Prop. 1988/89:18

om TV-avgiften

Regeringens proposition 1 988/ 89: 18

om TV-avgiften Prop.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 november 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Bakgrunden till propositionen är riksdagens beslut våren 1987 om att uppbörden av avgifter för innehav av televisionsmottagare och avgifts- kontrollen i fortsättningen skall skötas av Sveriges Radio. Riksdagsbeslu- tet innebär att Sveriges Radio skall ha övertagit dessa uppgifter från televerket senast den [januari 1990.

Sveriges Radio AB (SR). som är moderbolag i Sveriges Radio-kon- cernen, har för den nya verksamheten bildat ett särskilt dotterbolag, Ra- diotjänst i Kiruna AB (RIKAB).

Propositionen innebär bl. a. följande förändringar i avgiftsuttaget. — TV-avgiften blir enhetlig för färg-TV-apparater och svartvita mottaga- re. På grund av detta kommer de som i dag betalar för enbart svartvit TV att få avgiften höjd till den nivå som gäller för färg-TV. — Varje statlig myndighet blir skyldig att betala TV-avgift men endast för var tionde mottagare som myndigheten innehar. — Avgiftsskyldigheten för mottagare i hotell- och pensionatsrörelser ökar till en avgift för var tionde mottagare. Denna regel kommer också att gälla för undervisningsområdet.

TV-avgiften skall betalas till RIKAB. RIKAst beslut att påföra någon en avgift skall få verkställas om avgif- ten är obetald och förfallen till betalning.

Förvaltningslagen (l9861223) och principen om allmänna handlingars offentlighet skall tillämpas hos RIKAB när bolaget handlägger ärenden om TV-avgifter.

RIKAB skall bedriva avgiftskontroll. Bolaget får därvid använda särskilt

l Riku/aga; ”88/09. I sam/. Nr 18

pejlinstrument för att ta reda _på i vilken utsträckning det finns TV- mottagarc i bostäder inom ett visst område (särskild avgiftskontroll).

SR skall utöva det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörel- sen. Bl. 3. skall SR för statens räkning förvalta influtna avgiftsmedcl. Medlen skall dock placeras påräntebärande räkning hos riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret skall tillhandahålla det rörelsekapital som rundradiorö- relsen behöver om avgiftsmedlcn inte räcker till.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft=,den 1 mars 1989. För tiden till och med utgången av år 1989 skall de nya bestämmelserna tillämpas för de avgiftsskyldiga som RIKAB har fattat beslut om avgiftsskyldighet för. Fram till den tidpunkt då detta skett gäller i princip äldre bestämmelser för en avgiftsskyldig.

lx)

Propositionens lagförslag 1 Förslag till Lag om TV-avgift

Härigenom föreskrivs följande. Avgiftsskyldighet

]. & Den som innehar en TV-mottagare skall betala TV-avgift för mottagaren till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag.

2 & För samtliga TV-mottagare som är avsedda att användas i innehavarens hushåll betalas en enda TV—avgift.

En enda avgift betalas också för samtliga TV-mottagare som

1. finns på samma butiks— eller demonstrationsställe för mot- tagare, eller

2. finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag, om TV—mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård. ' '

3 & För varje påbörjad grupp om tio TV—mottagare betalas en enda TV-avgift, om mottagarna

1. innehas av samma statliga myndighet, eller

2. innehas av samma avgiftsskyldig och används antingen

a) i hotell— eller pensionatsrörelse eller

b) annars i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsändamål, dock inte lokaler som avses i 2 5 andra stycket, eller

e) i fortskaffningsmedel som är avsedda för yrkesmässig tra- fik.

Undantag från avgiftsskyldigheten

4 & Skyldigheten att betala TV—avgift omfattar inte sådana TV- mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna rundradiosändningar.

5 & Skyldigheten att betala TV-avgift omfattar inte heller TV- mottagare som finns i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsändamål eller i fortskaffningsmedel, om mottagaren på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot TV- program.

6 & TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som 1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk "beskick- ning eller ett lönat konsulat, om det har beslutats av regeringen

t.»

eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren,

2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

TV-avgiftens storlek m. m.

7 & TV-avgiften är 984 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 246 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.

För innehav av TV-mottagare under tiden före den första av— giftsperioden skall TV-avgift betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgiften som motsvarar innehavstiden. Be- loppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Anmälan av innehav av TV-mottagare

8 & Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för innehavet, skall senast 15 dagar därefter an- mäla innehavet till bolaget.

Beslut om avgiftsskyldighet m. m.

9 5 När bolaget till följd av anmälan eller på annat sätt får reda på att någon innehar en TV-mottagare skall bolaget, om av- giftsskyldighet följer med innehavet, fatta beslut om detta och samtidigt bestämma vilka avgiftsperioder som skall gälla för den avgiftsskyldige. Bolaget skall skriftligen underrätta den av- giftsskyldige om beslutet.

10 ä [ god tid före varje avgiftsperiod skall bolaget sända ut en avi till den avgiftsskyldige med uppmaning att betala avgiften för perioden. Avi som avser den första avgiftsperioden skall ock- så innehålla en uppmaning att betala avgift för innehavstiden dessförinnan.

När avgiftsskyldigheten upphör

ll & TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos bolaget att hans innehav av TV-mot- tagaren har upphört.

Avgift som avser tid efter det att en sådan anmälan har kommit in till bolaget skall betalas tillbaka till den avgifts-

skyldige. Om beloppet är lägre än 100 kronor, betalas det dock inte tillbaka.

Betalningspåminnelse och påminnelseavgift

12 & Om en TV-avgift inte betalas inom föreskriven tid, skall bo- laget sända en påminnelse till den avgiftsskyldige med upp- maning att betala inom den tid som bolaget bestämmer. För påminnelsen skall den avgiftsskyldige inom samma tid betala en påminnelseavgift med belopp som regeringen föreskriver.

Tilläggsavgift

13 & Om en TV-avgift inte betalas inom den tid som har satts ut i påminnelsen, skall den avgiftsskyldige också betala en till- läggsavgift inom den tid som bolaget bestämmer. Till- läggsavgiften är 40 procent av avgiftsposten för perioden. Be- loppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Handläggning av ärenden

14 & Förvaltningslagen (1986-1223) skall tillämpas när bolaget handlägger ärenden enligt denna lag.

Omprövning av beslut om avgiftsskyldighet, m. m.

15 & Bolaget skall ompröva beslut om avgiftsskyldighet och om påförande av avgifter enligt denna lag, om den som beslutet rör begär det eller skäl annars föreligger. Om en begäran om om- prövning har kommit in till bolaget mer än fyra veckor efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats, skallbolaget ändra sitt beslut endast om det är uppenbart oriktigt. En begäran om omprövning fritar inte från skyldighet att betala ett avgiftsbe— lopp som har förfallit till betalning.

Vad som föreskrivs i första stycket skall anges i beslut om av— giftsskyldighet och om påförande av avgifter.

Återbetalning av avgifter

16 & Överstiger en inbetalad avgift vad som skall erläggas en- ligt beslut som har vunnit laga kraft, skall överskjutande belopp betalas tillbaka.

Verkställighet

17 & Bolagets beslut om påförande av avgifter enligt denna lag

skall anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verk- _

ställas, om avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verk-

ställighet får ske även om avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en påminnelse enligt 12 &.

Uttagande av avgift handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål. Restavgift enligt uppbördslagen (19531272) ut— går inte.

Bevakning och eftergift av fordringar

18 & Bolaget skall bevaka fordringar på avgifter enligt denna lag.

Bolaget får medge skäligt betalningsanstånd under högst ett år från förfallodagen.

19 & Bolaget får avbryta indrivningen av en fordran på avgift, om ingen eller ringa möjlighet finns att få betalt för den. Det- samma gäller, om indrivning skulle vålla mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt. Bolaget får överenskomma med kro- nofogdemyndigheten om redovisning av indrivningsuppdraget.

20 & Bolaget får besluta om ackord rörande en fordran på avgift enligt denna lag.

Om det på grund av den avgiftsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betal- ning för en avgift enligt denna lag, får bolaget efterge fordringen helt eller delvis.

Överklagande

21 % Bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt 15 5 får överklagas hos kammarrätten. I övrigt får bolagets beslut inte överklagas.

Även om ett beslut enligt första stycket första meningen över- klagas, skall bolaget ändra beslutet, om det är uppenbart oriktigt. Denna skyldighet gäller dock inte, om klaganden begär att beslutet tills vidare inte skall gälla eller om bolaget har över- lämnat handlingarna i ärendet till kammarrätten.

Straff

22 5 Den som bryter mot 8 & döms till böter.

Ändring av TV-avgiftens storlek 23 & Skall TV-avgiften på grund av ändring i denna lag utgå med ett annat belopp än tidigare, skall avgiftsposten för en period som löper vid ändringens ikraftträdande beräknas enligt

den tidigare TV-avgiften för tiden före ikraftträdandet och enligt den senare avgiften för tiden efter ikraftträdandet. Belöp- pet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Bolaget skall inte ändra TV—avgiften enligt förstatstycket'rom den avgiftsskyldige före avgiftsperiodens utgång skriftligen har anmält att hans innehav av TV-mottagaren har upphört.

Försöksverksamhet med särskilt betalningssätt

24 5 Bolaget får bedriva en försöksverksamhet som innebär dels att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tid— punkter än som anges i 7 5, dels att avisering enligt 10 53-i'nte skall ske. Bolaget får besluta om detta efter avtal med den av- giftsskyldige. -

Om bolaget har fattat beslut enligt första stycket-i fråga om en avgiftsskyldig, gäller inte bestämmelserna i 12, 13 och 17 55.

Särskild avgiftskontroll

25 5 Bolaget får använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken utsträckning det finns TV-mottagare i bostäder inom ett'v-isst område (särskild avgiftskontroll).

26 5 Särskild avgiftskontroll inom ett bostadsområde skall avse samtliga de bostäder där ingen har anmält innehav av 'llV-mot- tagare.

27 5 Innan särskild avgiftskontroll utförs skall bolaget'i god tid och på lämpligt sätt underrätta de boende inom området”.

28 5 Särskild avgiftskontroll skall bedrivas så att onödigt be- svär för den enskilde undviks.

Förvaltning av avgiftsmed'el

29 5 De avgiftsbelopp som bolaget" uppbär skall omedelbart överföras till riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på räntebärande räkning där.

Sveriges Radio Aktiebolag svarar för förvaltningenav medlen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.-'.

2. Lagen (1978:478) om avgift för innehav-av televisionsmot— tagare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Lagen gäller dock fortfarande i fråga om skyldighet att betala mot- tagaravgift som har uppkommit dessförinnan.

3. För den som den 28 februari 1989 är registrerad som skyl- dig att betala mottagaravgift och som skall betala TV-avgift efter ikraftträdandet av den nya lagen, skall Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag före utgången av år 1989 fatta beslut enligt 95 i den nya lagen. Sedan bolaget har fattat ett sådant beslut i fråga om en avgiftsskyldig, skall den nya lagen tillämpas på. honom i stället för den äldre lagen. Den äldre lagen gäller fort- farande till utgången av år 1989 i fråga om övriga avgifts- skyldiga som avses i denna punkt.

4. Vid bestämmande av avgiften för den första avgiftsperiod- en enligt punkt 3 skall bolaget beakta om avgiften avser tid för vilken mottagaravgift har betalats enligt den äldre lagen. Om det uppstår mellanrum mellan den tid för vilken avgift har be- talats enligt den äldre lagen och den första avgiftsperiodens början, skall bolaget tilllämpa 7 5 tredje stycket i den nya lagen.

5. I fråga om den som driver hotell- eller pensionatsrörelse skall för tiden till utgången av år 1989 TV-avgiften för en mottagare som är avsedd att användas av tillfälliga gäster i rörelsen omfatta även övriga sådana mottagare i rörelsen.

6. För tiden till utgången av år 1989 skall bolaget, så snart det har fattat beslut enligt 9 5 i den nya lagen i fråga om någon som den 28 februari 1989 är registrerad som skyldig att betala mottagaravgift, underrätta televerket om beslutet.

7. Om någon som den 28 februari 1989 är registrerad som skyldig att betala mottagaravgift före utgången av detta år skriftligen anmäler till bolaget att hans innehav av TV-mot— tagaren har upphört, skall bolaget, om det inte har fattat beslut enligt 9 5 i den nya lagen, underrätta televerket om att avan- mälan skett.

8. Varje statlig myndighet som innehar TV—mottagare skall senast den 1 april 1989 anmäla till bolaget hur många mot— tagare som myndigheten innehar.

9. Den som driver hotell- eller pensionatsrörelse och som innehar TV—mottagare som används i rörelsen skall senast den 1 februari 1990 anmäla till bolaget hur många mottagare som innehas i rörelsen.

2. Förslag till Lag om ändringi lagen (1978:478) om avgift för inne- hav av televisionsmottagare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare

dels att 6 5 skall upphöra att gälla, dels att 1,2 och 4 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

151

Den som innehar mottagare som är avsedd för mottagning av bildsändning med eller utan ljud (televisionsmottagare) skall erlägga allmän mottagar- avgift med 206 __kronor per kalenderkvartal. Ar mottaga- ren avsedd för färgmottagning av bildsändning med eller utan ljud skall innehavaren dess- utom erlägga tilläggsavgift med 40 kronor per kalender- kvartal.

Skall avgift första gången erläggas under löpande av- giftsperiod, skall avgiften sättas ned till det belopp som. svarar mot antalet kvarvarande dagar av perioden.

Avgift erläggs till myndig- het som regeringen bestäm— mer.

3 Senaste lydelse 1988: 272.

Föreslagen. lydelse

Den som innehar en motta- gare som är avsedd för mottag- ning av bildsändning med eller utan ljud (televisionsmottaga- re) skall betala mottagaravgift med 246 kronor per kalender- kvartal.

Avgiften betalas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Nuvarande lydelse

2å2

Innehav av televisions- mottagare skall anmälas till myndighet som avses i l & tredje stycket. Den som an- skaffar televisionsmottagare avsedd för färgmottagning skall göra anmälan därom oav- sett att allmän mottagaravgift erlagts. Myndigheten får med- ge undantag från anmälnings- skyldigheten.

45

Avgift utgår inte för televi— sionsmottagare som

1. myndighet som avses i 1 5 tredje stycket icke hänför till mottagare för rundradiosänd- ning,

2. innehas av staten,

3. innehas av tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat, om utrikes- departementet bestämmer det,

'3 Senaste lydelse 19791153.

Föreslagen lydelse

Bestämmelser om skyldighet att anmäla innehav av tele-

visionsmottagare finns i lagen (1988:000) om TV-avgift.

Avgift betalas inte för tele- visionsmottagare som

1. på grund av sin kon- struktion inte kan användas för att ta emot markbundna rund— radiosändningar,

2. finns i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsändamål eller ifortskaffningsmedel, om mot- tagaren på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan an- vändas för att ta emot TV- program,

3. innehas av tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat, om utrikes— departementet bestämmer det,

Nuvarande lydelse

4. har förts in i riket för till- fälligt bruk och är tullfri,

5. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

6. efter anmälan till myndighet som avses i 1 & tredje stycket har blivit ned- monterad, inpackad och undanställd eller på annat sätt försatt ur brukbart skick.

Föreslagen lydelse

4. har förts in i riket för till— fälligt bruk och är tullfri,

5. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

6. efter anmälan till myndighet som avses i 1 5 andra stycket har blivit ned- monterad, inpackad och undanställd eller på annat sätt försatt ur brukbart skick.

Denna lag träder i kraft i fråga om 4 5 1 och 2 den 1 april 1989 och i övrigt den 1 mars 1989.

3. Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966z755)

Härigenom föreskrivs att 3 och 9 55 radiolagen (1966:755)1 skall ha följande lydelse..

Nuvarande lydelse

Bä?

Mottagare får innehas och användas av var och en. Om avgift för innehav av mottagare finnas bestämmelser i lagen (1978:478) om avgift för inne- hav av televisionsmottagare.

Föreslagen lydelse

Mottagare får innehas och användas av var och en. Be- stämmelser om avgift för inne- hav av vissa mottagare finns i lagen (1988:000) om TV-av-

gift.

