednings- eller förvaltningsorganet ska upprätta, beroende på vilket som kommer först. Informationen och samrådet ska ske så att ett motiverat svar till arbetstagarna kan ges före den bolagsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen.
Medlemsstaterna ska enligt punkten 3 besluta om formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG63. Genomförandet ska dock inte påverka tillämpningen av gällande bestämmelser eller praxis som är gynnsammare för arbetstagarna. Av direktivets inledning framgår att det syftar till att inrätta en allmän ram med minimikrav avseende arbetstagarnas rätt till information och samråd i företag eller driftställen inom unionen. Enligt direktivet ska formerna för information och samråd fastställas och genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och den praxis för relationerna mellan arbetsmarknadens parter som finns i de enskilda medlemsstaterna på ett sådant sätt att ändamålet med desamma säkerställs. När formerna för information eller samråd fastställs och genomförs, ska arbetsgivaren och arbetstagarföreträdarna arbeta i samförståndsanda med respekt för varandras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter samt med beaktande av såväl företagets eller driftställets intressen som arbetstagarnas intressen. Dessa delar av regleringen, som närmare berör förhållandet mellan bolaget och arbetstagarna, behandlas i avsnitt 7.
Artikel 4 i direktiv 2002/14/EG reglerar former för information och samråd. Informationen och samrådet ska enligt artikeln omfatta information om den senaste och den förväntade utvecklingen av företagets eller driftställets verksamhet och ekonomiska situation. Information ska också lämnas och samråd ske om situationen, strukturen och den förväntade utvecklingen när det gäller sysselsättningen i
62 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare. 63 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen.
företaget samt om eventuella föregripande åtgärder som planeras. Det sistnämnda gäller bl.a. vid hot mot sysselsättningen. Information och samråd ska även ske om beslut som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen, inklusive de beslut som avses i de EU-bestämmelser som anges i artikel 9.164. Dessa bestämmelser innebär i stort att tillämpningen av direktivet inte ska få negativa konsekvenser för arbetstagarnas rätt till information och inflytande enligt befintliga regelverk.
Av samma artikel framgår att information till arbetstagarföreträdarna ska överlämnas vid ett sådant tillfälle, på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll att det är möjligt att granska informationen på ett adekvat sätt och vid behov förbereda samråd. Samråd ska äga rum med säkerställande av att tillfället, sättet och innehållet är lämpligt och på den lednings- och representationsnivå som är relevant med hänsyn till den fråga som behandlas. Samrådet ska ske på grundval av de uppgifter, som arbetsgivaren har lämnat till arbetstagarrepresentanterna, som har gjort det möjligt för dem att sätta sig in i vad den behandlade frågan avser och avge det yttrande som arbetstagarrepresentanterna har rätt att avge. Samrådet ska också ske på ett sådant sätt att det möjligt för arbetstagarföreträdarna att sammanträda med arbetsgivaren och få motiverade svar på eventuella yttranden. Syftet ska vara att söka nå en överenskommelse när det gäller de beslut som omfattas av arbetsgivarens befogenheter.
4.10.3. Överväganden
Vår bedömning: Med de ändringar och tillägg som vi har före-
slagit om vad en fusionsplan och en styrelseredogörelse ska innehålla vid en gränsöverskridande fusion motsvarar svensk rätt redan de krav som följer av artikel 126c i direktivet.
Skälen för bedömningen: Genom punkten 1 i artikeln 126c har det
införts en direkt koppling mellan direktivet och ett antal särskilda direktiv som reglerar principerna för rätten till medverkan enligt medlemsstaternas nationella lagstiftningar.
64 Förhållandet mellan detta direktiv (2002/14/EG) och andra bestämmelser på unionsnivå och nationell nivå.
Det första direktivet som omnämns i artikeln är direktivet 2002/14/EG. Syftet med detta var att inrätta en allmän ram som innefattar minimikrav på arbetstagares rätt till information och samråd i företag inom unionen. Formerna för information och samråd ska enligt direktivet fastställas och genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och den praxis som finns för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Detta ska ske på ett sådant sätt att ändamålet med informationen och samrådet säkerställs.
Det andra direktivet i artikeln, 2001/23/EG, tillåter arbetsmarknadens parter att i princip fritt och utan att ta hänsyn till direktivets bestämmelser om information och samråd när som helst genom avtal fastställa formerna för information och samråd om medlemsstatens nationella rätt medger det. Det område inom vilket det ska vara möjligt att få information och få samråda enligt direktivet omfattas av området för information och förhandling enligt den svenska medbestämmandelagen.
Medbestämmandelagen är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Om det finns föreskrifter i lag eller författning som meddelats med stöd av lag, som avviker från vad som gäller enligt medbestämmandelagen gäller sådana föreskrifter (3 §). Vissa EU-direktiv innehåller emellertid föreskrifter som är tvingande till arbetstagares förmån. Enligt 4 § andra stycket framgår att kollektivavtal inte får innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 2001/23/EG.
Vid det svenska genomförande av 2002 års direktiv bedömdes det att föreskrifterna om formerna för information och samråd i direktivet uppfylldes genom medbestämmandelagen i fråga om de arbetstagarorganisationer som träffat kollektivavtal. Det hänvisades till att medbestämmandelagen ger kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationer i Sverige en långtgående rätt till inflytande. Direktivet genomfördes också på så sätt att de arbetsplatser som saknar kollektivavtalsanslutna arbetstagare enligt 19 § skulle få information enligt 19 a § samma lag. Enligt 19 a § medbestämmandelagen ska en arbetsgivare som inte är bunden av något kollektivavtal alls fortlöpande hålla arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare hos arbetsgivaren underrättade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.65
65 Se prop. 2004/05:148 om utvidgad rätt till information för arbetstagarorganisationer.
Såsom vi återkommer till i avsnitt 7.2.4 ska det vara möjligt att i samband med en gränsöverskridande fusion bilda en förhandlingsdelegation som företräder arbetstagarna vid förhandlingarna med de berörda företagen om framtida arbetstagarmedverkan (se 5 § medverkandelagen). Av 23 § medverkandelagen följer att företagen är skyldiga att informera förhandlingsdelegationen om förekomsten och omfattningen av medverkan i de deltagande företagen samt om planerna för den gränsöverskridande fusionen och om hur genomförandet av fusionen fortskrider till dess att fusionen registrerats. Denna skyldighet gäller oavsett om förhandlingar ska genomföras eller inte. Sådan information är nödvändig för att en förhandlingsdelegation ska ha förutsättningar att förhandla om och ingå ett avtal om medverkan.
Utifrån medverkandelagens bestämmelser om arbetstagares rätt till information och samråd och de rättigheter på samma område som följer av medbestämmandelagen samt vissa särskilda bestämmelser om information i aktiebolagslagen bedömer vi att de krav som den nya artikeln ställer genom hänvisningen till direktivet 2002/14/EG redan är genomförda. Som framgår ovan får avtal enligt 4 § andra stycket medbestämmandelagen inte innebära att mindre förmånliga regler tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 2001/23/EG. De svenska bestämmelserna uppfyller därmed den nya artikelns krav också i förhållande till detta direktiv.
Slutligen ska enligt punkten 1 i artikel 126c medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd i tillämpliga fall respekteras i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktiv 2009/38/EG när det gäller arbetstagares rättigheter i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag. Det direktivet har i Sverige genomförts huvudsakligen genom lagen (2011:427) om europeiska företagsråd men även genom vissa ändringar i lagen om arbetstagarinflytande i europabolag, lagen om arbetstagarinflytande i europakooperativ och medverkandelagen.66
Enligt 2 § lagen om europeiska företagsråd ska förfaranden för information till och samråd med arbetstagare vara ändamålsenliga och genomföras så att gemenskapsföretag och företagsgrupper kan fatta beslut på ett effektivt sätt. Information ska därför ges vid en tidpunkt, på ett sätt och med ett innehåll som ger arbetstagarrepresentanterna möjlighet att göra en noggrann bedömning av eventuella
66 Se prop. 2010/11:60.
konsekvenser och vid behov förbereda samråd med gemenskapsföretaget eller företagsgruppen. Arbetstagarrepresentanterna ska ha möjlighet att på grundval av de uppgifter som de har fått inom rimlig tid lämna synpunkter på föreslagna åtgärder så att synpunkterna kan beaktas i beslutsprocessen av gemenskapsföretaget eller företagsgruppen.
Mot bakgrund av hur Sverige har genomfört de direktiv som anges i punkten 1 i artikel 126c anser vi att svensk rätt redan lever upp till de krav som anges i denna punkt.
Medlemsstaterna ska vidare, enligt punkten 2 i artikel 126c, säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras också innan beslut fattas om den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller rapporten om fusionens konsekvenser för arbetstagarna utarbetats. I detta ligger att arbetstagarna har rätt att få ett motiverat svar före den bolagsstämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen. Frågan blir därför om svensk rätt innehåller bestämmelser som tillförsäkrar arbetstagarna sådana rättigheter.
Med hänsyn till vad som följer av medbestämmandelagen, att en arbetsgivare fortlöpande ska hålla arbetstagarna, genom deras arbetstagarorganisationer, informerade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt bedömer vi att regelverket motsvarar direktivets krav även såvitt gäller tiden innan fusionsplanen har upprättats och förhandlingsdelegationen inrättats. När en fusionsplan väl har upprättats och förhandlingsdelegationen inrättats tar även andra regelverk vid, bl.a. 23 kap. 43 § aktiebolagslagen om att styrelsen i ett deltagande bolag ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse tillgängliga för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Med de bestämmelser som därefter gäller enligt medverkandelagen samt de bestämmelser i aktiebolagslagen som reglerar arbetstagares rätt till information inför den bolagsstämma som ska godkänna fusionsplanen, bedömer vi att det svenska regelverket lever upp till bestämmelserna också i andra punkten i artikel 126c. Några ändringar utöver de i aktiebolagslagen som föreslås i detta betänkande bedömer vi således inte vara nödvändiga.
Av punkten 3 framgår att medlemsstaterna ska besluta om formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet
med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG, men utan att det påverkar tilllämpningen av gällande bestämmelser eller praxis som är gynnsammare för arbetstagarna.
Som ovan har angetts innehåller 2002 års direktiv minimikrav avseende arbetstagarnas rätt till information och samråd. Formerna för information och samråd ska fastställas. Det kan ske i enlighet med nationell lagstiftning och praxis för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Direktivets ändamål, dvs. de grundläggande rättigheterna, måste emellertid säkerställas.
Direktivets inledande artiklar om att formerna för information och samråd ska utarbetas i samförståndsanda med respekt för varandras ömsesidiga rättigheter och intressen anser vi väl motsvarar hur det svenska regelverket kring arbetstagares medverkan är uppbyggt. Artikel 4 i direktiv 2002/14/EG, som närmare anger vissa grundläggande krav på informationens innehåll utifrån syftet med och kraven på rätten till samråd vid viss tid och med bestämda syften stämmer enligt vår bedömning väl överens med hur detta ska hanteras enligt den svenska arbetsrätten (se också avsnitt 7.2.2).
Vi bedömer därför sammantaget att kraven i artikel 126c med de justeringar som föreslås i detta betänkande redan får anses uppfyllda i svensk rätt.
4.11. Myndighetskontrollen av fusionen samt utfärdande av fusionsintyg (artikel 127 och 127a)
4.11.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Det förhållandet att en gränsöverskridande fusion berör företag i minst två olika medlemsstater ställer särskilda krav på samordning mellan medlemsstaternas myndigheter. Bestämmelserna i 2017 års direktiv om s.k. fusionsintyg syftar till att säkerställa denna samordning.
Enligt artikel 127 ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet för att kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet, inom ramen för den statens lagstiftning. När denna kontroll har fullgjorts ska myndigheten utfärda ett fusionsintyg som utvisar att de formella kraven inför fusionen är uppfyllda.
Artikeln har genomförts i svensk rätt genom 23 kap. 46 § aktiebolagslagen. Den paragrafen ska ses mot bakgrund av att det i svensk rätt alltid krävs ett särskilt tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Prövningen av fusionens laglighet m.m. sker inom ramen för ärendet om sådant tillstånd. Av 23 kap. 46 § framgår att Bolagsverket ska utfärda ett fusionsintyg när tillstånd till verkställande av fusionsplanen har meddelats (om sådant tillstånd se 23 kap. 45 § samt 20– 24 §§) och det eller de svenska företag som deltar i fusionen i övrigt har fullgjort vad som krävs enligt lagen. Av paragrafen framgår också att ett fusionsintyg inte får utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte slutligt har avgjorts.
Det kan noteras att de svenska bestämmelserna om utfärdande av fusionsintyg inte förutsätter någon prövning från Bolagsverkets sida utöver den som har gjorts i ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen; fusionsintyget utgör i stället en bekräftelse på att fusionen har ”klarat” de kontroller som har skett inom ramen för tillståndsärendet. Dessa kontroller utgörs dels av en laglighetspröv-
ning, en konkurrensrättslig prövning och en kapitalskyddsprövning.
Vid laglighetsprövningen kontrollerar Bolagsverket att fusionsplanen inte strider mot vare sig lag eller bolagsordning och att den har godkänts i behörig ordning. Den konkurrensrättsliga prövningen består i att verket kontrollerar att det inte finns några konkurrensrättsliga hinder. Detta innebär främst en formell kontroll av att fusionen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen eller EG-förordningen om kontroll av företagskoncentrationer och att någon sådan prövning inte heller pågår. Kontrollen sker i praktiken genom en granskning av de intyg som bolaget har gett in till verket. Genom kapitalskyddsprövningen – som bara aktualiseras vid fusion genom kombination – kontrolleras att värdet på de överlåtande bolagen svarar mot aktiekapitalet i det nya bolaget (jfr 23 kap. 21 § aktiebolagslagen).
4.11.2 2019 års direktiv
Fusionsintyg (artikel 127)
Genom 2019 års direktiv har artikel 127 fått en helt ny lydelse. Av punkten 1 första stycket framgår att det ska finnas en behörig myndighet med uppgift att utfärda ett fusionsintyg. I fusionsintyget ska
anges ”att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i medlemsstaten för det fusionerande bolaget har fullgjorts”. Detta motsvarar vad som sägs i 2017 års direktiv.
Punkten 1 andra stycket saknar däremot tidigare motsvarighet.
Där sägs att ”ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllande av särskilda sektorsspecifika krav, inbegripet ställande av säkerhet för skyldigheter som uppstår till följd av pågående förfaranden”.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna säkerställa att det fusionerande bolagets ansökan om att erhålla ett fusionsintyg åtföljs av vissa handlingar, däribland den gemensamma fusionsplanen, styrelsens rapport (med eventuellt bifogat yttrande), den rapport som avses i artikel 125 samt eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123.1. Ansökan ska också åtföljas av uppgifter om bolagsstämmans godkännande enligt artikel 126.
Punkten 3 ger medlemsstaterna möjlighet att kräva att ansökan
även åtföljs av ytterligare uppgifter, särskilt uppgifter om (1) antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av fusionsplanen, (2) förekomsten av dotterbolag och deras respektive geografiska belägenhet och (3) det fusionerande bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ. Vid tillämpningen av punkten 3 får de behöriga myndigheterna begära sådana uppgifter från andra berörda myndigheter, om de inte tillhandahållits av det fusionerande bolaget.
Enligt punkten 4 ska medlemsstaterna säkerställa att ansökan och åtföljande uppgifter och handlingar kan göras online.
Den behöriga myndigheten ska, enligt punkten 5, kontrollera, att fusionsplanen innefattar information om de förfaranden genom vilka bestämmelserna om arbetstagarnas medverkan enligt artikel 133 fastställs och om eventuella alternativ när det gäller sådana bestämmelser.
Enligt punkten 6 ska den behöriga myndigheten vidare undersöka de handlingar och uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3. Myndigheten ska också, i relevanta fall, granska upplysningar från de fusionerande bolagen om att det förfarande som avses i artikel 133.3 och 133.4 har inletts.
Av punkten 7 framgår att den kontroll som avses i punkt 1 ska utföras inom tre månader från den dag då myndigheten tog emot handlingarna och uppgifterna om bolagsstämmans godkännande av
fusionen. Om fusionen uppfyller alla relevanta villkor och alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts ska myndigheten utfärda ett fusionsintyg. I motsatt fall ska myndigheten inte utfärda något intyg samt underrätta bolaget om skälen för detta. I det senare fallet får dock myndigheten ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.
Av punkterna 8 och 9 framgår att medlemsstaterna måste föranstalta om en typ av prövning som saknar motsvarighet i 2017 års direktiv. Denna prövning beskrivs i det följande som en otillbörlig-
hetsprövning. Enligt punkten 8 ska medlemsstaterna säkerställa att
den myndigheten inte utfärdar något fusionsintyg om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande fusion genomförs för otillbörliga, bedrägliga eller kriminella ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt kringgås eller som syftar till detta. Av punkten 9 framgår att myndigheten, om den i samband med kontrollen enligt punkten 1, har särskild misstanke om att fusionen genomförs för sådant ändamål som anges i punkten 8 ska beakta relevanta sakförhållanden och omständigheter. Det kan gälla sådana förhållanden och omständigheter som myndigheten har fått kännedom om under kontrollen enligt punkten 1, eller genom samråd med andra myndigheter. Bedömningen ska göras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
Den tremånadersfrist som anges i punkten 7 är inte absolut. Dels får fristen förlängas med ytterligare högst tre månader om bedömningen enligt punkterna 8 och 9 gör det nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller göra ytterligare utredningar (se punkten 10). Dels synes direktivet lämna utrymme för ytterligare överskridanden av tidsfristen. I punkten 11 sägs nämligen att om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte är möjligt att genomföra bedömningen inom de tidsfrister som anges i punkterna 7 och 10 ska den sökande underrättas om skälen för dröjsmålet innan tidsfristerna löper ut.
Enligt punkten 12 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga på de olika områden som berörs av fusionen. Medlemsstaterna ska också säkerställa att den behöriga myndigheten från de andra myndigheterna och från det fusionerande bolaget erhåller de uppgifter och handlingar som behövs för att kontrollera fusionens
lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. För bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.
Överföring av fusionsintyget (artikel 127a)
Artikel 127a i 2019 års direktiv, som saknar tidigare motsvarighet, reglerar hur överföringen av fusionsintyget från myndigheten i den utfärdande staten, till myndigheten i den mottagande staten ska gå till.
Enligt artikel 127a.1 ska medlemsstaterna säkerställa att fusionsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 128.1 genom systemet för sammankoppling av register och att fusionsintyget finns tillgängligt genom samma system. Tillgången till fusionsintyget ska vara kostnadsfri för dessa myndigheter och för registren (se artikel 127a.2).
4.11.3. Tillståndsprövning och fusionsintyg
Vår bedömning: Det svenska förfarandet för kontroll av fusionen
och för utfärdande av fusionsintyg kan bibehållas i sin grundläggande struktur. Det innebär att ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion även fortsättningsvis ska ansöka om tillstånd till verkställande av fusionsplanen hos Bolagsverket, att Bolagsverket i tillståndsärendet ska kontrollera olika aspekter av fusionen och att verket, sedan tillstånd lämnats, ska utfärda ett fusionsintyg. (Jfr artikel 127.1.)
Skälen för bedömningen: Som vi redan har varit inne på ställer en
gränsöverskridande fusion särskilda krav på en samordning mellan de olika förfaranden som genomförs i olika medlemsstater. Det krävs också en viss myndighetskontroll av fusionen och även denna måste samordnas berörda medlemsstater emellan. Direktivets bestämmelser om fusionsintyg syftar bl.a. till att underlätta en sådan samordning. Myndigheten i den stat där det övertagande bolaget ska ha sitt säte förutsätts godkänna fusionen först sedan den genom att ta del av fusionsintyg från övriga berörda medlemsstater har förvissat sig om att fusionen motsvarar de krav som ställs i dessa stater (jfr skäl 33 i ingressen till 2019 års direktiv).
Bestämmelserna om fusionsintyg utgår från att det i varje medlemsstat finns en behörig myndighet som utfärdar sådana intyg. I svensk rätt är det Bolagsverket som är den behöriga myndigheten. Enligt våra utredningsdirektiv ska vi utgå från att Bolagsverket även i fortsättningen ska vara en sådan behörig myndighet. Våra fortsatta överväganden bygger därför på att det är Bolagsverket som ska utfärda fusionsintyg. Vi återkommer i avsnitt 8 till om det finns anledning att ha en avvikande ordning vad gäller skilda slag av finansiella företag.
Varken 2019 års direktiv eller våra utredningsdirektiv utesluter dock att även andra myndigheter, vid sidan av Bolagsverket, tilldelas särskilda uppgifter i det förfarande som ska föregå utfärdandet av ett fusionsintyg. Det kan i den delen anmärkas att det i ingressen till 2019 års direktiv anges att sådana myndigheter skulle kunna vara domstolar, notarius publicus, skattemyndigheter, myndigheter med tillsyn över finansiella tjänster eller andra myndigheter. Om det finns fler än en behörig myndighet bör emellertid, enligt samma skäl, ansökan göras hos en av dessa, som sedan får sköta samordningen med de övriga (se skäl 34).
Såsom bestämmelserna om fusionsintyg har utformats i ändringsdirektivet syftar de också till att säkerställa en kontroll av särskilt slag, inriktad på att förhindra att fusionen blir ett instrument för något otillbörligt eller kriminellt ändamål. Detta särskilda syfte kommer till uttryck i artikel 127.8. Syftet avspeglas också i skäl 39 i ingressen till direktivet. Där sägs att den behöriga myndigheten, för att säkerställa att bolaget inte skadar sina borgenärers intressen, bör kunna kontrollera i synnerhet om bolaget har fullgjort sina skyldigheter gentemot offentliga borgenärer, om eventuella öppna åtaganden är tillräckligt säkrade och om bolaget är föremål för pågående domstolsförfaranden som rör exempelvis överträdelse av sociallagstiftning eller arbets- eller miljörätt. Ett viktigt led i genomförandet av ändringsdirektivet är därför att åstadkomma en sådan kontroll. Vi återkommer längre fram till detta.
Av artikel 127.1 första stycket framgår att det inför utfärdandet av fusionsintyget ska kontrolleras huruvida den gränsöverskridande fusionen är lagenlig med avseende på de delar av förfarandet som regleras av den medlemsstats lagstiftning som det fusionerande bolaget omfattas av och att fusionsintyget ska ange att alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten har fullgjorts. Över-
ensstämmer med gällande svensk rätt. Detta ska jämföras med vad som sägs i 23 kap. 46 § aktiebolagslagen om att Bolagsverket ska utfärda ett fusionsintyg om det aktuella bolaget har ”fullgjort vad som krävs enligt denna lag”.
I sak får artikel 127.1 och gällande svensk rätt anses ha samma innebörd. En komplikation är dock att i svensk rätt ska Bolagsverket utfärda fusionsintyg när det finns ett lagakraftvunnet tillstånd till verkställande av fusionsplanen (se 23 kap. 46 § aktiebolagslagen); fusionsintyget framstår närmast som en bekräftelse på att den prövning som har gjorts i ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen har utfallit positivt. Direktivet, som saknar en direkt motsvarighet till de svenska reglerna om tillstånd till verkställande av fusionsplan, förutsätter i stället att det görs en särskild ansökan om utfärdande av fusionsintyg. Den prövning som därvid, enligt direktivet, ska göras sammanfaller emellertid i väsentliga delar med den prövning som Bolagsverket gör i ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan.
Det väcker frågan hur de båda förfarandena – ärenden om tillstånd till verkställande av fusionsplan och ärenden om utfärdande av fusionsintyg – ska samordnas. Vi förordar att denna samordning sker på samma sätt som i dag, dvs. fusionsintyget utfärdas som en fortsättning på ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Den ytterligare kontroll som ändringsdirektivet förutsätter bör ske inom ramen för detta ärende. Därmed behöver bolaget inte göra två olika ansökningar. För Bolagsverket torde det också vara en fördel att de olika kontroller som utfärdandet av fusionsintyg förutsätter kan göras i ett enda sammanhang.
Det ska i och för sig anmärkas att direktivet uppställer vissa tidsfrister för handläggningen av ärendet om utfärdande av fusionsintyg. Dessa tidsfrister torde inte sällan bli svåra att upprätthålla om handläggningen ska innefatta de kontroller som i dag sker inom ramen för ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan. Som vi återkommer till i avsnitt 4.11.6 anser vi dock att direktivets tidsfrister inte utgör något hinder mot den ordning som i dag gäller i ärenden om tillstånd till verkställande av fusionsplan.
4.11.4. Det underlag som bolaget ska tillhandahålla i tillståndsärendet
Vårt förslag: Vid en gränsöverskridande fusion ska ett bolag som
ansöker om tillstånd att verkställa fusionsplanen bifoga dels styrelsens redogörelse, dels revisorsyttrandet, dels eventuella synpunkter som har kommit in från bolagets intressenter. (Jfr artikel 127.2.)
Bolaget ska också ge in information om huruvida de fusionerande bolagen har inlett förfaranden som avses i lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. (Jfr artikel 127.6 b.)
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger att ställa krav
på ingivande av ytterligare handlingar bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 127.3.)
Skälen för förslaget och bedömningen:
Fusionshandlingar
I artikel 127.2 anges vad som måste fogas till bolagets ansökan om fusionsintyg, nämligen fusionsplanen, styrelsens redogörelse, revisorsyttrandet, eventuella synpunkter från aktieägare, borgenärer eller arbetstagare eller deras representanter, samt uppgifter om bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen.
Vi har ovan konstaterat att ärendet om utfärdande av fusionsintyg bör samordnas med ärendet om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Med ”ansökan” bör därför, vid genomförandet av direktivet, avses ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Några av de handlingar som enligt direktivet ska ges in i ärendet om fusionsintyg – fusionsplanen och en kopia av protokollet från den bolagsstämma som godkände fusionsplanen – ska redan enligt gällande rätt ges in tillsammans med en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplan (se 23 kap.20 och 36 §§aktiebolagslagen). I dessa delar krävs därför inga lagändringar.
Därutöver ska, enligt 2019 års direktiv, styrelsens redogörelse, revisorsyttrandet och eventuella synpunkter som har kommit in från
bolagets intressenter ges in. Bestämmelser om detta bör tas in i aktiebolagslagen.
Information om huruvida ett förfarande för arbetstagarmedverkan har inletts
Enligt artikel 127.5 ska den behöriga nationella myndigheten kontrollera att fusionsplanen innefattar viss närmare information om de former för arbetstagarnas medverkan som följer av artikel 133. Detta korresponderar mot vad fusionsplanen ska innehålla. Redan i dag gäller enligt 23 kap. 38 § aktiebolagslagen att en fusionsplan ska innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan beslutas.
I artikel 127.6 a anges att Bolagsverket ska granska alla ingivna handlingar som ett led i den kontroll som myndigheten har att utföra enligt punkten 1.
Vi anser inte att de nu angivna direktivbestämmelserna kräver några ytterligare genomförandeåtgärder. Enligt 23 kap. 21 § aktiebolagslagen ska nämligen Bolagsverket avslå en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplan om vissa i lagen särskilt angivna lagliga förutsättningar för fusionen inte är förhanden. En av dessa förutsättningar är att fusionsplanen är lagenlig. Om fusionsplanen saknar uppgift om proceduren för arbetstagarmedverkan kan det därför, enligt gällande rätt, leda till att ansökan ska avslås.
Enligt artikel 127.6 b ska dock den behöriga myndigheten som ett led i sin kontroll också undersöka om det förfarande som avses i artikel 133.3 och 133.4 – dvs. det förfarande som i svensk rätt regleras genom lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner – har inletts.
Att medverkansförfarandet har inletts tycks alltså numera utgöra en förutsättning för att fusionsintyg ska kunna utfärdas. För att Bolagsverket ska kunna kontrollera det, bör det till bolagets ansökan fogas information om huruvida ett sådant förfarande har inletts som, i Sverige, avses i lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om att bolaget ska bifoga sådan information till sin ansökan
om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Andra handlingar
I artikel 127.3 räknas upp, dock inte uttömmande, vilka ytterligare uppgifter som en medlemsstat får kräva utöver punkten 2. Det gäller (a) antalet arbetstagare när fusionsplanen upprättades, (b) om det finns dotterbolag och i så fall var, samt (c) uppgifter om bolagets skyldigheter mot offentliga organ. Om uppgifterna inte ges in, har den behöriga myndigheten rätt att begära in uppgifterna från andra berörda myndigheter.
En av de angivna uppgifterna avser antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av fusionsplanen (punkten a). Den uppgiften kan synas ha betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om arbetstagares medverkan (jfr artikel 133.2 samt avsnitt 7.3). Vid tillämpningen av dessa bestämmelser är det emellertid inte antalet arbetstagare vid en viss angiven tidpunkt som är avgörande. Avgörandet är i stället det genomsnittliga antalet arbetstagare under de sex månader som föregått dagen för offentliggörandet av fusionsplanen. En uppgift om antalet arbetstagare vid just tidpunkten för upprättandet av fusionsplanen förefaller därmed ha mindre betydelse för frågan om arbetstagarmedverkan.
En uppgift om antalet arbetstagare kan visserligen synas ha betydelse tillsammans med de uppgifter som anges i punkten c), dvs. bolagets skyldigheter mot offentliga organ. En arbetsgivare ska ju betala socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt för sina anställda och det förhållandet att bolaget har ett inte obetydligt antal anställda skulle därmed vara ett skäl för Bolagsverket att samråda med Skatteverket. Det skulle också kunna underlätta för Skatteverket, om Skatteverket skulle misstänka att det finns skäl att motsätta sig fusionen eller besluta om att det föreligger hinder mot verkställande av fusionen (jfr de särskilda reglerna om detta i 23 kap.21 a–24 §§aktiebolagslagen). Vi bedömer dock att det allmännas intresse i detta sammanhang inte motiverar en generell bestämmelse om att bolaget ska lämna uppgift om antalet anställda. Om Bolagsverket eller Skatteverket anser att uppgiften behövs i det enskilda fallet, bör dock Bolagsverket kunna kräva in uppgiften.
Vi anser inte heller att det bör uppställas något generellt krav på att bolaget lämnar uppgifter om dotterbolag och deras geografiska belägenhet (jfr punkten b). I styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagare ska det, i avsnittet för arbetstagare, anges vilka kon-
sekvenser fusionen får för anställningsförhållanden, anställningsvillkor och platsen för bolagets verksamhet och hur dessa faktorer påverkar eventuella dotterbolag (se artikel 124.5). Uppgifterna behöver dock inte lämnas om det inte finns några arbetstagare i bolaget eller i dotterbolag (se artikel 124.8). Något behov av att bolaget därutöver lämnar information om förekomsten av dotterbolag är svårt att se. Bolagets borgenärer kan normalt inte rikta sina betalningsanspråk mot bolagets dotterbolag. Ett uppgiftslämnande av detta slag skulle också i enskilda fall bli betungande för bolaget.
Vad till sist gäller uppgifter om det fusionerande bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ (punkten c), får den befintliga regleringen i svensk rätt som ger Skatteverket möjlighet att tillfälligt hindra verkställande av fusionsplanen (jfr 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen), anses utgöra en tillräcklig garant för en erforderlig skattetillsyn av de svenska deltagande bolagen inför en gränsöverskridande fusion.
Direktivet ger utrymme för svensk lagstiftning om att även andra slag av uppgifter ska lämnas in. Vi har dock inte kunnat finna några skäl för bestämmelser av det slaget. Däremot bör det, som vi återkommer till i det följande, i aktiebolagslagen tas in bestämmelser som ger Bolagsverket möjlighet att kräva in ytterligare uppgifter om det finns misstankar om att fusionen har ett otillbörligt, bedrägligt eller kriminellt syfte.
Det kan noteras att artikel. 127.4 kräver att bolagen ska ha möjlighet att ge in ansökningshandlingarna online. Frågan berörs i avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor.
4.11.5. Otillbörlighetsprövningen
Vårt förslag: I aktiebolagslagen införs särskilda grunder för att
avslå en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Ansökan ska avslås om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller EU-rätt.
Som underlag för bedömningen av denna fråga ska Bolagsverket hämta in upplysningar från Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten. Bolagsverket ska också kunna hämta in yttrande från andra myndigheter och organisationer. För att trygga Bolagsverkets behov av information tas det i aktiebolagsförordningen in bestämmelser om uppgiftsskyldighet i förhållande till Bolagsverket. (Jfr artikel 127.8 och 127.9.)
Skälen för förslaget:
En särskild bestämmelse om att fusioner inte får genomföras för otillbörliga ändamål
Av artikel 127.8 framgår att ett fusionsintyg inte får utfärdas, om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att fusionen genomförs för otillbörliga, bedrägliga eller kriminella ändamål. Exempel på detta är, enligt skäl 35 i ändringsdirektivets ingress, fusioner som genomförs i syfte att kringgå arbetstagarnas rättigheter, socialförsäkringsavgifter eller skyldigheter i fråga om skatt. Särskilt viktigt är det, enligt samma skäl, att motverka s.k. skalbolag eller frontföretag som bildas i syfte att kringgå eller överträda unionsrätten eller nationell rätt. Om något sådant kommer till den behöriga myndighetens kännedom i samband med kontrollen av den gränsöverskridande fusionens laglighet, ska något fusionsintyg alltså inte utfärdas. Hur prövningen ska gå till berörs ytterligare i artikel 127.9. där det bl.a. sägs att bedömningen av dylika misstankar ska genomföras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
Direktivet måste förstås så att medlemsstaterna är skyldiga att förhindra en fusion som sker för ändamål av de angivna slagen. I aktiebolagslagen bör därför tas in en bestämmelse om att ett bolag inte får delta i en fusion som genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller som på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Förfarandet
Direktivet förutsätter också att otillbörlighetsprövningen sker inom ”ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning”. Vad som avses med detta kan tolkas på två skilda sätt.
Ett synsätt är att det åligger medlemsstaterna att inrätta särskilda förfaranden i vilka behöriga myndigheter aktivt efterforskar eventuella kriminella eller annars otillbörliga ändamål. Enligt vår mening behöver dock direktivet inte förstås så att det ålägger medlemsstaterna en så långtgående utredningsskyldighet.
Ett annat synsätt – som vi ansluter oss till – är att något särskilt inrättat förfarande inte krävs, om prövningen kan ske inom ramen för annan svensk lagstiftning. I svensk rätt regleras förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden av förvaltningslagen (2017:900). Där kommer vissa grundläggande rättsprinciper om bl.a. legalitet, objektivitet och proportionalitet till uttryck och det föreskrivs särskilt att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (jfr 5 § och 23 § första stycket förvaltningslagen). Utredningsansvaret klargör att det ankommer på myndigheten att säkerställa att dess beslut blir materiellt riktigt och inom ramen för detta har myndigheten möjlighet att begära ett yttrande från bl.a. andra myndigheter (jfr 26 § förvaltningslagen).
Vi anser alltså att förvaltningslagens bestämmelser – tillsammans med aktiebolagslagens bestämmelser om Bolagsverkets prövning i ärenden om tillstånd till verkställande av fusionsplan – uppfyller direktivets krav på ett förfarande enligt nationell lagstiftning.
Även ett förfarande som utgår från förvaltningslagen kan emellertid utformas på lite olika sätt.
En tänkbar procedur är följande. Den behöriga myndigheten (Bolagsverket) gör en sedvanlig laglighetskontroll. Om det i samband med denna framkommer tecken på att fusionen har ett kriminellt eller otillbörligt syfte, vidtar myndigheten ytterligare åtgärder innan den utfärdar ett fusionsintyg. Omständigheter som kan ge anledning att gå vidare med utredningen kan vara sådana som framträder i de i ärendet ingivna handlingarna. Det kan också vara fråga om omständigheter som myndigheten får information om på annat sätt, t.ex. genom en anmälan från en annan myndighet eller från en arbetstagarorganisation. Myndighetens utredningsskyldighet blir med den nu angivna ordningen beroende av förhållandena i det enskilda ärendet.
Man kan också tänka sig en procedur där Bolagsverket i varje enskilt ärende gör en mera ingående prövning av att fusionen inte genomförs för ett otillbörligt ändamål och därvid regelmässigt inhämtar underlag från andra myndigheter. Från bl.a. brottsbekämpningssynpunkt kan detta framstå som en önskvärd ordning. Det som
talar mot en procedur av detta slag är närmast att den kräver mera resurser och kan leda till att Bolagsverkets prövning drar ut på tiden. Prövningen kommer också att innehålla ett inslag av materiell granskning som Bolagsverket normalt inte ägnar sig åt.
Vi bedömer emellertid att fördelarna med en procedur av det sist angivna slaget överväger.
Det är dock tydligt att en effektiv prövning under alla förhållanden förutsätter samverkan med flera myndigheter. En sådan samverkan kan ske genom att Bolagsverket i förfarandets inledning i en standardiserad ordning tar in yttranden från särskilt utpekade myndigheter och lägger den information som dessa myndigheter lämnar till grund för sin prövning. På så sätt behöver Bolagsverket normalt inte göra några egna efterforskningar utan kan grunda sitt beslut på information som andra myndigheter har tillgång till eller i vart fall har lättare än Bolagsverket att ta fram. Det merarbete som proceduren ger upphov till kan därmed begränsas samtidigt som förutsättningarna för en effektiv prövning förbättras. Ett samråd av detta slag ligger f.ö. väl i linje med vad som förutsätts i ändringsdirektivet (jfr artikel 127.12).
Vi anser alltså att förfarandet bör utformas på nu angivet sätt.
Inhämtande av yttranden
Fråga är härefter vilka myndigheter som Bolagsverket ska inhämta yttrande från. Av betydelse är att det i ändringsdirektivet anges vara särskilt angeläget att motverka s.k. skalbolag eller frontföretag. Även arbetstagarnas rättigheter, socialförsäkringsavgifter och skyldigheter att betala skatt framhålls som skyddsvärda ändamål.67
De myndigheter vars verksamhetsområden bäst svarar mot kärnan av dessa särskilt skyddsvärda intressen torde för Sveriges del vara Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten.
Bolagsverket bör därför alltid inhämta yttrande från dessa båda myndigheter.
Från Ekobrottsmyndigheten har framhållits att myndigheten inte alltid har tillgång till sådan underrättelseinformation om ekonomiska oegentligheter som i enskilda fall skulle kunna vara av värde för prövningen. Den informationen finns i stället hos Polismyndig-
67 Jfr skäl 35 i ingressen i 2019 års direktiv.
heten (bl.a. hos Finanspolisen). I Polismyndighetens underrättelsearbete kan också ha framkommit uppgifter om ett bolags kopplingar till bedrägerier, människohandel och andra brottstyper som inte hanteras av Ekobrottsmyndigheten. För att Bolagsverket ska kunna få in också sådan information, där detta är påkallat, bör verket därför alltid ta in ett yttrande från Polismyndigheten.
I ett ”standardförfarande” bör alltså Bolagsverket ta in yttranden från Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten.
Det finns dock även andra myndigheter som skulle kunna tillföra tillståndsärendet värdefull information. Här kan nämnas Finansinspektionen och andra tillsynsmyndigheter över verksamhetsutövare enligt penningtvättsregelverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Arbetsmiljöverket. En generell skyldighet för Bolagsverket att alltid kommunicera ett fusionsärende med dessa myndigheter skulle emellertid bli alltför resurskrävande. I vad mån någon av dessa myndigheter – eller någon annan myndighet – ska involveras, bör bedömas i det enskilda fallet, baserat på det som framkommer genom standardförfarandet.
Vilka myndigheter som Bolagsverket ska eller kan hämta in yttrande från bör anges i aktiebolagsförordningen (2005:559).
Det finns här anledning att även kort beröra vilka omständigheter som tillfrågade myndigheterna bör kontrollera och vilka uppgifter eller synpunkter som deras yttrande till Bolagsverket bör innefatta.
Lämpligen bör den myndighet som Bolagsverket inhämtar yttrande från inledningsvis göra en myndighetsintern kontroll av fusionens aktörer. En sådan kontroll bör i första hand avse relevanta registerslagningar hos myndigheten. Skatteverket kan t.ex. kontrollera om bolaget är föremål för skatterevision och om det har skatteskulder eller förekommer i samband med misstänkta skatteundandraganden. Ekobrottsmyndigheten kan kontrollera om bolaget är föremål för förundersökning eller om det mot bolaget finns någon väckt eller förestående talan om företagsbot eller skattetillägg i brottmål. Liknande kontroller bör göras av bolagets styrelseledamöter och verkställande direktör.
En kontroll av de nu exemplifierade slagen förutsätter att de tillfrågade myndigheterna har tillgång till relevanta uppgifter om bolaget och den förestående fusionen. Det kan uppnås genom att Bolagsverket till begäran om yttrande fogar de uppgifter som verket bedömer vara relevanta, t.ex. bolagets fusionsplan samt uppgifter om
bolagets styrelseledamöter (namn och personnummer). Till begäran om yttrande bör Bolagsverket även foga det revisorsyttrande som har fogats till planen, eftersom detta yttrande typiskt sett kan innehålla information av betydelse för den tillfrågade myndighetens bedömning av fusionens syfte. I fråga om den sekretess som kan gälla för uppgifter i ett sådant yttrande hänvisas till avsnitt 4.6.7.
Om uppgifterna från registerslagningarna ger den tillfrågade myndigheten anledning till misstanke om fusionens syfte, bör myndigheten fördjupa eller utvidga sin interna undersökning på det sätt som den påträffade informationen ger anledning till. Myndigheten bör då ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om hur den misstanke som har uppstått genom den initiala kontrollen kan relateras till den planerade fusionen. Frågan om hur uppgifterna knyter an till fusionen kan få betydelse för bedömningen av vilka ytterligare interna utredningsåtgärder som kan anses befogade. Den kan också få betydelse för frågan om myndigheten behöver uppmärksamma Bolagsverket på att det finns anknytande frågor som bör kontrolleras med en annan myndighet.
Sedan en tillfrågad myndighet har avgett ett yttrande till Bolagsverket bör givetvis bolaget, i enlighet med förvaltningslagens (2017:900) bestämmelser, beredas tillfälle yttra sig. Ibland kan de uppgifter som enligt den tillfrågade myndigheten bör lämnas till Bolagsverket omfattas av sekretess (till exempel förundersökningssekretess). Vi återkommer i det följande till frågor om uppgiftsskyldighet, sekretess hos Bolagsverket och frågor om partsinsyn. Redan här bör dock påpekas att huvudregeln är att bolaget har rätt till partsinsyn i de uppgifter som har kommit Bolagsverket till del i ärendet även om dessa omfattas av sekretess. Rätten till partsinsyn kan nämligen, enligt 10 § förvaltningslagen jämförd med 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen, begränsas endast om det är av synnerlig vikt av hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse att sekretessen inte röjs. Det torde därför vara endast i mycket sällsynta fall som det kan komma i fråga att förvägra bolaget att ta del av det material som har kommit in till Bolagsverket.
Sedan myndigheternas yttranden och, i förekommande fall, bolagets yttrande, har kommit in till Bolagsverket är ärendet normalt färdigt för beslut om tillstånd eller avslag.
I enskilda fall kan det dock de uppgifter som har framkommit ge Bolagsverket anledning att företa ytterligare undersökningar, t.ex.
om inkomna upplysningar tyder på att även andra myndigheter har tillgång till information av betydelse. Det kan också finnas situationer då Bolagsverket, om materialet motiverar det, har skäl att ta en förnyad kontakt med den eller de myndigheter som redan har tillfrågats.
Vi föreslår sammanfattningsvis att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse som ger Bolagsverket möjlighet att begära in yttrande från de myndigheter som regeringen bestämmer. Av förvaltningslagen följer att en myndighet kan inhämta yttranden även från enskilda. Det kommer alltså att finnas utrymme för Bolagsverket att, där detta framstår som befogat, inhämta yttranden även från berörda enskilda, t.ex. från arbetstagarorganisationer.
Särskilt om utlämnande av sekretesskyddade uppgifter
Enligt artikel 127.12 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra myndigheter som är behöriga på de områden som berörs av en gränsöverskridande fusion, däribland myndigheter i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen. Från dessa myndigheter, och från det fusionerande bolaget, ska den behöriga myndigheten kunna få de uppgifter och handlingar som behövs för att kontrollera fusionens lagenlighet, inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. I linje med detta föreslår vi – som nyss har redovisats – att Bolagsverket ska hämta in yttranden från vissa myndigheter och ha möjlighet att hämta in yttrande från andra.
Vid utformningen av regelverket finns det dock anledning att beakta att de uppgifter som kan vara av intresse för Bolagsverkets prövning kan omfattas av sekretess, något som skulle kunna hämma informationsflödet till Bolagsverket. Det finns i och för sig en lagstadgad informationsskyldighet mellan myndigheter (se 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen, 2009:400). Informationsskyldigheten gäller dock inte om uppgiften är sekretessbelagd. En uppgift för vilken det gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen får emellertid inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i den lagen eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (se 8 kap. 1 §). Den får inte heller röjas för en utländsk myndighet, om inte utlämnande sker i enlighet med sär-
skild föreskrift i lag eller förordning, eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten (jfr 8 kap. 3 §).
Enligt 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar sekretess visserligen inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Det är dock inte möjligt att med stöd av den bestämmelsen lämna ut sekretesskyddade uppgifter för att en
annan myndighet ska kunna fullgöra ett uppdrag.
Däremot finns det en s.k. generalklausul, som ger en myndighet en generell möjlighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet under förutsättning att det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda (se 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen). Generalklausulen gäller dock inte när sekretessen är av vissa särskilda slag (som dock inte torde aktualiseras i Bolagsverkets verksamhet) och kan inte åberopas när ett utlämnande på annat sätt strider mot lag eller förordning.
Slutligen gäller att sekretess inte hindrar utlämnande till annan myndighet om utlämnandet sker i enlighet med en i lag eller förordning reglerad uppgiftsskyldighet (se 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen). Då måste det emellertid finnas en konkret bestämmelse om uppgiftsskyldighet; det räcker inte med en generell föreskrift om samarbete mellan myndigheter. Den upplysningsplikt som följer av 10 kap. 27 § är alltså inte tillräcklig i detta avseende.68 För att den föreskrivna uppgiftsskyldigheten ska duga krävs viss konkretion, antingen så skyldigheten tar sikte på utlämnande av uppgifter av ett speciellt slag, gäller en viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller avser skyldighet för en viss myndighet att lämna andra myndigheter information.69
Det kan antas att i flertalet av de fall som det blir aktuellt för Bolagsverket att hämta in yttranden från andra myndigheter aktualiseras över huvud taget inte sekretess. Och om en uppgift som Bolagsverket behöver för sin prövning skyddas av sekretess, torde behovet av informationsinhämtning likväl i flertalet fall kunna säker-
68 Se Lundgren, kommentaren till 10 kap. 28 § OSL, Karnov, jfr 6 kap. 5 § OSL. 69 Jfr prop. 1979/80:2, del A, s. 322.
ställas genom en tillämpning av generalklausulen. Det går emellertid också att föreställa sig fall där det inte på förhand är självklart hur sekretessprövningen utfaller hos den tillfrågade myndigheten. Det kan antas att den tillfrågade myndigheten i vissa av dessa fall bedömer att det inte är uppenbart att Bolagsverkets intresse av att få ut uppgifterna i ett fusionsärende har företräde framför de intressen som förundersökningssekretessen ska skydda. I sådant fall får Bolagsverket alltså inte heller tillgång till uppgifter som i och för sig kan vara av betydelse för verkets bedömning.
Även om generalklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen i en del fall kommer att räcka för att ge Bolagsverket de uppgifter och handlingar som krävs för att kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet kommer den inte att kunna tillgodose Bolagsverkets informationsbehov fullt ut. Det behöver därför införas särskilda bestämmelser om myndigheters uppgiftsskyldighet gentemot Bolagsverket, ägnade att bryta sekretessen hos den tillfrågade myndigheten (jfr 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen). Det kan lämpligen ske genom ett tillägg i aktiebolagsförordningens bestämmelser om det underlag som Bolagsverket ska inhämta i tillståndsärendet.
Artikel 127.12 förutsätter att nationella myndigheter har möjlighet att inhämta upplysningar även från myndigheter i andra medlemsstater. I aktiebolagsförordningen bör därför tas in en bestämmelse om att Bolagsverket har den möjligheten.
Av artikel 127.12 följer också att Bolagsverket kan behöva lämna ut uppgifter till motsvarande utländsk myndighet. Det kan inte uteslutas att en sådan uppgift omfattas av sekretess. Enligt 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen får en svensk myndighet som huvudregel inte röja en uppgift för vilken sekretess gäller för en utländsk myndighet. Utlämnande får emellertid ske i enlighet med lag eller förordning. Utlämnande får också ske om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens bedömning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten.
I de fall en utländsk myndighet begär upplysningar från Bolagsverket för att i den medlemsstaten kontrollera fusionens lagenlighet, torde Bolagsverkets sekretessprövning i princip motsvara frågan om den aktuella uppgiften hade kunnat föras vidare till en annan svensk
myndighet i motsvarande situation. Situationen får därmed anses vara den som avses i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Vi bedömer att direktivets krav på utlämnande av uppgifter till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten kan tillgodoses inom ramen för den paragrafen.
Särskilt om sekretess till skydd för intresset av att förebygga och beivra brott ( 18 kap. 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen )
Vi har ovan föreslagit att Bolagsverket regelmässigt ska inhämta yttrande i fusionsärendet från olika myndigheter. Vi har också föreslagit att det ska införas en särskild bestämmelse om att några av dessa myndigheter är skyldiga att tillhandahålla uppgifter som kan antas vara av betydelse för Bolagsverkets prövning. Genom en sådan bestämmelse blir myndigheterna skyldiga att tillhandahålla också sådana uppgifter för vilka det gäller sekretess. Samtidigt har vi konstaterat att det ansökande bolaget har rätt till partsinsyn och därmed också normalt rätt att ta del av de uppgifter som andra myndigheter har lämnat till Bolagsverket. Det kan medföra att bolaget också kommer att kunna ta del av uppgifter som omfattas av sekretess hos den myndighet som har lämnat ut uppgiften. Detta kan i enskilda fall vara problematiskt, i synnerhet när det gäller sekretess i brottsbeivrande eller brottsutredande verksamhet.
Uppgifter i sådan verksamhet omfattas närmast undantagslöst av bestämmelser om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen.
Pågående förundersökningar skyddas av sekretess enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den paragrafen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Skaderekvisitet, ”om det kan antas”, är ett s.k. rakt skaderekvisit men beviskravet är samtidigt satt så lågt (”kan antas”) att skyddet för de aktuella uppgifterna är mycket starkt.
För uppgifter inom viss underrättelseverksamhet gäller i stället sekretess enligt 18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den paragrafen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, ”om det inte står klart” att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslu-
tade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Det är alltså fråga om ett s.k. omvänt skaderekvisit. Bestämmelsen har ett brett tillämpningsområde, eftersom den avser alla uppgifter i bl.a. Polismyndighetens verksamhet för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, t.ex. underrättelseverksamhet. Samma sekretess gäller dessutom, enligt paragrafens andra stycke 3, för underrättelseuppgifter inom Skatteverkets verksamhetsområde (Skatteverkets egen under-rättelseavdelning).
Att förutsättningarna för sekretess enligt dessa båda paragrafer är så lågt ställda motiveras av verksamhetsområdenas typiskt sett känsliga natur. Själva syftet med sekretessen är att förhindra att den som utreds får kännedom om, och kan förstöra eller påverka, utredningen.
Å ena sidan kan det i ett enskilt ärende vara mycket angeläget att Bolagsverket får kännedom om vad som framkommit inom ramen för exempelvis Finanspolisens underrättelseverksamhet. Å andra sidan kan det vara minst lika angeläget att uppgifterna inte kommer till bolagets eller dess företrädares kännedom, eftersom det skulle kunna skada förutsättningarna för den brottsbekämpande verksamheten. Intresset av att brottsutredande verksamhet ställs här mot intresset av att bolag inte ska kunna ingå i gränsöverskridande förfaranden i ett otillbörligt syfte. Intressekonflikten ska dock inte överdrivas; också det brottsutredande arbetet kan dra nytta av att det bolag som utreds inte ges möjlighet att lämna Sverige genom en gränsöverskridande fusion.
Vi bedömer att det inte är lämpligt att införa en uppgiftsskyldighet i förhållande till Bolagsverket för uppgifter som omfattas av sekretess enligt 18 kap.1 och 2 §§offentlighets- och sekretesslagen. En sådan uppgiftsskyldighet skulle i alltför hög grad äventyra det sekretessintresse som gäller för uppgifter av det slaget. I vilken utsträckning sådana uppgifter ska kunna lämnas ut bör i stället prövas enligt generalklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen. Om Bolagsverket inhämtar ett yttrande från en myndighet som innehar uppgifter som skyddas av sekretess av detta slag, kommer den myndigheten att få göra en särskild intresseavvägning, där sekretessintresset vägs mot Bolagsverkets informationsbehov.
Vi föreslår alltså inte någon särskild bestämmelse om uppgiftsskyldighet för uppgifter som omfattas av sekretess enligt 18 kap.1 och 2 §§offentlighets- och sekretesslagen. Enligt vår bedömning upp-
fyller ändå sammantaget förslagen ovan det krav på samråd med andra myndigheter som uppställs i artikel 127.12.
Sekretess hos Bolagsverket
I avsnitt 4.6.7 har vi bedömt att det finns behov av att kunna överföra vissa uppgifter mellan myndigheter med bibehållen sekretess till skydd för uppgifterna, i det fallet eftersom det är fråga om uppgifter som har karaktär av företagshemligheter. Behovet av skydd för uppgifterna uppkommer emellertid också när Bolagsverket erhåller sekretesskyddade uppgifter från andra myndigheter inom ramen för den tillståndsprövning som har beskrivit ovan. De uppgifter som kommer in till Bolagsverket kan omfattas av flera olika slag av sekretess, t.ex. sekretess till skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden, sekretess till skydd för affärsförbindelser och sekretess till skydd för intresset av att förebygga eller beivra brott.
I allmänhet torde intresset av sekretesskydd inte minska enbart därför att uppgiften lämnas över till Bolagsverket och det är därför rimligt att Bolagsverket inte kan lämna uppgifterna vidare annat än efter en sedvanlig sekretessprövning. En annan sak är – som vi redan har varit inne på – att sådan sekretess normalt inte kommer att hindra att inkomna uppgifter lämnas ut till det tillståndssökande bolaget.
För att uppgifterna ska omfattas av sekretesskydd även hos Bolagsverket krävs det antingen en bestämmelse som uttryckligen ger ett sådant skydd eller en bestämmelse om överföring av sekretess.
I avsnitt 4.6.7 har vi föreslagit att det ska införas en särskild bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen för konfidentiell information i det revisorsyttrande som ska upprättats över fusionsplanen och ges in till Bolagsverket. Som vi har tagit upp i det avsnittet innehåller 30 och 31 kap. offentlighets- och sekretesslagen redan bestämmelser som syftar till att skydda enskilda i verksamheter som rör tillsyn, granskning m.m. i fråga om näringslivet. Vi har bedömt att 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen inte kan tillämpas i den del av Bolagsverkets ärende som avser offentliggörande av revisorsyttrandet. Sekretess enligt den paragrafen skyddar nämligen endast uppgifter i en statlig myndighets verksamhet, om verksamheten är av visst angivet slag, t.ex. tillstånds- eller tillsynsverksamhet, och dessutom avser produktion, handel, transport eller näringslivet i övrigt.
Med tillståndsgivning och tillsyn avses här det område som enligt äldre rätt menades med ordet kontroll. Ordet tillsyn bör inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fall där en myndighet har en övervakande eller styrande funktion i förhållande till näringslivet (se prop. 1979/80:2 del A s. 235).
Den otillbörlighetsprövning som Bolagsverket ska utföra utgör en del av ett ärende som avser tillstånd, nämligen tillstånd till verkställande av fusionsplan. Det är dessutom fråga om tillståndsgivning med avseende på näringslivet. Bolagsverkets verksamhet är alltså i detta skede av fusionsförfarandet av sådant slag som paragrafen låter sig tillämpas på. Huruvida den ger ett i praktiken tillräckligt sekretesskydd är emellertid beroende av vilka uppgifter som typiskt sett kan förväntas överlämnas till Bolagsverket vid tillståndsprövningen.
30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Bestämmelsen gäller även för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Det sistnämnda sammanhänger med att verksamhet av det slag som avses i paragrafen också kan ge en myndighet kännedom om andra förhållanden hos tredje man än sådana som rör affärs- eller driftförhållanden, t.ex. kännedom om mycket ömtåliga personliga förhållanden rörande personer som står i kontakt med den som inspekteras.
30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen förefaller ha ett så brett tillämpningsområde att i princip alla slag av uppgifter som kan komma att lämnas till Bolagsverket i tillståndsärendet skulle kunna omfattas av paragrafen. Vi bedömer därför att paragrafen ger ett tillräckligt skydd för uppgifter som i normalfallet kan förekomma i Bolagsverkets tillståndsärenden om gränsöverskridande förfaranden.
I detta sammanhang kan också nämnas att det i offentlighets- och sekretesslagen också finns vissa sekretessbestämmelser som gäller utan att bestämmelsens räckvidd är begränsad. En uppgift kan då hemlighållas oavsett i vilket ärende, i vilken verksamhet eller hos vilken myndighet den förekommer. Som exempel på sådana bestäm-
melser kan nämnas utrikessekretessen i 15 kap. 1 § och minimiskyddsreglerna till skydd för enskildas personliga integritet i 21 kap.70
För att 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen ska bli tillämplig krävs, som redan har framgått, att regeringen meddelar föreskrifter om det, vilket sker i offentlighets- och sekretessförordningen med bilaga. Vi föreslår att en sådan föreskrift införs.
Särskilt om uppgifter som tas in i slutliga beslut
Som framgått ovan finns ett visst utrymme för att låta vissa uppgifter i Bolagsverkets tillståndsärenden omfattas av sekretess för det fall uppgifter omfattas av sekretess hos den avsändande myndigheten. Partsinsynen i ärendet innebär, som också redan har framgått, att sådan sekretess normalt sett inte gäller i förhållande till sökanden i tillståndsärendet. En särskild fråga blir då om det är möjligt att låta sekretessen bestå för uppgifter som tas in i Bolagsverkets slutliga beslut i ärendet.
Utrymmet att sekretessbelägga uppgifter som tas in i myndigheters slutliga beslut är mycket litet. Ett visst utrymme finns för verksamheter som hanterar mycket känsliga uppgifter som exempelvis domstolarna. En domstol kan enligt 43 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen besluta om fortsatt sekretess för vissa uppgifter endast om intresset för sekretess väger väsentligt tyngre än intresset av offentlighet. Dess möjligheter finns för att skydda vissa känsliga uppgifter från offentlighet, dels känsliga uppgifter om exempelvis en målsägande, dels uppgifter om hemliga tvångsmedel som har använts i ett visst ärende. Beslutet om sekretess gäller då emellertid normalt inte i förhållande till parterna.
Vi bedömer att varken de aktuella tillståndsärendenas karaktär eller de uppgifter som kan förväntas ingå i sådana beslut hos Bolagsverket motiverar att det införs en möjlighet för myndigheten att besluta om sekretess för uppgifter som tas in i det slutliga beslutet.
70 Se vidare om dessa sekretessbestämmelsers uppbyggnad och tillämpningsområde i prop. 2016/17:208 s. 24.
4.11.6. Tidsfrister för prövningen
Vårt förslag: Ett fusionsintyg ska som huvudregel utfärdas inom
tre månader från dagen för bolagets ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Handläggningstiden ska dock kunna förlängas om det på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för det. (Jfr artikel 127.7, 127.10 och 127.11.)
Skälen för förslaget: När ett beslut om tillstånd till verkställande av
fusionsplanen har fått laga kraft, ska, enligt 23 kap. 46 § aktiebolagslagen, Bolagsverket utfärda ett fusionsintyg. Någon särskild frist inom vilken intyget ska utfärdas anges inte. Hur lång tid som i praktiken har förflutit sedan bolaget ansökte om tillstånd att verkställa fusionsplanen beror på förhållandena i det enskilda fallet. När tillståndsärendet är okomplicerat och inga borgenärer motsätter sig fusionen kan det gå på några månader. I andra fall – och i synnerhet om någon borgenär har påkallat en domstolsprövning av fusionen – kan det ta betydligt längre tid.
Enligt artikel 127. 7 i ändringsdirektivet ska den kontroll som föregår utfärdandet genomföras inom tre månader från den dag myndigheten tog emot handlingarna. Om bedömningen av fusionens ändamål (jfr artikel 127.8) kräver ytterligare uppgifter eller utredningar, får dock, enligt artikel 127.10, tremånadersfristen förlängas med ytterligare högst tre månader. Slutligen gäller, enligt artikel 127.11, att om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte är möjligt att genomföra bedömningen inom de totalt sex månader som medges enligt artiklarna 127.7 och 10, ska det sökande bolaget underrättas om skälet till dröjsmålet innan de fristerna löper ut. I punkten 11 anges dock ingen yttersta tidsfrist.
Hur bör då direktivets frister påverka utformningen av de svenska reglerna?
Vi har ovan konstaterat att direktivets bestämmelser om utfärdande av fusionsintyg bör genomföras inom ramen för befintliga bestämmelser om tillstånd till verkställande av fusionsplan. En konsekvens av detta är att utgångspunkten för fristerna måste vara den dag då bolaget ansökte om tillstånd till verkställande av fusionsplanen.
Den prövning som i dag ska göras i ett ärende om tillstånd till verkställande av en fusionsplan kan ta mer än tre månader, t.ex. där-
för att en borgenär motsätter sig ansökan. Det kan alltså förutses att direktivets tremånadersfrist inte sällan kommer att behöva överskridas. Det är emellertid tydligt att direktivets tremånadersfrist inte är absolut och att det inte ens finns någon yttersta tidsfrist. Direktivet förutsätter emellertid att det nationella regelverket inrättas så att fusionsintyg normalt kan utfärdas inom tre månader.
Det sagda talar för att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse om att Bolagsverket ska besluta om fusionsintyg inom tre månader från ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen men att denna bestämmelse kompletteras med en möjlighet att överskrida tremånadersfristen om det finns särskilda skäl. Fråga blir då vilka förhållanden som kan motivera att fristen överskrids.
Ändringsdirektivet ålägger medlemsstaterna att skydda berörda borgenärers rättigheter och förutsätter att medlemsstaterna har ett system för att säkerställa dessa rättigheter (jfr artikel 126b). Det framgår också att medlemsstaterna får införa olika slag av prövning, inklusive domstolsprövning, till skydd för borgenärerna. I det får anses ligga att tremånadersfristen kan överskridas om det krävs för att fullfölja en borgenärsskyddsprövning. Ett annat legitimt skäl för att överskrida fristen kan vara att prövningen av otillbörlighetsfrågan (jfr avsnitt 4.11.5), inklusive inhämtandet av yttranden från andra myndigheter och kommuniceringen av sådana yttranden samt eventuella ytterligare åtgärder i den frågan, drar ut på tiden. Vi anser dock inte att lagtexten bör innehålla någon precisering av i vilka situationer som ett överskridande av tremånadersfristen kan komma ifråga.
Om Bolagsverket finner att tremånadersfristen behöver överskridas, bör verket vara skyldigt att underrätta sökanden om det. Verkets bedömning att fristen måste överskridas bör dock inte kunna överklagas.
4.11.7. Bolagsverkets anlitande av sakkunnig
Vårt förslag: I aktiebolagslagen införs en bestämmelse om att
Bolagsverket får anlita en sakkunnig att bistå vid sin prövning av en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplan. Den sakkunnige måste vara oberoende i förhållande till de bolag som deltar i fusionen. (Jfr artikel 127.12 sista meningen.)
Skälen för förslaget: Av direktivet framgår att den myndighet som
ska utfärda fusionsintyg får anlita en oberoende sakkunnig (se artikel 127.12 andra meningen). I skäl 38 i ändringsdirektivets ingress understryks att den sakkunnige bör utses av den behöriga myndigheten och inte ha någon tidigare eller aktuell koppling till det berörda bolaget som skulle kunna påverka den sakkunniga personens oberoende. Det centrala i bestämmelsen torde vara just detta; om myndigheten anlitar någon utomstående för att biträda vid prövningen, ska denne oberoende i förhållande till det eller de aktuella bolagen.
Bestämmelsen har koppling till vad som sägs om oberoende sakkunniga i artikel 133 a. Den artikeln torde delvis ta sikte på sådana oberoende sakkunniga som ska utses enligt artikel 125, dvs. enligt svensk rätt den revisor som ska granska fusionsplanen, men i vart fall punkten 2 gäller sannolikt i fråga om oberoende sakkunniga enligt artikel 127.12. I punkten 2 sägs att medlemsstaterna ska ha regler som säkerställer (a) att den sakkunnige är oberoende av och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om fusionsintyg och (b) att den sakkunniges utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten i enlighet med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den lagstiftning och de tillämpliga yrkesnormer som den sakkunnige omfattas av.
Det torde därmed inte vara nödvändigt att införa några regler om oberoende sakkunniga (i den bemärkelse som avses i artikel 127.12) om svensk lagstiftning i övrigt innebär att Bolagsverket inte får anlita biträde av utomstående personer. Något hinder mot att en myndighet anlitar biträde från utomstående personer finns emellertid inte. Det är visserligen givet att det alltid måste vara Bolagsverket som, på eget ansvar, fattar beslut i fusionsärendet. Ansvaret bör alltså inte kunna delegeras till annan. Det kan emellertid inte uteslutas att myndigheten någon gång kan behöva anlita exempelvis en revisions- eller advokatbyrå för att belysa en eller flera aspekter som fusionen aktualiserar.
Vi föreslår därför att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse som klargör att Bolagsverket, om det uppkommer en fråga som kräver särskild sakkunskap, får förordna en lämplig person som sakkunnig. Det bör också föreskrivas att en sådan person ska vara oberoende i förhållande till de fusionerande bolagen och agera opartiskt och objektivt.
Såsom vi återkommer till i författningskommentaren bör Bolagsverket ha möjlighet att besluta att kostnaden för den sakkunnige ska betalas av sökanden.
4.11.8. Skatteverkets möjlighet att besluta om hinder mot verkställande av fusionsplanen
Vårt förslag: Bestämmelsen i 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen om
att Skatteverket kan besluta om ett tidsbegränsat hinder mot fusionen upphävs.
Skälen för förslaget: Enligt 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen får Skatte-
verket besluta om att det under en viss tid om högst tolv månader föreligger hinder mot verkställande av fusionsplanen. Tiden får förlängas med upp till tre månader i taget. Ett beslut om hinder mot verkställande av fusionsplanen får fattas endast om det är motiverat av hänsyn till allmänintresset, verket har beslutat om revision av bolaget och det finns skäl att anta att revisionen skulle försvåras avsevärt av fusionen. Paragrafen gäller både vid inhemska och gränsöverskridande fusioner men torde i praktiken ha betydelse enbart vid det senare slaget av fusioner. Syftet med bestämmelserna – som saknar motsvarighet i direktivet – är att trygga Skatteverket möjlighet att fullfölja en skatterevision mot ett bolag som deltar i en fusion.
Vi har ovan föreslagit att beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen liksom hittills ska fattas av Bolagsverket men att Bolagsverket vid sin prövning av tillståndsärendet regelmässigt ska inhämta ett yttrande från bl.a. Skatteverket. Enligt vår mening ger detta möjlighet för Skatteverket att inom ramen för det ordinarie fusionsförfarandet delge Bolagsverket uppgifter om pågående skatterevisioner och de misstankar om eventuella skatteundandraganden som kan ha föranlett dessa. Om det med hänsyn till dessa uppgifter bedöms att syftet, eller ett av syftena, med fusionen är att kringgå gällande skatteregler, kommer detta – med den otillbörlighetsregel som vi föreslår – att leda till att ansökan om verkställande av fusionsplanen avslås. Ett genomförande av vårt förslag leder därmed till att behovet av 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen minskar. Det kan tilläggas att paragrafen hittills inte synes ha tillämpats, i vart fall inte i någon omfattning av betydelse.
Det talar för att paragrafen nu bör upphävas. Ett ytterligare skäl för det är att den är svår att förena med de särskilda tidsfrister som uppställs i direktivet (se avsnitt 4.11.6).
4.11.9. Överföring av fusionsintyget (artikel 127a)
Vårt förslag: Bolagsverket ska självmant överföra fusionsintyget
till de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater.
Skälen för förslaget: I nu gällande rätt är det underförstått att Bolags-
verket ska överlämna fusionsintyget till det sökande bolaget. Om det övertagande bolaget ska ha sitt säte i en annan stat än Sverige, ankommer det på bolaget att på egen hand lämna in fusionsintyget till den behöriga myndigheten i den staten (jfr 23 kap. 47 § aktiebolagslagen).
Artikel 127a i ändringsdirektivet innebär att den myndighet som utfärdar intyget ska dela detta med myndigheterna i övriga berörda medlemsstater. Detta ska ske genom det s.k. systemet för sammankoppling av register. Vad gäller innebörden av ”systemet för sammankoppling av register” samt frågan om vilka åtgärder som i den delen behövs med anledning av artikel 127a.1, hänvisar vi till avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor.
Vi föreslår mot den angivna bakgrunden att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse om att fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater.
Enligt artikel 127a.2 ska tillgången till fusionsintyget vara kostnadsfri för de andra myndigheterna och för registren. Det kan noteras att 3 kap. aktiebolagsförordningen (2005:559) innehåller föreskrifter om avgifter. Någon särskild bestämmelse om att avgift inte ska tas ut i de fall som direktivet anger bedöms inte vara nödvändiga.
4.12. Den avslutande kontrollen av fusionens laglighet (artikel 128)
4.12.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Artikel 128 i direktivet – såväl i dess ursprungliga lydelse som i dess lydelse enligt ändringsdirektivet – syftar till att åstadkomma en kontroll av den del av förfarandet som gäller genomförandet av den gränsöverskridande fusionen. Man kan uttrycka saken så att det gäller den kontroll som ska ske enbart i den övertagande medlemsstaten, till skillnad från den kontroll som dessförinnan har skett i varje berörd medlemsstat (och som har lett fram till att ett fusionsintyg har utfärdats, jfr artikel 127).
I artikel 128.1 anges att varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet att utföra kontrollen av den del av förfarandet som regleras genom artikel 128. Där anges också att myndigheten i synnerhet ska kontrollera att fusionsplanen är godkänd i samma lydelse av de fusionerande bolagen att de närmare bestämmelserna för arbetstagarnas medverkan har fastställts i enlighet med artikel 133.
I Sverige är det Bolagsverket som är den behöriga myndigheten enligt artikel 128.1. Lagstiftaren har alltså ansett det vara lämpligt att Bolagsverket utövar både den kontrollfunktion som avses i artikel 127 (den kontroll som föregår utfärdandet av ett fusionsintyg) och den kontrollfunktion som avses i artikel 128 (kontroll av den gränsöverskridande fusionens lagenlighet).
I den ursprungliga lydelsen av artikel 128.2 i 2017 års direktiv föreskrevs att ett fusionerande bolag skulle ge in ett fusionsintyg till den behöriga myndigheten i den stat där det övertagande bolaget ska ha sitt säte, inom sex månader från att det utfärdades. Tillsammans med fusionsintyget ska också den av respektive stämma godkända fusionsplanen ges in. Härigenom kan den mottagande myndigheten förvissa sig om att förutsättningarna för fusionen är uppfyllda i övriga berörda medlemsstater.
Motsvarande svenska bestämmelser finns i 23 kap. 47 § och 48 §aktiebolagslagen; i 47 § regleras den situationen då det övertagande bolaget ska ha sitt säte utomlands och i 48 § regleras den situationen då det övertagande bolaget ska ha sitt säte i Sverige.
4.12.2 2019 års direktiv
Genom ändringsdirektivet har artikel 128.2 fått en ny lydelse.
I sak gäller fortfarande att varje fusionerande bolag ska överlämna den gemensamma och av bolagsstämman godkända fusionsplanen till den behöriga myndigheten. Kravet på överlämnande av fusionsintyg har dock utgått, liksom den sexmånadersfrist som har gällt för att överlämna intyget och en kopia av fusionsplanen.
I artikeln har tillkommit tre nya punkter, 3–5. Enligt dessa gäller följande.
Medlemsstaterna ska säkerställa att varje ansökan enligt punkten 1 från något av de fusionerande bolagen, inklusive inlämnande av uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid den myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III (artikel 128.3).
Den myndighet som avses i punkten 1 ska godkänna den gränsöverskridande fusionen så snart den har fastställt att alla relevanta villkor är uppfyllda (artikel 128.4).
Fusionsintyget ska godtas av den myndighet som avses i punkten 1 som ett intyg som slutgiltigt styrker att alla tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en fusion har fullgjorts i respektive medlemsstat, utan vilket den gränsöverskridande fusionen inte kan godkännas (artikel 128.5).
4.12.3. Överväganden
Vårt förslag: Ett fusionerande bolag ska inte längre behöva ge in
fusionsintyget till den myndighet som ska registrera fusionen. (Jfr artikel 128.2.)
Vår bedömning: Kravet på att anmälan för registrering av fusio-
nen ska ske inom en sexmånadersfrist bör bibehållas. Även i övrigt bör regleringen kring den avslutande kontrollen av fusionen bestå.
Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsdirektivet innebär
ingen ändring i artikel 128.1. Regleringen av den avslutande kontrollen av fusionen kan därför kvarstå i huvudsak oförändrad. Vad gäller
fusion där det övertagande bolaget ska ha sitt säte i Sverige kan därför den nuvarande regleringen i 23 kap. 48 § aktiebolagslagen bestå. Det innebär att Bolagsverket liksom hittills ska kontrollera att den har tillgång till fusionsintyg från övriga berörda medlemsstater och att en och samma fusionsplan har godkänts i samtliga berörda medlemsstater.
Liksom hittills bör den behöriga svenska myndigheten vara Bolagsverket.
Ändringsdirektivet ställer – till skillnad från gällande rätt – inget krav på att de fusionerande bolagen särskilt ger in fusionsintyget inför registreringen (jfr artikel 128.2). Det utgör en naturlig följd av att fusionsintyget numera ska överföras direkt mellan myndigheterna (jfr artikel 127a). Det nuvarande kravet på ingivande av fusionsintyg bör därför tas bort ur aktiebolagslagen.
I artikel 128.4 sägs att den behöriga myndigheten ska godkänna den gränsöverskridande fusionen så snart den har fastställt att alla relevanta villkor är uppfyllda. Detta får anses ligga väl i linje med vad som sägs i 23 kap. 48 § aktiebolagslagen; en särskild bestämmelse om att Bolagsverket inte får dröja med registreringen framstår som överflödig. Någon ytterligare lagreglering fordras inte i denna del.
I artikel 128.5 uttalas att den behöriga myndigheten ska godta fusionsintyget som ett intyg som slutgiltigt styrker att alla tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en fusion har fullgjorts i respektive medlemsstat. Om det har utfärdats fusionsintyg i samtliga berörda medlemsstater, förutsätts alltså Bolagsverket inte kunna vägra registrering med hänvisning till brister i det förfarande som har föregått respektive fusionsintyg. Att det förhåller sig på detta sätt får anses ligga i sakens natur och behöver enligt vår mening inte avspeglas i lagtexten.
En anknytande fråga är i vilken utsträckning ett förhållande som har tillstött efter utfärdandet av fusionsintygen kan beaktas vid den avslutande kontrollen av fusionen. 23 kap. 48 § andra stycket 3 aktiebolagslagen ger möjlighet att vägra registrering om det ”i övrigt finns något hinder mot registrering”. Bestämmelsen syftar i första hand på sådana omständigheter som enligt allmänna regler eller principer utgör hinder för registrering av en anmälan (se 27 kap. 2 § aktiebolagslagen).71 Men den bör också kunna tillämpas om ett övertagande svenskt bolag efter utfärdandet av fusionsintyget men före
71 Jfr Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, kommentaren till 23 kap. 48 § andra stycket 3.
registreringen har exempelvis trätt i likvidation eller gått i konkurs. Vi anser att bestämmelsen bör finnas kvar. Den får dock anses sakna all betydelse i fråga om sådana omständigheter som hänför sig till tiden före utfärdandet av fusionsintygen.
Om det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige, måste i dag anmälan för registrering göras inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades (jfr 23 kap. 48 § första stycket aktiebolagslagen). Om anmälan inte sker inom denna frist, ska Bolagsverket förklara att frågan om fusion har fallit (jfr 23 kap. 27 § 2 och 36 § aktiebolagslagen). En motsvarande sexmånadersfrist gäller när det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige; bolaget ska då ge in vissa handlingar till den utländska behöriga myndigheten inom sex månader.
Sexmånadersfristen går tillbaka på 2017 års direktiv men finns inte kvar i ändringsdirektivet.72 Även om ändringsdirektivet inte uppställer några konkreta tidsfrister framstår det emellertid som uppenbart att något slags tidsgräns måste finnas. Den prövning av allmänna och enskilda intressen som har skett inom ramen fusionsförfarandet har ju gjorts med hänsyn de förhållanden som gällde vid den tidpunkten. Dessa förhållanden kan förändras relativt snabbt (jfr t.ex. borgenärsskydd). Det bör därför inte vara möjligt att dröja någon längre tid från utfärdandet av fusionsintyg till ansökan om registrering. Vi föreslår därför att sexmånadersfristerna får vara kvar. Det kan tilläggas att ändringsdirektivet närmast ger intryck av att de olika åtgärderna ska genomföras ”slag i slag”. Uppställandet av en yttersta sexmånadersfrist får därmed anses vara förenligt med direktivet.
4.13. Registreringen av fusionen (artikel 130)
4.13.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Fusionsförfarandet avslutas genom registrering i de berörda medlemsstaternas företagsregister. I den ursprungliga lydelsen av 2017 års direktiv föreskrevs i artikel 130 sammanfattningsvis att en medlemsstat avgör hur den gränsöverskridande fusionens genomförande ska offentliggöras, vad gäller respektive stats territorium. Artikeln innehöll dock också vissa närmare uppgifter om själva registreringspro-
72 Jfr artikel 128.2 i dess lydelse före respektive efter 2019 års direktiv.
ceduren. Dessa innebar att en första (primär) registrering skulle ske i den stat där det övertagande företaget ska ha sin hemvist samt att de överlåtande företagen därefter skulle avregistreras genom särskilda registreringsåtgärder i sina hemstater.73
Den motsvarande regleringen i svensk rätt finns i 23 kap. 47 § och 48 §. Innebörden av denna är följande. Om det övertagande företaget har, eller vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska fusionen i ett första steg registreras i den staten. När Bolagsverket har underrättats om den registreringen, ska verket registrera fusionen i aktiebolagsregistret; Bolagsverkets åtgärd har då karaktären av en avregistrering av de svenska överlåtande företag som har deltagit i fusionen (jfr 47 §). I den omvända situationen, när företaget ska ha sitt hemvist i Sverige, ska den primära registreringen utföras av Bolagsverket. Efteråt ska Bolagsverket underrätta respektive registreringsmyndigheter i övriga berörda stater, som då i sin tur kan registrera fusionen (dvs. i praktiken avregistrera de bolag som dittills varit registrerade där, jfr 48 §).74
4.13.2 2019 års direktiv
Genom 2019 års direktiv har artikel 130 fått en ny lydelse, med följande innebörd.
Medlemsstaterna ska i sin nationella lagstiftning fastställa arrangemangen, i enlighet med artikel 16, för att offentliggöra fullgörandet av den gränsöverskridande fusionen i sina register (punkten 1).
Åtminstone följande uppgifter ska registreras (punkten 2 första stycket): – I medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen; (a) att
registreringen av det bolag som uppstår genom fusionen är följden av en gränsöverskridande fusion och (b) datum för registrering av det bolag som uppstår genom fusionen, – I medlemsstaten för vart och ett av de fusionerande bolagen; (a) att
avregistreringen eller avförandet av det fusionerande bolaget från registret är en följd av en gränsöverskridande fusion, och (b) datum då det fusionerande bolaget avregistreras eller avförs från registret,
73 Jfr prop. 2007/08:15 s. 103. 74 Se prop. 2007/08.15 s. 103 och 183 f.
– I medlemsstaterna för vart och ett av de fusionerande bolagen
respektive i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusio-
nen; registreringsnummer, namn och rättslig form för vart och
ett av de fusionerande bolagen respektive för det bolag som uppstår genom fusionen.
Registren ska offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket och göra dem tillgängliga genom systemet för sammankoppling av register (punkten 2 andra stycket).
Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att registret i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen underrättar registret i medlemsstaten för vart och ett av de fusionerande bolagen om att den gränsöverskridande fusionen har fått verkan, genom systemet för sammankoppling av register. Medlemsstaterna ska också säkerställa att det fusionerande bolaget avregistreras eller avförs från registret omedelbart vid mottagandet av den underrättelsen (punkten 3).
4.13.3. Registreringsåtgärder
Vårt förslag: Vid avregistrering av ett överlåtande bolag efter en
gränsöverskridande fusion ska det i aktiebolagsregistret anges att avregistreringen är en följd av en gränsöverskridande fusion och uppgift ska lämnas om det övertagande bolaget. (Jfr artikel 130.2 a och c.)
Vår bedömning: Aktiebolagslagens bestämmelser om registrer-
ing av gränsöverskridande fusioner behöver inte ändras.
Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsdirektivet innebär
ingen principiell förändring i sättet för registrering av den gränsöverskridande fusionen. Liksom tidigare ska det först göras en primär registrering i den medlemsstat där det övertagande bolaget har eller ska ha sitt säte och denna ska åtföljas av avregistreringsåtgärder i de medlemsstater där de överlåtande bolagen varit registrerade.75 Som
75 Jfr prop. 2007/08:15 s. 103 samt skäl 45 i ändringsdirektivets ingress.
en följd av detta behöver bestämmelserna om registrering i 23 kap. 47 och 48 §§ inte ändras.
Däremot behöver bestämmelserna i aktiebolagsförordningen (2005:559) om vilka uppgifter som ska föras in i respektive register ändras.
Enligt skäl 46 i ändringsdirektivets ingress är det – för att transparensen vid gränsöverskridande förfaranden ska ökas – viktigt att registren i involverade medlemsstater innehåller nödvändig information från andra register om de bolag som deltar i förfarandena så att det går att spåra bolagens historia. I synnerhet bör bolagets akt i registret före det gränsöverskridande förfarandet innehålla det nya registreringsnummer som bolaget har tilldelats efter det gränsöverskridande förfarandet, och – på motsvarande sätt – bolagets akt i registret efter förfarandet innehålla bolagets ursprungliga registreringsnummer som gällde före förfarandet. Det innebär att en avregistrering av ett bolag som deltar i ett gränsöverskridande förfarande inte kommer att få till följd att all information om bolaget försvinner; det går alltjämt att följa bolagets historik i registret.
Detta avspeglas i artikel 130.2 första stycket, där det preciseras vilka uppgifter som ska registreras. Vid s.k. primär registrering ska det framgå av registret att bolaget är en följd av en gränsöverskridande fusion, samt datum för registreringen. Motsvarande gäller vid avregistrering. I medlemsstaterna för samtliga fusionerande bolag, och för det bolag som uppstår genom fusionen, ska det även registreras registreringsnummer, namn och rättslig form för vart och ett av bolagen.
Vissa av de uppgifter som enligt ändringsdirektivet ska registreras behöver i dag inte registreras i Sverige. Det gäller uppgifterna om att en registrering respektive avregistrering är en följd av en gränsöverskridande fusion (jfr artikel 130.2 a och c). Svensk rätt behöver alltså kompletteras så att det av aktiebolagsförordningen framgår att också dessa uppgifter behöver tas in i aktiebolagsregistret.
Enligt ändringsdirektivet ska registren ”offentliggöra” de aktuella uppgifterna (se artikel 130.2 andra stycket). I svensk rätt är syftet med aktiebolagsregistret att ge offentlighet åt den information som ingår där (se 2 kap. 1 § första stycket aktiebolagsförordningen) och registret är allmänt tillgängligt. Det som sägs i direktivet i denna del föranleder därför ingen författningsändring.
Ändringsdirektivet innehåller också nya bestämmelser om att de registrerade uppgifterna ska göras tillgängliga genom systemet för sammankoppling av register och att detta system ska nyttjas för underrättelser mellan de olika behöriga myndigheterna. I den delen hänvisar vi till avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor.
4.14. Rättsverkningarna av fusionen (artikel 131)
4.14.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
En gränsöverskridande fusion får verkan vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där det övertagande bolaget har sitt hemvist. Detta framgår av artikel 129 i 2017 års direktiv.76
Enligt artikel 131.1 och 131.2 i 2017 års direktiv är rättsverkningarna av fusionen bl.a. att (i) det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder ska över-
föras till det övertagande, eller vid kombination, nya bolaget,
(ii) aktieägarna i det överlåtande eller, vid kombination, de fusio-
nerande bolagen ska bli aktieägare i det övertagande, eller vid kombination, nya bolaget, och
(iii) det överlåtande eller, vid kombination, de fusionerande bola-
gen, ska upphöra att existera.
En särskild bestämmelse finns i artikel 131.4. Enligt denna ska sådana rättigheter och skyldigheter för de fusionerande bolagen som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som finns vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan överföras till det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. I svensk rätt framgår det av 23 kap. 49 § andra stycket aktiebolagslagen.
I svensk rätt regleras motsvarande frågor i 23 kap. 26 § och 49 § första stycket aktiebolagslagen (enligt 36 § är 26 § tillämplig även vid gränsöverskridande fusioner). I 49 § sägs att rättsverkningarna av fusionen inträder vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där det övertagande bolaget har sitt hemvist. Det sägs vidare att om det övertagande bolaget har sitt hemvist i Sverige inträder rättsverkning-
76 Artikel 129 ändras inte genom 2019 års direktiv.
arna vid den tidpunkt då fusionen registreras i aktiebolagsregistret enligt 48 §. I 26 § anges vilka rättsverkningar är. Paragrafen överensstämmer väsentligen med vad som sägs i direktivet (jfr 23 kap. 36 § och 49 §aktiebolagslagen).77
4.14.2 2019 års direktiv
Ändringsdirektivet innebär inga ändringar i artikel 129 (angående den tidpunkt då fusionen får verkan). Däremot har det skett vissa ändringar i artikel 131.
Det har tydliggjorts att de tillgångar och skulder som ska överföras från det överlåtande bolaget till det övertagande bolaget, inkluderar samtliga avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter. Vidare har klargjorts att aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i det övertagande bolaget, såvida de inte har avyttrat sina aktier enligt artikel 126a.1 (se artikel 131 punkterna 1 och 2).
4.14.3. Våra överväganden
Vårt förslag: 23 kap. 49 § aktiebolagslagen förtydligas i enlighet
med vad som numera sägs i direktivet om rättsverkningarna av en gränsöverskridande fusion.
Vår bedömning: Aktiebolagslagens bestämmelser om den tid-
punkt då en gränsöverskridande fusion får verkan behöver inte ändras.
Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsdirektivet påkal-
lar inga ändringar i den svenska regleringen av när en gränsöverskridande fusion får verkan.
När det gäller vilka verkningarna av fusionen är innehåller ändringsdirektivet enbart en förändring av någon substans; det markeras att aktieägare som utnyttjar sin rätt att avyttra aktier – vad vi har betecknat som ”rätt att få sina aktier inlösta” – inte blir aktieägare i det övertagande bolaget. Det kan sättas i fråga om lagen behöver tydliggöra detta. Det torde emellertid kunna inträffa att inlösenpro-
77 Jfr även prop. 2007/08.15 s. 104.
cessen inte har avslutats vid den tidpunkt då fusionen får verkan. En bestämmelse av det slag som anges i direktivet klargör att den aktieägare som har begärt att få sina aktier inlösta i den situationen inte ens övergångsvis blir aktieägare i det övertagande bolaget. Vi föreslår därför att det som sägs i direktivet får komma till uttryck även i aktiebolagslagen.
Rättsverkningarna i förhållande till arbetstagare
När rättsverkningarna av ett gränsöverskridande förfarande inträder, får detta förstås även effekter i förhållande till ett överlåtande bolags arbetstagare. Anställningsavtalen – och de rättigheter och skyldigheter som följer med dessa – övergår till att gälla mellan arbetstagarna och det övertagande eller ombildade bolaget.
En särskild fråga är hur regleringen förhåller sig till bestämmelserna i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Innebörden i den paragrafen är att vid en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Så långt har bestämmelserna samma innebörd som den som följer av regleringen av rättsverkningarna av en gränsöverskridande fusion enligt artikel 131.4 i 2017 års direktiv (som kommer till uttryck i 23 kap. 49 § andra stycket aktiebolagslagen). Enligt 6 b § anställningsskyddslagen gäller emellertid också att den tidigare arbetsgivaren är ansvarig gentemot arbetstagaren för ekonomiska förpliktelser som hänför sig till tiden före övergången. Dessutom ska, enligt paragrafens fjärde stycke och trots bestämmelserna om övergång av rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtal i paragrafens första stycke, anställningsavtalet och anställningsförhållandet inte övergå till en ny arbetsgivare, om arbetstagaren motsätter sig det. Dessa regler tar sikte på det enskilda anställningsavtalet under förutsättning att arbetstagarna faller in under anställningsskyddslagen.78
Det finns andra lagbestämmelser som anknyter till 6 b § anställningsskyddslagen. Enligt 7 § tredje stycket samma lag ska vid en
sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som sägs i 6 b § övergången i sig inte utgöra saklig grund för att säga upp arbetstagaren; förbudet hindrar dock inte uppsägningar som sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl där förändringar i arbetsstyrkan ingår. Vidare följer av 28 § medbestämmandelagen att kollektivavtal, efter en övergång av verksamhet enligt 6 b anställningsskyddslagen, normalt gäller mot den nya arbetsgivaren.
Frågan är då hur dessa bestämmelser förhåller sig till 2017 års direktiv med 2019 års ändringar och tillägg.
6 b § anställningsskyddslagen tillkom med anledning av det som numera är rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter.79 I det aktuella lagstiftningsärendet ersattes i enlighet med Lagrådets påpekande ordet ”överlåtelse” i lagtexten med ordet ”övergång”.80 Genom den valda formuleringen i första stycket, första meningen – vid övergång av företag – knyter den svenska lagregeln således an till det övergångsbegrepp som det nämnda EUdirektivet har. I motiven till 6 b § anställnings-skyddslagen uttalade regeringen, att allmänna avtalsrättsliga regler om partsbyte gäller i avsaknad av en mer heltäckande reglering såvitt avser anställningsskyddsfrågorna. Tanken var att gäldenären, arbetsgivaren, inte utan samtycke av borgenären, arbetstagaren, ska kunna frigöra sig från sina förpliktelser genom att överlåta förpliktelserna till någon annan som kanske har sämre betalningsförmåga. Det uttalades vidare att det av allmänna rättsgrundsatser har ansetts följa att den som är förpliktad enligt ett anställningsavtal inte ensidigt kan flytta över sin partsställning med dess rättigheter och skyldigheter (regeringen hänvisar här till avgörandet AD 1935 nr 95). Som allmän regel, anförde regeringen, kan dock sägas att ett nytt anställningsavtal anses ha träffats om arbetstagaren fortsätter att arbeta i en rörelse som har överlåtits. I och med överlåtelsen upphör i princip den tidigare arbetsgivarens förpliktelser mot arbetstagaren såtillvida att han inte behöver betala lön för det arbete som utförs åt den nya arbetsgivaren. På lik-
79 Ursprungligen Rådets direktiv av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter. 80Prop. 1994/95:102 s. 80.
nande sätt är den nya arbetsgivaren i princip ansvarig endast för förpliktelse enligt anställningsavtalet räknat från övergången.81
Det kan konstateras att det finns det en viss överlappning mellan de bestämmelser om övergång av rättigheter och skyldigheter som framgår av 6 b § anställningsskyddslagen och de bestämmelser om rättsverkan som finns i 23 kap. aktiebolagslagen. Bestämmelserna i de två lagarna har sin bakgrund i olika EU-direktiv.
En fusion innebär en verksamhetsövergång av särskilt slag. Det är inte fråga om någon överlåtelse i civilrättslig bemärkelse. Genom fusionen går de överlåtande bolagen upp i det övertagande bolaget och upplöses. Efter fusionen finns det därmed i praktiken inte längre några möjligheter att rikta några anspråk mot de överlåtande bolagen och en fortsatt anställning i ett sådant bolag skulle sakna allt värde. Enligt vår uppfattning kan det därför ifrågasättas vilken betydelse 6 b § anställningsskyddslagen har vid en gränsöverskridande fusion. Det hindrar givetvis inte att de principer som kommer till uttryck i 7 § anställningsskyddslagen och 28 § medbestämmandelagen bör tillämpas parallellt med aktiebolagslagens bestämmelser.
Vi har övervägt om den oklarhet kring tillämpligheten av 6 b § anställningsskyddslagen vid en gränsöverskridande fusion borde undanröjas genom att det i paragrafen tas in en erinran om att det i 23 kap. 49 § aktiebolagslagen finns särskilda bestämmelser om de fusionerande bolagens rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden. En sådan erinran skulle emellertid ge intrycket av att 6 b § anställningsskyddslagen saknar all betydelse vid en gränsöverskridande fusion. Och ett sådant ställningstagande skulle enligt vår mening föra för långt. Det skulle också leda till ytterligare oklarhet om vad som gäller vid andra slag av verksamhetsövergångar som inte har karaktär av överlåtelser. Frågan om förhållandet mellan 6 b § anställningsskyddslagen och regleringen i aktiebolagslagen får i stället överlämnas till rättstillämpningen.
I avsnitt 4.5.3 behandlas vad styrelsens redogörelse inför en gränsöverskridande fusion ska innehålla om fusionens konsekvenser för bl.a. anställningsförhållanden.
4.15. Frågor om en fusions ogiltighet
Giltighet (artikel 134)
Enligt artikel 134 i 2017 års direktiv får en gränsöverskridande fusion som trätt i kraft i enlighet med artikel 129 inte ogiltigförklaras. Detta kommer i svensk rätt till uttryck i 23 kap. 52 § tredje stycket aktiebolagslagen. Enligt den bestämmelsen får talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut att godkänna en fusionsplan som avser en gränsöverskridande fusion inte väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av fusionsplanen.
2019 års direktiv
Artikel 134 kvarstår i sak oförändrad i 2019 års direktiv. Det har dock– genom ett nytt andra stycke – gjorts ett tillägg. Enligt detta påverkar artikeln inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat – i fråga om straffrätt, förebyggande och bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning – att påföra åtgärder och sanktioner enligt nationell rätt efter den dag då den gränsöverskridande fusionen fick verkan.
4.15.1. Lagens bestämmelser om fusionens giltighet behöver inte ändras
Vår bedömning: 2019 års direktiv ger inte anledning till ändringar
i lagens bestämmelser om ogiltigförklaring av fusionen.
Skälen för bedömningen: Svensk rätt tillgodoser sedan tidigare
direktivets krav på att en fusion som har fått verkan inte får ogiltigförklaras.
När det gäller tillägget i artikel 134 sägs bl.a. följande i skäl 50 i ändringsdirektivets ingress. De rättssäkerhetsskäl som motiverar att det enligt artikelns första stycke inte ska vara möjligt att ogiltigförklara ett gränsöverskridande förfarande, som har fått verkan enligt direktivet, påverkar inte medlemsstaternas befogenheter på det sätt som anges i artikelns andra stycke – i synnerhet om det efter att
fusionen har fått verkan och särskilt på grundval av ny information, kan konstateras att förfarandet har genomförts för otillbörliga, bedrägliga eller kriminella ändamål.
Det framstår inte som helt klart vad som avses med tillägget i artikeln. Vi bedömer dock att syftet inte är att på något sätt göra det möjligt att i efterhand ogiltigförklara en gränsöverskridande fusion. De ”åtgärder och sanktioner” som det talas om i tillägget måste antas syfta på ingripande av annat slag, t.ex. att de personer som har genomfört en gränsöverskridande fusion för ett bedrägligt ändamål i efterhand lagförs för detta eller att bolaget blir föremål för sanktioner av straffrättsligt slag, t.ex. företagsbot eller förverkande.
Mot den bakgrunden bedömer vi att den nya lydelsen av artikel 134 inte ger anledning till några lagändringar.
4.16. Särskilt om förenklad fusion (artikel 132)
4.16.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
I artikel 132 i 2017 års direktiv finns bestämmelser om ett förenklat förfarande vid gränsöverskridande fusioner mellan moderbolag och dotterbolag. Av artikel 132.1 framgår att vid fusion genom absorption av ett helägt dotterbolag ska vissa övriga bestämmelser i direktivet inte tillämpas. Vidare ges, genom artikel 132.2, en möjlighet att förenkla även när det gäller dotterbolag som är nästan helägda, nämligen i de fall det övertagande bolaget innehar minst 90 procent av rösterna i det överlåtande bolaget.
Artikel 132.1 har genomförts i svensk rätt genom 23 kap. 51 § aktiebolagslagen. I den paragrafen föreskrivs ett förenklat förfarande för absorption av helägda dotterbolag. Förenklingsreglerna innebär sammanfattningsvis att fusionsplanen inte behöver innehålla vissa i bestämmelsen närmare angivna uppgifter, att revisorsgranskningen kan begränsas, att bolagsstämman i det överlåtande bolaget (dotterbolaget) inte behöver godkänna fusionsplanen och att det vid den tidpunkt då fusionen får verkan inte utgår något fusionsvederlag.
Artikel 132.2 saknar motsvarighet i svensk rätt. Lagstiftaren har vid genomförandet av direktivet bedömt att denna punkt inte bör utnyttjas82.
82 Se prop. 2007/08:15 s. 108.
4.16.2 2019 års direktiv
Genom ändringsdirektivet sker ett par ändringar i artikel 132.1.
En ändring är att det förenklade förfarande ska omfatta även fall då en gränsöverskridande fusion genomförs ”av en person som direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i det övertagande bolaget och i det eller de överlåtande bolagen, och det övertagande bolaget inte tilldelar några aktier inom ramen för fusionen”.
Vidare undantas ytterligare några av de bestämmelser som annars gäller för gränsöverskridande fusioner. Ett sådant undantag avser kravet i artikel 122 m i 2019 års direktiv om att fusionsplanen ska innehålla närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till aktieägare. Ett ytterligare undantag avser bestämmelserna i artikel 124 i 2019 års direktiv om vad styrelsens redogörelse ska innehålla; den artikeln ska inte tillämpas på det eller de överlåtande bolagen.
I den nya artikel 132.3 anges följande. Om lagstiftningen i medlemsstaterna för samtliga fusionerande bolag föreskriver ett undantag från bolagsstämmans godkännande (jfr artikel 126.3 och punkten 1 i artikel 132), ska fusionsplanen och de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, göras tillgängliga minst en månad innan bolaget fattar beslut om fusionen.
4.16.3. Överväganden
Vårt förslag: De svenska bestämmelserna om gränsöverskri-
dande fusioner mellan ett bolag och dess helägda dotterbolag anpassas till artikel 132.1, bl.a. så att fusionsplanen inte ska behöva innehålla uppgifter om erbjudandet om kontantersättning (inlösenbelopp) till aktieägare. Det förenklade förfarandet ska kunna tillämpas även när samtliga aktier i det övertagande bolaget och det eller de överlåtande bolagen innehas av en och samma person.
Ett bolag som deltar i en fusion måste hålla fusionsplanen och vissa ytterligare handlingar tillgängliga även när fusionsplanen i det övertagande bolaget inte behöver underställas stämman i det bolaget. (Jfr artikel 132.3.)
Skälen för förslaget: Ändringarna i artikel 132.1 bör genomföras
genom ändringar i 23 kap. 55 § aktiebolagslagen. Paragrafen bör sålunda justeras så att det framgår att det vid tillämpningen av det förenklade förfarandet inte är nödvändigt att i fusionsplanen lämna uppgift om kontantersättning till aktieägarna (något som i och för sig är självklart eftersom den enda aktieägaren vid absorption av ett helägt dotterbolag är det övertagande bolaget). Det bör också anges att det inte krävs någon styrelseredogörelse från styrelsen i det eller de överlåtande bolagen.
Genom 2019 års direktiv utsträcks tillämpningsområdet för det förenklade förfarandet. Förfarandet ska också kunna tillämpas i den situationen då en och samma person äger samtliga aktier i samtliga bolag som deltar i fusionen. Detta sammanhänger givetvis med att det i denna situation inte finns någon intressekonflikt mellan aktieägare. Direktivet bör i denna del lämpligen genomföras genom en bestämmelse om att 23 kap. 51 § aktiebolagslagen ska tillämpas även i denna särskilda situation.
Den nya artikel 132.3 utgör i sig inte någon förenklingsregel men ger vägledning vid tillämpningen av en annan generell förenklingsregel, bestämmelsen i artikel 126.3 – med hänvisning till artikel 94 – om att fusionsplanen i vissa fall inte behöver tas upp på bolagsstämman. I denna situation ska fusionsplanen, informationsmeddelandet till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras representanter, styrelsens redogörelse samt revisorsyttrandet göras tillgängliga minst en månad innan bolaget fattar beslut om fusionen.
Det undantag som tillåts enligt artikel 126.3 och 94, motsvaras i svensk rätt av 23 kap. 15 § andra stycket aktiebolagslagen (som det hänvisas till i 23 kap. 36 §). Bestämmelsen innebär att som huvudregel kan styrelsen i det övertagande bolaget besluta att godkänna fusionsplanen, som då inte behöver underställas bolagsstämman; stämmobeslut fordras endast om minst fem procent av aktieägarna begär det.83
Eftersom Sverige har föreskrivit ett sådant undantag enligt artikel 126.3 som avses i artikel 132.3, måste det säkerställas att bolaget i dessa fall gör de handlingar som där sägs tillgängliga minst en månad innan bolaget – genom styrelsen – fattar beslut om att godkänna fusionsplanen. Det kan lämpligen ske genom att det i aktiebolagslagen tas in bestämmelser som svarar mot direktivets krav på tillgänglig-
83 Se prop. 2007/08:15 s. 98.
görande av dessa handlingar. Det framstår därvid som lämpligt att bestämma fristen för tillgängliggörande i dessa situationer till sex veckor före beslutet.
4.17. Särskilt om vissa teknikfrågor
4.17.1 2017 års direktiv (och aktiebolagslagen )
I artikel 22 finns bestämmelser om system för sammankoppling av register. Enligt artikeln ska en central europeisk plattform inrättas (punkten 1). Systemet för sammankoppling av register ska vara sammansatt av medlemsstaternas register, plattformen, samt portalen, som ska fungera som den europeiska elektroniska ingången (punkten 2). Medlemsstaterna ska säkerställa driftskompabilitet för sina register inom systemet för sammankoppling av register (punkten 3) och får inrätta valfria ingångar till det (punkten 4).
Sedan juni 2017 är företagsregistren inom EU sammankopplade på detta sätt genom Business Registers Interconnection System (BRIS). Det sammankopplade företagsregistret ska alltså göra det lättare att utbyta och söka information om företag i Europa.84
4.17.2 2019 års direktiv
När det gäller bl.a. tillhandahållandet och hanteringen av vissa handlingar, anges i ändringsdirektivet dels att de i systemet för sammankoppling av register ska göras tillgängliga för allmänheten respektive delas med myndigheter i andra medlemsstater (se artiklarna 123.7, 127a.1, 130.2 andra stycket och 130.3), dels att vissa särskilt angivna krav ska kunna uppfyllas online i enlighet med avdelning I i direktivet (se artiklarna 123.4, 127.4 och 128.3).
Detta kommer också till uttryck i skäl 41 i ändringsdirektivets ingress. Där sägs att medlemsstaterna bör säkerställa att vissa steg i förfarandet – närmare bestämt offentliggörandet av planen, ansökan om ett förfarandeintyg och inlämnande av uppgifter och handlingar för destinationsmedlemsstatens kontroll av det gränsöverskridande förfarandets lagenlighet – kan göras helt och hållet online. Den behöriga myndigheten bör kunna ta emot ansökan om förfarandeintyget
84 Jfr Regeringskansliets faktapromemoria 2017/18:FPM93.
online, inklusive uppgifter och handlingar, såvida det inte i undantagsfall är tekniskt omöjligt för den behöriga myndigheten i fråga.
4.17.3. Överväganden
Vår bedömning: De krav som 2019 års direktiv uppställer när det
gäller vissa teknikfrågor hanteras i det svenska arbetet med genomförandet av digitaliseringsdirektivet (direktiv 2019/1151). Kraven föranleder därför inga ytterligare åtgärder inom ramen för vårt arbete.
Skälen för bedömningen: I april 2018 presenterade Kommissionen
två förslag till direktiv, som tillsammans har kommit att kallas för ”bolagsrättspaketet”. I bolagsrättspaketet ingår dels det direktiv som vår utredning avser (”2019 års direktiv”), dels direktiv 2019/115185(digitaliseringsdirektivet), som gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt. Båda direktiven innehåller ändringar av 2017 års direktiv men avser olika slag av frågor.
Genom digitaliseringsdirektivet tas det i 2017 års direktiv särskilda bestämmelser om bl.a. onlineförfaranden i samband med bolagsbildning och registrering.86 Det finns alltså beröringspunkter med de artiklar i 2019 års direktiv som anger att kraven på offentliggörande m.m. ska kunna uppfyllas online i enlighet med avdelning I kapitel III.
Digitaliseringsdirektivet syftar till att etablera en ordning som gör det möjligt att registrera bolag och bolagshändelser, t.ex. fusioner, helt och hållet online, såväl inom som mellan medlemsstaterna. Det pågår arbete med att genomföra digitaliseringsdirektivet i svensk rätt. Arbetet ligger dock utanför direktiven för vår utredning.
I digitaliseringsdirektivet föreskrivs bl.a. att medlemsstaterna ska tillhandahålla en e-tjänst för registrering av aktiebolag och filialer (online-registrering). Medlemsstaterna ska även se till att andra anmälningar för registrering kan ske digitalt. De krav som ställs i bolagsrättspaketet på registreringsmyndighetens användning av digitala verktyg överensstämmer i stor utsträckning med de möjligheter till användning av digital teknik som Bolagsverket inom ramen för gällande rätt
85 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt. 86 Jfr artikel 1 i direktiv 2019/1151.
redan erbjuder svenska aktiebolag.87 I sammanhanget bör det även noteras att aktiebolagsförordningen innehåller bestämmelser om elektronisk överföring av vissa handlingar (jfr 1 kap. 1 § och 2 a § samt 4 kap. 2 a § 2 b § och 3 §aktiebolagsförordningen).
Av det sagda följer att de teknikfrågor som tangeras i 2019 direktiv är föremål för svenskt genomförandearbete i särskild ordning. Dessa teknikfrågor föranleder därför inte några förslag från vår sida.
4.18. Särskilt bokslut i samband med fusion
4.18.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Enligt 23 kap. 50 § aktiebolagslagen ska styrelsen i ett svenskt bolag upprätta ett särskilt bokslut, om bolaget deltar i en gränsöverskridande fusion och det övertagande bolaget får sitt hemvist i en annan stat än Sverige. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då fusionens rättsverkningar inträdde och upprättas i enlighet med vissa utpekade bestämmelser i bokföringslagen. Det ska ges in till Bolagsverket.
Paragrafen – som saknar motsvarighet i 2017 års direktiv – har sin bakgrund i tidigare lagstiftningsärenden om europabolag respektive europakooperativ. I dessa ärenden konstaterades att det kan vara angeläget för ett företags olika intressenter att kunna bedöma det svenska företagets ställning vid tidpunkten för fusionen samt att ett särskilt bokslut skulle kunna bidra till att motverka svårigheter när det gäller skattetillsyn och kunna vara av värde för det brottsbekämpande arbetet.88 Vid genomförandet av direktivet om gränsöverskridande fusioner i svensk rätt uttalades att de skäl som låg bakom bestämmelserna om särskilt bokslut i lagarna om europabolag och europakooperativ gjorde sig gällande med samma styrka i det då aktuella sammanhanget.89
4.18.2. Överväganden
Vårt förslag: Bestämmelserna om särskilt bokslut i 23 kap. 50 §
aktiebolagslagen upphävs.
87 Jfr Regeringskansliets faktapromemoria 2017/18:FPM93. 88 Jfr prop. 2003/04:112 s. 109 och prop. 2005/06:150 s. 162 f. 89 Jfr prop. 2007/08:15 s. 118.
Skälen för förslaget: En gränsöverskridande fusion kan göra det
svårare för det allmänna eller andra bolagets intressenter att i efterhand överblicka ett överlåtande bolags ekonomiska förhållanden fram till den tidpunkt då fusionen får verkan. Syftet med bestämmelserna om särskilt bokslut är att minska dessa svårigheter.
Bestämmelserna saknar emellertid motsvarighet i såväl 2017 som 2019 års direktiv och det kan sättas i fråga om det är förenligt med EU-rätten att uppställa ett krav av detta slag. Vi bedömer dock att det finns ett visst utrymme för bestämmelser av detta slag; de kan sannolikt motiveras med hänvisning till de principer om borgenärsskydd som kommer till uttryck i artikel 126 b i 2019 års direktiv. Ett upprätthållande av bestämmelserna bör dock förutsätta att de är ägnade att tillgodose det bakomliggande syftet.
Den gällande regleringen innebär att det särskilda bokslutet ska ges in till Bolagsverket. Från Bolagsverket har upplysts att det är vanligt att något särskilt bokslut inte ges in efter en gränsöverskridande fusion och att verket saknar möjlighet att, t.ex. genom vitesföreläggande, framtvinga ett sådant ingivande. Det kan också konstateras att skyldigheten att upprätta särskilt bokslut inte omfattas av begreppet bokföringsskyldighet och att underlåtenhet att fullgöra skyldigheten därmed inte utgör bokföringsbrott. Nyttan av bestämmelserna, såsom de i dag är utformade, kan mot den bakgrunden ifrågasättas.
Vi har övervägt om bestämmelserna på något sätt skulle kunna göras mera effektiva, t.ex. genom att det knöts någon form av sanktionsmöjlighet till dem. Vi bedömer dock att detta är svårt att åstadkomma. Eftersom det särskilda bokslutet ska avse ett överlåtande bolags förhållanden fram till dess att fusionen har fått verkan, är det först därefter som skyldigheten att upprätta bokslutet kan inträda. Vid den tidpunkten är det överlåtande bolaget upplöst och det finns inte heller några företrädare för bolaget. Det finns alltså ingen att rikta sanktionen mot. Att införa en sanktion, som är riktad mot det övertagande bolaget eller dess företrädare, bedömer vi inte vara möjligt. Bestämmelserna om särskilt bokslut i 23 kap. 50 § aktiebolagslagen kan inte längre anses fylla sitt tilltänkta syfte. Inte heller är de i tillräcklig utsträckning förenliga med 2019 års direktiv. Vi förslår därför att paragrafen upphävs.
5. Gränsöverskridande delningar
5.1. Huvuddragen beträffande inhemska och gränsöverskridande delningar
5.1.1. Allmänt
Det aktiebolagsrättsliga institutet delning innebär att ett aktiebolag delas upp i två eller flera aktiebolag. Bestämmelser om delning finns i 24 kap. aktiebolagslagen. Bestämmelserna, som reglerar endast ickegränsöverskridande delningar (”inhemska delningar”) av aktiebolag, är anpassade till de bestämmelser om inhemska delningar som finns i 2017 års bolagsrättsliga direktiv. Genom 2019 års ändringsdirektiv tillkom EU-bestämmelser om gränsöverskridande delningar. Bestämmelserna är i huvudsak tvingande. Det är därför nödvändigt att införa ett nytt svenskt regelverk för gränsöverskridande delningar.
5.1.2. Något om inhemska delningar av aktiebolag
När ett aktiebolag delas, övergår tillgångar och skulder från det bolag som delas (det överlåtande bolaget) till ett eller flera befintliga eller nybildade bolag (övertagande bolag). Av 24 kap. 1 § aktiebolagslagen framgår att bestämmelserna skiljer på i huvudsak två slag av delningar.
Den ena, fission, innebär att ett överlåtande bolag i sin helhet delas upp i två eller flera övertagande bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses. Fission kan innebära (a) att de övertagande bolagen är två eller flera nybildade bolag, eller (b) att i vart fall något av de övertagande bolagen är ett befintligt bolag.
I båda fallen har aktieägarna i det överlåtande bolaget rätt till ett delningsvederlag som består av aktier i övertagande bolag jämte, eventuellt, ett utjämningsvederlag i form av pengar.
Den andra formen av delning, ”avknoppning”, innebär att ett överlåtande bolag delas genom att en del av bolagets tillgångar och skulder övergår till ett eller flera övertagande bolag. I detta fall består alltid det överlåtande bolaget. Avknoppning kan innebära (a) att det eller de övertagande bolagen är nybildade bolag eller (b) att i vart fall något av de övertagande bolagen är ett redan existerande bolag.1
Även vid avknoppning har aktieägarna i det överlåtande bolaget rätt till ett delningsvederlag som består av aktier i övertagande bolag och, eventuellt, ett utjämningsvederlag i form av pengar.
Den svenska regleringen av inhemska delningar härrör från 2017 års bolagsrättsliga direktiv.2 Jämfört med beskrivningen ovan delar visserligen direktivet principiellt upp delningar på ett lite annorlunda sätt;
delning genom förvärv och delning genom bildande av nya bolag (se
artiklarna 136 och 155). I sak torde emellertid den svenska regleringen vara fullt förenlig med direktivet.
5.1.3. Gränsöverskridande delningar
Bestämmelserna om gränsöverskridande delningar i 2019 års ändringsdirektiv skiljer sig i flera avseenden från de direktivbestämmelser som reglerar motsvarande inhemska förfaranden.
Av skäl 8 i ändringsdirektivet framgår att de nya bestämmelserna gäller endast gränsöverskridande delningar genom vilka nya bolag bildas. Bestämmelserna innehåller alltså inte något harmoniserat regelverk för gränsöverskridande delningar där ett bolag överför tillgångar och skulder till ett eller flera befintliga bolag. Det beror på att sådana delningar har ansetts vara mycket komplicerade. I linje med detta definieras i artikel 160b ”det mottagande bolaget” (det som i svensk rätt utgör ”övertagande bolag”) som ett bolag som bildas i samband med en gränsöverskridande delning.
Vid en gränsöverskridande delning finns det således i förfarandets inledningsskede endast ett bolag – det bolag som ska delas (det överlåtande bolaget). Förfarandet måste alltid innefatta bildande av ett eller flera övertagande bolag och det går inte att överföra tillgångar eller skulder till annat än sådana nybildade bolag.
1 Kan även beskrivas som en ”partiell fusion” med det redan existerande bolaget. 2 Innehållet i artiklarna om delning i 2017 års bolagsrättsliga direktiv härstammar från EG:s sjätte bolagsrättsliga direktiv som var det direktiv som låg till grund för den svensk regleringen.
Genom ändringsdirektivet införs också, såvitt gäller gränsöverskridande delning, bestämmelser om en ny typ av delning; delning genom separation.
Ändringsdirektivet gör därmed skillnad mellan tre slag av delning; fullständig delning samt partiell delning och delning genom separation (se definitionerna i artikel 160b.4 a–c).
Fullständig delning motsvarar vad vi i Sverige kallar fission. Partiell delning och delning genom separation motsvarar ”avknoppning”
(dvs. delningen medför inte att det överlåtande bolaget upplöses). Skillnaden dem emellan är att delningsvederlaget vid partiell delning ska betalas till aktieägarna i det överlåtande bolaget, medan det vid delning genom separation ska betalas till det överlåtande bolaget. Delning genom separation saknar tidigare motsvarighet i svensk lagstiftning.
5.1.4. Särskilt om delningsvederlag
Som ovan har framgått ska aktieägarna vid en delning tilldelas ett vederlag som består av aktier jämte, eventuellt, ett kompletterande vederlag (som kan beskrivas som ett ”utjämningsvederlag”) i form av pengar. Vid en inhemsk delning ska minst hälften av vederlaget bestå av aktier (se 24 kap. 2 § aktiebolagslagen).
Också ändringsdirektivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar utgår från att delningsvederlaget består av aktier, eventuellt tillsammans med en kontantersättning. Delningsvederlaget ska erläggas till aktieägarna i det överlåtande bolaget eller, vid delning genom separation, till det överlåtande bolaget.
Detta kommer i första hand till uttryck i artikel 160b.4 a och b, där delning beskrivs som ett förfarande genom vilket ett bolag som delas, vid upplösning utan likvidation, överför del av eller samtliga sina tillgångar och skulder till övertagande bolag mot vederlag i form av värdepapper i de övertagande bolagen och en kontantersättning. I det sammanhanget sägs också att kontantersättningen får vara högst tio procent av det nominella värdet. Det kan därför i förstone synas som att direktivet ger mindre utrymme för delningsvederlag i form av pengar än vad aktiebolagslagens regler om inhemsk delning gör. Av artikel 160a.2 framgår emellertid att denna begränsning av möjligheten att lämna kontantersättning inte gäller om åtminstone en av de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning tillåter att
kontantersättningen överstiger tio procent. Direktivet ger därför utrymme för gränsöverskridande delningar av svenska aktiebolag där upp till femtio procent av delningsvederlaget består av kontantersättning.
5.2. Förutsättningarna och förfarandet (artikel 160c)
Bestämmelser om gränsöverskridande delningar har införts genom artiklarna 160a–160u i ändringsdirektivet.
Enligt artikel 160c ska lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas (det överlåtande bolaget) reglera de delar av förfarandena och formaliteterna som ska fullgöras i samband med den gränsöverskridande delningen för att erhålla det s.k. delningsintyget (om detta se avsnitt 5.12). Lagstiftningen i medlemsstaterna för de mottagande bolagen (de övertagande bolagen) ska reglera de delar av förfarandena och formaliteterna som ska fullgöras efter det att delningsintyget har erhållits. I svensk rätt behöver därför regleras dels förutsättningar för delning av svenska aktiebolag, dels förutsättningarna för registrering av ett svenskt bolag som bildas inom ramen för en gränsöverskridande delning.
I direktivet har regelverket om delningar samma struktur som de motsvarande regelverken för gränsöverskridande fusioner och ombildningar. Enligt vår uppfattning talar likheterna mellan direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar för att också regelverken i den svenska lagstiftningen bör följa varandra så nära som möjligt. Skillnader bör göras endast om direktivet eller särskilda omständigheter föranleder detta.
Inhemska delningar regleras i dag i 24 kap. aktiebolagslagen. Vi föreslår att bestämmelser om gränsöverskridande delningar tas in under en egen rubrik i slutet av det kapitlet på samma sätt som särskilda bestämmelser om gränsöverskridande fusioner har införts i slutet av 23 kap. Detta innebär att regelverket bör utformas så att det hänvisar till de bestämmelser om inhemska delningar som bör gälla även vid gränsöverskridande delningar och att dessa hänvisningar sedan kompletteras med de särbestämmelser som bör gälla endast vid gränsöverskridande delningar.
5.3. Tillämpningsområdet och definitioner (artikel 160a och 160b)
5.3.1 2019 års direktiv
Artikeln 160a i ändringsdirektivet anger tillämpningsområdet för bestämmelserna om gränsöverskridande delningar. I detta sammanhang finns det anledning att framhålla några punkter av mera grundläggande betydelse.
I punkten 1 beskrivs bestämmelsernas tillämpningsområde. Av punkten framgår att bestämmelserna ska tillämpas på bolag med begränsat ägaransvar3 som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, under förutsättning att minst två av de bolag med begränsat ansvar som deltar i delningen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater. Med ”bolag” avses härvid (se artikel 160b.1) vad som finns förtecknat i bilaga II till direktivet, dvs. de olika slag av aktiebolag som finns i medlemsstaterna.
Enligt punkten 4 får medlemsstaterna inte tillämpa bestämmelserna på bolag som är i en viss fas av en likvidation eller som är föremål för resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer. Punkten 5 tillåter medlemsstaterna att undanta ytterligare bolag från bestämmelsernas tillämpningsområde. Vi återkommer till detta i avsnitt 5.3.4.
Vad som ska utmärka en gränsöverskridande delning framgår närmare av artikel 160b. Det som i svensk rätt betecknas som ”överlåtande bolag” benämns därvid ”bolag som delas”, medan ”övertagande bolag” benämns ”mottagande bolag.
I punkten 4 definieras de tre olika slagen av delning:
Fullständig delning: ett förfarande genom vilket det bolag som
delas, vid upplösning utan likvidation, överför samtliga sina tillgångar och skulder till två eller fler mottagande bolag mot vederlag till aktieägarna i det bolag som delas i form av värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen och, i tillämpliga fall, en kontantersättning på högst 10 procent av det nominella värdet eller, i avsaknad av nomi-
3 Direktivets svenska version använder begreppet ”bolag med begränsat ansvar”. Eftersom detta kan leda tanken fel, har vi valt att i stället använda uttrycket bolag med begränsat ägar-
ansvar.
nellt värde, en kontantersättning på högst 10 procent av dessa värdepappers eller aktiers bokförda parivärde.4
Partiell delning: ett förfarande genom vilket det bolag som delas
överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera mottagande bolag mot vederlag, till aktieägarna i det bolag som delas, i form av värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen, i det bolag som delas eller i både de mottagande bolagen och det bolag som delas och, i tillämpliga fall, en kontantersättning på högst 10 procent av det nominella värdet eller, i avsaknad av nominellt värde, en kontantersättning på högst 10 procent av dessa värdepappers eller aktiers bokförda parivärde.5
Delning genom separation: ett förfarande genom vilket det bolag
som delas överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera mottagande bolag mot vederlag, till det bolag som delas, i form av värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen.
5.3.2. Den nya regleringens struktur
Vårt förslag: Bestämmelser om gränsöverskridande delningar
införs i 24 kap. aktiebolagslagen.
Vissa särskilt angivna bestämmelser i aktiebolagslagen som gäller för inhemska delningar görs tillämpliga även på gränsöverskridande delningar. Därutöver tas det, i den utsträckning som direktivet föranleder det, i lagen in särbestämmelser som ska gälla i stället för eller utöver bestämmelserna om inhemska delningar.
Bestämmelserna ska gälla vid delning av alla slag av svenska aktiebolag.
Innebörden i en gränsöverskridande delning ska vara att det delade bolagets tillgångar och skulder – eller delar av dessa – övergår till en eller flera motsvarande juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under förutsättning att minst en av dessa ska ha hemvist utanför Sverige.
4 Såsom konstaterats i avsnitt 5.1.4 medger direktivet också högre delningsvederlag. 5 Se föregående fotnot.
Skälen för förslaget:
Aktiebolagslagen kompletteras med bestämmelser om gränsöverskridande delningar
Som vi redan har varit inne på (se avsnitt 5.2) bör grunddragen i aktiebolagslagen inte ändras med anledning av ändringsdirektivet. På samma sätt som bestämmelserna om inhemska fusioner i 23 kap. har kompletterats med särskilda bestämmelser för gränsöverskridande fusioner bör bestämmelserna om inhemska delningar i 24 kap. kompletteras med bestämmelser som gäller särskilt för gränsöverskridande delningar. I den utsträckning samma regler ska gälla för inhemska och gränsöverskridande förfaranden bör regelverket om gränsöverskridande delningar hänvisa till bestämmelserna om inhemska delningar.
De svenska bestämmelserna bör omfatta alla slag av aktiebolag
Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar ska, enligt artikel 160a.1, tillämpas på bolag med begränsat ägaransvar som har bildats i enlighet med en EES-medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen. För att det ska vara fråga om en gränsöverskridande delning i direktivets bemärkelse ska minst två av de bolag med begränsat ägaransvar som deltar i delningen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater.
Vad som är ett bolag med begränsat ägaransvar i detta sammanhang framgår av artikel 160b.1, nämligen ett bolag av en typ som förtecknas i direktivets bilaga II. Av denna bilaga framgår att den enda svenska företagsform som i detta sammanhang omfattas av bolagsbegreppet är aktiebolag. I svensk rätt görs en åtskillnad mellan två kategorier av aktiebolag, privata och publika aktiebolag. Direktivet är uppenbarligen tillämpligt på båda kategorierna. Det står också klart att direktivet ska tillämpas även på de särskilda slag av aktiebolag som finns inom svensk rätt, t.ex. bankaktiebolag.
De svenska bestämmelserna om delning ska dock endast reglera de svenska aspekterna av ett delningsförfarande. Vad gäller det bolag som delas ska därför den svenska regleringen avse enbart svenska aktiebolag.
Vi föreslår mot denna bakgrund att det i en ny bestämmelse i 24 kap. aktiebolagslagen anges att svenskt aktiebolag får bli föremål för en gränsöverskridande delning. Vilka typer av utländska bolag med begränsat ägaransvar som kan bli föremål för en gränsöverskridande delning kommer att regleras av lagstiftningen i den stat där respektive bolag har sitt hemvist.
Delningen ska ha en gränsöverskridande karaktär
Av direktivet följer att delningen måste ha gränsöverskridande karaktär. Vid delning av ett svenskt aktiebolag ska alltså åtminstone ett av de övertagande bolagen ha sitt säte i ett annat EU-land än Sverige. Till följd av EES-avtalet ska i detta sammanhang andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet jämställas med EU-stater. Detta bör i den svenska lagtexten uttryckas så att det delade bolagets tillgångar och skulder ska övertas av en eller flera motsvarande juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under förutsättning att minst en av dessa ska ha hemvist utanför Sverige.
Som vi redan har varit inne på måste svensk rätt också reglera förutsättningarna för registrering av ett svenskt bolag som bildas inom ramen för en gränsöverskridande delning av ett utländskt bolag. Vi återkommer till de särskilda frågor som detta aktualiserar i avsnitt 5.14.2.
5.3.3. Olika typer av delning
Vårt förslag: En gränsöverskridande delning ska kunna genom-
föras genom fullständig delning, genom partiell delning eller genom delning genom separation. Också inhemska delningar ska kunna genomföras på något av dessa tre sätt.
Skälen för förslaget: Som framgått ovan i avsnitt 5.1.3 delar änd-
ringsdirektivet upp delningar på ett annat sätt jämfört med det svenska regelverket. Vid sidan av de två former av delning som väsentligen motsvarar nuvarande svenska regler om delning, fullständig delning och partiell delning, införs det genom ändrings-
direktivet en tredje form av delning, delning genom separation. Denna innebär att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder överförs till det eller de övertagande bolagen samtidigt som delningsvederlag utgår till det överlåtande bolaget i stället för till dess aktieägare.
Som en följd av direktivet måste alltså de svenska reglerna om gränsöverskridande delningar innefatta såväl fullständig delning, partiell delning och delning genom separation.
Systematiska skäl talar för att det i denna del inte bör finnas någon skillnad mellan inhemska delningar och gränsöverskridande delningar. Till detta kommer att det även vid en inhemsk delning någon gång skulle kunna ha ett värde att kunna använda sig av delning genom separation, t.ex. när ett bolag vill skilja av en del av sin verksamhet till ett helägt dotterbolag. Vi föreslår därför att de grundläggande bestämmelserna om olika slag av delningar, som i dag finns i 24 kap. 1 §, anpassas till artikel 160b.4 och därmed görs tillämpliga inte enbart på gränsöverskridande delningar utan även på inhemska delningar.
5.3.4. När en gränsöverskridande delning inte bör kunna ske
Vårt förslag: Aktiebolag som är försatta i konkurs eller under
tvångslikvidation eller som är föremål för företagsrekonstruktion ska inte kunna delta i en gränsöverskridande delning. (Jfr artikel 160a.4 a och b och 160a.5.)
Skälen för förslaget:
Situationer då direktivets bestämmelser inte gäller (artikel 160a.4 a och b)
Artikel 160a.4 i ändringsdirektivet ålägger medlemsstaterna att säkerställa att direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar inte tillämpas i vissa särskilda situationer. Artikeln överensstämmer med vad som enligt artikel 120.4 ska gälla vid gränsöverskridande fusioner (jfr avsnitt 4.2.2).
Enligt artikel 160a.4 a får bestämmelserna inte tillämpas om bolaget är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna till sina aktieägare. Enligt 24 kap. 4 § första stycket aktiebolagslagen – som i dag
gäller inhemska delningar – får delning ske även om det överlåtande bolaget har gått i likvidation men endast under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats. För att direktivet ska genomföras i denna del bör den bestämmelsen gälla även i fråga om gränsöverskridande delningar. I regelverket om gränsöverskridande delningar bör alltså hänvisas till 24 kap. 4 §.
Enligt artikel 160a.4 b får bestämmelserna om gränsöverskridande delningar inte heller tillämpas när bolaget är föremål för resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som framgår av avdelning IV i direktiv 2014/59/EU. Den motsvarande artikeln rörande gränsöverskridande fusioner har sin motsvarighet i 2017 års direktiv och bör, enligt vad vi redovisat i avsnitt 4.2.2, inte föranleda några särskilda bestämmelser i aktiebolagslagen. Av motsvarande skäl bör artikel 160a.4 b inte föranleda någon lagändring.
Situationer när medlemsstaterna får besluta att direktivets bestämmelser inte ska gälla
Som har framgått av avsnitt 4.2.2 ger artikel 120.5 i ändringsdirektivet medlemsstaterna möjlighet att inte tillämpa bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner på bolag som är föremål för insolvensförfaranden eller för ramverk för förebyggande rekonstruktion eller för andra likvidationsförfaranden. I artikel 160a.5 a finns en motsvarande bestämmelse som avser gränsöverskridande delningar.
Vi har i avsnitt 4.2.2 uttalat att det är mindre lämpligt att företag som är i konkurs eller är föremål för företagsrekonstruktion deltar i gränsöverskridande fusioner. Därför har vi föreslagit en bestämmelse om att bolag som är i konkurs eller under företagsrekonstruktion inte får delta i en gränsöverskridande fusion. Vi gör samma bedömning i fråga om gränsöverskridande delningar. En motsvarande bestämmelse bör alltså tas in i regelverket för gränsöverskridande delningar.
Som framgår av avsnitt 4.2.2 anser vi att det inte finns skäl att generellt förhindra bolag som är i likvidation att ingå i en gränsöverskridande fusion men att det inte är lämpligt att bolag som är föremål för tvångslikvidation efter beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 § deltar i ett sådant förfarande. Vi gör samma bedömning beträffande gränsöverskridande delningar. Ett bolag som är föremål för tvångslikvidation av det angivna slaget bör alltså inte kunna bli föremål för en gränsöverskridande delning.
Punkten c i artikel 160a.5 i 2019 års direktiv ger medlemsstaterna möjlighet att undanta också bolag som är föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.10 i Krishanteringsdirektivet. Som har framgått i avsnitt 4.2.2 är sådana krisförebyggande åtgärder i direktivet definierade som utövande av vissa befogenheter, såsom att direkt avlägsna brister eller hinder för återhämtning, att åtgärda eller avlägsna hinder för resolution, att tillämpa någon av åtgärderna för tidigt ingripande, att tillsätta en tillfällig förvaltare eller att utöva av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter. I avsnitt 4.2.2 har vi bedömt att den möjligheten inte bör utnyttjas i fråga om gränsöverskridande fusioner. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning i fråga om gränsöverskridande delningar.
5.4. Delningsplanen och dess innehåll (artikel 160d)
Vårt förslag: Vid en gränsöverskridande delning ska styrelsen i det
överlåtande bolaget upprätta och underteckna en delningsplan. Om ett övertagande bolag ska bildas i Sverige inom ramen för den gränsöverskridande delningen, ska delningsplanen utgöra stiftelseurkund.
I lagen preciseras vilka uppgifter som delningsplanen ska innehålla, däribland uppgifter om tidsplanen för delningen, stiftelseurkund och bolagsordning för övertagande bolag som bildas genom delningen samt hur arbetstagarna ska delta i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i övertagande bolag beslutas.
Skälen för förslaget: Artikel 160d i ändringsdirektivet innehåller
bestämmelser om upprättandet av en delningsplan. Bestämmelserna motsvarar huvudsakligen direktivets bestämmelser om upprättandet av en fusionsplan vid en gränsöverskridande fusion. (Jfr artikel 122.) Våra överväganden i fråga om fusionsplanen finns i avsnitt 4.3.3.
Inför en gränsöverskridande fusion ska fusionsplanen upprättas av de fusionerande bolagens lednings- eller förvaltningsorgan, dvs. den ska upprättas av flera organ gemensamt. Vid en gränsöverskridande delning finns det i förfarandets inledande skede endast ett bolag, det bolag som ska delas. Det får till följd att delningsplanen ska upprättas och undertecknas av förvaltnings- eller ledningsorganet i det
bolaget, dvs. – för svenskt vidkommande – av styrelsen i det över-
låtande bolaget. En bestämmelse med denna innebörd bör tas in i aktiebolagslagen.
I direktivet anges vad delningsplanen närmare ska innehålla. Kraven motsvarar till viss del vad som krävs av en delningsplan vid en inhemsk delning. Det talar för att de svenska bestämmelserna åtminstone till viss del skulle kunna utformas som hänvisningar till vad som gäller för en delningsplan vid en inhemsk delning. Särskilt mot bakgrund av att det är fråga om ett gränsöverskridande förfarande framstår det dock som mest ändamålsenligt att utforma bestämmelserna i förhållandevis nära anslutning till direktivets ordalydelse (jfr prop. 2007/08:15 s. 81). Bestämmelserna om delningsplanens innehåll bör därför inte hänvisa tillbaka till motsvarande bestämmelser om inhemska delningar.
Enligt punkten a i artikel 160d ska delningsplanen ange rättslig form, namn och säte för det bolag som delas samt den rättsliga form, det namn och det säte som föreslagits för det eller de nya bolag som uppstår genom den gränsöverskridande delningen.
En motsvarande bestämmelse finns för gränsöverskridande fusioner i artikel 122.a och har genomförts i 23 kap. 38 § första stycket 1 aktiebolagslagen. Bestämmelsen för gränsöverskridande delningar bör utformas på liknande sätt, dvs. som ett krav på att delningsplanen innehåller uppgifter om form, företagsnamn och säte för det överlåtande bolaget och det eller de övertagande bolagen.
Enligt punkten b ska delningsplanen ange utbytesförhållandet för värdepapper eller aktier som representerar bolagens kapital och, i tillämpliga fall, kontantersättningens belopp. Det handlar här om det vederlag som aktieägarna i det överlåtande bolaget ska få i form av aktier i övertagande bolag och utjämningsvederlag.
Motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.b. Vi har i den delen föreslagit vissa ändringar i 23 kap. 38 § första stycket 2 aktiebolagslagen (se avsnitt 4.3.3). Det är naturligt att bestämmelsen för gränsöverskridande delningar utformas på samma sätt. Vi föreslår alltså en bestämmelse om att delningsplanen ska innehålla uppgift om utbytesförhållandet mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuell kontant betalning.
Enligt punkten c ska delningsplanen ange villkoren för tilldelning av värdepapper eller aktier som representerar kapitalet i de mottagande bolagen eller i det bolag som delas.
Motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.c som kommer till uttryck i 23 kap. 38 § första stycket 3 aktiebolagslagen. Enligt författningskommentaren till den bestämmelsen kan det vara lämpligt att ange bl.a. tidpunkten för utlämnande av andelar, värdepapper eller eventuell kontant ersättning som ska utgå. Även de närmare formerna för sådant utlämnande kan behöva behandlas.
En motsvarande bestämmelse bör tas in i regelverket för gränsöverskridande delningar, dvs. i delningsplanen ska anges de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag.
Enligt punkten d ska delningsplanen ange den föreslagna vägledande tidsplanen för den gränsöverskridande delningen. Motsvarande krav saknas för gränsöverskridande fusioner men finns för gränsöverskridande ombildningar (se artikel 86d).
I enlighet med vad direktivet kräver bör det i lagen tas in en bestämmelse om att delningsplanen ska innehålla en tidsplan för delningen. Tidsplanens innehåll och rättsverkan behandlas närmare i författningskommentaren.
Enligt punkten e ska det i delningsplanen också lämnas uppgift om den gränsöverskridande delningens sannolika följder för sysselsättningen. Motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.d och har genomförts i 23 kap. 38 § första stycket 4 aktiebolagslagen. Vi föreslår att det tas in en likadan bestämmelse i regelverket för gränsöverskridande delningar.
Enligt punkten f ska delningsplanen ange den dag från vilken innehavet av värdepapper eller aktier som representerar bolagens kapital ger rätt till del i vinsten och eventuella särskilda villkor rörande denna rätt. En motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.e och har föranlett en svensk bestämmelse i 23 kap. 38 § första stycket 5 aktiebolagslagen.
Även i denna del föreslår vi att det tas in en likadan bestämmelse i regelverket för gränsöverskridande delningar, dvs. i delningsplanen ska anges från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier eller förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i övertagande bolag.
Enligt punkten g ska delningsplanen ange de datum från vilka transaktioner i det bolag som delas i bokföringshänseende ska anses som transaktioner i de mottagande bolagen. Detta överensstämmer med vad som, i fråga om gränsöverskridande fusioner, krävs enligt artikel 122.f och 23 kap. 38 § första stycket 6 aktiebolagslagen.
En bestämmelse med samma innehåll bör tas in i det svenska regelverket för gränsöverskridande delningar.
I punkten h föreskrivs att delningsplanen ska ange eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i det bolag som delas. En motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.h. I avsnitt 4.3.3 har vi föreslagit att 23 kap. 38 § aktiebolagslagen anpassas till den bestämmelsen.
Det är naturligt att det, såvitt gäller gränsöverskridande delningar införs en likadan bestämmelse, dvs. en bestämmelse att det i delningsplanen ska ange vilka arvoden eller andra förmåner som ska utgå till styrelseledamöter eller verkställande direktör i det övertagande bolaget.
Enligt punkten i ska delningsplanen innehålla uppgift om de rättigheter som de övertagande bolagen tilldelar aktieägare i det överlåtande bolaget med speciella rättigheter eller innehavare av andra värdepapper än aktier som representerar kapitalet i det överlåtande bolaget, eller de åtgärder som föreslås avseende detta. De rättigheter som det här är fråga om kan vara t.ex. konverterings- eller optionsrätter till nya aktier i bolaget eller vinstandelsrätter eller andra rättigheter som är knutna till skuldebrev.
Vi föreslår att en bestämmelse av detta slag tas in i regelverket för gränsöverskridande delningar.
Enligt punkten j ska i delningsplanen anges de övertagande bolagens stiftelseurkunder, i relevanta fall, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument. Vid en partiell delning eller en delning genom separation ska även eventuella ändringar av stiftelseurkunden för det överlåtande bolaget anges. Ett krav på angivande av stiftelseurkund för bolag som uppstår genom förfarandet finns också i regelverket för gränsöverskridande fusioner (se artikel 122.i). Med anledning av det har vi i avsnitt 4.3.3 föreslagit en ändring i 23 kap. 38 § aktiebolagslagen.
Det är naturligt att det även i fråga om gränsöverskridande delningar införs en bestämmelse av detta slag. Bestämmelserna i 2 kap. 3
och 5 §§aktiebolagslagen om upprättande av en stiftelseurkund vid bildande av aktiebolag aktualiseras visserligen inte när det i samband med en delning bildas ett nytt aktiebolag. Vid en inhemsk delning tjänar i stället, enligt 24 kap. 7 § andra stycket, delningsplanen som stiftelseurkund. Och den ordningen bör, enligt vår mening, kunna gälla även när det inom ramen för en gränsöverskridande delning bildas ett svenskt aktiebolag. I vilken utsträckning en särskild stiftelseurkund måste upprättas i samband med att det vid delningen av ett svenskt aktiebolag bildas ett nytt aktiebolag i utlandet råder emellertid inte den svenska lagstiftaren över. Det bör därför införas ett krav på att delningsplanen innehåller uppgift om den handling som tjänar som stiftelseurkund för övertagande bolag. En sådan bestämmelse får till följd att det vid en delning som innebär bildandet av ett svenskt bolag ska lämnas upplysning om att delningsplanen utgör stiftelseurkund för detta bolag.
Lagen bör också ställa krav på att delningsplanen redovisar bolagsordningen för övertagande bolag samt, vid partiell delning och delning genom separation, eventuella ändringar i bolagsordningen för det överlåtande bolaget.
Enligt punkten k ska delningsplanen i lämpliga fall innehålla information om de förfaranden genom vilka överenskommelser om arbetstagares inflytande över besluten om deras rätt till medverkan i de mottagande bolagen fastställs i enlighet med artikel 160l.
En motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.j och kommer i svensk rätt till uttryck i 23 kap. 38 § andra stycket aktiebolagslagen. I den senare bestämmelsen sägs att information ska lämnas om hur arbetstagarna ska involveras i den beslutsprocess genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget fastställs (se prop. 2007/08:15 s. 146). Detta får till följd att styrelsen måste ta ställning till om bestämmelserna om medverkan över huvud taget aktualiseras, vilket regleras i lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Om det finns en rätt till medverkan när delningsplanen upprättas, ska alltså delningsplanen i förekommande fall innehålla uppgift om hur arbetstagarna förutsätts delta i beslutsprocessen kring fastställandet av formerna för medverkan. Vi föreslår att detta, på samma sätt som i motsvarande bestämmelser för gränsöverskridande fusioner, uttryckligen anges i den svenska lagtexten.
Av punkten l framgår att delningsplanen ska innehålla en noggrann beskrivning av tillgångar och skulder i det bolag som delas. Planen ska också innehålla en förklaring om hur dessa tillgångar och skulder ska fördelas mellan de mottagande bolagen eller – vid en partiell delning eller en delning genom separation – behållas av det bolag som delas. Det ska också finnas bestämmelser om hur de tillgångar eller skulder som inte är uttryckligen fördelade i planen ska behandlas, exempelvis tillgångar eller skulder som är okända på den dag då delningsplanen utarbetas.
En viss motsvarighet till punkten l finns, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i artikel 122.k. Enligt den artikeln ska fusionsplanen innehålla en bedömning av de tillgångar och skulder som överförs på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Denna artikel har föranlett en svensk bestämmelse om att fusionsplanen ska ange värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen (se 23 kap. 38 § första stycket 10 aktiebolagslagen). Motsvarande krav bör uppställas vid en gränsöverskridande delning.
Vid ett delningsförfarande aktualiseras emellertid också – till skillnad från vad som är fallet vid en fusion – en fördelning av tillgångar och skulder på de deltagande bolagen. I 24 kap. 8 § 2 aktiebolagslagen anges att det i delningsplanen för varje bolag ska lämnas en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller som, vid delning enligt 1 § andra stycket 2 (delning utan att det överlåtande bolaget upplöses), ska behållas av det överlåtande bolaget, med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde.
En motsvarande bestämmelse bör tas in i regelverket för gränsöverskridande delningar.
Enligt punkten l ska det också ska lämnas uppgift om behandlingen av tillgångar eller skulder som inte är uttryckligen fördelade. Bestämmelsen saknar motsvarighet i regleringen av de båda andra gränsöverskridande förfarandena. Detta faller sig dock naturligt. Vid en gränsöverskridande ombildning eller en gränsöverskridande fusion kommer det vid förfarandet slut bara att återstå ett bolag och det kan därför inte råda någon tvekan om var en tillgång eller skuld hör hemma. Vid en gränsöverskridande delning – där det efter delningen kvarstår minst två bolag – kan det däremot uppkomma oklar-
het om till vilket av bolagen som exempelvis en efter delningen ”nyupptäckt” tillgång eller skuld är att hänföra. Vi föreslår därför att aktiebolagslagen tillförs en bestämmelse av det slag som direktivet innehåller.
Delningsplanen ska vidare, enligt punkten m, innehålla uppgifter om värderingen av de tillgångar och skulder som ska fördelas på respektive bolag. Medan punkten l ovan reglerar själva fördelningen av tillgångar och skulder mellan överlåtande och övertagande bolag avser denna punkt värderingen av tillgångarna och skulderna. Bestämmelsen får förstås så att planen ska innehålla såväl uppgift om respektive tillgångs eller skulds värde som uppgift om de metoder som använts för att fastställa värdet och hur värderingen har gått till. En motsvarande bestämmelse bör tas in i aktiebolagslagen.
Enligt punkten n ska delningsplanen innehålla uppgift om dagen för den redovisning för det bolag som delas som används för att fastställa villkoren för den gränsöverskridande delningen.
Motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.l och har genomförts genom att det i 23 kap. 38 § första stycket 11 aktiebolagslagen har tagits in en bestämmelse om att fusionsplanen ska innehålla uppgift om ”datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställande av villkoren för fusionen”.
Vi föreslår att motsvarande bestämmelse införs ifråga om gränsöverskridande delningar.
Enligt punkten o ska delningsplanen ”i lämpliga fall” ange tilldelningen till aktieägarna i det överlåtande bolaget av aktier och värdepapper i de övertagande bolagen, i det överlåtande bolaget eller i båda, och det kriterium som ligger till grund för en sådan tilldelning. Motsvarande punkt saknas i regleringen av de andra gränsöverskridande förfarandena.
Punkten gäller utöver punkterna b och c. Enligt de punkterna ska delningsplanen ange utbytesförhållandet för värdepapper eller aktier och kontantersättningens belopp samt villkoren för tilldelning av värdepapper eller aktier som representerar kapitalet i de övertagande eller det överlåtande bolaget. Mot den bakgrunden är det inte uppenbart vad syftet med punkten o är. En tolkning är att punkten avser de närmare formerna för utlämnande av aktier och annat delningsvederlag. Vi föreslår att en bestämmelse med den innebörden tas in i aktiebolagslagen.
Enligt punkten p ska delningsplanen innehålla närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till aktieägare i enlighet med artikel 160i. Motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 122.m i 2019 års lydelse. Vårt förslag till genomförande i denna del framgår av avsnitt 4.3.3 (jfr 23 kap. 38 § första stycket 2 i vårt författningsförslag).
En motsvarande bestämmelse bör tas in i de svenska bestämmelserna om gränsöverskridande delningar. Det bör noteras att det som i direktivet benämns kontantersättning är det inlösenbelopp som aktieägare ersätts med om de väljer att utnyttja rätten att lämna bolaget med anledning av det gränsöverskridande förfarandet. Detta bör komma till uttryck i den svenska lagtexten.
Delningsplanen ska vidare, enligt punkten q, ange de skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser.
Motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i punkten n i artikel 122 i 2019 års lydelse och har föranlett oss att föreslå en svensk bestämmelse om att fusionsplanen ska innehålla uppgift om de säkerheter som borgenärerna erbjuds. En motsvarande svensk bestämmelse bör införas ifråga om gränsöverskridande delningar.
5.5. Offentliggörandet av delningsplanen m.m. (artikel 160g)
5.5.1. Aktiebolagslagen
Enligt 24 kap. 16 § aktiebolagslagen ska det överlåtande bolaget, inom en månad från upprättandet av delningsplanen, ge in delningsplanen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen ska därefter kungöras enligt 27 kap. 3 § samma lag. Om planen inte kungörs i sin helhet, ska det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig. Kravet på offentliggörande genom registrering gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
5.5.2 2019 års direktiv
Av artikel 160g följer att medlemsstaterna ska säkerställa att det överlåtande bolaget offentliggör vissa handlingar och att handlingarna görs tillgängliga för allmänheten i register i medlemsstaten för det överlåtande bolaget. Offentliggörandet ska ske minst en månad före dagen för den stämma som ska besluta om godkännande av delningsplanen. De handlingar som ska offentliggöras på detta vis är dels delningsplanen (punkten 1 a), dels ett särskilt meddelande där det överlåtande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare eller, om sådana inte finns, arbetstagarna själva informeras om att de senast fem dagar före stämman får lämna synpunkter på delningsplanen till det överlåtande bolaget (punkten 1 b).
Medlemsstaterna får även kräva att också rapporten av den oberoende sakkunniga personen ska offentliggöras i bolagsregistret. I så fall måste dock medlemsstaterna säkerställa att bolaget kan utelämna konfidentiell information i rapporten (punkten 1 andra och tredje styckena).
De handlingar som offentliggörs i enlighet med punkten 1 ska också hållas tillgängliga genom det s.k. systemet för sammankoppling av register (punkten 1 fjärde stycket).
Medlemsstaterna får undanta ett överlåtande bolag från de krav på offentliggörande som anges i punkten 1, om bolaget, under en oavbruten period om minst en månad före den bolagsstämma som ska besluta om delningen, gör delningsplanen och informationsmeddelandet kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sina webbplatser (punkten 2). Om denna möjlighet utnyttjas, måste emellertid bolagen ändå minst en månad före dagen för stämman lämna vissa uppgifter till registret (punkten 3), häribland uppgift om de arrangemang som har inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter (punkten 3 c) och närmare uppgifter om den webbplats, där delningsplanen m.m. kan erhållas kostnadsfritt online (punkten 3 d).
Medlemsstaterna ska även säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan uppfyllas helt och hållet online, utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid någon behörig myndighet i det överlåtande bolagets medlemsstat (punkten 4).
Utöver det offentliggörande som åsyftas i punkterna 1–3 får en medlemsstat kräva att delningsplanen eller uppgifterna enligt punk-
ten 3 offentliggörs i medlemsstatens officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform. I så fall ska medlemsstaten säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet eller till den centrala elektroniska plattformen (punkten 5).
Medlemsstaterna ska också säkerställa att handlingarna enligt punkten 1 och uppgifterna i punkten 3 är kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten genom systemet för sammankoppling av register samt att de avgifter som registren debiterar bolaget för offentliggörande av det som avses i punkterna 1, 3 och 5 inte överstiger vad som krävs för att täcka kostnaden för att tillhandahålla sådana tjänster (punkten 6).
5.5.3. Överväganden
Vårt förslag: Delningsplanen ska offentliggöras genom regi-
strering i aktiebolagsregistret. (Jfr artikel 160g.1 a.)
Vid offentliggörandet av delningsplanen ska det även offentliggöras ett informationsmeddelande till det överlåtande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva. I meddelandet ska anges att de senast fem arbetsdagar före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna delningsplanen får lämna synpunkter på delningsplanen till bolaget. (Jfr artikel 160g.1 b.)
Också det revisorsyttrande som har upprättats över delningsplanen ska offentliggöras. Vid offentliggörandet ska, om det överlåtande bolaget begär det, konfidentiell information utelämnas. (Jfr artikel 160g.1 andra och tredje stycket.) Vad som utgör konfidentiell information ska prövas av Bolagsverket på grundval av de uppgifter som bolagen har lämnat. Prövningen ska göras enligt en ny sekretessbestämmelse.
Skälen för förslaget:
Punkterna 1 och 5
Kravet i artikel 160g.1 på offentliggörande av delningsplanen och ett informationsmeddelande om rätten för vissa intressenter att lämna synpunkter på planen motsvarar vad direktivet föreskriver när det gäller offentliggörande av fusionsplan m.m. vid gränsöverskridande fusioner. Detsamma gäller möjligheten att kräva offentliggörande av revisorsyttrandet, med undantag för vissa konfidentiella uppgifter, samt möjligheten att föreskriva att delningsplanen ska offentliggöras i det offentliga kungörelseorganet.6
Vi gör när det gäller gränsöverskridande delningar samma bedömningar som har redovisats för gränsöverskridande fusioner, se våra överväganden i avsnitt 4.4.3 och 4.4.4.
I aktiebolagslagen bör således tas in bestämmelser som reglerar registreringen av delningsplanen, informationsmeddelandet till det överlåtande bolagets intressenter samt när delningsplanen tidigast efter offentliggörandet får underställas bolagsstämman. Det bör också tas in bestämmelser om offentliggörande av revisorsyttrandet samt, i offentlighets- och sekretesslagen, bestämmelser som ger det överlåtande bolaget rätt begära att konfidentiella uppgifter undantas från offentliggörandet.
Vi återkommer i författningskommentaren till paragrafernas närmare utformning.
Punkterna 2 och 3
I punkterna 2 och 3 i artikel 160g finns, liksom i artikelns motsvarighet för gränsöverskridande fusioner, en möjlighet för medlemsstaterna att undanta ett bolag från det offentliggörande som ska ske enligt punkten 1, om bolaget i stället tillgängliggör handlingarna och lämnar in vissa uppgifter för registrering enligt det alternativa förfarande för offentliggörande som direktivet föreskriver i punkterna 2 och 3.
Vi anser att punkterna 2 och 3 inte bör utnyttjas i svensk rätt. Vi hänvisar här till de överväganden som har redovisats i avsnitt 4.4.3.
6 Jfr artikel 123.1 och 123.6 i 2019 års direktiv.
Punkterna 4 och 6
Direktivet kräver att bolagen har möjlighet att genomföra vissa åtgärder online och att allmänheten kan få tillgång till handlingar och uppgifter via det s.k. systemet för sammankoppling av register (se artikel 160g.4 och 160g.6). Dessa krav motsvarar de krav som uppställs i direktivets kapitel om gränsöverskridande fusioner. (Jfr artikel 123.)
Vi hänvisar därför till de överväganden som redovisats i avsnittet om särskilda teknikfrågor, se avsnitt 4.17.
5.6. Ledningsorganets rapport (artikel 160e)
5.6.1 2019 års direktiv
Artikel 160e reglerar skyldigheten för förvaltnings- eller ledningsorganet i det bolag som delas att utarbeta en rapport till aktieägare och arbetstagare. Artikeln innehåller också bestämmelser om vad rapporten ska innehålla. Motsvarande artiklar för gränsöverskridande ombildningar finns i artikel 86e och för gränsöverskridande fusioner i artikel 124.
Rapporten ska dels beskriva och ge underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande delningen, dels beskriva den gränsöverskridande delningens konsekvenser för arbetstagarna. Som utgångspunkt ska den innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare. Bolaget får emellertid besluta att utarbeta separata rapporter för aktieägare respektive arbetstagare. Av rapporten ska särskilt framgå den gränsöverskridande delningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet.
Artikeln anger närmare vad avsnitten för aktieägare respektive arbetstagare ska innehålla, vad som krävs för att bolaget ska kunna avstå från vissa delar, hur rapporten ska göras tillgänglig samt hur yttranden över rapporten ska hanteras. Det påpekas uttryckligen att artikeln inte påverkar gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill relaterade förfaranden som föreskrivs på nationell nivå efter införlivandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG.7
7 Se närmare om dessa direktiv i avsnittet om information till och samråd med arbetstagare (avsnitt 4.10).
5.6.2. Överväganden
Vårt förslag: Styrelsen i det överlåtande bolaget ska upprätta en
redogörelse som belyser bl.a. delningens konsekvenser för den framtida verksamheten och dess konsekvenser för borgenärerna. I redogörelsen ska ingå ett särskilt avsnitt för aktieägarna och ett särskilt avsnitt för arbetstagarna.
Avsnittet för aktieägarna ska särskilt beskriva det utbytesförhållande som ska gälla för aktier som ingår i delningsvederlaget samt det utjämningsvederlag som därutöver ska utgå. Det ska vidare innehålla uppgifter om det inlösenbelopp som avträdande aktieägare ska ha rätt till. Också metoderna för att bestämma utbytesförhållandet, utjämningsvederlaget och inlösenbeloppet ska beskrivas, liksom delningens konsekvenser för aktieägarna och hur aktieägarna ska gå tillväga för att utöva sin inlösenrätt.
Avsnittet för arbetstagare ska särskilt beskriva delningens konsekvenser för anställningsförhållanden och åtgärder till skydd för dessa, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet. Även motsvarande förhållanden eventuella dotterbolag ska beskrivas.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
Skälen för förslaget: Såsom redan har framgått reglerar artikel 160e
innehållet i den redogörelse som styrelsen i det överlåtande bolaget ska upprätta inför den gränsöverskridande delningen. Artikeln motsvarar vad som enligt artikel 124 gäller vid gränsöverskridande fusioner.
På samma sätt som vid inhemska fusioner anges i bestämmelserna om inhemska delningar vilken information som styrelsen i ett överlåtande bolag ska lämna som en del av delningsplanen (jfr 24 kap. 11 § och 23 kap. 9 §aktiebolagslagen.). Utformningen av dessa bestämmelser har påverkats av att redogörelsen enligt 24 kap. 11 § utgör en del av delningsplanen. Vid en gränsöverskridande delning utgör emellertid redogörelsen en separat handling. Vi bedömer att direktivets krav på vad som ska framgå av styrelsens redogörelse vid gränsöverskridande delningar därför inte lämpligen kan tillgodoses genom en påbyggnad av bestämmelserna om inhemska delningar.
Likheterna mellan direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner respektive gränsöverskridande delningar gör det naturligt att i huvudsak applicera de överväganden och bedömningar som vi har gjort i avsnitt 4.5.38 på gränsöverskridande delningar. Exempelvis använder respektive bestämmelser samma begrepp och deras innebörd måste antas vara desamma. Det innebär bl.a. att när det i artikel 160e.3 ställs krav på uppgifter om ”kontantersättningen” får det antas åsyfta såväl den kontanta delen av delningsvederlaget (”utjämningsvederlaget”) som inlösenbeloppet.
Vi föreslår mot denna bakgrund att bestämmelserna om styrelsens redogörelse vid en gränsöverskridande delning utformas på i allt väsentligt samma sätt som vi har föreslagit i fråga om gränsöverskridande fusioner (se våra överväganden i avsnitt 4.5.3).
Det innebär för det första att redogörelse bör belysa delningens konsekvenser för den framtida verksamheten. Även om direktivet inte ställer något krav på det anser vi att redogörelsen även bör innehålla en beskrivning av delningens sannolika konsekvenser för borgenärerna.
Vidare bör redogörelsen innehålla ett särskilt avsnitt för aktieägarna och ett särskilt avsnitt för arbetstagarna. Avsnittet för aktieägarna bör särskilt beskriva det utbytesförhållande som ska gälla för aktier som ingår i delningsvederlaget samt det utjämningsvederlag som ska utgå. I redogörelsen bör också finnas uppgifter om det inlösenbelopp som bolaget erbjuder avträdande aktieägare. Vidare bör metoderna för att bestämma utbytesförhållandet, utjämningsvederlaget och inlösenbeloppet beskrivas, liksom delningens konsekvenser för aktieägarna och hur aktieägarna ska gå tillväga för att utöva rätt att få sina aktier inlösta.
I avsnittet för arbetstagare bör det finnas en beskrivning av delningens konsekvenser för anställningsförhållanden, vilka åtgärder som eventuellt kommer att vidtas för att skydda dessa. Vidare bör det lämnas uppgift om väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet. Även motsvarande förhållanden i eventuella dotterbolag bör redovisas.
Enligt artikel 160e.7 ska, om styrelsen i god tid erhåller ett yttrande från arbetstagarföreträdare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, yttrandet fogas till redogörelsen. Det är här fråga
8 Artikel 124 innehåller tillägg i punkten 6 som är specifikt för fusionerande bolag. Bedömningar med anledning av denna skillnad gäller naturligtvis inte gränsöverskridande delningar.
om samma bestämmelse som finns i artikel 124.7 och som vi har behandlat i avsnitt 4.5. Vi hänvisar till de överväganden som vi har gjort i avsnitt 4.5.3 och föreslår att en bestämmelse som svarar mot direktivet tas in även i regelverket för gränsöverskridande delningar.
5.6.3. Undantag från kravet på styrelseredogörelse
Vårt förslag: Om samtliga aktieägare har samtyckt till det, be-
höver redogörelsen inte innehålla något avsnitt för aktieägarna. Om bolaget inte har några arbetstagare utöver de som ingår i styrelsen, krävs inget avsnitt för arbetstagarna.
Om både avsnittet för aktieägare och avsnittet för arbetstagare kan utgå, behöver styrelsen inte upprätta någon redogörelse. (Jfr artikel 160e.4, 8 och 9.)
Vår bedömning: Möjligheten att undanta enmansbolag från sty-
relsens skyldighet att upprätta en redogörelse bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 160e.4 andra meningen.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsdirektivet medger
att det i vissa fall inte behöver upprättas någon rapport eller att i vart fall något av de båda avsnitt som ska ingå i rapporten inte behöver upprättas (se p. 4, 8 och 9 i artikel 160e). Det är här fråga om samma undantag som finns i bestämmelserna om ledningsorganets rapport inför en gränsöverskridande fusion. Dessa undantag har vi behandlat i avsnitt 4.5.4. Samma bedömningar som vi har gjort där gör vi även beträffande styrelsens redogörelse inför en gränsöverskridande delning.
Vi anser följaktligen att Sverige inte bör utnyttja möjligheten att undanta enmansbolag från kravet på styrelseredogörelse. Vi anser vidare att lagen bör tillåta dels att något avsnitt för aktieägarna inte upprättas om samtliga aktieägare samtycker till det, dels att något avsnitt för arbetstagarna inte upprättas om samtliga arbetstagare ingår i styrelsen och dels att någon redogörelse över huvud taget inte upprättas om det i ett enskilt fall inte krävs vare sig något avsnitt för aktieägarna eller något avsnitt för arbetstagarna.
5.6.4. Hur redogörelsen m.m. ska hållas tillgänglig
Vårt förslag: Styrelsens redogörelse och delningsplanen ska hållas
tillgängliga elektroniskt minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna delningsplanen, på sin webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. (Jfr artikel 160e.6.)
Skälen för förslaget: Enligt artikel 160e.6 i ändringsdirektivet ska
redogörelsen göras tillgänglig elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarföreträdarna i det överlåtande bolaget minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som ska fatta beslut om delningen. Lydelsen motsvarar vad som enligt artikel 124.6 gäller för gränsöverskridande fusioner. Vi lämnar i denna del samma förslag som vi har lämnat i avsnitt 4.5.5 såvitt gäller gränsöverskridande fusioner.
Liksom vi har föreslagit i avsnitt 4.5.5 föreslår vi att det elektroniska tillhandahållandet omfattar inte bara styrelsens redogörelse utan också delningsplanen med därtill fogade handlingar.
5.7. Granskning genom oberoende sakkunnig m.m. (artikel 160f och 160t)
5.7.1 2017 års direktiv och aktiebolagslagen
Artikel 125 i 2017 års direktiv ställer krav på att det i samband med en gränsöverskridande fusion sker en granskning genom en oberoende sakkunnig (se avsnitt 4.6.1). Artikeln hänvisar till artikel 96 i samma direktiv, som anger vad som gäller i fråga om granskning vid inhemska fusioner.
Även artikel 142, som reglerar sakkunnigs granskning av delningsplan vid inhemska delningar, hänvisar till artikel 96 i de delar som avser rapportens innehåll och den sakkunniges rätt till information. Enligt artikeln ska en eller flera oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en domstol eller en förvaltningsmyndighet, granska delningsplanen och lämna ett skriftligt utlåtande till aktieägarna. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller andra bolag. Av artikelns hänvisning till artikel 96.2 och 96.3 följer att en sakkunnig under alla för-
hållanden ska ange huruvida, enligt hans eller hennes uppfattning, utbytesförhållandet är rimligt och sakligt grundat. Redogörelsen ska minst ange enligt vilken eller vilka metoder som det föreslagna utbytesförhållandet har bestämts, huruvida denna eller dessa metoder är lämpliga i det aktuella fallet och vilka värden som var och en av metoderna leder till. Yttrandet ska också innehålla ett uttalande om vilken relativ betydelse som tillmättes de olika metoderna då värdena fastställdes samt i förekommande fall ange särskilda värderingssvårigheter. Av hänvisningen till artikel 96.3 följer också att ene sakkunnig ska ha rätt att hos de bolag som deltar i delningen få tillgång till alla upplysningar och handlingar som hör till saken och utföra alla behövliga undersökningar.
Artikel 142 har genomförts genom 24 kap. 13 § aktiebolagslagen. Enligt paragrafen ska delningsplanen granskas av en eller flera revisorer för vart och ett av de deltagande bolagen. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag ska revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena ska det framgå huruvida delningsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Det ska också anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen ska anmärkas.
I yttrandena ska det särskilt anges,
- vid samtliga slag av delning: om revisorerna vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte ska få sina fordringar betalda,
- vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital, och
- vid delning genom att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses: om det efter delningen fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
En revisor som avses i 24 kap. 13 § ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om någon särskild revisor inte är utsedd, ska granskningen i stället utföras av bolagens revisorer. Detta framgår av 24 kap. 14 §.
Enligt 24 kap. 15 § ska styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett bolag som ska delta i delningen ge varje revisor som utför granskning enligt 13 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som han eller hon anser vara nödvändig. De ska också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs.
Om samtliga aktieägare i de bolag som deltar i delningen har samtyckt till det, får granskningen begränsas till vad som anges i punkterna ovan.
Revisorernas yttranden ska fogas till delningsplanen.
5.7.2 2019 års direktiv
Rapportens innehåll m.m. (artikel 160f)
I artikel 160f i ändringsdirektivet uppställs liknande krav på att en gränsöverskridande delning ska granskas av en oberoende sakkunnig. Bestämmelserna motsvarar vad som gäller för granskning av oberoende sakkunnig vid gränsöverskridande fusioner. (Jfr artikel 125.)
Enligt artikel 160f ska en oberoende sakkunnig granska planen för den gränsöverskridande delningen och utarbeta en rapport för aktieägare. Den sakkunnige har rätt att få all information av det bolag som delas som är nödvändig för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter. Beroende på medlemsstatens lagstiftning får den sakkunnige vara en fysisk eller en juridisk person.
Den sakkunniges rapport ska innehålla ett utlåtande om huruvida kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande är riktigt. Vid bedömningen av kontantersättningen ska den sakkunnige i förekommande fall beakta marknadspriset för aktierna i det bolag som delas före tillkännagivandet av förslaget till delning, eller värdet av bolaget exklusive effekterna av den föreslagna delningen såsom det fastställts i enlighet med allmänt vedertagna värderingsmetoder.
Rapporten ska åtminstone innehålla följande:
a) den eller de metoder som har använts för att fastställa den före-
slagna kontantersättningen,
b) den eller de metoder som har använts för att fastställa det före-
slagna utbytesförhållandet för aktier,
c) huruvida den eller de metoder är adekvata för bedömningen av
kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande samt ange det värde som dessa metoder lett till och yttra sig över den relativa vikt som metoderna tillmättes när värdet fastställdes, och
d) en beskrivning av eventuella särskilda värderingsproblem som
uppkommit.
Rapporten ska göras tillgänglig för aktieägarna minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta huruvida planen för den gränsöverskridande delningen ska godkännas (se avsnitt 5.8).
Någon sakkunniggranskning krävs inte om alla aktieägare i det bolag som delas har kommit överens om det.
Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningen av bestämmelserna om sakkunniggranskning.
Den sakkunniges ansvar (artikel 160t)
Av artikel 160t framgår att medlemsstaterna ska fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunniga person som ansvarar för att utarbeta den rapport som avses i artikeln 160f ovan. Artikeln motsvarar artikel 133a, se avsnitt 4.6.6.
5.7.3. När delningshandlingarna ska granskas
Vårt förslag: Vid gränsöverskridande delningar ska delnings-
planen m.fl. handlingar alltid granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Revisorn ska avge ett yttrande över granskningen.
Vår bedömning: Möjligheten att undanta enmansbolag från skyl-
digheten att inhämta rapport från en oberoende sakkunnig bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 160f.3 andra stycket.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsdirektivet kräver
att delningsplanen och de till denna knutna handlingarna ska granskas av en oberoende sakkunnig. Vi har i avsnitt 4.6.5 diskuterat vem som i svensk rätt, vid motsvarande granskning av fusionsplanen, bör kunna utses att utföra denna granskning och har då förordat att granskningen ska utföras av en kvalificerad revisor (auktoriserad revisor, godkänd revisor och registrerat revisionsbolag). Skälen för detta har samma bärkraft när det gäller granskningen inför en gränsöverskridande delning.
Ändringsdirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att undanta enmansbolag från kravet på sakkunniggranskning. I denna del gör vi samma bedömning som vi har redovisat i avsnitt 4.6.3 såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, dvs. möjligheten bör inte utnyttjas.
5.7.4. Revisorsyttrandets innehåll
Vårt förslag: Revisorsyttrandet ska ha det innehåll som gäller för
inhemska delningar. (Jfr 24 kap. 13 § aktiebolagslagen.) Det ska därutöver innehålla ett utlåtande i frågan om utjämningsvederlaget och aktiernas utbytesförhållande är adekvata. I yttrandet ska anges metoderna för att bestämma utjämningsvederlaget och aktiernas utbytesförhållande och om dessa metoder har varit adekvata. Revisorn ska också beskriva eventuella särskilda värderingsproblem.
Bestämmelsen i 24 kap. 13 § andra stycket om att revisorn ska uttala sig om huruvida det som övertas av ett nybildat övertagande bolag har ett värde som motsvarar minst dess aktiekapital ska tillämpas enbart i fråga om nybildade bolag som ska ha sitt säte i Sverige.
Skälen för förslaget: När det gäller revisorsyttrandets innehåll kon-
staterar vi att ändringsdirektivets krav på en sakkunnigrapport anknyter nära till vad som enligt direktivet gäller för sakkunniggranskning av inhemska fusioner och delningar. Mot den bakgrunden bör bestämmelserna om sakkunniggranskning vid gränsöverskridande delningar utformas så att de hänvisar till 24 kap. 13 § aktiebolagslagen om vad en revisor ska uttala sig vid en inhemsk delning.
I ett avseende saknar dock det som sägs i den paragrafen normalt betydelse vid en gränsöverskridande delning. Det gäller kravet i paragrafens andra stycke 2 om att revisorn vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas ska uttala sig om huruvida den del av överlåtande bolag som övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde som motsvarar minst dess aktiekapital. Vid en gränsöverskridande delning av ett svenskt aktiebolag kommer i vart fall ett av de nybildade bolagen att vara ett utländskt bolag. För detta kan det gälla andra kapitalkrav än för svenska bolag. Prövningen av om och hur dessa kapitalkrav tillgodoses bör ankomma på den behöriga myndigheten i det land där det nybildade bolaget kommer att ha sitt hemvist. Det bör då också vara en fråga för den utländska lagstiftaren att avgöra vilket underlag som ska tillhandahållas för denna prövning. Det är därför inte ändamålsenligt att i den svenska regleringen uppställa ett generellt krav på att revisorn uttalar sig om huruvida bolagets värde motsvarar dess aktiekapital.
Det som sägs i 24 kap. 13 § andra stycket 2 bör därför gälla enbart i fråga om nybildade bolag som ska ha sitt säte i Sverige, dvs. bolag som ska vara svenska aktiebolag.
För ett korrekt genomförande av direktivet behöver den svenska lagtexten även innehålla en motsvarighet till de särskilda krav på vad den sakkunnige ska uttala sig om som uppställs i artikel 160f. Vi föreslår därför att det i aktiebolagslagen anges att revisorns även ska uttala sig om den eller de metoder som har använts för att bestämma utjämningsvederlaget och aktiernas utbytesförhållande och om dessa metoder har varit adekvata. Det bör också – såsom följer av direktivet – uppställas ett krav på att yttrandet behandlar eventuella särskilda värderingsproblem.
5.7.5. Revisorns ansvar
Vårt förslag: Revisorn ska omfattas av ett skadeståndsansvar som
motsvarar det som gäller för ett bolags revisor enligt 29 kap. 2 § aktiebolagslagen.
Skälen för förslaget: Medlemsstaterna ska fastställa regler om åt-
minstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunniga person som ansvarar för yttrandet enligt artikel 166f (se artikel 160t.1). En
motsvarande bestämmelse finns, i avsnittet om gränsöverskridande fusioner, i artikel 133.1. Vi har genomförandet av den bestämmelsen i avsnitt 4.6.6 och föreslagit att en revisor som utför granskning i samband med en gränsöverskridande fusion ska omfattas av samma skadeståndsansvar som gäller för ett bolags revisor enligt 29 kap. 2 aktiebolagslagen.
Det är naturligt att detsamma gäller för en revisor som granskar en gränsöverskridande delning.
5.7.6. Offentliggörandet av revisorsyttrandet
Vårt förslag: Också det revisorsyttrande som upprättas i sam-
band med en gränsöverskridande delning ska offentliggöras. Bestämmelserna om detta utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser om offentliggörande av revisorsyttrandet vid en gränsöverskridande fusion.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 160g.1 får medlemsstaterna kräva
att den rapport som en oberoende sakkunnig upprättar i samband med en gränsöverskridande delning offentliggörs och görs tillgänglig för allmänheten.
Bestämmelsen överensstämmer med vad som sägs i artikel 123.1, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner. Vi har behandlat den frågan i avsnitt 4.6.7 och har där föreslagit att revisorns yttrande offentliggörs genom att det ges in till Bolagsverket i samband med registreringen av fusionsplanen.
Skälen för den bedömning som vi har gjort i avsnitt 4.6.7 har bärkraft även i fråga om revisorsyttranden som avser gränsöverskridande delningar. Vi föreslår därför att frågan regleras på motsvarande sätt. Det innebär att revisorsyttrandet ska offentliggöras men att det under vissa förhållanden ska vara möjligt att vid offentliggörandet utelämna konfidentiell information.
5.8. Stämmans godkännande och aktieägarskydd (artikel 160h och 160i)
5.8.1. Aktiebolagslagen
Vid en inhemsk delning ska, enligt 24 kap. 17 § aktiebolagslagen, delningsplanen underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget. Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, ska planen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgift att planen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag. Detta gäller dock inte om det övertagande bolaget äger samtliga aktier i det överlåtande bolaget.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om planens registrering har kungjorts.
Någon stämma behöver inte hållas vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
5.8.2 2019 års direktiv
Av artikel 160h i ändringsdirektivet framgår beträffande bolagsstämmans godkännande av en gränsöverskridande delning följande.
Punkten 1: Bolagsstämman i det överlåtande bolaget ska besluta,
i form av en resolution, huruvida planen för den gränsöverskridande delningen ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, ska anpassas. Detta ska ske efter det att stämman har tagit del av styrelsesens redogörelse (artikel 160e, se avsnitt 5.6), rapporten av den oberoende sakkunniga (artikel 160f, se avsnitt 5.7), de yttranden från arbetstagare som lämnats i enlighet med artikel 160e och de synpunkter från bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare som har lämnats i enlighet med artikel 160g.1 b (se avsnitt 5.8.3).
Punkten 2: Bolagsstämman i det överlåtande bolaget får förbe-
hålla sig rätten att ställa som villkor för genomförandet av den gränsöverskridande delningen att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelserna om arbetstagares medverkan (artikel 160l, se avsnitt 7).
Punkten 3: Medlemsstaterna ska säkerställa att det för godkän-
nande av planen för den gränsöverskridande delningen och av eventuella ändringar av den planen krävs en majoritet på minst två tredjedelar men högst 90 procent av de röster som är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet på bolagsstämman. Under alla omständigheter får majoritetströskeln inte vara högre än vad som föreskrivs i nationell rätt för godkännande av gränsöverskridande fusioner.
Punkten 4: Om en klausul i delningsplanen eller en ändring av
stiftelseurkunden för det överlåtande bolaget leder till en ökning av en aktieägares ekonomiska förpliktelser gentemot bolaget eller tredje part, får medlemsstaterna kräva att klausulen eller ändringen av stiftelseurkunden för det bolag som delas ska godkännas av den berörda aktieägaren, förutsatt att en sådan aktieägare inte kan utöva de rättigheter som fastställs i reglerna om aktieägarskydd (artikel 160i).
5.8.3. Överväganden
Vårt förslag: Om det senast den femte arbetsdagen före dagen
för den bolagsstämma som ska ta ställning till delningsplanen har kommit in synpunkter på planen från aktieägare eller borgenärer, ska synpunkterna tillhandahållas aktieägarna på stämman. Motsvarande ska gälla för synpunkter från arbetstagarföreträdare eller, om sådana inte finns, arbetstagare. (Jfr artikel 160h.1 och 160g.1 b.)
Ett överlåtande bolag ska, senast vid den bolagsstämma som godkänner delningsplanen, fatta beslut om nödvändiga ändringar av bolagsordningen. (Jfr artikel 160h.1.)
Bolagsstämman i det överlåtande bolaget får villkora beslutet om att godkänna delningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget. (Jfr artikel 160h.2.)
För bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen ska krävas två tredjedelars majoritet av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman, även inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman. (Jfr artikel 160h.3.)
Vår bedömning: Den svenska lagstiftaren bör inte utnyttja
direktivets möjlighet att kräva att en ekonomiskt betungande klausul i en delningsplan eller ändring i det överlåtande bolagets stiftelseurkund ska godkännas av en berörd aktieägare. (Jfr artikel 160i.4.)
Skälen för förslaget och bedömningen:
Underlaget för bolagsstämmans beslut
Liksom ifråga om gränsöverskridande fusioner förutsätter ändringsdirektivet att aktieägarna inför stämmobeslutet om en gränsöverskridande delning har fått del av vissa handlingar (se punkten 1 i artikel 160h). Redan det som vi ovan (se avsnitt 5.4) har föreslagit om tillhandahållande av delningsplanen med bifogade handlingar jämte styrelsens redogörelse tillgodoser i huvudsak dessa krav. Bestämmelserna ger aktieägarna möjlighet att före stämman ta del av delningsplanen, styrelsens redogörelse och revisorsyttrandet. Därmed kommer de också att kunna ta del av sådana yttranden från arbetstagarföreträdare som har kommit bolaget till del i god tid före styrelseredogörelsen och som därför har fogats till denna.
Ändringsdirektivet kräver dock att aktieägarna tillhandahålls viss ytterligare information. De krav som uppställs i detta hänseende är desamma vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande fusioner. Aktieägarna förutsätts alltså inför stämmans beslut ha fått ta del av sådana synpunkter som har lämnats till bolaget från aktieägare, arbetstagare eller borgenärer senast fem arbetsdagar före dagen för bolagsstämman. (Jfr artikel 160g.1 b.) Våra överväganden om hur detta ska åstadkommas har vi, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, redovisat i avsnitt 4.7.3. Vi föreslår samma ordning i fråga om gränsöverskridande delningar, dvs. att de synpunkter som har kommit in till bolaget senast femte vardagen före dagen för stämman ska tillhandahållas aktieägarna på stämman.
I artikel 160h anges att stämman ska ta ställning till om stiftelseurkunden och bolagsordningen behöver anpassas. En motsvarande bestämmelse, tillämplig vid gränsöverskridande fusioner, finns i artikel 126. Vi har behandlat den artikeln i avsnitt 4.7.3 och föreslagit en bestämmelse om att det senast vid den stämma som godkänner fusionsplanen ska fattas beslut om nödvändiga ändringar av bolags-
ordningen. En motsvarande bestämmelse bör tas in i regelverket för gränsöverskridande delningar.
Villkor om senare godkännande av formen för arbetstagarmedverkan
Enligt punkten 2 i artikel 160h får bolagsstämman i det överlåtande bolaget förbehålla sig rätten att ställa som villkor för den gränsöverskridande delningens genomförande att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelserna om arbetstagares medverkan (artikel 160l).
Motsvarande bestämmelse finns, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i artikel 126.2. Den artikeln har genomförts genom 23 kap. 44 § aktiebolagslagen. Enligt den paragrafen får bolagsstämman villkora beslutet om att godkänna fusionsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget (se prop. 2007/08:15 s. 98 f.).
Vi föreslår att det tas in en likadan bestämmelse i regelverket för gränsöverskridande delningar.
Majoritetskrav
Artikel 160h.3 anger ett lägsta och högsta antal röster som får förekomma i nationella lagstiftning för godkännande av planen för den gränsöverskridande delningen och av eventuella ändringar av den planen. Som lägst krävs en majoritet på två tredjedelar men högst 90 procent av de röster som är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet på bolagsstämman. Under alla omständigheter får majoritetströskeln inte vara högre än vad som föreskrivs i nationell rätt för godkännande av gränsöverskridande fusioner.
Vilken majoritet som krävs för bolagsstämmans godkännande av en gränsöverskridande fusion regleras i 23 kap. 17 § aktiebolagslagen (jfr hänvisningen till den paragrafen i 23 kap. 36 §); aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman måste rösta för ett godkännande. Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska denna majoritetsregel tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Motsvarande bestämmelser finns, såvitt gäller inhemska delningar, i 24 kap. 19 § första och andra styckena. Dessa bestämmelser är väl
förenliga med vad som sägs i direktivet i fråga om majoritetskrav vid en gränsöverskridande delning. De bör därför göras tillämpliga även vid gränsöverskridande delningar.
I 24 kap. 19 § tredje stycket finns en särskild majoritetsregel som är tillämplig om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och något av de övertagande bolagen är ett privat aktiebolag. I så fall är ett beslut om godkännande av delningsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. Detsamma gäller om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och det som vederlag ska lämnas aktier som vid den tidpunkt då vederlaget ska lämnas inte är upptagna till handel på en sådan marknad. Bestämmelserna ska ses mot bakgrund av att en delning i dessa fall leder till att möjligheten att omsätta aktierna begränsas betydligt. Det kan tyckas att motsvarande majoritetskrav borde uppställas även vid en gränsöverskridande delning. Direktivet tillåter emellertid inte ett majoritetskrav av detta slag. 24 kap. 19 § tredje stycket bör därför inte gälla vid en gränsöverskridande delning.
Särskilt godkännande av betungande klausuler
Artikel 160h.4 i ändringsdirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att kräva att vissa särskilt utpekade aktieägare ska godkänna en viss klausul i en delningsplan eller ändringar i det överlåtande bolagets stiftelseurkund. En förutsättning är att klausulen i delningsplanen eller ändringarna av stiftelseurkunden leder till en ökning av den aktieägarens ekonomiska förpliktelser gentemot bolaget eller tredje part. Ytterligare en förutsättning är att aktieägaren ”inte kan utöva de rättigheter som fastställs i artikel 160i”, dvs. att de saknar rätt att få sina aktier inlösta (se avsnitt 4.8.2).
Mot bakgrund av vad som enligt svensk aktiebolagsrätt gäller om aktieägares ekonomiska skyldigheter i förhållande till det bolag i vilket de är aktieägare, eller till tredje part, kan behovet av bestämmelser av detta slag synas mycket begränsat. Utgångspunkten i svensk rätt är ju att aktieägarna inte har något personligt betalningsansvar för
bolagets förpliktelser (se 1 kap. 3 § aktiebolagslagen). En gränsöverskridande delning kan emellertid få till följd att en aktieägare i svenskt aktiebolag övergår till att bli aktieägare i ett eller flera utländska bolag för vilka gäller andra regler om personligt ansvar.
Det innebär att också en gränsöverskridande delning av ett svenskt aktiebolag kan leda till ett sådant personligt ansvar som direktivbestämmelsen vill ge skydd mot. Aktieägaren skyddas emellertid i första hand av den möjlighet som direktivet ger aktieägaren att påkalla att hans eller hennes aktier löses in (se avsnitt 5.9.2). Den nu aktuella direktivbestämmelsen är avsedd att tillämpas först om denna möjlighet till inlösen inte står öppen.
Frågan är då om det finns några situationer då aktieägaren inte kan skydda sig genom att begära att hans eller hennes aktier löses in.
En aktieägare har inte rätt att påkalla inlösen om han eller hon har underlåtit att rösta mot beslutet att godkänna delningsplanen (jfr avsnitt 4.8.2). Som vi tolkar direktivet är detta dock inte en sådan situation som avses i artikel 160h.4 (”inte kan utöva de rättigheter som fastställs i artikel 160i”).
I vissa rättsordningar förekommer rösträttslösa aktier. Som artikel 160i är utformad har innehavaren av en rösträttslös aktie ingen rätt att påkalla inlösen av sina aktier. Rösträttslösa aktier förekommer emellertid inte i svensk rätt. Det är även i övrigt svårt att se någon situation då aktieägaren i ett svenskt aktiebolag inte kan skydda sig genom att begära inlösen.
Vi bedömer därför att det saknas skäl att föreslå en svensk bestämmelse som motsvarar artikel 160h.4.
5.9. Aktieägarskydd (artikel 160i)
5.9.1 2019 års direktiv
Artikel 160i innehåller bestämmelser som syftar till att ge aktieägarna ett visst skydd.
Enligt punkten 1 ska medlemsstaterna säkerställa att åtminstone de aktieägare i ett överlåtande bolag som röstade emot godkännandet av planen för den gränsöverskridande delningen har rätt att avyttra sina aktier i utbyte mot en adekvat kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2–6. Detta gäller dock endast under förutsättning att aktieägarna till följd av den gränsöverskridande del-
ningen skulle förvärva aktier i ett övertagande bolag som skulle omfattas av lagstiftningen i annan medlemsstat än medlemsstaten för det överlåtande bolaget. Medlemsstaterna får även föreskriva att andra aktieägare i det överlåtande bolaget ska ha denna rätt.
I detta betänkande benämns det som i direktivet betecknas som ”rätt att avyttra aktier” och ”kontantersättning” som ”rätt att få sina aktier inlösta” respektive ”inlösenbelopp” (jfr avsnitt 4.8.2).
Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot planen för den gränsöverskridande delningen, aktieägares avsikt att utöva sin rätt att avyttra sina aktier, eller båda, ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den bolagsstämma som ska godkänna den gränsöverskridande delningen. Medlemsstaterna får tillåta att registrering av en invändning mot planen för den gränsöverskridande delningen betraktas som vederbörlig dokumentation av ett negativt omröstningsresultat.
Medlemsstaterna ska vidare, enligt punkten 2, fastställa den tidsfrist inom vilken de aktieägare som avses i punkten 1 måste anmäla till det överlåtande bolaget att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Denna tidsfrist får inte vara längre än en månad från den bolagsstämma som ska godkänna den gränsöverskridande delningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att det bolag som delas anger en elektronisk adress för mottagande av denna anmälan på elektronisk väg.
Medlemsstaterna ska också, enligt punkten 3, fastställa den tidsfrist inom vilken den kontantersättning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen ska betalas. Denna tidsfrist får inte löpa ut senare än två månader efter den dag då den gränsöverskridande delningen får verkan.
Enligt punkten 4 ska medlemsstaterna säkerställa att aktieägare som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier men som anser att den kontantersättning som erbjuds av det överlåtande bolaget inte är korrekt fastställd har rätt att begära ytterligare kontantersättning vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt. Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för begäran om ytterligare kontantersättning. De får föreskriva att det slutliga beslutet att ge ytterligare kontantersättning ska gälla alla de aktieägare i det bolag som delas som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.
Vidare ska medlemsstaterna, enligt punkten 5, säkerställa att den medlemsstats lagstiftning som ett överlåtande bolag omfattas av reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1–4 och att den medlemsstaten har exklusiv behörighet när det gäller att lösa eventuella tvister som rör dessa rättigheter.
I punkten 6 anges att medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare i det överlåtande bolaget som inte hade rätt att avyttra sina aktier eller inte utövade denna rätt men som anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i planen för den gränsöverskridande delningen inte är adekvat får invända mot detta förhållande och begära kontantersättning. Förfarandet för detta ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den medlemsstats lagstiftning som det överlåtande bolaget omfattas av, inom den tidsfrist som fastställs i den medlemsstatens nationella lagstiftning, och ett sådant förfarande ska inte hindra registreringen av delningen. Beslutet ska vara bindande för de mottagande bolagen och, vid en partiell delning, även för det bolag som delas.
Slutligen får, enligt punkten 7, medlemsstaterna föreskriva att det övertagande bolaget och, vid en partiell delning, också det överlåtande bolaget, kan tillhandahålla aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning.
5.9.2. Aktieägares rätt att lämna bolaget
Vårt förslag: En aktieägare i ett överlåtande bolag som har röstat
emot ett godkännande av delningsplanen ska ha rätt att få sina aktier inlösta av bolaget i utbyte mot ett i delningsplanen angivet inlösenbelopp. Den som vill utnyttja denna rätt ska anmäla detta till bolaget inom en månad från dagen för stämman. (Jfr artikel 160i.1.)
Inlösenbeloppet ska betalas ut inom två månader från det att delningen fick verkan.
En aktieägare som inte är nöjd med det inlösenbelopp som anges i delningsplanen ska kunna begära ytterligare ersättning av bolaget. Det ska ske genom att han eller hon väcker talan vid allmän domstol. Talan ska väckas inom tre månader från godkännandet av delningsplanen. (Jfr artikel 160i.4 första stycket och artikel 160i.6.)
Skälen för förslaget: Artikel 160i i ändringsdirektivet innehåller
bestämmelser som ger en aktieägare som har röstat mot delningen rätt att ”avyttra” sina aktier till ett i delningsplanen angivet belopp. Det är fråga om i princip samma regler som finns i regelverket om gränsöverskridande fusioner och som vi i avsnitt 4.8.2 har beskrivit som en rätt att påkalla att bolaget löser in aktieägarens aktier. I regelverket ingår också en rätt för aktieägare att, om han eller hon inte är nöjd med inlösenbeloppet, påkalla ytterligare ersättning.
I avsnitt 4.8.2 har vi, såvitt gäller inlösen i samband med gränsöverskridande fusioner, ingående redovisat hur regelverket enligt vår bedömning bör införlivas med svensk rätt. Skälen för de förslag som vi har lämnat i fråga om gränsöverskridande fusioner gör sig lika gällande när det gäller gränsöverskridande fusioner. Vi föreslår därför sammanfattningsvis följande.
En aktieägare i ett överlåtande bolag som har röstat mot delningen ska – under förutsättning att delningen medför att hans aktier byts ut mot aktier i ett utländskt bolag – kunna påkalla att bolaget löser in hans eller hennes aktier.
Anmälan om detta ska göras inom en månad från stämman. Det inlösenbelopp som har angetts i delningsplanen ska då betalas ut inom två månader från det att delningen fick verkan.
En aktieägare som inte är nöjd med beloppet storlek ska kunna väcka talan vid allmän domstol om ytterligare ersättning.
5.9.3. Aktieägares rätt till kompletterande utjämningsvederlag
Vårt förslag: Om det utbytesförhållande för aktier eller andra
värdepapper som anges i delningsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare som inte får sina aktier inlösta blir otillräckligt kompenserad, har han eller hon rätt till ytterligare ersättning. Frågan om rätt till sådan ersättning ska prövas vid allmän domstol enligt vad som gäller om tvistemål i allmänhet.
Skälen för förslaget: I artikel 160i.6 i ändringsdirektivet finns en
särskild bestämmelse till skydd för de aktieägare i det överlåtande bolaget, som inte har haft rätt att ”avyttra sina aktier” (dvs. få sina aktier inlösta) eller inte har utövat denna rätt. Om en sådan aktieägare anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i del-
ningsplanen inte är adekvat, får han eller hon invända mot detta förhållande och begära kontantersättning. Förfarandet för detta ska inledas vid de myndigheter eller organ som är behöriga enligt den lagstiftning som det överlåtande bolaget omfattas av och inom den tidsfrist som medlemsstaten fastställer. Ett sådant förfarande ska inte hindra registreringen av den gränsöverskridande delningen. Beslutet ska vara bindande för de övertagande bolagen och, vid en partiell delning, även för det överlåtande bolaget.
Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt vad som enligt första stycket i artikel 126a.6 gäller vid gränsöverskridande fusioner.
Vid ett svenskt genomförande av artikel 160i.6 gör sig samma principiella aspekter gällande som vid genomförandet av artikel 160i.4 (dvs. 126a.4 för gränsöverskridande fusioner). Vi hänvisar därför till våra överväganden i avsnitt 4.8.3. I aktiebolagslagen bör alltså tas in bestämmelser som innebär att en aktieägare som anser att utbytesförhållandet inte är adekvat har rätt att väcka talan mot bolaget, varvid domstolen kan tillerkänna honom eller henne ytterligare utjämningsvederlag.
5.10. Borgenärsskydd (artikel 160j)
5.10.1. Nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen
En delning kan på samma sätt om en fusion innebära vissa risker för det överlåtande bolagets borgenärer. Delningen innebär vanligen att det övertagande bolagets skulder fördelas på de övertagande bolagen. Den nya gäldenären, det övertagande bolaget, kan ha sämre betalningsförmåga än det överlåtande bolaget. En gränsöverskridande delning innebär dessutom, liksom en gränsöverskridande fusion, alldeles särskilda risker för borgenärerna, eftersom det bolag som de hädanefter kan rikta sina anspråk mot kan vara underkastat delvis andra kapitalskyddsregler än det överlåtande bolaget var.
24 kap. aktiebolagslagen innehåller olika regler som syftar till att skydda borgenärernas intressen vid inhemska delningar.
Lagen ställer bland annat krav på att borgenärerna – med vissa undantag – underrättas om den förestående delningen (se 17 §). Underrättelserna ska innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att planen verkställs.
Också det åtföljande tillståndsförfarandet hos Bolagsverket tar hänsyn till borgenärernas intressen. Bolagsverket ska utfärda en kallelse på bolagens borgenärer (24 §); kallelsen ska dock inte omfatta, såvitt nu är av intresse, omfatta borgenärer vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497). Kallelsen ska kungöras i Post-och Inrikes Tidningar och innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta.
Om ingen av de borgenärer som har blivit kallade motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa delningsplanen (25 §). Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det överlåtande bolaget ska ha sitt säte. Om ett ärende om tillstånd till verkställande av delningsplan har överlämnats till allmän domstol, ska tillstånd lämnas först om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås.
Borgenärernas ställning tryggas också genom bestämmelserna i 24 kap. 5 § om övertagande bolags betalningsansvar. Av bestämmelserna följer att om en skuld har övergått till ett vist bolag ansvarar även övriga i delningen deltagande bolag subsidiärt för skulden, dock högst med ett belopp som motsvarar den nettobehållning som tilldelats respektive bolag vid delningen.
5.10.2 2019 års direktiv
Artikel 160j i ändringsdirektivet innehåller bestämmelser om skydd av borgenärer. Enligt artikeln ska medlemsstaterna på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som har uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande delningen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet. Borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som erbjuds i delningsplanen får inom tre månader efter offentliggörandet av delningsplanen ansöka hos behörig myndighet om betryggande skyddsåtgärder. Rätten till betryggande skyddsåtgärder förutsätter dock att borgenärerna på ett trovärdigt sätt kan visa att den gränsöverskridande delningen medför att deras fordringar
riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från bolaget. Skyddsåtgärderna ska vara villkorade av att den gränsöverskridande delningen får verkan i enlighet med artikel 160q9.
Det nu angivna borgenärsskyddet överensstämmer nära med vad som gäller för gränsöverskridande fusioner (jfr avsnitt 4.9). Borgenärerna skyddas dock därutöver genom bestämmelser om visst solidariskt ansvar (se artikel 160j.2). Om en borgenär till det överlåtande bolaget inte får fullgörelse från det bolag som skulden fördelas på, ska nämligen de övriga övertagande bolagen, och vid en partiell delning eller en delning genom separation även det bolag som delas, ansvara solidariskt för skyldigheten att betala skulden tillsammans med det bolag som skulden fördelas på. Det solidariska ansvaret för ett bolag som deltar i delningen ska emellertid begränsas till värdet av de nettotillgångar som fördelas på det bolaget. Detta värde räknas på den dag då delningen får verkan.
Medlemsstaterna får därutöver kräva att förvaltnings- eller ledningsorganet för det överlåtande bolaget (dvs. bolagets styrelse) lämnar en förklaring om bolagets ekonomiska ställning på ett datum som får infalla tidigast en månad innan förklaringen offentliggörs (se artikel 160j.3). I förklaringen ska anges att det, på grundval av den information som är tillgänglig för det på dagen för förklaringen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte känner till någon anledning till att något av de övertagande bolagen eller, vid en partiell delning, det bolag som delas, efter det att delningen får verkan inte skulle kunna fullgöra de skyldigheter som fördelats på dem enligt delningsplanen vid den tidpunkt då de ska fullgöras. Förklaringen ska offentliggöras tillsammans med delningsplanen.
I direktivet framhålls särskilt att det inte påverkar tillämpningen av lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ. (artikel 160j.4)
9 Se avsnitt 5.15.
5.10.3. Överväganden
Vårt förslag: De bestämmelser till skydd för borgenärer som
gäller vid inhemska delningar ska tillämpas även vid gränsöverskridande delningar. Det gäller dels bestämmelserna om att borgenärerna, med vissa undantag, ska underrättas om delningen och att Bolagsverket ska utfärda en kallelse på dem, dels bestämmelserna om subsidiärt ansvar för andra bolag än det primärt ansvariga bolaget. Bestämmelserna kompletteras dock med vissa särregler som gäller endast vid gränsöverskridande delningar.
Det överlåtande bolagets borgenärer ska ha möjlighet att inom viss av Bolagsverket angiven tid motsätta sig en ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen. Tiden får inte vara kortare än tre månader från dagen för offentliggörande av delningsplanen. (Jfr artikel 160j.1 andra stycket.)
Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska Bolagsverket överlämna ärendet till tingsrätten. Om borgenären lämnar trovärdiga uppgifter om att delningen innebär en risk för hans eller hennes fordringar och bolaget inte visar att borgenären har fått betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, ska ansökan avslås. (Jfr artikel 160j.1 andra stycket.)
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger att kräva att
styrelsen i det överlåtande bolaget upprättar en förklaring som korrekt återspeglar bolagets ekonomiska ställning vid en tidpunkt före offentliggörandet av delningsplanen (solvensförklaring), bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 160j.3.)
Skälen för förslaget och bedömningen:
Huvuddragen i borgenärsskyddsreglerna
De risker och komplikationer som inhemska respektive gränsöverskridande fusioner kan föranleda för de deltagande bolagens borgenärer motsvarar väsentligen de risker som borgenärer till överlåtande bolag måste förhålla sig till vid inhemska respektive gränsöverskridande delningar. När det gäller gränsöverskridande fusioner har vi funnit att borgenärerna bör skyddas framför allt genom bestämmelser om underrättelse till och kallelse på borgenärer och bestäm-
melser som ger borgenärerna rätt att under vissa förhållanden kräva betalning eller betryggande säkerhet. Redan detta talar för att det som sägs i artikel 160j i ändringsdirektivet om borgenärsskydd bör genomföras genom bestämmelser av samma slag.
Till detta kommer att bestämmelserna om borgenärsskydd vid inhemska delningar är utformade på likartat sätt. I 24 kap. 21 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om underrättelse till det överlåtande bolagets kända borgenärer och i 24 § bestämmelser om att Bolagsverket ska kalla bolagets borgenärer. Dessa bestämmelser tillgodoser till en del de krav som uppställs i ändringsdirektivet. Genom att göra bestämmelserna tillämpliga även vid gränsöverskridande delningar genomförs artikel 160j delvis.
För att genomföra artikel 160j i dess helhet måste emellertid vissa tillägg göras i 24 kap.
Borgenärernas rätt att motsätta sig delningsplanen
Lagen behöver tillföras en bestämmelse som säkerställer att borgenärerna har rätt att motsätta sig delningsplanen inom tre månader från registreringen av delningsplanen.
Vidare måste det göras en anpassning av de kriterier som gäller vid den domstolsprövning som ska göras när en borgenär motsätter sig delningen. Direktivets bestämmelser om dessa kriterier är desamma för gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar och innebär bland annat att det är borgenären som har bevisbördan för att delningen äventyrar hans eller hennes rätt. Vi har behandlat denna fråga, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i avsnitt 4.9.3. Den lösning som vi har förordat där bör gälla även vid gränsöverskridande delningar. Det innebär att domstolen ska avslå ansökan om verkställande av en delningsplan om de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att delningen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda och bolagen inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar.
I artikel 160j.4 klargörs att artikeln inte ska påverka tillämpningen av lagstiftning om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ. En liknande bestämmelse finns, såvitt gäller gränsöver-
skridande fusioner, i artikel 126b.3. I avsnitt 4.9.3 har vi uttalat att den bestämmelsen inte behöver föranleda någon uttrycklig reglering i svensk lag. Vi gör samma bedömning i fråga om artikel 160j.4.
Subsidiärt ansvar
Av punkten 2 i artikel 160j följer att de bolag som vid delningen inte har övertagit det primära ansvaret för en viss skuld ändå har ett visst subsidiärt ansvar för skulden. deltar i delningen visst solidariskt ansvar för det överlåtande bolagets förpliktelser. Bestämmelsen motsvarar vad som enligt 24 kap. 5 § aktiebolagslagen gäller vid en inhemsk delning (se ovan).
Vi föreslår mot denna bakgrund att artikel 160j.2 genomförs genom att 24 kap. 5 § görs tillämplig även vid gränsöverskridande delningar.
Solvensförklaring
Enligt punkten 3 i artikel 160j har medlemsstaterna möjlighet att kräva att styrelsen i ett överlåtande bolag avger en förklaring om bolagets aktuella ekonomiska ställning. I en sådan förklaring ska styrelsen också ange att den inte känner till någon anledning till att övertagande bolag inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid rätt tidpunkt (solvensförklaring). Solvensförklaringen ska offentliggöras tillsammans med delningsplanen. En likadan bestämmelse finns, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i artikel 126b.2 (se avsnitt 4.9.5).
I avsnitt 4.9.5 har vi redovisat uppfattningen att det inte bör uppställas något krav på att det upprättas solvensförklaringar i samband med gränsöverskridande fusioner. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning när det gäller gränsöverskridande delningar. Vi förordar därför att det inte införs något lagkrav på att styrelsen i det överlåtande bolaget ska upprätta en solvensförklaring.
5.11. Information till och samråd med arbetstagare (artikel 160k)
5.11.1. Arbetstagares rätt till information och samråd enligt gällande rätt
Vi har i avsnitt 4.10 beskrivit närmare hur både aktiebolagslagen och lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (medverkandelagen) innehåller flertalet bestämmelser som ska säkra arbetstagarnas och deras representanters tillgång till den information som behövs för att de ska kunna tillvarata sina rättigheter vid gränsöverskridande fusioner. Eftersom det enligt gällande rätt inte finns något regelverk om gränsöverskridande delningar saknas av naturliga skäl motsvarande bestämmelser om arbetstagares insyn vid sådana förfaranden. Enligt våra förslag i avsnitt 7 föreslår vi emellertid att medverkandelagen ska göra tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och ombildningar. Den redogörelse vi har lämnat i avsnitt 7.2.4 för medverkandelagens bestämmelser om information och samråd vid gränsöverskridande förfaranden blir därmed relevant även i fråga om gränsöverskridande delningar.
5.11.2 2019 års direktiv
Genom ändringsdirektivet införs tre nya artiklar med sinsemellan motsvarande innehåll; 126c för gränsöverskridande fusioner, 160k för gränsöverskridande delningar och 86k för gränsöverskridande ombildningar. Artiklarna reglerar, med vissa språkliga skillnader som är anpassade efter de olika typerna av gränsöverskridande förfaranden, information till och samråd med arbetstagare. I avsnitt 4.10.2 redovisas innehållet i artikel 126c som reglerar förfarandet för gränsöverskridande fusioner. Motsvarande gäller även för gränsöverskridande delningar och ombildningar. För en närmare beskrivning av artiklarnas innehåll hänvisas därför till nämnda avsnitt.
5.11.3. Överväganden
Vår bedömning: Med de förslag som vi har lämnat om vad en
delningsplan och en styrelseredogörelse ska innehålla vid en gränsöverskridande delning motsvarar svensk rätt de krav som följer av artikel 160k i direktivet.
Skälen för bedömningen: I avsnitt 4.10.3 har vi konstaterat att be-
stämmelserna i medbestämmandelagen innebär att en arbetsgivare fortlöpande ska hålla arbetstagarna, genom deras arbetstagarorganisationer, informerade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt och att vi bedömer att regelverket därför lever upp till direktivets krav på att arbetstagare ska hållas informerade även innan fusionsplanen upprättats och förhandlingsdelegationen inrättats. Motsvarande gäller således även innan en delningsplan har upprättats.
På samma sätt som vid en gränsöverskridande fusion kommer de uppgifter som enligt vårt förslag ska lämnas i en delningsplan om bl.a. formerna för medverkan att bidra till att arbetstagarna kan involveras i det fortsatta förfarandet. Genom att – såsom vi föreslår i avsnitt 7 – medverkandelagen görs tillämplig även vid gränsöverskridande delningar kommer det bolag som ska delas att vara skyldigt att informera om hur delningen fortskrider och om förändringar inom företagsgruppen som kan påverka sammansättningen av förhandlingsdelegationen.10
Genom att 23 § medverkandelagen görs gällande vid gränsöverskridande delningar införs också en förpliktelse för det överlåtande bolaget vid en gränsöverskridande delning, att informera förhandlingsdelegationen om förekomsten och omfattningen av medverkan i de övertagande bolagen och om planerna för det gränsöverskridande förfarandet. Det överlåtande bolaget måste också informera om hur genomförandet fortskrider till dess att delningen har registrerats. Informationsskyldigheten gäller oavsett om förhandlingar ska genomföras eller inte.11
Som redan kommenterats i avsnitt 4.10.1 innehåller aktiebolagslagen i sig inte några bestämmelser som anger innehållet i rätten till medverkan. Däremot innehåller lagen flera bestämmelser om att
10 Jfr. prop. 2007/08:20 s. 111. 11 Se avsnitt 7.3.5.
arbetstagarna ska tillhandahållas information om sin rätt till medverkan.
Artikel 160k överensstämmer i sak med artikel 126c. Båda artiklarna innebär att 2017 års direktiv kopplas till ett antal särskilda direktiv som reglerar principerna för rätten till medverkan enligt medlemsstaternas nationella lagstiftningar.12 Hur dessa principer har genomförts i svensk lagstiftning har vi redogjort för i avsnitt 4.10.3. Denna lagstiftning får genomslag även vid gränsöverskridande delningar.
Mot denna bakgrund – och då våra förslag till bestämmelser om information och samråd vid gränsöverskridande delningar motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner – bedömer vi att svensk rätt kommer att leva upp till de krav som uppställs i artikel 160k.
5.12. Myndighetskontrollen av delningen och utfärdande av delningsintyg (artikel 160m och 160n)
5.12.1 2019 års direktiv
Myndighetskontrollen inför utfärdandet av delningsintyg
Av punkten 1 i artikel 160m i ändringsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet med uppgift att kontrollera huruvida en gränsöverskridande delning är lagenlig med avseende på de delar av delningen som regleras av det överlåtande bolagets medlemsstats lagstiftning. När denna kontroll har fullgjorts, ska myndigheten utfärda ett s.k. delningsintyg. I delningsintyget ska anges att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten har fullgjorts. Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ eller av uppfyllande av särskilda sektorsspecifika krav, inbegripet ställande av säkerhet för skyldigheter som uppstår till följd av pågående förfaranden.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna säkerställa att ett överlåtande bolags ansökan om delningsintyg åtföljs av vissa särskilt angivna handlingar, nämligen a) delningsplanen, b) styrelsens redogörelse
12 Se avsnitt 4.10.2 och 4.10.3.
med eventuella bilagor och revisorsyttrandet (om de är tillgängliga)
c) eventuella synpunkter som har lämnats av aktieägare, arbetstagare m.fl. i enlighet med artikel 160g.1, och d) uppgifter om bolagsstämmans godkännande av delningsplanen.
Medlemsstaterna får enligt punkten 3 kräva att ansökan om delningsintyg åtföljs av ytterligare uppgifter utöver de som anges i punkten 2. Dessa uppgifter är särskilt a) antalet arbetstagare vid upprättandet av delningsplanen, b) förekomsten av dotterbolag och deras respektive geografiska belägenhet, och c) uppgifter om fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ av det bolag som delas. Om uppgifterna inte har tillhandahållits av det överlåtande bolaget, får de behöriga myndigheterna begära dem från andra berörda myndigheter.
Enligt punkten 4 ska medlemsstaterna säkerställa att ansökan och åtföljande uppgifter och handlingar kan göras helt och hållet online.
Den behöriga myndigheten i det överlåtande bolagets medlemsstat ska enligt punkten 5 kontrollera att delningsplanen innefattar information om de förfaranden genom vilka de relevanta bestämmelserna fastställs om arbetstagares medverkan enligt artikel 160l och om eventuella alternativ när det gäller sådana bestämmelser.
Enligt punkten 6 ska den behöriga myndigheten undersöka a) alla handlingar och uppgifter som lämnats till den myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3 och b) i relevanta fall, upplysningar från det överlåtande bolaget om att det förfarande om arbetstagarinflytande som avses i artikel 160l.3 och 160l.4 har inletts (se närmare om dessa artiklar i avsnitt 7.4.2).
Medlemsstaterna ska vidare, enligt punkten 7, säkerställa att kontrollen utförs inom tre månader från dagen för mottagandet av handlingarna och uppgifterna om godkännandet av delningen på det överlåtande bolagets bolagsstämman. Om delningen uppfyller alla relevanta villkor och alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts ska myndigheten utfärda ett delningsintyg. I motsatt fall ska myndigheten inte utfärda något intyg. Myndigheten ska då underrätta bolaget om skälen för detta och får ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.
Enligt punkten 8 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar ett delningsintyg om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande delning
genomförs för otillbörliga bedrägliga eller kriminella ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt kringgås eller som syftar till detta. Av punkten 9 framgår att denna kontroll ska ske genom att myndigheten, om den i samband med kontrollen enligt punkten 1, har särskild misstanke om att delningen genomförs för sådant ändamål som anges i punkten 8 ska den beakta relevanta sakförhållanden och omständigheter. Det kan gälla sådana förhållanden och omständigheter som myndigheten har fått kännedom om under kontrollen enligt punkten 1 eller genom samråd med andra myndigheter. Bedömningen ska genomföras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
Tremånadersfristen i punkten 7 är inte absolut. Dels får fristen förlängas med ytterligare högst tre månader om bedömningen enligt punkterna 8 och 9 gör det nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller göra ytterligare utredningar (se punkten 10). Dels synes direktivet lämna utrymme för ytterligare överskridanden av tidsfristen. Av punkten 11 framgår nämligen att om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte är möjligt att genomföra bedömningen inom de tidsfrister som anges i punkterna 7 och 10 ska den sökande underrättas om skälen för dröjsmålet innan tidsfristerna löper ut.
Medlemsstaterna ska enligt punkten 12 säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga på de olika områden som berörs av den gränsöverskridande delningen, inbegripet myndigheter från de övertagande bolagens medlemsstat, och erhålla de handlingar som behövs från dessa myndigheter och från det överlåtande bolaget för att kontrollera den gränsöverskridande delningens lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell lagstiftning. För bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.
Överföring av delningsintyget
Artikel 160n reglerar hur överföringen av delningsintyget från myndigheten i den utfärdande staten till myndigheten i den mottagande staten ska gå till. Enligt punkten 1 ska medlemsstaterna säkerställa att delningsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 160o.1 genom systemet för sammankoppling av register och att
intyget finns tillgängligt genom samma system. Tillgången till delningsintyget ska, enligt punkten 2, vara kostnadsfri för dessa myndigheter och för registren.
5.12.2. Tillståndsprövning och delningsintyg
Vårt förslag: Det svenska förfarandet för kontroll av den gräns-
överskridande delningen och för utfärdande av delningsintyg utformas efter mönster av vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner. Det innebär att det överlåtande bolaget ska ansöka om tillstånd till verkställande av delningsplanen hos Bolagsverket, att det i tillståndsärendet ska göras en kontroll av olika aspekter av delningen och att verket, om tillstånd beviljas, ska utfärda ett delningsintyg. (Jfr artikel 160m.1.)
Skälen för förslaget:
Huvuddragen i den svenska myndighetskontrollen
Direktivet förutsätter att medlemsstaterna utser en behörig myndighet som har huvudansvaret för myndighetskontrollen av delningen och utfärdar delningsintyg (se artikel 160m.1). I avsnitt 4.11.3 har vi, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, bedömt att Bolagsverket även fortsättningsvis bör vara behörig svensk myndighet. Det är naturligt att detta bör gälla även i fråga om gränsöverskridande delningar. Liksom vid gränsöverskridande fusioner bör Bolagsverket dock regelmässigt samråda med andra myndigheter.
I gällande svensk rätt sker en viss laglighetskontroll vid såväl inhemska och gränsöverskridande fusioner som vid inhemska delningar. Kontrollen kommer till stånd genom att ett fullföljande av fusionen respektive delningen förutsätter att Bolagsverket meddelar tillstånd till att fusions- respektive delningsplanen verkställs. Vi bedömer att detta förfaringssätt är ändamålsenligt även vid en gränsöverskridande delning. Kravet på sådant tillstånd gör det också möjligt att tillse att borgenärernas intressen tillgodoses (se ovan avsnitt 5.10.3). I avsnitt 4.11.3 har vi – såvitt gäller gränsöverskridande fusioner – diskuterat hur samordningen mellan tillståndsärendet och utfärdandet av fusionstyget ska gå till. Det är naturligt att samordningen går till på samma sätt vid en gränsöverskridande delning.
Det nu sagda innebär följande. Sedan det överlåtande bolaget har ansökt om tillstånd att verkställa delningsplanen bör Bolagsverket inledningsvis göra en laglighetskontroll av delningen. Inom ramen för denna bör också den ”otillbörlighetsprövning” som vi behandlar nedan göras. Om både laglighetsprövningen och otillbörlighetsprövningen utfaller positivt, bör Bolagsverket utfärda kallelse på bolagets borgenärer. Om någon av borgenärerna motsätter sig delningen, bör frågan hänskjutas till allmän domstol som då ska göra den borgenärsskyddsprövning som vi har behandlat ovan i avsnitt 5.10.3. Om ingen av borgenärerna motsätter sig delningen eller om domstolsprövningen utfaller till bolagets fördel, utfärdar Bolagsverket ett delningsintyg som en bekräftelse på att alla nödvändiga formaliteter på svensk sida är uppfyllda.
Laglighetskontrollen
I artikel 160m.6 a anges att den behöriga myndigheten ska granska alla ingivna handlingar som ett led i den kontroll som myndigheten har att utföra enligt punkten 1.
Vi bedömer att svensk rätt redan motsvarar det som sägs i punkten 6 a. Enligt 24 kap. 23 § aktiebolagslagen – som gäller inhemska delningar men bör göras tillämplig även på gränsöverskridande delningar – ska Bolagsverket avslå en ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplan om vissa i lagen särskilt angivna lagliga förutsättningar för delningen inte är förhanden. En av dessa förutsättningar är att planen är lagenligt upprättad. På samma sätt som vid gränsöverskridande fusioner framstår det närmast som en självklarhet att myndigheten ska genomföra denna laglighetskontroll på grundval av samtliga ingivna handlingar.
Kontroll av arbetstagaraspekter
Enligt artikel 160m.5 ska den behöriga myndigheten kontrollera att delningsplanen innefattar viss närmare information om de former för arbetstagarnas medverkan som följer av artikel 160l. I den delen kan hänvisas till vad som anförts under föregående rubrik.
Om något medverkansförfarande överhuvudtaget inte inleds, måste det anses utgöra hinder mot utfärdande av delningsintyg; dvs.
Bolagsverket ska i så fall avslå bolagets ansökan. En bestämmelse om detta bör tas in i aktiebolagslagen.
Samråd med andra myndigheter
Enligt punkten 12 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra myndigheter som är behöriga på de områden som berörs av en gränsöverskridande delning, däribland myndigheter i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom delningen. Från dessa myndigheter, och från det överlåtande bolaget, ska den behöriga myndigheten kunna inhämta de uppgifter och handlingar som behövs för att kontrollera delningens lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt.
Punkten 12 överensstämmer med vad som, ifråga om gränsöverskridande fusioner, sägs i artikel 127.12. Våra överväganden rörande den artikeln, t.ex. om de kontroller som kan behöva göras och om kontakter med andra svenska och utländska myndigheter som kan behöva upprättas har redovisats i avsnitt 4.11.5. Det finns inte anledning att se annorlunda på dessa frågor såvitt gäller gränsöverskridande delningar och vi föreslår därför att det ifråga om gränsöverskridande delningar införs samma slag av bestämmelser som vi har föreslagit i det nämnda avsnittet.
5.12.3. Underlaget i tillståndsärendet
Vårt förslag: Vid en gränsöverskridande delning ska det överlå-
tande bolaget till sin ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen foga dels delningsplanen med därtill fogade handlingar,
dels styrelsens redogörelse, dels revisorsyttrandet, dels eventuella
synpunkter som har kommit in från bolagets intressenter. (Jfr artikel 160m.2)
Bolaget ska också ge in information om huruvida bolaget har inlett ett sådant förfarande som avses i lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger medlems-
staterna att ställa krav på ingivande av vissa ytterligare handlingar bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 160m.3.)
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 160m.2 anges vad
som ska fogas till bolagets ansökan om delningsintyg, nämligen delningsplanen, styrelsens redogörelse, revisorsyttrandet, eventuella synpunkter från aktieägare, borgenärer och arbetstagare. Det som där sägs överensstämmer med vad som enligt artikel 127.2 gäller vid gränsöverskridande fusioner. Detta överensstämmer delvis med vad som gäller vid en ansökan om verkställande av en inhemsk delning. Därvid gäller att delningsplanen och en kopia av protokollet från den bolagsstämma som godkände delningsplanen ska ges in tillsammans med ansökan (24 kap. 22 § aktiebolagslagen). Vi föreslår att den paragrafen görs tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och att det dessutom föreskrivs att det till ansökan ska fogas styrelsens redogörelse, revisorsyttrandet och eventuella synpunkter som har kommit in från bolagets intressenter.
Enligt artikel 160m.6 b ska den behöriga myndigheten, som ett led i sin kontroll, undersöka om det förfarande som avses i artikel 160l.3 och 160l.4 har inletts. Ett sådant förfarande regleras i Sverige genom lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. Det är naturligt att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse om att det överlåtande bolaget till sin ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen ska foga information om huruvida ett förfarande av detta slag har inletts.
En särskild fråga är vad som bör gälla om de nu angivna handlingarna inte ges in. I första hand bör Bolagsverket givetvis förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör det, får det anses utgöra hinder mot att meddela ett positivt tillståndsbeslut och därmed också mot utfärdandet av delningsintyg. Vi föreslår därför att Bolagsverket i denna situation ska avvisa ansökan. Det överensstämmer med vad som redan gäller vid inhemska delningar enligt 24 kap. 22 § tredje stycket aktiebolagslagen. Den bestämmelsen bör alltså gälla även vid gränsöverskridande delningar.
I artikel 160m.3 räknas det upp ett antal ytterligare uppgifter som en medlemsstat får kräva in. Det gäller (a) antalet arbetstagare när delningsplanen upprättades, (b) om det finns dotterbolag och i så fall var, samt (c) uppgifter om bolagets skyldigheter mot offentliga
organ. Om uppgifterna inte ges in, har den behöriga myndigheten rätt att begära in uppgifterna från andra berörda myndigheter.
Motsvarande bestämmelser, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, finns i artikel 127.3. Våra överväganden rörande dessa finns i avsnitt 4.11.4. I linje med vad vi har redovisat i det avsnittet anser vi att direktivets möjlighet att begära in ytterligare uppgifter av det slag som anges i artikel 160m.3 inte bör utnyttjas. Detta bör dock inte hindra att Bolagsverket i särskilda fall kräver in ytterligare uppgifter om verket finner att ytterligare information är en förutsättning för att ansökan ska kunna bifallas.
5.12.4. Otillbörlighetsprövningen
Vårt förslag: En ansökan om tillstånd till verkställande av en del-
ningsplan ska avslås om delningen bedöms ha ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller EU-rätt.
Som underlag för bedömningen av denna fråga ska Bolagsverket hämta upplysningar från Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten. Bolagsverket ska också kunna hämta in yttranden från andra myndigheter. För att trygga Bolagsverkets behov av information införs särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet. (Jfr artikel 160m.8 och 160m.9.)
Skälen för förslaget: Artikel 160m förutsätter att det inför utfärd-
andet av delningsintyg sker en kontroll av att delningen inte har ett bedrägligt eller annars otillbörligt ändamål; om så är fallet får delningsintyg inte utfärdas (se punkterna 8 och 9). Bestämmelserna om detta överensstämmer helt med vad som sägs i artikel 127 i fråga om gränsöverskridande fusioner. Vi har i avsnitt 4.11.5 utförligt behandlat hur artikel 127 bör genomföras i svensk rätt och hur Bolagsverkets otillbörlighetsprövning bör gå till. Det är naturligt att artikel 160m genomförs på samma sätt. Det innebär sammanfattningsvis följande.
I 24 kap. aktiebolagslagen tas in ett uttryckligt förbud mot gränsöverskridande delningar som har ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller som på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt. Om Bolagsverket vid prövningen av ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen bedömer att delningen står
i strid med det förbudet, ska ansökan avslås. Som underlag för sin bedömning ska Bolagsverket regelmässigt inhämta yttranden från Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten. Bolagsverket ska även kunna ta in yttranden från andra myndigheter. För att trygga informationsflödet till Bolagsverket införs särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet i aktiebolagsförordningen. Vad gäller en närmare motivering till förslagen hänvisas till avsnitt 4.11.5.
5.12.5. Tidsfrister för prövningen
Vårt förslag: Ett delningsintyg ska som huvudregel utfärdas inom
tre månader från bolagets ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen. Handläggningstiden ska dock kunna förlängas om det på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för det.
Skälen för förslaget: Av punkten 7 i artikel 160n i ändringsdirek-
tivet följer att delningsintyg ska utfärdas inom tre månader från dagen för mottagande av handlingarna. Det är dock inte fråga om någon absolut tidsfrist. Av punkterna 10 och 11 följer nämligen att tidsfristen får överskridas, t.ex. om otillbörlighetsprövningen gör det nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter.
Bestämmelserna om tidsfrister överensstämmer helt med motsvarande bestämmelser avseende gränsöverskridande fusioner (se artikel 127). I avsnitt 4.11.6 har vi redovisat hur dessa senare bestämmelser bör genomföras i Sverige. Det finns inga skäl att välja någon annan lösning när det gäller gränsöverskridande delningar.
Vi föreslår därför att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse om att delningsintyg ska utfärdas inom tre månader från ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen men att denna tidsfrist får överskridas om det finns särskilda skäl.
5.12.6. Överföring av delningsintyget (artikel 160n)
Vårt förslag: Bolagsverket ska självmant överföra delningsinty-
get till de behöriga myndigheterna i övriga berörda stater.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 160n ska medlemsstaterna säker-
ställa att delningsintyg finns tillgängligt och delas med de myndigheter som avses i artikel 160o.1. Båda dessa åtgärder ska ske genom det s.k. systemet för sammankoppling av register. En motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner finns i artikel 127a. Vi har i avsnitt 4.11.9 föreslagit att det i aktiebolagslagen ska tas in en bestämmelse med den innebörden. I linje med det bör det också tas in en bestämmelse om att Bolagsverket självmant ska överföra av verket utfärdade delningsintyg till övriga berörda utländska myndigheter.
I artikel 160n.2 sägs särskilt att tillgången till delningsintyget ska vara kostnadsfri för de myndigheter som avses i artikel 160o.1 och för registren. Vi bedömer inte att det krävs någon särskild författningsbestämmelse om att avgift inte ska tas ut i dessa fall.
5.12.7. Bolagsverkets anlitande av sakkunnig
Vårt förslag: Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till verk-
ställande av en delningsplan ska Bolagsverket kunna anlita en sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende i förhållande till det ansökande bolaget.
Skälen för förslaget: Av direktivet framgår att den myndighet som
ska utfärda delningsintyg får anlita en oberoende sakkunnig (se artikel 160m.12 andra meningen). Samma bestämmelse finns i artikel 127.12 andra meningen såvitt gäller gränsöverskridande fusioner. De överväganden som vi har gjort i den delen framgår av avsnitt 4.11.7. Det är naturligt att Bolagsverket har samma möjlighet att anlita en sakkunnig i ärenden om utfärdande av delningsintyg och att kraven på den sakkunniges oberoende m.m. är desamma. Den avslutande kontrollen av delningens laglighet (artikel 160o och 160p)
5.13. Den avslutande kontrollen av delningens lagenlighet (artikel 160o)
5.13.1. Inhemska delningar
Vid inhemska delningar ska, enligt 24 kap. 27 § aktiebolagslagen, styrelserna för de övertagande bolagen gemensamt anmäla delningen för registrering i aktiebolagsregistret. För bolag som redan är införda i aktiebolagsregistret, ska anmälan även innehålla uppgift om aktiekapitalets ökning. Om ett bolag ska nybildas i samband med delningen, ska det i anmälan även anges vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i bolaget. Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
5.13.2 2019 års direktiv
Artikel 160o i ändringsdirektivet innehåller bestämmelser om den avslutande kontrollen av en gränsöverskridande delning. Artikeln motsvarar delvis vad som gäller för gränsöverskridande fusioner enligt artikel 128 (se avsnitt 4.12.1 och 4.12.2 för innehållet i dessa punkter).
Båda artiklarna ålägger medlemsstaterna att utse en myndighet som ska vara behörig att kontrollera huruvida det gränsöverskridande förfarandet är lagenligt. Vad gäller gränsöverskridande delning ska kontrollen ske med avseende på den del av förfarandet som rör fullgörandet av delningen och som regleras av den medlemsstats lagstiftning som de övertagande bolagen omfattas av. På den myndigheten ankommer det också att godkänna den gränsöverskridande delningen. Myndigheten ska i synnerhet säkerställa att övertagande bolag följer bestämmelserna i nationell lagstiftning om bolagsbildning och bolagsregistrering och, i tillämpliga fall, att närmare bestämmelser för arbetstagarnas medverkan har fastställts i enlighet med artikel 160l (se punkten 1 i artikel 160o).
Enligt punkten 2 ska det överlåtande bolaget överlämna den delningsplan som bolagsstämman har godkänt till varje motsvarande myndighet i de stater där ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist.
5.13.3. Regleringen av den slutliga kontrollen
Vårt förslag: Bestämmelser om vilka handlingar och uppgifter
som ska lämnas till Bolagsverket inför registrering av en gränsöverskridande delning och om vilka kontroller som ska göras tas in i 24 kap. aktiebolagslagen.
Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige ska det överlåtande bolaget ge in en kopia av delningsplanen till behörig myndighet i den staten. Den avslutande laglighetskontrollen av det övertagande bolaget förutsätts göras av den myndigheten.
Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket svara för den avslutande laglighetskontrollen av det bolaget. Denna kontroll ska ske sedan det överlåtande bolaget anmält det nybildade bolaget för registrering. Registreringsanmälan ska innehålla följande uppgifter och handlingar:
- uppgift om vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
- en kopia av delningsplanen,
- en bolagsordning som står i överensstämmelse med bestämmelserna i 3 kap.1–3 §§aktiebolagslagen, och
- ett yttrande från en auktoriserad revisor, eller motsvarande, som utvisar att det finns full täckning för det aktiekapital som ska registreras för bolaget.
Efter en sådan anmälan ska Bolagsverket registrera delningen om följande förutsättningar är uppfyllda.
- Bolagsverket har fått del av ett delningsintyg,
- bolaget har lämnat de uppgifter och handlingar som ska åtfölja en anmälan för registrering,
- bolagsordningen är förenlig med aktiebolagslagen och annan författning,
- det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i aktiebolagslagen, och
- det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering.
Om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig krävs dessutom för registrering av bolaget att
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt
den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den
ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Skälen för förslaget: I direktivet föreskrivs att det efter utfärdandet
av delningsintyg sker en avslutande kontroll av delningen (se artikel 160o). Direktivet förutsätter att det i samband med denna vidtas åtgärder i samtliga de stater som berörs av delningen. Åtgärder behöver alltså vidtas såväl i den eller de stater där övertagande bolag ska bildas och ha sitt säte som i den stat där överlåtande bolag har sitt säte.
I den eller de stater där övertagande bolag ska ha sitt säte förutsätts den nationella myndigheten grunda sin kontroll av att det föregående förfarandet har varit lagenligt på det utfärdade delningsintyget. Tyngdpunkten i den kontroll som ska göras av en sådan stat kommer därför att ligga en kontroll av att det övertagande bolaget uppfyller de lagkrav som uppställs på ett aktiebolag i den stat där det ska ha sitt säte. Om denna kontroll utfaller positivt, ska den nationella myndigheten registrera det övertagande bolaget (”primär regi-
strering”). Denna registrering ska åtföljas av en ”sekundär registrering” i det överlåtande bolagets hemland).
I svensk rätt behöver därför framför allt tas in regler om den kontroll som Bolagsverket ska göra när det vid en delning av ett utländskt bolag bildas ett svenskt övertagande bolag. Men lagen bör också lämna viss ledning om hur ett överlåtande svenskt bolag ska förfara när delningen ger upphov till ett eller flera utländska övertagande bolag. Det behövs också regler för hur den sekundära registreringen ska gå till när det överlåtande bolaget är ett svenskt bolag.
Direktivet förutsätter (se artikel 160l) att den nu angivna åtgärderna utförs av en därtill utsedd nationell myndighet. Det är naturligt att uppgifterna tilldelas Bolagsverket som redan har motsvarande uppgifter beträffande bl.a. gränsöverskridande fusioner.
Direktivets bestämmelser om den avslutande kontrollen av delningen och om registrering motsvarar delvis vad som sägs i direktivet i fråga om gränsöverskridande fusioner (artikel 128). De senare bestämmelserna har genomförts i svensk rätt genom 23 kap.46–48 §§aktiebolagslagen. Vi föreslår att liknande bestämmelser tas in i det nya regelverket för gränsöverskridande delningar i 24 kap. aktiebolagslagen.
I det följande berör vi något närmare vilket innehåll dessa regler bör ha.
Övertagande bolag ska ha sitt säte i en annan stat än Sverige
Som vi redan har beskrivit ska den avslutande kontrollen av den gränsöverskridande delningens lagenlighet primärt göras av behöriga myndigheter i de stater där respektive deltagande bolag i ett gränsöverskridande förfarande hör hemma. Hur denna kontroll ska gå till i Sverige har behandlats nedan. Den delen av förfarandet ska avslutas med att den behöriga nationella myndigheten utfärdar ett delningsintyg. Vid delning av ett svenskt aktiebolag överför Bolagsverket delningsintyget till de behöriga myndigheterna i de stater där övertagande bolag ska ha sitt säte. Av direktivet följer att den mottagande utländska myndigheten ska göra en kontroll av att det övertagande bolaget uppfyller de lagkrav i fråga om bolagsbildning m.m. som uppställs i den stat där bolaget ska ha sitt säte.
Hur den utländska myndighetens kontroll ska gå till är givetvis inte en fråga för den svenska lagstiftaren. I aktiebolagslagen bör därför bara tas in en erinran, riktad till styrelsen i det överlåtande svenska bolaget, om att den är skyldig att inom viss tid ge in delningsplanen till den eller de behöriga utländska myndigheterna.
Övertagande bolag ska ha sitt säte i Sverige
Om ett övertagande bolag ska ha sitt säte i Sverige, kommer den inledande delen av delningsförfarandet vanligen att ha skett i en annan stat än Sverige. Det får förutsättas att den behöriga myndigheten i den staten – såsom direktivet förutsätter – utfärdar ett delningsintyg och överför detta till den behöriga svenska myndigheten, Bolagsverket. Förekomsten av ett delningsintyg medför att Bolagsverket i det följande varken behöver eller får ompröva lagligheten av det delningsförfarande som har lett fram till utfärdandet av delningsintyget. Den kontroll som Bolagsverket behöver göra blir därmed av mera begränsat slag.
I denna situation ger emellertid delningen upphov till ett nytt svenskt bolag som ska registreras i aktiebolagsregistret. Det är alltså fråga om en nybildning av ett aktiebolag. Bildandet av ett aktiebolag genom delning faller visserligen utanför bestämmelserna om bolagsbildning i 2 kap. aktiebolagslagen. Men det nya bolaget måste – på samma sätt som vid nybildning av ett aktiebolag inom ramen för en inhemsk delning – i alla avseenden uppfylla de krav som uppställs i aktiebolagslagen på ett svenskt aktiebolag. Det innebär t.ex. att bolaget måste ha en bolagsordning som är förenlig med bestämmelserna om bolagsordning i 3 kap. aktiebolagslagen. Det innebär vidare att bolaget måste ha en styrelse och, under vissa förutsättningar, verkställande direktör och revisor. Dessutom måste det aktiekapital som registreras för bolaget vara förenligt med aktiebolagslagens krav och bolaget måste ha tillgångar som ger täckning för aktiekapitalet. Det är bl.a. omständigheter av detta slag som Bolagsverket måste kontrollera innan det övertagande bolaget kan registreras. För att genomföra denna kontroll behöver Bolagsverket ha tillgång till visst underlag (utöver delningsintyget)
I aktiebolagslagen bör därför tas in bestämmelser om de handlingar som det överlåtande bolagets styrelse ska ge in till Bolagsverket inför en registrering av det övertagande bolaget.
Först och främst bör det ges in en kopia av delningsplanen. (Jfr artikel 160d.) Därmed får Bolagsverket också del av den bolagsordning som ska ingå i delningsplanen och kan kontrollera att denna är förenlig med aktiebolagslagens krav.
Det bör vidare ställas krav på ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor eller motsvarande utländsk oberoende sakkunnig av vilket det framgår att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för bolaget.
Slutligen bör det överlåtande bolaget vara skyldigt att i registreringsanmälan lämna uppgift om styrelseledamöter och, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
5.14. Registreringen av delningen
5.14.1 2019 års direktiv
Såsom har berörts i föregående avsnitt förutsätter direktivet att den gränsöverskridande delningen blir föremål för ”primära” och ”sekundära” registreringsåtgärder. Detta kommer till uttryck i artikel 160p i ändringsdirektivet. Enligt denna artikel ska lagstiftningen i medlemsstaterna för det överlåtande och det eller de övertagande bolagen ange att delningen ska registreras i de register som medlemsstaterna ska hålla enligt artikel 16 för att offentliggöra fullgörandet av den gränsöverskridande delningen. Vilka uppgifter som ska finnas i respektive stats register beror på om respektive bolag är överlåtande eller övertagande bolag.
Följande uppgifter ska finnas i registret i medlemsstaterna där de
övertagande bolagen är registrerade.
- uppgift om att registreringen av det övertagande bolaget är följden av en gränsöverskridande delning.
- datum för registrering av de övertagande bolagen.
I den medlemsstat där det överlåtande bolaget är eller har varit registrerat ska registret innehålla följande uppgifter.
- vid fullständig delning, uppgift om att avregistreringen eller avförandet av det överlåtande bolaget från registret är följden av en gränsöverskridande delning.
- vid fullständig delning, datum för avregistrering eller avförande av det överlåtande bolaget från registret.
Följande uppgifter ska finnas i registren i samtliga stater där över-
låtande och övertagande bolag är registrerade:
- registreringsnummer
- namn och rättslig form för det överlåtande respektive för de övertagande bolagen.
Registeruppgifterna ska göras tillgängliga genom systemet för sammankoppling av register.
Av artikeln framgår också att registren i de medlemsstater där de övertagande bolagen har hemvist ska underrätta registret i den medlemsstat där det överlåtande bolaget har hemvist. Underrättelserna ska lämnas när de övertagande bolagen har registrerats och ske genom systemet för sammankoppling av register Vid en fullständig delning ska det överlåtande bolaget avregistreras eller avföras från registret omedelbart vid mottagandet av dessa underrättelser. Registret i den medlemsstat där det överlåtande bolaget har hemvist ska på samma sätt underrätta registren i de medlemsstater där de övertagande bolagen har hemvist om att delningen har fått verkan.
5.14.2. Svenska bestämmelser om registrering
Våra förslag: Vid delning av ett svenskt aktiebolag ska Bolags-
verket, efter underrättelse från behörig utländsk myndighet om att övertagande bolag har bildats i den staten, föra in uppgift i aktiebolagsregistret om att det överlåtande bolaget har upplösts. Vid partiell delning eller delning genom separation ska Bolagsverket i stället föra in uppgift om att en gränsöverskridande delning har skett.
Vid delning av ett utländskt aktiebolag som innefattar bildandet av ett svenskt övertagande aktiebolag ska Bolagsverket, när lagenligheten av det nya bolaget har kontrollerats, registrera detta bolag samt utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den stat där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
Skälen för förslaget: Bestämmelserna om registrering av en gräns-
överskridande delning måste anpassas till de krav som uppställs i artikel 160p i ändringsdirektivet.
Vid en gränsöverskridande delning av ett svenskt aktiebolag ska den primära registreringen ske i utlandet. I ett sådant fall måste därför registreringen i aktiebolagsregistret (dvs. den sekundära registreringen) anstå till dess att Bolagsverket har fått uppgift från motsvarande myndighet i utlandet om att övertagande bolag har registrerats. Först när Bolagsverket har fått underrättelse om detta kan verket vidta registreringsåtgärder avseende det överlåtande bolaget. Såsom följer av direktivet ska Bolagsverket då – om det är fråga om en fullständig delning och det överlåtande bolaget alltså ska upplösas – ”avregistrera” bolaget genom att föra in uppgift i aktiebolagsregistret om att bolaget är upplöst. Om det i stället är fråga om en partiell delning eller en delning genom separation ska Bolagsverket i stället föra in uppgift om att det överlåtande bolaget har varit föremål för en gränsöverskridande delning. I båda fallen ska registret tillföras uppgift om datum för registreringen; såsom vi återkommer till i följande avsnitt kommer nämligen rättsverkningarna av den gränsöverskridande delningen att inträda vid detta datum.
Av direktivet följer att om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i Sverige, så ska den primära registreringen av detta utföras av Bolagsverket (varvid verket ska göra den kontroll som har berörts i föregående avsnitt). Registreringen måste – i enlighet med direktivet – innefatta vissa tillkommande uppgifter, däribland uppgift om att registreringen är en följd av en gränsöverskridande delning. Efter registreringen ska Bolagsverket underrätta registreringsmyndigheten i övriga berörda stater om den vidtagna åtgärden. Delningen kan därefter bli föremål för en sekundär registrering i den medlemsstat där det överlåtande bolaget har sitt hemvist.
Bestämmelser om de registreringsåtgärder som Bolagsverket ska vidta bör tas in i 24 kap. aktiebolagslagen samt i aktiebolagsförordningen.
5.15. Rättsverkningarna av delningen (artikel 160q och 160r)
5.15.1. Rättsverkningarna vid inhemska delningar
I Sverige får en inhemsk delning verkan vid registrering enligt 24 kap. 27 § aktiebolagslagen. De rättsverkningar som inträder framgår av 28 §:
- Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen (med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap.1–3 §§aktiebolagslagen som har samband med delningen).
- Aktieägare i det överlåtande bolaget blir aktieägare i övertagande bolag.
- Överlåtande bolag, som ska upplösas genom delningen, är upplöst.
- Övertagande bolag, som ska bildas genom delningen, anses bildade.
5.15.2 2019 års direktiv
I artikel 160r i ändringsdirektivet anges utförligt vilka rättsverkningarna av en gränsöverskridande delning är.
Rättsverkningarna vid en fullständig delning är dels att samtliga tillgångar och skulder i det överlåtande bolaget överförs till de övertagande bolagen i enlighet med den fördelning som anges i delningsplanen, dels att aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i de övertagande bolagen i enlighet med den fördelning av aktier som anges i delningsplanen och dels att det överlåtande bolaget upphör att existera. Vad gäller övergången av tillgångar och skulder framhålls särskilt att den avser alla avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter.
Rättsverkningarna av en partiell delning anges på följande sätt.
1. En del av tillgångarna och skulderna i det överlåtande bolaget överförs till det eller de övertagande bolagen, medan den återstående delen behålls av det överlåtande bolaget (i enlighet med den uppdelning som görs i delningsplanen).
2. Åtminstone vissa aktieägare i det överlåtande bolaget blir aktieägare i det eller de övertagande bolagen, medan åtminstone vissa av aktieägarna kvarstår i det överlåtande bolaget eller blir aktieägare i båda (i enlighet med den fördelning som framgår av delningsplanen).
Rättsverkningarna av en delning genom separation anges på liknande sätt:
1. En del av tillgångarna och skulderna i det överlåtande bolaget överförs till det eller de övertagande bolagen (enligt den fördelning som anges i delningsplanen).
2. Det eller de övertagande bolagens aktier fördelas på det överlåtande bolaget.
I fråga om samtliga tre slag av delning anges såsom en särskild rättsverkan av delningen att det överlåtande bolagets rättigheter och skyldigheter enligt gällande anställningsavtal eller anställningsförhållanden överförs till de övertagande bolagen i enlighet med den fördelning som anges i delningsplanen.
I artikel 160r.4 sägs särskilt att om en tillgång eller en skuld i det överlåtande bolaget inte uttryckligen fördelas i delningsplanen, ska tillgången, ersättningen för denna eller skulden fördelas på samtliga övertagande bolag. Detta gäller dock bara om tolkningen av delningsplan omöjliggör ett beslut om fördelning av tillgången eller skulden. Vid en partiell delning eller en delning genom separation gäller i stället att en sådan tillgång eller skuld ska fördelas på samtliga övertagande bolag och det överlåtande bolaget i proportion till den andel av nettotillgångarna som fördelas på vart och ett av dessa bolag enligt delningsplanen.
Tidpunkten för när rättsverkningarna av en gränsöverskridande delning inträder regleras i artikel 160q. Enligt denna ska tidpunkten avgöras av lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som delas
har sitt hemvist, dvs. överlåtande bolaget. Om det överlåtande bolaget är ett tyskt bolag, är det alltså tysk rätt som avgör när rättsverkningarna inträder, också de rättsverkningar som primärt har att göra med ett övertagande svenskt bolag. Direktivet förutsätter dock att den tidpunkt som anges i nationell rätt inträder först efter det att den behöriga myndigheten i den stat där det överlåtande bolaget har sitt säte har underrättats om att övertagande bolag har registrerats.
5.15.3. Rättsverkningarna av en gränsöverskridande delning
Vårt förslag: En gränsöverskridande delning ska ha följande rätts-
verkningar: – Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övergår till det
eller de övertagande bolagen. – Aktieägare i det överlåtande bolaget – dock inte aktieägare
som utnyttjar sin rätt att få sina aktier inlösta – blir aktieägare i övertagande bolag. – Överlåtande bolag, som ska upplösas genom delningen ska
upplösas. – Det överlåtande bolagets rättigheter och skyldigheter enligt
gällande anställningsavtal eller anställningsförhållanden överförs till de övertagande bolagen i enlighet med delningsplanen. – Tillgångar och skulder som inte har fördelats i delningsplanen
övergår till övertagande bolag i proportion till den andel av nettotillgångarna som tilldelats respektive bolag genom delningsplanen.
Skälen för förslaget: De rättsverkningar söm enligt 24 kap. 28 §
aktiebolagslagen följer med en inhemsk delning och som vi har angett ovan överensstämmer i sak med de rättsverkningar som en gränsöverskridande delning enligt artikel 160r i ändringsdirektivet ska ha. I direktivet anges visserligen de särskilda rättsverkningarna som följer av en partiell delning eller delning genom separation något mera exakt men även med den svenska lagtexten kan det inte råda någon tvekan om vilka verkningarna av delningen är.
Vi föreslår därför att 24 kap. 28 § görs tillämplig även vid gränsöverskridande delningar.
På samma sätt som vi har föreslagit i fråga om gränsöverskridande fusioner (jfr avsnitt 4.14.3) föreslår vi dock att det även i den nya bestämmelsen klargörs att aktieägare i överlåtande bolag som utnyttjar sin rätt till inlösen inte ska bli aktieägare i övertagande bolag.
En särskild fråga är om artikel 160r.4 påkallar någon särskild genomförandeåtgärd. Artikeln reglerar hur tillgångar och skulder som inte har fördelats i delningsplanen ska fördelas mellan bolagen. Den motsvarande direktivbestämmelsen för inhemska delningar finns i artikel 137.3. Den har genomförts i svensk rätt genom 24 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen, en bestämmelse som dock enbart gäller ansvaret för de skulder som inte har fördelats i delningsplanen. Det finns dessutom en viktig skillnad mellan de båda direktivbestämmelser, vad gäller ansvaret för skulder. I artikel 137.3 är utgångspunkten att alla övertagande bolag svarar solidariskt för skulder som inte har fördelats i delningsplanen medan innebörden i artikel 160r.4 är att bolagen svarar i proportion till den andel av nettotillgångarna som har tilldelats respektive bolag. Ett korrekt genomförande av ändringsdirektivet synes mot denna bakgrund kräva att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse som svarar mot artikel 160r.4.
Rättsverkningarna i förhållande till arbetstagare
Vi har i avsnitt 4.14.3 redogjort för vilka rättsverkningar en gränsöverskridande fusion får i förhållande till bolagets arbetstagare. Vad som sägs där har relevans även i fråga om gränsöverskridande delningar.
5.15.4. Tidpunkten då rättsverkningarna inträder
Vårt förslag: Rättsverkningarna av delningen ska inträda vid den
tidpunkt som fastställs i den stat där det överlåtande bolaget har haft sitt hemvist. Om det överlåtande bolaget har haft sitt hemvist i Sverige, ska rättsverkningarna inträda när delningen registreras i aktiebolagsregistret.
Skälen för förslaget: Som ovan har redovisats föreskrivs det i arti-
kel 160q i ändringsdirektivet att rättsverkningarna av en gränsöverskridande delning ska inträda vid den tidpunkt som fastställs i den stat där överlåtande bolag har sitt hemvist. I den svenska lagen bör därför tas in en bestämmelse med denna innebörd. Det bör också tas in en bestämmelse om vid vilken tidpunkt som rättsverkningarna inträder om det överlåtande bolaget är ett svenskt bolag. Det är enligt vår mening naturligt att tidpunkten i så fall bör sammanfalla med tidpunkten för den avslutande registreringen i aktiebolagsregistret.
5.16. Frågor om delningens giltighet
5.16.1. Bakgrund
Ett stämmobeslut kan klandras genom att den missnöjde aktieägaren väcker talan vid domstol. En sådan talan (klander) ska normalt väckas inom tre månader men kan i vissa kvalificerade fall väckas senare (se 7 kap.50–52 §§aktiebolagslagen).
Vid klander av bolagsstämmobeslut om delning gäller emellertid särskilda bestämmelser 24 kap. 30 §. Enligt denna paragraf ska talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan som inte har tillkommit i behörig ordning eller på annat sätt strider mot aktiebolagslagen väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
I samma paragraf finns också bestämmelser om vad som gäller om en domstol har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan. I så fall ska delningen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på övertagande bolags vägnar efter det att det överlåtande bolaget har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
De nu angivna bestämmelserna går tillbaka på direktivets bestämmelser om inhemska delningar.
I ändringsdirektivet finns särskilda bestämmelser om möjligheten att ogiltigförklara en gränsöverskridande delning.
Enligt artikel 160u får en gränsöverskridande delning som har genomförts i enlighet med förfarandena i direktivet inte ogiltigförklaras. I direktivtexten tillfogas dock att detta inte påverkar med-
lemsstaternas befogenheter att bland annat i fråga om straffrättsliga förfaranden, förebyggande och bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning påföra åtgärder och sanktioner enligt nationell rätt efter den dag då den gränsöverskridande delningen fick verkan.
Vad som sägs i artikel 160u är uppenbarligen inte avsett att utesluta att ett stämmobeslut om delning blir föremål för prövning och ogiltigförklaring i domstol. Men det är tydligt att denna prövning inte är avsedd att kunna göras efter det att delningsintyg har utfärdats.
I ett särskilt avseende är möjligheten att invända mot ett stämmobeslut om godkännande av en delningsplan begränsad. Enligt artikel 160h.5 ska medlemsstaterna säkerställa att det inte är möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande delningen enbart på vissa angivna grunder, nämligen att det utbytesförhållande för aktierna som avses i artikel 160d b inte är korrekt fastställt, att den kontantersättning som avses i artikel 160d p inte är korrekt fastställd eller att de uppgifter som lämnats om utbytesförhållandet för aktierna eller den kontantersättning som avses i led b inte uppfyllde de rättsliga kraven. (Jfr, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, artikel 126.5, behandlad i avsnitt 4.7.3)
5.16.2. Möjligheterna att ogiltigförklara en gränsöverskridande delning
Vårt förslag: Det ska vara möjligt att föra talan om upphävande
av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av en delningsplan vid domstol (klander). Det ska dock inte vara möjligt att klandra beslutet endast på grund av att aktiernas utbytesförhållande eller den ersättning som har erbjudits i delningsplanen inte är korrekt fastställd.
Klanderfristen ska vara tre månader eller, vid s.k. nullitetstalan, sex månader. Talan ska inte kunna väckas efter det att Bolagsverket eller domstol har gett tillstånd till verkställande av delningsplanen och det beslutet har vunnit laga kraft.
Skälen för förslaget: Av artikel 160u i ändringsdirektivet följer att
en delning inte ska kunna ogiltigförklaras nära den har fått verkan. Det utesluter inte att ett stämmobeslut om godkännande av en del-
ningsplan angrips genom en klandertalan vid domstol men det är uppenbart att denna rätt alltid måste vara begränsad i tiden och inte får göras gällande efter det att Bolagsverket har godkänt delningen.
Vi föreslår därför att klanderfristen bestäms på samma sätt som vid inhemska delningar, dvs. klandertalan ska aldrig kunna väckas senare än sex månader från stämman. Vi föreslår vidare att talan inte ska kunna väckas efter det att Bolagsverket har lämnat tillstånd till verkställande av delningsplanen. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om gränsöverskridande fusioner (se 23 kap. 52 § första och tredje styckena aktiebolagslagen).
Av artikel 160h.5 följer att en klandertalan inte får grundas enbart på vissa i direktivet särskilt angivna omständigheter. Det finns en likadan bestämmelse i direktivets regelverk för gränsöverskridande fusioner och vi har med anledning av det föreslagit en motsvarande bestämmelse i 23 kap. aktiebolagslagen (se avsnitt 4.7.3). Det är naturligt att artikel 160h.5 genomförs genom en motsvarande bestämmelse i 24 kap.
5.17. Förenklad delning (artikel 160s)
5.17.1. Aktiebolagslagen
I 24 kap. 18 b § aktiebolagslagen finns vissa bestämmelser om förenklad (inhemsk) delning. Av paragrafen framgår att om det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera bolag som bildas genom delningen och aktierna i de övertagande bolagen tilldelas aktieägarna i det överlåtande bolaget i förhållande till deras andel av aktiekapitalet, gäller inte vissa bestämmelser. Såsom bestämmelserna är utformade gäller de endast vid fullständig delning (”fission”).
De bestämmelser som inte gäller vid förenklade delningar är: – 11 § om styrelseredogörelse, – 12 § andra stycket om kompletterande information, och – 18 § fjärde stycket om styrelsens upplysningsplikt.
Vid en förenklad delning får revisorernas granskning och yttranden avseende delningsplanen begränsas till de omständigheter som anges
i 13 § andra stycket. Vad revisorerna måste uttala sig om är alltså enbart om de vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte ska få sina fordringar betalda och om den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av ett nybildat bolag har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital.
5.17.2 2019 års direktiv
Ändringsdirektivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar innehåller inga motsvarigheter till bestämmelserna i 24 kap. 18 b § aktiebolagslagen. I stället gäller, enligt artikel 160 s, vissa ”förenklade formaliteter” vid gränsöverskridande delningar genom separation, Vid sådana delningar ska följande bestämmelser i direktivet inte tilllämpas: – Artikel 160d, punkterna b, c, f, i, o och p (delningsplanens inne-
håll), – Artikel 160e (styrelsens redogörelse), – Artikel 160f (revisorns yttrande) och – Artikel 160i (aktieägarskydd).
5.17.3. Överväganden
Vårt förslag: Vid en gränsöverskridande delning genom separa-
tion ska vissa av de bestämmelser som annars gäller vid gränsöverskridande delningar inte tillämpas, bl.a. vissa bestämmelser om delningsplanens innehåll samt kravet på styrelseredogörelse. Det ska inte heller krävas mer än en begränsad revisorsgranskning.
Skälen för förslaget: Förenklad delning enligt de svenska bestäm-
melserna i 24 kap. 18 b § aktiebolagslagen tar sikte på en fullständig delning där aktieägarna i det överlåtande bolaget fullt ut blir ägare till de nybildade bolagen. Motsvarande förenklingsregler finns inte i ändringsdirektivets regelverk för gränsöverskridande delningar. Det som sägs i 24 kap. 18 b § aktiebolagslagen kan därför inte tillämpas vid gränsöverskridande delningar.
I stället måste det svenska regelverket anpassas till vad som sägs i artikel 160 s om förenklade formaliteter vid delning genom separation.
Det innebär att vid en sådan delning ska det inte ställas några krav på att delningsplanen innehåller uppgifter om
- utbytesförhållandet mellan aktier och förekommande värdepapper m.m.
- villkoren för tilldelning av aktier m.m.,
- från vilken tidpunkt och på vilka villkor som aktier m.m. ger rätt till utdelning i övertagande bolag,
- vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter, och
- erbjudande om kontantersättning.
Det innebär vidare att det vid delning genom separation inte ska krävas någon särskild redogörelse från styrelsen. Inte heller ska de särskilda bestämmelserna om skydd för aktieägare, dvs. rätten att begära inlösen av aktier samt rätten att påkalla ytterligare ersättning, gälla.
Undantag av de nu angivna slagen bör tas in i 24 kap. aktiebolagslagen.
Enligt ändringsdirektivet ska inte heller artikel 160 f, dvs. kravet på revisorsyttrande, tillämpas vid en gränsöverskridande delning genom separation. Ett motsvarande undantag bör införas i den svenska lagen. Direktivet ger emellertid utrymme för den nationella lagstiftaren att införa allmänna borgenärsskyddande bestämmelser. (Jfr artikel 160j) Enligt vår mening bör den svenska lagen innehålla ett krav på begränsad revisorsgranskning, i huvudsak motsvarande den som gäller enligt 24 kap. 18 b § aktiebolagslagen (jfr avsnitt 5.17.1).
6. Gränsöverskridande ombildningar
6.1. Ombildningar enligt 2019 års direktiv
6.1.1. Bakgrund
Genom 2019 års direktiv införs ett nytt kapitel -I om gränsöverskridande ombildningar i 2017 års direktiv. Bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar saknar tidigare motsvarighet. De gäller – liksom bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar – för ”bolag med begränsat ansvar”.
Det kan noteras att det i den svenska språkversionen använda begreppet ”bolag med begränsat ansvar” är något missvisande. Vad som rätteligen avses är bolag i vilka delägarnas ansvar är begränsat. Det kan uttryckas så att det är fråga om bolag med begränsat ägaransvar. För Sveriges del utgörs sådana bolag i första hand av aktiebolag; i ett sådant har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser (jfr 1 kap. 3 § aktiebolagslagen). I det följande kommer vi därför att, i stället för ”bolag med begränsat ansvar” använda oss av begreppet ”bolag med begränsat ägaransvar”.
Det kapitel i ändringsdirektivet som behandlar gränsöverskridande ombildning motsvarar i stora drag – både när det gäller strukturen och artiklarnas sakliga innehåll – de kapitel i samma direktiv som gäller gränsöverskridande fusioner (kapitel II) respektive gränsöverskridande delningar (kapitel III).
En gränsöverskridande ombildning innebär att ett bolag med viss nationalitet omvandlas till ett bolag med annan nationalitet, varvid också bolagets säte flyttas. Redan här bör understrykas att en sådan ombildning inte är detsamma som en ”flyttning” av bolaget i den meningen att exempelvis bolagets huvudkontor eller verksamhet flyttas. Att ett bolag ombildas innebär inte i sig att dess verksamhet
eller huvudkontor flyttas. En annan sak är att ett bolag kan finna det ändamålsenligt att genomföra en gränsöverskridande ombildning parallellt med en flyttning av verksamheten. Innebörden i ombildningen är i stället att bolagets rättsliga status förändras så att det i fortsättningen kommer att bli underkastat ett annat nationellt bolagsrättsligt regelverk (jfr avsnitt 3).
6.2. Ombildning enligt svensk rätt?
Det finns ingen direkt inhemsk motsvarighet till en gränsöverskridande ombildning.
Givetvis har en näringsidkare vissa möjligheter att överföra sin verksamhet från en verksamhetsform till en annan. Det finns dock ingen särskild associationsrättslig lagstiftning för detta. För en sådan ”ombildning” gäller i stället allmänna regler om bildande och avveckling av företag. Om någon bedriver verksamhet som enskild näringsverksamhet (”enskild firma”) men vill övergå till att bedriva den i form av aktiebolag, måste han eller hon alltså bilda eller förvärva ett aktiebolag och föra över tillgångar och skulder till detta enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler.
6.3. Några grundläggande frågor
6.3.1 2019 års direktiv
Bestämmelsernas tillämpningsområde (artikel 86a)
Tillämpningsområdet för bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar anges i artikel 86a i ändringsdirektivet. Där framgår att bestämmelserna ska tillämpas när ett bolag med begränsat ägaransvar, som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, ombildas till ett bolag med begränsat ägaransvar som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat (punkten 1). Beträffande innebörden i begreppet ”ombildning”, se under nästa rubrik.
De bolagsformer som i respektive medlemsstat kan bli föremål för ett ombildningsförfarande är de som anges i bilaga II till 2017 års direktiv. Gemensamt för dessa är att det rör sig om bolag med be-
gränsat ägaransvar. Från tillämpningsområdet har undantagits vissa typer av fondföretag (se punkten 2).
Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar inte tillämpas på bolag som är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna till sina aktieägare (punkten 3 a) eller på bolag som är föremål för resolutionsverktyg m.m. (punkten 3 b).
Vidare ger direktivet medlemsstaterna möjlighet att under vissa förutsättningar undanta aktiebolag från bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar (se punkten 4). Det gäller bolag som är föremål för (a) insolvensförfaranden eller ramverk för förebyggande rekonstruktion, (b) andra likvidationsförfaranden än de som avses i punkten 3 a, eller (c) krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.10 i Krishanteringsdirektivet.
Definitioner (artikel 86b)
Av definitionerna i 2019 års direktiv följer att med ”bolag” i de artiklar som gäller gränsöverskridande ombildning avses för svenskt vidkommande endast aktiebolag (artikel 86b.).
En ”gränsöverskridande ombildning” definieras som ett förfarande där ett bolag, utan att upplösas, avvecklas eller träda i likvidation, ombildar den rättsliga form under vilken det är registrerat i en utgångsmedlemsstat till en rättslig form i destinationsmedlemsstaten, såsom anges i bilaga II, och överför åtminstone sitt säte till destinationsmedlemsstaten utan att förlora sin status som juridisk person (artikel 86b.2). Med ”utgångsmedlemsstat” respektive ”destinationsmedlemsstat” avses en medlemsstat där ett bolag är registrerat före respektive till följd av en gränsöverskridande ombildning (punkterna 3 och 4). I direktivet används begreppet ”ombildat bolag” för ett bolag som har bildats i en medlemsstat till följd av en gränsöverskridande ombildning (punkten 5).
6.3.2. Den nya regleringens struktur
Vårt förslag: Ett svenskt regelverk om gränsöverskridande om-
bildningar tas in i ett nytt kapitel, 24 a, i aktiebolagslagen.
Skälen för förslaget: När det gäller gränsöverskridande ombildningar
finns det, till skillnad från vad som är fallet vid gränsöverskridande fusioner respektive delningar, ingen befintlig nationell lagstiftning om ”inhemska ombildningar” att vidareutveckla för genomförandet av ändringsdirektivet i svensk rätt. För att genomföra direktivet i svensk rätt fordras därmed ett helt nytt aktiebolagsrättsligt regelverk för gränsöverskridande ombildningar.
Vi föreslår därför att det i aktiebolagslagen tas in ett nytt kapitel om gränsöverskridande ombildningar. Av systematiska skäl är det lämpligt att placera detta i anslutning till de båda kapitel som reglerar gränsöverskridande fusioner respektive delningar (23 och 24 kap. aktiebolagslagen) såsom ett nytt 24 a kap.
Det närmare innehållet i ändringsdirektivets artiklar om gränsöverskridande ombildningar har, i huvudsak, sin sakliga motsvarighet i ändringsdirektivets artiklar om gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar. Av detta följer att det i stor utsträckning är samma eller i vart fall likartade principfrågor och överväganden som aktualiseras för de olika förfarandena. Enligt vår mening bör frågorna behandlas på ett enhetligt sätt, såvida inte förfarandets egenart motiverar något annat. Vi har mot den bakgrunden inte funnit anledning att redovisa några närmare överväganden avseende gränsöverskridande ombildningar annat än när detta föranleds av antingen skillnader i direktivets reglering av de olika förfarandena eller ombildningsförfarandets särdrag.
Mot denna bakgrund bedömer vi att strukturen i det nya svenska regelverket för gränsöverskridande ombildningar i allt väsentligt bör följa strukturen i den reglering som föreslås för de båda andra förfarandena. Det gäller även valet av terminologi och vissa bestämmelser av administrativ karaktär som i och för sig inte är en direkt följd av ändringsdirektivet. Avsteg från den gemensamma systematiken bör göras endast i den utsträckning som det är sakligt motiverat eller annars kan underlätta den övergripande förståelsen för regelverket.
6.3.3. Definitionen av gränsöverskridande ombildning
Vårt förslag: Ett aktiebolag ska genom en gränsöverskridande
ombildning kunna ombildas till en motsvarande juridisk person som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat inom EES. (Jfr artikel 86a.1 och 86b.2.)
Skälen för förslaget: Såsom institutet gränsöverskridande ombild-
ning framträder i direktivet innebär det, något förenklat, att ett svenskt aktiebolag ombildas till ett utländskt bolag eller att ett utländskt bolag ombildas till ett svenskt aktiebolag. Det bör särskilt understrykas att en ombildning inte innebär att det bildas ett nytt bolag. Inte heller upplöses det bolag som ska ombildas. I stället är det ”samma” bolag som lever vidare i ombildad form, dvs. i form av en motsvarande juridisk person som omfattas av lagstiftningen i en annan stat inom EES än ditintills.
Möjligheten att genomföra en ombildning tillkommer enligt direktivet endast de bolagsformer i respektive medlemsstat som anges i bilaga II till 2017 års direktiv. Det sagda innebär att både det befintliga bolaget (det bolag som ska genomföra en ombildning) och det ombildade bolaget (bolaget efter ombildningen) måste ha någon av de former som anges i bilagan.
Svensk rätt måste alltså ge möjlighet att ombilda ett svenskt aktiebolag till ett motsvarande bolag i en annan EES-stat. Direktivet ger ingen möjlighet till en liknande ombildning av t.ex. ekonomiska föreningar.
Det kan förekomma att en sådan bolagsform som anges i bilaga II i nationell rätt delas in i olika bolagskategorier och att det för de skilda bolagskategorierna gäller olika regler om exempelvis kapitalkrav och aktieägarinflytande. Ett svenskt aktiebolag kan sålunda bedrivas i form av ett privat aktiebolag eller ett publikt aktiebolag och regleringen för de olika kategorierna skiljer sig i flera avseenden åt. Ett publikt aktiebolag utmärks av att aktierna är omsättningsbara på den öppna marknaden. Ett publikt aktiebolag måste ha ett aktiekapital på minst 500 000 kronor, att jämföra med 25 000 kronor för ett privat aktiebolag.1 I svensk rätt finns också särskilda regler om byte
1 Jfr 2 kap. 1 §, 5 § och 14 §aktiebolagslagen.
av bolagskategori. Dessa regler uppställer särskilda majoritetskrav vid byte från publikt till privat bolag.2
Det nu sagda föranleder frågan om vad som gäller för möjligheten att genomföra en gränsöverskridande ombildning där bytet av bolagsform och tillämplig lagstiftning över gränserna även skulle innefatta ett byte av bolagskategori. Frågan aktualiseras exempelvis vid en gränsöverskridande ombildning som innebär att ett svenskt publikt aktiebolag ombildas till en utländsk motsvarighet till ett svenskt privat aktiebolag.
Direktivet uppställer inga särskilda begränsningar i detta avseende. Ett ”bolag” definieras i direktivet, när det gäller ombildningar, som ett bolag med begränsat ägaransvar av en typ som förtecknas i bilaga II.3 En ”gränsöverskridande ombildning” definieras i sin tur som ett förfarande där ett bolag ombildar den rättsliga form under vilken det är registrerat i utgångsmedlemsstaten till en rättslig form i destinationsmedlemsstaten, såsom anges i bilaga II4. Detta innebär enligt vår mening att det inte finns utrymme för den nationella lagstiftaren att kräva att det bolag som ombildas efter ombildningen ska tillhöra samma bolagskategori som före ombildningen. Begränsningar av detta slag bör alltså inte ställas upp i svensk rätt.
Frågan blir då om det finns utrymme för att i det nationella regelverket uppställa någon motsvarighet till de särskilda regler för byte av bolagskategori som finns i inhemsk rätt. Vi återkommer till frågan i avsnitt 6.6.8, där stämmans godkännande av en ombildningsplan diskuteras.
En särskild fråga är om en gränsöverskridande ombildning ska kunna genomföras på så vis att det efter ombildningen finns två eller flera bolag. Enligt vår mening måste den frågan besvaras med nej. Det ombildningsförfarande som framträder i direktivet kan uppenbarligen involvera endast ett bolag. Om det finns önskemål om att i samband med ombildningen dela upp bolaget i flera eller att slå samman flera bolag till ett får man i stället tillämpa något av regelverken för gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande fusion.
För att det enligt direktivet ska vara fråga om en gränsöverskridande ombildning krävs vidare att bolaget överför åtminstone sitt säte till destinationsmedlemsstaten (jfr artikel 86b.2). Innebörden av
2 Jfr 26 kap. aktiebolagslagen. 3 Jfr artikel 86b.1 i 2019 års direktiv. 4 Jfr artikel 86b.2 i 2019 års direktiv.
att ett bolag överför sitt säte bör enligt vår bedömning, i avsaknad av en närmare definition i ändringsdirektivet av begreppet ”säte”, förstås i ljuset av EU-domstolens avgörande i fallet Polbud.5 Därmed bör ”säte” i detta sammanhang förstås som bolagets registrerade säte. I den svenska lagen bör därför anges att ombildningen ska innefatta en flyttning av bolagets registrerade säte. Det bör alltså inte – lika lite som i direktivet – ställas något krav på att bolagets faktiska säte (t.ex. huvudkontoret eller platsen för verksamheten) flyttas till en annan medlemsstat.
6.3.4. När en gränsöverskridande ombildning inte bör kunna ske
Vårt förslag: I följande fall ska ett aktiebolag inte ha rätt att ge-
nomföra en gränsöverskridande ombildning.
(a) Bolaget är i likvidation och skifte av bolagets tillgångar har inletts.
(b) Bolaget är föremål för resolutionsåtgärder enligt lagen (2015:1016) om resolution.
(c) Bolaget är i konkurs eller tvångslikvidation eller under företagsrekonstruktion. (Jfr artikel 86a.3 a och b samt och artikel 86a.4.)
Skälen för förslaget: Som ovan har nämnts är aktiebolag den enda
svenska företagsform som omfattas av regleringen av gränsöverskridande ombildningar (jfr artikel 86a.1) Från tillämpningsområdet för gränsöverskridande ombildningar undantar direktivet vissa typer av fondföretag (jfr artikel 86a.2). Vi har i avsnitt 2.3.2 bedömt att detta undantag inte omfattar svenska fondbolag. I den svenska lagen bör alltså inte uppställas något undantag för fondbolag.
Av direktivet följer att ombildningsbestämmelserna inte får tillämpas på bolag som är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna eller på bolag som är föremål för resolution. Motsvarande undantag gäller i fråga om bl.a. gränsöverskridande fusioner. I avsnitt 4.2.2 har vi föreslagit att mot svarande undantag tas in i aktiebolagslagen och lagen (2015:1016) om resolution (jfr punkterna 3 a och b). Det är
5 Jfr p. 44 i EU-domstolens dom Polbud (C-106/16, EU:C:2017:804), berörd i avsnitt 2.2.2.
naturligt att välja samma lösning i fråga om gränsöverskridande ombildningar.
Direktivet ger också möjlighet till ytterligare undantag. Vi anser, liksom när det gäller gränsöverskridande fusioner och delningar, att undantag bör göras för aktiebolag som är i konkurs, föremål för företagsrekonstruktion eller i s.k. tvångslikvidation. Vi hänvisar till i den delen till våra överväganden i avsnitt 4.2.2.
6.4. Ombildningsplanen och dess innehåll (artikel 86d)
6.4.1 2019 års direktiv
Bolagets styrelse ska enligt artikel 86d i ändringsdirektivet utarbeta en plan för den gränsöverskridande ombildningen. Planen ska åtminstone innehålla uppgifter om
a) bolagets rättsliga form, namn och säte i utgångsmedlemsstaten,
b) det ombildade bolagets föreslagna rättsliga form, namn och säte i
destinationsmedlemsstaten,
c) bolagets stiftelseurkund i destinationsmedlemsstaten, i tillämp-
liga fall, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument,
d) den föreslagna vägledande tidsplanen för den gränsöverskridande
ombildningen,
e) de rättigheter som det ombildade bolaget tilldelar aktieägare med
speciella rättigheter eller innehavare av andra värdepapper än aktier som representerar bolagets kapital, eller de åtgärder som föreslås avseende detta,
f) skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller ut-
fästelser,
g) eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i bolagets
förvaltnings-, lednings-, tillsyns-, eller kontrollorgan,
h) huruvida bolaget varit föremål för någon stimulansåtgärd eller
mottagit subventioner i utgångsmedlemsstaten under de senaste fem åren,
i) närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till ak-
tieägare i enlighet med artikel 86i,
j) den gränsöverskridande ombildningens sannolika följder för
sysselsättningen,
k) i lämpliga fall, information om de förfaranden genom vilka när-
mare bestämmelser om arbetstagares inflytande över besluten om deras rätt till medverkan i det ombildade bolaget fastställs i enlighet med artikel 86l.
6.4.2. Överväganden
Vårt förslag: Styrelsen i det bolag som ska ombildas ska upprätta
en ombildningsplan. Ombildningsplanen ska innehålla uppgifter om bl.a.
1. form, företagsnamn och säte för bolaget före respektive efter ombildningen,
2. bolagets tidsplan för ombildningen,
3. åtgärder till förmån för särskilda rättighetsinnehavare i bolaget,
4. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller den verkställande direktören,
5. vissa stimulansåtgärder eller subventioner som bolaget har mottagit de senaste fem åren,
6. aktieägarnas inlösenrätt,
7. säkerheter som erbjuds borgenärerna, och
8. hur arbetstagarna deltar i medverkansprocesser. (Jfr artikel 86d.)
Skälen för förslaget: Genomförandet av artikel 86d i svensk rätt
förutsätter nya bestämmelser som reglerar styrelsens skyldighet att upprätta en ombildningsplan och vad planen ska innehålla. Den svenska lagtexten bör ansluta nära till ordalydelsen i direktivet och struktureras på samma sätt som den motsvarande lagtexten för gränsöverskridande fusioner respektive delningar.
När det gäller de uppgifter som planen ska innehålla, kommer vi i det följande att särskilt uppmärksamma innebörden av punkterna d (tidsplan för ombildningsförfarandet) och h (stimulansåtgärder och
subventioner). Övriga punkter överensstämmer nära med vad som föreskrivs i artikel 122 om de uppgifter som en fusionsplan ska innehålla vid en gränsöverskridande fusion och kan genomföras i svensk rätt på samma sätt. Vi hänvisar i den delen till de överväganden som har redovisats om fusionsplan i avsnitt 4.3.3.
Vägledande tidsplan (artikel 86d.d)
Enligt direktivet ska ombildningsplanen innehålla ”den föreslagna vägledande tidsplanen för den gränsöverskridande ombildningen”. Det finns inte något motsvarande krav för gränsöverskridande fusioner men däremot för gränsöverskridande delningar.6 Direktivet ger inte någon ledning i fråga om syftet med tidsplanen, vad den ska innehålla eller varför det ska finnas en sådan vid ombildningar och delningar men inte vid fusioner.
Ett liknande krav på tidsplan finns redan i dag i aktiebolagslagens bestämmelser om förslag till likvidation. Den som föreslår att bolaget ska gå i likvidation ska ange bl.a. den beräknade tidpunkten för skifte och skifteslikvidens beräknade storlek (jfr 25 kap. 3 § andra stycket 3 och 4 aktiebolagslagen). Sådana uppgifter kan vara svåra att lämna med någon precision. Uppgifter av detta slag ska emellertid lämnas även om den som har upprättat förslaget inte anser sig kunna göra annat än grova uppskattningar. Att det är fråga om en uppskattning bör dock i så fall anges i förslaget. De uppgifter som lämnas syftar till att ge aktieägarna ett så gott beslutsunderlag som möjligt. Den likvidator som senare kan komma att förordnas är obunden av uppgifterna.7
Mot bakgrund av direktivets ordalydelse och vad som nu sagts föreslår vi att motsvarande krav bör gälla för en sådana vägledande tidsplan som ska ingå i en ombildningsplan. Det är givet att Bolagsverket inte kommer att vara bundet av bolagets tidsplanering vid den handläggning och laglighetsprövning som ska ske hos verket inför en gränsöverskridande ombildning.
6 Jfr artikel 160d.d i 2019 års direktiv. 7 Jfr prop. 2000/01:150 s. 33 och 85.
Stimulansåtgärder och subventioner (artikel 86d.h)
Enligt direktivet ska det lämnas uppgift om eventuella stimulansåtgärder som bolaget har varit föremål för eller subventioner som bolaget har mottagit under de senaste fem åren. Bestämmelsen saknar motsvarighet både när det gäller gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar. Det kan konstateras att begreppet stimulansåtgärder är mycket vittomfattande och i viss mån överlappar begreppet subventioner. Varken den svenska språkversionen och de övriga språkversioner v direktivet som vi har kunnat ta del av ger någon ledning om bestämmelsens syfte eller närmare innebörd. Frågan om bestämmelsens innebörd har emellertid tagits upp för diskussion vid ett s.k. genomförandemöte.8 Från kommissionens sida har då uttalats att det för genomförandet av direktivet på denna punkt i princip är tillräckligt med ett krav på att det i planen lämnas en jakande eller nekande uppgift om huruvida bolaget har mottagit stöd och subventioner under de senaste fem åren. Vi gör mot denna bakgrund bedömningen att redovisningen av stimulansåtgärder och subventioner kan göras mycket summarisk.
Det får antas att uppgiftskravet anknyter till de laglighetsprövningar som ska ske i de berörda medlemsstaterna och att det är tänkt att försvåra för ett bolag att genom upprepade ombildningar på ett otillbörligt sätt utnyttja nationella subventionssystem i flera olika medlemsstater. Den förväntade nyttan av detta måste dock vägas mot hur administrativt betungande det skulle vara för ett bolag att vid uppgiftslämnandet lämna mera ingående uppgifter om t.ex. olika stöd. Det framstår inte heller som självklart att bolagets egna uppgifter om mottagna stöd eller stimulansåtgärder skulle kunna få någon större betydelse vid den otillbörlighetsprövning som Bolagsverket ska göras (om denna, se avsnitt 6.10.4).
Vidare är det svårt att se någon mera väsentlig skillnad mellan de tre förfarandena när det gäller betydelsen av bolagets uppgifter om mottagna stöd och subventioner vid Bolagsverkets otillbörlighetsprövning.
Vi anser därför inte att det finns anledning att i den svenska regleringen uppställa mera långtgående krav än de som angavs vid det ovan nämnda genomförandemötet.
8 Möte mellan representanter för EU:s medlemsstater under ledning av Kommissionen angående genomförandet av 2019 års direktiv; Company Law Expert Group transposition workshop on the Mobility Directive.
Vi återkommer i författningskommentaren till frågan om vad som bör anses om stimulansåtgärder och subventioner i lagens mening.
6.4.3. Offentliggörande (artikel 86g)
2019 års direktiv
Av artikel 86g i ändringsdirektivet följer att medlemsstaterna ska säkerställa att vissa handlingar offentliggörs av bolaget och görs tillgängliga för allmänheten i utgångsmedlemsstatens register. Offentliggörandet ska ske minst en månad före dagen för den stämma som ska besluta om godkännande av ombildningsplanen. De handlingar som ska offentliggöras på detta vis är dels ombildningsplanen (punkten 1 a), dels ett särskilt meddelande där bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, arbetstagarna informeras om att de senast fem dagar före stämman får lämna synpunkter till respektive bolag på ombildningsplanen (punkten 1 b).
De handlingar som offentliggörs i enlighet med punkten 1 ska också hållas tillgängliga genom det s.k. systemet för sammankoppling av register (punkten 1 fjärde stycket).
Medlemsstaterna får undanta bolagen från de krav på offentliggörande som anges i punkten 1, om bolagen, under en oavbruten period om minst en månad före den bolagsstämma som ska besluta om ombildningen, gör ombildningsplanen och meddelandet kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sina webbplatser (punkten 2). Om denna möjlighet utnyttjas, måste emellertid bolagen ändå minst en månad före dagen för stämman lämna vissa uppgifter till registret (punkten 3), häribland uppgift om de arrangemang som har inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter (punkten 3 c) och närmare uppgifter om den webbplats, där ombildningsplanen m.m. kan erhållas kostnadsfritt online (punkten 3 d).
Medlemsstaterna ska även säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan uppfyllas helt och hållet online, utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid någon behörig myndighet i utgångsmedlemsstaten (punkten 4).
Utöver det offentliggörande som åsyftas i punkterna 1–3 får en medlemsstat kräva att ombildningsplanen (respektive uppgifterna
enligt punkten 3) offentliggörs i medlemsstatens officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform. I så fall ska medlemsstaten säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet eller till den centrala elektroniska plattformen (punkten 5).
Medlemsstaterna ska också säkerställa att handlingarna enligt punkten 1 respektive uppgifterna enligt punkten 3 är kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten genom systemet för sammankoppling av register. De avgifter som registren debiterar bolaget för offentliggörande av det som avses i punkterna 1, 3 och 5 får inte överstiga vad som krävs för att täcka kostnaden för att tillhandahålla sådana tjänster (punkten 6).
6.4.4. Överväganden
Vårt förslag: Ombildningsplanen ska offentliggöras genom ingi-
vande till Bolagsverket och åtföljande registrering i aktiebolagsregistret. (Jfr artikel 86g.1 a.) Offentliggörandet ska ske minst en månad före den bolagsstämma som ska godkänna ombildningsplanen.
Vid offentliggörandet av ombildningsplanen ska det även offentliggöras ett informationsmeddelande till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare eller, om sådana inte finns, arbetstagare. I meddelandet ska anges att de senast den femte arbetsdagen före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna ombildningsplanen får lämna synpunkter på ombildningsplanen till bolaget. (Jfr artikel 86g.1 b.)
Skälen för förslaget: Kravet i artikel 86g.1 på offentliggörande av
ombildningsplanen och ett informationsmeddelande om rätten för vissa intressenter att lämna synpunkter på planen motsvarar vad direktivet föreskriver när det gäller offentliggörande av fusionsplan m.m. vid gränsöverskridande fusioner.
Vi gör när det gäller ombildningar samma bedömningar som har redovisats för gränsöverskridande fusioner, se övervägandena i avsnitt 4.4.3 och 4.4.4. Det innebär att vi anser att den svenska regleringen bör stå i överensstämmelse med vad som sägs i punkten 1 i
artikel 86g och att den option som följer av punkterna 2 och 3 inte bör utnyttjas.
I aktiebolagslagen bör således tas in bestämmelser som reglerar offentliggörandet av ombildningsplanen och om informationsmeddelande till bolagets intressenter samt när ombildningsplanen tidigast efter offentliggörandet får underställas bolagsstämman.
Vad gäller punkterna 4 och 6 i artikel 86g – att bolagen ska ha möjlighet att genomföra vissa åtgärder online och att allmänheten ska kunna få tillgång till handlingar och uppgifter via det s.k. systemet för sammankoppling av register – hänvisar vi till avsnitt 4.17 om särskilda teknikfrågor.
6.5. Styrelsens redogörelse (artikel 86e)
6.5.1 2019 års direktiv
Av artikel 86e i ändringsdirektivet framgår att bolagets styrelse inför den gränsöverskridande ombildningen ska utarbeta en rapport till aktieägare och arbetstagare. Rapporten ska dels beskriva och ge underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande ombildningen, dels beskriva den gränsöverskridande ombildningens konsekvenser för arbetstagarna. Rapporten ska särskilt beskriva den gränsöverskridande ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet. (Se punkten 1.)
Rapporten ska innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare. Alternativt får bolaget utarbeta separata rapporter; en för aktieägarna och en för arbetstagarna (punkten 2).
Avsnittet för aktieägare i rapporten ska särskilt beskriva (I) kontantersättningen och metoden som har använts för att fastställa den,
(II) ombildningens konsekvenser för aktieägare samt (III) de rättigheter och metoder för gottgörelse som är tillgängliga för aktieägare i enlighet med artikel 86i, vilken avser skydd av aktieägare (punkten 3).
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska särskilt beskriva (I) ombildningens konsekvenser för anställningsförhållanden och – i tillämpliga fall – eventuella åtgärder för att skydda dessa förhållanden,
(II) väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, samt
(III) hur dessa faktorer påverkar eventuella dotterbolag (punkten 5).
Om arbetstagarföreträdare eller, om sådana inte finns, arbetstagarna själva i god tid har lämnat ett yttrande till styrelsen, ska aktieägarna informeras om detta och yttrandet bifogas rapporten (punkten 7).
Artikeln innehåller ett par undantag från kravet på upprättande av en rapport. För det första får medlemsstaterna undanta enmansbolag från artikelns bestämmelser (se punkten 4.) Vidare ska något avsnitt för aktieägare inte krävas när samtliga aktieägare i bolaget har gått med på detta. Inte heller krävs något avsnitt för arbetstagare när ett bolag som ska ombildas och dess eventuella dotterbolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i förvaltnings- och ledningsorganet (punkten 8). Om det inte krävs vare sig något avsnitt för aktieägare eller något avsnitt för arbetstagare, behöver någon rapport inte lämnas (punkten 9).
Rapporten ska, tillsammans med ombildningsplanen, göras tillgänglig elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarföreträdarna eller, om sådana inte finns, arbetstagarna själva minst sex veckor före dagen för den stämma som ska behandla frågan om godkännande av ombildningsplanen. (Se punkten 6.)
Slutligen anges det att artikeln inte ska påverka de gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill relaterade förfaranden som föreskrivs på nationell nivå efter införlivandet av två i artikeln angivna arbetsrättsliga direktiv (punkten 10).
6.5.2. Styrelsen ska upprätta en redogörelse
Vårt förslag: Styrelsen ska upprätta en redogörelse för de om-
ständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av ombildningens lämplighet för bolaget. Redogörelsen ska särskilt beskriva ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet samt innehålla uppgift om ombildningens sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer. (Jfr artikel 86e.1.)
Redogörelsen ska innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare. (Jfr artikel 86e.2.)
Avsnittet för aktieägare ska särskilt innehålla uppgifter om det inlösenbelopp som en avträdande aktieägare ska ha rätt till. Också metoden för att bestämma inlösenbeloppet ska beskrivas, liksom ombildningens konsekvenser för aktieägarna och hur aktieägarna ska gå tillväga för att utöva sin inlösenrätt. (Jfr artikel 86e.3.)
Avsnittet för arbetstagare ska särskilt beskriva ombildningens konsekvenser för anställningsförhållanden och åtgärder till skydd för dessa, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller platserna för bolagets verksamhet. Även motsvarande förhållanden för eventuella dotterbolag ska beskrivas. (Jfr artikel 86e.5.)
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska yttrandet fogas till redogörelsen. (Jfr artikel 86e.7.)
Skälen för förslaget: Det som sägs i artikel 86e om att styrelsen ska
utarbeta en rapport till aktieägare och arbetstagare motsvarar i princip vad direktivet föreskriver ifråga om gränsöverskridande fusioner.9 Även när det gäller gränsöverskridande ombildningar föreslår vi att rapporten i den svenska lagtexten betecknas som en redogörelse.
Likheterna mellan direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar gör det naturligt att i huvudsak applicera de överväganden och bedömningar som vi har gjort i avsnitt 4.4.3 även på gränsöverskridande ombildningar. Det gäller också innebörden i de begrepp som används i direktivet. Vissa mindre skillnader föreligger dock. Vid en gränsöverskridande ombildning aktualiserar emellertid inte något särskild ”ombildningsvederlag”, motsvarande fusionsvederlag eller delningsvederlag. Det innebär att begreppet kontantersättning i artikel 86i.1 måste antas ha en mera begränsad innebörd än i motsvarande artiklar avseende gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar och enbart åsyftar det inlösenbelopp som bolaget ska erbjuda en aktieägare inför en gränsöverskridande ombildning (om sådan inlösen, se avsnitt 6.7).
De nya svenska bestämmelser som artikel 86e föranleder bör – med beaktande av sådana mindre skillnader – utformas på väsentli-
9 Jfr artikel 124.
gen samma sätt som de motsvarande bestämmelserna för gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 39–39 b §§ i vårt förslag).
6.5.3. Undantag från kravet på styrelseredogörelse
Vårt förslag: Om samtliga aktieägare har samtyckt till det, behö-
ver redogörelsen inte innehålla något avsnitt för aktieägarna. (Jfr artikel 86e.4.) Om ett bolag inte har några arbetstagare utöver de som ingår i styrelsen, krävs inget avsnitt för arbetstagare i redogörelsen. (Jfr artikel 86e.8.)
Om både avsnittet för aktieägare och avsnittet för arbetstagare kan utgå, behöver styrelsen över huvud taget inte upprätta någon redogörelse. (Jfr artikel 86e.9.)
Vår bedömning: Den svenska lagstiftaren bör inte utnyttja den
möjlighet som direktivet ger att undanta styrelsen i ett enmansbolag från skyldigheten att upprätta en särskild redogörelse. (Jfr artikel 86e.4 andra meningen.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsdirektivet medger
att det i vissa fall inte upprättas någon rapport eller att i vart fall något av de båda avsnitt som ska ingå i rapporten inte upprättas (se p. 4, 8 och 9 i artikel 86e. Det är här fråga om samma undantag som finns i bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner. Dessa undantag har vi behandlat i avsnitt 4.5.4. De bedömningar som vi har gjort där gör vi även beträffande styrelsens redogörelse inför en gränsöverskridande ombildning.
Enligt vår mening bör alltså den svenska lagstiftaren inte använda sig av möjligheten att undanta enmansbolag från kravet på styrelseredogörelse. Lagen bör däremot medge dels att något avsnitt för aktieägarna inte upprättas om samtliga aktieägare samtycker till det,
dels att något avsnitt för arbetstagarna inte upprättas om samtliga
arbetstagare ingår i styrelsen och dels att någon redogörelse över huvud taget inte upprättas om det i ett särskilt fall inte krävs vare sig något avsnitt för aktieägarna eller något avsnitt för arbetstagarna.
6.5.4. Hur redogörelsen m.m. ska hållas tillgänglig
Vårt förslag: Styrelsens redogörelse jämte ombildningsplanen
ska hållas tillgängliga elektroniskt minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som ska godkänna ombildningsplanen. Detta ska ske genom att bolaget håller handlingarna tillgängliga på sin webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. (Jfr artikel 86e.6.)
Skälen för förslaget: Enligt artikel 86e.6 i ändringsdirektivet ska re-
dogörelsen göras tillgänglig elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarföreträdarna minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som ska fatta beslut om ombildningen. Lydelsen motsvarar vad som enligt artikel 124.6 gäller för gränsöverskridande fusioner. Vi lämnar i denna del samma förslag som vi har lämnat i avsnitt 4.5.5 såvitt gäller gränsöverskridande fusioner.
På motsvarande sätt som vi har föreslagit i avsnitt 4.5.5 förordar vi att det elektroniska tillhandahållandet ska omfatta inte bara styrelsens redogörelse utan också ombildningsplanen med bifogade handlingar.
6.6. Granskning genom oberoende sakkunnig m.m. (artikel 86f och 86s)
6.6.1 2019 års direktiv
Rapport från en oberoende sakkunnig (artikel 86f)
Enligt artikel 86f ska medlemsstaterna säkerställa att en oberoende sakkunnig granskar ombildningsplanen och utarbetar en rapport för aktieägare. Rapporten ska göras tillgänglig för aktieägarna minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska behandla frågan om godkännande av ombildningsplanen. Den sakkunniga får vara en fysisk eller juridisk person. (Se punkten 1.)
I rapporten ska den sakkunnige uttala sig i frågan om kontantersättningen är adekvat. Vid bedömningen av kontantersättningen ska den sakkunnige beakta (I) förekommande marknadspris för aktierna i bolaget före tillkännagivandet av förslag till ombildning eller (II) värdet av bolaget exklusive effekterna av den föreslagna ombildningen
såsom det fastställts i enlighet med allmänt accepterade värderingsmetoder. Rapporten ska åtminstone (a) ange den eller de metoder som har använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen, (b) fastställa om den eller de metoder som använts är adekvata för bedömningen av kontantersättningen, ange det värde som dessa metoder lett till och yttra sig över den relativa vikt som metoderna tillmättes när värdet fastställdes och (d) beskriva eventuella särskilda värderingsproblem som uppkommit.
Den sakkunnige ska, enligt punkten 2, ha rätt att av bolaget erhålla all information som är nödvändig för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Om alla aktieägare i bolaget samtycker till det, krävs det inte någon granskning eller rapport av en sakkunnig. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningen av artikeln. (Se punkten 3.)
Den sakkunnige (artikel 86s)
Enligt artikel 86s ska medlemsstaterna fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den sakkunnige som ansvarar för att utarbeta den rapport som avses i artikel 86f (punkten 1). Medlemsstaterna ska också ha regler som säkerställer (a) att den sakkunnige eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunnige är verksam, är oberoende av och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett ombildningsintyg och (b) att den sakkunniges utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i enlighet med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den lagstiftning och de tillämpliga yrkesnormer som den sakkunnige omfattas av.
6.6.2. När granskning krävs
Vårt förslag: Vid gränsöverskridande ombildningar ska ombild-
ningsplanen och styrelsens redogörelse granskas av en godkänd eller auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. (Jfr artikel 86f.1.) Om samtliga aktieägare i bolaget har samtyckt till det, behöver det dock inte ske någon revisorsgranskning och något yttrande behöver inte upprättas. (Jfr artikel 86f.3.) Revisorn ska upprätta ett yttrande över granskningen.
Vår bedömning: Möjligheten att undanta enmansbolag från kra-
vet på granskning genom oberoende sakkunnig bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 86f.3 andra stycket.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Artikel 86f.1 i ändringsdi-
rektivet kräver att ombildningsplanen granskas av en oberoende sakkunnig. Bestämmelserna om detta är utformade på samma sätt som motsvarande bestämmelser om granskning vid gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar. I avsnitt 4.6.5 har vi föreslagit att denna granskning i svensk rätt ska anförtros en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. De skäl som talar för detta gör sig också gällande vid en gränsöverskridande ombildning.
Den svenska regleringen av gränsöverskridande fusioner innehåller en bestämmelse om att granskningen även kan överlämnas till en av behörig myndighet utsedd ”gemensam sakkunnig”. Direktivets reglering av gränsöverskridande ombildningar innehåller ingen sådan möjlighet. Denna skillnad beror på att det vid ombildningar endast är ett bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet.
Vi föreslår följaktligen att granskningen alltid ska utföras av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Direktivet förutsätter att granskningen utmynnar i en särskild rapport. I aktiebolagslagen bör därför klargöras att revisorn ska avge ett yttrande över sin granskning.
En särskild fråga är vilka handlingar som revisorn ska granska. Enligt direktivets ordalydelse är det ombildningsplanen som ska granskas (jfr artikel 86f.1). Motsvarande gäller i fråga om gränsöverskridande fusioner; granskningen ska avse fusionsplanen (jfr artikel 125.2). Vid gränsöverskridande fusioner gäller emellertid enligt svensk rätt att också styrelsens redogörelse ska underställas revisorns granskning. Vi har föreslagit att denna ordning ska bestå.
Det är enligt vår mening lämpligt att revisorsgranskning vid en gränsöverskridande ombildning har i princip samma omfattning som vid en gränsöverskridande fusion. Även vid en gränsöverskridande ombildning ankommer det på revisorn att yttra sig över de metoder som har använts för att bestämma det inlösenbelopp som anges i ombildningsplanen. Dessa metoder ska styrelsen uttala sig om i redogörelsen och det är då lämpligt att styrelsens uttalanden kommer
under revisorns granskning.10 Till detta kommer att en revisorsgranskning av styrelsens redogörelse innebär en viktig kvalitetssäkring av ett dokument som kan vara av stor betydelse för framför allt aktieägare och arbetstagare. Ett krav på att styrelsens redogörelse ska blir föremål för revisorsgranskning strider enligt vår mening inte heller mot direktivet.
Vad gäller granskningens omfattning går det knappast att reglera detta närmare i författning. Det bör lämnas till praxis såsom den utvecklas inom ramen för god revisionssed (se även under nästa rubrik).
En särskild fråga är om det någon gång bör vara möjligt att avstå från revisorsgranskning. Direktivet tillåter medlemsstaterna att undanta enmansbolag från tillämpningen av bestämmelserna. Samma undantag finns i direktivets regelverk avseende gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar. I avsnitt 4.6.3 har vi gjort bedömningen – såvitt gäller gränsöverskridande fusioner – att undantagsmöjligheten inte bör utnyttjas. Vi gör samma bedömning när det gäller gränsöverskridande ombildningar.
Enligt direktivet ska det inte heller krävas någon revisorsgranskning eller något revisorsyttrande om samtliga aktieägare har samtyckt till det (jfr artikel 86f.3). Detta överensstämmer med vad som enligt direktivet gäller vid gränsöverskridande fusioner. Enligt svensk rätt måste emellertid även i denna situation ske en viss granskning i borgenärsskyddssyfte. Detta har motiverats av bl.a. de särskilda risker som en fusion medför för borgenärerna (jfr 23 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen).
Det står klart att den svenska regleringen måste innehålla en bestämmelse, motsvarande vad som sägs i direktivet, om att en – fullständig – revisorsgranskning inte fordras när aktieägarna är ense om att avstå från den. Frågan är om det i den svenska lagen ändå bör ställas krav på en viss mindre granskning av det slag som gäller vid gränsöverskridande fusioner.
Vid en gränsöverskridande ombildning är riskerna för borgenärna av ett annat slag än vid fusion. Borgenärernas ställning eller möjlighet att få betalt av det bolag som ska ombildas påverkas inte i sig av ombildningen. Eftersom inte mer än ett bolag kan delta i förfarandet, finns det inte heller några externa faktorer som kan påverka bolagets likviditet eller ekonomiska förhållanden i övrigt.
10 Jfr artikel 86e.3 a i 2019 års direktiv.
De problem som kan uppstå för ett bolags borgenärer vid en gränsöverskridande ombildning torde i stället framför allt vara relaterade till att den tillämpliga lagstiftningen ändras, t.ex. vad gäller bolagets kapitalskydd och förutsättningarna för indrivning av fordringar. Till detta kommer att det typiskt sett kan vara förenat med vissa svårigheter för borgenärer att tillgodogöra sig innehållet i lagstiftningen i en annan medlemsstat, liksom att använda sig av de verktyg som den staten tillhandahåller.11
Den sortens problem är dock inte möjliga att avvärja genom särskilda krav på revisorsgranskning. De svårigheter för borgenärerna som är hänförliga till en gränsöverskridande ombildning är i stället av sådan karaktär att de lämpligen bör hanteras inom ramen för de allmänna borgenärsskyddsbestämmelser som vi föreslår (för en närmare beskrivning av dessa, se avsnitt 6.8.2).
Vår slutsats blir därmed att om samtliga aktieägare har samtyckt till det, så behöver någon revisorsgranskning inte ske och något yttrande inte heller upprättas. En bestämmelse med denna innebörd bör tas in i lagen.
6.6.3. Revisorsyttrandets innehåll
Vårt förslag: Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om
huruvida inlösenbeloppet är adekvat. I yttrandet ska också anges metoderna för att bestämma inlösenbeloppet och anges om dessa metoder är adekvata. Det ska också lämnas uppgifter om eventuella särskilda värderingsproblem. (Jfr artikel 86f.2 första stycket.)
Skälen för förslaget: De krav som direktivet uppställer när det gäller
revisorsyttrandets innehåll vid en gränsöverskridande ombildning är principiellt desamma som de krav direktivet uppställer på revisorsyttrandets innehåll vid gränsöverskridande fusioner och delningar. Mot denna bakgrund bör de nya bestämmelserna om revisorsyttrandets innehåll vid gränsöverskridande ombildningar utformas på ett sätt som motsvarar de bestämmelser om revisorsyttrandets innehåll som vi föreslår för gränsöverskridande fusioner och delningar.
11 Jfr även skäl 22 i ändringsdirektivets ingress.
Det innebär att det av den svenska lagtexten gällande revisorsgranskning vid en ombildning behöver framgå de särskilda krav på vad den sakkunnige ska uttala sig om som uppställs i artikel 86f.2 första stycket. Vi föreslår därför att det i aktiebolagslagen anges att revisorn ska uttala sig om den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet och om dessa metoder har varit adekvata. Det bör också – i enlighet med direktivet – uppställas ett krav på att yttrandet behandlar eventuella särskilda värderingsproblem.
6.6.4. Revisorns ansvar
Vårt förslag: Revisorn ska omfattas av ett skadeståndsansvar som
motsvarar det som gäller för ett bolags revisor enligt 29 kap. 2 § aktiebolagslagen. (Jfr artikel 86s.1.)
Skälen för förslaget: Direktivet ålägger medlemsstaterna att fast-
ställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunnige (jfr artikel 86s.1). Det kan för svenskt vidkommande åstadkommas genom ett tillägg i 29 kap. 2 § aktiebolagslagen som medför att en revisor som granskar en ombildningsplan m.m. har samma skadeståndsansvar som bolagets revisor (jfr våra överväganden i avsnitt 4.6.6).
6.6.5. Offentliggörandet av revisorsyttrandet
Vårt förslag: Också det revisorsyttrande som har upprättats över
ombildningsplanen ska offentliggöras. Bestämmelserna om detta utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser om offentliggörande av revisorsyttrandet vid en gränsöverskridande fusion.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 86g.1 andra stycket får medlems-
staterna kräva att den rapport som en oberoende sakkunnig upprättar i samband med en gränsöverskridande ombildning offentliggörs och görs tillgänglig för allmänheten.
Bestämmelsen överensstämmer med vad som sägs i artikel 123.1, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner. Vi har behandlat den frå-
gan i avsnitt 4.6.7 och har där föreslagit att revisorns yttrande offentliggörs genom att det ges in till Bolagsverket i samband med registreringen av fusionsplanen.
Skälen för den bedömning som vi har gjort i avsnitt 4.6.7 har bärkraft även i fråga om revisorsyttranden som avser gränsöverskridande ombildningar. Vi föreslår därför att frågan regleras på motsvarande sätt. Det innebär att revisorsyttrandet ska offentliggöras men att det under vissa förhållanden ska vara möjligt att vid offentliggörandet utelämna konfidentiell information.
6.6.6. Stämmans godkännande (artikel 86h)
6.6.7 2019 års direktiv
Av artikel 86h framgår följande.
Bolagsstämman ska besluta huruvida ombildningsplanen ska godkännas och stiftelseurkunden, om denna finns i ett särskilt instrument, ska anpassas. Dessa beslut får fattas först sedan stämman har tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 86e och 86f (styrelsens redogörelse och revisorsyttrandet), yttranden från arbetstagarna som lämnats i enlighet med artikel 86e och synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 86g. (Se punkten 1.) Enligt punkten 2 får stämman förbehålla sig rätten att ställa som villkor för den gränsöverskridande ombildningens genomförande att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelser som avses i artikel 86l (se punkten 2).
Medlemsstaterna ska säkerställa att det för godkännande av ombildningsplanen och eventuella ändringar av den planen krävs en majoritet på minst två tredjedelar, dock högst nio tiondelar, av de röster som är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet på bolagsstämman. Under alla omständigheter får majoritetströskeln inte vara högre än vad som föreskrivs i nationell rätt för godkännande av gränsöverskridande fusioner. (Se punkten 3).
Om en klausul i ombildningsplanen eller en ändring av stiftelseurkunden för det bolag som ombildas leder till en ökning av en aktieägares ekonomiska förpliktelser gentemot bolaget eller tredje part, får medlemsstaterna under sådana särskilda omständigheter kräva att en sådan klausul eller ändringen av stiftelseurkunden ska godkännas av den berörda aktieägaren, förutsatt att en sådan aktieägare inte kan utöva de rättigheter som fastställs i artikel 86i (punkten 4).
6.6.8. Överväganden
Vårt förslag: Om det har kommit in synpunkter på ombildnings-
planen från aktieägare, arbetstagare eller borgenärer till bolaget senast femte arbetsdagen före dagen för bolagsstämman, ska dessa tillhandahållas aktieägarna på stämman. (Jfr artikel 86h.1 och artikel 86g.1 b.)
För stämmans beslut att godkänna ombildningsplanen ska krävas två tredjedelars majoritet av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman, även inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman. (Jfr artikel 86h.3.)
Ett bolag som ska ombildas ska senast vid den stämma som godkänner ombildningsplanen fatta beslut om nödvändiga ändringar av bolagsordningen. (Jfr artikel 86h.1.)
Bolagsstämman i ett bolag som ska ombildas får villkora beslutet att godkänna ombildningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget. (Jfr artikel 86h.2.)
Vår bedömning: Den svenska lagstiftaren bör inte utnyttja di-
rektivets möjlighet att kräva att en ekonomiskt betungande klausul i en ombildningsplan eller ändring av stiftelseurkunden för det bolag som ska ombildas ska godkännas av en berörd aktieägare. (Jfr artikel 86h.4.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Föreskrifterna i punkterna
1 och 2 i artikel 86h om formerna för bolagsstämmans godkännande av en ombildningsplan, har sin motsvarighet i de krav som uppställs för gränsöverskridande fusioner. Vi hänvisar här till de överväganden som har redovisats i avsnitt 4.7.
För gränsöverskridande ombildningar fordras således nya bestämmelser som innebär att de synpunkter på ombildningen som har kommit in till bolaget ska tillhandahållas aktieägarna på den stämma som ska ta ställning till ombildningsplanen. Det behövs också en ny paragraf som ger bolagsstämman möjlighet att villkora ett beslut att godkänna ombildningsplanen av att stämman senare godkänner formerna för arbetstagarmedverkan.
I artikel 86h.3 anges vilka majoritetskrav som ska uppställas för bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen. Ett sådant
godkännande ska kräva en majoritet om minst två tredjedelar, dock högst nio tiondelar av de röster som på stämman är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet. Under alla förhållanden får majoritetskravet inte vara högre än det som föreskrivs för gränsöverskridande fusioner i nationell rätt.
Taket för det majoritetskrav som får uppställas är detsamma för gränsöverskridande ombildningar och gränsöverskridande delningar. Direktivet anger däremot inget sådant tak när det gäller gränsöverskridande fusioner.12
Ett stämmobeslut om godkännande av en fusions- eller delningsplan är enligt svensk rätt giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de angivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman. Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska det sagda tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman (se 23 kap. 17 § första och andra stycket samt 36 § aktiebolagslagen). En motsvarande reglering för stämmans godkännande av en ombildningsplan är väl förenlig med direktivet.
Aktiebolagslagen innehåller emellertid ytterligare en bestämmelse om majoritetskrav, som aktualiseras bl.a. för det fall något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag. I ett sådant fall är det publika aktiebolagets beslut giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget (jfr 23 kap. 17 § tredje stycket aktiebolagslagen).
Vid fusion gäller alltså ett särskilt strängt majoritetskrav för godkännandet av en fusion som innefattar ett byte av bolagskategori från publikt till privat bolag. Bestämmelsen ska förhindra att ett fusionsförfarande utnyttjas för att kringgå det stränga majoritetskrav som annars gäller för beslut om att ett bolag ska övergå från den publika till den privata bolagskategorin (jfr 26 kap. 6 § aktiebolagslagen). Det mycket högt ställda majoritetskravet syftar således till att skydda minoritetsaktieägarna och motiveras av att ett kategoribyte från publikt till privat bolag medför att aktieägarna går miste om möjligheten att sälja sina aktier på marknaden (jfr 1 kap. 7 § aktiebolagslagen).
Det kan synas naturligt att samma stränga majoritetskrav borde gälla vid ett stämmobeslut om en gränsöverskridande ombildning som innebär att ett svenskt publikt bolag ombildas till en utländsk
12 Jfr artikel 160h.3 (delningar) och artikel 126 (fusioner).
motsvarighet av ett privat aktiebolag. Direktivet ger emellertid inte utrymme för detta.
De alternativ som står till förfogande är att införa ett generellt krav om två tredjedelars majoritet, att införa ett generellt krav om nio tiondelars majoritet eller att, som för fusioner, införa differentierade krav om dels två tredjedelars majoritet att gälla generellt och, för det fall ombildningen innefattar ett sådant kategoribyte av bolag, kräva nio tiondelars majoritet.
Det tak som direktivet uppställer kan medför ett försämrat aktieägarskydd på så sätt att en minoritetsaktieägare inte har möjlighet att förhindra en gränsöverskridande ombildning som innefattar ett kategoribyte av bolaget. Detta kompenseras emellertid av den inlösenrätt som tillkommer varje aktieägare som vid stämman motsätter sig att bolaget godkänner ombildningsplanen (jfr avsnitt 6.7.2). Vid en ombildning som innefattar ett kategoribyte – liksom vid andra ombildningar – är det således alltid möjligt för den enskilde aktieägaren att rösta mot förslaget om godkännande och att därefter få sina aktier inlösta av bolaget. Detta talar för att avstå från att införa ett differentierat majoritetskrav.
I sammanhanget bör noteras att inlösenbeloppet för en aktie ska beräknas utifrån dess värde före bolagets tillkännagivande av det förestående ombildningsförfarandet. Det innebär att om ett bolag ska genomföra en gränsöverskridande ombildning som för med sig att aktierna i bolaget förändras från att vara omsättningsbara på marknaden till att inte vara det, så ska inlösenbeloppet beräknas med hänsyn till det värde som aktierna har såsom omsättningsbara.
Även de gränsdragningsproblem som kan uppstå om vilket majoritetskrav som är tillämpligt i det enskilda fallet talar för att avstå från ett differentierat majoritetskrav; det får förmodas att det inte alltid är uppenbart hur den utländska bolagsform, till vilket aktiebolaget ska ombildas, ska kategoriseras.
Vi föreslår därför att det införs ett enhetligt majoritetskrav, tillämpligt oavsett omständigheterna i det enskilda fallet. Systematiska skäl talar för att majoritetskravet bör motsvara vad som normalt gäller vid bolagsordningsändringar, fusioner och delningar, dvs. två tredjedelars majoritet. Majoritetskravet bör tillämpas inom varje särskilt aktieslag.
Enligt artikel 86h.4 får medlemsstaterna r uppställa krav på att en aktieägare under vissa särskilda förhållanden ska lämna sitt särskilda
godkännande till ombildningen. En motsvarande bestämmelse finns i regleringen av gränsöverskridande delningar (jfr artikel 160h.4). I avsnitt 5.8.3 har vi kommit fram till att den artikeln inte bör genomföras i svensk rätt. De överväganden som vi har gjort i det avsnittet gör sig gällande även vid gränsöverskridande ombildningar.
Vi föreslår därför inte någon svensk bestämmelse som motsvarar artikel 86h.4.
6.7. Aktieägarskydd (artikel 86i)
6.7.1 2019 års direktiv
Artikel 86i gäller skydd av aktieägare och innebär i huvudsak följande.
Punkten 1: Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de ak-
tieägare i ett bolag som röstade emot ett godkännande av ombildningsplanen har rätt att avyttra sina aktier i utbyte mot en adekvat kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2–5. Medlemsstaterna får föreskriva att denna rätt ska gälla även andra aktieägare i bolaget.
Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot ombildningsplanen, aktieägares avsikter att utöva sin rätt att avyttra sina aktier, eller båda, ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den bolagsstämma som avses i artikel 86h. Som sådan dokumentation får tillåtas registrering av en invändning mot ombildningsplanen.
Punkten 2: Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vil-
ken aktieägarna enligt punkten 1 måste anmäla till bolaget att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Fristen får inte vara längre än en månad från stämman. Det ska säkerställas att bolagen anger en elektronisk adress för mottagande av denna anmälan.
Punkten 3: Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vil-
ken den kontantersättning som anges i ombildningsplanen ska betalas. Fristen får inte löpa ut senare än två månader efter den dag då den gränsöverskridande ombildningen får verkan enligt artikel 86q.
Punkten 4: Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare, som
har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier men om anser att den erbjudna kontantersättningen inte är korrekt fastställd, har rätt att begära ytterligare kontantersättning vid behöriga myn-
digheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt. En tidsfrist ska fastställas för sådan begäran.
Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet att ge ytterligare kontantersättning ska gälla alla aktieägare i bolaget som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.
Punkten 5: Medlemsstaterna ska säkerställa att lagstiftningen i ut-
gångsmedlemsstaten reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1– 4 och att utgångsmedlemsstaten har exklusiv behörighet när det gäller att lösa eventuella tvister som rör dessa rättigheter.
6.7.2. Överväganden
Vårt förslag: Aktieägare i ett bolag som ska genomföra en gräns-
överskridande ombildning ska under vissa förutsättningar ha rätt att få sina aktier inlösta av bolaget i utbyte mot ett inlösenbelopp. En förutsättning för detta ska vara att aktieägaren vid stämman har röstat emot ett godkännande av ombildningsplanen. En aktieägare som vill utnyttja denna rätt till inlösen ska anmäla detta till bolaget inom en månad från dagen för stämman. (Jfr artikel 86i.1 och 2.)
En aktieägare som vill ha ytterligare ersättning för de aktier som löses in ska väcka talan om sådan ersättning vid allmän domstol. Talan ska väckas inom tre månader från det att ombildningen fick verkan. (Jfr artikel 86i.4.)
Skälen för förslaget: Artikel 86i om aktieägares rätt att ”avyttra”
sina aktier, dvs. att få sina aktier inlösta, har i allt väsentligt sin motsvarighet i bestämmelserna i artikel 126a.1–4 i direktivets bestämmelser om inlösen av aktier i samband med gränsöverskridande fusioner (jfr avsnitt 4.8.2). De smärre skillnader som finns är relaterade till de bolagsrättsliga särdragen i ombildnings- respektive fusionsförfarandena. Vi anser att bestämmelserna för de båda slagen av förfaranden i princip bör utformas på samma sätt.
Det nya regelverket för gränsöverskridande ombildningar bör alltså tillföras bestämmelser om aktieägares rätt att få sina aktier inlösta som väsentligen överensstämmer med vad vi har föreslagit i fråga om gränsöverskridande fusioner. Det innebär att en sådan rätt
ska tillkomma aktieägare som röstar mot ett godkännande av ombildningsplanen och framställer sin begäran om inlösen inom en månad från stämman, att inlösenbeloppet i första hand ska bestämmas i enlighet med vad som anges i ombildningsplanen och att aktieägaren ska kunna väcka talan om ytterligare ersättning inom en tidsfrist om tre månader från det att ombildningen fick verkan.
Enligt artikel 86i.5 – som har sin sakliga motsvarighet för gränsöverskridande fusioner i artikel 126a.5 – ska medlemsstaterna säkerställa exklusiv behörighet i utgångsmedlemsstaten när det gäller att lösa eventuella tvister som rör de rättigheter som i enlighet med punkterna 1–4 har införlivats i svensk rätt. Detta torde för ombildningar innebära att svensk lag måste säkerställa att aktieägarna har tillgång till en instans för prövning av tvister av detta slag när ett svenskt aktiebolag ska ombildas till en utländsk juridisk person, dvs. när Sverige är ombildningens utgångsmedlemsstat.
Enligt vårt förslag under punkten 4 ovan ska allmän domstol vara behörigt forum för de anspråk som aktieägare enligt den punkten ska vara berättigade att rikta mot det bolag som ska ombildas. Av allmänna forumregler följer dessutom att en civilrättslig talan mot ett aktiebolag ska väckas vid allmän domstol. nämligen vid den domstol där bolagets styrelse har sitt säte. I ett svenskt bolag ska styrelsen alltid ha sitt säte inom Sverige. Det kommer därmed alltid att finnas en svensk domstol som kan pröva en talan om kontantersättning riktad mot ett svenskt bolag som ska genomföra en gränsöverskridande ombildning.
Vad gäller aktieägare i ett utländskt bolag som är under ombildning till ett svenskt bolag kommer deras rätt att föra talan att regleras i lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten, dvs. det utländska bolagets hemland.
Vår slutsats är därmed att svensk rätt redan uppfyller de krav som artikel 86i.5 uppställer.
6.8. Borgenärsskydd (artikel 86j)
6.8.1 2019 års direktiv
Artikel 86j handlar om borgenärsskydd. I artikeln anges i huvudsak följande.
Punkten 1: Medlemsstaterna ska på ett betryggande rätt skydda
rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av ombildningsplanen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som erbjuds i ombildningsplanen (jfr artikel 86d f) hos en behörig myndighet får ansöka om betryggande skyddsåtgärder inom tre månader efter offentliggörandet av ombildningsplanen (jfr artikel 86g). Borgenärerna ska därvid på ett trovärdigt sätt visa att den gränsöverskridande ombildningen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från bolaget.
Punkten 2: Medlemsstaterna får kräva att bolagets förvaltnings-
eller ledningsorgan lämnar en förklaring som korrekt återspeglar bolagets aktuella ekonomiska ställning. I så fall ska följande gälla beträffande förklaringen. Den ska avse förhållandena per en viss tidpunkt som inte får infalla tidigare än en månad innan förklaringen offentliggörs. I förklaringen ska förvaltnings- eller ledningsorganet ange att det, på grundval av den information som är tillgänglig för det på dagen för förklaringen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte känner till någon anledning till att bolaget, efter att ombildningen fått verkan, inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid den tidpunkt då dessa ska fullgöras. Förklaringen ska offentliggöras tillsammans med ombildningsplanen enligt artikel 86g.
Punkten 3: Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av
lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ.
Punkten 4: Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer vars
fordringar har uppkommit före offentliggörandet av ombildningsplanen kan väcka talan mot bolaget även i utgångsmedlemsstaten inom två år från den dag då ombildningen fått verkan, utan att det påverkar tillämpningen av de regler om domstols behörighet som följer av unionsrätten eller av nationell rätt eller av ett avtal. Möjlig-
heten att väcka sådan talan ska vara ett komplement till andra regler i fråga om domstols behörighet som är tillämpliga enligt unionsrätten.
I skäl 24 i ändringsdirektivets ingress görs ett uttalande som anknyter till punkten 4. Enligt detta bör de borgenärer som ingått ett affärsförhållande med bolaget innan det hade offentliggjort sin avsikt att genomföra en gränsöverskridande ombildning ges ett tillräckligt skydd. Borgenärer som ska skyddas kan inbegripa nuvarande och tidigare arbetstagare med intjänade pensionsrättigheter och personer som mottar tjänstepensionsförmåner. Utöver de allmänna regler som fastställs i den s.k. Bryssel I-förordningen13, bör medlemsstaterna föreskriva att sådana borgenärer har rätt att framställa ett fordringsanspråk i utgångsmedlemsstaten under en period på två år efter det att en gränsöverskridande ombildning fått verkan. Den tvååriga skyddsperiod som direktivet föreskriver bör inte påverka nationell rätt som fastställer preskriptionstider för fordringar.
6.8.2. Överväganden
Vårt förslag: Skyddet för borgenärer vid gränsöverskridande
ombildningar utformas på samma sätt som skyddet för borgenärer vid gränsöverskridande fusioner. (Jfr artikel 86j.1.)
Bolaget ska underrätta sina borgenärer om beslutet att godkänna en ombildningsplan. Borgenärerna ska ha rätt att motsätta sig en ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen under tre månader från dagen för offentliggörandet av ombildningsplanen. Bolagsverket ska kalla borgenärerna. (Jfr artikel 86j.1 andra stycket.)
Om en borgenär som har motsatt sig ombildningen lämnar trovärdiga uppgifter om att ombildningen innebär en risk för borgenärens fordringar och bolaget inte ställer betryggande säkerhet, ska ansökan om tillstånd till ombildningen avslås. (Jfr artikel 86j.1 andra stycket.)