Mottagare får inte användas på sådant sätt att mottagning på andra platser störs.

Om radarvarnare finns särskilda bestämmelser i lagen (1988:

15) om förbud mot radarvarnare.

95

Yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisions- mottagare skall av överlåtaren anmälas inom tid och till myndighet som regeringen be— stämmer. Sådan anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftsplikten för innehavet av televisionsmottagaren.

Första stycket äger mot- svarande tillämpning på yrkesmässig uthyrning av televisionsmottagare.

1 Lagen omtryckt 1986:1209. "2 Senaste lydelse 1988116.

Yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisions- mottagare skall av överlåtaren anmälas till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag inom den tid som regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall inne- hålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgifts— plikten för innehavet av tele- visionsmottagaren.

Första stycket skall också tillämpas på yrkesmässig ut- hyrning av televisionsmot— tagare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 18

Vid överlåtelse som avses i första stycket är förvärvaren eller den som företräder honom skyldig att på begäran lämna överlåtaren de uppgifter som denne behöver för att kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet. Motsvarande gäller vid uthyrning som avses i andra stycket.

Regeringen eller myndighet Regeringen får meddela när— som regeringen bestämmer äger mare föreskrifter om anmälan meddela närmare föreskrifter om och uppgiftsskyldighet enligt anmälan och uppgiftsskyldighet första—tredje styckena. enligt första-tredje styckena.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

2. På det sätt som framgår av övergångsbestämmelserna till lagen (1988: 000) om TV—avgift gäller till och med utgången av år 1989 även lagen (1978: 478) om avgift för innehav av televisionsmottagare.

4. Förslag till Lag om ändringi sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 & sekretesslagen (1980: 100)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 8 5

Sekretess gäller inom postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess gäller inom postverket även för uppgift om enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank.

Sekretess gäller inom televerket för uppgift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare eller som innehar "apparat som har använts för telemeddelandet. _

Sekretess gäller hos postverket, televerket och annan myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten och som inte avses i första eller andra stycket, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Sekretessen hos postverket för uppgift om enskilds adress gäller dock endast, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

Sekretess gäller vidare för Sekretess gäller för uppgift uppgift vid särskild sambands- vid särskild sambandstjänst tjänst inom totalförsvaret, om inom totalförsvaret, om upp— uppgiften avser telemeddelan- giften avser telemeddelande de som utomstående utväxlar som utomstående utväxlar på på allmänt telenät. allmänt telenät.

1 Lagen omtryckt 1988z9.

Nuvarande lydelse

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje meningen och tredje stycket i högst tjugo år.

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller i ärenden som. avser TV-avgifter för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållan- den, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje meningen samt tredje och femte styckena i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:836) om ändring i sek- retesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen (1980: 100)1 i bilagans lydelse enligt lagen (1988:836) om ändring i sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Bilaga

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 5 skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ Verksamhet

HandelshögskolaniStockholm statligt stöd i form av

utbildningsbidrag för dokto- rander (SFS 1976: 1046)

Kungliga Musikaliska akade— statligt stöd till utbildnings— mien och utgivningsverksamhet (SFS 197611046)

1 Lagen omtryckt 1988: 9.

Föreslagen lydelse

Bilaga

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 & skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Handelshögskolan i Stockholm

Radiotjänst i Kiruna Aktie- bolag

Kungliga Musikaliska akade- mien

Verksamhet.

statligt stöd i form av utbildningsbidrag för- dokto- rander (SFS 1976: 1046).

ärenden om TV-avgifter (SFS 1988.'000)

statligt stöd till utbildnings— och utgivningsverk'samhet (SFS 1976:1046)

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

2 Riku/(Igen [OSS/SV. I ram/. Nr [8

6. Förslag till Prop. 1988/89: 18 Lag om ändring i lagen (1987:519) om riksrevisions— verkets granskning av statliga aktiebolag och stiftel- ser

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1987:519) om riksrevi- sionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 &

Riksrevisionsverket får granska den verksamhet som bedrivs i följande aktiebolag och stiftelser.

Aktiebolag Aktiebolag

Kungliga Teatern Aktiebolag Kungliga Teatern Aktiebolag

SEMKO, Svenska Elektriska Radiotjänst i Kiruna Aktie- Materielkontrollanstalten bolag Aktiebolag SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten Aktiebolag

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. An- dersson, Lönnqvist, Thalc'n, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om TV-avgiften

1. Inledning

Riksdagen beslöt våren 1987 om en förändring beträffande organisation, huvudmannaskap och lokalisering vad gäller uppbörd m.m. av avgifter för innehav av televisionsmottagare (prop. 1986/87: 100 bil. 10. KrU 1 1, rskr. 197). Förändringen, som skall vara genomförd senast den 1 januari 1990, innebär bl. a. att ansvaret för avgiftsuppbörden skall överlåtas till Sveriges Radio.

Staten och moderbolaget i Sveriges Radio-koncernen, Sveriges Radio AB (SR). träffade den 14 maj 1987 en överenskommelse om förberedande av den nya organisationen. Samma dag uppdrog regeringen åt televerket, som i dag sköter avgiftsuppbörden, att bistå SR vid förberedandet och vid driftsstarten.

Av årets budgetproposition (prop. 1987/88: 100 bil. 10 s. 515) framgår att SR:s styrelse funnit att den lämpligaste huvudmannen för avgiftsupp- bördcn inom ramen för en ny organisation är ett av företaget helägt dotterbolag. Riksdagen har inte haft något att erinra mot detta (KrU 1987/88: 1 ], rskr. 220).

Genom 1987 års beslut om avgiftsuppbörden fastställdes vissa riktlinjer för förberedelsearbctct. Bl.a. skulle det undersökas om vissa förändringar av det nuvarande avgiftssystemct är lämpliga och positivt skulle kunna påverka behållningen i den s.k. radiofonden. De åtgärder som åsyftades var fakturering halvårsvis i stället för kvartalsvis, avskalfande av det särskilda fårg—TV-tillägget samt införande av en tilläggsavgift vid för sen betalning. SR har i en skrivelse till regeringen lagt fram förslag i dessa frågor.

SR förutsattes löpande informera regeringen om hur förberedelsearbetet fortskred samt redovisa förslag i sådana frågor som kräver regeringens och riksdagens ställningstagande.

SR har informerat utbildningsdepartementet dels genom informella kontakter, dels genom dcltagandc i en särskild arbetsgrupp med företräda- rc för justitie— och utbildningsdcpartcmcntcn, dels i sin anslagsframställ- ning för år 1990. Televerket har under hand lämnat information om sina

erfarenheter av hittillsvarande ordning. Vidare har SR i en särskild skri- velse till regeringen lämnat förslag rörande samordningsansvaret för den s.k. rundradiorörelsen. Skrivelsen har remissbehandlats. Yttranden har kommit in från riksgäldskontoret, televerket, kammarkollegiet och riks- revisionsverkct.

Regeringen beslutade den 29 september 1988 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om televisionsavgift och vissa andra lagar. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ].

Lagrådets yttrande, som avgavs den 20 oktober 1988, bör fogas till protokollet som bilaga 2. '

Jag kommer nu att lägga fram förslag om hur den nya verksamheten med avgiftsuppbörd och avgiftskontroll bör ordnas och om den lagstift- ning som behövs i sammanhanget. Först redogör jag för bakgrunden till mina förslag (avsnitt 2). Sedan behandlar jag nuvarande ordning (avsnitt 3) samt redovisar översiktligt vad SR och televerket föreslagit (avsnitt 4). Därefter presenterarjag i avsnitt 5 mina överväganden och förslag under ett antal huvudrubriker, nämligen — utgångspunkter (avsnitt 5.1) — enhetlig TV-avgift (avsnitt 5.2) — huvudprincipen för avgiftsskyldigheten (avsnitt 5.3) — undantag från avgiftsskyldigheten (avsnitt 5.4) — begränsad avgiftsskyldighet (avsnitt 5.5) — när avgiftsskyldighetcn inträder och upphör (avsnitt 5.6) — betalningssystemets utformning (avsnitt 5.7). _ vissa övriga frågor (avsnitt 5.8).

Som kommer att framgå godtarjag i allt väsentligt lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten. Jag behandlar lagrådets syn- punkter främst i avsnitten 5.6, 5.7.1, 5.7.3, 5.7.4 och 5.8.1 samt i special- motiveringen (avsnitt 7).

Vissa av de förslag som läggs fram i propositionen påkallar inte ändrad lagstiftning och har därför inte granskats av lagrådet. Dessa förslag hänför sig till avsnitten 5.7.6 Avgiftskontrollen och 5.8.3 Det finansiella samord- ningsansvaret för rundradiorörelsen. För överblicken och sammanhangets skull tarjag i vissa fall även upp frågor som inte kräver beslut av riksdagen.

Vid beredningen av detta ärende har jag samrått med cheferna för justitie-. kommunikations-, finans- och civildepartementen i de frågor som berör deras ansvarsområden.

Hänvisningar till S1

2. Bakgrund 2.1 Allmänt om TV-avgiften

På 1920-talet började man med rundradiosändningar i Sverige. För rätt att inneha en radiomollagningsapparat krävdes särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Sådant tillstånd meddelades mot att en stämpelavgift betalades. Själva tillståndsgivningen överlämnades år 1923 till dåvarande telegrafsty—

Prop. 1988/89; 18

relsen och styrelsen flck året därpå även ta hand om inkasseringen av avgifter. Samtidigt gjordes avgiften om till en licensavgift.

Den 1 januari 1925 trädde nya bestämmelser i kraft som innebar att tillstånd meddelades för kalenderår eller del av detta. Avgiften för helt kalenderår eller längre tid än sex månader var 12 kr., i annat fall 6 kr. Avgiften sänktes redan året därpå till 10 kr. resp. 5 kr. Senare under år 1926 ändrades avgiften så att den blev 10 kr. per år fr.o.m. det kvartal eller den månad under vilken tillståndet började gälla. Först år 1951 höjdes avgiften, till 15 kr. Därefter kom höjningarna oftare.

År 1956 startade de första tclevisionssändningarna. Fr.o.m. den 1 okto- ber detta år avkrävdes innehavare av Ielevisionsmoltagare i vissa län i Mellansverige en särskild licensavgift om 25. kr. per kalendcrkvartal. 1 de betalningskampanjer som genomfördes framhölls att innehavarna genom att betala kunde hjälpa till att bygga upp den svenska televisionen. Den 1 juli 1958 utsträcktes denna avgiftsskyldighet till hela landet.

Den nuvarande radiolagen (1966: 755) trädde 1 kralt den 1 juli 1967. I lagen slås fast grundsatsen att mottagare, dvs. både ljudradio- och televi- sionsmottagare, får innehas och användas av var och en (3 %$). Regeln har kommit till i informationsfrihetens intresse och enligt förarbetena inspire— rats av bl.a. artikel 10 i 1950 års europeiska konvention om skydd-för de mänskliga rättigheterna (se prop. 1966: 149 s. 28). l förarbetena uttalas emellertid även, att principen om rätten att inneha och använda mottagare inte utesluter att utövandet av rätten förenas med en skyldighet att betala en avgift för finansieringen av rundradioverksamheten i landet. Radio- lagen innebär således bl.a. att begreppet licens på förevarande område upphört och ersatts av mottagaravgift.

För innehavare av TV-mottagare med tillgång även till ljudradio, dvs. det absoluta flertalet hushåll, avskaffades fr.o.m. den 1 april 1969 den särskilda ljudradioavgiftcn. Det framstod som mer rationellt att dessa hushåll betalade en enda avgift, en allmän mottagaravgift. Denna knöts till innehavet av TV-apparat. För dem som enbart hade ljudradiomottagare behölls den särskilda avgiften. Den slopades dock är 1978.

I samband med 1969 års förändringar införde televerket gemensam räkning för telefon- och mottagaravgifter. Ca 90 % av TV-hushållen beta- lar i dag sina avgifter på detta sätt.

I slutet av 1960-talet introducerades färgtelevisionen och därmed — fr.o.m. den 1 april 1970 — ett särskiltjärg—TI-"—tillägg om 25 kr. per kalen- derkvartal för de apparater som kunde ta emot färg-TV-signalen. Tillägget motiverades med att det var rimligt att merkostnaderna för att producera färg-TV-program skulle bäras av den del av hushållen som kunde tillgodo- göra sig denna programservice.

För att motverka det skolk från televisionsavgiften som blivit ett tillta- gande problem, infördes år 1972 en särskild stralTsanktionerad bestäm- melse i radiolagen om anmälningsskyldighet vid bl. a. yrkesmässig överlå- telse i detaljhandeln av televisionsmottagare (9 5). Härigenom har det blivit möjligt att få radiohandlare och uthyrningsfirmor att medverka till att avgiftsskolket bekämpas.

Ett annat hjälpmedel mot skolket är verksamheten med s.k. pejling, som

inleddes år 1980. Bestämmelser om denna verksamhet har meddelats i förordningen (1980c287) om försöksverksamhet med särskild kontroll av innehav av televisionsmottagare.

Nuvarande regler om avgiftsskyldigheten finns i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare. Fr.o.m. den 1 juli 1988 är TV-avgiften 246 kr. per kalenderkvartal. Därav utgör den allmänna motta- garavgiften 206 kr. och färg-TV-tillägget 40 kr.

Den 1 juli 1988 betalades 3,3 miljoner allmänna mottagaravgifter och 3.1 miljoner tilläggsavgifter för färg-TV. Ökningen av antalet allmänna avgifter har under senare år nästan helt planat ut och ökningstakten vad gäller antalet tilläggsavgifter är mycket långsam.

Ända in på 1950-talet gällde avgiftsfinansieringen enbart den då före- kommande enda ljudradiokanalen. Numera betalas alla radio- och TV-program och praktiskt taget hela den s.k. rundradiorörelsen med avgiftsmedel. Det betyder att för två färg-TV-kanaler och fyra ljudradioka- naler samt text-TV betalar TV-innehavaren för närvarande 2:70 kr. per dag, vilket är långt mindre än kostnaden för en dagstidning.

Riksdagen beslutar årligen om hur stor andel av avgiftsmedlcn som får ställas till rundradiorörelsens förfogande.

Det enda undantaget från finansieringen med avgiftsmedel är utlands- programverksamheten. Den vänder sig dock primärt inte till boende i Sverige. För den verksamheten finns ett särskilt statsanslag under utrikes- departementets huvudtitel. ' '

] rundradiorörelsen ingår i första hand Sveriges Radio-koncernen, ra- dionämnden och televerket.

Sveriges Radio-koncernen skall enligt ett mellan staten och SR slutet avtal bedriva en radio- och televisionsverksamhet som står i allmänhetens tjänst. Sändningsrätt enligt radiolagen har fyra av dotterbolagen till SR, nämligen Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokal- radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Även dessa företag, de s.k. programföretagen i radiolagens mening, har avtal med staten. Samtliga avtal ingicks ijuni 1986 och omfattar perioden t.o.m. den 30juni 1992.

Radionänmden övervakar genom efterhandsgranskning att programfö- retagen iakttar de föreskrifter i radiolagen och de bestämmelser i resp. avtal som rör programverksamheten.

Televerket ansvarar för insamling och distribution av Sveriges Radio- koncernens program från sändare här i landet samt för anläggning och underhåll av sändarnäten. Som jag nämnt inledningsvis har televerket också ansvaret för uppbörden av mottagaravgifter. Dessutom utför verket avgiftskontroll genom bl.a. pejling och upprättar bokslut för rundradiorö- relsen.

Riksgä/clskontorels uppgift i detta sammanhang är att förvalta överskju- tande avgiftsmedel. Dessa redovisas på ett särskilt räntebärande konto under statsskulden, den s.k. radiofonden. l—los kontoret disponerar te- leverket en rörlig kredit för rundradiorörelsens behov.

T.o.m. budgetåret 1985/86 inbegreps även byggnadsalyre/sen i rundra- diorörelsen. Numera regleras samarbetet med styrelsen genom ett avtal mellan SR och styrelsen.