Bolagets borgenärer ska under vissa förutsättningar ha rätt att väcka talan mot bolaget i Sverige under två år efter det att bolaget har ombildats till en utländsk juridisk person. (Jfr artikel 86j.4.)
13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger att ställa krav
på att styrelsen ska upprätta en solvensförklaring bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 86j.2.)
Skälen för förslaget och bedömningen: Direktivets föreskrifter om
borgenärsskydd vid gränsöverskridande ombildningar motsvarar i allt väsentligt vad som ska gälla vid gränsöverskridande fusioner. Det är mot den bakgrunden naturligt att de svenska bestämmelserna om borgenärsskydd vid ombildningar bör utformas på i huvudsak samma sätt och följa den systematik som vi har föreslagit i fråga om gränsöverskridande fusioner (jfr avsnitt 4.9).
I det följande behandlas vissa särskilda frågor mot bakgrund av de enskilda punkterna i artikel 86j och ombildningsförfarandets särdrag.
I artikel 86j.1 klargörs att medlemsstaterna ska skydda borgenärer med fordringar som har uppkommit, men inte förfallit till betalning, före offentliggörandet av ombildningsplanen. Dessa borgenärer ska ha rätt att, om de inte är nöjda med de skyddsåtgärder som bolaget har erbjudit i ombildningsplanen (t.ex. garantier och utfästelse, jfr artikel 86d f), inom en tremånadersfrist ansöka om ”betryggande säkerhetsåtgärder” hos en behörig myndighet.
Den sakliga innebörden i detta är densamma som i motsvarande bestämmelser för gränsöverskridande fusioner (jfr artikel 126b.1). Hur dessa bestämmelser enligt vår mening ska komma till uttryck i svensk rätt har vi redovisat i avsnitt 4.9.3 och 4.9.4. Det är naturligt att genomföra direktivets bestämmelser om borgenärsskydd i samband med gränsöverskridande ombildningar på samma sätt. När det gäller den närmare utformningen av regelverket och motiven för denna hänvisar vi till avsnitt 4.9.3 och 4.9.4.
Enligt artikel 86j.2 har medlemsstaterna möjlighet att kräva att styrelsen i det bolag som ska ombildas avger en ”solvensförklaring” med visst innehåll som i så fall ska offentliggöras tillsammans med ombildningsplanen. Detta överensstämmer med vad som anges i direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner (jfr artikel 126b.2). Vi har i avsnitt 4.9.5 redogjort för vår bedömning att det inte bör införas något krav på solvensförklaring såvitt gäller gränsöverskridande fusioner. Det finns inte anledning till någon annan bedömning när det gäller krav på solvensförklaring inför en gränsöverskridande ombildning.
I artikel 86j.3 klargörs att punkterna 1 och 2 inte ska påverka tilllämpningen av lagstiftning om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ.
Någon svensk författningsreglering med anledning av detta torde inte krävas.
Av artikel 86j.4 följer att det ska gå att väcka talan vid svensk domstol mot ett tidigare svenskt bolag, trots att bolaget ombildats till ett utländskt bolag. En förutsättning för detta är att talan avser fordringar som har uppkommit före offentliggörandet av ombildningsplanen. Talan ska i så fall kunna väckas vid svensk domstol under två år från den dag då ombildningen fick verkan. Denna möjlighet ska ses som ett komplement till andra regler om domstols behörighet som följer av unionsrätten och inte påverka den behörighet för domstol som följer av unionsrätten, nationell rätt eller ett avtal.
Med hänsyn till den nu angivna direktivbestämmelsen måste det införas en ny processrättslig bestämmelse som ger bolagets borgenärer rätt att väcka talan mot bolaget i Sverige, trots att bolaget inte längre har sitt säte där.
6.9. Information till och samråd med arbetstagare (artikel 86k)
6.9.1. Arbetstagares rätt till information och samråd enligt gällande rätt
Vi har i avsnitt 4.10 redogjort för hur både aktiebolagslagen och lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (medverkandelagen) innehåller bestämmelser som syftar till att säkra arbetstagarnas och deras företrädares tillgång till den information som behövs för att de ska kunna tillvarata sina rättigheter vid gränsöverskridande fusioner. Eftersom det i dag inte finns något regelverk om gränsöverskridande ombildningar, saknas det motsvarande bestämmelser om arbetstagares insyn vid sådana förfaranden. I avsnitt 7 föreslår vi emellertid att medverkandelagen ska göra tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Den redogörelse vi har lämnat i avsnitt 7.2.4 för medverkandelagens bestämmelser om information
och samråd vid gränsöverskridande förfaranden blir därmed relevant även i fråga om gränsöverskridande ombildningar.
6.9.2 2019 års direktiv
Genom 2019 års direktiv införs tre nya artiklar med sinsemellan överensstämmande innehåll; artikel 126c för gränsöverskridande fusioner, artikel 160k för gränsöverskridande delningar och artikel 86k för gränsöverskridande ombildningar. I artiklarna regleras, med vissa språkliga skillnader som är anpassade efter respektive gränsöverskridande förfarande, information till och samråd med arbetstagare. I avsnitt 4.10.2 har vi redovisat innehållet i artikel 126c som reglerar förfarandet för gränsöverskridande fusioner. För en närmare beskrivning av den i princip likalydande artikel 86k hänvisas till det avsnittet.
6.9.3. Överväganden
Vår bedömning: Med de förslag som vi har lämnat om vad en
ombildningsplan och en styrelseredogörelse ska innehålla vid en gränsöverskridande ombildning motsvarar svensk rätt de krav som följer av artikel 86k i direktivet.
Skälen för bedömningen: I avsnitt 4.10.3 har vi konstaterat att be-
stämmelserna i medbestämmandelagen innebär att en arbetsgivare fortlöpande ska hålla arbetstagarna, genom deras arbetstagarorganisationer, informerade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt och att vi bedömer att regelverket därför lever upp till direktivets krav på att arbetstagare ska hållas informerade även innan fusionsplanen upprättats och förhandlingsdelegationen inrättats. Motsvarande gäller således även innan en ombildningsplan har upprättats.
På samma sätt som vid en gränsöverskridande fusion kommer de uppgifter som enligt vårt förslag ska lämnas i en ombildningsplan om bl.a. formerna för medverkan att bidra till att arbetstagarna kan involveras i det fortsatta förfarandet. Genom att – såsom vi föreslår i avsnitt 7 – medverkandelagen görs tillämplig även vid gränsöver-
skridande ombildningar kommer det bolag som ska ombildas att vara skyldigt att informera om hur ombildningen fortskrider och om förändringar inom företagsgruppen som kan påverka sammansättningen av förhandlingsdelegationen.14
Genom 23 § medverkandelagen blir bolaget vidare skyldigt att informera förhandlingsdelegationen på arbetstagarsidan om förekomsten och omfattningen av medverkan i det ombildade bolaget och om planerna för det gränsöverskridande förfarandet. Bolaget måste också informera om hur genomförandet fortskrider till dess att ombildningen har registrerats. Denna informationsskyldighet kommer att gälla oavsett om bolaget självt avser att genomföra förhandlingar eller ej.15
Som redan har konstaterats i avsnitt 4.10.1 innehåller aktiebolagslagen inte några bestämmelser som anger innehållet i rätten till medverkan. Utifrån våra förslag kommer lagen emellertid att innehålla flera bestämmelser om att arbetstagarna ska tillhandahållas information om sin rätt till medverkan.
Artikel 86k överensstämmer i sak med artikel 126c. Båda artiklarna innebär att 2017 års direktiv kopplas till ett antal särskilda direktiv som reglerar principerna för rätten till medverkan enligt medlemsstaternas nationella lagstiftningar.16 Hur dessa principer har genomförts i svensk lagstiftning har vi redogjort för i avsnitt 4.10.3. Denna lagstiftning får genomslag även vid gränsöverskridande ombildningar.
Mot denna bakgrund – och då våra förslag till bestämmelser om information och samråd vid gränsöverskridande ombildningar motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner – bedömer vi att svensk rätt kommer att leva upp till de krav som uppställs i artikel 86k.
14 Jfr prop. 2007/08:20 s. 111. 15 Se avsnitt 7.3.5. 16 Se avsnitt 4.10.2 och 4.10.3.
6.10. Myndighetskontrollen av ombildningen och utfärdandet av ombildningsintyg (artikel 86m och 86n)
6.10.1 2019 års direktiv
En gränsöverskridande ombildning berör, på samma sätt som en gränsöverskridande fusion eller en gränsöverskridande delning, mer än en medlemsstat. Det innebär att förfarandet måste samordnas mellan myndigheterna i de berörda staterna. Enligt vad som sägs i artikel 86c ska lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten reglera de delar som ska fullgöras för att erhålla ombildningsintyget (se artikel 86m och 86n nedan), medan lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten ska reglera de delar som ska fullgöras efter det att ombildningsintyget har erhållits (se artikel 86o och 86p i nästföljande avsnitt).
Ombildningsintyg
Artikel 86m lyder i huvudsak enligt följande.
Medlemsstaterna ska enligt punkten 1 första stycket utse en domstol, notarius publicus eller en eller flera andra myndigheter som ska vara behörig – ”den behöriga myndigheten” – att kontrollera huruvida gränsöverskridande ombildningar är lagenliga med avseende på de delar av förfarandet som regleras av utgångsmedlemsstatens lagstiftning. Den behöriga myndigheten ska också utfärda ett ombildningsintyg som anger att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i utgångsmedlemsstaten har fullgjorts.
Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan enligt
punkten 1 andra stycket bestå av fullgörande av eller ställande av sä-
kerhet för betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllande av särskilda sektorsspecifika krav, inbegripet ställande av säkerhet för skyldigheter som uppstår till följd av pågående förfaranden.
Enligt punkten 2 ska medlemsstaterna säkerställa att bolagets ansökan om att erhålla ett ombildningsintyg åtföljs av vissa handlingar, däribland ombildningsplanen, styrelsens redogörelse (med eventuellt bifogat yttrande), den oberoende sakkunniges rapport samt eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 86g.1. Ansökan
ska också åtföljas av uppgifter om bolagsstämmans godkännande enligt artikel 86h.
Punkten 3 ger medlemsstaterna möjlighet att kräva att ansökan
därutöver åtföljs av ytterligare uppgifter, särskilt uppgifter om (1) antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av ombildningsplanen, (2) förekomsten av dotterbolag och deras respektive geografiska belägenhet och (3) bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ. Vid tillämpningen av punkten 3 får de behöriga myndigheterna begära dessa uppgifter från andra berörda myndigheter, om de inte har tillhandahållits av bolaget.
Enligt punkten 4 ska medlemsstaterna säkerställa att ansökan och åtföljande uppgifter och handlingar kan göras online.
Den behöriga myndigheten i utgångsmedlemsstaten ska, enligt
punkten 5, kontrollera att ombildningsplanen innefattar information
om de förfaranden genom vilka bestämmelserna om arbetstagarnas medverkan enligt artikel 86l fastställs och om eventuella alternativ när det gäller sådana bestämmelser.
Enligt punkten 6 ska den behöriga myndigheten också undersöka de handlingar och uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3. Den ska vidare, i relevanta fall, granska upplysningar från bolaget om att det förfarande som avses i artikel 86l.3 och 86l.4 – som gäller arbetstagarnas medverkan – har inletts.
Av punkten 7 framgår att den kontroll som avses i punkten 1 ska utföras inom tre månader från den dag då myndigheten tog emot handlingarna och uppgifterna om bolagsstämmans godkännande av ombildningen. Om ombildningen uppfyller alla relevanta villkor och alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts ska myndigheten utfärda ett ombildningsintyg. I motsatt fall ska myndigheten inte utfärda något intyg samt underrätta bolaget om skälen för detta. I det senare fallet får dock myndigheten ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.
Enligt punkten 8 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar något ombildningsintyg om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande ombildning genomförs för otillbörliga, bedrägliga eller kriminella ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt kringgås eller som syftar till detta. Hur denna kontroll ska gå till utvecklas närmare
i punkten 9. Av den punkten framgår att myndigheten, om den i samband med kontrollen enligt punkten 1, har särskild misstanke om att ombildningen genomförs för sådant ändamål som anges i punkten 8 ska den beakta relevanta sakförhållanden och omständigheter, till exempel sådana som myndigheten har fått kännedom om vid samråd med andra myndigheter. Bedömningen ska göras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
Den tremånadersfrist som anges i punkten 7 är inte absolut. Dels får fristen förlängas med ytterligare tre månader om bedömningen enligt punkterna 8 och 9 gör det nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller göra ytterligare utredningar (se punkten 10). Dels synes direktivet lämna utrymme för ytterligare överskridanden av tidsfristen. I punkten 11 sägs nämligen att om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte är möjligt att genomföra bedömningen inom de tidsfrister som anges i punkterna 7 och 10 ska den sökande underrättas om skälen för dröjsmålet innan tidsfristerna löper ut.
Enligt punkten 12 ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga på de olika områden som berörs av ombildningen. Medlemsstaterna ska också säkerställa att den behöriga myndigheten från de andra myndigheterna och från bolaget erhåller de uppgifter och handlingar som behövs för att kontrollera ombildningens lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. För bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.
Överföringen av ombildningsintyget
Artikel 86n reglerar hur överföringen av ombildningsintyget från myndigheten i den utfärdande staten, till myndigheten i den mottagande staten ska gå till.
Enligt artikel 86n.1 ska medlemsstaterna säkerställa att ombildningsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 86o.1 genom systemet för sammankoppling av register och att ombildningsintyget finns tillgängligt genom samma system. Tillgången till ombildningsintyget ska vara kostnadsfri för dessa myndigheter och för registren (se artikel 86n.2).
6.10.2. Tillståndsprövning och ombildningsintyg
Vårt förslag: Ett bolag som ska ombildas ska ansöka om tillstånd
till verkställande av ombildningsplanen hos Bolagsverket. Om ansökan beviljas, ska Bolagsverket utfärda ett ombildningsintyg. (Jfr artikel 86m.1.)
Skälen för förslaget: En gränsöverskridande ombildning berör två
olika medlemsstater, något som ställer särskilda krav på samordning mellan medlemsstaternas myndigheter och som kräver en tydlig struktur när det gäller vilken prövning som ska ske i respektive stat. Direktivets bestämmelser om ombildningsintyg syftar, liksom bestämmelserna om fusionsintyg och delningsintyg, till att säkerställa denna samordning.
Artikel 86m motsvarar fullt ut det som i direktivet föreskrivs om fusionsintyg (jfr artikel 127).
Den nya svenska reglering som fordras för att reglera det närmare förfarande och laglighetskontroller som ska utföras i Sverige inför utfärdandet av ett svenskt ombildningsintyg (dvs. när ett svenskt aktiebolag ska ombildas till en utländsk juridisk person) kan således med hänsyn till direktivets föreskrifter och bör av systematiska skäl utformas på samma sätt som för gränsöverskridande fusioner.
För våra överväganden om det närmare genomförandet av en reglering som rör det svenska förfarandet inför utfärdandet av ett ombildningsintyg, hänvisar vi till de överväganden som har presenterats i avsnitt 4.11.3. Innehållet i artikel 86m motsvarar i sin helhet innehållet i den motsvarande artikeln för gränsöverskridande fusioner (artikel 127) och bör genomföras i svensk rätt på samma sätt.
Det sagda innebär följande. Sedan bolaget har ansökt om tillstånd att verkställa ombildningsplanen bör Bolagsverket inledningsvis göra en laglighetskontroll av ombildningen. Inom ramen för denna bör också den ”otillbörlighetsprövning” som vi behandlar nedan göras. Om både laglighetsprövningen och otillbörlighetsprövningen utfaller positivt, bör Bolagsverket utfärda kallelse på bolagets borgenärer. Om någon av borgenärerna motsätter sig ombildningen, bör frågan hänskjutas till allmän domstol som då ska göra den borgenärsskyddsprövning som vi har berört ovan i avsnitt 6.8.2. Om ingen av borgenärerna motsätter sig ombildningen eller om domstolsprövningen utfaller till bolagets fördel, ska Bolags-
verket utfärda ett ombildningsintyg som en bekräftelse på att alla nödvändiga formaliteter på svensk sida är uppfyllda.
6.10.3 Det underlag som bolaget ska tillhandahålla i tillståndsärendet.
Vårt förslag: Vid en gränsöverskridande ombildning ska ett bo-
lag som ansöker om tillstånd att verkställa ombildningsplanen bifoga kopior av följande handlingar: ombildningsplanen, styrelsens redogörelse, revisorsyttrandet (som huvudregel), eventuella synpunkter som kommit in från bolagets intressenter samt protokollet från den stämma som godkänt ombildningsplanen. (Jfr artikel 86m.2.) Vidare ska till ansökan fogas dels information om huruvida bolaget har inlett ett förfarande som i Sverige avses i lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m., dels ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats. (Jfr artikel 86m.6 b och artikel 86j.1.)
Vår bedömning: Den möjlighet som direktivet ger att kräva in
särskilda uppgifter från ett bolag som ansöker om tillstånd att verkställa ombildningsplanen än vad direktivet kräver, bör inte utnyttjas. (Jfr artikel 86m.3.) Bolagsverket bör dock ha möjlighet att infordra de ytterligare uppgifter som det behöver för prövningen av ansökan.
Skälen för förslaget och bedömningen: Av direktivet följer att bo-
lagets ansökan ska åtföljas av de handlingar som räknas upp i artikel 86m.2 samt av den information om arbetstagarnas medverkan som sägs i artikel 86m.5. Bestämmelser med denna innebörd bör tas in i aktiebolagslagen.
Vi bedömer det också som lämpligt att bolaget till ansökan fogar ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats i enlighet med vad som föreskrivs om det. Ett sådant krav finns i regelverket för gränsöverskridande fusioner och anknyter till det etablerade svenska systemet för skydd av bolagets borgenärer. Vi har tidigare bedömt att det svenska borgenärsskyddssystemet bör bestå i sina huvuddrag och att
det av systematiska skäl är motiverat att ha en likartad reglering av de gränsöverskridande förfarandena, inom ramen för det allmänna borgenärsskydd som medlemsstaterna enligt direktivet ska tillhandahålla (jfr artikel 86j.1 och avsnitt 6.8.2 om borgenärsskydd).
I avsnitt 4.11.4 har vi behandlat frågan om den svenska lagstiftaren bör utnyttja den möjlighet som direktivet ger att kräva att bolaget ger in vissa ytterligare handlingar. Såsom vi har redovisat där anser vi att den möjligheten inte bör utnyttjas men att detta inte bör utesluta att Bolagsverket infordrar de ytterligare uppgifter som verket anser sig behöva för sin prövning. Vi gör samma bedömning i fråga om det underlag som ska tillhandahållas Bolagsverket inför en gränsöverskridande ombildning.
6.10.4. Otillbörlighetsprövningen
Vårt förslag: En ansökan om tillstånd till verkställande av om-
bildningsplanen ska avslås om ombildningen bedöms ha ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller EU-rätt.
Som underlag för bedömningen av denna fråga ska Bolagsverket inhämta – eller ha möjlighet att inhämta – upplysningar från andra myndigheter, däribland Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. För att trygga Bolagsverkets behov av information införs särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet. (Jfr artikel 86m.8 och 86m.9.)
Skälen för förslaget: Liksom i fråga om gränsöverskridande fusioner
och gränsöverskridande delningar förutsätter ändringsdirektivet att det i samband med kontrollen av en gränsöverskridande ombildning görs en särskild ”otillbörlighetsprövning”. Vi har i avsnitt 4.11.5 redovisat hur denna bör utformas inför en gränsöverskridande fusion. Vi föreslår att samma ordning ska gälla vid gränsöverskridande ombildningar.
Det innebär i huvudsak följande. I det nya 24 a kap. aktiebolagslagen tas det in ett uttryckligt förbud mot gränsöverskridande ombildningar som har ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller som på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt. Om Bolagsverket vid prövningen av ansökan om tillstånd att
verkställa ombildningsplanen bedömer att ombildningen står i strid med det förbudet, ska ansökan avslås. Som underlag för sin bedömning ska Bolagsverket regelmässigt inhämta yttranden från Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten. Bolagsverket ska även kunna ta in yttranden från andra myndigheter. För att trygga informationsflödet till Bolagsverket införs särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet i aktiebolagsförordningen.
6.10.5. Tidsfrister för prövningen
Vårt förslag: Ombildningsintyget ska som huvudregel utfärdas
inom tre månader från dagen för bolagets ansökan om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen. Handläggningstiden ska dock kunna förlängas om det på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för det.
Skälen för förslaget: Av punkten 7 i artikel 86m i ändringsdirektivet
följer att ombildningsintyget ska utfärdas inom tre månader från dagen för mottagande av handlingarna. Det är dock inte fråga om någon absolut tidsfrist. Tidsfristen får nämligen överskridas, t.ex. om otillbörlighetsprövningen gör det nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter (jfr punkterna 11 och 12).
Bestämmelserna om tidsfrister överensstämmer helt med motsvarande bestämmelser avseende gränsöverskridande fusioner (se artikel 127). I avsnitt 4.11.6 har vi redovisat hur dessa senare bestämmelser bör genomföras i Sverige. Det finns inga skäl att välja någon annan lösning när det gäller gränsöverskridande ombildningar.
Vi föreslår därför att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse om att ombildningsintyg ska utfärdas inom tre månader från ansökan om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen men att denna tidsfrist får överskridas om det finns särskilda skäl för det.
6.10.6. Överföring av ombildningsintyget (artikel 86n)
Vårt förslag: Bolagsverket ska självmant överföra ombildnings-
intyget till de behöriga myndigheterna i övriga berörda stater.
Skälen för förslaget: Av artikel 86n följer att medlemsstaterna ska
säkerställa att ombildningsintyget finns tillgängligt och att det delas med de myndigheter som avses i artikel 86o.1. Båda dessa åtgärder ska ske genom det s.k. systemet för sammankoppling av register. Vad gäller innebörden av ”systemet för sammankoppling av register” samt frågan om vilka åtgärder som i den delen behövs med anledning av artikel 86n hänvisar vi till avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor.
Enligt direktivet ska tillgången till ombildningsintyget vara kostnadsfri för de myndigheter som avses i artikel 86o.1 och för registren. Det kan noteras att 3 kap. aktiebolagsförordningen (2005:559) innehåller föreskrifter om avgifter. Någon särskild bestämmelse om att avgift inte ska tas ut i de fall som direktivet anger torde inte behövas.
6.10.7. Bolagsverkets anlitande av sakkunnig
Vårt förslag: Bolagsverket får vid laglighetsprövningen anlita bi-
träde av en sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende i förhållande till bolaget. (Jfr artikel 86m.12 sista meningen.)
Skälen för förslaget: Av direktivet framgår att den myndighet som
ska utfärda ombildningsintyg får anlita en oberoende sakkunnig (se artikel 86m.12 andra meningen). Samma bestämmelse finns i artikel 127.12 andra meningen såvitt gäller gränsöverskridande fusioner. De överväganden som vi har gjort i den delen framgår av avsnitt 4.11.7. Det är naturligt att Bolagsverket har samma möjlighet att anlita en sakkunnig i ärenden om utfärdande av ombildningsintyg och att kraven på den sakkunniges oberoende m.m. bör vara desamma.
6.11. Den avslutande kontrollen av ombildningens lagenlighet (artikel 86o)
6.11.1 2019 års direktiv
Artikel 86o i ändringsdirektivet tar sikte på den laglighetskontroll av ombildningsförfarandet som ska regleras av och utföras i destina-
tionsmedlemsstaten. Kontrollen utförs således först efter att kontrol-
len i utgångsmedlemsstaten har fullgjorts och den behöriga myndigheten där har utfärdat ett ombildningsintyg (jfr artikel 86m).
I artikel 86o anges följande. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet att dels kontrollera huruvida ombildningen är lagenlig vad gäller den del av förfarandet som regleras av destinationsmedlemsstatens lagstiftning, dels godkänna den gränsöverskridande ombildningen. Myndigheten ska i synnerhet säkerställa att det ombildade bolaget följer bestämmelserna i nationell lagstiftning om bolagsbildning och bolagsregistrering och, i tillämpliga fall, att närmare bestämmelser om arbetstagares medverkan har fastställts i enlighet med artikel 86l. (Se punkten 1.)
Bolaget ska ge in den av stämman godkända ombildningsplanen till den behöriga myndigheten (punkten 2).
Varje medlemsstat ska säkerställa att varje ansökan enligt punkten 1 från bolaget, inklusive inlämnande av uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid den behöriga myndigheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III (punkten 3).
Den myndighet som avses i punkten 1 ska godkänna den gränsöverskridande ombildningen så snart den har fastställt att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla formaliteter är korrekt fullgjorda i destinationsmedlemsstaten (punkten 4).
Ombildningsintyget ska godtas av den myndighet som avses i punkten 1 som ett intyg som slutgiltigt styrker att alla tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en ombildning har fullgjorts i utgångsmedlemsstaten, utan vilket den gränsöverskridande ombildningen inte kan godkännas (punkten 5).
6.11.2. Regleringen av den slutliga kontrollen
Vårt förslag: Bestämmelser om vilka handlingar och uppgifter
som ska lämnas till Bolagsverket inför registrering av en gränsöverskridande ombildning och om vilka kontroller som ska göras tas in i 24 a kap. aktiebolagslagen.
Vid registrering av en ombildning av ett dittills svenskt aktiebolag ska bolaget ge in en kopia av ombildningsplanen till behörig myndighet i den stat där bolaget efter ombildning ska ha sitt registrerade säte. Den avslutande laglighetskontrollen förutsätts göras av den myndigheten.
Om en utländsk juridisk person efter ombildning ska utgöra ett svenskt aktiebolag, ska Bolagsverket svara för den avslutande laglighetskontrollen av det bolaget. Denna kontroll ska ske sedan styrelsen i den utländska juridiska person som ska ombildas till ett svenskt aktiebolag har anmält ombildningen för registrering hos Bolagsverket.
Registrering av ombildningen får endast ske om
- Bolagsverket har fått del av ett ombildningsintyg,
- bolaget har lämnat de uppgifter och handlingar som ska åtfölja en anmälan för registrering,
- bolagsordningen är förenlig med aktiebolagslagen och annan författning,
- det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i aktiebolagslagen,
- det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering.
Om lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, förutsätter registrering dessutom att:
- Avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen, eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats och
- Det ombildade bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen. (Jfr artikel 86o.)
Skälen för förslaget:
Inledning
Den laglighetskontroll som artikel 86o föreskriver för gränsöverskridande ombildningar motsvarar i huvudsak den laglighetskontroll som föreskrivs för gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 48 § aktiebolagslagen; jfr även artikel 128). Liksom vid gränsöverskridande fusioner bör Bolagsverket vara den svenska behöriga myndighet som har att kontrollera och registrera (godkänna) ombildningen.
Ombildningsförfarandet har vissa särdrag som ger anledning att utforma Bolagsverkets laglighetskontroll vid en ombildning av en dittills utländsk juridisk person på särskilt sätt.
Punkterna 1 och 4
Vid en gränsöverskridande fusion genom kombination, dvs. en fusion som innefattar bildandet av ett nytt (övertagande) bolag, ska laglighetskontrollen i det land där det nya bolaget ska ha sitt hemvist – registrerade säte – omfatta bildandet av det nya bolag som uppstår genom fusionen.17 Det kan synas som att den kontroll som ska göras vid en gränsöverskridande ombildning bör överensstämma ganska nära med den kontroll som ska göras vid en sådan fusion. Det finns emellertid skillnader mellan förfarandena som får betydelse för hur laglighetskontrollen i Sverige bör utformas.
Vid en gränsöverskridande fusion som leder fram till bildandet av ett nytt svenskt bolag har det redan i förfarandets inledningsskede funnits ett svenskt bolag och Bolagsverket har varit involverat i den del av förfarandet som föregår och ska leda fram till utfärdandet av ett fusionsintyg. Ett fusionsintyg kommer följaktligen att utfärdas
dels i Sverige för det svenska bolag som deltar i fusionen, dels i med-
lemsstaten för det utländska bolag som deltar i fusionen. Underlaget för Bolagsverkets kontroll och laglighetsprövning inför den primära
17 Jfr artikel 128.1 i 2017 års direktiv, vars lydelse inte ändrats genom 2019 års direktiv, och 23 kap. 48 § aktiebolagslagen. Av förarbetena till den paragrafen framgår följande. ”Vid kombination bildas en ny förening. Om denna förening ska ha sitt hemvist i Sverige, måste den givetvis uppfylla de krav som uppställs på en förening i svensk lagstiftning. Sålunda måste styrelsen vara av en viss storlek, stadgarna ha ett visst innehåll etc. Verket ska i förekommande fall kontrollera även dessa förhållanden innan fusionen, och därmed den nya föreningen, kan registreras”, se prop. 2007/08:15 s. 184 om aktiebolag, som hänvisar till författningskommentaren till motsvarande paragraf för ekonomiska föreningar på s. 158.
registreringen finns därmed tillgängligt med anledning av denna del av förfarandet, som bl.a. innefattar en revisorsgranskning av fusionsplanen. Av det revisorsyttrande som därvid ska upprättas ska det bl.a. undantagslöst framgå om de överlåtande bolagens sammanlagda värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta, dvs. om det finns täckning för aktiekapitalet för det nya bolaget (jfr 23 kap. 11 § och 36 §aktiebolagslagen). Bolagsverket har också redan innan fusionsintyget utfärdats kunnat förvissa sig om att bolagsordningen för det nya svenska bolaget är förenlig med svensk lag.
Vid en gränsöverskridande ombildning är det i stället så att hela det förfarande som föregår och leder fram till utfärdandet av ett ombildningsintyg handläggs enbart av den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten: Sverige och svensk rätt involveras inte i förfarandet förrän efter det att ett ombildningsintyg har utfärdats i utlandet. Bolagsverket kommer in i bilden först sedan den utländska myndigheten har utfärdat ett ombildningsintyg. Den utländska myndigheten har normalt inte granskat om bolaget efter ombildningen uppfyller de krav som svensk rätt uppställer, t.ex. vad gäller bolagsordning och kapital.
Den kontroll som Bolagsverket måste göra när en tidigare utländsk juridisk person registreras som ett svenskt aktiebolag blir därför av ett annat slag än den kontroll som görs vid registreringen av ett bolag som bildas i samband med en gränsöverskridande fusion.
Det bör ankomma på bolaget före ombildning – den utländska juridiska personen – att till Bolagsverket ge in det underlag som behövs för verkets kontroll. Det bör göras i samband med att styrelsen anmäler ombildningen för registrering hos verket.
Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas närmare utformning och innebörd.
Punkterna 2 och 3
Av artikel 86o.2 följer att det bolag som ska ombildas ska ge in ombildningsplanen till Bolagsverket. En bestämmelse om detta bör tas in i den paragraf som reglerar bolagets anmälan för registrering hos Bolagsverket (jfr föregående avsnitt).
Artikel 86o.3 gäller endast myndighetens praktiska – tekniska – hantering. Här kan hänvisas till avsnitt 4.17 om teknikfrågor.
Punkten 5
Enligt artikel 86o.5, som gäller ombildningsintygets betydelse vid laglighetskontrollen, ska ett ombildningsintyg godtas av Bolagsverket som ett intyg som ”slutgiltigt styrker att alla tillämpliga förfaranden och formaliteteter inför en ombildning har fullgjorts i utgångsmedlemsstaten”. Bolagsverket får således inte ompröva de omständigheter som har varit föremål för den utländska myndighetens prövning och som har föranlett denna att utfärda ombildningsintyget.
Vi bedömer att det inte krävs att en särskild bestämmelse av denna innebörd tas in i lagen. Vi återkommer till ombildningsintygets betydelse i författningskommentaren till den paragraf som vi föreslår om Bolagsverkets laglighetskontroll inför primär registrering av en ombildning (jfr punkten 1 ovan).
6.12. Registreringen av ombildningen (artikel 86p)
6.12.1 2019 års direktiv
Artikel 86p innebär följande.
Medlemsstaterna ska i sin nationella lagstiftning fastställa arrangemangen, i enlighet med artikel 16, för att offentliggöra fullgörandet av den gränsöverskridande ombildningen i sina register (punkten 1).
Åtminstone följande uppgifter ska registreras (punkten 2 första stycket): – I destinationsmedlemsstaten; (a) att registreringen av det ombil-
dade bolaget är följden av en gränsöverskridande ombildning och (b) datum för registrering av det ombildade bolaget, – I utgångsmedlemsstaten; (a) att avregistreringen eller avförandet
av bolaget från registret är följden av en gränsöverskridande ombildning och (b) datum då bolaget avregistreras eller avförs från registret, – I både utgångsmedlemsstaten och destinationsmedlemsstaten; registrer-
ingsnummer, namn och rättslig form för bolaget respektive för det ombildade bolaget.
Registren ska offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket och göra dem tillgängliga genom systemet för sammankoppling av register (punkten 2 andra stycket).
Slutligen ska medlemsstaterna säkerställa att destinationsmedlemsstatens register underrättar utgångsmedlemsstatens register om att den gränsöverskridande ombildningen har fått verkan, genom systemet för sammankoppling av register. Medlemsstaterna ska också säkerställa att bolaget avregistreras eller avförs från registret omedelbart vid mottagandet av den underrättelsen (punkten 3).
6.12.2. Svenska bestämmelser om registrering
Vårt förslag: När Bolagsverket har registrerat ombildningen, ska
verket utan dröjsmål underrätta behörig myndighet i den utländska stat där det bolag som ska ombildas hittills har haft sitt hemvist om registreringen. (Jfr artikel 86p.3 första meningen.)
När bolaget efter ombildning ska ha sitt hemvist i Sverige, ska det i aktiebolagsregistret anges att bolaget är följden av en gränsöverskridande ombildning och datum för registreringen. Motsvarande ska gälla vid avregistrering. I registret ska även tas in uppgift om registreringsnummer, namn och rättslig form för bolaget före respektive efter ombildningen. (Jfr artikel 86p.2.)
Skälen för förslaget: I artikel 86p anges vilka uppgifter som ska fö-
ras in i det nationella registret vid en ombildning. Bestämmelsen har sin sakliga motsvarighet för gränsöverskridande fusioner i artikel 130 och bör genomföras i svensk rätt på motsvarande sätt (jfr övervägandena i avsnitt 4.13.3).
Det behöver således säkerställas att det vid en gränsöverskridande ombildning tas in vissa i direktivet angivna uppgifter i aktiebolagsregistret.
I artikel 86p.2 första stycket preciseras vilka uppgifter som det gäller. Vid s.k. primär registrering – dvs. när bolaget efter ombildning ska ha sitt hemvist i Sverige – ska det framgå av registret att bolaget är följden av en gränsöverskridande ombildning samt datum för registreringen (a och b). Motsvarande ska gälla vid avregistrering (c och d). I båda de medlemsstater som berörs av ombildningen ska
också registreringsnummer samt namn och rättslig form för bolaget före och efter ombildningen registreras (e).
Bestämmelser med denna innebörd bör tas in i aktiebolagsförordningen (2005:559).
I artikel 86p.2 andra stycket anges att de uppgifter som ska registreras enligt ovan ska offentliggöras i registren. Enligt aktiebolagsförordningen är syftet med aktiebolagsregistret att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (se 2 kap. 1 § första stycket aktiebolagsförordningen). Vidare följer det av allmänna bestämmelser om registrering i aktiebolagsregistret att det som registreras där genast ska kungöras (se 27 kap. 3 § aktiebolagslagen). Det fordras därmed ingen ny bestämmelse i svensk rätt med anledning av artikel 86p.2 andra stycket.
För att genomföra artikel 86p.3 i svensk rätt krävs det däremot nya svenska författningsbestämmelser, på sätt som motsvarar regleringen för gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 47 § andra stycket och 48 § tredje stycket aktiebolagslagen; jfr även artikel 130.3). När det gäller kravet i samma punkt på att underrättelsen ska ske via systemet för sammankoppling av register hänvisar vi till avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor.
Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas närmare utformning.
6.13. Rättsverkningarna av ombildningen (artikel 86q och 86r)
6.13.1 2019 års direktiv
Av artikel 86q i ändringsdirektivet följer att den tidpunkt då en gränsöverskridande ombildning får verkan ska bestämmas i enlighet med destinationsmedlemsstatens lagstiftning. Denna tidpunkt ska infalla efter att den kontroll som avses i artikel 86m och 86o har genomförts.)
Enligt artikel 86r ska, från och med den tidpunkt som avses i artikel 86q, följande rättsverkningar inträda vid en gränsöverskridande ombildning.
a) Bolagets samtliga tillgångar och skulder, inklusive avtal, krediter,
rättigheter och skyldigheter, ska övertas av det ombildade bolaget.
b) Aktieägarna i bolaget ska fortsätta att vara aktieägare i det ombil-
dade bolaget, såvida de inte har avyttrat sina aktier enligt artikel 86i.1.
c) Bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör från anställ-
ningsavtal eller anställningsförhållanden och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan, ska övertas av det ombildade bolaget.
6.13.2. Rättsverkningarna av en gränsöverskridande ombildning
Vårt förslag: Vid en gränsöverskridande ombildning ska följande
rättsverkningar inträda.
- Det ombildade bolaget får sitt registrerade säte i en annan medlemsstat och får en ändrad rättslig form enligt lagstiftningen i den staten,
- Bolagets tillgångar och skulder övergår till att vara det ombildade bolagets tillgångar och skulder,
- Aktieägare i bolaget blir aktieägare i det ombildade bolaget, såvida de inte har utnyttjat rätten att få sina aktier inlösta,
Bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden övergår till att vara det ombildade bolagets rättigheter och skyldigheter. (Jfr artikel 86r.)
Skälen för förslaget: Vad som sägs i artikel 86r i ändringsdirektivet
om rättsverkningarna av en gränsöverskridande ombildning motsvarar i huvudsak vad som enligt ändringsdirektivet föreskrivs ifråga om gränsöverskridande fusioner.18 Det kan hävdas att en del av det som sägs i artikel 86r strängt taget är onödigt. En gränsöverskridande ombildning förändrar ju inte bolagets juridiska identitet och det framstår därför som något övertydligt att – såsom artikel 86r gör – ange att ombildningen medför att bolagets tillgångar och skulder ”övertas” av det ombildade bolaget. Det finns dock inte tillräcklig
18 Jfr artikel 131.1 a och b och 131.4
anledning att vid det svenska genomförandet av artikeln avvika från det som sägs i direktivet.
Det behöver således införas bestämmelser i aktiebolagslagen som reglerar rättsverkningarna av gränsöverskridande ombildningar. Bestämmelserna bör i relevanta delar utformas efter den förlaga som finns i regelverket för gränsöverskridande fusioner.
På samma sätt som vi har föreslagit i fråga om gränsöverskridande fusioner (jfr avsnitt 4.14.3) föreslår vi att det i den nya bestämmelsen även klargörs att aktieägare som utnyttjar sin rätt till inlösen inte ska bli aktieägare i det ombildade bolaget.
6.13.3. Tidpunkten då rättsverkningarna inträder
Vårt förslag: Rättsverkningarna av en gränsöverskridande om-
bildning ska inträda vid den tidpunkt som fastställs i den medlemsstat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist. Om bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige, ska rättsverkningarna inträda när Bolagsverket registrerar ombildningen i aktiebolagsregistret. (Jfr artikel 86q.)
Skälen för förslaget: Enligt ändringsdirektivet ska rättsverkning-
arna av en gränsöverskridande ombildning inträda vid den tidpunkt som fastställs i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, dvs. i lagstiftningen i den stat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist. I den svenska lagen bör därför tas in en bestämmelse med denna innebörd. Det bör också tas in en bestämmelse om vid vilken tidpunkt som rättsverkningarna inträder om bolaget efter ombildningen ska ha sitt säte i Sverige. Det är naturligt att den tidpunkten sammanfaller med tidpunkten för registreringen av ombildningen i aktiebolagsregistret.
6.14. Frågor om ombildningens giltighet (artikel 86t och artikel 86h.5)
6.14.1. Bakgrund
Ett stämmobeslut kan klandras genom att den missnöjde aktieägaren väcker talan vid domstol. En sådan talan ska normalt väckas inom tre månader men kan i vissa kvalificerade fall väckas senare (se 7 kap.50–52 §§aktiebolagslagen).
Vid klander av bolagsstämmobeslut om fusion och delning gäller emellertid särskilda bestämmelser (se 23 kap. 52 § och 24 kap. 30 §). Enligt dessa paragrafer ska talan om upphävande av stämmobeslut som inte har tillkommit i behörig ordning eller på annat sätt strider mot aktiebolagslagen väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
I de nämnda paragraferna finns också bestämmelser om vad som gäller om en domstol har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en fusions- respektive delningsplan. I så fall ska fusionen eller delningen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på övertagande bolags vägnar efter det att det överlåtande bolaget har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
De nu angivna bestämmelserna går tillbaka på motsvarande bestämmelser i 2017 års direktiv.
6.14.2 2019 års direktiv
En gränsöverskridande ombildning som har fått verkan i enlighet med de förfaranden som anges i ändringsdirektivet får inte ogiltigförklaras (artikel 86t första stycket). Detta ska dock, enligt direktivet, inte påverka medlemsstaternas befogenheter, bland annat – i fråga om straffrätt, förebyggande och bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning – att påföra åtgärder och sanktioner enligt nationell rätt efter den dag då den gränsöverskridande ombildningen fick verkan (artikel 86t andra stycket).
I direktivet sägs vidare att medlemsstaterna ska säkerställa att det inte är möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande ombildningen enbart på grunden att den kontantersättning som avses i artikel 86d inte är korrekt fastställd eller att de uppgifter som lämnats om kontantersättningen inte uppfyllde de rättsliga kraven (artikel 86h.5).
6.14.3. Möjligheterna att ogiltigförklara en gränsöverskridande ombildning
Vårt förslag: Det ska vara möjligt att föra talan om upphävande
av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av en ombildningsplan vid domstol (klander). Det ska dock inte vara möjligt att klandra beslutet endast på grund av att det inlösenbelopp som har erbjudits i ombildningsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om beloppet inte uppfyller de rättsliga förutsättningarna. (Jfr artikel 86h.5.)
Klanderfristen ska vara tre månader eller, vid s.k. nullitetstalan, sex månader. Talan ska inte kunna väckas efter det att Bolagsverket eller domstol har gett tillstånd till verkställande av delningsplanen och det beslutet har vunnit laga kraft. (Jfr artikel 86t.)
Skälen för förslaget: Av artikel 86t första stycket i ändringsdirekti-
vet följer att en gränsöverskridande ombildning inte ska kunna ogiltigförklaras när den har fått verkan. Det utesluter inte att ett stämmobeslut om godkännande av en ombildningsplan angrips genom en klandertalan vid domstol men det är uppenbart att denna rätt alltid måste vara begränsad i tiden och inte får göras gällande efter det att Bolagsverket har godkänt ombildningen.
Vi föreslår därför att ett bolagsstämmobeslut om att godkänna en ombildningsplan likt andra stämmobeslut ska kunna angripas genom klandertalan vid domstol. Klanderfristen bör normalt vara densamma som vid klander av andra slag av beslut, dvs. tre månader. Vid s.k. nullitetstalan – som normalt kan föras utan begränsning i tiden – bör emellertid gälla en begränsning. Vi föreslår att klanderfristen vid sådan talan – liksom vid fusioner och delningar bestäms till sex månader. Vi föreslår vidare att talan inte ska kunna väckas efter det att Bolagsverket (eller domstol) har lämnat tillstånd till verkstäl-
lande av ombildningsplanen. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om gränsöverskridande fusioner (se hittillsvarande 23 kap. 52 § första och tredje styckena aktiebolagslagen).
Av artikel 86h.5 följer att en klandertalan inte får grundas enbart på vissa i direktivet särskilt angivna omständigheter. Det finns en likadan bestämmelse i direktivets regelverk för gränsöverskridande fusioner och vi har med anledning av det föreslagit en särskild bestämmelse med samma innebörd i 23 kap. aktiebolagslagen (se avsnitt 4.7.3). Det är naturligt att artikel 86h.5 genomförs genom en motsvarande bestämmelse i det nya 24 a kap.
6.15. Kompletterande reglering
6.15.1. Överväganden
Vårt förslag: Särskilda rättighetshavare i ett aktiebolag som ska
ombildas ska ha minst motsvarande rättigheter i det ombildade bolaget, dock inte om rättighetshavarna har rätt att få sina värdepapper med särskilda rättigheter inlösta av bolaget.
Bolagsverket ska under vissa förhållanden förklara att frågan om ombildning har fallit.
Skälen för förslaget: En gränsöverskridande ombildning kan aktua-
lisera frågor som inte direkt behandlas i direktivet men som det ändå kan vara motiverat att författningsreglera för att det svenska regelverket ska bli konsekvent och sammanhängande. Ett par sådana frågor behandlas i det följande.
Särskilda rättighetshavares ställning
En ombildningsplan ska innehålla uppgift om vilka rättigheter i bolaget efter ombildning som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i det aktiebolag som ska ombildas, eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas för de särskilda rättighetsinnehavarna.19 Motsvarande uppgift ska vara med i en fusionsplan.20
19 Jfr artikel 86d.e. 20 Jfr artikel 122 g.
I det svenska regelverket för fusioner finns bestämmelser som reglerar särskilda rättighetshavares ställning i ett fusionerande bolag. Bestämmelserna är tillämpliga även vid gränsöverskridande fusioner (jfr 23 kap. 5 § och 36 §). De innebär att innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag ska ha minst motsvarande rättigheter i det övertagande bolaget. Det gäller dock inte om de har rätt att få sina värdepapper med särskilda rättigheter inlösta av det övertagande bolaget. Bestämmelserna går tillbaka på artikel 15 i det s.k. fusionsdirektivet21, som syftar till att garantera rättighetshavare i ett överlåtande bolag ett skydd mot att deras rättigheter tunnas ut eller upphör till följd av fusionen.
Någon risk för uttunning finns visserligen inte vid en ombildning: det är ett och samma bolag genom hela förfarandet. Vidare framstår det som närmast självklart att de rättigheter som ska träda i stället för de befintliga, och som bolaget ska lämna uppgift om i ombildningsplanen, ska korrespondera mot dessa. Att uppgifter om rättigheterna måste lämnas i ombildningsplanen ger dock ingen garanti för att rättigheterna faktiskt respekteras.
En gränsöverskridande ombildning för med sig att den tillämpliga lagstiftningen ändras. Bolaget kommer att drivas vidare i en annan form i en annan medlemsstat, med tillämpning av den statens inhemska lagstiftning. Mot den bakgrunden blir det mycket svåröverskådligt vad en gränsöverskridande ombildning kan innebära för innehavare av särskilda rättigheter i ett aktiebolag och det kan inte uteslutas att ombildningen försämrar rättighetshavarnas ställning i bolaget.
Det nu sagda talar för att det även i fråga om gränsöverskridande ombildningar bör uppställas ett lagkrav på att särskilda rättigheter i bolaget efter ombildning som huvudregel minst ska motsvara rättigheterna i bolaget före ombildning (dvs. det svenska aktiebolaget). En sådant krav är förenligt med direktivet (jfr t.ex. artikel 86r.a).
21 Numera kodifierat; se artikel 101 i 2017 års direktiv.
Frågan om ombildning faller
När det gäller gränsöverskridande fusioner ska Bolagsverket under vissa i lagen särskilt angivna förhållanden förklara att frågan om fusion har fallit. Så är bl.a. fallet om Bolagsverket har avskrivit ett ärende om registrering eller vägrat registrering (jfr 23 kap. 27 § och 36 §aktiebolagslagen).
Det är av systematiska skäl naturligt att införa motsvarande bestämmelser för gränsöverskridande ombildningar.
7. Arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande förfaranden
7.1. Allmänna utgångpunkter
Gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar inom EU (och EES i övrigt) kan underlätta förflyttningar av företag över gränserna och kan därigenom få betydelse för de arbetstagare som arbetar i de berörda företagen. Ett antal artiklar i 2019 års ändringsdirektiv innehåller därför bestämmelser som ålägger företagen skyldigheter i förhållande till arbetstagarna, såsom bestämmelser om hur och i vilket skede arbetstagarrepresentanter ska informeras, bestämmelser om rätt till samråd (rätt att yttra sig i olika frågor) och rätten till
medverkan (rätt till styrelserepresentation).
Ändringsdirektivet bygger i dessa senare delar på en reglering som tillkom redan i samband med EU-lagstiftningen om europabolag (SE-direktivet och SE-förordningen) och som vidareutvecklades i samband med 2005 års direktiv (sedermera 2017 års direktiv).
Genomförandet av 2005 års direktiv resulterade i bland annat lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (medverkandelagen).1 Genom den lagen skapades ett grundläggande skydd för arbetstagarnas rätt till medverkan vid gränsöverskridande fusioner. En grundläggande tanke i regleringen är att arbetstagarnas rätt till medverkan inte ska gå förlorad med anledning av ett bolag fusionerar med andra bolag inom EES.
Genom 2019 års direktiv sker flera ändringar i bestämmelserna om medverkan i 2017 års direktiv (artikel 133). Samtidigt införs motsvarande regelverk för gränsöverskridande delningar (artikel 160l) och gränsöverskridande ombildningar (artikel 86l). I detta avsnitt analyseras behovet av ändringar i det befintliga svenska regelverket
1 De i detta sammanhang centrala bestämmelserna i 2005 års direktiv fanns i artikel 16, sedermera överförda till artikel 133 i 2017 års direktiv.
om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. Vi tar också upp frågan om vilka tillägg som behöver göras för att regelverket om arbetstagares medverkan ska kunna tillämpas även vid gränsöverskridande delningar och ombildningar.
7.2. Huvuddragen i gällande rätt
7.2.1. Inledning
I svensk rätt finns bestämmelser om medverkan2 i framför allt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda (fortsättningsvis styrelserepresentationslagen). Bestämmelser av detta slag finns också i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (fortsättningsvis medverkandelagen), lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag (fortsättningsvis
inflytandelagen) och lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i
europakooperativ. Formerna för arbetstagarnas rätt till medverkan har naturligtvis också kopplingar till andra grundläggande arbetsrättsliga regelverk, framför allt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen).
Den EU-rättsliga regleringen som ligger till grund för bl.a. medverkandelagen är svåröverskådlig. I frågor rör arbetsrättsliga förhållanden hänvisar 2017 års direktiv3 till ett flertal artiklar i 2001 års direktiv om arbetstagarinflytande i europabolag (SE-direktivet). Det sistnämnda direktivet ligger också till grund för bestämmelserna i inflytandelagen. Flertalet bestämmelser i medverkandelagen har därmed sin motsvarighet i inflytandelagen.
2019 års direktiv ger anledning att överväga behovet av ändringar i svenska medverkandebestämmelser. Det är därför behovet av ändringar i medverkandelagen som har stått i fokus för vårt arbete i denna del. Därutöver har vi övervägt vilka ändringar som behöver göras i aktiebolagslagen och andra associationsrättsliga lagar för att uppfylla direktivets krav på hur arbetstagarna ska informeras under det gräns-
2 Med medverkan avses fortsättningsvis vad som framgår av 4 § nionde strecksatsen lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner; det arbetstagarinflytande som utövas genom rätten att a) välja eller på annat sätt utse några av ledamöterna i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan, eller b) föreslå eller avvisa några eller alla ledamöter i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan. 3 Bestämmelserna fanns ursprungligen i 2005 års direktiv men har senare flyttats över till 2017 års direktiv. I det följande hänvisas enbart till 2017 års direktiv.
överskridande förfarandets förlopp; de sistnämnda frågorna har vi behandlat i avsnitten 4.10, 5.11 och 6.9.
Som en bakgrund till våra överväganden lämnas i det följande en kortare beskrivning av nuvarande lagreglering i de delar som vi bedömer vara relevanta i detta sammanhang.
7.2.2. Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Medbestämmandelagen är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är möjligt att genom kollektivavtal avvika från en rad av lagens bestämmelser. Vissa rättigheter kan emellertid inte avtalas bort; det är en följd av olika EU-direktiv som innehåller föreskrifter som är tvingande till arbetstagares förmån (sådan lagstiftning betecknas ibland som semidispositiv med EU-spärr).
Lagen innehåller bland annat tvingande bestämmelser om allmän förhandlingsrätt. Bestämmelserna ger arbetsgivaren samt arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationerna förhandlingsrätt i förhållande till sin motpart (se 10–17 §§). En sådan förhandlingsrätt förutsätter inte att det finns något kollektivavtal mellan parterna. Förhandlingen måste avse en viss fråga som på begäran ska uppges i förhandlingsframställningen. Frågan ska gälla förhållandet mellan arbetsgivaren och åtminstone en person som är medlem i en arbetstagarorganisation och som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.
För att anställda ska ha möjlighet att på ett rationellt och effektivt sätt utnyttja rätten till förhandlingar och medverka i beslutsprocessen måste de ha rätt till information om och insyn i arbetsgivarens verksamhet. Därför ålägger medbestämmandelagen arbetsgivaren att fortlöpande hålla en arbetstagarorganisation underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom riktlinjerna för personalpolitiken (se 19 och 19 a §§).
7.2.3. Lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda
Styrelserepresentationslagen syftar till att ge de anställda insyn i och inflytande över företagets verksamhet genom viss rätt till styrelserepresentation.
Enligt 4 § har de anställda i ett företag i Sverige som under det senast förflutna räkenskapsåret här i landet har sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare rätt till representation i styrelsen (arbetstagarrepresentanter). Med företag avses i lagen flera olika företagsformer, bl.a. aktiebolag.
I 4–6 §§ regleras hur arbetstagarrepresentanterna ska utses. Rätten att utse representanter tillkommer arbetstagarorganisationerna. Inrättandet av styrelserepresentation är kopplat till arbetstagarorganisationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget. Arbetstagarrepresentanter utses för viss tid. Som en följd av den förtroendeställning som uppdraget bygger på kan de enbart kvarstå i uppdraget så länge de har sin uppdragsgivares, dvs. arbetstagarorganisationens, förtroende.
Med funktionen som arbetstagarrepresentant i ett företags styrelse följer i huvudsak samma ställning och ansvar som andra styrelseledamöter i företaget har (jfr t.ex. 8 kap. 2 § aktiebolagslagen). En arbetstagarrepresentant får dock inte delta i behandlingen av frågor som rör kollektivavtal, stridsåtgärder eller andra frågor där en facklig organisation på arbetsplatsen har ett väsentligt intresse som kan strida mot företagets (se 14 § första stycket styrelserepresentationslagen).
7.2.4. Lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner
Lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (medverkandelagen) bygger som redan har nämnts på bestämmelser i 2017 års direktiv.4
Lagen gäller, såvitt nu är av intresse, i företag som deltar i eller etableras genom en gränsöverskridande fusion, om arbetstagarna i
4 Förarbetena finns i prop. 2007/08:20. Propositionen hade föregåtts av bl.a. en utredning med uppgift att lämna förslag till hur de arbetsrättsliga bestämmelserna i direktivet skulle genomföras i Sverige. Utredningens slutsatser presenterades i betänkandet Arbetstagares medverkan
vid gränsöverskridande fusioner (SOU 2006:97).
något av de deltagande företagen före fusionen omfattas av bestämmelser om medverkan (se 2 § första stycket 1). Lagens syfte är att tillförsäkra arbetstagarna viss rätt till medverkan även efter fusionen. Den innehåller därför regler om hur denna rätt till medverkan kan fastställas.
Begreppet ”medverkan” har i detta sammanhang en speciell innebörd. Det avser det arbetstagarinflytande som utövas genom en rätt att
- välja eller på annat sätt utse några av ledamöterna i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan, eller
- föreslå eller avvisa några eller alla ledamöter i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan (se 4 §).
Sådan medverkan kan fastställas genom en överenskommelse mellan de deltagande företagen och en för arbetstagarna utsedd förhandlingsdelegation.5 Genom en sådan överenskommelse kan man alltså enas om hur arbetstagarnas medverkan ska regleras i det övertagande företaget. Ett avtal om medverkan ska enligt 29 § behandla
1. avtalets omfattning,
2. det huvudsakliga innehållet i en ordning för medverkan, inklusive
uppgifter om antalet ledamöter som arbetstagarna har rätt att välja, utse, föreslå eller avvisa,
3. vilka förfaranden som ska användas när ledamöterna väljs, utses,
föreslås eller avvisas,
4. ledamöternas rättigheter, och
5. avtalets löptid, i vilka fall det bör omförhandlas, hur en omför-
handling ska genomföras och vad som ska gälla för det fall att omförhandlingar inte leder till något nytt avtal.
5 15–17 §§ innehåller bestämmelser om hur de svenska ledamöterna i denna förhandlingsdelegation ska utses. Enligt 15 § ska ledamöterna utses av den eller de lokala arbetstagarorganisationer i Sverige som är bundna av kollektivavtal i förhållande till de deltagande företagen, berörda dotterföretagen eller berörda filialerna i Sverige. Om inget av de deltagande företagen i Sverige är bundet av kollektivavtal i förhållande till någon arbetstagarorganisation, ska ledamöterna enligt 16 § utses av den lokala arbetstagarorganisation som företräder flest arbetstagare i de deltagande företagen. Om sådana inte finns, ska ledamöterna enligt 17 § utses av arbetstagarna i de deltagande företagen. Lagen innehåller också bl.a. bestämmelser om hur platserna ska fördelas mellan arbetstagarna i olika EES-stater.
Om någon överenskommelse om medverkan inte träffas, gäller i stället vissa i lagen angivna ”referensbestämmelser” om arbetstagarnas rätt till medverkan (se närmare 32–40 §§). Parterna kan också, enligt 30 §, oberoende av hur stor andel av arbetstagarna i de deltagande företagen som har rätt till medverkan, enas om att referensbestämmelserna ska tillämpas i det övertagande företaget.
Lagen förutsätter att de företag som deltar i den gränsöverskridande fusionen så snart som möjligt sedan fusionsplanen har offentliggjorts vidtar nödvändiga åtgärder för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska kunna inrättas (se 5 §). I de associationsrättsliga lagarna finns bestämmelser som syftar till att trygga att så sker. Om medverkandelagen är tillämplig, får sålunda en gränsöverskridande fusion registreras endast om avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats (se 23 kap. 48 § aktiebolagslagen och 16 kap. 45 § föreningslagen).
Det system för medverkan som parterna avtalar om kan vara av olika slag. Det kan motsvara den ordning som gäller enligt styrelserepresentationslagen (rätt att utse representanter i företaget styrelse). Men, som redan har framgått, kan den också utformas på annat sätt, t.ex. så att arbetstagarna får föreslå kandidater eller framföra invändningar mot befintliga kandidater (eventuellt med vetorätt) inför val av styrelseledamöter.
För att tillförsäkra förhandlingsdelegationen en reell möjlighet att förhandla om framtida medverkan föreskrivs i lagen att de deltagande företagen ska lämna delegationen information i olika hänseenden, t.ex. om förekomsten och omfattningen av medverkan i de deltagande företagen, om planerna för fusionen och om hur processen med att genomföra den fortskrider. I skyldigheten att informera om hur fusionen fortskrider ligger bl. a. att arbetsgivaren ska informera om förändringar inom företagsgruppen som kan påverka sammansättningen av förhandlingsdelegationen. Informationsskyldigheten gäller oavsett om förhandlingar ska genomföras eller inte.
7.2.5. Lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag
Europabolag (”SE-bolag”) är en europeisk associationsform av aktiebolagsrättsligt slag.6 Ett europabolag kan bildas på olika sätt, t.ex. genom fusion mellan bolag från olika EES-stater eller genom att ett aktiebolag med hemvist i en EES-stat ombildas till ett europabolag.
Frågan om arbetstagarinflytandet i europabolag regleras i ett särskilt EU-direktiv.7 I det direktivet, SE-direktivet, regleras, förutom arbetstagares rätt till medverkan, även arbetstagarinflytande i form av information och samråd. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag (inflytandelagen).
Inflytandelagens reglering av hur arbetstagarinflytande i ett europabolag kommer till stånd är i väsentliga avseenden av samma slag som regleringen i medverkandelagen. Arbetstagarorganisationerna eller arbetstagarna i de bolag som deltar i bildandet av europabolaget förutsätts bilda en förhandlingsdelegation som på arbetstagarnas vägnar förhandlar med bolagen om arbetstagarinflytande i europabolaget. I lagen regleras bl.a. hur förhandlingsdelegationen ska inrättas och hur platserna i delegationen ska fördelas. Lagen innehåller också regler om formen för och innehållet i ett avtal om arbetstagarinflytande. I lagen finns vidare vissa referensregler som gäller om ett avtal inte träffas. Reglerna innebär bl.a. att det ska inrättas ett arbetstagarråd för information och samråd. Detta ska ske dels om parterna är överens om det och dels om förhandlingsperioden har löpt ut utan att något avtal har träffats. Referensbestämmelserna reglerar också rätten till medverkan. Förutsättningen för rätt till sådan medverkan är antingen att parterna i förhandlingarna om arbetstagarinflytande är överens om det eller att europabolaget har bildats på visst sätt och att arbetstagarna har haft rätt till medverkan innan europabolaget bildades.
6 Associationsformen grundar sig på Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag, SE-förordningen. 7 Direktivet 2001/86/EG om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (SE-direktivet).
7.2.6. Lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ
Med europakooperativ avses kooperativa föreningar som har bildats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar, Societas Cooperativa Europaea). Liksom sin aktiebolagsrättsliga motsvarighet europabolaget utgör europakooperativet en europeisk associationsform för gränsöverskridande samverkan.
Också frågan om arbetstagarinflytandet i europakooperativ regleras genom ett särskilt direktiv; direktivet 2003/72/EG om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande. Bestämmelserna i detta direktiv är utformade efter mönster av SE-direktivet och har genomförts i svensk rätt genom lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ. Lagen har utformats med inflytandelagen som förebild och innehåller i stort bestämmelser som har sin direkta motsvarighet i den lagen.
7.2.7. Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen) är tillämplig på fackliga förtroendemän som en arbetstagarorganisation har utsett att representera organisationens anställda medlemmar på en arbetsplats i frågor som rör förhållanden till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.
En förutsättning för att lagen ska tillämpas är att det finns ett gällande kollektivavtal på arbetsplatsen. Lagen gäller dock även vid tillfälliga avtalslösa tillstånd.
Vissa av lagens bestämmelser har betydelse även i nu aktuellt sammanhang, dvs. vid gränsöverskridande förfaranden. Det gäller t.ex. bestämmelserna om förbud för arbetsgivaren att hindra förtroendemannen från att fullgöra sitt uppdrag, om rätt till ledighet och betalning i rimlig omfattning för det fackliga arbetet och om förbud mot att förtroendemannen ges försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag.
Lagen innehåller inte någon egentlig definition av vad som är facklig verksamhet. I uppgiften att företräda de anställda i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor inbegrips olika slag av förhandlingar, dvs. både avtalsförhandlingar och tvisteförhandlingar eller primära förhandlingar enligt medbestämmandelagen. Politisk verksamhet och interna fackliga angelägenheter faller dock utanför lagen.8
7.3. Arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (artikel 133)
7.3.1 2019 års direktiv sänker den nivå där rätt till arbetstagarmedverkan inträder
Rätten till arbetstagarmedverkan i ett bolag som uppstår genom en gränsöverskridande fusion ska enligt 2017 års direktiv som utgångspunkt regleras av säteslandets bestämmelser om arbetstagarmedverkan. Två undantag gäller emellertid.
Det första undantaget gäller om i vart fall ett av de fusionerande bolagen har minst 500 arbetstagare och bolaget omfattas av rätt till arbetstagarmedverkan. Det andra undantaget gäller om det i den nationella lag som ska tillämpas på det bolag som uppstår inte föreskrivs i vart fall samma nivåer av medverkan som för de deltagande bolagen före fusionen eller inte föreskrivs samma rätt för arbetstagare i driftsenheter i andra medlemsstater som i den stat där bolaget ska ha sitt säte.
När undantagen är tillämpliga ska vissa EU-standardiserade bestämmelser om medverkan gälla.
Genom 2019 års direktiv ändras detta på flera sätt. En förändring gäller den nivå där rätten till medverkan inträder. Enligt 2019 års direktiv inträder den rätten vid fyra femtedelar av den
tillämpliga tröskelnivå som fastställts i lagstiftningen i den medlemsstat vars jurisdiktion omfattar det fusionerande bolaget i stället för det tidi-
gare absoluta talet 500 arbetstagare.
2019 års direktiv innebär också den förändringen att arbetstagarinflytandet ska bestå vid påföljande inhemska fusioner inom fyra år från den gränsöverskridande fusionen, i stället för som tidigare tre år.
8 Juno 16 april 2020, Hans Blyme, kommentar till 1 § förtroendemannalagen.
Härutöver innebär 2019 års direktiv ytterligare några ändringar som dock bedöms vara av närmast författningsteknisk natur.
7.3.2. Medverkandelagens tillämpningsområde
Vårt förslag: Medverkandelagen ska tillämpas
- när något av de företag som deltar i den gränsöverskridande fusionen omfattas av rätt till arbetstagarmedverkan, och
- när det genomsnittliga antalet anställda i något av företagen under de sex månaderna närmast före offentliggörandet av fusionsplanen uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive företags hemstat innebär rätt till arbetstagarmedverkan.
Skälen för förslaget:
Förutsättningarna för arbetstagares medverkan
Arbetstagarnas rätt till medverkan vid en gränsöverskridande fusion regleras av artikel 133 i 2017 års direktiv.9 Artikeln har, jämte bestämmelser om arbetstagares medverkan i andra EU-direktiv, införlivats med svensk rätt genom framför allt medverkandelagen.
Av artikeln följer att det bolag som uppstår genom en gränsöverskridande fusion ska omfattas av eventuella gällande bestämmelser om arbetstagares medverkan i den medlemsstat där dess säte är beläget.10 När ett företag som har deltagit i eller etablerats genom en gränsöverskridande fusion ska ha sitt säte i Sverige, ska alltså svenska regler om arbetstagarmedverkan gälla, dvs. som utgångspunkt styrelserepresentationslagens regler om medverkan.
Artikeln beskriver emellertid två situationer då säteslandets lagstiftning inte ska gälla.11
Säteslandets bestämmelser ska sålunda enligt det första undantaget inte gälla om ett av de deltagande bolagen, under de sex månader som föregår offentliggörandet av fusionsplanen, har haft ett genomsnittligt antal arbetstagare som överstiger 500 och omfattas av regler
9 Tidigare artikel 16 i 2005 års direktiv. 10 Artikel 133.1. 11 Artikel 133.2.
om medverkan.12 I så fall ska i stället de nationella regler gälla som har utformats på det särskilda sätt som anges i vissa punkter i artikeln.13I dessa punkter hänvisas till artiklar i annan EU-lagstiftning,14 fastän med vissa modifikationer (”de modifierade SE-bestämmelserna”). Direktivet utesluter emellertid inte att nationell rätt utformas så att motsvarande regler gäller även när det angivna tröskelvärdet 500 anställda inte har uppnåtts. Sverige har valt att genomföra direktivet på detta sätt (vilket berörs närmare nedan).
Enligt det andra undantaget ska säteslandets nationella bestämmelser inte heller gälla, om den nationella lagen inte lever upp till vissa kriterier som uppställs i punkterna a och b. I så fall ska de modifierade SE-reglerna gälla även här. Om säteslandets nationella lagstiftning motsvarar kriterierna, kan säteslandet däremot låta den nationella lagstiftningen gälla när antalet arbetstagare i det bolag som uppstår understiger 500.
De aktuella kraven är15
a) att nationell lagstiftning inte föreskriver en lägre nivå av med-
verkan än den nivå som redan gäller i de berörda fusionerande bolagen och
b) att lagstiftningen ger arbetstagare i driftsenheter som är belägna i
andra medlemsstater samma rätt till medverkan som arbetstagarna i säteslandet.16
När direktivet genomfördes i svensk rätt, konstaterades att det inte gav något handlingsutrymme i fråga om fusioner där minst ett av de fusionerande bolagen har fler än 500 arbetstagare och omfattas av bestämmelser för medverkan. Direktivet måste genomföras så att de modifierade SE-bestämmelserna tillämpas i sådana fall. I fråga om fusioner med företag med färre än 500 arbetstagare var det däremot möjligt att tillämpa nationella regelverk, fastän detta skulle kräva vissa kompletteringar i lagstiftningen. Lagstiftaren bedömde emellertid att
12 Innebörden av begreppet ”medverkan” ska härvid vara densamma som i artikel 2 k i SEdirektivet. Med medverkan avses enligt artikel 2 k i SE-direktivet det arbetstagarinflytande som utövas genom rätten att välja eller utnämna några av ledamöterna i ett bolags tillsyns- eller förvaltningsorgan, eller föreslå eller avvisa några eller alla ledamöter i ett bolags tillsyns- eller förvaltningsorgan. 13 Se närmare punkterna 3–7 i artikel 133. 14 SE-förordningen och SE-direktivet. 15 Enligt den andra undantagssituationen som framgår av andra ledet i artikel 133.2. 16 Dessa möjligheter till undantag i nationella regelverk har inte utnyttjats i Sverige, varför det närmare innehållet i dess undantag inte redovisas närmare här.
det var olämpligt att införa trösklar och att direktivet därför borde genomföras på samma sätt för alla företag oavsett antalet anställda.17
Den nya lagen gjordes följaktligen tillämplig i alla fall där det förekommer rätt till medverkan i något av de fusionerande företagen. För att medverkandelagens bestämmelser ska gälla krävs därför att arbetstagarna i något av de deltagande företagen omfattas av bestämmelser om rätt till medverkan. Vad som utgör rätt till medverkan framgår av 4 § medverkandelagen (jfr avsnitt 7.2.4).
Bestämmelser om när arbetstagare i bl.a. svenska aktiebolag omfattas av rätt till medverkan finns i styrelserepresentationslagen. Regleringen innebär att arbetstagare i ett företag som har ingått kollektivavtal och som under det senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare i Sverige har rätt till styrelserepresentation (se 4 och 6 §§ styrelserepresentationslagen). Sådan styrelserepresentation faller under medverkandelagens definition av medverkan (se 4 § nionde strecksatsen). Medverkandelagen blir således tillämplig om ett svenskt bolag med kollektivavtal och minst 25 arbetstagare ingår i fusionen. Men lagen blir också tillämplig när arbetstagare i något av de andra företagen i fusionen omfattas av rätt till medverkan enligt gällande regelverk i sina respektive hemstater. Eftersom den svenska lagstiftaren har valt att inte göra skillnad på företag med fler eller färre än 500 arbetstagare, har det i det dåvarande direktivet angivna tröskelvärdet inte inneburit någon komplikation.
Genom 2019 års direktiv försvinner avgränsningen till 500 arbetstagare. I stället sägs att eventuella gällande nationella bestämmelser om arbetstagarmedverkan inte ska gälla om ett av de deltagande bolagen under de sex månader som har föregått offentliggörandet av fusionsplanen har haft ett genomsnittligt antal arbetstagare motsva-
rande fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivå som fastställts i lagstiftningen i den medlemsstat vars jurisdiktion omfattar det fusionerande bolaget och som utlöser arbetstagarnas rätt till medverkan.
Frågan är om detta bör föranleda ändringar i medverkandelagen. Som redan framgått är den gällande svenska ”tröskelnivån” i praktiken 25 arbetstagare och gällande kollektivavtal utifrån vad som framgår av styrelserepresentationslagen. Direktivets nya lydelse innebär att denna gräns i praktiken ska sänkas till 4/5 av 25, dvs. 20. Direktivets nya lydelse måste emellertid även förstås så att gränsen
sänks till 4/5 av den nivå som gäller för respektive deltagande bolag i fusionen enligt bestämmelserna i någon av de berörda medlemssta-
terna. Om ett svenskt bolag deltar i den gränsöverskridande fusionen
kommer förvisso rätten till medverkan att inträda vid 4/5 av 25, dvs. vid 20 arbetstagare.18 Men rätt till medverkan kommer i princip att kunna utlösas vid en ännu lägre nivå. Så blir fallet om rättsordningen i en annan medlemsstat som fusionen berör ger rätt till medverkan vid ett ännu lägre antal arbetstagare, exempelvis tio arbetstagare; fyrafemtedelsregeln får då till följd att rätt till medverkan inträder vid åtta arbetstagare. Vilken nivå som faktiskt kommer att gälla – 20 eller lägre – beror m.a.o. av de gränser för medverkan som gäller för övriga deltagande bolag i utifrån regelverken i berörda stater.
Bestämmelsen om rätt till medverkan enligt medverkandelagen måste därför ändras så att fyrafemtedelsregeln får ett direkt genomslag.
Innebörden i den nya bestämmelsen bör vara att rätten till medverkan inträder när det genomsnittliga antalet anställda i något av de deltagande företagen under de sex månaderna närmast före offentliggörandet av fusionsplanen uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive företags hemstat innebär rätt till medverkan.
7.3.3. Företagens möjligheter att frivilligt underkasta sig referensbestämmelserna om arbetstagarmedverkan
Vår bedömning: De deltagande företagen bör ha samma möj-
lighet som i dag att frivilligt underkasta sig referensbestämmelserna i medverkandelagen.
Skälen för bedömningen: När säteslandets nationella regler för
arbetstagarnas medverkan inte ska tillämpas, ska – enligt artikel 133.3 – arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen samt arbetstagarnas inflytande över besluten om dessa rättigheter regleras av medlemsstaterna utifrån de principer och förfaranden som anges i ett antal uppräknade EUrättsliga bestämmelser (se föregående avsnitt), gemensamt betecknade de modifierade SE-bestämmelserna. Dessa bestämmelser fun-
18 Jämte gällande kollektivavtal.
gerar som ett slags referensbestämmelser som ska tillämpas för det fall att det inte träffas överenskommelse om medverkan av annat slag. Referensbestämmelserna har i svensk rätt genomförts genom 32–40 §§ medverkandelagen.
Av artikel 133.4 a följer att de relevanta organen i de fusionerande bolagen, vanligen styrelserna, ska ha befogenhet att utan föregående förhandlingar välja att direkt omfattas av referensbestämmelser för medverkan enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska ha sitt säte.19Genom 2019 års ändringsdirektiv justeras artikelns ordalydelse så att detta gäller i de fall åtminstone ett av de fusionerande bolagen omfattas
av ett system för arbetstagares medverkan i den mening som avses i SEdirektivet. 20
Artikel 133.4 a i 2017 års lydelse har införlivats med svensk rätt genom 22 § andra stycket medverkandelagen. Av den bestämmelsen framgår att de deltagande företagen får besluta att avstå från att inleda förhandlingar om ett avtal om medverkan i det övertagande företaget. Om så sker ska, enligt 30 § 3, 32–40 §§ tillämpas.
Frågan är då om justeringen i artikeln medför att den svenska regleringen behöver ändras.
De ord som har skjutits in i artikeln kan synas innebära en begränsning i den befogenhet som artikeln tillägger företagen; ett beslut av detta slag skulle enbart få fattas om åtminstone ett av de fusionerande bolagen omfattas av ett system för arbetstagares medverkan i den mening som avses i SE-direktivet. Det saknas emellertid skäl att tro att avsikten har varit att orden är avsedda att ha en sådan exkluderande verkan, särskilt med beaktande av att ändringsdirektivet har som uttalat syfte att stärka de regelverk som skyddar arbetstagares rätt till medverkan. Snarare framstår de inskjutna orden som ett förtydligande av att det är först om något av de fusionerande bolagen omfattas av medverkan som frågan om medverkan efter fusionen aktualiseras och det alltså kan bli aktuellt för bolaget att överväga att omedelbart underkasta sig referensbestämmelserna.
Vi bedömer därför att den nya lydelsen av artikel 133.4 a inte gör det nödvändigt att ändra vare sig i medverkandelagen eller i någon annan författning.
19 Enligt artikel 133.3 h (dvs. del 3 led b i bilagan till SE-direktivet). 20 Direktivtexten hänvisar till artikel 2 k i SE-direktivet.
7.3.4. Påföljande inhemska förfaranden (artikel 133.7)
Vårt förslag: Bestämmelsen i aktiebolagslagen om att medverk-
andelagen ska tillämpas även vid en inhemsk fusion som följer på en tidigare gränsöverskridande fusion utvidgas till att gälla även när det tidigare förfarandet är en gränsöverskridande delning eller en gränsöverskridande ombildning. Bestämmelsen ska tillämpas vid fusioner som sker inom fyra år från det gränsöverskridande förfarandet.
Skälen för förslaget: Enligt direktivet ska det – om det bolag som
uppstår genom en gränsöverskridande fusion omfattas av ett system för arbetstagares medverkan – säkerställas att arbetstagarnas rätt till medverkan skyddas vid eventuella därpå följande inhemska fusioner.21Direktivet uppställer dock en tidsgräns för detta. I 2017 års direktiv har den varit tre år från det att den gränsöverskridande fusionen trädde i kraft.
I linje med detta anges i 2 § medverkandelagen att lagen gäller också vid en inhemsk fusion som sker inom tre år från det att en gränsöverskridande fusion har registrerats.
Paragrafen kompletteras av 23 kap. 25 § tredje stycket och 48 § tredje stycket aktiebolagslagen Bestämmelserna i aktiebolagslagen får till följd att om en inhemsk fusion har föregåtts av en gränsöverskridande fusion får den inhemska fusionen registreras enbart om det finns avtal eller beslut om arbetstagarnas medverkan eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att ett sådant avtal har träffats. För att registrering ska kunna ske krävs vidare att det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av medverkandelagen. Också aktiebolagslagens bestämmelser gäller under en tid av tre år från den gränsöverskridande fusionen.
Genom 2019 års direktiv förlängs den tidsfrist inom vilken arbetstagarnas rätt till medverkan ska föras över vid påföljande inhemska fusioner från tre till fyra år. Motsvarande ändring behöver därför göras i de nyss angivna svenska bestämmelserna.
Vi återkommer i avsnitt 7.4.7 till de tillkommande bestämmelser av liknande slag som behöver införas i fråga om inhemska delningar.
21 Artikel 133.7 (tidigare artikel 16.7 i 2005 års direktiv).
Såsom närmare utvecklas i det avsnittet måste bestämmelserna om arbetstagares medverkan i viss utsträckning tillämpas även vid en inhemsk fusion som följer på andra slag av gränsöverskridande förfaranden än fusioner.
7.3.5. Besked om tillämpning av referensbestämmelserna
Vår bedömning: Direktivets krav på att ett bolag som deltar i
fusionen ska meddela sina arbetstagare om det väljer att underkasta sig direktivets referensbestämmelser är redan tillgodosett i medverkandelagen.
Skälen för bedömningen: Som ovan har framgått ska medlemssta-
terna – enligt artikel 133.4 a i direktivet – ge de relevanta organen i de fusionerande bolagen befogenhet att utan föregående förhandlingar välja att direkt omfattas av referensbestämmelserna för arbetstagarmedverkan. För svensk del kommer denna möjlighet till uttryck i 22 § andra stycket och 30 § 3 medverkandelagen.
Genom ändringsdirektivet införs en ny punkt 8 i artikel 133. Av denna följer en förpliktelse för ett bolag som uppstår genom en gränsöverskridande fusion att meddela sina arbetstagare om det väljer att direkt tillämpa referensbestämmelserna i SE-direktivet (motsvarande 32–40 §§ medverkandelagen) eller om det vill inleda förhandlingar.22
Innebörden i gällande svensk rätt är att de deltagande företagen ska, så snart som möjligt sedan fusionsplanen har offentliggjorts, vidta nödvändiga åtgärder för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska kunna inrättas. Som redan har framgått har företagen möjlighet att underkasta sig referensbestämmelserna i 32–40 §§ medverkandelagen utan föregående förhandling.23 Om företagen avser att göra det, måste de, enligt 5 §, meddela detta till arbetstagarnas representanter i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna.
22 Den lagtekniska utformningen av punkten är komplicerad; punkten hänvisar inte direkt till SE-direktivet utan till en annan artikel i ändringsdirektivet (artikel 133.3 h) som i sin tur hänvisar till SE-direktivet. 23 Se 22 § andra stycket och 30 § 3 medverkandelagen.
Det krav på meddelande till arbetstagarna som uppställs i den nya punkten 8 i artikel 133 är alltså redan uppfyllt i svensk rätt genom det som sägs i 5 § medverkandelagen. I denna del fordras därför inga svenska författningsändringar.
7.4. Arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande delningar och ombildningar (artiklarna 160l och 86l)
7.4.1. Bakgrund
Också bestämmelserna i 2019 års direktiv om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar innehåller bestämmelser om arbetstagarmedverkan. Bestämmelserna, som finns i artikel 160l respektive artikel 86l, motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs i artikel 133 om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. Artiklarna 160l och 86l överensstämmer närmast fullt ut inbördes men de skiljer sig i några avseenden från artikel 133.
Innebörden i artiklarna 160l och 86l är att medlemsstaterna är skyldiga att införa regler om rätt till medverkan som anknyter till gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Regler av detta slag saknas i dag helt och hållet i svensk rätt. Sådana regler måste alltså införas. I det följande kommer vi att redovisa hur de bör utformas och i vilken utsträckning och på vilket sätt de bör skilja sig från motsvarande bestämmelser avseende gränsöverskridande fusioner.
Vid införande av ett regelverk om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar måste vi beakta bl.a. direktivets bestämmelser om
- när rätt till medverkan uppstår (artiklarna 160l.2 och 86l.2)
- vilka principer som ska styra den nationella regleringen (artiklarna 160l.3/86l.3),
- vilka möjligheter som ska finnas att avstå eller avbryta förhandlingar (artikel 160l.4/86l.4),
- utvidgning av rätten till medverkan (artikel 160l.5/86l.5),
- övertagande respektive ombildade bolags rättsliga form (artikel 160l.6/86l.6), och
- hur rätten till arbetstagarmedverkan ska skyddas (artikel 160l.7/86l.7).
7.4.2. Medverkandelagen ska tillämpas även vid gränsöverskridande delningar och ombildningar
Vårt förslag: Medverkandelagen ska vara tillämplig även i fråga
om arbetstagares medverkan under och efter gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Vår bedömning: Som en följd av att medverkandelagen görs
tillämplig vid gränsöverskridande delningar och ombildningar krävs det i allt väsentligt inga arbetsrättsliga särregler för dessa två slag av gränsöverskridande förfaranden. Vissa ändringar och tillägg måste dock göras för att utformningen av befintliga bestämmelser också ska omfatta gränsöverskridande delningar och ombildningar.
Skälen för förslaget och bedömningen:
Medverkandelagen bör tillämpas även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar
Direktivets bestämmelser om arbetstagarmedverkan har, såvitt gäller gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar, samma principiella utgångspunkt som motsvarande bestämmelser avseende gränsöverskridande fusioner; varje övertagande respektive ombildat bolag omfattas under och efter förfarandet av de bestämmelser om arbetstagares medverkan som gäller i den medlemsstat där bolaget därefter har sitt säte (se artikel 160l.1 respektive 86l.1) På samma sätt som ifråga om gränsöverskridande fusioner innehåller emellertid direktivet bestämmelser som innebär att nationell reglering i vissa fall inte får tillämpas.
Dessa bestämmelser har i huvudsak samma innehåll som de som vi har redogjort för i avsnitt 7.3.1.
Nationella bestämmelser om arbetstagares medverkan i den medlemsstat där det övertagande eller ombildade bolaget ska ha sitt hemvist ska sålunda inte gälla om det överlåtande eller ännu icke ombildade bolaget under de sex månader som föregår offentliggörandet av delningsplanen eller ombildningsplanen har ett genomsnittligt antal arbetstagare motsvarande fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivå som fastställts i lagstiftningen i medlemsstaten för det överlåtande bolaget eller utgångsmedlemsstaten som utlöser arbetstagarnas rätt till medverkan (se artikel 160l.2 respektive artikel 86l.2).
Vi har behandlat den motsvarande bestämmelsen avseende gränsöverskridande fusioner i avsnitt 7.3.2. Artiklarna om medverkan vid gränsöverskridande delningar och ombildningar skiljer sig i terminologiskt hänseende något från sin motsvarighet för gränsöverskridande fusioner på så sätt att det är tröskelnivån i det överlåtande
bolagets hemstat respektive utgångsmedlemsstaten som avgör huruvida
det finns rätt till medverkan. Motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner anger att det är förekomsten av rätt till medverkan i hemstaten för något av de fusionerande bolagen som avgör om det finns rätt till medverkan efter fusionen. Skillnaden är naturlig, eftersom det innan en gränsöverskridande delning eller en gränsöverskridande ombildning har genomförts finns endast ett bolag; det överlåtande respektive ännu icke ombildade bolaget. Någon saklig skillnad finns alltså inte.
Sammantaget får alltså artiklarna 160l.2 och 86l.2 anses ha samma innebörd som den motsvarande artikeln för gränsöverskridande fusioner, artikel 133.2, har.
Mot den nu angivna bakgrunden är det naturligt att direktivets bestämmelser om arbetstagarmedverkan i anslutning till gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar införlivas med svensk rätt genom att medverkandelagen görs tillämplig även vid gränsöverskridande förfaranden av dessa båda slag.
Finns det behov av särregler för gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar?
Närmare bestämmelser om vad som ska gälla i fråga om arbetstagarmedverkan ges i artikel 160l.3 respektive artikel 86l.3. I artiklarna regleras vilka principer som ska styra den nationella regleringen av arbetstagares medverkan i de bolag som uppstår vid delningen respek-
tive ombildningen, hur arbetstagarnas inflytande över besluten om rätt till medverkan ska organiseras och vad som i övrigt ska gälla. Bestämmelserna, som väsentligen består av hänvisningar till SE-direktivet och annan EU-lagstiftning, motsvarar i huvudsak vad som gäller för gränsöverskridande fusioner.24
Vi har nyss föreslagit att medverkandelagen ska tillämpas även när det gäller gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Det finns dock anledning att fråga sig om artiklarna 160l.3 och 86l.3 innehåller några särdrag som nödvändiggör särregler som rör arbetstagarmedverkan vid gränsöverskridande delningar eller gränsöverskridande ombildningar.
Vår bedömning är att det i flertalet avseenden inte krävs några sådana särregler, dvs. regelverket kan i huvudsak göras tillämpligt i fråga om samtliga former av gränsöverskridande förfaranden. Särregler behövs dock i några avseenden. Vi berör dem i följande avsnitt.
Förhandlingsdelegationen. SE-direktivet bygger på att det inför
förhandlingarna mellan de berörda företagen och arbetstagarna ska bildas en förhandlingsdelegation. Såväl bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner (artikel 133.3 a) som bestämmelserna om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar (artikel 160l.3 a respektive artikel 86l.3 a) innehåller hänvisningar till vissa bestämmelser i SE-direktivet om förhandlingsdelegationens inrättande och funktion. Artikel 133.3 a har redan föranlett flera bestämmelser i medverkandelagen (bl.a. 5, 6, 7, 8, 10, 23, 24, 25, 26 och 29 §§). Hänvisningarna i artiklarna 160l.3 a och 86l.3 a är inte helt överensstämmande med de som finns i artikel 133.3 a.25 Det
24 En skillnad behandlas i den följande texten (se även följande fotnot). Därutöver finns också en annan mindre skillnad; artikel 133.3 hänvisar även till artikel 12.3 i SE-förordningen. Den senare punkten ger medlemsstaterna möjlighet att begränsa tillämpningen av referensbestämmelserna för arbetstagarmedverkan till vissa fall när ett bolag bildas genom fusion. Vi har bedömt att den saknar all betydelse vid gränsöverskridande delningar eller ombildningar. Det kan tilläggas att den möjlighet som punkten ger medlemsstaterna inte utnyttjades när 2005 års direktiv genomfördes i svensk rätt. 25 Artikel 133.3 hänvisar till artiklarna 3.1, 3.2, 3.3, 3.4 första stycket första strecksatsen och andra stycket, 3.5 samt 3.7, medan artiklarna 160l.3 a och 86l.3 a hänvisar till artikel 3.1, 3.2 a i och b, 3.3, artikel 3.4 de två första meningarna och artikel 3.5 samt 3.7. Skillnaden är att artiklarna 160l.3 a och 86l.3 a inte hänvisar till SE-direktivets artikel 3.2 a ii, 3.4 första stycket – utöver de två första meningarna – första strecksatsen och andra stycket. SE-direktivets artikel 3.2 a ii reglerar antalet ledamöter från olika bolag vid en gränsöverskridande fusion och 3.4 krav på majoritet vid omröstning för att godkänna vissa avtal om medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
beror dock på att några bestämmelser i SE-direktivet enbart har betydelse vid fusioner.
Några särbestämmelser avseende förhandlingsdelegationens in-
rättande och funktion behövs inte; direktivets krav tillgodoses genom
befintliga bestämmelser i medverkandelagen. Däremot finns det behov av att införa en särskild bestämmelse om vad som krävs för att en förhandlingsdelegation i samband med gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar ska besluta om avstående från att inleda förhandlingar eller om att avbryta pågående förhandlingar. En motsvarande bestämmelse, tillämplig vid gränsöverskridande fusioner, finns i 27 § medverkandelagen. Den bör nu kompletteras med en liknande bestämmelse för gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Hur den bör utformas återkommer vi till i författningskommentaren.26
Förhandlingsperioden. SE-direktivet bygger på att parterna har
en viss förhandlingsperiod till sitt förfogande för att träffa ett avtal om medverkan. Förhandlingsperioden börjar, enligt artikel 5 i SEdirektivet, att löpa så snart det särskilda förhandlingsorganet är inrättat och får pågå under sex månader. Parterna får gemensamt besluta att förlänga förhandlingstiden så att den sammanlagt omfattar som längst ett år. Motsvarande svenska bestämmelser finns, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i 20 § medverkandelagen.
Också regleringen i 2019 års direktiv av gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar hänvisar till artikel 5 i SE-direktivet (se artiklarna 160l.3 c och 86l.3 c.). Någon tillkommande svensk lagreglering är inte nödvändig, eftersom 20 § medverkandelagen med vårt förslag kommer att omfatta även gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Artikel 3.4 första stycket i SE-direktivet har också genomförts genom 26 § medverkandelagen. Denna paragraf blir emellertid tillämplig endast vid gränsöverskridande fusioner och påverkar således inte tillämpningen vid gränsöverskridande delningar och ombildningar. Av den paragrafen framgår att särskilda omröstningsregler gäller om ett avtalsförslag skulle leda till att andelen ledamöter som omfattas av rätt till medverkan i det övertagande företaget blir mindre än vad som tidigare har gällt för arbetstagarna i det av de deltagande företagen med högst andel medverkan. I så fall krävs för att avtalet ska godkännas att minst två tredjedelar av de ledamöter som företräder minst två tredjedelar av arbetstagarna i minst två EES-stater röstar för detta. Denna majoritetsregel gäller endast när medverkan omfattar minst 25 procent av det totala antalet arbetstagare i de deltagande företagen. Innan en gränsöverskridande delning eller ombildning har registrerats finns det endast ett bolag, dvs. det överlåtande bolaget respektive det bolag som ska ombildas. Med den utgångspunkt som 26 § medverkandelagen har, dvs. en gränsöverskridande fusion med flera involverade bolag i olika EES-länder, blir paragrafen inte aktuell att tillämpa vid en gränsöverskridande delning eller ombildning. 26 Se förslagen till 27 § andra stycket medverkandelagen.
Förhandlingsförfarandet. Artiklarna 3–5 i SE-direktivet innehåller
bestämmelser som inrättandet av det särskilda förhandlingsorganet, avtalets innehåll och förhandlingarnas varaktighet. Dessa bestämmelser har genom regleringen i 2017 års direktiv avseende gränsöverskridande fusioner (jfr artikel 133.3 d) genomförts i 3 § medverkandelagen. Genom att medverkandelagen görs tillämplig även i fråga om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar uppfylls direktivets krav på att artiklarna 3–5 i SE-direktivet ska tillämpas även dessa gränsöverskridande förfaranden.
Regleringen i 2019 års direktiv av gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar hänvisar också till artikel 6 i SE-direktivet.27 Artikel 6 har karaktären av lagvalsartikel. Av artikeln framgår, att lagstiftningen i den stat där bolaget ska ha sitt säte ska gälla för förhandlingsförfarandet enligt artiklarna 3–5, om inte annat framgår av SE-direktivet. Enligt vår bedömning fordras inte någon tillkommande svensk lagreglering med anledning av hänvisningen till artikel 6.
Referensbestämmelser. Regleringen av gränsöverskridande fusio-
ner hänvisar sedan tidigare till artikel 7.1 i SE-direktivet.28 Enligt den artikeln ska medlemsstaterna fastställa referensbestämmelser för arbetstagarinflytande i europabolag som ska uppfylla vad som sägs i direktivets bilaga. Referensbestämmelserna i lagstiftningen i medlemsstaten där bolaget ska ha sitt säte ska gälla från dagen för bolagets registrering om parterna är eniga om detta. Bestämmelserna ska också gälla om inget avtal har ingåtts inom viss i direktivet angiven tidsfrist (sex månader eller ett år om parterna är överens om förlängd tid, se ovan) och om de behöriga organen, styrelsen, i vart och ett av de deltagande bolagen beslutar att godta att bestämmelserna ska gälla och fortsätter registreringen.
Motsvarande svenska bestämmelser finns, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i 30 och 32–40 §§ medverkandelagen. Av 30 § framgår vad som gäller om avtal om arbetstagarinflytande inte träffas vid en gränsöverskridande fusion, medan själva referensbestämmelserna finns i 32–40 §§. Dessa bestämmelser ska tillämpas om parterna är överens om det, om ett avtal som uppfyller kraven i medverk-
27 Artiklarna 160l.3 d och 86l.3 d hänvisar, liksom sina motsvarigheter för gränsöverskridande fusioner i artikel 133.3 d, till artikel 6 i SE-direktivet. Enligt den artikeln ska förhandlingsförfarandet enligt artiklarna 3–5 i samma direktiv regleras av lagstiftningen i den medlemsstat där ett europabolag ska ha sitt säte, om inte annat särskilt föreskrivs i samma direktiv. 28 Artikel 133.3 e.
andelagen inte har träffats när tidsfristen löpt ut eller om de deltagande företagen fattat beslut enligt 22 § andra stycket samma lag om att avstå från att inleda förhandlingar om ett avtal om medverkan.
Också regleringen av gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar i 2019 års direktiv hänvisar till artikel 7.1 i SE-direktivet.29 Om, som vi föreslår, medverkandelagen görs tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar, krävs det inte heller i denna del några särskilda lagändringar.
Sekretess, skydd för arbetstagarrepresentanter, skadestånd och rättegång m.m. I artiklarna 8, 10 och 12 i SE-direktivet finns bestämmelser
om sekretess, om skydd för arbetstagarrepresentanter och om skyldigheter för medlemsstaterna att tillse att de bolag som omfattas av direktivet följer reglerna i detta.
Direktivbestämmelserna om gränsöverskridande fusioner hänvisar till dessa artiklar (se artikel 133.3 f). Detta har föranlett den svenska lagstiftaren att i medverkandelagen ta in motsvarande bestämmelser om skydd för arbetstagarrepresentanter, tystnadsplikt och skadestånd (se 43–45 §§). Därtill anger lagen även skadeståndsansvar för den som bryter mot lagen eller mot avtal som upprättats i enlighet med lagen (45 §).30 Lagen innehåller också bestämmelser om rättegång vid uppkommen tvist (46). 31
Också direktivbestämmelserna om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar hänvisar till artiklarna 8, 10 och 12 i SE-direktivet (se artikel 160l.3 f respektive artikel 86l.3 f).
Genom att de ovan angivna paragraferna i medverkandelagen som redan gäller för gränsöverskridande fusioner görs tillämpliga även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar kommer svensk rätt att leva upp till kraven i artiklarna 160l.3 f och 86l.3 f utan det behövs några författningsändringar.
29 Artiklarna 160l.3 e och 86l.3 e hänvisar, liksom sina motsvarigheter för gränsöverskridande fusioner i artikel 133.3 e, till artikel 7.1 i SE-direktivet, dock med undantag för led b andra strecksatsen. Artikel 133.3 e hänvisar därutöver till vissa andra delar av artikel 7 i SE-direktivet som inte gäller för gränsöverskridande delningar och ombildningar. 30 Skadestånd ska bestämmas i enlighet med bestämmelserna i 55 och 56 §§, 57 § andra stycket, 60 § första stycket samt 61 och 62 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. En enskild arbetstagare kan dock inte rikta skadeståndsanspråk mot en arbetstagarorganisation med stöd i bestämmelsen. 31 Tvist ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I ett sådant fall ska Arbetsdomstolen vara första domstol.
7.4.3. Avtalsinnehållet i en förhandlingsöverenskommelse
Vårt förslag: Om ett bolag bildas genom en gränsöverskridande
delning eller blir föremål för en gränsöverskridande ombildning, ska det i ett avtal om arbetstagarinflytande föreskrivas åtminstone samma nivå för arbetstagarinflytande som den som finns i det överlåtande bolaget respektive i bolaget före ombildning. (Jfr artikel 160l.3 b och 86l.3 b)
Skälen för förslaget: Artikel 4 i SE-direktivet reglerar vad ett avtal
om medverkan ska innehålla. Regleringen av gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar hänvisar i flera hänseenden till denna artikel. Hänvisningarna är delvis desamma som de som gäller för gränsöverskridande fusioner.32 Det gäller bl.a. artikel 4.2 som anger vilka moment som ska regleras i avtalet. Den artikeln har, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, genomförts genom 29 § medverkandelagen. I den delen behövs ingen ytterligare genomförandeåtgärd: eftersom medverkandelagen med vårt förslag kommer att bli tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Artiklarna 160l och 86l innehåller dock – till skillnad från den motsvarande regleringen för gränsöverskridande fusioner – också en hänvisning till artikel 4.4 i SE-direktivet. Innebörden i den artikeln är att det i ett avtal om arbetstagarinflytande ska föreskrivas åtminstone samma nivå för arbetstagarinflytande som den som finns i det bolag som ska ombildas till europabolag. En svensk lagregel som motsvarar artikeln har tagits in i 31 § lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag. Däremot finns det ingen motsvarande bestämmelse i medverkandelagen.
Såsom 2019 års direktiv är utformat måste den princip som kommer till uttryck i artikel 4.4 i SE-direktivet lagfästas såvitt gäller gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Vi föreslår därför att det i medverkandelagen tas in en bestämmelse, tillämplig vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar, som motsvarar 31 § inflytandelagen.
32 Såväl artikel 160l.3 b som artikel 86.l.3 b hänvisar till artikel 4 i SE-direktivet. Båda artiklarna hänvisar – liksom artikel 133 – till artikel 4.1, 4.2 a, g och h och 4.3 i SE-direktivet. Artiklarna 160l.3 b och 86l.3 b hänvisar härutöver till artikel 4.4 i SE-direktivet. Den punkten hänvisar tillbaka till artikel 4.2 som i a–h reglerar vad ett avtal ska innehålla. Detta gäller dock inte om annat följer av artikel 4.4 i SE-direktivet.
7.4.4. Samma rätt till medverkan efter som före ett gränsöverskridande förfarande
Vårt förslag: När ett bolag bildas genom gränsöverskridande
delning eller blir föremål för en gränsöverskridande ombildning, ska arbetstagarna ha rätt till medverkan i samma omfattning som före delningen respektive ombildningen. (Jfr artiklarna 160l.3 g och 86l.3 g)
Skälen för förslaget: Genom hänvisningar i 2019 års direktiv till
delar av en bilaga till SE-direktivet framgår att medlemsstaterna förväntas införa vissa principer om omfattningen av arbetstagares medverkan efter en gränsöverskridande delning eller ombildning. En av dessa principer är att arbetstagarna, när ett europabolag bildas genom ombildning, har rätt till medverkan i samma omfattning som före ombildningen (se del 3 led a i bilagan till SE-direktivet).33
Denna princip i SE-direktivet återspeglas i svensk rätt i 55 § inflytandelagen. Enligt den paragrafen ska, när ett europabolag bildas genom ombildning, arbetstagarna ha rätt till medverkan i samma omfattning som före ombildningen. Av 56 § samma lag följer att när ett europabolag bildas på annat sätt än genom ombildning, ska arbetstagarnas rätt att välja, utse, föreslå eller avvisa ett antal ledamöter i europabolagets förvaltnings- eller tillsynsorgan motsvara den högsta andel som gällde i något av de deltagande bolagen före registreringen.34 Den senare bestämmelsen har sin motsvarighet i 32 § medverkandelagen för gränsöverskridande fusioner.
Genom 32 § medverkandelagen lever svensk rätt redan upp till det som i denna del följer av hänvisningen till SE-direktivet, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner. Medverkandelagen saknar däremot en motsvarighet till 55 § inflytandelagen. Därmed uppfyller medverkandelagen inte det krav som i denna del följer av hänvisningen till SE-direktivets bilaga i 2019 års direktiv, såvitt gäller gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande delningar.
Vi föreslår därför att det i medverkandelagen tas in en motsvarighet till 55 § inflytandelagen.
33 Artiklarna 160l.3 g och 86l.3 g hänvisar till del 3 led a i bilagan till SE-direktivet. Den bilagan innehåller referensbestämmelser för arbetstagarrepresentation och del 3 särskilt referensbestämmelser för medverkan. Enligt del 3 led a ska arbetstagarna, när ett europabolag bildas genom ombildning, har rätt till medverkan i samma omfattning som före ombildningen. 34 56 § motsvarar vad som framgår av del 3 led b i bilagan till SE-direktivet.
7.4.5. Skydd mot missbruk i syfte att frånta arbetstagarna rätten till inflytande
Vårt förslag: Bestämmelserna om gränsöverskridande delningar
och gränsöverskridande ombildningar får inte tillämpas i syfte att frånta eller förvägra arbetstagare rätt till arbetstagarinflytande.
För det fall att det inom ett år från det att ett bolag har registrerats genom en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning sker väsentliga förändringar i bolaget, ska delningen eller ombildningen antas ha som syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande, om inte bolaget visar andra skäl för förändringarna.
Skälen för förslaget: Direktivets bestämmelser om gränsöverskri-
dande delningar och gränsöverskridande ombildningar hänvisar – till skillnad från bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner – till artikel 11 i SE-direktivet (se artiklarna 160l.3 f och 86l.3 f). Enligt den artikeln ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen för att förhindra att europabolag missbrukas i avsikt att frånta arbetstagarna deras rätt till inflytande eller vägra att ge sådana rättigheter.
Artikel 11 i SE-direktivet har införlivats i svensk rätt genom 67 § inflytandelagen. I den paragrafen föreskrivs att reglerna om europabolag inte får tillämpas i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande. Det sägs vidare att om väsentliga förändringar i europabolaget, dess dotterbolag eller filialer inträffar inom ett år från det att europabolaget har registrerats och förändringarna är sådana att arbetstagarna skulle ha fått ett mera omfattande inflytande om förändringarna hade gjorts före registreringen av europabolaget, ska förändringarna anses vara gjorda i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande, om inte bolaget visar andra skäl för förändringarna. Det senare kan beskrivas som ett slag av presumtionsregel.
I förarbetena till 67 § inflytandelagen konstaterades bl.a. att europabolag kan etableras på ett sådant sätt att arbetstagarna inte får någon rätt till medverkan eller mycket begränsad rätt till medverkan och därefter kan strukturella förändringar inom bolaget eller byte av sätesland företas utan att detta förändrar arbetstagarnas rätt till medverkan. Om en sådan efterföljande strukturell förändring eller bytet
av sätesland har ingått i planen redan innan europabolaget etablerades men genomförs först sedan bolaget har registrerats i syfte att minimera arbetstagarnas rätt till inflytande, torde det vara ett förfarande som kan angripas genom SE-direktivets missbruksreglering (se prop. 2003/04:122 s. 86).
I förarbetena anfördes också att det hade förekommit omfattande diskussioner i Kommissionens arbetsgrupp och att det då hade anförts att det i den nationella lagstiftningen borde införas en bevislättnad i form av en presumtionsregel. Enligt dessa diskussioner borde en sådan presumtionsregel gälla under ett år medan vanliga bevisregler borde gälla därefter. Enligt regeringen borde SE-direktivet genomföras på samma sätt i de olika EES-staterna om detta var möjligt. Det uttalades också att starkare skäl talade för en presumtionsregel än mot en sådan.
Av 2019 års direktiv följer att den princip som kommer till uttryck i artikel 11 i SE-direktivet ska gälla också vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. När det gäller hur detta bör komma till uttryck i medverkandelagen finns det knappast anledning att välja en annan modell än den som valdes i det tidigare lagstiftningsärendet. Vi föreslår därför att det i medverkandelagen tas in en ny paragraf, tillämplig vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar, med i princip samma lydelse som 67 § inflytandelagen.
7.4.6. Övertagande eller ombildade bolag ska ha en rättslig form som medger rätt till medverkan
Vår bedömning: Direktivets krav på att övertagande eller om-
bildade bolag ska ha en rättslig form som medger rätt till medverkan ger inte anledning till någon särskild svensk författningsregel.
Skälen för bedömningen: För samtliga de tre gränsöverskridande
förfaranden som regleras i direktivet gäller att om något av de övertagande bolagen eller det ombildade bolaget ska omfattas av ett system för arbetstagares medverkan ska bolaget vara skyldigt att anta en rättslig form som möjliggör att rätten till medverkan kan utövas (se artikel 133.6, artikel 160l.6 och artikel 86l.6). I detta får antas
ligga att den medlemsstat där det övertagande respektive ombildade bolaget ska ha sitt säte får registrera bolaget endast under förutsättning att den lagstiftning som gäller för bolaget medger att ett system för arbetstagarmedverkan utövas. Vid registrering i Sverige måste det alltså tillses att företagsformen medger en sådan medverkan.
Såsom framgår av våra överväganden i avsnitt 5.3.2 och 6.3.3. kommer de svenska företag som uppkommer genom en gränsöverskridande delning eller en gränsöverskridande ombildning alltid att vara aktiebolag. Aktiebolaget är en företagsform som generellt medger system för utövande av arbetstagarmedverkan. Det behövs därför ingen särskild bestämmelse som motsvarar det som i denna del sägs i direktivet.
7.4.7. Rätten till medverkan efter påföljande inhemska förfaranden
Vårt förslag: Medverkandelagen ska tillämpas även vid en inhemsk
fusion eller inhemsk delning som följer på en tidigare gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning, om fusionen eller delningen sker inom fyra år från det gränsöverskridande förfarandet.
Skälen för förslaget: Såsom vi har varit inne på i avsnitt 7.3.4 ska
medverkandelagen i viss utsträckning tillämpas även inhemska fusioner som följer på en gränsöverskridande fusion. De svenska bestämmelserna om detta går tillbaka på artikel 133.7. Den artikeln har genom 2019 års direktiv ändrats så att rätten till arbetstagarmedverkan nu ska gälla även vid delningar och ombildningar som genomförs inom fyra år efter den gränsöverskridande fusionen. Genom 2019 års direktiv har det införts motsvarande bestämmelser i artikel 160l.7 och artikel 86l.7. Innebörden är sammantaget att bestämmelserna om arbetstagarmedverkan ska tillämpas även vid en inhemsk fusion eller delning, under förutsättning att något av de företag som deltar i förfarandet omfattas av ett system för arbetstagarmedverkan och under de fyra föregående åren har deltagit i en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning.
Vi föreslår att svensk lagstiftning anpassas till detta genom ändringar i medverkandelagen och aktiebolagslagen.
7.4.8. Skyddet för arbetstagarrepresentanter
Vår bedömning: Det krävs ingen lagändring för att tillgodose det
krav på skydd för arbetstagarrepresentanter som följer av direktivet.
Skälen för bedömningen: Liksom artikel 133 hänvisar artiklarna 86l
och 160l i 2019 års direktiv till artikel 10 i SE-direktivet. Hänvisningarna innebär att – när regelverket om arbetstagares rätt till medverkan är tillämpligt – nationella bestämmelser om skydd för arbetstagarrepresentanter måste tillämpas också när representanterna deltar i ett gränsöverskridande förfarande.
Bestämmelser om skydd för fackliga förtroendemän, av det slag som avses i SE-direktivet, finns i förtroendemannalagens (se avsnitt 7.2.7 och 7.4.2). Enligt 43 § medverkandelagen35 ska bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 och 6–8 §§ förtroendemannalagen gälla på motsvarande sätt för arbetstagarrepresentanter som vanligtvis utför sitt arbete i Sverige utför uppgifter enligt medverkandelagen. Enligt de utpekade bestämmelserna i förtroendemannalagen får en arbetsgivare inte hindra en facklig förtroendeman att fullgöra sitt uppdrag eller ge förtroendemannen försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. Förtroendemannen har också rätt till den ledighet som fordras för uppdraget liksom rätt att behålla anställningsförmåner.
Eftersom vårt förslag innebär att medverkandelagen blir tillämplig även vid gränsöverskridande ombildningar och gränsöverskridande delningar, kommer förtroendemannalagens bestämmelser att bli tillämpliga även vid gränsöverskridande förfaranden av dessa slag. Några ytterligare författningsändringar är därför inte nödvändiga.
35 Se även prop. 2007/08:20 s. 121.
8. Ekonomiska föreningar
8.1. Bakgrund
Den ekonomiska föreningen är en svensk kooperativ företagsform. Den utgör en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer – medlemmar – och har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar på visst sätt. Den associationsrättsliga regleringen av ekonomiska föreningar finns huvudsakligen i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). I den följande framställningen bortses från de särbestämmelser som finns för ekonomiska föreningar av särskilda slag (t.ex. bostadsrättsföreningar och kreditmarknadsföreningar).
De associationsrättsliga principer som gäller för ekonomiska föreningar överensstämmer till stora delar med de som gäller för aktiebolag. Det finns också stora likheter mellan lagregleringen i aktiebolagslagen och föreningslagen. Men det finns också grundläggande skillnader. En sådan är att föreningens ”ägare”, medlemmarna, förutsätts delta i föreningens verksamhet, en annan att föreningens verksamhet ska ha till ändamål att främja medlemmarnas intressen. Medlemmarna innehar andelar i föreningen, inte aktier, och andelarna är inte möjliga att överlåta på samma sätt som aktier. Ytterligare en skillnad är den s.k. öppenhetsprincipen; en ekonomisk förening får som huvudregel inte vägra den som vill komma in i föreningen medlemskap.
Sedan länge gäller att två eller flera svenska ekonomiska föreningar kan gå samman genom fusion. En sådan fusion kan genomföras såväl genom absorption som genom kombination (se 16 kap. 1 § föreningslagen). Det är också möjligt att genomföra en absorption mellan en ekonomisk förening och dess helägda dotteraktiebolag (se 16 kap. 28 §).
Däremot saknar föreningslagen bestämmelser om delning. Det har övervägts om sådana bestämmelser borde införas men det har inte ansetts finnas något behov av det (se SOU 2010:90 s. 596 f.).
Vid genomförandet av 2005 års direktiv om gränsöverskridande fusioner – det direktiv som sedermera har inarbetats i 2017 års direktiv – tog lagstiftaren ställning till om de svenska bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner borde tillämpas även på ekonomiska föreningar. Regeringen bedömde – om än efter viss tvekan – att direktivets bestämmelser var tillämpliga på ekonomiska föreningar. I förarbetena uttalades:
Det får mot denna bakgrund anses stå klart att direktivet, trots ordalydelsen i artikel 2.1 b, inte omfattar endast fusioner mellan aktiebolag. Direktivet är i stället avsett att tillämpas på vad som brukar benämnas kapitalassociationer, dvs. associationer där delägarna inte svarar personligen för associationens förpliktelser och där det i stället förutsätts finnas ett visst kapital som säkerhet för företagets skulder. I artikel 2.1 b anges vidare som en särskild förutsättning för att en association ska omfattas av direktivet att associationen enligt den nationella lagstiftningen är underställd sådana åtgärder som har fastställts i det första bolagsrättsliga direktivet för att skydda bolagsmännens och tredje mans intresse. Härmed torde avses bl.a. regler om offentliggörande av vissa uppgifter och handlingar och om rättsverkningarna av sådant offentliggörande. Regler av detta slag finns i aktiebolagslagen och föreningslagen (och i motsvarande lagar på det finansiella området). Vår slutsats är därför att direktivet, för svensk del, ska tillämpas på aktiebolag och andra kapitalassociationer. Det kan i och för sig diskuteras huruvida en svensk ekonomisk förening är att betrakta som en kapitalassociation. Något krav på att den ska ha ett visst minimikapital eller att medlemmarnas insatser ska vara inbetalda innan föreningen registreras och inleder sin verksamhet finns ju inte. Å andra sidan förutsätts medlemmarna i en ekonomisk förening betala en viss insats till föreningen och bl.a. insatskapitalet utgör bundet eget kapital som inte kan användas för utdelning. Övervägande skäl talar därför för att också ekonomiska föreningar omfattas av direktivets bestämmelser.” (Se prop. 2007/08:15 s. 65.)
Regeringen konstaterade vidare att direktivet gav medlemsstaterna en möjlighet att undanta kooperativa företag, dvs. ekonomiska föreningar, från direktivets tillämpningsområde. Enligt regeringen borde dock den möjligheten inte utnyttjas såvitt gäller vanliga ekonomiska föreningar. Det motiverades bl.a. med att ekonomiska föreningar borde ha samma möjligheter till gränsöverskridande omstruktureringar som aktiebolag.
Som en följd av detta infördes det i den dåvarande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar bestämmelser om gränsöverskridande fusioner av i huvudsak samma slag som de som infördes i aktiebolagslagen. Bestämmelserna har sedermera överförts till föreningslagen (se 16 kap. 30–51 §§).
Såsom vi återkommer till i avsnitt 9 är föreningslagens bestämmelser om gränsöverskridande fusioner delvis tillämpliga på vissa finansiella företag som har karaktär av ekonomiska föreningar. De är däremot inte tillämpliga på bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar (jfr 9 kap. 30 § första stycket bostadsrättslagen, 1991:614, och 2 kap. 24 § lagen, 2002:93, om kooperativ hyresrätt).
8.2. Behovet av svenska lagändringar
Vårt förslag: Föreningslagens bestämmelser om gränsöverskri-
dande fusioner anpassas till 2019 års direktiv.
Vår bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser som ger
ekonomiska föreningar möjlighet att ingå i gränsöverskridande delningar eller genomföra gränsöverskridande ombildningar.
Skälen för förslaget och bedömningen: Även efter 2019 års änd-
ringar får det anses vara möjligt att tillämpa direktivet bestämmelser om gränsöverskridande fusioner på ekonomiska föreningar. Liksom tidigare ger direktivet också möjlighet att undanta kooperativa företag från direktivets tillämpningsområde.
Enligt vår mening finns det knappast anledning att – när ändringarna i direktivet nu inte påkallar det – generellt begränsa ekonomiska föreningars möjligheter att delta i gränsöverskridande fusioner. 16 kap. föreningslagen bör därför även i fortsättningen innehålla regler om gränsöverskridande fusioner.
Av direktivet följer emellertid att sådana bestämmelser måste ha visst, i direktivet närmare angivet, innehåll. De ändringar som har gjorts genom 2019 års direktiv gör det därför nödvändigt att anpassa regleringen i 16 kap. föreningslagen till dessa.
Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar har ett mera begränsat tillämpningsområde än bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner.
De kan bara tillämpas på de företagsformer som anges i bilaga II till direktivet. Ekonomiska föreningar ingår inte bland dessa företagsformer. Det finns därför inte förutsättningar att införa svenska bestämmelser, grundade på direktivet, som ger ekonomiska föreningar möjlighet att delta i gränsöverskridande delningar eller gränsöverskridande ombildningar.1
8.3. Särskilda frågor
Vårt förslag: Bestämmelserna i 16 kap. föreningslagen ändras på
i huvudsak samma sätt som bestämmelserna i 23 kap. aktiebolagslagen.
Vår bedömning: Det bör inte införas några motsvarigheter till de
föreslagna bestämmelserna i aktiebolagslagen om att aktieägare under vissa förhållanden ska kunna få sina aktier inlösta eller begära ytterligare ersättning.
Skälen för förslaget och bedömningen: Som vi redan har varit inne
på stämmer föreningslagens bestämmelser om gränsöverskridande fusioner nära överens med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. Fusionsförandet i de båda lagarna är i allt väsentligt likadant. Behovet av ändringar är därmed i huvudsak detsamma. Med de undantag som vi tar upp i det följande föreslår vi därför att 16 kap. föreningslagen ändras på samma sätt som 23 kap. aktiebolagslagen.
Artikel 126a i 2019 års direktiv innehåller bestämmelser om skydd för aktieägare. Innebörden i dessa är bl.a. att en aktieägare som motsätter sig fusionen under vissa förhållanden ska ha rätt att få sina aktier inlösta av bolaget. Det ska också vara möjligt för en aktieägare som stannar kvar i bolaget att påkalla högre kontantersättning än den som erbjuds i fusionsplanen (se, beträffande aktiebolag, avsnitt 4.8). Medlemsstaterna ska tillhandahålla en mekanism för prövning av frågor av detta slag.
I en ekonomisk förening är det inte värdet av medlemmens andel som står i fokus utan hans eller hennes deltagande i verksamheten (och den nytta som detta deltagande medför). Förutsättningarna för
1 Det utesluter inte att någon form av gränsöverskridande uppdelning av en ekonomisk förening ändå skulle kunna genomföras men förutsättningarna för detta förblir oklara.
omsättning av andelar är regelmässigt sämre än vad som normalt gäller för aktier. Artikel 126a framstår därför som mindre väl avpassad för förhållandena i en ekonomisk förening.
Samtidigt innehåller föreningslagen en mekanism som ger medlemmarna ett liknande skydd vid bl.a. fusioner. Om en medlem i en överlåtande förening inte har samtyckt till en fusion, får nämligen medlemmen säga upp sitt medlemskap inom en månad från föreningsstämmans beslut om godkännande av fusionsplanen och kan då, oavsett vad som har bestämts i stadgarna, gå ur föreningen vid utgången av det räkenskapsår som slutar närmast efter en månad efter uppsägningen (se 16 kap. 27 § föreningslagen). Med utträdet följer en rätt för medlemmen att få ut sina medlemsinsatser (se 10 kap. 11 §, jfr även 10 kap. 13 §). Vi bedömer att detta ger medlemmen i huvudsak samma skydd som det som direktivet tillerkänner en aktieägare som motsätter sig den gränsöverskridande fusionen. Möjligen kommer medlemmen, med en tillämpning av 16 kap. 27 § föreningslagen, inte alltid att erhålla sitt vederlag (dvs. värdet av medlemsinsatserna) inom den tid som föreskrivs i artikel 126a.3 (senast två månader efter den dag då den gränsöverskridande fusionen fick verkan). Vi bedömer dock att regleringen trots detta på ett tillräckligt sätt tillgodoser syftet bakom direktivet.
Vad gäller direktivets bestämmelse om att den aktieägare som stannar kvar i bolaget ska ha rätt att påkalla ytterligare kontantersättning (se artikel 126a.6) innehåller föreningslagen ingen direkt motsvarighet till denna. En medlem som är missnöjd med verkningarna av fusionen har emellertid möjlighet att säga upp sitt medlemskap och kommer då normalt att få ut värdet av sin andel, såsom detta kommer till uttryck i medlemsinsatserna. En komplikation är visserligen att såväl rätten till utträde som rätten att få tillbaka insatserna kan vara begränsad i stadgarna (se 4 kap. 7 § respektive 10 kap. 13 § föreningslagen). Det innebär att medlemmen inte alltid kommer att få ut det fulla beloppet av sina insatser eller att han eller hon kan få ut dem först efter betydande fördröjning. Vi bedömer dock att detta inte bör tillmätas någon betydelse. Det värde som medlemmen ska garanteras i samband med fusionen bör rimligen inte vara mer än vad han eller hon – mot bakgrund av bl.a. stadgarnas innehåll – kan få ut för sina insatser, fusionen förutan.
Det är givet att en medlem som går ur föreningen kan ha en annan uppfattning än föreningen om det belopp som han eller hon enligt föreningslagen har rätt att få ut. En tvist angående detta kan emellertid redan i dag prövas av domstol enligt vad som gäller om talan i tvistemål.
Vi föreslår mot denna bakgrund inga särskilda regler som ger medlemmarna rätt att påkalla inlösen eller ytterligare kontantersättning.
9. Finansiella företag
9.1. Inledning
När de ursprungliga EU-rättsliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner genomfördes i svensk rätt behandlades genomförandefrågorna för finansiella företag i ett särskilt lagstiftningsärende.1Arbetet föranledde ändringar i bl.a. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, BRL. 2019 års ändringsdirektiv föranleder ytterligare ändringar i lagstiftningen för finansiella företag. I avsnitt 2 har vi redogjort för vilka lagar som berörs; BRL, försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL, och lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Lagarna berör företag av i huvudsak tre slag; aktiebolag, föreningar och s.k. ömsesidiga bolag. I vilken utsträckning regleringen av dessa företagsformer på det finansiella området behöver anpassas till 2019 års direktiv återkommer vi till i det följande.
9.1.1. Överväganden
Vårt förslag: Den svenska regleringen av bankaktiebolag, kredit-
marknadsbolag, försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag anpassas helt till 2019 års direktiv.
Den svenska regleringen av kreditmarknadsföreningar, medlemsbanker, försäkringsföreningar, tjänstepensionsföreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag anpassas till vad som sägs i 2019 års direktiv om gränsöverskridande fusioner.
1 Jfr prop. 2008/09:180 s. 51 f.
Skälen för förslaget:
Finansiella företag som ska omfattas av 2019 års direktiv
Finansiella aktiebolag ska ha möjlighet att genomföra gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar
Vi har tidigare nämnt de tre lagar på det finansiella området som berörs av 2019 års direktiv; BRL, FRL och lagen om tjänstepensionsföretag (i fortsättningen sammanfattningsvis benämnda de finansiella lagarna).
I samtliga tre lagar finns bestämmelser om aktiebolag; BRL innehåller bestämmelser om bankaktiebolag och kreditmarknadsbolag, medan FRL och lagen om tjänstepensionsföretag innehåller bestämmelser om försäkringsaktiebolag respektive tjänstepensionsaktiebolag. Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar omfattar alla slag av aktiebolag. Den svenska lagstiftaren är alltså skyldig att anpassa också regleringen av bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag till direktivet. Det gäller samtliga tre förfaranden, dvs. gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande ombildningar och gränsöverskridande delningar.
Finansiella föreningar ska ha möjlighet att genomföra gränsöverskridande fusioner
Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande fusioner får, men behöver inte, genomföras ifråga om kooperativa företag.2 Den svenska lagstiftaren har valt att införa bestämmelser om gränsöverskridande fusioner för ekonomiska föreningar, bestämmelser som numera finns i föreningslagen. Som vi har redovisat i avsnitt 2 anser vi det vara naturligt att dessa bestämmelser nu anpassas till 2019 års direktiv. Av regleringen i de finansiella lagarna följer att föreningslagens bestämmelser om gränsöverskridande fusioner i betydande utsträckning är tillämpliga även på kreditmarknadsföreningar, medlemsbanker, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Det medför att också regleringen av dessa föreningsformer behöver ses över, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner.
2 Jfr artikel 120.2 i 2017 års direktiv. Lydelsen ändras inte genom 2019 års direktiv.
En särskild fråga är hur man i detta sammanhang ska se på s.k. ömsesidiga bolag, dvs. ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (jfr 12 kap. 1–3 §§ FRL och 10 kap. 20 lagen om tjänstepensionsföretag). Dessa företagsformer utgör egna associationsformer, om än besläktade med ekonomiska föreningar. I associationsrättsligt hänseende regleras de i FRL respektive lagen om tjänstepensionsföretag men regleringen innehåller ett flertal hänvisningar till föreningslagen, däribland till bestämmelser som avser gränsöverskridande fusioner.
Enligt vår bedömning bör de ömsesidiga bolagen ha möjlighet att genomföra gränsöverskridande fusioner i samma omfattning som i dag. Några sakliga ändringar bör inte göras. Det är emellertid naturligt att regelverken ses över så att de i associationsrättsligt hänseende stämmer överens med vad som gäller för ekonomiska föreningar.
Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar och ombildningar är inte ämnade för andra svenska företag än aktiebolag. Det kan därför inte komma i fråga att införa bestämmelser om dessa slag av förfaranden för föreningar och ömsesidiga bolag på det finansiella området.
Allmänna utgångspunkter vid genomförandet av direktivet för finansiella företag
När regleringen av de finansiella företagen anpassas till 2019 års direktiv bör som utgångspunkt användas samma lagtekniska lösning som när de ursprungliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner genomfördes för dessa företag. Det innebär att de allmänna associationsrättsliga regler om gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar som vi förslår för allmänna aktiebolag och ekonomiska föreningar (jfr avsnitt 4, 5, 6 och 8) i huvudsak ska gälla också för finansiella företag. När det finns skäl för det, bör emellertid dessa allmänna regler ersättas eller kompletteras av särbestämmelser som tas in i respektive finansiell lag. Så långt det är förenligt med 2019 års direktiv bör nuvarande särskilda associationsrättsliga bestämmelser behållas oförändrade, bl.a. när det gäller Finansinspektionens roll och skyddet för borgenärer.
I det följande behandlar vi frågan om i vilka delar det är motiverat att införa särbestämmelser i de associationsrättsliga regelverken för de finansiella företagen. Våra överväganden görs mot bakgrund av
de nya regelverk som vi har föreslagit för gränsöverskridande förfaranden i aktiebolagslagen och föreningslagen. Det är givetvis inte vår uppgift att ompröva de näringsrättsliga bestämmelser som uppställer förutsättningar för att få bedriva viss finansiell verksamhet. I regleringen av de finansiella företagen är emellertid de associationsrättsliga och näringsrättsliga regleringarna i viss mån sammantvinnade. Det är därför angeläget att en eventuellt ändrad associationsrättslig reglering är synkroniserad med näringsrättsliga bestämmelser.
Gränsöverskridande fusioner
Om ett befintligt finansiellt företag ska delta i en gränsöverskridande fusion, blir de finansiella lagarna tillämpliga.
Den del av en gränsöverskridande fusion som för de finansiella företagens del kan behöva en viss särreglering med anledning av 2019 års direktiv är endast den inledande delen av förfarandet, fram till dess att den behöriga myndigheten i Sverige beslutar om tillstånd till verkställande av fusionsplanen och utfärdar ett fusionsintyg.
Gränsöverskridande delningar
Också när ett befintligt svenskt aktiebolag som omfattas av någon av de finansiella lagarna3 ska delas genom en gränsöverskridande delning, blir de finansiella lagarna tillämpliga. Dessa lagar behöver därför innehålla, eller hänvisa till, bestämmelser om vad som gäller för en sådan delning.
Om en utländsk juridisk person som bedriver en motsvarande form av finansiell verksamhet är överlåtande bolag i en gränsöverskridande delning och det övertagande bolaget ska vara ett svenskt aktiebolag (som bildas genom delningen), aktualiseras inte rörelselagarna såvitt avser det gränsöverskridande förfarandets inledande del. Förutsättningarna för ett utländskt finansiellt bolag att genomföra en gränsöverskridande delning ska regleras i lagstiftningen i det överlåtande bolagets hemland. Svensk rätt måste emellertid reglera förutsättningarna för registreringen av det övertagande svenska bolaget, dvs. förfarandet efter det att den utländska behöriga myndigheten har utfärdat ett delningsintyg.
3 Bankaktiebolag, kreditmarknadsaktiebolag, försäkringsaktiebolag samt tjänstepensionsaktiebolag.
När det gäller ett övertagande svenskt aktiebolag som bildas till följd av en gränsöverskridande delning4 av ett utländskt bolag som bedriver tillståndspliktig finansiell verksamhet torde det vanligtvis – om än kanske inte alltid – vara så att finansiell verksamhet ska bedrivas i det svenska aktiebolaget efter delningen. Om det nya bolaget ska driva finansiell verksamhet i Sverige, måste det säkerställas att bolaget i samband med delningen uppfyller villkoren för tillstånd till att driva sådan verksamhet.
Gränsöverskridande ombildningar
De finansiella lagarna måste också tillhandahålla bestämmelser om vad som gäller när ett befintligt svenskt aktiebolag som omfattas av någon av lagarna5 ska genomföra en gränsöverskridande ombildning.
Förutsättningarna för ett utländskt finansiellt bolag att ombildas till ett svenskt bolag ska i första hand, liksom vid delning av ett utländskt bolag, regleras i lagstiftningen i det utländska bolagets hemland, medan svensk rätt ska reglera förutsättningarna för att registrera det ombildade bolaget i Sverige. Vid ombildning till ett svenskt aktiebolag måste svensk lagstiftning därutöver ange förutsättningarna för bolaget att efter ombildningen bedriva tillståndspliktig verksamhet hanteras enligt svenskt rätt. Det är naturligt med en viss samordning mellan dessa båda regelverk, det som gäller registrering och det som gäller tillstånd.
9.2. Lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
Tillståndspliktig bank- och finansieringsrörelse regleras i BRL. Ett bankaktiebolag är ett aktiebolag som har fått tillstånd att bedriva bankrörelse (jfr 1 kap. 5 § p. 3 och 1 kap. 3 § BRL) och ett kreditmarknadsbolag är ett aktiebolag som har fått tillstånd att bedriva finansieringsrörelse (jfr 1 kap. 5 § p. 12 och 1 kap. 4 § BRL). En kredit-
4 En gränsöverskridande delning förutsätter alltid att det övertagande bolaget bildas genom delningen; det är inte möjligt att genomföra en gränsöverskridande delning med ett befintligt bolag som övertagande bolag. (Jfr artikel 160b.3 och 4 samt skäl 8 i ändringsdirektivets ingress.) 5 Bankaktiebolag, kreditmarknadsaktiebolag, försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag.
marknadsförening är en ekonomisk förening som har fått tillstånd att bedriva finansieringsrörelse (jfr 1 kap. 5 § p. 13 BRL).
Dessa tre företagsformer betecknas gemensamt som kreditinstitut. I BRL finns näringsrättsliga bestämmelser om förutsättningarna för att få tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse (3 kap). Vidare finns där bestämmelser om vilken verksamhet som får bedrivas i ett kreditinstitut, och om hur verksamheten ska bedrivas (6 och 7 kap) samt särskilda kapitaltäckningsregler (9 kap.). Dessutom regleras tillsynen över kreditinstitut (13 kap.). Det finns också bestämmelser om prövningen av ägares lämplighet (14 kap.).
Härutöver innehåller lagen särskilda bestämmelser av associationsrättslig karaktär för de kreditinstitut som omfattas av lagen, dvs. bankaktiebolag (10 kap.), medlemsbanker (10 a kap.), kreditmarknadsbolag (11 kap.) och kreditmarknadsföreningar (12 kap.). För bankaktiebolag och kreditmarknadsbolag – som utgör aktiebolag med tillstånd att bedriva bank- respektive finansieringsrörelse – gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet om inte annat följer av BRL eller annars är särskilt föreskrivet. Strukturen på den särskilda associationsrättsliga regleringen för dessa aktiebolag är sådan att det som i BRL föreskrivs för bankaktiebolag i stor utsträckning gäller också för kreditmarknadsbolag (jfr 10 kap. 1 § och 11 kap. 1 § BRL).
För kreditmarknadsföreningar – som är ekonomiska föreningar med tillstånd att bedriva finansieringsrörelse – gäller föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet, om inte annat följer av BRL eller är särskilt föreskrivet (jfr 12 kap. 1 § BRL). Detsamma gäller för medlemsbanker (jfr 10 a kap. 1 § BRL).
I det följande behandlar vi genomförandet av 2019 års direktiv i svensk rätt för dessa kreditinstitut mot bakgrund av systematiken i gällande rätt.
9.2.1. Överväganden
Vårt förslag: De nuvarande särbestämmelserna om fusion mellan
bankaktiebolag anpassas till 2019 års direktiv. Finansinspek-
tionens särskilda roll vid tillståndsansökan ska bestå, liksom den särskilda utformning som borgenärsskyddsreglerna har. Det införs vidare nya bestämmelser om gränsöverskridande delning och gränsöverskridande ombildning som i allt väsentligt motsvarar den reglering som föreslås för fusioner.
Den nya lagstiftning som vi föreslår för bankaktiebolagen ska gälla också för kreditmarknadsbolag.
Också de nuvarande särbestämmelserna om fusion mellan
kreditmarknadsföreningar anpassas till 2019 års direktiv. Anpass-
ningarna motsvarar i allt väsentligt vad som ska gälla för fusioner mellan bankaktiebolag.
För medlemsbanker ska gälla detsamma som för kreditmarknadsföreningar.
Skälen för förslaget:
Bankaktiebolag ( 10 kap. BRL )
Av 2019 års direktiv följer att ett bankaktiebolag ska kunna genomföra gränsöverskridande fusioner, delningar och ombildningar.
I dag innehåller 10 kap. 18–25 b §§ BRL bestämmelser om fusion. Bestämmelserna innebär att fusionsförfarandet för ett deltagande bankaktiebolag delvis skiljer sig från det förfarande som föreskrivs i aktiebolagslagen. Det innebär bl.a. att ansökan om tillstånd att verkställa fusionen ska göras hos Finansinspektionen och inte hos Bolagsverket, att Finansinspektionen inom ramen för detta tillståndsärende ska pröva frågor om betryggande säkerhet för bolagens borgenärer och att fusionerande bolag omfattas av den tillståndsplikt och det krav på godkännande av bolagsordning som gäller för att få bedriva bank- eller finansieringsrörelse i Sverige.
Det befintliga regelverket för fusioner mellan bankaktiebolag behöver justeras och utvecklas i linje med vad som följer av 2019 års direktiv.
BRL innehåller i dag inte – lika lite som aktiebolagslagen – några bestämmelser om gränsöverskridande delningar eller gränsöverskridande ombildningar. Som vi redan har konstaterat behöver sådana bestämmelser införas.
Genomförandet av 2019 års direktiv bör, såvitt gäller bankaktiebolag, ske på samma sätt som vi har föreslagit i fråga om aktiebolagslagen. Det innebär att vi i det följande utgår från befintliga bestämmelser om gränsöverskridande fusioner för bankaktiebolag och ställer dessa i relation till de nya bestämmelser som vi föreslår i aktiebolagslagen. I den utsträckning det då visar sig nödvändigt att
ändra den svenska regleringen för bankaktiebolag bör dessa ändringar införas i 10 kap. BRL.
Vid införandet av nya bestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar bör regleringen av gränsöverskridande fusioner tjäna som förebild, så länge annat inte är sakligt motiverat på grund av förfarandenas respektive särdrag.
Gränsöverskridande fusioner
Ett bankaktiebolag får delta i en gränsöverskridande fusion som överlåtande bolag endast under förutsättning att det övertagande bolaget är en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom EES. I detta ligger att det utländska övertagande bolaget måste ha tillstånd att driva bankrörelse enligt den för bolaget gällande lagstiftningen. Samma princip gäller för övrigt vid inhemska fusioner; det fordras då att ett svenskt bankaktiebolag är övertagande bolag (jfr 10 kap. 18 § BRL). Begränsningen är formellt av associationsrättsligt slag men det är uppenbart att den i praktiken utgör en del av den näringsrättsliga regleringen av kreditinstitut.
Här bör anmärkas att det genom 2019 års direktiv har tagits bort en bestämmelse från 2017 års direktiv. Det gäller en bestämmelse om att gränsöverskridande fusioner är möjliga endast mellan bolagsformer som får fusionera enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna.6 Det villkoret tillmättes viss betydelse vid införandet av det nyss nämnda villkoret för ett bankaktiebolags deltagande i en gränsöverskridande fusion.7 Det följer emellertid även fortsättningsvis av direktivet att ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion ska uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstiftning som bolaget omfattas av och att nationella myndigheter ska ha möjlighet att motsätta sig en fusion med hänvisning till allmänintresset.8 Enligt vår bedömning ger detta den nationella lagstiftaren tillräckligt utrymme för att vidmakthålla nationella villkor av det aktuella slaget.
Enligt svensk rätt får tillståndspliktig finansiell verksamhet drivas endast av ett företag som har erforderligt tillstånd. Vidare gäller att
6 Jfr artikel 121.1 a i 2017 års direktiv i dess lydelse före 2019 års ändringsdirektiv. 7 Jfr prop. 2008/09:180 s. 64. 8 Jfr artikel 121.1 b.
ett sådant tillstånd inte får överlåtas.9 Den särskilda näringsrättsliga reglering som gäller för tillståndspliktig finansiell verksamhet ger uttryck för det allmänintresse som är knutet till kreditinstituten, till deras roll på kapitalmarknaden och till deras i den delen samhällsbärande funktion. De finansiella aktiebolagen skiljer sig på så vis från aktiebolag som lyder enbart under det allmänna regelverket för aktiebolag. Det är naturligt att detta motiverar särbestämmelser för sådana bolag som driver finansiell verksamhet.
Det villkor som uppställs i svensk rätt för ett bankaktiebolags deltagande i en gränsöverskridande fusion bör således gälla även fortsättningsvis.
Härutöver bör för bankaktiebolag gälla de särskilda begränsningar av rätten att delta i en gränsöverskridande fusion som vi på grund av 2019 års direktiv har föreslagit i aktiebolagslagen (jfr vårt förslag till 23 kap. 36 b § aktiebolagslagen). Ett bankaktiebolag bör alltså inte få delta i en gränsöverskridande fusion om det är i konkurs, föremål för företagsrekonstruktion eller i tvångslikvidation. Självfallet bör det inte heller få delta i en fusion som genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå gällande rätt. Någon särskild bestämmelse i BRL om detta fordras inte utan det kommer utan vidare att följa av den hänvisning till aktiebolagslagen som finns i 10 kap. 1 § BRL.
När det gäller själva fusionsförfarandet bör merparten av de bestämmelser som vi föreslår ska tas in i 23 kap. aktiebolagslagen i huvudsak gälla fullt ut också för bankaktiebolag.10
Redan enligt gällande rätt är dock bestämmelserna om borgenärsskydd vid en fusion utformade på ett annat sätt vid fusion mellan bankaktiebolag än vid en fusion mellan vanliga aktiebolag. Det särskilda förfarande som föreskrivs i aktiebolagslagen (underrättelse och kallelse på borgenärer samt möjlighet till prövning i allmän domstol) har ingen motsvarighet i BRL. I stället gäller att det är Finansinspektionen som ett led i tillståndsprövningen prövar om bolagens borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet (jfr 10 kap. 19 och 20–22 §§ BRL). Det saknas skäl att ändra denna ordning med anled-
9 Jfr 2 kap. 1 § BRL och prop. 2008/09:180 s. 65. 10 Det gäller följande bestämmelser i 23 kap. aktiebolagslagen: fusionsplan (38 §), styrelsernas redogörelse (39–39 b §§), revisorsgranskning (40–41 §§), informationsmeddelande (41 a §), tillhandahållande av fusionsplanen (43 §), tillhandahållande av inkomna synpunkter (43 a §), utfärdande av fusionsintyg (46 §) registrering av fusionen (47 och 48 §§), fusionens rättsverkningar (49 §), aktieägares rätt till inlösen (51 §), aktieägares rätt till ytterligare ersättning (52– 54 §§), absorption av helägt dotterbolag m.m. (55 §)
ning av 2019 års direktiv; den får anses uppfylla direktivets krav.11Aktiebolagslagens regler om borgenärsskydd bör därför inte heller i fortsättningen gälla vid gränsöverskridande fusioner mellan bankaktiebolag.
I andra avseenden bör aktiebolagslagens regler gälla även vid gränsöverskridande fusioner mellan bankaktiebolag men kompletteras med särbestämmelser, anpassade till bankaktiebolagens förutsättningar.
Det är naturligt att det särskilda förfarande som enligt vårt förslag ska föregå en prövning av om fusionen har ett otillbörligt syfte m.m. tillämpas även vid gränsöverskridande fusioner som avser bankaktiebolag (jfr avsnitt 4.11.5). Med hänsyn till den roll som Finansinspektionen har på detta område – och som har föranlett att det är inspektionen som beslutar om tillstånd till verkställande av fusionsplan (jfr 10 kap. 20 § första stycket BRL) – bör det dock vara Finansinspektionen, inte Bolagsverket, som gör denna prövning. Finansinspektionen bör därvid ha samma möjlighet som Bolagsverket enligt vårt förslag ska ha att vid prövningen anlita en oberoende sakkunnig (jfr utredningens förslag till 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen).
Gränsöverskridande delningar
I dag kan ett bankaktiebolag inte bli föremål för en gränsöverskridande delning. Som en följd av 2019 års direktiv måste det införas bestämmelser som gör gränsöverskridande delningar av bankaktiebolag möjliga.
Följande principer bör gälla för den nya regleringen.
- Den särreglering av inhemska delningar som i dag finns i BRL bör inte ändras. Det bör emellertid noteras att det till följd av våra förslag till ändringar i aktiebolagslagen kommer att bli möjligt att genomföra delning genom separation vid en inhemsk delning av ett bankaktiebolag (jfr 24 kap. 1 § aktiebolagslagen med 10 kap. 1 och 26–30 §§ BRL). Systematiska skäl talar för en sådan lösning. Några hinder däremot har vi inte kunnat finna.
11 Jfr artikel 126b.1. Här kan anmärkas att borgenärer även har möjlighet att väcka talan enligt allmänna regler.
- Den nya särregleringen av gränsöverskridande delningar i BRL bör ha samma struktur som särregleringen av gränsöverskridande fusioner.
- Regelverket för gränsöverskridande delningar bör i sak motsvara regelverket för gränsöverskridande fusioner när det gäller vilka av aktiebolagslagens allmänna bestämmelser om förfarandet som ska gälla för bankaktiebolag.
- Förutsättningarna för ett bankaktiebolag att genomföra en gränsöverskridande delning kan inte begränsas till att avse ”motsvarande juridisk person”, eftersom en gränsöverskridande delning aldrig kan genomföras till ett befintligt bolag.
- Det bör göras en offentlig kontroll av att ett bankaktiebolag inte genom gränsöverskridande delning överlåter tillståndspliktig verksamhet till ett olämpligt bolag. Den kontrollen bör utföras av Finansinspektionen (som därvid bör ha befogenhet att avslå att tillståndsansökan om det är motiverat av hänsyn till allmänintresset).
- Finansinspektionen bör ha samma roll vid gränsöverskridande delningar som vid gränsöverskridande fusioner: Beslutsordningen bör vara densamma.
- Borgenärsskyddet bör utformas i enlighet med vad som föreskrivs för fusionerande bankaktiebolag.
Här kan anmärkas att borgenärsskyddet vid inhemska delningar av bankaktiebolag avviker både från vad som föreskrivs för delningar enligt aktiebolagslagen och från vad som föreskrivs för fusionerande bankaktiebolag. Vid delningar ska Bolagsverket inhämta ett yttrande från Finansinspektionen (28 §) och sedan överlämna ansökan till tingsrätten (29 §).
Den särskilda utformningen av borgenärsskyddet vid inhemska delningar av bankaktiebolag har att göra med att en inhemsk delning kan innefatta både ett bankaktiebolag och ett vanligt aktiebolag. I motiven anfördes följande.
Bankaktiebolaget kan vara antingen det bolag som övertar ett annat bolags tillgångar och skulder eller det bolag som delas. I båda dessa fall kommer det att vara fler bolag än ett inblandade i delningen. Även om de andra bolagen i många fall kommer att vara andra bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag, kan de också vara inte tillståndspliktiga finansiella
företag eller företag vars huvudsakliga verksamhet är något annat än finansiell verksamhet. Finansinspektionen bör dock bara ta till vara de intressen som bankaktiebolagets borgenärer har. De övriga bolagens borgenärer bör ta till vara sin rätt genom det förfarande som beskrivs i aktiebolagslagen. Om ett bankaktiebolag överlåter tillgångar och skulder till andra bankaktiebolag, är det naturligt att Finansinspektionen (eller i förekommande fall regeringen) – efter förebild av fusionsförfarandet – bevakar borgenärernas rätt i såväl det överlåtande bankaktiebolaget som i de övertagande aktiebolagen. I en sådan situation kommer nämligen de övertagande bolagen att överta bankaktiebolagets borgenärer, varför dessa borgenärers situation efter delningen beror på den finansiella ställningen i de övertagande bolagen. Om en sådan beslutsordning används när även andra aktiebolag än bankaktiebolag är inblandade i delningen skulle det emellertid i vissa fall innebära att Finansinspektionen (eller i förekommande fall regeringen) måste ta till vara de intressen som borgenärer till aktiebolag som inte är bankaktiebolag har. Även med beaktande av att bankaktiebolaget enligt 24 kap. 5 § aktiebolagslagen kan bli betalningsansvarigt om ett annat övertagande bolag inte kan betala en skuld som överförts till det genom delningen framstår detta som en främmande uppgift för Finansinspektionen. Det har därför bedömts mindre lämpligt att i de fallen tillämpa samma beslutsordning som vid fusion eller att tillämpa olika beslutsförfaranden beroende av om bankaktiebolaget är överlåtande eller övertagande bolag. I stället föreslås en beslutsordning som liknar den vid minskning av aktiekapitalet.12
Som redan har framgått kan en gränsöverskridande delning – till skillnad från en inhemsk delning – aldrig genomföras med ett befintligt bolag som övertagande bolag. Därmed finns det inte heller några andra borgenärer än borgenärerna i det bankaktiebolag som ska delas. Detta utgör en för utformningen av borgenärsskyddet betydande skillnad och motiven för den ordning som gäller för inhemska delningar av bankaktiebolag har därför inte bäring på en gränsöverskridande delning av samma bolag.
Mot denna bakgrund förefaller det vara lämpligt att reglera borgenärsskyddet vid en gränsöverskridande delning av ett bankaktiebolag på samma sätt som borgenärsskyddet vid en gränsöverskridande fusion där ett sådant bolag deltar.
Det saknas däremot skäl att ändra den ordning som gäller för inhemska delningar av bankaktiebolag.
- Enligt vårt förslag till ändringar i aktiebolagslagen ska det inför registreringen av ett svenskt aktiebolag som uppkommer i samband med en gränsöverskridande delning göras en viss laglighets-
12 Se prop. 2005/06:25 s. 91 f.
prövning i Sverige. Bestämmelserna om detta bör kompletteras med en bestämmelse i BRL som länkar samman de bolagsrättsliga förutsättningarna för delning med de näringsrättsliga bestämmelserna om tillstånd. Bestämmelsen bör utformas så att det finansiella tillståndet utgör en förutsättning för registrering, om det aktiebolag som bildas genom delningen ska bedriva tillståndspliktig finansiell verksamhet.
Härvid bör sägas något om uppgiftsfördelningen mellan Bolagsverket och Finansinspektionen vid laglighetsprövningen.
Vid en gränsöverskridande fusion där ett bankaktiebolag deltar ska, när det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige, anmälan för registrering göras hos Bolagsverket (jfr 10 kap. 1 § och 19 § BRL; jfr även 23 kap. 48 § aktiebolagslagen). Det saknas skäl att införa en annan ordning för registreringen i Sverige av ett nybildat aktiebolag som är följden av en gränsöverskridande delning. Även i dessa fall bör, såsom följer av aktiebolagslagens allmänna regler, anmälan för registrering göras hos Bolagsverket (jfr utredningens förslag till 24 kap. 51 § aktiebolagslagen). Vid Bolagsverkets laglighetsprövning inför registreringen av ett nybildat aktiebolag som ska bedriva tillståndspliktig finansiell verksamhet kommer emellertid Finansinspektionens beslut i tillståndsfrågan att – till följd av den kompletterande bestämmelse om laglighetsprövningen som vi föreslår – få avgörande betydelse för Bolagsverkets prövning i denna del. Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelsens närmare utformning.
Gränsöverskridande ombildningar
Av 2019 års direktiv följer att den svenska lagstiftaren måste införa regler om gränsöverskridande ombildningar för alla slag av aktiebolag, även bankaktiebolag. Det fordras således nya bestämmelser om ombildning i BRL. En gränsöverskridande ombildning aktualiserar på flera punkter samma slag av principfrågor som gränsöverskridande delningar. Det gäller bl.a. frågor om möjligheten att uppställa särskilda begränsningar för genomförande och frågor om borgenärsskyddet Det gäller också frågor om behovet av en svensk laglighetsprövning inför registreringen i Sverige av ett aktiebolag som är följden av en gränsöverskridande ombildning av en utländsk
juridisk person som driver finansiell verksamhet som är tillståndspliktig i Sverige.
De nya bestämmelserna om ombildning av bankaktiebolag bör därför i allt väsentligt utformas med de nya reglerna om gränsöverskridande delningar som förlaga.
Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas närmare utformning.
Kreditmarknadsbolag ( 11 kap. BRL )
Av 2019 års direktiv följer att också kreditmarknadsbolag ska kunna genomföra samtliga tre slag av gränsöverskridande förfaranden.
Den associationsrättsliga regleringen för kreditmarknadsbolag i 11 kap. BRL är utformad på så sätt att det som gäller för bankaktiebolag gäller också för kreditmarknadsbolag. För genomförandet av 2019 års direktiv vad gäller kreditmarknadsbolag är det därför tillräckligt att våra förslag till ändringar för bankaktiebolag görs tillämpliga även på kreditmarknadsbolag.
Kreditmarknadsföreningar ( 12 kap. BRL )
I 12 kap. BRL finns särskilda associationsrättsliga bestämmelser för kreditmarknadsföreningar. För sådana föreningar tillämpas i stor utsträckning föreningslagens bestämmelser, dock att BRL innehåller vissa särbestämmelser om fusion (jfr 12 kap. 1 och 13–19 §§ BRL).
Särbestämmelserna om fusion mellan kreditmarknadsföreningar har i dag i allt väsentligt samma innebörd som särbestämmelserna om fusion mellan bankaktiebolag respektive kreditmarknadsbolag. Det innebär att ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras hos Finansinspektionen och att det är Finansinspektionen som ska pröva att föreningarnas borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet. Det finns också särskilda avslagsgrunder som anknyter till det särskilda borgenärsskyddet och till allmänintresset. Fusionsbestämmelserna för kreditmarknadsföreningar behöver nu anpassas till ändringsdirektivet genom konsekvensändringar som anknyter till våra förslag till ändringar i föreningslagen (jfr avsnitt 8). I sak kommer detta att i huvuddrag motsvara justeringarna av fusionsbestämmelserna för bankaktiebolag.
Medlemsbanker ( 10 a kap. BRL )
I 10 a kap. BRL finns särskilda associationsrättsliga bestämmelser för medlemsbanker. Detta regelverk följer i allt väsentligt regleringen av kreditmarknadsföreningar (jfr 10 a kap. 1 § första stycket BRL). Det saknas skäl att frångå denna systematik vid anpassningen av regelverket till 2019 års direktiv.13 Följaktligen bör de ändringar i fusionsbestämmelserna som nu görs för kreditmarknadsföreningar gälla även medlemsbanker.
9.3. Försäkringsrörelselagen (2010:2043)
I FRL regleras bl.a. förutsättningarna för att bedriva tillståndspliktig försäkringsrörelse. En sådan rörelse kan drivas av ett försäkringsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening. Dessa företagsformer lyder under den gemensamma beteckningen försäkringsföretag (jfr 1 kap. 1 och 3 §§ FRL).
I FRL finns bl.a. näringsrättsliga bestämmelser om förutsättningarna för tillstånd att bedriva försäkringsrörelse (2 kap.) samt bestämmelser om det sätt på vilket en försäkringsrörelse ska drivas (4 och 10 kap.) med särskilt avseende på företagets solvens och ekonomiska förhållanden (5–8 kap.). Dessutom innehåller lagen en särskild reglering om tillsyn över försäkringsföretag (17 kap.) och särskilda bestämmelser om prövningen av ägares lämplighet (15 kap.)
Lagen innehåller även särskilda associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföretag. Strukturen på regleringen i FRL är snarlik BRL:s reglering av kreditinstitut.
För försäkringsaktiebolag finns de associationsrättsliga bestämmelserna i 11 kap. FRL. Av bestämmelserna följer att föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet gäller även för försäkringsaktiebolag, om inte något annat följer av FRL eller är särskilt föreskrivet (jfr 11 kap. 1 §).
I 12 kap. FRL finns associationsrättsliga bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag. För dessa företag tillämpas i vissa delar föreningslagens bestämmelser om ekonomiska föreningar (jfr 12 kap. 3 §).
Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföreningar finns i 13 kap. FRL. Utgångspunkten för dessa är emellertid att före-
13 Jfr prop. 2019/20:97 s. 45 f.
ningslagens bestämmelser om ekonomiska föreningar tillämpas, såvida inte annat följer av försäkringsrörelselagen (jfr 13 kap. 2 §).
Härutöver finns det vissa bestämmelser med associationsrättslig karaktär även i det kapitel som reglerar överlåtelse av försäkringsbestånd (14 kap).
9.3.1. Överväganden
Vårt förslag: 2019 års direktiv genomförs i den associations-
rättsliga regleringen för försäkringsföretagen i FRL:
- för försäkringsaktiebolag på samma sätt som för bankaktiebolag, och
- för ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar på samma sätt som för kreditmarknadsföreningar.
Skälen för förslaget: Strukturen på regelverken i FRL och BRL är,
som framgått ovan, likartade. I FRL:s associationsrättsliga kapitel finns särbestämmelser om fusionsförfarandet för försäkringsföretag. Innebörden av dessa bestämmelser är för samtliga företagsformer – liksom för kreditinstituten – bl.a. att ansökan om tillstånd att verkställa fusionen ska göras hos Finansinspektionen, inte hos Bolagsverket, och att det vid behandlingen av en sådan ansökan ska prövas frågor om betryggande säkerhet för försäkringstagarna och andra borgenärer. Särregleringen innebär också att fusionerande bolag eller föreningar omfattas av den tillståndsplikt och det krav på godkännande av bolagsordning eller stadgar som krävs för att få bedriva försäkringsrörelse i Sverige.
Av detta följer att nuvarande bestämmelser om fusion för de företagsformer som regleras i FRL i allt väsentligt motsvarar de hittillsvarande bestämmelserna om fusion i BRL. När det gäller försäkringsaktiebolag finns också särbestämmelser om inhemska delningar (jfr 11 kap. 1 och 31–44 §§ FRL) som i allt väsentligt motsvarar särbestämmelserna om inhemska delningar för bankaktiebolag i BRL.
Mot denna bakgrund talar systematiska skäl för att genomföra 2019 års direktiv i FRL med samma metod som vi har föreslagit för genomförandet i BRL. Härvid gör sig samma principiella frågor gällande som vi har behandlat i anslutning till BRL. Med hänvisning till
övervägandena i avsnitt 9.2 föreslår vi således att regelverket för försäkringsföretagen anpassas till ändringsdirektivet enligt följande.
- I fråga om försäkringsaktiebolag justeras nuvarande särbestämmelser om gränsöverskridande fusioner, medan nya särbestämmelser införs om gränsöverskridande delningar respektive ombildningar,
- I fråga om ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar justeras de nuvarande särbestämmelserna om gränsöverskridande fusioner.
Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas närmare utformning.
9.4. Lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
I lagen om tjänstepensionsföretag finns bestämmelser om den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska tjänstepensionsföretag (jfr 1 kap. 1 och 3 §§ lagen om tjänstepensionsföretag). Det fordras tillstånd för att driva sådan verksamhet. De företagsformer som kan få tillstånd är aktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar (jfr 2 kap. 1 §).
Ett aktiebolag som har fått tillstånd att bedriva tjänstepensionsverksamhet utgör ett tjänstepensionsaktiebolag. Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening som har fått tillstånd att bedriva tjänstepensionsverksamhet betecknas alltjämt som ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag respektive tjänstepensionsförening. Företagsformerna lyder gemensamt under beteckningen tjänstepensionsföretag (jfr 1 kap. 3 §).
Strukturen på lagen om tjänstepensionsföretag liknar regleringen i FRL och de associationsrättsliga bestämmelserna för tjänstepensionsföretag följer i huvudsak vad som gäller för försäkringsföretag. Det finns också en särskild beröringspunkt mellan dessa båda lagar i form av en möjlighet till s.k. omvandling av ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag och vice versa (jfr 2 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag och 2 kap. 4 a § FRL; jfr även om tillstånd i 2 kap. 1 § samma lagar).
När det gäller de tjänstepensionsföretag som ska behandlas här finns den särskilda associationsrättsliga regleringen i 10 kap. lagen
om tjänstepensionsföretag. För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte annat följer av lagen om tjänstepensionsföretag eller hänvisas till FRL (jfr 10 kap. 1 och 2 §§). För ömsesidiga tjänstepensionsbolag tillämpas i vissa delar föreningslagen och FRL (jfr 10 kap. 20 och 21 §§). På tjänstepensionsföreningar ska föreningslagen tillämpas, om inte annat följer av lagen om tjänstepensionsföretag eller hänvisas till FRL (jfr 10 kap. 48 och 49 §§).
9.4.1. Överväganden
Vårt förslag: 2019 års direktiv genomförs i den associationsrätts-
liga regleringen för tjänstepensionsföretag i lagen om tjänstepensionsföretag. För tjänstepensionsaktiebolag sker genomförandet på samma sätt som för försäkringsaktiebolag, dock genom hänvisning till FRL såvitt gäller de nya bestämmelserna om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. För ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar sker genomförandet på samma sätt som för ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar.
Skälen för förslaget: Regelverken i lagen om tjänstepensionsföretag
respektive FRL har en likartad struktur. De särbestämmelser om fusionsförfarandet som finns i 10 kap. 9–13 §§, 39–44 §§ och 60– 64 §§ lagen om tjänstepensionsföretag motsvarar till sin innebörd de särbestämmelserna om fusion som finns i FRL.
När det gäller tjänstepensionsaktiebolagen finns också särbestämmelser om inhemsk delning. I den delen är regleringen emellertid lagtekniskt utformad på så sätt att lagen om tjänstepensionsföretag hänvisar till FRL:s bestämmelser om inhemsk delning av försäkringsaktiebolag (jfr 10 kap. 2 §). Det reser frågan om vilken lagteknisk form som är bäst lämpad för tjänstepensionsaktiebolagen när det gäller de nya bestämmelser om gränsöverskridande delning och ombildning som vi föreslår ska gälla för dessa bolag.
Systematiska skäl kan visserligen anföras till stöd för att införa nya bestämmelser om de båda förfarandena också i lagen om tjänstepensionsföretag, motsvarande den uttryckliga reglering som vi föreslår för de finansiella bolagen som lyder under FRL och BRL. En
sådan lösning samspelar emellertid mindre väl med den hänvisningsteknik till FRL som lagstiftaren redan har valt såvitt avser inhemska delningar (m.fl. bestämmelser). Inte heller utmärks tjänstepensionsaktiebolagen av några sådana särdrag i förhållande till försäkringsaktiebolagen som skulle kunna motivera sakliga skillnader i särbestämmelserna om gränsöverskridande delningar och ombildningar. Eftersom bestämmelserna bör vara likadana till sitt innehåll, är det inte heller av hänsyn till regleringens innehåll motiverat att införa en separat och uttrycklig reglering också i lagen om tjänstepensionsföretag. I stället bör direktivets bestämmelser om gränsöverskridande delningar och ombildningar för tjänstepensionsaktiebolagens del genomföras genom den redan etablerade lagstiftningstekniken att hänvisa till FRL.
Vi föreslår således att regelverket för tjänstepensionsföretagen i 10 kap. lagen om tjänstepensionsföretag anpassas till ändringsdirektivet enligt följande.
- I fråga om tjänstepensionsaktiebolag görs justeringar i nuvarande särbestämmelser om gränsöverskridande fusioner. Dessutom tillförs lagen om tjänstepensionsföretag nya särbestämmelser om gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar i form av hänvisningar till den reglering som vi föreslår för försäkringsaktiebolag i FRL.
- I fråga om ömsesidiga tjänstepensionsbolag och försäkringsföreningar görs justeringar i nuvarande särbestämmelser om gränsöverskridande fusioner.
Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas närmare utformning.
10. Konsekvenser
10.1. Allmän utgångspunkt
Av utredningens direktiv framgår att utredaren allsidigt och grundligt ska belysa förslagens konsekvenser för det allmänna, näringslivet, arbetstagare och andra intressenter. Om förslagen bedöms medföra ökade kostnader eller intäktsminskningar för det allmänna, ska förslag till finansiering redovisas. Utredaren ska också utföra och redovisa en jämställdhetsanalys, där statistik ska presenteras, kommenteras och analyseras efter kön. Vid utformningen av förslagen ska hänsyn tas till jämställdhetsanalysen.
Redogörelsen för de konsekvenser förslagen får för statsbudgeten, enskilda, företag, rättsväsendet och kontrollmyndigheterna ska utformas enligt de krav som anges i 14–16 §§kommittéförordningen (1998:1474). I arbetet med konsekvensutredningen ska kommittén ha kontakt med Tillväxtverket.
I 14 § kommittéförordningen, i lydelsen av den 1 januari 2020, anges att om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, regioner, företag eller andra enskilda, ska en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, ska dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller regioner, ska kommittén föreslå en finansiering.
I 15 § kommittéförordningen anges att om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, ska konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställd-
heten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Härutöver ska, enligt 15 a §, förslagens kostnadsmässiga och andra konsekvenser anges. Konsekvenserna ska anges på ett sätt som motsvarar de krav på innehållet i konsekvensutredningar som finns i angivet i ett antal punkter i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Kraven i dessa paragrafer återges närmare i inledningen av varje avsnitt nedan.
I detta avsnitt analyseras sålunda konsekvenserna av utredningens förslag. Avsnitt 10.2 ger en allmän bild av förslagens innebörd och avsnitt 10.3 avser de ekonomiska konsekvenserna av genomförandet av 2019 års direktiv, särskilt med anledning av att det införs två nya former av gränsöverskridande förfaranden. De nya förfarandena innebär vissa nya arbetsuppgifter för flera svenska myndigheter och kan också få vissa ekonomiska och andra konsekvenser för företag och enskilda.
10.2. Allmänt om utredningens arbete och slutsatser
10.2.1. Utredningens mål och bedömningar
Enligt 6 § 1 och 2 förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning ska en konsekvensutredning innehålla en beskrivning av problemet och vad man vill uppnå samt en beskrivning av vilka alternativa lösningar som finns för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd.
Utredningens uppdrag är att lämna förslag till hur de ändringar i och tillägg till 2017 års direktiv som görs genom 2019 års direktiv ska genomförs i svensk rätt.
Eftersom Sverige genom medlemskapet i EU har förbundit sig att lojalt genomföra unionens direktiv, har utredningen vinnlagt sig om att genomförandet ska ske direktivkonformt samtidigt som det föreslagna regelverket inte ska innebära onödiga administrativa pålagor för berörda företag eller de myndigheter som är delaktiga i förfarandena. Utredningsarbetet – i vilket representanter för arbetsmarknadens parter har deltagit – har haft som inriktning att undvika att direktivets genomförande försvagar eller urholkar det bestående svenska arbetsrättsliga regelverket.
10.2.2. Vilka berörs av de nya bestämmelserna?
Det befintliga regelverket för gränsöverskridande fusioner i 23 kap. aktiebolagslagen har tillämpats sedan år 2008. Införandet av motsvarande regelverk för gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar innebär således en utbyggnad som i allt väsentligt berör samma parter, dvs. företagens ägare, arbetstagare och borgenärer jämte flera myndigheter som är eller kommer att vara en del i tillsynen över förfarandena. Införandet av gränsöverskridande delningar och ombildningar innebär utökade och förenklade möjligheter att flytta bolag till och från Sverige. Den ökade rörligheten över gränserna bedöms ha förutsättningar att i förlängningen ge näringslivet bättre möjligheter till omstruktureringar, något som i förlängningen bör kunna bidra till den ekonomiska tillväxten inom unionen. Det är dock nödvändigt – och förutsätts också i EU-direktivet – att de nya möjligheterna kompletteras med kontrollfunktioner som kan förebygga och upptäcka gränsöverskridande förfaranden som genomförs i kriminella eller annars otillbörliga syften.
10.3. Ekonomiska konsekvenser
10.3.1. Konsekvenser för staten
Vår bedömning: Förslagen förväntas innebära utvecklings- och
investeringskostnader för Bolagsverket om cirka sex miljoner kronor. Dessa kostnader bedöms inte rymmas inom befintliga anslag och kan inte heller finansieras genom avgifter från företagen.
De föreslagna regelverken innebär utökade uppgifter för Bolagsverket och Finansinspektionen. Handläggningen av de enskilda registrerings- och tillståndsärendena bedöms dock i huvudsak kunna finansieras genom avgifter. Det finns dock anledning att se över Bolagsverkets avgifter för dessa slag av ärenden.
Förslagen kan också innebära merarbete för de myndigheter som Bolagsverket kommer att inhämta yttranden från. Kostnaderna förväntas dock inte bli större än att de kan rymmas inom befintliga anslag.
Med anledning av att nya bestämmelser med möjligheter för aktieägare att väcka talan mot överlåtande bolag införs kan antalet tvister i allmänna domstolar förväntas öka något. I vilken omfattning dessa möjligheter kommer att utnyttjas går inte att förutse. Det går inte heller att förutse i vilken omfattning de överlåtande företagen väljer att begära överprövning av Bolagsverkets beslut i allmän förvaltningsdomstol under ett gränsöverskridande förfarande. Sammantaget förväntas dock inte eventuella kostnadsökningar för domstolsväsendet bli annat än marginella.
Skälen för bedömningen: En konsekvensutredning bör innehålla en
redovisning av kostnaderna för förslagen och hur dessa kostnader ska finansieras. Analysen ska omfatta effekterna av förslagets direkta och indirekta, kort- och långsiktiga kostnader för offentlig sektor. Finansieringen kan ske med bland annat avgifter eller medel från förvaltningsanslag.
I denna del gör vi följande överväganden.
Kostnader för handläggningen av tillståndsärenden hos Bolagsverket
Antalet gränsöverskridande fusioner och inhemska delningar som genomförs med nuvarande regelverk
Sedan bestämmelser om gränsöverskridande fusioner infördes år 2008 och fram till november 2020 har Bolagsverket registrerat 287 gränsöverskridande fusioner. Det årliga genomsnittet under åren 2015–2020 var 25–30. Bolagsverket bedömer i dag att det inte finns något som tyder på att antalet gränsöverskridande fusioner kommer att förändras nämnvärt framöver.
När det gäller inhemska delningar, som ännu är den enda tillåtna formen av delning, registrerades det under åren 2015–2019 årligen 40–50 sådana. Inte heller här förväntas antalet registrerade ärenden ändras nämnvärt framöver.
Förväntad ärendetillströmning efter tillkomsten av de nya bestämmelserna
Det är inte möjligt att göra någon säker bedömning av om de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner kommer att påverka antalet ärenden rörande sådana fusioner. Det finns i vart fall inte anledning att anta att antalet kommer att öka annat än rent marginellt.
Bolagsverket har inte kunnat ge någon preciserad prognos om det förväntade årliga antalet ansökningar om gränsöverskridande delningar eller gränsöverskridande ombildningar. Utifrån verkets erfarenhet av gränsöverskridande fusioner bedömer verket dock att det sannolikt inte kommer att röra sig om några större volymer och inte heller fler än ansökningarna om tillstånd till gränsöverskridande fusioner. Vi gör inte någon annan bedömning.
Beräknade utvecklings- och investeringskostnader för Bolagsverkets verksamhet med anledning av utredningens förslag
Vårt förslag till genomförande av 2019 års direktiv innebär att det i ökad utsträckning måste utbytas information mellan registreringsmyndigheter i olika EES-stater. Vid gränsöverskridande fusioner skickar Bolagsverket redan i dag underrättelser om genomförda fusioner. Underrättelserna skickas automatiskt från Bolagsverket när en uppgift har registrerats om att fusionen är genomförd och fusionen därmed avslutad. På motsvarande sätt underrättas Bolagsverket om när fusionen är avslutad i ett annat EES-land. Underrättelserna sker via BRIS, systemet för sammankoppling av företagsregister (Business Registers Interconnection System). Motsvarande information ska i enlighet med 2019 års direktiv skickas även vid gränsöverskridande ombildningar och delningar. Jämfört med tidigare utökas kraven beträffande gränsöverskridande förfaranden genom att de behöriga myndigheterna – för svenskt vidkommande Bolagsverket – ska skicka utfärdade fusionsintyg, delningsintyg och ombildningsintyg via BRIS till sina motsvarigheter i andra EES-stater.
Som en följd av direktivet måste därför det system som i dag används för att hantera gränsöverskridande fusioner byggas ut till att omfatta även gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. De investeringar som har gjorts i nuvarande ärende-
hanteringssystem kan, efter vissa förändringar, användas även för tillkommande gränsöverskridande förfaranden men vissa ytterligare investeringar krävs. Bolagsverket beräknar att kostnaderna för att möjliggöra ärendehantering av gränsöverskridande fusioner i enlighet med förslaget och för att etablera helt nya processer för hantering av gränsöverskridande delning och ombildning uppgår till sex miljoner kronor. Kostnaderna innefattar utveckling av ärendehanteringssystemet, bl.a. tekniska möjligheter för att ta emot ärenden digitalt.
Det bedöms inte vara möjligt att finansiera dessa initiala utvecklingskostnader på annat sätt än genom anslag.
Det utvidgade tillämpningsområdet – resurser för hanteringen av den förväntade ärendetillströmningen
Som framgått ovan förväntas det årliga antalet gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar inte överstiga antalet gränsöverskridande fusioner. Prognoser om framtida antal ärenden är till sin natur behäftade med felmarginaler. Utifrån antagandet att antalet gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar som mest kommer att uppgå till samma antal som de gränsöverskridande fusionerna kommer antalet tillkommande gränsöverskridande ärenden hos Bolagsverket med anledning av våra förslag att uppgå till ungefär ytterligare 60 ärenden årligen. Antalet gränsöverskridande förfaranden skulle då uppgå till totalt cirka 100 årligen. Huruvida det verkligen blir så är emellertid beroende av svårbedömda faktorer som hur rörligheten för företag i EU och EES utvecklas i stort och vilka fördelar företagen uppfattar att de gränsöverskridande förfarandena erbjuder.
Man måste emellertid räkna med att särskilt tillståndsärendena kan komma att bli mera komplexa att handlägga, inte minst med anledning av den otillbörlighetsprövning som Bolagsverket ska göra, och att detta kommer att ge upphov till ökade kostnader för Bolagsverket. Det sammanlagda resursbehovet kan därmed antas komma att öka. Storleken av dessa kostnadsökningar är dock synnerligen svår att förutse.
Till en väsentlig del kommer säkerligen ett ökat antal ärenden att kunna finansieras genom de avgifter som tas ut i samband med registrering och tillståndsgivning (se nedan). Detta kan dock förut-
sätta att nuvarande avgifter för registrerings- och ansökningsavgifter ses över, med inriktning på vissa allmänna höjningar av avgifterna i dessa slag av ärenden. En sådan översyn bör dock lämpligen inte göras förrän viss erfarenhet har erhållits av det nya regelverket.
En särskild komplikation är att de avgiftssystem som tillämpas i Bolagsverkets registrerings- och ansökningsärenden är schablonmässigt satta; samma avgiftsnivå tillämpas i samma ärende av visst slag, oavsett vilken arbetsinsats som ärendet kräver. Ärenden om tillstånd till verkställande av fusions-, delnings- eller ombildningsplaner kan förväntas kräva olika mycket tid, beroende på komplexiteten i det enskilda ärendet. Vid en ombildning av ett större företag med komplicerade förhållanden kan det vara nödvändigt med en mångdubbelt större arbetsinsats än i ärenden som avser företag med enkla förhållanden. Det är knappast rimligt att kostnaderna i ärenden av det förra slaget övervältras på ärenden av det senare slaget. Det finns mot den bakgrunden anledning att överväga om det i ärenden av dessa slag bör tillämpas andra principer för avgiftssättningen än de som tillämpas i dag. Vi har dock inte haft utrymme att överväga detta närmare inom ramen för vårt arbete. Vi noterar emellertid att regeringen den 21 januari 2021 har gett Bolagsverket i uppdrag att ta fram ett förslag på en ny finansieringsmodell för verket. Av beslutet framgår att en förutsättning är att Bolagsverket fortsatt ska vara avgiftsfinansierat. Förslaget ska presenteras för Näringsdepartementet senast den 31 augusti 2021.
Kostnader för externa sakkunniga som anlitas av Bolagsverket
I vårt förslag till 23 kap. 21 a § (liksom motsvarande paragrafer i 24 och 24 a kap.) tydliggörs att Bolagsverket kan anlita en extern oberoende sakkunnig om det vid handläggningen av en ansökan om verkställande av fusionsplan (respektive delningsplan och ombildningsplan) uppkommer frågor som kräver särskild fackkunskap. Sådana situationer kan i synnerhet uppkomma om ett gränsöverskridande förfarande skulle vara ovanligt komplext eller omfattande.
Som vi redan har konstaterat kan komplexiteten i ärenden om gränsöverskridande förfaranden skilja sig åt väsentligt. I enstaka fall kan det krävas särskild expertis som Bolagsverket inte har tillgång till. En ändamålsenlig lösning kan då undantagsvis vara att anlita en
advokatbyrå eller revisionsfirma med specialistkompetens inom ett visst område. I sådana fall är det emellertid särskilt tydligt att kostnaderna för detta inte bör belasta andra sökande. Inte heller är det rimligt att kostnaderna belastar det allmänna. Vi har därför föreslagit en bestämmelse om att Bolagsverket kan besluta att kostnaden för en sådan sakkunnig ska betalas av sökanden. Anlitandet av en extern expert kommer därmed normalt inte att leda till några merkostnader för det allmänna.
Kostnader för ärendehanteringen hos Finansinspektionen
Genom sökningar i Finansinspektionens ärendehanteringssystem har kunnat konstateras att ärenden om tillstånd till verkställande av gränsöverskridande fusioner med finansiella företag inblandade under de senaste åren har förekommit vid i genomsnitt fem tillfällen per år. Det finns för närvarande inget som talar för att denna siffra skulle förändras i någon större omfattning. Det finns inte heller anledning att anta att antalet gränsöverskridande delningar och ombildningar kommer att bli flera än antalet gränsöverskridande fusioner. Konsekvenserna för Finansinspektionen bedöms därför som begränsade. Förslagen bör kunna finansieras inom befintliga ramar.
Kostnader för andra statliga myndigheter
Inom ramen för Bolagsverkets och Finansinspektionens handläggning av tillståndsärenden ska, enligt vårt förslag, myndigheterna inhämta yttranden från andra myndigheter. Vissa myndigheter – Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket – kommer att behöva yttra sig mer eller mindre regelmässigt medan andra myndigheter kommer att tillfrågas när Bolagsverket bedömer att det är nödvändigt. Nedan följer en uppskattning av de kostnader förfarandet kan förväntas innebära.
Ekobrottsmyndigheten
Enligt uppgift från Ekobrottsmyndigheten kan myndigheten behöva skapa en central funktion på huvudkontoret eller någon utpekad ekobrottskammare som tar emot förfrågningar från Bolagsverket med anledning av förestående gränsöverskridande fusioner, delningar eller ombildningar. Denna centrala funktion ska kunna söka efter pågående utredningar mot företag eller personer i myndighetens register. Finns det inget att redovisa, torde detta snabbt och kortfattat kunna redovisas till Bolagsverket. Detta innebär sannolikt inte mer än någon timmes arbete för handläggaren i ett enskilt ärende. Det kan antas att sådana registerslagningar i de allra flesta fall inte kommer att resultera i några särskilda uppgifter. Det kommer alltså huvudsakligen att vara fråga om ett begränsat arbete för Ekobrottsmyndigheten.
Det är sannolikt endast i ett begränsat antal fall som det kommer att visa sig att det finns pågående brottsutredningar eller mål i domstol beträffande företaget eller dess företrädare. I så fall får frågan om utlämnande av uppgifter som omfattas av sekretess lämnas över för beslut av förundersökningsledaren. I det fallet torde det krävas något mer arbete. För beslut om utlämnande kan förundersökningsledaren behöva genomföra en noggrann genomgång av delnings-, ombildnings- eller fusionsplanen samt revisorsyttranden och en jämförelse med den information som finns inom ramen för förundersökningen för att försöka bedöma om Ekobrottsmyndigheten har tillgång till någon information som är av betydelse för Bolagsverkets prövning i tillståndsärendet. Det kan därvid uppkomma sekretessfrågor att ta ställning till. I dessa fall kan det alltså för några medarbetare bli fråga om en viss utökad arbetsinsats jämfört med nuvarande bestämmelser.
Om antalet förfrågningar från Bolagsverket totalt sett uppgår till 100 per år (motsvarande det beräknade antalet tillståndsärenden hos Bolagsverket), torde arbetsinsatsen för funktionen som tar emot förfrågningarna inte överstiga 100 timmar per år. Högst en handfull förundersökningsledare hos Ekobrottsmyndigheten per år torde bli inblandade i att svara på Bolagsverkets förfrågningar. Sammantaget bedöms inte den sammanlagda arbetstiden för dem avseende dessa ärenden överstiga 25 timmar.
Uppskattningsvis skulle merkostnaderna hos Ekobrottsmyndigheten vid ett genomförande av utredningens förslag motsvara kostnaden för 100–150 arbetstimmar per år, vilket ryms inom befintliga anslag.
Skatteverket
Skatteverket har i yttrande till utredningen uppskattat att varje förfrågan från Bolagsverket innebär två timmars arbete. Kostnaden för att utföra arbetet med Bolagsverkets förfrågningar motsvarar arbetskostnaden för nedlagd tid. Arbetskostnaden per timme beräknas till 650 kronor. Med utgångspunkt i Bolagetsverkets uppskattning att antalet gränsöverskridande förfaranden inte kommer att överstiga 100 per år förväntas Skatteverkets kostnader inte överstiga 130 000 kronor per år.
De ökade kostnader som kan uppstå är inte större än att de bör kunna finansieras inom befintliga ramar.
Polismyndigheten
Vi bedömer att Bolagsverkets begäran om yttrande i de alla flesta fall inte kommer att innebära andra insatser av Polismyndigheten än vissa registerslagningar avseende de bolag som förfarandet gäller och bolagens företrädare.
Med utgångspunkt i att antalet ansökningar om tillstånd till gränsöverskridande förfaranden sannolikt inte kommer att överstiga 100 per år bedömer vi att de kostnader som kan förväntas uppkomma för Polismyndigheten kommer att vara mycket begränsade och rymmas inom ramen för befintliga anslag.
Andra myndigheter som ska yttra sig vid Bolagsverkets laglighets- och otillbörlighetsprövning
Även när det gäller andra myndigheter som Bolagsverket i enskilda fall förväntas inhämta yttranden från bedömer vi att kostnadsökningarna i absoluta tal kommer att vara mycket begränsade och rymmas inom befintliga anslag. Denna bedömning grundar sig fram-
för allt på antagandet att antalet fall då yttranden behöver inhämtas kommer att bli fåtaliga och att arbetet hos den myndighet som Bolagsverket vänder sig till oftast torde kunna begränsas till vissa inledande sökningar i relevanta register; det endast i undantagsfall komma att finnas anledning till fördjupade kontroller av företagen eller deras företrädare.
De allmänna domstolarna
De föreslagna reglerna om överlämnande och överklagande medför att såväl allmänna domstolar som allmänna förvaltningsdomstolar kommer att få nya måltyper.
Prognoser om i vilken omfattning nya regelverk kommer att leda till ökat behov av tvistlösning eller andra former av avgöranden i domstol är alltid vanskliga att göra. Benägenheten att överklaga myndigheters beslut eller att tvista om giltigheten av en bolagsstämmas beslut är beroende av flera faktorer som inte alltid går att förutse.
Som ovan har framgått beräknas antalet gränsöverskridande förfaranden årligen uppgå till ett hundratal. Inom varje förfarande fattas överklagbara myndighetsbeslut. Det förekommer också bolags- eller föreningsstämmobeslut som kan klandras i domstol. Till detta kommer att aktieägare som inte är tillfreds med den ersättning som de erhåller inom ramen för förfarandet kan vända sig till domstol för att få saken prövad.
Talan om klander väcks vid tingsrätt. Klander av stämmobeslut utgör emellertid inte en egen målkategori hos domstolarna, utan sorteras under tvistemål. Genom att ta fram uppgifter i tingsrätternas målhanteringssystem om tvistemålens sakfrågor är det dock möjligt att sortera ut de mål som avser klander av stämmobeslut. För att bedöma om en process gäller just klander av ett stämmobeslut om att genomföra en fusion, inhemsk eller gränsöverskridande, måste dock innehållet i varje mål granskas individuellt.
Som exempel kan redovisas hur det har sett ut vid en av landets största tingsrätter, Göteborgs tingsrätt, de senaste åren. Under åren 2013–2020 avgjordes 311 mål om klander av bolagsstämmobeslut.
1 Riktigheten av denna siffra bygger på att alla inkomna mål till tingsrätten som avser klander av bolagsstämmobeslut har registrerats på ett korrekt sätt med saken angiven som Klander av
bolagsstämmobeslut. Bland dessa slutliga avgöranden ingå även beslut om avvisning och av-
skrivning.
Inget av dessa mål avsåg dock klander av en bolagsstämmas beslut om fusion eller delning. Enligt vår bedömning finns det knappast anledning tro att våra förslag kommer att leda till flera mål om klander av stämmobeslut.
Vårt förslag medför att det tillkommer en ny målkategori, talan om ersättning för inlösta aktier m.m. Antalet sådana mål är närmast omöjligt att förutse. Man måste dock räkna med att det varje år kan bli fråga om något eller några mål. Det går inte heller att bortse från möjligheten att ett sådant mål i enstaka fall kommer att involvera ett större antal parter och till följd därav blir resurskrävande. Det kommer dock fortfarande att vara fråga om ett så litet antal mål att det, enligt vår bedömning, inte är ägnat att påverka de allmänna domstolarnas resursbehov.
Enligt förslagen ska flera av Bolagsverkets beslut under ett gränsöverskridande förfarande kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (i första hand Förvaltningsrätten i Härnösand). Det gäller framför allt Bolagsverkets beslut om att neka tillstånd till ett gränsöverskridande förfarande.
På förfrågan från utredningen har Förvaltningsrätten i Härnösand granskat mål som har sin grund i överklagade beslut från Bolagsverket sedan den 1 januari 2016. Enligt domstolen har det endast förekommit något enstaka överklagande som har rört gränsöverskridande fusioner och inget av målen har lett till någon sakprövning.
Det saknas skäl att anta att antalet överklaganden med anledning av de nya regelverken om gränsöverskridande delningar och ombildningar skulle skilja sig från gränsöverskridande fusioner. Enstaka överklaganden skulle i och för sig kunna bli förhållandevis resurskrävande. De allmänna förvaltningsdomstolarnas resursbehov torde emellertid inte påverkas på något påtagligt sätt.
Arbetsdomstolen
Sanktionen för brott mot reglerna i medverkandelagen är skadestånd. Detta överensstämmer med principerna i svensk arbetsrätt. Eventuella tvister som kan uppkomma vid tillämpningen av medverkandelagen ska handläggas vid Arbetsdomstolen. Tillkomsten av medverkandelagen förväntades inte få någon betydande inverkan på
domstolens arbetsbelastning.2 Av uppgifter från Arbetsdomstolen framgår också att domstolen inte har prövat någon tvist med anledning av lagen sedan dess tillkomst år 2008.3 Även om möjligheterna till fler former av gränsöverskridande förfaranden ökar med våra förslag finns det enligt vår bedömning inte något som tyder på att detta skulle komma att förändras nämnvärt.
10.3.2. Konsekvenser för kommuner, företag och enskilda
Vår bedömning: Förslagen leder inte till några ekonomiska kon-
sekvenser för kommuner.
De föreslagna regelverken innebär tydligare och mindre kostsamma processer för företag som genomför gränsöverskridande omstruktureringar jämfört med vad som krävs för att åstadkomma motsvarande omstrukturering med dagens regelverk.
Det föreslagna regelverket innehåller bestämmelser om skydd för både aktieägare och borgenärer.
Skälen för bedömningen:
Ett tydligt regelverk med utökade möjligheter
Det regelverk som nu gäller för gränsöverskridande fusioner och som infördes efter tillkomsten av 2005 års direktiv ställer inte krav på någon omfattande uppgiftsskyldighet eller några kapitalkrävande investeringar men är ändå förhållandevis komplicerat och på några punkter otydligt. Också den nu föreslagna regleringen kommer att vara komplex men regelverket kommer att ge tydligare svar på de frågor som kan uppkomma. I vart fall för mindre företag torde en tillämpning av regelverket förutsätta anlitandet av expertis och därmed leda till vissa kostnader; storleken av dessa är givetvis beroende bl.a. av företagets storlek. I jämförelse med de kostnader som skulle uppkomma om motsvarande omstruktureringar gjordes utan användande av de särskilda reglerna om gränsöverskridande fusioner bedöms dock den föreslagna ordningen dock innebära en besparing för företagen.
2Prop. 2007/08:20 s. 96 f. 3 Uppgift från Cathrine Lilja Hansson, ordförande och administrativ chef i Arbetsdomstolen.
Vårt förslag innebär vidare att det införs detaljerade regelverk för hur gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar ska gå till. I nuvarande bolagsrätt saknas särskilda instrument för att exempelvis ombilda ett svenskt bolag till ett franskt. Vad som närmare skulle krävas i dag för att åstadkomma motsvarande omstrukturering är i hög grad oklart. Regelverk av de slag som vi nu föreslår innebär därmed en stor förenkling, låt vara att värdet av denna förenkling knappast – med hänsyn till de skiftande förhållandena – går att uppskatta till något visst belopp. Det kommer troligen i de flesta fall fortfarande att vara nödvändigt att anlita expertis för att genomföra omstruktureringen men kostnaderna för detta kan förväntas bli avsevärt lägre än tidigare.
Skydd för aktieägare och borgenärer
Det förhållandet att företagen får större möjligheter att röra sig över nationsgränserna innebär också ökade krav på skydd för andra inblandade parter. I de nya regelverken ingår därför flera bestämmelser om aktieägares rätt att lämna bolaget vid ett gränsöverskridande förfarande och att få sina aktier inlösta till ett belopp som har beräknats på ett transparant sätt. Aktieägarna har dessutom möjlighet att väcka talan i domstol och få beloppen överprövade. Sammantaget bedöms skyddet för aktieägarna i samband med ett gränsöverskridande förfarande öka i förhållande till vad som i dag gäller vid en gränsöverskridande fusion.
Regelverket innefattar också bestämmelser om borgenärsskydd som innebär att borgenärer som har fordringar mot ett bolag som ska delta i ett gränsöverskridande förfarande har rätt till betryggande säkerheter för sina fordringar. Det är givet att detta kan innebära vissa extra transaktionskostnader för bolagen men i flertalet fall bedöms dessa bli mycket begränsade. Trots de föreslagna bestämmelserna torde – som en följd av direktivets utformning – skyddet för borgenärerna bli något sämre än det skydd som borgenärer i dag åtnjuter vid gränsöverskridande fusioner (jfr avsnitt 4.9.4).
Konsekvenser av utnyttjade och outnyttjade optioner i direktivet
EU-direktiv innehåller vanligen både tvingande bestämmelser som varje medlemsstat måste genomföra och dispositiva bestämmelser som medlemsstaterna själva förfogar över (optioner). Det direktiv vi behandlar i detta betänkande utgör inget undantag.
När det gäller direktivbestämmelser av det senare slaget – optionerna – har vi i en del fall föreslagit att de genomförs i svensk rätt, medan vi i andra fall har förordat att de inte utnyttjas.
Ett exempel på en option som vi föreslår ska utnyttjas är möjligheten för medlemsstaterna att kräva att den oberoende sakkunniges rapport, dvs. revisorsyttrandet, offentliggörs. Denna möjlighet framgår av bl.a. artikel 123.1 andra stycket. Våra närmare överväganden i denna del redovisas i avsnitt 4.6.7.
Ett annat exempel på en option för medlemsstaterna utgör bestämmelserna i artikel 123.2 och 3 som ger möjlighet till ett annorlunda förfarande för offentliggörande av fusionsplan m.m. I den delen har vi valt att inte utnyttja optionen, eftersom det enligt vår bedömning skulle komplicera förfarandet utan att ge några tillräckligt vägande fördelar (jfr avsnitt 4.4.3). Det framstår f.ö. som tveksamt om ett utnyttjande av bestämmelserna skulle innebära någon besparing för företagen.
Ett ytterligare exempel på en option som vi har föreslagit inte ska utnyttjas är möjligheten att undanta styrelsen i enmansbolag från skyldigheten att upprätta en särskild redogörelse (jfr artikel 124.4 andra meningen). Såsom har berörts i avsnitt 4.5.4 har vi motiverat vårt ställningstagande i den delen med bl.a. den betydelse som en sådan redogörelse kan ha för arbetstagarna. Det är svårt att bedöma vilka besparingar som hade kunnat göras om optionen hade utnyttjats, eftersom detta väsentligen blir beroende av det enskilda företagets storlek, men vi noterar att bolagen även med vårt förslag kommer att ha betydande möjligheter att begränsa omfattningen av redogörelsen.
Ännu ett exempel utgör vårt förslag att ställa vissa krav på revisorsgranskning även där aktieägarna är ense om att avstå från sådan granskning (jfr avsnitt 4.6.3). Vi har föreslagit att nuvarande svenska regler ska bestå, eftersom det är ägnat att stärka borgenärsskyddet. Kostnaderna för detta i enskilda ärenden är mycket svåra att bedöma
och kommer uppenbarligen att växla beroende på de aktuella bolagens omfattning.
Ett ytterligare exempel utgör direktivets regler om s.k. solvensförklaring (jfr artikel 126b.2). Vi har bedömt att dessa regler inte bör utnyttjas, bl.a. därför att de skulle kunna innebära en administrativ börda för bolagen och då den praktiska nyttan av reglerna kan ifrågasättas (jfr avsnitt 4.9.5).
När det gäller direktivets bestämmelser om aktieägares rätt att få sina aktier inlösta respektive begära ytterligare ersättning har vi föreslagit att dessa inte ska genomföras i högre utsträckning än vad direktivet föreskriver (jfr avsnitt 4.8.1–3). För bolagen bedöms detta innebära att utfallet av det gränsöverskridande förfarandet blir lättare att överblicka och att kostnaderna kan hållas nere.
Kostnader för information till arbetstagare
Den information som företagen ska lämna till arbetstagarna vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar är sådan information som behövs för att medverkandelagen ska kunna tillämpas. Snarlika – om än inte lika omfattande – krav på information finns redan i det gällande regelverket vid gränsöverskridande fusioner. För gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar införs nu krav på att företagen, om de avser att tillämpa referensbestämmelserna om medverkan utan att inleda förhandlingar med arbetstagarna, ska lämna information om detta. Dessutom ska information lämnas för att klarlägga i vilken omfattning och på vilket sätt medverkan ska gälla i det övertagande eller ombildade företaget samt om planerna för att genomföra delningen eller ombildningen och hur denna fortskrider fram till dess att det övertagande eller ombildade företaget registrerats. Liksom vid gränsöverskridande fusioner kan förslaget alltså innebära viss påverkan på den administrativa hanteringen för de företag som ska ingå i ett gränsöverskridande förfarande. Våra förslag i denna del är nödvändiga för att uppfylla kraven i EU-direktivet och något lämpligt alternativ till lagstiftning har inte framkommit.
Konsekvenser för kommuner och enskilda
Förslagen påverkar inte kommunerna eller den regionala självbestämmanderätten.
Enskilda kan beröras i deras egenskap av aktieägare (medlemmar), arbetstagare eller borgenärer. Detta har berörts i det föregående och berörs ytterligare i avsnitt 9.4.1.
10.4. Andra konsekvenser
10.4.1. Konsekvenser för arbetstagare
Vår bedömning: Arbetstagarnas rätt till medverkan stärks genom
tydliga tidsfrister för och krav på innehållet i den information som företagen ska förse arbetstagarna med vid olika delar av genomförandet av ett gränsöverskridande förfarande.
Regleringen får till följd att de företag som blir resultatet av ett gränsöverskridande förfarande enligt 23 kap. 24 kap. och 24 a kap.aktiebolagslagen blir skyldigt att respektera de rättigheter och skyldigheter för arbetstagare som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden, inklusive eventuella kollektivavtal.
Förslagen bedöms inte påverka tillämpningen av de bestämmelser i anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen som har införts i svensk rätt med anledning av rådets direktiv 2001/23/EG.
Skälen för bedömningen: Vid genomförandet av 2005 års direktiv
infördes bestämmelser om arbetstagares rätt till samverkan i det inledande skedet av ett gränsöverskridande förfarande samt rätt till varaktig medverkan genom styrelserepresentation. Regelverket är avsett att garantera arbetstagarna rätt till information om en förestående gränsöverskridande fusion, rätt att utse representanter i en förhandlingsdelegation och rätt till medverkan när fusionen väl genomförs. Direktivet har föranlett dels ett antal bestämmelser i 23 kap. aktiebolagslagen och 16 kap. föreningslagen om arbetstagares rätt till information och rätt att yttra sig över fusionsplan m.m.,
dels lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskrid-
ande fusioner (medverkandelagen). Genom våra förslag i detta betänk-
ande ändras och förstärks vissa av de befintliga bestämmelserna om sådana rättigheter vid gränsöverskridande fusioner samtidigt som motsvarande rättigheter införs vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Vid tillkomsten av medverkandelagen konstaterades i prop. 2007/ 08:20 att lagen innebär att särskilda former för medverkan för arbetstagare kommer att gälla i övertagande företag efter en gränsöverskridande fusion. I propositionen uttalades att kostnaderna för att inrätta och utöva denna medverkan borde finansieras av de berörda företagen och förväntades inte påverka samhället i övrigt. De speciella informationsinsatser som kunde komma att behövas förväntades tillhandahållas av bransch- eller arbetsgivarorganisationer. Kontrollen av efterlevnaden av reglerna skulle huvudsakligen komma att skötas av berörda arbetstagare och företagsledningar. Det sagda bör enligt vår mening gälla även i fråga om de medverkansregler som tillkommer genom vårt förslag.
Direktivets bestämmelser om hur arbetstagares rätt till medverkan ska utformas är i huvudsak tvingade. Liksom i tidigare lagstiftningsärenden som har genomfört EU-direktiven på detta område är regelmassan förhållandevis komplex. I de nya typer av gränsöverskridande förfaranden som, enligt förslaget, ska införas i aktiebolagslagen och där medverkandelagen således ska vara tillämplig kan vi alltså inte välja någon mindre komplicerad modell.
I detta sammanhang bör också förtydligas att flytt av ett bolag inte behöver betyda att verksamheten eller bolagets driftställen flyttas (lika lite som en flyttning av verksamhet eller driftsställen förutsätter en flytt av bolaget). Kollektivavtal som har ingåtts med företaget förblir således gällande, med den skillnaden att det vid exempelvis en gränsöverskridande ombildning blir samma bolag fast som en utländsk juridisk person som är avtalspart efter ombildningen. Gällande kollektivavtal och andra arbetsrättsliga avtal är sådant som ska anges särskilt i styrelsens redogörelse vid ett gränsöverskridande förfarande (se t.ex. 23 kap. 39 b § aktiebolagslagen).
Effekterna av ändringen i artikel 133, jämte införandet av artikel 160l respektive 86l, får särskild betydelse för rätt till arbetstagarmedverkan. Artiklarna är tvingande och innebär att den nivå då arbetstagarmedverkan ska finnas sänks till fyra femtedelar av de nivåer som krävs enligt nationell lagstiftning i de deltagande staterna. Rätt till arbetstagarmedverkan enligt lagstiftningen i en stat där ett
deltagande bolag har sitt hemvist medför dessutom att rätten till arbetstagarmedverkan också kommer att omfatta arbetstagare i samtliga övriga deltagande företag.
I avsnitt 4.14.3 berörs de bestämmelser, huvudsakligen 6 b § och 7 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd och 28 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, som härrör från direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter och hur de förhåller sig till de nu föreslagna reglerna. Vårt förslag är inte avsett att påverka tillämpningen av anställningsskyddslagens eller medbestämmandelagens bestämmelser och bedöms inte heller på något annat sätt försätta arbetstagare i ett sämre rättsligt läge.
I rättsligt hänseende bedöms därför förslagen inte innebära någon försämring av arbetstagarnas rättigheter. I vilken utsträckning de nya möjligheterna att flytta bolag över gränserna i praktiken ändå skulle kunna få negativa konsekvenser för arbetstagarnas möjligheter att tillvarata sina rättigheter – t.ex. därför att talan mot arbetsgivaren efter det gränsöverskridande förfarandet skulle behöva väckas i ett annat land än Sverige – är svårt att bedöma.
10.4.2. Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män
Vår bedömning: Våra förslag har ingen inverkan på jämställd-
heten mellan kvinnor och män.
Skälen för bedömningen: Våra förslag i detta betänkande innebär
ändringar och tillägg i den bolagsrättsliga och arbetsrättsliga lagstiftningen. Vissa följdändringar sker även i annan författning som exempelvis offentlighets- och sekretesslagen. Förslagen innebär en detaljreglering av hur gränsöverskridande förfaranden av bolagsrättsligt slag ska gå till. Regelverken i sig, som är harmoniserade, bedöms inte ha någon betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män.
10.4.3. Konsekvenser för brottsligheten och för det brottsförebyggande och brottsutredande arbetet
Vår bedömning: De utökade möjligheter att flytta bolag över
gränserna som EU-direktivet medför innebär en viss ökad risk för oseriösa förfaranden. Våra förslag om att bl.a. Bolagsverket ska göra en otillbörlighetsprövning i samband med varje gränsöverskridande fusion, delning eller ombildning bedöms dock i huvudsak kunna balansera dessa risker.
Skälen för bedömningen: I enlighet med 2019 års direktiv skapar
våra förslag nya möjligheter för svenska bolag att flytta och delas till andra EES-stater samt motsvarande möjligheter för utländska bolag att flytta hit. Sådan ökad rörlighet ställer samtidigt krav på beredskap för att regelverket också kan komma att utnyttjas för otillbörliga eller kriminella ändamål. Detta ställer i sin tur ökade krav på samverkan mellan svenska myndigheter och även med utländska myndigheter i de EES-stater bolagen väljer att flytta till eller kommer ifrån.
Det är givetvis vanskligt att förutspå i vilken omfattning de gränsöverskridande möjligheterna kommer att utnyttjas för kriminella eller annars otillbörliga ändamål. Det är emellertid svårt att se att tillkomsten av de föreslagna bestämmelserna i sig skulle föranleda brottslighet som inte ändå hade begåtts. Däremot kan regelverket bidra till svårigheter att utreda brottslighet. Oavsett hur det blir med detta krävs det ändå beredskap och förebyggande åtgärder hos svenska myndigheter.
Med utgångspunkt i Ekobrottsmyndighetens erfarenheter av internationell, dvs. gränsöverskridande, brottslighet kan det göras vissa antaganden om effekterna av det nya regelverket. När ett företag flyttar utomlands, försvårar det rent allmänt en svensk brottsutredning jämfört med om företaget finns kvar Sverige. Om de föreslagna bestämmelserna leder till ökad utflyttning av företag, försämras därför möjligheterna för svenska myndigheter att utreda brott som begåtts eller begås i dessa företag. Svenska straffrättsliga sanktioner, såsom näringsförbud och företagsbot, kommer också att bli mindre verkningsfulla.
Ökade möjligheter att flytta företag utomlands innebär också vissa risker för borgenärer och andra intressenter i det svenska företaget; möjligheten att driva in en fordran kan i praktiken komma att
minska. Även om otillbörliga syften kan förväntas förekomma endast i undantagsfall finns det behov av system som fångar upp dem, vare sig det handlar om otillåtna skatteupplägg eller kringgåenden av arbetstagarrättigheter.
Vi bedömer dock att de föreslagna regelverken – och i synnerhet den otillbörlighetsprövning som ska göras i varje enskilt fall – i huvudsak kan balansera risker av nu angivet slag.
10.5. Särskilda hänsyn avseende tidpunkten för ikraftträdande och behovet av speciella informationsinsatser
Vi föreslår att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 31 januari 2023.
Det är redan i dag möjligt att genomföra gränsöverskridande fusioner. Såsom berörs närmare i avsnitt 11 föreslår vi inte några övergångsbestämmelser som skulle göra det möjligt att slutföra de gränsöverskridande fusioner som pågår vid ikraftträdandet. En konsekvens av det är att ett pågående fusionsförfarande kan behöva göras om. För att bolagen ska kunna anpassa sin planering efter detta krävs särskilda informationsinsatser i god tid före ikraftträdandet. Det bör ankomma på Bolagsverket att genomföra sådana informationsinsatser.
11. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
11.1. Ikraftträdande
Vårt förslag: Författningsändringarna ska träda i kraft den 31 januari
2023.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 3.1 i 2019 års direktiv ska medlems-
staterna senast den 31 januari 2023 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas av medlemsstaterna från och med samma dag.
Det regelverk vi föreslår kräver, i enlighet med direktivet, ett inte obetydligt samarbete mellan svenska myndigheter, framför allt Bolagsverket, och motsvarande utländska myndigheter i de stater som genomför direktivet. Om Sverige väljer ett tidigare datum för ikraftträdande än övriga medlemsstater, skulle det kunna innebära att svenska myndigheter och enskilda måste tillämpa ett regelverk som ännu inte har någon motsvarighet i den eller de andra berörda medlemsstaterna. Ett ikraftträdande före den 31 januari 2023 framstår därför som problematiskt. Vi föreslår därför att de nya svenska bestämmelserna ska träda i kraft den dag som pekas ut i direktivet, dvs. den 31 januari 2023.
11.2. Övergångsbestämmelser
Vår bedömning: De nya bestämmelserna om gränsöverskridande
fusioner bör gälla även om handläggningen av en fråga om en gränsöverskridande fusion har inletts före ikraftträdandet.
Skälen för bedömningen: Det som kan behöva regleras i övergångs-
bestämmelser är framför allt hur redan inledda, dvs. pågående, gränsöverskridande fusioner av aktiebolag och ekonomiska föreningar ska hanteras.
Vårt förslag innebär ändringar i ett flertal bestämmelser i 23 kap. aktiebolagslagen. Det är i stor utsträckning fråga om ändringar i förfarandebestämmelserna. Frågan är då vad som ska gälla om det i samband med ikraftträdandet pågår ett förfarande om en gränsöverskridande fusion, t.ex. så att en bolagsstämma har beslutat att godkänna en fusionsplan men Bolagsverket ännu inte lämnat tillstånd till verkställande av planen eller i vart fall inte utfärdat fusionsintyg.
Frågor av detta slag löses ofta på det viset att förfaranden som har inletts före nya bestämmelsers ikraftträdande får handläggas enligt äldre bestämmelser. En sådan ordning har flera fördelar, bl.a. den att genomförda åtgärder inte behöver göras om. Bolag som har inlett en fusion enligt nu gällande regler skulle kunna gå vidare med förfarandet utan hinder av att de nya reglerna ställer även ytterligare krav.
Direktivet innehåller ingen övergångsbestämmelse av detta slag. Det torde i och för sig inte utesluta att den nationella lagstiftaren ändå inför sådana bestämmelser.
Samtidigt framstår en ordning av det slaget som osäker och problematisk. Vid en gränsöverskridande fusion måste förfaranden i minst två olika medlemsstater samordnas. De problem som detta innebär kan hanteras så länge de skilda nationella reglerna bygger på ett gemensamt direktiv. Det är däremot inte säkert att samordningen skulle fungera om något av de bolag som deltar i fusionen genomför förfarandet enligt äldre bestämmelser (förenliga med direktivets äldre lydelse) och något annat genomför sin del av förfarandet enligt de nya bestämmelserna. Det går inte heller att förutse i vilken utsträckning utländska myndigheter efter den 31 januari 2023 skulle acceptera ett svenskt fusionsintyg, framtaget enligt äldre bestämmelser, eller en fusionsplan som är förenlig med äldre bestämmelser men inte med 2019 års direktiv.
Vi bedömer därför att de nya bestämmelserna bör gälla även när fusionsförfarandet har inletts före ikraftträdandet.
Detta är givetvis förenat med nackdelar. Ett fusionsförfarande som inletts före ikraftträdandetidpunkten – med tillämpning av då gällande bestämmelser – men inte hinner avslutas innan de nya bestämmelserna träder i kraft måste göras om. Vi bedömer dock att dessa nackdelar kan minimeras genom informationsinsatser som gör att bolagen kan anpassa sin planering av förestående gränsöverskridande fusioner till problemet.
Med de nu förordade ordningen behövs inga särskilda övergångsbestämmelser.
Volym 2
BETÄNKANDE AV UTREDNINGEN OM BOLAGS GRÄNSÖVERSKRIDANDE RÖRLIGHET INOM EU
Bolags rörlighet över gränserna
Betänkande av Utredningen om bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU
Stockholm 2021
Bolags rörlighet över gränserna
Volym 2
SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.
Svara på remiss – hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).
Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2021
ISBN 978-91-525-0055-2 ISSN 0375-250X
12. Författningskommentar
12.1. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
1 kap. Inledande bestämmelser
9 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer: – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Förköpsförbehåll 4 kap. 18 §
gränsöverskridande delning 24 kap. 30 §
gränsöverskridande fusion 23 kap. 36 §
gränsöverskridande ombildning 24 a kap. 1 §
hembudsförbehåll 4 kap. 27 §
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Paragrafens lista över definitioner och förklaringar i aktiebolagslagen har kompletterats med gränsöverskridande delning och gräns-
överskridande ombildning.
7 kap. Bolagsstämma
50 § Om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet skall upphävas eller ändras.
Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.
I 23 kap. 56 § fjärde stycket, 24 kap. 57 § och 24 a kap. 32 § finns bestämmelser som begränsar rätten att föra talan enligt första stycket i vissa fall.
I paragrafen har tillkommit ett nytt andra stycke. De bestämmelser som stycket hänvisar till begränsar rätten att föra talan mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en fusionsplan, delningsplan eller ombildningsplan; talan får inte föras enbart med åberopande av att det inlösenbelopp som anges i planen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven. Betydelsen av paragraferna framgår närmare av författningskommentarerna till respektive paragraf.
51 § Talan enligt 50 § ska väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av samtliga eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för bolaget i väsentliga delar inte har följts.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 56 § första och tredje styckena, 24 kap. 58 § första och tredje styckena och 24 a kap. 33 §.
Paragrafens tredje stycke har ändrats på så sätt att stycket nu hänvisar även till särskilda bestämmelser om tiden för att väcka talan mot bolagsstämmobeslut som finns i 24 och 24 a kap. Dessa tidsfrister gäller i stället för vad som framgår av andra stycket. Dessa särskilda bestämmelser om talan mot ett beslut att godkänna en fusionsplan, delningsplan respektive ombildningsplan avser gränsöverskridande förfaranden. Utöver de frister som uppställs i första stycket gäller i fråga om en sådan talan den begränsningen att talan aldrig får väckas efter det att ett beslut om tillstånd till verkställande av fusions-, delnings- eller ombildningsplanen har fått laga kraft.
Tredje styckets betydelse i förhållande till första och andra styckena kommenteras närmare i prop. 2007/08:15 s. 125 ff.
Övervägandena finns i avsnitt 4.7.3, 5.16.12 och 6.14.13.
23 kap. Fusion av aktiebolag
När fusionsplanen ska underställas bolagsstämman
15 § Fusionsplanen ska underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, ska fusionsplanen även underställas bolagsstämman i det bolaget. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts. Om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, får stämman hållas tidigare, dock tidigast två veckor efter kungörelsen.
Första – tredje styckena gäller inte vid fusion där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
Om fusionen föranleder ändringar i bolagsordningen, ska dessa beslutas senast vid den stämma där fusionsplanen godkänns.
I paragrafen har tillkommit ett nytt femte stycke. Den nya bestämmelsen går tillbaka på artikel 126.1 i ändringsdirektivet där det finns en motsvarande bestämmelse avseende gränsöverskridande fusioner. Av systematiska skäl har det ansetts att den bör gälla vid såväl inhemska som gränsöverskridande fusioner.
Vid en fusion genom absorption kan det inte sällan vara nödvändigt att ändra bolagsordningen för det övertagande bolaget. I den nya bestämmelsen klargörs att sådana ändringar ska beslutas senast vid den stämma som godkänner fusionsplanen. Ett godkännande av fusionsplanen kan således inte villkoras av bolagsordningsändringar, som är avsedda att beslutas först vid ett senare tillfälle.
Som framgår av paragrafens andra och tredje stycken krävs det i vissa fall inte att fusionsplanen tas upp på stämma för godkännande. För sådana fall får den nya bestämmelsen till följd att nödvändiga bolagsordningsändringar måste behandlas vid en stämma som hålls
senast den dag då styrelsen fattar beslut om att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
För exempel på anknytande frågor kring bolagsordningen som kan behöva tas upp på stämman hänvisas till övervägandena, som har redovisats i avsnitt 4.7.3.
16 § Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.
Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Under förutsättning att handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen, trots andra stycket, välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget och att sända kopior av dem till aktieägarna.
Om det har inträffat väsentliga förändringar i något bolags tillgångar och skulder efter det att fusionsplanen upprättades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av fusionsplanen avgörs.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 57 §.
Paragrafens femte stycke har justerats på grund av omnumrering av den aktuella paragrafen. Detta innebär ingen ändring i sak.
20 § Det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 14 § första stycket, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen med därtill fogade handlingar,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 19 § och, i sådana fall som avses i 14 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från en bolagsstämma som avses i 15 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
Paragrafens andra stycke 1 har justerats. Det framgår nu uttryckligen av paragrafen att till den kopia av fusionsplanen som ska ges in vid bolagets ansökan om tillstånd, ska fogas vissa ytterligare handlingar. Härmed avses i princip sådana handlingar som enligt bestämmelser i andra paragrafer i 23 kap. ska fogas till en fusionsplan; följaktligen ska dessa handlingar bifogas en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Justeringen av lagtexten medför ingen ändring i sak. Paragrafen har fått ett nytt fjärde stycke. Bestämmelsen, som går tillbaka på artikel 127.3 i ändringsdirektivet, säkerställer att Bolagsverket kan kräva in de ytterligare uppgifter från bolaget som verket behöver för sin prövning av bolagets ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Verkets möjlighet att inom ramen för tillståndsprövningen av en gränsöverskridande fusion begära in uppgifter från andra myndigheter regleras i aktiebolagsförordningen.
Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionellt slag.
21 a § Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 20 § upp-
kommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med de fusionerande bolagen och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns
i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Paragrafen är ny. Den går tillbaka på artikel 127.12 och artikel 133a.2 i direktivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.11.7.
Genom bestämmelsen i första stycket första meningen tydliggörs att Bolagsverket har möjlighet att anlita en utomstående sakkunnig för att biträda vid den kontroll av en gränsöverskridande fusions laglighet som ska utföras inom ramen för verkets handläggning av ett bolags ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen (jfr artikel 127.12 sista meningen). Den utomstående kan vara en advokat eller revisor men även andra sakkunniga personer bör kunna förordnas. Även juridiska personer, t.ex. ett registrerat revisionsbolag, kan anlitas.
Såsom framgår av lagtexten förutsätts det att möjligheten att förordna en sakkunnig utnyttjas enbart när det uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, såsom att ansökan präglas av en särskild komplexitet eller annars innehåller svåra frågor som går utöver vad som är normalt i ärenden av detta slag.
Första styckets andra mening innehåller ett anknytande krav på en sådan sakkunnig; denne måste vara oberoende. I kravet på oberoende ligger att den sakkunnige inte får ha någon tidigare eller aktuell koppling till det eller de berörda bolagen, som skulle kunna påverka hans eller hennes opartiskhet. Han eller hon får inte heller ha någon intressekonflikt med bolaget eller bolagen.
Såsom framgår av andra stycket har Bolagsverket möjlighet att övervältra kostnaderna för den sakkunnige på sökanden. Det kan mot den bakgrunden finnas anledning för Bolagsverket att innan sakkunnig förordnas underrätta sökanden om att verket överväger att anlita en sakkunnig. Detta ger också sökanden möjlighet att göra invändningar om t.ex. jäv hos den person som verket överväger att förordna.
Beslutet att anlita en sakkunnig är inte överklagbart. Det gäller därmed också omedelbart.
Det är Bolagsverket som är betalningsskyldigt gentemot den som verket har förordnat. Enligt andra stycket får verket emellertid besluta att sökanden ska svara för verkets kostnader för den sakkunnige. Huruvida en sådan betalningsskyldighet ska åläggas är en fråga om skälighet och beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Bo-
lagsverket kan också besluta att en viss del av kostnaderna ska betalas av sökanden.
Ett beslut om betalningsskyldighet ska ange det belopp som sökanden ska betala jämte den tidpunkt då beloppet ska betalas. Beslutet ska också innehålla så preciserade uppgifter om uppkomna kostnader att sökanden kan bedöma om dessa är rimliga, t.ex. vilka arbetsinsatser som förekommit.
Bolagsverkets beslut om betalningsskyldighet kan överklagas (se 31 kap. 2 § första stycket 4a). Inom ramen för ett sådant överklagande kan prövas inte bara om de debiterade kostnaderna är skäliga utan även om det över huvud taget har varit motiverat att förordna en sakkunnig.
Såsom framgår av tredje stycket kan Bolagsverkets beslut läggas till grund för indrivning.
25 § Styrelsen för det övertagande bolaget ska anmäla fusionen för registrering i aktiebolagsregistret. Styrelsen ska även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
Bestämmelserna i 48 § tredje stycket ska tillämpas, om
1. något av de bolag som deltar i fusionen eller något annat företag som genom fusion eller delning har gått upp i något av dessa bolag tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion, gränsöver-
skridande delning eller gränsöverskridande ombildning,
2. den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombildningen har registrerats inom fyra år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
Av paragrafens tredje stycke följer att ett tidigare gränsöverskridande förfarande kan utlösa en skyldighet att tillämpa de särskilda medverkandereglerna i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. även vid en inhemsk fusion. Hittills har detta gällt enbart om det tidigare förfarandet har varit en gränsöverskridande fusion. Paragrafen ändras nu så att detsamma gäller om något av de bolag som deltar i fusionen tidigare har tagit del i en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning. Vidare justeras den relevanta fristen – tidigare tre år – till fyra år.
Ändringarna, som går tillbaka på artikel 133.7 i ändringsdirektivet, har behandlats i avsnitt 7.3.4.
36 § Ett svenskt aktiebolag får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha sådant hemvist, om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
Bestämmelserna i paragrafens andra stycke har av lagtekniska skäl flyttats till en ny 36 a §. I paragrafen kvarstår därför endast en allmän beskrivning av vad en gränsöverskridande fusion är. Denna har inte genomgått någon ändring. En gränsöverskridande fusion utgör alltså fortfarande en fusion mellan ett eller flera svenska aktiebolag och minst en motsvarande juridisk person med säte inom annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med motsvarande juridiska personer avses, liksom hittills, sådana utländska företagsformer som har de för aktiebolag kännetecknande grundegenskaperna, dvs. bolag med avsaknad av personligt betalningsansvar för delägarna och möjligheten att överlåta aktier eller andra förekommande andelar eller värdepapper (jfr artikel 119.1 i 2017 års direktiv).
36 a § För en gränsöverskridande fusion gäller följande allmänna
bestämmelser om fusion i detta kapitel.
1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 4 § om fusion när överlåtande bolag har gått i likvidation,
5 § om särskilda rättighetshavares ställning,
36 b § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion.
För en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet.
37 och 38 §§ om fusionsplan, 39–39 b §§ om styrelseredogörelse, 10 § om kompletterande information, 11–13 och 40–41 §§ om revisorsgranskning av fusionsplanen,
41 a § om informationsmeddelande,
14 § första stycket och 42 § om registrering av fusionsplanen, 15 § första och andra styckena, tredje stycket första meningen
samt femte stycket om när fusionsplanen ska underställas bolags-
stämman,
43 och 57 §§ om tillhandahållande av fusionsplanen,
43 a § om synpunkter som har lämnats,
17 § om majoritetskrav m.m., 18 § om när frågan om fusion faller, 44 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen, 19 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer, 20, 21 och 45–45 b §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
21 a § om förordnande av oberoende sakkunnig,
22 § om kallelse på bolagens borgenärer, 23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
45 c § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
46 § om utfärdande av fusionsintyg, 47–48 a §§ om registrering av fusionen, 26 och 49 §§ om fusionens rättsverkningar, och 27 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 25 § ska avse 48 §.
Vid en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande särskilda bestämmelser om aktieägares rätt.
51 § om aktieägares rätt till inlösen, 52–54 §§ om aktieägares rätt till ytterligare ersättning. I 55 § finns särskilda bestämmelser om absorption av helägt dotterbolag.
Paragrafen, som är ny men huvudsakligen motsvarar andra stycket i den nuvarande 36 §, innehåller en uppräkning av de bestämmelser som gäller för en gränsöverskridande fusion. Denna uppräkning har delats upp i fyra stycken för att paragrafen bättre ska avspegla regelverkets struktur och förfarandets gång.
Liksom tidigare bygger den lagstiftning som gäller gränsöverskridande fusioner på att flertalet av de bestämmelser i 23 kap. aktiebolagslagen som gäller för inhemska fusioner ska tillämpas även vid gränsöverskridande fusioner. Vilka dessa bestämmelser är framgår av denna paragraf. Därutöver tillkommer särbestämmelser i 23 kap. aktiebolagslagen som endast reglerar gränsöverskridande fusioner. Även dessa paragrafer anges i paragrafen.
Det som anges om tillämpliga bestämmelser i 36 § avser endast 23 kap. aktiebolagslagen och själva fusionsförfarandet. Övrig aktiebolagsrättslig lagstiftning gäller på sedvanligt sätt (jfr t.ex. bestämmelserna om bolagsstämma i 7 kap.) och måste beaktas även i samband med en gränsöverskridande fusion.
I första stycket anges vissa grundläggande förutsättningar som allmänt gäller vid fusion (se 1–3 och 5 §§). I stycket har också infogats en hänvisning till de särskilda begränsningar som gäller för ett aktiebolags möjligheter att delta i en gränsöverskridande fusion (se 36 b §). Ett aktiebolag som är i konkurs, föremål för företagsrekonstruktion eller i s.k. tvångslikvidation får inte delta i en gränsöverskridande fusion. Inte heller får ett aktiebolag delta i en gränsöverskridande fusion, om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål. (Se vidare kommentaren till 36 b §.)
I andra stycket anges de förfarandebestämmelser som ska tillämpas vid en gränsöverskridande fusion. Normalt ingår följande moment i förfarandet (beskrivningen utgår från att endast ett svenskt bolag deltar i fusionen men regleringen är inte avsedd att utesluta att två eller flera svenska bolag deltar i en gränsöverskridande fusion med ett eller flera utländska bolag).
- Styrelsen upprättar, tillsammans med motsvarande organ i det eller de utländska deltagande bolagen, en fusionsplan (37 och 38 §§).
- Styrelsen upprättar en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt för bedömningen av fusionens lämplighet (39– 39 b §§).
- Fusionsplanen och styrelsens redogörelse granskas av en revisor, som därvid upprättar ett yttrande (11–13, 40, 40 a och 41 §§).
- Bolaget ger in fusionsplanen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret, varpå uppgift om registreringen kungörs (14 och 42 §§).
- Bolaget håller fusionsplanen med bifogade handlingar och redogörelsen elektroniskt tillgängliga för aktieägare m.fl. under minst sex veckor före den stämma som ska behandla frågan om godkännande av fusionsplanen (43 §).
- Bolagsstämman i överlåtande bolag (samt i vissa fall övertagande bolag) godkänner fusionsplanen (15 § och 17 §§, jfr 18 §).
- Bolagen underrättar sina kända borgenärer om att fusionsplanen har godkänts av stämman (19 §).
- Bolaget ansöker hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa fusionsplanen. (20 § och 45 §).
- Bolagsverket prövar om det finns förutsättningar att meddela tillstånd till verkställande av fusionsplanen (23 § och 45 a §).
- Om Bolagsverket finner att det finns förutsättningar att ge tillstånd, utfärdar verket en kallelse på bolagets borgenärer (22 §). Dessa ges möjlighet att motsätta sig ansökan inom tre månader från registreringen av fusionsplanen (45 b §). Om en borgenär motsätter sig ansökan, ska Bolagsverket överlämna ansökan till tingsrätten som ska pröva borgenärernas rätt (23 och 24 §§).
- När ett beslut om tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft, utfärdar Bolagsverket ett s.k. fusionsintyg (46 §).
- Fusionen registreras i den stat där det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist (s.k. primär registrering, 48 §).
- Överlåtande bolag avregistreras i den eller de stater där de har haft sitt hemvist (s.k. sekundär registrering, 47 §).
Enligt hittills gällande rätt är styrelsen i ett överlåtande bolag i vissa fall skyldig att efter den gränsöverskridande fusionen upprätta ett särskilt bokslut. Förslaget innehåller ingen sådan bestämmelse. Skälen till det har redovisats i avsnitt 4.18.
Tredje stycket innehåller en erinran om de särskilda bestämmelser
till skydd för aktieägare som har tagits in i 51–54 §§, medan fjärde
stycket upplyser om att det finns särskilda bestämmelser om absorp-
tion av dotterbolag i 55 §.
Särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion
36 b § Ett aktiebolag får inte delta i en gränsöverskridande fusion, om
det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §. Ett aktiebolag får inte heller delta i en gränsöverskridande fusion, om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Paragrafen, som är ny, slår fast de särskilda begränsningar som gäller för ett aktiebolags rätt att delta i en gränsöverskridande fusion. Första stycket går tillbaka på artikel 120.5 a och b i ändringsdirektivet. Utredningens överväganden i denna del finns i avsnitt 4.2.2. Andra stycket går tillbaka på artikel 127.8 och har behandlats i avsnitt 4.11.5.
Av första stycket framgår att bolag som är i konkurs, föremål för företagsrekonstruktion eller i likvidation på grund av beslut om s.k. tvångslikvidation enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §§ inte får delta i en gränsöverskridande fusion.
Vad gäller konkurs fordras inte att konkursbeslutet har fått laga kraft; bolaget är, i paragrafens bemärkelse, i konkurs så snart beslut om detta har meddelats. En annan sak är naturligtvis att hinder mot den gränsöverskridande fusionen inte längre föreligger om högre rätt senare upphäver konkursbeslutet.
När det gäller beslut om företagsrekonstruktion infaller den relevanta tidpunkten – dvs. den då hinder mot att delta i en gränsöverskridande fusion inträder – när rätten bifaller en ansökan om företagsrekonstruktion och därvid utser en rekonstruktör (jfr 10 § lagen om företagsrekonstruktion). Vid tvångslikvidation inträder hindret omedelbart vid Bolagsverkets eller domstolens beslut.
En särskild fråga är vad som gäller om bolaget inte är i konkurs eller tvångslikvidation eller föremål för företagsrekonstruktion vid tidpunkten för Bolagsverkets beslut om tillstånd att verkställa fusionsplanen (och utfärdande av fusionsintyg) men hamnar i en sådan belägenhet innan fusionen har registrerats. Den frågan behandlas i kommentaren till 48 §.
Det som sägs i första stycket kompletteras av en bestämmelse i
andra stycket om att ett aktiebolag inte heller får delta i en gräns-
överskridande fusion om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt. Beträffande innebörden av bestämmelsen, se kommentaren till 45 a §.
38 § Fusionsplanen ska innehålla uppgifter om
1. de fusionerande bolagens form, företagsnamn och säte,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuell
kontantersättning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
6. från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,
7. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare,
9. bolagsordning för det övertagande bolaget, 10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen,
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen, och
12. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 51 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om
1. de säkerheter som bolagens borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om det övertagande bolagets form, företagsnamn och säte. Uppgift ska
också lämnas om den handling som utgör stiftelseurkund för det övertagande bolaget.
Paragrafen har justerats för att motsvara artikel 122 i ändringsdirektivet. Liksom tidigare överensstämmer lagtexten nära med direktivets text. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.3.
I första stycket 2 görs en språklig justering. Bestämmelsen innebär liksom tidigare att fusionsplanen ska innehålla vissa uppgifter om fusionsvederlaget. Fusionsvederlaget kan utgöras av aktier i övertagande bolag eller av kontantersättning. I den föreslagna nya lydelsen träder begreppet ”kontantersättning” i stället för den tidigare beteckningen ”kontant betalning”. Vad som avses är det kontanta vederlag som kan ingå i fusionsvederlaget. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Bestämmelsen i första stycket 12 är ny och motsvarar artikel 122 m och artikel 126a.2 sista meningen i ändringsdirektivet. Den rätt till inlösen som följer av 51 § – som också är ny – innebär i korthet följande.
Den som äger aktier i ett bolag som ska delta i en fusion kan under vissa förutsättningar få sina aktier inlösta av bolaget mot ett särskilt inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i fusionsplanen. Detta förutsätter för det första att aktieägaren på stämman ha röstat emot att godkänna fusionsplanen. Ytterligare förutsättningar är att fusionen skulle medföra att aktieägaren blir delägare i ett annat bolag, som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige. Vidare måste den aktieägare som uppfyller dessa förutsättning och som vill utnyttja sin inlösenrätt, anmäla detta till det bolag som han eller hon äger aktier i. Anmälan ska göras på det sätt som bolaget har angett i fusionsplanen.
Det ankommer alltså enligt punkten 12 på bolaget att i fusionsplanen dels ange vilket inlösenbelopp som erbjuds aktieägarna, dels beskriva förutsättningarna för att utnyttja denna rätt och ange vilken elektronisk adress som en aktieägare ska nyttja för ändamålet. I paragrafen har sättet för anmälan inte teknikbundits närmare. Lagen medger därmed olika sådana alternativ, däribland att bolaget anger en e-postadress eller tillhandahåller en anmälningsmöjlighet på sin webbplats. Bolaget bör även ange vilket sista datum som en sådan anmälan ska ha kommit in till bolaget för att aktieägaren inte ska gå miste om sin rätt att få sina aktier inlösta (jfr 51 §).
Det nu sagda innebär att bolaget i fusionsplanen måste lämna aktieägarna en konkret beskrivning av hur de ska gå till väga för att utnyttja sin rätt enligt 51 §.
Bestämmelsen i andra stycket 1 är ny och hänger samman med de övriga nyheter i ändringsdirektivet som avser skyddet av ett fusionerande bolags borgenärer (jfr artikel 126b). Liksom vid inhemska fusioner ska bolaget underrätta sina kända borgenärer om beslutet att godkänna fusionsplanen (jfr 19 §). Bolagsverket ska sedan, när bolaget har ansökt om tillstånd att verkställa planen, kalla bolagets borgenärer (jfr 22 §). Om någon av dessa borgenärer motsätter sig ansökan, ska verket överlämna ansökan till tingsrätten (jfr 23 §). Vid gränsöverskridande fusioner gäller i sådant fall att de borgenärer som har motsatt sig ansökan behöver lämna trovärdiga uppgifter om att fusionen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda. Om så sker och det fusionerande bolaget i sin tur inte förmår visa att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna, ska domstolen avslå ansökan (jfr 45 c § andra stycket).
Den nya bestämmelsen i andra stycket 1 genomför artikel 122 n i ändringsdirektivet och är avsedd att ge borgenärerna underlag för att bedöma huruvida de bör godta eller motsätta sig fusionen. Vad fusionsplanen anger i denna del kan givetvis också få betydelse för den bedömning som domstolen ska göra enligt 45 c § andra stycket.
Genom tillägget i tredje stycket andra meningen avspeglas ändringarna i artikel 122 i ändringsdirektivet. Som har påpekats i avsnitt 4.3.3 gäller vid fusion genom kombination att fusionsplanen utgör stiftelseurkund om det övertagande bolaget ska ha sitt säte i Sverige (jfr 37 § andra stycket). Det är alltså fråga om den situationen att det genom fusionen bildas ett nytt bolag med säte i Sverige. Normalt utgörs en stiftelseurkund enligt svensk rätt av ett särskilt upprättat
dokument (jfr 2 kap.5–10 §§aktiebolagslagen). En sådan krävs emellertid endast vid nybildning av aktiebolag enligt 2 kap. och blir alltså inte aktuell att upprätta när det bildas ett nytt svenskt bolag på grund av fusion genom kombination (jfr 2 kap. 3 § aktiebolagslagen). Den upplysning som i så fall, till följd av förevarande bestämmelse, måste lämnas i fusionsplanen blir då endast en upplysning om att fusionsplanen utgör stiftelseurkund för det nya bolaget. Om det nya bolaget i stället ska vara ett utländskt bolag kan det däremot krävas mera ingående upplysningar. Utgör stiftelseurkunden ett särskilt dokument, bör detta bifogas planen.
Styrelsernas redogörelse
39 § Styrelsen i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Redogörelsen ska särskilt beskriva fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet samt innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 39 a och 39 b §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 39 a § andra stycket och 39 b § andra stycket.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om den redogörelse som styrelsen ska upprätta inför den gränsöverskridande fusionen, har justerats med anledning av artikel 124 i ändringsdirektivet. Av redaktionella skäl har de nya bestämmelser som artikeln föranleder delats upp på tre paragrafer, 39–39 b §§. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.5.
Första stycket innehåller en allmän beskrivning av redogörelsens
innehåll och syfte. Liksom tidigare ska redogörelsen innehålla en beskrivning av fusionens lämplighet för bolagen. I paragrafen har tillfogats en bestämmelse om att redogörelsen särskilt ska beskriva ”fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet.” Tillägget svarar ordagrant mot ändringsdirektivet (jfr artikel 124.1 andra
stycket), som i denna del främst torde åsyfta de ”konsekvenser” för aktieägare och arbetstagare som beskrivs närmare i 39 a och 39 b §§. På samma sätt som tidigare ska redogörelsen också innehålla upplysningar om fusionens sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer. Det innebär att yttrandet ska behandla de förändringar i borgenärernas ställning som kan följa av villkoren för fusionen eller av skillnader mellan regelverken i den eller de stater där överlåtande bolag har sitt säte och regelverket i den stat där övertagande bolag ska ha sitt säte, t.ex. skillnader i kapitalskyddsregler.
Enligt andra stycket ska styrelsen till sin redogörelse foga det yttrande som eventuellt har kommit in till bolaget från arbetstagarnas företrädare eller arbetstagarna själva (jfr artikel 124.7 samt författningskommentaren till 39 b §). I hittills gällande lagtext sägs att denna skyldighet förutsätter att styrelsen fått del av yttrandet ”i skälig tid”. Detta uttryck har nu, i enlighet med ändringsdirektivet, bytts ut mot ”i god tid”.
Vad som i direktivet avses med ”i god tid” är inte helt klart. Styrelsen torde normalt inte vara skyldig att foga ett yttrande till redogörelsen, om det har kommit in så sent att arbetet med att administrera det fördröjer styrelsens arbete med att färdigställa redogörelsen. Som jämförelse kan nämnas den frist som gäller för en aktieägares rätt att få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma. Ett sådant initiativ ska aktieägaren framställa skriftligen hos styrelsen. Om begäran har kommit in till styrelsen senast i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman, ska ärendet tas upp vid stämman.
1
Lik-
som när det gäller en aktieägares initiativrätt, kan bedömningen av vad som i praktiken får anses utgöra ”god tid”, sägas närmast handla om bolagets praktiska möjligheter att fullgöra den extra administration som det inkomna materialet föranleder, utan att det fördröjer huvudförfarandet, dvs. själva fusionsprocessen.
I relationen bolaget – arbetstagarorganisationerna är det dock naturligt att bolaget håller organisationerna underrättade om det förestående fusionsförfarandet. Det är då också naturligt att man kommer överens om vid vilken tidpunkt som ett yttrande från arbetstagarorganisationen bör ges in för att kunna fogas till styrelsens redogörelse. Kommer yttrandet in inom den angivna tiden, får det givetvis alltid anses ha kommit in ”i god tid”.
1 Jfr 7 kap. 16 § aktiebolagslagen.
Rätten att få ett yttrande fogat till styrelsens redogörelse tillkommer i första hand ”arbetstagarnas företrädare”. Med detta avses i första hand arbetstagarorganisationer med vilka bolaget är bundet genom kollektivavtal. Gentemot dessa har bolaget en skyldighet att fortlöpande informera om verksamhetens utveckling m.m. Om bolaget inte är bundet av något kollektivavtal, har bolaget en motsvarande informationsplikt gentemot arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare hos arbetsgivaren. (Jfr 19 och 19 a §§ medbestämmandelagen). Motsvarande ordning är avsedd att gälla i förevarande sammanhang. Detta innebär att yttranderätten enligt förevarande paragraf i första hand är riktad till den arbetstagarorganisation med vilken arbetsgivaren har ingått kollektivavtal. Om kollektivavtal inte har ingåtts, har de arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare i bolaget rätt att yttra sig i frågan om den gränsöverskridande fusionen.
Av lagtexten framgår vidare att om det saknas företrädare för arbetstagarna i bolaget har var och en av arbetstagarna möjlighet att själv skicka in ett yttrande, som bolaget då – under samma förutsättningar som gäller för ett yttrande från en arbetstagarorganisation – är skyldigt att foga till redogörelsen. I praktiken torde detta aktualiseras endast i mera sällsynta fall, framför allt om samtliga bolagets arbetstagare över huvud taget inte är fackligt anslutna. Om en arbetstagare självmant och i eget namn väljer att yttra sig trots att det finns arbetstagarföreträdare i bolaget har bolaget ingen skyldighet att foga yttrandet till redogörelsen.
Det bör noteras att paragrafen inte uppställer något krav på att styrelsen i sin redogörelse ska bemöta yttrandets innehåll; yttrandet ska endast fogas till redogörelsen.
I tredje stycket hänvisas till de två ytterligare paragrafer som, utöver 39 §, reglerar vad styrelsens redogörelse ska innehålla och som innebär att det ska lämnas särskild information till aktieägare respektive arbetstagare (se 39 a och 39 b §§, jfr artikel 124.9). Såsom framgår av tredje stycket andra meningen behöver styrelsen under vissa förhållanden överhuvudtaget inte upprätta någon redogörelse. Bestämmelsen anknyter till vad som sägs i 39 a och 39 b §§ om att särskilda aktieägaravsnitt respektive arbetstagaravsnitt under vissa förutsättningar inte behöver upprättas. Om det till följd av dessa bestämmelser inte behöver upprättas vare sig något aktieägaravsnitt
eller något arbetstagaravsnitt, får styrelsen helt avstå från att upprätta en redogörelse.
39 a § I styrelsens redogörelse enligt 39 § ska det ingå ett särskilt av-
snitt med information till aktieägarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. aktiernas utbytesförhållande och, i förekommande fall, kontantersättningen samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. fusionens konsekvenser för aktieägarna,
3. inlösenbeloppet vid inlösen enligt 51 § och den metod som har använts för att bestämma det, och
4. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen. Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
Paragrafen, som är ny, genomför den del av artikel 124 som gäller information till aktieägarna i styrelsens redogörelse. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.5.3.
Första stycket ansluter nära till texten i ändringsdirektivet
(jfr artikel 124.3). Innehållet i den beskrivning som ska lämnas enligt paragrafen överlappar delvis de uppgifter som ska lämnas i en fusionsplan (jfr 38 § första stycket 2 och 12).
Punkten 1 tar sikte på fusionsvederlaget. Bestämmelsen ställer krav på att redogörelsen innehåller en beskrivning av – i förekommande fall – båda de delar som ett fusionsvederlag kan bestå av (jfr 2 §). Det ska alltså framgå hur många aktier i övertagande bolag som kommer att erhållas för en aktie i det överlåtande bolaget (”utbytesförhållandet”) och hur stort kontant utjämningsvederlag som därutöver kommer att utgå. I redogörelsen måste styrelsen också beskriva den eller de metoder som bolaget har använt sig av för att komma fram till det aktuella vederlaget, både när det gäller utbytesförhållandet och kontantersättningen.
Enligt punkten 2 ska redogörelsen beskriva fusionens ”konsekvenser för aktieägarna”. I direktivet preciseras inte vad som närmare avses med detta. Det kan dock antas att syftet har varit att styrelsen ska lämna information om åtminstone de rättsliga konsekvenser som den gränsöverskridande fusionen kommer att få, t.ex. vad gäller aktieägarnas möjligheter att delta i stämmoförfarande eller utöva minoritetsrättigheter.
Av punkten 3 framgår att redogörelsen också ska ange det särskilda inlösenbelopp som ett fusionerande bolag ska erbjuda en aktieägare, jämte en beskrivning av den metod som har använts för att fastställa beloppet (jfr 38 § första stycket 12 och 51 §). Även när det gäller inlösenbeloppet ska styrelsen, på samma sätt som när det gäller fusionsvederlaget under punkten 1, särskilt beskriva den eller de metoder som har använts för att komma fram till beloppet.
Punkten 4 avser en aktieägares rätt att inför en förestående gränsöverskridande fusion lämna sina aktier i bolaget i utbyte mot det särskilda inlösenbelopp som bolaget har erbjudit. På samma sätt som när det gäller punkterna 1 och 2 kommer redogörelsens beskrivning av rätten till inlösen delvis att överlappa de uppgifter som fusionsplanen ska innehålla (jfr 38 § första stycket 12). En beskrivning enligt punkten 4 ska emellertid, vilket kommer till explicit uttryck i lagtexten, avse hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten att få sina aktier inlösta. Det innebär att den beskrivning som lämnas i redogörelsen bör knyta an till de konkreta uppgifter om samma sak som har lämnats i fusionsplanen, genom att sätta uppgifterna i sitt sammanhang. Rent konkret innebär det att styrelsen i redogörelsen ska lämna en närmare beskrivning av inlösenförfarandets olika steg och tillhandahålla aktieägarna den rättsliga och praktiska information som krävs för att dessa ska kunna bevaka sin rätt. Redogörelsen ska i denna del kunna fungera som en manual för aktieägarna; de ska inte behöva söka kompletterande information på annat håll.
Andra stycket innehåller ett undantag från skyldigheten att upp-
rätta en redogörelse enligt första stycket (jfr artikel 124.4). För att undantaget ska bli tillämpligt ankommer det på bolaget att visa att samtliga aktieägare har samtyckt till att någon redogörelse inte upprättas. I praktiken förutsätter det att bolaget till Bolagsverket ger in ett stämmoprotokoll som utvisar samtliga aktieägares närvaro och enhälliga beslut i frågan, eller en annan handling med motsvarande innebörd som har undertecknats av samtliga aktieägare. Undantaget får till följd att det i vissa fall inte kommer att behöva upprättas någon redogörelse alls, nämligen om det inte heller krävs något avsnitt för arbetstagare (jfr 39 § tredje stycket och 39 b § andra stycket).
39 b § I styrelsens redogörelse enligt 39 § ska det ingå ett särskilt av-
snitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, och
3. fusionens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
Paragrafen, som är ny, genomför den del av artikel 124 som gäller information till arbetstagarna i styrelsens redogörelse. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.5.3.
Första stycket ansluter nära till texten i ändringsdirektivet
(jfr artikel 124.5).
Den beskrivning som ska lämnas enligt punkten 1 är avsedd att innefatta uppgifter om fusionens konsekvenser för anställningssituationen. Redogörelsen bör innehålla närmare uppgifter om vilka effekter fusionen kommer att få såvitt gäller verksamhetens ledning samt om personal, utrustning och lokaler före och efter fusionen. Vidare bör beskrivas de sannolika ändringar som är att vänta när det gäller arbetets organisation, löner, specifika tjänsters placering och de förväntade konsekvenserna för de arbetstagare som innehar dessa tjänster. Redogörelsen bör också innehålla uppgift om dialogen mellan arbetsmarknadens parter på bolagsnivå och, i förekommande fall, arbetstagarrepresentation på styrelsenivå. Enligt punkten 2 ska även beskrivas väsentliga förändringar av lagstadgade anställningsvillkor, av kollektivavtal eller transnationella företagsavtal och av platsen eller platserna för bolagets huvudkontor och verksamhetsställen. (Jfr skäl 13 i ändringsdirektivets ingress.)
En fusion i sig innebär inte att bolagets verksamhet flyttas (eller att anställningsförhållanden eller kollektivavtal förändras). Om fusionen är avsedd att ske parallellt med en flyttning av verksamheten eller i nära framtid följas av en sådan flyttning, måste emellertid även konsekvenserna av verksamhetsflytten beskrivas.
Lydelsen i punkten 3 går tillbaka vad som sägs i ändringsdirektivet om att uppgift ska lämnas om ”hur de faktorer som anges i leden a och b påverkar eventuella dotterbolag till bolaget.” (se artikel 124.5 c). Innebörden har bedömts vara att det även i fråga om eventuella dot-
terbolag till ett bolag som ska fusioneras ska lämnas sådana upplysningar som anges i punkterna 1 och 2. En slutgiltig tolkning av ändringsdirektivets innebörd i denna del kan dock givetvis endast göras av EU-domstolen.
I sammanhanget bör påpekas att fusionen som sådan inte påverkar de skyldigheter som bolaget, såsom arbetsgivare, har gentemot sina arbetstagare enligt tillämplig arbetsrättslig lagstiftning. Om ett svenskt aktiebolag som bedriver verksamhet i Sverige genom fusion går upp i ett utländskt bolag, gäller således fortfarande svensk arbetsrätt i fråga om den i Sverige bedrivna verksamheten (frånsett regleringen av arbetstagarmedverkan, se avsnitt 7.3). Däremot kan strukturella förändringar som sker i fusionens spår, t.ex. verksamhetsförflyttningar, få arbetsrättsliga konsekvenser. Det slaget av förutsebara förändringar måste i så fall framgå av styrelsens redogörelse.
Genom andra stycket föreskrivs ett undantag från skyldigheten att upprätta en redogörelse enligt första stycket (jfr artikel 124.8). Såsom framgår av 39 § tredje stycket kan detta i vissa fall leda till att styrelsen inte alls behöver upprätta någon redogörelse.
40 § Vid en gränsöverskridande fusion ska revisorsgranskningen enligt 11 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 39–39 b §§. Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 39–39 b §§.
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen samt det erbjudna inlösenbeloppet är adekvata. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma utbytesförhållandet och kontantersättningen,
2. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
3. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen och inlösenbeloppet samt
4. i förekommande fall, särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Den lagtext som hittills har funnits i paragrafens andra – fjärde stycken har av redaktionella skäl flyttats till en ny paragraf, 40 a §.
I paragrafens första stycke har lagrumshänvisningen justerats med anledning av att bestämmelserna om styrelsens redogörelse i förslaget har fördelats på tre paragrafer. Den hänvisning som hittills har funnits till 39 § har således ändrats till att omfatta också två nya paragrafer, 39 a och b §§. Den utvidgning av styrelsens informationsskyldighet som ändringarna i 39–39 b §§ medför får till följd att revisorns granskningsskyldighet ökar i motsvarande utsträckning. När det gäller andra förhållanden än sådana som särskilt anges i förevarande paragraf kan det dock inte bli fråga om någon mera ingående materiell granskning. Revisorn måste dock alltid förvissa sig om att styrelsen i fusionsplanen och redogörelsen har tagit upp alla relevanta aspekter som enligt lagen ska redovisas i en fusionsplan respektive en redogörelse.
Bestämmelserna i andra stycket är nya. Genom bestämmelserna genomförs de särskilda krav som ändringsdirektivet uppställer på innehållet i ett revisorsyttrande (jfr artikel 125.3). Utredningens överväganden i denna del har redovisats i avsnitt 4.6.4.
Den granskning som revisorn ska utföra och redogöra för i yttrandet tar särskilt sikte på de metoder som bolaget har använt för att bestämma nivån på aktiernas utbytesförhållande, det kontanta utjämningsvederlaget samt inlösenbeloppet.
Enligt vad som framgår av punkten 1 ska revisorn i yttrandet lämna uppgift om den eller de metoder som bolaget har använt för att bestämma det föreslagna utbytesförhållandet för aktier och, i förekommande fall, kontantersättningen, dvs. om de båda faktorer som tillsammans bestämmer värdet av fusionsvederlaget (jfr 2 §).
Motsvarande gäller enligt punkten 2 för det särskilda inlösenbelopp som ett fusionerande bolag ska erbjuda en avträdande aktieägare (jfr 38 § första stycket 12 och 51 §).
Både när det gäller bedömningen av kontantersättningen (fusionsvederlaget) och inlösenbeloppet ska revisorn beakta – i förekommande fall – marknadspriset för aktierna i de fusionerande bolagen före tillkännagivandet av förslaget till fusion. Tidpunkten för tillkännagivandet torde i allmänhet sammanfalla med offentliggörandet av fusionsplanen. Ibland går det inte att bestämma något marknadspris på aktierna. Särskilt i sådana fall måste revisorn i stället bedöma värdet av de fusionerande bolagen exklusive effekterna av den föreslagna fusionen såsom det har fastställts i enlighet med allmänt accepterade värderingsmetoder. (Jfr artikel 125.3 i ändringsdirekti-
vet). Av yttrandet bör det framgå vilka förhållanden som revisorn har beaktat.
Revisorn ska även företa en adekvansbedömning av de metoder som bolaget har använt och yttra sig särskilt däröver (jfr punkten 3). En led i en sådan bedömning kan vara att jämföra de värden som de använda metoderna har lett till med de värden som andra vedertagna metoder skulle leda till. Frågan om huruvida de metoder som bolaget har använt för att bestämma kontantersättningen respektive aktiernas utbytesförhållanden har varit adekvata ska efter en genomförd bedömning i princip kunna utmynna i ett jakande eller nekande, dock också motiverat, svar.
Om de bolag som deltar i fusionen har använt sig av olika värderingsmetoder, ska revisorns bedömning under denna punkt innefatta frågan om, och i så fall varför, en sådan skillnad har varit adekvat och motiverad. Revisorn ska också redovisa skälen för sin slutsats.
40 a § Bestämmelserna i 11–13 och 40 §§ ska inte tillämpas om Bo-
lagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där något av de deltagande bolagen har sitt hemvist, efter gemensam begäran från de fusionerande bolagen, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga bolags räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla bolag.
Vad som sägs i 13 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt första stycket.
I fall som avses i första stycket ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 19 §, 21 § första stycket 3 och 22 § anses som ett revisorsyttrande enligt 11 §.
Paragrafen, som är ny, motsvarar hittillsvarande 40 § andra – fjärde styckena. Ändringarna är redaktionella och innebär inga sakliga nyheter.
41 § Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt 40 a § ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som upprättas gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11– 13 och 40 §§.
Paragrafen har justerats till följd av ändringarna i 40 och 40 a §§. Ändringarna är redaktionella och innebär inga nyheter i sak.
Informationsmeddelande
41 a § Till fusionsplanen ska fogas ett meddelande med information
till det fusionerade bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare, eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till de fusionerande bolagen. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen, eller, om fusionsplanen i ett övertagande bolag enligt 15 § andra stycket inte underställs bolagsstämman i det bolaget, fem arbetsdagar före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 123.1 b. Bakgrunden har redovisats i avsnitt 4.4.4.
Av paragrafen framgår att de intressenter som anges i bestämmelsen – aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare (eller, om sådana inte finns, arbetstagarna) – genom ett särskilt informationsmeddelande ska upplysas om att de har rätt att lämna synpunkter på fusionsplanen till bolaget. Informationsmeddelandet ska fogas till fusionsplanen och kommer därmed att offentliggöras tillsammans med denna.
Med ”arbetstagarnas företrädare” avses i första hand den arbetstagarorganisation med vilken bolaget har ingått kollektivavtal och i andra hand, om kollektivavtal inte finns, de arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare i bolaget. Rätten till information och att yttra sig i frågan om den gränsöverskridande fusionen enligt förevarande bestämmelse tillkommer således enskilda arbetstagare endast om arbetstagarrepresentation helt saknas hos bolaget (jfr kommentaren till 39 §).
Informationsmeddelandet ska innehålla uppgift om den dag då synpunkter senast ska lämnas. I tredje meningen regleras hur denna dag får bestämmas. Om fusionsplanen ska underställas bolagsstämman, får dagen inte infalla senare än på den femte arbetsdagen före stämman. För det fall det är bolagets styrelse och inte bolagsstämman
som ska besluta om fusionsplanen, får det angivna datumet inte infalla senare än fem arbetsdagar före styrelsens beslut att ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Paragrafen ska ses mot bakgrund av 43 a §, där det föreskrivs att synpunkter som har kommit in med anledning av informationsmeddelandet ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 15 §.
42 § Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 14 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar ska skyldigheten fullgöras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska ingivaren även ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för vart och ett av de fusionerande bolagen,
2. de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om dessa förfa-
randen kostnadsfritt kan erhållas, och
4. bolagens adresser. När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett enligt 11, 40 eller 40 a §.
I paragrafen föreslås ett nytt femte stycke med en erinran om den särskilda sekretessbestämmelse som i förslaget tas in i offentlighets- och sekretesslagen. Övervägandena bakom denna har redovisats i avsnitt 4.6.7. Sekretessbestämmelsen innebär att konfidentiella upp-
gifter i revisorsyttrandet omfattas av sekretess och därmed undantas från Bolagsverkets offentliggörande av yttrandet.
Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell natur.
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
43 § Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarnas företrädare, eller om sådana inte finns, arbetstagarna själva. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på bolagets webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Om fusionsplanen enligt 15 § andra stycket inte behöver underställas bolagsstämman i det övertagande bolaget, gäller i stället att handlingarna ska hållas tillgängliga under minst sex veckor före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller 57 § i stället för första
stycket andra meningen.
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om att fusionsplanen m.m. inför bolagsstämman ska hållas tillgängliga för olika slag av intressenter. Bestämmelserna återspeglar närmast artikel 124.6 i ändringsdirektivet och har behandlats i avsnitt 4.5.5 i allmänmotiven. Bakgrunden till paragrafens andra stycke har berörts i avsnitt 4.16 (jfr artikel 132.3).
Första meningen överensstämmer med gällande rätt. Kravet på tillhandahållande kommer dock, till följd av ändringar i andra paragrafer, att avse fler handlingar än hittills. De handlingar som ska tillhandahållas är således
- fusionsplanen,
- de redovisningshandlingar som avses i 10 §,
- yttrande från revisor eller oberoende sakkunnig (jfr 11 § fjärde stycket samt 40 a och 41 §§),
- informationsmeddelande (jfr 41 a §),
- de övriga handlingar som eventuellt har fogats till fusionsplanen, och
- styrelsens redogörelse (jfr 39 §).
Det hittills gällande kravet på att handlingarna ska hållas tillgängliga på den ort där bolaget har sitt säte har ersatts av en bestämmelse om att handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats, eller, som alternativ, genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. I kravet på ”likvärdig” ligger att materialet ska vara i huvudsak lika lätt att ta till sig som om informationen hade funnits på bolagets webbplats. Det är självklart att ett tillgängliggörande i paragrafens bemärkelse förutsätter att handlingarna är lätt tillgängliga för de intressenter som anges i bestämmelsen. För att uppfylla kravet på tillgängliggörande är det alltså normalt inte tillräckligt att publicera handlingarna på ett intranät eller dylik plattform med begränsad åtkomst. Ett exempel på likvärdig elektronisk kommunikation i paragrafens bemärkelse är därför att bolaget håller handlingarna tillgängliga på en för allmänheten lätt tillgänglig webbplats. Ett ytterligare exempel är att bolaget har inrättat ett system som innebär att den som begär det omedelbart kan få handlingarna via e-post.
I sammanhanget bör uppmärksammas att ett revisorsyttrande kan innehålla konfidentiella uppgifter som bolaget kan ha legitima skäl till att inte ge någon spridning utanför aktieägar- och arbetstagarkretsen, något som har föranlett den särskilda sekretessbestämmelse som i förslaget har tagits in i 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (jfr även 42 § femte stycket). Enligt förevarande paragraf ska fusionsplanen med bifogade handlingar – däribland revisorsyttrandet – hållas tillgängliga för de intressenter som anges i första stycket. För det fall revisorsyttrandet innehåller uppgifter som bolaget anser inte bör offentliggöras, kan bolaget vid det tillhandahållande av handlingar som förevarande paragraf föreskriver utnyttja det handlingsutrymme som lagen medger i fråga om sättet
för tillhandahållandet. Bolaget kan t.ex. välja att inrätta ett system där den som begär det och som tillhör den i första stycket angivna kretsen kan få handlingarna via e-post.
Den tid under vilken handlingarna måste hållas tillgängliga innan stämman kan behandla fusionsplanen har i lagförslaget förlängts till sex veckor (jfr artikel 124.6).
Liksom hittills ska kopior av handlingarna genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. I detta ligger att en aktieägare alltid har rätt att få handlingarna i pappersform. Han eller hon kan dock välja att i stället få handlingarna per e-post.
Paragrafens andra stycke är nytt och motsvarar artikel 132.3. Bestämmelsen, som kompletterar stadgandet i första stycket, innebär att bolaget ska göra de i paragrafen aktuella handlingarna tillgängliga för sina aktieägare samt arbetstagare och deras representanter under sex veckor före bolagets beslut att genomföra den planerade fusionen, även för det fall det är styrelsen, och inte bolagsstämman, som har att besluta om det.
Tredje stycket har justerats språkligt; någon ändring i sak är inte
avsedd. Det bör påpekas att det handlingsutrymme när det gäller sättet för tillhandahållande av handlingar som ett bolag har enligt första stycket inte gäller vid tillgängliggörande som ska ske enligt 57 §, när den paragrafen är tillämplig. De särskilda bestämmelser som där föreskrivs för vissa publika aktiebolag går tillbaka på EU-direktivet om aktieägares rättigheter i noterade aktiebolag.
43 a § De synpunkter som har lämnats med anledning av informa-
tionsmeddelandet enligt 41 a § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 15 §.
Paragrafen, som är ny, avspeglar artikel 126.1 i ändringsdirektivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.7.3.
Bestämmelsen säkerställer att aktieägarna inför bolagsstämmans ställningstagande till fusionsplanen får ta del av alla de synpunkter som har kommit in till bolaget i rätt tid, dvs. senast på femte arbetsdagen före stämman (jfr 41 a § första stycket).
Bestämmelsen omfattar inte sådana yttranden från arbetstagarna eller deras representanter som, i förekommande fall, har kommit in till bolaget i ett tidigare skede – i god tid före styrelsens upprättande
av redogörelsen – och som till följd av det har fogats till redogörelsen (jfr 39 § andra stycket). I och med att de har fogats till styrelsens redogörelse kommer emellertid aktieägarna ändå att ha fått del av dem.
45 § Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 20 § göras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar, ska ansökan i förekommande fall göras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 20 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av revisorsyttrandet eller, i förekommande fall, den rapport som en oberoende sakkunnig enligt 40 a § första stycket har upprättat,
3. en kopia av eventuella synpunkter som bolagets intressenter har lämnat, och
4. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilket av de i fusionen deltagande bolagen som ska ge in ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen (första stycket) och om vilka handlingar en sådan ansökan ska innehålla (andra stycket). När det gäller andra stycket avspeglar punkterna 1–3 det som sägs i artikel 127.2 i ändringsdirektivet medan punkten 4 svarar mot artikel 127.6 b. Övervägandena finns i avsnitt 4.11.4.
Paragrafens första stycke är likalydande med hittills gällande rätt. Det nya andra stycket innehåller bestämmelser om vilka handlingar som ska fogas till en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Såsom följer av hänvisningen i 36 a § till 20 § ska till ansökan fogas de handlingar som anges i den paragrafen; fusionsplanen med därtill fogade handlingar, intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktör om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 19 § och en kopia av protokollet från den bolagsstämma som har godkänt fusionsplanen.
Enligt 20 § ska det till en ansökan fogas bl.a. en kopia av fusionsplanen med därtill fogade handlingar (jfr 20 § andra stycket punkten 1
(se även författningskommentaren till den bestämmelsen). Vid en gränsöverskridande fusion får detta till följd att också ett informationsmeddelande (jfr 41 a §) ska ges in till Bolagsverket.
Härutöver anges i förevarande paragraf vilka ytterligare handlingar som ska fogas till en ansökan som gäller tillstånd till verkställande av en gränsöverskridande fusion, nämligen följande.
Det ska ges in ska en kopia av styrelsens redogörelse. Vad en sådan redogörelse ska innehålla framgår av 39–39 b §§.
Det ska även ges in en kopia av revisorsyttrandet eller motsvarande; härmed avses ett yttrande enligt 11, 40 eller 40 a §. I sammanhanget bör noteras att sekretess kan gälla hos bl.a. Bolagsverket för uppgifter i ett sådant yttrande enligt 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen, 2009:400, i förslaget.
Vidare ska det ges in en kopia av de synpunkter på fusionsplanen som har kommit in till bolaget från dess aktieägare eller borgenärer eller från arbetstagare eller deras representanter. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av vad som sägs i 41 a § om att det till fusionsplanen ska fogas ett meddelande till dessa intressenter om att de har rätt att senast en viss dag lämna synpunkter till bolaget. De synpunkter som detta informationsmeddelande har föranlett ska alltså fogas till ansökan (jfr även författningskommentaren till 41 a §).
Slutligen ske det i vissa fall, enligt punkten 4, ges in information om huruvida det har inletts ett arbetsrättsligt medverkansförfarande enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. Detta gäller dock endast under förutsättning att den lagen är tillämplig. För en närmare beskrivning av när så är fallet kan hänvisas till författningskommentaren till 2 § i den lagen. Den information som ska lämnas i denna del kan ha en avgörande betydelse för om ansökan kan beviljas. Om något förfarande enligt lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner inte har inletts, trots att så ska ske, ska Bolagsverket nämligen avslå ansökan (jfr 45 a § andra stycket 3). För att bolaget ska anses ha uppfyllt sin informationsplikt till Bolagsverket enligt punkten 4 torde det vara tillräckligt med en kortare beskrivning av när och hur ett sådant förfarande inleddes. Ett blankt påstående om att ett förfarande har inletts är däremot inte tillräckligt precist för att kunna godtas som information enligt punkten 4.
45 a § Vid Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd
till verkställande av en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som anges i 21–22 och 45 §§, andra stycket samt 45 b §.
Bolagsverket ska avslå ansökan, om
1. bestämmelserna i 36 b § första stycket förhindrar att ett eller flera av de svenska bolagen deltar i en gränsöverskridande fusion,
2. fusionen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 36 b § andra stycket, eller
3. fusionen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
Paragrafen, som är ny, reglerar jämte 45 b § de särskilda förutsättningar som gäller för Bolagsverkets handläggning och beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan om en gränsöverskridande fusion. Bestämmelserna motsvarar artiklarna 120.5 a och b, 127.6 b, 127.8 och 127.9 i ändringsdirektivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.2.2, 4.11.4 och 4.11.5.
I första stycket anges de lagrum som gäller vid Bolagsverkets handläggning. Dessa är, utöver 21, 21 a och 22 §§, dels bestämmelserna i paragrafens andra stycke, dels bestämmelserna i 45 b §. I aktiebolagsförordningen finns kompletterande bestämmelser om förfarandet.
Av hänvisningen till 21 § följer att de allmänna avslagsgrunder som gäller i fråga om inhemska fusioner är tillämpliga även vid gränsöverskridande fusioner. Därutöver gäller, såsom framgår av andra
stycket, tre särskilda grunder för avslag vid gränsöverskridande fusioner.
Andra stycket 1
Punkten 1 anknyter till de allmänna begränsningar i ett aktiebolags rätt att delta i en gränsöverskridande fusion som anges i 36 b § första stycket och som innebär att ett bolag som är i konkurs, föremål för företagsrekonstruktion eller i tvångslikvidation efter beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 § inte får delta i en gränsöverskridande fusion. Huruvida så är fallet får prövas på grundval av det material som Bolagsverket självt har tillgång till genom de register som verket för. För frågan om vid vilken tidpunkt ett bolag ska anses vara i konkurs m.m. hänvisas till författningskommentaren till 36 b § första stycket.
Andra stycket 2
Punkten 2 innebär att tillståndsansökan ska avslås om fusionen bedöms ha ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt (jfr 36 b § andra stycket).
Bevisbördan för att ett sådant otillbörligt ändamål föreligger vilar i grunden på Bolagsverket. Beviskravet är emellertid inte avsett att vara särskilt högt. Det krävs således inte att det är visat att fusionen genomförs för ett otillbörligt syfte. Ett så högt ställt krav skulle i praktiken göra det omöjligt att, som direktivet får anses kräva, förhindra otillbörliga förfaranden.
För att ansökan ska avslås måste visserligen krävas mer än allmänna misstankar om att fusionen har ett otillbörligt ändamål. Men om det föreligger något slag av konkreta omständigheter som gör att det kan antas att ändamålet är kriminellt eller annars otillbörligt bör detta vara tillräckligt. Det är naturligt att bevis- och förklaringsbördan då övergår på sökanden, som ju är den som har bäst möjligheter att redogöra för vad som har föranlett fusionsplanerna. Det innebär att ansökan i detta läge ska avslås, om sökanden inte förmår redovisa omständigheter som ger anledning att – trots de omständigheter som pekar i annan riktning – bedöma fusionens syfte som legitimt. För att sökanden ska lyckas med detta kan det vara nödvändigt att redovisa och konkretisera de företagsekonomiska fördelar som, enligt sökanden, fusionen förväntas föra med sig eller vilka andra rationella överväganden som har legat till grund för bolagets beslut att delta i en gränsöverskridande fusion.
Det måste göras en samlad bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall. De omständigheter som talar för att fusionen har ett otillbörligt syfte måste vägas mot sökandens uppgifter. Det är givet att enbart det förhållandet att sökanden kan hänvisa till ett eller flera legitima skäl för att genomföra en gränsöverskridande fusion inte utesluter att fusionen ändå i grunden har ett otillbörligt syfte.
Det torde vanligen inte vara möjligt för Bolagsverket att redan på grund av de handlingar som fogats till ansökan identifiera det slag av omständigheter som motiverar ett avslag enligt punkten 2. Vid prövningen av om fusionen genomförs i ett otillbörligt syfte m.m. förutsätts Bolagsverket emellertid, enligt vad som följer av aktiebolagsförordningen, inhämta upplysningar från de myndigheter som regeringen
bestämmer, däribland Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Bolagsverket kan även använda uppgifter som inkommer från andra, t.ex. från enskilda eller enskilda organisationer, som underlag. Inkommet material måste emellertid, innan det läggs till grund för beslut, kommuniceras med sökanden.
Bolagsverkets handläggning av en fråga enligt punkten 2 kan i typfallet se ut enligt följande.
- Bolagsverket begär yttrande från Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket samt den eller de övriga myndigheter som regeringen bestämmer kan tillfrågas vid behov. Till begäran om yttrande fogas fusionsplanen, revisorsyttrandet samt namn och personnummer på det svenska bolagets styrelseledamöter.
- Den tillfrågade myndigheten utför relevanta registerslagningar och vidarebefordrar begäran till relevanta enheter, beslutsfattare och underrättelseenheter.
- Myndigheten översänder ett samlat yttrande till Bolagsverket.
- Bolagsverket översänder det inkomna yttrandet till bolaget för kännedom eller för eventuellt yttrande.
- Bolagsverket fattar beslut i tillståndsfrågan.
Andra stycket 3
Genom punkten 3 säkerställs att arbetstagarnas rättigheter enligt medverkandelagen iakttas under fusionsförfarandet. Om något medverkansförfarande inte har inletts, i de fall medverkandelagen är tillämplig, ska Bolagsverket avslå ansökan. Som underlag för tillståndsprövningen i denna del behöver bolaget, i tillämpliga fall, till ansökan om tillstånd ge in information om huruvida ett sådant förfarande har inletts (jfr 45 § andra stycket 4, jfr även artikel 127.6 b).
45 b § Den dag som avses i 22 § andra stycket första meningen får
anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen enligt 14 §.
Av 22 § följer att Bolagsverket ska utfärda en kallelse på bolagens borgenärer. Enligt paragrafens andra stycke ska kallelsen innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag anmäla detta till bolagsverket.
I förevarande paragraf klargörs att denna dag vid en gränsöverskridande fusion får infalla tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen. Härigenom tillförsäkras borgenärerna en tidsperiod om tre månader för att reagera på bolagets ansökan. Genom bestämmelsen tillgodoses det som sägs i artikel 126b.1 andra stycket i direktivet.
Om ingen av de borgenärer som har blivit kallade enligt 22 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid ska Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen. Om någon av de kallade borgenärerna motsätter sig ansökan i rätt tid ska Bolagsverket, liksom enligt hittills gällande rätt, överlämna ärendet till tingsrätten (jfr 23 §).
45 c § Vid en gränsöverskridande fusion gäller följande, om Bolags-
verket med stöd av 23 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en fusionsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att fusionen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. de bolag som deltar i fusionen inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Paragrafen är ny. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.9.
Såsom framgår av första stycket anknyter den till den reglering om borgenärers motsättanderätt som gäller vid inhemska fusioner. Liksom vid en inhemsk fusion har en borgenär möjlighet att motsätta sig fusionen och Bolagsverket ska då överlämna ärendet till domstol (se 23 §). För domstolens prövning gäller emellertid inte, såsom vid inhemska fusioner, bestämmelserna i 24 §. I stället ska domstolen tilllämpa det som sägs i förevarande paragrafs andra stycke (jfr artikel 126b.1 i direktivet).
Domstolen ska i ett första steg pröva om fusionen medför fara för att borgenärernas fordringar inte ska bli betalda (jfr andra stycket 1). Det ligger i sakens natur att den som påstår sig vara borgenär måste
styrka att han eller hon har en fordran mot bolaget; i den delen ska sedvanliga beviskrav tillämpas. Borgenären har också – till skillnad från vad som gäller i motsvarande situation vid inhemska fusioner (jfr 24 §) – bevisbördan för att fusionen medför fara för att fordran inte kommer att betalas. Här gäller emellertid ett något lägre beviskrav; det räcker att borgenären ”lämnar trovärdiga uppgifter” som ger anledning att anta att fusionen kommer att leda till att fordran inte blir betalda. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter om solvens eller om verksamhetsutveckling hos något av de andra bolag som deltar i fusionen.
Om borgenären har fullgjort sin bevisbörda enligt punkten 1, ska domstolen – såsom framgår av punkten 2 – pröva om den konstaterade faran har blivit undanröjd genom att borgenären har fått full betalning eller betryggande säkerhet för den aktuella fordringen. Bevisbördan för att så är fallet ligger på bolaget. En av de omständigheter som kan få betydelse i denna del är givetvis vilka säkerheter som borgenärerna har tillförsäkrats i fusionsplanen (jfr 38 § andra stycket 1).
Av tredje stycket framgår att domstolen ska bevilja bolagets ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen, om borgenären inte har förmått uppfylla sin bevisbörda eller om bolaget har förmått visa att borgenärens fordran är betald eller täcks av en betryggande säkerhet.
46 § Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 45 c §, för varje sådant bolag utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (fusionsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av fusionsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater.
Paragrafen innehåller bestämmelser om det fusionsintyg som ska utfärdas när ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplan har fått laga kraft. Ändringarna i paragrafen, som går tillbaka på artikel 127.7 och artikel 127a i ändringsdirektivet, har behandlats i avsnitt 4.11.6 och 4.11.9.
Enligt första stycket gäller som i princip enda förutsättning för att fusionsintyg ska utfärdas att det finns ett beslut om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Det ska inte längre krävas att det eller de svenska bolag som deltar har fullgjort vad som i övrigt krävs enligt aktiebolagslagen. Ändringen är en konsekvens av att den laglighetsprövning som ska föregå utfärdandet av ett fusionsintyg fullt ut ska genomföras inom ramen för Bolagsverkets prövning av ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Därefter finns inget ytterligare att pröva inför utfärdandet av fusionsintyget.
Om Bolagsverket ger tillstånd enligt 23 §, kan verket utfärda fusionsintyget i omedelbart samband med tillståndsbeslutet. Detta sammanhänger med att det i denna situation inte torde finnas någon som har rätt att överklaga Bolagsverkets beslut. Om det i stället är domstol som ger tillstånd enligt 45 c §, sedan verket överlämnat ärendet dit på grund av att någon borgenär motsatt sig ansökan (jfr 23 §), måste verket däremot avvakta att domstolens avgörande får laga kraft.
Liksom hittills får dock något fusionsintyg inte utfärdas om bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen har klandrats vid domstol och det målet inte är slutligt avgjort.
Paragrafens andra stycke är nytt och motsvarar de tidsfrister som föreskrivs i artikel 127.7, 127.10 och 127.11 i ändringsdirektivet.
Som huvudregel gäller att beslut om utfärdande av fusionsintyg ska meddelas inom tre månader från det att ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen gavs in. Det innebär att fristen avser Bolagsverkets handläggning av tillståndsansökan. Behov att överskrida fristen kan uppstå av olika skäl. Om anledningen är att bolaget inte har fullgjort de formaliteter som krävs, bör Bolagsverket inom den inledande tremånadersperioden ge bolaget möjlighet att göra de kompletteringar som krävs; det innebär emellertid inte att den återstående granskningen också behöver vara färdig inom samma period. Saken kan uttryckas så att Bolagsverkets sedvanliga granskning typiskt sett ska kunna utföras inom tremånadersfristen. Det ligger i sakens natur att Bolagsverket måste göra vad som är möjligt för att
handläggningen inte ska fördröjas. Följaktligen kan verket inte slentrianmässigt ge andra myndigheter eller enskilda som ska eller vill yttra sig i ärendet anstånd med detta. Ett dröjsmål som beror på att tillståndsfrågan är osedvanligt komplicerad, t.ex. därför att det har kommit fram uppgifter som tyder på att fusionen har ett otillbörligt syfte, måste dock accepteras. Detsamma gäller dröjsmål som beror på att tillståndsfrågan har överlämnats till domstol (jfr 23 §).
Om Bolagsverket behöver överskrida tremånadersfristen, ska verket underrätta det sökande bolaget om dröjsmålet och lämna en kort motivering om skälen för detsamma.
Genom paragrafens tredje stycke klargörs att fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i den eller de övriga medlemsstater som berörs av den gränsöverskridande fusionen. Överföringen förutsätts i praktiken ske automatiskt mellan de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.
47 § Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska ett svenskt bolag som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in en kopia av fusionsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har ägt rum, ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om att det eller de överlåtande svenska bolagen som deltagit i fusionen har upplösts.
Paragrafens första stycke har justerats för att motsvara artikel 128 i ändringsdirektivet. Bakgrunden till ändringarna har redovisats i avsnitt 4.12.
I första stycket har hittills funnits ett krav på att ett svenskt bolag, som ska delta i en gränsöverskridande fusion med ett övertagande bolag i en annan medlemsstat, inom en tidsfrist om sex månader ger in fusionsintyget till den utländska behöriga myndigheten i den staten. Det kravet har utgått. Fusionsintyget kommer i stället att tillställas den behöriga utländska myndigheten direkt från Bolagsverket genom det s.k. systemet för sammankoppling av register (jfr avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor).
Paragrafens andra stycke reglerar liksom tidigare den s.k. sekundära registreringen av fusionen, dvs. den avregistrering av överlåtande bolag som ska göras sedan fusionen har registrerats i det övertagande bolagets hemland (för en beskrivning av registreringsförfarandets två steg och av s.k. primär registrering hänvisas till författningskommentaren till 48 §). Bolagsverket ska inte göra någon materiell kontroll eller prövning vid en sekundär registrering.
48 § Om det övertagande bolaget har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i aktiebolagsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i det övertagande bolaget inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Paragrafen reglerar, tillsammans med 48 a §, den s.k. primära registrering som ska ske när ett övertagande bolag ska ha sitt säte i Sverige. Utmärkande för primär registrering är att den innefattar ett visst mått av materiell prövning (se vidare under punkten 3 nedan; jfr om s.k. sekundär registrering vid 47 §).
Den primära registreringen är det första ledet i det registreringsförfarande som vidtar sedan laglighetsprövningen av fusionen har skett i respektive medlemsstat i enlighet med den statens regler och fusionsintyg har utfärdats. I detta första led registreras fusionen i den stat där det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist. I samband med det kontrollerar den behöriga myndigheten i den staten vissa aspekter av fusionen. Kontrollen förutsätts ske bl.a. på grundval av de fusionsintyg som har utfärdats av behöriga myndigheter i de deltagande bolagens medlemsstater (se vidare 48 a § första stycket). När denna kontroll har skett och den gränsöverskridande fusionen har registrerats i den stat där bolaget ska ha sitt hemvist, ska den myndighet som har utfört registreringen underrätta motsvarande myndigheter i de stater där överlåtande bolag har haft sitt hemvist. I ett andra, avslutande led – genom s.k. sekundär registrering – registreras fusionen i dessa stater (jfr författningskommentaren till 47 §).
Det är mot denna bakgrund som man ska se bestämmelsen i förevarande paragraf. Den är tillämplig när övertagande bolag ska ha
sitt säte i Sverige. Bolagsverket ska då – under de i 48 a § angivna förutsättningarna – registrera bolaget i aktiebolagsregistret.
Paragrafens hittillsvarande andra – fjärde stycken har brutits ut till en ny 48 a §. I övrigt är paragrafen i sak oförändrad.
48 a § Bolagsverket får i fall som avses i 48 § registrera fusionen
endast om
1. verket har utfärdat ett fusionsintyg för varje svenskt bolag som deltar i fusionen,
2. verket har fått del av ett fusionsintyg för varje utländskt bolag som
deltar i fusionen,
3. de utländska bolag som deltar i fusionen har gett in en kopia av
fusionsplanen, och
4. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av
fusionen.
Om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, får fusionen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
Paragrafen motsvarar de tidigare andra – fjärde styckena i 48 §. Lagtexten har justerats för att motsvara artikel 128 i ändringsdirektivet. Bakgrunden till ändringarna har redovisats i avsnitt 4.12.
Av första stycket 1–4 framgår de förutsättningar som gäller för att Bolagsverket ska få registrera fusionen.
Det krav som hittills har uppställts i punkten 2 på att ett utländskt bolag som deltar i fusionen till Bolagsverket har gett in ett fusionsintyg har ersatts av ett krav på att Bolagsverket ”har fått del av ett fusionsintyg”. Det sammanhänger med att bolagen inte är skyldig att ge något fusionsintyg och att detta i stället förutsätts komma Bolagsverket till del genom det s.k. systemet för sammankoppling av register.
Punkten 4 (tidigare punkten 3 i 48 §) gäller oförändrad. Bestämmelsen innebär att Bolagsverket inte får registrera fusionen om det ”i övrigt finns något hinder” däremot. Härmed avses i vart fall omständigheter som enligt allmänna regler eller principer kan hindra registrering av en anmälan (jfr 27 kap. 2 §). Vidare bör Bolagsverket inom ramen för denna punkt kontrollera att samtliga deltagande bolag har godkänt en och samma fusionsplan (jfr punkten 2).
Vidare gäller som förutsättning för att ett svenskt bolag ska få delta i en gränsöverskridande fusion att det inte är i vare sig konkurs eller tvångslikvidation eller att det har meddelats beslut om företagsrekonstruktion för bolaget (jfr 36 a §). Om något av dessa förhållanden föreligger, ska Bolagsverket avslå ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen (jfr 45 a § andra stycket 1) och något fusionsintyg kan följaktligen inte heller utfärdas (jfr 46 §).
Fråga uppkommer emellertid vad som ska gälla för det fall ett svenskt deltagande bolag går i konkurs i ett senare skede under fusionsförfarandet, dvs. sedan fusionsintyg har utfärdats. Utgångspunkten är här att ett svenskt bolag inte får delta i en gränsöverskridande fusion om det är i konkurs (jfr 36 a § första stycket som går tillbaka på artikel 120.5 i ändringsdirektivet).
Det får till följd att hinder enligt punkten 4 i ett sådant fall måste anses föreligga även om konkursbeslutet har meddelats efter det att fusionsintyg har utfärdats och att primär registrering därmed inte kan ske i Sverige. Annorlunda torde det förhålla sig om ett i fusionen deltagande utländskt bolag går i konkurs, eller motsvarande, (efter det att den utländska behöriga myndigheten har utfärdat ett fusionsintyg för det bolaget). Det sammanhänger med att en medlemsstat enligt ändringsdirektivet saknar rätt att ompröva ett fusionsintyg som har utfärdats av en annan medlemsstat. Eftersom det i ett sådant fall hos Bolagsverket kommer att finnas ett utländskt fusionsintyg som ”slutgiltigt styrker” att alla tillämpliga förfaranden och formaliteter har fullgjorts inför fusionen (jfr artikel 128.5), får Bolagsverket anses vara förhindrat att bedöma det utländska bolagets konkurs som ett hinder mot konkursen; primär registrering ska således ske.
Regleringen i punkten 4 kan inte heller anses ge Bolagsverket utrymme att som grund för att vägra registrering beakta sådana eventuella otillbörliga ändamål m.m. med fusionen som kan ha framkommit efter det att fusionsintyg har utfärdats i samtliga relevanta medlemsstater. Visserligen anges även detta i svensk rätt som en
begränsning i rätten för ett bolag att delta i en gränsöverskridande fusion (jfr 36 a § andra stycket), men regleringen i den delen härrör från artikel 127 i ändringsdirektivet. Där behandlas endast förutsättningarna för utfärdande av fusionsintyg. De förhållanden som har tagits in i 36 a § andra stycket utgör enligt direktivet hinder mot att utfärda fusionsintyg. Det torde inte vara förenligt med direktivet att i rättstillämpningen uppställa motsvarande krav vid registreringen av fusionen. Syftet med fusionen ska således inte prövas i registreringsskedet.
Enligt andra stycket, som överensstämmer med det tidigare tredje stycket i 48 §, föreligger hinder mot registrering om reglerna om lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner inte har följts. Stycket är, såsom uttryckligen framgår av lagtexten, tillämpligt endast under förutsättning att nämnda lag ska tillämpas vid fusionen.
Om Bolagsverket vägrar registrering med stöd av första eller andra styckena, faller frågan om fusion (27 §).
I tredje stycket – som motsvarar det tidigare fjärde stycket i 48 § – fastslås att Bolagsverket, så snart verket har registrerat fusionen enligt 48 §, ska underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen (jfr 47 §).
49 § Vid en gränsöverskridande fusion inträder de rättsverkningar som avses i 26 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där det övertagande bolaget har sitt hemvist. Om det övertagande bolaget har sitt hemvist i Sverige, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då fusionen registreras i aktiebolagsregistret enligt 48 §.
Utöver vad som anges i 26 § gäller följande.
1. Aktieägare i överlåtande bolag som utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 51 § blir inte aktieägare i det övertagande bolaget.
2. De fusionerande bolagens rättigheter och skyldigheter som
härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan övergår till det övertagande bolaget.
I paragrafens andra stycke har tagits in en ny punkt 1 (jfr artikel 131.1 b och 131.2 b i ändringsdirektivet). Motiven till ändringen har behandlats i avsnitt 4.14.
Ändringen i punkten 2 har endast redaktionell karaktär.
Aktieägares rätt till inlösen
51 § En aktieägare i ett fusionerande bolag har rätt att få sina aktier
inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i fusionsplanen, om
1. aktieägaren till följd av fusionen skulle bli aktieägare i ett annat bolag,
2. det andra bolaget omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige, och
3. aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna fusionsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen anmäla detta till det bolag som han eller hon äger aktier i. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i fusionsplanen enligt 38 § första stycket 12. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då fusionen fick verkan enligt 49 §.
Paragrafen är ny och genomför artikel 126a.1, 126a.2 och 126.a.3 i ändringsdirektivet. Bakgrunden har behandlats i avsnitt 4.8.
I första stycket anges förutsättningarna för att en enskild aktieägare ska ha rätt att få sina aktier inlösta av bolaget mot den särskilda inlösenersättning som bolaget har erbjudit i fusionsplanen (jfr 38 §).
Av punkten 1 framgår att rätten att få aktier inlösta tillkommer endast den aktieägare i ett fusionerande bolag, som till följd av fusionen skulle bli aktieägare i ett annat bolag. Det innebär att vid en gränsöverskridande fusion genom absorption har en aktieägare i det övertagande bolaget ingen rätt att få sina aktier inlösta, eftersom fusionen inte förändrar hans eller hennes aktieinnehav.
Det som sägs i punkten 2 anknyter till vad som sägs i punkten 1. Rätten att få aktier inlösta förutsätter att det andra bolaget, som aktieägaren till följd av fusionen skulle bli delägare i, omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige. Saken kan illustreras med följande exempel. Om det ska genomföras en gränsöverskridande fusion där de överlåtande bolagen är ett svenskt och ett utländskt överlåtande bolag, medan det övertagande bolaget har eller
kommer att ha sitt säte i Sverige, uppfyller aktieägaren i det svenska överlåtande bolaget kravet i punkten 1 men inte kravet i punkten 2.
Enligt punkten 3 krävs, utöver de omständigheter som anges i punkterna 1 och 2, att aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna fusionsplanen.
En aktieägare som begär att få sina aktier inlösta får anses ha bevisbördan för att han eller hon röstade mot fusionen. Beviskraven bör emellertid inte sättas särskilt högt. Det bör t.ex. ofta räcka att aktieägaren åberopar en utsaga från någon annan som deltog på stämman och som kan bekräfta att aktieägaren då uttalade sin avsikt att rösta mot fusionen
Givetvis finns det ingenting som hindrar att bolaget beslutar att omröstningen ska dokumenteras på ett mer noggrant och ingående sätt än vad aktiebolagslagen kräver. Det kan exempelvis ske genom att det i stämmoprotokollet antecknas hur olika aktieägare har röstat. Om stämman har beslutat om en sådan dokumentation, bör denna normalt ha vitsord.
I andra stycket anges hur den aktieägare som uppfyller kraven enligt första stycket, och som vill utöva sin rätt till inlösen, ska gå tillväga för att inte gå miste om inlösenrätten.
Tredje stycket reglerar den tidsfrist som ett bolag har på sig att
betala ut inlösenbeloppet till en sådan aktieägare som uppfyller kraven i första och andra styckena. Med inlösenbelopp avses här det som sägs i första stycket.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
52 § Om det inlösenbelopp som anges i fusionsplanen inte är adekvat,
har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 51 § rätt till ytterligare ersättning.
Paragrafen, som är ny, genomför del av artikel 126a.4 i ändringsdirektivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.8.2.
Av paragrafen följer att en aktieägare som har utnyttjat sin rätt att få sina aktier inlösta kan ha rätt till ersättning utöver den som bolaget erbjudit i fusionsplanen. Rätten till ytterligare ersättning förutsätter att den erbjudna ersättningen inte är adekvat.
För att möjliggöra en bedömning av inlösenbeloppets adekvans har styrelsen ålagts att i sin redogörelse enligt 39 § redogöra för de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet (jfr 39 a §). Dessutom ska revisorn i sitt yttrande enligt 40 § uttala sig om adekvansen av dessa metoder. För en närmare kommentar om innebörden därav hänvisas till författningskommentaren till dessa paragrafer.
Hur en aktieägare som vill ha ytterligare ersättning ska gå till väga framgår av 54 §. Av den paragrafen framgår också att det gäller en talefrist om tre månader för en talan om rätt till ytterligare inlösenersättning.
53 § Om det utbytesförhållande för aktier eller andra värdepapper
som anges i fusionsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare, som inte har fått sina aktier inlösta enligt 51 §, blir otillräckligt kompenserad, har aktieägaren rätt till ytterligare ersättning.
Paragrafen, som är ny, genomför en del av artikel 126a.6 i ändringsdirektivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.8.3.
Paragrafen berättigar en aktieägare till ytterligare fusionsvederlag i form av kontant ersättning, om det utbytesförhållande mellan aktierna i de fusionerande bolagen som har angetts i fusionsplanen inte är adekvat. Den är inte tillämplig på aktieägare som har utnyttjat sin inlösenrätt enligt 51 §; denne har ju inte rätt till något fusionsvederlag.
Vid bedömningen av om utbytesförhållandet är adekvat får det betydelse vad styrelsen har angett angående detta i sin redogörelse enligt 39 § (jfr 39 a §). Det kan även noteras att revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande över det i fusionsplanen föreslagna utbytesförhållandet mellan aktier och adekvansen av de metoder som använts för att bestämma utbytesförhållandet (jfr 40 §). Givetvis kan en domstol som prövar en tvist om rätt till ytterligare ersättning ta ledning av fristående värderingsutlåtanden m.m.
Hur en aktieägare som vill ha ytterligare ersättning ska gå till väga framgår av 54 §.
54 § En aktieägare som vill ha ersättning enligt 52 § eller 53 § får
väcka talan mot det bolag som han eller hon äger aktier i. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Om en domstol bestämmer att en aktieägare i ett överlåtande bolag ska ha rätt till ytterligare ersättning enligt 52 § eller 53 §, gäller detta även mot det övertagande bolaget.
Paragrafen är ny. Bestämmelserna avspeglar artikel 126a.4 första stycket och 126a.6 första stycket i direktivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.8.2 och 4.8.3.
I första stycket klargörs det mot vilket av de bolag som deltar i fusionen som en aktieägare ska vända sig med en talan om ytterligare ersättning enligt 52 § eller 53 §. Här föreskrivs också en talefrist som en aktieägare måste iaktta för att inte förlora sin rätt att föra talan. För det fall en aktieägare väcker talan först sedan tiden löpt ut, ska domstolen – efter invändning av motparten – avvisa käromålet på grund av att talefristen har försuttits.
Den skyldighet att betala ytterligare ersättning som följer av 52 och 53 §§ åvilar primärt det bolag som aktieägaren äger aktier i. I och med fusionen övergår emellertid det bolagets skyldigheter till det övertagande bolaget. I andra stycket klargörs att en domstols beslut om ytterligare ersättning gäller inte endast gentemot det bolag som har varit part i processen utan även gentemot det övertagande bolaget.
Absorption av helägt aktiebolag m.m.
55 § Vid en gränsöverskridande fusion mellan ett moderbolag och
ett helägt dotterbolag tillämpas bestämmelserna i 36–50 §§, dock med följande avvikelser.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 38 § första stycket 2, 3, 5 och 12.
2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 11–13, 40 och 41 §§ samt om bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen i 15 § första stycket ska inte tillämpas.
3. Styrelsen i det överlåtande bolaget behöver inte upprätta någon redogörelse enligt 39 §.
4. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller vad som
sägs i 34 § andra stycket 1 och 2 i stället för vad som sägs i 26 § första stycket 1–4.
Vid en fusion enligt denna paragraf ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 12 § med sådant innehåll som avses i 11 § andra stycket 1.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid andra gränsöverskridande fusioner genom absorption, om
1. samtliga aktier i de bolag som deltar i fusionen direkt eller indirekt innehas av en och samma person, och
2. fusionsvederlag inte ska betalas.
Paragrafen, som reglerar ett s.k. förenklat fusionsförfarande, motsvarar i huvudsak hittillsvarande 51 § och har justerats för att genomföra artikel 132.1 i ändringsdirektivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 4.16.
Enligt första stycket behöver en fusionsplan, liksom hittills, vid ett förenklat förfarande inte innehålla vissa av de uppgifter som annars ska ingå i en sådan plan. Bland de uppgifter som inte behöver lämnas har tillkommit uppgifter om aktieägarnas särskilda inlösenrätt vid ett förenklat förfarande (punkten 1). Vidare gäller att styrelsen i det överlåtande bolaget inte behöver upprätta någon redogörelse (punkten 3).
Tredje stycket är nytt. Bestämmelsen innebär att paragrafens til-
lämpningsområde utvidgas till att gälla även vid vissa andra gränsöverskridande fusioner genom absorption. En första förutsättning är att samtliga aktier i de bolag som deltar i fusionen ägs, direkt eller indirekt, av en och samma person (juridisk eller fysisk). Med indirekt ägande får här anses ägande genom helägt dotterbolag. En andra förutsättning är att det inte ska betalas något fusionsvederlag i samband med fusionen.
56 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkän-
nande av fusionsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har fått laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en fusionsplan, ska fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes tidningar, svarar de överlåtande bolagen,
eller vid absorption, det eller de överlåtande bolagen och det övertagande bolaget solidariskt.
I fråga om ett beslut att godkänna en fusionsplan som avser en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket i denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 24 §.
Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att godkänna en fusionsplan får inte föras enbart under åberopande av att det utbytesförhållande mellan aktier eller det inlösenbelopp som anges i fusionsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om utbytesförhållandet mellan aktier eller om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
I paragrafen, som motsvarar hittillsvarande 52 §, har införts ett nytt fjärde stycke, som går tillbaka på artikel 126.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.3.
Ett stämmobeslut om godkännande av en gränsöverskridande fusion kan normalt klandras vid tingsrätt enligt 7 kap. 50 §. Av fjärde
stycket följer dock att denna möjlighet i visst hänseende är begränsad;
klandertalan får inte väckas på enbart någon av de grunder som anges särskilt i paragrafen. Om det till grund för ett yrkande att upphäva stämmans beslut att godkänna en fusionsplan åberopas en eller flera ytterligare grunder är det emellertid tillåtet att talan mot stämmobeslutet inbegriper även de i paragrafen angivna grunderna. Det får dock förutsättas att den ytterligare grund som åberopas är reell och seriös och inte en uppenbar förevändning för att kunna föra en talan mot stämmans beslut på en grund som annars hade varit otillåten.
Om talan har väckts enbart på en av eller båda de grunder som anges i paragrafen utgör detta ett rättegångshinder som domstolen ska beakta ex officio; talan ska då avvisas.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
57 § Utöver det som anges i 16 och 43 §§ gäller att i ett publikt ak-
tiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet, fusionsplanen med bifogade handlingar ska hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats. Handlingarna ska
hållas tillgängliga under minst en månad eller, i fall som avses i 43 §, sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av pla-
nen ska behandlas och dagen för stämman.
I paragrafen, som hittills har betecknats 53 §, har tiden för tillhandahållande av de i paragraf angivna handlingarna justerats. Den nya lydelsen innebär att tiden för tillhandahållandet av handlingarna på bolagets webbplats inför en gränsöverskridande fusion ska vara sex veckor.
24 kap. Delning av aktiebolag
1 § Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag (delning).
Delning kan ske genom att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation och delningsvederlag utgår till aktieägarna i det bolaget (fullständig delning).
Delning kan också ske genom att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses. Vid sådan delning ska delningsvederlag utgå
1. till aktieägarna i det överlåtande bolaget (partiell delning), eller
2. till det överlåtande bolaget (delning genom separation).
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
Paragrafen har ändrats på så sätt att andra stycket har delats upp i två nya stycken, varvid vissa tillägg har gjorts till den tidigare lydelsen. Tilläggen är föranledda av artikel 160a i direktivet. Motiven till paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.2.
Paragrafens andra stycke motsvarar vad som hittills har stått i andra stycket 1 och definierar s.k. fullständig delning (”fission”). Det överlåtande bolaget – det som i direktivet benämns ”det bolag som delas” – delas vid en sådan delning i sin helhet upp i två eller flera bolag (de övertagande bolagen). Det överlåtande bolagets tillgångar
övergår genom universalsuccession till de övertagande bolagen och de övertagande bolagen tar också över ansvaret för det överlåtande bolagets skulder. Genom delningen upplöses det överlåtande bolaget utan likvidation.
Vid delningen ska dessutom det överlåtande bolagets aktieägare erhålla ett s.k. delningsvederlag. Detta ska bestå av aktier i de övertagande bolagen samt eventuellt en kontantersättning (utjämningsvederlag). Lagtexten är inte avsedd att förhindra att aktieägarna gemensamt kommer överens om att något delningsvederlag inte ska utgå.
Paragrafens tredje stycke innehåller definitioner av de två andra slagen av delning, partiell delning och delning genom separation.
Partiell delning motsvarar sådan delning som i paragrafens hittillsvarande lydelse har beskrivits i första stycket 2. En sådan delning karakteriseras av att en del av det överlåtande bolaget överförs till ett eller flera övertagande bolag. Det innebär att det överlåtande bolaget inte upplöses och att vissa tillgångar och skulder stannar kvar i detta bolag. Också vid detta slag av delning utgår delningsvederlag – aktier och, eventuellt, kontanter – till aktieägarna i det överlåtande bolaget men aktieägarna är oförhindrade att samfällt komma överens om att inget vederlag ska utgå.
Institutet delning genom separation saknar tidigare motsvarighet i svensk rätt och har införts som en del i genomförandet av 2019 års direktiv. Det överensstämmer med partiell delning med den enda skillnaden att delningsvederlaget – aktier och, eventuellt, kontanter – ska betalas till det överlåtande bolaget i stället för till dess aktieägare.
Fjärde stycket överensstämmer med det tidigare tredje stycket.
För alla tre i paragrafen nämnda delningsformer gäller alltså att övertagande bolag kan vara befintliga bolag eller bolag som bildas som en del av delningsförfarandet.
2 § Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget eller, vid delning genom separation, till det överlåtande bolaget (delningsvederlaget) ska bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar. Mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde ska utgöras av aktier.
Paragrafen innehåller bestämmelser om arten av det delningsvederlag som ska utgå vid en delning. Delningsvederlaget utgår normalt till aktieägarna i det överlåtande bolaget. Genom ändringarna i 1 § har det emellertid blivit möjligt att genomföra en delning såsom en ”delning genom separation”. Vid en sådan ska delningsvederlaget i stället betalas till det överlåtande bolaget. Det har föranlett en följdändring i förevarande paragraf.
5 § Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen ska överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen.
Vid partiell delning och delning genom separation svarar dessutom det
överlåtande bolaget, dock högst med ett belopp som motsvarar det
verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid partiell del-
ning och delning genom separation, det eller de övertagande bolagen
och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
Paragrafen behandlar övertagande bolags betalningsansvar. Som en följd av ändringarna i 1 § har vad som hittills har sagts om ”delning enligt 1 § andra stycket 2” ersatts av ”partiell delning och delning genom separation”.
8 § I delningsplanen ska det för varje bolag anges
1. företagsnamn, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen ska ha sitt säte,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid partiell
delning eller delning genom separation, behållas av det överlåtande bo-
laget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
3. hur många aktier i övertagande bolag som ska lämnas för ett angivet antal aktier i det överlåtande bolaget och vilken kontant ersättning som ska lämnas som delningsvederlag,
4. den tidpunkt och de övriga villkor som ska gälla för utlämnandet av delningsvederlaget,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
6. den planerade tidpunkten för upplösningen av det överlåtande bolaget, om detta ska upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av delningen ska lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 13 §,
9. om någon på något annat sätt ska få särskilda rättigheter eller förmåner av övertagande bolag som bildas i samband med delningen, och
10. kostnaderna för delningen och hur dessa ska fördelas på deltagande bolag.
I punkten 2 anges att delningsplanen ska innehålla uppgift om de tillgångar och skulder som ska behållas av det överlåtande bolaget vid partiell delning och delning genom separation. Detta utgör en anpassning till de ändringar som har gjorts i 1 § angående partiell delning och delning genom separation.
13 § För vart och ett av de deltagande bolagen ska delningsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag ska revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen.
Av yttrandena ska det framgå huruvida delningsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Det ska också anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tilllämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen ska anmärkas.
I yttrandena ska det särskilt anges,
1. vid samtliga slag av delning: om revisorerna vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte ska få sina fordringar betalda,
2. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital, och
3. vid partiell delning och delning genom separation: om det efter delningen fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
Om samtliga aktieägare i de bolag som deltar i delningen har samtyckt till det, får granskningen och yttrandena begränsas till de omständigheter som anges i andra stycket.
Revisorernas yttranden ska fogas till delningsplanen.
Punkten 3 i första stycket har ändrats. Ändringen är av samma slag som ändringen i 8 § 2.
17 § Delningsplanen ska underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, ska delningsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgift om att delningsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om delningsplanens registrering har kungjorts. Om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, får stämman hållas tidigare, dock tidigast två veckor efter kungörelsen.
Första stycket gäller inte om övertagande bolag äger samtliga aktier i det överlåtande bolaget.
Första – tredje styckena gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
Om delningen föranleder ändringar i bolagsordningen, ska dessa beslutas senast vid den stämma där delningsplanen godkänns.
Paragrafens tredje stycke har fått en ny utformning som motsvarar utformningen av 23 kap. 15 § tredje stycket. Ingen ändring i sak är avsedd.
I paragrafen har också tillkommit ett nytt sjätte stycke. Detta är föranlett av artikel 160h i direktivet. Direktivbestämmelsen gäller endast gränsöverskridande delningar. Det har emellertid ansetts att den svenska bestämmelsen av systematiska skäl bör gälla vid såväl inhemska som gränsöverskridande delningar. En motsvarande bestämmelse ska, enligt förslaget, gälla vid fusion, se 23 kap. 15 §.
22 § Det överlåtande bolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om delningsplanen har registrerats enligt 16 §, senast två år efter det att uppgift om planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av delningsplanen med därtill fogade handlingar,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 21 § och, i sådana fall som avses i 16 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat delningsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 17 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
Paragrafens andra stycke 1 har justerats. Det framgår nu uttryckligen av paragrafen att till den kopia av delningsplanen som ska ges in vid det överlåtande bolagets ansökan om tillstånd, ska fogas vissa ytterligare handlingar. Härmed avses i princip sådana handlingar som enligt bestämmelser i andra paragrafer i 24 kap. ska fogas till en delningsplan; följaktligen ska dessa handlingar bifogas en ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen. Justeringen av lagtexten medför ingen ändring i sak.
Paragrafen har fått ett nytt fjärde stycke. Bestämmelsen, som går tillbaka på artikel 160m.3 i ändringsdirektivet, säkerställer att Bo-
lagsverket kan kräva in de ytterligare uppgifter från det överlåtande bolaget som verket behöver för sin prövning av bolagets ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen. Verkets möjlighet att inom ramen för tillståndsprövningen av en gränsöverskridande delning begära in uppgifter från andra myndigheter regleras i aktiebolagsförordningen.
Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionellt slag.
22 a § Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 22 § upp-
kommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med de bolag som deltar i delningen och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.12.7. Paragrafen genomför del av artikel 160m.12 och 160t.2 i direktivet.
Genom bestämmelsen i första stycket första meningen tydliggörs att Bolagsverket har möjlighet att anlita en utomstående sakkunnig för att biträda vid den kontroll av en gränsöverskridande delnings laglighet som ska utföras inom ramen för verkets handläggning av ett bolags ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen. Se kommentaren till 23 kap. 21 a § om i vilka situationer det kan finnas anledning att förordna en sakkunnig.
Såsom framgår av lagtexten förutsätts det att möjligheten att förordna en sakkunnig utnyttjas enbart när det uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap. Så kan vara fallet om ansökan präglas av en särskild komplexitet eller annars innehåller svåra frågor som går utöver vad som är normalt i ärenden av detta slag.
Första styckets andra mening innehåller ett anknytande krav på en sådan sakkunnig; denne måste vara oberoende. I kravet på oberoende ligger att den sakkunnige inte får ha någon tidigare eller aktuell
koppling till det eller de berörda bolagen, som skulle kunna påverka hans eller hennes opartiskhet. Han eller hon får inte heller ha någon intressekonflikt med bolaget eller bolagen.
Paragrafens andra och tredje stycken motsvarar 23 kap. 21 a § andra och tredje styckena. För en kommentar hänvisas till den paragrafen.
23 § Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 22 §,
1. vid samtliga slag av delning: om delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. vid samtliga slag av delning: om delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid partiell delning och delning genom separation: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
I första stycket 4 har gjorts en ändring av samma slag som i 8 § 2.
27 § Styrelserna för de övertagande bolagen ska gemensamt anmäla delningen för registrering i aktiebolagsregistret. För bolag som tidigare är införda i aktiebolagsregistret, ska anmälan även innehålla uppgift om aktiekapitalets ökning. Om bolaget ska nybildas i samband med delningen, ska i anmälan även anges vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delnings-
planen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft. Till anmälan ska fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
Bestämmelserna i 51 § andra stycket ska tillämpas, om
1. något av de bolag som deltar i delningen, eller något annat bolag som genom delning eller fusion har gått upp i något av dessa bolag, tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning,
2. den gränsöverskridande fusionen, delningen eller ombildningen har registrerats inom fyra år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. något av bolagen fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
I paragrafen har lagts till ett nytt tredje stycke. Det har sin motsvarighet i förslaget till ändring i 23 kap. 25 § tredje stycket. Motiven till ändringen har behandlats i avsnitten 7.3.4 och 7.4.7.
Bestämmelsen i tredje stycket, som går tillbaka på artikel 160l.7 i direktivet, innebär att en inhemsk delning, som har föregåtts av ett gränsöverskridande förfarande (dvs. en gränsöverskridande fusion, delning eller ombildning) och som omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt 2 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner på det sätt som sägs i punkterna 1–3 omfattas av de förutsättningar för registrering som anges i 51 § andra stycket. En förutsättning är att det föregående gränsöverskridande förfarandet har registrerats inom fyra år före registreringsanmälan.
Bestämmelsen i tredje stycket är tillämplig inte bara när något av de bolag som deltar i delningen självt har deltagit i ett gränsöverskridande förfarande. Den är också tillämplig när ett bolag som har deltagit i ett gränsöverskridande förfarande därefter genom delning eller fusion har gått upp i ett annat bolag och det är detta senare bolag som nu deltar i en delning. Även i detta senare fall gäller dock den angivna fyraårsfristen.
28 § När en anmälan om delning enligt 27 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med delningen övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
2. Vid fullständig delning och partiell delning blir aktieägare i det
överlåtande bolaget aktieägare i övertagande bolag. Vid delning genom separation blir överlåtande bolag aktieägare i övertagande bolag.
3. Överlåtande bolag, som ska upplösas genom delningen, är upplöst.
4. Övertagande bolag, som ska bildas genom delningen, anses bildade. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i överlåtande bolag som har upplösts genom delningen begära hos styrelsen att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall ska 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om en sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
Paragrafen har ändrats på så sätt att första stycket 2 har fått en ny lydelse. Av punktens nya lydelse framgår att överlåtande bolag blir aktieägare i övertagande bolag. Ändringen är en följd av att det nya institutet delning genom separation (se kommentaren till 1 §).
Gränsöverskridande delning
Innebörden i en gränsöverskridande delning
30 § Ett svenskt aktiebolag får delas genom att bolagets tillgångar och
skulder övertas helt eller delvis av en eller flera motsvarande juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under förutsättning att minst en av dessa ska ha hemvist utanför Sverige (gränsöverskridande delning).
Vid en gränsöverskridande delning ska varje övertagande bolag vara en juridisk person som bildas genom delningen.
Paragrafen är ny och innehåller en allmän beskrivning av vad en gränsöverskridande delning är. Bestämmelserna i denna och de följande paragraferna omfattar delningar där svenska aktiebolag delas till motsvarande juridiska personer med säte i andra stater inom EES och genomför således direktivet i de delar som avser gränsöverskridande delningar. Motiven till paragrafen har redovisats i avsnitt 5.3.2. Paragrafen genomför artiklarna 160a.1 och 160a.3 i direktivet.
Enligt paragrafens första stycke får ett aktiebolag delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas helt eller delvis av en eller flera motsvarande juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, under förutsättning att minst en av dessa bolag ska ha hemvist utanför Sverige. Med ”aktiebolag” avses endast svenska aktiebolag; i vad mån utländska aktiebolag kan bli föremål för en gränsöverskridande delning regleras i utländsk rätt. Med ”motsvarande juridiska personer” avses sådana utländska företagsformer som har de för aktiebolag kännetecknande grundegenskaperna, dvs. bolag med avsaknad av personligt betalningsansvar för delägarna och möjligheten att överlåta aktier eller andra förekommande andelar eller värdepapper. Mot bakgrund av vad som sägs i direktivet kan det endast vara fråga om någon av de företagsformer som finns förtecknade i bilaga II till direktivet (eller motsvarande företagsformer i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet).
Ett bolag anses ha sitt hemvist i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om det har bildats enligt lagstiftningen i en medlemsstat och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet.
Bestämmelserna innehåller inga begränsningar i fråga om vilka kategorier av aktiebolag som kan ingå i en gränsöverskridande delning. Således kan såväl svenska publika aktiebolag som svenska privata aktiebolag bli föremål för en gränsöverskridande delning. Övertagande bolag behöver inte tillhöra samma kategori av aktiebolag som det överlåtande bolaget.
Det förutsätts att delningen har en gränsöverskridande karaktär i så måtto att minst ett av de övertagande bolagen ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige. Det finns samtidigt inget som hindrar att det inom ramen för förfarandet bildas ett övertagande svenskt bolag, under förutsättning att det inom samma förfarande bildas åtminstone ett övertagande bolag med säte i en annan EES-stat. Även det
övertagande svenska bolaget bildas då i enlighet med regelverket för gränsöverskridande delningar.
Enligt andra stycket ska det eller de övertagande bolagen vara juridiska personer som bildas genom delningen. Det är således – till skillnad från vad som gäller för inhemska delningar – inte möjligt att genomföra en gränsöverskridande delning med ett befintligt bolag som övertagande bolag.
Tillämpliga bestämmelser
31 § För en gränsöverskridande delning gäller följande allmänna be-
stämmelser om delning i detta kapitel:
1 § första – tredje styckena om vad en delning innebär, 2 § om delningsvederlag, 4 § om delning när överlåtande bolag har gått i likvidation, 5 § första stycket om övertagande bolags betalningsansvar, 6 § om särskilda rättighetshavares ställning. 32 § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande delning,
För en gränsöverskridande delning gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet:
33 och 34 §§ om delningsplan 35–37 §§ om styrelseredogörelse, 12 § om kompletterande information, 13–15 och 38 §§ om revisorsgranskning av delningsplanen, 39 § om informationsmeddelande, 16 § första stycket och 40 § om registrering av delningsplanen, 17 § första stycket om att delningsplanen ska underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget och sjätte stycket om ändringar i bolagsordningen,
41, 42 och 60 §§ om tillhandahållande av delningsplanen, 19 § första, andra och fjärde styckena om majoritetskrav m.m., 20 § om när frågan om delning faller, 43 § om villkorat beslut om godkännande av delningsplanen, 21 § om underrättelse till bolagets kända borgenärer, 22, 23 och 44–46 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen,
22 a § om förordnande av oberoende sakkunnig,
24 § om kallelse på bolagens borgenärer, 25 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen,
47 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen,
48 § om utfärdande av delningsintyg, 49–51 §§ om registrering av delningen, 28 och 52 §§ om delningens rättsverkningar, 29 § om när frågan om delning faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 27 § ska avse 50 §, och
59 § om särskilda bestämmelser vid delning genom separation. Vid en gränsöverskridande delning gäller vidare följande särskilda bestämmelser om aktieägares rätt.
53 § om aktieägares rätt till inlösen, och 54–56 §§ om aktieägares rätt till ytterligare ersättning.
Paragrafen är ny och anger vilka paragrafer i 24 kap. som är tillämpliga i fråga om gränsöverskridande delningar.
De olika formerna av gränsöverskridande förfaranden – fusioner, delningar och ombildningar – är i flera avseenden mycket lika varandra. Av systematiska skäl har därför i förslaget den svenska regleringen av gränsöverskridande delningar getts samma uppbyggnad som regleringen av gränsöverskridande fusioner. Detta innebär att flertalet av de bestämmelser som gäller för delningar mellan svenska aktiebolag ska tillämpas även på gränsöverskridande fusioner. Därutöver gäller ett antal uppräknade bestämmelser som är tillämpliga enbart vid gränsöverskridande delningar. Utöver de bestämmelser till vilka paragrafen uttryckligen hänvisar gäller givetvis aktiebolagslagens bestämmelser i andra frågor som kan uppkomma i samband med delningar. Som exempel kan nämnas bestämmelserna om kallelse till bolagsstämma, ombud och biträde m.m. i 7 kap.
I första stycket hänvisas till ett antal bestämmelser som behandlar de allmänna förutsättningarna för gränsöverskridande delningar. Såsom följer av hänvisningen till 1 § första – tredje styckena kan en gränsöverskridande delning ske genom fullständig delning, partiell delning eller delning genom separation. Det görs ingen hänvisning till 1 § fjärde stycket. Det sammanhänger med att övertagande bolag vid en gränsöverskridande delning måste vara ett bolag som bildas inom ramen för delningsförfarandet (se 30 § andra stycket).
Såsom framgår av hänvisningen till 2 § gäller vid en gränsöverskridande delning samma regler om delningsvederlag som vid en inhemsk delning. Vederlaget ska alltså bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen men i vederlaget kan också ingå en kompletterande kontantersättning som fungerar som ”utjämningsvederlag”.
Bestämmelsen i 3 § om att överlåtande och övertagande bolag ska ha samma redovisningsvaluta är av naturliga skäl inte tillämplig vid en gränsöverskridande delning.
Genom hänvisningen till 4 § regleras vad som gäller när överlåtande bolag är i likvidation. Såsom motsatsvis följer av 4 § första stycket kan ett bolag i likvidation inte delas efter det att skiftet av bolagets tillgångar har inletts. Har ett delningsförfarande inletts, måste detta, sedan skifte påbörjats, alltså avbrytas.
Av hänvisningen till 5 § första stycket följer att det efter en gränsöverskridande delning gäller samma bestämmelser om solidariskt betalningsansvar som efter en inhemsk delning. Någon hänvisning görs inte till 5 § andra stycket. Det sammanhänger med att frågan om ansvaret för sådana skulder som inte har reglerats i delningsplanen i stället regleras genom bestämmelsen i 52 §.
Såsom framgår av hänvisningen till 6 § förutsätts en gränsöverskridande delning genomföras så att innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget antingen tillerkänns motsvarande rättigheter i övertagande bolag eller får sina värdepapper inlösta. I förarbetena till bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner framhöll regeringen att bestämmelsen om särskilda rättighetshavares ställning fick anses riktad mot det övertagande bolaget (se prop. 2007/08:15 s. 175 f.). Detsamma får anses gälla vid en gränsöverskridande delning. Det innebär att hänvisningen till 6 § primärt får betydelse endast om ett övertagande bolag ska ha sitt säte i Sverige och därmed faller under svensk lag. I ett sådant fall kan alltså rättighetsinnehavare i överlåtande bolag med stöd av paragrafen kräva att få vissa rättigheter i det svenska övertagande bolaget.
I andra stycket anges vilka bestämmelser som gäller för delningsförfarandet. Av de hänvisningar till olika paragrafer som härvid görs följer att det normala förfarandet vid en gränsöverskridande delning kommer att vara följande.
1. Styrelsen upprättar och undertecknar en delningsplan med visst innehåll och ett informationsmeddelande (se 33, 34 och 39 §§).
2. Styrelsen upprättar en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av delningens lämplighet (35– 37 §§).
3. Delningsplanen och styrelsens redogörelse granskas av revisor (13–15 och 38 §§).
4. Delningsplanen ges in för registrering i aktiebolagsregistret (16 och 40 §§).
5. Uppgift om registrering av delningsplanen kungörs (16 och 40 §§).
6. Delningsplanen och vissa övriga handlingar hålls tillgängliga för aktieägare m.fl. under minst sex veckor före den stämma som ska behandla frågan om delning (17 och 41 §§).
7. Bolagsstämman godkänner delningsplanen (17 § första stycket samt 19 och 43 §§). Den möjlighet som finns vid en inhemsk delning att ersätta stämmoförfarandet med ett gemensamt undertecknande av delningsplanen (se 17 § fjärde stycket) står inte öppen vid en gränsöverskridande delning.
8. Bolaget underrättar sina kända borgenärer om att delningsplanen har godkänts av stämman (21 §).
9. Bolaget ansöker hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa delningsplanen (22 och 44 §§). 10. Bolagsverket prövar de lagliga förutsättningarna för delningen (45 §). 11. Om någon borgenär motsätter sig delningen, prövar allmän domstol om borgenärens rätt är tryggad (47 §). 12. Bolagsverket utfärdar ett delningsintyg (48 §). 13. Bolagsverket överför elektroniskt delningsintyget till behörig myndighet i den eller de stater där övertagande bolag ska ha sitt hemvist (49 §). 14. Delningen registreras i registret i den eller de stater där övertagande bolag ska ha sitt hemvist (50 § när övertagande bolag ska ha sitt hemvist i Sverige). 15. Delningen registreras i registren i de stater där överlåtande bolag har eller har haft sitt hemvist (49 §). I tredje stycket hänvisas till de särskilda reglerna om aktieägarrättigheter som finns i 53–56 §§.
Särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande delning
32 § Ett aktiebolag får inte bli föremål för en gränsöverskridande del-
ning om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §. Ett aktiebolag får inte heller bli föremål för en gränsöverskridande delning, om delningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Paragrafen är ny och anger vissa begränsningar i möjligheten att dela ett svenskt aktiebolag genom en gränsöverskridande delning. Första stycket genomför artikel 160a.4 och 160a.5 i direktivet och behandlas i avsnitt 5.3.4. Andra stycket genomför artikel 160m.8 och har behandlats i avsnitt 5.12.4.
Av första stycket framgår att bolag som är i konkurs, under företagsrekonstruktion eller i likvidation på grund av beslut om s.k. tvångslikvidation inte får delta i en gränsöverskridande delning. Av 4 §, till vilken hänvisas i 31 §, följer att också ett aktiebolag som är i likvidation av annan anledning inte får delas efter det att skifte har inletts.
Betydelsen av en konkurs, en företagsrekonstruktion eller en tvångslikvidation samt när beslut om åtgärder av detta slag får verkan behandlas närmare i kommentaren till motsvarande bestämmelse i fusionskapitlet, 23 kap. 36 b §. Vad som gäller om ett beslut om konkurs, tvångslikvidation eller företagsrekonstruktion meddelas efter Bolagsverkets beslut om tillstånd att verkställa fusionsplanen men innan fusionen har registrerats berörs i kommentaren till 23 kap. 48 §. Vad som där sägs är relevant även i samband med en gränsöverskridande delning. Betydelsen av att en konkurs inträffar under ett delningsförfarande behandlas även i kommentaren till 51 §.
Bestämmelsen om att ett aktiebolag inte får delta i en gränsöverskridande delning, om delningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt har en direkt motsvarighet i 23 kap. 36 b § andra stycket i förslaget. I denna del kan därför hänvisas till
kommentaren till den paragrafen samt till kommentaren till den anknytande bestämmelsen i 23 kap. 45 a §.
Delningsplan m.m.
33 § Vid en gränsöverskridande delning ska styrelsen i det överlå-
tande bolaget upprätta en delningsplan. Styrelsen ska underteckna delningsplanen.
Om ett övertagande bolag ska bildas i Sverige i samband med delningen, utgör delningsplanen stiftelseurkund.
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.4. Tillsammans med 34 § genomför den artikel 160d i direktivet.
Inför en gränsöverskridande delning ska det, liksom inför en inhemsk delning av ett aktiebolag, upprättas en delningsplan. Bestämmelser om upprättandet av delningsplanen i denna paragraf ersätter, såvitt gäller gränsöverskridande delningar, bestämmelserna i 24 kap. 7 § aktiebolagslagen. Skyldigheten att upprätta och underteckna en sådan plan ligger vid en gränsöverskridande delning hos styrelsen i det överlåtande bolaget (se första stycket). Planen ska undertecknas av styrelsen (om innebörden i detta, se 8 kap. 35 § andra stycket). Vad planen ska innehålla regleras i 34 § i detta kapitel.
I andra stycket anges att delningsplanen utgör stiftelseurkund för ett övertagande bolag som ska ha sitt säte i Sverige. Detta överensstämmer med vad som gäller vid delning mellan svenska aktiebolag (se 24 kap. 7 § andra stycket).
34 § Delningsplanen ska innehålla uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det överlåtande bolaget samt för övertagande bolag,
2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuell kontant betalning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag,
4. den föreslagna tidsplanen för delningen,
5. delningens sannolika följder för sysselsättningen,
6. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
7. från vilken tidpunkt som transaktioner i det överlåtande bolaget bokföringsmässigt ska anses ingå i övertagande bolag,
8. vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
9. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller verkställande direktör i det överlåtande bolaget,
10. stiftelseurkunder och bolagsordning för övertagande bolag som bildas genom delningen och, vid en partiell delning eller en delning genom separation, eventuella ändringar i det överlåtande bolagets bolagsordning,
11. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som vid fullständig delning ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid partiell delning eller delning genom separation, behållas av det överlåtande bolaget respektive fördelas på övertagande bolag, med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde samt hur de tillgångar eller skulder som inte är uttryckligen fördelade ska behandlas,
12. den eller de tillämpade metoderna för värderingen, 13. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för delningen,
14. särskilda krav som gäller för tilldelningen av aktier och värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag och skälen för dessa,
15. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 53 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till,
I förekommande fall ska delningsplanen också innehålla uppgifter om
1. de säkerheter som det överlåtande bolagets borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i övertagande bolag beslutas.