Principen att rundradiorörelsen bör vara självförsörjande slogs uttryck- ligen fast av 1947 års riksdag (prop. l947:41, SU 51. rskr. 117). Med självförsörjande avses att kostnaderna för produktion och distribution av de för svenska lyssnare i gemen avsedda programmen samt därmed sam- manhängande kostnader skall betalas av lyssnarna själva. Av självförsörj- ningsprincipen följer att avgiftens storlek blir beroende av de krav man anser att rundradion bör tillgodose (jfr prop. s. 46—47), dvs. avgiftsintäk- terna bör täcka utgifterna. Av detta följer i sin tur att avgiften inte bör höjas mer än nödvändigt för att tillgodose rörelsens egna behov. En viss marginal bör dock eftersträvas. Rundradiorörelsen har för närvarande en skuld. det s.k. underskottet i radiofonden. Bl.a. är det en följd av att kostnadsutvecklingen under flera år överstigit den förväntade.

Som jag tidigare nämnt ökar numera antalet mottagaravgifter endast obetydligt. Det är en naturlig följd av att praktiskt taget alla hushåll har TV. Under tidigare år kunde kostnader för olika slag av förbättringar liksom de allmänna kostnadsökningarna och oförutsedda utgifter mötas med intäkter som härrörde från ett ständigt högre antal mottagaravgifter. Numera får däremot i princip varje förändring av medelsbehovet återverk- ningar på TV-avgiftens storlek.

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1, 5.4.1

2.2. En radio och television i allmänhetens tjänst

Alltsedan 1920-talet har mottagaravgifterna varit den finansiella ryggra- den för den rundradio som verkat i allmänhetens tjänst. Utmärkande för en sådan rundradio är vaktslåcndet om det sändande företagets integritet, varmed i detta sammanhang skall förstås företagets publicistiska oberoen- de och organisatoriska Självständighet. Radio- och TV-sändningarna skall alltså inte kunna göras till redskap för staten eller någon annan särskild makt- eller intressegrupp i samhället. Detsamma gäller för förhållandet till programföretagcts ägare och styrelse.

Ett annat viktigt inslag är att människor skall kunna ta del av program- men på i stort sett varje plats i landet och att det skall kosta lika mycket att göra det oberoende av var man bor. Med vad jag nu sagt sammanhänger en tredje viktig princip, nämligen att programutbudet skall vara avsett för alla grupper i samhället. Inom ramen för en radio och television i allmänhetens ' tjänst måste det därför sändas program som tillgodoser en mängd olika intressen och smakriktningar. även sådana som företräds av mindre grup- per. Detta innebär naturligtvis också att det i programverksamheten skall ges utrymme för en mångfald av åsikter och meningsriktningar. Vad angår den svenska televisionen gäller därutöver bl.a. att programutbudet skall präglas av folkbildningsambitioner och värna om den svenska kulturen.

Utvecklingen av satellitsändningar och kommersiell television har un- der senare år skett snabbt i Europa. 1 en sådan situation är det särskilt viktigt att den radio- och TV-verksamhet som står i den svenska allmänhe- tens tjänst kan hävda sig i konkurrensen. Att Sveriges Radio-koncernen även forsättningsvis skall ha denna uppgift har slagits fast senast genom riksdagens beslut om Sveriges Radio ijuni 1986 (prop. 1985/86: 99, KrU 21. rskr. 343).

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 5

2.3. Ett europeiskt perspektiv

Radion och televisionen finansieras på olika sätt i olika europeiska länder. Många länder har någon form av mottagaravgiftssystem. I en del länder används skattemedel. Reklamfinansiering förekommer i större eller mind- re utsträckning i flertalet-västeuropeiska länder. Därtill kommer vissa andra finansieringskällor, av vilka s.k. sponsring torde vara den vanli- gaste.

Av en sammanställning som Europeiska radiounionen (EBU) gjort av avgiftssituationen i de "olika medlemsländerna vid utgången av december 1987 framgår följande. Vissa av Europarådets medlemsländer har inget avgiftssystem alls (Luxemburg. Spanien, Turkiet). Andra har ett avgifts- system liknande det som'finns i t.ex. vissa nordafrikanska länder, nämli- gen ett som är knutet till hushållets tillgång på elektricitet. Avgiftsnivån står då i relation till elförbrukningen. Så är fallet på Cypern och i Grekland och, när det gäller ljudradioavgiften, i Portugal. _

När det gäller de länder- som har ett avgiftssystem knutet till innehav av mottagare är det antingen fråga om enbart en TV-avgift som i Sverige (Belgien, Finland, Frankrike, lrland, Norge, Portugal. Storbritannien) el- ler en kombinerad radio- och TV-avgift som alternativ till enbart en ljudradioavgift (Danmark, .lsland, Italien, Malta, Nederländerna, För- bundsrepubliken Tyskland,-Österrike). Endast i Schweiz förekommer skil- da avgifter för radio— ochTV—mottagarc. Malta har också en sådan ordning när det gäller färg-TV-mottagare.

Av de femton Europarådsländer som har någon form av TV-avgift gör i dag fyra (Nederländerna, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland och Ös- terrike) ingen skillnad mellan svartvit mottagare och färg-TV-mottagare. Enbart en avgift betalas.

Någon skillnad mellan avgi-ftssystenien i EG-länder och västeuropeiska länder utanför EG kan inte spåras. Länderna inom EG uppvisar inte heller några påtagliga likheter.

I takt med att det uppkommit nya, kommersiella programkanaler har andelen kanaler i Europa som finansieras avgiftsvägen minskat. ] den mån kanaler haft både avgifter och reklam som inkomstkällor,- har avgiftsande- len tenderat att minska. Generellt sett har därför public service-verksam- heternas tillvaro blivit osäkrare i den meningen att de blivitmer och mer beroende av svängningarna på reklammarknaden.

Avgiftsnivåerna och formerna för avgiftsuttaget har aldrig kommit i åtanke för reglering på europeisk nivå. Det motsatta gäller finansierings- källorna reklam och sponsring. Förslag till sådana regler har utformats både av EG-kommissionen och inom Europarådets styrkommitté för massmediefrågor (CDMM). Det sistnämnda förslaget, en konvention om gränsöverskridande TV-sändningar, diskuteras just nu av Europarådets ministerkommitté.

Europarådskonventionen har utarbetats parallellt med motsvarande di- rektivförslag från EG-kommissionen. Efterhand har de båda dokumenten i jämförbara avseenden kommit att likna varandra ganska mycket. Många av EG-länderna föredrar dock en reglering inom Europarådets ram. Skälet

härtill är inte bara att en sådan konvention skulle omfatta långt flera länder. utan också att den tar större hänsyn till nationell kultur och särart än den enhetliga reglering som EG-kommissionen vill åstadkomma.

2.4. Riksdagens beslut om förändring av organisation, huvudmannaskap och lokalisering av avgiftsuppbörden m.m.

Som jag nämnde inledningsvis beslöt riksdagen våren 1987 om en föränd- ring beträffande organisation. huvudmannaskap och lokalisering vad gäl- ler uppbörd m. ni. av avgifter för innehav av televisionsmottagare. Beslu- tet hade föregåtts av ett långvarigt utredningsarbete dels av TV-avgiftsut- redningen (U 1978: 15). dels genom televerkets och Sveriges Radios för- sorg. Synpunkterna och förslagcn behandlades av regeringen i budgetpro- . positionerna 1980 (prop. 1979/801100 bil. 12 s. 90 f.), 1981 (prop.1980/8l:100 bil.12 s. 87 f.) och 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 498 f.). 1 den sistnämnda framlades förslaget att uppbörden av mottagar- avgifter skulle ske i ett separat system. dvs. skilt från uppbörden av teleavgifter, och att huvudmannaskapet för uppbörden och avgiftskontrol- len skulle övergå från televerket till Sveriges Radio. Uppbördsorganisa- tionen skulle lokaliseras till Kiruna kommun. Riksdagen följde regeringens . förslag (KrU 1986/87: 11 s. 15 f.. rskr. 197).

Utgångspunkten för de nämnda förslagen var den nya mediesituationen som innebär att allt fler hushåll erbjuds ett nytt utbud via satellit och kabel vid sidan av Sveriges Radio-koncernens program. I propositionen anför- des i detta hänseende följande.

Att få tillgång till det nya utbudet är för hushållen förknippat med kostnader som konkurrerar med mottagaravgifterna. Det är därför viktigt att uppbörden av mottagaravgifter, varmed den s.k. public service-verk- samheten på radio- och TV-området finansieras. är så effektiv som möj- ligt. Detta kräver dels en rationell administration av verksamheten med debitering och inkasscring av avgifter, dels en effektiv verksamhet med avgiftskontroll och andra insatser mot avgiftsskolk. Det kan därvid vara en fördel om den organisation som skall handha uppbörden inte behöver möta önskemål också från andra verksamheter.

Separeringen av uppbörderna bör möjliggöra en bättre anpassning till de speciella krav som uppbörden av mottagaravgifter kräver. Därmed ges även förutsättningar för en bättre överblick och en effektivisering av verksamheten. För en förändring talar också att mottagaravgiftsuppbör- den betraktas som artfrämmande av televerket. Den har däremot ett nära samband med Sveriges Radios verksamhet, varför ett byte av huvudman också kan verka effektivitetsbefrämjande. Separeringen av avgiftsuppbör- derna ger vidare möjlighet till en regionalpolitiskt önskvärd etablering i Kiruna.

Riksdagens beslut innehåller följande riktlinjer för övergången-till det nya systemet för uppbörd av mottagaravgifter och avgiftskontroll. Sveriges Radios övertagande av arbetsuppgifter och ansvar från telever-

ket skall ske senast den 1 januari 1990, Fram till övertagandet behålls den gemensamma räkningen för telefon- och mottagaravgift. Även i övrigt behålls under övergångsskedet gällande regler och arbetsorganisation såvi- da inte televerket och Sveriges Radio finner någon annan ordning mer lämplig eller ekonomisk.

SR skall — med televerkets hjälp - svara för förberedelserna för den nya organisationen.

Under förberedelsearbetet skall SR undersöka om vissa förändringar av det nuvarande avgiftssystemet bör genomföras. De åsyftade åtgärderna är fakturering halvårsvis i stället för kvartalsvis, avskaffandet av det särskil— da färg-TV-tillägget samt införandet av en tilläggsavgift vid för sen betal- ning. SR förutsätts vidare fortlöpande informera regeringen om hur förbe- redelsearbetet fortskrider samt redovisa förslag i sådana frågor som kräver regeringens eller riksdagens ställningstagande.

När det gäller de under övergångsfasen ofrånkomliga merkostnaderna förutsätts att lokaliseringsstöd och annat tillämpligt regionalpolitiskt stöd skall utgå för etableringen i Kiruna. Övriga merkostnader under förbere— delse- och flyttperioden skall betalas av televerket. På motsvarande sätt skall televerket även under en period efter år 1990 på lämpligt sätt kom— pensera för det intäktsbortfall som den nya organisationen kan medföra.

Som jag nämnt i inledningen träffade staten och SR den 14 maj 1987 en överenskommelse om förberedande av den nya organisationen. Förbere- delserna skulle ske efter de riktlinjer som riksdagsbeslutet angav och som jag nyss har redovisat. Samma dag uppdrog regeringen åt televerket att bistå SR vid förberedandet och vid driftsstarten.

I budgetpropositionen 1987 påpekas att övergången till ett nytt upp- bördssystem kan skapa ökade problem i fråga om underlåtenhet att anmä- la TV-innehav och benägenhet att betala mottagaravgiften. Vissa föränd- ringar i juridiskt avseende bör därför vidtas. Obetalda mottagaravgifter kan i dag inte drivas in utan föregående prövning av domstol. I propositio- nen anfördes emellertid bl.a. följande.

Enligt min mening bör mottagaravgifterna i och med den nya ordningen normalt sett kunna drivas in omedelbart, dvs. utan mellankommande domstolsprövning. Detta innebär att man kan undvika att domstolsväsen- det belastas med en rad beslut om obetalda avgiftsräkningar.

Om den nämnda förändringen vidtas kommer debiteringen av motta- garavgifter att bli bindande för den enskilde och därmed få karaktär av myndighetsutövning. Om en förvaltningsuppgift som innefattar myndig- hetsutövning skall överlämnas till ett enskilt organ, t. ex. ett Sveriges Radio-företag. måste det ske med stöd av lag. Även en kontrollverksamhet som skall utövas av ett enskilt organ torde fordra regleri lag.

1 frågor som rör avgiftsuppbörden bör även vissa allmänna förvaltnings- rättsliga regler liksom offentlighetsprincipen tillämpas hos Sveriges Radio. Också i denna del aktualiseras sålunda behovet av lagstiftning.

Som jag har nämnt i inledningen redovisas i årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 515) att SR:s styrelse funnit att den lämpli- gaste associationsformen för den nya verksamheten är ett av detta företag

helägt dotterbolag. I propositionen uttalas att detta får anses vara en lämplig lösning, en lösning som medger att det i såväl juridiska som ekonomiska och praktiska avseenden går att dra en klar gräns mellan avgiftsuppbörden med dess myndighetsutövande funktion och program- verksamheten. Riksdagen har inte haft något att erinra mot att verksamhe- ten med kontroll och uppbörd av mottagaravgifter anförtros ett särskilt dotterbolag till SR (KrU 1987/88: 11, rskr. 220).

3. Nuvarande ordning 3.1 Inledning

Gällande regler om avgiftsskyldigheten finns som tidigare nämnts i lagen (1978: 478) om avgift för innehav av televisionsmottagare (avgiftslagen).

Av betydelse för avgiftsregleringen är också vissa bestämmelser i radio- lagen (19661755). Bl.a. måste vissa uttryck i avgiftslagen ses mot bakgrund av de begreppsdefinitioner som finns i radiolagen.

Avgiftslagen kompletteras av vissa verkställighetsföreskrifter. För det första har regeringen meddelat sådana genom förordningen (1978: 484) om mottagare för radiosändning eller trådsändning. Vidare har regeringen enligt 5 (i nämnda förordning uppdragit åt televerket att besluta om ytterli- gare verkställighetsföreskrifter. Med stöd av detta bemyndigande har te- leverket utfärdat tillämpningsföreskrifter till avgiftslagen, att gälla från och med den 1 juli 1985 (televerkets författningssamling, serie B 10:V). Föreskrifterna åtföljs av allmänna råd av verket om hur mottagaravgift skall betalas. I dessa har redovisats verkets praxis i olika avgiftsfrågor.

Av betydelse är också att högsta domstolen i några avgöranden har belyst frågor i avgiftslagen.

Slutligen bör uppmärksammas förordningen (1980: 287) om försöks- verksamhet med särskild kontroll av innehav av televisionsmottagare samt den ordning som tillämpas beträffande förvaltningen av influtna avgifter.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1

3.2. Radiolagen

Som nyss nämnts måste vissa uttryck i avgiftslagen ses mot bakgrund av radiolagens begreppsdefinitioner. Bl.a. definieras här begreppen radio- sändning, rundradiosändning, trådsändning och mottagare.

Med radiosändning förstås ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare.

En rmzdradiosändning är en radiosändning. alltså en trådlös sändning. som särskilt kännetecknas av att den är avsedd att tas emot direkt av allmänheten.

Med trådsändning avses ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anord- nad ledare.

En mottagare är en anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning.

I avsnitt 2.1 harjag redovisat den i 39" radiolagen uttryckta grundsatsen att mottagare får innehas och användas av var och en. Jag har också påpekat att enligt förarbetena till lagen (prop. 1966: 149 s. 28) hindrar inte denna princip en ordning med mottagaravgifter för finansieringen av rundradioverksamheten i landet.

Även 99" radiolagen har nämnts i det föregående. Enligt första stycket i denna paragraf skall yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisions- mottagare av överlåtaren anmälas inom tid och till myndighet som rege- ringen bestämmer. Sådan anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftsplikten för innehavet av televisionsmottagaren. Enligt andra stycket äger dessa bestämmelser motsvarande tillämpning på yrkesmässig uthyrning av televisionsmottagare.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får enligt para— grafens fjärde stycke meddela närmare föreskrifter om anmälan och upp- giftsskyldighet. Sådana föreskrifter har meddelats genom kungörelsen (1972: 241) om skyldighet att anmäla överlåtelse eller uthyrning av televi- sionsmottagare.