Paragrafen, som är ny, genomför tillsammans med 33 § artikel 160d i direktivet. Den innehåller en uppräkning av de uppgifter som delningsplanen ska innehålla och har utformats i nära anslutning till direktivets ordalydelse. Motiven finns i avsnitt 5.4.
Att delningsplanen uppfyller paragrafens krav utgör en förutsättning för att Bolagsverket ska ge tillstånd till verkställandet av planen och därmed också en förutsättning för att delningen ska kunna komma till stånd. Ett genomförande av planen kan emellertid också vara beroende av att den uppfyller de krav som uppställs i den utländska lagstiftning som kommer att gälla för ett övertagande utländskt bolag, t.ex. vad gäller stiftelseurkund och bolagsordning. Innehåller i utländsk rätt kan alltså göra det nödvändigt att i planen ta in uppgifter som inte direkt framgår av denna paragraf.
I 8–10 §§ finns bestämmelser om vad en delningsplan som upprättas inom ramen för en inhemsk delning ska innehålla. Regleringen i förevarande paragraf ligger nära den som finns i 8–10 §§. Punkterna 5, 10 och 12 samt andra stycket saknar dock tidigare motsvarighet.
Enligt punkten 1 ska överlåtande och övertagande bolags form, namn och säte anges. Med bolagets form avses här benämningen på den associationsform som bolaget har respektive ska ha. För ett överlåtande svenskt bolag ska alltså anges att det är fråga om ett aktiebolag. När det gäller bolagets namn ska det överlåtande bolagets företagsnamn anges. Med säte avses bolagets registrerade säte, inte dess faktiska hemvist.
Punkten 2 behandlar utbytesförhållandet mellan aktier och före-
kommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag samt eventuellt utjämnande kontantvederlag. Av uppgifterna ska en aktieägare i det överlåtande bolaget kunna utläsa såväl hur många aktier i det eller de övertagande bolagen som han eller hon kommer att erhålla och vilken eventuell kontant ersättning som därutöver kommer att betalas.
Av punkten 3 följer att delningsplanen ska innehålla uppgift om de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag. Punkten motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 38 § första stycket 3, med den skillnaden att bestämmelsen även omfattar tilldelning av aktier och värdepapper i det överlåtande bolaget.
I punkten föreskrivs också att det i delningsplanen ska lämnas uppgift om tidpunkten och de övriga villkoren för utlämnande av delningsvederlaget. Det kan vara fråga om formen för utlämnande av aktiebrev, föreskrifter om kvittens m.m.
Punkten 4 ställer krav på uppgift om den föreslagna tidsplanen för
delningen. Tidsplanen ska ge aktieägare, borgenärer och andra in-
tressenter information om när i tiden som det överlåtande bolaget planerar att genomföra de olika momenten i delningen. Den påverkas givetvis av inblandade myndigheters handläggningstid i olika delar av förfarandet, men även eventuella parallella processer som exempelvis bolagsstämmobesluts giltighet m.m. När tidsplanen upprättas kan man dock givetvis få viss ledning av de tidsfrister som anges i lagen.
Den angivna tidsplanen är inte bindande. Om tidsplanen slår fel eller måste ändras på grund av oförutsedda händelser, kan det självfallet inte föranleda skadeståndsansvar.
Punkten 5 behandlar delningens sannolika följder för sysselsätt-
ningen. Punkten motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 38 § första stycket 4 (jfr prop. 2007/08:15 s. 142 f. och 177).
Om delningen ingår som ett led i en geografisk omstrukturering eller omlokalisering kan frågor om nedläggning eller förflyttning av fabriker eller verksamhetsställen aktualiseras i samband med delningen. Den typen av frågor ska i sådana fall behandlas i delningsplanen enligt förevarande punkt (jfr prop. 2007/08:15 s. 144).
Enligt punkten 6 ska det i delningsplanen anges från vilken tidpunkt och på vilka villkor som aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i övertagande bolag. Punkten motsvarar vad som enligt 23 kap. 38 § första stycket 5 gäller vid gränsöverskridande fusioner. En liknande bestämmelse finns också i 23 kap. 7 § 4 aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 181). Av planen bör framgå bl.a. om aktier i bolaget ska ge rätt till utdelning redan under löpande räkenskapsår eller först från och med nästföljande räkenskapsår.
Av punkten 7 följer att delningsplanen ska innehålla uppgift om från vilken tidpunkt som transaktioner i det överlåtande bolaget bokföringsmässigt ska anses ingå i övertagande bolag. Detta motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner (jfr prop. 2007/08:15 s. 144 f. och 176 f.).
Vid en fullständig delning åsyftar punkten 7 i praktiken den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning Överlåtande bolag upplöses i samband med att delningen registreras. Det innebär att inblandade bolag inte själva råder över den exakta tidpunkten för upplösningen. Den uppgift om saken som lämnas enligt förevarande
punkt får därför bli en uppskattning utifrån bolagets tidsplan för delningen.
Enligt punkten 8 ska planen innehålla uppgift om vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna. Punkten motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 38 § första stycket 7. En liknande bestämmelse finns i 23 kap. 7 § 6 aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 181).
Med ”särskilda rättigheter” avses annan rätt än den fordringsrätt som tillkommer bolagens borgenärer. Bestämmelsen har bäring på bl.a. vad som framgår av bolagsordningen om rätt till styrelserepresentation eller rätt att utse revisor.
Punkten 9 behandlar arvode och annan särskild förmån som ska
lämnas till en styrelseledamot eller till den verkställande direktören i det överlåtande bolaget. Den motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 38 § första stycket 8. En likartad bestämmelse finns i 23 kap. 7 § 7 aktiebolagslagen (jfr prop. 2004/05:85 s. 835 och prop. 1993/94:196 s. 181).
Såsom anges i punkten 10 ska planen också innehålla uppgift om stiftelseurkunder och bolagsordning för övertagande bolag som bildas genom delningen och, vid en partiell delning eller en delning genom separation, eventuella ändringar i det överlåtande bolagets bolagsordning. Vid gränsöverskridande delningar nybildas alltid de övertagande bolagen. Således behöver delningsplanen innehålla uppgift om stiftelseurkunder och bolagsordningar för dessa bolag. Vilka krav som ställs på respektive stiftelseurkund och bolagsordning blir då beroende av lagstiftningen i den stat där det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist. Vid partiell delning och delning genom separation kommer det överlåtande bolaget att fortleva. Om delningen innebär att bolagsordningen i det bolaget ska ändras, ska även detta framgå av delningsplanen.
I punkten 11 anges att delningsplanen ska innehålla en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som vid fullständig delning ska överföras till vart och ett av de övertagande bolagen. Vid partiell delning och delning genom separation ska det också framgå vilka tillgångar och skulder som ska stanna kvar i det överlåtande bolaget. Beskrivningen ska kompletteras med uppgifter om tillgångarnas och
skuldernas verkliga värde; det räcker således inte att ange de bokförda värdena.
Beskrivningen ska vara så tydlig och utförlig att det i fråga om samtliga bolagets rättigheter och skyldigheter kan utläsas till vilket bolag som rättigheten eller skyldigheten är att hänföra efter delningen. Det innebär bl.a. att det av delningsplanen ska framgå vilket av bolagen som efter delningen ska vara avtalspart i förhållande till det överlåtande bolagets arbetstagare och därmed ansvara för dessas löner och pensioner. Uppgifterna behöver i och för sig inte anges på individnivå men ska vara så konkreta att det går att sluta sig till vad som kommer att gälla på individnivå. Det innebär att det tydligt måste kunna utläsas vilka delar av verksamheten som ska övergå till ett visst övertagande bolag. Jfr även kommentaren till 52 § om rättsverkningarna av den gränsöverskridande delningen.
Det kan efter en delning visa sig att det överlåtande bolaget hade tillgångar eller skulder som inte uppmärksammades vid delningen, t.ex. ett skadeståndsansvar för en skada som framträtt först efter delningen. I delningsplanen ska anges efter vilka principer hur sådana nyupptäckta tillgångar eller skulder ska fördelas.
Enligt punkterna 12 och 13 ska uppgift lämnas om de metoder som har använts för att beräkna värdet av de tillgångar och skulder som överförs till övertagande bolag respektive, vid partiell delning eller delning genom separation, behålls av det överlåtande bolaget. Även datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för delningen ska anges. Bestämmelserna i dessa två punkter är avsedda att göra det möjligt att ta ställning till rimligheten i de beräknade värdena och de villkor som föreslås gälla för delningen, t.ex. i fråga om sådana utbytesförhållanden som avses i punkten 2. Motsvarande bestämmelser vid gränsöverskridande fusioner finns i 23 kap. 38 § första stycket 10 och 11.
Enligt punkten 14 ska delningsplanen innehålla uppgift om tilldelningen av aktier och värdepapper i överlåtande eller övertagande bolag och de kriterier som ligger till grund för en sådan tilldelning. Punkten gäller således uppgifter utöver de som ska framgå i enlighet med punkterna 2 och 3 och kan omfatta utlämnandet av handlingar som exempelvis aktiebrev.
Enligt punkten 15 ska delningsplanen också innehålla information om det inlösenförfarande och det lösenbelopp som avses i 53 § med uppgift om den elektroniska adress som en inlösenanmälan ska sän-
das till. Detta motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 38 § första stycket 12 i förslaget. För en kommentar hänvisas till den bestämmelsen.
Andra stycket 1 motsvarar 23 kap. 38 § andra stycket 1 i förslaget.
För en kommentar hänvisas till den bestämmelsen.
Enligt andra stycket 2 ska, i förekommande fall, delningsplanen innehålla information om hur arbetstagarna ska involveras i den beslutsprocess varigenom formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget fastställs. Styrelsen måste således ta ställning till om reglerna om medverkan över huvud taget aktualiseras (jfr 2 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. i föreslagen lydelse samt avsnitt 5.4). Om rätt till medverkan finns när delningsplanen upprättas, ska planen innehålla uppgift om hur arbetstagarna förutsätts delta i beslutsprocessen kring fastställandet av formerna för medverkan. Formerna för detta regleras närmare i den nyss nämnda lagen. Det är vidare lämpligt att det – i den mån det kan förutses vid den tidpunkt då delningsplanen upprättas – av planen uttryckligen framgår om medverkan inte ska förekomma. För ytterligare kommentarer i denna del hänvisas till övervägandena i avsnitt 7 samt författningskommentaren till 2 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
Paragrafens bestämmelser gäller i stället för bestämmelserna i 7– 11 §§. I 31 § hänvisas däremot till 12 §. Den paragrafen ska alltså tilllämpas även vid en gränsöverskridande delning. Det innebär att visst ekonomiskt underlag (årsredovisningar m.m.) ska fogas till delningsplanen.
Styrelsens redogörelse
35 § Styrelsen i det överlåtande bolaget ska upprätta en redogörelse
för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av delningens lämplighet för bolaget. Redogörelsen ska särskilt beskriva delningens konsekvenser för den framtida verksamheten samt innehålla uppgift om delningens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana företrädare inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 36 och 37 §. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 36 § andra stycket och 37 § andra stycket.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 36 och 37 §§, artikel 160e i direktivet. Den innehåller bestämmelser om den styrelseredogörelse som ska upprättas inför delningen. Innehållet anges närmare i 36 och 37 §§. Bakgrunden har behandlats i avsnitt 5.6.2.
Såsom framgår av 31 § gäller paragrafens bestämmelser i stället för de bestämmelser om styrelsens redogörelse vid inhemska delningar som finns i 11 §.
Av första stycket framgår att redogörelsen ska ge underlag för en bedömning av delningens lämplighet för bolaget. Den ska också innehålla bedömningar av vilka konsekvenser som delningen kan få i framtiden för den verksamhet som bolaget bedriver. Vad redogörelsen ska innehålla i dessa avseenden konkretiseras närmare i 36 och 37 §§. Därutöver ska det i redogörelsen lämnas en redogörelse för de konsekvenser som delningen kan få för bolagets borgenärer. Bestämmelserna är avsedda att ha samma innebörd som de motsvarande bestämmelserna i 23 kap. 39 § första stycket i förslaget.
Enligt andra stycket ska styrelsen till redogörelsen foga det yttrande som eventuellt har kommit in till bolaget från arbetstagarna (jfr artikel 160e.7). I kommentaren till motsvarande paragraf avseende gränsöverskridande fusioner (23 kap. 39 § andra stycket) berörs betydelsen av detta närmare samt vad bolaget förväntas göra med det inkomna yttrandet.
Av andra stycket framgår också att om det inte finns några företrädare för arbetstagarna i bolaget, så ska sådana yttranden som eventuellt har kommit in från arbetstagarna själva fogas till redogörelsen. Motsatsvis innebär detta att bolaget inte är skyldigt att foga inkomna yttranden från enskilda arbetstagare till redogörelsen, om det finns arbetstagarföreträdare som kan representera dem. Denna begränsning ska ses mot bakgrund av 19 och 19 a §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Av dessa paragrafer framgår att en arbetsgivare fortlöpande ska hålla arbetstagarorganisation i förhål-
lande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur
verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Om arbetsgivaren inte alls är bunden av något kollektivavtal, ska den fortlöpande hålla ar-
betstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare hos arbetsgivaren underrättade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Det sagda hindrar givetvis inte att oorganiserad eller fackligt ansluten arbetstagare från att självmant och i eget namn yttra sig till bolaget, trots att det finns arbetstagarföreträdare, men sådana yttranden är bolaget inte skyldigt att foga till redogörelsen.
36 § I styrelsens redogörelse enligt 35 § ska det ingå ett särskilt avsnitt
med information till aktieägarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. aktiernas utbytesförhållande och, i förekommande fall, kontantersättningen samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. delningens konsekvenser för aktieägarna,
3. inlösenbeloppet vid inlösen enligt 53 § och den metod som har använts för att bestämma det, och
4. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen. Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
Paragrafen är ny. Bakgrunden har behandlats i avsnitt 5.6.2. Bestämmelserna i paragrafen genomför tillsammans med 35 och 37 §§ artikel 160e i direktivet. De motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 39 a § i förslaget. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
37 § I styrelsens redogörelse enligt 35 § ska det ingå ett särskilt avsnitt
med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. delningens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet,
3. delningens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
Paragrafen, som är ny, går tillsammans med 35 och 36 §§ tillbaka på artikel 160e i direktivet. Bakgrunden har berörts i avsnitt 5.6.2 och 5.6.3.
En delning i sig innebär inte att bolagets verksamhet flyttas (eller att anställningsförhållanden eller kollektivavtal förändras). Om delningen är avsedd att ske parallellt med en flyttning av verksamheten eller i nära framtid följas av en sådan flyttning, måste emellertid även konsekvenserna av verksamhetsflytten beskrivas.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 39 b § i förslaget. Vad som sägs i kommentaren till den paragrafen gäller även förevarande paragraf.
Revisorsgranskning
38 § Vid en gränsöverskridande delning ska revisorsgranskningen en-
ligt 13 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 35–37 §§. Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 35–37 §§.
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen samt det erbjudna inlösenbeloppet är adekvata. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma utbytesförhållandet och kontantersättningen,
2. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
3. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av aktiernas utbytesförhållande, kontantersättningen och inlösenbeloppet, samt
4. i förekommande fall, särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Vad som sägs i 13 § andra stycket 2 gäller inte i fråga om övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i annan stat än Sverige.
Genom paragrafen införlivas artikel 160f i direktivet med svensk rätt. En bakgrundsbeskrivning finns i avsnitt 5.7.
I 13 § finns bestämmelser om den revisorsgranskning som ska göras vid en delning. En kommentar till den paragrafen finns i prop. 2008/09:56 s. 24 ff. Den paragrafen gäller även vid en gränsöverskri-
dande delning (se 31 §). Såsom framgår av förevarande paragrafs
tredje stycke gäller dock inte 13 § andra stycket 2 fullt ut. Enligt den
bestämmelsen ska revisorn uttala sig om huruvida den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av ett nybildat bolag har ett verkligt värde som motsvarar minst dess aktiekapital (13 § andra stycket 2). Vid en gränsöverskridande delning är den bestämmelsen tillämplig endast i fråga om övertagande bolag som ska ha sitt säte i Sverige. Skälen för detta har angetts i avsnitt 5.7.4.
Enligt första stycket ska revisorsgranskningen även omfatta styrelsens redogörelse enligt 35–37 §§. Yttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av nämnda paragrafer.
Andra stycket utökar revisorsgranskningen enligt 13 § vid gräns-
överskridande delningar på samma sätt som vid gränsöverskridande fusioner. För en kommentar hänvisas därför till 23 kap. 40 § i förslaget.
Informationsmeddelande
39 § Till delningsplanen ska fogas ett meddelande med information
till det överlåtande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarnas företrädare, eller, om sådana företrädare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till bolaget. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast fem arbetsdagar före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till delningsplanen.
Paragrafen är ny och genomför artikel 160g.1 b i direktivet. Motiven finns i avsnitt 5.5.3.
Paragrafen motsvarar i huvudsak vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 41 a § i förslaget. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
Paragrafen bör läsas tillsammans med 42 §. Där anges att synpunkter som har kommit in med anledning av informationsmeddelandet ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 17 §. För ytterligare kommentarer hänvisas till författningskommentaren till 42 § (med vidare hänvisning till 23 kap. 43 a § som reglerar samma sak för gränsöverskridande fusioner).
Registrering av delningsplanen
40 § Det överlåtande bolaget ska ge in delningsplanen med bifogade
handlingar för registrering enligt 16 § första stycket.
Om delningsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska ingivaren även ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det överlåtande bolaget samt form, företagsnamn och säte som föreslagits för övertagande bolag,
2. det överlåtande bolagets organisationsnummer,
3. hur borgenärer och aktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om dessa förfaranden kostnadsfritt kan erhållas, och
4. bolagens adresser. När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor har avgett enligt 13 och 38 §.
Paragrafen är ny. Motiven finns i avsnitt 5.5.3. Den bakomliggande direktivbestämmelsen finns i artikel 160g i direktivet.
Enligt första stycket ska delningsplanen med bifogade handlingar ges in till Bolagsverket för registrering i enlighet med 16 §. Det innebär att den ska ges in inom en månad från tidpunkten för dess upprättande. De handlingar som ska vara fogade till delningsplanen och som således också ska ges in är dels revisorsyttrandet (13 och 38 §§), dels informationsmeddelande (39 §) och dels de handlingar som 12 §
För den händelse delningsplanen eller någon av de handlingar som är fogade till den är avfattad på ett annat språk än svenska är, enligt andra stycket, det överlåtande bolaget skyldigt att i samband med registreringsanmälan ge in – utöver handlingen i dess originalversion – en bestyrkt svensk översättning. Bolagsverket har möjlighet att medge undantag från kravet på översättning. Denna möjlig-
het torde främst få betydelse när en handling är upprättad på ett i Sverige väl etablerat språk såsom engelska.
I samband med registreringen ska uppgift om planen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (se 27 kap. 3 §).
Därutöver föreskrivs i tredje stycket att vissa uppgifter alltid ska lämnas i registreringsanmälan. Av dessa uppgifter ska flertalet också finnas med i kungörelsen, vilket framgår av fjärde stycket.
Femte stycket hänvisar till en särskild sekretessbestämmelse i of-
fentlighets- och sekretesslagen om att det kan gälla sekretess för konfidentiella uppgifter i revisorsyttrandet. Sådan sekretess får till följd att uppgifterna inte får offentliggöras inom ramen för registreringsförfarandet. För en närmare kommentar hänvisas till författningskommentaren till 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Tillhandahållande av delningsplanen
41 § Vid en gränsöverskridande delning ska styrelsen i det överlå-
tande bolaget hålla delningsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 35 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarnas företrädare och för arbetstagare som saknar sådana företrädare. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av delningsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på bolagets webbplats, eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller 60 § i stället för första stycket andra meningen.
Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om tillhandahållandet av delningsplanen m.m. inför den stämma som ska besluta om godkännande av planen. Den gäller i stället för motsvarande bestämmelser i 18 § – som alltså inte är tillämpliga vid en gränsöverskridande delning – och är föranledd av artikel 160e.6 i direktivet.
De handlingar som ska tillhandahållas är
- delningsplanen,
- yttrande från revisor (13 § fjärde stycket och 38 §),
- informationsmeddelande (39 §), och
- styrelsens redogörelse (35 §).
Handlingarna ska tillhandahållas
- aktieägare,
- arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos bolaget och, om arbetstagarföreträdare saknas,
- enskilda arbetstagare.
Tillhandahållandet ska ske genom att handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats, eller, som alternativ, genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. I kravet på ”likvärdig” ligger att materialet ska vara i huvudsak lika lätt att ta till sig som om informationen hade funnits på bolagets webbplats. Ett exempel på likvärdig elektronisk kommunikation i paragrafens bemärkelse är därför att bolaget håller handlingarna tillgängliga på en för allmänheten lätt tillgänglig webbplats. Ett ytterligare exempel är att bolaget har inrättat ett system som innebär att den som begär det omedelbart kan få handlingarna via e-post.
Den minsta tid under vilken handlingarna måste hållas tillgängliga innan stämman kan behandla delningsplanen är sex veckor.
För aktieägare gäller en särskild rätt att ta del av handlingarna. Bolaget är skyldigt att, genast och kostnadsfritt, skicka kopior av handlingarna till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. I detta ligger att aktieägarna alltid har rätt att få handlingarna i pappersform (se dock, beträffande vissa publika aktiebolag, 7 kap. 64 §). Givetvis kan aktieägaren och bolaget komma överens om att handlingarna i stället ska skickas med e-post.
I andra stycket finns en erinran om de särskilda bestämmelser om tillhandahållande som enligt 60 § gäller i fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.
42 § De synpunkter som har lämnats med anledning av informa-
tionsmeddelandet enligt 39 § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 17 §.
Paragrafen är ny. Bakgrunden har behandlats i avsnitt 5.8.3. Den bakomliggande direktivbestämmelsen finns i artikel 160h.1 i direktivet.
Paragrafen motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 43 a § i förslaget. För en kommentar hänvisas till den bestämmelsen.
Villkorat beslut om godkännande av delningsplanen
43 § Bolagsstämman i det överlåtande bolaget får villkora beslutet om
att godkänna delningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget.
Paragrafen, som är ny, är föranledd av artikel 160h.2 i direktivet. Bakgrunden har behandlats i avsnitt 5.8.3.
En motsvarande bestämmelse finns, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i 23 kap. 44 §. Den tydliggör att stämman har rätt att villkora sitt godkännande av fusionsplanen av att stämman, i ett senare skede, godkänner de former som har beslutats för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget. Det ankommer i sådana fall på styrelsen att se till att stämman sammankallas på nytt när bestämmelser om detta har fastställts. Inget hindrar att stämman, om den villkorar sitt beslut på detta vis, också ger styrelsen riktlinjer för hur dessa bestämmelser, enligt stämmans uppfattning, bör utformas.
Ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen
44 § Till ansökan ska, utöver vad som anges i 22 §, fogas följande
handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av eventuella synpunkter som bolagets intressenter har lämnat, och
3. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.12.3. Den genomför artikel 160m.2 i direktivet.
Enligt 22 § – som det hänvisas till i 31 § – ska det överlåtande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. I förevarande paragraf anges vilka handlingar som, utöver de handlingar som nämns i 22 §, ska bifogas ansökan vid en gränsöverskridande delning. Bestämmelserna motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt förslaget i 23 kap. 45 § andra stycket.
Enligt 22 § andra stycket 1 ska det till en ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen fogas en kopia av delningsplanen med därtill hörande handlingar (22 § andra stycket punkten 1). Vid en gränsöverskridande delning får detta till följd att också revisorsyttrandet (jfr 13 och 38 §§), informationsmeddelandet (jfr 39 §) och vissa redovisningshandlingar (jfr 12 §) ska ges in till Bolagsverket. Därutöver framgår av punkten 1 i förevarande paragraf att det ska ges in en kopia av styrelsens redogörelse (jfr 35–37 §§).
Om det har kommit in synpunkter på delningsplanen från det överlåtande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare eller, om sådana inte finns, från arbetstagare, ska dessa enligt punkten 2 bifogas ansökan. Synpunkter som har kommit in efter den dag som har angetts i informationsmeddelandet enligt 39 § får, men behöver inte, tas med.
Enligt punkten 3 ska i ansökan också lämnas information om huruvida det har inletts ett arbetsrättsligt medverkansförfarande enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. (medverkandelagen). Detta gäller dock endast under förutsättning att den lagen är tillämplig (se förslaget till 2 § i nämnda lag med därtill hörande författningskommentar). Informationen kan få betydelse för Bolagsverkets tillståndsprövning. Om något förfarande enligt medverkandelagen inte har inletts, trots att lagen är tillämplig, ska nämligen verket avslå ansökan (45 § andra stycket 3). För att bolaget ska anses ha uppfyllt sin informationsplikt till Bolagsverket enligt punkten 4 är det tillräckligt med en kortare beskrivning av när och hur ett sådant förfarande inleddes. Ett blankt påstående om att ett förfarande har inletts kan däremot inte godtas som information enligt punkten 4.
Av hänvisningen till 22 § i 31 § följer att Bolagsverket ska förelägga en sökande som inte ger in de angivna handlingarna att avhjälpa bristen och att Bolagsverket kan förelägga sökanden att lämna de yt-
terligare uppgifter som verket behöver för sin prövning. I denna del kan hänvisas till kommentaren till den motsvarande bestämmelsen för fusioner i 23 kap. 20 §.
45 § Vid en gränsöverskridande delning gäller, utöver vad som anges
i 22–24 och 44 §§, följande.
Bolagsverket ska avslå ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen, om
1. bestämmelserna i 32 § första stycket förhindrar att det överlåtande bolaget deltar i en gränsöverskridande delning,
2. delningen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 32 § andra stycket, eller
3. delningen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
Paragrafen, som är ny, reglerar de särskilda förutsättningar som gäller för Bolagsverkets handläggning och beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa en delningsplan om gränsöverskridande delning. Övervägandena har redovisats i avsnitt 5.12.2–5.12.4.
Bestämmelserna i paragrafen går delvis tillbaka på artiklarna 160a.5 a och b, 160j.1 andra stycket, 160m.6 b, 160m.8 och 160m.9 i direktivet.
Såsom framgår av första stycket gäller paragrafen tillsammans med 22–24 §§ och 44 §.
Andra stycket stämmer överens med vad som gäller vid gränsöver-
skridande fusioner enligt 23 kap. 45 a § i förslaget. För en kommentar hänvisas därför till den paragrafen.
46 § Den dag som avses i 24 § andra stycket första meningen får anges
till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av delningsplanen enligt 16 §.
Av 24 § följer att Bolagsverket ska utfärda en kallelse på bolagens borgenärer. Enligt paragrafens andra stycke ska kallelsen innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag anmäla detta till Bolagsverket. I förevarande paragraf klargörs att denna dag vid en gränsöverskridande delning får infalla tidigast tre månader från registreringen av delningsplanen. Härigenom till-
försäkras borgenärerna en tidsperiod om tre månader för att reagera på bolagets ansökan. Genom bestämmelsen tillgodoses vad som sägs i artikel 160j.1 andra stycket i direktivet.
Om ingen av de borgenärer som har blivit kallade enligt 24 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge bolaget tillstånd att verkställa delningsplanen. Om någon av de kallade borgenärerna motsätter sig ansökan i rätt tid ska Bolagsverket överlämna ärendet till tingsrätten (jfr 25 §).
47 § Vid en gränsöverskridande delning gäller följande, om Bolags-
verket med stöd av 25 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en delningsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att delningen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. det överlåtande bolaget inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Paragrafen, som är ny, anknyter till den reglering om borgenärers motsättanderätt som gäller vid inhemska delningar.
Liksom vid en inhemsk delning har en borgenär möjlighet att motsätta sig en gränsöverskridande delning och Bolagsverket ska då överlämna ärendet till domstol (se 25 §). Domstolens prövning vid gränsöverskridande delningar regleras emellertid av förevarande paragraf, i stället för 26 § som gäller vid inhemska delningar, utifrån de förutsättningar som framgår av andra stycket. Paragrafen genomför artikel 160j.1 andra stycket i direktivet.
De förutsättningar som ska vara uppfyllda enligt andra stycket motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt 23 kap. 45 c § andra stycket i förslaget. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen.
Av tredje stycket framgår att domstolen ska bevilja bolagets ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen, om borgenären inte har förmått uppfylla sin bevisbörda. Ansökan ska också beviljas om borgenären visserligen har uppfyllt sin bevisbörda men bolaget å sin sida har visat att borgenärens fordran har betalats eller täcks av en betryggande säkerhet.
Utfärdande av delningsintyg
48 § Vid en gränsöverskridande delning ska Bolagsverket, när det
finns ett beslut om tillstånd till verkställande av delningsplanen enligt 25 eller 26 §, utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (delningsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av delningsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av delningsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i annan stat än Sverige ska delningsintyget tillställas behörig myndighet i den staten.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om det delningsintyg som ska utfärdas när ett beslut om tillstånd till verkställande av delningsplanen har fått laga kraft. Den är föranledd av artikel 160m i direktivet och har behandlats i avsnitt 5.12.2.
Enligt första stycket gäller som i princip enda förutsättning för Bolagsverkets utfärdande av ett delningsintyg att det finns ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd. Tidigare bestämmelser för gränsöverskridande förfaranden har innehållit ett krav på att deltagande bolag också har fullgjort ”vad som i övrigt krävs enligt aktiebolagslagen”. Något sådant krav uppställs inte längre vid gränsöverskridande förfaranden. Det beror på att den laglighetsprövning som ska föregå ett gränsöverskridande förfarande fullt ut ska genomföras inom ramen för Bolagsverkets prövning av ansökan om tillstånd till verkställande av planen.
Bolagsverket måste dock kontrollera att bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen inte har klandrats vid domstol eller, om beslutet har klandrats, att det målet har avgjorts slutligt. Om en klandertalan fortfarande handläggs i domstol eller domstolens avgörande inte har fått laga kraft, får delningsintyg inte utfärdas.
Paragrafens andra stycke motsvarar de tidsfrister som föreskrivs i artikel 160m.7, 160m.10 och 160m.11 i direktivet. Ett beslut om utfärdande av delningsintyg följer i praktiken beslutet att lämna tillstånd till (eller avslå) ansökan om tillstånd att verkställa delningspla-
nen. Någon egentlig tidsskillnad mellan dessa två åtgärder torde inte behöva uppstå. Vad som sägs i andra stycket motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt förslaget till motsvarande stycke i 23 kap. 46 §. För en mera utförlig kommentar om bl.a. innebörden av tidsfristen och de särskilda skäl som kan finnas hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen.
Enligt tredje stycket ska delningsintyget, i enlighet med artikel 160n i direktivet, tillställas behöriga myndigheter i den eller de medlemsstater där övertagande bolag ska nybildas och ha sitt hemvist. Överföringen förutsätts i praktiken ske automatiskt mellan Bolagsverket och de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater. De överväganden om vissa särskilda teknikfrågor som direktivet föranleder, har redovisats i 4.17.3.
Registrering av en delning när övertagande bolag ska ha hemvist i annan stat än Sverige
49 § Om ett övertagande bolag ska ha sitt hemvist i en annan stat än
Sverige ska det överlåtande bolaget inför registreringen av delningen ge in en kopia av delningsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in inom sex månader från den tidpunkt då delningsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från behörig utländsk myndighet om att övertagande bolag har registrerats, ska Bolagsverket föra in uppgift om delningen och om datum för registreringen i aktiebolagsregistret. Vid fullständig delning ska verket i registret också föra in uppgift om att det överlåtande bolaget har upplösts genom delningen samt uppgift om datum för upplösningen. Verket ska underrätta den eller de utländska myndigheterna om åtgärden.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om registrering och förfaranden som följer på en registrering av en delning där åtminstone något av de övertagande bolagen ska ha sitt hemvist i annan stat än Sverige (jfr artiklarna 160o och 160p i direktivet). Den gäller i stället för de bestämmelser som gäller för registrering av inhemska delningar i 27 §. Frågan har behandlats i avsnitt 5.13.3.
I ett första steg registreras övertagande bolag i den stat där det ska ha sitt hemvist. I samband med detta förutsätts den behöriga myndigheten i den staten göra en särskild kontroll av bolagsbild-
ningen. Denna kontroll förutsätts ske med utgångspunkt i det delningsintyg som har utfärdats av behörig myndighet i det överlåtande bolagets hemstat. När ett svenskt aktiebolag delas upp i ett franskt och ett tyskt bolag, ska alltså ytterligare kontroller göras av behöriga franska och tyska myndigheter men dessa kontroller ska ske med utgångspunkt i det delningsintyg som Bolagsverket har utfärdat. I samband med registreringen av övertagande bolag förutsätts den utländska myndigheten kontrollera bl.a. att övertagande bolag uppfyller de bolagsrättsliga krav som landets lagstiftning ställer. Sedan övertagande bolag har registrerats i den stat där det ska ha sitt hemvist, förutsätts den behöriga myndigheten underrätta Bolagsverket.
I ett andra, avslutande steg sker en avslutande registrering av delningen i den stat där det överlåtande bolaget har eller har haft sitt säte. Vid delning av ett svenskt aktiebolag består detta andra steg av att Bolagsverket registrerar delningen i aktiebolagsregistret. Den registreringen kan ske först sedan Bolagsverket har underrättats om att samtliga övertagande bolag har registrerats i det eller de stater där de ska ha sitt hemvist.
Det är alltså detta som kommer till uttryck i paragrafen. I första
stycket klargörs att när övertagande bolag ska ha sitt hemvist i annan
stat än Sverige ska det bolaget först registreras i den staten. De närmare villkoren för den registreringen regleras, som redan har framgått, i den statens rättsordning. I förevarande bestämmelse erinras endast om att det svenska överlåtande bolaget måste ge in en kopia av delningsplanen till den eller de utländska behöriga myndigheterna. Dessa myndigheter behöver också ha tillgång till det delningsintyg som Bolagsverket har utfärdat. Det sker genom att Bolagsverket tillhandahåller intyget genom systemet för sammankoppling av register (jfr avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor).
Andra stycket reglerar den s.k. sekundära registreringen. Denna
ska Bolagsverket självmant göra när verket har underrättats om att samtliga övertagande bolag, som ska ha sitt säte utomlands, har registrerats i den eller de stater där de ska ha sitt hemvist. Vid den sekundära registreringen ska Bolagsverket föra in uppgift i aktiebolagsregistret om att delningen har kommit till stånd. Om det är fråga om en fullständig delning, ska det också föras in en uppgift i registret om att överlåtande bolag har upplösts.
Bolagsverket ska i detta avslutande skede inte göra någon materiell kontroll eller prövning av delningen.
Såsom framgår av tredje meningen i andra stycket ska Bolagsverket, när den har vidtagit de föreskrivna registreringsåtgärderna, underrätta berörda utländska myndigheter (jfr artikel 160p.4). Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av att delningen får verkan först i och med den svenska avregistreringen.
50 § Om ett övertagande bolag efter en gränsöverskridande delning
enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt ska ha sitt hemvist i Sverige, ska styrelsen eller motsvarande förvaltnings- eller ledningsorgan i det överlåtande bolaget anmäla det övertagande bolaget för registrering hos Bolagsverket inom sex månader från den tidpunkt då delningsintyget utfärdades. Anmälan ska innehålla uppgift om vilka som har utsetts att vara styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
Till anmälan ska fogas följande handlingar:
1. en kopia av delningsplanen,
2. ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag eller motsvarande oberoende sakkunnig som utsetts av en utländsk behörig myndighet i den stat där det överlåtande bolaget har sitt hemvist, av vilket det framgår att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för det övertagande svenska aktiebolaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den registreringsanmälan till Bolagsverket som ska göras när ett övertagande bolag nybildas i Sverige genom en gränsöverskridande delning. Bestämmelserna torde i första hand få betydelse när det bildas ett svenskt bolag i samband med delningen av utländskt bolag. Men den är tillämplig även när det är ett svenskt bolag som delas upp i ett svenskt bolag och ett eller flera utländska bolag och ska då tillämpas vid registreringen av det övertagande svenska bolaget.
Genom bestämmelserna i paragrafen, jämte 51 §, genomförs artikel 160o i direktivet. Övervägandena har redovisats i 5.13.3.
Enligt första stycket ska det överlåtande bolagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan enligt utländsk rätt, inom sex månader
från den tidpunkt då delningsintyget utfärdades, anmäla det övertagande bolaget för registrering hos Bolagsverket.
För att Bolagsverket ska kunna göra den laglighetsprövning som regleras närmare i 51 §, måste det överlåtande bolaget tillhandahålla verket vissa uppgifter och handlingar, vilket regleras i förevarande paragraf.
Anmälan ska innehålla uppgift om vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget.
I andra stycket anges de handlingar som ska fogas till anmälan. Det överlåtande bolaget ska enligt punkten 1 ge in en kopia av delningsplanen (se även kommentaren till 51 §).
Bolaget ska även, enligt punkten 2, ge in ett revisorsyttrande. Av yttrandet ska framgå att det i bolaget finns täckning för det aktiekapital som krävs för det övertagande bolaget.
Den som upprättar yttrandet måste uppfylla vissa grundläggande kvalifikationskrav. Det kommer till uttryck genom kravet på att yttrandet som huvudregel ska vara upprättat av en godkänd eller auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Lagen medger dock även att yttrandet upprättas av motsvarande sakkunnig person, utsedd av en behörig myndighet, dvs. någon som i sitt hemland har det slag av auktorisation eller godkännande som motsvarar vad en svensk auktoriserad eller godkänd revisor har. En sådan sakkunnig person måste dessutom vara ”oberoende” och får alltså inte stå i någon beroendeställning till bolaget (jfr 20–21 a §§revisorslagen). Det ankommer på det överlåtande bolaget att visa att yttrandet är upprättat av en därtill behörig person.
Som intyg om att det i det överlåtande bolaget finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för bolaget bör inte godtas ett blankt, dvs. omotiverat, jakande yttrande. Yttrandet måste också innehålla en motivering till den angivna slutsatsen.
Om det utländska bolaget inte ger in de handlingar och uppgifter som krävs, ska det föreläggas att komma in med komplettering. Om så inte sker, ska anmälan skrivas av. Om komplettering ges in, men bristen kvarstår, utgör detta inget hinder för verkets fortsatta handläggning. (Jfr 27 kap. 2 §) Bolagsverket får då pröva om det finns förutsättningar att registrera det övertagande bolaget eller om registrering ska vägras.
51 § Bolagsverket får, i fall som avses i 50 §, registrera ett övertagande
bolag endast om
1. verket har fått del av ett delningsintyg,
2. det överlåtande bolaget har lämnat de uppgifter och handlingar som avses i 50 §,
3. bolagsordningen är förenlig med denna lag och annan författning,
4. det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i 1 kap. 4 och 5 §§ och
5. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering. Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, får delningen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det övertagande bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den stat där överlåtande bolag har sitt hemvist om registreringen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om registrering av övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige. Genom paragrafen genomförs del av artikel 160o och 160p i direktivet. Motiven finns i 5.13.3. Se även kommentaren till 50 § för en beskrivning av registreringsförfarandets olika faser, dvs. primär och sekundär registrering.
Paragrafen torde i första hand få betydelse när det bildas ett svenskt bolag i samband med delningen av utländskt bolag. Men den är tillämplig även när det är ett svenskt bolag som delas upp i ett svenskt bolag och ett eller flera utländska bolag.
Efter anmälan enligt 50 § åligger det enligt första stycket Bolagsverket att, före registreringen, göra en viss laglighetskontroll.
För det första ska Bolagsverket försäkra sig om att ett överlåtande utländskt bolag har uppfyllt vad som krävs i lagstiftningen i de stater där de hör hemma (jfr. artikel 160o.5). Denna kontroll ska dock helt grundas på det delningsintyg som har utfärdats av behörig myndighet i det bolagets hemviststat; har den myndigheten kommit fram till att delningen skett på lagligt sätt, ska Bolagsverket inte ifrågasätta detta. I praktiken kommer därför den kontroll som Bolagsverket ska
utöva enligt denna paragraf väsentligen avse endast det övertagande svenska bolaget.
Enligt punkten 1 får Bolagsverket registrera ett övertagande bolag endast om verket har fått del av ett delningsintyg från den behöriga myndigheten i det överlåtande bolagets hemstat. Ett sådant intyg förutsätts komma verket tillhanda genom systemet för sammankoppling av register (jfr. avsnitt 4.17 om vissa teknikfrågor). Om det överlåtande bolaget har sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket i stället utgå från det delningsintyg som verket självt har utfärdat.
För att laglighetskontrollen ska kunna genomföras fordras att det överlåtande bolaget har gett in de uppgifter och handlingar till Bolagsverket som enligt 50 § ska bifogas anmälan; uppgift om vilka som har utsetts att vara styrelseledamöter, revisorer och styrelsesuppleanter i det övertagande bolaget, delningsplanen och ett revisorsintyg.
Delningsplanen förutsätts i enlighet med artikel 160d.j innehålla bl.a. en bolagsordning för övertagande bolag. Denna bolagsordning måste naturligtvis till sitt innehåll uppfylla de krav som gäller för aktiebolag i Sverige (t.ex. i fråga om säte, aktiekapital och antal styrelseledamöter, jfr 3 kap. 1 §). Det som sägs i bolagsordningen måste också – såsom framgår av punkten 3 – vara förenligt med aktiebolagslagen.
Bolagsverket ska även, enligt punkten 4, kontrollera att det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller de lagstadgade krav som framgår närmare av de bestämmelser till vilka punkten hänvisar. I den delen ska verkets kontroll grunda sig på det revisorsyttrande som har getts in i ärendet.
Det får, enligt punkten 5, inte heller i övrigt finnas något hinder mot registrering. Med detta åsyftas i första hand sådana omständigheter som enligt allmänna regler om registrering av aktiebolag enligt 27 kap. 2 § utgör hinder för registrering av en anmälan. Så kan vara fallet om de handlingar som avser det övertagande bolaget – t.ex. dess bolagsordning – har en otydlig eller vilseledande avfattning. I vissa fall kan sådana hinder genom att bolaget genom föreläggande ges tillfälle att rätta eller komplettera handlingarna (se i övrigt 27 kap. 2 §).
Punkten 5 kan också få betydelse när det överlåtande bolaget under delningsförfarandet slutskede har försatts i konkurs. Så blir fallet om det överlåtande bolaget är ett svenskt bolag och detta även om konkursen inträffar efter det att Bolagsverket har utfärdat del-
ningsintyg. Primär registrering kan därmed inte ske i Sverige. Om ett utländskt överlåtande bolag går i konkurs efter att den utländska behöriga myndigheten har utfärdat ett delningsintyg för det bolaget gäller emellertid delningsintyget oförändrat. Det sammanhänger med att en medlemsstat enligt direktivet saknar rätt att ompröva ett delningsintyg som har utfärdats av en annan medlemsstat. Eftersom det i ett sådant fall hos Bolagsverket kommer att finnas ett utländskt delningsintyg som ”slutgiltigt styrker” att alla tillämpliga förfaranden och formaliteter har fullgjorts inför delningen, är verket förhindrat att bedöma det utländska bolagets konkurs som ett hinder mot delningen (jfr motsvarande för gränsöverskridande fusioner i artikel 128.5 och prop. 2007/08:15 s. 101 med motsvarande tillämpning på artikel 160o.5). Primär registrering ska då ske.
Punkten 5 ger inte heller Bolagsverket utrymme att som grund för att vägra registrering beakta sådana eventuella otillbörliga ändamål m.m. med delningen som kan ha framkommit efter det att delningsintyg utfärdats i det överlåtande bolagets hemviststat (se närmare om detta i författningskommentaren till 23 kap. 48 § med hänvisningar till artikel 127 som motsvarar artikel 160m för gränsöverskridande delningar).
Andra stycket har sin bakgrund i artikel 160o.1 andra stycket. Där
föreskrivs att arbetstagarnas medverkan i det övertagande företaget ska regleras av medlemsstaterna enligt de principer och förfaranden som anges i artikel 160l. Detta innebär att ett övertagande bolag inte får registreras om det inte har klarlagts om och hur arbetstagarnas medverkan ska regleras i bolaget eller om bolagets bolagsordning strider mot den ordning för medverkan som ska gälla. Bestämmelserna om arbetstagares medverkan, som behandlas närmare i avsnitt 7, gäller endast när lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig (se 2 § nämnda lag). Huruvida övertagande bolag uppfyller kraven på arbetstagarmedverkan förutsätts kunna utläsas ur delningsplanen.
Enligt tredje stycket ska Bolagsverket, när verket har registrerat det övertagande bolaget, utan dröjsmål underrätta behörig myndighet i den stat där överlåtande bolag har sitt hemvist om detta. När den utländska myndigheten har tagit emot denna underrättelse, kan den göra den avslutande (”sekundära”) registreringen av delningen (jfr artikel 160p.3 i direktivet). I den speciella situationen då det bolag som delas är ett svenskt bolag kan Bolagsverket, efter registrer-
ingen av det svenska övertagande bolaget självt vidta den avslutande registreringen av delningen. Detta förutsätter dock givetvis att verket har blivit underrättat om att övriga övertagande bolag har registrerats i sina hemstater (jfr 49 §).
Delningens rättsverkningar
52 § Vid en gränsöverskridande delning inträder de rättsverkningar
som avses i 28 § första stycket vid den tidpunkt som fastställts i den stat där det överlåtande bolaget har eller har haft sitt hemvist. Vid delning av ett svenskt aktiebolag inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då delningen registreras enligt 51 §.
Utöver vad som anges i 28 § gäller följande
1. Aktieägare i det överlåtande bolaget som utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 53 § blir inte aktieägare i övertagande bolag.
2. Det överlåtande bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör från anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan övergår till övertagande bolag.
3. Tillgångar och skulder som inte har fördelats i delningsplanen övergår till övertagande bolag i proportion till den andel av nettotillgångarna som tilldelats respektive bolag genom delningsplanen.
Paragrafen, som är ny och genomför artikel 160r i direktivet, behandlar den gränsöverskridande delningens rättsverkningar. Frågan har behandlats i avsnitt 5.15.3.
Rättsverkningarna av en inhemsk delning regleras i 28 §. Av 31 § följer att den paragrafen är tillämplig även vid en gränsöverskridande delning. Enligt 28 § gäller följande. – Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för
skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med delningen övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen. – Aktieägare i det överlåtande bolaget blir aktieägare i övertagande
bolag. – Överlåtande bolag, som ska upplösas genom delningen, är upp-
löst.
– Övertagande bolag, som ska bildas genom delningen, anses bil-
dade.
I första stycket av förevarande paragraf regleras vid vilken tidpunkt dessa rättsverkningar inträder. I första meningen uttrycks den princip som direktivet ger uttryck för; rättsverkningarna inträder vid den tidpunkt som anges i lagstiftningen i det delade bolagets hemstat. Andra meningen fastställer vilken tidpunkt som ska gälla när det delade bolaget är svenskt. Rättsverkningarna inträder då i och med att delningen registreras enligt 51 §.
Enligt 28 § första stycket 2 är verkan av en delning att aktieägare i det överlåtande bolaget blir aktieägare i övertagande bolag (jfr artikel 160r.1 b i direktivet). Enligt andra stycket 1 i förevarande paragraf tydliggörs att detta inte gäller aktieägare som får sina aktier inlösta enligt 53 §.
I andra stycket 2 klargörs att delningen får till följd att det överlåtande bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan ska överföras till det eller de övertagande bolagen. Bestämmelsen är föranledd av punkterna 1 c, 2 c och 3 c i artikel 160r. Den klargör att övertagande bolag övertar inte bara ett anställningsavtal i sig utan också de ekonomiska förpliktelser avseende lön, pension mm. som följer av avtalet. Även andra slag av avtal med anknytning till anställningsförhållanden omfattas av bestämmelsen, däribland kollektivavtal som en arbetstagarorganisation har träffat med det överlåtande bolaget. Om ett övertagande bolag övertar verksamhet för vilken det gäller ett kollektivavtal, kommer således avtalet att gälla även gentemot det övertagande bolaget. Bestämmelsen understryker betydelsen av att det i delningsplanen tydligt anges vilken eller vilka delar av det överlåtande bolagets verksamhet som övergår till ett visst övertagande bolag.
Andra stycket 3 går tillbaka på artikel 160r.4 i direktivet. Motiv till bestämmelsen finns i avsnitt 5.15.3.
Aktieägares rätt till inlösen
53 § En aktieägare i det överlåtande bolaget har rätt att få sina aktier
inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i delningsplanen, om
1. aktieägaren till följd av delningen skulle bli aktieägare i ett annat bolag,
2. det andra bolaget omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Sverige, och
3. aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna delningsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkännande av delningsplanen anmäla detta till bolaget. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i delningsplanen enligt 34 § första stycket 17. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då delningen fick verkan enligt 51 §.
Paragrafen, som är ny, reglerar aktieägares rätt till inlösen. Den går tillbaka på artiklarna 160i.1 och 160i.2 i direktivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 5.9.2.
Innebörden av paragrafen är i princip densamma som innebörden i den motsvarande paragrafen avseende gränsöverskridande fusioner, 23 kap. 51 §. För en kommentar hänvisas därför till den paragrafen.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
54 § Om det inlösenbelopp som anges i delningsplanen inte är ade-
kvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 53 § rätt till ytterligare ersättning.
Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheterna för aktieägare i det överlåtande bolaget att får ytterligare ersättning om det inlösenbelopp som anges i delningsplanen inte är adekvat (jfr artikel 160i.4 i direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 5.9.3.
Bestämmelserna har i princip samma innebörd som motsvarande bestämmelser avseende gränsöverskridande fusioner, se 23 kap. 52 §. För en kommentar hänvisas därför till den paragrafen.
55 § Om det utbytesförhållande för aktier eller andra värdepapper
som anges i delningsplanen inte är adekvat och detta får till följd att en aktieägare, som inte har fått sina aktier inlösta enligt 53 §, blir otillräckligt kompenserad, har aktieägaren rätt till ytterligare ersättning.
Paragrafen ger aktieägare som inte får sina aktier inlösta och som inte får tillräcklig kompensation genom delningsvederlaget rätt till ytterligare ersättning (jfr artikel 160i.6). Övervägandena har redovisats i avsnitt 5.9.3.
I 23 kap. 53 § finns en likalydande bestämmelse om aktieägares rätt vid en gränsöverskridande fusion. För en kommentar hänvisas till den paragrafen.
56 § En aktieägare som vill ha ersättning enligt 54 § eller 55 § får
väcka talan mot det överlåtande bolaget. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna delningsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Om en domstol bestämmer att en aktieägare i ett överlåtande bolag ska ha rätt till ytterligare ersättning enligt 54 § eller 55 §, gäller detta mot övertagande bolag.
Paragrafen, som är ny, anger bl.a. vilken tidsfrist som en aktieägare som vill ha ersättning enligt 54 § eller 55 § har på sig för att väcka talan i saken (jfr artikel 160i.4 och 160i.6 i direktivet). Övervägandena har redovisats i avsnitt 5.9.2.
I första stycket klargörs att en aktieägare ska vända sig mot det överlåtande bolaget med en talan om ytterligare ersättning enligt 54 § eller 55 §. Här föreskrivs också en talefrist. För det fall en aktieägare väcker talan sedan fristen har löpt ut, ska domstolen – efter invändning från motparten – avvisa käromålet.
Vid en gränsöverskridande delning finns det inledningsvis endast aktieägare i ett överlåtande bolag, eftersom det eller de övertagande bolagen då ännu inte har bildats. Talan om ytterligare ersättning ska riktas mot detta överlåtande bolag. Vid en partiell delning övergår emellertid det överlåtande bolagets skyldigheter i detta avseende till att gälla även det övertagande bolaget. Vid en fullständig delning riktas talan mot det överlåtande bolaget, men effekten av ett beslut gäller det eller de bolag som är övertagande i delningsförfarandet
eftersom det överlåtande bolagets förpliktelser genom delningen övergår till dessa bolag.
I andra stycket klargörs att en domstols beslut om ytterligare ersättning gäller inte endast gentemot det bolag som har varit part i processen, dvs. det överlåtande bolaget, utan även gentemot det eller de övertagande bolagen. Om det vid delningen av ett utländskt bolag bildas ett svenskt övertagande bolag och aktieägarna i det utländska bolaget vid delningen har väckt en sådan talan som avses i denna paragraf, gäller därför det beslut som den utländska domstolen meddelar även gentemot det svenska bolaget.
Ogiltighet
57 § Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att god-
känna en delningsplan, får inte föras enbart under åberopande av att det utbytesförhållande mellan aktier eller det inlösenbelopp som anges i delningsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om utbytesförhållandet mellan aktier eller om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
Paragrafen är ny och föranledd av artikel 160h.5 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.16.12.
Som utgångspunkt kan ett stämmobeslut om godkännande av en gränsöverskridande delning klandras vid tingsrätt enligt 7 kap. 50 §. Av förevarande paragraf följer att denna möjlighet i visst hänseende är begränsad. Talan får således inte väckas på enbart någon av de grunder som anges särskilt i paragrafen. För en utförligare kommentar om utrymmet att föra talan mot stämmobeslut trots innehållet i förevarande paragraf hänvisas till kommentaren till 23 kap. 56 § fjärde stycket.
58 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkän-
nande av delningsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har fått laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, ska delningen gå åter även om överlå-
tande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar svarar överlåtande och övertagande bolag solidariskt.
I fråga om ett beslut att godkänna en delningsplan som avser en gränsöverskridande delning gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket i denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av delningsplanen.
Paragrafen, som tidigare har betecknats 30 §, har kompletterats med ett nytt tredje stycke. Paragrafens första två stycken, som inte har ändrats i sak men som nu blir tillämpliga även vid gränsöverskridande delningar, motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner (jfr prop. 1992/93:196 s. 198 f.).
Enligt huvudregeln för talan mot bolagsstämmobeslut ska sådan talan enligt 7 kap. 51 § väckas inom tre månader från dagen för beslutet. För talan som grundar sig på att beslutet utgör en nullitet gäller inte någon sådan begränsning. Såsom framgår av andra stycket i förevarande paragraf kan dock en talan mot ett beslut som avser godkännande av delningsplan inte väckas senare än sex månader från beslutet.
Det nya tredje stycket innefattar en ytterligare inskränkning i rätten att väcka talan mot ett bolagsstämmobeslut om att godkänna en delningsplan för en gränsöverskridande delning. Beslutet får sålunda inte klandras efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av delningsplanen.
Särskilda bestämmelser vid delning genom separation
59 § Vid en gränsöverskridande delning genom separation ska föl-
jande bestämmelser i detta kapitel inte tillämpas:
– 34 § första stycket 2, 3, 6, 8, 14 och 15 om innehållet i delningsplanen,
– 35–37 §§ om styrelseredogörelse, och – 55–58 §§ om aktieägares rätt till inlösen och ytterligare ersättning.
Vidare får revisorernas granskning och yttranden begränsas till de omständigheter som anges i 13 § andra stycket.
Paragrafen, som är ny, tillhandahåller ett förenklat förfarande för delning genom separation (jfr artikel 160s i direktivet). Övervägandena har redovisats i avsnitt 5.17.3.
Såsom framgår av första stycket ska vissa bestämmelser i 24 kap. aktiebolagslagen inte tillämpas vid delning genom separation. Regleringen sammanhänger med det förhållandet att en delning genom separation i praktiken inte berör det överlåtande bolagets aktieägare; de förblir aktieägare i det överlåtande bolaget och värdet av dessa kommer inte att påverkas av delningen. Som en följd av detta behöver en del formaliteter, inriktade på aktieägarnas rättigheter, inte iakttas. Delningsplanen behöver således inte innehålla uppgifter om utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper och eventuellt utjämningsvederlag. I planen behöver inte heller anges villkor som ska gälla för tilldelning av aktier i överlåtande eller övertagande bolag eller från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning. Inte heller behöver det lämnas uppgift om vilka rättigheter i övertagande bolag som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget, om tilldelningen till det överlåtande bolaget av aktier och värdepapper i övertagande bolag eller om de kriterier som ligger till grund för en sådan tilldelning eller närmare uppgifter om erbjudandet om inlösenbelopp till aktieägare i det överlåtande bolaget (34 §). Det behöver över huvud taget inte upprättas någon styrelseredogörelse (35 §). Vidare blir bestämmelserna om aktieägares rätt till inlösen och rätt att påkalla ytterligare ersättning av naturliga skäl inte tillämpliga (55–58 §§).
Av andra stycket framgår att revisorsgranskningen kan begränsas till de särskilda förhållanden som anges i 13 § andra stycket.
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
60 § Utöver det som anges i 18 och 41 §§ gäller att i ett publikt ak-tiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, delningsplanen med bifogade handlingar ska hållas till-
gänglig för aktieägarna på bolagets webbplats. Handlingarna ska hållas tillgängliga under minst en månad eller, i fall som avses i 41 §, sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
Paragrafen, som hittills har betecknats 31 §, motsvarar vad som gäller för gränsöverskridande fusioner av aktiebolag i 23 kap. 57 § i förslaget. Ändringen innebär att de i paragrafen angivna handlingarna vid en gränsöverskridande delning måste tillhandahållas under minst sex veckor (jfr 41 §).
24 a kap. Gränsöverskridande ombildningar
Vad en gränsöverskridande ombildning innebär
1 § Ett svenskt aktiebolag får ombildas till en motsvarande juridisk
person som omfattas av lagstiftningen i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande ombildning).
En gränsöverskridande ombildning sker genom att ett aktiebolag, utan att upplösas överför sitt registrerade säte till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och ombildas till ett bolag som omfattas av lagstiftningen i den staten.
Paragrafen, som går tillbaka på artiklarna 86a.1 och 86b i ändringsdirektivet, definierar vad en gränsöverskridande ombildning är. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3.
Av första stycket framgår att ett svenskt aktiebolag får ombildas till en motsvarande juridisk person i en annan stat inom EES och att ett sådant förfarande utgör en s.k. gränsöverskridande ombildning. Med svenskt aktiebolag avses ett aktiebolag som har bildats och registrerats enligt svensk lag (inbegripet ett aktiebolag som tillkommit genom en gränsöverskridande ombildning). Med ”motsvarande juridisk person” avses de bolagsformer som räknas upp i bilaga II till 2017 års direktiv.
2
Kravet på att det ska röra sig om en i utlandet
motsvarande juridisk person betyder inte att ett aktiebolags möjlighet att genomföra en gränsöverskridande ombildning begränsar sig till den egna bolagskategorin. Ett svenskt publikt aktiebolag kan
2 Europaparlamentets och Rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt.
alltså ombildas också till en utländsk motsvarighet till ett privat aktiebolag.
Av andra stycket framgår hur en gränsöverskridande ombildning genomförs och vad den innebär i övergripande bemärkelse. Ett aktiebolag som ombildas till en motsvarande juridisk person i en annan medlemsstat ska inte vare sig upplösas, avvecklas eller träda i likvidation. En gränsöverskridande ombildning innebär i stället att bolaget – utan att förlora sin status och sin identitet som juridisk person – ombildas från den rättsliga form under vilket det är registrerat (aktiebolag) till en motsvarande rättslig form i den andra staten (vad som i den andra staten, ”destinationsmedlemsstaten”, utgör ett aktiebolag). Av den svenska lagen följer ingen skyldighet för bolaget att flytta sitt huvudkontor eller sin verksamhet till den andar staten, utan det är tillräckligt att bolagets registrerade säte överförs till destinationsmedlemsstaten. Däremot kan lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten ställa krav på att också huvudkontoret eller verksamheten flyttas till den staten.
Det aktiebolag som ska ombildas kommer efter ombildningen att leva vidare i form av ett utländskt bolag av det slag som räknas upp i bilaga II till 2017 års direktiv och det kommer att följa den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten.
Vid en gränsöverskridande ombildning av ett svenskt aktiebolag måste både svensk och utländsk lagstiftning beaktas. Själva ombildningen ska ske enligt bestämmelserna i 24 a kap. Men för att ombildningen ska kunna registreras i destinationsmedlemsstaten fordras också att bolaget efter ombildningen uppfyller de aktiebolagsrättsliga krav som uppställs i den staten, t.ex. vad gäller bolagsordning och kapitalkrav.
Särskilda begränsningar i rätten att genomföra en gränsöverskridande ombildning
2 § Ett aktiebolag får inte genomföra en gränsöverskridande ombild-
ning, om det är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion,
3. i likvidation på grund av beslut enligt 25 kap. 11, 12 eller 17 §, eller
4. i likvidation på annan grund och skifte av bolagets tillgångar har påbörjats.
Ett aktiebolag får inte heller genomföra en gränsöverskridande ombildning, om ombildningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Paragrafen slår fast de rättsliga begränsningar som gäller för ett svenskt bolag ska kunna genomföra en gränsöverskridande ombildning. Första stycket går tillbaka på artikel 86a.3 och 86a.4 a och b i ändringsdirektivet. Utredningens överväganden i denna del finns i avsnitt 6.3.4. Andra stycket går tillbaka på artikel 86m.8 i ändringsdirektivet. Motiven till andra stycket har redovisats i avsnitt 6.10.4. Paragrafen har sin motsvarighet i regelverket för gränsöverskridande fusioner i 23 kap. 36 b §, även 23 kap. 4 §.
Av första stycket framgår att bolag som är i konkurs, under företagsrekonstruktion eller i likvidation på grund av beslut om s.k. tvångslikvidation enligt 25 kap. 11, 12 och 17 §§ inte får bli föremål för en gränsöverskridande ombildning. Detsamma gäller bolag som är i likvidation på annan grund och där skifte av bolagets tillgångar har påbörjats. Frågan om när en omständighet av detta slag får betydelse för förfarandet behandlas, såvitt gäller gränsöverskridande fusioner, i författningskommentaren till 23 kap. 36 b §. Motsvarande är avsett att gälla vid gränsöverskridande ombildningar.
Om ett aktiebolag som ska ombildas till en utländsk juridisk person försätts i konkurs, likvidation etc. först efter det att Bolagsverket har utfärdat ett ombildningsintyg (jfr 27 §), ska betydelsen av detta bedömas enligt destinationsmedlemsstatens nationella reglering av förutsättningarna för registrering av ombildningen.
Frågan om vad som gäller om en utländsk juridisk person, som ska ombildas till ett svenskt aktiebolag, försätts i konkurs (eller motsvarande) först efter det att den utländska behöriga myndigheten har utfärdat ett ombildningsintyg behandlas i författningskommentaren till 29 §.
Det som sägs i första stycket kompletteras av en bestämmelse i
andra stycket om att ett aktiebolag inte heller får genomföra en gräns-
överskridande ombildning, om ombildningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till
att kringgå svensk rätt eller unionsrätt. Beträffande den närmare innebörden av den bestämmelsen, se författningskommentaren till 22 §.
Särskilda rättighetshavares ställning
3 § Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värde-
papper med särskilda rättigheter i det bolag som ska ombildas ska ha minst motsvarande rättigheter i det ombildade bolaget. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt ombildningsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av bolaget.
Paragrafen är ny och reglerar vissa särskilda rättighetshavares ställning i bolaget vid en ombildning. Paragrafen går inte omedelbart tillbaka på ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.15.1.
Med ”särskilda rättigheter” avses främst konverterings- eller optionsrätter till nya aktier i bolaget. Begreppet omfattar emellertid också andra till skuldebrev hörande rättigheter, vinstandels- eller kapitalandelsrätter, rätt till styrelserepresentation eller rätt att utse revisor i bolaget. Innehavare av värdepapper med sådana särskilda rättigheter får kräva att de tillerkänns motsvarande slag av rättigheter i bolaget efter ombildning som de har haft i bolaget före ombildningen och att dessa rättigheter proportionellt sett har samma värde som tidigare rättigheter. Det bolag som ska ombildas ska alltså reglera följderna av den förestående ombildningen på ett sätt som är godtagbart för innehavarna av värdepapper med särskilda rättigheter i bolaget. Vad detta innebär i det enskilda fallet ska bolagets styrelse lämna uppgift om i ombildningsplanen (jfr 5 § första stycket 4).
Paragrafen behöver inte tillämpas om innehavarna av värdepapperen har rätt att få dessa inlösta av bolaget. Om frågan inte regleras i villkoren i värdepapperen, är det bolaget som väljer om en sådan rätt till inlösen ska erbjudas eller vilka andra åtgärder som ska vidtas för de särskilda rättighetshavarna inför en gränsöverskridande ombildning. Det ska understrykas att en sådan inlösen av värdepapper med
särskilda rättigheter inte motsvarar den möjlighet för aktieägare att få
sina aktier inlösta vid ett gränsöverskridande förfarande som följer av 34 §.
Om innehavarna av värdepapperen inte är nöjda med de motsvarande rättigheter eller andra åtgärder som bolaget har erbjudit dem,
återstår i sista hand att låta frågan prövas av allmän domstol i vanligt tvistemål. När bolaget har ombildats och fått sitt registrerade säte utomlands, kan dock en sådan talan inte längre väckas vid svensk domstol.
Ombildningsplan
4 § Styrelsen i det bolag som ska ombildas ska upprätta en plan för
ombildningen. Styrelsen ska underteckna ombildningsplanen.
Enligt paragrafen ska styrelsen i det aktiebolag som ska ombildas upprätta en ombildningsplan. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.2. Paragrafen går tillbaka på artikel 86d i ändringsdirektivet.
En ombildningsplan ska undertecknas av styrelsen och innehålla de uppgifter som anges i 5 §. För en ytterligare kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.
5 § Ombildningsplanen ska innehålla uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för det bolag som ska ombildas,
2. form, företagsnamn och säte för bolaget efter ombildning,
3. den föreslagna tidsplanen för ombildningen,
4. vilka rättigheter i bolaget efter ombildning som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i aktiebolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
5. arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller den verkställande direktören,
6. eventuella stimulansåtgärder som bolaget varit föremål för eller subventioner som bolaget har mottagit under de senaste fem åren,
7. den rätt till inlösen som aktieägare har enligt 35 § med uppgift om inlösenbelopp och om den elektroniska adress som inlösenanmälan ska skickas till,
8. ombildningens sannolika följder för sysselsättningen. I förekommande fall ska ombildningsplanen också innehålla uppgifter om
1. de säkerheter som bolagets borgenärer erbjuds,
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget beslutas.
Till ombildningsplanen ska, i förekommande fall, fogas den handling som utgör stiftelseurkund för det ombildade bolaget samt bolagsordningen för det ombildade bolaget.
I paragrafen, som går tillbaka på artikel 86d i ändringsdirektivet, anges vilka uppgifter som en ombildningsplan ska innehålla. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.2.
I första stycket anges de uppgifter som en ombildningsplan alltid ska innehålla.
Planen ska innehålla uppgift både om bolagets form, företagsnamn och säte före ombildningen och om bolagets form, företagsnamn och säte efter ombildningen (punkterna 1 och 2). Det är i båda fall bolagets registrerade säte som avses.
Uppgifter ska också lämnas om styrelsens tidsplan för ombildningen (punkten 3). De uppgifter som härvid lämnas är inte bindande för bolaget och har inte heller någon betydelse för den myndighetskontroll som förfarandet innefattar. Tidsplanen bör emellertid på ett pedagogiskt sätt åskådliggöra den övergripande planering som styrelsen ser framför sig när det gäller genomförandet av de olika momenten i förfarandet och en uppskattning av när dessa moment väntas infalla.
Av planen ska framgå vilka rättigheter som innehavare av särskilda rättigheter i bolaget ska ha i bolaget efter ombildning (punkten 4). Med ”särskilda rättigheter” avses bl.a. konverterings- eller optionsrätt till nya aktier i bolaget. För en närmare kommentar om särskilda rättighetshavares ställning inför en gränsöverskridande ombildning hänvisas till författningskommentaren till 3 §.
Den uppgift som ska lämnas om arvode och annan särskild förmån som ska lämnas till en styrelseledamot eller verkställande direktör (punkten 5) omfattar all betalning och alla förmåner i övrigt som utgår till dessa med anledning av ombildningsförfarandet.
Om bolaget har varit föremål för någon stimulansåtgärd eller har mottagit subventioner under de senaste fem åren, ska uppgift om denna eller dessa lämnas i planen (punkten 6). Den bakomliggande direktivbestämmelsen preciserar inte vad som avses med ”stimulansåtgärder” respektive ”subventioner”. En rimlig tolkning är emellertid att allmänna penningpolitiska stimulansåtgärder och sådana generella stödåtgärder som omfattar eller i vart fall står öppna för alla företag faller utanför begreppen. Däremot torde sådant stöd som har
lämnats på grund av de särskilda förhållandena i bolaget eller den speciella karaktären av bolagets verksamhet falla in under bestämmelsen. Det innebär att allmänna subventioner till företag som anställer nyanlända inte omfattas, medan motsatsen gäller för subventioner till glesbygdsföretag eller företag som bedriver kulturverksamhet. Det är tillräckligt att bolaget i planen anger om stimulansåtgärder eller subventioner har förekommit eller ej under de senaste fem åren. Ett jakande svar bör emellertid förenas med en summarisk beskrivning av stödets karaktär och omfattning.
Ombildningsplanen ska även innehålla närmare uppgifter om aktieägarnas lagstadgade rätt att få sina aktier inlösta (punkten 7; jfr 34 §). För att kunna göra gällande denna rätt måste aktieägaren
dels på stämman ha röstat emot ett godkännande av ombildningspla-
nen, dels inom viss tid anmäla till bolaget att han eller hon vill utnyttja sin inlösenrätt. I ombildningsplanen ska bolaget ange dels vilket inlösenbelopp som erbjuds aktieägarna, dels beskriva förutsättningarna för att utnyttja denna rätt och ange vilken elektronisk adress som anmälan ska skickas till. Sättet för anmälan har inte teknikbundits närmare. Lagen medger därmed olika sådana alternativ, däribland att bolaget anger en e-postadress eller tillhandahåller en anmälningsmöjlighet på sin webbsida. I planen ska bolaget även lämna uppgift om när anmälan ska ha inkommit till bolaget för att aktieägaren inte ska gå miste om sin rätt till inlösen. Det sagda innebär sammanfattningsvis att ombildningsplanen ska innehålla en individualiserad beskrivning av de omständigheter som gäller för rätten till inlösen enligt 34 §.
Planen ska även innehålla en beskrivning av den gränsöverskridande ombildningens sannolika följder för sysselsättningen (punkten 8). Bestämmelsen får framför allt betydelse när ombildningen utgör ett led i en omstrukturering av bolagets verksamhet. De uppgifter som då ska lämnas enligt denna punkt avser då de effekter som denna omstrukturering får för bolagets geografiska verksamhetsplatser och vad det i sin tur kan medföra för konsekvenser för sysselsättningen. Som exempel på faktiska konsekvenser kan nämnas nedläggning eller förflyttning av fabriker eller andra verksamhetsställen.
Vidare ska ombildningsplanen enligt andra stycket, i förekommande fall, innehålla vissa ytterligare uppgifter.
Om bolaget erbjuder säkerheter till sina borgenärer, ska uppgift lämnas om dessa (punkten 1). Bestämmelsen anknyter till det all-
männa borgenärsskyddet vid en gränsöverskridande ombildning. Detta innebär bl.a. att bolaget ska underrätta sina kända borgenärer om beslutet att godkänna ombildningsplanen (jfr 19 §). När bolaget har ansökt om tillstånd att verkställa ombildningsplanen, ska Bolagsverket kalla borgenärerna (jfr 23 §) och dessa ska då ha möjlighet att motsätta sig att sådant tillstånd lämnas. Om så sker, ska verket överlämna ansökan till tingsrätten (jfr 24 §). Om den borgenär som har motsatt sig att tillstånd beviljas lämnar trovärdiga uppgifter om att ombildningen medför fara för att hans eller hennes fordran inte blir betald, måste bolaget – för att få bifall till ansökan – betala fordran eller ställa betryggande säkerhet för den (jfr 25 §). Den uppgift om erbjudna säkerheter som ska lämnas enligt förevarande punkt är avsedd att tjäna som underlag för borgenärernas bedömning av om de vill godta eller motsätta sig den gränsöverskridande ombildningen. De uppgifter om säkerheter som lämnas i ombildningsplanen kan naturligtvis även få betydelse för den bedömning som domstolen ska göra enligt 25 §.
Om bestämmelserna i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämpliga, ska bolaget även lämna uppgift i ombildningsplanen om hur arbetstagarna deltar eller ska delta i den process genom vilken det beslutas om formerna för deras medverkan i bolaget efter ombildningen (punkten 2). Står det klart att bestämmelserna i medverkandelagen inte är tillämpliga på ombildningen, bör ombildningsplanen innehålla en uppgift om det.
Slutligen ska till ombildningsplanen – enligt tredje stycket – fogas den handling som, i förekommande fall, utgör stiftelseurkund för bolaget efter ombildning samt bolagsordningen för det ombildade bolaget. Frågan om det fordras en särskild stiftelseurkund och vilka krav det i så fall ställs på innehållet i denna handling beror på destinationsmedlemsstatens regelverk om bolagsbildning för den bolagsform till vilken bolaget ska ombildas. Att bolaget efter ombildningen uppfyller kraven enligt destinationsmedlemsstatens lagstiftning kommer att bli föremål för en särskild laglighetskontroll i den staten under slutskedet av förfarandet (vid den utländska motsvarigheten till den kontroll som för svenskt vidkommande regleras i 29 §).
Styrelsens redogörelse
6 § Styrelsen i det bolag som ska ombildas ska upprätta en redogörelse
för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av ombildningens lämplighet för bolaget. Redogörelsen ska särskilt beskriva ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet samt innehålla uppgift om ombildningens sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 7 och 8 §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 7 § andra stycket och 8 § andra stycket.
Paragrafen, som går tillbaka på artikel 86e.1, 86e.7 och 86e.9 i ändringsdirektivet, reglerar styrelsens skyldighet att upprätta en redogörelse inför en gränsöverskridande ombildning. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2 och 6.5.3.
Styrelsen ska enligt första stycket upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av ombildningens lämplighet för bolaget. I redogörelsen ska särskilt lyftas fram dels konsekvenserna för bolagets framtida verksamhet, dels sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer.
Bestämmelsen om att det ska lämnas en beskrivning av ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet anknyter i stort sett till innehållet i de avsnitt i redogörelsen som ska riktas särskilt till aktieägarna respektive arbetstagarna enligt 7 och 8 §§; jfr kommentaren till bestämmelsen i tredje stycket nedan. Om det förväntas konsekvenser av betydelse för dessa intressenter som inte kommer till uttryck i de särskilda avsnitten enligt de nämnda paragraferna, bör bolaget ändå redogöra för dessa. Som exempel kan det röra sig om övergripande och påtagliga förändringar av bolagets organisation, arbetsmetoder eller produktionsprocesser som är att vänta efter ombildningen.
När det gäller bolagets borgenärer blir det närmast fråga om att i redogörelsen beskriva de förändringar som följer av att bolaget efter ombildningen kommer att lyda under en annan medlemsstats lagstiftning och att, mot den förändrade rättsliga bakgrunden, beskriva
de faktiska konsekvenser som ombildningen kan antas få för borgenärerna.
Enligt andra stycket ska styrelsen till redogörelsen foga det yttrande som eventuellt har kommit in till bolaget från arbetstagarnas företrädare, eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva. För en närmare kommentar om skillnaden i detta sammanhang mellan arbetstagarnas företrädare respektive den enskild arbetstagaren, samt innebörden av ”god tid”, hänvisas till kommentaren till den motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 39 § andra stycket.
Genom bestämmelsen i tredje stycket hänvisas till de två ytterligare paragrafer som, utöver 6 §, reglerar vad styrelsens redogörelse ska innehålla (se 7 och 8 §§). Såsom framgår av tredje stycket andra meningen fordras det under vissa förhållanden över huvud taget inte någon redogörelse. Bestämmelsen anknyter till vad som gäller om att särskilda aktieägaravsnitt respektive arbetstagaravsnitt under vissa förutsättningar inte behöver upprättas. Om det inte behöver upprättas vare sig något aktieägaravsnitt eller arbetstagaravsnitt, kan styrelsen helt avstå från en redogörelse.
När det gäller de uppgifter som ska lämnas i redogörelsen hänvisas till 7 och 8 §§ och kommentaren till dessa paragrafer.
7 § I styrelsens redogörelse enligt 6 § ska det ingå ett särskilt avsnitt
med information till aktieägarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. ombildningens konsekvenser för aktieägarna,
2. inlösenbeloppet och den metod som har använts för att bestämma det,
3. hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen enligt 34 §.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga aktieägare i bolaget samtycker till det.
Paragrafen genomför den del av artikel 86e som gäller information till aktieägarna i styrelsens redogörelse (jfr artikel 86e.2, 86e.3 och 86e.4). Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2.
Av första stycket framgår att styrelsens redogörelse ska innehålla ett särskilt avsnitt till aktieägarna. Vad detta ska innehålla beskrivs närmare i punkterna 1–3.
Enligt punkten 1 ska redogörelsen beskriva ombildningens konsekvenser för aktieägarna. I direktivet preciseras inte vad som avses med detta. Det kan, liksom för gränsöverskridande fusioner, antas att syftet har varit att styrelsen ska lämna i vart fall information om vilka rättsliga konsekvenser som den gränsöverskridande ombildningen kommer att få, t.ex. vad gäller aktieägarnas möjligheter att delta i stämmoförfarande eller att utöva olika slag av minoritetsrättigheter.
Av punkten 2 framgår att redogörelsen ska innehålla en beskrivning av det särskilda inlösenbelopp som det bolag som ska ombildas ska erbjuda en aktieägare (jfr 5 § första stycket 7 och 34 §). Styrelsen måste därvid också beskriva den metod som har använts för att komma fram till det inlösenbelopp som erbjuds.
Enligt punkten 3 ska redogörelsen innefatta information om hur de aktieägare som vill få sina aktier inlösta ska förfara. Denna information kommer delvis att överlappa de uppgifter som ombildningsplanen ska innehålla (jfr 5 § första stycket 7). En beskrivning enligt punkten 3 ska emellertid, vilket kommer till explicit uttryck i lagtexten, avse hur aktieägare ska förfara för att utöva rätten till inlösen. Det innebär att den beskrivning som lämnas i redogörelsen bör knyta an till de konkreta uppgifter om samma sak som har lämnats i ombildningsplanen, genom att uppgifterna sätts in i sitt sammanhang. Rent konkret innebär det att styrelsen i redogörelsen ska lämna en närmare beskrivning av inlösenförfarandets olika steg och tillhandahålla aktieägarna den rättsliga och praktiska information som krävs för att de ska kunna bevaka sin rätt. Redogörelsen ska i denna del kunna fungera som en manual för aktieägarna; de ska inte behöva söka kompletterande information på annat håll.
Andra stycket innehåller ett undantag från skyldigheten att upp-
rätta en redogörelse enligt första stycket. För att undantaget ska bli tillämpligt ankommer det på bolaget att visa att samtliga aktieägare har samtyckt därtill. I praktiken förutsätter det att bolaget till Bolagsverket ger in ett stämmoprotokoll som utvisar samtliga aktieägares närvaro och enhälliga beslut i frågan, eller en annan handling med motsvarande innebörd som har undertecknats av samtliga aktieägare. Det innebär att det i vissa fall inte kommer att behöva upprättas någon redogörelse alls, nämligen om det inte heller krävs något avsnitt för arbetstagare (jfr 6 § tredje stycket och 8 § andra stycket).
8 § I styrelsens redogörelse enligt 6 § ska det ingå ett särskilt avsnitt
med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. ombildningens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet, och
3. ombildningens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga arbetstagare ingår i bolagets styrelse.
Paragrafen genomför den del av artikel 86e som gäller information till arbetstagarna i styrelsens redogörelse (jfr artikel 86e.2, 86e.5 och 86e.8). Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2.
Av första stycket framgår att styrelsens redogörelse ska innehålla ett särskilt avsnitt till arbetstagarna med information av det slag som anges i punkterna 1–3.
Samtliga tre punkter avser olika slag av konsekvenser som kan kopplas till ombildningen. Vanligen ger ombildningen som sådan inte upphov till dessa slag av konsekvenser. I stället är det fråga om konsekvenser av omstruktureringar, vari ombildningen utgör en del, och det är då konsekvenserna av dessa omstruktureringar som ska anges. En ombildning i sig innebär inte att bolagets verksamhet flyttas (eller att anställningsförhållanden eller kollektivavtal förändras). Om ombildningen är avsedd att ske parallellt med en flyttning av verksamheten eller i nära framtid följas av en sådan flyttning, måste emellertid även konsekvenserna av verksamhetsflytten beskrivas.
Den beskrivning som ska lämnas enligt punkten 1 är avsedd att innefatta uppgifter om ombildningens konsekvenser för anställningssituationen. Redogörelsen bör även innehålla närmare uppgifter om vilka effekter ombildningen kommer att få såvitt gäller verksamhetens ledning samt om personal, utrustning och lokaler före och efter ombildningen. Vidare bör beskrivas de sannolika ändringar som är att vänta när det gäller arbetets organisation, löner, specifika tjänsters placering och de förväntade konsekvenserna för de arbetstagare som innehar dessa tjänster. Redogörelsen bör också innehålla uppgift om dialogen mellan arbetsmarknadens parter på bolagsnivå
och, i förekommande fall, arbetstagarrepresentation på styrelsenivå. Enligt punkten 2 ska det även lämnas en beskrivning av väsentliga förändringar av lagstadgade anställningsvillkor, av kollektivavtal eller av transnationella företagsavtal samt platsen för bolagets huvudkontor. (Jfr skäl 13 i ändringsdirektivets ingress.)
Punkten 3 går tillbaka på vad som sägs i direktivet om att uppgift
ska lämnas om ”hur de faktorer som anges i leden a och b påverkar eventuella dotterbolag till bolaget” (se artikel 86e.5 c). Innebörden i detta har bedömts vara att det även i fråga om eventuella dotterbolag till ett bolag som ska ombildas ska lämnas en beskrivning av de faktorer som anges i punkterna 1 och 2. En slutgiltig tolkning av direktivets innebörd i denna del kan dock givetvis göras endast av EUdomstolen.
Andra stycket innehåller ett undantag från skyldigheten att upp-
rätta en redogörelse enligt första stycket. Såsom framgår av 6 § tredje stycket kan detta i vissa fall leda till att styrelsen inte alls behöver upprätta någon redogörelse.
Revisorsgranskning
9 § Ombildningsplanen och styrelsens redogörelse ska granskas av en
eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Revisorn eller revisorerna ska upprätta ett yttrande över granskningen. Revisorsyttrandet ska innehålla ett utlåtande om huruvida styrelsens redogörelse är komplett och uppfyller de krav som framgår av 6–8 §§.
Revisorsyttrandet ska även innehålla ett utlåtande om huruvida det erbjudna inlösenbeloppet är adekvat. Uppgift ska därvid lämnas om
1. den eller de metoder som har använts för att bestämma inlösenbeloppet,
2. huruvida de använda metoderna är adekvata för bedömningen av inlösenbeloppet, och
3. i förekommande fall, de särskilda värderingsproblem som har uppkommit.
Revisorsyttrandet ska fogas till ombildningsplanen. Första och andra styckena behöver inte tillämpas om samtliga aktieägare i det bolag som ska ombildas har samtyckt till det.
Paragrafen går tillbaka på artiklarna 86f och 86g.1 andra stycket i ändringsdirektivet och reglerar den granskning som revisor ska göra av ombildningsplanen och styrelsens redogörelse. Övervägandena har redovisats i avsnitt 6.6.2 och 6.6.3 samt och 6.4.4.
Av första stycket framgår att en eller flera revisorer ska granska ombildningsplanen och styrelsens redogörelse. Behörig att utföra granskningen är endast den som, enligt vad som framgår av 10 §, är auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. De rekommendationer som FAR kan komma att utarbeta kan bli av betydelse för den närmare tillämpningen av paragrafen. Hänvisningen till god revisionssed drar upp gränsen för revisorns ansvar för granskningen. En revisor som åsidosätter vad som åligger honom eller henne enligt paragrafen kan bli skadeståndsskyldig (jfr 29 kap. 2 §).
Granskningen ska resultera i ett skriftligt yttrande. Revisorn måste alltid förvissa sig om att styrelsen i ombildningsplanen och redogörelsen har tagit upp alla relevanta aspekter som enligt lagen ska redovisas i en ombildningsplan respektive en redogörelse. Yttrandet ska dessutom ha åtminstone det innehåll som anges i andra
stycket. Revisorn ska särskilt redogöra för sin bedömning av om det
inlösenbelopp som bolaget har erbjudit en avträdande aktieägare är adekvat (jfr 5 § första stycket 8 och 19 §).
Det innebär att den granskning som revisorn ska utföra och redogöra för särskilt tar sikte på de metoder som bolaget har använt för att bestämma inlösenbeloppet (jfr punkten 1). Vid bedömningen av inlösenbeloppet ska revisorn beakta – i tillämpliga fall – marknadspriset för aktierna i bolaget före tillkännagivandet av förslaget till ombildning. Tidpunkten för tillkännagivandet torde i allmänhet sammanfalla med offentliggörandet av ombildningsplanen. Ibland går det inte att bestämma något marknadspris på aktierna. Särskilt i sådana fall måste revisorn i stället bedöma värdet av bolaget exklusive effekterna av den föreslagna ombildningen såsom det har fastställts i enlighet med allmänt accepterade värderingsmetoder (jfr artikel 86f.2 första stycket i direktivet).
Revisorn ska även företa en adekvansbedömning av de metoder som bolaget har använt sig av och yttra sig särskilt om detta (jfr punkten 2). Ett led i en sådan bedömning kan vara en jämförelse mellan det värde som de använda metoderna har lett till med det värde som andra
vedertagna metoder skulle leda till (jfr artikel 86f.2 b). Frågan om huruvida de metoder som bolaget har använt för att bestämma inlösenbeloppet har varit adekvata ska i princip kunna besvaras jakande eller nekande. Revisorn ska dock ange motiven för sin bedömning.
Om det har uppkommit några särskilda värderingsproblem, ska revisorn även redogöra för dessa (punkten 4).
Av tredje stycket framgår att revisorsyttrandet ska fogas till ombildningsplanen. Genom bestämmelsen åstadkommer man bl.a. att yttrandet kommer att offentliggöras tillsammans med planen (jfr artikel 86g.1 andra stycket).
Enligt fjärde stycket behöver någon granskning inte göras om samtliga aktieägare i bolaget har samtyckt till det. I så fall krävs givetvis inte heller något revisorsyttrande.
10 § En revisor som avses i 9 § ska vara en auktoriserad eller godkänd
revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, ska revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, ska granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt 10 § gäller bestämmelserna i 9 kap. 40, 45 och 46 §§.
Paragrafen, som är ny, går huvudsakligen tillbaka på artikel 86f.1 och 86f.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.2.
Bestämmelserna i första stycket innebär att endast en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag är behörig att utföra granskning enligt 9 § av ombildningsplanen och styrelsens redogörelse. Det framgår vidare av första stycket hur en sådan revisor ska utses. Bestämmelserna i andra och tredje meningen innebär att det inte finns något krav på att granskningen ska utföras av bolagets egen revisor, även om det finns en sådan. Föreskrifter om på vilket sätt revisorerna ska utses kan tas in i bolagsordningen. Om bolagsordningen inte innehåller några avvikande bestämmelser, utser bolagsstämman de revisorer som ska utföra granskningen. Ett bolag som har egen revisor kan emellertid låta bli att utse en särskild person för granskningen. I så fall ska granskningen utföras av bolagets egen revisor.
Paragrafens andra stycke anknyter till vissa bestämmelser om revisorer som finns i 9 kap. och som i det sammanhanget är tillämpliga
enbart på bolagets egna revisorer. Dessa bestämmelser ska emellertid tillämpas även på en revisor, som inte är bolagets egen revisor, men som har utsetts att utföra granskning enligt 10 §. Även en sådan revisor har därmed rätt och i vissa fall skyldighet att närvara på den bolagsstämma som ska ta ställning till frågan om godkännande av ombildningsplanen (jfr 9 kap. 40 §). Vidare kan revisorn vara skyldig att lämna upplysningar till stämman (jfr 9 kap. 45 §) och har även i övrigt en upplysningsskyldighet mot bl.a. en medrevisor, konkursförvaltare och förundersökningsledare i brottmål (jfr 9 kap. 46 §).
11 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i det bolag
som ska ombildas ska ge varje revisor som utför granskning enligt 9 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De ska också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 9 § mot övriga sådana revisorer.
Paragrafen motsvarar närmast artikel 86f.2 i ändringsdirektivet.
Bestämmelserna i paragrafen syftar till att säkerställa att den eller de revisorerna som utför granskning enligt 9 § får den insyn i bolaget och den information som fordras för att han eller hon fullt ut kunna utföra granskningen. Paragrafen får närmast betydelse i de fall det inte är aktiebolagets egen revisor som utför granskningen (jfr 9 kap. 1 §). Revisorn har inte enbart ha rätt att få muntliga upplysningar utan kan också kräva att få ta del av t.ex. bokföringsmaterial. Om flera revisorer utför granskning enligt 9 §, har de motsvarande skyldighet att bistå varandra med upplysningar och annan hjälp.
Informationsmeddelande
12 § Till ombildningsplanen ska fogas ett meddelande med informa-
tion till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarföreträdare, eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på planen till bolaget. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den bolagsstämma som ska ta ställning till ombildningsplanen.
Paragrafen genomför artikel 86g.1 b i ändringsdirektivet i svensk rätt. Bakgrunden till regleringen har redovisats i avsnitt 6.4.4.
Paragrafen kompletteras av 15 §, där det sägs att synpunkter som har kommit in med anledning av informationsmeddelandet ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 16 §. För ytterligare kommentarer hänvisas till författningskommentaren till 15 §.
Registrering av ombildningsplanen
13 § Det bolag som ska ombildas ska ge in ombildningsplanen med
bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen ska enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, ska det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Om ombildningsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan för registrering ska det lämnas uppgift om
1. form, företagsnamn och säte för bolaget,
2. det register där bolaget är registrerat och det nummer som används för identifiering i registret,
3. hur borgenärer och, i förekommande fall, minoritetsaktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas och
4. bolagets adress När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor lämnar enligt 9 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering och offentliggörande av ombildningsplanen med bifogade handlingar. Bestämmelserna går tillbaka på punkterna 1 och 5 i artikel 86g i ändringsdirek-
tivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.4 och, beträffande femte stycket, i avsnitt 4.6.7.
Paragrafens första stycke innebär att ett aktiebolag som ska genomföra en gränsöverskridande ombildning ska anmäla ombildningsplanen, med bifogade handlingar, för registrering i aktiebolagsregistret. Det sker genom att bolaget ger in handlingarna till Bolagsverket. De handlingar som därvid ska fogas till ombildningsplanen är revisorsyttrandet (i förekommande fall, jfr 9 §) och ett informationsmeddelande (jfr 12 §).
Bolagsverket ska offentliggöra uppgift om vad som har registrerats i aktiebolagsregistret genom kungörelse i Post- och Inrikes tidningar.
Det ligger i sakens natur att en ombildningsplan ska vara skriven på ett språk som de berörda kan ta del av. Även om paragrafen ska tillämpas på svenska aktiebolag, kan det förekomma att planen i ett enskilt fall har upprättats på ett annat språk än svenska. I så fall ska bolaget enligt andra stycket ge in, utöver ombildningsplanen i dess originalversion, en bestyrkt översättning av planen till svenska. Bolagsverket har emellertid möjlighet att medge undantag från översättningskravet, något som främst torde få betydelse för det fall planen är upprättad på ett i Sverige väl etablerat språk såsom engelska.
Av tredje stycket följer att det i registreringsanmälan alltid ska lämnas särskild uppgift om de förhållanden som anges i punkterna 1–4. Dessa uppgifter ska visserligen finnas med i det ingivna materialet, men Bolagsverkets praktiska hantering underlättas av att bolaget lyfter fram de relevanta uppgifterna.
Flertalet av uppgifterna ska, enligt fjärde stycket, finnas med i kungörelsen. När det gäller punkten 3, som berör dels det borgenärsskydd som i svensk rätt regleras inom ramen för bolagets ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen, dels aktieägares rätt att under vissa förutsättningar få sina aktier inlösta av det bolag som ska ombildas, behöver kungörelsen dock inte innehålla några detaljerade upplysningar. Däremot ska det framgå vart den som vill ha ytterligare upplysningar kan vända sig.
I femte stycket finns en hänvisning till den särskilda sekretessbestämmelse som enligt förslaget tas in i offentlighets- och sekretesslagen. Sekretessbestämmelsen innebär att konfidentiella uppgifter i revisorsyttrandet omfattas av sekretess och därmed undantas från Bolagsverkets offentliggörande av yttrandet.
Tillhandahållande av ombildningsplanen m.m.
14 § Styrelsen ska hålla ombildningsplanen med bifogade handlingar
och styrelsens redogörelse enligt 6–8 §§ tillgängliga för aktieägarna och för arbetstagarnas företrädare, eller, om sådana inte finns, för arbetstagarna själva. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av ombildningsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på bolagets webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller, i stället för första stycket andra meningen, 37 §.
Paragrafen, som går tillbaka på artikel 86e.6 i direktivet, innebär att bolaget ska hålla dels ombildningsplanen med bifogade handlingar, dels styrelsens redogörelse tillgängliga för aktieägare och arbetstagare. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.4.
De handlingar som enligt första stycket ska hållas tillgängliga är
- ombildningsplanen
- revisorsyttrandet (jfr 9 §)
- informationsmeddelandet (jfr 12 §)
- styrelsens redogörelse (jfr 6 §)
Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation. I kravet på ”likvärdig” ligger att materialet ska vara i huvudsak lika lätt att ta till sig som om informationen hade funnits på bolagets webbplats. Ett exempel på likvärdig elektronisk kommunikation i paragrafens bemärkelse är att bolaget håller handlingarna tillgängliga på en för allmänheten lätt tillgänglig webbplats. Ett ytterligare exempel är att bolaget har inrättat ett system som innebär att den som begär det omedelbart kan få handlingarna via e-post.
För det fall revisorsyttrandet innehåller sådana känsliga uppgifter som bolaget anser bör undantas från offentliggörande (jfr 13 § femte
stycket och 31 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen), kan bolaget utnyttja det handlingsutrymme som lagen ger i fråga om sättet för tillhandahållande av handlingar. Bolaget kan t.ex. välja att inrätta ett system där den som begär det och som tillhör den i första stycket angivna kretsen kan få handlingarna via e-post (jfr även författningskommentaren till 23 kap. 43 §).
Handlingarna måste hållas tillgängliga på det i paragrafen angivna sättet under minst sex veckor innan stämman kan behandla ombildningsplanen. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och som uppger sin postadress. I detta ligger att en aktieägare alltid har rätt att få handlingarna i pappersform. Med aktieägarens samtycke kan dock bolaget i stället skicka handlingarna per e-post.
Av tredje stycket följer att sådana publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, måste göra handlingarna tillgängliga på det sätt som framgår av 37 §. De särskilda bestämmelser som där föreskrivs för vissa publika aktiebolag går tillbaka på EU-direktivet om aktieägares rättigheter i noterade aktiebolag. Det kan påpekas att det handlingsutrymme som bolaget har när det gäller sättet för tillhandahållande av handlingar enligt första stycket inte finns i de fall som avses i 37 §; handlingarna måste då alltid hållas tillgängliga på bolagets webbplats.
15 § De synpunkter som har lämnats med anledning av informa-
tionsmeddelandet enligt 12 § ska tillhandahållas aktieägarna på den bolagsstämma som avses i 16 §.
Paragrafen går tillbaka på artikel 86h.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.8.
Bestämmelsen syftar till att säkerställa att aktieägarna inför bolagsstämmans ställningstagande till ombildningsplanen får del av alla de synpunkter som har kommit in i rätt tid, dvs. senast fem arbetsdagar före bolagsstämman (jfr 12 §).
Det innebär att samtliga till bolaget i tid inkomna synpunkter med anledning av informationsmeddelandet ska läggas fram i ett sammanhang på den stämma som ska ta ställning till om ombildningsplanen ska godkännas.
När ombildningsplanen ska underställas bolagsstämman
16 § Ombildningsplanen ska underställas bolagsstämman. Stämman
får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om ombildningsplanens registrering har kungjorts. Vid stämman ska också beslutas om det innehåll som bolagsordningen ska ha efter ombildningen.
Paragrafen går tillbaka på artikel 86h och 86g.1 första stycket i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.8 och 6.4.4.
Ombildningsplanen ska alltid underställas bolagsstämman. Ett genomförande av den gränsöverskridande ombildningen förutsätter att aktieägarna vid stämman röstar för ett godkännande med kvalificerad majoritet (jfr 18 §). Stämman får hållas tidigast en månad efter det att Bolagsverket har kungjort uppgifter om registreringen av planen m.m. (jfr 13 §).
Vid samma stämma ska fattas beslut om det innehåll som bolagsordningen ska ha efter ombildningen. En gränsöverskridande ombildning av ett aktiebolag kommer i princip undantagslöst att föranleda ett behov av ändringar i bolagsordningen; t.ex. ska bolaget alltid byta registrerat säte från Sverige till en annan medlemsstat. Det innebär att stämman måste besluta om det innehåll som bolagsordningen ska ha efter ombildningen. I vad mån den nya bolagsordningen är lagenlig bestäms av lagstiftningen i det stat där bolaget efter ombildning ska ha sitt registrerade hemvist (destinationsmedlemsstaten). Den nya bolagsordningen kan därmed inte börja gälla förrän ombildningen har registrerats av den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten (jfr artikel 86o.1 och 86o.4).
Villkorat beslut om godkännande av ombildningsplanen
17 § Bolagsstämman i ett bolag som ska ombildas får villkora beslutet
om att godkänna ombildningsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget.
Paragrafen går tillbaka på artikel 86h.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.8.
Paragrafen tydliggör att stämman har rätt att villkora sitt godkännande av fusionsplanen av att stämman, i ett senare skede, godkänner
de former som har beslutats för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget. Inget hindrar att stämman, om den villkorar sitt beslut på detta vis, också ger styrelsen riktlinjer för hur dessa bestämmelser, enligt stämmans uppfattning, bör utformas.
Majoritetskrav
18 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av ombildningsplanen
är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns aktier av olika slag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Paragrafen, som går tillbaka på artikel 86h.3 i direktivet, innebär att ett beslut att godkänna en ombildningsplan kräver kvalificerad majoritet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.8.
Av första stycket framgår att ett beslut att godkänna ombildningsplanen är giltigt endast om minst två tredjedelar av såväl avgivna röster som de aktier som är företrädda vid stämman har röstat för att godkänna ombildningsplanen.
Genom andra stycket klargörs att om det finns aktier av olika slag i bolaget, måste majoritetskravet i första stycket vara uppfyllt inom vart och ett av de aktieslag som är företrädda vid den aktuella stämman.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
19 § När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det
skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa ombildningsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att ombildningsplanen verkställs.
Underrättelse behöver inte sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497) .
Paragrafen ålägger bolaget att underrätta sina borgenärer om den förestående ombildningen och är därmed en del av det skydd som regleringen ger borgenärerna (jfr artikel 86j.1 i direktivet). Övervägandena har redovisats i avsnitt 6.8.2.
Bestämmelserna i första stycket anknyter till det särskilda förfarande till skydd för bolagets borgenärer vid en gränsöverskridande ombildning och som innebär att borgenärerna har möjlighet att motsätta sig att bolaget får tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Genom de underrättelser som ska skickas ut så snart ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget – dvs. när bolagsstämman har godkänt den – får borgenärerna kännedom om den förestående ombildningen och om sin rätt att motsätta sig ombildningen (jfr 24– 26 §§).
Den krets av borgenärer som ska underrättas omfattar samtliga borgenärer som inte är undantagna enligt paragrafens andra stycke. I kretsen ingår således både borgenärer med penningfordringar och avtalsborgenärer för vilka den avtalade förpliktelsen avser annat än betalning. Någon åtskillnad görs inte mellan prioriterade och oprioriterade borgenärer.
Kravet på skriftlighet är inte avsett att utesluta elektronisk kommunikation. Det fordras emellertid att den skriftliga underrättelsen sänds till borgenären (jfr andra stycket, varav det framgår när underrättelse inte behöver sändas till en borgenär) på en adress som tillhör denne. Det är alltså inte tillräckligt att bolaget publicerar skriftlig information på en webbplats.
Av andra stycket följer att vissa borgenärer inte behöver underrättas enligt första stycket. Gemensamt för de borgenärer som undantas i bestämmelsen är att de redan anses ha betryggande säkerhet för sina fordringar genom bestämmelserna i lönegarantilagen, som omfattar även gränsöverskridande situationer (jfr 1, 21 och 21 a §§lönegarantilagen).
Härutöver framgår av vårt förslag till ändring i 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. att inte heller sådana pensionsborgenärer som där avses behöver underrättas enligt förevarande paragraf, om tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) medger det.
Ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen
20 § Det bolag som ska ombildas ska ansöka om tillstånd att verk-
ställa ombildningsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av ombildningsplanen med därtill fogade handlingar,
2. en kopia av styrelsens redogörelse,
3. en kopia av, i förekommande fall, revisorsyttrandet,
4. en kopia av eventuella synpunkter som kommit in från bolagets intressenter,
5. en kopia av protokollet från den bolagsstämma som avses i 16 §,
6. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m., och
7. intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 19 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
Paragrafen går i huvudsak tillbaka på punkterna 2 och 5 i artikel 86m i direktivet men även på punkten 1 i artikel 86j. Fjärde stycket återspeglar artikel 86m.3. Övervägandena finns i avsnitt 6.10.2, 6.10.3 och 6.8.2. Bestämmelserna motsvarar vad som gäller vid gränsöverskridande fusioner enligt förslaget i 23 kap. 45 §, jämte hänvisningen i den paragrafen till 23 kap. 20 §.
Av första stycket framgår att bolaget ska ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Ett sådant tillstånd att verkställa planen är en förutsättning för att Bolagsverket ska kunna utfärda ett ombildningsintyg (jfr 26 §), vilket i sin tur är en förutsättning för att den gränsöverskridande ombildningen ska kunna registreras i destinationsmedlemsstaten. Ansökan måste göras inom den i paragrafen angivna tidsrymden om en månad sedan planen blev gällande i bolaget (dvs. när stämman godkände den) och senast två
år efter det att uppgift om planen har registrerats har kungjorts (jfr 13 §). Om bolaget inte ansöker om tillstånd inom den angivna tidsperioden, faller ombildningen (jfr 31 §).
I andra stycket anges vilka handlingar som ska fogas till ansökan. Det rör sig om följande handlingar.
Enligt punkten 1 ska det ges in en kopia av ombildningsplanen, dvs. den plan som stämman har godkänt. Med ”därtill fogade handlingar” avses i första hand sådana handlingar som enligt andra bestämmelser i 24 a kap. ska fogas till en ombildningsplan och som inte annars nämns i paragrafen, i praktiken det i 12 § föreskrivna informationsmeddelandet (jfr 12 §).
Vidare ska det enligt punkten 2 ges in en kopia av styrelsens redogörelse. Vad en sådan redogörelse ska innehålla framgår av 6–8 §§.
Det ska även, enligt punkten 3, ges in en kopia av revisorsyttrandet (jfr 9 §). Givetvis gäller detta inte om något revisorsyttrande inte alls behöver upprättas på grund av att samtliga aktieägare i bolaget har samtyckt till det (jfr 9 § fjärde stycket). I så fall måste emellertid bolaget tillhandahålla Bolagsverket utredning om att alla aktieägare har gått med på att revisorsgranskning inte ska ske. I sammanhanget kan noteras att sekretess kan gälla hos Bolagsverket för uppgifter i ett sådant yttrande enligt en föreslagen ny bestämmelse (jfr 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen i förslaget samt författningskommentaren till den paragrafen).
Av punkten 4 följer att det ska ges in en kopia av de synpunkter på ombildningsplanen som har kommit in till bolaget från dess aktieägare eller borgenärer eller från arbetstagare eller deras representanter. Enligt 12 § ska till ombildningsplanen fogas ett informationsmeddelande till dessa intressenter, vari ska anges att de har rätt att senast en viss dag lämna synpunkter till bolaget. För mer information om hur inkomna synpunkter ska hanteras i övrigt hänvisas till författningskommentaren till 12 §.
Bolaget ska enligt punkten 5 även ge in en kopia av protokollet från den bolagsstämma som har beslutat att godkänna ombildningsplanen.
I vissa fall ska det, enligt punkten 6, lämnas information om huruvida det har inletts ett arbetsrättsligt medverkansförfarande enligt lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. Detta gäller dock endast under förutsättning att den lagen är tillämplig. För en beskrivning av när så är fallet kan hänvisas till för-
fattningskommentaren till 2 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. Den information som ska lämnas enligt punkten 6 har betydelse som underlag för tillståndsprövningen. Om något medverkansförfarande inte har inletts, trots att så ska ske, ska Bolagsverket nämligen avslå ansökan (jfr 22 § första stycket 4). För att bolaget ska anses ha uppfyllt sin informationsplikt enligt punkten 6 torde det vara tillräckligt med en kortare beskrivning av när och hur ett sådant förfarande inleddes. Ett blankt påstående om att ett förfarande har inletts är däremot inte tillräckligt för att kunna godtas som information enligt punkten 6.
Enligt punkten 7 ska det till ansökan fogas ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt bestämmelserna i 19 §.
Av tredje stycket framgår att om sökanden inte fogar de i paragrafen angivna handlingarna till ansökan, ska Bolagsverket förelägga sökanden att ge in handlingarna. Om bolaget ändå inte ger in de efterfrågade handlingarna, utgör detta hinder mot att pröva ansökan och Bolagsverket ska avvisa ansökan. Ett sådant avvisningsbeslut kan överklagas (jfr 31 kap. 2 §).
Genom fjärde stycket säkerställs att Bolagsverket kan kräva in de ytterligare uppgifter från bolaget som verket behöver för sin prövning av bolagets ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Verkets möjlighet att inom ramen för tillståndsprövningen begära in uppgifter från andra myndigheter regleras i aktiebolagsförordningen.
21 § Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 20 § uppkom-
mer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med bolaget och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Paragrafen går tillbaka på artikel 86m.12 sista meningen och 86s.2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.10.7.
Genom bestämmelsen i första stycket första meningen tydliggörs att Bolagsverket har möjlighet att anlita en utomstående sakkunnig för att biträda vid den kontroll av en gränsöverskridande ombildnings laglighet som ska utföras inom ramen för verkets handläggning av ett bolags ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen (jfr artikel 86m.12 sista meningen). Jfr kommentaren till 23 kap. 21 a § om i vilka situationer det kan finnas anledning att förordna en sakkunnig.
Såsom framgår av lagtexten förutsätts det att möjligheten att förordna en sakkunnig utnyttjas enbart när det uppkommer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, såsom att ansökan präglas av en särskild komplexitet eller annars innehåller svåra frågor som går utöver vad som är normalt i ärenden av detta slag.
Första styckets andra mening innehåller ett anknytande krav på en sådan sakkunnig; denne måste vara oberoende. I kravet på oberoende ligger att den sakkunnige inte får ha någon tidigare eller aktuell koppling till det berörda bolaget, som skulle kunna påverka hans eller hennes opartiskhet. Han eller hon får inte heller ha någon intressekonflikt med bolaget.
Paragrafens andra och tredje stycken motsvarar 23 kap. 21 a § andra och tredje stycket. För en kommentar hänvisas till den paragrafen.
22 § Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 20 § om
1. ombildningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning
2. bestämmelserna i 2 § första stycket förhindrar att bolaget genomför en gränsöverskridande ombildning,
3. ombildningen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i sådant syfte som avses i 2 § andra stycket, eller
4. ombildningen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för Bolagsverkets handläggning och beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa en ombildningsplan. Övervägandena har redovisats i avsnitt
6.10.2, 6.10.4 och 6.3.4. Bestämmelserna går tillbaka på artikel 86m samt artikel 86a.3–4a och b i direktivet. Motsvarande bestämmelser i regelverket för gränsöverskridande fusioner finns i 23 kap. 45 a § och, till en del, i 23 kap. 21 § första stycket 1.
Paragrafen innehåller en uppräkning av de grunder för avslag på en tillståndsansökan som gäller vid en gränsöverskridande ombildning. Bolaget måste, för att få ansökan beviljad, kunna visa att förutsättningarna för ombildning är uppfyllda. Vad det innebär i praktiken behandlas nedan.
Enligt punkten 1 ska Bolagsverket kontrollera att ombildningsplanen har godkänts i behörig ordning och att den inte strider mot lag eller annan författning. Det ankommer därmed på verket att granska de handlingar som bolaget har gett in vid tillståndsansökan (jfr 20 §) och därigenom förvissa sig om bl.a. att stämman har godkänt ombildningsplanen med den majoritet som fordras. I kravet på att ombildningsplanen inte får strida mot lag eller annan författning ligger att Bolagsverket ska kontrollera att planen innehåller de uppgifter som lagen kräver (jfr 4 och 5 §§).
Punkten 2 anknyter till de allmänna begränsningar i rätten att ge-
nomföra en gränsöverskridande ombildning som anges i 2 § första stycket. Huruvida en sådan omständighet som avses 2 § första stycket (t.ex. konkurs eller tvångslikvidation) föreligger får prövas på grundval av det material som Bolagsverket får in i ärendet eller redan har tillgång till (genom t.ex. konkursregister). Om en omständighet av detta slag är för handen, ska ansökan avslås.
Punkten 3 innebär att ansökan ska avslås om Bolagsverket bedö-
mer att den gränsöverskridande ombildningen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt (jfr 2 § andra stycket). Vid prövningen av om ombildningen genomförs i ett otillbörligt syfte m.m. ska Bolagsverket inhämta upplysningar från de myndigheter som regeringen bestämmer (se aktiebolagsförordningen). Beträffande tillämpningen av punkten 3 hänvisas till författningskommentaren till 23 kap. 45 a § andra stycket 2.
Punkten 4 syftar till att säkerställa att arbetstagarnas rättigheter
iakttas under förfarandet. Om något medverkansförfarande inte har inletts, för det fall att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, ska Bolagsverket avslå ansökan. Som underlag för tillståndsprövningen i denna del behöver
bolaget, i tillämpliga fall, till ansökan om tillstånd ge in information om huruvida ett sådant förfarande har inletts (jfr 20 § andra stycket 6 och författningskommentaren till den paragrafen, jfr även artikel 86m.6 b).
Kallelse på bolagets borgenärer
23 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en
ansökan enligt 22 §, ska verket kalla bolagets borgenärer. Verket ska dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497) .
Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Denna dag får infalla tidigast tre månader från registreringen av ombildningsplanen enligt 13 §. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att borgenären, om han eller hon inte motsätter sig ansökan, ska anses ha medgett den.
Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.
Paragrafen utgör en del av det allmänna borgenärsskyddet inom ramen för artikel 86j i ändringsdirektivet; paragrafens andra stycke återspeglar artikel 86j.1 andra stycket. Den innehåller bestämmelser om form och innehåll för Bolagsverkets kallelse på bolagets borgenärer. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Av första stycket följer att, om Bolagsverket har kommit fram till att det inte finns något hinder mot bolagets ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen (jfr 22 §), ska verket kalla bolagets borgenärer. Den krets av borgenärer som Bolagsverket ska kalla korresponderar fullt ut med den som bolaget dessförinnan ska ha underrättat (jfr 19 §); för en närmare kommentar om borgenärskretsen och hur den avgränsas hänvisas till författningskommentaren till 19 §.
Härutöver framgår av förslaget till ändring i 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. att inte heller sådana pensionsborgenärer som där avses behöver kallas, om tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) medger det.
Kallelsen ska enligt andra stycket innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta, och en upplysning om att den som inte motsätter sig ansökan anses ha medgett den. Rätten att motsätta sig ansökan tillkommer bara de borgenärer som inte är undantagna från kallelsen (jfr första stycket).
Av bestämmelsen framgår att den dag som en borgenär senast får motsätta sig ansökan får infalla tidigast tre månader räknat från dagen för registreringen av ombildningsplanen. Därigenom säkerställs att bolagets borgenärer har i vart fall den tiden på sig för att motsätta sig den gränsöverskridande ombildningen.
Av tredje stycket följer att kallelsen ska ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Det innebär att det inte behöver sändas ut några särskilda skriftliga kallelser, utöver den särskilda underrättelse som enligt lagtexten ska skickas till Skatteverket.
När Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av ombildningsplanen
24 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt
23 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge bolaget tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i bolaget har sitt säte.
Paragrafen utgör en del av regleringens allmänna borgenärsskydd och går i så måtto tillbaka på artikel 86j i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Paragrafen innebär att om alla borgenärer som har blivit kallade enligt 23 § har medgett ansökan – en borgenär som inte motsätter sig i tid anses ha medgett den – ska Bolagsverket ge bolaget tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Om någon av de borgenärer som har kallats enligt 23 § motsätter sig ansökan, ska Bolagsverket överlämna ärendet till tingsrätten för prövning. För att en borgenär ska anses ha motsatt sig ansökan krävs inte att han eller hon har angett något skäl. Ärendet ska följaktligen överlämnas oavsett om borgenären har uppgett några skäl för sin inställning och oavsett vilka eventuella skäl som har angetts. Av paragrafen framgår att forum i
dessa fall är tingsrätten i den ort där styrelsen i bolaget har sitt säte, dvs. den ort där styrelsen enligt bolagsordningen ska ha sitt säte.
När allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av ombildningsplanen
25 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av ombildnings-
plan har överlämnats till domstol enligt 24 §, gäller följande.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att ombildningen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. bolaget inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Paragrafen utgör en del av det allmänna borgenärsskyddet inom ramen för artikel 86j i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Såsom framgår av första stycket aktualiseras bestämmelserna om Bolagsverket har överlämnat en ansökan om tillstånd att verkställa ombildningsplanen till tingsrätten på grund av att en borgenär har motsatt sig ansökan. I så fall gäller det som framgår av andra och tredje
styckena. För en kommentar om den närmare innebörden av dessa
hänvisas till författningskommentaren till 23 kap. 45 c § andra och tredje styckena som innehåller bestämmelser av motsvarande slag.
Utfärdande av ombildningsintyg
26 § När det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av ombild-
ningsplanen enligt 24 eller 25 §, ska Bolagsverket för bolaget utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt (ombildningsintyg). Ett sådant intyg får dock inte utfärdas om det har väckts talan mot bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av ombildningsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller an-
nars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Ombildningsintyget ska tillställas den eller de behöriga myndigheterna i den stat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt registrerade säte.
Paragrafen, som går tillbaka på artikel 86m i direktivet, innehåller bestämmelser om det ombildningsintyg som Bolagsverket ska utfärda när tillstånd till verkställande av ombildningsplanen har meddelats. Frågan har behandlats i avsnitt 6.10.2 och 6.10.5.
Enligt första stycket gäller som enda förutsättning för Bolagsverkets utfärdande av ett ombildningsintyg att det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen. Det innebär att den laglighetsprövning som enligt direktivet ska föregå utfärdandet av ombildningsintyget ska genomföras inom ramen för Bolagsverkets prövning av ansökan om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen. Till denna prövning kommer den särskilda prövning som allmän domstol ska göra om någon borgenär har motsatt sig ombildningen. Därefter finns inget ytterligare att pröva innan ombildningsintyget utfärdas.
Om Bolagsverket har gett tillstånd enligt 24 §, kan verket utfärda ombildningsintyget i omedelbart samband med tillståndsbeslutet, eftersom det inte finns någon som har rätt att föra talan mot beslutet. Om det i stället är domstol som har gett tillstånd enligt 25 §, sedan ärendet överlämnats dit på grund av att en borgenär motsatt sig ansökan (jfr 24 §), måste verket däremot avvakta att beslutet får laga kraft.
Bolagsverket får dock inte utfärda ett ombildningsintyg om bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen har klandrats vid domstol och det målet inte är slutligt avgjort. Pågår en sådan klandertvist, måste utfärdandet v intyget anstå till dess att dom eller beslut i målet har fått laga kraft.
Paragrafens andra stycke motsvarar de tidsfrister som föreskrivs i artikel 86m.7, 86m.10 och 86m.11 i direktivet.
Som huvudregel gäller att beslut om utfärdande av ombildningsintyg ska meddelas inom tre månader från det att ansökan om tillstånd till verkställande av ombildningsplanen gavs in. För en mera utförlig kommentar om Bolagsverkets handläggning i relation till den föreskrivna tidsfristen och under vilka förutsättningar tidsfris-
ten kan överskridas, hänvisas till författningskommentaren till motsvarande bestämmelse i 23 kap. 46 § andra stycket.
Genom paragrafens tredje stycke klargörs att ombildningsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i den stat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt säte (destinationsmedlemsstaten). Överföringen förutsätts i praktiken ske automatiskt mellan Bolagsverket och den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten. De överväganden om vissa teknikfrågor som ändringsdirektivet föranleder, har redovisats i avsnitt 4.17.3.
Registrering av en ombildning av ett dittills svenskt aktiebolag
27 § Inför registreringen av ombildningen ska bolaget ge en kopia av
ombildningsplanen till den behöriga myndigheten i den stat där bolaget ska ha sitt säte.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att ombildningen har ägt rum, ska Bolagsverket i aktiebolagsregistret föra in uppgift om ombildningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den registrering som ska ske i samband med att ett dittills svenskt aktiebolag ombildas till ett bolag med registrerat säte i en annan medlemsstat. Bestämmelserna går tillbaka på artikel 86o.2 samt artikel 86p.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.2 och 6.12.2.
Registreringen förutsätts ske i två steg. I ett första steg ska en s.k. primär registrering ske i destinationsmedlemsstaten. Innebörden i denna är att bolaget förs in i den statens nationella register. När den primära registreringen har kommit till stånd, ska Bolagsverket, efter underrättelse från sin utländska motsvarighet, vidta en s.k. sekundär registrering. Innebörden i den sekundära registreringen är att det i aktiebolagsregistret tas in en uppgift om att bolaget har ombildats till att vara ett utländskt bolag.
Av första stycket framgår att bolaget ska ge en kopia av ombildningsplanen till den behöriga myndigheten i den stat där bolaget ska ha sitt säte (destinationsmedlemsstaten). Härigenom får den i utlandet behöriga myndigheten underlag för den laglighetskontroll av ombildningen som ska göras i den staten och som förutsätts vara närmare reglerad i den statens nationella lagstiftning (jfr artikel 86o). Det kan
noteras att parallellt med detta ska Bolagsverket tillställa den utländska myndigheten det ombildningsintyg som verket har utfärdat (jfr 26 § tredje stycket).
När laglighetskontrollen är genomförd i destinationsmedlemsstaten och den behöriga myndigheten i den staten har registrerat (godkänt) ombildningen, förutsätts den utländska myndigheten underrätta Bolagsverket om detta (jfr artikel 86p.3).
I andra stycket regleras den s.k. sekundära registreringen av ombildningen. Denna ska utföras av Bolagsverket snarast möjligt efter det att verket har fått underrättelsen från den utländska myndigheten. Registreringen ska gå till på det viset att Bolagsverket i aktiebolagsregistret för in en uppgift om att ombildningen har ägt rum. Bolagsverket ska i det sammanhanget inte göra någon ytterligare materiell kontroll eller prövning.
Det bör understrykas att ett aktiebolag som genomför en gränsöverskridande ombildning inte ska upplösas. Bolaget lever vidare i ombildad form men det kommer att vara underkastat en annan stats aktiebolagsrättsliga lagstiftning.
Vilka närmare uppgifter om ombildningen som ska föras in i aktiebolagsregistret bör regleras i aktiebolagsförordningen (jfr artikel 86p.2).
Anmälan för registrering vid en ombildning av en dittills utländsk juridisk person
28 § Om en utländsk juridisk person efter ombildning enligt Europa-
parlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt ska utgöra ett svenskt aktiebolag, ska styrelsen eller motsvarande förvaltnings- eller ledningsorgan i det bolag som ska ombildas anmäla ombildningen för registrering hos Bolagsverket inom sex månader från den tidpunkt då ombildningsintyget utfärdades. Anmälan ska innehålla uppgift om vilka som har utsetts att vara styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i det ombildade bolaget.
Till anmälan ska fogas följande handlingar:
1. en kopia av ombildningsplanen,
2. ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag eller motsvarande oberoende sakkunnig som utsetts av en utländsk behörig myndighet i den stat där det bolag som ska
ombildas har sitt hemvist, av vilket det framgår att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för det svenska aktiebolaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den registreringsanmälan till Bolagsverket som ska göras när ett dittills utländskt bolag ombildas till ett svenskt aktiebolag. Genom bestämmelserna genomförs artikel 86o i direktivet i svensk rätt (jfr även 29 §). Övervägandena har redovisats i avsnitt 6.11.2.
Vid en ombildning av detta slag har den inledande prövningen av ombildningen skett i bolagets dittillsvarande hemland. Prövningen förutsätts – i linje med vad som sägs i direktivet – leda fram till att den utländska myndigheten utfärdar ett ombildningsintyg som översänds till Bolagsverket. Bolagsverket måste emellertid göra en ytterligare prövning, inriktad på att tillse att det ombildade bolaget uppfyller de krav som enligt svensk rätt gäller för ett aktiebolag. För att Bolagsverket ska kunna göra denna prövning måste bolaget tillhandahålla verket visst material. Detta regleras i förevarande paragraf.
Av första stycket framgår att bolagets styrelse – eller motsvarande ledningsorgan enligt utländsk rätt – ska anmäla den gränsöverskridande ombildningen för registrering hos Bolagsverket. En gränsöverskridande ombildning som ska resultera i att bolaget efter ombildning ska ha sitt registrerade säte i Sverige förutsätter utan undantag att den utländska juridiska personen utgörs av en bolagsform i en annan medlemsstat som anges i bilaga II till 2017 års direktiv (eller motsvarande bolagsform i en annan EES-stat sedan direktivet införlivats i EES-avtalet) och att bolaget efter ombildningen ska vara ett svenskt aktiebolag.
Registreringsanmälan måste innehålla uppgift om vilka som har utsetts till styrelseledamöter och, i förekommande fall, revisorer och styrelsesuppleanter i aktiebolaget. Till en anmälan för registrering måste även fogas vissa i paragrafen närmare angivna handlingar, se nedan.
I andra stycket anges de handlingar som ska fogas till anmälan. Dessa handlingar är, som nämnts, avsedda att utgöra underlag för den laglighetskontroll som Bolagsverket ska utföra (jfr 29 §).
Bolaget ska ge in en kopia av ombildningsplanen (punkten 1). Denna ska naturligtvis vara identisk med den plan som bolagsstämman har godkänt.
Bolaget ska även ge in ett revisorsyttrande. Av yttrandet ska framgå att det i bolaget finns täckning för det aktiekapital som krävs för den kategori av aktiebolag till vilket bolaget har för avsikt att ombildas (jfr punkten 2).
Den som upprättar yttrandet måste uppfylla vissa grundläggande kvalifikationskrav. Det kommer till uttryck genom kravet på att yttrandet som huvudregel ska vara upprättat av en godkänd eller auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Lagen medger dock även att yttrandet upprättas av motsvarande sakkunnig person, utsedd av en behörig myndighet, dvs. någon som i sitt hemland har det slag av auktorisation eller godkännande som motsvarar vad en svensk auktoriserad eller godkänd revisor har. En sådan sakkunnig person måste dessutom vara ”oberoende” och får alltså inte stå i någon beroendeställning till bolaget (jfr 20–21 a §§revisorslagen). Det ankommer på det bolag som anmäler ombildningen för registrering att visa att yttrandet är upprättat av en därtill behörig person.
Som intyg om att det i bolaget finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för bolaget i Sverige bör inte godtas ett blankt, dvs. omotiverat, jakande yttrande. Yttrandet måste också innehålla uppgift om de konkreta uppgifter som har föranlett revisorn att komma till sin slutsats.
Om bolaget inte ger in de handlingar och uppgifter som krävs, ska det föreläggas att komma in med komplettering. Om så inte sker, ska anmälan skrivas av. Om komplettering ges in, men bristen kvarstår, utgör detta inget hinder för verkets fortsatta handläggning. (Jfr 27 kap. 2 §) Bolagsverket får då pröva om det finns förutsättningar att registrera ombildningen enligt 29 § eller om registrering ska vägras.
Bolagsverkets kontroll och registrering vid en ombildning av en dittills utländsk juridisk person
29 § Bolagsverket får, i fall som avses i 28 §, registrera en ombildning
endast om
1. Bolagsverket har fått del av ett ombildningsintyg,
2. det bolag som ska ombildas har lämnat de uppgifter och handlingar som avses i 28 §,
3. bolagsordningen är förenlig med denna lag och annan författning,
4. det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller kraven i 1 kap. 4 och 5 §§ och
5. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering. Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, får ombildningen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. det ombildade bolagets bolagsordning inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behörig myndighet i den stat där det bolag som ska ombildas har sitt hemvist om registreringen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den kontroll som Bolagsverket ska utföra inom ramen för ett ärende om registrering av en ombildning av ett dittills utländskt bolag till ett svenskt aktiebolag. Genom bestämmelserna genomförs artikel 86o i direktivet i svensk rätt (jfr även 28 §). Paragrafens tredje stycke går tillbaka på artikel 86p.3. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.2 och 6.12.2.
Av paragrafen första stycke framgår att verket får registrera ombildningen endast om vissa närmare angivna förutsättningar är uppfyllda.
En första förutsättning är, enligt punkten 1, att Bolagsverket har fått del av ett ombildningsintyg. Härvid förutsätts att ett sådant intyg har utfärdats av den behöriga myndigheten i den stat där bolaget dittills har haft hemvist (jfr artikel 86m). Bolagsverket ska godta ombildningsintyget som bevis för att bolaget har fullgjort alla formella och övriga krav som uppställs i dess dittillsvarande hemvist.
Av punkten 2 framgår att en ombildning inte får registreras om bolaget inte har lämnat de uppgifter och handlingar som avses i 28 §. Det innebär att formella brister vid anmälan av en ombildning kan komma att behandlas som materiella brister vid laglighetskontrollen. Det innebär också att bolaget genom intyg från revisor (eller motsvarande) måste visa att det finns täckning för det aktiekapital som ska registreras för bolaget.
Enligt punkten 3 ska Bolagsverket kontrollera att bolagsordningen är förenlig med aktiebolagslagen, i första hand 3 kap., och annan (svensk) författning. Det kan anmärkas att utredningen har tolkat direktivet på så sätt att en ombildningsplan ska innehålla bo-
lagsordningen för bolaget efter ombildning (jfr artikel 86d.c). Om det utländska bolag som ska ombildas till ett svenskt aktiebolag, till följd av lagstiftningen i den utländska staten, inte har fogat någon bolagsordning till sin ombildningsplan (jfr 28 § första stycket 1) ankommer det på Bolagsverket att begära in en sådan för en kontroll av att den är förenlig med aktiebolagslagen.
Bolagsverket ska även, enligt punkten 4, kontrollera att det aktiekapital som ska registreras för bolaget uppfyller de lagstadgade krav som närmare framgår av de bestämmelser som punkten hänvisar till. I den delen ska verkets kontroll grunda sig på det revisorsyttrande som har getts in i ärendet.
Slutligen ska Bolagsverket, enligt punkten 5, kontrollera att det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering. Med detta avses i vart fall omständigheter som enligt allmänna regler eller principer kan hindra registrering av en anmälan (jfr 27 kap. 2 §). I sammanhanget bör även uppmärksammas att det av en ombildningsplan ska framgå vilka rättigheter i bolaget efter ombildning som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i aktiebolaget eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna (jfr artikel 86d.e). De rättigheter som det utländska bolaget har erbjudit sina särskilda rättighetsinnehavare måste vara ett slag av rättigheter som är förenliga med svensk aktiebolagsrätt. Om en ombildning skulle innefatta sådana särskilda rättigheter som inte är förenliga med aktiebolagslagen, utgör detta hinder mot registrering.
Det kan inträffa att bolaget efter den utländska myndighetens utfärdande av ombildningsintyg har blivit föremål för någon typ av beslut som, om det hade inträffat tidigare, hade medfört att ombildningsintyg enligt den utländska rätten inte kunde utfärdas (t.ex. ett konkursbeslut). Ett sådant förhållande utgör inte grund för Bolagsverket att vägra registrering. Det sammanhänger med att en medlemsstat enligt direktivet saknar rätt att ompröva ett ombildningsintyg som har utfärdats av en annan medlemsstat
Det utesluter inte att omständigheter som har tillstött efter utfärdandet av ombildningsintyget kan få betydelse för Bolagsverkets prövning. Så är det t.ex. givet att en ekonomisk kris i bolaget som medför att det inte längre finns täckning för bolagets avsedda aktiekapital (i Sverige) kan få till följd att registrering ska vägras; i en sådan situation kan ett tidigare upprättat intyg från revisor inte tillmätas någon verkan (jfr 28 § andra stycket 2).
En omständighet som också kan medföra hinder enligt punkten 5 är bolagets tilltänkta företagsnamn. Det utländska bolaget måste efter ombildning till ett svenskt aktiebolag ha ett företagsnamn som är förenligt med bestämmelserna i 28 kap. I annat fall får hinder mot registrering anses föreligga.
Regleringen i punkten 5 ger däremot inte utrymme för Bolagsverket att beakta sådana otillbörliga ändamål m.m. som kan ha framkommit efter det att ombildningsintyg har utfärdats i den andra medlemsstaten. Prövningen av syftet med ombildningen ska föregå utfärdandet av ett ombildningsintyg (jfr artikel 86m.8). Sådana omständigheter som hade kunnat läggas till grund för den prövningen kan alltså inte tas upp vid prövningen enligt förevarande paragraf.
I tredje stycket slås det fast att så snart Bolagsverket har registrerat ombildningen enligt 29 §, ska verket underrätta den behöriga myndigheten i den stat där det bolag som ska ombildas dittills har haft sitt hemvist om detta. Bolagsverkets underrättelse är en förutsättning för att den utländska staten ska kunna fullgöra den s.k. sekundär registreringen av ombildningen (jfr artikel 86p.3).
Om Bolagsverket vägrar registrering, faller frågan om ombildning (jfr 31 §).
Ombildningens rättsverkningar
30 § Vid ombildningen inträder följande rättsverkningar.
1. Det ombildade bolaget får sitt registrerade säte i en annan medlemsstat och får en ändrad rättslig form enligt lagstiftningen i den staten.
2. Bolagets tillgångar och skulder övergår till att vara det ombildade bolagets tillgångar och skulder.
3. Aktieägare i bolaget fortsätter att vara aktieägare i det ombildade bolaget, såvida de inte utnyttjar sin rätt till inlösen enligt 34 §.
4. Bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande ombildningen får verkan övergår till att vara det ombildade bolagets rättigheter och skyldigheter. De rättsverkningar som avses i första stycket inträder vid den tidpunkt som har fastställts i den medlemsstat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist. Om bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige,
inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då ombildningen registreras i aktiebolagsregistret enligt 29 §.
Paragrafen anger vilka rättsverkningar som följer av en gränsöverskridande ombildning och vid vilken tidpunkt dessa inträder. Den går tillbaka på artiklarna 86q och 86r i direktivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 6.13.
I första stycket anges de rättsverkningar som inträder vid en gränsöverskridande ombildning. Det ombildade bolaget får sitt registrerade säte i en annan medlemsstat och erhåller en ändrad rättslig form enligt lagstiftningen i den staten (punkten 1). Det innebär att bolaget därefter lyder under den bolagsrättsliga lagstiftningen i den ”nya” medlemsstaten. I punkten 2 tydliggörs att bolagets tillgångar och skulder ”övergår” till att vara det ombildade bolagets tillgångar och skulder (punkten 2). Detta innefattar bolagets samtliga avtal, rättigheter och skyldigheter. Eftersom bolaget förblir ett och detsamma, kan det hävdas att uttrycket ”övergår” är något missvisande; att förslaget likväl använder uttrycket beror på att ett liknande uttryck används i direktivtexten. Bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande ombildningen får verkan övergår till att vara det ombildade bolagets rättigheter och skyldigheter (punkten 4). Detta innebär att arbetstagares ställning inte påverkas av en bolagsrättslig ombildning i sig. Såväl anställningsavtal som avtal mellan bolaget och förekommande arbetstagarorganisationer består. – Såsom tydliggörs i punkten 3 fortsätter aktieägarna i bolaget att vara aktieägare i det ombildade bolaget, såvida de inte har utnyttjat sin rätt att få sina aktier inlösta.
Vid en ombildning av en dittillsvarande utländsk juridisk person till ett svenskt aktiebolag, inträder rättsverkningarna – enligt andra
stycket – när ombildningen registreras i aktiebolagsregistret enligt
29 §, dvs. vid den s.k. primära registreringen.
I den omvända situationen, när ett dittills svenskt aktiebolag ska omvandlas till en motsvarande juridisk person i en annan medlemsstat, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt som har fastställts i den staten.
Frågan om ombildning faller
31 § Bolagsverket ska förklara att frågan om ombildning har fallit,
om
1. ansökan enligt 20 § om tillstånd att verkställa ombildningsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 28 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 28 § eller har vägrat registrering enligt 29 §.
Paragrafen reglerar när Bolagsverket ska förklara att frågan om ombildning har fallit. Den har behandlats i avsnitt 6.15.
I sak motsvarar paragrafen den reglering som finns i 23 kap. 27 § om när en fråga om fusion faller. Om någon av de i paragrafen angivna förhållandena föreligger, ska Bolagsverket således förklara att frågan om ombildning har fallit. Detta ska ske i form av ett särskilt beslut, som är överklagbart (jfr 31 kap. 2 §).
Ogiltighet
32 § Talan enligt 7 kap. 50 § mot ett bolagsstämmobeslut att god-
känna en ombildningsplan får inte föras enbart under åberopande av att det inlösenbelopp som anges i ombildningsplanen inte är korrekt fastställt eller att de uppgifter som lämnats om inlösenbeloppet inte uppfyllde de rättsliga kraven.
Paragrafen går tillbaka på artikel 86h.5 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.14.3.
Som utgångspunkt kan ett stämmobeslut om godkännande av en gränsöverskridande ombildning klandras vid tingsrätt enligt 7 kap. 50 §. Av förevarande paragraf följer att denna möjlighet i visst hänseende är begränsad; klandertalan får inte väckas under åberopande av enbart någon av de grunder som anges särskilt i paragrafen. Om det till grund för ett yrkande att upphäva stämmans beslut att godkänna en ombildningsplan åberopas en eller flera ytterligare grunder är det emellertid tillåtet att talan mot stämmobeslutet inbegriper även de i paragrafen angivna grunderna. Det får dock förutsättas att
den ytterligare grund som åberopas är reell och seriös och inte framstår som en uppenbar förevändning – en ”alibigrund” – för att kunna föra en talan mot stämmans beslut på en annars, enligt förevarande paragraf, otillåten grund. Det ankommer således på domstolen att bedöma den egentliga innebörden av de grunder som käranden har åberopat.
Om talan har väckts under åberopande av en sådan grund som anges i paragrafen utgör detta ett rättegångshinder som domstolen ska beakta ex officio; talan ska då avvisas.
33 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkän-
nande av ombildningsplan ska i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
I fråga om ett beslut att godkänna en ombildningsplan gäller, utöver vad som sägs i 7 kap. 51 § första stycket och i första stycket denna paragraf, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller domstol genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av ombildningsplanen enligt 24 eller 25 §.
Paragrafen går delvis tillbaka på artikel 86t första stycket i direktivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 6.14.3.
Normalt kan ett bolagsstämmobeslut som är behäftat med ett sådant kvalificerat fel som anges i 7 kap. 51 § andra stycket klandras utan någon begränsning i tid. Såsom framgår av första stycket gäller detta dock inte om talan riktas mot ett beslut att godkänna en ombildningsplan. I ett sådant fall gäller en yttersta tidsfrist om sex månader.
Av andra stycket framgår att en talan mot ett stämmobeslut att godkänna en ombildningsplan under alla förhållanden inte får väckas sedan Bolagsverket eller domstol har lämnat tillstånd till verkställande av ombildningsplanen genom ett beslut som har fått laga kraft (jfr artikel 86t första stycket). Det innebär att så snart ett sådant beslut har fått laga kraft, går det inte längre att väcka talan. Det gäller oavsett om de i lagen angivna tremånaders- eller sexmånadersfristerna fortfarande löper eller ej.
I sammanhanget kan noteras att om talan har väckts i tid får ombildningsintyg inte utfärdas så länge klandermålet inte har slutligt avgjorts (jfr 26 § första stycket).
Aktieägares rätt till inlösen
34 § En aktieägare i ett bolag som ska ombildas har rätt att få sina
aktier inlösta mot det inlösenbelopp som bolaget har erbjudit i ombildningsplanen, om aktieägaren vid bolagsstämman har röstat emot att godkänna ombildningsplanen.
En aktieägare som vill utöva sin rätt till inlösen enligt första stycket ska inom en månad från dagen för bolagsstämmans godkännande av ombildningsplanen anmäla detta till bolaget. Anmälan ska göras på det sätt som har angetts i ombildningsplanen enligt 5 §. Om aktieägaren försummar att göra anmälan, är rätten till inlösen förlorad.
Inlösenbeloppet ska betalas inom två månader från den tidpunkt då ombildningen fick verkan enligt 30 §.
Paragrafen går tillbaka på artikel 86i.1 första stycket, 86i.2 och 86i.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.2.
I första stycket anges under vilka förutsättningar en aktieägare i ett bolag som ska ombildas har rätt att få sina aktier inlösta mot den särskilda inlösenersättning som bolaget ska ha erbjudit i ombildningsplanen (jfr 5 §). Det krävs att aktieägaren på bolagsstämman har röstat mot ett godkännande av ombildningsplanen. Det krävs vidare att han eller hon framställer sin begäran om inlösen inom en månad från stämman.
För en ytterligare kommentar om paragrafens tillämpning hänvisas till författningskommentaren till den motsvarande 23 kap. 51 §.
Aktieägares rätt till ytterligare ersättning
35 § Om det inlösenbelopp som anges i ombildningsplanen inte är
adekvat, har en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 34 § rätt till ytterligare ersättning.
En aktieägare som vill ha ersättning enligt första stycket får väcka talan mot bolaget. En sådan talan ska väckas inom tre månader från dagen för bolagsstämmans beslut att godkänna ombildningsplanen. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Paragrafen går tillbaka på artikel 86i.4 i direktivet. Övervägandena har redovisats i avsnitt 6.7.2.
Av första stycket framgår att en aktieägare som har utnyttjat sin rätt till inlösen enligt 34 § kan ha rätt till ersättning utöver den som bolaget har erbjudit i ombildningsplanen. Rätten till ytterligare ersättning förutsätter att den ersättning som har erbjudits i ombildningsplanen inte är adekvat, dvs. inte svarar mot aktiernas värde.
För att möjliggöra en bedömning av inlösenbeloppets adekvans har styrelsen ålagts att i sin redogörelse enligt 6 § redogöra för den metod som har använts för att bestämma inlösenbeloppet (jfr 7 §). Dessutom ska revisorn i sitt yttrande enligt 9 § redogöra för adekvansen av den eller dessa metoder (såvida inte samtliga aktieägare har samtyckt till att denna redogörelse kan utgå). För en närmare kommentar av innebörden i detta hänvisas till författningskommentaren till dessa paragrafer.
I andra stycket klargörs att en aktieägare som vill ha ytterligare ersättning får väcka talan mot bolaget. Här anges också en talefrist som aktieägaren måste iaktta för att inte förlora rätten att föra talan. För det fall aktieägaren väcker talan sedan tiden löpt ut, ska domstolen – efter invändning från motparten – avvisa käromålet på grund av att talefristen har löpt ut.
Borgenärers rätt att väcka talan i Sverige under två år från det att ombildningen fått verkan.
36 § Den som har en fordran på ett svenskt aktiebolag som ombildats
enligt detta kapitel får, om fordringen har uppkommit före dagen för kungörelse av uppgift om registrering av ombildningsplanen enligt 15 § första stycket, väcka talan mot det ombildade bolaget vid rätten i den ort där styrelsen hade sitt säte före ombildningen.
Om talan inte väcks inom två år från den tidpunkt då ombildningen fick verkan i den medlemsstat där bolaget efter ombildningen ska ha sitt hemvist, är rätten att väcka talan med stöd av första stycket förlorad.
Paragrafen ger bolagets borgenärer rätt att under vissa förutsättningar väcka talan mot bolaget i Sverige under två år efter att ombildningen har genomförts. Det är alltså fråga om en bestämmelse som ger svensk domstol en domsrätt som den annars inte skulle ha haft. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2. Paragrafen går tillbaka på artikel 86j.4 i direktivet.
Av första stycket framgår att bolagets borgenärer får väcka talan mot bolaget i Sverige även efter att ombildningens rättsverkningar har inträtt. Kretsen av de borgenärer som är berättigade att väcka talan vid svensk domstol är begränsad till de borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av ombildningsplanen. I den begränsningen ligger att också själva talan, för att omfattas av rätten enligt första stycket, måste avse en sådan fordran. Med den ort där bolaget ”hade sitt säte”, avses den ort där styrelsen enligt bolagsordningen skulle ha sitt säte.
Bestämmelsen påverkar inte de övriga regler om domstols behörighet som följer av unionsrätten eller nationell rätt eller av ett avtal, exempelvis ett skiljeavtal.
Av andra stycket framgår att möjligheten att väcka talan i Sverige med stöd av första stycket gäller under två år, räknat från den tidpunkt då ombildningens rättsverkningar inträdde. Rättsverkningarna av en gränsöverskridande ombildning inträder vid den tidpunkt som har fastställts i destinationsmedlemsstaten (jfr 31 § andra stycket). Det är därför inte möjligt att med närmare precision ange vilken dag som tvåårsperioden börjar löpa utan detta kan variera från fall till fall. Om en borgenär väcker talan vid en svensk domstol med stöd av första stycket, behöver domstolen dock inte självmant pröva om talan har väckts inom den frist som sägs i andra stycket. Frågan om avvisning aktualiseras först efter invändning av motparten, dvs. bolaget. Det får då anses ankomma på bolaget att lägga fram utredning som visar att tvåårsfristen har gått ut.
Sedan tvåårsperioden har löpt ut, har bolagets borgenärer inte längre rätt att väcka talan i Sverige med stöd av första stycket. Det är dock endast den kompletterande möjligheten att välja forum med stöd av förevarande paragraf som går förlorad. Rätten att väcka talan mot bolaget i enlighet med övriga tillämpliga regelverk gäller fortfarande. Som exempel kan nämnas rätten för en konsument att väcka talan mot den andra avtalsparten antingen vid domstolarna i den medlemsstat där den andra avtalsparten har sitt hemvist eller, oberoende av var den andra parten har hemvist, vid domstolen för den ort där konsumenten har hemvist.
3
3 Jfr artikel 18.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen).
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. i vissa publika aktiebolag
37 § I stället för det som anges i 14 § första stycket andra meningen,
ska i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ombildningsplanen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst sex veckor före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.
Paragrafen går tillbaka på artikel 5.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag.
Paragrafen innebär att de publika aktiebolag som anges i bestämmelsen är skyldiga att tillhandahålla ombildningsplanen med bifogade handlingar på bolagets webbplats. Detta gäller i stället för det tillgängliggörande som ska ske enligt 14 §. En motsvarande skyldighet för vissa publika aktiebolag att tillhandahålla handlingar vid gränsöverskridande fusioner finns i 23 kap. 57 § (jfr prop. 2009/10:247 s. 74).
29 kap. Skadestånd
2 § En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra stycket samt 10 kap. 18 § andra stycket denna lag samt 4 kap.3 och 6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lekmannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga.
Första och andra styckena gäller även den revisor eller oberoende sakkunnig som utför granskning i samband med ett gränsöverskridande förfarande enligt 23 kap., 24 kap. 24 a kap.
I paragrafen har tillkommit ett nytt tredje stycke. Tillägget är föranlett av artiklarna 86t.1, 133a.1 och 160t.1 i 2017 års direktiv (med 2019 års ändringar och tillägg).
Tredje stycket innebär, att en revisor som i samband med en gräns-
överskridande fusion, gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning granskar fusionsplanen, delningsplanen respektive ombildningsplanen m.fl. handlingar bär samma skadeståndsansvar oavsett om han eller hon är bolagets egen revisor eller ej. Samma skadeståndsansvar har en sådan oberoende sakkunnig som avses i 23 kap. 40 a §. – Det bör framhållas att bestämmelsen däremot inte är tillämplig på sådana sakkunniga som Bolagsverket anlitar med stöd av 23 kap. 21 a §, 24 kap. 22 a § eller 24 a kap. 21 §.
Vad som sägs i övrigt i 29 kap. om revisors ansvar och om skadeståndstalan mot revisor gäller även i fråga om revisor eller sakkunnig som avses i tredje stycket. Det har inte ansetts nödvändigt att i lagen ta in någon särskild bestämmelse om preskriptionsfrister. I den delen bör 13 § 4 tillämpas analogt.
Övervägandena finns i avsnitt 4.6.6, 5.7.5 och 6.6.4.
31 kap. Överklagande
2 § Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,
2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 §, 24 kap. 22 §
eller 24 a kap. 20 §,
3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 §, 24 kap. 29 § eller 24 a kap.
32 § att förklara att frågan om fusion, delning eller ombildning har
fallit,
4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §, 24 kap.
48 § eller 24 a kap. 26 §,
4 a. beslut om betalningsskyldighet enligt 23 kap. 21 a § andra stycket, 24 kap. 22 a § andra stycket eller 24 a kap. 21 § andra stycket,
5. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,
6. beslut enligt 27 kap. 6 § eller 6 a § att avregistrera en företrädare, en postadress eller en e-postadress,
7. beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,
8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §, Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av ett företagsnamn enligt 27 kap. 2 § överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att den nu även innefattar bestämmelser om överklagande av vägran att utfärda delningsintyg eller ombildningsintyg (se punkten 4). Därutöver har det tillkommit en ny punkt, 4a. Den anknyter till de nya bestämmelserna om att Bolagsverket kan besluta att sökanden i ett ärende om tillstånd att verkställa en fusions-, delnings- eller ombildningsplan ska betala kostnaderna för en av verket anlitad sakkunnig. Av punkten 4a följer att ett sådant beslut kan överklagas till allmän förvaltningsrätt.
12.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
16 kap. Fusion
13 § Fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar.
Fusionsplanen ska även läggas fram för godkännande av stämman i den övertagande föreningen, om minst fem procent av de röstberättigade i den föreningen begär det. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att en uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 19 kap. 5 §.
En stämma som avses i första stycket får hållas tidigast en månad efter det att uppgiften om registreringen av fusionsplanen har kungjorts.
Denna paragraf gäller inte vid en fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.
Om fusionen föranleder ändringar i stadgarna, ska dessa beslutas senast vid den stämma där fusionsplanen godkänns.
Paragrafens femte stycke är nytt. Innebörden är att de stadgeändringar som fusionen nödvändiggör måste beslutas senast vid den stämma där fusionsplanen godkänns. Bestämmelsen är av samma slag som 23 kap. 15 § femte stycket aktiebolagslagen i utredningens förslag. Motiven har redovisats i avsnitt 4.7; se även avsnitt 8.3.
14 § Om en fråga om godkännande av en fusionsplan ska läggas fram på en föreningsstämma enligt 13 §, ska kallelsen till stämman innehålla information om det huvudsakliga innehållet i fusionsplanen.
Styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgänglig för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en månad före den stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen har sitt säte.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de personer enligt andra stycket som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
Ändringen i tredje stycket innebär att en felaktig hänvisning rättas.
18 § Den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 12 §, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska bifogas ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen med därtill fogade handlingar,
2. intyg från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att föreningarnas kända borgenärer har underrättats enligt 17 § och, i ett sådant fall som avses i 12 § andra stycket, att samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen, och
3. en kopia av protokollen från de föreningsstämmor som avses i 13 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Ansökan ska avvisas om sökanden inte gör det.
Bolagsverket får förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter som verket behöver för sin prövning.
I paragrafens första stycke har förtydligats att fusionsplanen, när den ges in till Bolagsverket, ska åtföljas av de handlingar som har fogats till denna (jfr 8 och 9 §§). Paragrafen har också tillförts ett nytt fjärde
stycke. Genom den nya bestämmelsen tydliggörs att Bolagsverket har
möjlighet att infordra ytterligare uppgifter från sökanden. Ändringen är av samma slag som den som görs i 23 kap. 20 § aktiebolagslagen.
20 § Om det vid handläggningen av en ansökan enligt 18 § uppkom-
mer någon fråga som kräver särskild fackkunskap, får Bolagsverket förordna lämplig person som sakkunnig. Den sakkunnige ska vara oberoende av och får inte ha någon intressekonflikt med de fusionerande föreningarna och ska agera opartiskt och objektivt.
Bolagsverket får besluta att sökanden ska ersätta verket för dess kostnader för den sakkunnige. Beslutet ska innehålla uppgift om det belopp som sökanden ska betala, när beloppet ska betalas och vad kostnaderna närmare avser.
Om belopp som beslutats enligt andra stycket inte betalas i rätt tid, ska fordran lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Utredningens förslag innebär att den nuvarande 20 § upphävs (jfr avsnitt 4.11.8; jfr även avsnitt 8.3). Den nya 20 § innehåller bestämmelser om Bolagsverkets möjligheter att för sin handläggning av en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen anlita biträde av en utomstående sakkunnig. Bestämmelserna motsvarar 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen i utredningens förslag.
Bolagsverkets beslut om återkrav för nämnda kostnader kan överklagas, vilket framgår av förslaget till 23 kap. 1 § första stycket 8 a. Inom ramen för ett sådant överklagande kan prövas inte bara om de debiterade kostnaderna är skäliga utan även om det överhuvudtaget varit motiverat att förordna en sakkunnig.
24 § Styrelsen för den övertagande föreningen ska anmäla fusionen för registrering i föreningsregistret. Vid kombination ska styrelsen för registrering även anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Anmälan ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd att verkställa fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har fått laga kraft.
Bestämmelserna i 45 § andra stycket ska tillämpas om
1. någon av de föreningar som deltar i fusionen, eller något annat företag som genom fusion har gått upp i någon av dessa föreningar tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom fyra år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. någon av föreningarna fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Av paragrafens tredje stycke framgår att de särskilda regler som avser att trygga arbetstagarnas rätt till medverkan vid en gränsöverskridande fusion under vissa förhållanden kan utlösas även vid en inhemsk fusion. Ändringarna i stycket är av samma slag som ändringarna i 23 kap. 25 § aktiebolagslagen. Förevarande paragraf nämner dock, till skillnad från den paragrafen, inte gränsöverskridande delningar och ombildningar, vilket sammanhänger med att en ekonomisk förening inte kan involveras i det slaget av gränsöverskridande förfaranden.
Bakgrunden till ändringarna har behandlats i avsnitt 7.3.4; jfr avsnitt 8.3.
Innebörden i en gränsöverskridande fusion
30 § En svensk ekonomisk förening får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person (utländsk förening) med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha en sådan hemvist om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
Paragrafen har ändrats endast på så sätt att de hittillsvarande bestämmelserna i andra stycket av redaktionella skäl har brutits ut till en ny 30 a §.
Tillämpliga bestämmelser
30 a § För en gränsöverskridande fusion gäller följande allmänna
bestämmelser om fusion i detta kapitel
– 1 § om vad en fusion innebär, – 3 § om fusion när en överlåtande förening har gått i likvidation, – 4 § om särskilda rättighetshavares ställning, och
– 30 b § om särskilda begränsningar i rätten att delta i en gränsöverskridande fusion.
För en gränsöverskridande fusion gäller vidare följande bestämmelser om förfarandet,
– 31 och 32 §§ om fusionsplan, – 33 – 33 b §§ om styrelseredogörelser, – 8 § om kompletterande information, – 10, 11 och 34–36 §§ om revisorsgranskning, varvid det som sägs i 10 och 11 §§ om 9 § i stället ska avse 34 §,
– 36 a § om informationsmeddelande, – 12 § första stycket och 37 och 38 §§ om registrering av fusionsplanen,
– 13 § om när fusionsplanen ska läggas fram för godkännande av föreningsstämman,
– 39 och 39 a §§ om tillhandahållande av fusionsplanen m.m., – 15 och 16 §§ om föreningsstämmans prövning, – 40 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen, – 17 § om underrättelse till kända borgenärer, – 18–20, 41 och 41 a §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 21 och 41 b §§ om kallelse på föreningarnas borgenärer, – 22 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd att verkställa fusionsplanen,
– 41 c § om när allmän domstol ska lämna tillstånd att verkställa
fusionsplanen,
– 42 § om utfärdande av fusionsintyg, – 43–46 §§ om registrering, – 25 och 47 §§ om fusionens rättsverkningar, – 26 § om när frågan om fusion faller, varvid det som sägs om 24 § i stället ska avse 44 §, och
– 27 § om en medlems rätt att säga upp sitt medlemskap.
Paragrafen, som genom hänvisningar anger vilka bestämmelser som ska tillämpas vid en gränsöverskridande fusion, motsvarar det hittillsvarande andra stycket i 30 §. I första stycket anges vad som allmänt gäller om förutsättningarna för och innebörden av en gränsöverskridande fusion. I andra stycket anges vilka bestämmelser som gäller för förfarandet.
Motsvarande bestämmelser finns i 23 kap. 36 a § aktiebolagslagen i utredningens förslag. Förevarande paragraf innehåller dock inte några motsvarigheter till de hänvisningar som görs i den paragrafen till aktiebolagslagens bestämmelser om aktieägares rätt till inlösen m.m. Skälen för det har behandlats i avsnitt 8.3. I stället innehåller paragrafen en hänvisning till 27 § och vad som där sägs om medlems rätt att säga upp sitt medlemskap.
Vissa ändringar har gjorts i hänvisningarna, huvudsakligen för att anpassa regleringen av gränsöverskridande fusioner till 2019 års direktiv. Dessa är i allt väsentligt en följd av att andra bestämmelser i kapitlet har ändrats och fått nya paragrafbeteckningar eller upphävts men de innebär inga ändringar i fusionsförfarandets grunddrag.
Genom hänvisningar till andra paragrafer sammanfattar paragrafen vad som gäller för en gränsöverskridande fusion mellan ekonomiska föreningar. Av hänvisningen till 1 § följer bl.a. att fusionen kan genomföras genom absorption eller kombination. Hänvisningen till 3 § medför att en gränsöverskridande fusion inte får fullföljas sedan övertagande förening har gått i likvidation och skifte av föreningens tillgångar har påbörjats. Enligt 4 § måste, liksom vid inhemska fusioner, särskilda rättighetshavares ställning tryggas på visst sätt. Bestämmelsen kan bl.a. få betydelse om det förekommer innehavare av förlagsandelar i en svensk förening som deltar i fusionen. Hänvisningen till 31 b § uppställer särskilda begränsningar i
rätten att delta i en gränsöverskridande fusion. Så får exempelvis inte en förening som är i konkurs delta.
De paragrafer till vilka hänvisas i andra stycket reglerar förfarandet vid en gränsöverskridande fusion.
Såsom framgår av hänvisningarna till 31–33 b §§ inleds förfarandet med att det upprättas en gemensam fusionsplan och att styrelserna i envar av föreningarna upprättar en särskild redogörelse. Till dessa handlingar ska, enligt 8 §, fogas viss information, däribland redovisningshandlingar för föreningarna. Vad som sägs i 10, 11 och 34–36 §§ innebär att fusionsplanen och styrelsens redogörelse ska granskas av en revisor och, under vissa förhållanden, en särskilt utsedd oberoende sakkunnig. Det ska också upprättas ett särskilt meddelande, riktat till bl.a. föreningarnas medlemmar, med information om att de har möjlighet att lämna synpunkter på fusionen (se 36 a §).
Av hänvisningarna till 12 § första stycket och 37 och 38 §§ följer att fusionsplanen med de därtill fogade handlingarna (t.ex. styrelseredogörelsen och revisorsyttrandet) ska ges in till Bolagsverket för registrering. Handlingarna blir därmed offentliga (dock att konfidentiella uppgifter i revisorsyttrandet kan bli föremål för sekretess). Såsom framgår av hänvisningarna till 39 § ska handlingarna också hållas tillgängliga elektroniskt för bl.a. medlemmar och arbetstagarrepresentanter under sex veckor före den stämma som ska ta ställning till fusionsplanen.
Fusionen förutsätter alltid ett godkännande av fusionsplanen på stämma i överlåtande föreningar (se 13 §). I den övertagande föreningen behöver däremot fusionsplanen godkännas på stämma enbart om minst fem procent av medlemmarna begär det. Såsom framgår av 15 § krävs det för ett godkännande att minst två tredjedelar av de röstande röstar för det. Om tillräcklig majoritet inte uppnås, faller frågan om fusion (se 16 §). Stämman kan dock villkora sitt beslut av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarmedverkan i den övertagande föreningen (se 40 §).
Av hänvisningen till 17 § följer att en svensk förening som deltar i fusionen därefter måste underrätta sina kända borgenärer – med vissa undantag – om den förestående fusionen
Därefter ska – såsom framgår av hänvisningarna till 18–20, 41 och 41 a §§ – en av de svenska föreningar som deltar i fusionen ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa fusionsplanen. I tillståndsärendet ska Bolagsverket bl.a. göra en laglighetsprövning men
även söka utröna om fusionen har ett otillbörligt syfte; prövningen kan leda till att ansökan avslås. Om prövningen utfaller positivt, ska verket utfärda en kallelse på föreningarnas borgenärer (se 21 och 41 b §§). Om någon av borgenärerna då motsätter sig fusionen, ska ärendet överlämnas till tingsrätt som då, enligt 41 c §, ska göra en borgenärsskyddsinriktad prövning av om fusionen ska tillåtas.