I kungörelsen föreskrivs att anmälan enligt 9 5 första eller andra stycket radiolagen om överlåtelse eller uthyrning av televisionsmottagare skall göras till televerket före utgången av kalendermånaden närmast efter den då överlåtelsen eller uthyrningen ägde rum. Närmare föreskrifter om så- dan anmälan meddelas enligt kungörelsen av televerket. Verket har inte meddelat några sådana bestämmelser.

Enligt 11 9" radiolagen döms den till böter som 1.underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 9 Q' första eller andra stycket eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig upp- gift i anmälan som avses i 9 55 första eller andra stycket, om inte gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

Hänvisningar till S3-2

3.3. Avgiftslagen

Avgiftsskyldigheten enligt avgiftslagen gäller televisionsmottagare. En tc- levisionsmottagare är enligt lagen en mottagare som är avsedd för mottag- ning av bildsändning med eller utan ljud (l 8). Vidare anges att föreskrift om mottagare även avser återgivningsanordning som är ansluten till mot- tagaren och att föreskrifterna i lagen inte gäller navigeringsmottagare (5 Q'). Någon annan precisering av begreppet görs inte i lagen "och det finns inte några motivuttalanden till denna.

För att någon skall vara skyldig att betala avgift krävs att vederbörande innehar en TV-mottagarc. Inte heller uttrycket innehav har preciserats närmare.

Den som innehar en TV-mottagare skall erlägga allmän mottagaravgift med 206 kr. per kalenderkvartal samt. om det rör sig om en färg-TV, även tilläggsavgift med 40 kr. per kalenderkvartal (l 5 första stycket). För en färg-TV är alltså kvartalsavgiften i dag 246 kr.

Skall avgift första gången erläggas under löpande avgiftsperiod. skall avgiften sättas ned till det belopp som svarar mot antalet kvarvarande dagar av perioden (1 Q' andra stycket).

Avgift erläggs till myndighet som regeringen bestämmer (l & tredje stycket). Regeringen har bestämt att denna myndighet skall vara televerket (2 & första stycket förordningen om mottagare för radiosändning eller trådsändning).

Innehav av TV-mottagare skall anmälas till televerket (2 & första me- ningen avgiftslagen och 2 _q” andra stycket förordningen om mottagare för ' radiosändning eller trådsändning). Verket får emellertid medge undantag från anmälningsskyldigheten (2 & tredje meningen avgiftslagen).

Den som anskaffar en TV-mottagare avsedd för färgmottagning skall göra anmälan därom oavsett att allmän mottagaravgift erlagts (2 9" andra meningen avgiftslagen).

Den som bryter mot 2 & avgiftslagen döms till böter (6 & avgiftslagen). l 4 & avgiftslagen föreskrivs i sex punkter undantag/rån avgiftsskyldighe- ten Avgift utgår således inte för TV-mottagare som

1. televerket inte hänför till mottagare för rundradiosändning.

2. innehas av staten,

3. innehas av tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat, om utrikesdepartementet bestämmer det.

4. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

5. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

6. efter anmälan till televerket har blivit nedmonterad, inpackad och undanställd eller på annat sätt försatt ur brukbart skick.

Regler om begränsad atigt/fsvkylc/ighut finns i 3 5 avgiftslagen. I paragrafens första stycke föreskrivs att avgift som har erlagts för TV- mottagare även gäller annan TV-mottagare. om mottagarna

[. är avsedda att användas i innehavarens hushåll av honom själv, hans familj, annan medlem av hushållet eller inneboende som är helt i hushål- lets kost.

2. är avsedda för försäljning eller demonstration och förvaras på samma försäljnings- eller demonstrationsställc.

3. innehas inom sjukhus, vårdanstalt, ålderdomshem eller liknande in- rättning och är avsedda att användas av dent som vårdas där.

4. innehas i hotell- eller pensionatsrörelse och är avsedda att användas av tillfälliga gäster. eller

5. innehas av läroanstalt och är avsedda att användas för undervisning- en.

En särskild regel om mottagare i motorfordon finns i 3 5 andra stycket. Enligt denna bestämmelse gäller en avgift som har erlagts för en TV- mottagare även annan sådan mottagare som är avsedd att användas i motorfordon. om fordonet är registrerat på den som har erlagt avgiften. medlem av hans familj eller annan medlem av hans hushåll och icke huvudsakligen används i yrkesmässig trafik.

Slutligen finns i 3 5 tredje stycket en s.k. gruppavgiftsregel. Enligt denna bestämmelse gäller en avgift som har erlagts för TV-mottagare, vilken används inom lägenhet som är avsedd för annat ändamål än bostad och

disponeras av den som innehar mottagaren, även ytterligare nio sådana mottagare inom lägenheten, i den mån föreskrift i första stycket ej är tillämplig. Vidare anges att det för varje påbörjad följande grupp om tio mottagare utgår avgift såsom för en mottagare.

Hänvisningar till S3-3

3.4. Anmälan av innehav av TV-mottagare och avanmälan av innehav

Avgiftslagen kompletteras av televerkets tillämpningsföreskrifter om an- mälan av innehav av TV-mottagare och avanmälan av sådant innehav. Vad gäller anmälan av innehav har verket bestämt följande (punkt 1).

Föreskriven anmälan om innehav av TV-mottagare skall göras senast 15 dagar efter det att mottagare anskaffats. Anmälan skall innehålla uppgift om innehavarens fullständiga namn, adress, telefonnummer i förekom- mande fall, personnummer samt typ av mottagare (svartvit eller färg).

Anmälan behöver inte göras enligt vad som anges i punkt 2 i föreskrifter- na, som lyder:

Gäller avgift som erlagts för mottagare även för annan mottagare, behö- ver anmälan inte göras i fråga om sådan ny mottagare. Anmälan behöver inte heller göras i fråga Om mottagare för vilken avgift inte utgår. (3 och 4 55 lagen om avgift.)

Slutligen har verket i fråga om avanmälan av innehav bestämt följande (punkt 3).

Den vars innehav av mottagare upphör skall Skrift/igen anmäla detta till televerkets försäljningsställe senast den dag, då erlagd avgift upphör att gälla.

Före den 1 juli 1985 gällde äldre av televerket beslutade tillämpningsfö- reskrifter. Avanmälan av innehav behandlades i punkt 7 i dessa föreskrif- ter, som det finns anledning att återge på grund av en dom av högsta domstolen (NJA 1987 s. 916). Reglerna lydde:

Den som icke längre önskar inneha mottagare skall skriftligen anmäla detta till televerkets försäljningsställe senast den dag, då erlagd avgift upphör att gälla. Därvid skall uppgivas om apparaten har kasserats eller överlåtits till annan innehavare.

Önskar någon inneha mottagare utan att använda denna, får detta ske utan avgift, under förutsättning att mottagaren är nedmonterad, inpackad och undanställd eller att dess strömintag har förseglats av radioservice- man. Uppgift om sålunda vidtagna åtgärder skall lämnas i samband med skriftlig uppsägning enligt bestämmelserna i föregående stycke.

Fullgöres icke denna anmälningsskyldighet. skall avgift erläggas för föl- jande avgiftsperiod i vanlig ordning.

3.5. Televerkets praxis i avgiftsfrågor

Som tidigare nämnts ges i televerkets allmänna råd uppgifter om verkets praxis i vissa avgiftsfrågor.

Följande anförs om de två undantagfrån avgiftsskyldigheten som gäller TV-mottagare som televerket inte hänför till mottagare för rundradiosänd- ning och mottagare som innehas av staten:

— mottagare som inte är avsedda för rundradiomottagning

Exempel på sådana är mottagare för nödsignaler, för radiopejling, för vissa vetenskapliga ändamål och livbåtsradio. Hit räknas också mottagare som huvudsakligen används i demonterat skick för tekniska demonstratio- ner. — mottagare som innehas av staten

Aktiebolag som helt eller delvis ägs av staten är avgiftspliktiga. Förteckning över de tjänstemän som innehar televerkets tjänstemottaga- re finns hos (televerket) Farsta tel. 08- ..... Förteckning över de tjänstemän för vilka Sveriges Radio betalar avgift finns hos (televerket) Farsta tel. 08-

Vad sedan gäller fallen av begränsad avgiftsskyldighet skall här endast redovisas vad som anförs rörande läroanstalter och den s.k. gruppavgif- ten. Om läroanstalter sägs bl. a. följande.

Ett rektorsområde anses utgöra en läroanstalt. Alltså täcker en avgift alla skolor inom rektorsområdet.

Som ledning vid bedömningen av vilka apparater som inte används i undervisningen kan tagas apparaternas placering. En apparat som står i matsal, lärarrum etc. torde endast i undantagsfall vara avsedd för under- visningen.

Slutligen anförs rörande regeln om gruppavgift:

Mottagare medräknas i gruppavgift endast om de finns i innehavarens lokaler belägna inom ett sammanhängande tomtområde.

Som ”lägenhet för annat ändamål än bostad" räknas butik, kontor. polisstation. restaurant, vaktrum. verkstad och liknande.

Hänvisningar till S3-5

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 5.5.2

3.6. Avgöranden av högsta domstolen

Det finns tre domar av högsta domstolen (HD) som belyser olika frågor i avgiftslagen (NJA 1984 s. 886, 1985 .s'. 39 och 1987 s. 916). Av särskilt intresse är de senare två fallen.

I 1985 års dom behandlas dels begreppet innehav, dels den s.k. hotellav- giftsregeln. Fallet gällde en bostadsrättsförening som ägde och hade place- rat ut 90 mottagare i sina andelshus, vilka föreningens medlemmar dispo- nerade under kortare tidsperioder. HD yttrade bl. a. följande.

Vad som avses med innehav av TVmottagare preciseras inte i avgifts- lagen, och det finns inte heller några motivuttalanden som belyser frågan. Allmänt sett är det emellertid rimligt att avgiftsskyldigheten åvilar den

som har den direkta nyttan av en mottagare. Avgörande för innehavsfrå- gan bör alltså inte i första hand vara vem som är ägare till mottagaren. även om detta förhållande inte alltid kan frånkännas betydelse. I stället torde som huvudprincip få anses gälla att den som utnyttjar en TV-motta- gare också skall betraktas som innehavare (jfr den tidigare berörda före- skriften om innehav på prov). I de tidigare angivna bestämmelserna för innehav av TV-mottagare har också televerket uttalat att den som dispone- rar en mottagare anses inneha den och att därav följer att anmälningsskyl- dighet även föreligger för lånad eller hyrd mottagare.

Vad som sagts nu innebär emellertid inte att varje kortvarigt eller tillfälligt nyttjande bör anses utgöra innehav i den mening som det är är fråga om. Med ett sådant betraktelsesätt skulle stora praktiska svårigheter uppstå. Vidare kan åberopas vissa bestämmelser i avgiftslagen. Så t.ex. torde den särskilda regeln om avgift för TV-mottagare i hotell- eller pen- sionatrörelse utgå från att rörelseidkaren och inte de enskilda hotell- eller pensionatsgästerna är att anse som innehavare.

Utredningen i målet ger vid handen att de. aktuella TV-mottagarna visserligen utnyttjas av de olika andelsägarna men att varje mottagare används av flera delägare och att det bara är fråga om en kortare årlig användningstid för var och en av delägarna. Detta innebär att det skulle uppstå avsevärda svårigheteri samband med avgiftsdebiteringen. om var- je delägare skulle anses som innehavare. Eventuellt skulle för var och en få prövas om avgift redan har betalats för en annan mottagare av samma slag och om därmed den särskilda regeln om hushållsavgift är tillämplig.

Övervägande skäl talar alltså för att föreningen bör anses som innehava- re av de aktuella TV-mottagarna. Därmed är emellertid inte avgjort att föreningen också skall anses skyldig att betala avgift för varje mottagare. Föreningens verksamhet med upplåtelse av bostadsrätter torde visserligen inte kunna anses innebära att föreningen bedriver hotell- eller pensionat- rörelse. och verksamheten faller därför formellt inte under den särskilda regeln om avgift för mottagare i sådan rörelse. Inte heller är någon annan undantagsbestämmelse i avgiftslagen direkt tillämplig. Den situation som föreligger i målet får emellertid anses vara likartad med den som avses med hotellavgiftsregeln. Situationen ligger också nära vissa fall där varje nyttjare är att anse som innehavare och där bestämmelsen om hushållsav- gift rcgelmässigt leder till avgiftsbefrielse. Det skulle inte vara rimligt att för ett mellanfall som det förevarande låta föreningens innehav leda till avgift för varje mottagare. Med stöd av grunderna för hotellavgiftsregeln finner HD därför att föreningen, som enligt vad som upplysts i målet har betalat avgift för en TV-mottagare, bör vara fri från ytterligare avgiftsskyl- dighet.

1987 års fall gäller frågan om avgiftsskyldighet sedan ett TV-innehav upphört utan att skriftlig avanmälan skett. HD ansåg i motsats till under- instanserna att avgift skall betalas även i denna situation. Även här aktua— liseras därför avgiftslagens innehavsbegrepp. HD yttrade bl. a. följande i domen.

I målet uppkommer frågan huruvida televerkets tillämpningsföreskrifter faller inom ramen för regeringens bemyndigande. Enligt 11 kap. 14 & regeringsformen får en föreskrift av detta slag inte tillämpas, bl.a. om domstol finner att vid tillkomsten av föreskriften stadgad ordning i något väsentligt hänseende åsidosatts. Av avgörande betydelse för denna bedöm-

ning är följande uttalande av departementschefen i förarbetena till rege- Prop. 1988/891 18 ringsformen (prop. 1973: 90 s. 211). Med föreskrifter om verkställighet av lag bör enligt min mening i första hand förstås tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. I viss utsträckning torde det emellertid vara ofrånkomligt att tillåta. att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i materiellt hänseende ”fyller ut" en lag, även om lagen i och för sig skulle befinna sig inom det obligatoriska lagomradet. En förutsättning för att regeringen skall få göra detta måste emellertid vara. att den lagbestämmelse som skall komplette- ras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I verkställighetsfö- reskriftens form får således inte beslutas om något som kan upple- vas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas person- liga eller ekonomiska förhållanden.

Ovc H har fast avgörande vikt vid avgiftslagens ordalag. som talar om den som "innehar" mottagare (1 &) och "Innehav” av televisionsmottagare (2 5); den i tillämpningsföreskrifterna fastställda avgiftsplikten går enligt - honom utöver den ram som lagen anger, eftersom avgiftsplikten enligt dessa föreskrifter omfattar även tid efter det att innehav faktiskt har upphört.

Det är emellertid tydligt att lagstiftaren med den i avgiftslagen använda terminologin inte avsett att särskilt betona uttrycket "innehav" och i detta inlägga den mera exakta rättsliga betydelse som begreppet ”besittning” har inom civilrätten. Den ifrågavarande föreskriften i punkt 7 kan därför inte anses gå utöver ramen för avgiftslagen. Dess syfte synes närmast vara att av praktiska skäl fastställa avgif'tsskyldighetens utsträckning i tiden på ett sätt som så långt möjligt minskar risken för oklarheter och tvister. l överensstämmelse med vad som har uttalats i rättsfallet NJA 1984 s. 886 kan stadgad ordning inte anses ha i något väsentligt hänseende åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.

HD fann alltså att underlåtenheten att göra skriftlig avanmälan medför- de fortsatt avgiftsskyldighet.

Hänvisningar till S3-6

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 5.3

3.7. Försöksverksamheten med särskild avgiftskontroll

Med anledning av ett betänkande av TV-avgiftsutredningen framhöll före- dragande statsrådet i 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80: 100 bil. 12 s. 87—89). att det var av stor vikt att kraftiga insatser gjordes mot det omfattande skolket från televisionsavgiften. Huvudansvaret för dessa in- satser förklarades åvila televerket. som hade hand om avgiftsuppbörden, men föredraganden_fann det också naturligt att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen genom olika programinslag upplyste TV-publi- ken om dess betalningsansvar. Det bedömdes emellertid inte räcka med ökad upplysning utan avgiftskontrollen borde också skärpas. På försök borde televerket därvid få använda ett särskilt mätinstrument, en s.k. pejl. Föredraganden förklarade att han avsåg att föreslå regeringen att utfärda de närmare föreskrifter som borde gälla för denna verksamhet.

Detta är bakgrunden till den tidigare nämnda förordningen (1980: 287) om försöksverksamhet med särskild kontroll av innehav av televisions-

'_'-) '.!)

3 Riksdagen 1988/89. 1 sam/. Nr 18

mottagare. vilken trädde i kraft den 1 juli 1980. Där föreskrivs att telever- ket får använda särskilt mätinstrument för att utröna om ett hushåll inncliar TV-mottagare (särskild avgiftskontroll). Verksamheten skall, en- ligt förordningen, bedrivas så att onödig olägenhet för den enskilde undviks.

. Försöksverksamheten avsåg till en början tre år. Det visade sig emeller- tid att pejlingen hade stor betydelse för att göra televerkets kontrollverk- samhet nied hembesök mer effektiv. På förslag av televerket beslöt därför regeringen om en treårig förlängning (jfr prop. 1982/83:100 bil. 10 s. 151 ). Mot bakgrund av de fortsatt goda erfarenheterna har verksamheten sedan förlängts ytterligare så att den nu får pågå t. o. m. utgången av juni 1989 (jfr prop. 1985/86:99 s. 89). Den avgiftskontroll som televerket bedriver sker med hjälp av listor av vilka framgår vilka hushåll i ett bostadsområde som har anmält att de har TV-mottagare. Vid kontrollen går man också igenom de anmälningar som radiohandlare och uthyrningsfirmor lämnat i enlighet med den tidigare nämnda bestämmelsen i radiolagen. Den s.k. pejlingen innebär att avgifts- kontrollanteii under sändningstid använder ett särskilt elektroniskt mätin- strutnent som kan mäta de radiovågor som strålar ut från en påslagen TV-apparat i en viss bostad. dvs. utan att tillträde ges till det utrymme där TV-apparaten finns. Pejlinstrumentet upplyser om huruvida det förekom- mer utstrålning sotn gäller TV-frckvenscr men ger inte någon information om vad som i övrigt finns eller händeri bostaden. Av bestämmelserna för pejlingsvcrksamheten framgår att den skall avse samtliga de hushåll inom ett bostadsområde som inte har anmält innehav av TV-mottagare. Innan pejling utförs skall televerket i god tid och på lämpligt sätt underrätta allmänheten inom det aktuella bostadsområdet. I televerkets rutiner ingår att bl.a. i samband med denna information ge TV-innehavaren en möjlighet att på särskild talong anmäla sitt TV-inne- hav för att därigenom undgå pejling och risken för polisanmälan, åtal och dagsböter. Regeringen uppdrog ijuni 1986 åt televerket att i sin anslagsframställ- ning för budgetåret 1989/90 redovisa de samlade erfarenheterna av de senaste årens kampanjer mot avgiftsskolk samt lämna förslag om en even- tuell fortsatt verksamhet.

Hänvisningar till S3-7

3.8. Det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörelsen

Under praktiskt taget alla de år som en licens- eller mottagaravgift tagits ut har televerket haft hand om avgiftsuppbörden. Som jag nämnt är uppbör- den numera samordnad med verkets inkassering av tclefonavgifter, låt vara att det också förekommer viss separat fakturering av mottagaravgif- ter. Faktureringssystemct är därför inte specialanpassat för de krav upp- börden av mottagaravgifter ställer.

För att den administrativa belastningen på uppbördsorganiationen skall bli så jämn som möjligt tillämpar televerket en löpande kvartalsvis faktu- rering. dvs. olika teleområden har för samma räkningsperiod skilda förfal-

lodagar. En följd av detta är dels att betalning delvis sker i förskott. dels att förfallodagarna varierar med geografisk hemvist.

Faktureringsintäkterna levereras in till ett konto som televerket dispone- rar. Detta belastas med de medelsanvisningar för Sveriges Radio-kon- cernen (genom moderbolaget SR). televerket och radionämnden som riks- dagen beslutat om. i förekommande fall i enlighet med vissa utbetalnings- regler och — i några fall — regler för kompensation för pris- och löneök- ningar. Televerket ombesörjer utbetalningarna. vilka för SR sker må- nadsvis. Som jag nämnt upprättar televerket även bokslut för rundradiorö- relsen. Dessutom svarar verket av praktiska skäl för radionämndens inter- na ekonomiadministration.

Ett visst finansiellt samordningsansvar för rundradiorörelsen åvilar följ- aktligen televerket. Några föreskrifter om hur detta skall fullgöras har emellertid inte meddelats.

] ett samordningsansvar får också anses ligga att det görs bedömningar av rundradiorörelsens samlade kostnads- och intäktsutveckling och av hur stor mottagaravgiftcn bör vara på kort och lång sikt. Ingen part i rundra- diorörelsen har emellertid någon uttrycklig skyldighet att göra sådana bedömningar. . _

Televerket får använda avgiftsbehållningen som likviditetsreserv. Rän- tesatscn är inte närmare bestämd. Behållningen avläses vid budgetårets utgång. Det eventuella överskott som då finns förs över till riksgäldskonto- ret för förvaltning. Den ränta som där tillämpas är den s.k. avista-räntan, vilken den 1 september 1988 uppgick till 9.10 %. Om kontot visar under- skott lånar televerket upp erforderligt belopp hos riksgäldskontoret. Rege- ringen beslutar om ramen för upplåningen. Den var till en början högst 80 milj. kr. Riksgäldskontoret tillämpade då för utlåningen sin ränta avseen- de rörlig kredit. Den 1 september 1988 uppgick denna till 12,75 %, vilket är jämförbart med aflärsbankernas ränta för checkräkningskredit. Under budgetåret 1987/88 måste den nyssnämnda ramen för upplåningen i riks- gäldskontoret överskridas. Televerket ställde då resterande medel till för- fogande till en ränta av i genomsnitt 1 1,0 %. Fr.o.m. den I oktober 1988 är ramen för upplåningen i riksgäldskontoret högst 200 milj. kr. Mark- nadsmässig ränta skall tillämpas.

Ansvaret för förvaltningen av rundradiorörelsens medel ligger således dels hos televerket. dels hos riksgäldskontoret. Medelsförvaltningen har inte reglerats närmare.

4. Sveriges Radio AB:s och televerkets förslag 4.1 Förberedelserna för den nya organisationen i Kiruna

Genom den i inledningen nämnda överenskommelsen med staten har SR åtagit sig att förbereda den nya organisationen för avgiftsuppbörd m.m. i enlighet med de av riksdagen fastställda riktlinjerna.

Televerket har haft regeringens uppdrag att bistå SR i arbetet. SR och televerket har träffat en särskild överenskommelse om samverkan och

samråd för planering. uppbyggnad och etablering av den nya uppbördsor- ganisationen samt om kostnaderna för detta.

SR har valt att låta ett femte helägt dotterbolag svara för den nya verksamheten. Bolagets namn är Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag (RI- KAB). Styrelse och verkställande direktör har utsetts. Bolaget har etablerat sig i Kiruna.

Förberedelsearbetet bedrivs i ett antal projektgrupper. RIKAB:s verk- ställande direktör är projekt- och samordningsansvarig. En av projekt- grupperna sysslar med att ta fram den hård- och mjukvara som behövs för RIKAB:s dataverksamhet. En ansökan om regionalpolitiskt stöd bl.a. för anskaffandet av datautrustning och programvara bereds för närvarande inom rcgeringskansliet. En annan grupp arbetar med utbildning och rekry- tering och ett omfattande program för utbildning startade under föregåen- de budgetår. Arbetsmarknadspolitiskt stöd utgår också för utbildnings- verksamheten som skeri samverkan mellan arbetsförmedlingen i Kiruna, Iänsarbetsnämnden i Norrbottens län och arbetsmarknadsutbildningen. En tredje grupp sysslar med byggnadsplanering. En byggnad för verksam- heten med Kiruna kommun som ägare håller på att uppföras med hjälp av regionalpolitiskt stöd. Andra projektgrupper arbetar med ekonomisystem, betalningssystem. systemunderleveranser, efterbehandling, distribution, avgiftskontroll. marknadsföring samt administrativa rutiner. RIKAB bi- träder även televerket i dess arbete med registerkonvertering.

Enligt planerna skall televerket till RIKAB lämna över ansvaret för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll successivt under år I989. Överlämnan- det startar i mars med de fyra nordligaste teleområdena. I september sker övergången för teleområdena i östra Sverige. medan teleområdena i södra och västra Sverige förs över strax före årsskiftet 1989/90.

RIKAB håller på att bygga upp ett nytt register för innehav av TV- mottagare. I detta identifieras innehavarna med personnummer eller orga- nisationsnummer. I vissa fall måste också annan typ av identifikations- nummer användas. Tidigare utgjorde telefonnumret identifikation för flertalet innehavare.

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1

4.2. Avgiftens utformning och uppbörden av avgifter

I en tidigare nämnd skrivelse till regeringen har SR redovisat de förslag till förändringar av avgiftssystemet som företaget anser bör komma till stånd.

SR bedömer att en jörändring av batalningyterm[nerna så att mottagar- avgiften erläggs halvårsvis i stället för kvartalsvis avsevärt skulle minska kostnaderna för porto m.m. för utsändning av avgiftsräkningar. SR tror dock inte att det går att erhålla en tillförlitlig uppfattning om i vilken utsträckning debiteringar av större belopp leder till minskad betalnings- vilja med intäktSbortfall och ökade indrivningskostnader som följd, med mindre än att en försöksverksamhet bedrivs. SR föreslår därför att den nuvarande ordningen med debiteringar per kalenderkvartal ändras och att företaget ges möjlighet att självständigt bestämma debiteringsperioder och Iörfallodagar för uppbörden av en årlig mottagaravgift. Därigenom skulle

SR på sikt kunna genomföra det debiteringssystem som ger bästa möjliga samlade resultat för uppbördsverksamheten.

SR anser vidare att järg—"I'V-ti/lägget bör slopas. Sedan många år är färgproduktion och färgmottagning den normala tekniska standarden. Nå- gon skillnad i sändningskvalitet beroende på individuella val av någon form av mottagningsutrustning finns inte längre. Det är därför rimligt att rundradions samlade kostnader fördelas mellan dem som har tillgång till utbudet. Någon särbehandling i kostnadshänseende ärinte längre motive- rad. En enhetlig avgift för alla TV-mottagare bör införas. Färg-TV-tillägget bör avvecklas och den allmänna avgiften höjas till färg-TV-nivån. För denna förändring talar också att den kan medföra en förenkling av upp- bördssystemets administration.

SR har vidare tagit upp frågan om ett system med tilläggsargm vid _löm'enad betalning skall införas. SR menar att det är av avgörande betydel- se att positivt stimulera viljan att betala mottagaravgiften. Om uppbörds- resultatet skall kunna förbli oförändrat eller kunna förbättras sedan upp- börden av telefon- och mottagaravgifter skiljts åt, är förutsättningen att marknadsföringsinsatserna kompletteras med ett system som innebär en direkt och kännbar påföljd för dem som försummar sin betalningsplikt. SR föreslår därför att den betalningsskyldige skall kunna avkrävas en tilläggs- avgift om viss tid har gått efter första betalningspåminnelse och att ytterli- gare en avgift kan påföras innan indrivning måste påbörjas. Varje tilläggs- avgift bör utgöra minst 20 % av den debiterade mottagaravgiftcn.

SR tar i sin skrivelse slutligen upp frågan om andra betalningsfbrmer än de nuvarande. Företaget anser det angeläget att avgiftslagen får en sådan utformning att de betalningssätt som visar sig förmånliga för uppbörds- verksamhetens rationalitet och för fondens inkomster kan stimuleras. Lagen bör därför öppna en möjlighet för SR att reducera avgiften för den som väljer ett för fonden och verksamheten förmånligare betalningssätt än det som lagen anger. Därigenom skulle apparatinnehavaren kunna erbju- das del i den besparing eller inkomstförstärkning som uppkommer genom den frivilliga överenskommelsen.

4.3. Avgiftskontrollen

I den tidigare lämnade redogörelsen för nuvarande ordning angavs att televerket fått regeringens uppdrag att redovisa de samlade erfarenheterna av de senaste årens kampanjer mot avgiftsskolk samt lämna förslag om en eventuell fortsatt verksamhet. Av den redovisning som televerket har lämnat i sin anslagsframställning för år 1990 och av de uppgifter jag i övrigt har inhämtat från televerket framgår följande.

De undersökningar som gjorts av avgiftsskolkets förändringar har base- rats på uppgifter som på televerkets uppdrag har samlats in av Sveriges . Radios publik- och programforskningsavdclning (PUB). När publikunder- sökningarnas uppskattningar av TV-innehavet jämförs med televerkets statistik över avgiftsintäkter ser man att skolket minskade kraftigt under det första budgetåret efter det att de intensifierade kampanjerna mot avgiftsskolket startade år 1980. Under de därpå följande två åren gjordes

inga jämförelser, men när mätningarna återupptogs var skolkets omfatt- ning ännu mindre. Därefter ökade skolket igen och var särskilt allvarligt under budgetåret 1985/86 för att sedan minska. dock inte så långt som till den tidigare låga nivån.

Televerket påpekar i detta sammanhang att svarsbortfallet i PUB:s undersökningar har ökat under senare år, varför uppgifterna från dessa år är osäkrare än de från de tidigare. Sannolikt innebär dock bortfallet en underskattning av skolkets storlek.

Under föregående budgetår totalskolkade ca 189000 TV-hushåll. dvs. 5.6 %. Därtill kom ytterligare 90000 hushåll, dvs. 2,6 % , som skolkade från färg-TV-tillägget. Sammanlagt motsvarade skolket under föregående är nästan 187 milj. kr. i förlorade avgiftsintäkter. Televerket menar att det kan finnas flera förklaringar till att skolket varit så stort under senare år. Den viktigaste har sannolikt i sin grund i att andelen en- och tvåpersoners- hushåll stadigt har ökat sedan mitten av 1970-talet. Erfarenhctsmässigt utgörs nämligen den största kategorin skolkare av nybildade hushåll, främst sådana som består av unga personer.

Televerkets erfarenhet av sin kampanjverksamhet är att det är viktigt att göra det så lätt som möjligt att anmäla ett TV-innehav. Verket sprider därför anmälningstalonger och ser till att det är enkelt att anmäla ett innehav per telefon. Under 1987/88 års kampanj kom det in ca 16400 anmälningar via kampanjens anmälningstalonger och ungefär lika många per telefon. Därtill kom ca 16 000 anmälningar som avgiftskontrollanterna kunde ta emot vid sina besök. Omräknat i intäkter motsvarade anmäl- ningstalongerna ca 16 milj. kr. Kampanjen, som kostade 4 milj. kr., gav alltså omedelbart fyrdubbelt igen bara på anmälningstalongerna. Därtill kom de intäkter som anmälningarna per telefon och avgiftskontrollanter- nas utskrivning av räkningar gav upphov till.

Enligt televerkets uppfattning är det mycket viktigt att använda flera olika medel för att ”fånga in" en skolkare. Detta är det svåra. Har skolka- ren väl "fångats in" fortsätter denne nästan alltid att betala sin avgift. Avgiftskontrollens ekonomiska effekter i intäktsavseende upprepas alltså _ nästan fullt ut under åren efter en kampanj.

Vid kampanjerna använder sig televerket i första hand av de traditionel- la metoderna såsom direktreklam till hushållen, annonsering i pressen och TV-inslag. På senare år har verket också använt sig av andra medel, såsom bussreklam och särskilda informationsbrev till vissa målgrupper (ungdo- mar, invandrare, företag m.fl.). Under senare år har kampanjerna också fått en mer lokal karaktär. ] samband med annonsering och genomförande av lokala kampanjer har uppgifter om dessas effektivitet samlats in. Sålun-I då har det visat sig vid jämförelse med en vanlig period att antalet nyanmälningar på orterna i fråga ökar med mellan tio och tjugo gånger. Av nyanmälningarna är cirka en fjärdedel resultatet av en avgiftskontrollants besök. Resten kommer in per telefon eller med hjälp av den talong som åtföljer förvarningen till hushållen.