Om tillstånd till verkställande av fusionsplanen meddelas, ska Bolagsverket för envar av de svenska föreningar som deltar i fusionen utfärda ett s.k. fusionsintyg. Detta ska tillställas motsvarande myndigheter i övriga medlemsstater som berörs av fusionen (se 42 §). Om den övertagande föreningen ska ha sitt hemvist utomlands, ska den behöriga myndigheten först registrera fusionen där. När Bolagsverket har underrättats om denna registrering, ska verket i föreningsregistret föra in en uppgift om att den eller de svenska överlåtande föreningar som har deltagit i fusionen har upplösts (se 43 §). I 44–46 §§ regleras den situationen då den övertagande föreningen ska ha sitt hemvist i Sverige.
I 25 och 47 §§ klargörs vilka rättsverkningar fusionen har.
30 b § En ekonomisk förening får inte delta i en gränsöverskridande
fusion, om den är
1. i konkurs,
2. under företagsrekonstruktion, eller
3. i likvidation på grund av beslut enligt 17 kap. 11 och 16 §§. En ekonomisk förening får inte heller delta i en gränsöverskridande fusion, om fusionen genomförs för ett kriminellt eller annars otillbörligt ändamål eller på annat sätt syftar till att kringgå svensk rätt eller unionsrätt.
Paragrafen, som är ny, motsvarar 23 kap. 36 b § aktiebolagslagen i utredningens förslag (jfr avsnitt 4.2.2. och 4.11.5; jfr även avsnitt 8.3).
32 § En fusionsplan enligt 31 § ska innehålla uppgifter om
1. de fusionerande föreningarnas form, företagsnamn och säte,
2. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontantersättning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och förekommande värdepapper i den övertagande föreningen,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor som andelar och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,
6. från vilken tidpunkt som de fusionerande föreningarnas transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,
7. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av särskilda rättigheter i den överlåtande föreningen ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för innehavarna,
8. arvode och andra särskilda förmåner som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare,
9. stadgarna för den övertagande föreningen, 10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen,
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för att fastställa villkoren för fusionen, och
12. rätten till uppsägning av medlemskap enligt 27 §.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgifter
om
1. de säkerheter som föreningarnas borgenärer erbjuds, och
2. hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna
för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgifter om den övertagande föreningens form, företagsnamn och säte. Uppgift
ska också lämnas om stiftelseurkund eller motsvarande handlingar för bildande av den övertagande föreningen.
Paragrafen reglerar vad fusionsplanen ska innehålla vid en gränsöverskridande fusion.
I första stycket 1 har ”kontant betalning” ersatts med ”kontantersättning” för att åstadkomma en anpassning till terminologin i 2019 års direktiv. I punkten 8 har kravet på redovisning av arvoden och andra förmåner som har lämnats med anledning av fusionen begränsats till att gälla förmåner till styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare; detta innebär en anpassning till
direktivet (se avsnitt 4.3, där den motsvarande ändringen i aktiebolagslagen behandlas).
Enligt den nya punkten 12 i första stycket ska fusionsplanen också innehålla en uppgift om medlemmarnas rätt till uppsägning enligt 27 §. Skälen för det har behandlats i avsnitt 8.3.
Punkten 1 i andra stycket är ny och föranledd av 2019 års direktiv (se avsnitt 4.3). För en kommentar kan hänvisas till den motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 38 §.
Även bestämmelsen i tredje stycket andra meningen är ny. Enligt denna måste fusionsplanen innehålla uppgift om stiftelseurkunden för den övertagande föreningen. Detta anknyter till artikel 122 i 2019 års direktiv. I svensk rätt uppställs inget krav på att det vid bildandet av en ekonomisk förening ska upprättas en stiftelseurkund. Om den övertagande föreningen är en svensk förening, får det därför lämnas uppgift om motsvarande handlingar som har upprättats eller kommer att upprättas i samband med föreningens bildande.
33 § Styrelsen i var och en av de föreningar som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Redogörelsen ska särskilt beskriva fusionens konsekvenser för föreningens framtida verksamhet samt innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för borgenärer.
Om styrelsen i god tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, från arbetstagarna själva, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
För styrelsens redogörelse gäller i övrigt bestämmelserna i 33 a och 33 b §§. Någon redogörelse behöver inte upprättas när förhållandena är sådana som sägs i 33 a § andra stycket och 33 b § andra stycket.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om den redogörelse som styrelsen ska upprätta inför fusionen, har genomgått samma ändringar som 23 kap. 39 § aktiebolagslagen. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
33 a § I styrelsens redogörelse enligt 33 § ska det ingå ett särskilt avsnitt
med information till medlemmarna. I avsnittet ska särskilt beskrivas
1. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening samt den metod som har använts för att bestämma dessa,
2. fusionens konsekvenser för medlemmarna, och
3. hur medlemmarna ska förfara för att utöva sin rätt till uppsägning enligt 27 §.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte, om samtliga medlemmar i föreningen samtycker till det.
Paragrafen, innehåller bestämmelser om innehållet i det särskilda avsnitt, riktat till föreningens medlemmar, som styrelsens redogörelse ska innehålla. Den motsvarar i väsentliga delar 23 kap. 39 a § aktiebolagslagen i utredningens förslag. Vad som sägs i kommentaren till den paragrafen är därför av intresse även här.
Den rätt att få sina aktier inlösta som aktieägare ska ha enligt förslaget till ändringar i aktiebolagslagen motsvaras i föreningslagen av den rätt till uppsägning som medlemmar har enligt 27 §. Det har därför ansetts att styrelsens redogörelse ska innehålla information om hur en medlem ska förfara om han eller hon vill utöva denna rätt (jfr första stycket 4).
33 b § I styrelsens redogörelse enligt 33 § ska det ingå ett särskilt av-
snitt med information till arbetstagarna. I avsnittet ska styrelsen särskilt beskriva
1. fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och, i förekommande fall, åtgärder till skydd för dessa,
2. väsentliga ändringar av anställningsvillkoren eller av platserna för föreningens verksamhet, och
3. fusionens konsekvenser i fråga om eventuella dotterbolag, såvitt gäller anställningsförhållanden, väsentliga ändringar av anställningsvillkoren och platsen för verksamheten.
Någon redogörelse enligt första stycket fordras inte om samtliga arbetstagare ingår i föreningens styrelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i det särskilda avsnitt, riktat till föreningens arbetstagare, som styrelsens redogörelse ska innehålla. Den motsvarar 23 kap. 39 b § aktiebolagslagen i utredningens förslag. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
Informationsmeddelande
36 a § Till fusionsplanen ska fogas ett meddelande med information
till den fusionerade föreningens medlemmar, borgenärer och arbetstagarföreträdare eller, om arbetstagarföreträdare inte finns, arbetstagarna själva om att de får lämna synpunkter på planen till de fusionerande föreningarna. I meddelandet ska anges vilken dag som synpunkterna senast kan lämnas. Den dagen får infalla senast på den femte arbetsdagen före dagen för den föreningsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen, eller, om fusionsplanen i en övertagande förening enligt 13 § andra stycket inte underställs föreningsstämman i den föreningen, femte arbetsdagen före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
I paragrafen finns bestämmelser om det informationsmeddelande som styrelsen ska foga till fusionsplanen och som ska upplysa bl.a. föreningens medlemmar om att de har möjlighet att lämna synpunkter på fusionen. Bestämmelserna överensstämmer i sak med 23 kap. 41 a § aktiebolagslagen (se kommentaren till den paragrafen).
37 § Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 12 § att lämna in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska skyldigheten fullgöras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är bifogade planen är skrivna på något annat språk än svenska, ska ingivaren även lämna in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländska behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte lämnas in.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av fusionsplanen. Ändringen i andra stycket är av redaktionell art och innebär ingen ändring i sak.
38 § I anmälan om registrering enligt 37 § ska det lämnas uppgifter om
1. form, företagsnamn och säte för var och en av de fusionerande föreningarna,
2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och i förekommande fall medlemmar ska gå till väga för att utöva sina rättigheter samt de adresser där det kostnadsfritt finns tillgång till fullständig information om dessa förfaranden, och
4. föreningarnas adresser. När registreringen kungörs enligt 19 kap. 5 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i första stycket 1–3.
I 31 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sekretess för uppgifter i ett yttrande som en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett enligt 34 eller 35 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en registreringsanmälan enligt 37 § ska innehålla.
I första stycket 3 har tydliggjorts att de förfaranden som där avses kan vara av olika slag.
Det nya tredje stycket innehåller en erinran om de sekretessbestämmelser som gäller för revisorsyttranden. Övervägandena bakom dessa har redovisats i avsnitt 4.6.7. Sekretessbestämmelsen innebär att konfidentiella uppgifter i revisorsyttrandet omfattas av sekretess och därmed inte blir offentligt genom ingivandet till Bolagsverket.
39 § Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 33 § tillgängliga för medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar samt för arbetstagarnas företrädare eller, om sådana inte finns, arbetstagarna själva. Handlingarna ska, under minst sex veckor före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga på föreningens webbplats eller genom annan likvärdig elektronisk kommunikation.
Om fusionsplanen enligt 13 § första stycket inte behöver underställas föreningsstämman i den övertagande föreningen, gäller i stället att hand-
lingarna ska hållas tillgängliga under minst sex veckor före styrelsens beslut att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de medlemmar, röstberättigade som inte är medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och som uppger sin adress. I vilka fall handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel anges i 1 kap. 16 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillhandahållande av handlingar inför den föreningsstämma som ska ta ställning till fusionsplanen. Första stycket överensstämmer med 23 kap. 43 § första stycket första och andra meningarna aktiebolagslagen i utredningens förslag, medan andra stycket väsentligen överensstämmer med andra stycket i samma paragraf, bortsett från att – liksom hittills – kretsen av dem som handlingarna ska tillhandahållas är något annorlunda. För en kommentar hänvisas därför till författningskommentaren till 23 kap. 43 §.
Paragrafens tredje stycke, som tidigare har utgjort paragrafens andra stycke, är inte ändrat. I sak motsvarar stycket närmast den bestämmelse som finns i 23 kap. 43 § första stycket tredje meningen aktiebolagslagen.
39 a § De synpunkter som har lämnats med anledning av informa-
tionsmeddelandet enligt 36 a § ska tillhandahållas medlemmarna på den föreningsstämma som avses i 13 §.
Av paragrafen följer att synpunkter som har kommit in till föreningen med anledning av informationsmeddelandet (jfr 36 a §) ska tillhandahållas medlemmarna innan stämman beslutar i frågan om godkännande av fusionsplanen. Bestämmelsen överensstämmer med 23 kap. 43 a § aktiebolagslagen i utredningens förslag.
41 § Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 18 § göras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska ansökan göras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Till ansökan ska, utöver vad som anges i 18 §, fogas följande handlingar:
1. en kopia av styrelsens redogörelse,
2. en kopia av revisorsyttrandet eller, i förekommande fall, den rapport som en oberoende sakkunnig enligt 35 § första stycket har upprättat,
3. en kopia av eventuella synpunkter som föreningens intressenter har lämnat, och
4. i tillämpliga fall, information om huruvida det har inletts ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
I paragrafens andra stycke har tillkommit nya bestämmelser om vilka handlingar som ska fogas till en ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Bestämmelser gäller utöver vad som följer av 18 §. För en kommentar hänvisas till de i sak överensstämmande bestämmelserna i 23 kap. 45 § aktiebolagslagen i utredningens förslag.
41 a § Vid Bolagsverkets handläggning av en ansökan om tillstånd
till verkställande av en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som anges i 19–21 och 41 §§, andra stycket samt 41 b §.
Bolagsverket ska avslå ansökan, om
1. bestämmelserna i 30 b § första stycket förhindrar att en eller flera av de svenska föreningarna deltar i en gränsöverskridande fusion,
2. fusionen bedöms ha ett sådant ändamål eller sker i ett sådant syfte som avses i 30 b § andra stycket, eller
3. fusionen förutsätter ett förfarande enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. men något sådant förfarande inte har inletts.
Paragrafen, som är ny, reglerar, jämte 41 b §, de särskilda förutsättningar som gäller för Bolagsverkets handläggning och beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan om en gränsöverskridande fusion. Kompletterande bestämmelser om förfarandet finns i förordningen (2018:759) om ekonomiska föreningar. Motsvarande bestämmelser finns i 23 kap. 45 a § aktiebolagslagen i utredningens förslag. Det som sägs i kommentaren till den paragrafen är därför relevant även här.
41 b § Den dag som avses i 21 § andra stycket första meningen får
anges till en tidpunkt som infaller tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen enligt 12 §.
Paragrafen är ny.
Av 21 § följer att Bolagsverket ska utfärda en kallelse på föreningarnas borgenärer. Enligt den paragrafens andra stycke ska kallelsen innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag anmäla detta till Bolagsverket.
I förevarande paragraf klargörs att denna dag vid en gränsöverskridande fusion får infalla tidigast tre månader från registreringen av fusionsplanen. Härigenom tillförsäkras borgenärerna en tidsperiod om minst tre månader för att reagera på föreningens fusionsplaner. Genom bestämmelsen tillgodoses vad som sägs i artikel 126b.1 andra stycket i 2019 års direktiv.
Om ingen av de borgenärer som har blivit kallade enligt 21 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid ska Bolagsverket meddela tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Om någon av de kallade borgenärerna motsätter sig ansökan i rätt tid ska Bolagsverket, liksom enligt hittills gällande rätt, överlämna ärendet till tingsrätten (jfr 22 §).
41 c § Vid en gränsöverskridande fusion gäller följande, om Bolags-
verket med stöd av 22 § har överlämnat en ansökan om tillstånd till verkställande av en fusionsplan till domstol.
Domstolen ska avslå ansökan, om
1. de borgenärer som har motsatt sig ansökan har lämnat trovärdiga uppgifter om att fusionen medför fara för att deras fordringar inte ska bli betalda, och
2. de föreningar som deltar i fusionen inte har visat att dessa borgenärer har fått full betalning eller betryggande säkerhet för fordringarna.
I annat fall ska domstolen bevilja ansökan.
Paragrafen är ny. Den reglerar förutsättningarna för att en domstol, till vilken Bolagsverket har överlämnat ärendet enligt 22 §, ska meddela tillstånd till verkställande av fusionsplanen. Bestämmelserna gäller då i stället för de bestämmelser som gäller vid inhemska fusioner (jfr 23 §). För en kommentar hänvisas till de likalydande bestämmelserna i 23 kap. 45 d § aktiebolagslagen i utredningens förslag.
42 § Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 22 eller 41 c §, för varje svensk förening som deltar i fusionen utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har
skett på föreskrivet sätt (fusionsintyg). Ett sådant intyg får dock inte
utfärdas om det har väckts talan mot föreningsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte har avgjorts slutligt.
Beslut om utfärdande av fusionsintyg ska meddelas inom tre månader från dagen för ansökan om tillstånd till verkställande av fusionsplanen, om det inte på grund av ärendets komplexitet eller annars finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Om tremånadersfristen inte kan hållas, ska sökanden underrättas om skälen för detta.
Fusionsintyget ska tillställas behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater.
Paragrafen innehåller bestämmelser om det fusionsintyg som Bolagsverket ska utfärda för var och en av de svenska föreningar som deltar i den gränsöverskridande fusionen. Den har ändrats så att den överensstämmer med 23 kap. 46 § aktiebolagslagen i utredningens förslag. Det som sägs i kommentaren till den paragrafen gäller därför även här.
43 § Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i en annan stat än Sverige, ska en svensk förening som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in en kopia av fusionsplanen till den behöriga myndigheten i den staten. Handlingen ska ges in inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har genomförts, ska Bolagsverket i föreningsregistret föra in en uppgift om att den eller de svenska överlåtande föreningar som har deltagit i fusionen har upplösts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet när den övertagande föreningen ska ha sitt säte i en annan stat än Sverige. Den har, liksom den motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 47 § aktiebolagslagen, ändrats på så vis att kravet på att föreningen ska ge in fusionsintyget till den behöriga myndigheten i utlandet har tagits bort. Ändringen beror på att fusionsintyget förutsätts ha tillställts den utländska myndigheten genom Bolagsverkets försorg (jfr 42 §).
44 § Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sin hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i föreningsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i den övertagande föreningen inom sex månader från den tidpunkt då fusionsintyget utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och i förekommande fall styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Paragrafen reglerar registrering av fusioner vid vilka den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige. Den har endast genomgått en redaktionell ändring. För en genomgång av hur förfarandet är avsett att gå till kan hänvisas till de likalydande bestämmelserna i 23 kap. 48 § aktiebolagslagen.
45 § Bolagsverket får registrera fusionen enligt 44 § endast om
1. verket har utfärdat ett fusionsintyg för varje svensk förening som deltar i fusionen,
2. verket har fått del av ett fusionsintyg för varje utländsk förening
som deltar i fusionen,
3. de utländska föreningar som deltar i fusionen har gett in en kopia
av fusionsplanen, och
4. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av
fusionen.
Om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m. är tillämplig, får fusionen registreras endast om
1. ett avtal har träffats eller ett beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att ett sådant avtal har träffats eller ett beslut har fattats, och
2. den övertagande föreningens stadgar inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla enligt lagen.
Paragrafen anger förutsättningarna för att Bolagsverket ska kunna registrera fusionen enligt 44 §. Den har ändrats på samma sätt som motsvarande bestämmelser i 23 kap. 48 a § aktiebolagslagen, se kommentaren till den paragrafen.
47 § Vid en gränsöverskridande fusion uppkommer de rättsverkningar som avses i 25 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där den övertagande föreningen har sin hemvist. Om den övertagande föreningen har sin hemvist i Sverige, uppkommer rättsverkningarna vid registreringen av fusionen i föreningsregistret enligt 44 §.
Utöver 25 § första stycket gäller att de fusionerande föreningarnas rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden, och som finns vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan, övergår till den övertagande föreningen.
Paragrafen behandlar rättsverkningarna av en gränsöverskridande fusion. I andra stycket har gjorts en terminologisk ändring, som inte är avsedd att vara någon ändring i sak.
51 § Vid en fusion enligt 49 eller 50 § ska de bestämmelser som anges i 30 § tillämpas, dock med följande avvikelser.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 32 § första stycket 2, 3, 5 och 12.
2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 10, 11 och 34–36 §§ och om föreningsstämmans prövning av fusionsplanen i 13 § första stycket ska inte tillämpas.
3. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller 29 § i stället för 25 § första stycket 1–4. Det som sägs om en överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 49 eller 50 § gälla bolaget. Det som sägs om en överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 49 eller 50 § gälla bolaget.
Paragrafen innehåller särbestämmelser för dels sådana fusioner som innebär att svenska ekonomiska föreningar absorberar utländska dotterbolag, dels sådana fusioner som innebär att utländska ekonomiska föreningar absorberar svenska dotterbolag. Den har ändrats endast på så sätt att det i punkten 1 har tydliggjorts att fusionsplanen vid en fusion av detta slag inte behöver innehålla information om medlems rätt till utträde; någon sådan rätt kommer nämligen inte att föreligga vid fusioner av detta slag.
23 kap. Överklagande
1 § Bolagsverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om verket har
1. prövat en ansökan enligt 6 kap. 16 § om att kalla till föreningsstämma,
2. prövat en ansökan enligt 7 kap. 16 § om att utse en ersättare för en styrelseledamot,
3. prövat en ansökan enligt 8 kap. 9, 10, 29, 30 eller 31 § om att utse eller entlediga en revisor,
4. beslutat enligt 8 kap. 17 § första stycket att en förening ska ha en revisor som är auktoriserad eller godkänd revisor eller utsett en viss revisor enligt 8 kap. 17 § andra stycket,
5. prövat en ansökan enligt 9 kap. 2 eller 3 § om att utse en särskild granskare,
6. prövat ett tillståndsärende enligt 7 kap. 8, 30 eller 38 §, 8 kap. 11, 14 eller 22 §, 15 kap. 1 § 2 eller 16 kap. 18 §,
7. förklarat enligt 16 kap. 26 § att en fusion har fallit,
8. vägrat att utfärda ett intyg enligt 16 kap. 42 §,
8 a. beslutat om betalningsskyldighet enligt 16 kap. 20 § andra stycket,
9. tagit bort en förening ur föreningsregistret enligt 18 kap. 8 §, 10. skrivit av en anmälan om registrering enligt 19 kap. 3 § eller vägrat registrering av något annat än ett företagsnamn,
11. avregistrerat någon enligt 19 kap. 9 §, eller 12. förelagt eller dömt ut vite enligt 22 kap. 3 §. Ett överklagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
I paragrafens första stycke har lagts till en ny punkt, 8 a, som innebär att Bolagsverkets beslut om betalningsskyldighet enligt den i punkten angivna bestämmelsen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
12.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
10 kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för bankaktiebolag
1 § För bankaktiebolag gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.
I fråga om bankaktiebolag ska det som föreskrivs om Bolagsverket i följande bestämmelser i stället gälla Finansinspektionen:
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a och 45 a §aktiebolagslagen,
3. 24 kap. 22 a och 45 § aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap. 21 och 22 §§ aktiebolagslagen.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
I andra stycket 2–4 har lagts till nya paragrafer som avser den prövning som föregår ett beslut om tillstånd eller avslag på ett bolags ansökan om tillstånd att verkställa en plan om ett gränsöverskridande förfarande (fusion, delning eller ombildning) och myndighetens möjlighet att förordna en lämplig person som sakkunnig vid handläggningen av en sådan ansökan.
19 § Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 23 kap. 19–21, 22–24 och 45 §§, 45 a § första stycket samt 45 b och 45 c §§ aktie-bolagslagen (2005:551). I stället tillämpas 20–22 §§ detta kapitel.
I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
Paragrafen har justerats på så sätt att från tillämpningen av aktiebolagslagens regelverk har undantagits de ytterligare bestämmelser som framgår av paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
20 § När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av
det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av bolagsordningen enligt 3 kap. 3 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sitt hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens fjärde stycke har justerats. Det hittillsvarande kravet på att Finansinspektionen ska underrätta Skatteverket om ansökningar enligt första stycket har utgått, som en följd av att bestämmelserna i 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen – om Skatteverkets särskilda beslutanderätt – upphävs. Finansinspektionen ska även i fortsättningen underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningarna men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
22 § En ansökan enligt 20 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,
4. bolagens borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 21 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i aktiebolagslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tillämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
25 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller vad som sägs i denna paragraf.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 21 och 22 §§ i tillämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Paragrafens fjärde stycke har justerats. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningar enligt andra stycket men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
25 a § I stället för föreskrifterna i 23 kap. 56 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 56 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 20–22 §§.
Paragrafen har justerats redaktionellt i följd av ny numrering av aktuella bestämmelser i aktiebolagslagen. Detta innebär ingen ändring i sak.
Inhemsk delning
26 § När ett bankaktiebolag deltar i en inhemsk delning tillämpas 27–30 §§.
Ett bankaktiebolag får inte genom inhemsk delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd eller registrering till ett bolag som inte har tillstånd eller inte har registrerats.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
I första stycket förtydligas att bestämmelserna i 27–30 §§ avser inhemska, inte gränsöverskridande, delningar. I andra stycket klargörs att bestämmelsen gäller inhemska delningar. Justeringarna innebär ingen ändring i sak.
Gränsöverskridande delning
30 a § När ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande del-
ning tillämpas inte 24 kap. 21–26 och 44 §§ samt 45 § första stycket, 46 och 47 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället tillämpas 30 b–30 d §§ detta kapitel.
Av paragrafen, som är ny, framgår vilka bestämmelser i aktiebolagslagens regelverk som är undantagna från tillämpningen när ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande delning. I stället gäller de i paragrafen angivna bestämmelserna om tillstånds- och borgenärsskyddsförfarandet. Förslaget har behandlats i avsnitt 9.2.
30 b § När delningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det an-
söka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om delningsplanen har registrerats enligt 24 kap. 16 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att delningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
I paragrafen, som är ny, regleras när och hos vilken myndighet ett bankaktiebolag som ska genomföra en gränsöverskridande delning ska ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Paragrafen har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 20 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
30 c § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en
delningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
Paragrafen, som är ny, har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 21 §. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.2.
Den prövning som ska ske enligt paragrafen ersätter aktiebolagslagens borgenärsskyddsförfarande, däribland kallelsen på bolagets borgenärer. I stället ska Finansinspektionen vid ett bankaktiebolags ansökan om tillstånd att verkställa en gränsöverskridande delning pröva att borgenärerna tillförsäkras en betryggande säkerhet.
30 d § En ansökan enligt 30 b § ska avslås om
1. delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:759) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid partiell delning eller delning genom separation, revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
5. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 30 c § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
6. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. I 24 kap. 45 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
Av paragrafen, som är ny, framgår när en ansökan om tillstånd att verkställa en plan om gränsöverskridande delning ska avslås. Paragrafen har sin motsvarighet för fusioner i 22 §. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.2.
När det gäller frågan om ett avslag på en tillståndsansökan är motiverat av hänsyn till allmänintresset (första stycket 6), kan påpekas att prövningen är ägnad att innefatta en kontroll av att delningen inte innebär att tillståndspliktig verksamhet överlåts till ett bolag som Finansinspektionen bedömer vara olämpligt för att driva sådan verksamhet. Prövningen i den delen är avsedd att motsvara eller kompensera för den särskilda begränsning som uppställs för inhemska delningar, men som av lagtekniska skäl inte är möjlig att uppställa för gränsöverskridande delningar; en gränsöverskridande delning innebär uteslutande att ett nytt övertagande bolag bildas (jfr 26 § andra stycket).
30 e § Om ett övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska
bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt denna lag, gäller utöver vad som föreskrivs i 24 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) att Bolagsverket får registrera det övertagande bolaget endast om Finans-
inspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
Paragrafen är ny och kompletterar den laglighetsprövning som Bolagsverket enligt aktiebolagslagens bestämmelser ska göra inför en registrering av ett svenskt övertagande aktiebolag som bildas till följd av en gränsöverskridande delning av en utländsk juridisk person. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.2.
I paragrafen uppställs en ytterligare förutsättning för registrering av ett övertagande bolag, om bolaget ska driva finansiell verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag. Genom att det för registrering fordras att ett svenskt övertagande bolag har fått erforderligt tillstånd, säkerställs att de svenska näringsrättsliga reglerna efterlevs i de fall ett nybildat svenskt bolag ska överta finansiell verksamhet från en utländsk juridisk person.
Bolagsverket får således registrera ett övertagande bolag endast om bolaget – utöver förutsättningarna i aktiebolagslagen - har fått tillstånd att driva sådan verksamhet i beslut från Finansinspektionen som vunnit laga kraft. För att registrering ska få ske är det alltså inte tillräckligt att bolaget har ansökt om tillstånd att driva finansiell verksamhet. Inte heller är det en för registrering tillräcklig förutsättning om en utländsk myndighet har gett den utländska juridiska person som delas tillstånd att driva finansiell verksamhet i Sverige. Betydelsen av ett eventuellt utländskt tillstånd ska bedömas av Finansinspektionen inom ramen för Finansinspektionens prövning av bolagets ansökan om tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse, inte av Bolagsverket vid prövningen av om det finns förutsättningar att registrera bolaget.
30 f § I stället för föreskrifterna i 24 kap. 58 § tredje stycket aktiebo-
lagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 kap. 58 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa delningsplanen enligt 30 b–30 d §§.
Paragrafen är ny och motsvarar i sak vad som föreskrivs för fusioner i 25 b §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen, se prop. 2008/09:180 s. 95. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
Ombildning
30 g § När ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande om-
bildning gäller inte 24 a kap. 19 , 20 och 23 – 25 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället gäller 30 h–30 j §§ i detta kapitel.
Av paragrafen, som är ny, framgår vilka bestämmelser i aktiebolagslagens regelverk som inte ska tillämpas när ett bankaktiebolag genomför en gränsöverskridande ombildning och vilka bestämmelser om tillstånds- och borgenärsskyddsförfarandet som ska tillämpas i stället. Förslaget har behandlats i avsnitt 9.2.
30 h § När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det
ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om ombildningsplanen har registrerats enligt 24 a kap. 13 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att ombildningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
I paragrafen, som är ny, regleras när och hos vilken myndighet ett bankaktiebolag som ska genomföra en gränsöverskridande ombildning ska ansöka om tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Paragrafen har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 20 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
30 i § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en
ombildningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en be-
tryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
Paragrafen, som är ny, har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 21 §. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.2.
Den prövning som ska ske enligt denna paragraf ersätter aktiebolagslagens borgenärsskyddsförfarande, däribland kallelsen på bolagets borgenärer. Av paragrafen följer att Finansinspektionen vid ett bankaktiebolags ansökan om tillstånd att verkställa en gränsöverskridande ombildning ska pröva att borgenärerna tillförsäkras en betryggande säkerhet. En bolagsrättslig ombildning innebär inte i sig att bolagets tillgångar och skulder omfördelas genom utspädning eller uppdelning. Prövningen enligt förevarande paragraf får därmed en delvis annan innebörd än sin motsvarighet vid fusion respektive delning. Frågan om betryggande säkerhet får prövas utifrån bolagets interna ekonomiska förhållanden, med hänsyn till de potentiella effekter på desamma som Finansinspektionen bedömer kan följa av att bolaget ombildas till en motsvarande juridisk person som omfattas av lagstiftningen i en annan stat än Sverige.
30 j § En ansökan enligt 30 h § ska avslås om
1. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 30 i § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att ombildningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
2. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. I 24 a kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Av paragrafen, som är ny, framgår när en ansökan om tillstånd att verkställa en plan om gränsöverskridande ombildning ska avslås. Paragrafen har sin motsvarighet för fusioner i 22 §.
Beträffande tillämpningen av första stycket 1 hänvisas till kommentaren till 30 i §. Av bestämmelsen i andra stycket framgår att det i aktiebolagslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tillämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.2.
30 k § Om en utländsk juridisk person efter ombildning ska utgöra
ett svenskt aktiebolag som ska bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt denna lag gäller, utöver det som föreskrivs i 24 a kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551) , att Bolagsverket får registrera bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
Paragrafen är ny och kompletterar den laglighetsprövning som Bolagsverket enligt aktiebolagslagens bestämmelser ska göra inför en registrering av en gränsöverskridande ombildning av en utländsk juridisk person till ett svenskt aktiebolag. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.2.
I paragrafen uppställs en ytterligare förutsättning för registrering av en ombildning, om bolaget efter ombildningen ska driva finansiell verksamhet som är tillståndspliktig enligt BRL. Härigenom säkerställs att den svenska näringsrättsliga regleringen efterlevs i de fall ett svenskt aktiebolag, som är resultatet av en gränsöverskridande ombildning av en utländsk juridisk person, ska driva finansiell verksamhet.
Bolagsverket får således registrera en ombildning endast om bolaget – utöver förutsättningarna i aktiebolagslagen – har fått tillstånd att driva sådan verksamhet i beslut från Finansinspektionen. Det krävs också att Finansinspektionens beslut har fått laga kraft. För att registrering ska få ske är det alltså inte tillräckligt att bolaget har ansökt om tillstånd att driva finansiell verksamhet. Inte heller är det en för registrering tillräcklig förutsättning om en utländsk myndighet har gett den utländska juridiska person som ska ombildas tillstånd att driva finansiell verksamhet i Sverige. Betydelsen av ett eventuellt utländskt tillstånd ska bedömas av Finansinspektionen inom ramen för inspektionens prövning av bolagets ansökan om tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse, inte av Bolagsverket vid prövningen av om det finns förutsättningar att registrera ombildningen.
30 l § I stället för föreskrifterna i 24 a kap. 33 § andra stycket aktie-
bolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket och 24 a kap. 33 § första stycketaktiebolagslagen gäller att talan inte får väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa ombildningsplanen enligt 30 h–30 j §§.
Paragrafen är ny och motsvarar i sak vad som föreskrivs för fusioner i 25 b §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till nämnda paragraf, se prop. 2008/09:180 s. 95. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
11 kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för kreditmarknadsbolag
1 § Det som enligt 10 kap. gäller för bankaktiebolag ska även gälla för kreditmarknadsbolag utom bestämmelserna om fusion i 18 §, om likvidation i 31–34 §§ och om företagsnamn i 35 och 36 §§.
Bestämmelserna om fusion i 10 kap. 19–25 b §§ gäller bara vid fusion mellan ett kreditmarknadsbolag och ett annat bolag och bara om en bank inte är övertagande bolag. Ärenden som avser tillstånd enligt 20, 25, 30 b, 30 h eller 40 § prövas av Finansinspektionen.
I paragrafens andra stycke har lagts till två paragrafer. Tillägget är en i följd av att kreditmarknadsbolag ska ha rätt att genomföra gränsöverskridande delningar och ombildningar (jfr hänvisningen i första stycket till 10 kap.). Förslaget har behandlats i avsnitt 9.2.
12 kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för kreditmarknadsföreningar
1 § För kreditmarknadsföreningar gäller föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
Det som föreskrivs om Bolagsverket i 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar ska, i fråga om kreditmarknadsföreningar, i stället gälla Finansinspektionen.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
I andra stycket har lagts till två nya paragrafer som avser den prövning som föregår ett beslut om tillstånd eller avslag på en förenings ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan, samt myndighet-
ens möjlighet att förordna en lämplig person som sakkunnig vid handläggningen av en sådan ansökan.
13 § Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§, 41 a § första stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället tilllämpas 14–16 §§ i detta kapitel. När fusionen avser en kreditmarknadsförening och ett helägt dotteraktiebolag gäller 14–16 §§ i tilllämpliga delar. Det som föreskrivs där om överlåtande förening ska i stället avse dotteraktiebolaget.
Paragrafen har justerats på så sätt att från tillämpningen av föreningslagens regelverk undantas de ytterligare bestämmelser som framgår av paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
14 § När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar, ska såväl den eller de överlåtande föreningarna som den övertagande föreningen ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska föreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av stadgarna enligt 3 kap. 3 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och senast två år efter det att registreringen av planen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens fjärde stycke har justerats. Det hittillsvarande kravet på att Finansinspektionen ska underrätta Skatteverket om ansökningar i första stycket har utgått, som en följd av att bestämmelserna i 16 kap. 20 § föreningslagen – om Skatteverkets särskilda beslutanderätt – upphävs. Finansinspektionen ska även i fortsättningen under-
rätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningarna men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
16 § Finansinspektionen ska avslå en ansökan enligt 14 §, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. föreningarnas borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 15 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen besluta att tillståndsfrågan ska vila under högst sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i föreningslagen finns avslagsgrunder som är tillämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
12.4. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
11 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsaktiebolag
1 § För försäkringsaktiebolag gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestäm-
melser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.
I fråga om försäkringsaktiebolag ska det som anges om Bolagsverket i följande bestämmelser i stället gälla Finansinspektionen:
1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen,
2. 23 kap. 21 a och 45 a §§aktiebolagslagen,
3. 24 kap. 22 a och 45 §§ aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap. 21 och 22 §§ aktiebolagslagen .
Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för försäkringsaktiebolag.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
I andra stycket 2–4 har lagts till nya paragrafer som avser den prövning som föregår ett beslut om tillstånd eller avslag på ett bolags ansökan om tillstånd att verkställa en plan om ett gränsöverskridande förfarande (fusion, delning eller ombildning) och myndighetens möjlighet att förordna en lämplig person som sakkunnig vid handläggningen av en sådan ansökan.
32 § Vid fusion med ett försäkringsaktiebolag gäller inte 23 kap. 19– 21, 22–24 och 45 §§, 45 a § första stycket samt 45 b och 45 c §§ aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 33–35 §§ detta kapitel.
I 37 § finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
Paragrafen har justerats på så sätt att från tillämpningen av aktiebolagslagens regelverk undantas de ytterligare bestämmelser som framgår av paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
33 § När fusionsplanen gäller i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos
Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande
fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens fjärde stycke har justerats. Kravet i första stycket på att Finansinspektionen ska underrätta Skatteverket om ansökningar har utgått, som en följd av att bestämmelserna i 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen – om Skatteverkets särskilda beslutanderätt – upphävs. Finansinspektionen ska även i fortsättningen underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningarna men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
35 § En ansökan enligt 33 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,
4. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 34 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas och andra borgenärers intressen, eller
5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i aktiebolagslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tilllämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
37 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Paragrafens fjärde stycke har justerats; se författningskommentaren till 33 §.
38 § I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 56 § tredje stycket
aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande för ett försäkringsaktiebolag.
Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 56 § första stycket samma lag får talan inte
väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen.
Paragrafen, hitintills betecknad 39 §, har justerats redaktionellt i följd av ny numrering av de bestämmelser i aktiebolagslagen vartill förevarande paragraf hänvisar. Detta innebär ingen ändring i sak.
Inhemsk delning
39 § När ett försäkringsaktiebolag genomför en inhemsk delning til-
lämpas 40–43 §§.
Ett försäkringsaktiebolag får inte genom inhemsk delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd till ett bolag som inte har ett sådant tillstånd.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
I ett nytt första stycke tydliggörs vilka bestämmelser i kapitlet som ska tillämpas på inhemska delningar. Klargörandet sker i följd av att det införs nya bestämmelser för försäkringsaktiebolag som genomför en gränsöverskridande delning.
Paragrafens andra stycke motsvarar det hittillsvarande första stycket. Där klargörs nu att den i bestämmelsen uppställda begränsningen gäller inhemska delningar. Beträffande gränsöverskridande delningar, se kommentaren till 44 c §. Justeringen innebär ingen ändring i sak.
Gränsöverskridande delning
44 § När ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande
delning tillämpas inte 24 kap. 21–26 och 44 §§ samt 45 § första stycket, 46 och 47 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället tillämpas 44 a– 44 e §§ detta kapitel.
Av paragrafen, som är ny, framgår vilka bestämmelser i aktiebolagslagen som inte ska tillämpas när ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande delning. I stället för dessa gäller de i paragrafen angivna särbestämmelser om tillstånds- och borgenärsskyddsförfarandet. Förslaget har behandlats i avsnitt 9.3.
44 a § När delningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det an-
söka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om delningsplanen har registrerats enligt 24 kap. 16 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att delningsplanen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
I paragrafen, som är ny, regleras när och hos vilken myndighet ett försäkringsaktiebolag som ska genomföra en gränsöverskridande delning ska ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Paragrafen har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 33 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
44 b § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en
delningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
Paragrafen, som är ny, har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 34 §. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.3.
Den prövning som ska ske enligt förevarande paragraf ersätter aktiebolagslagens borgenärsskyddsförfarande, däribland kallelse på bolagets borgenärer, och innebär att Finansinspektionen vid ett försäkringsaktiebolags ansökan om tillstånd att verkställa en gränsöverskridande delning ska pröva att borgenärerna tillförsäkras en betryggande säkerhet.
44 c § En ansökan enligt 44 a § ska avslås om
1. delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:759) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som ska övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid partiell delning eller delning genom separation, revisorsyttrandena enligt 24 kap. 13 § aktiebolagslagen inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
5. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 44 b § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
6. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. I 24 kap. 45 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
Av paragrafen, som är ny, framgår när en ansökan om tillstånd att verkställa en plan om gränsöverskridande delning ska avslås. Paragrafen har sin motsvarighet för fusioner i 35 §. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.3.
När det gäller frågan om avslag på en tillståndsansökan är motiverat av hänsyn till allmänintresset (första stycket 6), kan påpekas att prövningen är ägnad att innefatta en kontroll av att delningen inte innebär att tillståndspliktig verksamhet överlåts till ett bolag som Finansinspektionen bedömer vara olämpligt för att driva sådan verksamhet. Prövningen i den delen är avsedd att motsvara eller kompensera för den särskilda begränsning som uppställs för inhemska delningar, men som av lagtekniska skäl inte är möjlig att uppställa för gränsöverskridande delningar; en gränsöverskridande delning innebär uteslutande att ett nytt övertagande bolag bildas (jfr 39 § andra stycket).
44 d § Om ett övertagande bolag som ska ha sitt hemvist i Sverige ska
bedriva försäkringsrörelse enligt denna lag får Bolagsverket, utöver det som föreskrivs i 24 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) , registrera det övertagande bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
Paragrafen är ny och kompletterar den laglighetsprövning som Bolagsverket enligt aktiebolagslagens bestämmelser ska göra inför en registrering av ett svenskt övertagande aktiebolag som bildas till följd av en gränsöverskridande delning av en utländsk juridisk person. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.3.
I paragrafen uppställs en ytterligare förutsättning för registrering av ett övertagande bolag, om bolaget ska driva försäkringsrörelse som är tillståndspliktig enligt denna lag. Härigenom säkerställs att de svenska näringsrättsliga bestämmelserna om tillstånd efterlevs i de fall ett nybildat svenskt bolag ska överta finansiell verksamhet från en utländsk juridisk person.
För att Bolagsverket ska kunna registrera ett övertagande bolag som avser att bedriva försäkringsverksamhet gäller således – utöver förutsättningarna i aktiebolagslagen – att bolaget har fått Finansinspektionens tillstånd att driva sådan verksamhet och att inspektionens beslut har fått laga kraft. Det är alltså inte tillräckligt att bolaget har ansökt om tillstånd att driva finansiell verksamhet. Inte heller är det tillräckligt att en utländsk myndighet har gett den utländska juridiska person som delas tillstånd att driva finansiell verksamhet i Sverige. Betydelsen av ett eventuellt utländskt tillstånd ska bedömas av Finansinspektionen inom ramen för inspektionens prövning av bolagets ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse, inte av Bolagsverket vid prövningen av om det finns förutsättningar att registrera bolaget.
44 e § I stället för föreskrifterna i 24 kap. 58 § tredje stycket aktiebo-
lagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 24 kap. 58 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa delningsplanen enligt 44 a–44 c §§.
Paragrafen är ny och motsvarar i sak vad som föreskrivs för fusioner i 38 § (som motsvarar hittillsvarande 39 §). För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Ombildning
44 f § När ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande
ombildning gäller inte 24 a kap. 19 , 20 och 23 – 25 §§ aktiebolagslagen (2005:551) . I stället gäller 44 g–44 j §§ i detta kapitel.
Av paragrafen, som är ny, framgår vilka bestämmelser i aktiebolagslagens regelverk som är undantagna från tillämpningen när ett försäkringsaktiebolag genomför en gränsöverskridande ombildning. I stället för dessa ska tillämpas vissa särbestämmelser om tillstånds- och borgenärsskyddsförfarandet. Förslaget har behandlats i avsnitt 9.3.
44 g § När ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget, ska det
ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att ombildningsplanen har blivit gällande i bolaget och, om ombildningsplanen har registrerats enligt 24 a kap. 13 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) , senast två år efter det att ombildningsplanen kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen .
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
I paragrafen, som är ny, regleras när och hos vilken myndighet ett försäkringsaktiebolag som ska genomföra en gränsöverskridande ombildning ska ansöka om tillstånd att verkställa ombildningsplanen. Paragrafen har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 33 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
44 h § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en
ombildningsplan ska prövas att bolagets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
Paragrafen, som är ny, har sin sakliga motsvarighet för fusioner i 34 §. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.3.
Den prövning som ska ske enligt förevarande paragraf ersätter aktiebolagslagens borgenärsskyddsförfarande, däribland kallelse på bolagets borgenärer, och innebär att Finansinspektionen vid ett försäkringsaktiebolags ansökan om tillstånd att verkställa en gränsöverskridande ombildning ska pröva att borgenärerna tillförsäkras en betryggande säkerhet.
44 i § En ansökan enligt 44 g § ska avslås om
1. bolagets borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 44 h § eller bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att ombildningen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
2. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. I 24 a kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Av paragrafen, som är ny, framgår när en ansökan om tillstånd att verkställa en plan om gränsöverskridande ombildning ska avslås. Paragrafen har sin motsvarighet för fusioner i 35 §. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.3.
44 j § Om en utländsk juridisk person efter ombildning ska utgöra ett
svenskt aktiebolag som ska bedriva försäkringsrörelse enligt denna lag gäller, utöver det som föreskrivs i 24 a kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551) , att Bolagsverket får registrera bolaget endast om Finansinspektionen genom beslut som fått laga kraft har gett bolaget tillstånd att driva sådan rörelse.
Paragrafen är ny och kompletterar den laglighetsprövning som Bolagsverket enligt aktiebolagslagens bestämmelser ska göra inför en registrering av en gränsöverskridande ombildning av en utländsk ju-
ridisk person till ett svenskt aktiebolag. Övervägandena har redovisats i avsnitt 9.3.
I paragrafen uppställs en ytterligare förutsättning för registrering av en sådan ombildning, om bolaget efter ombildning ska driva försäkringsrörelse som är tillståndspliktig enligt denna lag. Härigenom säkerställs att de svenska näringsrättsliga bestämmelserna om tillstånd efterlevs när ett svenskt aktiebolag, som är resultatet av en gränsöverskridande ombildning av en utländsk juridisk person, ska driva finansiell verksamhet.
Bolagsverket får således registrera en ombildning endast om bolaget – utöver förutsättningarna i aktiebolagslagen – har fått tillstånd att driva sådan verksamhet i beslut från Finansinspektionen som fått laga kraft. För att registrering ska få ske är det således inte tillräckligt att bolaget har ansökt om tillstånd att driva finansiell verksamhet. Inte heller är det en för registrering tillräcklig förutsättning om en utländsk myndighet har gett den utländska juridiska person som ska ombildas tillstånd att driva finansiell verksamhet i Sverige. Betydelsen av ett eventuellt utländskt tillstånd ska bedömas av Finansinspektionen inom ramen för Finansinspektionens prövning av bolagets ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse, inte av Bolagsverket vid prövningen av om det finns förutsättningar att registrera ombildningen.
44 k § I stället för föreskrifterna i 24 a kap. 33 § andra stycket aktie-
bolagslagen om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) och 24 a kap. 33 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa ombildningsplanen enligt 44 g–44 i §§.
Paragrafen är ny och motsvarar i sak vad som föreskrivs för fusioner i 38 § (som motsvarar hittillsvarande 39 §). För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
12 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag
81 § Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§, 41 a § första stycket
samt 41 b och 41 c §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–
84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tilllämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tilllämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Av andra stycket framgår vilka bestämmelser som är undantagna från tillämpningen av föreningslagens regelverk.
I tredje stycket har lagts till paragrafer som avser den prövning som föregår ett beslut om tillstånd eller avslag på ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan, samt myndighetens möjlighet att förordna en lämplig sakkunnig vid handläggningen av en sådan ansökan.
82 § När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen.
Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens fjärde stycke har justerats. Det hittillsvarande kravet på att Finansinspektionen ska underrätta Skatteverket om ansökningar enligt första stycket har utgått, som en följd av att bestämmelserna i 16 kap. 20 § föreningslagen – om Skatteverkets särskilda beslutanderätt – upphävs. Finansinspektionen ska även i fortsättningen underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningarna men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
84 § En ansökan enligt 82 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 83 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas eller andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i föreningslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tilllämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
86 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Paragrafens fjärde stycke har justerats; se författningskommentaren till 82 §.
13 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföreningar
32 § Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap. 17– 19, 21–23 och 41 §§, 41 a § första stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tilllämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Av första stycket framgår vilka ytterligare bestämmelser som är undantagna från tillämpningen av föreningslagens regelverk.
I andra stycket har lagts till paragrafer som avser den prövning som föregår ett beslut om tillstånd eller avslag på ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan, samt myndighetens möjlighet att förordna en lämplig sakkunnig vid handläggningen av en sådan ansökan.
33 § När fusionsplanen gäller i samtliga föreningar, ska såväl den eller de överlåtande försäkringsföreningarna som den övertagande försäkringsföreningen ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos
Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsföreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 8 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens fjärde stycke har justerats. Det hittillsvarande kravet på att Finansinspektionen ska underrätta Skatteverket om ansökningar enligt första stycket har utgått, som en följd av att bestämmelserna i 16 kap. 20 § föreningslagen – om Skatteverkets särskilda beslutanderätt – upphävs. Finansinspektionen ska även i fortsättningen underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningarna men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
35 § En ansökan enligt 33 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. försäkringstagarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 34 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen förklara att ärendet ska vila under en viss tid som inte får överstiga sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i föreningslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tillämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
12.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag
1 § För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver aktiebolagslagen.
Vid tillämpningen av
1. 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 § andra stycket aktiebolagslagen ,
2. 23 kap. 21 a § och 45 a §§ aktiebolagslagen ,
3. 24 kap. 22 a och 45 §§ aktiebolagslagen , och
4. 24 a kap. 21 och 22 §§ aktiebolagslagen ,
ska det som sägs om Bolagsverket avse Finansinspektionen.
Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för tjänstepensionsaktiebolag.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
I andra stycket har lagts till nya paragrafer som avser den prövning som föregår ett beslut om tillstånd eller avslag på ett bolags ansökan om tillstånd att verkställa en plan om ett gränsöverskridande förfarande (fusion, delning eller ombildning) och myndighetens möjlighet att förordna en lämplig person som sakkunnig vid handläggningen av en sådan ansökan.
2 § Följande bestämmelser i 11 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag:
– 4–6 §§ om bolagsstämma, – 7, 7 a och 8–11 §§ om bolagets ledning, – 12 och 13 §§ om revision, – 14 och 15 §§ om vissa penninglån och emissioner i livförsäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst,
– 16–19 §§ om värdeöverföringar från och överskottshantering i livförsäkringsaktiebolag,
– 20 och 21 §§ om ombildning till livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst,
– 22–29 §§ om minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden och reservfonden,
– 30 § om lån m.m. till närstående, – 38 § om ogiltighet vid fusion, – 39–43 §§ om inhemsk delning, – 44–44 e §§ om gränsöverskridande delning
– 44 f–44 k §§ om gränsöverskridande ombildning
– 46 och 47 §§ om likvidation, och – 51 § om skadestånd.
Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag och livförsäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag.
Paragrafen justeras med anledning av de nya bestämmelser om gränsöverskridande delning och gränsöverskridande ombildning som införs i 11 kap. försäkringsrörelselagen och som ska tillämpas även på tjänstepensionsaktiebolag. För en kommentar om bestämmelsernas innebörd hänvisas till de aktuella paragraferna i försäkringsrörelselagen.
I paragrafen sker också redaktionella justeringar i följd av bl.a. ny numrering av hittillsvarande bestämmelser. Detta innebär ingen ändring i sak.
10 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag tillämpas 11–13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap. 19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§, 45 a § första stycket samt 45 b och 45 c §§aktiebolagslagen (2005:551).
Paragrafen har justerats på så sätt att från tillämpningen av aktiebolagslagens regelverk undantas de ytterligare bestämmelser som framgår av paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
11 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande i samtliga bolag.
Om planen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bo-
lagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens tredje stycke har justerats. Det hittillsvarande kravet på att Finansinspektionen ska underrätta Skatteverket om ansökningar enligt första stycket har utgått, som en följd av att bestämmelserna i 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen – om Skatteverkets särskilda beslutanderätt – upphävs. Finansinspektionen ska även i fortsättningen underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningarna men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
13 § En ansökan enligt 11 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 12 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 23 kap. 45 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Vid fusion genom kombination ska en ansökan också avslås om revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i aktiebolagslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tillämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
Paragrafens andra stycke har justerats. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 11 §.
40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1–16, 20, 24–40, 41 a § andra stycket och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen har justerats på så sätt att vissa nya paragrafer i föreningslagen ska tillämpas av Finansinspektionen vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter
det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens tredje stycke har justerats. Det hittillsvarande kravet på att Finansinspektionen ska underrätta Skatteverket om ansökningar enligt första stycket har utgått, som en följd av att bestämmelserna i 16 kap. 20 § föreningslagen – om Skatteverkets särskilda beslutanderätt – upphävs. Finansinspektionen ska även i fortsättningen underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningarna men det fordras inte längre att beslutet har fått laga kraft.
43 § En ansökan enligt 41 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 42 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 a § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och
prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i föreningslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tilllämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till
Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
Paragrafens andra stycke har justerats. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 41 §.
61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62– 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§, 41 a § första stycket samt 41 b och 41 c §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 och 41 a §§ lagen om ekonomiska föreningar tilllämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen har justerats. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
Av första stycket framgår de ytterligare bestämmelser som ska undantas från tillämpningen av föreningslagens regelverk. I andra
stycket har lagts till nya paragrafer som avser den prövning som fö-
regår ett beslut om tillstånd eller avslag på en förenings ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan, samt myndighetens möjlighet att förordna en lämplig person som sakkunnig vid handläggningen av en sådan ansökan.
62 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till
Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga föreningar. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska föreningarna också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Paragrafens tredje stycke har justerats. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 41 §.
64 § En ansökan enligt 62 § första stycket ska avslås, om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 63 § eller de fusione-
rande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.
I 16 kap. 41 § andra stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om när en ansökan ska avslås.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.
Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen framgår att det i föreningslagen finns ytterligare avslagsgrunder som är tilllämpliga vid tillståndsprövningen enligt denna lag, utöver de som räknas upp i paragrafens första stycke.
12.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner m.m.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Arbetstagarnas medverkan kan fastställas enligt överenskommelse mellan de deltagande företagen och en för arbetstagarna enligt denna lag utsedd förhandlingsdelegation eller, om någon överenskommelse inte träffats, enligt bestämmelserna i 30–40 §§.
Paragrafen har ändrats med anledning av artiklarna 160l och 86l i direktivet, se närmare avsnitt 7.4.2.
Genom ändringen i första stycket har klargjorts att lagen innehåller bestämmelser om arbetstagares medverkan i fråga om samtliga typer av gränsöverskridande förfaranden; gränsöverskridande fusioner, gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Andra stycket är oförändrat. En kommentar till det stycket finns
2 § Denna lag gäller i företag som deltar i eller etableras genom
1. en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning eller
gränsöverskridande ombildning om
– arbetstagarna i något av de deltagande företagen omfattas av bestämmelser om medverkan, eller
– det genomsnittliga antalet arbetstagare i något av de företag som deltar i det gränsöverskridande förfarandet under de sex månaderna närmast före offentliggörandet av planen för förfarandet uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive företags hemviststat utlöser rätt till medverkan, eller
2. en inhemsk fusion eller delning som sker inom fyra år från det att en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning eller
gränsöverskridande ombildning registrerats, om företag enligt 1 ingår
i det övertagande företaget och arbetstagarnas medverkan sedan tidigare regleras enligt denna lag.
Lagen gäller dock inte om fusionen eller ombildningen resulterar i att ett europabolag eller ett europakooperativ bildas.
Om förhandlingsdelegationen fattar ett beslut enligt 22 § första stycket eller avstår från att fatta beslut enligt 30 § 2 b gäller därefter inte lagen i det övertagande företaget.
Paragrafen har ändrats för att genomföra artiklarna 160l och 86l samt ändringarna i artikel 133 i 2019 års direktiv. Skälen för ändringarna och tilläggen i första stycket 1 andra strecksatsen har behandlats i avsnitt 7.3.2.
Ändringen i första stycket 1 innebär dels att lagen görs tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar, dels att rätt till medverkan inträder även när det genomsnittliga antalet arbetstagare i något av företagen som deltar i en gränsöverskridande fusion, delning eller ombildning under de sex månaderna närmast före offentliggörandet av planen för det gränsöverskridande förfarandet uppgår till minst fyra femtedelar av det antal anställda som i respektive bolags hemviststat utlöser rätt till medverkan.
Enligt svenska bestämmelser krävs för rätt till styrelserepresentation att ett företag under det senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare samt att det finns ett gällande kollektivavtal (jfr 4 och 6 §§ styrelserepresentationslagen).
När det gäller gränsöverskridande fusioner finns det sedan tidigare enligt punkten 1 rätt till arbetstagarmedverkan om sådan rätt redan finns i något av de deltagande bolagen. Vid en gränsöverskridande fusion sänks kraven för arbetstagarmedverkan till fyra femtedelar av den nivå som annars gäller för rätt till arbetstagarmedverkan i respektive bolags hemviststat. För Sveriges del innebär det att rätt till medverkan inträder vid 20 arbetstagare, förutsatt att det också finns kollektivavtal. Motsvarande avstämning måste dock göras för alla deltagande bolag enligt den lagstiftning som gäller enligt bolagets hemstats lagstiftning som, på samma sätt som förevarande bestämmelse, förutsätts ha utformats i enlighet med artikel 133.2. Skulle rätt till arbetstagarmedverkan i något av de övriga deltagande bolagen inträda på en lägre nivå (eller inte vara beroende av förekomsten av ett kollektivavtal) i enlighet med regelverken i deras respektive hemviststater, gäller således rätten också svenska arbetstagare även om de skulle vara färre än 20 (respektive sakna kollektivavtal). När rätt till arbetstagarmedverkan har konstaterats för något av de deltagande bolagen, gäller alltså alltid en rätt till arbetstagarmedverkan i det övertagande bolaget och detta även om arbetstagarna saknat rätt till medverkan enligt lagstiftningen i sin egen hemstat.
Ändringen i första stycket 2 innebär att den tidsperiod inom vilken lagens bestämmelser om arbetstagares medverkan ska tillämpas vid inhemska fusioner och delningar som påbörjas inom fyra år efter att det gränsöverskridande förfarandet har registrerats, dvs. inom fyra år efter att en gränsöverskridande fusion, gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning registrerades.
Medverkandelagen kan komma att bli tillämplig även efter flera efterföljande inhemska fusioner, under förutsättning att dessa sker inom fyra år. Fyraårsperioden börjar enligt det bakomliggande direktivet att löpa när den gränsöverskridande fusionen har fått verkan (jfr 23 kap. 49 § aktiebolagslagen) Om en efterföljande fusion initieras genom att en fusionsplan upprättas inom fyraårsfristen, ska arbetstagarnas rätt till medverkan föras vidare i den senare fusionen (jfr prop. 2007/08:20 s. 98.) Motsvarande gäller vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
I andra stycket har tydliggjorts att bestämmelserna inte gäller vid en ombildning som resulterar i att ett europabolag eller ett europakooperativ bildas. Det har inte ansetts nödvändigt att i detta sam-
manhang nämna delning, eftersom delning definitionsmässigt inte kan leda till uppkomsten av ett europabolag eller europakooperativ.
3 § Bestämmelserna i 5–9 och 19 §§ om förhandlingsdelegationen, i 20–29 §§ om förhandlingsförfarandet, i 30–34 och 36–40 §§ om vad som gäller om avtal inte träffas samt i 41 § om kostnader gäller när det övertagande eller ombildade företaget ska ha eller har sitt säte i
Sverige.
Bestämmelserna i 10–18 och 35 §§ om fördelning av platser och om hur ledamöter för arbetstagare i Sverige utses gäller oavsett var det övertagande eller ombildade företaget ska ha eller har sitt säte. Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Ändringarna innebär inte någon ändring i sak.
En kommentar till paragrafen finns i prop. 2007/08:20 s. 99 f.
4 § I denna lag avses med
– delning: en sådan uppdelning av ett aktiebolag som avses i 24 kap. aktiebolagslagen (2005:551) ,
– fusion: en sammanslagning av två eller flera företag som innebär att ett företag övertar ett eller flera andra företags tillgångar och skulder och att det eller de sistnämnda företagen upplöses utan likvidation,
– företag: ett sådant företag som avses i artikel 119.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i den ursprungliga lydelsen,
– gränsöverskridande delning: en delning genom vilket ett företag delas upp på två eller flera företag med hemvist i olika stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
– gränsöverskridande fusion: en fusion mellan företag i olika stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
– gränsöverskridande ombildning: en sådan ombildning som avses i 24 a kap. aktiebolagslagen ,
– EES-stater: staterna i Europeiska unionen samt de övriga stater som omfattas av EES-avtalet,
– övertagande företag: det företag som blir resultatet av en fusion, – deltagande företag: de företag som direkt deltar i en fusion, – dotterföretag: ett företag som ett annat företag utövar ett bestämmande inflytande över i enlighet med 13–16 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd,
– berörda dotterföretag eller berörda filialer: dotterföretag eller filialer till ett deltagande företag som föreslås bli dotterföretag eller filialer till ett övertagande företag, och
– medverkan: det arbetstagarinflytande som utövas genom rätten att
a) välja eller på annat sätt utse några av ledamöterna i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan, eller
b) föreslå eller avvisa några eller alla ledamöter i ett företags styrelse, annat förvaltningsorgan eller tillsynsorgan.
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Definitionerna av delning, gränsöverskridande delning och gränsöverskridande ombildning följer av hur dessa förfaranden definieras i 24 kap. och 24 a kap.aktiebolagslagen. En kommentar till paragrafen i dess ursprungliga lydelse finns i prop. 2007/08:20 s. 100 ff.
5 § De deltagande företagen ska så snart som möjligt, sedan fusionsplanen, delningsplanen eller ombildningsplanen har offentliggjorts, vidta nödvändiga åtgärder för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska kunna inrättas.
De deltagande företagen ska lämna uppgift om namnen på de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna samt uppgift om antalet anställda i dessa. De ska även lämna uppgift om namnen på övriga dotterföretag och filialer i EES-staterna. Informationen ska lämnas till arbetstagarnas representanter i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna.
Om företagen avser att utan föregående förhandlingar tillämpa bestämmelserna i 32–40 §§ ska den information som avses i andra stycket även innehålla en upplysning om denna avsikt.
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
En kommentar till paragrafen i dess ursprungliga lydelse finns i prop. 2007/08:20 s. 102 f.
6 § En förhandlingsdelegation för arbetstagarna ska inrättas i enlighet med bestämmelserna i 7–19 §§. Ledamöter till förhandlingsdelegationen ska väljas eller utses inom tio veckor från det att de deltagande företagen fullgjort sina skyldigheter enligt 5 §.
Förhandlingsdelegationen företräder arbetstagarna i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i förhandlingar med de deltagande företagen om ett avtal om medverkan i det övertagande eller ombildade företaget. Förhandlingsdelegationen kan också ha de uppgifter som framgår av 33–37 §§.
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
En kommentar till paragrafen i dess ursprungliga lydelse finns i prop. 2007/08:20 s. 103.
7 § Vid en gränsöverskridande fusion ska arbetstagarna i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i varje EES-stat tilldelas en ordinarie plats i förhandlingsdelegationen för varje hel eller påbörjad tiondel som de tillsammans utgör av samtliga arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna i samtliga EES-stater.
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. I paragrafen har klargjorts att den ska tillämpas endast vid gränsöverskridande fusioner. Någon ändring i sak är inte avsedd. En kommentar till paragrafen i dess ursprungliga lydelse finns i prop. 2007/08:20 s. 103 f.
8 § Vid en gränsöverskridande fusion ska arbetstagarna i de olika
EES-staterna tilldelas extraplatser i förhandlingsdelegationen, om det behövs för att minst en representant ska kunna utses för arbetstagarna i varje deltagande företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
De extraplatser som tilldelas arbetstagarna enligt första stycket får dock inte överstiga 20 procent av de platser som sammanlagt tilldelats arbetstagarna enligt 7 §. Om hela behovet av extraplatser med hänsyn till detta inte kan täckas, ska de tillgängliga platserna tilldelas
arbetstagarna i deltagande företag i olika EES-stater i fallande ordning efter antalet arbetstagare i de företag som föreslås upphöra i och med fusionen.
Tilldelningen av extraplatser får inte medföra att någon arbetstagare blir representerad av mer än en ledamot.
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. I paragrafen har klargjorts att den ska tillämpas endast vid gränsöverskridande fusioner. Någon ändring i sak är inte avsedd. En kommentar till paragrafen i dess ursprungliga lydelse finns i prop. 2007/08:20 s. 104 f.
10 § Vid en gränsöverskridande fusion ska de ordinarie platser i förhandlingsdelegationen som tilldelats arbetstagare i Sverige fördelas mellan arbetstagarna i de deltagande företagen i Sverige i fallande ordning efter antalet arbetstagare i företagen. Arbetstagarna i varje företag tilldelas högst en plats per företag.
Om det efter fördelningen återstår ordinarie platser att fördela, fördelas dessa mellan arbetstagarna i berörda dotterföretag och berörda filialer i fallande ordning efter antalet arbetstagare i respektive dotterföretag eller filial.
Arbetstagarna i varje dotterföretag eller filial tilldelas högst en plats per företag respektive filial.
Om det därefter återstår ordinarie platser att fördela, fördelas dessa mellan arbetstagarna i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen och berörda filialerna med en plats vardera i fallande ordning efter antalet arbetstagare i de deltagande företagen, berörda dotterföretagen eller berörda filialerna. Fördelningen upprepas till dess inga ordinarie platser återstår att fördela.
Paragrafen har ändrats som en följd av att lagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. I paragrafen har klargjorts att den ska tillämpas endast vid gränsöverskridande fusioner. Någon ändring i sak är inte avsedd.
En kommentar till paragrafen i dess ursprungliga lydelse finns i prop. 2007/08:20 s. 106.
27 § För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs vid gränsöverskridande fusioner samma majoritet som anges i 26 §.
För ett beslut att avstå från att inleda förhandlingar eller att avbryta pågående förhandlingar enligt 22 § första stycket krävs vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar att minst två tredjedelar av ledamöterna röstar för detta.
Paragrafen har ändrats på så sätt att det i första stycket har klargjorts att stycket är tillämpligt enbart vid gränsöverskridande fusioner. Vad som menas med samma majoritet som krävs enligt 26 § innebär kvalificerad majoritet, vilket här är att minst två tredjedelar av de ledamöter som företräder minst två tredjedelar av arbetstagarna i minst två EES-stater röstar för förslaget.
I det nya andra stycket anges vilket majoritetskrav som gäller för beslut om att avstå eller avbryta förhandlingar vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar. Det har inte ansetts lämpligt att i denna del tillämpa bestämmelsen i första stycket. I det stycket hänvisas till den förhållandevis komplicerade majoritetsregeln i 26 §, en regel som är avsedd för de speciella förhållanden som gäller vid en fusion med arbetstagare från flera deltagande bolag. Vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar finns det inledande skedet endast ett företag och majoritetskravet kan därför utformas på ett enklare sätt.
Skälen för ändringarna och tilläggen har behandlats i avsnitt 7.4.2.
29 a § Vid en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande
ombildning ska det bolag som bildas i ett avtal om arbetstagarinflytande föreskriva åtminstone samma nivå av arbetstagarinflytande som den som finns i det överlåtande bolaget eller bolaget före ombildningen.
Paragrafen är ny och bygger på artiklarna 160l.3 b och 86l.3 b i direktivet. Skälen för bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4.3.
Enligt paragrafen ska ett avtal om arbetstagarinflytande ange åtminstone samma nivå av arbetstagarinflytande efter en gränsöverskridande delning eller ombildning som före. Det är med andra ord inte möjligt att avtala om en lägre nivå av arbetstagarinflytande. Avtalet ska ingås mellan den förhandlingsdelegation som bildas enligt 5 § och arbetsgivaren, det vill säga det nya bolag som uppstår vid en
gränsöverskridande delning eller det ombildade bolaget i en annan medlemsstat.
Huruvida arbetstagarinflytandet i det övertagande respektive ombildade bolaget når upp till åtminstone samma nivå enligt den nya hemviststatens regelverk blir en fråga för rättstillämpningen.
31 a § Efter en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande
ombildning ska arbetstagarna ha rätt till medverkan i samma omfattning som före delningen eller ombildningen.
Paragrafen, som är ny, bygger på artikel 160l.3 g och 86l.3 g som i sin tur hänvisar till del 3 led a i bilagan till SE-direktivet. Skälen för bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4.4.
Paragrafen innebär en principiell rätt till medverkan i samma omfattning efter som före en gränsöverskridande delning eller ombildning. Jämför 29 a § som anger att avtal med sådant innehåll ska ingås mellan arbetstagardelegationen och arbetsgivaren (genom bolaget styrelse).
Hur graden av arbetstagarinflytande i olika rättsordningar ska jämföras för att bedöma om ett ingånget avtal ska anses föreskriva samma nivå är en fråga som får avgöras av rättstillämpningen i varje enskilt fall.
32 § Arbetstagarnas rätt att välja, utse, föreslå eller avvisa ett antal ledamöter i ett övertagande eller ombildat företags styrelse ska motsvara den högsta andel som gällde i något organ i något av de deltagande företagen före registreringen.
När bestämmelserna i 32–40 §§ ska tillämpas enligt 30 § 1 eller 2 har arbetstagarna rätt att välja eller på annat sätt utse en tredjedel av antalet ledamöter i styrelsen, om de enligt första stycket skulle ha rätt till en större andel ledamöter. Om en tredjedel inte utgör ett helt tal ska arbetstagarna ha rätt till det antal ledamöter som motsvarar närmast högre tal.
Paragrafen har ändrats som en följd av att medverkandelagen har gjorts tillämplig även vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Ändringen, som inte syftar till någon förändring i sak, är föranledd av artiklarna 160l.4 b och 86l.4 b i direktivet.
En kommentar till paragrafen finns i prop. 2007/08:20 s. 116.
Missbruk av förfarandet
44 a § Reglerna om gränsöverskridande delningar och gränsöver-
skridande ombildningar får inte tillämpas i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande.
Om väsentliga förändringar i ett bolag som har registrerats genom en gränsöverskridande delning eller gränsöverskridande ombildning, dess dotterbolag eller filialer inträffar inom ett år från det att bolaget har registrerats och är sådana att arbetstagarna skulle ha fått ett mer omfattande inflytande om förändringarna gjorts före registreringen av bolaget, ska förändringarna anses gjorda i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande, om inte bolaget visar andra skäl för förändringarna.
Paragrafen, som är ny, går tillbaka på artikel 160l.3 f och artikel 86l.3 f i direktivet som i sin tur hänvisar till bl.a. artikel 11 i SE-direktivet. Liksom den likalydande 67 § lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag genomför paragrafen den sistnämnda artikeln.
I första stycket fastslås att bestämmelserna gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar inte får tillämpas i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna rätt till inflytande.
Andra stycket innehåller en bevisbörderegel. Enligt denna presu-
meras en gränsöverskridande delning och en gränsöverskridande ombildning ha haft till syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna inflytande om vissa för utsättningar är förhanden. Presumtionen inträder om det inom ett år från det att bolaget registrerades i Sverige inträffar väsentliga förändringar i bolaget och resultatet av dessa förändringar skulle ha lett till en högre grad av inflytande om de hade genomförts redan före delningen respektive ombildningen. De förändringar som här avses är framförallt strukturella förändringar och större förändringar i arbetsstyrkan. Presumtionen bryts om bolaget visar andra skäl för att förändringarna har skett efter att bolaget registrerats. Presumtionsregeln innebär i praktiken en bevislättnad som gäller för en viss tidsperiod från det att den gränsöverskridande delningen eller den gränsöverskridande ombildningen registrerades. Om förändringar inträder mer än ett år efter registreringen gäller
inte längre någon bevislättnad; arbetstagarna kan visserligen fortfarande göra gällande att delningen eller ombildningen har haft till syfte att begränsa arbetstaginflytandet men har då bevisbördan för detta.
Om arbetstagarna, vanligen genom sina företrädare, bedömer att bestämmelserna om gränsöverskridande förfaranden har använts i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras rätt till arbetstagarinflytande, kan de vända sig till domstol och begära skadestånd (jfr 45 §).
Paragrafen har, som redan antytts, utformats efter förebild av 67 § lagen om arbetstagarinflytande i europabolag (beträffande förarbetena till den paragrafen, se prop. 2003/04:122 s. 85 ff. och 121 f.).
12.7. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
31 kap. Sekretess till skydd för enskild i annan verksamhet med anknytning till näringslivet
Revisorsyttranden vid gränsöverskridande förfaranden
Affärs- och driftförhållanden
25 a § Sekretess gäller för uppgift som har tagits in i ett yttrande som
en revisor eller oberoende sakkunnig har avgett i ett gränsöverskridande förfarande enligt 23, 24 eller 24 a kap. aktiebolagslagen (2005:551) eller 16 kap. lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar, om
1. uppgiften inte är allmänt känd och avser affärs- eller driftförhållande i det eller de företag som yttrandet gäller,
2. företaget har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla uppgiften,
3. det kan antas att företaget lider skada om uppgiften röjs, och
4. företaget har begärt att uppgiften hemlighålls. Sekretess enligt första stycket gäller inte för uppgifter som ingår i ett myndighets- eller domstolsbeslut.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om sekretess avseende revisors- eller sakkunnigyttranden som har avgetts i samband med ett gränsöverskridande förfarande enligt 23–24 a kap. aktiebolagslagen eller 16 kap. föreningslagen. Bestämmelserna genomför, jämte
hänvisningarna i 23 kap. 42 § femte stycket, 24 kap. 40 § femte stycket och 24 a kap. 13 § femte stycketaktiebolagslagen, artikel 86g.1 tredje stycket, 123.1 tredje stycket och 160g.1 tredje stycket i 2019 års ändringsdirektiv. Motiven finns i avsnitt 4.6.7.
Sekretessen får i första hand betydelse när ett bolag ger in en fusions-, delnings- eller ombildningsplan till Bolagsverket för registrering eller när en förening ger in en fusionsplan. Sekretessen avser att skydda sådana uppgifter som har karaktär av företagshemligheter men som revisorn/den sakkunnige har ansett bör ingå i hans eller hennes yttrande. Om bolaget begär att det ska gälla sekretess för uppgiften och Bolagsverket bedömer att övriga i paragrafen angivna förutsättningar är för handen, ska uppgifterna inte omfattas av det offentliggörande som annars gäller för uppgifter som ges in till Bolagsverket.
Sekretessbestämmelsen aktualiseras i första hand hos Bolagsverket. Men sekretessen är inte knuten till handläggningen i Bolagsverket utan gäller i motsvarande omfattning hos varje annan myndighet som i ett åtföljande ärende om tillstånd till verkställande av en fusionsplan, delningsplan eller ombildningsplan får tillgång till informationen, t.ex. när Bolagsverket samråder med myndigheten i tillståndsärendet. Vid överklagande av Bolagsverkets beslut i registrerings- eller kungörelseärendena får bestämmelsen även verkan i den domstol som prövar överklagandet.
Det kan noteras att sekretessregelns särskilda utformning – där sekretessen förutsätter att företaget särskilt begär att uppgifterna ska hemlighållas – är föranledd av utformningen i det bakomliggande direktivet. Direktivet kräver i denna del att medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid of-
fentliggörandet av den oberoende sakkunniges rapport.
Sekretessprövningen sker hos den myndighet eller domstol till vilken uppgiften har kommit in. Vid sekretessprövningen av de relevanta uppgifterna torde skadebedömningen i praktiken bli avhängig de uppgifter som bolaget kan lämna om eventuella skadeverkningar av ett offentliggörande. Även om bolagets egen bedömning i regel bör kunna godtas måste dock bolaget förse myndigheten eller domstolen med så mycket information att den kan göra en självständig bedömning av om förutsättningarna för sekretess är uppfyllda. En situation där det kan finnas anledning för Bolagsverket att göra en från bolaget avvikande bedömning är om de aktuella uppgifterna är
av det slag som måste offentliggöras i en års- eller koncernredovisning; i så fall torde inte paragrafens skaderekvisit inte vara uppfyllt.
Enligt andra stycket ska sekretess inte gälla för uppgifter som ingår i ett myndighets- eller domstolsbeslut.
I tredje stycket föreskrivs att för sådana uppgifter som finns i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Den tystnadsplikt som följer av denna paragraf inskränker inte den rätt som finns enligt 1 kap.1 och 7 §§tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 10 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
12.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
23 § Om en näringsverksamhet går över från en arbetsgivare till en annan och det då avtalas att ansvaret för en pensionsutfästelse ska flyttas över på efterträdaren, ska samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordran. Tillsynsmyndigheten får medge att samtycke inte behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något samtycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619).
Om det i lag eller någon annan författning har meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av en borgenärs rätt vid fusion, gäller dessa i stället för första stycket. En innehavare av en pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap. 19, 22 och 32 §§, 24 kap. 21 och 24 §§ samt 24 a kap. 19 och
23 §§aktiebolagslagen (2005:551) eller enligt 16 kap. 17 och 21 §§
lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ett ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § eller minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen och i ett ärende om minskning av reservfonden enligt 15 kap. 1 § 2 lagen om ekonomiska föreningar.
Har ansvaret för en pensionsutfästelse överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Ändringen av paragrafen är föranledd av genomförandet av 2019 års direktiv.
Paragrafens andra stycke ger tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) en möjlighet att, i fråga om pensionsborgenärer, dispensera från olika krav på underrättelse och kallelse. Denna möjlighet, som hittills har funnits vid bl.a. gränsöverskridande fusioner, utvidgas nu så att den kommer att finnas också vid gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar.
Kommentarer till paragrafen i dess nuvarande lydelse finns i prop. 1993/94:196 s. 225 f. prop. 2004/05:85 s. 910 och prop. 2017/18:185 s. 435.
12.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution
12 kap. Resolutionsåtgärder
4 § När resolutionsåtgärder vidtas ska aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden inte tillämpas i de delar som motsvarar
– artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– avdelning II, kapitel -I, II och IV i Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2121 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, och
– artiklarna 10, 19.1, 29.1–29.3, 31.2 första stycket, 33–36 och 40– 42 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.
Ändringen i paragrafen är en lagteknisk åtgärd med anledning av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt med de ändringar och tillägg som framgår av direktivet (EU) 2019/2121 av den 27 november 2019. Den nya hänvisningen i den andra strecksatsen ersätter tidigare hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.
Den uppdaterade hänvisningen innebär att aktiebolagslagens bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar, gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar inte ska tillämpas när resolutionsåtgärder vidtas.
En kommentar till paragrafen finns i prop. 2015/16:5 s. 813. Ändringen genomför artiklarna 86a.3 b, 120.4 b och 160a.4 b i 2017 års bolagsdirektiv i 2019 års lydelse.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2, 5.3.4 och 6.3.4.
Kommittédirektiv 2019:95
Bolags gränsöverskridande rörlighet inom EU
Beslut vid regeringssammanträde den 5 december 2019
Sammanfattning
En särskild utredare ska analysera och föreslå vilka författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de nya EUregler om bolags gränsöverskridande rörlighet som nyligen antagits. Genom reglerna harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser om när ett aktiebolag flyttar, fusioneras eller delas över nationsgränser inom EU. Harmoniseringen ska underlätta bolagens rörlighet på den inre marknaden samtidigt som bolagens intressenter skyddas.
En särskild utredare ska bl.a.
- analysera, jämföra och ta ställning till de alternativa tillvägagångssätt och valmöjligheter som det nya EU-direktivet om bolags gränsöverskridande rörlighet erbjuder,
- bedöma vilka författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till EU-direktivet, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2021.
Vad gäller vid bolags gränsöverskridande rörlighet?
När det gäller gränsöverskridande rörlighet för företag finns det inom EU-rätten sedan tidigare bestämmelser om fusion (sammanslag-
ning) av aktiebolag och fusion av ekonomiska föreningar. Genom EU-domstolens rättspraxis står det vidare klart att bolag under vissa förutsättningar har rätt att röra sig över gränserna och därmed byta hemvist inom EU (dom Polbud, C-106/16, EU:C:2017:804).
Kommissionen såg behov av nya regler
Europeiska kommissionen presenterade under våren 2018 det s.k. bolagsrättspaketet som innehöll två förslag till ändringsdirektiv till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt. Kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd enades under de följande förhandlingarna om ändringsdirektivens innehåll.
Det ena ändringsdirektivet handlar om digitala verktyg och antogs den 20 juni 2019. Inom Justitiedepartementet utreds hur det direktivet ska införlivas i svensk rätt.
Genom det andra ändringsdirektivet harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser om när ett bolag flyttar, fusioneras eller delas över nationsgränser inom EU. Harmoniseringen ska underlätta bolagens rörlighet på den inre marknaden samtidigt som bolagens intressenter skyddas. Direktivet har nyligen antagits och tiden för genomförande är 36 månader från det att direktivet träder i kraft.
Vad kommer EU-direktivet om gränsöverskridande rörlighet att innebära?
Det nya EU-direktivet om gränsöverskridande rörlighet innebär för svenska förhållanden i sak bl.a. följande.
Aktiebolag ska kunna flytta sin bolagsrättsliga hemvist från en medlemsstat till en annan medlemsstat utan att aktiebolaget likvideras eller upplöses i den ursprungliga medlemsstaten. Bolaget ska alltså vara samma juridiska person efter flytten som före, men med en ny hemvist. Det ska även bli möjligt för ett aktiebolag att genomföra en gränsöverskridande delning som innebär att det bildas ett eller flera nya bolag i en annan medlemsstat. De hittillsvarande reglerna för gränsöverskridande fusioner ska gälla fler slag av gränsöverskridande fusioner.
Det ska finnas skyddsregler för aktieägare, borgenärer och arbetstagare. Efter beslut om den gränsöverskridande åtgärden ska aktieägare i vissa fall ha rätt att få sina aktier inlösta. Borgenärer ska i vissa fall få begära säkerhet. Arbetstagare ska ha rätt till medverkan.
Vid ett gränsöverskridande förfarande ska aktiebolaget upprätta en plan för åtgärden. Planen ska innehålla uppgifter om bl.a. kontantersättning till aktieägarna, skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer och sannolika följder för sysselsättningen. En oberoende expert ska lämna ett utlåtande över planen som riktas till aktieägarna. Bolaget ska också upprätta en rapport avsedd för aktieägare och arbetstagare som förklarar dels de rättsliga och ekonomiska aspekterna, dels konsekvenserna för arbetstagarna.
Nationella myndigheter ska kontrollera om ett gränsöverskridande förfarande uppfyller de krav som ställs.
Uppdraget att analysera och föreslå hur EU-direktivet ska genomföras
En särskild utredare ges i uppdrag att analysera det nya EU-direktivet om gränsöverskridande rörlighet och bedöma vilka ändringar i aktiebolagslagen (2005:551) och svensk rätt i övrigt som behövs för att genomföra EU-direktivet.
I uppdraget ingår att analysera, jämföra och ta ställning till de alternativa tillvägagångssätt och valmöjligheter som EU-direktivet erbjuder. Utredaren ska för varje ställningstagande redovisa för- och nackdelar med alternativen. Det betyder bl.a. att utredaren ska redovisa för- och nackdelar med att ställa krav på att den oberoende experten ska vara en auktoriserad revisor.
Utredaren ska utgå ifrån att åtminstone Bolagsverket ska vara en sådan behörig myndighet i Sverige som avses i EU-direktivet. Utredaren ska föreslå vilken granskning, kontroll och annan handläggning som ska utföras och vilken eller vilka ytterligare myndigheter än Bolagsverket som eventuellt ska utföra eller involveras i handläggningen.
Utredaren ska lämna nödvändiga författningsförslag. Utgångspunkter för utredarens arbete ska vara att förslagen ska innefatta ett starkt skydd för aktieägare, borgenärer och arbetstagare och motverka ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter. Med beak-
tande av detta ska utredaren utforma förslagen så att företagens administrativa kostnader hålls så låga som möjligt.
Vid utformningen av förslagen ska utredaren ansluta till den systematik och terminologi som används i svensk rätt, t.ex. de hittillsvarande reglerna om gränsöverskridande fusioner. De lösningar som föreslås ska i möjligaste mån ligga i linje med de principer som underbygger lagstiftningen på området, t.ex. förfarandet vid inlösen av minoritetsaktier och arbetstagares rätt till medverkan vid gränsöverskridande fusioner. Mer ingripande eller strängare regler än vad EU-direktivet kräver ska om möjligt undvikas. Utredaren ska värna den svenska bolagsrättens struktur och därför endast föreslå ändringar av strukturen om det är nödvändigt eller särskilt befogat. Vad gäller arbetstagares rätt till information och samråd ska utgångspunkten vara att EU-direktivets bestämmelser uppfylls genom gällande svensk arbetsrätt, främst lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Utredaren ska värna den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Utredaren ska därför
- analysera det nya EU-direktivet,
- analysera, jämföra och ta ställning till de alternativa tillvägagångssätt och valmöjligheter som EU-direktivet erbjuder,
- föreslå vilken granskning, kontroll och annan handläggning som ska utföras,
- bedöma vilka författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till EU-direktivet, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska allsidigt och grundligt belysa förslagens konsekvenser för det allmänna, näringslivet, arbetstagare och andra intressenter. Om förslagen bedöms medföra ökade kostnader eller intäktsminskningar för det allmänna, ska förslag till finansiering redovisas.
Utredaren ska utföra och redovisa en jämställdhetsanalys, där statistik ska presenteras, kommenteras och analyseras efter kön. Vid utformningen av förslagen ska hänsyn tas till jämställdhetsanalysen.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Det finns anledning att beakta hur andra länder genomför EU-direktivet. Utredaren ska hålla sig underrättad om detta arbete. Vidare ska utredaren göra de internationella jämförelser som är befogade. I första hand ska jämförelserna avse länder med förhållanden som är jämförbara med Sveriges, t.ex. nordiska länder.
Utredaren ska hålla sig informerad om och samordna sitt arbete med andra utredningar och annat pågående arbete, på både nationell nivå och EU-nivå, som är relevant för utredningen.
Utredaren ska föra en dialog med och inhämta synpunkter från Bolagsverket, Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och arbetsmarknadens parter, men även andra myndigheter, organisationer och intressenter i den utsträckning som det behövs.
Utredaren ska dokumentera och redovisa författningsförslagen i förhållande till EU-direktivet i en jämförelsetabell.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2021.
(Justitiedepartementet)
SOU 2021:18
L 169/46
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/1132
av den 14 juni 2017
om vissa aspekter av bolagsrätt
(kodifiering)
(Text av betydelse för EES)
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER SAMT UPPRÄTTANDET OCH DRIFTEN AV AKTIEBOLAG
.......................
55
Kapitel I
Syfte ........................................................................................................................
55
Kapitel II
Bolagets bildande och ogiltighet samt giltigheten av dess förpliktelser ......................................
56
Avsnitt 1
Bildande av det publika aktiebolaget ................................................................................
56
Avsnitt 2
Aktiebolagets ogiltighet och giltigheten av dess förpliktelser ..................................................
57
Kapitel III
Offentlighet och sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister ...........
59
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser ................................................................................................
59
Avsnitt 2
Bestämmelser om offentlighet som gäller för filialer till bolag från andra medlemsstater ..............
66
Avsnitt 3
Bestämmelser om offentlighet som gäller för filialer till bolag från ett tredjeland ........................
68
Avsnitt 4
Tillämpnings- och genomförandebestämmelser ..................................................................
69
Kapitel IV
Bevarande och ändring av kapital ....................................................................................
70
Avsnitt 1
Kapitalkrav ................................................................................................................
70
Avsnitt 2
Skyddsåtgärder beträffande det lagstadgade kapitalet ...........................................................
71
Avsnitt 3
Regler för utdelning .....................................................................................................
74
Avsnitt 4
Regler om bolags förvärv av egna aktier ........................................................................... 75
Avsnitt 5
Regler för ökning och nedsättning av kapital .....................................................................
80
Avsnitt 6
Tillämpnings- och genomförandebestämmelser ..................................................................
85
AVDELNING II FUSION OCH DELNING AV AKTIEBOLAG
.............................................................................
86
Kapitel I
Fusion av publika aktiebolag ..........................................................................................
86
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser om fusion ................................................................................. 86
Avsnitt 2
Fusion genom förvärv ..................................................................................................
87
Avsnitt 3
Fusion genom bildande av ett nytt bolag ..........................................................................
93
Avsnitt 4
Ett bolags förvärv av ett annat bolag i vilket det förra äger minst 90 % av aktierna ....................
93
Avsnitt 5
Andra med fusion likställda förfaranden ........................................................................... 95
Kapitel II
Gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar .................................................
95
Kapitel III
Delning av publika aktiebolag ........................................................................................ 103
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser ................................................................................................ 103
Avsnitt 2
Delning genom förvärv ................................................................................................ 103
807
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/47
Avsnitt 3
Delning genom bildande av nya bolag .... ...... ...... ...... ...... ...... ..... ....... ..... ...... ....... ..... ...... ... 110
Avsnitt 4
Delning under tillsyn av domstol .......... ..... ....... ...... ...... ..... ....... ..... ...... ....... ..... ...... ...... ... 111
Avsnitt 5
Andra med delning likställda förfaranden .... ...... ...... ...... ...... ...... ..... ....... ..... ...... ....... ..... ..... 111
Avsnitt 6
Tillämpningsbestämmelser .... ...... ...... ...... ............ ..... ....... ..... ....... ...... ..... ...... ...... ...... ...... 112
AVDELNING III AVSLUTANDE BESTÄMMELSER
.... ...... ...... ...... ...... ...... ..... ....... ..... ............. ..... ...... ...... ...... .. 112
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 50.1 och 50.2 g,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1)
Rådets direktiv 82/891/EEG (3) och 89/666/EEG (4) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG (5),
2009/101/EG (6), 2011/35/EU (7) och 2012/30/EU (8) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (9). För att
skapa klarhet och överskådlighet bör de direktiven kodifieras.
(2)
Den samordning som föreskrivs i artikel 50.2 g i fördraget och i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande
av begränsningar av etableringsfriheten och som inleddes med rådets första direktiv 68/151/EEG (10) är särskilt
viktig i fråga om publika aktiebolag, eftersom dessa bolag spelar en framträdande roll i medlemsstaternas
näringsliv och deras verksamhet ofta sträcker sig utöver de nationella gränserna.
(3)
För att aktieägarna och borgenärerna i ett publikt aktiebolag ska kunna garanteras ett minimum av likvärdigt
skydd är det särskilt viktigt att samordna de nationella bestämmelserna om att bilda sådana aktiebolag samt om
att bevara, öka och sätta ned dess kapital.
(
1
) EUT C 264, 20.7.2016, s. 82.
(
2
) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 29 maj 2017.
(
3
) Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag (EGT L 378,
31.12.1982, s. 47).
(
4
) Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa
typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT L 395, 30.12.1989, s. 36).
(
5
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat
ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1).
(
6
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG av den 16 september 2009 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs
i medlemsstaterna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra
skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EUT L 258, 1.10.2009, s. 11).
(
7
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag (EUT L 110, 29.4.2011, s. 1).
(
8
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs
i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens
och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna
likvärdiga (EUT L 315, 14.11.2012, s. 74).
(
9
) Se bilaga III, del A.
(
10
) Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de
i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna
likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).
808
SOU 2021:18
L 169/48
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
(4)
Inom unionen måste publika aktiebolags bolagsordning eller stiftelseurkund utformas på ett sådant sätt att varje
intressent ur dessa handlingar kan inhämta grundläggande uppgifter om bolaget, däribland en detaljerad
redovisning av kapitalets sammansättning.
(5)
Skyddet för tredje man bör säkerställas genom bestämmelser som så mycket som möjligt begränsar ogiltighets
grunderna när det gäller förpliktelser i aktiebolags och andra bolags med begränsat ansvar namn.
(6)
För att skapa rättssäkerhet i förhållandet mellan bolaget och tredje man samt mellan bolagsmännen inbördes
måste ogiltighetsfallen och den retroaktiva verkan av ett avgörande om ogiltighet begränsas, samt en kort frist
fastställas för tredje mans möjlighet att överklaga avgörandet.
(7)
Det är särskilt viktigt att samordna medlemsstaternas bestämmelser om offentlighet, om giltigheten av
förpliktelser för aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar och om bolagens ogiltighet, framför allt för att
skydda tredje mans intressen.
(8)
Offentligheten bör ge tredje man möjlighet att ta del av viktiga handlingar om ett bolag och att få vissa
upplysningar om detta, särskilt personuppgifter om dem som företräder bolaget.
(9)
Utan att det påverkar sådana materiella krav och formaliteter som fastställs i medlemsstaternas lagstiftning bör
bolagen kunna välja att ge in sina obligatoriska handlingar och uppgifter på papper eller på elektronisk väg.
(10) Berörda parter bör kunna erhålla kopior från registret av dessa handlingar och uppgifter på papper eller på
elektronisk väg.
(11) Medlemsstaterna bör kunna besluta om att ge ut sina nationella tidningar, som är avsedda för offentliggörandet
av obligatoriska handlingar och uppgifter, på papper eller i elektronisk form eller att ersätta ett sådant
offentliggörande med lika effektiva metoder.
(12) Tillgången till bolagsinformation över nationsgränserna bör förenklas genom att, utöver det obligatoriska
offentliggörandet på ett officiellt språk i bolagets medlemsstat, de bolag som så önskar tillåts offentliggöra
handlingar och uppgifter på ytterligare språk. Tredje man som handlar i god tro bör kunna förlita sig på sådana
översättningar.
(13) Det bör klargöras att de obligatoriska uppgifter som avses i detta direktiv ska anges i alla brev och
orderblanketter som används av bolagen, oavsett om de är i pappersform eller i någon annan form. Med tanke på
den tekniska utvecklingen bör det också föreskrivas att de obligatoriska uppgifterna ska förekomma på bolagens
webbplatser.
(14) Att öppna en filial är, liksom att bilda ett dotterföretag, en av de möjligheter som för närvarande står ett bolag till
buds om det vill utöva sin etableringsrätt i en annan medlemsstat.
(15) Bristen på samordning när det gäller filialer, särskilt angående offentlighet, ger i fråga om skyddet för aktieägare
och tredje man, upphov till vissa skillnader mellan sådana bolag som driver verksamhet i andra medlemsstater
genom filial och sådana som driver verksamhet där genom dotterföretag.
(16) För att tillförsäkra de personer skydd som kommer i kontakt med ett bolag genom en filial måste offentlighets
skapande åtgärder vidtas i den medlemsstat där filialen är belägen. En filials ekonomiska och sociala betydelse
kan i vissa avseenden jämställas med ett dotterföretags, och det är därför av allmänt intresse att uppgifter om
bolaget offentliggörs där filialen är belägen. För att få till stånd ett sådant offentliggörande måste det förfaringssätt
tillämpas som redan har införts inom unionen för bolag.
(17) Offentliggörandet berör ett antal viktiga handlingar och uppgifter samt ändringar i dessa.
(18) Utom när det gäller rätten att företräda bolaget, dess namn, rättsliga form, avveckling och insolvensförfaranden,
får offentligheten begränsas till upplysningar om filialen som sådan med hänvisning till det register där bolaget är
infört, eftersom enligt gällande unionsrätt, information om bolaget som sådant är tillgänglig i det registret.
809
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/49
(19) Sedan samordning har skett av den nationella lagstiftningen om upprättande, revision och offentliggörande av
räkenskapshandlingar i bolag är nationella föreskrifter om offentliggörande av räkenskapshandlingar som avser
filialer inte längre befogade. I överensstämmelse med detta är det tillräckligt att de räkenskapshandlingar som
bolaget har låtit revidera och offentliggöra tas in i filialregistret.
(20) Brev och orderblanketter som används av filialen bör ge minst samma upplysningar som bolagets brev och
orderblanketter samt ange det register där filialen är införd.
(21) För att säkerställa att syftet med detta direktiv helt uppnås och för att undvika varje särbehandling på grund av
ett bolags ursprungsland, bör detta direktiv även omfatta filialer till sådana bolag som lyder under lagstiftningen
i ett tredjeland och som har en rättslig form som är jämförbar med sådana bolagsformer på vilka detta direktiv är
tillämpligt. Eftersom detta direktiv inte gäller för bolag från tredjeländer, måste särskilda föreskrifter tillämpas på
dessa filialer som skiljer sig från de föreskrifter som ska gälla för filialer till bolag som lyder under lagstiftningen
i de andra medlemsstaterna.
(22) Detta direktiv ska inte inverka på en filials upplysningsplikt enligt bestämmelser t.ex. om anställdas rätt till
information och i skatterätten, eller för statistiska ändamål.
(23) Sammankopplingen av centrala register, handelsregister och företagsregister är en åtgärd som krävs för att skapa
en mer företagsvänlig rättslig och skattemässig miljö. Den bör bidra till att stärka konkurrenskraften hos
europeiska företag genom att minska administrativa bördor och öka rättssäkerheten och därmed göra det lättare
att komma ur den globala ekonomiska och finansiella krisen, vilket är en av prioriteringarna för Europa
2020-agendan. En sammankoppling bör också förbättra den gränsöverskridande kommunikationen mellan
registren med hjälp av innovationer inom informations- och kommunikationsteknik.
(24) I den fleråriga handlingsplanen 2009–2013 för europeisk e-juridik (1) angavs det dels att det ska utvecklas en
europeisk e-juridikportal (portalen) som ska fungera som enda europeisk elektronisk ingång för juridisk
information, domstolar och administrativa institutioner, register, databaser och andra tjänster, dels att
sammankopplingen av centrala register, handelsregister och företagsregister är ett viktigt inslag.
(25) Den gränsöverskridande tillgången till företagsinformation om företag och deras filialer som har öppnats i andra
medlemsstater kan endast förbättras om alla medlemsstater möjliggör elektronisk kommunikation mellan olika
register och överför information till de enskilda användarna på ett standardiserat sätt genom samma typ av
innehåll och driftskompatibel teknik över hela unionen. Denna driftskompatibilitet hos registren bör garanteras
genom att medlemsstaternas register (nationella register) tillhandahåller tjänster som bör utgöra gränssnitten till
den centrala europeiska plattformen (plattformen). Denna plattform bör vara en centraliserad uppsättning
informationstekniska verktyg som integrerar tjänster och bör utgöra ett gemensamt gränssnitt. Detta gränssnitt
bör användas av alla nationella register. Plattformen bör också tillhandahålla tjänster som utgör ett gränssnitt till
portalen, som ska fungera som europeisk elektronisk ingång, och till de valfria ingångar som inrättats av
medlemsstaterna. Plattformen bör endast uppfattas som ett instrument för sammankoppling av register och inte
som ett särskilt organ med status som juridisk person. På grundval av en unik identifiering bör plattformen ha
möjlighet att överföra information från varje medlemsstats register till de andra medlemsstaternas behöriga
register i ett standardmeddelandeformat (en elektronisk form av meddelanden som utbyts mellan it-system, såsom
xml) samt i relevant språkversion.
(26) Detta direktiv syftar inte till att införa någon centraliserad registerdatabas som lagrar väsentlig information om
företag. Vid tidpunkten för genomförandet av systemet för sammankoppling av centrala register, handelsregister
och företagsregister (systemet för sammankoppling av register) bör endast de uppgifter som är nödvändiga för att
plattformen ska fungera på ett korrekt sätt fastställas. Omfattningen av dessa uppgifter bör särskilt inbegripa
operativa uppgifter, lexikon och ordlistor. Detta bör fastställas med beaktande av behovet av att garantera att
systemet för sammankoppling av register fungerar effektivt. Dessa uppgifter bör användas så att plattformen kan
utföra sina funktioner och bör aldrig göras allmänt tillgängliga i direkt form. Dessutom bör plattformen inte
ändra vare sig innehållet i de uppgifter om företag som lagrats i nationella register eller den information om
företag som överförts via systemet för sammankoppling av register.
(
1
) EUT C 75, 31.3.2009, s. 1.
810
SOU 2021:18
L 169/50
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
(27) Eftersom målet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU (1) inte var en harmonisering av de
nationella systemen för centrala register, handelsregister och företagsregister innebar det direktivet ingen
skyldighet för medlemsstaterna att ändra sina interna registersystem, särskilt inte när det gäller förvaltning och
lagring av uppgifter, avgifter, samt användning och lämnande av information för nationella ändamål.
(28) Portalen bör, med hjälp av plattformen, behandla enskilda användares framställningar beträffande information om
företag och deras filialer som öppnats i andra medlemsstater och som lagrats i nationella register. Detta bör göra
det möjlig att presentera sökresultaten på portalen, däribland förklarande information på unionens alla officiella
språk vilken anger de lämnade uppgifterna. För att förbättra skyddet för tredje parter i andra medlemsstater bör
dessutom grundläggande information om det rättsliga värdet för de handlingar och uppgifter som offentliggjorts
i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning som antagits i överensstämmelse med detta direktiv finnas tillgänglig
på portalen.
(29) Medlemsstaterna bör ha möjlighet att inrätta en eller flera valfria ingångar, vilket kan påverka användningen och
driften av plattformen. Kommissionen bör därför informeras om inrättandet och om alla viktigare ändringar av
ingångarnas funktion, i synnerhet om deras stängning. Sådan information bör inte på något sätt begränsa
medlemsstaternas befogenhet att inrätta och driva valfria ingångar.
(30) Företag och deras filialer som har öppnats i andra medlemsstater bör ha en unik identifiering som gör det möjligt
att entydigt identifiera dem inom unionen. Identifieringen är avsedd att användas för kommunikation mellan
registren genom systemet för sammankoppling av register. Av detta skäl bör inte företag och filialer vara skyldiga
att inkludera den unika identifieringen i de brev eller orderblanketter från företagen som nämns i detta direktiv.
De bör fortsätta att använda sina nationella registreringsnummer för egna kommunikationsändamål.
(31) Det bör vara möjligt att skapa en tydlig koppling mellan ett företags register och registren för dess filialer som
öppnats i andra medlemsstater, vilken består i utbytet av information om inledande och avslutande av eventuella
likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden avseende företaget och om företagets avregistrering, om detta
medför rättsverkningar i företagets registermedlemsstat. Även om medlemsstaterna bör kunna bestämma vilka
förfaranden de ska tillämpa i fråga om de filialer som är registrerade inom deras territorium, bör de åtminstone
säkerställa att filialer till ett avvecklat företag avförs från registret utan onödigt dröjsmål och, i förekommande fall,
efter ett likvidationsförfarande avseende den berörda filialen. Denna skyldighet bör inte gälla företagsfilialer som
har avförts från registret, men som har en rättslig efterträdare, t.ex. i fall av eventuella ändringar av företagets
rättsliga form, en fusion eller uppdelning eller en gränsöverskridande överföring av dess registrerade säte.
(32) Bestämmelserna i detta direktiv om sammankoppling av register bör inte tillämpas på filialer som har öppnats
i en medlemsstat av ett företag som inte lyder under lagstiftningen i en medlemsstat.
(33) Medlemsstaterna bör se till att eventuella ändringar av information som förts in i registren rörande företag förs in
utan onödigt dröjsmål. Uppdateringen bör offentliggöras, vanligtvis inom 21 dagar från mottagandet av den
fullständiga dokumentationen avseende dessa ändringar, inklusive laglighetskontrollen i enlighet med nationell
rätt. Denna tidsfrist bör tolkas så att medlemsstaterna är skyldiga att göra rimliga ansträngningar för att hålla den
tidsfrist som fastställs i detta direktiv. Den bör inte vara tillämplig på de redovisningshandlingar som företag är
skyldiga att lämna för varje räkenskapsår. Det undantaget motiveras av överbelastningen av arbete med de
nationella registren under rapporteringsperioder. I enlighet med de allmänna rättsprinciper som är gemensamma
för alla medlemsstater bör tidsfristen på 21 dagar förlängas i fall av force majeure.
(34) Om kommissionen beslutar att utveckla och/eller driva plattformen genom en tredje part bör detta ske i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (2). Det bör säkerställas att
medlemsstaterna deltar i denna process i lämplig utsträckning, genom att de tekniska specifikationerna i fråga om
offentlig upphandling fastställs genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande
som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (3).
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU av den 13 juni 2012 om ändring av rådets direktiv 89/666/EEG och Europapar
lamentets och rådets direktiv 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och
företagsregister (EUT L 156, 16.6.2012, s. 1).
(
2
) Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens
allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
(
3
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
811
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/51
(35) Om kommissionen beslutar att driva plattformen genom en tredje part bör kontinuiteten när det gäller de
tjänster som tillhandahålls genom systemet för sammankoppling av register och en verklig offentlig tillsyn av
plattformens funktion garanteras. Detaljerade bestämmelser för den operativa förvaltningen av plattformen bör
antas genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5
i förordning (EU) nr 182/2011. Medlemsstaternas deltagande i driften av hela systemet bör under alla
omständigheter garanteras med hjälp av en regelbunden dialog mellan kommissionen och företrädarna för
medlemsstaterna i frågor som rör driften av systemet för sammankoppling av register och dess framtida
utveckling.
(36) Sammankopplingen av centrala register, handelsregister och företagsregister förutsätter en samordning av
nationella system som har olika tekniska särdrag. Detta innebär antagande av tekniska åtgärder och
specifikationer som måste ta hänsyn till skillnader mellan register. För att säkerställa enhetliga villkor för
genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att hantera dessa
tekniska och operativa frågor. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med det granskningsförfarande som avses
i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.
(37) Detta direktiv bör inte begränsa medlemsstaternas rättigheter att ta ut avgifter för tillgång till information om
företag via systemet för sammankoppling av register, om sådana avgifter krävs enligt nationell rätt. Tekniska
åtgärder och specifikationer för systemet för sammankoppling av register bör därför göra det möjligt att införa
betalningsvillkor. Direktivet bör i detta avseende inte föregripa någon specifik teknisk lösning, eftersom
betalningsvillkoren bör fastställas när genomförandeakterna antas, med beaktande av allmänt tillgängliga online-
faciliteter för betalning.
(38) Det skulle vara önskvärt för tredjeländer att i framtiden kunna delta i systemet för sammankoppling av register.
(39) En rimlig lösning vad gäller finansieringen av systemet för sammankoppling av register gör det nödvändigt att
både unionen och dess medlemsstater deltar i finansieringen av detta system. Medlemsstaterna bör ansvara för
finansieringen av anpassningen av de nationella registren till det systemet, medan de centrala delarna (nämligen
plattformen och portalen som utgör den enda europeiska ingången) bör finansieras genom en lämplig budgetpost
i unionens allmänna budget. I syfte att komplettera icke väsentliga delar av detta direktiv bör befogenheten att
anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på uttagande av
avgifter för tillgång till företagsinformation. Detta påverkar inte de nationella registrens möjlighet att ta ut
avgifter, men det kan inkludera en tilläggsavgift i syfte att bidra till finansieringen av plattformens underhåll och
drift. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete,
inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta
handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på
lämpligt sätt.
(40) Det är nödvändigt med unionsregler om att bevara det kapital som utgör borgenärernas säkerhet, särskilt regler
som förbjuder en minskning av kapitalet genom utdelning till aktieägarna och begränsar de publika aktiebolagens
möjligheter att förvärva egna aktier.
(41) Begränsningarna i fråga om ett publikt aktiebolags förvärv av egna aktier bör inte endast avse förvärv som
bolaget självt gör utan även sådana förvärv som görs av någon som handlar i eget namn men för bolagets
räkning.
(42) För att hindra att publika aktiebolag, i syfte att göra sådana förvärv, utan att iaktta gällande begränsningar
använder sig av ett annat bolag i vilket det förfogar över röstmajoriteten eller över vilket det kan utöva ett
bestämmande inflytande, bör reglerna om ett bolags förvärv av egna aktier täcka de viktigaste och vanligaste
fallen av aktieförvärv genom sådana andra bolag. Dessa regler bör gälla vid teckning av aktier i det publika
aktiebolaget.
(43) För att hindra att detta direktiv kringgås bör den ordning som avses i skäl 42 gälla för aktiebolag och andra bolag
med begränsat ansvar som regleras av detta direktiv liksom även för bolag som regleras av lagstiftningen i ett
tredjeland och som har jämförbar rättslig form.
(44) Om förhållandet mellan ett publikt aktiebolag och ett annat sådant bolag som avses i skäl 42 endast är indirekt,
bör de bestämmelser som ska tillämpas vid ett direkt förhållande mildras genom en föreskrift om tillfälligt
upphävande av rösträttigheterna som en minimiåtgärd för att uppnå syftet med detta direktiv.
812
SOU 2021:18
L 169/52
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
(45) Det är vidare befogat att undanta de fall där en yrkesverksamhets särskilda karaktär utesluter att uppnåendet av
syftet med detta direktiv äventyras.
(46) Med hänsyn till ändamålet med artikel 50.2 g i fördraget är det nödvändigt att medlemsstaternas lagstiftning om
ökning och nedsättning av kapitalet säkerställer att de principer beaktas och harmoniseras som syftar till en
likabehandling av aktieägare med samma ställning och till ett skydd för borgenärer med fordringar som har
uppkommit före en kapitalnedsättning.
(47) I syfte att stärka vedertaget borgenärsskydd i alla medlemsstater bör borgenärer på vissa villkor ha möjlighet att
tillgripa rättsliga eller administrativa förfaranden om deras fordringar äventyras till följd av en minskning av
kapitalet i ett publikt aktiebolag.
(48) För att stävja marknadsmissbruk bör medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv beakta
bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (1).
(49) Skyddet för bolagsmännens och tredje mans intressen kräver att medlemsstaternas lagstiftning om fusion av
publika aktiebolag samordnas och att bestämmelser om fusion införs i alla medlemsstaters lagstiftning.
(50) Vid denna samordning är det särskilt viktigt att aktieägarna i de fusionerande bolagen får tillräcklig och så långt
möjligt objektiv information samt att deras rättigheter skyddas på lämpligt sätt. Det finns dock ingen anledning
att kräva en granskning av de preliminära villkoren för en fusion av oberoende sakkunniga för aktieägarna om
alla aktieägare är eniga om att det inte behövs.
(51) Borgenärerna, inklusive obligationshavare, och innehavarna av andra rättigheter i de fusionerande bolagen bör
skyddas så att fusionen inte inverkar negativt på deras intressen.
(52) Bestämmelser om offentlighet i bolagsmännens och tredje mans intressen bör också gälla fusioner, så att tredje
man får tillräcklig information.
(53) För att hindra att de garantier som tillförsäkras aktieägarna och tredje man i samband med fusion av publika
aktiebolag kringgås, bör dessa skyddsåtgärder omfatta också vissa andra rättsliga förfaranden som i väsentliga
avseenden liknar fusion.
(54) För att säkerställa rättssäkerheten i förhållandet mellan de bolag som berörs, mellan dessa och tredje man och
mellan aktieägarna inbördes är det nödvändigt att begränsa ogiltighetsfallen genom att föreskriva att fel vid
fusionen såvitt möjligt ska avhjälpas och att ogiltighet endast får göras gällande inom en kort tidsfrist.
(55) Genom detta direktiv underlättas också gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar.
Medlemsstaternas lagar bör tillåta gränsöverskridande fusioner av ett nationellt bolag med begränsat ansvar med
ett bolag med begränsat ansvar från en annan medlemsstat om de berörda medlemsstaternas nationella
lagstiftning tillåter fusioner mellan sådana bolag.
(56) För att underlätta förfarandet vid gränsöverskridande fusioner bör det anges att, om inget annat föreskrivs i detta
direktiv, varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion, samt varje berörd tredje man, fortsätter att
omfattas av bestämmelserna och formaliteterna i den nationella lagstiftning som skulle vara tillämplig vid en
nationell fusion. De bestämmelser och formaliteter i nationell lag som det hänvisas till i detta direktiv bör inte
införa några restriktioner av etableringsfriheten eller av den fria rörligheten för kapital utom när sådana
restriktioner är berättigade i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i synnerhet genom krav
som ligger i det allmännas intresse samt är såväl nödvändiga för som proportionerliga till uppnåendet av sådana
övergripande krav.
(57) Den gemensamma planen för en gränsöverskridande fusion bör sammanställas på samma sätt för varje berört
bolag i de olika medlemsstaterna. Det bör därför anges vad den gemensamma planen minst måste innehålla,
samtidigt som de berörda bolagen kan komma överens om att planen ska innehålla annat.
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruks
förordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG,
2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).
813
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/53
(58) För att skydda både bolagsmännens och tredje mans intressen, bör för varje fusionerande bolag såväl den
gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen som genomförandet av den gränsöverskridande
fusionen offentliggöras i lämpliga offentliga register.
(59) I alla medlemsstaters lagstiftningar bör det föreskrivas att en eller flera sakkunniga på nationell nivå ska utarbeta
en rapport om den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen i fråga om varje bolag som deltar
i fusionen. För att begränsa kostnaderna för sakkunniga vid en gränsöverskridande fusion bör det finnas
möjlighet att utarbeta en gemensam rapport riktad till samtliga bolagsmän i de bolag som deltar i den gränsöver
skridande fusionen. Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen bör godkännas av varje
bolags bolagsstämma.
(60) För att underlätta förfarandet vid gränsöverskridande fusioner bör det fastställas att kontrollen av
beslutsprocessens genomförande och lagenlighet i varje fusionerande bolag bör utföras av den nationella
myndigheten för respektive bolag, medan kontrollen av den gränsöverskridande fusionens genomförande och
lagenlighet bör utföras av den nationella myndigheten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande
fusionen. Den berörda nationella myndigheten kan vara en domstol, en notarius publicus eller annan behörig
myndighet som utses av den berörda medlemsstaten. Det är dessutom nödvändigt att fastställa enligt vilken
nationell lagstiftning det avgörs när den gränsöverskridande fusionen får verkan, och detta är den lagstiftning
som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av.
(61) För att skydda bolagsmännens och tredje mans intressen bör gränsöverskridande fusioners rättsverkningar
fastställas, och skillnad bör då göras mellan de situationer då det bolag som uppstår genom den gränsöver
skridande fusionen är ett övertagande bolag och då det är ett helt nytt bolag. Av rättssäkerhetsskäl bör det inte
längre vara möjligt att ogiltigförklara gränsöverskridande fusioner efter den tidpunkt då den gränsöverskridande
fusionen har trätt i kraft.
(62) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av lagstiftningen om kontroll av företagskoncentrationer, varken på
unionsnivå, genom rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), eller på medlemsstatsnivå.
(63) Detta direktiv påverkar inte unionslagstiftningen om kreditförmedlare och andra finansföretag och inte heller
nationella bestämmelser som införts på grundval av sådan unionslagstiftning.
(64) Detta direktiv påverkar inte en medlemsstats lagstiftning där information begärs om var huvudkontoret eller den
huvudsakliga verksamheten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen föreslås bli
beläget.
(65) Arbetstagarnas rättigheter, förutom rätt till medverkan, bör även fortsättningsvis omfattas av de nationella
bestämmelser som avses i rådets direktiv 98/59/EG (2) och 2001/23/EG (3) samt i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/14/EG (4) och 2009/38/EG (5).
(66) Om arbetstagarna har rätt till medverkan i ett av de fusionerande bolagen bör under de omständigheter som
anges i detta direktiv och om den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom
den gränsöverskridande fusionen har sitt säte inte föreskriver samma omfattning av medverkan som den som
gäller för de berörda fusionerande företagen, inbegripet i kommittéer inom det tillsynsorgan som har
beslutsfattande befogenheter, eller inte föreskriver samma rätt till medverkan för arbetstagarna i det bolag som
uppstår genom den gränsöverskridande fusionen, regler fastställas för arbetstagarnas medverkan i det bolag som
uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Principerna och förfarandena i rådets förordning
(
1
) Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning)
(EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).
(
2
) Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar
(EGT L 225, 12.8.1998, s. 16).
(
3
) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).
(
4
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och
samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).
(
5
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande
i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).
814
SOU 2021:18
L 169/54
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
(EG) nr 2157/2001 (1) och i rådets direktiv 2001/86/EG (2) bör tas som grund, dock med förbehåll för sådana
ändringar som anses nödvändiga därför att det bolag som uppstår genom fusionen kommer att omfattas av
lagstiftningen i den medlemsstat där det har sitt säte. För att inte i onödan försena fusioner kan medlemsstaterna
i enlighet med artikel 3.2 b i direktiv 2001/86/EG se till att de förhandlingar som avses i artikel 133 i detta
direktiv inleds skyndsamt.
(67) När man ska fastställa omfattningen av arbetstagarnas medverkan i de berörda fusionerande bolagen bör hänsyn
även tas till andelen representanter för arbetstagarna bland ledamöterna i ledningsgruppen, som är ansvarig för
bolagets resultatenheter, som företräder arbetstagarna.
(68) Skyddet för delägarnas och tredje mans intressen kräver att medlemsstaternas lagstiftning om delning av publika
aktiebolag samordnas, om medlemsstaterna tillåter sådan delning.
(69) Vid denna samordning är det särskilt viktigt att aktieägarna i de bolag som deltar i delningen får en
ändamålsenlig och så långt möjligt objektiv information samt att deras rättigheter skyddas på lämpligt sätt.
(70) Borgenärerna, inräknat obligationshavare, och innehavarna av andra rättigheter i de bolag som omfattas av en
delning av publika aktiebolag bör skyddas så att delningen inte inverkar negativt på deras intressen.
(71) Bestämmelser om offentlighet enligt avsnitt 1 i kapitel III i avdelning I i detta direktiv bör också gälla delning, så
att tredje man får tillräcklig information.
(72) För att hindra att de garantier som tillförsäkras bolagsmännen och tredje man i samband med delning kringgås,
bör dessa skyddsåtgärder omfatta vissa andra rättsliga förfaranden som i väsentliga avseenden liknar delning.
(73) För att säkerställa rättssäkerheten i förhållandet mellan de publika aktiebolag som omfattas av delningen, mellan
dessa bolag och tredje man och mellan aktieägarna inbördes bör ogiltighetsfallen begränsas. Därvid måste
föreskrivas, å ena sidan att fel såvitt möjligt bör avhjälpas och å andra sidan att ogiltighet endast får göras
gällande inom en kort tidsfrist.
(74) Företagswebbplatser och andra webbplatser kan i vissa fall vara ett alternativ till offentliggörande via företags
register. Medlemsstaterna bör kunna utse de andra webbplatser som företagen kan använda gratis för sådant
offentliggörande, exempelvis företagssammanslutningars eller handelskammares webbplatser eller den centrala
elektroniska plattform som nämns i detta direktiv. I de fall det är möjligt att använda företagswebbplatser eller
andra webbplatser för offentliggörande av fusions- och delningsplaner och av andra handlingar som ska göras
tillgängliga för aktieägare och borgenärer under förfarandet, bör vissa garantier i fråga om webbplatsens säkerhet
och handlingarnas äkthet uppfyllas.
(75) Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att de omfattande rapporterings- och informationskrav i samband med
fusioner eller delningar av företag, vilka anges i kapitlen I och III i avdelning II, inte behöver iakttas när samtliga
aktieägare i de företag som berörs av fusionen eller delningen kommer överens om att iakttagande av dessa krav
kan undvaras.
(76) Ändringar av kapitlen I och III i avdelning II som möjliggör en sådan överenskommelse mellan aktieägarna, bör
inte påverka tillämpningen av systemen för att skydda intressena för de berörda företagens borgenärer eller av de
bestämmelser som syftar till att säkerställa att nödvändig information lämnas till anställda i de företagen, samt till
offentliga myndigheter, såsom skattemyndigheterna, som kontrollerar fusionen eller delningen i enlighet med
befintlig unionsrätt.
(77) Det är inte nödvändigt att upprätthålla kravet på en redovisning om en emittent vars värdepapper är upptagna
till handel på en reglerad marknad offentliggör halvårsrapporter i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/109/EG (3).
(
1
) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1).
(
2
) Rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande
(EGT L 294, 10.11.2001, s. 22).
(
3
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående
upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG
(EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).
815
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/55
(78) Ett utlåtande av en oberoende sakkunnig om apportegendom är ofta inte nödvändigt om ett utlåtande av en
oberoende sakkunnig som skyddar aktieägarnas och borgenärernas intressen även måste upprättas i samband
med fusionen eller delningen. Medlemsstaterna bör därför i dessa fall ha möjlighet att befria företag från
rapporteringskravet avseende apportegendom eller föreskriva att båda utlåtandena får upprättas av samma
sakkunniga person.
(79) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 45/2001 (2) styr behandlingen av personuppgifter, inbegripet elektronisk överföring av personuppgifter,
i medlemsstaterna. När personuppgifter behandlas av medlemsstaternas register, av kommissionen och,
i tillämpliga fall, av tredje part som deltar i plattformens drift, bör detta ske i överensstämmelse med dessa akter.
De genomförandeakter som ska antas avseende systemet för sammankoppling av register bör, då så är lämpligt,
garantera en sådan överensstämmelse, särskilt genom att fastställa relevanta uppgifter och ansvarsområden för
samtliga berörda deltagare, liksom de organisatoriska och tekniska bestämmelser som ska tillämpas på dem.
(80) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som fastställs i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8, enligt vilken var och en har rätt till skydd
av de personuppgifter som rör honom eller henne.
(81) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med
nationell rätt och datumen för tillämpning av direktiven som anges i bilaga III, del B.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER SAMT UPPRÄTTANDET OCH DRIFTEN AV AKTIEBOLAG
KAPITEL I
Syfte
Artikel 1
Syfte
Genom detta direktiv fastställs åtgärder för
— samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget avsedda
bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett publikt aktiebolag samt att bevara och
ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom unionen,
— samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget avsedda
bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller offentlighet, giltigheten av förpliktelser för
aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar, och om bolagens ogiltighet, i syfte att göra skyddsåtgärderna
likvärdiga inom unionen,
— krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under
lagstiftningen i en annan stat,
— fusioner av publika aktiebolag,
— gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar,
— delning av publika aktiebolag.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(
2
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio
nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
816
SOU 2021:18
L 169/56
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
KAPITEL II
Bolagets bildande och ogiltighet samt giltigheten av dess förpliktelser
Avsnitt 1
Bildande av det publika aktiebolaget
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta avsnitt ska vidtas i fråga om bestämmelserna i medlemsstaternas
lagar eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga I. Namnet på ett bolag som har någon av de
former som anges i bilaga I ska innehålla eller åtföljas av en beteckning som skiljer sig från den som föreskrivs för andra
bolagsformer.
2.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta avsnitt på förvaltningsbolag med rörligt kapital eller på kooperativa
företag som är organiserade i någon av de i bilaga I angivna bolagsformerna. Om lagstiftningen i en medlemsstat
utnyttjar denna möjlighet, ska den föreskriva att dessa bolag ska ta in orden förvaltningsbolag med rörligt kapital eller
kooperativt företag i samtliga de handlingar som nämns i artikel 26.
Med förvaltningsbolag med rörligt kapital avses i detta direktiv endast bolag
— som uteslutande har till föremål för sin verksamhet att placera sina medel i olika värdepapper, fastigheter eller andra
tillgångar med enda syfte att sprida investeringsriskerna och fördela resultatet av kapitalförvaltningen mellan
aktieägarna,
— som inbjuder allmänheten att förvärva aktier i bolaget, och
— vars bolagsordning anger att bolaget inom gränserna för ett minimikapital och ett maximikapital alltid får ge ut, lösa
in eller avyttra sina aktier.
Artikel 3
Uppgifter som ska tillhandahållas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden
Bolagsordningen eller stiftelseurkunden för ett bolag ska alltid innehålla minst följande uppgifter:
a) Bolagsform och firma.
b) Föremålet för bolagets verksamhet.
c) När bolaget inte har något ”auktoriserat” kapital, det tecknade kapitalets storlek.
d) När bolaget har ett ”auktoriserat” kapital, storleken av detta och det tecknade kapitalet vid bolagsbildningen eller då
bolaget får tillstånd att börja sin verksamhet och vid varje ändring av det ”auktoriserade” kapitalet, dock med
förbehåll för vad som gäller enligt artikel 14 e.
e) Bestämmelser som anger antalet ledamöter och hur dessa ska utses i de organ som företräder bolaget gentemot tredje
man och svarar för förvaltning, ledning, övervakning eller kontroll av bolaget samt bestämmelser om kompetensför
delningen mellan organen, allt i den mån föreskrifter inte finns i lag eller annan författning.
f) Tiden för bolagets bestånd om inte denna tid är obestämd.
Artikel 4
Uppgifter som ska tillhandahållas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden eller i särskild handling
Minst följande uppgifter ska finnas antingen i bolagsordningen eller stiftelseurkunden eller i en särskild handling som
ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16:
a) Bolagets säte.
b) De tecknade aktiernas nominella belopp och, minst en gång om året, dessas antal.
817
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/57
c) Antalet tecknade aktier utan nominellt belopp, om den nationella lagstiftningen tillåter att sådana aktier ges ut.
d) I förekommande fall de särskilda villkor som begränsar aktiernas överlåtbarhet.
e) Om det finns aktier av olika slag, de uppgifter som avses i punkterna b, c och d för varje aktieslag med uppgift om
de rättigheter som är förenade med varje aktieslag.
f) Huruvida aktierna är ställda till viss man eller till innehavaren, om den nationella lagstiftningen tillåter båda
formerna, och bestämmelser om hur aktierna omvandlas från den ena formen till den andra, om inte förfarandet är
reglerat i lag eller annan författning.
g) Hur stor del av det tecknade kapitalet som är betalt då bolaget bildas eller då det får tillstånd att börja sin
verksamhet.
h) Det nominella värdet av de aktier eller, i avsaknad av sådant värde, det antal aktier som ges ut mot tillskott av annan
egendom än pengar (apportegendom) samt beskrivning av denna egendom och namnet på den som tillskjuter den
egendomen.
i) Identiteten hos de fysiska eller juridiska personer eller bolag av vilka eller i vilkas namn bolagsordningen eller
stiftelseurkunden eller, om bolagsbildningen inte sker i ett sammanhang, utkasten till dessa handlingar har
undertecknats.
j) Åtminstone uppskattningsvis summan av alla kostnader som har uppkommit för bolaget eller påförts detta med
anledning av bolagsbildningen och, i förekommande fall, innan bolaget får tillstånd att börja sin verksamhet.
k) Särskilda förmåner som vid bolagsbildningen eller före tillståndet att börja verksamheten har tillerkänts någon som
har deltagit i bolagsbildningen eller i åtgärder som har lett fram till tillståndet.
Artikel 5
Tillstånd att påbörja verksamheten
1.
Om enligt lagstiftningen i en medlemsstat ett bolag inte får börja sin verksamhet utan tillstånd, ska denna
lagstiftning även innehålla bestämmelser om ansvaret för förbindelser som har ingåtts av bolaget eller för dettas räkning
innan ansökningen om tillstånd beviljades eller avslogs.
2.
Punkt 1 ska inte tillämpas på förbindelser med anledning av avtal som bolaget har ingått på villkor att det får
tillstånd att påbörja sin verksamhet.
Artikel 6
Bolag med flera bolagsmän
1.
Om lagstiftningen i en medlemsstat kräver att ett bolag ska bildas av flera bolagsmän, ska det förhållandet att
därefter alla aktier förenas på en hand eller antalet bolagsmän sjunker under det i lagstiftningen föreskrivna
minimiantalet inte medföra att bolaget utan vidare upplöses.
2.
Om, enligt lagstiftningen i en medlemsstat ett bolag i fall som avses i punkt 1 kan upplösas genom förordnande av
rätten, ska behörig domstol kunna ge bolaget den frist som detta behöver för att vidta rättelse.
3.
När ett sådant förordnande om upplösning som avses i punkt 2 har meddelats, ska bolaget träda i likvidation.
Avsnitt 2
Aktiebolagets ogiltighet och giltigheten av dess förpliktelser
Artikel 7
Allmänna bestämmelser och solidariskt ansvar
1.
De samordningsåtgärder som detta avsnitt föreskriver ska vidtas i fråga om bestämmelserna i medlemsstaternas
lagar eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga II.
818
SOU 2021:18
L 169/58
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
2.
Har åtgärder vidtagits i ett bolags namn under bolagsbildningen men innan bolaget har fått rättskapacitet och
övertar inte bolaget de förpliktelser som uppkommer på grund av åtgärderna, ansvarar de som har vidtagit åtgärderna
obegränsat solidariskt för dessa, om inte något annat har avtalats.
Artikel 8
Följderna av offentlighet i förhållande till tredje man
Har formaliteterna för offentliggörandet iakttagits i fråga om de personer som i egenskap av bolagsorgan är behöriga att
företräda bolaget, får ett fel som ägde rum då personerna utsågs åberopas mot tredje man endast om bolaget visar att
denne kände till felet.
Artikel 9
Bolagsorganens åtgärder och företrädande av bolaget
1.
Ett bolag förpliktas mot tredje man genom bolagsorganens åtgärder även om åtgärderna inte omfattas av föremålet
för bolagets verksamhet, under förutsättning att åtgärderna inte ligger utanför den rätt att företräda bolaget som lagen
tillerkänner bolagsorganen eller tillåter att dessa tillerkänns.
Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att ett bolag inte förpliktas av sådana åtgärder som ligger utanför föremålet för
bolagets verksamhet, om bolaget visar att tredje man kände till att åtgärden inte omfattades av föremålet för bolagets
verksamhet eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara omedveten om det. Enbart offentliggörandet av
bolagsordningen är därvid inte tillräckligt som bevis.
2.
Begränsningar i bolagsorganens rätt att företräda bolaget på grund av bolagsordningen eller på grund av beslut av
ett bolagsorgan kan inte åberopas mot tredje man, även om begränsningarna har offentliggjorts.
3.
Om enligt nationell lagstiftning rätt att företräda bolaget, med avvikelse från vad som regleras i lag i frågan, får
tilldelas en person ensam eller flera personer i förening genom en bestämmelse i bolagsordningen, kan lagstiftningen
föreskriva att bestämmelsen får åberopas mot tredje man under förutsättning att den avser en generell rätt att företräda
bolaget; reglerna i artikel 16 avgör om en sådan bestämmelse i bolagsordningen kan åberopas mot tredje man.
Artikel 10
Upprättande och officiellt bestyrkande av stiftelseurkunden och bolagsordningen
I alla medlemsstater som saknar bestämmelser om att en förvaltningsmyndighet eller en domstol ska göra en
förebyggande kontroll vid bolagsbildningen, måste stiftelseurkunden och bolagsordningen samt ändringar i dessa
utfärdas i form av officiellt bestyrkta handlingar.
Artikel 11
Villkor för ett bolags ogiltighet
Medlemsstaternas lagstiftning får endast innehålla sådana regler om bolags ogiltighet som uppfyller följande villkor:
a) Ogiltigheten ska beslutas av domstol.
b) Ogiltighet kan endast beslutas i följande fall:
i) När stiftelseurkund saknas eller när antingen formaliteterna för den förebyggande kontrollen eller formkraven för
det officiella bestyrkandet inte har iakttagits.
ii) När föremålet för bolagets verksamhet är olagligt eller strider mot allmän ordning.
819
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/59
iii) När stiftelseurkunden eller bolagsordningen inte anger bolagets namn, insatsernas storlek, storleken av det
tecknade kapitalet eller föremålet för bolagets verksamhet.
iv) När den nationella lagstiftningens krav på inbetalning av en minsta del av bolagskapitalet inte har uppfyllts.
v) När samtliga stiftare saknade rättslig handlingsförmåga.
vi) När antalet stiftare i strid med den nationella lagstiftningen har understigit två.
Bortsett från de ogiltighetsfall som avses i första stycket, kan ett bolag inte på någon grund betraktas som icke
existerande eller som ogiltigt i absolut eller relativ bemärkelse eller förklaras ogiltigt.
Artikel 12
Följderna av ogiltighet
1.
Artikel 16 bestämmer om ett rättsligt avgörande som fastslår ogiltigheten får åberopas mot tredje man. Om den
nationella lagstiftningen tillåter tredje man att överklaga avgörandet, måste detta ske inom sex månader efter det att
avgörandet har meddelats.
2.
Ogiltigheten ska medföra att bolaget träder i likvidation på samma sätt som vid dess upplösning.
3.
Ogiltigheten enbart inverkar inte på de förpliktelser som bolaget har åtagit sig eller som andra har åtagit sig till
förmån för detta, med undantag dock för vad som följer av att bolaget har trätt i likvidation.
4.
Lagstiftningen i varje medlemsstat får bestämma rättsverkningarna av ogiltigheten när det gäller förhållandet
mellan bolagsmännen.
5.
För innehavare av andelar eller aktier i ett bolag kvarstår skyldigheten att betala in det tecknade men icke inbetalda
kapitalet i den mån det behövs med hänsyn till förpliktelserna mot borgenärerna.
KAPITEL III
Offentlighet och sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 13
Tillämpningsområde
De samordningsåtgärder som detta avsnitt föreskriver ska vidtas i fråga om de bestämmelser i medlemsstaternas lagar
eller andra författningar om bolagsformer som anges i bilaga II.
Artikel 14
Handlingar och uppgifter som ska offentliggöras av bolag
Medlemsstaterna ska se till att minst följande handlingar och uppgifter om ett bolag alltid offentliggörs:
a) Stiftelseurkunden och, om den har tagits in i en särskild handling, bolagsordningen.
b) Ändringar i de handlingar som avses i a, däribland förlängning av tiden för bolagets bestånd.
c) Efter varje ändring i stiftelseurkunden eller bolagsordningen, den fullständiga och gällande lydelsen av den ändrade
handlingen.
820
SOU 2021:18
L 169/60
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
d) Tillsättande och entledigande av samt personuppgifter om dem som i egenskap av i lagstiftningen föreskrivet
bolagsorgan eller som medlemmar i ett sådant organ
i) är behöriga att företräda bolaget mot tredje man och i rättegång; av de offentliggjorda uppgifterna ska framgå om
de personer som företräder bolaget kan göra detta var för sig eller endast i förening med andra,
ii) deltar i ledning, tillsyn eller kontroll av bolaget.
e) Under förutsättning att stiftelseurkunden eller bolagsordningen anger ett bolagskapital, minst en gång om året det
tecknade kapitalets storlek, om inte varje ökning av detta kapital kräver ändring av bolagsordningen.
f) De redovisningshandlingar för varje räkenskapsår som obligatoriskt ska offentliggöras enligt rådets direktiv
86/635/EEG (1) och 91/674/EEG (2) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (3).
g) Varje byte av bolagets säte.
h) Upplösning av bolaget.
i) Ett rättsligt avgörande varigenom bolaget förklaras ogiltigt.
j) Utseende av likvidatorer och personuppgifter om dem samt uppgift om likvidatorernas behörighet, om inte
behörigheten uttryckligen och uteslutande framgår av lag eller av bolagsordningen.
k) Avslutande av likvidationen och, i de medlemsländer där avregistrering av ett bolag medför rättsverkningar, uppgift
om avregistreringen.
Artikel 15
Ändringar i handlingar och uppgifter
1.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att alla ändringar i de handlingar och uppgifter som
avses i artikel 14 införs i det behöriga register som avses i artikel 16.1 första stycket och offentliggörs i enlighet med
artikel 16.3 och 16.5, vanligtvis inom 21 dagar från mottagandet av den fullständiga dokumentationen avseende dessa
ändringar, inklusive, i tillämpliga fall, en laglighetskontroll i enlighet med nationell lagstiftning för införande i akten.
2.
Punkt 1 ska inte tillämpas på de redovisningshandlingar som avses i artikel 14 f.
Artikel 16
Offentliggörande i registret
1.
I varje medlemsstat ska en akt läggas upp för varje bolag i det centrala register, handels- eller bolagsregister
(registret) där bolaget är registrerat.
Medlemsstaterna ska se till att företag har en unik identifiering som gör det möjligt att entydigt identifiera dem inom
ramen för kommunikation mellan register genom det system för sammankoppling av centrala register, handelsregister
och företagsregister som inrättats i enlighet med artikel 22.2 (systemet för sammankoppling av register). Denna unika
identifiering ska åtminstone bestå av de delar som gör det möjligt att identifiera registermedlemsstaten, det nationella
ursprungsregistret, företagets nummer i registret och, om lämpligt, specifikationer för att undvika identifieringsfel.
(
1
) Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella
institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).
(
2
) Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374,
31.12.1991, s. 7).
(
3
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer
av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och
83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
821
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/61
2.
Med i elektronisk form avses i denna artikel att informationen sänds vid utgångspunkten och tas emot vid
slutpunkten med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av
uppgifter, och i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska
medel i enlighet med medlemsstaternas bestämmelser.
3.
Alla handlingar och uppgifter som är offentliga enligt artikel 14 ska förvaras i akten eller föras in i registret; av
akten ska alltid framgå vad som har förts in i registret.
Medlemsstaterna ska se till att bolagen och samtliga övriga personer och organ som är anmälningsskyldiga eller skyldiga
att medverka kan ge in alla handlingar och uppgifter som ska offentliggöras enligt artikel 14 i elektronisk form.
Dessutom kan medlemsstaterna ålägga alla bolag eller vissa kategorier av bolag att ge in alla dessa handlingar och
uppgifter eller vissa slag av dem i elektronisk form.
Alla handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 som getts in, oavsett om det är i pappersform eller elektronisk
form, ska införas i registret eller omskrivas i detta i elektronisk form. Medlemsstaterna ska därför se till att alla
handlingar och uppgifter som ges in i pappersform omvandlas till elektronisk form i registret.
Handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 och som har getts in i pappersform fram till senast den 31 december
2006 behöver inte automatiskt omvandlas till elektronisk form i registret. Medlemsstaterna ska dock se till att de
omvandlas till elektronisk form efter det att en ansökan om offentliggörande i elektronisk form mottagits, vilken
inlämnats i enlighet med de åtgärder som antagits för att genomföra punkt 4 i den här artikeln.
4.
En fullständig eller partiell kopia av de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 ska finnas att tillgå på
begäran. Ansökan kan inlämnas till registret i pappersform eller i elektronisk form enligt den sökandes val.
Kopior enligt första stycket ska kunna fås från registret i pappersform och i elektronisk form enligt den sökandes val.
Detta gäller för alla handlingar och uppgifter som redan getts in. Medlemsstaterna får dock besluta att handlingar och
uppgifter som senast den 31 december 2006 har getts in i pappersform, eller vissa kategorier av dessa, inte ska kunna
fås från registret i elektronisk form, om en viss angiven period har löpt från den tidpunkt då de inkommit till den
tidpunkt då ansökan lämnades in till registret. Denna period får inte vara mindre än tio år.
Priset för att få en kopia av sådana handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 eller delar av dem i pappersform eller
i elektronisk form får inte överstiga den administrativa kostnaden.
Papperskopior som tillhandahålls en beställare ska vara bestyrkta om inte beställaren avstår från det. Elektroniska kopior
får inte vara bestyrkta förutom när beställaren uttryckligen begär detta.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att bestyrkandet av elektroniska kopior ska garantera att deras
ursprung är autentiskt och att deras innehåll är fullständigt med hjälp av åtminstone en sådan avancerad elektronisk
signatur som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG (1).
5.
De i punkt 3 avsedda handlingarna och uppgifterna ska offentliggöras i den av medlemsstaten utsedda nationella
tidningen, antingen genom att de helt eller delvis återges eller genom hänvisning till den handling som tagits in i akten
eller förts in i registret. Den utsedda nationella tidningen kan vara en tidning i elektronisk form.
Medlemsstaterna får besluta att ersätta offentliggörandet i den nationella tidningen med en lika effektiv metod som i vart
fall ska inbegripa användning av ett system varigenom den offentliggjorda informationen är tillgänglig i kronologisk
ordning via en central elektronisk plattform.
6.
Bolaget får åberopa handlingar och uppgifter mot tredje man först sedan de har offentliggjorts enligt punkt 5, om
inte bolaget visar att tredje man kände till handlingen eller uppgiften.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer
(EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).
822
SOU 2021:18
L 169/62
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
När det gäller åtgärder som vidtas före den sextonde dagen efter offentliggörandet får en handling eller en uppgift dock
inte åberopas mot en tredje man som visar att det var omöjligt för honom att känna till handlingen eller uppgiften.
7.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra bristande överensstämmelse mellan vad som
offentliggörs i enlighet med punkt 5 och vad som framgår av registret eller akten.
Vid bristande överensstämmelse får den i enlighet med punkt 5 offentliggjorda texten inte åberopas mot tredje man.
Denne får emellertid åberopa den sistnämnda texten, om inte bolaget visar att tredje man kände till den i registret eller
akten intagna texten.
Dessutom får tredje man alltid åberopa sådana handlingar och uppgifter i fråga om vilka formaliteterna för offentlig
görandet ännu inte har fullföljts, om inte handlingarna eller uppgifterna saknar rättsverkan på grund av det bristfälliga
offentliggörandet.
Artikel 17
Aktuell information om nationell lagstiftning med avseende på tredje mans rättigheter
1.
Medlemsstaterna ska se till att uppdaterad information tillhandahålls med en förklaring av de bestämmelser
i nationell lagstiftning som innebär att tredje part i enlighet med artikel 16.5, 16.6 och 16.7 kan förlita sig på de
uppgifter och varje typ av handlingar som avses i artikel 14.
2.
Medlemsstaterna ska tillhandahålla den nödvändiga informationen för offentliggörande på den europeiska
e-juridikportalen (portalen) i enlighet med portalens bestämmelser och tekniska krav.
3.
Kommissionen ska offentliggöra denna information på portalen på unionens alla officiella språk.
Artikel 18
Tillgång till elektroniska kopior av handlingar och uppgifter
1.
Elektroniska kopior av de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 ska också offentliggöras genom systemet
för sammankoppling av register.
2.
Medlemsstaterna ska se till att de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 finns att tillgå elektroniskt – i ett
standardmeddelandeformat – genom systemet för sammankoppling av register. Medlemsstaterna ska också se till att
minimistandarderna för säkerhet vad gäller uppgiftsöverföring respekteras.
3.
Kommissionen ska tillhandahålla en söktjänst på unionens alla officiella språk avseende företag som registrerats
i medlemsstaterna, i syfte att genom portalen tillhandahålla
a) de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14,
b) den förklarande information på unionens alla officiella språk som anger dessa uppgifter och typerna av dessa
handlingar.
Artikel 19
Avgifter för handlingar och uppgifter
1.
De avgifter som tas ut för tillgången till de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 genom systemet för
sammankoppling av register får inte överskrida de administrativa kostnaderna för tillgången.
2.
Medlemsstaterna ska se till att följande uppgifter är kostnadsfritt tillgängliga genom systemet för sammankoppling
av register:
a) företagets namn och rättsliga form,
b) företagets registrerade säte och den medlemsstat där det är registrerat,
c) företagets registreringsnummer.
Utöver dessa uppgifter får medlemsstaterna välja att tillhandahålla ytterligare kostnadsfria handlingar och uppgifter.
823
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/63
Artikel 20
Information om inledande och avslutande av likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden
samt om företagets avregistrering
1.
Företagsregistret ska, genom systemet för sammankoppling av register, utan dröjsmål tillhandahålla information
om inledande och avslutande av eventuella likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden avseende företaget och om
företagets avregistrering, om detta medför rättsverkningar i företagets registermedlemsstat.
2.
Filialregistret ska, genom systemet för sammankoppling av register, säkerställa att den information som avses
i punkt 1 erhålls utan dröjsmål.
3.
Det utbyte av information som avses i punkterna 1 och 2 ska vara kostnadsfritt för registren.
Artikel 21
Språk vid offentliggörande och översättning av de handlingar och uppgifter som ska offentliggöras
1.
De handlingar och uppgifter som ska offentliggöras enligt artikel 14 ska upprättas och ges in på ett av de språk
som tillåts enligt de språkregler som gäller i den medlemsstat i vilken den akt som avses i artikel 16.1 har lagts upp.
2.
Utöver det obligatoriska offentliggörande som avses i artikel 16 ska medlemsstaterna tillåta att översättningar av de
i artikel 14 avsedda offentliga handlingarna och uppgifterna offentliggörs på frivillig basis i enlighet med
bestämmelserna i artikel 16 på vilket eller vilka som helst av unionens officiella språk.
Medlemsstaterna får kräva att översättningen av sådana handlingar och uppgifter ska vara auktoriserad.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta tredje mans tillgång till de på frivillig basis
offentliggjorda översättningarna.
3.
Utöver det obligatoriska offentliggörande som avses i artikel 16 och det offentliggörande som är tillåtet enligt
punkt 2 i den här artikeln kan medlemsstaterna tillåta att de avsedda handlingarna och uppgifterna offentliggörs
i enlighet med artikel 16 på vilket eller vilka andra språk som helst.
Medlemsstaterna får kräva att översättningen av sådana handlingar och uppgifter ska vara auktoriserad.
4.
Vid avvikelser mellan de handlingar och uppgifter som offentliggjorts på registrets officiella språk och den på
frivillig basis offentliggjorda översättningen får översättningen inte åberopas gentemot tredje man. Tredje man får dock
åberopa de på frivillig basis offentliggjorda översättningarna om inte bolaget visar att denne hade kännedom om den
version som var föremål för det obligatoriska offentliggörandet.
Artikel 22
System för sammankoppling av register
1.
En central europeisk plattform (plattformen) ska inrättas.
2.
Systemet för sammankoppling av register ska vara sammansatt av
— medlemsstaternas register,
— plattformen,
— portalen, som fungerar som den europeiska elektroniska ingången.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa driftskompatibilitet för sina register inom systemet för sammankoppling av register
via plattformen.
4.
Medlemsstaterna får inrätta valfria ingångar till systemet för sammankoppling av register. De ska utan onödigt
dröjsmål informera kommissionen om inrättandet av sådana ingångar och om alla viktigare ändringar av ingångarnas
funktion.
824
SOU 2021:18
L 169/64
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
5.
Tillgången till information från systemet för sammankoppling av register ska garanteras genom portalen och
genom valfria ingångar som inrättas av medlemsstaterna.
6.
Inrättandet av systemet för sammankoppling av register ska inte påverka befintliga bilaterala avtal som ingåtts
mellan medlemsstaterna om utbyte av information om företag.
Artikel 23
Utveckling och drift av plattformen
1.
Kommissionen ska besluta att utveckla och/eller svara för driften av plattformen antingen på egen hand eller
genom en tredje part.
Om kommissionen beslutar att utveckla och/eller svara för driften av plattformen genom en tredje part, ska valet av
tredje part och kommissionens verkställande av det avtal som ingåtts med denna tredje part göras i enlighet med
förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.
2.
Om kommissionen beslutar att utveckla plattformen genom en tredje part ska kommissionen genom
genomförandeakter fastställa de tekniska specifikationerna i fråga om offentlig upphandling och löptiden för det avtal
som kommer att ingås med denna tredje part.
3.
Om kommissionen beslutar att svara för driften av plattformen genom en tredje part ska kommissionen genom
genomförandeakter anta detaljerade bestämmelser för den operativa förvaltningen av plattformen.
Den operativa förvaltningen av plattformen ska särskilt omfatta följande:
— Tillsynen av plattformens funktion.
— Säkerhet och skydd för de uppgifter som överförs och utbyts med hjälp av plattformen.
— Samordning av förbindelserna mellan medlemsstaternas register och tredje part.
Kommissionen ska utöva tillsyn över plattformens funktion.
4.
De genomförandeakter som avses i punkterna 2 och 3 ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som
avses i artikel 164.2.
Artikel 24
Genomförandeakter
Kommissionen ska genom genomförandeakter anta följande:
a) Den tekniska specifikation som definierar metoderna för elektronisk kommunikation inom systemet för
sammankoppling av register.
b) Den tekniska specifikationen för kommunikationsprotokollen.
c) De tekniska åtgärder som garanterar minimistandarder för it-säkerhet vad gäller kommunikation och överföring av
information inom systemet för sammankoppling av register.
d) Den tekniska specifikation som anger metoden för informationsutbytet mellan det företagsregister och det
filialregister som avses i artiklarna 20 och 34.
e) Den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register enligt
artiklarna 20, 34 och 130.
f) Den tekniska specifikation som anger strukturen för standardmeddelandeformatet för informationsutbytet mellan
registren, plattformen och portalen.
g) Den tekniska specifikation som anger den uppsättning uppgifter som är nödvändig för att plattformen ska kunna
uppfylla sin funktion och metoden för lagring, användning och skydd av sådana uppgifter.
825
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/65
h) Den tekniska specifikation som definierar strukturen för och användningen av den unika identifieringen för
kommunikation mellan register.
i) Den specifikation som anger de tekniska driftsmetoderna för systemet för sammankoppling av register vad gäller
distribution och utbyte av information och den specifikation som anger de it-tjänster som tillhandahålls av
plattformen, vilket garanterar en överföring av meddelanden i den relevanta språkversionen.
j) De harmoniserade kriterierna för den söktjänst som tillhandahålls av portalen.
k) Betalningsvillkoren, med beaktande av tillgängliga betalningsfaciliteter, såsom online-faciliteter för betalning.
l) Detaljerna för den förklarande information som anger de uppgifter och den typ av handlingar som avses i artikel 14.
m) De tekniska villkoren för tillgängligheten av de tjänster som tillhandahålls genom systemet för sammankoppling av
register.
n) Förfarandet och de tekniska kraven för sammankopplingen av de valfria ingångarna till plattformen.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 164.2.
Artikel 25
Finansiering
1.
Inrättandet och det framtida utvecklandet av plattformen och anpassningarna till portalen till följd av detta direktiv
ska finansieras via unionens allmänna budget.
2.
Underhållet och driften av plattformen ska finansieras via unionens allmänna budget och får medfinansieras
genom de avgifter för tillgång till systemet för sammankoppling av register som tas ut från de enskilda användarna. Inget
i denna punkt får påverka avgifterna på nationell nivå.
3.
Kommissionen får genom delegerade akter och i enlighet med artikel 163 anta bestämmelser om en eventuell
medfinansiering av plattformen genom uttagande av avgifter och – i fall av en sådan medfinansiering – om storleken på
de avgifter som tas ut från de enskilda användarna i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.
4.
Avgifter som införs i enlighet med punkt 2 i den här artikeln får inte påverka de eventuella avgifter som
medlemsstaterna tar ut för tillgång till handlingar och uppgifter i enlighet med artikel 19.1.
5.
De avgifter som tas ut i enlighet med punkt 2 i den här artikeln får inte tas ut för tillgång till de uppgifter som
avses i artikel 19.2 a, b och c.
6.
Varje medlemsstat ska bära kostnaderna för anpassningen av de nationella registren, liksom de kostnader för
underhåll och drift av de nationella registren som uppstår till följd av detta direktiv.
Artikel 26
Uppgifter i brev och orderblanketter
Medlemsstaterna ska föreskriva att det i brev och orderblanketter, oavsett om de är i pappersform eller i någon annan
form, ska anges följande:
a) De uppgifter som krävs för att identifiera det register där den akt som avses i artikel 16 är upplagd samt bolagets
nummer i registret.
b) Bolagets rättsliga form och dess säte samt, i förekommande fall, att bolaget har trätt i likvidation.
Om bolagets kapital nämns i dessa handlingar ska det tecknade och inbetalda kapitalet anges.
Medlemsstaterna ska föreskriva att ett bolags webbplats ska innehålla åtminstone de uppgifter som avses i första stycket
och, i förekommande fall, uppgifter om det tecknade och inbetalda kapitalet.
826
SOU 2021:18
L 169/66
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 27
Personer som ansvarar för iakttagande av formaliteterna för offentliggörande
Varje medlemsstat ska bestämma vilka personer som ska ansvara för att de formaliteter iakttas som gäller för offentlig
görandet.
Artikel 28
Sanktioner
Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga sanktioner åtminstone för det fall att
a) redovisningshandlingarna inte offentliggörs enligt vad som föreskrivs i artikel 14 f,
b) de obligatoriska uppgifter som avses i artikel 26 inte lämnas i de där nämnda handlingarna eller på bolagets
webbplats.
Avsnitt 2
Bestämmelser om offentlighet som gäller för f ilialer till bolag från andra
medlemsstater
Artikel 29
Offentliggörande av handlingar och uppgifter som avser en filial
1.
Handlingar och uppgifter som avser en filial vilken har öppnats i en medlemsstat av ett bolag i en bolagsform som
anges i bilaga II, vilket lyder under lagstiftningen i en annan medlemsstat, ska i överensstämmelse med artikel 16
offentliggöras enligt lagstiftningen i den medlemsstat där filialen är belägen.
2.
Om de bestämmelser om offentlighet som gäller för filialen avviker från dem som gäller för bolaget, ska
bestämmelserna för filialen tillämpas när det är fråga om förfaranden som berör denna.
3.
De handlingar och uppgifter som avses i artikel 30.1 ska offentliggöras genom systemet för sammankoppling av
register. Artiklarna 18 och 19.1 ska tillämpas i tillämpliga delar.
4.
Medlemsstaterna ska se till att filialer har en unik identifiering som gör det möjligt att entydigt identifiera dem
i kommunikationen mellan registren genom systemet för sammankoppling av register. Denna unika identifiering ska
åtminstone omfatta beståndsdelar som gör det möjligt att identifiera registermedlemsstaten, det nationella ursprung
sregistret och filialens nummer i registret samt, om lämpligt, specifikationer för att undvika identifieringsfel.
Artikel 30
Handlingar och uppgifter som ska offentliggöras
1.
Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 29 ska endast avse följande handlingar och uppgifter:
a) Filialens adress.
b) Filialens verksamhet.
c) Det register i vilket bolagets akt har lagts upp som avses i artikel 16 med uppgift om bolagets nummer i registret.
d) Namn och rättslig form för bolaget samt namnet på filialen, om detta avviker från namnet på bolaget.
e) Tillsättande och entledigande samt personuppgifter i fråga om dem som är behöriga att företräda bolaget mot tredje
man och i rättegång
— i egenskap av i lag föreskrivet bolagsorgan eller i egenskap av ledamöter i ett sådant organ i överensstämmelse
med den offentlighet som gäller för bolaget enligt artikel 14 d,
— i egenskap av bolagets fasta företrädare för filialens verksamhet, med uppgift om omfattningen av behörigheten.
827
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/67
f) — upplösning av bolaget, utseende av likvidatorer, personuppgifter om dem, uppgift om deras behörighet samt
uppgift om likvidationens avslutande, i överensstämmelse med den offentlighet som gäller för bolaget enligt
artikel 14 h, j och k,
— insolvensförfaranden, ackord och liknande förfaranden som bolaget är föremål för.
g) Räkenskapshandlingar enligt artikel 31.
h) Nedläggning av filialen.
2.
Den medlemsstat i vilken filialen har öppnats får föreskriva ett offentliggörande enligt artikel 29 av
a) namnteckningarna för de personer som avses i punkt 1 e och f,
b) stiftelseurkunden och, om den har tagits in i en särskild handling, bolagsordningen, allt enligt artikel 14 a, b och c,
samt ändringar i dessa handlingar,
c) ett intyg från det register som avses i punkt 1 c om att bolaget existerar,
d) uppgift om säkerhet som har ställts i sådan bolagets egendom som finns i medlemsstaten, om offentliggörandet har
betydelse för säkerhetens giltighet.
Artikel 31
Begränsningar i skyldigheten att offentliggöra räkenskapshandlingar
Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 30.1 g ska begränsas till de av bolagets räkenskapshandlingar som
i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (1) och direktiv 2013/34/EU har
upprättats, reviderats och offentliggjorts enligt lagstiftningen i den medlemsstat som bolaget lyder under.
Artikel 32
Språk vid offentliggörande och översättning av de handlingar som offentliggörs
Den medlemsstat i vilken filialen har öppnats får föreskriva att de handlingar som avses i artikel 30.2 b och artikel 31
ska offentliggöras på ett annat officiellt språk inom unionen och att översättningen av handlingarna ska bestyrkas.
Artikel 33
Offentliggörande när flera filialer öppnats i samma medlemsstat
Om ett bolag har öppnat flera filialer i en medlemsstat, är det tillräckligt att offentliggörandet enligt artikel 30.2 b och
artikel 31 efter bolagets val äger rum i ett av flera filialregister.
I det fall som avses i första stycket ska de övriga filialernas skyldighet att offentliggöra omfatta en uppgift om det valda
filialregistret och om den i detta register intagna filialens nummer i registret.
Artikel 34
Information om inledande och avslutande av likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden
och om avregistrering av bolaget
1.
Artikel 20 ska tillämpas på både det register där bolaget är infört och filialregistret.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och
koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv
84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).
828
SOU 2021:18
L 169/68
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
2.
Medlemsstaterna ska fastställa det förfarande som ska följas efter mottagandet av den information som avses
i artikel 20.1 och 20.2. Detta förfarande ska säkerställa att, om ett företag har avvecklats eller av annan anledning har
avförts från registret, även dess filialer avförs från registret utan dröjsmål.
3.
Andra meningen i punkt 2 ska inte tillämpas på filialer till företag som har avförts från registret på grund av en
ändring av det berörda företagets rättsliga form, en fusion eller uppdelning eller en gränsöverskridande överföring av
dess säte.
Artikel 35
Uppgifter i brev och orderblanketter
Medlemsstaterna ska föreskriva att de brev och orderblanketter som en filial använder, utöver de i artikel 26 angivna
uppgifterna, ska ange det register där filialens akt är upplagd och filialens nummer i registret.
Avsnitt 3
Bestämmelser om offentlighet som gäller för f ilialer till bolag från ett tredjeland
Artikel 36
Offentliggörande av handlingar och uppgifter som avser en filial
1.
Handlingar och uppgifter som avser en filial vilken har öppnats i en medlemsstat av ett bolag som inte lyder under
lagstiftningen i någon medlemsstat men som har en rättslig form som är jämförbar med de bolagsformer som anges
i bilaga II, ska i överensstämmelse med artikel 16 offentliggöras enligt lagstiftningen i den medlemsstat där filialen är
belägen.
2.
Artikel 29.2 ska tillämpas.
Artikel 37
Handlingar och uppgifter som ska offentliggöras
Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 36 ska minst avse följande handlingar och uppgifter:
a) Filialens adress.
b) Filialens verksamhet.
c) Den stats lagstiftning under vilken bolaget lyder.
d) Det register i vilket bolaget är infört och bolagets nummer i registret, om sistnämnda lagstiftning kräver sådan
registrering.
e) Stiftelseurkunden och, om den har tagits in i en särskild handling, bolagsordningen, samt alla ändringar i dessa
handlingar.
f) Bolagets rättsliga form, huvudsakliga verksamhetsort och föremålet för dess verksamhet samt, minst en gång om året,
det tecknade kapitalets storlek, om inte dessa uppgifter förekommer i handlingar som avses i led e.
g) Namnet på bolaget och namnet på filialen, om det senare namnet avviker från namnet på bolaget.
h) Tillsättande, entledigande samt personuppgifter i fråga om dem som är behöriga att företräda bolaget mot tredje man
och i rättegång,
— i egenskap av i lag föreskrivet bolagsorgan eller i egenskap av ledamöter i ett sådant organ,
— i egenskap av bolagets fasta ställföreträdare för filialens verksamhet.
Omfattningen av behörigheten hos dem som har rätt att företräda bolaget ska anges liksom uppgift om huruvida de
personerna kan företräda bolaget var för sig eller endast i förening.