Kampanjernas betydelse för att skolket ändå håller sig på en förhållan- devis rimlig nivå är givetvis svårmätbar. Att antalet nyanmälningar ökar

markant under vinterhalvåret (november-april). då särskilda kampanjer bedrivs, är en viktig indikator på att kampanjerna faktiskt är lönsamma.

Pejlen är. enligt televerkets uppfattning. ett bra kampanjredskap. Det är ett lätt och smidigt instrument som kontrollanterna klarar av att använda utan problem. Pejlingen har också ett stort psykologiskt värde. Enbart förekomsten av pejling i ett område stimulerar till anmälningar av TV-in- nehav.

Televerkets uppdrag att bedriva pejling gäller t.o.m. utgången av juni 1989. Televerket föreslår att det förlängs t.o.m. den 31 december 1989.

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 5.2

4.4. Det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörelsen

I sin skrivelse till regeringen om samordningsansvaret för rundradiorörel- sen i finansiellt avseende har SR anfört följande.

Hela samordningsansvaret, inkl. ansvaret för medelsförvaltningcn. bör innehas av en och samma part för att uppgifterna skall skötas effektivt. Effektiviteten skulle enligt företaget öka ytterligare om samordningsansva- ret lades på den part inom rundradiorörelsen som svarar för avgiftsupp- börd och avgiftskontroll. dvs. Sveriges Radio-koncernen. Det formella ansvaret bör dock ligga på moderbolaget inom koncernen. SR. Företagets uppgift bör vara att utöva samordningsansvaret så att bästa möjliga utfall uppnås för rundradiorörelsen. Bl.a. bör räntemässig bevakning av intäk- terna ske dagligen i stället för som nu med långa tidsintervall.

SR anser att staten bör reglera hur samordningsansvaret skall fullgöras. På så sätt bör en bättre utvärdering och uppföljning bli möjlig och ambitio- nen att konsekvent verkställa statens intentioner kunna underlättas.

Enligt SR bör rundradiorörelsens medel hanteras skilt" från de medel som riksdagen anvisar SR för koncernens verksamhet. Rundradiorörel- sens medel bör därför behandlas som redovisningsmedel enligt lagen (1944: 181 ) om redovisningsmedel. Från skattemässig synpunkt skulle det- ta enligt företaget inte innebära någon förändring-jämfört med hur telever-- ket hanterar avgiftsmedlcn. SR anser att benämningen radiofonden bör överges och att man i stället bör tala om rundradiorörelsens resultatkonto. För detta konto bör SR:s- styrelse utfärda förvaltningsbestämmelser. Bestämmelserna bör understäl- las regeringen för godkännande.

Förvaltningen av rundradiorörelsens medel bör granskas årligen och parallellt med koncernens övriga verksamhet. Räkenskapsåret bör vara detsamma som för de andra bolagen i koncernen. dvs. fr.o.m. år 1990 kalenderåret.

SR anser det av praktiska skäl vara lämpligt med ett successivt överta- gande under år 1989 av avgiftsuppbörden och "den särskilda avgiftskontrol- len. Företagets uppfattning är därför att även samordningsansvaret för rundradiorörelsen bör övertas på detta sätt. Praktiskt innebär det att SR bör få det fulla ansvaret för förvaltningen av de avgiftsmedel som inflyter som en följd av RIKAst uppbörds- och kontrollverksamhet.

Frågan om vem som i framtiden skall svara för den ekonomiadministra-

tiva servicen åt radionämnden. som nu fullgörs av televerket, bör enligt SR Prop. 1988/89: 18 prövas i särskild ordning.

5. Allmän motivering 5.1 Utgångspunkter

I Sverige har vi sidan lång tid tillbaka en radio- och TV-verksamhet som står i allmänhetens tjänst. dvs. en s.k. public service-verksamhet. I det föregående (avsnitt 2.2) har jag närmare angett vad som ligger i detta begrepp. Det kan sammanfattas i ord som opartiskhet. saklighet, integri- tet, mångfald. kvalitet och tillgänglighet oavsett boendeort.

Det kommersiella och multinationella utbudet av i första hand TV-pro- gram ökar. inte bara ute i Europa utan också i vårt land. Mot den bakgrun- den är det särskilt viktigt att en public service-verksamhet finns. kan utvecklas och hålla hög kvalitet. Ett viktigt instrument för att garantera detta är en stabil finansiell grund för verksamheten. Denna bör inte bli beroende av bidrag från utomstående med den osäkerhet i ekonomiskt avseende och den risk för direkt eller indirekt påverkan på programut- .formningen som de kan medföra. Reklamfmansiering av Sveriges Radio- koncernens program bör därför inte förekomma. Min principiella uppfatt- ning och en grundläggande utgångspunkt för mina förslag i det följande, är att den svenska public service-verksamheten även framgent bör finansi- eras med mottagaravgifter.

Kostnaderna för den radio- och TV-verksamhet söm står i allmänhetens tjänst måste. enligt min mening. även i fortsättningen bäras solidariskt av alla som har en apparat som kan ta emot Sveriges Radio-koncernens program. Det är därför av stor betydelse att de som innehar sådana TV-mottagare visar god betalningsvilja. En sådan uppmuntras starkt om de avgiftsskyldiga upplever att handhavandet av de medel som flyter in präglas av ansvarskänsla och god hushållning.

Det är också av stor vikt att uppbörden av avgifter bedrivs effektivt och att det utförs en energisk avgiftskontroll.

Mot denna bakgrund är det angeläget att den förändring som nu före- står, och som innebär att ett dotterbolag i Sveriges Radio-koncernen (RIKAB) skall ta över ansvaret för uppbörd och kontroll av mottagaravgif- ter, sker smidigt. En förutsättning härför är att den nya avgiftslagstiftning som behövs ger möjligheter till det. Även det faktum att många av de nuvarande bestämmelserna är av gammalt datum ger anledning till en översyn.

Vad gäller avgiftsplikten bör grundprincipen även framöver vara att var och en som innehar en TV-mottagare skall betala avgift. Vissa undantag från avgiftsskyldigheten och vissa begränsningar i denna är i likhet med tidigare motiverade. Andra är det däremot inte, varför basen för televi- sionsavgiften bör kunna utvidgas något. Samtidigt bör det vara möjligt att medge avgiftsbefrielse för TV-apparater som är så konstruerade att de inte kan ta emot Sveriges Radio-koncernens program.

Jag vill nu något utförligare kommentera vissa utgångspunkter för mina förslag.

Bytet av huvudman för uppbördssystemet är ett byte från en statlig myndighet. televerket. till ett enskilt organ. RIKAB. Detta har betydelse från normgivningssynpunkt.

En förvaltningsuppgift kan enligt 1 1 kap. 6å tredje stycket regeringsfor- men (RF. omtryckt 1985: 866) överlämnas till bolag. förening. samfällig- het. stiftelse eller enskild individ. lnnefattar uppgiften myndighetsutöv- ning, skall överlämnandet ske med stöd av lag.

Vidare aktualiseras bestämmelserna i 8 kap. 13QRF. Enligt dessa får verkställighetsföreskrifter till en lag beslutas av regeringen genom förord- ning, och regcringen får även i en sådan förordning överlåta åt underord- nad myndighet att meddela bestämmelser i ämnet. Däremot har regering- en ingen möjlighet att överlämna åt ett enskilt organ att fylla ut föreskrif- terna i en lag. Genom att avgiftsuppbörden överlämnas till RIKAB krävs därför en mer utförlig lagreglering än den som nu gäller.

Närjag övervägt hur denna bör utformas harjag funnit det ofrånkomligt att även ta upp vissa detaljer i nuvarande lag till granskning. Ett skäl för detta är att RIKAB är ett nyskapat organ, som anförtros uppgifter vilka innefattar myndighetsutövning mot enskilda. Rättssäkerhetsskäl talar för att de bestämmelser som ett sådant organ har att tillämpa är så enkla och klara som möjligt. Det har därför varit en strävan från min sida att söka eliminiera sådana inslag i det nuvarande regelverket som måste bedömas försvåra tillämpningen av detta.

En inte oviktig fråga när det gäller den nya lagstiftningen är hur över- gången till det nya uppbördssystemet bör regleras. Med tanke på mängden avgiftsbetalare säger det sig självt att övergången måste ske successivt. Med hänsyn till detta är det nödvändigt att ganska ingående reglera hur övergången skall genomföras.

Som jag skall återkomma närmare till i avsnitt 5.7.3 anser jag att förvaltningslagen (1986z223) skall tillämpas när RIKAB handlägger ären- den om TV-avgifter. Det är viktigt att detta fungerar väl redan från början. Det är därför naturligt att RIKAB ser till att de som skall tillämpa bestäm- melserna får den utbildning som detta kräver.

Den lagstiftning som jag föreslår kan sägas ha två huvudinslag. Det ena reglerar betalningsskyldigheten i fråga om TV-avgifter inkl. hur uppbör— den skall ske. medan det andra gäller hur de influtna medlen skall placeras och förvaltas. Dessa uppgifter ankommer i dag på televerket och riksgälds- kontoret. Enligt min uppfattning bör medelsförvaltningen i fortsättningen vara SR:s uppgift medan placeringen av medlen bör ombesörjas av riks- gäldskontorct.

Överläggningar har ägt rum mellan å ena sidan staten och å den andra RIKAB och SR om företagens uppgifter i fråga om avgiftsuppbörd och avgiftskontroll resp. det finansiella samordningsansvaret för rundradiorö- relsen. Parterna är ense om de lösningar som jag presenterar i avsnitten 5.2—5.8. Jag avser att senare föreslå regeringen och resp. företag att parterna träffar behövliga avtal om företagets uppgifter.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1

5.2. Enhetlig TV-avgift

Mitt förslag: TV-avgiften skall vara densamma för fa'rg- TV-apparater och andra TV-mottagare. För dem som nu betalar för enbart svartvit TV-mottagare höjs avgiften till den nivå som gäller för en färg-TV.

Sveriges Radio AB:s förslag: Även SR anser att TV-avgiften skall vara enhetlig och att de som har enbart svartvit TV-mottagare bör betala den högre avgift som gäller för en färg-TV. Företaget påpekar att det särskilda fa'rg-TV-tilläggct kan anses relaterat till färgtcknikens införande. Sedan många år görs emellertid TV-programmen helt i färg. Likaledes håller distribution och utsändning färg-TV-standard.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt infördes år 1970 ett särskilt färg-TV-tillägg till TV-avgiften. Tillägget är i dag 160 kr. per år och det har inte förändrats sedan år 1980. De avgiftshöjningar som skett under dessa år har alltså avsett den allmänna mottagaravgiften.

Nästan alla hushåll hari dag färg-TV. Mycket få har enbart svartvit TV. Enligt en stickprovsundersökning rörande innehav av olika typer av hem- elektronik (ljud- och bildmedicr) som Sveriges Radios publik- och pro- gramforskningsavdelning gjorde år 1987. hade 16 % av hushållen tillgång till svartvit TV medan endast 2 % hade enbart sådan mottagare.

De flesta färg-TV-hushåll betalar färg-TV-tillägget. Sålunda uppgick per den 1 juli 1988 antalet allmänna mottagaravgifter till 3286 371 och antalet färg-TV-tillägg till 3 100286. Endast 186 085 mottagaravgifter avsåg med andra ord enbart svartvit TV. .

Färg-TV-mottagarnas fullständiga dominans talar i mina ögon starkt för en övergång till enhetlig TV-avgift. En sådan reform skulle förenkla och förbilliga avgiftsuppbörden. Vidare skulle en enhetlig avgift eliminera en möjlighet till avgiftsskolk som finns i dag. En icke föraktlig del av dem som betalar för enbart svartvit TV har nämligen tveklöst tillgång till färg-TV. Som jag har redovisat i avsnitt 4.3 beräknas 2.6 % av hushållen avgiftsskol- ka på detta sätt.

Även det faktum att all produktion och utsändning av TV-program sedan många år håller färg-TV-standard, talar. som SR framhåller, för att det nuvarande systemet bör överges. Innehavet av färg—TV kan med andra ord inte längre sägas vara något som motiverar en särbehandling i kost- nadshänseende.

Den som i dag betalar för enbart svartvit TV bör alltså i fortsättningen betala den högre avgift som gäller för färg-TV.

Vad slutligen angår de eventuella tördelningspolitiska effekterna av nuvarande ordning, torde de vara mycket små. De vinster i uppbördssyste- mets effektivitet och i ekonomiskt avseende som kan uppnås om en enhetlig avgift införs är vida större.

Hänvisningar till S5-2

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1

5.3. Huvudprincipen för avgiftsskyldigheten

Mitt förslag: TV-avgiften skall betalas av var och en som innehar en

TV-mottagare.

Skälen för mitt förslag: Liksom hittills bör huvudprincipen vara att TV- avgift skall betalas av alla som innehar en TV-mottagare. Samtidigt är det nödvändigt att göra avsteg i olika riktningar från principen. Å ena sidan måste avgiftsskyldigheten kunna bestå även sedan ett innehav har upp- hört. nämligen vid underlåtenhet att anmäla detta skriftligen. Å andra sidan måste vissa undantag medges från avgiftsskyldigheten och denna i andra situationer begränsas så, att flera mottagare får innehas mot att en enda avgift betalas. Även med beaktande av detta är det dock viktigt att hålla i minnet att grundprincipen är att en TV-avgift skall betalas för varje apparat.

Hurde regler som begränsar avgiftsskyldigheten bör utformas skall jag senare återkomma närmare till (se avsnitten 5.4—5.6). På ett par punkter finner jag det emellertid naturligt att illustrera mina resonemang med exempel som anknyter till den spccialreglering som jag anser bör gälla.

Den av mig förordade huvudprincipen för avgiftsskyldigheten medför att ställning måste tas till vad en TV—mottagarc är och vad som ligger i att inneha en sådan.

Begreppet Tlfimollagare

En TV-mottagare kan tekniskt närmast beskrivas som en anordning för mottagning av sådana etersändningar ("radiosändningar") och trådsänd- ningar som förmedlar rörliga bilder. Begreppen radiosändning och träd- sändning definieras i radiolagen (se avsnitt 3.2) och begreppens innebörd är densamma här.

I allmänhet är det inte svårt att bestämma om en viss apparat är en TV- mottagare enligt denna beskrivning eller inte. Det finns emellertid appara- ter som kan vara TV-mottagare. fastän de i dagligt tal kallas något annat. En typ av sådana apparater är videobana'spe/arna, särskilt de som är stationära. En annan typ är den utrustning som behövs för mottagning av TV-program från satelliter. I all sådan utrustning ingår en inom/tusenhet. och den är i sig en TV-mottagare. En tredje typ av apparater som bör uppmärksammas är sådana deltat/rar som behövs för att ta emot kodade TV-sändningar. exempelvis betal-TV. Slutligen bör observeras att det på- går en utveckling mot olika varianter av system-TV-apparater. Sådana anläggningar har separat tuner. bildskärm och högtalare, ungefär på det sätt som stationära ljudanläggningar ofta har. En sådan tuner är i sig en TV-mottagare.

På grund av att apparater av det nu angivna slaget förekommer är det nödvändigt att precisera vad som tekniskt utmärker en TV-mottagare.

I fråga om en ordinär sådan bör man skilja mellan mottagardelen och presentationsdelen. dvs. framför allt bildskärmen. Vad som faller i ögonen

är naturligtvis den senare. Det från avgiftssynpunkt viktiga är emellertid mottagardelen, i synnerhet kanalväljaren. I förbindelse med den knappsats med vilken manövreringen sker avgör kanalväljaren vilken av de tillgängli- ga programkanalerna som mottagningen skall avse.

En modern TV har följande mottagningskapacitet i fråga om etersända Tlflsignaler. VHF/band I 47— 68 Megahertz (MHz) kanalerna 2— 4 VHF/band 111 174—223 MHz kanalerna 5— 11 UHF/band IV 470—621 MHz kanalerna 21—39 UHF/band V 622—854 MHz kanalerna 40—68

VHF = ven; high frequency. UHF = ultra high frequency

Kapaciteten att ta emot trådsända Tlf-signaler gäller i första hand ban- den I och 111 men dessutom de s.k. S-kanalerna. nämligen Undre S-bandet 104— 174 MHz S-kanalerna I — 10 Övre S-bandet 230—300 MHz S-kanalerna l 1 —20

Den signal som når TV-mottagaren innehåller både bild- och Ijudinfor- mation. Allra först når signalen apparatens kanalväljare. Signalen om- vandlas där till en mellanfrekvens.