829
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/69
i) — Upplösning av bolaget, utseende av likvidatorer, personuppgifter om dem, uppgift om deras behörighet samt
uppgift om likvidationens avslutande.
— Insolvensförfaranden, ackord och liknande förfaranden som bolaget är föremål för.
j) Räkenskapshandlingar enligt artikel 38.
k) Nedläggning av filialen.
Artikel 38
Begränsningar i skyldigheten att offentliggöra räkenskapshandlingar
1.
Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 37 j ska tillämpas på de av bolagets räkenskapshandlingar som har
upprättats, reviderats och offentliggjorts enligt lagstiftningen i den stat som bolaget lyder under. Om dessa handlingar
inte har upprättats i överensstämmelse med direktiv 2013/34/EU eller på ett likvärdigt sätt, kan medlemsstaterna kräva
att räkenskapshandlingar som avser filialens verksamhet ska upprättas och offentliggöras.
2.
Artiklarna 32 och 33 ska tillämpas.
Artikel 39
Uppgifter i brev och orderblanketter
Medlemsstaterna ska föreskriva att de brev och orderblanketter som en filial använder ska ange det register där filialens
akt är upplagd samt filialens nummer i registret. Om lagstiftningen i den stat som bolaget lyder under kräver att bolaget
förs in i ett register, ska även detta register och bolagets nummer i registret anges.
Avsnitt 4
Tillämpnings- och genomförandebestämmelser
Artikel 40
Påföljder
Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga påföljder för underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om offentlighet
i artiklarna 29, 30 och 31 samt 36, 37 och 38 liksom bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i brev och orderblanketter
i artiklarna 35 och 39.
Artikel 41
Personer som ansvarar för iakttagande av formaliteterna för offentliggörande
Varje medlemsstat ska bestämma vilka personer som ska ansvara för att de i avsnitt 2 och 3 föreskrivna formkraven
beträffande offentlighet iakttas.
Artikel 42
Undantag från bestämmelser om offentliggörande av räkenskapshandlingar för filialer
1.
Artiklarna 31 och 38 ska inte tillämpas på filialer som öppnas av sådana kreditinstitut och finansiella institut som
omfattas av rådets direktiv 89/117/EEG (1).
2.
I avvaktan på en senare samordning behöver medlemsstaterna inte tillämpa artiklarna 31 och 38 på filialer som
öppnas av försäkringsbolag.
(
1
) Rådets direktiv 89/117/EEG av den 13 februari 1989 om skyldigheter angående offentliggörande av årsredovisningshandlingar för i en
medlemsstat inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella institut med huvudkontor i en annan medlemsstat (EGT L 44, 16.2.1989,
s. 40).
830
SOU 2021:18
L 169/70
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 43
Kontaktkommitté
Den kontaktkommitté som har tillsatts enligt artikel 52 i rådets direktiv 78/660/EEG (1) ska även
a) med förbehåll för vad som gäller enligt bestämmelserna i artiklarna 258 och 259 i fördraget underlätta en enhetlig
tillämpning av bestämmelserna i avsnitt 2 och 3 samt i detta avsnitt genom regelbundet samråd, särskilt om praktiska
problem i samband med tillämpningen,
b) vid behov ge kommissionen råd om tillägg till eller ändringar i bestämmelserna i avsnitt 2 och 3 samt i detta avsnitt.
KAPITEL IV
Bevarande och ändring av kapital
Avsnitt 1
Kapitalkrav
Artikel 44
Allmänna bestämmelser
1.
De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska vidtas i fråga om de bestämmelser i medlemsstaternas
lagar eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga I.
2.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa bestämmelserna i detta kapitel på förvaltningsbolag med rörligt kapital eller
på kooperativa företag som är organiserade i någon av de i bilaga I angivna bolagsformerna. Om lagstiftningen i en
medlemsstat utnyttjar denna möjlighet, ska den föreskriva att dessa bolag ska ta in orden ”förvaltningsbolag med rörligt
kapital” eller ”kooperativt företag” i samtliga de handlingar som nämns i artikel 26.
Artikel 45
Minimikapital
1.
Medlemsstaternas lagstiftning ska föreskriva att ett kapital på minst 25 000 EUR måste tecknas för att bolaget ska
få bildas eller få tillstånd att börja sin verksamhet.
2.
Med hänsyn till den ekonomiska och monetära utvecklingen inom unionen och till tendensen att tillåta endast
stora och medelstora företag att välja de i bilaga I angivna bolagsformerna, ska Europaparlamentet och rådet, på förslag
av kommissionen i enlighet med artikel 50.1 och 50.2 g i fördraget vart femte år se över och vid behov ändra det
i punkt 1 i euro uttryckta beloppet.
Artikel 46
Tillgångar
Tecknat kapital får endast bestå av tillgångar som kan värderas ekonomiskt. I dessa tillgångar får dock inte inräknas
åtaganden att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänster.
Artikel 47
Vederlag för aktier
Aktierna får inte ges ut mot vederlag som understiger det nominella beloppet eller, om sådant saknas, det bokförda
parivärdet.
(
1
) Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag
(EGT L 222, 14.8.1978, s. 11).
831
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/71
Medlemsstaterna får dock tillåta att de som yrkesmässigt åtar sig att placera aktier får betala mindre än fullt belopp för
de aktier som de tecknar i ett sådant sammanhang.
Artikel 48
Betalning av aktier som ges ut mot vederlag
Aktier som ges ut mot vederlag ska då bolaget bildas eller får tillstånd att börja sin verksamhet vara betalda till minst
25 % av det nominella beloppet eller, om sådant saknas, av det bokförda parivärdet.
Aktier som har getts ut mot apportegendom innan bolaget bildas eller får tillstånd att börja sin verksamhet ska vara fullt
betalda inom fem år från bolagsbildningen eller tillståndet att börja verksamheten.
Avsnitt 2
Skyddsåtgärder beträffande det lagstadgade kapitalet
Artikel 49
Sakkunnigutlåtande om apportegendom
1.
En eller flera av bolaget oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en förvaltningsmyndighet eller en
domstol, ska avge ett utlåtande om apportegendomen innan bolaget bildas eller får tillstånd att börja sin verksamhet.
Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller bolag.
2.
Det sakkunnigutlåtande som avses i punkt 1 ska minst beskriva apportegendomen samt ange vilka värderingsmeto
der de sakkunniga har använt och huruvida de därvid beräknade värdena åtminstone motsvarar antal, nominellt värde
eller, i avsaknad av sådant värde, bokfört parivärde och i förekommande fall överkurs i fråga om de aktier för vilka
apportegendomen utgör vederlag.
3.
Sakkunnigutlåtandet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.
4.
En medlemsstat får underlåta att tillämpa denna artikel om samtliga aktier till 90 % av sitt nominella värde eller,
i avsaknad av sådant värde, av sitt bokförda parivärde utges mot apportegendom från ett eller flera bolag och följande
villkor är uppfyllda:
a) De i artikel 4 i avsedda personerna eller bolagen med anknytning till det bolag som tar emot apportegendomen har
avstått från att kräva sakkunnigutlåtande.
b) Avståendet har offentliggjorts enligt punkt 3.
c) De bolag som lämnar apportegendomen har reserver som enligt lag eller bolagsordning inte får delas ut och som
uppgår till minst det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet hos de aktier som
ges ut mot apportegendom.
d) De bolag som lämnar apportegendomen förklarar, att de med belopp som motsvarar det värde som anges i punkt c
åtar sig ansvar för skulder som kan uppkomma för det mottagande bolaget från det att detta bolag har gett ut
aktierna mot apportegendom till dess att ett år har förflutit från bolagets offentliggörande av årsredovisningen för det
räkenskapsår under vilket apportegendomen lämnades. Någon överlåtelse av aktierna får inte ske under denna tid.
e) Det åtagande om ansvar som avses i led d har offentliggjorts enligt punkt 3.
f) De bolag som lämnar apportegendomen för över ett belopp som motsvarar det värde som anges i led c till en reserv
som får delas ut först tre år efter det att det mottagande bolagets årsredovisning har offentliggjorts för det
räkenskapsår under vilket apportegendomen lämnades eller, i förekommande fall, först vid den senare tidpunkt då
alla fordringar som omfattas av det åtagande om ansvar som avses i led d och som görs gällande under den nu
angivna treårsperioden har tillgodosetts.
832
SOU 2021:18
L 169/72
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
5.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa denna artikel på bildandet av ett nytt företag genom en fusion eller
delning om ett utlåtande om fusions- eller delningsplanen har upprättats av en eller flera oberoende sakkunniga.
Om medlemsstaterna beslutar att tillämpa denna artikel i de fall som avses i första stycket får de föreskriva att det
utlåtande som upprättats enligt punkt 1 i denna artikel och utlåtandet om fusions- eller delningsplanen från en eller
flera oberoende sakkunniga får upprättas av samma sakkunniga person eller personer.
Artikel 50
Undantag från kravet om sakkunnigutlåtande
1.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 49.1, 49.2 och 49.3 i detta direktiv om, efter beslut av
styrelsen eller direktionen, överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 4.1.44 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/65/EU (1) eller penningmarknadsinstrument enligt definitionen i artikel 4.1.17 i samma direktiv tillförs
såsom apportegendom, och värdepapperen eller penningmarknadsinstrumenten värderas till det vägda genomsnittspris
som de handlats för på en eller flera reglerade marknader enligt definitionen i artikel 4.1.21 i det direktivet under en
tillräckligt lång period som ska fastställas i nationell lagstiftning och som föregår den dag då apportegendomen faktiskt
överförs.
Om priset har påverkats av extraordinära omständigheter som väsentligt skulle kunna förändra tillgångens värde den dag
då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, inbegripet situationer där marknaden för sådana överlåtbara värdepapper
eller penningmarknadsinstrument har blivit illikvid, ska en omvärdering emellertid genomföras på initiativ av styrelsen
eller direktionen och på dess ansvar.
Vid denna omvärdering ska artikel 49.1, 49.2 och 49.3 gälla.
2.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 49.1, 49.2 och 49.3 om, efter ett beslut av styrelsen eller
direktionen, andra tillgångar än de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i punkt 1
i denna artikel tillförs i form av apportegendom och som redan har blivit föremål för ett utlåtande om verkligt värde
från en erkänd oberoende sakkunnig och om följande villkor är uppfyllda:
a) Det verkliga värdet fastställs för en tidpunkt som med högst sex månader föregår den dag då tillskottet av
apportegendomen faktiskt sker.
b) Värderingen har utförts i enlighet med allmänt vedertagna normer och principer för värdering i medlemsstaten, vilka
är tillämpliga på det slag av tillgångar som avses tillföras.
I händelse av nya särskilda omständigheter som väsentligt skulle kunna förändra tillgångens verkliga värde den dag då
tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, ska en omvärdering genomföras på initiativ av styrelsen eller direktionen
och på dess ansvar.
Vid den omvärdering som avses i andra stycket ska artikel 49.1, 49.2 och 49.3 gälla.
I avsaknad av en sådan omvärdering får en eller flera aktieägare med ett totalt innehav av minst 5 % av bolagets
tecknade aktiekapital dagen då beslut om kapitalökningen fattas, begära en värdering av en oberoende sakkunnig, i vilket
fall artikel 49.1, 49.2 och 49.3 ska gälla.
En eller flera sådana aktieägare får lämna in en begäran fram till den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker,
under förutsättning att aktieägaren eller aktieägarna i fråga fortfarande den dag då begäran lämnas in har ett totalt
innehav av minst 5 % av bolagets tecknade aktiekapital, såsom detta var dagen då beslut om kapitalökningen fattades.
3.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 49.1, 49.2 och 49.3 om, efter ett beslut av styrelsen eller
direktionen, andra tillgångar än de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i punkt 1
i denna artikel tillförs som apportegendom och vars verkliga värde erhålls för varje tillgångspost från det föregående
räkenskapsårets lagstadgade redovisning under förutsättning att den lagstadgade redovisningen har varit föremål för
revision i enlighet med direktiv 2006/43/EG.
Punkt 2 andra till femte styckena i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
833
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/73
Artikel 51
Apportegendom utan sakkunnigutlåtande
1.
Om apportegendom som avses i artikel 50 tillhandahålls utan det sakkunnigutlåtande som avses i artikel 49.1,
49.2 och 49.3, ska, utöver de krav som anges i artikel 4 h och inom en månad efter den dag då tillskottet av
apportegendomen faktiskt sker, en förklaring som innehåller följande uppgifter offentliggöras:
a) En beskrivning av apportegendomen i fråga.
b) Dess värde, grunderna för värderingen och, i tillämpliga fall, värderingsmetoden.
c) Ett uttalande om huruvida det därvid beräknade värdet minst motsvarar antalet, det nominella värdet eller, i avsaknad
av nominellt värde, bokfört parivärde och, i förekommande fall, överkurs i fråga om de aktier för vilka
apportegendomen utgör ersättning.
d) Ett uttalande om att inga nya särskilda omständigheter med avseende på den ursprungliga värderingen har inträffat.
Offentliggörandet av förklaringen ska ske på det sätt som föreskrivs i varje medlemsstats lagstiftning i enlighet med
artikel 16.
2.
Om det föreslås att apportegendom tillhandahålls utan att ett sakkunnigutlåtande lämnas enligt artikel 49.1, 49.2
och 49.3, i samband med en kapitalökning som föreslås enligt artikel 68.2, ska ett meddelande som innehåller det
datum då beslutet om ökningen fattades och den information som förtecknas i punkt 1 i denna artikel offentliggöras på
det sätt som föreskrivs i varje medlemsstats lagstiftning i enlighet med artikel 16 innan tillgången faktiskt tillförs som
apportegendom. I detta fall ska förklaringen i enlighet med punkt 1 i denna artikel begränsas till ett uttalande om att
inga nya särskilda omständigheter har inträffat efter det att det ovannämnda meddelandet offentliggjordes.
3.
Varje medlemsstat ska tillhandahålla tillräckliga skyddsåtgärder som säkerställer att förfarandet enligt artikel 50 och
denna artikel följs när det gäller tillhandahållandet av apportegendom utan ett sådant sakkunnigutlåtande som avses
i artikel 49.1, 49.2 och 49.3.
Artikel 52
Betydande förvärv efter det att ett bolag bildats eller tillåtits att påbörja sin verksamhet
1.
Om ett bolag inom en tid som av den nationella lagstiftningen ska bestämmas till minst två år från det att bolaget
bildades eller tilläts att påbörja sin verksamhet förvärvar tillgångar från en person eller ett bolag som avses i artikel 4
i mot ett vederlag som motsvarar minst en tiondel av det tecknade kapitalet, ska förvärvet granskas och offentliggöras
enligt artikel 49.1, 49.2 och 49.3 samt underställas en bolagsstämma för godkännande.
Artiklarna 50 och 51 ska gälla i tillämpliga delar.
Medlemsstaterna får föreskriva att dessa bestämmelser även ska tillämpas när tillgångarna tillhör en aktieägare eller
någon annan.
2.
Punkt 1 ska inte tillämpas i fråga om förvärv som sker inom ramen för bolagets löpande verksamhet, på begäran
eller under kontroll av en förvaltningsmyndighet eller en domstol eller på en fondbörs.
Artikel 53
Aktieägares skyldighet att betala aktierna
Aktieägarna får inte befrias från sin skyldighet att betala aktierna i andra fall än som kan följa av bestämmelserna om
nedsättning av det tecknade kapitalet.
834
SOU 2021:18
L 169/74
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 54
Skyddsåtgärder vid ombildning
Om ett bolag av annat slag ombildas till publika aktiebolag ska medlemsstaterna, i avvaktan på en senare samordning av
den nationella lagstiftningen, se till att minst de skyddsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 3–6 och artiklarna 45–53
iakttas.
Artikel 55
Ändring av bolagsordningen eller stiftelseurkunden
Artiklarna 3–6 och artiklarna 45–54 ska inte påverka medlemsstaternas föreskrifter om kompetens och tillvägagångssätt
vid ändring av en bolagsordning eller en stiftelseurkund.
Avsnitt 3
Regler för utdelning
Artikel 56
Generella regler för utdelningar
1.
Med undantag för det fallet att det tecknade kapitalet sätts ned får någon utdelning inte ske till aktieägarna, om
enligt bolagets årsredovisning nettotillgångarna på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger eller till följd
av utdelningen skulle komma att understiga det tecknade kapitalet och de reserver som enligt lag eller bolagsordning
inte får delas ut.
2.
Det i punkt 1 angivna tecknade beloppet ska minskas med sådan icke inbetald del därav som inte redovisas på
balansräkningens aktivsida.
3.
Det belopp som delas ut till aktieägarna får inte överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret med
tillägg för balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta ändamål samt med avdrag för balanserad
förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver.
4.
Med utdelning avses i punkterna 1 och 3 särskilt utbetalning av vinst eller ränta som hänför sig till aktierna.
5.
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter förskottsutdelning av vinst ska minst följande villkor iakttas:
a) Ett delårsbokslut ska upprättas som visar att tillräckliga medel finns tillgängliga för utdelningen.
b) Det belopp som ska delas ut får inte överstiga den vinst som har uppkommit efter det senaste räkenskapsår för vilket
årsbokslut har upprättats, med tillägg för balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta
ändamål samt med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning ska föras över till
reserver.
6.
Punkterna 1–5 ska inte påverka medlemsstaternas bestämmelser om ökning av det tecknade kapitalet genom
överföring av reserver till detta.
7.
Lagstiftningen i en medlemsstat får föreskriva undantag från punkt 1 i fråga om förvaltningsbolag med fast kapital.
Vid tillämpning av denna punkt avses med förvaltningsbolag med fast kapital endast bolag
a) som uteslutande har till föremål för sin verksamhet att placera sina medel i olika värdepapper, olika fastigheter eller
andra tillgångar i det enda syftet att sprida investeringsriskerna och låta resultatet av kapitalförvaltningen komma
aktieägarna till godo, och
b) som vänder sig till allmänheten för att placera sina egna aktier.
835
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/75
I den omfattning den nu angivna möjligheten används i medlemsstaternas lagstiftning
a) ska denna ålägga bolagen i fråga att föra in ordet ”förvaltningsbolag” i alla handlingar som anges i artikel 26,
b) får denna inte tillåta ett bolag som nu avses och vars nettotillgångar understiger det i punkt 1 nämnda beloppet att
dela ut medel till aktieägarna, om enligt årsredovisningen för det senaste räkenskapsåret summan av bolagets samtliga
tillgångar på bokslutsdagen understiger eller till följd av utdelningen skulle komma att understiga en och en halv
gånger beloppet av bolagets samtliga skulder enligt årsredovisningen, och
c) ska denna föreskriva att ett nu avsett bolag, som delar ut medel till aktieägarna när nettotillgångarna understiger det
i punkt 1 angivna beloppet, ska upplysa om utdelningen i en not till årsredovisningen.
Artikel 57
Återvinning av felaktigt utbetald utdelning
En utdelning i strid med artikel 56 ska återbetalas av de aktieägare som har mottagit denna, om bolaget visar att
aktieägarna kände till att utdelningen var olaglig eller att de med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara okunniga
om det.
Artikel 58
Betydande förlust av det tecknade kapitalet
1.
Vid betydande förlust av det tecknade kapitalet ska kallelse inom den tid som anges i medlemsstaternas lagstiftning
ske till en bolagsstämma, som ska pröva om bolaget ska upplösas eller om andra åtgärder ska vidtas.
2.
Gränsen för betydande förlust enligt punkt 1 får i medlemsstaternas lagstiftning inte sättas högre än till hälften av
det tecknade kapitalet.
Avsnitt 4
Regler om bolags förvär v av egna aktier
Artikel 59
Egna aktier får inte tecknas
1.
Ett bolag får inte teckna sina egna aktier.
2.
Om aktierna i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, ska denne anses ha tecknat
aktierna för egen räkning.
3.
Aktier som har tecknats i strid med denna artikel ska betalas av de i artikel 4 i angivna personerna eller bolagen
eller, vid ökning av det tecknade kapitalet, av medlemmarna i styrelsen eller direktionen.
Lagstiftningen i en medlemsstat får dock bestämma att den som kan visa att han inte har försummat något ska befrias
från betalningsansvar.
Artikel 60
Förvärv av egna aktier
1.
Utan att det påverkar principen om likabehandling av aktieägare med samma ställning eller tillämpningen av
bestämmelserna i förordning (EU) nr 596/2014, får medlemsstaterna tillåta ett bolag att förvärva egna aktier, antingen
direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning. I den utsträckning förvärv tillåts ska
medlemsstaterna låta sådana förvärv omfattas av följande villkor:
a) Tillstånd till förvärvet lämnas av bolagsstämman som ska ange de närmare förutsättningarna för detta, särskilt det
högsta antalet aktier som får förvärvas, den tid för vilken tillståndet gäller, varvid den övre gränsen ska fastställas
i nationell lagstiftning men dock inte får överstiga fem år, samt vid förvärv mot ersättning den högsta och lägsta
ersättningen. Medlemmarna av styrelsen eller direktionen ska se till att de i b och c angivna villkoren iakttas när varje
tillåtet förvärv äger rum.
836
SOU 2021:18
L 169/76
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
b) Förvärvet, inbegripet de aktier som bolaget tidigare har förvärvat och fortfarande innehar samt de aktier som har
förvärvats av någon som handlat i eget namn men för bolagets räkning, får inte medföra att värdet av nettotill
gångarna understiger det belopp som avses i artikel 56.1 och 56.2.
c) Transaktionen får endast omfatta helt betalda aktier.
Vidare får medlemsstaterna även låta förvärv i den mening som avses i första stycket omfattas av några av följande
villkor:
a) Det nominella värdet, eller om sådant nominellt värde saknas, det bokförda parivärdet hos de förvärvade aktierna,
inbegripet de aktier som bolaget tidigare har förvärvat och fortfarande innehar samt de aktier som har förvärvats av
någon som handlat i eget namn men för bolagets räkning, inte överstiger en gräns som ska fastställas av
medlemsstaterna. Denna gräns får inte understiga 10 % av det tecknade kapitalet.
b) Bolagets tillstånd att förvärva egna aktier i den mening som avses i första stycket, det högsta antalet aktier som får
förvärvas, den tid för vilken tillståndet gäller och den högsta eller lägsta ersättningen är fastställd i bolagets stadgar
eller i dess bolagsordning.
c) Bolaget ska uppfylla lämpliga krav på rapportering och information.
d) Vissa bolag, som ska fastställas av medlemsstaterna, kan åläggas att makulera de förvärvade aktierna under
förutsättning att ett belopp som motsvarar det nominella värdet av de makulerade aktierna förs till en reserv som
inte får delas ut till aktieägarna, utom i händelse av minskning av det tecknade kapitalet. Denna reserv får användas
endast i syfte att öka det tecknade kapitalet genom kapitalisering av reserver.
e) Förvärvet inte innebär risk för att borgenärernas fordringar inte gottgörs.
2.
Lagstiftningen i en medlemsstat får medge undantag från punkt 1 första stycket led a första meningen, om ett
förvärv av egna aktier är nödvändigt för att bolaget ska undgå en betydande och nära förestående skada. I ett sådant fall
ska styrelsen eller direktionen informera den närmast följande bolagsstämman om grunden för förvärvet och syftet med
detta, om de förvärvade aktiernas antal och nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokförda parivärde, om
den andel av det tecknade kapitalet som de förvärvade aktierna utgör samt om vederlaget för aktierna.
3.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa punkt 1 första stycket led a första meningen på aktier som förvärvas av
bolaget, direkt eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, för att fördelas bland de anställda
i bolaget eller ett detta närstående bolag. Sådana aktier ska fördelas inom 12 månader från förvärvet.
Artikel 61
Undantag från reglerna om förvärv av egna aktier
1.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 60 på
a) aktier som förvärvas för att genomföra ett beslut om nedsättning av kapitalet eller i fall som avses i artikel 82,
b) aktier som förvärvas som ett led i en allmän förmögenhetsövergång,
c) helt betalda aktier som förvärvas utan vederlag eller som utgör inköpsprovision för banker och andra finansinstitut,
d) aktier som förvärvas på grund av en lagstadgad skyldighet eller till följd av ett rättsligt avgörande till skydd för en
aktieägarminoritet, särskilt vid fusion, ändring av föremålet för bolagets verksamhet eller av bolagets form, byte av
säte till utlandet eller införandet av begränsningar i rätten att överlåta aktier,
e) aktier som förvärvas från en aktieägare på grund av bristande betalning av aktierna,
f) aktier som förvärvas för att hålla minoritetsaktieägare i närstående bolag skadeslösa,
g) helt betalda aktier som förvärvas vid en exekutiv aktion som äger rum för att infria en fordran som bolaget har mot
en aktieägare, och
837
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/77
h) helt betalda aktier som har getts ut av ett förvaltningsbolag med fast kapital enligt artikel 56.7 andra stycket och som
på placerarnas begäran förvärvas av detta bolag eller av ett detta närstående bolag. Artikel 56.7 tredje stycket a ska
därvid tillämpas. Dessa förvärv får inte medföra att nettotillgångarna understiger det tecknade kapitalet ökat med de
reserver som enligt lag inte får delas ut.
2.
Aktier som har förvärvats enligt punkt 1 b–g ska dock avyttras inom högst tre år, med mindre det nominella
värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet av de förvärvade aktierna inräknat de aktier som bolaget
har förvärvat genom någon som handlat i eget namn men för bolagets räkning, inte överstiger 10 % av det tecknade
kapitalet.
3.
Om aktierna inte avyttras inom den tid som anges i punkt 2 ska de förklaras ogiltiga. Lagstiftningen i en
medlemsstat kan bestämma att ogiltigförklaringen ska åtföljas av en motsvarande nedsättning av det tecknade kapitalet.
En sådan nedsättning ska föreskrivas i den mån förvärvet av de aktier som ska förklaras ogiltiga har medfört att nettotill
gångarna kommit att understiga det belopp som anges i artikel 56.1 och 56.2.
Artikel 62
Följderna av otillåtet förvärv av egna aktier
Aktier som har förvärvats i strid med artiklarna 60 och 61 ska avyttras inom ett år från förvärvet. Om de inte avyttras
inom denna tid ska artikel 61.3 tillämpas.
Artikel 63
Innehav av egna aktier och förvaltningsberättelse vid förvärv av egna aktier
1.
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett aktiebolag att förvärva egna aktier, direkt eller genom någon som
handlar i eget namn men för bolagets räkning, ska lagstiftningen för det fortsatta innehavet av aktierna alltid kräva att
minst följande villkor iakttas:
a) Av de rättigheter som är knutna till aktier får rösträtt aldrig utövas för de egna aktierna.
b) Om dessa aktier tas upp som en tillgång i balansräkningen ska ett motsvarande belopp, som bolaget inte får förfoga
över, tas upp som en reserv bland skulderna.
2.
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett bolag att förvärva egna aktier, direkt eller genom någon som
handlar i eget namn men för bolagets räkning, ska lagstiftningen kräva att förvaltningsberättelsen innehåller minst
följande uppgifter:
a) Skälen för de förvärv som har skett under räkenskapsåret.
b) Antal och nominellt värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokfört parivärde beträffande de aktier som har
förvärvats och avyttrats under räkenskapsåret samt den andel av det tecknade kapitalet som dessa aktier utgör.
c) Vid förvärv eller avyttring mot vederlag, uppgift om vederlaget för aktierna.
d) Antal och nominellt värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokfört parivärde beträffande samtliga aktier som har
förvärvats och som innehas av bolaget samt den andel av det tecknade kapitalet som dessa aktier utgör.
Artikel 64
Ekonomiskt bistånd från ett bolag i syfte att tredje man ska kunna förvärva aktier i bolaget
1.
Om medlemsstaterna tillåter att ett bolag antingen direkt eller indirekt ger förskott, lämnar lån eller ställer säkerhet
i syfte att låta tredje man förvärva aktier i bolaget, ska de föreskriva att sådana transaktioner underställs de villkor som
anges i punkterna 2–5.
2.
Transaktionerna ska på styrelsens eller direktionens ansvar göras på rättvisa marknadsvillkor, särskilt med avseende
på ränta som erläggs till bolaget och säkerhet som ställs till bolaget för de lån och förskott som avses i punkt 1.
Tredje mans kreditvärdighet eller, om transaktioner med flera parter görs, varje enskild deltagande parts kreditvärdighet
ska vederbörligen ha undersökts.
838
SOU 2021:18
L 169/78
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
3.
Transaktionerna ska av styrelsen eller direktionen på förhand underställas bolagsstämman för godkännande, varvid
bolagsstämman ska fatta beslut med tillämpning av de regler för beslutförhet och majoritet som fastställs i artikel 83.
Styrelsen eller direktionen ska lägga fram en skriftlig rapport för bolagsstämman och i den ange
a) skälen för transaktionen,
b) bolagets intresse av att genomföra en sådan transaktion,
c) de villkor på vilka transaktionen genomförs,
d) de risker transaktionen kan medföra för bolagets likviditet och solvens, samt
e) den ersättning mot vilken tredje man avses förvärva aktierna.
Denna rapport ska inlämnas till registreringsmyndigheten för offentliggörande i enlighet med artikel 16.
4.
Det totala ekonomiska bistånd som beviljas tredje man får inte vid något tillfälle leda till att nettotillgångarna
minskas så att de understiger det belopp som specificeras i artikel 56.1 och 56.2, med beaktande också av en eventuell
minskning av nettotillgångarna som kan ha inträffat genom bolagets förvärv eller förvärv för bolagets räkning av dess
egna aktier i enlighet med artikel 60.1.
På skuldsidan i balansräkningen ska bolaget föra upp en reserv, som inte får tas i anspråk för utdelning, av beloppet för
det totala ekonomiska biståndet.
5.
Om tredje man med hjälp av ekonomiskt bistånd från bolaget förvärvar egna aktier i den mening som avses
i artikel 60.1 eller tecknar aktier som emitterats i samband med en ökning av det tecknade kapitalet, ska det förvärvet
eller tecknandet göras till ett rättvist pris.
6.
Punkterna 1–5 ska inte tillämpas på åtgärder som utgör led i en banks eller något annat finansinstituts löpande
verksamhet eller som vidtas i syfte att aktier ska förvärvas av eller till förmån för de anställda i bolaget eller ett detta
närstående bolag.
Dessa åtgärder får dock inte leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i artikel 56.1.
7.
Punkterna 1–5 ska inte tillämpas på åtgärder som vidtas för att aktier ska förvärvas enligt artikel 61.1 h.
Artikel 65
Ytterligare skyddsåtgärder vid transaktioner med närstående
Om enskilda medlemmar av styrelsen eller direktionen i ett bolag som är part i en sådan transaktion som avses
i artikel 64.1 i det här direktivet, eller enskilda medlemmar av styrelsen eller direktionen i ett moderbolag i den mening
som avses i artikel 22 i direktiv 2013/34/EU eller ett sådant moderbolag självt, eller enskilda personer som handlar
i eget namn men på uppdrag av medlemmarna i sådana organ eller på ett sådant moderbolags vägnar, är motparter i en
sådan transaktion, ska medlemsstaterna med hjälp av lämpliga skyddsåtgärder tillse att sådana transaktioner inte strider
mot bolagets bästa.
Artikel 66
Mottagande av bolagets egna aktier som säkerhet
1.
Om ett bolag direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning tar emot egna aktier
som säkerhet, jämställs detta med förvärv som avses i artiklarna 60, 61.1, 63 och 64.
2.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa punkt 1 på åtgärder i en banks eller något annat finansinstituts löpande
verksamhet.
839
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/79
Artikel 67
Teckning, förvärv eller innehav av aktier av ett bolag i vilket det publika aktiebolaget förfogar över
röstmajoriteten eller kan utöva ett bestämmande inflytande
1.
Sådana aktier i ett publikt aktiebolag som tecknas, förvärvas eller innehas av ett annat bolag i en bolagsform som
anges i bilaga II, i vilket bolag det publika aktiebolaget direkt eller indirekt förfogar över röstmajoriteten eller i vilket
bolag aktiebolaget direkt eller indirekt kan utöva ett bestämmande inflytande, ska anses tecknade, förvärvade eller
innehavda av det publika aktiebolaget självt.
Första stycket ska även tillämpas om det andra bolaget regleras av lagstiftningen i ett tredjeland och har en rättslig form
som är jämförbar med de bolagsformer som anges i bilaga II.
Förfogar det publika aktiebolaget indirekt över röstmajoriteten eller kan det utöva ett bestämmande inflytande indirekt
behöver medlemsstaterna dock inte tillämpa första och andra styckena, om de föreskriver att de rösträttigheter tillfälligt
ska upphävas som följer med de aktier i det publika aktiebolaget som innehas av det andra bolaget.
2.
Så länge den nationella lagstiftningen om koncerner inte har samordnats får medlemsstaterna
a) bestämma de fall i vilka ett publikt aktiebolag ska anses kunna utöva ett bestämmande inflytande över ett annat
bolag; om en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet ska dess nationella lagstiftning under alla förhållanden föreskriva
att ett bestämmande inflytande föreligger om ett publikt aktiebolag
i) har rätt att utse eller entlediga en majoritet av ledamöterna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och
samtidigt är aktieägare eller delägare i det andra bolaget, eller
ii) är aktieägare eller delägare i det andra bolaget och till följd av ett avtal med andra aktieägare eller delägare i detta
ensam kontrollerar röstmajoriteten för aktieägarna eller delägarna i det andra bolaget.
Medlemsstaterna är inte skyldiga att meddela föreskrifter för andra fall än dem som avses i första stycket led i och ii.
b) bestämma de fall i vilka ett publikt aktiebolag ska anses indirekt förfoga över rösträttigheter eller indirekt kunna
utöva ett bestämmande inflytande,
c) ange de omständigheter under vilka ett publikt aktiebolag ska anses förfoga över rösträttigheter.
3.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa första och andra stycket i punkt 1 om teckningen, förvärvet eller innehavet
äger rum för någon annans räkning än för den som tecknar, förvärvar eller innehar aktierna och som varken är det
publika aktiebolag som avses i punkt 1 eller något annat bolag i vilket det publika aktiebolaget direkt eller indirekt
förfogar över röstmajoriteten eller i vilket det direkt eller indirekt kan utöva ett bestämmande inflytande.
4.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa första och andra stycket i punkt 1 om aktierna tecknas, förvärvas eller
innehas av det andra bolaget i dess egenskap av och inom ramen för dess verksamhet som yrkesmässig värdepappers
handlare, förutsatt att denne är medlem av en värdepappersbörs som är belägen i eller utövar sin verksamhet inom en
medlemsstat, eller är godkänd eller står under tillsyn av en sådan tillsynsmyndighet i en medlemsstat som är behörig att
ha tillsyn över professionella värdepappershandlare, vilka i den mening som avses i detta direktiv kan omfatta
kreditinstitut.
5.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa första och andra stycket i punkt 1 om det andra bolagets innehav av aktier
i det publika aktiebolaget beror på ett förvärv som ägde rum innan förhållandet mellan de två bolagen uppfyllde
kriterierna i punkt 1.
De rösträttigheter som är förenade med dessa aktier ska dock tillfälligt upphävas och aktierna ska tas med i beräkningen
vid avgörandet av om det i artikel 60.1 b föreskrivna villkoret är uppfyllt.
840
SOU 2021:18
L 169/80
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
6.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 61.2 eller 61.3 eller artikel 62 då aktier i ett publikt aktiebolag
förvärvas av ett annat bolag, förutsatt att medlemsstaterna föreskriver att
a) de rösträttigheter som är förenade med det andra bolagets aktieinnehav i det publika aktiebolaget tillfälligt ska
upphävas, och att
b) ledamöterna i det publika aktiebolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska vara skyldiga att från det andra bolaget
återköpa de aktier som avses i artikel 61.2 och 61.3 samt artikel 62 till det pris som det andra bolaget förvärvade
dem för; det enda fall då denna påföljd inte ska tillämpas, är då ledamöterna i förvaltnings- eller ledningsorganet
styrker att aktiebolaget inte på något sätt medverkat till teckningen eller förvärvet av de ifrågavarande aktierna.
Avsnitt 5
Regler för ökning och nedsättning av kapital
Artikel 68
Beslut av bolagsstämman om kapitalökning
1.
Alla kapitalökningar ska beslutas av bolagsstämman. Detta beslut, liksom genomförandet av kapitalökningen, ska
offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.
2.
Bolagsordningen, stiftelseurkunden eller bolagsstämman, vilken senares beslut ska offentliggöras enligt punkt 1, får
dock ge bemyndigande om att öka det tecknade kapitalet upp till ett högsta belopp som fastställs med hänsyn till
eventuella lagregler om sådant högsta belopp. Inom ramen för det fastställda beloppet beslutar det bemyndigade
bolagsorganet i förekommande fall om ökning av det tecknade kapitalet. Bemyndigandet gäller i högst fem år och kan
förlängas av bolagsstämman en eller flera gånger med högst fem år varje gång.
3.
Om det finns flera slag av aktier, ska bolagsstämmans beslut om kapitalökning enligt punkt 1 eller om
bemyndigande att öka kapitalet enligt punkt 2 bli föremål för en särskild omröstning minst för varje kategori av
aktieägare vilkas rätt berörs av beslutet.
4.
Denna artikel ska tillämpas vid emission av alla värdepapper som kan bytas ut mot aktier eller som är förenade
med teckningsrätt till aktier, men inte vid själva utbytet av värdepapperen eller vid utnyttjandet av teckningsrätten.
Artikel 69
Betalning av aktier som ges ut mot vederlag
Om aktier ges ut mot vederlag som ett led i ökningen av det tecknade kapitalet, ska de betalas med minst 25 % av
aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, av det bokförda parivärdet. Om en överkurs fastställs, ska
denna betalas helt.
Artikel 70
Aktier som ges ut mot apportegendom
1.
Om aktier ges ut mot apportegendom som ett led i ökningen av det tecknade kapitalet, ska aktierna vara helt
betalda inom fem år från beslutet om ökning av det tecknade kapitalet.
2.
Det vederlag som avses i punkt 1 ska innan kapitalökningen genomförs redovisas i ett utlåtande som utarbetas av
en eller flera av bolaget oberoende sakkunniga som utses eller godkänns av en förvaltningsmyndighet eller en domstol.
Beroende på varje medlemsstats lagstiftning får de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller bolag.
Artikel 49.2 och 49.3 samt artiklarna 50 och 51 ska tillämpas.
841
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/81
3.
Medlemsstaterna kan besluta att inte tillämpa punkt 2 om ökningen av det tecknade kapitalet sker för att
genomföra en fusion, delning eller ett offentligt erbjudande om köp eller byte och i syfte att ersätta aktieägarna i ett
bolag som upplöses genom fusionen, delas eller är föremål för det offentliga erbjudandet om köp eller byte.
Vid fusioner och delningar ska medlemsstaterna emellertid tillämpa första stycket endast om ett utlåtande om fusions-
eller delningsplanen har upprättats av en eller flera oberoende sakkunniga.
Om medlemsstaterna beslutar att tillämpa punkt 2 vid en fusion eller delning får de föreskriva att det utlåtande som
avses i denna artikel och utlåtandet om fusions- eller delningsplanen från en eller flera oberoende sakkunniga får
upprättas av samma sakkunniga person eller personer.
4.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa punkt 2 när alla aktier som emitteras som ett led i ökningen av det
tecknade kapitalet ges ut mot apportegendom från ett eller flera bolag, om alla aktieägare i det bolag som tar emot
apportegendomen har avstått från sakkunnigutlåtande samt villkoren i artikel 49.4 b–f är uppfyllda.
Artikel 71
Kapitalökning som inte fulltecknas
Om en kapitalökning inte fulltecknas, ska kapitalet ökas med det tecknade beloppet endast om emissionsvillkoren
uttryckligen har föreskrivit det.
Artikel 72
Kapitalökning som betalas med pengar
1.
Vid varje ökning av det tecknade kapitalet, som ska betalas med pengar, ska aktierna med företrädesrätt erbjudas
aktieägarna i förhållande till den andel av kapitalet som deras aktier representerar.
2.
Medlemsstaterna
a) behöver inte tillämpa punkt 1 på aktier med en begränsad rätt till utdelning enligt artikel 56 och/eller vid utskiftning
av bolagets förmögenhet i samband med likvidation, eller
b) får – om i ett bolag med aktier av olika slag i fråga om rösträtt eller rätt till utdelning enligt artikel 56 eller vid
utskiftning i samband med likvidation, det tecknade kapitalet ökas genom att nya aktier av endast ett av dessa
aktieslag ges ut – tillåta att ägarna till aktier av annat slag får utöva sin företrädesrätt att teckna nya aktier först efter
ägarna till aktier av det slag som emissionen avser.
3.
Erbjudandet om företrädesrätt och den tid inom vilken denna rätt får utnyttjas ska offentliggöras i den nationella
tidning som har utsetts i överensstämmelse med artikel 16. Lagstiftningen i en medlemsstat behöver dock inte föreskriva
ett offentliggörande, om alla bolagets aktier är ställda till viss man. I sådant fall ska samtliga aktieägare underrättas
skriftligen. Den tid inom vilken företrädesrätten ska utnyttjas får inte understiga 14 dagar från det att erbjudandet
offentliggörs eller den skriftliga underrättelsen avsänds.
4.
Företrädesrätten får inte begränsas eller upphävas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden. Detta får däremot ske
genom ett beslut av bolagsstämman. Styrelsen eller direktionen ska i så fall lämna bolagsstämman en skriftlig
redogörelse som anger skälen för att begränsa eller upphäva företrädesrätten och grunderna för den föreslagna
emissionskursen. Bolagsstämmans beslut ska fattas enligt bestämmelserna i artikel 83 om beslutförhet och majoritet.
Beslutet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.
5.
Lagstiftningen i en medlemsstat får bestämma att bolagsordningen, stiftelseurkunden eller bolagsstämman, den
senare med iakttagande av bestämmelserna i punkt 4 i den här artikeln angående beslutförhet, majoritet och
offentliggörande, kan bemyndiga det bolagsorgan att begränsa eller upphäva företrädesrätten som har rätt att besluta om
ökning av aktiekapitalet inom gränserna för det ”auktoriserade” kapitalet. Ett sådant bemyndigande får inte gälla för
längre tid än ett bemyndigande enligt artikel 68.2.
842
SOU 2021:18
L 169/82
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
6.
Punkterna 1–5 ska tillämpas vid emission av alla värdepapper som kan bytas ut mot aktier eller som är förenade
med teckningsrätt till aktier, men inte vid själva utbytet av värdepapperen eller vid utnyttjandet av teckningsrätten.
7.
Företrädesrätten anses inte utesluten enligt punkterna 4 eller 5, om aktierna på grund av beslutet om ökning av det
tecknade kapitalet ges ut till banker eller andra finansinstitut för att dessa ska erbjuda aktierna till bolagets aktieägare
enligt punkterna 1 och 3.
Artikel 73
Beslut av bolagsstämman om nedsättning av det tecknade kapitalet
Varje nedsättning av det tecknade kapitalet, med undantag för en sådan nedsättning som sker genom ett rättsligt
avgörande, ska minst beslutas av bolagsstämman enligt bestämmelserna om beslutförhet och majoritet i artikel 83, dock
med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 79 och 80. Beslutet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats
lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.
Kallelsen till bolagsstämman ska minst ange syftet med nedsättningen och hur denna ska genomföras.
Artikel 74
Nedsättning av det tecknade kapitalet när det finns flera aktieslag
Om det finns flera slag av aktier, ska bolagsstämmans beslut om nedsättning av det tecknade kapitalet bli föremål för en
särskild omröstning minst för varje kategori av aktieägare vilkas rätt berörs av beslutet.
Artikel 75
Skyddsåtgärder för borgenärer vid nedsättning av det tecknade kapitalet
1.
Om det tecknade kapitalet minskas, ska åtminstone de borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före offentlig
görandet av beslutet om minskningen, ha rätt att minst erhålla säkerhet för de fordringar som inte är förfallna till
betalning vid tidpunkten för offentliggörandet. Medlemsstaterna får åsidosätta denna rätt endast om borgenären har
betryggande skyddsåtgärder eller sådana skyddsåtgärder inte behövs med hänsyn till bolagets ställning.
Medlemsstaterna ska fastställa under vilka villkor den rättighet som anges i första stycket får utövas. Medlemsstaterna ska
under alla förhållanden säkerställa att borgenärerna tillåts göra framställningar till behörig förvaltningsmyndighet eller
domstol om betryggande skyddsåtgärder, förutsatt att de på ett trovärdigt sätt kan visa att minskningen av det tecknade
kapitalet gör att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att de inte erhållit några betryggande skyddsåtgärder från
bolaget.
2.
Medlemsstaternas lagstiftning ska vidare minst föreskriva att nedsättningen inte gäller eller att någon utbetalning
inte får ske till förmån för aktieägarna, förrän borgenärerna har fått gottgörelse eller en domstol har beslutat att deras
framställning därom inte behöver efterkommas.
3.
Denna artikel ska tillämpas även när nedsättningen av det tecknade kapitalet sker genom att bolaget helt eller
delvis avstår från betalning av aktieägarnas insatser.
Artikel 76
Undantag från skyddsåtgärder för borgenärer vid nedsättning av det tecknade kapitalet
1.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 75 vid en nedsättning av det tecknade kapitalet som sker för att
täcka en inträffad förlust eller för att föra över vissa belopp till en reserv, om reserven därefter inte överstiger 10 % av
det nedsatta tecknade kapitalet. Utom vid nedsättning av det tecknade kapitalet får denna reserv inte delas ut till
aktieägarna; den får endast användas för att täcka en inträffad förlust eller för att öka det tecknade kapitalet genom
överföring av reserver, i den mån medlemsstaterna tillåter en sådan åtgärd.
843
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/83
2.
I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaternas lagstiftning minst föreskriva de åtgärder som behövs för att
belopp som härrör från nedsättningen av det tecknade kapitalet inte ska kunna användas för utbetalningar till
aktieägarna eller för att befria dessa från skyldigheten att betala sina insatser.
Artikel 77
Nedsättning av det tecknade kapitalet och minimikapitalet
Det tecknade kapitalet får inte sättas ned under det minimikapital som har fastställts i överensstämmelse med artikel 45.
Medlemsstaterna får dock tillåta en sådan nedsättning, om de även föreskriver att beslutet om nedsättning får verkställas
först sedan det tecknade kapitalet har ökats till minst det fastställda minimikapitalet.
Artikel 78
Inlösen av tecknat kapital utan nedsättning
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att det tecknade kapitalet helt eller delvis löses in utan att kapitalet sätts ned,
ska lagstiftningen minst kräva att följande villkor är uppfyllda:
a) Om bolagsordningen eller stiftelseurkunden ger möjlighet till inlösen ska beslut om inlösen fattas av bolagsstämman,
som minst ska iaktta de allmänna villkoren för beslutförhet och majoritet. Om bolagsordningen eller stiftelseurkunden
inte ger möjlighet till inlösen ska beslut om inlösen fattas av bolagsstämman, som i så fall minst ska iaktta villkoren
för beslutförhet och majoritet enligt artikel 83. Beslutet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning
i överensstämmelse med artikel 16.
b) Endast belopp som får delas ut enligt artikel 56.1–56.4 får användas för inlösen.
c) De aktieägare som har fått sina aktier inlösta har kvar sina rättigheter i bolaget med undantag för rätten att återfå
insatserna och rätten att delta i en första vinstutdelning avseende icke inlösta aktier.
Artikel 79
Nedsättning av det tecknade kapitalet genom tvångsindragning av aktier
1.
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter bolagen att sätta ned det tecknade kapitalet genom att tvångsvis dra in
aktier, ska lagstiftningen kräva att minst följande villkor är uppfyllda:
a) Tvångsindragningen ska föreskrivas eller tillåtas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden innan teckning sker av de
aktier som ska dras in.
b) I det fallet att tvångsindragningen endast tillåts i bolagsordningen eller stiftelseurkunden ska den beslutas av
bolagsstämman, om inte samtliga berörda aktieägare har godkänt indragningen.
c) Det bolagsorgan som beslutar om tvångsindragningen ska bestämma villkor och sätt för denna, om inte det har skett
redan i bolagsordningen eller stiftelseurkunden.
d) Artikel 75 ska tillämpas utom i fråga om helt betalda aktier som ställs till bolagets förfogande utan vederlag eller som
dras in med utnyttjande av medel som får delas ut enligt artikel 56.1–56.4; i dessa fall ska ett belopp som motsvarar
det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet för samtliga indragna aktier föras över
till en reserv. Utom vid nedsättning av det tecknade kapitalet får denna reserv inte delas ut till aktieägarna; den får
endast användas för att täcka en inträffad förlust eller för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver,
i den mån medlemsstaterna tillåter en sådan åtgärd.
e) Beslutet om tvångsindragning ska offentliggöras enligt varje lands lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.
2.
Artikel 73 första stycket samt artiklarna 74, 76 och 83 ska inte tillämpas i de fall som avses i punkt 1 i denna
artikel.
844
SOU 2021:18
L 169/84
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 80
Nedsättning av det tecknade kapitalet genom indragning av aktier som bolaget har förvärvat direkt
eller som förvärvats för bolagets räkning
1.
Om det tecknade kapitalet sätts ned genom indragning av aktier som bolaget har förvärvat direkt eller genom
någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, ska bolagsstämman alltid besluta om indragningen.
2.
Artikel 75 ska tillämpas utom i fråga om helt betalda aktier som har förvärvats utan vederlag eller med medel som
får delas ut enligt artikel 56.1–56.4; i dessa fall ska ett belopp som motsvarar det nominella värdet eller, i avsaknad av
sådant värde, det bokförda parivärdet för samtliga indragna aktier föras över till en reserv. Utom vid nedsättning av det
tecknade kapitalet får denna reserv inte delas ut till aktieägarna. Den får endast användas för att täcka en inträffad förlust
eller för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver, i den mån medlemsstaterna tillåter en sådan åtgärd.
3.
Artiklarna 74, 76 och 83 ska inte tillämpas i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel.
Artikel 81
Inlösen av det tecknade kapitalet eller nedsättning av detta genom indragning av aktier när det
finns flera aktieslag
Om det finns flera slag av aktier ska i de fall som avses i artiklarna 78, 79.1 b och 80.1 bolagsstämmans beslut om
inlösen av det tecknade kapitalet eller nedsättning av detta genom indragning av aktier bli föremål för en särskild
omröstning minst för varje kategori av aktieägare vilkas rätt berörs av åtgärden.
Artikel 82
Villkor för återköp av aktier
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter bolagen att ge ut aktier som kan återköpas, ska lagstiftningen för återköp av
aktierna minst kräva att följande villkor är uppfyllda:
a) Återköpet ska tillåtas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden innan teckning sker av de aktier som kan återköpas.
b) Aktierna ska vara helt betalda.
c) Villkoren och sättet för återköpet ska vara bestämda i bolagsordningen eller stiftelseurkunden.
d) Återköpet får endast ske med medel som kan delas ut enligt artikel 56.1–56.4 eller med intäkter från en nyemission
som sker i och för återköpet.
e) Ett belopp som motsvarar det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet av alla
återköpta aktier ska föras över till en reserv som inte får delas ut till aktieägarna i annat fall än då det tecknade
kapitalet sätts ned; denna reserv får endast användas för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver.
f) Led e ska inte tillämpas om återköpet har skett med intäkter från en nyemission som har ägt rum i och för återköpet.
g) Om det har beslutats att en överkurs ska betalas till aktieägarna med anledning av återköpet, får överkursen endast
erläggas med medel som får delas ut enligt artikel 56.1–56.4 eller med medel ur en reserv, annan än den som avses
i led e i denna artikel, som inte får delas ut till aktieägarna i annat fall än då det tecknade kapitalet sätts ned; denna
reserv får endast användas för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver, för att täcka kostnader
som avses i artikel 4 j eller emissionskostnader för aktier eller obligationer eller för att betala en överkurs till
innehavare av aktier eller obligationer som ska återköpas.
845
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/85
h) Återköpet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.
Artikel 83
Majoritetskrav vid bolagsstämmans beslut
Medlemsstaternas lagstiftning ska föreskriva att de beslut som avses i artikel 72.4 och 72.5 samt artiklarna 73, 74, 78
och 81 ska kräva minst en majoritet som inte får understiga två tredjedelar av de röster som är förenade med de
företrädda värdepapperen eller det företrädda tecknade kapitalet.
Medlemsstaternas lagstiftning får dock föreskriva att enkel majoritet av rösterna enligt första stycket är tillräcklig, om
minst hälften av det tecknade kapitalet är företrätt.
Avsnitt 6
Tillämpnings- och genomförandebestämmelser
Artikel 84
Undantag från vissa krav
1.
Medlemsstaterna får frångå bestämmelserna i artikel 48 första stycket, artikel 60.1 a första meningen samt
artiklarna 68, 69 och 72 i den mån det behövs för att bestämmelser ska kunna antas eller tillämpas som har till
ändamål att underlätta för anställda och andra i den nationella lagstiftningen angivna personkategorier att få del
i företagens kapital.
2.
Medlemsstaterna får underlåta att tillämpa artikel 60.1 a första meningen samt artiklarna 73, 74 och 79–82 på
bolag som bildas enligt särskild lagstiftning och som vid sidan av ”kapitalaktier” ger ut ”arbetsaktier” till förmån för de
anställda som ett kollektiv, vilket på bolagsstämman företräds av fullmäktige med rösträtt.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att artiklarna 49, 58.1, 68.1, 68.2 och 68.3, artikel 70.2 första stycket,
artiklarna 72–75 samt artiklarna 79, 80 och 81 inte tillämpas om de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och
resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (1) används.
Artikel 85
Likabehandling av alla aktieägare som befinner sig i samma ställning
För att detta kapitel ska kunna genomföras måste medlemsstaternas lagstiftning behandla de aktieägare lika som befinner
sig i samma ställning.
Artikel 86
Övergångsbestämmelser
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 4 g, i, j och k på de bolag som redan finns när de lagar och andra
författningar som har antagits för att följa rådets direktiv 77/91/EEG (2) träder i kraft.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av
kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europapar
lamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(
2
) Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de
i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag
samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT L 26, 31.1.1977, s. 1).
846
SOU 2021:18
L 169/86
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
AVDELNING II
FUSION OCH DELNING AV AKTIEBOLAG
KAPITEL I
Fusion av publika aktiebolag
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser om fusion
Artikel 87
Allmänna bestämmelser
1.
De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska vidtas i fråga om bestämmelser i medlemsstaternas lagar
eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga I.
2.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta kapitel på kooperativa företag som är organiserade i någon av de
i bilaga I angivna bolagsformerna. Om lagstiftningen i en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet, ska den föreskriva att
dessa bolag ska ange orden kooperativt företag i samtliga de handlingar som nämns i artikel 26.
3.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta kapitel om ett eller flera av de bolag som förvärvas eller upplöses är
försatta i konkurs eller är föremål för ackord eller liknande förfaranden.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det här kapitlet inte tillämpas på det företag eller de företag som är föremål för
användningen av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV
i direktiv 2014/59/EU.
Artikel 88
Regler om fusion som sker genom förvärv och fusion som sker genom bildande av ett nytt bolag
Medlemsstaterna ska i fråga om bolag som lyder under deras nationella lagstiftning utfärda regler om fusion som sker
genom att ett bolag förvärvar ett eller flera andra bolag och om fusion som sker genom bildande av ett nytt bolag.
Artikel 89
Definition av fusion genom förvärv
1.
I detta kapitel avses med fusion genom förvärv ett sådant förfarande varigenom ett eller flera bolag (överlåtande
bolag) upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag
(övertagande bolag), mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen i form av aktier i det övertagande
bolaget och i förekommande fall kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av dessa aktiers nominella värde eller,
i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet.
2.
Lagstiftningen i en medlemsstat får föreskriva att fusion genom förvärv får ske även om ett eller flera av de
överlåtande bolagen har trätt i likvidation, under förutsättning att utskiftning av det överlåtande bolagets tillgångar till
aktieägarna ännu inte har påbörjats.
Artikel 90
Definition av fusion genom bildande av ett nytt bolag
1.
I detta kapitel avses med fusion genom bildande av ett nytt bolag ett sådant förfarande varigenom flera bolag
(överlåtande bolag) upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett
bolag som de bildar, mot vederlag till aktieägarna i de överlåtande bolagen i form av aktier i det nya bolaget och
i förekommande fall kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av dessa aktiers nominella värde eller, i avsaknad av
sådant värde, det bokförda parivärdet.
847
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/87
2.
Lagstiftningen i en medlemsstat får föreskriva att fusion genom bildande av ett nytt bolag får ske även om ett eller
flera av de överlåtande bolagen har trätt i likvidation, under förutsättning att utskiftning av det överlåtande bolagets
tillgångar till aktieägarna ännu inte har påbörjats.
Avsnitt 2
Fusion genom förvär v
Artikel 91
Fusionsplan
1.
Förvaltnings- eller ledningsorganen i de fusionerande bolagen ska upprätta en skriftlig fusionsplan.
2.
Fusionsplanen ska innehålla minst följande uppgifter:
a) De fusionerande bolagens form, namn och säte.
b) Aktiernas utbytesförhållande och i förekommande fall storleken av den kontanta ersättningen.
c) De närmare villkoren för utlämnandet av aktier i det övertagande bolaget.
d) Den tidpunkt från vilken sistnämnda aktier ger rätt till utdelning av vinst samt varje särskilt förhållande som berör
denna rätt.
e) Den tidpunkt från vilken det överlåtande bolagets åtgärder i bokföringshänseende ska anses företagna för det
övertagande bolagets räkning.
f) De rättigheter som det övertagande bolaget tillförsäkrar innehavare av sådana aktier till vilka särskilda rättigheter är
knutna och innehavare av andra värdepapper än aktier eller de åtgärder som föreslås till förmån för dessa personer.
g) Varje särskild förmån som beviljas de sakkunniga som anges i artikel 96.1 och ledamöterna i de fusionerande
bolagens förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorgan.
Artikel 92
Offentliggörande av fusionsplanen
Fusionsplanen ska offentliggöras för vart och ett av de fusionerande bolagen enligt medlemsstaternas lagstiftning
i överensstämmelse med artikel 16, minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om
fusionsplanen.
Ett fusionerande företag ska undantas från kravet på offentliggörande i artikel 16 om företaget, under en oavbruten
period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska fatta beslut om fusionsplanen och avslutas
tidigast vid denna bolagsstämmas slut, kostnadsfritt gör fusionsplanen tillgänglig för allmänheten på sin webbplats.
Medlemsstaterna får inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att
säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och får endast införa sådana krav och begränsningar i den
mån de är proportionella för att uppfylla dessa mål.
Med avvikelse från andra stycket i den här artikeln får medlemsstaterna kräva att offentliggörandet sker via den centrala
elektroniska plattform som avses i artikel 16.5. Medlemsstaterna får alternativt kräva att sådant offentliggörande ska ske
på annan webbplats som de har utsett för detta ändamål. Om medlemsstaterna utnyttjar någon av dessa möjligheter ska
de se till att det inte tas ut någon särskild avgift från företagen för detta offentliggörande.
Om en annan webbplats än den centrala elektroniska plattformen används ska en hänvisning som ger åtkomst till den
webbplatsen offentliggöras på den centrala elektroniska plattformen senast en månad före dagen för bolagsstämman.
I denna hänvisning ska även anges vilken dag fusionsplanen offentliggjordes på webbplatsen, och den ska vara tillgänglig
kostnadsfritt för allmänheten. Ingen särskild avgift ska tas ut av företagen för detta offentliggörande.
848
SOU 2021:18
L 169/88
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Förbudet i det tredje och fjärde stycket mot att ta ut en särskild avgift av företag för ett offentliggörande ska inte påverka
medlemsstaternas möjlighet att till företagen överföra kostnader som gäller den centrala elektroniska plattformen.
Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin
webbplats eller, i förekommande fall, på den centrala elektroniska plattformen eller den webbplats som den berörda
medlemsstaten har utsett. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till
webbplatsen eller till den centrala elektroniska plattformen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.
Artikel 93
Godkännande av bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen
1.
En fusion fordrar godkännande av minst bolagsstämman i varje fusionerande bolag. Medlemsstaternas lagstiftning
ska föreskriva att detta godkännandebeslut kräver minst två tredjedelar av de röster som är förenade med de företrädda
aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet.
Medlemsstaternas lagstiftning får dock föreskriva att enkel majoritet av rösterna enligt första stycket är tillräcklig, om
minst hälften av det tecknade kapitalet är företrätt. Därutöver tillämpas i förekommande fall reglerna om ändring
i bolagsordningen.
2.
Om det finns flera slag av aktier fordras för beslut om fusion en särskild omröstning minst för varje kategori av
aktieägare vilkas rätt berörs av åtgärden.
3.
Beslutet ska omfatta godkännandet av fusionsplanen och de eventuella ändringar i bolagsordningen som behövs
för att genomföra planen.
Artikel 94
Undantag från kravet på godkännande av bolagsstämman i det övertagande bolaget
Lagstiftningen i en medlemsstat behöver inte föreskriva att fusionen ska godkännas av bolagsstämman i det övertagande
bolaget, när följande villkor är uppfyllda:
a) Det i artikel 92 föreskrivna offentliggörandet ska för det övertagande bolaget ske minst en månad före dagen för den
bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen som ska besluta om fusionsplanen.
b) Alla aktieägare i det övertagande bolaget ska ha rätt att minst en månad före den i led a nämnda dagen ta del av de
i artikel 97.1 angivna handlingarna hos det övertagande bolaget där detta har sitt säte.
c) En eller flera aktieägare i det övertagande bolaget med ett aktieinnehav som uppgår till ett visst lägsta procenttal av
det tecknade kapitalet ska ha rätt att fordra att en bolagsstämma i det övertagande bolaget sammankallas för att
besluta om godkännande av fusionen; det lägsta procenttalet får inte sättas högre än till 5 %. Medlemsstaterna får
dock föreskriva att aktier utan rösträtt inte ska medtas vid denna beräkning.
Vid tillämpningen av första stycket b ska artikel 97.2, 97.3 och 97.4 tillämpas.
Artikel 95
Utförlig skriftlig redogörelse för och underrättelse om fusionen
1.
Förvaltnings- eller ledningsorganen i vart och ett av de fusionerande bolagen ska upprätta en utförlig skriftlig
redogörelse i vilken fusionsplanen och särskilt utbytesförhållandet mellan aktierna förklaras och bedöms från rättslig och
ekonomisk synpunkt.
Denna redogörelse ska även ange eventuella särskilda värderingssvårigheter som har uppkommit.
849
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/89
2.
Förvaltnings- eller ledningsorganen i vart och ett av de inblandade företagen ska underrätta bolagsstämman i sitt
bolag samt de andra inblandade bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan, så att dessa organ kan underrätta sina
respektive bolagsstämmor, om alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har inträffat efter upprättandet
av fusionsplanen fram till dagen för den bolagsstämma som ska besluta om fusionsplanen.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att den redogörelse som avses i punkt 1 och/eller den information som avses
i punkt 2 inte ska krävas om alla aktieägare och innehavare av andra värdepapper som är förenade med rösträtt i vart
och ett av de bolag som deltar i fusionen har kommit överens om detta.
Artikel 96
Granskning av fusionsplanen av sakkunniga
1.
För vart och ett av de fusionerande bolagen ska en eller flera oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av
en domstol eller en förvaltningsmyndighet, granska fusionsplanen och lämna en skriftlig redogörelse till aktieägarna.
Lagstiftningen i en medlemsstat kan dock föreskriva att det får förordnas en eller flera oberoende sakkunniga för alla de
fusionerande bolagen, om förordnandet meddelas av en domstol eller en förvaltningsmyndighet på bolagens
gemensamma begäran. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara fysiska eller juridiska
personer eller bolag.
2.
I den redogörelse som avses i punkt 1 ska de sakkunniga under alla förhållanden ange huruvida, enligt deras
uppfattning, utbytesförhållandet är rimligt och sakligt grundat. Redogörelsen ska minst ange
a) enligt vilken eller vilka metoder som det föreslagna utbytesförhållandet har bestämts,
b) huruvida denna eller dessa metoder är lämpliga i det aktuella fallet och vilka värden som var och en av metoderna
leder till; ett uttalande måste också göras om vilken relativ betydelse som tillmättes de olika metoderna då värdena
fastställdes.
Redogörelsen ska i förekommande fall även ange särskilda värderingssvårigheter.
3.
Varje sakkunnig ska ha rätt att hos de fusionerande bolagen få tillgång till alla upplysningar och handlingar som
hör till saken samt att utföra alla undersökningar som behövs.
4.
Det ska inte krävas vare sig någon granskning av fusionsplanen eller någon redogörelse från en sakkunnig om alla
aktieägare och innehavare av andra värdepapper med rösträtt i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen är eniga
om detta.
Artikel 97
Tillhandahållande av handlingar så att aktieägarna kan ta del av dem
1.
Minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om fusionsplanen ska alla aktieägare ha rätt att
hos bolaget där detta har sitt säte ta del av minst följande handlingar:
a) Fusionsplanen.
b) De fusionerande bolagens årsbokslut och förvaltningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren.
c) I förekommande fall, en särskild redovisning som ska upprättas tidigast den första dagen i den tredje månaden före
den tidpunkt då fusionsplanen upprättades, om det senaste årsbokslutet avser ett räkenskapsår som avslutades mer än
sex månader före denna tidpunkt.
d) I förekommande fall, de redogörelser av de fusionerande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan som avses
i artikel 95.
e) I förekommande fall den redogörelse som avses i artikel 96.1.
850
SOU 2021:18
L 169/90
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Vid tillämpningen av första stycket c ska en redovisning inte krävas om företaget offentliggör en halvårsrapport
i enlighet med artikel 5 i direktiv 2004/109/EG och gör den tillgänglig för aktieägarna i enlighet med denna punkt.
Dessutom får medlemsstaterna föreskriva att en redovisning inte krävs om alla aktieägare och innehavare av andra
värdepapper som är förenade med rösträtt i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen har kommit överens om
detta.
2.
Den särskilda redovisning som anges i punkt 1 första stycket c ska utarbetas enligt samma metoder och med
begagnande av samma uppställning som det senaste årsbokslutet.
Lagstiftningen i en medlemsstat får dock föreskriva
a) att någon ny fysisk inventering inte behöver genomföras,
b) att de värden som har åsatts i den senaste balansräkningen endast behöver ändras så att de återspeglar affärshän
delserna; hänsyn ska dock tas till
— avskrivningar och avsättningar för den mellanliggande tiden,
— sådana väsentliga ändringar av faktiska värden som inte framgår av bokföringen.
3.
Varje aktieägare ska ha rätt att på begäran och kostnadsfritt få kopior av samtliga eller, om så önskas, vissa av de
i punkt 1 nämnda handlingarna.
Om en aktieägare har givit sitt medgivande till att företaget förmedlar information elektroniskt får dessa handlingar
skickas via elektronisk post.
4.
Ett företag ska undantas från kravet att göra de handlingar som avses i punkt 1 tillgängliga där det har sitt säte om
företaget, under en oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska fatta beslut
om fusionsplanen och avslutas tidigast vid bolagsstämmans slut, gör dem tillgängliga på sin webbplats. Medlemsstaterna
får inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa
webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och får endast införa sådana krav och begränsningar i den mån de är
proportionella för att uppfylla dessa mål.
Punkt 3 ska inte vara tillämplig om webbplatsen gör det möjligt för aktieägarna att under hela den period som avses
i första stycket i den här punkten ladda ner och skriva ut de handlingar som avses i punkt 1. I detta fall får
medlemsstaterna emellertid föreskriva att företaget ska göra dessa handlingar tillgängliga för aktieägarna där det har sitt
säte.
Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin
webbplats. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till webbplatsen som
orsakas av tekniska eller andra faktorer.
Artikel 98
Skydd för anställdas rättigheter
Skyddet för de anställdas rättigheter i varje fusionerande bolag ska regleras enligt direktiv 2001/23/EG.
Artikel 99
Skydd av rättigheter för borgenärer i de fusionerande bolagen
1.
Lagstiftningen i medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer i de
fusionerande bolagen vilka har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av fusionsplanen och som inte var
förfallna till betalning vid offentliggörandet.
2.
Vid tillämpning av punkt 1 ska det i medlemsstaternas lagstiftning minst föreskrivas att dessa borgenärer har rätt
till betryggande skyddsåtgärder, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska
förhållanden och borgenärerna inte redan har sådana skyddsåtgärder.
851
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/91
Medlemsstaterna ska fastställa villkor för det skydd som avses i punkt 1 och i första stycket i den här punkten.
Medlemsstaterna ska under alla omständigheter se till att borgenärerna har rätt att ansöka hos lämpliga administrativa
och rättsliga myndigheter om betryggande skyddsåtgärder, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att
fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att inga betryggande skyddsåtgärder har ställts av
företaget.
3.
Skyddet får vara olika för borgenärerna i det övertagande och det överlåtande bolaget.
Artikel 100
Skydd av rättigheter för obligationshavare i de fusionerande bolagen
Med förbehåll för bestämmelser om ett gemensamt utövande av obligationshavarnas rättigheter i de fusionerande
bolagen ska artikel 99 tillämpas på obligationshavarna, om inte dessa vid ett sammanträde – förutsatt att sådana
sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt fusionen.
Artikel 101
Skydd för innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är
knutna
Innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna ska ges rättigheter i det
övertagande bolaget som åtminstone är likvärdiga med dem som de innehade i det överlåtande bolaget, om inte
innehavarna av värdepapperen vid ett sammanträde – förutsatt att sådana sammanträden regleras i den nationella
lagstiftningen – eller individuellt har godkänt en ändring av rättigheterna eller om inte innehavarna av värdepapperen
har rätt att få dessa återköpta av det övertagande bolaget.
Artikel 102
Upprättande och officiellt bestyrkande av handlingar
1.
Om lagstiftningen i en medlemsstat inte föreskriver någon förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av att
en fusion är lagenlig eller om denna kontroll inte omfattar alla för fusionen föreskrivna handlingar, ska protokollen från
de bolagsstämmor som beslutar om fusionen och i förekommande fall det efter dessa bolagsstämmor följande
fusionsavtalet upprättas i form av officiellt bestyrkta handlingar. Om fusionen inte ska godkännas av bolagsstämmor
i alla de fusionerande bolagen, ska fusionsplanen upprättas i form av en officiellt bestyrkt handling.
2.
Den notarie eller myndighet som är behörig att upprätta och officiellt bestyrka handlingar ska granska och
bestyrka, dels förekomsten av och lagenligheten hos alla de rättshandlingar och formaliteter som åligger det bolag för
vilket notarien eller myndigheten handlar, dels förekomsten av och lagenligheten hos fusionsplanen.
Artikel 103
Tidpunkten då fusionen blir gällande
Lagstiftningen i medlemsstaterna ska ange den tidpunkt då en fusion blir gällande.
Artikel 104
Formaliteter för offentliggörande
1.
En fusion ska för vart och ett av de fusionerande bolagen offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning
i överensstämmelse med artikel 16.
2.
Det övertagande bolaget kan självt vidta de formaliteter för offentliggörandet som hänför sig till det eller de
överlåtande bolagen.
852
SOU 2021:18
L 169/92
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 105
Fusionens rättsverkningar
1.
En fusion ska i kraft av själva lagstiftningen ha följande rättsverkningar, vilka ska inträda samtidigt:
a) Både i förhållandet mellan det överlåtande och det övertagande bolaget och i förhållandet till tredje man övergår det
överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder till det övertagande bolaget.
b) Aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i det övertagande bolaget.
c) Det överlåtande bolaget upphör.
2.
Aktier i det överlåtande bolaget får inte bytas ut mot aktier i det övertagande bolaget, om aktierna i det
överlåtande bolaget innehas antingen
a) av det övertagande bolaget självt eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, eller
b) av det överlåtande bolaget självt eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning.
3.
Vad nu sagts ska inte inkräkta på den lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver särskilda formaliteter för att
överföringen av vissa tillgångar, rättigheter och förpliktelser från det överlåtande bolaget ska gälla mot tredje man. Det
övertagande bolaget får självt verkställa dessa formaliteter; lagstiftningen i medlemsstaterna kan dock tillåta att det
överlåtande bolaget fortsätter att verkställa formaliteterna under en begränsad tid som, utom i undantagsfall, inte får
vara längre än sex månader räknat från den tidpunkt då fusionen blir gällande.
Artikel 106
Civilrättsligt ansvar för ledamöterna i det överlåtande bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan
Lagstiftningen i medlemsstaterna ska minst innehålla regler om det civilrättsliga ansvar som ledamöterna i det
överlåtande bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska ha mot bolagets aktieägare på grund av oförsvarligt förfarande
av ledamöterna i dessa organ vid förberedelsen och genomförandet av fusionen.
Artikel 107
Civilrättsligt ansvar för de sakkunniga som ansvarar för upprättandet av redogörelsen på uppdrag
av det överlåtande bolaget
Lagstiftningen i medlemsstaterna ska minst innehålla regler om det civilrättsliga ansvar som de sakkunniga, vilka
ansvarar för upprättandet i det överlåtande bolaget av den i artikel 96.1 angivna redogörelsen, ska ha mot aktieägarna
i detta bolag på grund av oförsvarligt förfarande av de sakkunniga då de utförde sitt uppdrag.
Artikel 108
Villkor för fusionens ogiltighet
1.
Lagstiftningen i medlemsstaterna får endast innehålla sådana regler om ogiltighet av en fusion som uppfyller
följande villkor:
a) Ogiltigheten ska beslutas av domstol.
b) En fusion som har blivit gällande enligt artikel 103 får förklaras ogiltig endast om det inte har förekommit någon
rättslig eller administrativ kontroll av fusionens lagenlighet eller officiellt bestyrkta handlingar inte har upprättats eller
om det visas att bolagsstämmans beslut är ogiltigt eller kan förklaras ogiltigt enligt nationell rätt.
c) Talan om ogiltighetsförklaring får inte väckas om det har förflutit mer än sex månader från det att fusionen kom att
gälla mot den som åberopar ogiltigheten eller när bristen har avhjälpts.
d) Om det är möjligt att avhjälpa den brist, på grund av vilken fusionen kan förklaras ogiltig, ska domstolen ge bolagen
i fråga tillfälle att inom viss tid göra detta.
853
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/93
e) Ett rättsligt avgörande varigenom en fusion förklaras ogiltig ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning
i överensstämmelse med artikel 16.
f) Om en medlemsstats lagstiftning medger att tredje man överklagar avgörandet, får detta ske senast sex månader efter
det att avgörandet offentliggjorts i överensstämmelse med avsnitt 1 i kapitel III i avdelning I.
g) Ett avgörande varigenom en fusion förklaras ogiltig inkräktar inte i och för sig på giltigheten av de förpliktelser som
har uppkommit för eller gentemot det övertagande bolaget innan avgörandet blev offentligt tillgängligt men efter den
tidpunkt då fusionen blir gällande.
h) De bolag som har ingått i fusionen ansvarar solidariskt för de förpliktelser som åligger ett övertagande bolag som
avses i led g.
2.
Med avvikelse från punkt 1 a får lagstiftningen i en medlemsstat även föreskriva att en administrativ myndighet
kan besluta om en fusions ogiltighet, om ett sådant avgörande kan överklagas till domstol. Bestämmelserna i punkt 1 b
och d–h ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den administrativa myndigheten. Ogiltighetsförfarandet får inte
inledas senare än sex månader efter den tidpunkt då fusionen träder i kraft.
3.
Vad nu sagts ska inte inkräkta på medlemsstaternas lagstiftning om ogiltighetsförklaring av en fusion med
anledning av annan kontroll än den förebyggande rättsliga eller administrativa kontrollen av fusionens lagenlighet.
Avsnitt 3
Fusion genom bildande av ett nytt bolag
Artikel 109
Fusion genom bildande av ett nytt bolag
1.
Artiklarna 91, 92, 93 och 95–108 ska tillämpas vid fusion genom bildande av ett nytt bolag, dock med förbehåll
för bestämmelserna i artiklarna 11 och 12. Därvid ska med fusionerande bolag och överlåtande bolag avses de bolag som
ska upplösas och med övertagande bolag det nya bolaget.
Artikel 91.2 a ska tillämpas också på det nya bolaget.
2.
Fusionsplanen och, om de är intagna i en särskild handling, det nya bolagets stiftelseurkund eller utkast till
stiftelseurkund och bolagsordning eller utkast till bolagsordning ska godkännas av bolagsstämman i vart och ett av de
bolag som ska upplösas.
Avsnitt 4
Ett bolags för vär v av ett annat bolag i vilket det förra äger minst 90 % av aktierna
Artikel 110
Ett eller flera bolag överför samtliga tillgångar och skulder till ett annat bolag, vilket äger alla
aktier i de förstnämnda bolagen
Medlemsstaterna ska för de bolag som lyder under deras lagstiftning utfärda regler om ett förfarande varigenom ett eller
flera bolag upplöses utan likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag, vilket i de
förstnämnda bolagen äger alla aktier samt övriga värdepapper som är förenade med rösträtt på bolagsstämman. På ett
sådant förfarande ska bestämmelserna i avsnitt 2 i detta kapitel tillämpas. Medlemsstaterna får emellertid inte införa
kraven i artikel 91.2 b, c och d, artiklarna 95 och 96, artikel 97.1 d och e, artikel 105.1 b samt artiklarna 106 och 107.
854
SOU 2021:18
L 169/94
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 111
Undantag från kravet på godkännande från bolagsstämman
Medlemsstaterna ska inte tillämpa artikel 93 vid de förfaranden som avses i artikel 110 om följande villkor är uppfyllda:
a) Det i artikel 92 föreskrivna offentliggörandet äger rum för vart och ett av de bolag som deltar i förfarandet minst en
månad innan förfarandet blir gällande.
b) Alla aktieägare i det övertagande bolaget har rätt att minst en månad innan förfarandet blir gällande, hos bolaget där
detta har sitt säte ta del av de i artikel 97.1 a, b och c angivna handlingarna.
c) Artikel 94 första stycket c ska tillämpas.
Vid tillämpningen av första stycket b i den här artikeln ska artikel 97.2, 97.3 och 97.4 tillämpas.
Artikel 112
Aktier som innehas av det övertagande bolaget eller för detta bolags räkning
Medlemsstaterna får tillämpa artiklarna 110 och 111 på förfaranden varigenom ett eller flera bolag upplöses utan
likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag, om alla i artikel 110 angivna aktier och
värdepapper i det eller de överlåtande bolagen tillhör det övertagande bolaget och/eller någon som innehar aktierna och
värdepapperen i eget namn men för det övertagande bolagets räkning.
Artikel 113
Fusion genom förvärv som genomförs av ett bolag som äger 90 % eller mer av aktierna i det bolag
som förvärvas
Om en fusion sker genom ett förvärv som genomförs av ett bolag som äger minst 90 % av, men inte alla, aktier och
andra värdepapper som är förenade med rösträtt på bolagsstämman i det eller de bolag som förvärvas, får
medlemsstaterna inte kräva att fusionen godkänns av bolagsstämman i det övertagande bolaget om följande villkor är
uppfyllda:
a) Det i artikel 92 föreskrivna offentliggörandet äger rum i fråga om det övertagande bolaget minst en månad före
tidpunkten för den bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen som ska besluta om fusionen.
b) Alla aktieägare i det övertagande bolaget har rätt att minst en månad före den tidpunkt som anges i led a hos detta
bolag där det har sitt säte ta del av de handlingar som anges i artikel 97.1 a och b samt, i tillämpliga fall, c, d och e.
c) Artikel 94 första stycket c tillämpas.
Vid tillämpningen av första stycket b i den här artikeln ska artikel 97.2, 97.3 och 97.4 tillämpas.
Artikel 114
Undantag från de krav som gäller för fusioner genom förvärv
Medlemsstaterna ska inte upprätthålla kraven i artiklarna 95, 96 och 97 på en sådan fusion som avses i artikel 113 om
följande villkor är uppfyllda:
a) Minoritetsaktieägarna i det överlåtande bolaget har rätt att få sina aktier inlösta av det övertagande bolaget.
855
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/95
b) Om de utövar denna rätt, har de rätt till ett vederlag som motsvarar värdet av aktierna.
c) Om tvist uppkommer om vederlaget, är det möjligt att få vederlaget bestämt av en domstol eller av en administrativ
myndighet som utsetts av medlemsstaten för detta ändamål.
En medlemsstat behöver inte tillämpa första stycket om denna medlemsstats lagstiftning ger det övertagande bolaget rätt
att, utan föregående offentligt uppköpserbjudande, kräva att alla innehavare av kvarvarande värdepapper i det eller de
företag som ska övertas ska sälja dessa värdepapper till det övertagande företaget före fusionen till ett rimligt pris.
Artikel 115
Ett eller flera bolag överför samtliga tillgångar och skulder till ett annat bolag, vilket äger 90 %
eller mer av aktierna i de förstnämnda bolagen
Medlemsstaterna får tillämpa artiklarna 113 och 114 på förfaranden varigenom ett eller flera bolag upplöses utan
likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag, om minst 90 %, men inte alla, av de
i artikel 113 avsedda aktierna och övriga värdepapper i det eller de överlåtande bolagen tillhör det övertagande bolaget
och/eller någon som innehar dessa aktier och värdepapper i eget namn men för det övertagande bolagets räkning.
Avsnitt 5
Andra med fusion likställda förfaranden
Artikel 116
Fusioner med kontant ersättning som överstiger 10 %
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att den kontanta ersättningen vid ett förfarande som anges i artikel 88
överstiger 10 %, ska avsnitt 2 och 3 i detta kapitel samt artiklarna 113, 114 och 115 tillämpas.
Artikel 117
Fusion utan upplösning av alla de överlåtande bolagen
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett förfarande som anges i artikel 88, 110 och 116 utan att alla de
överlåtande bolagen därvid upplöses, ska avsnitt 2, med undantag för artikel 105.1 c, avsnitt 3 eller avsnitt 4 i detta
kapitel tillämpas.
KAPITEL II
Gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar
Artikel 118
Allmänna bestämmelser
Detta kapitel ska tillämpas på fusioner av bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats
lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, under förutsättning
att minst två av bolagen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater (nedan kallade gränsöverskridande fusioner).
Artikel 119
Definitioner
I detta kapitel avses med
1. bolag med begränsat ansvar (nedan kallat bolag)
a) bolag i en bolagsform som anges i bilaga II eller
856
SOU 2021:18
L 169/96
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
b) aktiebolag som är en juridisk person och har separata tillgångar som uteslutande svarar för bolagets skulder och
som enligt den nationella lagstiftning det omfattas av är underställt sådana skyddsåtgärder som fastställs
i avsnitt 2 i kapitel II i avdelning I och avsnitt 1 i kapitel III i avdelning I för att skydda bolagsmännens och tredje
mans intressen.
2. fusion en transaktion varigenom
a) ett eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till ett annat befintligt
bolag – det övertagande bolaget – i utbyte mot att deras bolagsmän får ersättning i form av värdepapper eller
andelar som representerar kapitalet i det andra bolaget samt, när så är tillämpligt, en kontant betalning som inte
överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga
parivärdet av dessa värdepapper eller andelar, eller
b) två eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till ett bolag som de
bildar – det nybildade bolaget – i utbyte mot att deras bolagsmän får ersättning i form av värdepapper eller
andelar som representerar kapitalet i det nybildade bolaget samt, när så är tillämpligt, en kontant betalning som
inte överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det
bokföringsmässiga parivärdet av dessa värdepapper eller andelar, eller
c) ett bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till det bolag som innehar samtliga
värdepapper eller andelar som representerar dess kapital.
Artikel 120
Ytterligare bestämmelser angående tillämpningsområdet
1.
Trots det som sägs i artikel 119.2 ska detta kapitel tillämpas även på gränsöverskridande fusioner om åtminstone
en av de berörda medlemsstaternas lagstiftning tillåter att den kontanta betalning som avses i artikel 119.2 a och b
överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga
parivärdet av de värdepapper eller andelar som utgör kapitalet i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande
fusionen.
2.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på gränsöverskridande fusioner med ett kooperativt
företag även i de fall där det kooperativa företaget motsvarar definitionen av bolag med begränsat ansvar enligt
artikel 119.1.
3.
Detta kapitel ska inte tillämpas på gränsöverskridande fusioner med ett bolag vars syfte är kollektiva investeringar
av kapital som erhålls av allmänheten, som bedriver verksamhet på grundval av principen om riskspridning och vars
andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det bolagets tillgångar. Åtgärder som
vidtas av ett sådant bolag för att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer sig avsevärt från värdet på dess
nettotillgångar ska anses motsvara sådant återköp eller sådan inlösen.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte tillämpas på det företag eller de företag som är föremål för
användningen av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV
i direktiv 2014/59/EU.
Artikel 121
Villkor för gränsöverskridande fusioner
1.
Om inte annat anges i detta kapitel,
a) är gränsöverskridande fusioner endast möjliga mellan bolagsformer som får fusionera enligt den nationella
lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna,
b) ska ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den
nationella lagstiftning som bolaget omfattas av. Lagar som ger en medlemsstats nationella myndigheter möjlighet att
motsätta sig en bestämd inhemsk fusion med hänvisning till allmänintresset ska vara tillämpliga även på gränsöver
skridande fusioner, om denna medlemsstats lagstiftning är tillämplig på åtminstone ett av de fusionerande bolagen.
Denna bestämmelse ska inte gälla i den mån artikel 21 i förordning (EG) nr 139/2004 är tillämplig.
857
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/97
2.
De bestämmelser och formaliteter som avses i punkt 1 b ska särskilt omfatta bestämmelser om beslutsfattandet
i samband med fusionen och, med beaktande av fusionens gränsöverskridande art, skyddet av de fusionerande bolagens
borgenärer, obligationsinnehavare och innehavare av värdepapper eller andelar, samt arbetstagarna avseende andra
rättigheter än de som regleras i artikel 133. En medlemsstat får, när det gäller bolag som deltar i en gränsöverskridande
fusion och som omfattas av dess lagstiftning, utfärda bestämmelser som är avsedda att säkerställa ett lämpligt skydd för
minoritetsdelägare som har motsatt sig den gränsöverskridande fusionen.
Artikel 122
Gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen
De fusionerande bolagens lednings- och/eller förvaltningsorgan ska utarbeta en gemensam plan för den gränsöver
skridande fusionen. Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska åtminstone innehålla uppgifter
om
a) de fusionerande bolagens form, namn och säte samt om den planerade formen, det planerade namnet och sätet för
det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,
b) utbytesförhållandet för värdepapperen eller de andelar som representerar kapitalet och om eventuell kontant
betalning,
c) villkoren för tilldelning av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i det bolag som uppstår genom den
gränsöverskridande fusionen,
d) den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
e) från vilken tidpunkt innehav av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet ger rätt till del i vinsten samt
om eventuella särskilda villkor rörande denna rätt,
f) från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt ska behandlas som hörande till det
bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,
g) vilka rättigheter som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen tilldelar bolagsmän med
speciella rättigheter och innehavare av andra värdepapper än andelar som representerar kapitalet eller om vilka
åtgärder som föreslås beträffande dem,
h) eventuella särskilda förmåner som beviljas de sakkunniga som granskar planen för den gränsöverskridande fusionen
eller ledamöterna av förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i de fusionerande bolagen,
i) bolagsordningen för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,
j) i förekommande fall, enligt vilka förfaranden det i enlighet med artikel 133 sluts överenskommelser angående
arbetstagarnas inflytande på fastställandet av deras rätt till medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöver
skridande fusionen,
k) bedömningen av de tillgångar och skulder som överförs på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande
fusionen,
l) datum för de fusionerande bolagens räkenskaper som ska användas för att fastställa villkoren för den gränsöver
skridande fusionen.
Artikel 123
Offentliggörande
1.
Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska offentliggöras på det sätt som föreskrivs enligt
varje medlemsstats lagstiftning, i enlighet med artikel 16, för varje fusionerande bolag minst en månad före den
bolagsstämma som ska besluta om planen.
Ett fusionerande företag ska undantas från kravet på offentliggörande i artikel 16 om företaget, under en oavbruten
period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om den gemensamma planen för
gränsöverskridande fusion och avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas, gör den gemensamma planen för sådan
fusion tillgänglig på sin egen webbplats, kostnadsfritt för allmänheten. Medlemsstaterna får inte underkasta detta
undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och
handlingarnas äkthet och endast får införa sådana krav och begränsningar i den mån de är proportionella för att
uppfylla dessa mål.
858
SOU 2021:18
L 169/98
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Med avvikelse från andra stycket får medlemsstaterna kräva att det offentliggörande som nämns i det stycket ska ske via
den centrala elektroniska plattform som avses i artikel 16.5. Medlemsstaterna får alternativt kräva att sådant
offentliggörande ska ske på annan webbplats som de har utsett för detta ändamål. Om medlemsstaterna utnyttjar någon
av dessa möjligheter ska de se till att det inte tas ut någon särskild avgift från företagen för detta offentliggörande.
Om en annan webbplats än den centrala elektroniska plattformen används ska en hänvisning som ger åtkomst till den
webbplatsen offentliggöras på den centrala elektroniska plattformen minst en månad före dagen för bolagsstämman.
I hänvisningen ska även anges vilken dag den gemensamma planen för gränsöverskridande fusion offentliggjordes på
webbplatsen, och den ska vara tillgänglig gratis för allmänheten. Ingen särskild avgift ska tas ut av företagen för detta
offentliggörande.
Förbudet i tredje och fjärde stycket mot att ta ut en särskild avgift av företag för ett offentliggörande ska inte påverka
medlemsstaternas möjlighet att till företagen överföra kostnader som rör den centrala elektroniska plattformen.
Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin
webbplats eller, i förekommande fall, på den centrala elektroniska plattformen eller den webbplats som den berörda
medlemsstaten har utsett. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till
webbplatsen eller till den centrala elektroniska plattformen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.
2.
För vart och ett av de fusionerande bolagen, och med förbehåll för ytterligare krav som ställs av den medlemsstat
som bolaget lyder under, ska följande uppgifter offentliggöras i denna medlemsstats officiella tidning:
a) Form, namn och säte för vart och ett av de fusionerande bolagen.
b) Det register dit handlingarna enligt artikel 16.3 har lämnats för vart och ett av de fusionerande bolagen samt deras
löpnummer i detta register.
c) En uppgift om hur vart och ett av de fusionerande bolagens borgenärer och i förekommande fall minoritetsdelägare
ska förfara för att utöva sina rättigheter samt den adress där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt
kan erhållas.
Artikel 124
Lednings- eller förvaltningsorganets rapport
Lednings- eller förvaltningsorganet i vart och ett av de fusionerande bolagen ska utarbeta en rapport till bolagsmännen
med en förklaring av och motivering till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande fusionen
samt förklara konsekvenserna av den gränsöverskridande fusionen för bolagsmän, borgenärer och arbetstagare.
Rapporten ska göras tillgänglig för bolagsmännen och arbetstagarnas företrädare eller, om sådana företrädare saknas, för
arbetstagarna själva minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 126.
Om lednings- eller förvaltningsorganet i något av de fusionerande bolagen inom skälig tid erhåller ett yttrande från
arbetstagarnas företrädare, i enlighet med nationell lagstiftning, ska detta yttrande bifogas rapporten.
Artikel 125
Oberoende rapport av sakkunnig
1.
För varje fusionerande bolag ska oberoende sakkunniga utarbeta en rapport riktad till bolagsmännen som ska vara
tillgänglig senast en månad före den bolagsstämma som avses i artikel 126. Dessa sakkunniga kan, i enlighet med
lagstiftningen i varje medlemsstat, vara fysiska eller juridiska personer.
859
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/99
2.
Som ett alternativ till de sakkunniga som granskar planen för varje fusionerande bolags räkning får en eller flera
oberoende sakkunniga, utsedda för detta ändamål på de fusionerande bolagens gemensamma begäran av en rättslig eller
administrativ myndighet, eller godkända av en sådan myndighet, i den medlemsstat av vars lagstiftning något av de
fusionerande bolagen eller det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas, granska den
gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen och upprätta en gemensam skriftlig rapport avsedd för
samtliga delägare.
3.
Rapporten från de sakkunniga ska innehålla åtminstone de uppgifter som föreskrivs i artikel 96.2. De sakkunniga
ska ha rätt att av vart och ett av de fusionerande bolagen begära de upplysningar som de anser vara nödvändiga för att
de ska kunna fullgöra sin uppgift.
4.
Det ska inte krävas vare sig någon granskning av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen av
oberoende sakkunniga eller någon rapport från de sakkunniga om alla delägare i vart och ett av de bolag som ingår
i den gränsöverskridande fusionen är eniga om detta.
Artikel 126
Godkännande av bolagsstämman
1.
Efter att ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, ska bolagsstämman i vart och ett av de
fusionerande bolagen besluta om godkännande av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen.
2.
Bolagsstämman i varje fusionerande bolag får förbehålla sig rätten att ställa som villkor för den gränsöverskridande
fusionens genomförande att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelser som beslutats för arbetstagarnas
medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.
3.
Om villkoren i artikel 94 uppfylls, behöver medlemsstaternas lagstiftning inte innehålla krav på att det övertagande
bolagets bolagsstämma ska godkänna fusionen.
Artikel 127
Fusionsintyg
1.
Varje medlemsstat ska utse den domstol, notarius publicus eller annan behörig myndighet som ska kontrollera den
gränsöverskridande fusionens lagenlighet för den del av förfarandet som gäller varje fusionerande bolag som omfattas av
den statens lagstiftning.
2.
I de berörda medlemsstaterna ska den myndighet som avses i punkt 1 för varje fusionerande bolag som omfattas
av den statens lagstiftning utan dröjsmål utfärda ett intyg som slutgiltigt styrker att vad som krävs i fråga om handlingar
och formaliteter före fusionen har fullgjorts.
3.
Om lagstiftningen i den medlemsstat som ett fusionerande bolag omfattas av föreskriver ett förfarande för att
granska och ändra värdepapperens eller andelarnas utbytesförhållande, eller ett förfarande för att kompensera minoritets
delägare, utan att förhindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen, ska sådana förfaranden endast vara
tillämpliga om andra fusionerande bolag som befinner sig i medlemsstater som inte föreskriver sådana förfaranden, när
de godkänner planen för den gränsöverskridande fusionen enligt artikel 126.1, uttryckligen accepterar att bolagsmännen
i det fusionerande bolaget har möjlighet att tillgripa dessa förfaranden, som ska inledas vid den domstol som har
behörighet i fråga om detta fusionerande bolag. I sådana fall får den myndighet som avses i punkt 1 utfärda det intyg
som avses i punkt 2 även om ett sådant förfarande inletts. Intyget ska emellertid ange att förfarandet har inletts. Beslutet
enligt förfarandet ska vara bindande för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen och alla dess
bolagsmän.
Artikel 128
Kontroll av den gränsöverskridande fusionens lagenlighet
1.
Varje medlemsstat ska utse den domstol, notarius publicus eller annan behörig myndighet som ska kontrollera den
gränsöverskridande fusionens lagenlighet för den del av förfarandet som gäller genomförandet av den gränsöverskridande
fusionen och i förekommande fall bildandet av ett nytt bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen när
860
SOU 2021:18
L 169/100
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
detta bolag omfattas av den statens lagstiftning. Myndigheten ska i synnerhet kontrollera att de fusionerande bolagen har
godkänt den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen med samma lydelse och, när så är lämpligt, att
de närmare bestämmelserna för arbetstagarnas medverkan har fastställts i enlighet med artikel 133.
2.
Vid tillämpning av punkt 1 ska därför varje fusionerande bolag överlämna det intyg som avses i artikel 127.2 till
den myndighet som avses i punkt 1 inom sex månader från intygets utfärdande samt en kopia av den gemensamma
plan för den gränsöverskridande fusionen som godkänts av den bolagsstämma som avses i artikel 126.
Artikel 129
Tidpunkten då den gränsöverskridande fusionen får verkan
Den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan ska bestämmas i enlighet med den medlemsstats
lagstiftning som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av. Denna tidpunkt ska infalla
efter det att de kontroller som avses i artikel 128 har genomförts.
Artikel 130
Registrering
Lagstiftningen i varje medlemsstat som de fusionerande företagen omfattades av ska avgöra för respektive stats
territorium hur den gränsöverskridande fusionens genomförande, i enlighet med artikel 16, ska offentliggöras i de
offentliga register till vilka varje företag är skyldigt att lämna in sina handlingar.
Registret för registrering av det företag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska utan dröjsmål, via det
system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.2, meddela det register till vilket vart och
ett av företagen var skyldigt att lämna in sina handlingar att den gränsöverskridande fusionen har ägt rum. Den
föregående registreringen ska raderas, i tillämpliga fall, vid mottagandet av det meddelandet, men inte tidigare.
Artikel 131
Den gränsöverskridande fusionens rättsverkningar
1.
När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 119.2 a och c ska följande rättsverkningar inträda vid
den tidpunkt som avses i artikel 129:
a) Det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder ska överföras till det övertagande bolaget.
b) Bolagsmännen i det överlåtande bolaget ska bli bolagsmän i det övertagande bolaget.
c) Det överlåtande bolaget ska upphöra att existera.
2.
När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 119.2 b ska följande rättsverkningar inträda vid den
tidpunkt som avses i artikel 129:
a) De fusionerande bolagens samtliga tillgångar och skulder ska överföras till det nya bolaget.
b) Bolagsmännen i de fusionerande bolagen ska bli bolagsmän i det nybildade bolaget.
c) De fusionerande bolagen ska upphöra att existera.
3.
Om lagstiftningen i medlemsstaterna vid gränsöverskridande fusion mellan bolag som omfattas av detta kapitel
kräver att särskilda formaliteter uppfylls för att de fusionerande bolagens överföring av vissa tillgångar, rättigheter och
skyldigheter ska få rättsverkan gentemot tredje man, ska dessa formaliteter fullgöras av det bolag som uppstår genom
den gränsöverskridande fusionen.
861
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/101
4.
De fusionerande bolagens rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden
och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan ska, på grund av att denna gränsöver
skridande fusion får verkan, överföras till det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen vid den
tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan.
5.
Inga andelar i det övertagande bolaget ska utbytas mot andelar i det överlåtande bolaget vilka innehas antingen
a) av det övertagande bolaget eller genom en person som handlar i eget namn men på dess vägnar,
b) eller av det överlåtande bolaget eller genom en person som handlar i eget namn men på dess vägnar.
Artikel 132
Förenklade formaliteter
1.
När en gränsöverskridande fusion genom absorption genomförs av ett bolag som innehar samtliga andelar och alla
andra värdepapper som berättigar till rösträtt vid bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen,
— ska bestämmelserna i artikel 122 b, c och e, artikel 125 och artikel 131.1 b inte tillämpas,
— ska bestämmelserna i artikel 126.1 inte tillämpas på det eller de överlåtande bolagen.
2.
Om en gränsöverskridande fusion genom förvärv genomförs av ett bolag som innehar minst 90 %, men inte alla,
aktier och andra värdepapper som ger rösträtt på bolagsstämmor i det eller de bolag som förvärvas, ska utlåtanden av
en oberoende sakkunnig eller av oberoende sakkunniga och de handlingar som behövs för en granskning bara krävas
i den mån detta fastställs i den nationella lagstiftning som reglerar antingen det förvärvande bolaget eller det bolag som
ska förvärvas i enlighet med kapitel I i avdelning II.
Artikel 133
Arbetstagarnas medverkan
1.
Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 2 ska det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande
fusionen omfattas av eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där dess säte är
beläget.
2.
Eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där sätet för det bolag som
uppstår genom den gränsöverskridande fusionen är beläget ska emellertid inte tillämpas, om minst ett av de
fusionerande bolagen under de sex månader som föregår offentliggörandet av den gemensamma planen för den
gränsöverskridande fusionen enligt artikel 123 har ett genomsnittligt antal arbetstagare som överstiger 500 och omfattas
av bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG eller om det
i den nationella lagstiftning som tillämpas på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen
a) inte föreskrivs åtminstone samma nivå för arbetstagarnas medverkan som den som gäller för de berörda fusionerande
bolagen, mätt genom andelen representanter för arbetstagarna bland ledamöterna i förvaltningsorganet eller
tillsynsorganet eller dessas kommittéer eller i ledningsgruppen, som omfattar bolagets resultatenheter, och som
omfattas av arbetstagarnas medverkan, eller
b) inte föreskrivs samma rätt till medverkan för arbetstagare i driftsenheter i det bolag som uppstår genom den
gränsöverskridande fusionen och som är belägna i andra medlemsstater som för arbetstagarna i den medlemsstat där
det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen har sitt säte.
862
SOU 2021:18
L 169/102
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
3.
I de fall som avses i punkt 2 ska arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande
fusionen samt deras inflytande över besluten om dessa rättigheter, i tillämpliga delar och om inte annat följer av
punkterna 4–7, regleras av medlemsstaterna enligt de principer och förfaranden som anges i artikel 12.2, 12.3 och 12.4
i förordning (EG) nr 2157/2001 och följande bestämmelser i direktiv 2001/86/EG:
a) Artikel 3.1, 3.2, 3.3, 3.4 första stycket första strecksatsen och andra stycket, 3.5 samt 3.7.
b) Artikel 4.1, 4.2 a, g och h samt 4.3.
c) Artikel 5.
d) Artikel 6.
e) Artikel 7.1, 7.2 första stycket led b och andra stycket samt 7.3. I detta kapitel ska dock den procentandel som krävs
enligt artikel 7.2 första stycket led b i direktiv 2001/86/EG för tillämpningen av de referensbestämmelser som återges
i del 3 i bilagan till det direktivet ökas från 25 % till 33 1/3 %.
f) Artiklarna 8, 10 och 12.
g) Artikel 13.4.
h) Del 3 led b i bilagan.
4.
När medlemsstaterna reglerar de principer och förfaranden som avses i punkt 3
a) ska de ge de relevanta organen i de fusionerande bolagen befogenhet att utan föregående förhandlingar välja att
direkt omfattas av de referensbestämmelser för medverkan som avses i punkt 3 h ovan, enligt lagstiftningen i den
medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska ha sitt säte och iaktta dessa
bestämmelser från och med dagen för registreringen,
b) ska de ge det särskilda förhandlingsorganet rätt att med två tredjedels majoritet som företräder minst två tredjedelar
av arbetstagarna, däribland rösterna från de ledamöter som representerar arbetstagare i minst två medlemsstater,
besluta att inte inleda förhandlingar eller avsluta förhandlingar som redan inletts och att iaktta de gällande
bestämmelserna om medverkan i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande
fusionen ska ha sitt säte,
c) får de, i de fall referensbestämmelserna för medverkan gäller efter föregående förhandlingar och utan hinder av dessa
bestämmelser, besluta att begränsa andelen ledamöter som representerar arbetstagarna i förvaltningsorganet i det
bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Om antalet ledamöter som representerar arbetstagarna
i ett av de fusionerande bolagen utgjorde minst en tredjedel av förvaltnings- eller tillsynsorganet får begränsningen
dock aldrig leda till en lägre andel ledamöter som företräder arbetstagarna i förvaltningsorganet än en tredjedel.
5.
Utvidgningen av rätten till medverkan till att omfatta de arbetstagare i det bolag som uppstår genom den
gränsöverskridande fusionen vilka är anställda i en annan medlemsstat, enligt punkt 2 b, medför inte någon skyldighet
för de medlemsstater som väljer att göra detta att beakta dessa arbetstagare när de beräknar den tröskel för
arbetsstyrkans storlek som ger rätt till medverkan enligt den nationella lagstiftningen.
6.
När minst ett av de fusionerande bolagen omfattas av ett system för arbetstagares medverkan och det bolag som
uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska omfattas av ett sådant system i enlighet med bestämmelserna
i punkt 2, ska bolaget ha en rättslig form som medger rätt till medverkan.
7.
När det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av ett system för arbetstagares
medverkan ska bolaget vidta åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rätt till medverkan skyddas vid eventuella
därpå följande inhemska fusioner inom tre år efter det att den gränsöverskridande fusionen har trätt i kraft, genom att
i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 134
Giltighet
En gränsöverskridande fusion som trätt i kraft i enlighet med artikel 129 får inte ogiltigförklaras.
863
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/103
KAPITEL III
Delning av publika aktiebolag
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 135
Allmänna bestämmelser om delningsförfaranden
1.
Om medlemsstaterna tillåter de bolagsformer som anges i bilaga I och som är underställda deras lagstiftning att
genomföra en sådan delning genom förvärv som anges i artikel 136, ska medlemsstaterna låta förfarandet omfattas av
avsnitt 2 i detta kapitel.
2.
Om medlemsstaterna tillåter de bolagsformer som avses i punkt 1 att genomföra en sådan delning genom bildande
av nytt bolag som anges i artikel 155, ska medlemsstaterna låta förfarandet omfattas av avsnitt 3 i detta kapitel.
3.
Om medlemsstaterna tillåter de bolagsformer som avses i punkt 1 att genomföra ett förfarande varigenom en
sådan delning genom förvärv som anges i artikel 136.1 äger rum i förening med en sådan delning genom bildande av
ett eller flera nya bolag som anges i artikel 155.1, ska medlemsstaterna låta förfarandet omfattas av avsnitt 2 i detta
kapitel och artikel 156.
4.
Artikel 87.2, 87.3 och 87.4 ska tillämpas.
Avsnitt 2
Delning genom förvär v
Artikel 136
Definition av delning genom förvärv
1.
I detta kapitel avses med delning genom förvärv ett sådant förfarande varigenom ett bolag upplöses utan likvidation
och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till flera än ett bolag i utbyte mot att aktieägarna
i det delade bolaget tilldelas aktier i de bolag som mottar tillskott med anledning av delningen (de mottagande bolagen)
och i förekommande fall en kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av de tilldelade aktiernas nominella värde
eller, i avsaknad av sådant värde, aktiernas bokförda parivärde.
2.
Artikel 89.2 ska tillämpas.
3.
Då detta kapitel hänvisar till bestämmelser i kapitel I i avdelning II ska med fusionerande bolag avses de bolag som
deltar i en delning, med överlåtande bolag det delade bolaget, med övertagande bolag vart och ett av de mottagande bolagen och
med fusionsplan delningsplanen.
Artikel 137
Delningsplan
1.
Förvaltnings- och ledningsorganen i de bolag som deltar i delningen ska upprätta en skriftlig delningsplan.
2.
Delningsplanen ska innehålla minst följande uppgifter:
a) Form, namn och säte för de bolag som deltar i delningen.
b) Aktiernas utbytesförhållande och i förekommande fall storleken av den kontanta ersättningen.
c) De närmare villkoren för tilldelning av aktier i de mottagande bolagen.
864
SOU 2021:18
L 169/104
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
d) Den tidpunkt från vilken sistnämnda aktier ger rätt till utdelning av vinst samt varje särskilt förhållande som berör
denna rätt.
e) Den tidpunkt från vilken det delade bolagets åtgärder i bokföringshänseende ska anses företagna för något av de
mottagande bolagens räkning.
f) De rättigheter som de mottagande bolagen tillförsäkrar innehavare av sådana aktier till vilka särskilda rättigheter är
knutna och innehavare av andra värdepapper än aktier eller de åtgärder som föreslås till förmån för dessa personer.
g) Varje särskild förmån som beviljas de sakkunniga som anges i artikel 142.1 och ledamöterna av förvaltnings-,
lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i de bolag som deltar i delningen.
h) En noggrann beskrivning och fördelning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de
mottagande bolagen.
i) Fördelningen på det delade bolagets aktieägare av aktier i de mottagande bolagen och grunderna för fördelningen.
3.
Om en tillgång inte har fördelats i delningsplanen och en tolkning av denna inte gör det möjligt att bestämma
fördelningen, ska tillgången eller dess värde fördelas mellan alla de mottagande bolagen i förhållande till den del av
nettotillgångarna som har tilldelats vart och ett av bolagen enligt delningsplanen.
Om en skuld inte har fördelats i delningsplanen och en tolkning av denna inte gör det möjligt att bestämma
fördelningen ska varje mottagande bolag ansvara solidariskt för skulden. Medlemsstaterna får bestämma att detta
solidariska ansvar ska begränsas till den nettobehållning som tilldelas vart och ett av de mottagande bolagen.
Artikel 138
Offentliggörande av delningsplanen
Delningsplanen ska offentliggöras för vart och ett av de bolag som deltar i delningen, enligt varje medlemsstats
lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16, minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om
delningsplanen.
Ett företag som deltar i delningen ska undantas från kravet på offentliggörande i artikel 16 om företaget, under en
oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om delningsplanen och
avslutas tidigast när denna bolagsstämma avslutas, gör delningsplanen tillgänglig på sin egen webbplats, kostnadsfritt för
allmänheten. Medlemsstaterna får inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är
nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och får endast införa sådana krav och
begränsningar i den mån de är proportionella för att uppfylla dessa mål.
Med avvikelse från andra stycket får medlemsstaterna kräva att det offentliggörande som nämns i det stycket ska ske via
den centrala elektroniska plattform som avses i artikel 16.5. Medlemsstaterna får alternativt kräva att sådant
offentliggörande ska ske på annan webbplats som de har utsett för detta ändamål. Om medlemsstaterna utnyttjar någon
av dessa möjligheter ska de se till att det inte tas ut någon särskild avgift från företagen för detta offentliggörande.
Om en annan webbplats än den centrala elektroniska plattformen används ska en hänvisning som ger åtkomst till den
webbplatsen offentliggöras på den centrala elektroniska plattformen minst en månad före dagen för bolagsstämman.
I hänvisningen ska även anges vilken dag delningsplanen offentliggjordes på webbplatsen, och den ska kostnadsfritt vara
tillgänglig för allmänheten. Ingen särskild avgift ska tas ut av företagen för detta offentliggörande.
Förbudet i det tredje och fjärde stycket mot att ta ut en särskild avgift av företag för ett offentliggörande ska inte påverka
medlemsstaternas möjlighet att till företagen överföra kostnader som rör den centrala elektroniska plattformen.
Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin
webbplats eller, i förekommande fall, på den centrala elektroniska plattformen eller den webbplats som den berörda
medlemsstaten har utsett. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till
webbplatsen eller till den centrala elektroniska plattformen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.
865
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/105
Artikel 139
Godkännande av bolagsstämman i varje bolag som deltar i delningen
1.
En delning fordrar godkännande av minst bolagsstämman i varje bolag som deltar i delningen. Artikel 93 ska
tillämpas i fråga om vilken majoritet som fordras för sådana beslut, beslutens räckvidd och i vilka fall det fordras en
särskild omröstning.
2.
Om aktieägarna i det delade bolaget tilldelas aktier i de mottagande bolagen på annat sätt än i förhållande till sin
rätt till kapitalet i det delade bolaget, får medlemsstaterna föreskriva att minoritetsaktieägarna i det delade bolaget ska ha
rätt att få sina aktier inlösta. De ska i sådant fall ha rätt till ett vederlag som svarar mot värdet av deras aktier. Om tvist
uppkommer angående vederlaget ska det vara möjligt att få detta bestämt av domstol.
Artikel 140
Undantag från kravet på godkännande från bolagsstämman i ett mottagande bolag
Lagstiftningen i en medlemsstat behöver inte föreskriva att delningen ska godkännas av bolagsstämman i ett mottagande
bolag, om följande villkor är uppfyllda:
a) Det i artikel 138 föreskrivna offentliggörandet sker, för det mottagande bolaget, minst en månad före dagen för den
bolagsstämma i det delade bolaget som ska besluta om delningsplanen.
b) Alla aktieägare i det mottagande bolaget har rätt att minst en månad före den i led a nämnda dagen ta del av de
i artikel 143.1 angivna handlingarna hos det mottagande bolaget där detta har sitt säte.
c) En eller flera aktieägare i det mottagande bolaget med ett aktieinnehav som uppgår till en viss minsta procent av det
tecknade kapitalet har rätt att fordra att en bolagsstämma i det mottagande bolaget sammankallas för att besluta om
godkännande av delningen. Det minsta procenttalet får inte sättas högre än till 5 %. Medlemsstaterna får dock
föreskriva att aktier utan rösträtt inte ska tas med vid denna beräkning.
Vid tillämpningen av led b i första stycket ska artikel 143.2, 143.3 och 143.4 tillämpas.
Artikel 141
Utförlig skriftlig redogörelse och underrättelse om delningen
1.
Förvaltnings- och ledningsorganen i vart och ett av de bolag som deltar i delningen ska upprätta en utförlig
skriftlig redogörelse i vilken delningsplanen och därvid särskilt utbytesförhållandet mellan aktierna och grunderna för
deras fördelning förklaras och bedöms rättsligt och ekonomiskt.
2.
Redogörelsen ska i förekommande fall även ange särskilda värderingssvårigheter.
I förekommande fall ska i redogörelsen även anges om det för de mottagande bolagen har upprättats något sådant
utlåtande över apportegendom som avses i artikel 70.2 och i vilket register utlåtandet ska vara infört.
3.
Förvaltnings- eller ledningsorganen i det delade bolaget ska underrätta bolagsstämman i det bolaget samt de
mottagande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan, så att dessa organ kan underrätta sina respektive bolagsstämmor,
om alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har inträffat mellan tidpunkten för upprättandet av
delningsplanen och tidpunkten för den bolagsstämma i det delade bolaget som ska besluta om delningsplanen.
866
SOU 2021:18
L 169/106
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 142
Granskning av delningsplanen av sakkunniga
1.
För vart och ett av de bolag som deltar i delningen ska en eller flera oberoende sakkunniga, som utses eller
godkänns av en domstol eller en förvaltningsmyndighet, granska delningsplanen och lämna ett skriftligt utlåtande till
aktieägarna. Lagstiftningen i en medlemsstat kan dock föreskriva att det får förordnas en eller flera oberoende
sakkunniga för alla de bolag som deltar i delningen, om förordnandet meddelas av en domstol eller en förvaltnings
myndighet på bolagens gemensamma begäran. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara
fysiska eller juridiska personer eller andra bolag.
2.
Artikel 96.2 och 96.3 ska tillämpas.
Artikel 143
Tillhandahållande av handlingar så att aktieägarna kan ta del av dem
1.
Minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om delningsplanen ska alla aktieägare ha rätt
att hos bolaget där detta har sitt säte ta del av minst följande handlingar:
a) Delningsplanen.
b) Årsbokslut och förvaltningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren för de bolag som deltar i delningen.
c) I förekommande fall, en särskild redovisning som ska upprättas tidigast den första dagen i den tredje månaden före
den tidpunkt då delningsplanen upprättades, om det senaste årsbokslutet avser ett räkenskapsår som avslutades mer
än sex månader före denna tidpunkt.
d) I förekommande fall, de i artikel 141.1 nämnda redogörelserna av förvaltnings- eller ledningsorganen i de bolag som
deltar i delningen.
e) I förekommande fall de utlåtanden som nämns i artikel 142.
Vid tillämpning av led c i första stycket ska en redovisning inte krävas om företaget offentliggör en halvårsrapport
i enlighet med artikel 5 i direktiv 2004/109/EG och gör det tillgängligt för aktieägarna i enlighet med denna punkt.
2.
Den i punkt 1 c nämnda särskilda redovisningen ska utarbetas enligt samma metoder och med begagnande av
samma uppställning som den senaste balansräkningen.
Lagstiftningen i en medlemsstat får dock föreskriva
a) att någon ny fysisk inventering inte behöver genomföras,
b) att de värden som har åsatts i den senaste balansräkningen endast behöver ändras så att de återspeglar affärshän
delserna; hänsyn ska dock tas till
i) avskrivningar och avsättningar under den mellanliggande tiden,
ii) sådana väsentliga ändringar av faktiska värden som inte framgår av bokföringen.
3.
Varje aktieägare ska ha rätt att på begäran och kostnadsfritt få kopior av samtliga eller, om så önskas, vissa av de
i punkt 1 nämnda handlingarna.
Om en aktieägare har givit sitt medgivande till att företaget använder elektroniska metoder att förmedla information får
sådana handlingar skickas via elektronisk post.
4.
Ett företag ska undantas från kravet på att göra de handlingar som avses i punkt 1 tillgängliga där det har sitt säte
om företaget, under en oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta
om delningsplanen och avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas, gör handlingarna tillgängliga på sin webbplats.
Medlemsstaterna får endast underkasta detta undantag sådana krav och begränsningar som är nödvändiga för att
säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och endast i den mån de är proportionella för att uppfylla
dessa mål.
867
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/107
Punkt 3 ska inte vara tillämplig om webbplatsen gör det möjligt för aktieägarna att under hela den period som avses
i första stycket i denna punkt ladda ner och skriva ut de handlingar som avses i punkt 1. I detta fall får medlemsstaterna
emellertid föreskriva att företaget gör dessa handlingar tillgängliga för aktieägarna där det har sitt säte.
Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen på sin webbplats under en viss period efter
bolagsstämman. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till webbplatsen som
orsakas av tekniska eller andra faktorer.
Artikel 144
Förenklade formaliteter
1.
Det ska inte krävas vare sig någon granskning av delningsplanen eller något utlåtande från en sakkunnig i enlighet
med artikel 142.1 om alla delägare och innehavare av andra värdepapper med rösträtt i vart och ett av de bolag som
ingår i delningen är eniga om detta.
2.
Medlemsstaterna får tillåta att artikel 141 och artikel 143.1 c och d inte tillämpas, om alla delägare och innehavare
av andra värdepapper med rösträtt i vart och ett av de bolag som ingår i delningen är eniga om detta.
Artikel 145
Skydd för anställdas rättigheter
Skyddet för de anställdas rättigheter i varje bolag som deltar i delningen ska regleras enligt direktiv 2001/23/EG.
Artikel 146
Skydd av rättigheter för borgenärer i de bolag som deltar i delningen; solidariskt ansvar för de
mottagande bolagen
1.
Lagstiftningen i medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer i de bolag som
deltar i delningen vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av delningsplanen och inte var förfallna till
betalning vid offentliggörandet.
2.
Vid tillämpning av punkt 1 ska det i medlemsstaternas lagstiftning åtminstone fastställas att dessa borgenärer ska
ha rätt till betryggande skyddsåtgärder, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i det
delade bolaget och i de bolag till vilka skulderna ska överföras enligt delningsplanen samt om borgenärerna inte redan
har sådana skyddsåtgärder.
Medlemsstaterna ska fastställa villkor för det skydd som avses i punkt 1 och i det första stycket i denna punkt.
Medlemsstaterna ska under alla omständigheter se till att borgenärerna har rätt att ansöka hos lämpliga administrativa
och rättsliga myndigheter om betryggande skyddsåtgärder, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att
delningen gör att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att inga betryggande skyddsåtgärder har givits av
företaget.
3.
Om en borgenär inte har gottgjorts av det bolag till vilken skulden har överförts enligt delningsplanen, ska de
mottagande bolagen ansvara solidariskt för skulden. Medlemsstaterna får begränsa ansvarigheten till den nettobehållning
som tilldelas varje bolag, utom i fråga om det bolag till vilket skulden har överförts. Medlemsstaterna behöver dock inte
tillämpa denna punkt, om delningen sker under tillsyn av en domstol som avses i artikel 157 och en majoritet av
borgenärerna, företrädande tre fjärdedelar av de sammanlagda fordringarna, eller en majoritet av en kategori borgenärer
i det delade bolaget, företrädande tre fjärdedelar av fordringarna inom denna kategori, vid ett sammanträde enligt
artikel 157.1 c har avstått från att göra detta solidariska ansvar gällande.
4.
Artikel 99.3 ska tillämpas.
868
SOU 2021:18
L 169/108
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
5.
Med förbehåll för bestämmelser om ett gemensamt utövande av obligationshavarnas rättigheter i de bolag som
deltar i delningen ska punkterna 1–4 tillämpas på obligationshavarna, om inte dessa vid ett sammanträde – förutsatt att
sådana sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt delningen.
6.
Medlemsstaterna får föreskriva att de mottagande bolagen ska ansvara solidariskt för det delade bolagets
förpliktelser. I så fall behöver de inte tillämpa punkterna 1–5.
7.
Om en medlemsstat tillämpar den i punkterna 1–5 angivna ordningen till skydd för borgenärerna samtidigt som
medlemsstaten kräver solidariskt ansvar av de mottagande bolagen enligt punkt 6, får medlemsstaten begränsa detta
ansvar till den nettobehållning som har tilldelats vart och ett av bolagen.
Artikel 147
Skydd för innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är
knutna
Innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna ska, i de mottagande bolag
mot vilka värdepapperen enligt delningsplanen kan göras gällande, ha minst samma rättigheter som i det delade bolaget,
om inte innehavarna av värdepapperen vid ett sammanträde – förutsatt att sådana sammanträden regleras i den
nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt en ändring av rättigheterna eller har rätt att få värdepapperen
återköpta.
Artikel 148
Upprättande och officiellt bestyrkande av handlingar
Om lagstiftningen i en medlemsstat inte föreskriver någon förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av att en
delning är lagenlig eller om denna kontroll inte omfattar alla för delningen föreskrivna rättshandlingar, ska artikel 102
tillämpas.
Artikel 149
Tidpunkten då delningen blir gällande
Lagstiftningen i medlemsstaterna ska ange den tidpunkt då delningen blir gällande.
Artikel 150
Formaliteter för offentliggörande
1.
En delning ska för vart och ett av de bolag som deltar i delningen offentliggöras enligt varje medlemsstats
lagstiftning som ska vara i överensstämmelse med artikel 16.
2.
Varje mottagande bolag kan själv vidta de formaliteter angående offentliggörandet som hänför sig till det delade
bolaget.
Artikel 151
Delningens rättsverkningar
1.
En delning ska i kraft av själva lagstiftningen ha följande rättsverkningar, vilka ska inträda samtidigt:
a) Både i förhållandet mellan det delade bolaget och de mottagande bolagen och i förhållandet till tredje man övergår
det delade bolagets samtliga tillgångar och skulder till de mottagande bolagen; övergången ska äga rum enligt
fördelningen i delningsplanen eller artikel 137.3.
b) Aktieägarna i det delade bolaget blir aktieägare i ett eller flera av de mottagande bolagen enligt fördelningen
i delningsplanen.
c) Det delade bolaget upphör.
869
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/109
2.
Aktier i ett mottagande bolag får inte ges i utbyte mot aktier i det delade bolaget, om aktierna i det delade bolaget
innehas antingen
a) av det mottagande bolaget själv eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, eller
b) av det delade bolaget själv eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning.
3.
Vad nu sagts ska inte inkräkta på den lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver särskilda formaliteter för att
överföringen av vissa tillgångar, rättigheter och förpliktelser från det delade bolaget ska gälla mot tredje man. Det eller de
mottagande bolagen till vilka sådana tillgångar, rättigheter eller förpliktelser överförs enligt delningsplanen eller
artikel 137.3 får själva verkställa dessa formaliteter. Lagstiftningen i medlemsstaterna kan dock tillåta att det delade
bolaget fortsätter att verkställa dessa formaliteter under en begränsad tid som, utom i undantagsfall, inte får vara längre
än sex månader räknat från den tidpunkt då delningen blir gällande.
Artikel 152
Civilrättsligt ansvar för ledamöter i förvaltnings- eller ledningsorganen i ett bolag som delas
Lagstiftningen i medlemsstaterna ska minst innehålla regler om det civilrättsliga ansvar som ledamöterna i det delade
bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska ha mot det bolagets aktieägare på grund av fel som ledamöterna i dessa
organ uppsåtligen eller av vårdslöshet har begått vid förberedelsen och genomförandet av delningen, samt regler om det
civilrättsliga ansvar som de sakkunniga, vilka ansvarar för upprättandet i det delade bolaget av det i artikel 142 angivna
utlåtandet, ska ha på grund av fel som de genom oförsvarligt förfarande har begått då de utförde sitt uppdrag.
Artikel 153
Villkor för delningens ogiltighet
1.
Lagstiftningen i medlemsstaterna får endast innehålla sådana regler om ogiltighet av en delning som uppfyller
följande villkor:
a) Ogiltigheten ska beslutas av domstol.
b) En delning som har blivit gällande enligt artikel 149 förklaras ogiltig endast om det inte har förekommit någon
förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av delningens lagenlighet eller officiellt bestyrkta handlingar inte har
upprättats eller om det visas att bolagsstämmans beslut är ogiltigt eller kan förklaras ogiltigt enligt nationell rätt.
c) Rättsliga åtgärder vidtas inte om det har förflutit mer än sex månader från det att delningen kom att gälla mot den
som åberopar ogiltigheten eller om bristen har avhjälpts.
d) Om det är möjligt att avhjälpa den brist, på grund av vilken delningen kan förklaras ogiltig, ger domstolen bolagen
i fråga tillfälle att inom viss tid göra detta.
e) Ett rättsligt avgörande varigenom en delning förklaras ogiltig offentliggörs enligt varje medlemsstats lagstiftning som
ska vara i överensstämmelse med artikel 16.
f) Om en medlemsstats lagstiftning medger att tredje man överklagar avgörandet, vederbörande gör detta senast sex
månader efter det att avgörandet offentliggjorts i överensstämmelse med kapitel III i avdelning I.
g) Ett avgörande varigenom en delning förklaras ogiltig inkräktar inte i och för sig på giltigheten av de förpliktelser som
har uppkommit för eller gentemot de mottagande bolagen innan avgörandet blev offentligt tillgängligt men efter den
i artikel 149 angivna tidpunkten.
h) Varje mottagande bolag ansvarar för de förpliktelser som åvilar bolaget och som har uppkommit efter den tidpunkt
då delningen blev gällande men före den tidpunkt då avgörandet om delningens ogiltighet offentliggjordes. Även det
delade bolaget ska ansvara för dessa förpliktelser. Medlemsstaterna får föreskriva att detta ansvar ska begränsas till
den del av nettobehållningen som har tilldelats det mottagande bolag för vilket förpliktelserna har uppkommit.
870
SOU 2021:18
L 169/110
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
2.
Med avvikelse från punkt 1 a i den här artikeln får lagstiftningen i en medlemsstat även föreskriva att en
administrativ myndighet kan besluta om en delnings ogiltighet, om ett sådant avgörande kan överklagas till domstol.
Bestämmelserna i punkt 1 b och d–h i den här artikeln ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den administrativa
myndigheten. Ogiltighetsförfarandet får inte inledas senare än sex månader efter den i artikel 149 angivna tidpunkten.
3.
Vad nu sagts inkräktar inte på medlemsstaternas lagstiftning om ogiltighetsförklaring av en delning med anledning
av annan kontroll än den förebyggande rättsliga eller administrativa kontrollen av delningens lagenlighet.
Artikel 154
Undantag från kravet på godkännande av bolagsstämman i det bolag som ska delas
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 140 ska medlemsstaterna inte kräva att delningen godkänns på
bolagsstämma i det bolag som ska delas om de mottagande bolagen tillsammans äger alla aktier i det bolag som ska
delas och alla andra värdepapper som ger rösträtt vid bolagsstämmor i det bolag som ska delas, och följande villkor är
uppfyllda:
a) det i artikel 138 föreskrivna offentliggörandet äger rum för vart och ett av de bolag som deltar i förfarandet minst en
månad innan förfarandet blir gällande,
b) alla aktieägare i de bolag som deltar i delningen har rätt att minst en månad innan förfarandet blir gällande, hos sitt
bolag där detta har sitt säte ta del av de i artikel 143.1 angivna handlingarna,
c) om någon bolagsstämma i det delade bolaget inte sammankallas för att besluta om godkännande av delningen, ska
de i artikel 141.3 föreskrivna upplysningarna avse alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har
inträffat efter upprättandet av delningsplanen.
Vid tillämpning av led b i första stycket ska artikel 143.2, 143.3 och 143.4 samt artikel 144 tillämpas.
Avsnitt 3
Delning genom bildande av nya bolag
Artikel 155
Definition av delning genom bildande av nya bolag
1.
I detta kapitel avses med delning genom bildande av nya bolag ett sådant förfarande varigenom ett bolag upplöses
utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till flera än ett nybildat bolag, mot
vederlag till aktieägarna i det delade bolaget i form av aktier i de mottagande bolagen och i förekommande fall en
kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av de tilldelade aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant
värde, aktiernas bokförda parivärde.
2.
Artikel 90.2 ska tillämpas.
Artikel 156
Tillämpning av regler om delning genom förvärv
1.
Artiklarna 137, 138 och 139, 141, 142.1 och 142.2 samt artiklarna 143–153 ska tillämpas vid delning genom
bildande av nya bolag, dock med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 11 och 12. Därvid ska med bolag som deltar
i delningen avses det delade bolaget och med mottagande bolag vart och ett av de nya bolagen.
2.
Delningsplanen ska utöver de uppgifter som anges i artikel 137.2 ange form, namn och säte för vart och ett av de
nya bolagen.
871
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/111
3.
Delningsplanen och, om de är intagna i särskilda handlingar, de nya bolagens stiftelseurkunder eller utkast till
stiftelseurkunder och bolagsordningar eller utkast till bolagsordningar måste godkännas av bolagsstämman i det delade
bolaget.
4.
Medlemsstaterna ska inte tillämpa kraven i artiklarna 141 och 142 och artikel 143.1 c, d och e om aktierna i vart
och ett av de nya bolagen tilldelas aktieägarna i det bolag som ska delas i förhållande till deras rätt till kapitalet i det
sistnämnda bolaget.
Avsnitt 4
Delning under tillsyn av domstol
Artikel 157
Delning under tillsyn av domstol
1.
Medlemsstaterna får tillämpa punkt 2 om delningen sker under tillsyn av en domstol med behörighet att
a) kalla aktieägarna i det delade bolaget till en bolagsstämma för att besluta om delningen,
b) tillse att aktieägarna i vart och ett av de bolag som deltar i delningen har mottagit eller kan få tillgång till åtminstone
de handlingar som avses i artikel 143 i sådan tid att de har möjlighet att gå igenom handlingarna före dagen för den
bolagsstämma i deras bolag som ska besluta om delningen; om en medlemsstat begagnar sig av den i artikel 140
angivna möjligheten, ska tidsfristen vara tillräckligt lång för att aktieägarna i de mottagande bolagen ska få möjlighet
att utöva de rättigheter som tillkommer dem enligt sistnämnda artikel,
c) kalla till alla erforderliga sammanträden med borgenärerna i de bolag som deltar i delningen, för att besluta om
denna,
d) tillse att borgenärerna i vart och ett av de bolag som deltar i delningen har mottagit eller kan få tillgång till
åtminstone delningsplanen i sådan tid att de har möjlighet att gå igenom planen före den i led b angivna dagen,
e) godkänna delningsplanen.
2.
Om domstolen fastställer att de i punkt 1 b och d angivna villkoren är uppfyllda och att aktieägarna och
borgenärerna inte kan lida någon skada, får domstolen befria de bolag som deltar i delningen från att tillämpa
a) artikel 138, under förutsättning att den i artikel 146.1 avsedda betryggande ordningen till skydd för borgenärernas
rättigheter omfattar alla fordringar oavsett när de har uppkommit,
b) de i artikel 140 a och b angivna villkoren, om en medlemsstat begagnar sig av den i artikel 140 angivna möjligheten,
c) artikel 143 såvitt gäller den tid och det sätt som där anges för att ge aktieägarna möjlighet att ta del av de handlingar
som avses i den artikeln.
Avsnitt 5
Andra med delning likställda förfaranden
Artikel 158
Delningar med kontant ersättning som överstiger 10 %
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att den kontanta ersättningen vid ett i artikel 135 angivet förfarande
överstiger 10 %, ska avsnitten 2, 3 och 4 i detta kapitel tillämpas.
872
SOU 2021:18
L 169/112
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 159
Delningar utan att det delade bolaget därvid upplöses
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett i artikel 135 angivet förfarande utan att det delade bolaget därvid
upplöses, ska avsnitten 2, 3 och 4 i detta kapitel tillämpas, med undantag för artikel 151.1 c.
Avsnitt 6
Tillämpningsbestämmelser
Artikel 160
Övergångsbestämmelser
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artiklarna 146 och 147 på innehavare av sådana skuldebrev och andra
värdepapper som kan bytas ut mot aktier, om emissionsvillkoren vid tidpunkten för ikraftträdandet av de i artikel 26.1
eller 26.2 i direktiv 82/891/EEG angivna bestämmelserna på förhand har reglerat innehavarnas ställning i händelse av en
delning.
AVDELNING III
AVSLUTANDE BESTÄMMELSER
Artikel 161
Skydd av personuppgifter
Den behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för detta direktiv ska omfattas av direktiv 95/46/EG (1).
Artikel 162
Rapport, regelbunden dialog om systemet för sammankoppling av register och översyn
1.
Kommissionen ska senast den 8 juni 2022 offentliggöra en rapport om hur systemet för sammankoppling av
centrala register, handelsregister och företagsregister fungerar, och då särskilt undersöka den tekniska driften och de
ekonomiska aspekterna.
2.
Rapporten ska, om lämpligt, åtföljas av förslag till ändringar av bestämmelser i detta direktiv som rör systemet för
sammankoppling av centrala register.
3.
Kommissionen och medlemsstaternas företrädare ska regelbundet sammanträda i lämpligt forum för att diskutera
hur frågor som omfattas av detta direktiv avseende systemet för sammankoppling av centrala register fungerar.
4.
Senast den 30 juni 2016 ska kommissionen se över hur de bestämmelser som rör rapporterings- och dokumenta
tionskrav i samband med fusioner och delningar som ändrats eller lagts till genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/109/EG (2) fungerar, särskilt vad avser deras effekt när det gäller att minska företagens administrativa
börda, mot bakgrund av vunna erfarenheter av tillämpningen av dem, och lägga fram en rapport för Europaparlamentet
och rådet, vid behov tillsammans med förslag till ändringar av de bestämmelserna.
(
1
) Direktiv 95/46/EG upphävs och ersätts med verkan från och med den 25 maj 2018 av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009 om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG,
78/855/EEG och 82/891/EEG och av direktiv 2005/56/EG vad gäller rapporterings- och dokumentationskrav i samband med fusioner
och delningar (EUT L 259, 2.10.2009, s. 14).
873
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/113
Artikel 163
Utövande av delegeringen
1.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna
artikel.
2.
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 25.3 ska ges till kommissionen tills vidare.
3.
Den delegering av befogenhet som avses i artikel 25.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller
rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.
Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet
angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.
En delegerad akt som antas enligt artikel 25.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har
gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europapar
lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat
kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets
eller rådets initiativ.
Artikel 164
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 165
Överlämnande
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar
inom de områden som omfattas av detta direktiv.
Artikel 166
Upphävande
Direktiv 82/891/EEG, 89/666/EEG, 2005/56/EG, 2009/101/EG, 2011/35/EU och 2012/30/EU i deras lydelse enligt de
direktiv som anges i bilaga III del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad
gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och datum för tillämpning av direktiven som anges i bilaga III
del B.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med
jämförelsetabellen i bilaga IV.
Artikel 167
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
874
SOU 2021:18
L 169/114
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Artikel 168
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 14 juni 2017.
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
A. TAJANI
H. DALLI
Ordförande
Ordförande
875
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/115
BILAGA I
BOLAGSFORMER SOM AVSES I ARTIKLARNA 2.1, 2.2, 44.1, 44.2, 45.2, 87.1, 87.2 OCH 135.1
— I Belgien:
société anonyme/naamloze vennootschap.
— I Bulgarien:
акционерно дружество.
— I Tjeckien:
akciová společnost.
— I Danmark:
aktieselskab.
— I Tyskland:
Aktiengesellschaft.
— I Estland:
aktsiaselts.
— I Irland:
cuideachta phoiblí faoi theorainn scaireanna /public company limited by shares,
cuideachta phoiblí faoi theorainn ráthaíochta agus a bhfuil scairchaipiteal aici/public company limited by guarantee
and having a share capital.
— I Grekland:
ανώνυμη εταιρεία.
— I Spanien:
sociedad anónima.
— I Frankrike:
société anonyme.
— I Kroatien:
dioničko društvo.
— I Italien:
società per azioni.
— I Cypern:
δημόσιες εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές,
δημόσιες εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση που διαθέτουν μετοχικό κεφάλαιο.
— I Lettland:
akciju sabiedrība.
— I Litauen:
akcinė bendrovė.
876
SOU 2021:18
L 169/116
SV
Bilaga 2
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
— I Luxemburg:
société anonyme.
— I Ungern:
nyilvánosan működő részvénytársaság.
— I Malta:
kumpanija pubblika ta' responsabbiltà limitata/public limited liability company.
— I Nederländerna:
naamloze vennootschap.
— I Österrike:
Aktiengesellschaft.
— I Polen:
spółka akcyjna.
— I Portugal:
sociedade anónima.
— I Rumänien:
societate pe acțiuni.
— I Slovenien:
delniška družba.
— I Slovakien:
akciová spoločnost'.
— I Finland:
julkinen osakeyhtiö/publikt aktiebolag.
— I Sverige:
aktiebolag.
— I Förenade kungariket:
public company limited by shares,
public company limited by guarantee and having a share capital.
877
SOU 2021:18
Bilaga 2
878
30.6.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/117
BILAGA II
BOLAGSFORMER SOM AVSES I ARTIKLARNA 7.1, 13, 29.1, 36.1, 67.1 OCH 119.1 a
— I Belgien:
naamloze vennootschap/société anonyme,
commanditaire vennootschap op aandelen/société en commandite par actions,
personenvennootschap met beperkte aansprakelijkheid/société de personnes à responsabilité limitée.
— I Bulgarien:
акционерно дружество, дружество с ограничена отговорност, командитно дружество с акции.
— I Tjeckien:
společnost s ručením omezeným, akciová společnost.
— I Danmark:
aktieselskab, kommanditaktieselskab, anpartsselskab.
— I Tyskland:
die Aktiengesellschaft, die Kommanditgesellschaft auf Aktien, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.
— I Estland:
aktsiaselts, osaühing.
— I Irland:
cuideachtaí atá corpraithe faoi dhliteanas teoranta /companies incorporated with limited liability.
— I Grekland:
ανώνυμη εταιρεία, εταιρεία περιωορισμένης ευθύνης, ετερόρρυθμη κατά μετοχές εταιρεία.
— I Spanien:
la sociedad anónima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad de responsabilidad limitada.
— I Frankrike:
société anonyme, société en commandite par actions, société à responsabilité limitée, société par actions simplifiée.
— I Kroatien:
dioničko društvo, društvo s ograničenom odgovornošću.
— I Italien:
società per azioni, società in accomandita per azioni, società a responsabilità limitata.
— I Cypern:
δημόσιες εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή με εγγύηση, ιδιωτικές εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή
με εγγύηση.
— I Lettland:
akciju sabiedrība, sabiedrība ar ierobežotu atbildību, komanditsabiedrība.
879
Bilaga 2
SOU 2021:18
L 169/118
SV
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
— I Litauen:
akcinė bendrovė, uždaroji akcinė bendrovė.
— I Luxemburg:
société anonyme, société en commandite par actions, société à responsabilité limitée.
— I Ungern:
részvénytársaság, korlátolt felelősségű társaság.
— I Malta:
kumpannija pubblika/public limited liability company,
kumpannija privata/private limited liability company.
— I Nederländerna:
naamloze vennootschap, besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid.
— I Österrike:
die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.
— I Polen:
spółka z ograniczoną odpowiedzialnością, spółka komandytowo-akcyjna, spółka akcyjna.
— I Portugal:
sociedade anónima de responsabilidade limitada, sociedade em comandita por ações, sociedade por quotas de
responsabilidade limitada.
— I Rumänien:
societate pe acțiuni, societate cu răspundere limitată, societate în comandită pe acțiuni.
— I Slovenien:
delniška družba, družba z omejeno odgovornostjo, komaditna delniška družba.
— I Slovakien:
akciová spoločnosť, spoločnosť s ručením obmedzeným.
— I Finland:
yksityinen osakeyhtiö/privat aktiebolag,
julkinen osakeyhtiö/publikt aktiebolag.
— I Sverige:
aktiebolag.
— I Förenade kungariket:
companies incorporated with limited liability.
SOU 2021:18
Bilaga 2
880
30.6.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/119
BILAGA III
DEL A
UPPHÄVDA DIREKTIV OCH EN FÖRTECKNING ÖVER DERAS EFTERFÖLJANDE ÄNDRINGAR
(SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 166)
Rådets direktiv 82/891/EEG
(EGT L 378, 31.12.1982, s. 47)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/63/EG
(EUT L 300, 17.11.2007, s. 47)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG
(EUT L 259, 2.10.2009, s. 14)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU
(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)
Rådets direktiv 89/666/EEG
(EGT L 395, 30.12.1989, s. 36)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU
(EUT L 156, 16.6.2012, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG
(EUT L 310, 25.11.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG
(EUT L 259, 2.10.2009, s. 14)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU
(EUT L 156, 16.6.2012, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU
(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG
(EUT L 258, 1.10.2009, s. 11)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU
(EUT L 156, 16.6.2012, s. 1)
Rådets direktiv 2013/24/EU
(EUT L 158, 10.6.2013, s. 365)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU
(EUT L 110, 29.4.2011, s. 1)
Rådets direktiv 2013/24/EU
(EUT L 158, 10.6.2013, s. 365)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU
(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU
(EUT L 315, 14.11.2012, s. 74)
Rådets direktiv 2013/24/EU
(EUT L 158, 10.6.2013, s. 365)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU
(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 116
Artikel 1
Artikel 4
Artikel 2
Artikel 120
Artikel 3
Artikel 1 och punkt 1 i del A i bila
gan
Artikel 1 och punkt 3 i del A i bila
gan
Artikel 122
Artikel 1 och punkt 4 i del A i bila
gan
Artikel 123
881
Bilaga 2
SOU 2021:18
L 169/120
SV
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
DEL B
TIDSFRISTER FÖR INFÖRLIVANDE MED NATIONELL RÄTT OCH DATUM FÖR TILLÄMPNING
(SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 166)
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
Datum för tillämpning
82/891/EEG
1 januari 1986
—
89/666/EEG
1 januari 1992
1 januari 1993 (1)
2005/56/EG
15 december 2007
—
2007/63/EG
31 december 2008
—
2009/109/EG
30 juli 2011
—
2012/17/EU
7 juli 2014 (2)
—
2013/24/EU
1 juli 2013
—
2014/59/EU
31 december 2014
1 januari 2015 (3)
(
1
) Enligt artikel 16.2 i direktiv 89/666/EG krävs det att medlemsstaterna föreskriver att de i punkt 1 avsedda bestämmelserna ska
tillämpas från och med den 1 januari 1993 och, när det gäller räkenskapshandlingar, ska tillämpas första gången på årsbokslut för
det räkenskapsår som börjar den 1 januari 1993 eller under år 1993.
(
2
) Enligt artikel 5.2 i direktiv 2012/17/EU krävs det att medlemsstaterna senast den 8 juni 2017 antar, offentliggör och tillämpar de
bestämmelser som är nödvändiga för att uppfylla skyldigheterna i:
— artikel 1.3 och 1.4 och artikel 5a i direktiv 89/666/EEG,
— artikel 13 i direktiv 2005/56/EG,
— artikel 3.1 andra stycket, artikel 3b, artikel 3c, artikel 3d och artikel 4a.3–5 i direktiv 2009/101/EG.
(
3
) Enligt artikel 130.1 tredje stycket i direktiv 2014/59/EU, krävs det att medlemsstaterna tillämpar bestämmelser som antagits för att
uppfylla avdelning IV kapitel IV avsnitt 5 senast från och med den 1 januari 2016.
SOU 2021:18
Bilaga 2
882
30.6.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/121
BILAGA IV
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv
82/891/EEG
Direktiv
89/666/EEG
Direktiv
2005/56/EG
Direktiv
2009/101/EG
Direktiv
2011/35/EU
Direktiv
2012/30/EU
Detta direktiv
—
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 3.1
och 3.2
Artikel 3.3 a
Artikel 3.3 b
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 13
Artikel 14
Artikel 15
Artikel 16
Artikel 17
Artikel 18
Artikel 19
Artikel 20 a
och b
Artikel 20 d
Artikel 21
—
—
—
—
—
Artikel 1
Artikel 135
Artikel 136
Artikel 137.1
och 137.2
Artikel 137.3
första stycket
Artikel 137.3
andra stycket
Artikel 138
Artikel 139
Artikel 140
Artikel 141
Artikel 142
Artikel 143
Artikel 144
Artikel 145
Artikel 146
Artikel 147
Artikel 148
Artikel 149
Artikel 150
Artikel 151
Artikel 152
Artikel 153
Artikel 154 a
och b
Artikel 154 c
Artikel 155
883
Bilaga 2
SOU 2021:18
L 169/122
SV
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Direktiv
82/891/EEG
Direktiv
89/666/EEG
Direktiv
2005/56/EG
Direktiv
2009/101/EG
Direktiv
2011/35/EU
Direktiv
2012/30/EU
Detta direktiv
Artikel 22.1,
Artikel 156.1,
22.2 och 22.3
156.2 och
156.3
Artikel 22.5
Artikel 156.4
Artikel 23
Artikel 157
Artikel 24
Artikel 158
Artikel 25
Artikel 159
Artikel 26.1
—
Artikel 26.2
Artikel 160.1
Artikel 26.3
—
Artikel 26.4
Artikel 160.2
Artikel 26.5
—
Artikel 27
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 5
—
Artikel 5a.1,
5a.2 och 5a.3
Artikel 5a.4
Artikel 5a.5
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 11a
Artikel 12
Artikel 13
Artikel 14
—
Artikel 29
Artikel 30
Artikel 31
Artikel 32
Artikel 33
Artikel 34.1
Artikel 20.1,
20.2 och 20.3
Artikel 33.1
Artikel 34.2
Artikel 34.3
Artikel 35
Artikel 36
Artikel 37
Artikel 38
Artikel 39
—
Artikel 161
Artikel 40
Artikel 41
Artikel 42
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/123
Direktiv
82/891/EEG
Direktiv
89/666/EEG
Direktiv
2005/56/EG
Direktiv
2009/101/EG
Direktiv
2011/35/EU
Direktiv
2012/30/EU
Detta direktiv
Artikel 15
—
Artikel 16
—
Artikel 17
Artikel 43
Artikel 18
—
Artikel 1
Artikel 118
Artikel 2
Artikel 119
Artikel 3
Artikel 120
Artikel 4
Artikel 121
Artikel 5
Artikel 122
Artikel 6
Artikel 123
Artikel 7
Artikel 124
Artikel 8
Artikel 125
Artikel 9
Artikel 126
Artikel 10
Artikel 127
Artikel 11
Artikel 128
Artikel 12
Artikel 129
Artikel 13
Artikel 130
Artikel 14
Artikel 131
Artikel 15
Artikel 132
Artikel 16
Artikel 133
Artikel 17
Artikel 134
Artikel 17a
Artikel 161
Artikel 18
Artikel 19
—
Artikel 20
—
Artikel 21
—
Artikel 1
Bilaga II
Artikel 2
Artikel 14
Artikel 2a
Artikel 15
Artikel 3
Artikel 16
Artikel 3a
Artikel 17
Artikel 3b
Artikel 18
884
885
Bilaga 2
SOU 2021:18
L 169/124
SV
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Direktiv
82/891/EEG
Direktiv
89/666/EEG
Direktiv
2005/56/EG
Direktiv
2009/101/EG
Direktiv
2011/35/EU
Direktiv
2012/30/EU
Detta direktiv
Artikel 3c
Artikel 3d
Artikel 4
Artikel 4a
Artikel 4b
Artikel 4c första
och andra
stycket
Artikel 4c tredje
stycket
Artikel 4d
Artikel 4e
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 7a
—
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 13
Artikel 13a
Artikel 14
Artikel 15
Artikel 16
Artikel 17
Artikel 18
Bilaga I
Bilaga II
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 19
Artikel 20
Artikel 21
Artikel 22
Artikel 23
Artikel 24 första
och andra
stycket
—
Artikel 25
Artikel 165
Artikel 26
Artikel 27
Artikel 28
Artikel 161
Artikel 7.1
Artikel 7.2
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 163
—
—
—
—
—
—
—
Artikel 87
Artikel 88
5
10
15
20
25
30
90
95
100
105
110
115
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/125
Direktiv
82/891/EEG
Direktiv
89/666/EEG
Direktiv
2005/56/EG
Direktiv
2009/101/EG
Direktiv
2011/35/EU
Direktiv
2012/30/EU
Detta direktiv
Artikel 3
Artikel 4
Artikel
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 9
Artikel
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 13
Artikel 14
Artikel
Artikel 16
Artikel 17
Artikel 18
Artikel 19
Artikel
Artikel 21
Artikel 22
Artikel 23
Artikel 24
Artikel
Artikel 26
Artikel 27
Artikel 28
Artikel 29
Artikel
Artikel 31
Artikel 32
Artikel 33
Artikel 89
Artikel
Artikel 91
Artikel 92
Artikel 93
Artikel 94
Artikel
Artikel 96
Artikel 97
Artikel 98
Artikel 99
Artikel
Artikel 101
Artikel 102
Artikel 103
Artikel 104
Artikel
Artikel 106
Artikel 107
Artikel 108
Artikel 109
Artikel
Artikel 111
Artikel 112
Artikel 113
Artikel 114
Artikel
Artikel 116
Artikel 117
—
—
886
887
Bilaga 2
SOU 2021:18
L 169/126
SV
Europeiska unionens officiella tidning
30.6.2017
Direktiv
82/891/EEG
Direktiv
89/666/EEG
Direktiv
2005/56/EG
Direktiv
2009/101/EG
Direktiv
2011/35/EU
Direktiv
2012/30/EU
Detta direktiv
Artikel 34
Bilaga I
Bilaga II
Artikel 1.1
Artikel 1.2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 5
—
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 13
Artikel 14
Artikel 15
Artikel 16
Artikel 17
Artikel 18
Artikel 19
Artikel 20
Artikel 21
Artikel 22
Artikel 23
Artikel 24
Artikel 25
—
—
—
Artikel 2.1
Artikel 44.1
Artikel 2.2
Artikel 44.2
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 43
Artikel 45
Artikel 46
Artikel 47
Artikel 48
Artikel 49
Artikel 50
Artikel 51
Artikel 52
Artikel 53
Artikel 54
Artikel 55
Artikel 56
Artikel 57
Artikel 58
Artikel 59
Artikel 60
Artikel 61
Artikel 62
Artikel 63
Artikel 64
Bilaga 2
30.6.2017
SV
SOU 2021:18
Europeiska unionens officiella tidning
L 169/127
Direktiv
82/891/EEG
Direktiv
89/666/EEG
Direktiv
2005/56/EG
Direktiv
2009/101/EG
Direktiv
2011/35/EU
Direktiv
2012/30/EU
Detta direktiv
Artikel 26
Artikel 27
Artikel 28
Artikel 29
Artikel 30
Artikel 31
Artikel 32
Artikel 33
Artikel 34
Artikel 35
Artikel 36
Artikel 37
Artikel 38
Artikel 39
Artikel 40
Artikel 41
Artikel 42
Artikel 43
Artikel 44
Artikel 45
Artikel 46
Artikel 47.1
Artikel 47.2
Artikel 48
—
Artikel 49
Artikel 50
Bilaga I
Bilaga II
Bilaga III
—
—
Artikel 65
Artikel 66
Artikel 67
Artikel 68
Artikel 69
Artikel 70
Artikel 71
Artikel 72
Artikel 73
Artikel 74
Artikel 75
Artikel 76
Artikel 77
Artikel 78
Artikel 79
Artikel 80
Artikel 81
Artikel 82
Artikel 83
Artikel 84
Artikel 85
Artikel 86
Artikel 165
—
Artikel 166
Artikel 167
Artikel 168
Bilaga I
—
—
Bilaga III
Bilaga IV
888
889
Bilaga 3
SOU 2021:18
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/2121
av den 27 november 2019
om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och
delningar
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50.1 och 50.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1)
I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 (3) regleras gränsöverskridande fusioner av bolag med
begränsat ansvar. Reglerna om gränsöverskridande fusioner utgör en viktig milstolpe i arbetet med att förbättra den
inre marknadens funktion för bolag och deras utövande av etableringsfriheten. En utvärdering av de reglerna visar
emellertid att de behöver ändras. Vidare bör det föreskrivas regler om gränsöverskridande ombildningar och
delningar, eftersom direktiv (EU) 2017/1132 bara innehåller regler om inhemska delningar av publika aktiebolag.
(2)
Etableringsfriheten är en av de grundläggande principerna i unionsrätten. Enligt artikel 49 andra stycket i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‐fördraget), jämförd med artikel 54 i EUF-fördraget, innefattar
etableringsfriheten för bolag bland annat rätten att bilda och driva sådana bolag på de villkor som anges i
etableringsmedlemsstatens lagstiftning. Enligt Europeiska unionens domstols tolkning innefattar detta rätten för ett
bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning att ombildas till ett bolag som regleras av
lagstiftningen i en annan medlemsstat, förutsatt att villkoren i lagstiftningen i denna andra medlemsstat, och särskilt
denna andra medlemsstats kriterium för att fastställa att bolaget har en anknytning till dess rättsordning, är
uppfyllda.
(3)
I avsaknad av harmonisering av unionsrätten har respektive medlemsstat, i enlighet med artikel 54 i EUF-fördraget,
behörighet att definiera den anknytningsfaktor som avgör vilken nationell lagstiftning som är tillämplig på ett
bolag. Enligt artikel 54 i EUF‐fördraget är bolagets säte, dess huvudkontor och dess huvudsakliga verksamhet
jämställda anknytningsfaktorer. Av detta följer, som det klargjorts i rättspraxis, att den omständigheten att enbart
sätet, och inte huvudkontoret eller den huvudsakliga verksamheten, flyttas inte i sig utesluter tillämpning av
etableringsfriheten enligt artikel 49 i EUF-fördraget.
(
1
) EUT C 62, 15.2.2019, s. 24.
(
2
) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 november 2019.
(
3
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 30.6.2017,
s. 46).
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/1
SOU 2021:18
Bilaga 3
890
(4)
Utvecklingen av rättspraxis har öppnat upp nya möjligheter för bolag på den inre marknaden att gynna ekonomisk
tillväxt, effektiv konkurrens och produktivitet. Samtidigt måste målet med en inre marknad utan inre gränser för
bolag förenas med andra mål för den europeiska integrationen, som socialt skydd i enlighet med artikel 3 i fördraget
om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 9 i EUF-fördraget samt främjande av dialogen mellan
arbetsmarknadens parter i enlighet med artiklarna 151 och 152 i EUF‐fördraget. Bolagens rätt att göra gränsöver
skridande ombildningar, fusioner och delningar bör gå hand i hand med och vägas på ett adekvat sätt mot skyddet
av arbetstagare, borgenärer och aktieägare.
(5)
Avsaknaden av ett regelverk för gränsöverskridande ombildningar och delningar leder till rättslig fragmentering och
oklarhet om rättsläget, och hindrar således utövandet av etableringsfriheten. Det medför också att skyddet av
arbetstagare, borgenärer och minoritetsaktieägare på den inre marknaden inte blir optimalt.
(6)
Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att anta harmoniserade regler för gränsöverskridande
ombildningar och delningar. Ett harmoniserat regelverk skulle bidra ytterligare till att undanröja inskränkningar av
etableringsfriheten och samtidigt tillhandahålla ett tillräckligt skydd för intressenter som arbetstagare, borgenärer
och aktieägare.
(7)
Kommissionen tillkännagav i sitt meddelande av den 28 oktober 2015 med titeln Att förbättra den inre marknaden –
bättre möjligheter för individer och företag att den skulle bedöma behovet av att uppdatera de befintliga reglerna om
gränsöverskridande fusioner för att göra det lättare för små och medelstora företag att välja affärsstrategier och
bättre anpassa sig till ändrade marknadsvillkor utan att det befintliga anställningsskyddet försvagas. I sitt
meddelande av den 25 oktober 2016 med titeln Kommissionens arbetsprogram 2017: Ett EU som skyddar, försvarar och
sätter medborgarna i centrum tillkännagav kommissionen ett initiativ för att underlätta gränsöverskridande fusioner.
(8)
Utöver nya regler om ombildningar föreskrivs i detta direktiv regler om gränsöverskridande delningar, för både
partiella och fullständiga delningar, men de reglerna gäller enbart gränsöverskridande delningar genom vilka nya
bolag bildas. I detta direktiv föreskrivs inte något harmoniserat regelverk för gränsöverskridande delningar där ett
bolag överför tillgångar och skulder till ett eller flera befintliga bolag, eftersom sådana fall har ansetts vara mycket
komplicerade, då de kräver att behöriga myndigheter från flera medlemsstater involveras och innebär ytterligare
risker i fråga om kringgående av unionsregler och nationella regler. Möjligheten att bilda ett bolag med hjälp av
delning genom separation enligt detta direktiv erbjuder bolagen ett nytt harmoniserat förfarande på den inre
marknaden. Det bör dock stå bolagen fritt att direkt etablera dotterbolag i andra medlemsstater.
(9)
Detta direktiv bör inte vara tillämpligt på bolag i likvidation vars tillgångar har börjat fördelas. Dessutom bör
medlemsstaterna kunna välja att undanta bolag som är föremål för andra likvidationsförfaranden från tillämpningen
av detta direktiv. Medlemsstaterna bör också kunna välja att inte tillämpa detta direktiv på bolag som är föremål för
insolvensförfaranden, enligt definitionen i nationell rätt, eller för ramverk för förebyggande rekonstruktion, enligt
definitionen i nationell rätt, oavsett om sådana förfaranden utgör en del av ett nationellt insolvensregelverk eller
regleras utanför det. Medlemsstaterna bör dessutom kunna välja att inte tillämpa detta direktiv på bolag som är
föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (4).
Det här direktivet bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 (5).
(10) Med tanke på komplexiteten i gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar (nedan gemensamt kallade
gränsöverskridande förfaranden) och de många intressen som berörs, bör det i syfte att uppnå klarhet om rättsläget
föreskrivas en kontroll av gränsöverskridande förfarandens lagenlighet innan de får verkan. För detta ändamål bör
de behöriga myndigheterna i involverade medlemsstater säkerställa att ett beslut om godkännande av ett gränsöver
skridande förfarande fattas på ett skäligt, objektivt och icke-diskriminerande sätt och på grundval av alla relevanta
uppgifter som krävs enligt unionsrätten och nationell rätt.