Efter detta förstärks signalen genom att den passerar en mellanfrekvens- förstärkare. Den svart-vita ljussignalen (luminanssignalen) och färgsigna- len separeras därefter från ljudsignalen. Luminans- och färgsignalerna passerar sedan en videoförstärkare och når därefter bildröret.

Gränssnittet mellan mottagardelen och presentationsdelen kan sägas ligga just före ingången till videoförstärkaren.

Detta har betydelse vid bedömandet av apparater som liknar TV-motta- gare. t. ex. monitorer. En monitor innehåller varken kanalväljare eller mellanfrekvcnsförstärkare utan har enbart en presentationsfunktion. En monitor är därför inte en TV-mottagare.

Bärbara videobarrc/spelare används tillsammans med en kamera eller också är de sammanbyggna med en kamera. 1 den mån en sådan bandspe- lare saknar kanalväljare är den inte någon TV-mottagare. Denna typ av videokamera är för närvarande den vanligaste. Det förekommer emeller- tid att videokameror med inbyggd bandspelare har en tuner som kan användas separat. I denna finns en kanalväljare av samma slag som i ordinära TV-mottagare. En sådan videokamera är därför i sig en TV- mottagare. Det finns också helt fristående tuners som en videokamera kan anslutas till. Även en sådan tuner är i sig en TV-mottagare.

En stationär videobandspelare innehåller också en kanalväljare av sam- ma slag som ordinära TV-mottagare har. På grund av detta räcker det att bandspelaren ansluts till en monitor för att TV-signalen skall kunna åter- ges. Även en stationär videobandspelare är därför i sig en TV-mottagare.

Iden behövliga utrustningen för att ta emot program från satelliter ingår som jag tidigare nämnt en särskild inomhuscnhet. Eftersom det har börjat bli vanligt med sådana apparater — det är även här fråga om en tuner —— finns det anledning att mer allmänt beröra hur man bör se på olika slag av "TV-antenner och vad som hör samman med dem.

Den enklaste varianten av antenn är en som möjliggör individuell mot-

tagning av markbundna TV-sändningar, dvs. sändningar som inte kom- mer från en satellit. En sådan antenn innehåller inte några aktiva delar, framför allt inte någon utrustning för frekvensomvandling, såsom fallet är med en kanalväljare. En antenn för mottagning av markbundna sändning- ar är därför inte en TV-mottagare.

Härnäst har vi centralantcnnanläggningar av tradititioncllt slag. Deras ändamål är att möjliggöra vidaresändning av TV-program. Alla centralan- tcnnanläggningar innehåller en frekvensomvandlare, där en TV-kanals frekvens omvandlas till en annan frekvens. Utsändningen av Sveriges Televisions första programkanal, "kanal 1”. kan t.ex. ske på kanal 4 (VHF-band [)men i centralantcnnen kan omvandling ske till t. ex. kanal 8 (VHF-band lll).

En centralantcnnanläggning innehåller emellertid inte någon kanalvälja- re. Detta har till följd att antennen är "stel”: den är endast första ledet för mottagning av på förhand bestämda programkanaler. Inte heller en cen- tralantenn är därför en TV-mottagare.

Slutligen har vi utrustning för individuell eller kollektiv mottagning av program från satelliter. En sådan utrustning består av en utomhusenhet, dvs. vanligen en parabolformad antenn och en frekvensomvandlare. samt inomhusenheten, en tuner.

Om det rör sig om utrustning för individuell mottagning ("villaparabo- ler”). har varje hushåll en satellitttuner. Vid kollektiv mottagning finns tunern i stället i den s.k. huvudeentralen och betjänar alla som är anslutna till det aktuella kabelnätet.

[ en satellittuner finns det en kanalväljare av samma slag som i ordinära TV-mottagare. För att TV-signalen skall kunna återges räcker det därför att den som har en tuner ansluter denna till en monitor. Satellittunern är därmed som redan nämnts i sig en TV-mottagare.

Vad till sist angår de dekodrar som behövs för att ta emot kodade TV-sändningar är de av olika slag. Vissa dekodrar kan endast användas tillsammans med en ordinär TV-mottagare. En sådan dekoder är inte en TV-mottagare. Det finns emellertid dekodrar som innehåller en ka- nalväljare av det slag som ordinära TV-mottagarc har. I fråga om en sådan dekoder räcker det med anslutning till en monitor för att TV-signalen skall kunna återges. I överensstämmelse med vad jag sagt tidigare är en sådan dekoder i sig en TV-mottagare.

Det är emellertid inte lämpligt att föra in alla slag av TV-mottagare under reglerna om skyldighet att betala TV-avgift. Vissa slag av mottagare bör därför falla utanför kravet på avgift. Jag skall gå in på denna fråga närmare i avsnitt 5.4.1.

I-"ku/ som ligger i att inneha en Tlf-mottagare

Med detta gårjag över till att behandla frågan om vilken befattning med en mottagare som bör leda till att TV-avgift skall betalas. Som jag nämnt bör avgiftsskyldigheten även i fortsättningen knytas till innehavet av mottaga- ren. Att inneha en TV-mottagare är oftast detsamma som att ha besittning-

en till den. [bland bör det emellertid tillmätas avgörande betydelse vem som har rätten att förfoga över mottagaren.

Allmänt sett bör som innehavare anses den som har hand om TV-motta- garen och som därmed kan ha direkt nytta av den. Som huvudprincip bör således gälla. att den som utnyttjar en TV-mottagare skall betraktas som innehavare.

Emellertid bör. som högsta domstolen varit inne på i rättsfallet NJA 1985 s. 39 (jfr avsnitt 3.6). inte varje kortvarigt eller tillfälligt nyttjande anses utgöra innehav i den mening som det här är fråga om. Om man ansåg detta skulle som innehav få räknas exempelvis en TV-reparatörs nyttjande av en mottagare som lämnats in till honom för reparation. Det skulle medföra orimliga konsekvenser. Vidare är det för ett praktiskt rimligt resultat nödvändigt att i fråga om mottagare som finns i exempelvis ett hotell basera avgiftsskyldigheten på bedömningen. att det är hotellidkaren och inte de tillfälliga gästerna som är att anse som innehavare.

I en del situationer finns det som jag nämnt även anledning att tillmäta rätten att förfoga över mottagaren avgörande betydelse. Det gäller exem- pelvis mottagare som finns hos ett företag. En regel om avgiftsskyldighet för mottagare som företaget innehar kan inte tillämpas i fråga om andra mottagare än sådana som företaget äger. hyr eller lånar. Företaget bör därför inte anses inneha en mottagare som en anställd äger eller hyr för att ha på arbetsplatsen.

Motsvarande resonemang får föras när man bedömer om en TV-motta- gare innehas t.ex. av en statlig myndighet eller inte. Det kan således inte anses att myndigheten innehar andra mottagare än sådana som myndighe- ten själv äger eller hyr. Under denna förutsättning bör å andra sidan myndigheten anses vara innehavare oavsett om mottagaren finns i ett sammanträdesrum, ett lunchrum. något annat gemensamt utrymme eller en anställds tjänsterum.

Ett oeftergivligt krav för att en statlig myndighet skall betraktas som innehavare är naturligtvis att mottagarna finns hos myndigheten. dvs. i en byggnad eller lokal som myndigheten disponerar. Det kan därför inte anses att en myndighet innehar myndigheten tillhöriga s.k. tjänstemottagare som anställda tillåts nyttja för hemmabruk. Motsvarande gäller givetvis för enskilda företag.

Avslutningsvis ett förtydligande. Uttrycket innehav klargör att det för avgiftsskyldighet inte krävs att någon verkligen använder sin TV- mottaga- re. Även den som aldrig ser på TV måste betala avgift. om han innehar en TV-mottagare. Detsamma gäller den som använder sin TV uteslutande för att ta del av videofilmer. Vad som har betydelse för frågan om avgiftsskyl- dighet är att innehavet gäller en sådan apparat som kan användas för att ta del av de TV-program som sänds. I detta sammanhang vill jag emellertid hänvisa till vad jag redan sagt. nämligen att vissa slag av TV-mottagare bör få innehas utan att TV-avgift behöver betalas. Den frågan skall jag nu behandla närmare.

Hänvisningar till S5-3

5.4. Undantag från avgiftsskyldigheten

Hänvisningar till S5-4

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1

Mitt förslag: Skyldigheten att betala TV-avgift skall inte omfatta sådana TV-mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna rundradiosändningar.

Skälen för mitt förslag: 1 föregående avsnitt har jag beskrivit en TV- mottagare sorn en anordning för mottagning av sådana radiosändningar och trådsändningar som förmedlar rörliga bilder. Som jag antytt skulle det föra alltför långt om innehav av alla slag av sådana apparater utlöste skyldighet att betala TV-avgift.

Till en början vill jag här erinra om vad som föreskrivs i nuvarande avgiftslag. Som jag redovisat i avsnitt 3.3 innehåller den bl.a. regeln att avgift inte utgår för TV-mottagare som televerket inte hänför till mottaga- re för rundradiosändning (451). Televerket har med anledning därav uttalat att bl.a. mottagare för nödsignaler. radiopejling och Iivsbåtsradio inte är avsedda för rundradiomottagning.

De av televerket nämnda fallen synes i och för sig närmast avse olika slag av kommunikationsradioutrustning. alltså ljudradiomottagare i mot- sats till TV-mottagare. Uppenbarligen finns det emellertid apparater för mottagning av bildsändningar som på liknande sätt måste undantas från avgiftsskyldighet. Jag tänker t.ex. på radarskärmar av olika slag. Det kan knappast hävdas annat än att vissa sådana apparater förmedlar rörliga bilder. låt vara att det inte är bilder i samma bemärkelse som vanliga TV-bilder. Apparaterna ger emellertid inte möjlighet att ta emot några TV-program. vare sig den svenska televisionens program. grannländernas program eller program från satelliter.

Innehav av sådana apparater som visserligen rent tekniskt är TV-motta- gare i här avsedd mening men som inte ger någon möjlighet att ta emot TV-program bör naturligtvis inte heller i fortsättningen medföra någon avgiftsskyldighet.

Man bör dock inte stanna vid detta. Även vissa mottagare som med normalt språkbruk får anses som TV-mottagare bör få innehas avgiftsfritt. Jag anser således att man i viss mån bör begränsa den avgiftsskyldighet som följer av nuvarande avgiftslag. Mitt motiv för att vilja göra detta har att göra med TV-avgiftens syfte.

Som framgår av vad jag anfört i avsnitt 2 har ordningen med mottagar- avgifter ett direkt samband med finansieringen av den radio- och TV-verk- samhet som står i allmänhetens tjänst. dvs. Sveriges Radio-koncernens program.

Under senare år har det emellertid skett en snabb utveckling på TV-om- rådet och många svenska TV-tittare kan i dag även ta del av olika satellit- program. Utrustning för individuell eller kollektiv mottagning av program från satelliter består som jag nämnt i föregående avsnitt av en utomhusen- het — en parabolantenn —- och en inomhusenhct — en tuner — vilken i sig

Prop. 1988/89: 18

är en TV-mottagare. Den som har en tuner kan därmed nöja sig med att ansluta en monitor till denna för att satellit-TV-signalen skall kunna åter- ges.

Om någon väljer att ta del av satellitprogram på detta sätt och inte har någon annan TV-mottagare kan han över huvud taget inte se de svenska programmen. Rundradiosändningarna av Sveriges Radio-koncernens programföretag sker nämligen ännu så länge uteslutande från marksända- re. En sådan sändning måste äga rum på något av de VHF- eller UHF- band som nämnts i föregående avsnitt, och en satellittuner är till sin konstruktion sådan att den inte kan användas för att ta emot den mark- bundna sändningen.

Den fråga som kan ställas i det här fallet är alltså om det bör tas ut en TV-avgift. vars syfte är att finansiera de svenska TV-programmen. även av den som uteslutande har tillgång till utrustning som är så konstruerad att den inte tillåter honom att se dessa program. Enligt nuvarande avgiftslag skall detta ske. Min uppfattning är emellertid att det är motiverat med en lagändring.

För att någon skall kunna bli avgiftsskyldig för innehavet av en TV-mot- tagare. bör alltså mottagaren till sin konstruktion vara sådan att den kan användas för mottagning av markbundna rundradiosändningar.

Om Sveriges Television skulle börja sända från satellit förändras situa- tionen. Enligt min mening får man då överväga att ta upp frågan till förnyad prövning.

Hänvisningar till S5-4-1

Mitt förslag: Skyldigheten att betala TV-avgift skall inte omfatta TV-mottagare som finns i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsändamål eller i fortskaffningsmedel, om motta- garen på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot TV-program.

Skälen för mitt förslag: Det är ganska vanligt att det finns TV-mottagare på kontor och andra arbetsplatser. Det har också blivit ganska vanligt att t.ex. långfärdsbussar har TV. Det förekommer också att TV-apparater finns på allmän plats för information till allmänheten.

1 stor utsträckning är det emellertid inte TV-funktionen hos en TV-mot- tagare som gör att det finns sådana på exempelvis arbetsplatser. Att många företag har TV beror i stället på mottagarnas videofunktion. Man spelar upp videokassetter i t.ex. utbildningssyfte. I stället för att ansluta sina videobandspelare till TV-apparater skulle företagen kunna välja alternati- vet med monitorer. Att man inte gör det i större utsträckning än som sker torde sammanhänga med att TV-mottagare ofta kostar mindre än monito- rer. TV-mottagarc tillverkas nämligen i betydligt större serier.

En stationär videobandspelare är som jag nämnt i avsnitt 5.3 i sig en TV-mottagare. Detta betyder — på grund av den s.k. gruppavgiftsregeln i nuvarande avgiftslag — att företag och andra institutioner är skyldiga att

betala för var tionde videobandspelare. Eftersom dessa normalt är anslut- na till en ordinär TV och inte till en monitor föreligger dessutom avgifts- skyldighet för var tionde TV. trots att som jag redan nämnt det primärt inte är TV-funktionen som efterfrågas.

Det sistnämnda är särskilt påtagligt när det gäller TV-mottagare i t. ex. långfärdsbussar. Med dagens teknik är det knappast möjligt att se på TV i en buss i trafik av det enkla skälet att passage genom olika sändarområden omöjliggör en störningsfri mottagning. [ stället utnyttjas mottagarna för uppspelning av videogram. Även TV-apparaterna på allmän plats fyller oftast andra funktioner än att återge TV-program.

De omständigheter som här har tagits upp anser jag motivera att det i fråga om TV-mottagare som finns i de beskrivna miljöerna införs en möjlighet att undgå TV-avgiften. Även i detta avseende vill jag således begränsa den avgiftsskyldighet som följer av nuvarande avgiftslag.

Avgiftsskyldigheten bör dock bortfalla endast under den förutsättningen att det har vidtagits en sådan åtgärd med TV-mottagaren, att denna i fortsättningen inte utan svårighet kan användas för att ta emot av TV—program.

Ordinära TV-mottagare av äldre slag är så konstruerade att apparater- nas antenningång även används för anslutning av videobandspelare. Se- dan ett antal år tillbaka finns det emellertid även mottagare som har separata TV-antenn— och videoingångar. Exempelvis har i allmänhet mo- derna färg-TV-mottagare i högre prisklasser en särskild ingång för video. TV—apparater av detta slag är vanliga i företagsvärlden. [ fråga om en sådan apparat kan själva TV-antenningången plomberas. så att den inte kan användas i fonsättningen, medan videofunktionen kvarstår. På detta sätt kan också TV-antenningången på en videobandspelare p10mberas.

Om det med en TV-mottagare har vidtagits en åtgärd av det slag som bekrivits anserjag att det bör vara avgiftsfritt att inneha mottagaren, om denna finns i en anläggning eller lokal som är avsedd för annat än bostads- ändamål eller i ett fortskaffningsmedel.

Hänvisningar till S5-4-2

Mitt förslag: TV-avgift skall inte betalas för en TV-mottagare som 1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk beskickning eller ett lönat konsulat. om det har beslutats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren.