(
4
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av
kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europapar-
lamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(
5
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om
skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning
effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) (EUT L 172, 26.6.2019, s. 18).
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/2
12.12.2019
891
Bilaga 3
SOU 2021:18
(11) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas befogenheter att ge arbetstagare ett stärkt skydd i enlighet med det
befintliga sociala regelverket.
(12) För att samtliga intressenters legitima intressen ska kunna beaktas inom de ramar som styr ett gränsöverskridande
förfarande bör bolaget utarbeta och offentliggöra en plan för det planerade förfarandet som innehåller de viktigaste
uppgifterna om det. Förvaltnings- eller ledningsorganet bör om så föreskrivs i nationell rätt, eller i enlighet med
nationell praxis, eller båda, involvera arbetstagarrepresentanter på styrelsenivå i beslutet om planen för ett gränsöver
skridande förfarande. Sådana uppgifter bör åtminstone omfatta den föreslagna rättsliga formen för bolaget eller
bolagen, stiftelseurkunden i tillämpliga fall, bolagsordningen och förslaget till vägledande tidsplan för förfarandet
och närmare uppgifter om eventuella skyddsåtgärder som erbjuds aktieägare och borgenärer. Ett meddelande bör
offentliggöras i registret för att underrätta aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarrepresentanterna eller, om
sådana representanter inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på det föreslagna förfarandet.
Medlemsstaterna kan också besluta att den rapport från en oberoende sakkunnig som krävs enligt detta direktiv
måste offentliggöras.
(13) I syfte att informera sina aktieägare och arbetstagare bör det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet
utarbeta en rapport för dem. Rapporten bör beskriva och motivera det föreslagna gränsöverskridande förfarandets
rättsliga och ekonomiska aspekter och dess konsekvenser för arbetstagarna. Rapporten bör i synnerhet beskriva det
gränsöverskridande förfarandets konsekvenser när det gäller bolagets framtida verksamhet, inbegripet dess
dotterbolag. När det gäller aktieägare bör rapporten innehålla metoder för gottgörelse som är tillgängliga för dem,
särskilt information om deras rätt att lämna bolaget. När det gäller arbetstagare bör rapporten beskriva
konsekvenserna av det föreslagna gränsöverskridande förfarandet för anställningssituationen. I synnerhet bör
rapporten beskriva huruvida det skulle uppstå några väsentliga förändringar av lagstadgade anställningsvillkor, av
kollektivavtal eller av transnationella företagsavtal, och av platserna för bolagets verksamhetsorter, såsom platsen
för bolagets huvudkontor. Därutöver bör rapporten innehålla uppgifter om ledningsorganet och, i tillämpliga fall,
om personal, utrustning, lokaler och tillgångar före och efter det gränsöverskridande förfarandet och de sannolika
ändringarna av arbetets organisation, löner, specifika tjänsters placering och de förväntade konsekvenserna för de
arbetstagare som innehar dessa tjänster, liksom om dialogen mellan arbetsmarknadens parter på bolagsnivå,
inklusive, i tillämpliga fall, arbetstagarrepresentation på styrelsenivå. Rapporten bör också beskriva hur dessa
ändringar skulle påverka eventuella dotterbolag till bolaget.
Inget avsnitt för arbetstagare bör krävas när de enda arbetstagarna i bolaget ingår i dess förvaltnings- eller
ledningsorgan. För att stärka skyddet för arbetstagarna bör vidare antingen arbetstagarna själva eller deras
representanter kunna yttra sig över det avsnitt i rapporten där konsekvenserna av det gränsöverskridande
förfarandet för dem beskrivs. Tillhandahållandet av denna rapport och av eventuella yttranden bör inte påverka
tillämpliga informations- och samrådsförfaranden som införts på nationell nivå, inbegripet förfarandena efter
genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG (6) eller Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/38/EG (7). Rapporten, eller rapporterna om de utarbetas separat, bör vara tillgängliga för aktieägarna
och för arbetstagarrepresentanterna i det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet eller, om sådana
representanter inte finns, för arbetstagarna själva.
(14) Planen för det gränsöverskridande förfarandet, bolagets erbjudande om kontantersättning till de aktieägare som vill
lämna bolaget och, i tillämpliga fall, aktiernas utbytesförhållande, inbegripet beloppet för en eventuell
kompletterande kontantersättning enligt planen, bör granskas av en sakkunnig som är oberoende i förhållande till
bolaget. När det gäller den sakkunniga personens oberoende bör medlemsstaterna beakta de krav som fastställs i
artiklarna 22 och 22b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (8).
(
6
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och
samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).
(
7
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande
i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s.
28).
(
8
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och
koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/
EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/3
SOU 2021:18
Bilaga 3
892
(15) De uppgifter som bolaget offentliggör bör vara heltäckande och göra det möjligt för intressenter att bedöma
konsekvenserna av det planerade gränsöverskridande förfarandet. Bolag bör dock inte vara skyldiga att offentliggöra
konfidentiella uppgifter om detta skulle äventyra deras affärsposition, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt.
Sådan avsaknad av en skyldighet att offentliggöra uppgifter bör inte undergräva de övriga kraven i detta direktiv.
(16) På grundval av planen och rapporterna bör den bolagsstämma som hålls av aktieägarna i bolaget eller bolagen fatta
beslut om huruvida planen och nödvändiga ändringar av stiftelseurkunden, inbegripet bolagsordningen ska
godkännas. Det är viktigt att den majoritet som krävs vid omröstningen är tillräckligt stor i syfte att säkerställa att
beslutet fattas med en klar majoritet. Aktieägarna bör dessutom ha rätt att rösta om närmare bestämmelser rörande
arbetstagarnas medverkan, om de har förbehållit sig denna rätt på bolagsstämman.
(17) Avsaknaden av harmoniserade skyddsåtgärder för aktieägare har identifierats som ett hinder för gränsöverskridande
förfaranden. Bolag och deras aktieägare stöter på många olika former av skydd, vilket leder till komplexitet och
oklarhet om rättsläget. Aktieägare bör därför erbjudas samma minimiskyddsnivå oavsett i vilken medlemsstat
bolaget är beläget. Medlemsstaterna bör därför kunna behålla eller införa ytterligare regler om skydd för aktieägare,
såvida inte sådana regler strider mot dem som föreskrivs i detta direktiv eller mot etableringsfriheten. Aktieägarnas
individuella rätt till information bör inte påverkas.
(18) Som en följd av ett gränsöverskridande förfarande ställs aktieägare i många fall inför en situation där den lagstiftning
som är tillämplig på deras rättigheter ändras, eftersom de blivit aktieägare i ett bolag som omfattas av lagstiftningen i
en annan medlemsstat än den medlemsstat vars lagstiftning var tillämplig på bolaget före förfarandet.
Medlemsstaterna bör därför åtminstone erbjuda aktieägare som innehar aktier med rösträtt och som röstat emot
godkännandet av planen en rätt att lämna bolaget och erhålla en kontantersättning för sina aktier som motsvarar
värdet på de aktierna. Det bör dock stå medlemsstaterna fritt att besluta att erbjuda denna rätt även till andra
aktieägare, till exempel aktieägare som innehar aktier utan rösträtt eller aktieägare som, till följd av en gränsöver
skridande delning, skulle förvärva aktier i det mottagande bolaget till en andel som skiljer sig från den andel som de
innehade före förfarandet, eller till aktieägare för vilka den tillämpliga lagstiftningen inte ändrats men för vilka vissa
rättigheter skulle ändras till följd av förfarandet. Detta direktiv bör inte påverka nationella regler om giltighet av avtal
om försäljning och överlåtelse av aktier i bolag eller specifika krav på rättslig form. Medlemsstaterna bör till exempel
kunna kräva en notariehandling eller en bekräftelse av underskrifter.
(19) Bolag bör i största möjliga utsträckning kunna uppskatta kostnaderna för det gränsöverskridande förfarandet.
Aktieägarna bör därför vara skyldiga att till bolaget anmäla huruvida de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina
aktier. Den skyldigheten bör inte påverka eventuella formella krav i nationell rätt. Aktieägarna kan också vara
skyldiga att tillsammans med anmälan eller inom en särskild tidsfrist ange huruvida de avser att invända mot den
erbjudna kontantersättningen och kräva ytterligare kontantersättning.
(20) Beräkningen av erbjudandet om kontantersättning bör baseras på allmänt accepterade värderingsmetoder.
Aktieägare bör ha rätt att invända mot beräkningen och ifrågasätta om den erbjudna kontantersättningen är
tillräcklig, inför behöriga administrativa eller rättsliga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell
rätt, inklusive skiljedomstolar. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att aktieägare som har anmält att de beslutat
att utöva sin rätt att avyttra sina aktier har rätt att ansluta sig till ett sådant förfarande. Medlemsstaterna bör även i
nationell lagstiftning kunna fastställa tidsfrister för sådan anslutning.
(21) Såvitt avser gränsöverskridande fusioner eller delningar bör dock aktieägare som inte hade rätt att lämna bolaget,
eller inte utövade denna rätt, ha rätt att invända mot aktiernas utbytesförhållande. Vid bedömningen av om
aktiernas utbytesförhållande är adekvat bör den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten eller ett organ
som bemyndigats enligt nationell rätt också ta hänsyn till storleken på eventuell kompletterande kontantersättning
enligt planen.
(22) Efter ett gränsöverskridande förfarande kan de tidigare borgenärerna till det eller de bolag som genomför förfarandet
erfara att deras fordringar påverkats om det bolag som är ansvarigt för skulden regleras av lagstiftningen i en annan
medlemsstat efter förfarandet. I nuläget varierar reglerna om borgenärsskydd mellan medlemsstaterna, vilket
avsevärt ökar komplexiteten i processen för det gränsöverskridande förfarandet och leder till osäkerhet både för de
involverade bolagen och för deras borgenärer när det gäller återvinning eller gottgörelse av deras fordringar.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/4
12.12.2019
893
Bilaga 3
SOU 2021:18
(23) För att säkerställa att borgenärer har lämpligt skydd i fall då de inte är nöjda med det skydd som bolaget erbjuder i
planen och då de kanske inte har funnit en tillfredsställande lösning tillsammans med bolaget bör borgenärer som
underrättat bolaget i förväg kunna ansöka om skyddsåtgärder hos den relevanta myndigheten. Vid bedömningen av
sådana skyddsåtgärder bör den relevanta myndigheten ta hänsyn till huruvida värdet av borgenärens fordran på
bolaget eller en tredje part åtminstone uppgår till värdet före det gränsöverskridande förfarandet och är av
motsvarande kreditkvalitet och huruvida fordringsanspråket kan framställas i samma jurisdiktion.
(24) Medlemsstaterna bör säkerställa att borgenärer som ingått ett affärsförhållande med bolaget innan det hade
offentliggjort sin avsikt att genomföra en gränsöverskridande ombildning ges tillräckligt skydd. Efter det att planen
för det gränsöverskridande förfarandet har offentliggjorts bör borgenärer kunna beakta den potentiella effekten av
ändringen av jurisdiktion och tillämplig lag till följd av den gränsöverskridande ombildningen. Borgenärer som ska
skyddas skulle kunna inbegripa nuvarande och tidigare arbetstagare med intjänade tjänstepensionsrättigheter och
personer som mottar tjänstepensionsförmåner. Utöver de allmänna regler som fastställs i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (9) bör medlemsstaterna föreskriva att sådana borgenärer har rätt att
framställa ett fordringsanspråk i utgångsmedlemsstaten under en period på två år efter det att en gränsöverskridande
ombildning fått verkan. Den tvååriga skyddsperiod som föreskrivs i detta direktiv med avseende på den jurisdiktion
till vilken borgenärer vars fordringar har uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande
ombildningen kan vända sig bör inte påverka nationell rätt som fastställer preskriptionsfrister för fordringar.
(25) För att skydda borgenärerna mot risken för att bolaget blir insolvent efter ett gränsöverskridande förfarande bör
dessutom medlemsstaterna få kräva att bolaget eller bolagen lämnar en solvensförklaring där det anges att de inte
känner till några anledningar till att bolaget eller bolagen efter det gränsöverskridande förfarandet inte skulle kunna
fullgöra sina förpliktelser. I denna situation bör medlemsstaterna kunna göra ledamöterna av ledningsorganet
personligen ansvariga för förklaringens riktighet. Eftersom de rättsliga traditionerna varierar mellan
medlemsstaterna när det gäller användning av solvensförklaringar och deras potentiella konsekvenser bör det vara
upp till medlemsstaterna att besluta om lämpliga konsekvenser av att lämna oriktiga eller vilseledande förklaringar,
vilka bör omfatta effektiva och proportionella sanktioner och rättsligt ansvar som är förenliga med unionsrätten.
(26) Det är viktigt att säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd vid gränsöverskridande förfaranden
respekteras fullt ut. Åtgärder för information till och samråd med arbetstagarna vid gränsöverskridande förfaranden
bör vidtas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktiv 2002/14/EG och, i tillämpliga fall för
gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG, samt, i fall då den
gränsöverskridande fusionen eller den gränsöverskridande delningen anses utgöra överlåtelse av företag i den
mening som avses i rådets direktiv 2001/23/EG (10), i enlighet med direktiv 2001/23/EG. Det här direktivet påverkar
inte rådets direktiv 98/59/EG (11), direktiv 2001/23/EG, direktiv 2002/14/EG eller direktiv 2009/38/EG. Med tanke
på att det här direktivet fastställer ett harmoniserat förfarande för gränsöverskridande förfaranden är det emellertid
lämpligt att ange särskilt inom vilken tidsram åtgärderna för information till och samråd med arbetstagarna vid
gränsöverskridande förfaranden bör vidtas.
(27) Arbetstagarrepresentanter som föreskrivs i nationell lagstiftning eller, i tillämpliga fall, i enlighet med nationell
praxis, bör även omfatta eventuella relevanta organ som inrättats i enlighet med unionsrätten, såsom det europeiska
företagsrådet som inrättats i enlighet med direktiv 2009/38/EG och det representationsorgan som inrättats i enlighet
med rådets direktiv 2001/86/EG (12).
(28) Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetstagarrepresentanter, när de utför sina uppdrag, ges tillräckligt skydd och
tillräckliga garantier i enlighet med artikel 7 i direktiv 2002/14/EG, så att de på ett korrekt sätt kan utföra sina
uppgifter.
(
9
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om
erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).
(
10
) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).
(
11
) Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L
225, 12.8.1998, s. 16).
(
12
) Rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande
(EGT L 294, 10.11.2001, s. 22).
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/5
SOU 2021:18
Bilaga 3
894
(29) För att kunna analysera rapporten för arbetstagare bör ett bolag som genomför ett gränsöverskridande förfarande
tillhandahålla arbetstagarrepresentanterna de resurser som krävs för att de på lämpligt sätt ska kunna utöva de
rättigheter som följer av detta direktiv.
(30) För att säkerställa att arbetstagares medverkan inte försämras otillbörligt till följd av ett gränsöverskridande
förfarande, i de fall det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet har genomfört ett system för
arbetstagares medverkan, bör det eller de bolag som uppstår genom det gränsöverskridande förfarandet vara
skyldiga att anta en rättslig form som tillåter att sådan rätt till medverkan utövas, inklusive genom närvaro av
arbetstagarrepresentanter i bolagets eller bolagens lednings- eller tillsynsorgan. I sådana fall bör dessutom, i fall då en
förhandling i god tro mellan bolaget och dess arbetstagare äger rum, förhandlingen föras i linje med det förfarande
som föreskrivs i direktiv 2001/86/EG, i syfte att finna en uppgörelse i godo som förenar bolagets rätt att genomföra
ett gränsöverskridande förfarande med arbetstagarnas rätt till medverkan. Som ett resultat av sådana förhandlingar
bör antingen en skräddarsydd och överenskommen lösning eller, i avsaknad av en överenskommelse, referensbe
stämmelser enligt bilagan till direktiv 2001/86/EG gälla i tillämpliga delar. För att skydda antingen den
överenskomna lösningen eller tillämpningen av referensbestämmelserna bör bolaget inte kunna avskaffa rätten till
medverkan genom att genomföra en påföljande ombildning, fusion eller delning, inhemsk eller gränsöverskridande,
inom fyra år.
(31) För att förhindra att arbetstagarnas rätt till medverkan kringgås genom ett gränsöverskridande förfarande bör det
eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet och som är registrerade i den medlemsstat som
föreskriver rätt till medverkan för arbetstagare inte kunna genomföra ett gränsöverskridande förfarande utan att
först inleda förhandlingar med sina arbetstagare eller deras representanter när det bolagets genomsnittliga antal
arbetstagare uppgår till fyra femtedelar av den nationella tröskelnivån för utlösande av sådan medverkan för
arbetstagare.
(32) Inflytande för alla intressenter i gränsöverskridande förfaranden, särskilt för arbetstagare, bidrar till ett långsiktigt och
hållbart tillvägagångssätt från bolagens sida på hela den inre marknaden. I detta avseende spelar skyddet och
främjandet av arbetstagarnas rätt till medverkan i ett bolags styrelse en viktig roll, i synnerhet när ett bolag flyttar eller
rekonstrueras över gränser. Därför är det mycket viktigt att förhandlingarna om rätten till medverkan vid gränsöver
skridande förfaranden slutförs på ett framgångsrikt sätt, och detta bör uppmuntras.
(33) För att säkerställa att det råder en lämplig uppgiftsfördelning mellan medlemsstaterna och en effektiv och
ändamålsenlig förhandskontroll av gränsöverskridande förfaranden bör de behöriga myndigheterna i
medlemsstaterna för det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet ha befogenhet att utfärda
ett ombildnings-, fusions- eller delningsintyg (nedan kallade förfarandeintyg). De behöriga myndigheterna i
medlemsstaterna för det eller de bolag som uppstår till följd av det gränsöverskridande förfarandet bör inte kunna
godkänna det gränsöverskridande förfarandet utan ett sådant intyg.
(34) För att utfärda ett förfarandeintyg bör medlemsstaterna för det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande
förfarandet utse, i enlighet med nationell rätt, en eller flera myndigheter som är behöriga att kontrollera förfarandets
lagenlighet. Den behöriga myndigheten skulle kunna omfatta domstolar, notarius publicus eller andra myndigheter, en
skattemyndighet eller en myndighet med tillsyn över finansiella tjänster. Om det finns fler än en behörig myndighet bör
bolaget kunna ansöka om förfarandeintyget hos en enda behörig myndighet som utsetts av medlemsstaterna och som
bör sköta samordningen med övriga behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten bör bedöma huruvida alla
relevanta villkor har efterlevts och huruvida alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten har slutförts korrekt
och bör besluta huruvida ett förfarandeintyg ska utfärdas inom tre månader efter bolagets ansökan, såvida den behöriga
myndigheten inte har särskild misstanke om att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för otillbörliga eller
bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta,
eller för kriminella ändamål, och bedömningen kräver att ytterligare uppgifter beaktas eller att ytterligare utredningar
görs.
(35) Under vissa omständigheter skulle bolagens rätt att genomföra ett gränsöverskridande förfarande kunna utnyttjas för
otillbörliga eller bedrägliga ändamål, till exempel för att kringgå arbetstagarnas rättigheter, socialförsäkringsavgifter
eller skyldigheter i fråga om skatt, eller för kriminella ändamål. Det är särskilt viktigt att motverka ”skalbolag” eller
”frontföretag” som bildas i syfte att undgå, kringgå eller överträda unionsrätten eller nationell rätt. Om det i
samband med kontrollen av ett gränsöverskridande förfarandes lagenlighet kommer till den behöriga myndighetens
kännedom, inbegripet genom samråd med relevanta myndigheter, att det gränsöverskridande förfarandet genomförs
för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller
som syftar till detta, eller för kriminella ändamål, bör den inte utfärda förfarandeintyget. De relevanta förfarandena,
inbegripet eventuella bedömningar, bör genomföras i enlighet med nationell rätt. I sådana fall bör den behöriga
myndigheten kunna förlänga bedömningsperioden med högst tre månader.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/6
12.12.2019
895
Bilaga 3
SOU 2021:18
(36) Om den behöriga myndigheten har särskild misstanke om att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för
otillbörliga eller bedrägliga ändamål, bör den vid bedömningen beakta alla relevanta sakförhållanden och
omständigheter och, i relevanta fall, beakta åtminstone vägledande faktorer rörande särdragen hos etableringen i
den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet, inbegripet
avsikten med förfarandet, sektorn, investeringar, nettoomsättning och vinst eller förlust, antal arbetstagare,
balansräkningens sammansättning, skatterättslig hemvist, tillgångar och var dessa finns, utrustning, de verkliga
huvudmännen i bolaget, sedvanliga arbetsplatser för arbetstagarna och specifika grupper av arbetstagare, den plats
där sociala avgifter ska betalas, antalet arbetstagare som utstationerats under året före det gränsöverskridande
förfarandet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (13) och
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (14), antalet arbetstagare som arbetar samtidigt i fler än en
medlemsstat i den mening som avses i förordning (EG) nr 883/2004 och de affärsrisker som bolaget eller bolagen
övertar före och efter det gränsöverskridande förfarandet.
Bedömningen bör också ta hänsyn till relevanta sakförhållanden och omständigheter som rör arbetstagarnas rätt till
medverkan, i synnerhet när det gäller förhandlingar om sådana rättigheter när dessa förhandlingar har utlösts av att
fyra femtedelar av den tillämpliga nationella tröskelnivån uppnåtts. Alla dessa aspekter bör enbart betraktas som
vägledande faktorer i den övergripande bedömningen och bör därför inte beaktas separat. Om det gränsöver
skridande förfarandet skulle leda till att platsen för bolagets faktiska ledning eller för dess ekonomiska verksamhet
förlades till den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet får
den behöriga myndigheten betrakta detta som en indikation på att det inte är fråga om omständigheter som leder
till otillbörlighet eller bedrägeri.
(37) Den behöriga myndigheten bör också kunna erhålla alla relevanta uppgifter och handlingar från det bolag som
genomför det gränsöverskridande förfarandet, eller från andra behöriga myndigheter, inbegripet dem som är
belägna i destinationsmedlemsstaten, i syfte att genomföra kontrollen av det gränsöverskridande förfarandets
lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva
vilka konsekvenser som förfaranden som inletts av aktieägare och borgenärer i enlighet med detta direktiv kan få för
utfärdandet av förfarandeintyget.
(38) Vid den bedömning som krävs för att erhålla ett förfarandeintyg bör den behöriga myndigheten kunna anlita en
oberoende sakkunnig. Medlemsstaterna bör fastställa regler för att säkerställa att den sakkunniga personen – eller
den juridiska person för vars räkning den sakkunniga personen är verksam – är oberoende i förhållande till det
bolag som ansöker om förfarandeintyget. Den sakkunniga personen bör utses av den behöriga myndigheten och
bör inte ha någon tidigare eller aktuell koppling till det berörda bolaget som skulle kunna påverka den sakkunniga
personens oberoende.
(39) För att säkerställa att det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet inte skadar sina borgenärers
intressen bör den behöriga myndigheten kunna kontrollera i synnerhet huruvida bolaget har fullgjort sina
skyldigheter gentemot offentliga borgenärer och huruvida eventuella öppna åtaganden är tillräckligt säkrade. I
synnerhet bör den behöriga myndigheten kunna kontrollera huruvida bolaget är föremål för eventuella pågående
domstolsförfaranden som rör till exempel överträdelse av sociallagstiftning eller arbets- eller miljörätt, som i sin tur
kan leda till att ytterligare skyldigheter åläggs bolaget, inbegripet gentemot medborgare och privata aktörer.
(40) Medlemsstaterna bör föreskriva rättssäkerhetsgarantier som överensstämmer med de allmänna principerna om
tillgång till rättslig prövning, vilket inbegriper att föreskriva en möjlighet att pröva de behöriga myndigheternas
beslut i förfaranden som rör gränsöverskridande förfaranden, en möjlighet att skjuta upp den tidpunkt då ett
förfarandeintyg får verkan så att parterna kan väcka talan vid den behöriga domstolen och en möjlighet att om så är
lämpligt få till stånd interimistiska åtgärder.
(
13
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen
(EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).
(
14
) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med
tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/7
SOU 2021:18
Bilaga 3
896
(41) Medlemsstaterna bör säkerställa att vissa steg i förfarandet – närmare bestämt offentliggörandet av planen, ansökan
om ett förfarandeintyg och inlämnande av uppgifter och handlingar för destinationsmedlemsstatens kontroll av det
gränsöverskridande förfarandets lagenlighet – kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa
sig personligen vid en behörig myndighet i medlemsstaterna. Bolagsrättsliga regler om användning av digitala
verktyg och processer, inbegripet relevanta skyddsåtgärder, bör tillämpas på lämpligt sätt. Den behöriga
myndigheten bör kunna ta emot ansökan om förfarandeintyget online, inklusive inlämnande av uppgifter och
handlingar, såvida det inte i undantagsfall är tekniskt omöjligt för den behöriga myndigheten i fråga.
(42) För att sänka kostnaderna, förkorta förfarandena och minska den administrativa bördan för bolag bör
medlemsstaterna tillämpa den så kallade engångsprincipen inom bolagsrätten, vilket innebär att bolag inte är
skyldiga att lämna in samma uppgifter till fler än en offentlig myndighet. Bolag bör till exempel inte vara skyldiga
att lämna in samma uppgifter till både det nationella registret och medlemsstatens officiella kungörelseorgan.
(43) För att sörja för en lämplig transparensnivå och användning av digitala verktyg och processer bör de förfarandeintyg
som utfärdas av de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater delas genom systemet för sammankoppling av
register och göras tillgängliga för allmänheten. I enlighet med den allmänna princip som ligger till grund för direktiv
(EU) 2017/1132 bör ett sådant informationsutbyte alltid vara kostnadsfritt.
(44) En gränsöverskridande ombildning innebär att ett bolag ändrar rättslig form utan att förlora sin status som juridisk
person. Varken en gränsöverskridande ombildning eller en gränsöverskridande fusion eller delning bör dock leda till
att kraven för bolagsbildning i den medlemsstat där bolaget ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet
kringgås. Sådana villkor, inbegripet kravet på att ha huvudkontoret i destinationsmedlemsstaten och kraven rörande
obehöriga styrelseledamöter, bör efterlevas till fullo av bolaget. Destinationsmedlemsstatens tillämpning av sådana
krav bör dock inte, vad gäller gränsöverskridande ombildningar, inverka på kontinuiteten i det ombildade bolagets
status som juridisk person.
(45) När ett förfarandeintyg har mottagits och efter en kontroll av att de rättsliga kraven i den medlemsstat där bolaget
ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet är uppfyllda, inbegripet en möjlig kontroll av huruvida det
gränsöverskridande förfarandet utgör ett kringgående av unionsrätt eller nationell rätt, bör de behöriga
myndigheterna registrera bolaget i den medlemsstatens register. Först efter denna registrering bör den behöriga
myndigheten i den tidigare medlemsstaten för det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet
avregistrera bolaget från sitt eget register. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där bolaget ska registreras
efter det gränsöverskridande förfarandet bör inte kunna ifrågasätta de uppgifter som lämnas i förfarandeintyget.
(46) För att öka transparensen vid gränsöverskridande förfaranden är det viktigt att registren i involverade medlemsstater
innehåller nödvändig information från andra register om de bolag som deltar i gränsöverskridande förfaranden för
att kunna spåra dessa bolags historia. I synnerhet bör bolagets akt i det register där bolaget var registrerat före det
gränsöverskridande förfarandet innehålla det nya registreringsnummer som bolaget tilldelats efter det gränsöver
skridande förfarandet. På motsvarande sätt bör bolagets akt i det register där det registreras efter det gränsöver
skridande förfarandet innehålla det ursprungliga registreringsnummer som bolaget tilldelats före det gränsöver
skridande förfarandet.
(47) Efter en gränsöverskridande ombildning bör det bolag som är resultatet av ombildningen (nedan kallat det ombildade
bolaget) behålla sin status som juridisk person, sina tillgångar och skulder och samtliga rättigheter och skyldigheter,
inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av avtal, åtgärder eller underlåtelser. I synnerhet bör det ombildade
bolaget respektera rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden,
inklusive eventuella kollektivavtal.
(48) Efter en gränsöverskridande fusion bör tillgångar och skulder och samtliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet
rättigheter och skyldigheter till följd av avtal, åtgärder eller underlåtelser, överföras till det övertagande bolaget eller
till det nya bolaget, och de aktieägare i de fusionerande bolagen som inte utövar sin rätt att lämna bolaget bör bli
aktieägare i det övertagande respektive det nya bolaget. I synnerhet bör det övertagande eller det nya bolaget
respektera de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden, inklusive
eventuella kollektivavtal.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/8
12.12.2019
897
Bilaga 3
SOU 2021:18
(49) Efter en gränsöverskridande delning bör tillgångarna och skulderna, och samtliga rättigheter och skyldigheter,
inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av avtal, åtgärder eller underlåtelser, överföras till de mottagande
bolagen i enlighet med den fördelning som anges i delningsplanen, och de aktieägare i det bolag som delas som inte
utövar sin rätt att lämna bolaget bör bli aktieägare i de mottagande bolagen, kvarstå som aktieägare i det bolag som
delas eller bli aktieägare i båda bolagen. I synnerhet bör de mottagande bolagen respektera rättigheter och
skyldigheter som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden, inklusive eventuella kollektivavtal.
(50) Av rättssäkerhetsskäl bör det inte vara möjligt att ogiltigförklara ett gränsöverskridande förfarande som har fått
verkan i enlighet med det förfarande som fastställs i detta direktiv. Denna inskränkning bör inte påverka
medlemsstaternas befogenheter, bland annat, i fråga om straffrätt, förebyggande och bekämpning av finansiering av
terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning i enlighet med nationell lagstiftning, i synnerhet om
de behöriga myndigheterna eller andra relevanta myndigheter konstaterar, efter det att det gränsöverskridande
förfarandet har fått verkan och särskilt på grundval av ny väsentlig information, att det gränsöverskridande
förfarandet genomförts för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt
undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål. I detta sammanhang skulle de behöriga
myndigheterna också kunna bedöma om den tillämpliga nationella tröskelnivån för arbetstagarnas medverkan i
medlemsstaten för det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet uppnåtts eller överskridits under
åren efter det gränsöverskridande förfarandet.
(51) Inga gränsöverskridande förfaranden bör påverka ansvaret i fråga om skattskyldighet för ett bolags verksamhet före
förfarandet i fråga.
(52) För att garantera arbetstagarnas rättigheter utöver rätten till medverkan påverkar det här direktivet inte direktiven
98/59/EG, 2001/23/EG, 2002/14/EG och 2009/38/EG. Nationell lagstiftning bör också gälla för frågor som inte
omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv, exempelvis i fråga om skatter eller social trygghet.
(53) Detta direktiv inverkar inte på de rättsliga eller administrativa bestämmelser i nationell rätt angående skatter som tas
ut av medlemsstaterna eller deras territoriella och administrativa enheter, inbegripet kontroll av att skattereglerna
efterlevs i samband med gränsöverskridande förfaranden.
(54) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 2009/133/EG (15), (EU) 2015/2376 (16), (EU)
2016/881 (17), (EU) 2016/1164 (18) eller (EU) 2018/822 (19).
(55) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2015/849 (20) som rör risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt skyldigheterna däri i fråga om
att vidta lämpliga åtgärder för kundkännedom utifrån en riskkänslighetsanalys och i fråga om att identifiera och
registrera den verkliga huvudmannen för varje eventuell nyskapad enhet i den medlemsstat där bolaget bildas.
(56) Detta direktiv påverkar inte unionsrätt om transparens och aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, eller
nationella regler som föreskrivits eller införts på grundval av sådan unionsrätt.
(57) Detta direktiv påverkar inte unionsrätt om kreditförmedlare och andra finansföretag, eller nationella regler som
föreskrivits eller införts på grundval av sådan unionsrätt.
(
15
) Rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission,
överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett
europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan (EUT L 310, 25.11.2009, s. 34).
(
16
) Rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt
utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 332, 18.12.2015, s. 1).
(
17
) Rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av
upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 146, 3.6.2016, s. 8).
(
18
) Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den
inre marknadens funktion (EUT L 193, 19.7.2016, s. 1).
(
19
) Rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av
upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (EUT L 139, 5.6.2018, s. 1).
(
20
) Europaparlaments och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 648/2012
och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141,
5.6.2015, s. 73).
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/9
SOU 2021:18
Bilaga 3
898
(58) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att underlätta och reglera gränsöverskridande ombildningar, fusioner
och delningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess
omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiari
tetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(59) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(60) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och
kommissionen om förklarande dokument (21), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan
av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i
direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är
berättigat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.
(61) Kommissionen bör göra en utvärdering av detta direktiv, inbegripet en utvärdering av genomförandet av
bestämmelserna om information till, samråd med och medverkan för arbetstagare vid gränsöverskridande
förfaranden. Utvärderingen bör särskilt syfta till att bedöma gränsöverskridande förfaranden där förhandlingar om
arbetstagarnas medverkan utlösts genom att fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivån har uppnåtts, och till att
utröna huruvida dessa bolag, efter det gränsöverskridande förfarandet, uppnått eller överskridit den tillämpliga
tröskelnivån för arbetstagarnas medverkan i medlemsstaten för det bolag som genomfört det gränsöverskridande
förfarandet. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (22)
(nedan kallat det interinstitutionella avtalet) bör denna utvärdering baseras på de fem kriterierna effektivitet,
ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde och ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika
alternativ för vidare åtgärder.
(62) Information bör samlas in för att bedöma resultatet av bestämmelserna i det här direktivet i förhållande till de
eftersträvade målen och för att få underlag för en utvärdering av direktiv (EU) 2017/1132 i enlighet med punkt 22 i
det interinstitutionella avtalet.
(63) Direktiv (EU) 2017/1132 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv (EU) 2017/1132
Direktiv (EU) 2017/1132 ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 1 ska sjätte strecksatsen ersättas med följande:
”– gränsöverskridande ombildningar, gränsöverskridande fusioner och gränsöverskridande delningar av bolag med
begränsat ansvar,”.
2. I artikel 18.3 ska följande led införas:
”aa) handlingar och information som avses i artiklarna 86g, 86n, 86p, 123, 127a, 130, 160g, 160n och 160p,”.
3. Artikel 24 ska ändras på följande sätt:
a) Led e ska ersättas med följande:
”e) Den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register enligt
artiklarna 20, 28a, 28c, 30a och 34.”
b) Följande led ska införas:
”ea) Den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register och
för offentliggörande enligt artiklarna 86g, 86n, 86p, 123, 127a, 130, 160g, 160n och 160p.”
(
21
) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(
22
) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/10
12.12.2019
899
Bilaga 3
SOU 2021:18
c) I tredje stycket ska följande mening läggas till:
”Kommissionen ska anta de genomförandeakter som avses i led ea senast den 2 juli 2020.”
4. Rubriken till avdelning II ska ersättas med följande:
”OMBILDNING, FUSION OCH DELNING AV BOLAG MED BEGRÄNSAT ANSVAR”.
5. I avdelning II ska följande kapitel införas före kapitel I:
”KAPITEL -I
Gränsöverskridande ombildningar
Artikel 86a
Tillämpningsområde
1.
Detta kapitel ska tillämpas på ombildningar av bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en
medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen till
bolag med begränsat ansvar som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat.
2.
Detta kapitel ska inte tillämpas på gränsöverskridande ombildningar som omfattar ett bolag vars syfte är
kollektiva investeringar av kapital som erhålls från allmänheten, som bedriver verksamhet på grundval av principen
om riskspridning och vars andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det
bolagets tillgångar. Åtgärder som vidtas av ett sådant bolag för att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer
sig avsevärt från värdet på dess nettotillgångar ska anses motsvara sådant återköp eller sådan inlösen.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte tillämpas på bolag under någon av följande omständigheter:
a) Bolaget är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna till sina aktieägare.
b) Bolaget är föremål för resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som framgår av
avdelning IV i direktiv 2014/59/EU.
4.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på bolag som är
a) föremål för insolvensförfaranden eller föremål för ramverk för förebyggande rekonstruktion,
b) föremål för andra likvidationsförfaranden än de som avses i punkt 3 a, eller
c) föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.101 i direktiv 2014/59/EU.
Artikel 86b
Definitioner
I detta kapitel avses med
1. bolag: ett bolag med begränsat ansvar av en typ som förtecknas i bilaga II som genomför en gränsöverskridande
ombildning,
2. gränsöverskridande ombildning: ett förfarande där ett bolag, utan att upplösas, avvecklas eller träda i likvidation,
ombildar den rättsliga form under vilken det är registrerat i en utgångsmedlemsstat till en rättslig form i
destinationsmedlemsstaten, såsom anges i bilaga II, och överför åtminstone sitt säte till destinationsmedlemsstaten
utan att förlora sin status som juridisk person,
3. utgångsmedlemsstat: en medlemsstat där ett bolag är registrerat före en gränsöverskridande ombildning,
4. destinationsmedlemsstat: en medlemsstat där ett ombildat bolag är registrerat till följd av en gränsöverskridande
ombildning,
5. ombildat bolag: ett bolag som bildats i en destinationsmedlemsstat till följd av en gränsöverskridande ombildning.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/11
SOU 2021:18
Bilaga 3
900
Artikel 86c
Förfaranden och formaliteter
I överensstämmelse med unionsrätten ska lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten reglera de delar av förfarandena och
formaliteterna som ska fullgöras i samband med den gränsöverskridande ombildningen för att erhålla
ombildningsintyget, medan lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten ska reglera de delar av förfarandena och
formaliteterna som ska fullgöras efter det att ombildningsintyget erhållits.
Artikel 86d
Plan för gränsöverskridande ombildningar
Bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska utarbeta en plan för den gränsöverskridande ombildningen. Planen för
den gränsöverskridande ombildningen ska åtminstone innehålla uppgifter om
a) bolagets rättsliga form, namn och säte i utgångsmedlemsstaten,
b) det ombildade bolagets föreslagna rättsliga form, namn och säte i destinationsmedlemsstaten,
c) bolagets stiftelseurkund i destinationsmedlemsstaten, i tillämpliga fall, och bolagsordningen om denna finns i ett
särskilt instrument,
d) den föreslagna vägledande tidsplanen för den gränsöverskridande ombildningen,
e) de rättigheter som det ombildade bolaget tilldelar aktieägare med speciella rättigheter eller innehavare av andra
värdepapper än aktier som representerar bolagets kapital, eller de åtgärder som föreslås avseende detta,
f) skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser,
g) eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i bolagets förvaltnings-, lednings, tillsyns- eller kontrollorgan,
h) huruvida bolaget varit föremål för någon stimulansåtgärd eller mottagit subventioner i utgångsmedlemsstaten
under de senaste fem åren,
i) närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till aktieägare i enlighet med artikel 86i,
j) den gränsöverskridande ombildningens sannolika följder för sysselsättningen,
k) i lämpliga fall, information om de förfaranden genom vilka närmare bestämmelser om arbetstagares inflytande
över besluten om deras rätt till medverkan i det ombildade bolaget fastställs i enlighet med artikel 86l.
Artikel 86e
Förvaltnings- eller ledningsorganets rapport till aktieägare och arbetstagare
1.
Bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska utarbeta en rapport till aktieägare och arbetstagare som dels
beskriver och ger underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande ombildningen, dels
beskriver den gränsöverskridande ombildningens konsekvenser för arbetstagarna.
Den ska särskilt beskriva den gränsöverskridande ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet.
2.
Rapporten ska också innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare.
Bolaget får besluta att antingen utarbeta en rapport som innehåller de två avsnitten eller utarbeta separata rapporter för
aktieägare respektive arbetstagare som innehåller det relevanta avsnittet.
3.
Avsnittet för aktieägare i rapporten ska särskilt beskriva följande:
a) Kontantersättningen och den metod som använts för att fastställa kontantersättningen.
b) Den gränsöverskridande ombildningens konsekvenser för aktieägare.
c) De rättigheter och metoder för gottgörelse som är tillgängliga för aktieägare i enlighet med artikel 86i.
4.
Avsnittet för aktieägare i rapporten ska inte krävas när samtliga aktieägare i bolaget har gått med på att detta krav
kan frångås. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/12
12.12.2019
901
Bilaga 3
SOU 2021:18
5.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska särskilt beskriva följande:
a) Den gränsöverskridande ombildningens konsekvenser för anställningsförhållanden och i tillämpliga fall eventuella
åtgärder för att skydda dessa förhållanden.
b) Väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet.
c) Hur de faktorer som anges i leden a och b påverkar eventuella dotterbolag till bolaget.
6.
Rapporten eller rapporterna ska, tillsammans med planen för den gränsöverskridande ombildningen i
förekommande fall, åtminstone göras tillgängliga elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarrepresentanterna eller,
om sådana representanter inte finns, för arbetstagarna själva, minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som
avses i artikel 86h.
7.
Om bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan i god tid erhåller ett yttrande om den information som avses i
punkterna 1 och 5 från arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana representanter inte finns, från arbetstagarna
själva, i enlighet med nationell rätt, ska aktieägarna informeras om detta och yttrandet bifogas rapporten.
8.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska inte krävas när ett bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några
arbetstagare utöver dem som ingår i förvaltnings- eller ledningsorganet.
9.
Om kravet på det avsnitt för aktieägare i rapporten som avses i punkt 3 frångås i enlighet med punkt 4 och det
avsnitt för arbetstagare som avses i punkt 5 inte krävs enligt punkt 8, ska det inte krävas någon rapport.
10.
Punkterna 1–9 i denna artikel ska inte påverka gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill
relaterade förfaranden som föreskrivs på nationell nivå efter införlivandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG.
Artikel 86f
Rapport av oberoende sakkunnig
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att en oberoende sakkunnig granskar planen för gränsöverskridande ombildning
och utarbetar en rapport för aktieägare. Rapporten ska göras tillgänglig för aktieägarna minst en månad före dagen för
den bolagsstämma som avses i artikel 86h. Beroende på medlemsstatens lagstiftning får den sakkunniga personen vara
en fysisk eller en juridisk person.
2.
Den rapport som avses i punkt 1 ska under alla omständigheter inbegripa den sakkunniga personens utlåtande
beträffande huruvida kontantersättningen är adekvat. Vid sin bedömning av kontantersättningen ska den sakkunniga
personen beakta marknadspriset, i förekommande fall, för aktierna i bolaget före tillkännagivandet av förslaget till
ombildning, eller värdet av bolaget exklusive effekterna av den föreslagna ombildningen såsom det fastställts i enlighet
med allmänt accepterade värderingsmetoder. Rapporten ska åtminstone
a) ange den eller de metoder som använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen,
b) fastställa huruvida den eller de metoder som använts är adekvata för bedömningen av kontantersättningen, ange
det värde som dessa metoder lett till och yttra sig över den relativa vikt som metoderna tillmättes när värdet
fastställdes, och
c) beskriva eventuella särskilda värderingsproblem som uppkommit.
Den sakkunniga personen ska ha rätt att av bolaget erhålla all information som är nödvändig för att den sakkunniga
personen ska kunna fullgöra sina uppgifter.
3.
Det ska inte krävas att planen för den gränsöverskridande ombildningen granskas av en oberoende sakkunnig
och det ska inte heller krävas någon rapport av en oberoende sakkunnig om alla aktieägare i bolaget har kommit
överens om detta.
Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningen av denna artikel.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/13
SOU 2021:18
Bilaga 3
902
Artikel 86g
Offentliggörande
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att följande handlingar offentliggörs av bolaget och görs tillgängliga för
allmänheten i utgångsmedlemsstatens register minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel
86h:
a) Planen för den gränsöverskridande ombildningen.
b) Ett meddelande där bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarrepresentanter eller, om sådana representanter
inte finns, arbetstagarna själva, informeras om att de senast fem arbetsdagar före dagen för bolagsstämman får
lämna synpunkter till bolaget på planen för den gränsöverskridande ombildningen.
Medlemsstaterna får kräva att rapporten av den oberoende sakkunniga personen offentliggörs, och görs tillgänglig för
allmänheten, i registret.
Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid offentliggörandet av rapporten
av den oberoende sakkunniga personen.
De handlingar som offentliggörs i enlighet med denna punkt ska också vara tillgängliga genom systemet för
sammankoppling av register.
2.
Medlemsstaterna får undanta ett bolag från det krav på offentliggörande som avses i punkt 1 i den här artikeln
om bolaget – under en oavbruten period som inleds minst en månad före den dag som fastställts för den
bolagsstämma som avses i artikel 86h och som avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas – gör de handlingar som
avses i punkt 1 i den här artikeln kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sin webbplats.
Medlemsstaterna får dock inte underkasta detta undantag andra krav eller begränsningar än sådana som är nödvändiga
för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och som är proportionella för att uppnå dessa mål.
3.
Om bolaget gör planen för den gränsöverskridande ombildningen tillgänglig i enlighet med punkt 2 i denna
artikel, ska det minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 86h lämna följande uppgifter till
utgångsmedlemsstatens register:
a) Bolagets rättsliga form, namn och säte i utgångsmedlemsstaten och det ombildade bolagets föreslagna rättsliga
form, namn och säte i destinationsmedlemsstaten.
b) Det register till vilket de handlingar som avses i artikel 14 getts in avseende bolaget och registreringsnumret i det
registret.
c) En uppgift om de arrangemang som inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina
rättigheter.
d) Närmare uppgifter om webbplatsen där planen för den gränsöverskridande ombildningen, det meddelande som
avses i punkt 1, rapporten av den oberoende sakkunniga personen och fullständiga uppgifter om de arrangemang
som avses i led c i den här punkten kan erhållas kostnadsfritt online.
De uppgifter som avses i första stycket a–d ska göras tillgängliga för allmänheten i utgångsmedlemsstatens register.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan uppfyllas helt och hållet online
utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid någon behörig myndighet i utgångsmedlemsstaten, i enlighet
med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
5.
Utöver det offentliggörande som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel får medlemsstaterna kräva att
planen för den gränsöverskridande ombildningen eller de uppgifter som avses i punkt 3 i denna artikel offentliggörs i
deras officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform i enlighet med artikel 16.3. I det fallet ska
medlemsstaterna säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet eller till
den centrala elektroniska plattformen.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar som avses i punkt 1 eller de uppgifter som avses i punkt 3 är
kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten genom systemet för sammankoppling av register.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att eventuella avgifter som registren debiterar bolaget för det offentliggörande
som avses i punkterna 1 och 3 och, i tillämpliga fall, för det offentliggörande som avses i punkt 5 inte överstiger vad
som krävs för att täcka kostnaden för att tillhandahålla sådana tjänster.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/14
12.12.2019
903
Bilaga 3
SOU 2021:18
Artikel 86h
Bolagsstämmans godkännande
1.
Efter att i tillämpliga fall ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 86e och 86f, yttranden från
arbetstagare som lämnats i enlighet med artikel 86e och synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 86g ska
bolagets bolagsstämma besluta, i form av en resolution, huruvida planen för den gränsöverskridande ombildningen
ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, ska
anpassas.
2.
Bolagets bolagsstämma får förbehålla sig rätten att ställa som villkor för den gränsöverskridande ombildningens
genomförande att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelser som avses i artikel 86l.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det för godkännande av planen för den gränsöverskridande ombildningen
och av eventuella ändringar av den planen krävs en majoritet på minst två tredjedelar men högst 90 % av de röster
som är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet på bolagsstämman. Under alla
omständigheter får majoritetströskeln inte vara högre än vad som föreskrivs i nationell rätt för godkännande av
gränsöverskridande fusioner.
4.
Om en klausul i planen för den gränsöverskridande ombildningen eller en ändring av stiftelseurkunden för det
bolag som ombildas leder till en ökning av en aktieägares ekonomiska förpliktelser gentemot bolaget eller tredje part,
får medlemsstaterna under sådana särskilda omständigheter kräva att en sådan klausul eller ändringen av
stiftelseurkunden ska godkännas av den berörda aktieägaren, förutsatt att en sådan aktieägare inte kan utöva de
rättigheter som fastställs i artikel 86i.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte är möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den
gränsöverskridande ombildningen enbart på grunden
a) att den kontantersättning som avses i artikel 86d i inte är korrekt fastställd, eller
b) att de uppgifter som lämnats om den kontantersättning som avses i led a inte uppfyllde de rättsliga kraven.
Artikel 86i
Skydd av aktieägare
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de aktieägare i ett bolag som röstade emot godkännandet av
planen för den gränsöverskridande ombildningen har rätt att avyttra sina aktier i utbyte mot en adekvat kontanter
sättning på de villkor som anges i punkterna 2–5.
Medlemsstaterna får även föreskriva att andra aktieägare i bolaget ska ha den rätt som avses i första stycket.
Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot planen för den gränsöverskridande ombildningen,
aktieägares avsikter att utöva sin rätt att avyttra sina aktier, eller båda, ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid
den bolagsstämma som avses i artikel 86h. Medlemsstaterna får tillåta att registrering av en invändning mot planen
för den gränsöverskridande ombildningen betraktas som vederbörlig dokumentation av ett negativt omröstnings
resultat.
2.
Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vilken de aktieägare som avses i punkt 1 måste anmäla till
bolaget att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Denna tidsfrist får inte vara längre än en månad från
den bolagsstämma som avses i artikel 86h. Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget anger en elektronisk adress för
mottagande av denna anmälan på elektronisk väg.
3.
Medlemsstaterna ska vidare fastställa den tidsfrist inom vilken den kontantersättning som anges i planen för den
gränsöverskridande ombildningen ska betalas. Denna tidsfrist får inte löpa ut senare än två månader efter den dag då
den gränsöverskridande ombildningen får verkan i enlighet med artikel 86q.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier
men som anser att den kontantersättning som erbjuds av bolaget inte är korrekt fastställd har rätt att begära
ytterligare kontantersättning vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt.
Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för begäran om ytterligare kontantersättning.
Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet att ge ytterligare kontantersättning gäller alla aktieägare som har
anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/15
SOU 2021:18
Bilaga 3
904
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten reglerar de rättigheter som avses i
punkterna 1–4 och att utgångsmedlemsstaten har exklusiv behörighet när det gäller att lösa eventuella tvister som rör
dessa rättigheter.
Artikel 86j
Skydd av borgenärer
1.
Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som
uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen och som inte var förfallna till
betalning vid offentliggörandet.
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som i enlighet med artikel
86d f erbjuds i planen för den gränsöverskridande ombildningen får, inom tre månader efter det offentliggörande av
planen för den gränsöverskridande ombildningen som avses i artikel 86g, ansöka hos den behöriga administrativa
eller rättsliga myndigheten om betryggande skyddsåtgärder, under förutsättning att sådana borgenärer på ett
trovärdigt sätt kan visa att den gränsöverskridande ombildningen medför att deras fordringar riskerar att inte
tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från bolaget.
Medlemsstaterna ska säkerställa att skyddsåtgärderna är villkorade av att den gränsöverskridande ombildningen får
verkan i enlighet med artikel 86q.
2.
Medlemsstaterna får kräva att bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan lämnar en förklaring som korrekt
återspeglar bolagets aktuella ekonomiska ställning på ett datum som inte får infalla tidigare än en månad innan
förklaringen offentliggörs. I förklaringen ska förvaltnings- eller ledningsorganet ange att det, på grundval av den
information som är tillgänglig för det på dagen för förklaringen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte
känner till någon anledning till att bolaget efter det att ombildningen får verkan inte skulle kunna fullgöra sina
skyldigheter vid den tidpunkt då de ska fullgöras. Förklaringen ska offentliggöras tillsammans med planen för den
gränsöverskridande ombildningen i enlighet med artikel 86g.
3.
Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten om fullgörande av
eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer vars fordringar har uppkommit före offentliggörandet av planen
för den gränsöverskridande ombildningen kan väcka talan mot bolaget även i utgångsmedlemsstaten inom två år från
den dag då ombildningen fått verkan, utan att det påverkar tillämpningen av de regler om domstols behörighet som
följer av unionsrätten eller nationell rätt eller av ett avtal. Möjligheten att väcka sådan talan ska vara ett komplement
till andra regler i fråga om domstols behörighet som är tillämpliga enligt unionsrätten.
Artikel 86k
Information till och samråd med arbetstagare
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras i samband med
den gränsöverskridande ombildningen och utövas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktiv 2002/14/
EG och, i tillämpliga fall när det gäller gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv
2009/38/EG. Medlemsstaterna får besluta att arbetstagares rätt till information och samråd ska vara tillämplig med
avseende på arbetstagare i andra bolag än de som avses i artikel 3.1 i direktiv 2002/14/EG.
2.
Trots vad som sägs i artiklarna 86e.7 och 86g.1 b ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till
information och samråd respekteras, åtminstone innan beslut fattas om planen för den gränsöverskridande
ombildningen eller om den rapport som avses i artikel 86e, beroende på vilket som kommer först, på ett sådant sätt
att ett motiverat svar ges till arbetstagarna före den bolagsstämma som avses i artikel 86h.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser eller praxis som är gynnsammare för
arbetstagarna ska medlemsstaterna besluta om formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet
med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/16
12.12.2019
905
Bilaga 3
SOU 2021:18
Artikel 86l
Arbetstagarnas medverkan
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska det ombildade bolaget omfattas av eventuella gällande
bestämmelser om arbetstagares medverkan i destinationsmedlemsstaten.
2.
Eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i destinationsmedlemsstaten ska emellertid inte
tillämpas om bolaget under de sex månader som föregår offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande
ombildningen har ett genomsnittligt antal arbetstagare motsvarande fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivå
som fastställts i utgångsmedlemsstatens lagstiftning och som utlöser arbetstagarnas medverkan i den mening som
avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG, eller om det i destinationsmedlemsstatens lagstiftning inte
a) föreskrivs åtminstone samma nivå för arbetstagarnas medverkan som den som gällde i bolaget före den gränsöver
skridande ombildningen, mätt med hänvisning till andelen arbetstagarrepresentanter bland ledamöterna i
förvaltnings- eller tillsynsorganet eller deras kommittéer eller i den ledningsgrupp som omfattar bolagets
resultatenheter, om arbetstagarrepresentation förekommer, eller
b) föreskrivs samma rätt till medverkan för arbetstagarna i driftsenheter i det ombildade bolaget som är belägna i
andra medlemsstater som för arbetstagarna i destinationsmedlemsstaten.
3.
I de fall som avses i punkt 2 i denna artikel ska arbetstagarnas medverkan i det ombildade bolaget samt deras
inflytande över besluten om dessa rättigheter regleras av medlemsstaterna, i tillämpliga delar och om inte annat följer
av punkterna 4–7 i denna artikel, i enlighet med de principer och förfaranden som anges i artikel 12.2 och 12.4 i
förordning (EG) nr 2157/2001 och följande bestämmelser i direktiv 2001/86/EG:
a) Artikel 3.1, 3.2 a i och b, 3.3, artikel 3.4 de två första meningarna, och artikel 3.5 och 3.7.
b) Artikel 4.1, 4.2 a, g och h, 4.3 och 4.4.
c) Artikel 5.
d) Artikel 6.
e) Artikel 7.1 med undantag av led b andra strecksatsen.
f) Artiklarna 8, 10, 11 och 12.
g) Del 3 led a i bilagan.
4.
När medlemsstaterna reglerar de principer och förfaranden som avses i punkt 3
a) ska de ge det särskilda förhandlingsorganet rätt att, med två tredjedelars majoritet av dess medlemmar som
företräder minst två tredjedelar av arbetstagarna, besluta att inte inleda förhandlingar eller att avsluta förhandlingar
som redan inletts och att iaktta de gällande bestämmelserna om medverkan i destinationsmedlemsstaten,
b) får de, i de fall när referensbestämmelser för medverkan gäller efter föregående förhandlingar och utan hinder av
dessa bestämmelser, besluta att begränsa andelen arbetstagarrepresentanter i det ombildade bolagets
förvaltningsorgan. Om arbetstagarrepresentanterna i bolaget utgjorde minst en tredjedel av förvaltnings- eller
tillsynsorganet får begränsningen dock aldrig leda till en lägre andel arbetstagarrepresentanter i förvaltningsorganet
än en tredjedel,
c) ska de säkerställa att de bestämmelser om arbetstagarnas medverkan som gällde före den gränsöverskridande
ombildningen fortsätter att vara tillämpliga till och med den dag då därefter överenskomna bestämmelser börjar
tillämpas eller, i avsaknad av överenskomna bestämmelser, till dess att referensbestämmelser börjar tillämpas i
enlighet med del 3 led a i bilagan till direktiv 2001/86/EG.
5.
Utvidgningen av rätten till medverkan till att omfatta arbetstagare i det ombildade bolaget som är anställda i
andra medlemsstater, enligt punkt 2 b, ska inte medföra någon skyldighet för de medlemsstater som väljer att göra
detta att beakta dessa arbetstagare när de beräknar de tröskelnivåer för arbetsstyrkans storlek som ger rätt till
medverkan enligt nationell lagstiftning.
6.
Om det ombildade bolaget ska omfattas av ett system för arbetstagares medverkan i enlighet med de
bestämmelser som avses i punkt 2 ska det bolaget vara skyldigt att anta en rättslig form som möjliggör utövandet av
rätten till medverkan.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/17
SOU 2021:18
Bilaga 3
906
7.
Om det ombildade bolaget omfattas av ett system för arbetstagares medverkan ska det vara skyldigt att vidta
åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rätt till medverkan skyddas vid eventuella därpå följande ombildningar,
fusioner eller delningar, gränsöverskridande eller inhemska, under en period på fyra år efter det att den gränsöver
skridande ombildningen fått verkan, genom att i tillämpliga delar tillämpa de bestämmelser som anges i punkterna 1–
6.
8.
Ett bolag ska utan onödigt dröjsmål meddela sina arbetstagare eller deras representanter resultatet av
förhandlingarna om arbetstagarnas medverkan.
Artikel 86m
Ombildningsintyg
1.
Medlemsstaterna ska utse en domstol, notarius publicus eller en eller flera andra myndigheter som ska vara
behöriga att kontrollera huruvida gränsöverskridande ombildningar är lagenliga med avseende på de delar av
förfarandet som regleras av utgångsmedlemsstatens lagstiftning, och att utfärda ett ombildningsintyg som anger att
alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i utgångsmedlemsstaten har fullgjorts
(nedan kallad den behöriga myndigheten).
Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande av eller ställande av säkerhet för
betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllande av särskilda sektorsspecifika
krav, inbegripet ställande av säkerhet för skyldigheter som uppstår till följd av pågående förfaranden.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagets ansökan om att erhålla ett ombildningsintyg åtföljs av
a) planen för den gränsöverskridande ombildningen,
b) den rapport med eventuellt bifogat yttrande som avses i artikel 86e och den rapport som avses i artikel 86f, om de
är tillgängliga,
c) eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 86g.1, och
d) uppgifter om bolagsstämmans godkännande enligt artikel 86h.
3.
Medlemsstaterna får kräva att bolagets ansökan om att erhålla ett ombildningsintyg åtföljs av ytterligare
uppgifter, särskilt följande:
a) Antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen.
b) Förekomsten av dotterbolag och deras respektive geografiska belägenhet.
c) Uppgifter om bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ.
Vid tillämpning av denna punkt får de behöriga myndigheterna begära dessa uppgifter från andra berörda
myndigheter, om de inte tillhandahållits av bolaget.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den ansökan som avses i punkterna 2 och 3, inklusive inlämnandet av alla
uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid den
behöriga myndigheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
5.
När det gäller efterlevnaden av bestämmelserna om arbetstagarnas medverkan enligt artikel 86l ska den behöriga
myndigheten i utgångsmedlemsstaten kontrollera att planen för den gränsöverskridande ombildningen innefattar
information om de förfaranden genom vilka de relevanta bestämmelserna fastställs och om eventuella alternativ när
det gäller sådana bestämmelser.
6.
Som en del av den kontroll som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten undersöka följande:
a) Alla handlingar och uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3.
b) I relevanta fall, upplysningar från bolaget om att det förfarande som avses i artikel 86l.3 och 86l.4 har inletts.
7.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den kontroll som avses i punkt 1 utförs inom tre månader från dagen för
mottagandet av handlingarna och uppgifterna om bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande
ombildningen. Kontrollen ska ha ett av följande resultat:
a) Om det fastställs att den gränsöverskridande ombildningen uppfyller alla relevanta villkor och att alla nödvändiga
förfaranden och formaliteter har fullgjorts ska den behöriga myndigheten utfärda ombildningsintyget.
b) Om det fastställs att den gränsöverskridande ombildningen inte uppfyller alla relevanta villkor eller att inte alla
nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten inte utfärda
ombildningsintyget och den ska underrätta bolaget om skälen för sitt beslut; i så fall får den behöriga myndigheten
ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en
rimlig tidsperiod.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/18
12.12.2019
907
Bilaga 3
SOU 2021:18
8.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar ett ombildningsintyg om det i
enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande ombildning genomförs för otillbörliga eller
bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta,
eller för kriminella ändamål.
9.
Om den behöriga myndigheten i samband med den kontroll som avses i punkt 1 har särskild misstanke om att
den gränsöverskridande ombildningen genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att
unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål, ska den
beakta relevanta sakförhållanden och omständigheter, till exempel – i relevanta fall och inte beaktade separat –
vägledande faktorer som den behöriga myndigheten har fått kännedom om under den kontroll som avses i punkt 1,
inbegripet genom samråd med berörda myndigheter. Bedömningen enligt den här punkten ska genomföras från fall
till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
10.
Om det för bedömningen enligt punkterna 8 och 9 är nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller att göra
ytterligare utredningar, får den period på tre månader som föreskrivs i punkt 7 förlängas med ytterligare högst tre
månader.
11.
Om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte är möjligt att genomföra
bedömningen inom de tidsfrister som anges i punkterna 7 och 10, ska medlemsstaterna säkerställa att den sökande
underrättas om skälen till dröjsmålet innan de tidsfristerna löper ut.
12.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra relevanta myndigheter
som är behöriga på de olika områden som berörs av den gränsöverskridande ombildningen, inbegripet myndigheter i
destinationsmedlemsstaten, och från dessa myndigheter och från bolaget erhålla de uppgifter och handlingar som
behövs för att kontrollera den gränsöverskridande ombildningens lagenlighet inom ramen för de förfaranden som
fastställs i nationell lagstiftning. För bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.
Artikel 86n
Överföring av ombildningsintyget
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ombildningsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 86o.1
genom systemet för sammankoppling av register.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att ombildningsintyget finns tillgängligt genom systemet för sammankoppling
av register.
2.
Tillgången till ombildningsintyget ska vara kostnadsfri för de myndigheter som avses i artikel 86o.1 och för
registren.
Artikel 86o
Destinationsmedlemsstatens kontroll av den gränsöverskridande ombildningens lagenlighet
1.
Medlemsstaterna ska utse en domstol, notarius publicus eller en annan myndighet som ska vara behörig att
kontrollera huruvida den gränsöverskridande ombildningen är lagenlig med avseende på den del av förfarandet som
regleras av destinationsmedlemsstatens lagstiftning och att godkänna den gränsöverskridande ombildningen.
Den myndigheten ska i synnerhet säkerställa att det ombildade bolaget följer bestämmelserna i nationell lagstiftning
om bolagsbildning och bolagsregistrering och, i tillämpliga fall, att närmare bestämmelser för arbetstagarnas
medverkan har fastställts i enlighet med artikel 86l.
2.
Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska bolaget till den myndighet som avses i punkt 1 i denna artikel
överlämna den plan för den gränsöverskridande ombildningen som godkänts av den bolagsstämma som avses i
artikel 86h.
3.
Varje medlemsstat ska säkerställa att varje ansökan enligt punkt 1 från bolaget, inklusive inlämnande av
uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid den
myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
4.
Den myndighet som avses i punkt 1 ska godkänna den gränsöverskridande ombildningen så snart den har
fastställt att alla relevanta villkor är korrekt uppfyllda och alla formaliteter är korrekt fullgjorda i destinationsmed
lemsstaten.
5.
Ombildningsintyget ska godtas av den myndighet som avses i punkt 1 som ett intyg som slutgiltigt styrker att
alla tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en ombildning har fullgjorts i utgångsmedlemsstaten, utan vilket
den gränsöverskridande ombildningen inte kan godkännas.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/19
SOU 2021:18
Bilaga 3
908
Artikel 86p
Registrering
1.
Lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten och i destinationsmedlemsstaten ska med avseende på respektive
territorium fastställa arrangemangen, i enlighet med artikel 16, för att offentliggöra fullgörandet av den gränsöver
skridande ombildningen i deras register.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande uppgifter förs in i deras register:
a) I destinationsmedlemsstatens register: att registreringen av det ombildade bolaget är följden av en gränsöver
skridande ombildning.
b) I destinationsmedlemsstatens register: datum för registrering av det ombildade bolaget.
c) I utgångsmedlemsstatens register: att avregistreringen eller avförandet av bolaget från registret är följden av en
gränsöverskridande ombildning.
d) I utgångsmedlemsstatens register: det datum då bolaget avregistreras eller avförs från registret.
e) I utgångsmedlemsstatens respektive destinationsmedlemsstatens register: bolagets registreringsnummer, namn och
rättsliga form respektive det ombildade bolagets registreringsnummer, namn och rättsliga form.
Registren ska offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket, och göra dem tillgängliga, genom systemet för
sammankoppling av register.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att destinationsmedlemsstatens register, genom systemet för sammankoppling
av register, underrättar utgångsmedlemsstatens register om att den gränsöverskridande ombildningen har fått verkan.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att bolaget avregistreras eller avförs från registret omedelbart vid mottagandet
av den underrättelsen.
Artikel 86q
Tidpunkten då den gränsöverskridande ombildningen får verkan
Den tidpunkt då den gränsöverskridande ombildningen får verkan ska bestämmas i enlighet med destinationsmed
lemsstatens lagstiftning. Denna tidpunkt ska infalla efter det att den kontroll som avses i artiklarna 86m och 86o har
genomförts.
Artikel 86r
Den gränsöverskridande ombildningens rättsverkningar
Vid en gränsöverskridande ombildning ska följande rättsverkningar inträda från och med den tidpunkt som avses i
artikel 86q:
a) Samtliga bolagets tillgångar och skulder, inklusive samtliga avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska övertas
av det ombildade bolaget.
b) Aktieägarna i bolaget ska fortsätta att vara aktieägare i det ombildade bolaget, såvida de inte har avyttrat sina aktier
enligt artikel 86i.1.
c) Bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör från anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som
gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande ombildningen får verkan ska övertas av det ombildade bolaget.
Artikel 86s
Oberoende sakkunniga
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunniga person
som ansvarar för att utarbeta den rapport som avses i artikel 86f.
2.
Medlemsstaterna ska ha regler som säkerställer att
a) den sakkunniga personen, eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunniga personen är verksam, är
oberoende av och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett
ombildningsintyg, och
b) den sakkunniga personens utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i
enlighet med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den lagstiftning och de tillämpliga yrkesnormer som den
sakkunniga personen omfattas av.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/20
12.12.2019
909
Bilaga 3
SOU 2021:18
Artikel 86t
Giltighet
En gränsöverskridande ombildning som har fått verkan i enlighet med förfarandena för införlivande av detta direktiv
får inte ogiltigförklaras.
Första stycket påverkar inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat – i fråga om straffrätt, förebyggande och
bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning – att påföra åtgärder
och sanktioner enligt nationell rätt efter den dag då den gränsöverskridande ombildningen fick verkan.”
6. Artikel 119.2 ska ändras på följande sätt:
a) Vid slutet av led c ska ”, eller” läggas till.
b) Följande led ska läggas till:
”d) ett eller flera bolag, vid upplösning utan likvidation, överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat
befintligt bolag – det övertagande bolaget – utan att det övertagande bolaget ger ut nya aktier, förutsatt att en
person direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i de fusionerande bolagen eller att aktieägarna i de
fusionerande bolagen innehar sina värdepapper och aktier till samma andel i samtliga fusionerande bolag.”
7. Artikel 120 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte är tillämpligt på bolag under någon av följande
omständigheter:
a) Bolaget är i likvidation och har börjat dela ut tillgångarna till sina aktieägare.
b) Bolaget är föremål för resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som framgår av
avdelning IV i direktiv 2014/59/EU.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”5.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på bolag som är
a) föremål för insolvensförfaranden eller föremål för ramverk för förebyggande rekonstruktion,
b) föremål för andra likvidationsförfaranden än de som avses i punkt 4 a, eller
c) föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.101 i direktiv 2014/59/EU.”
8. Artikel 121 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska led a utgå.
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
De bestämmelser och formaliteter som avses i punkt 1 b i denna artikel ska särskilt omfatta de som rör
beslutsfattandet i samband med fusionen och skyddet av arbetstagarna avseende andra rättigheter än de som
regleras i artikel 133.”
9. Artikel 122 ska ändras på följande sätt:
a) Leden a och b ska ersättas med följande:
”a) rättslig form, namn och säte för vart och ett av de fusionerande bolagen samt den rättsliga form, det namn och
det säte som föreslagits för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,
b) utbytesförhållandet för värdepapper eller aktier som representerar bolagets kapital och, i lämpliga fall,
kontantersättningens belopp,”.
b) Leden h och i ska ersättas med följande:
”h) eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i de fusionerande bolagens förvaltnings-, lednings-,
tillsyns- eller kontrollorgan,
i) stiftelseurkunden för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen, i tillämpliga fall, och
bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument,”.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/21
SOU 2021:18
Bilaga 3
910
c) Följande led ska läggas till:
”m) närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till aktieägare i enlighet med artikel 126a,
n) skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser.”
10. Artiklarna 123 och 124 ska ersättas med följande:
”Artikel 123
Offentliggörande
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att följande handlingar offentliggörs av bolaget och görs tillgängliga för
allmänheten i registren i vart och ett av de fusionerande bolagens respektive medlemsstat minst en månad före dagen
för den bolagsstämma som avses i artikel 126:
a) Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen.
b) Ett meddelande där det fusionerande bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarrepresentanter eller, om sådana
representanter inte finns, arbetstagarna själva, informeras om att de senast fem arbetsdagar före dagen för
bolagsstämman får lämna synpunkter till respektive bolag på planen för den gränsöverskridande fusionen.
Medlemsstaterna får kräva att rapporten av den oberoende sakkunniga personen offentliggörs, och görs tillgänglig för
allmänheten, i registret.
Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid offentliggörandet av rapporten
av den oberoende sakkunniga personen.
De handlingar som offentliggörs i enlighet med denna punkt ska också vara tillgängliga genom systemet för
sammankoppling av register.
2.
Medlemsstaterna får undanta fusionerande bolag från det krav på offentliggörande som avses i punkt 1 i den här
artikeln om dessa bolag – under en oavbruten period som inleds minst en månad före den dag som fastställts för den
bolagsstämma som avses i artikel 126 och som avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas – gör de handlingar som
avses i punkt 1 i den här artikeln kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sina webbplatser.
Medlemsstaterna får dock inte underkasta detta undantag andra krav eller begränsningar än sådana som är nödvändiga
för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och som är proportionella för att uppnå dessa mål.
3.
Om fusionerande bolag gör den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen tillgänglig i enlighet
med punkt 2 i denna artikel, ska de minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 126 lämna
följande uppgifter till sina respektive register:
a) Vart och ett av de fusionerande bolagens rättsliga form, namn och säte samt eventuella nybildade bolags föreslagna
rättsliga form, namn och säte.
b) Det register till vilket de handlingar som avses i artikel 14 getts in avseende vart och ett av de fusionerande bolagen
och respektive bolags registreringsnummer i det registret.
c) En uppgift, avseende vart och ett av de fusionerande bolagen, om de arrangemang som inrättats för att borgenärer,
arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter.
d) Närmare uppgifter om webbplatsen där den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen, det
meddelande som avses i punkt 1, rapporten av den oberoende sakkunniga personen och fullständiga uppgifter om
de arrangemang som avses i led c i den här punkten kan erhållas kostnadsfritt online.
De uppgifter som avses i första stycket a–d ska göras tillgängliga för allmänheten i registret i vart och ett av de
fusionerande bolagens medlemsstat.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan uppfyllas helt och hållet online
utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid någon behörig myndighet i de fusionerande bolagens
medlemsstater, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
5.
Om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen i enlighet med artikel 126.3, ska
det offentliggörande som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln ske minst en månad före dagen för
bolagsstämman för det eller de andra fusionerande bolagen.
6.
Utöver det offentliggörande som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel får medlemsstaterna kräva att den
gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller de uppgifter som avses i punkt 3 i denna artikel
offentliggörs i deras officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform i enlighet med artikel 16.3. I
det fallet ska medlemsstaterna säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella
kungörelseorganet eller till den centrala elektroniska plattformen.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/22
12.12.2019
911
Bilaga 3
SOU 2021:18
7.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar som avses i punkt 1 eller de uppgifter som avses i punkt 3 är
kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten genom systemet för sammankoppling av register.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att alla avgifter som registren debiterar bolaget för det offentliggörande som
avses i punkterna 1 och 3 och, i förekommande fall, för det offentliggörande som avses i punkt 6 inte överstiger vad
som krävs för att täcka kostnaderna för att tillhandahålla sådana tjänster.
Artikel 124
Förvaltnings- eller ledningsorganets rapport till aktieägare och arbetstagare
1.
Förvaltnings- eller ledningsorganet i vart och ett av de fusionerande bolagen ska utarbeta en rapport till
aktieägare och arbetstagare som dels beskriver och ger underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den
gränsöverskridande fusionen, dels beskriver den gränsöverskridande fusionens konsekvenser för arbetstagarna.
Den ska särskilt beskriva den gränsöverskridande fusionens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet.
2.
Rapporten ska också innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare.
Bolaget får besluta att antingen utarbeta en rapport som innehåller de två avsnitten eller utarbeta separata rapporter för
aktieägare respektive arbetstagare som innehåller det relevanta avsnittet.
3.
Avsnittet för aktieägare i rapporten ska särskilt beskriva följande:
a) Kontantersättningen och den metod som använts för att fastställa kontantersättningen.
b) I tillämpliga fall, aktiernas utbytesförhållande och den eller de metoder som använts för att komma fram till
aktiernas utbytesförhållande.
c) Den gränsöverskridande fusionens konsekvenser för aktieägare.
d) De rättigheter och metoder för gottgörelse som är tillgängliga för aktieägare i enlighet med artikel 126a.
4.
Avsnittet för aktieägarna i rapporten ska inte krävas när samtliga aktieägare i bolaget har gått med på att detta
krav kan frångås. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.
5.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska särskilt beskriva följande:
a) Den gränsöverskridande fusionens konsekvenser för anställningsförhållanden och i tillämpliga fall eventuella
åtgärder för att skydda dessa förhållanden.
b) Väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet.
c) Hur de faktorer som anges i leden a och b påverkar eventuella dotterbolag till bolaget.
6.
Rapporten eller rapporterna ska, tillsammans med den gemensamma planen för den gränsöverskridande
fusionen i förekommande fall, åtminstone göras tillgängliga elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarrepresen
tanterna i vart och ett av de fusionerande bolagen eller, om sådana representanter inte finns, för arbetstagarna själva,
minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 126.
Om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen i enlighet med artikel 126.3, ska
rapporten emellertid göras tillgänglig minst sex veckor före dagen för bolagsstämman för det eller de andra
fusionerande bolagen.
7.
Om det fusionerande bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan i god tid erhåller ett yttrande om den
information som avses i punkterna 1 och 5 från arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana representanter inte
finns, från arbetstagarna själva, i enlighet med nationell rätt, ska aktieägarna informeras om detta och yttrandet
bifogas rapporten.
8.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska inte krävas när ett fusionerande bolag och dess eventuella dotterbolag
inte har några arbetstagare utöver dem som ingår i förvaltnings- eller ledningsorganet.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/23
SOU 2021:18
Bilaga 3
912
9.
Om kravet på det avsnitt för aktieägare i rapporten som avses i punkt 3 frångås i enlighet med punkt 4 och det
avsnitt för arbetstagare som avses i punkt 5 inte krävs enligt punkt 8, ska det inte krävas någon rapport.
10.
Punkterna 1–9 i denna artikel ska inte påverka de gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill
relaterade förfaranden som föreskrivs på nationell nivå efter införlivandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/
EG.”
11. Artikel 125 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:
”Om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen i enlighet med artikel 126.3, ska
rapporten emellertid göras tillgänglig minst en månad före dagen för bolagsstämman för det eller de andra
fusionerande bolagen.”
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3.
Den rapport som avses i punkt 1 ska under alla omständigheter inbegripa den sakkunniga personens
utlåtande beträffande huruvida kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande är adekvata. Vid sin
bedömning av kontantersättningen ska den sakkunniga personen beakta marknadspriset, i förekommande fall, för
aktierna i de fusionerande bolagen före tillkännagivandet av förslaget till fusion, eller värdet av bolagen exklusive
effekterna av den föreslagna fusionen såsom det fastställts i enlighet med allmänt accepterade värderingsmetoder.
Rapporten ska åtminstone
a) ange den eller de metoder som använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen,
b) ange den eller de metoder som använts för att fastställa det föreslagna utbytesförhållandet för aktier,
c) fastställa huruvida den eller de metoder som använts är adekvata för bedömningen av kontantersättningen och
aktiernas utbytesförhållande, ange det värde som dessa metoder lett till och yttra sig över den relativa vikt som
metoderna tillmättes när värdet fastställdes och, om olika metoder används i de fusionerande bolagen, även
fastställa huruvida användningen av olika metoder var motiverad, och
d) beskriva eventuella särskilda värderingsproblem som uppkommit.
Den sakkunniga personen ska ha rätt att av de fusionerande bolagen erhålla all information som är nödvändig för
att den sakkunniga personen ska kunna fullgöra sina uppgifter.”
c) I punkt 4 ska följande stycke läggas till:
”Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningen av denna artikel.”
12. Artikel 126 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1.
Efter att i tillämpliga fall ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, yttranden från
arbetstagare som lämnats i enlighet med artikel 124 och synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123 ska
bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen besluta, i form av en resolution, huruvida den
gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden, och
bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, ska anpassas.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte är möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den
gränsöverskridande fusionen enbart på grunden
a) att det utbytesförhållande för aktierna som avses i artikel 122 b inte är korrekt fastställt,
b) att den kontantersättning som avses i artikel 122 m inte är korrekt fastställd, eller
c) att de uppgifter som lämnats om det utbytesförhållande för aktierna som avses i led a eller den kontanter
sättning som avses i led b inte uppfyllde de rättsliga kraven.”
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/24
12.12.2019
913
Bilaga 3
SOU 2021:18
13. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 126a
Skydd av aktieägare
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de aktieägare i de fusionerande bolagen som röstade emot
godkännandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen har rätt att avyttra sina aktier i
utbyte mot en adekvat kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2–6, under förutsättning att de till följd
av fusionen skulle förvärva aktier i det bolag som uppstår genom fusionen som skulle omfattas av lagstiftningen i en
annan medlemsstat än medlemsstaten för deras respektive fusionerande bolag.
Medlemsstaterna får även föreskriva att andra aktieägare i de fusionerande bolagen ska ha den rätt som avses i första
stycket.
Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot den gemensamma planen för den gränsöverskridande
fusionen, aktieägares avsikter att utöva sin rätt att avyttra sina aktier, eller båda, ska dokumenteras på lämpligt sätt,
senast vid den bolagsstämma som avses i artikel 126. Medlemsstaterna får tillåta att registrering av en invändning
mot den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen betraktas som vederbörlig dokumentation av ett
negativt omröstningsresultat.
2.
Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vilken de aktieägare som avses i punkt 1 måste anmäla till det
berörda fusionerande bolaget att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Denna tidsfrist får inte vara
längre än en månad från den bolagsstämma som avses i artikel 126. Medlemsstaterna ska säkerställa att de
fusionerande bolagen anger en elektronisk adress för mottagande av denna anmälan på elektronisk väg.
3.
Medlemsstaterna ska vidare fastställa den tidsfrist inom vilken den kontantersättning som anges i den
gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska betalas. Denna tidsfrist får inte löpa ut senare än två
månader efter den dag då den gränsöverskridande fusionen får verkan i enlighet med artikel 129.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier
men anser att den kontantersättning som erbjuds av det berörda fusionerande bolaget inte är korrekt fastställd har rätt
att begära ytterligare kontantersättning vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt.
Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för begäran om ytterligare kontantersättning.
Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet att ge ytterligare kontantersättning gäller alla aktieägare i det
berörda fusionerande bolaget som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den medlemsstats lagstiftning som ett fusionerande bolag omfattas av
reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1–4 och att den medlemsstaten har exklusiv behörighet när det gäller att
lösa eventuella tvister som rör dessa rättigheter.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare i de fusionerande bolagen som inte hade rätt att avyttra sina aktier
eller inte utövade denna rätt men som anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i den gemensamma
planen för den gränsöverskridande fusionen inte är adekvat får invända mot detta förhållande och begära kontanter
sättning. Förfarandet för detta ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den
medlemsstats lagstiftning som det relevanta fusionerande bolaget omfattas av, inom den tidsfrist som fastställs i den
nationella lagstiftningen, och ett sådant förfarande ska inte hindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen.
Beslutet ska vara bindande för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.
Medlemsstaterna får även föreskriva att aktiernas utbytesförhållande enligt det beslutet gäller för sådana aktieägare i det
berörda fusionerande bolaget som inte hade rätt att avyttra sina aktier eller inte utövade denna rätt.
7.
Medlemsstaterna får också föreskriva att det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen kan
tillhandahålla aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/25
SOU 2021:18
Bilaga 3
914
Artikel 126b
Skydd av borgenärer
1.
Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som
uppkommit före offentliggörandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen och som inte var
förfallna till betalning vid offentliggörandet.
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som i enlighet med artikel
122 n erbjuds i den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen får, inom tre månader efter det
offentliggörande av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen som avses i artikel 123, ansöka
hos den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten om betryggande skyddsåtgärder, under förutsättning att
sådana borgenärer på ett trovärdigt sätt kan visa att den gränsöverskridande fusionen medför att deras fordringar
riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från de fusionerande bolagen.
Medlemsstaterna ska säkerställa att skyddsåtgärderna är villkorade av att den gränsöverskridande fusionen får verkan i
enlighet med artikel 129.
2.
Medlemsstaterna får kräva att de fusionerande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan lämnar en förklaring
som korrekt återspeglar bolagens aktuella ekonomiska ställning på ett datum som inte får infalla tidigare än en månad
innan förklaringen offentliggörs. I förklaringen ska förvaltnings- eller ledningsorganet ange att det, på grundval av den
information som är tillgänglig för det på dagen för förklaringen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte
känner till någon anledning till att det bolag som uppstår genom fusionen inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter
vid den tidpunkt då de ska fullgöras. Förklaringen ska offentliggöras tillsammans med den gemensamma planen för
den gränsöverskridande fusionen i enlighet med artikel 123.
3.
Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av lagstiftningen i de fusionerande bolagens medlemsstater
om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga
organ.
Artikel 126c
Information till och samråd med arbetstagare
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras i samband med
den gränsöverskridande fusionen och utövas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktiv 2002/14/EG,
och direktiv 2001/23/EG i de fall där den gränsöverskridande fusionen betraktas som en överlåtelse av ett företag i
den mening som avses i direktiv 2001/23/EG, och, i tillämpliga fall när det gäller gemenskapsföretag och grupper av
gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG. Medlemsstaterna får besluta att arbetstagares rätt till
information och samråd ska vara tillämplig med avseende på arbetstagare i andra bolag än de som avses i artikel 3.1 i
direktiv 2002/14/EG.
2.
Trots vad som sägs i artiklarna 123.1 b och 124.7 ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till
information och samråd respekteras, åtminstone innan beslut fattas om den gemensamma planen för den gränsöver
skridande fusionen eller om den rapport som avses i artikel 124, beroende på vilket som kommer först, på ett sådant
sätt att ett motiverat svar ges till arbetstagarna före den bolagsstämma som avses i artikel 126.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser eller praxis som är gynnsammare för
arbetstagarna ska medlemsstaterna besluta om formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet
med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG.”
14. Artikel 127 ska ersättas med följande:
”Artikel 127
Fusionsintyg
1.
Medlemsstaterna ska utse en domstol, notarius publicus eller en eller flera andra myndigheter som ska vara
behöriga att kontrollera huruvida gränsöverskridande fusioner är lagenliga med avseende på de delar av förfarandet
som regleras av den medlemsstats lagstiftning som det fusionerande bolaget omfattas av och att utfärda ett
fusionsintyg som anger att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i medlemsstaten
för det fusionerande bolaget har fullgjorts (nedan kallad den behöriga myndigheten).
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/26
12.12.2019
915
Bilaga 3
SOU 2021:18
Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande av eller ställande av säkerhet för
betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllande av särskilda sektorsspecifika
krav, inbegripet ställande av säkerhet för skyldigheter som uppstår till följd av pågående förfaranden.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det fusionerande bolagets ansökan om att erhålla ett fusionsintyg åtföljs av
a) den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen,
b) den rapport med eventuellt bifogat yttrande som avses i artikel 124 och den rapport som avses i artikel 125, om de
är tillgängliga,
c) eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123.1, och
d) uppgifter om bolagsstämmans godkännande enligt artikel 126.
3.
Medlemsstaterna får kräva att det fusionerande bolagets ansökan om att erhålla ett fusionsintyg åtföljs av
ytterligare uppgifter, särskilt följande:
a) Antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande
fusionen.
b) Förekomsten av dotterbolag och deras respektive geografiska belägenhet.
c) Uppgifter om det fusionerande bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ.
Vid tillämpning av denna punkt får de behöriga myndigheterna begära sådana uppgifter från andra berörda
myndigheter, om de inte tillhandahållits av det fusionerande bolaget.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den ansökan som avses i punkterna 2 och 3, inklusive inlämningen av alla
uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid den
behöriga myndigheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
5.
När det gäller efterlevnaden av bestämmelserna om arbetstagarnas medverkan enligt artikel 133 ska den
behöriga myndigheten i medlemsstaten för det fusionerande bolaget kontrollera att den gemensamma planen för den
gränsöverskridande fusionen innefattar information om de förfaranden genom vilka de relevanta bestämmelserna
fastställs och om eventuella alternativ när det gäller sådana bestämmelser.
6.
Som en del av den kontroll som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten undersöka följande:
a) Alla handlingar och uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3.
b) I relevanta fall, upplysningar från de fusionerande bolagen om att det förfarande som avses i artikel 133.3 och
133.4 har inletts.
7.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den kontroll som avses i punkt 1 utförs inom tre månader från dagen för
mottagandet av handlingarna och uppgifterna om det fusionerande bolagets bolagsstämmas godkännande av den
gränsöverskridande fusionen. Kontrollen ska ha ett av följande resultat:
a) Om det fastställs att den gränsöverskridande fusionen uppfyller alla relevanta villkor och att alla nödvändiga
förfaranden och formaliteter har fullgjorts ska den behöriga myndigheten utfärda ett fusionsintyg.
b) Om det fastställs att den gränsöverskridande fusionen inte uppfyller alla relevanta villkor eller att inte alla
nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten inte utfärda fusionsintyget
och den ska underrätta bolaget om skälen för sitt beslut; i så fall får den behöriga myndigheten ge bolaget
möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig
tidsperiod.
8.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar ett fusionsintyg om det i enlighet
med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande fusion genomförs för otillbörliga eller bedrägliga
ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för
kriminella ändamål.
9.
Om den behöriga myndigheten i samband med den kontroll som avses i punkt 1 har särskild misstanke om att
den gränsöverskridande fusionen genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten
eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål, ska den beakta
relevanta sakförhållanden och omständigheter, till exempel – i relevanta fall och inte beaktade separat – vägledande
faktorer som den behöriga myndigheten har fått kännedom om under den kontroll som avses i punkt 1, inbegripet
genom samråd med berörda myndigheter. Bedömningen enligt den här punkten ska genomföras från fall till fall
genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/27
SOU 2021:18
Bilaga 3
916
10.
Om det för bedömningen enligt punkterna 8 och 9 är nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller göra
ytterligare utredningar, får den period på tre månader som föreskrivs i punkt 7 förlängas med ytterligare högst tre
månader.
11.
Om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte är möjligt att genomföra
bedömningen inom de tidsfrister som anges i punkterna 7 och 10, ska medlemsstaterna säkerställa att den sökande
underrättas om skälen till dröjsmålet innan de tidsfristerna löper ut.
12.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra relevanta myndigheter
som är behöriga på de olika områden som berörs av den gränsöverskridande fusionen, inbegripet myndigheter i
medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen, och från dessa myndigheter och från det fusionerande
bolaget erhålla de uppgifter och handlingar som behövs för att kontrollera den gränsöverskridande fusionens
lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. För bedömningen får den behöriga
myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.”
15. Följande artikel ska införas:
”Artikel 127a
Överföring av fusionsintyget
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att fusionsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 128.1 genom
systemet för sammankoppling av register.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att fusionsintyget finns tillgängligt genom systemet för sammankoppling av
register.
2.
Tillgången till fusionsintyget ska vara kostnadsfri för de myndigheter som avses i artikel 128.1 och för registren.”
16. Artikel 128 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska varje fusionerande bolag till den myndighet som avses i
punkt 1 i denna artikel överlämna den gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen som godkänts av
den bolagsstämma som avses i artikel 126 eller, om bolagsstämmans godkännande inte krävs i enlighet med
artikel 132.3, den gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen som godkänts av vart och ett av de
fusionerande bolagen i enlighet med nationell rätt.”
b) Följande punkter ska läggas till:
”3.
Varje medlemsstat ska säkerställa att varje ansökan enligt punkt 1 från något av de fusionerande bolagen,
inklusive inlämnande av uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver
inställa sig personligen vid den myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i
avdelning I kapitel III.
4.
Den myndighet som avses i punkt 1 ska godkänna den gränsöverskridande fusionen så snart den har fastställt
att alla relevanta villkor är uppfyllda.
5.
Fusionsintyget ska godtas av den myndighet som avses i punkt 1 som ett intyg som slutgiltigt styrker att alla
tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en fusion har fullgjorts i respektive medlemsstat, utan vilket den
gränsöverskridande fusionen inte kan godkännas.”
17. Artikel 130 ska ersättas med följande:
”Artikel 130
Registrering
1.
Lagstiftningen i medlemsstaterna för de fusionerande bolagen och för det bolag som uppstår genom fusionen ska
med avseende på respektive territorium fastställa arrangemangen, i enlighet med artikel 16, för att offentliggöra
fullgörandet av den gränsöverskridande fusionen i deras register.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande uppgifter förs in i deras register:
a) I registret i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen: att registreringen av det bolag som uppstår
genom fusionen är följden av en gränsöverskridande fusion.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/28
12.12.2019
917
Bilaga 3
SOU 2021:18
b) I registret i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen: datum för registrering av det bolag som
uppstår genom fusionen.
c) I registret i medlemsstaten för vart och ett av de fusionerande bolagen: att avregistreringen eller avförandet av det
fusionerande bolaget från registret är en följd av en gränsöverskridande fusion.
d) I registret i medlemsstaten för vart och ett av de fusionerande bolagen: det datum då det fusionerande bolaget
avregistreras eller avförs från registret.
e) I registren i medlemsstaterna för vart och ett av de fusionerande bolagen respektive i medlemsstaten för det bolag
som uppstår genom fusionen: registreringsnummer, namn och rättslig form för vart och ett av de fusionerande
bolagen respektive för det bolag som uppstår genom fusionen.
Registren ska offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket, och göra dem tillgängliga, genom systemet för
sammankoppling av register.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att registret i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom den gränsöver
skridande fusionen, genom systemet för sammankoppling av register, underrättar registret i medlemsstaten för vart
och ett av de fusionerande bolagen om att den gränsöverskridande fusionen har fått verkan. Medlemsstaterna ska
också säkerställa att det fusionerande bolaget avregistreras eller avförs från registret omedelbart vid mottagandet av
den underrättelsen.”
18. Artikel 131 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1.
När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 119.2 a, c och d ska följande rättsverkningar
inträda från och med den tidpunkt som avses i artikel 129:
a) Det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder, inklusive samtliga avtal, krediter, rättigheter och
skyldigheter, ska överföras till det övertagande bolaget.
b) Aktieägarna i det överlåtande bolaget ska bli aktieägare i det övertagande bolaget, såvida de inte har avyttrat sina
aktier enligt artikel 126a.1.
c) Det överlåtande bolaget ska upphöra att existera.”
b) I punkt 2 ska leden a och b ersättas med följande:
”a) De fusionerande bolagens samtliga tillgångar och skulder, inklusive samtliga avtal, krediter, rättigheter och
skyldigheter, ska överföras till det nya bolaget.
b) Aktieägarna i de fusionerande bolagen ska bli aktieägare i det nybildade bolaget, såvida de inte har avyttrat sina
aktier enligt artikel 126a.1.”
19. Artikel 132 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1.
I de fall en gränsöverskridande fusion genom förvärv genomförs av antingen ett bolag som innehar samtliga
aktier och andra värdepapper som ger rösträtt vid bolagsstämmor i det eller de överlåtande bolagen eller av en
person som direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i det övertagande bolaget och i det eller de överlåtande
bolagen, och det övertagande bolaget inte tilldelar några aktier inom ramen för fusionen,
— ska artiklarna 122 b, c, e och m, 125 och 131.1 b inte tillämpas,
— ska artiklarna 124 och 126.1 inte tillämpas på det eller de överlåtande bolagen.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”3.
I de fall lagstiftningen i medlemsstaterna för samtliga fusionerande bolag föreskriver ett undantag från
bolagsstämmans godkännande i enlighet med artikel 126.3 och punkt 1 i den här artikeln ska den gemensamma
planen för den gränsöverskridande fusionen eller de uppgifter som avses i artikel 123.1–123.3, och de rapporter
som avses i artiklarna 124 och 125, göras tillgängliga minst en månad innan bolaget fattar beslut om fusionen i
enlighet med nationell rätt.”
20. Artikel 133 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:
”2.
Eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där det bolag som
uppstår genom den gränsöverskridande fusionen har sitt säte ska emellertid inte tillämpas om minst ett av de
fusionerande bolagen under de sex månader som föregår offentliggörandet av den gemensamma planen för den
gränsöverskridande fusionen har ett genomsnittligt antal arbetstagare motsvarande fyra femtedelar av den
tillämpliga tröskelnivå som fastställts i lagstiftningen i den medlemsstat vars jurisdiktion omfattar det fusionerande
bolaget och som utlöser arbetstagarnas medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG, eller
om det i den nationella lagstiftning som är tillämplig på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande
fusionen”.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/29
SOU 2021:18
Bilaga 3
918
b) I punkt 4 ska led a ersättas med följande:
”a) ska de ge de relevanta organen i de fusionerande bolagen, i de fall åtminstone ett av de fusionerande bolagen
omfattas av ett system för arbetstagares medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/
EG, rätt att utan föregående förhandlingar välja att direkt omfattas av de referensbestämmelser för medverkan
som avses i del 3 led b i bilagan till det direktivet, enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som
uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska ha sitt säte och iaktta dessa bestämmelser från och med
dagen för registreringen,”.
c) Punkt 7 ska ersättas med följande:
”7.
Om det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av ett system för arbetstagares
medverkan ska det bolaget vara skyldigt att vidta åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rätt till medverkan
skyddas vid eventuella därpå följande ombildningar, fusioner eller delningar, gränsöverskridande eller inhemska,
under en period på fyra år efter det att den gränsöverskridande fusionen fått verkan, genom att i tillämpliga delar
tillämpa de bestämmelser som anges i punkterna 1–6.”
d) Följande punkt ska läggas till:
”8.
Ett bolag ska meddela sina arbetstagare eller deras representanter om det väljer att tillämpa de referensbe
stämmelser för medverkan som avses i punkt 3 h eller om det inleder förhandlingar inom det särskilda
förhandlingsorganet. I det senare fallet ska bolaget utan onödigt dröjsmål meddela sina arbetstagare eller deras
representanter resultatet av dessa förhandlingar.”
21. Följande artikel ska införas:
”Artikel 133a
Oberoende sakkunniga
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunniga person
som ansvarar för att utarbeta den rapport som avses i artikel 125.
2.
Medlemsstaterna ska ha regler som säkerställer att
a) den sakkunniga personen, eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunniga personen är verksam, är
oberoende av och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett fusionsintyg, och
b) den sakkunniga personens utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i
enlighet med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den lagstiftning och de tillämpliga yrkesnormer som den
sakkunniga personen omfattas av.”
22. I artikel 134 ska följande stycke läggas till:
”Första stycket påverkar inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat – i fråga om straffrätt, förebyggande och
bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning – att påföra åtgärder
och sanktioner enligt nationell rätt efter den dag då den gränsöverskridande fusionen fick verkan.”
23. I avdelning II ska följande kapitel läggas till:
”KAPITEL IV
Gränsöverskridande delningar av bolag med begränsat ansvar
Artikel 160a
Tillämpningsområde
1.
Detta kapitel ska tillämpas på gränsöverskridande delningar av bolag med begränsat ansvar som har bildats i
enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet
inom unionen, under förutsättning att minst två av de bolag med begränsat ansvar som deltar i delningen omfattas av
lagstiftningen i olika medlemsstater (nedan kallade gränsöverskridande delningar).
2.
Trots det som sägs i artikel 160b.4 ska detta kapitel också tillämpas på gränsöverskridande delningar om
åtminstone en av de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning tillåter att den kontanta betalning som avses i
artikel 160b.4 a och b överstiger 10 % av det nominella värdet eller, i avsaknad av ett sådant nominellt värde, 10 % av
det bokförda parivärdet av värdepapper eller aktier som representerar kapitalet i de mottagande bolagen.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/30
12.12.2019
919
Bilaga 3
SOU 2021:18
3.
Detta kapitel ska inte tillämpas på gränsöverskridande delningar som omfattar ett bolag vars syfte är kollektiva
investeringar av kapital som erhålls av allmänheten, som bedriver verksamhet på grundval av principen om
riskspridning och vars andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det bolagets
tillgångar. Åtgärder som vidtas av ett sådant bolag för att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer sig
avsevärt från värdet på dess nettotillgångar ska anses motsvara sådant återköp eller sådan inlösen.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte tillämpas på bolag under någon av följande omständigheter:
a) Bolaget är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna till sina aktieägare.
b) Bolaget är föremål för resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som framgår av
avdelning IV i direktiv 2014/59/EU.
5.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på bolag som är
a) föremål för insolvensförfaranden eller föremål för ramverk för förebyggande rekonstruktion,
b) föremål för andra likvidationsförfaranden än de som avses i punkt 4 a, eller
c) föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.101 i direktiv 2014/59/EU.
Artikel 160b
Definitioner
I detta kapitel avses med
1. bolag: ett bolag med begränsat ansvar av en typ som förtecknas i bilaga II,
2. bolag som delas: ett bolag som, i processen för en gränsöverskridande delning, överför samtliga tillgångar och
skulder till två eller flera andra bolag vid en fullständig delning, eller som överför en del av sina tillgångar och
skulder till ett eller flera andra bolag vid en partiell delning eller delning genom separation,
3. mottagande bolag: ett bolag som bildats i samband med en gränsöverskridande delning,
4. delning: ett förfarande genom vilket
a) ett bolag som delas, vid upplösning utan likvidation, överför samtliga sina tillgångar och skulder till två eller fler
mottagande bolag mot vederlag, till aktieägarna i det bolag som delas, i form av värdepapper eller aktier i de
mottagande bolagen och, i tillämpliga fall, en kontantersättning på högst 10 % av det nominella värdet eller, i
avsaknad av nominellt värde, en kontantersättning på högst 10 % av dessa värdepappers eller aktiers bokförda
parivärde (nedan kallad fullständig delning),
b) ett bolag som delas överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera mottagande bolag mot
vederlag, till aktieägarna i det bolag som delas, i form av värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen, i det
bolag som delas eller i både de mottagande bolagen och det bolag som delas och, i tillämpliga fall, en kontanter
sättning på högst 10 % av det nominella värdet eller, i avsaknad av nominellt värde, en kontantersättning på
högst 10 % av dessa värdepappers eller aktiers bokförda parivärde (nedan kallad partiell delning), eller
c) ett bolag som delas överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera mottagande bolag mot
vederlag, till det bolag som delas, i form av värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen (nedan kallad
delning genom separation).
Artikel 160c
Förfaranden och formaliteter
I överensstämmelse med unionsrätten ska lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas reglera de delar av
förfarandena och formaliteterna som ska fullgöras i samband med den gränsöverskridande delningen för att erhålla
delningsintyget, medan lagstiftningen i medlemsstaterna för de mottagande bolagen ska reglera de delar av
förfarandena och formaliteterna som ska fullgöras efter det att delningsintyget erhållits.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/31
SOU 2021:18
Bilaga 3
920
Artikel 160d
Plan för gränsöverskridande delningar
Förvaltnings- eller ledningsorganet i det bolag som delas ska utarbeta en plan för den gränsöverskridande delningen.
Planen för den gränsöverskridande delningen ska åtminstone innehålla uppgifter om
a) rättslig form, namn och säte för det bolag som delas samt den rättsliga form, det namn och det säte som föreslagits
för det eller de nya bolag som uppstår genom den gränsöverskridande delningen,
b) utbytesförhållandet för värdepapper eller aktier som representerar bolagens kapital och, i tillämpliga fall,
kontantersättningens belopp,
c) villkoren för tilldelning av värdepapper eller aktier som representerar kapitalet i de mottagande bolagen eller i det
bolag som delas,
d) den föreslagna vägledande tidsplanen för den gränsöverskridande delningen,
e) den gränsöverskridande delningens sannolika följder för sysselsättningen,
f) den dag från vilken innehavet av värdepapper eller aktier som representerar bolagens kapital ger rätt till del i
vinsten och eventuella särskilda villkor rörande denna rätt,
g) det eller de datum från vilket eller vilka transaktioner i det bolag som delas i bokföringshänseende ska anses som
transaktioner i de mottagande bolagen,
h) eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i det
bolag som delas,
i) de rättigheter som de mottagande bolagen tilldelar aktieägare i det bolag som delas med speciella rättigheter eller
innehavare av andra värdepapper än aktier som representerar kapitalet i det bolag som delas, eller de åtgärder
som föreslås avseende detta,
j) de mottagande bolagens stiftelseurkunder, i relevanta fall, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt
instrument, och, vid en partiell delning eller en delning genom separation, eventuella ändringar av
stiftelseurkunden för det bolag som delas,
k) i lämpliga fall, information om de förfaranden genom vilka överenskommelser om arbetstagares inflytande över
besluten om deras rätt till medverkan i de mottagande bolagen fastställs i enlighet med artikel 160l,
l) en noggrann beskrivning av tillgångar och skulder i det bolag som delas och en förklaring om hur dessa tillgångar
och skulder ska fördelas mellan de mottagande bolagen, eller behållas av det bolag som delas vid en partiell
delning eller en delning genom separation, inbegripet bestämmelser om behandlingen av de tillgångar eller
skulder som inte är uttryckligen fördelade i planen för den gränsöverskridande delningen, exempelvis tillgångar
eller skulder som är okända på den dag då planen för den gränsöverskridande delningen utarbetas,
m) uppgifter om värderingen av de tillgångar och skulder som ska fördelas på respektive bolag som deltar i den
gränsöverskridande delningen,
n) dagen för den redovisning för det bolag som delas som används för att fastställa villkoren för den gränsöver
skridande delningen,
o) i lämpliga fall, tilldelningen till aktieägarna i det bolag som delas av aktier och värdepapper i de mottagande
bolagen, i det bolag som delas eller i båda, och det kriterium som ligger till grund för en sådan tilldelning,
p) närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till aktieägare i enlighet med artikel 160i,
q) skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser.
Artikel 160e
Förvaltnings- eller ledningsorganets rapport till aktieägare och arbetstagare
1.
Förvaltnings- eller ledningsorganet i det bolag som delas ska utarbeta en rapport till aktieägare och arbetstagare
som dels beskriver och ger underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande delningen,
dels beskriver den gränsöverskridande delningens konsekvenser för arbetstagarna.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/32
12.12.2019
921
Bilaga 3
SOU 2021:18
Den ska särskilt beskriva den gränsöverskridande delningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet.
2.
Rapporten ska också innehålla ett avsnitt för aktieägare och ett avsnitt för arbetstagare.
Bolaget får besluta att antingen utarbeta en rapport som innehåller de två avsnitten eller utarbeta separata rapporter för
aktieägare respektive arbetstagare som innehåller det relevanta avsnittet.
3.
Avsnittet för aktieägarna i rapporten ska särskilt beskriva följande:
a) Kontantersättningen och den metod som använts för att fastställa kontantersättningen.
b) I tillämpliga fall, aktiernas utbytesförhållande och den eller de metoder som använts för att komma fram till
aktiernas utbytesförhållande.
c) Den gränsöverskridande delningens konsekvenser för aktieägare.
d) De rättigheter och metoder för gottgörelse som är tillgängliga för aktieägare i enlighet med artikel 160i.
4.
Avsnittet för aktieägare i rapporten ska inte krävas när samtliga aktieägare i bolaget har gått med på att detta krav
kan frångås. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.
5.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska särskilt beskriva följande:
a) Den gränsöverskridande delningens konsekvenser för anställningsförhållanden och i tillämpliga fall eventuella
åtgärder för att skydda dessa förhållanden.
b) Väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren eller av platserna för bolagets verksamhet.
c) Hur de faktorer som anges i leden a och b även påverkar eventuella dotterbolag till bolaget.
6.
Rapporten eller rapporterna ska, tillsammans med den gemensamma planen för den gränsöverskridande
delningen i förekommande fall, åtminstone göras tillgängliga elektroniskt för aktieägarna och arbetstagarrepresen
tanterna i det bolag som delas eller, om sådana representanter inte finns, för arbetstagarna själva, minst sex veckor
före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 160h.
7.
Om förvaltnings- eller ledningsorganet i det bolag som delas i god tid erhåller ett yttrande om den information
som avses i punkterna 1 och 5 från arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana representanter inte finns, från
arbetstagarna själva, i enlighet med nationell rätt, ska aktieägarna informeras om detta och yttrandet bifogas rapporten.
8.
Avsnittet för arbetstagare i rapporten ska inte krävas när ett bolag som delas och dess eventuella dotterbolag inte
har några arbetstagare utöver dem som ingår i förvaltnings- eller ledningsorganet.
9.
Om kravet på det avsnitt för aktieägare i rapporten som avses i punkt 3 frångås i enlighet med punkt 4 och det
avsnitt för arbetstagare som avses i punkt 5 inte krävs enligt punkt 8, ska det inte krävas någon rapport.
10.
Punkterna 1–9 i denna artikel ska inte påverka gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill
relaterade förfaranden som föreskrivs på nationell nivå efter införlivandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG.
Artikel 160f
Rapport av oberoende sakkunnig
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att en oberoende sakkunnig granskar planen för den gränsöverskridande
delningen och utarbetar en rapport för aktieägare. Rapporten ska göras tillgänglig för aktieägarna minst en månad
före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 160h. Beroende på medlemsstatens lagstiftning får den
sakkunniga personen vara en fysisk eller en juridisk person.
2.
Den rapport som avses i punkt 1 ska under alla omständigheter inbegripa den sakkunniga personens utlåtande
beträffande huruvida kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande är adekvata. Vid sin bedömning av
kontantersättningen ska den sakkunniga personen beakta marknadspriset, i förekommande fall, för aktierna i det
bolag som delas före tillkännagivandet av förslaget till delning, eller värdet av bolaget exklusive effekterna av den
föreslagna delningen, såsom det fastställts i enlighet med allmänt vedertagna värderingsmetoder. Rapporten ska
åtminstone
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/33
SOU 2021:18
Bilaga 3
922
a) ange den eller de metoder som använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen,
b) ange den eller de metoder som använts för att fastställa det föreslagna utbytesförhållandet för aktier,
c) fastställa huruvida den eller de metoderna är adekvata för bedömningen av kontantersättningen och aktiernas
utbytesförhållande, ange det värde som dessa metoder lett till och yttra sig över den relativa vikt som metoderna
tillmättes när värdet fastställdes, och
d) beskriva eventuella särskilda värderingsproblem som uppkommit.
Den sakkunniga personen ska ha rätt att av det bolag som delas erhålla all information som är nödvändig för att den
sakkunniga personen ska kunna fullgöra sina uppgifter.
3.
Det ska inte krävas att planen för den gränsöverskridande delningen granskas av en oberoende sakkunnig och
det ska inte heller krävas någon rapport av en oberoende sakkunnig om alla aktieägare i det bolag som delas har
kommit överens om detta.
Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningen av denna artikel.
Artikel 160g
Offentliggörande
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att följande handlingar offentliggörs av bolaget och görs tillgängliga för
allmänheten i registret i medlemsstaten för det bolag som delas minst en månad före dagen för den bolagsstämma
som avses i artikel 160h.
a) Planen för den gränsöverskridande delningen.
b) Ett meddelande där det delade bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarrepresentanter eller, om sådana
representanter inte finns, arbetstagarna själva, informeras om att de senast fem arbetsdagar före dagen för
bolagsstämman får lämna synpunkter till bolaget på planen för den gränsöverskridande delningen.
Medlemsstaterna får kräva att rapporten av den oberoende sakkunniga personen offentliggörs, och görs tillgänglig för
allmänheten, i registret.
Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid offentliggörandet av rapporten
av den oberoende sakkunniga personen.
De handlingar som offentliggörs enlighet med denna punkt ska också vara tillgängliga genom systemet för
sammankoppling av register.
2.
Medlemsstaterna får undanta ett bolag som delas från det krav på offentliggörande som avses i punkt 1 i den här
artikeln om bolaget – under en oavbruten period som inleds minst en månad före den dag som fastställts för den
bolagsstämma som avses i artikel 160h och som avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas – gör de handlingar
som avses i punkt 1 i den här artikeln kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sin webbplats.
Medlemsstaterna får dock inte underkasta detta undantag andra krav eller begränsningar än sådana som är nödvändiga
för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet, och som är proportionella för att uppnå dessa mål.
3.
Om det bolag som delas gör planen för den gränsöverskridande delningen tillgänglig i enlighet med punkt 2 i
denna artikel, ska det minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 160h lämna följande
uppgifter till registret:
a) Rättslig form för, namn på och säte för det bolag som delas och rättslig form, namn och säte som föreslagits för det
eller de nybildade bolag som uppstår genom den gränsöverskridande delningen.
b) Det register till vilket de handlingar som avses i artikel 14 getts in avseende det bolag som delas och dess
registreringsnummer i det registret.
c) En uppgift om de arrangemang som inrättats för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina
rättigheter.
d) Närmare uppgifter om webbplatsen där planen för den gränsöverskridande delningen, det meddelande som avses i
punkt 1, rapporten av den oberoende sakkunniga personen och fullständiga uppgifter om de arrangemang som
avses i led c i den här punkten kan erhållas kostnadsfritt online.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/34
12.12.2019
923
Bilaga 3
SOU 2021:18
De uppgifter som avses i första stycket a–d ska göras tillgängliga för allmänheten i registret.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan uppfyllas helt och hållet online
utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid någon behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, i
enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
5.
Utöver det offentliggörande som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel får medlemsstaterna kräva att
planen för den gränsöverskridande delningen eller de uppgifter som avses i punkt 3 i denna artikel offentliggörs i
deras officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform i enlighet med artikel 16.3. I det fallet ska
medlemsstaterna säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet eller till
den centrala elektroniska plattformen.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar som avses i punkt 1 eller de uppgifter som avses i punkt 3 är
kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten genom systemet för sammankoppling av register.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att eventuella avgifter som registren debiterar bolaget för det offentliggörande
som avses i punkterna 1 och 3 och, i tillämpliga fall, för det offentliggörande som avses i punkt 5 inte överstiger vad
som krävs för att täcka kostnaden för att tillhandahålla sådana tjänster.
Artikel 160h
Bolagsstämmans godkännande
1.
Efter att i tillämpliga fall ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 160e och 160f, yttranden från
arbetstagare som lämnats i enlighet med artikel 160e och synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 160g ska
bolagsstämman i det bolag som delas besluta, i form av en resolution, huruvida planen för den gränsöverskridande
delningen ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt
instrument, ska anpassas.
2.
Bolagsstämman i det bolag som delas får förbehålla sig rätten att ställa som villkor för den gränsöverskridande
delningens genomförande att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelser som avses i artikel 160l.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det för godkännande av planen för den gränsöverskridande delningen och av
eventuella ändringar av den planen krävs en majoritet på minst två tredjedelar men högst 90 % av de röster som är
förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet på bolagsstämman. Under alla
omständigheter får majoritetströskeln inte vara högre än vad som föreskrivs i nationell rätt för godkännande av
gränsöverskridande fusioner.
4.
Om en klausul i planen för den gränsöverskridande delningen eller en ändring av stiftelseurkunden för det bolag
som delas leder till en ökning av en aktieägares ekonomiska förpliktelser gentemot bolaget eller tredje part, får
medlemsstaterna under sådana särskilda omständigheter kräva att en sådan klausul eller ändringen av
stiftelseurkunden för det bolag som delas ska godkännas av den berörda aktieägaren, förutsatt att en sådan aktieägare
inte kan utöva de rättigheter som fastställs i artikel 160i.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte är möjligt att invända mot bolagsstämmans godkännande av den
gränsöverskridande delningen enbart på grunden
a) att det utbytesförhållande för aktierna som avses i artikel 160d b inte är korrekt fastställt,
b) att den kontantersättning som avses i artikel 160d p inte är korrekt fastställd, eller
c) att de uppgifter som lämnats om det utbytesförhållande för aktierna som avses i led a eller den kontantersättning
som avses i led b inte uppfyllde de rättsliga kraven.
Artikel 160i
Skydd av aktieägare
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de aktieägare i ett bolag som delas som röstade emot
godkännandet av planen för den gränsöverskridande delningen har rätt att avyttra sina aktier i utbyte mot en adekvat
kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2–6, under förutsättning att de till följd av den gränsöver
skridande delningen skulle förvärva aktier i de mottagande bolagen som skulle omfattas av lagstiftningen i annan
medlemsstat än medlemsstaten för det bolag som delas.
Medlemsstaterna får även föreskriva att andra aktieägare i det bolag som delas ska ha den rätt som avses i första stycket.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/35
SOU 2021:18
Bilaga 3
924
Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot planen för den gränsöverskridande delningen, aktieägares
avsikt att utöva sin rätt att avyttra sina aktier, eller båda, ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den
bolagsstämma som avses i artikel 160h. Medlemsstaterna får tillåta att registrering av en invändning mot planen för
den gränsöverskridande delningen betraktas som vederbörlig dokumentation av ett negativt omröstningsresultat.
2.
Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vilken de aktieägare som avses i punkt 1 måste anmäla till det
bolag som delas att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Denna tidsfrist får inte vara längre än en
månad från den bolagsstämma som avses i artikel 160h. Medlemsstaterna ska säkerställa att det bolag som delas
anger en elektronisk adress för mottagande av denna anmälan på elektronisk väg.
3.
Medlemsstaterna ska vidare fastställa den tidsfrist inom vilken den kontantersättning som anges i planen för den
gränsöverskridande delningen ska betalas. Denna tidsfrist får inte löpa ut senare än två månader efter den dag då den
gränsöverskridande delningen får verkan i enlighet med artikel 160q.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier
men som anser att den kontantersättning som erbjuds av det bolag som delas inte är korrekt fastställt har rätt att
begära ytterligare kontantersättning vid behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt.
Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för begäran om ytterligare kontantersättning.
Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet att ge ytterligare kontantersättning gäller alla de aktieägare i det
bolag som delas som har anmält sitt beslut att utöva rätten att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den medlemsstats lagstiftning som ett bolag som delas omfattas av reglerar
de rättigheter som avses i punkterna 1–4 och att den medlemsstaten har exklusiv behörighet när det gäller att lösa
eventuella tvister som rör dessa rättigheter.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägare i det bolag som delas som inte hade rätt att avyttra sina aktier eller
inte utövade denna rätt men som anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i planen för den gränsöver
skridande delningen inte är adekvat får invända mot detta förhållande och begära kontantersättning. Förfarandet för
detta ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den medlemsstats lagstiftning
som det bolag som delas omfattas av, inom den tidsfrist som fastställs i den medlemsstatens nationella lagstiftning,
och ett sådant förfarande ska inte hindra registreringen av den gränsöverskridande delningen. Beslutet ska vara
bindande för de mottagande bolagen och, vid en partiell delning, även för det bolag som delas.
7.
Medlemsstaterna får också föreskriva att det berörda mottagande bolaget och, vid en partiell delning, också det
bolag som delas, kan tillhandahålla aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning.
Artikel 160j
Skydd av borgenärer
1.
Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som
uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande delningen och som inte var förfallna till
betalning vid offentliggörandet.
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som i enlighet med artikel
160d q erbjuds i planen för den gränsöverskridande delningen får, inom tre månader efter det offentliggörande av
planen för den gränsöverskridande delningen som avses i artikel 160g, ansöka hos den behöriga administrativa eller
rättsliga myndigheten om betryggande skyddsåtgärder, under förutsättning att sådana borgenärer på ett trovärdigt sätt
kan visa att den gränsöverskridande delningen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga
betryggande skyddsåtgärder har erhållits från bolaget.
Medlemsstaterna ska säkerställa att skyddsåtgärderna är villkorade av att den gränsöverskridande delningen får verkan
i enlighet med artikel 160q.
2.
Om en borgenär till det bolag som ska delas inte erhåller fullgörelse från det bolag som skulden fördelas på ska
de övriga mottagande bolagen, och vid en partiell delning eller en delning genom separation det bolag som delas,
ansvara solidariskt för den skyldigheten tillsammans med det bolag som skulden fördelas på. Det solidariska ansvaret
för ett bolag som deltar i delningen ska emellertid begränsas till värdet, på den dag då delningen får verkan, av de
nettotillgångar som fördelas på det bolaget.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/36
12.12.2019
925
Bilaga 3
SOU 2021:18
3.
Medlemsstaterna får kräva att förvaltnings- eller ledningsorganet för det bolag som delas lämnar en förklaring
som korrekt återspeglar bolagets aktuella ekonomiska ställning på ett datum som inte får infalla tidigare än en månad
innan förklaringen offentliggörs. I förklaringen ska förvaltnings- eller ledningsorganet för det bolag som delas ange att
det, på grundval av den information som är tillgänglig för det på dagen för förklaringen och efter att ha gjort rimliga
undersökningar, inte känner till någon anledning till att något av de mottagande bolagen eller, vid en partiell delning,
det bolag som delas, efter det att delningen får verkan inte skulle kunna fullgöra de skyldigheter som fördelats på dem
enligt planen för den gränsöverskridande delningen vid den tidpunkt då de ska fullgöras. Förklaringen ska
offentliggöras tillsammans med planen för den gränsöverskridande delningen i enlighet med artikel 160g.
4.
Punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka tillämpningen av lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas
om fullgörande av eller ställande av säkerhet för betalningsskyldigheter eller andra skyldigheter gentemot offentliga
organ.
Artikel 160k
Information till och samråd med arbetstagare
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagares rätt till information och samråd respekteras i samband med den
gränsöverskridande delningen och utövas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktiv 2002/14/EG, och
direktiv 2001/23/EG i de fall där den gränsöverskridande delningen betraktas som överlåtelse av ett företag i den
mening som avses i direktiv 2001/23/EG, och, i tillämpliga fall när det gäller gemenskapsföretag eller grupper av
gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG. Medlemsstaterna får besluta att arbetstagares rätt till
information och samråd ska vara tillämplig med avseende på arbetstagare i andra bolag än de som avses i artikel 3.1 i
direktiv 2002/14/EG.
2.
Trots vad som sägs i artiklarna 160e.7 och 160g.1 b ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till
information och samråd respekteras, åtminstone innan beslut fattas om planen för den gränsöverskridande delningen
eller om den rapport som avses i artikel 160e, beroende på vilket som kommer först, på ett sådant sätt att ett
motiverat svar ges till arbetstagarna före den bolagsstämma som avses i artikel 160h.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser eller praxis som är gynnsammare för
arbetstagarna ska medlemsstaterna besluta om formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet
med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG.
Artikel 160l
Arbetstagarnas medverkan
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska varje mottagande bolag omfattas av eventuella gällande
bestämmelser om arbetstagares medverkan i den medlemsstat där det har sitt säte.
2.
Eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där det bolag som uppstår
genom den gränsöverskridande delningen har sitt säte ska emellertid inte tillämpas om det bolag som delas under de
sex månader som föregår offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande delningen har ett genomsnittligt
antal arbetstagare motsvarande fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivå som fastställts i lagstiftningen i
medlemsstaten för det bolag som delas och som utlöser arbetstagarnas medverkan i den mening som avses i artikel 2
k i direktiv 2001/86/EG, eller om det i den nationella lagstiftning som är tillämplig på vart och ett av de mottagande
bolagen inte
a) föreskrivs åtminstone samma nivå för arbetstagarnas medverkan som den som gällde i det bolag som delas före den
gränsöverskridande delningen, mätt med hänvisning till andelen arbetstagarrepresentanter bland ledamöterna i
förvaltnings- eller tillsynsorganet eller deras kommittéer eller i den ledningsgrupp som omfattar bolagets
resultatenheter, om arbetstagarrepresentation förekommer, eller
b) föreskrivs samma rätt till medverkan för arbetstagarna i driftsenheter i de mottagande bolagen som är belägna i
andra medlemsstater som för arbetstagarna i den medlemsstat där det mottagande bolaget har sitt säte.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/37
SOU 2021:18
Bilaga 3
926
3.
I de fall som avses i punkt 2 i denna artikel ska arbetstagarnas medverkan i de bolag som uppstår genom den
gränsöverskridande delningen samt deras inflytande över besluten om dessa rättigheter regleras av medlemsstaterna, i
tillämpliga delar och om inte annat följer av punkterna 4–7 i denna artikel, i enlighet med de principer och förfaranden
som anges i artikel 12.2 och 12.4 i förordning (EG) nr 2157/2001 och följande bestämmelser i direktiv 2001/86/EG:
a) Artikel 3.1, 3.2 a i och b, 3.3, artikel 3.4 de två första meningarna, och artikel 3.5 och 3.7.
b) Artikel 4.1, 4.2 a, g och h, 4.3 och 4.4.
c) Artikel 5.
d) Artikel 6.
e) Artikel 7.1 med undantag av led b andra strecksatsen.
f) Artiklarna 8, 10, 11 och 12.
g) Del 3 led a i bilagan.
4.
När medlemsstaterna reglerar de principer och förfaranden som avses i punkt 3
a) ska de ge det särskilda förhandlingsorganet rätt att, med två tredjedelars majoritet av sina medlemmar som
företräder minst två tredjedelar av arbetstagarna, besluta att inte inleda förhandlingar eller att avsluta förhandlingar
som redan inletts och att iaktta de gällande bestämmelserna om medverkan i medlemsstaterna för vart och ett av de
mottagande bolagen,
b) får de, i de fall där referensbestämmelser för medverkan gäller efter föregående förhandlingar och utan hinder av
dessa bestämmelser, besluta att begränsa andelen arbetstagarrepresentanter i de mottagande bolagens
förvaltningsorgan. Om arbetstagarrepresentanterna i det bolag som delas utgjorde minst en tredjedel av
förvaltnings- eller tillsynsorganet får begränsningen dock aldrig leda till en lägre andel arbetstagarrepresentanter i
förvaltningsorganet än en tredjedel,
c) ska de säkerställa att de bestämmelser om arbetstagarnas medverkan som gällde före den gränsöverskridande
delningen fortsätter att vara tillämpliga till och med den dag då därefter överenskomna bestämmelser börjar
tillämpas eller, i avsaknad av överenskomna bestämmelser, till dess att referensbestämmelser börjar tillämpas i
enlighet med del 3 led a i bilagan till direktiv 2001/86/EG.
5.
Utvidgningen av rätten till medverkan till att omfatta arbetstagare i de mottagande bolagen som är anställda i
andra medlemsstater, enligt punkt 2 b, ska inte medföra någon skyldighet för de medlemsstater som väljer att göra
detta att beakta dessa arbetstagare när de beräknar de tröskelnivåer för arbetsstyrkans storlek som ger rätt till
medverkan enligt nationell lagstiftning.
6.
Om något av de mottagande bolagen ska omfattas av ett system för arbetstagares medverkan i enlighet med de
bestämmelser som avses i punkt 2 ska dessa bolag vara skyldiga att anta en rättslig form som möjliggör utövandet av
rätten till medverkan.
7.
Om det mottagande bolaget omfattas av ett system för arbetstagares medverkan ska det vara skyldigt att vidta
åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rätt till medverkan skyddas vid eventuella därpå följande ombildningar,
fusioner eller delningar, gränsöverskridande eller inhemska, under en period på fyra år efter det att den gränsöver
skridande delningen fått verkan, genom att i tillämpliga delar tillämpa de bestämmelser som anges i punkterna 1–6.
8.
Ett bolag ska utan onödigt dröjsmål meddela sina arbetstagare eller deras representanter resultatet av
förhandlingarna om arbetstagarnas medverkan.
Artikel 160m
Delningsintyg
1.
Medlemsstaterna ska utse en domstol, notarius publicus eller en eller flera andra myndigheter som ska vara
behöriga att kontrollera huruvida gränsöverskridande delningar är lagenliga med avseende på de delar av förfarandet
som regleras av den medlemsstats lagstiftning som det bolag som delas omfattas av och att utfärda ett delningsintyg
som anger att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten har
fullgjorts (nedan kallad den behöriga myndigheten).
Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande av eller ställande av säkerhet för
betalningsskyldighet eller andra skyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllande av särskilda sektorsspecifika
krav, inbegripet ställande av säkerhet för skyldigheter som uppstår till följd av pågående förfaranden.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/38
12.12.2019
927
Bilaga 3
SOU 2021:18
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ansökan från det bolag som delas om att erhålla ett delningsintyg åtföljs av
a) planen för den gränsöverskridande delningen,
b) den rapport med eventuellt bifogat yttrande som avses i artikel 160e och den rapport som avses i artikel 160f, om
de är tillgängliga,
c) eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 160g.1, och
d) uppgifter om bolagsstämmans godkännande enligt artikel 160h.
3.
Medlemsstaterna får kräva att ansökan från det bolag som delas om att erhålla ett delningsintyg åtföljs av
ytterligare uppgifter, särskilt följande:
a) Antalet arbetstagare vid tidpunkten för upprättandet av planen för den gränsöverskridande delningen.
b) Förekomsten av dotterbolag och deras respektive geografiska belägenhet.
c) Uppgifter om fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ av det bolag som delas.
Vid tillämpning av denna punkt får de behöriga myndigheterna begära dessa uppgifter från andra berörda
myndigheter, om de inte tillhandahållits av det bolag som delas.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den ansökan som avses i punkterna 2 och 3, inklusive inlämnandet av alla
uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid den
behöriga myndigheten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
5.
När det gäller efterlevnaden av bestämmelserna om arbetstagarnas medverkan enligt artikel 160l ska den
behöriga myndigheten i medlemsstaten för det bolag som delas kontrollera att planen för den gränsöverskridande
delningen innefattar information om de förfaranden genom vilka de relevanta bestämmelserna fastställs och om
eventuella alternativ när det gäller sådana bestämmelser.
6.
Som en del av den kontroll som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten undersöka följande:
a) Alla handlingar och uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3.
b) I relevanta fall, upplysningar från det bolag som delas om att det förfarande som avses i artikel 160l.3 och 160l.4
har inletts.
7.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den kontroll som avses i punkt 1 utförs inom tre månader från dagen för
mottagandet av handlingarna och uppgifterna om godkännandet av den gränsöverskridande delningen på
bolagsstämman för det bolag som delas. Kontrollen ska ha ett av följande resultat:
a) Om det fastställs att den gränsöverskridande delningen uppfyller alla relevanta villkor och att alla nödvändiga
förfaranden och formaliteter har fullgjorts ska den behöriga myndigheten utfärda delningsintyget.
b) Om det fastställs att den gränsöverskridande delningen inte uppfyller alla relevanta villkor eller att inte alla
nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten inte utfärda delningsintyget
och den ska underrätta bolaget om skälen för sitt beslut; i så fall får den behöriga myndigheten ge bolaget möjlighet
att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.
8.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar ett delningsintyg om det i enlighet
med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande delning genomförs för otillbörliga eller bedrägliga
ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för
kriminella ändamål.
9.
Om den behöriga myndigheten i samband med den kontroll som avses i punkt 1 har särskild misstanke om att
den gränsöverskridande delningen genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten
eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål, ska den beakta
relevanta sakförhållanden och omständigheter, till exempel – i relevanta fall och inte beaktade separat – vägledande
faktorer som den behöriga myndigheten har fått kännedom om under den kontroll som avses i punkt 1, däribland
genom samråd med berörda myndigheter. Bedömningen enligt den här punkten ska genomföras från fall till fall
genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.
10.
Om det för bedömningen enligt punkterna 8 och 9 är nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller att göra
ytterligare utredningar, får den period på tre månader som föreskrivs i punkt 7 förlängas med ytterligare högst tre
månader.
11.
Om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte går att genomföra bedömningen
inom de tidsfrister som föreskrivs i punkterna 7 och 10, ska medlemsstaterna säkerställa att den sökande underrättas
om skälen till dröjsmålet innan de tidsfristerna löper ut.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/39
SOU 2021:18
Bilaga 3
928
12.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten får samråda med andra relevanta myndigheter
som är behöriga på de olika områden som berörs av den gränsöverskridande delningen, inbegripet myndigheter från
de mottagande bolagens medlemsstat, och från dessa myndigheter och från det bolag som delas erhålla de uppgifter
och handlingar som behövs för att kontrollera den gränsöverskridande delningens lagenlighet inom ramen för de
förfaranden som fastställs i nationell lagstiftning. För bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en
oberoende sakkunnig.
Artikel 160n
Överföring av delningsintyget
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att delningsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 160o.1 genom
systemet för sammankoppling av register.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att delningsintyget finns tillgängligt genom systemet för sammankoppling av
register.
2.
Tillgången till delningsintyget ska vara kostnadsfri för de myndigheter som avses i artikel 160o.1 och för
registren.
Artikel 160o
Kontroll av den gränsöverskridande delningens lagenlighet
1.
Medlemsstaterna ska utse en domstol, notarius publicus eller annan myndighet som ska vara behörig att
kontrollera huruvida den gränsöverskridande delningen är lagenlig med avseende på den del av förfarandet som rör
fullgörandet av den gränsöverskridande delningen och som regleras av den medlemsstats lagstiftning som de
mottagande bolagen omfattas av och att godkänna den gränsöverskridande delningen.
Den myndigheten ska i synnerhet säkerställa att de mottagande bolagen följer bestämmelserna i nationell lagstiftning
om bolagsbildning och bolagsregistrering och, i tillämpliga fall, att närmare bestämmelser för arbetstagarnas
medverkan har fastställts i enlighet med artikel 160l.
2.
Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska det bolag som delas till varje myndighet som avses i punkt 1 i
denna artikel överlämna den plan för den gränsöverskridande delningen som godkänts av den bolagsstämma som
avses i artikel 160h.
3.
Varje medlemsstat ska säkerställa att varje ansökan enligt punkt 1 från det bolag som delas, inklusive inlämnande
av uppgifter och handlingar, kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid
den myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.
4.
Den myndighet som avses i punkt 1 ska godkänna den gränsöverskridande delningen så snart den har fastställt
att alla relevanta villkor är korrekt uppfyllda och alla formaliteter är korrekt fullgjorda i medlemsstaterna för de
mottagande bolagen.
5.
Delningsintyget ska godtas av den myndighet som avses i punkt 1 som ett intyg som slutgiltigt styrker att alla
tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en delning har fullgjorts i medlemsstaten för det bolag som delas, utan
vilket den gränsöverskridande delningen inte kan godkännas.
Artikel 160p
Registrering
1.
Lagstiftningen i medlemsstaterna för det bolag som delas och för de mottagande bolagen ska med avseende på
respektive territorium fastställa arrangemangen, i enlighet med artikel 16, för att offentliggöra fullgörandet av den
gränsöverskridande delningen i deras register.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande uppgifter förs in i deras register:
a) I registret i medlemsstaterna för de mottagande bolagen: att registreringen av det mottagande bolaget är följden av
en gränsöverskridande delning.
b) I registret i medlemsstaten för de mottagande bolagen: datumen för registrering av de mottagande bolagen.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/40
12.12.2019
929
Bilaga 3
SOU 2021:18
c) I registret i medlemsstaten för det bolag som delas: vid fullständig delning, att avregistreringen eller avförandet av
det bolag som delas från registret är följden av en gränsöverskridande delning.
d) I registret i medlemsstaten för det bolag som delas: vid fullständig delning, datum för avregistrering eller avförande
av det bolag som delas från registret.
e) I registren i medlemsstaten för det bolag som delas respektive i medlemsstaterna för de mottagande bolagen:
registreringsnummer, namn och rättslig form för det bolag som delas respektive för de mottagande bolagen.
Registren ska offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket, och göra dem tillgängliga, genom systemet för
sammankoppling av register.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att registren i de mottagande bolagens medlemsstater, genom systemet för
sammankoppling av register, underrättar registret i medlemsstaten för det bolag som delas om att de mottagande
bolagen har registrerats. Medlemsstaterna ska också säkerställa, vid en fullständig delning, att det bolag som delas
avregistreras eller avförs från registret omedelbart vid mottagandet av samtliga dessa underrättelser.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att registret i medlemsstaten för det bolag som delas, genom systemet för
sammankoppling av register, underrättar registren i de mottagande bolagens medlemsstater om att den gränsöver
skridande delningen har fått verkan.
Artikel 160q
Tidpunkten då den gränsöverskridande delningen får verkan
Den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan ska bestämmas i enlighet med lagstiftningen i
medlemsstaten för det bolag som delas. Denna tidpunkt ska infalla efter det att den kontroll som avses i artiklarna
160m och 160o har genomförts och efter det att registren mottagit alla de underrättelser som avses i artikel 160p.3.
Artikel 160r
Den gränsöverskridande delningens rättsverkningar
1.
Vid en gränsöverskridande fullständig delning ska följande rättsverkningar inträda från och med den tidpunkt
som avses i artikel 160q:
a) Samtliga tillgångar och skulder i det bolag som delas, inklusive samtliga avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter,
ska överföras till de mottagande bolagen i enlighet med den fördelning som anges i planen för den gränsöver
skridande delningen.
b) Aktieägarna i det bolag som delas ska bli aktieägare i de mottagande bolagen i enlighet med den fördelning av aktier
som anges i planen för den gränsöverskridande delningen, såvida de inte har avyttrat sina aktier enligt artikel
160i.1.
c) De rättigheter och skyldigheter för det bolag som delas vilka härrör från anställningsavtal eller anställningsför
hållanden och vilka gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan ska överföras till de
mottagande bolagen.
d) Det bolag som delas ska upphöra att existera.
2.
Vid en gränsöverskridande partiell delning ska följande rättsverkningar inträda från och med den tidpunkt som
avses i artikel 160q:
a) En del av tillgångarna och skulderna i det bolag som delas, inklusive avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska
överföras till det eller de mottagande bolagen, medan den återstående delen ska behållas av det bolag som delas, i
enlighet med den fördelning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen.
b) Åtminstone vissa av aktieägarna i det bolag som delas blir aktieägare i det eller de mottagande bolagen, och
åtminstone vissa av aktieägarna ska kvarstå i det bolag som delas eller bli aktieägare i båda, i enlighet med den
fördelning av aktier som anges i planen för den gränsöverskridande delningen, såvida dessa aktieägare inte har
avyttrat sina aktier enligt artikel 160i.1.
c) De rättigheter och skyldigheter för det bolag som delas som härrör från anställningsavtal eller anställningsför
hållanden och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan, fördelade på det eller
de mottagande bolagen enligt planen för den gränsöverskridande delningen, ska överföras till det eller de
mottagande bolagen.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/41
SOU 2021:18
Bilaga 3
930
3.
Vid en gränsöverskridande delning genom separation ska följande rättsverkningar inträda från och med den
tidpunkt som avses i artikel 160q:
a) En del av tillgångarna och skulderna i det bolag som delas, inklusive avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska
överföras till det eller de mottagande bolagen, medan den återstående delen ska behållas av det bolag som delas, i
enlighet med den fördelning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen.
b) Det eller de mottagande bolagens aktier ska fördelas på det bolag som delas.
c) De rättigheter och skyldigheter för det bolag som delas som härrör från anställningsavtal eller anställningsför
hållanden och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan, och som fördelas på
det eller de mottagande bolagen enligt planen för den gränsöverskridande delningen, ska överföras till det eller de
mottagande bolagen.
4.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 160j.2 ska medlemsstaterna säkerställa, om en tillgång eller en
skuld i det bolag som delas inte uttryckligen fördelas enligt planen för den gränsöverskridande delningen enligt vad
som avses i artikel 160d l, och om tolkningen av denna plan omöjliggör ett beslut om fördelning av tillgången eller
skulden, att tillgången, ersättningen för denna eller skulden fördelas på samtliga mottagande bolag – eller, vid en
partiell delning eller en delning genom separation, samtliga mottagande bolag och det bolag som delas – i proportion
till den andel av nettotillgångarna som fördelas på vart och ett av dessa bolag enligt planen för den gränsöverskridande
delningen.
5.
Om medlemsstaternas lagstiftning vid en gränsöverskridande delning kräver att särskilda formaliteter fullgörs
innan en överföring av vissa tillgångar, rättigheter och skyldigheter som görs av det bolag som delas får rättsverkan
gentemot tredje part, ska dessa formaliteter utföras av det bolag som delas eller, i lämpliga fall, av de mottagande
bolagen.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa att aktier i ett mottagande bolag inte kan bytas ut mot sådana aktier i det bolag
som delas som antingen innehas av bolaget självt eller via en person som agerar i eget namn men för bolagets räkning.
Artikel 160s
Förenklade formaliteter
Om en gränsöverskridande delning genomförs som en delning genom separation ska artiklarna 160d b, c, f, i, o och p,
160e, 160f och 160i inte tillämpas.
Artikel 160t
Oberoende sakkunniga
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunniga person
som ansvarar för att utarbeta den rapport som avses i artikel 160f.
2.
Medlemsstaterna ska ha regler som säkerställer att
a) den sakkunniga personen, eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunniga personen är verksam, är
oberoende av och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett delningsintyg, och
b) den sakkunniga personens utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i
enlighet med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den lagstiftning och de tillämpliga yrkesnormer som den
sakkunniga personen omfattas av.
Artikel 160u
Giltighet
En gränsöverskridande delning som har fått verkan i enlighet med förfarandena för införlivande av detta direktiv får
inte ogiltigförklaras.
Första stycket påverkar inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat – i fråga om straffrätt, förebyggande och
bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning – att påföra åtgärder
och sanktioner enligt nationell rätt efter den dag då den gränsöverskridande delningen fick verkan.”
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/42
12.12.2019
931
Bilaga 3
SOU 2021:18
24. Titeln på bilaga II ska ersättas med följande:
”Bolagsformer som avses i artiklarna 7.1, 13, 29.1, 36.1, 67.1, 86b.1 och 86b.2, 119.1 a och 160b.1”.
Artikel 2
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits
enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna får föreskriva
straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser.
De åtgärder och sanktioner som föreskrivs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 3
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska senast den 31 januari 2023 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 4
Rapportering och översyn
1.
Kommissionen ska senast den 1 februari 2027 göra en utvärdering av detta direktiv som omfattar en utvärdering av
genomförandet av bestämmelserna om information till, samråd med och medverkan av arbetstagare i samband med
gränsöverskridande förfaranden, inbegripet en bedömning av reglerna om andelen arbetstagarrepresentanter i
förvaltningsorganet i det bolag som uppstår genom det gränsöverskridande förfarandet och av skyddsåtgärdernas
effektivitet vid förhandlingar om arbetstagarnas rätt till medverkan med beaktande av den dynamiska naturen hos bolag
som växer över gränserna, och lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén om slutsatserna av utvärderingen, i synnerhet med tanke på det eventuella behovet att införa ett harmoniserat
regelverk för arbetstagarrepresentation på styrelsenivå i unionsrätten, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
Medlemsstaterna ska förse kommissionen med den information som är nödvändig för utarbetandet av denna rapport,
särskilt genom att tillhandahålla uppgifter om antalet gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar, deras
varaktighet och relaterade kostnader, uppgifter om fall där ett förfarandeintyg har avslagits och statistiska aggregerade
uppgifter om antalet förhandlingar om arbetstagarnas rätt till medverkan vid gränsöverskridande förfaranden.
Medlemsstaterna ska även förse kommissionen med uppgifter om hur de regler om domstols behörighet som är
tillämpliga vid gränsöverskridande förfaranden fungerar och vilka effekter de har.
2.
Rapporten ska i synnerhet utvärdera de förfaranden som avses i avdelning II kapitlen ‐I och IV i direktiv (EU)
2017/1132, särskilt deras varaktighet och kostnader.
3.
Rapporten ska inbegripa en bedömning av möjligheten att föreskriva regler för typer av gränsöverskridande delningar
som inte omfattas av detta direktiv, i synnerhet gränsöverskridande delningar genom förvärv.
SV
Europeiska unionens officiella tidning
12.12.2019
L 321/43
SOU 2021:18
Bilaga 3
932
Artikel 5
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 6
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 27 november 2019.
På Europaparlamentets vägnar
D.M. SASSOLI
Ordförande
På rådets vägnar
T. TUPPURAINEN
Ordförande
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 321/44
12.12.2019
Bilaga 4
933
Jämförelsetabell
Artikel i direktiv
(EU) 2019/2121
Svensk rätt
Gränsöverskridande
ombildningar
86a.1
24 a kap. 1 § aktiebolagslagen
86a.2
–
86a.3
24 a kap. 2 § första stycket, 22 § aktiebolagslagen
och 12 kap. 4 § lagen om resolution
86a.4
24 a kap. 2 § första stycket och 22 § 2 aktiebolags-
lagen
86b
24 a kap. 1 § aktiebolagslagen
86c
–
86d
24 a kap. 4 § och 5 § aktiebolagslagen
86e.1
24 a kap. 6 § första stycket aktiebolagslagen
86e.2
24 a kap. 7 § första stycket och 8 § första stycket
aktiebolagslagen
86e.3
24 a kap. 7 § första stycket aktiebolagslagen
86e.4 första meningen
24 a kap. 7 § andra stycket aktiebolagslagen
86e.4 andra meningen
– Ej utnyttjad
86e.5
24 a kap. 8 § första stycket aktiebolagslagen
86e.6
24 a kap. 14 § aktiebolagslagen
86e.7
24 a kap. 6 § andra stycket aktiebolagslagen
86e.8
24 a kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen
86e.9
24 a kap. 6 § tredje stycket aktiebolagslagen
86e.10
–
86f.1
24 a kap. 9 § första stycket och 10 § aktiebolags-
lagen
86f.2
24 a kap. 9 § andra stycket, 10 § och 11 § aktie-
bolagslagen
86f.3 första stycket
24 a kap. 9 § fjärde stycket aktiebolagslagen
86f.3 andra stycket
– Ej utnyttjad
Bilaga 4
SOU 2021:18
934
86g.1 första stycket
24 a kap. 12 §, 13 § första–fjärde stycket och 16 §
aktiebolagslagen
86g.1 andra stycket
24 a kap. 9 § tredje stycket aktiebolagslagen
86g.1 tredje stycket
24 a kap. 13 § femte stycket och 31 kap. 25 a §
offentlighets- och sekretesslagen
86g.1 fjärde stycket
– Teknik
86g.2
– Ej utnyttjad
86g.3
– Ej utnyttjad
86g.4
– Teknik
86g.5
24 a kap. 13 § första och fjärde stycket
86g.6
– Teknik och avgifter
86h.1
24 a kap. 15 § och 16 § aktiebolagslagen
86h.2
24 a kap. 17 § aktiebolagslagen
86h.3
24 a kap. 18 § aktiebolagslagen
86h.4
– Ej utnyttjad
86h.5
24 a kap. 32 § aktiebolagslagen
86i.1 första stycket
24 a kap. 33 § aktiebolagslagen
86i.1 andra stycket
– Ej utnyttjad
86i.1 tredje stycket
– Ej utnyttjad
86i.2
24 a kap. 34 § andra stycket aktiebolagslagen
86i.3
24 a kap. 34 § tredje stycket aktiebolagslagen
86i.4 första stycket
24 a kap. 35 § aktiebolagslagen
86i.4 andra stycket
– Ej utnyttjad
86i.5
–
86j.1
24 a kap. 19 §, 20 § andra stycket 7 och 23–25 §§
aktiebolagslagen
86j.2
– Ej utnyttjad
86j.3
–
86j.4
24 a kap. 36 § aktiebolagslagen
86k
24 a kap. 14 § aktiebolagslagen, 19 och 19 a §
medbestämmandelagen, 5 och 23 §§ medverkande-
lagen
86l.1
1 och 2 §§ medverkandelagen
86l.2
1 och 2 §§ medverkandelagen
86l.3
29 a, 31 a och 44 a §§ medverkandelagen
86l.4
22, 26, 27, 31 a och 32 §§ medverkandelagen
86l.5
–
86l.6
2 § medverkandelagen
86l.7
24 a kap. 29 § andra stycket och 2 § medverkande-
lagen
86l.8
23 § medverkandelagen
86m.1
24 a kap. 26 § aktiebolagslagen
SOU 2021:18
Bilaga 4
935
86m.2
24 a kap. 20 § första–tredje stycket
86m.3
24 a kap. 20 § fjärde stycket
86m.4
– Teknik
86m.5
24 a kap. 20 § första–tredje stycket
86m.6
24 a kap. 22 § aktiebolagslagen
86m.7
24 a kap. 26 § andra stycket aktiebolagslagen
86m.8
24 a kap. 2 § andra stycket och 22 § aktiebolags-
lagen
86m.9
24 a kap. 22 § aktiebolagslagen och 1 kap. 41 e §
aktiebolagsförordningen
86m.10
24 a kap. 26 § andra stycket aktiebolagslagen
86m.11
24 a kap. 26 § andra stycket aktiebolagslagen
86m.12 första meningen
1 kap. 41 e § aktiebolagsförordningen
86m.12 andra meningen
24 a kap. 21 § aktiebolagslagen
86n.1
24 a kap. 26 § tredje stycket
86n.2
– Avgifter
86o.1
24 a kap. 28 § och 29 § första och andra stycket
aktiebolagslagen
86o.2
24 a kap. 27 § första stycket aktiebolagslagen
86o.3
– Teknik
86o.4
24 a kap. 29 § första och andra stycket aktie-
bolagslagen
86o.5
24 a kap. 29 § första stycket 1 aktiebolagslagen
86p
24 a kap. 27 § andra stycket och 29 § tredje
stycket aktiebolagslagen samt 2 kap. 19 § aktie-
bolagsförordningen
86q
24 a kap. 30 § andra stycket aktiebolagslagen
86r
24 a kap. 30 § första stycket aktiebolagslagen
86s.1
29 kap. 2 § tredje stycket aktiebolagslagen
86s.2
24 a kap. 21 § aktiebolagslagen
86t första stycket
24 a kap. 33 § aktiebolagslagen
86t andra stycket
–
Gränsöverskridande
fusioner
119.2 d
–
120.4
12 kap. 4 § lagen om resolution
120.5
23 kap. 36 b § första stycket och 45 a § andra
stycket 1 aktiebolagslagen
121.2
–
122 a, b, h, i, m och n
23 kap. 38 § aktiebolagslagen
123.1 första stycket
23 kap. 41 a § aktiebolagslagen
Bilaga 4
SOU 2021:18
936
123.1 andra stycket
Hittillsvarande 23 kap. 11 § fjärde stycket aktie-
bolagslagen
123.1 tredje stycket
23 kap. 42 § femte stycket aktiebolagslagen och 31
kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen
123.1 fjärde stycket
– Teknik
123.2
– Ej utnyttjad
123.3
– Ej utnyttjad
123.4
– Teknik
123.5
Hittillsvarande 23 kap. 15 § tredje stycket första
meningen och 36 § aktiebolagslagen
123.6
– Ej utnyttjad
123.7
– Teknik och avgifter
124.1
23 kap. 39 § aktiebolagslagen
124.2
23 kap. 39 a § och 39 b § aktiebolagslagen
124.3
23 kap. 39 a § första stycket aktiebolagslagen
124.4 första meningen
23 kap. 39 a § andra stycket aktiebolagslagen
124.4 andra meningen
– Ej utnyttjad
124.5
23 kap. 39 b § första stycket aktiebolagslagen
124.6
23 kap. 43 § första stycket aktiebolagslagen
124.7
23 kap. 39 § andra stycket aktiebolagslagen
124.8
23 kap. 39 b § andra stycket aktiebolagslagen
124.9
23 kap. 39 § tredje stycket aktiebolagslagen
124.10
–
125.1 andra meningen
Hittillsvarande 23 kap. 11 § fjärde stycket, 15 §
tredje stycket första meningen och 36 § aktie-
bolagslagen
125.3
23 kap. 40 § andra stycket aktiebolagslagen
125.4 andra meningen
– Ej utnyttjad
126.1
23 kap. 15 § femte stycket och 43 a § aktiebolags-
lagen
126.4
23 kap. 56 § fjärde stycket aktiebolagslagen
126a.1 första stycket
23 kap. 51 § aktiebolagslagen
126a.1 andra stycket
– Ej utnyttjad
126a.1 tredje stycket
– Ej utnyttjad
126a.2
23 kap. 51 § aktiebolagslagen
126a.3
23 kap. 51 § aktiebolagslagen
126a.4 första stycket
23 kap. 52 § och 54 § aktiebolagslagen
126a.4 andra stycket
– Ej utnyttjad
126a.5
–
126a.6 första stycket
23 kap. 53 § och 54 § aktiebolagslagen
126a.6 andra stycket
– Ej utnyttjad
126a.7
– Ej utnyttjad
SOU 2021:18
Bilaga 4
937
126b.1
23 kap. 45 b § och 45 c § aktiebolagslagen
126b.2
– Ej utnyttjad
126b.3
–
126c
23 kap. 43 § aktiebolagslagen, 19 och 19 a § med-
bestämmandelagen, 5 och 23 §§ medverkande-
lagen
127.1
23 kap. 46 § första stycket
127.2
23 kap. 45 § andra stycket 1–3 aktiebolagslagen
127.3
23 kap. 20 § fjärde stycket aktiebolagslagen
127.4
– Teknik
127.5
23 kap. 45 a § aktiebolagslagen
127.6
23 kap. 45 § andra stycket 4 och 45 a § andra
stycket 3 aktiebolagslagen
127.7
23 kap. 46 § andra stycket aktiebolagslagen
127.8
23 kap. 36 b § andra stycket och 45 a § andra
stycket 2 aktiebolagslagen
127.9
23 kap. 45 a § första stycket aktiebolagslagen
127.10
23 kap. 46 § andra stycket aktiebolagslagen
127.11
23 kap. 46 § andra stycket aktiebolagslagen
127.12 första meningen
1 kap. 41 e § aktiebolagsförordningen
127.12 andra meningen
23 kap. 21 a § aktiebolagslagen
127a.1
23 kap. 46 § tredje stycket aktiebolagslagen
127a.2
– Avgifter
128
23 kap. 47 § första stycket, 48 § och 48 a § aktie-
bolagslagen
130
Hittillsvarande 47 § andra stycket, 48 a § tredje
stycket och 2 kap. 19 § aktiebolagsförordningen
131.1
23 kap. 49 § andra stycket aktiebolagslagen
131.2
23 kap. 49 § andra stycket aktiebolagslagen
132.1
23 kap. 55 § första och tredje stycket aktiebolags-
lagen
132.3
23 kap. 41 a § och 43 § andra stycket aktiebolags-
lagen
133.2
1 och 2 §§ medverkandelagen
133.4 a
22 § medverkandelagen
133.7
23 kap. 25 § tredje stycket och 48 a § andra
stycket aktiebolagslagen samt 2 § medverkande-
lagen
133.8
22 och 23 §§ medverkandelagen
133a.1
29 kap. 2 § tredje stycket aktiebolagslagen
133a.2
23 kap. 21 a § aktiebolagslagen
134 andra stycket
–
Bilaga 4
SOU 2021:18
938
Gränsöverskridande
delningar
160a.1
24 kap. 1 och 30 §§ aktie-bolagslagen
160a.2
–
160a.3
–
160a.4
24 kap. 32 § första stycket, 45 § aktiebolagslagen
och 12 kap. 4 § lagen om resolution
160a.5
24 kap. 32 § första stycket och 45 § andra stycket
1 aktiebolagslagen
160b
24 kap. 1 och 30 §§ aktiebolagslagen
160c
–
160d
24 kap. 33 och 34 §§ aktiebolagslagen
160e.1
24 kap. 35 § första stycket aktiebolagslagen
160e.2
24 kap. 36 § första stycket och 37 § första stycket
aktiebolagslagen
160e.3
24 kap. 36 § första stycket aktiebolagslagen
160e.4 första meningen
24 kap. 36 § andra stycket aktiebolagslagen
160e.4 andra meningen
– Ej utnyttjad
160e.5
24 kap. 37 § första stycket aktiebolagslagen
160e.6
24 kap. 41 § aktiebolagslagen
160e.7
24 kap. 35 § andra stycket aktiebolagslagen
160e.8
24 kap. 37 § andra stycket aktiebolagslagen
160e.9
24 kap. 35 § tredje stycket aktiebolagslagen
160e.10
–
160f.1
23 kap. 12 §, 24 kap. 13 § och 38 § första stycket
aktiebolagslagen
160f.2
24 kap. 15 § och 38 § andra stycket aktiebolags-
lagen
160f.3 första stycket
24 kap. 13 § tredje stycket aktiebolagslagen
160f.3 andra stycket
– Ej utnyttjad
160g.1 första stycket
24 kap. 17, 39 § och 40 § första–fjärde stycket
aktiebolagslagen
160g.1 andra stycket
24 kap. 13 § fjärde stycket och 38 § aktiebolags-
lagen
160g.1 tredje stycket
24 kap. 40 § femte stycket aktiebolagslagen och 31
kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen
160g.1 fjärde stycket
– Teknik
160g.2
– Ej utnyttjad
160g.3
– Ej utnyttjad
160g.4
– Teknik
160g.5
24 kap. 16 § och 40 § första och fjärde stycket
aktiebolagslagen
SOU 2021:18
Bilaga 4
939
160g.6
– Teknik och avgifter
160h.1
24 kap. 17 § första och sjätte tyckena och 42 §
aktiebolagslagen
160h.2
24 kap. 43 § aktiebolagslagen
160h.3
24 kap. 19 § första, andra och fjärde styckena
aktiebolagslagen
160h.4
– Ej utnyttjad
160h.5
24 kap. 57 § aktiebolagslagen
160i.1 första stycket
24 kap. 53 § aktiebolagslagen
160i.1 andra stycket
– Ej utnyttjad
160i.1 tredje stycket
– Ej utnyttjad
160i.2
24 kap. 53 § andra stycket
160i.3
24 kap. 53 § tredje stycket
160i.4 första stycket
24 kap. 54§
160i.4 andra stycket
– Ej utnyttjad
160i.5
–
160i.6
24 kap. 55 § aktiebolagslagen
160i.7
– Ej utnyttjad
160j.1
24 kap. 21 §, 22 § andra stycket 2, 24 §, 25 § och
48 § aktiebolagslagen
160j.2
24 kap. 5 § aktiebolagslagen
160j.3
– Ej utnyttjad
160j.4
–
160k
24 kap. 41 § aktiebolagslagen, 19 och 19 a § med-
bestämmandelagen, 5 och 23 §§ medverkande-
lagen
160l.1
1 och 2 §§ medverkandelagen
160l.2
1 och 2 §§ medverkandelagen
160l.3
29 a, 31 a och 44 a §§ medverkandelagen
160l.4
22, 26, 27, 31 a och 32 §§ medverkandelagen
160l.5
–
160l.6
2 § medverkandelagen
160l.7
24 kap. 27 § tredje stycket och 52 § andra stycket
samt 2 § medverkandelagen
160l.8
23 § medverkandelagen
160m.1
24 kap. 49 § aktiebolagslagen
160m.2
24 kap. 22 § första–tredje stycket aktiebolagslagen
160m.3
24 kap. 22 § fjärde stycket aktiebolagslagen
160m.4
– Teknik
160m.5
24 kap. 22 § första–tredje stycket aktiebolagslagen
160m.6
24 kap. 45 § aktiebolagslagen
160m.7
24 kap. 49 § andra stycket aktiebolagslagen
Bilaga 4
SOU 2021:18
940
160m.8
24 kap. 32 § andra stycket och 45 §
160m.9
24 kap. 45 § aktiebolagslagen och 1 kap. 41 e §
andra stycket aktiebolagsförordningen
160m.10
4 kap. 49 § andra stycket aktiebolagslagen
160m.11
4 kap. 49 § andra stycket aktiebolagslagen
160m.12 första
meningen
1 kap. 41 e § tredje stycket aktiebolagsförord-
ningen
160m.12 andra
meningen
24 kap. 22 a §
160n.1
24 kap. 49 § tredje stycket
160n.2
– Avgifter
160o.1
24 kap. 51 § och 52 § första och andra stycket
160o.2
24 kap. 50 § första stycket
160o.3
– Teknik
160o.4
24 kap. 52 § första och andra stycket
160o.5
24 kap. 52 § första stycket
160p
24 kap. 49 § andra och tredje styckena aktie-
bolagslagen samt 2 kap. 19 § aktiebolagsför-
ordningen
160q
24 kap. 53 § första stycket aktiebolagslagen
160r
24 kap. 28 och 53 §§ aktiebolagslagen
160s
24 kap. 61 § aktiebolagslagen
160t.1
29 kap. 2 § aktiebolagslagen
160t.2
24 kap. 22 a § aktiebolagslagen
160u första stycket
24 kap. 60 § aktiebolagslagen
160u andra stycket
–