2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

3. innehas på prov under högst 15 dagar. eller

4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen har anmälts till RIKAB av den av—

giftsskyldige.

Skälen för mitt förslag: 1 de två föregående avsnitten har jag behandlat vissa delvis nya undantag från avgiftsskyldigheten. Utöver dessa bör enligt

4 Riksdagen [Utåt/89. I sum/. Nr 18

min mening gälla flertalet av de nuvarande undantagen från avgiftsskyl- digheten.

Liksom hittills bör således de i Sverige stationerade utländska diploma- terna vara befriade från att betala TV-avgift. Förutsättningen bör dock vara att detta särskilt beslutats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Som nämnts i avsnitt 3.3 beslutar för närvarande utrikesdepartementet om detta.

Vidare bör liksom i dag avgiftsfrihet gälla för en TV-mottagare som har förts in i riketjör tillfälligt bruk och är tull/ri.

Det bör även i fortsättningen vara tillåtet att inneha en TV-mottagare avgiftsfritt på prov under högst [5 dagar. Innehav på prov torde dock föreligga i huvudsak endast om mottagaren anskaffats hos en TV-handlare och under förbehåll om returrätt.

Slutligen bör en TV-mottagare få innehas avgiftsfritt om den är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det anför/fällande! skriftli- gen anmälts till RIK-IB av den avgiftsskyldige.

Varaktigt undanställd kan en TV anses vara om den förvaras i ett vinds- eller källarkontor eller på någon annan plats som är klart skild från en där mottagaren på ett rimligt sätt kan användas, t.ex. ett magasinsutrymme.

Om det är fel på en TV men felet kan repareras för en rimlig kostnad, kan TV:n inte anses vara varaktigt obrukbar. Varaktigt obrukbar blir en TV först då den kan sägas vara ohjälpligt sönder.

Kravet på skriftlig anmälan till RIKAB har samma motiv som kravet på skriftlighet när det gäller att avanmäla ett innehav. Båda dessa frågor tar jag därför upp i avsnitt 5.6.

Hänvisningar till S5-4-3

5.5. Begränsad avgiftsskyldighet 5.5.1 Hushåll

Mitt förslag: För samtliga TV-mottagare som är avsedda att använ- das i innehavarens hushåll skall en enda TV-avgift betalas.

Skälen för mitt förslag: Liksom hittills bör det finnas en regel om s.k. hushållsavgift, så att en enda TV-avgift täcker ett obegränsat antal TV-mottagare som är avsedda att användas i innehavarens hushåll.

Begreppet hushåll markerar att TV-mottagarna skall vara anknutna till innehavarens privata sfär. En mottagare som någon har på sin arbetsplats. t.ex. i ett kontorsrum. kan således inte anses vara avsedd att användas i hans eller hennes hushåll.

I avsnitt 5.3 har berörts det fallet att en TV-mottagare finns hos ett företag eller en statlig myndighet och vad som bör förstås med att företaget resp. myndigheten innehar mottagaren. Som jag nämnt bör företaget inte anses inneha andra mottagare än sådana som företaget äger. hyr eller lånar. Företaget bör därför inte anses inneha en mottagare som en anställd äger eller hyr för att ha på arbetsplatsen. Motsvarande har jag ansett bör gälla i fråga om statliga myndigheter.

På grund av detta och med hänsyn till vad jag nyss sagt om begreppet hushåll, skall alltså i princip en särskild TV-avgift betalas av den som skaffar sig en TV-mottagare för att ha på arbetsplatsen. Emellertid bör. som jag påpekat i avsnitt 5.3. inte varje kortvarigt eller tillfälligt nyttjande anses utgöra innehav iden mening som det här är fråga om. Den som t. ex. tar med sig en TV till arbetsplatsen för några dagar bör inte därigenom anses ha blivit skyldig att betala en extra avgift utöver hushållsavgiften. I detta sammanhang bör man även vara medveten om de portabla TV-appa- raterna. Sådana finns numera av olika slag, och en del är så små att man kan bära dem på sig. I fråga om portabla apparater får presumeras att de inte stadigvarande innehas på t. ex. arbetsplatser utan att all användning är hushållsanvändning som täcks av hushållsavgiften om sådan betalas.

Kärnan i begreppet hushåll i detta sammanhang är naturligtvis bosta- den. En TV"-mottagare kan emellertid vara avsedd att användas i inneha- varens hushåll även om den inte finns i hans bostad utan exempelvis i en husvagn eller fritidsbåt som innehavaren eller någon som hör till hushållet disponerar.

Ett hushåll kan också ha tillgång till mer än en bostad, t.ex. utom hyreslägenheten i tätorten ett fritidshus. Avgiften för en TV-mottagare i lägenheten omfattar då också den eller de mottagare som finns i den andra bostaden.

En inte ovanlig situation är att en person studerar eller arbetar på en annan ort än den där han eller hon har sina närmaste anhöriga. Detta hindrar inte att vederbörande kan räknas in i det gemensamma hushållet och att personens TV-mottagare täcks av avgiften för en mottagare som finns där övriga hushållsmedlemmar vistas. En studerande som ännu är mantalsskriven på samma ställe som sina föräldrar bör t.ex. som regel anses ingå i deras hushåll. Å andra sidan kan åtskilliga som bor i t.ex. studentbostäder inte anses tillhöra ett hushåll på någon annan ort utan måste anses ha bildat egna hushåll. Det gäller framför allt dem som har bildat egen familj på studieorten.

Som regel bör sålunda liksom hittills mantalsskrivningsadressen vara avgörande när det gäller att bestämma om en person skall anses tillhöra ett visst hushåll eller inte. Det går emellertid inte att undantagslöst kräva att personer skall vara mantalsskrivna under samma adress för att de. skall anses tillhöra samma hushåll.

Hänvisningar till S5-5

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1

Mitt förslag: En enda TV-avgift skall betalas för samtliga TV-motta- gare som

1. finns på samma butiks- eller demonstrationsställe för mottaga- re. eller

2. finns inom samma sjukhus. vårdanstalt eller inrättning av liknande slag. om TV-mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård.

Skälen för mitt förslag: Principen om att en enda TV-avgift skall omfatta ett obegränsat antal mottagare bör enligt min mening ha fortsatt giltighet för radio- och TV-handeln och på vårdområdet.

I motsats till andra innehav av TV-mottagare i näringsverksamhet är innehaven i radio- och TV-handeln inte avsedda att vara permanenta utan det är fråga om innehav för omsättning. Vidare leder inte dessa innehav till det slag av TV-tittande som förekommer annars. Man ser endast korta avsnitt av program för att bilda sig en uppfattning om mottagarens bild- återgivning.

De påtaladc omständigheterna anserjag motivera att en enda TV-avgift skall betalas för de mottagare som finns på samma butiks— eller demonstra- tionsställejör TF"-mottagare.

Om en TV-handlare har en enda butik. skall han alltså för de mottagare som han har i butikslokalen betala endast en TV-avgift. Har handlaren i stället tre butiker. skall han betala tre TV-avgifter för mottagarna i butiks- lokalerna.

En avgift som gäller mottagare i en butikslokal täcker inte mottagare som finns i t. ex. ett kontorsrum i anslutning till butiken. Här bör i stället tillämpas den regel om gruppavgift som jag behandlar i nästa avsnitt. Naturligtvis täcker en avgift som gäller mottagare i en butikslokal inte heller mottagare som affärsinnehavaren har i sin bostad. För sådana mottagare har han att betala enligt regeln om hushållsavgift.

Även i fortsättningen bör en enda TV-avgift omfatta alla mottagare som finns inom samma sjuk/ms. vårdanstalt eller inrättning av liknande slag. om TV-motlagarna är avsedda att an vändas av dem som får vård.

Med vård avses all sådan verksamhet som sker i organiserade former oavsett om huvudmannaskapet är offentligt eller privat. Utom sjukvård i snäv bemärkelse avses exempelvis åldringsvård. mentalvård. akolhol- och narkomanvård, socialvård och kriminalvård.

Mottagarna skall finnas inom en och samma vårdinrättning. t.ex. ett sjukhem eller en kriminalvårdsanstalt.

För att en avgift som betalats skall omfatta en annan mottagare krävs att denna är avsedd att användas av dem som får vård. Mottagare som finns i lokaler som bara vårdpersonal uppehåller sig i omfattas därför inte av regeln.

5.-. .3 Övriga innehav utanför hushållssektorn

Mitt förslag: För varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare skall en enda TV-avgift betalas. om mottagarna

]. innehas av samma statliga myndighet. eller

2. innehas av samma avgiftsskyldig och används antingen

a) i hotell- eller pensionatsrörelse eller

b) annars i anläggningar eller lokaler som. utan att det är fråga om TV-handel eller vårdinrättningar. är avsedda för annat än bostads- ändamål, eller

e) i fortskatfningsmedel som är avsedda för i yrkesmässig trafik.

Skälen för mitt förslag: 1 de två föregående avsnitten har jag behandlat avgiftsprincipen för hushållens TV-innehav och för vissa särskilda inne- hav utanför hushållssektorn. Jag övergår nu till de andra innehaven utan- för hushållssektorn. Här bör enligt min mening gälla en enhetlig reglering. nämligen betalning för var tionde mottagare.

Det innebär att vissa TV-innehav som förut varit fria beläggs med avgift och att avgiftsskyldigheten även utöver detta ökar. Dels blir statliga myn- digheter skyldiga att betala TV-avgift. Dels ökar avgiftsskyldigheten för hotell- och pensionatsrörelser. I nuvarande avgiftslag föreskrivs ju i fråga om mottagare i hotell- eller pensionatsrörelse vilka är avsedda att använ- das av tillfälliga gäSter, att en enda avgift täcker alla mottagare i rörelsen (35 första stycket 4). Förslaget medför förändringar också på undervis- ningsområdet. Till detta återkommer jag senare i detta avsnitt.

Som jag nämnt i avsnitt 5.1 bör basen för TV-avgiften kunna utvidgas något. Ofrånkomligen faller då de statliga myndigheterna i blickpunkten. De kan i dag ha åtskilliga TV-mottagare i sina lokaler. Det är därför enligt min mening inte motiverat att i fortsättningen ge dem en så förmånlig behandling som fullständig avgiftsbefrielse innebär. Det är också rimligt att en myndighetzlåtcr sin resursplanering omfatta även kostnaden för TV-innehav. [ stället för fullständig avgiftsbefrielse bör därför gälla en skyldighet att betala för var'tionde mottagare. [ enlighet med vad jag nu har sagt bör varje myndighet betala för de mottagare som den myndighe- ten innehar.

Som exempel på statliga myndigheter kan nämnas domstolar. centrala ämbetsverk. länsstyrelser och — för högskolans del — varje högskoleenhet. Till kategorin statliga myndigheter hör däremot inte bolag eller stiftelser som staten äger eller har ett bestämmande inflytande över.

Statliga myndigheter -är' bl. a. kriminalvårdsanstalterna. ] föregående avsnitt harjag emellertid föreslagit att endast en TV-avgift skall betalas för TV-mottagare som finns inom en och samma vårdanstalt eller inrättning av liknande slag och som är avsedda att användas av dem som får vård. 1 den mån den förmånligare regeln är tillämplig för en viss institution. gäller givetvis den regeln. I det nu avsedda fallet bör således regeln i avsnitt 5.5.2 ha företräde framför gruppavgiftsregeln.

Vid en strävan att utvidga basen för TV-avgiften bör man enligt min mening inte förbigå hotel/området. Jag kan inte se någon anledning att här bibehålla principen att en enda avgift skall täcka ett obegränsat antal mottagare utan anser att det också i detta fall är rimligt att avgift betalas för var tionde mottagare. Därigenom åstadkoms även att hotell- och pensionatsrörelser likställs med annan näringsverksamhet, i vilken TV-ap- paratcr innehas.

Dagens gruppavgiftsregel föreskriver att avgift som betalats för en TV-mottagare. vilken används inom lägenhet som är avsedd för annat ändamål än bostad och disponeras av den som innehar mottagaren. gäller även ytterligare nio sådana mottagare inom lägenheten. Uttrycket ”lägen- het" har inte preciserats närmare på annat sätt än att televerket förklarat att det skall röra sig om ett ”sammanhängande tomtområde” (se avsnitt 3.5).

Kravet att mottagarna skall finnas inom en och samma "lägenhet” har både rättsliga och ekonomiska aspekter. Kravet medför att vissa avgifts- skyldiga måste betala mer än vad de skulle behöva göra om de i underlaget för gruppavgiften fick räkna in alla sina mottagare oavsett var dessa fanns. De flesta som betalar enligt gruppavgiftsregeln bedriver emellertid sin verksamhet i en enda lokal. I fråga om dessa avgiftsskyldigå har kravet att mottagarna skall finnas inom samma "lägenhet" ingen positiv betydelse för avgiftsintäkternas storlek.

Det komplicerar också uppbörden att en påförd avgift både måste kny- tas till ett avgiftsskyldigt subjekt och hänföras till en viss lokal.

Från rättslig synpunkt är skälen starka för att slopa kravet på lägenhets- anknytning. Kravet försvårar tillämpningen av regeln. En fortsatt tillämp- ning av lägenhetsprincipen fordrar att det närmare preciseras vad som i sammanhanget skall anses som lägenhet. En sådan avgränsning kommer sannolikt ändå att lämna utrymme för olika tolkningar. Till saken hör också att RIKAB är ett enskilt rättssubjekt, som anförtros uppgifter vilka innefattar myndighetsutövning mot enskilda. Rättssäkerhetsskäl talar för att de bestämmelser som bolaget har att tillämpa är så enkla och klara som möjligt. Så kan inte anses vara fallet med nuvarande gruppavgiftsregels krav på lägenhetsanknytning.

Det intäktsbortfall som ett slopande av kravet på lägenhetsanknytning skulle leda till kan inte väntas bli särskilt stort. Det står klart att detta bortfall mer än väl uppvägs av de ökade intäkter som mina förslag om utvidgad avgiftsskyldighet leder till. Med hänsyn till detta och till vad jag tidigare anfört anserjag att man i den nya gruppavgiftsregeln bör utmöns- tra kravet att mottagarna skall finnas inom en och samma "lägenhet".

Det bör följaktligen vara tillräckligt att ställning tas till vilket rätts- subjekt resp. vilken statlig myndighet som innehar mottagarna. Om t.ex. en myndighet har sin verksamhet förlagd till flera olika adresser och myndigheten har TV-mottagare i alla dessa lokaler, bör alla mottagarna räknas samman när antalet TV-avgifter beräknas.

Med att TV-mottagare innehas av ett och samma rättssubjekt menas att en och samma fysiska eller juridiska person innehar mottagarna. Vad gällerjuridiska personer skall mottagarna alltså innehas av exempelvis ett

och samma aktiebolag eller en och samma förening— ekonomisk eller ideell — eller stiftelse. Liksom de statliga myndigheterna bör varje sådant organ i fortsättningen betala en TV-avgift för var tionde innehavd motta- gare rakt över.

Juridiska personer är också landets kommuner och landstingskommu- ner samt församlingarna inom svenska kyrkan. Även varje sådan juridisk person bör i fortsättningen betala för var tionde mottagare utan avseende på om dessa finns i den ena eller andra lokalen.

En kommun bör dock inte betala avgift för mottagare som innehas av ett kommunägt bolag eller en stiftelse som kommunen har ett bestämmande inflytande över. Varje sådant organ skall betala för sig.

En av de kommunala angelägenheterna är skolväsendet. Övergången till betalning för var tionde mottagare rakt över innebär här en skillnad som det finns anledning att belysa närmare.

Som nämnts i avsnitt 3.3 föreskrivs i nuvarande avgiftslag att avgift som har erlagts för TV-mottagare gäller även annan sådan mottagare. om mottagarna innehas av läroanstalt och är avsedda att användas för under- ' visningen (3 95 första stycket 5). 1 avsnitt 3.5 har jag nämnt att televerket tillämpar denna regel så. att ett rektorsområde anses utgöra en läroanstalt.

En specialregel för undervisningsområdet som går ut på att en TV-avgift täcker ett obegränsat antal mottagare borde enligt min mening inte dra all undervisningsverksamhet över en kam. Jag har därför övervägt möjlighe- ten av att skilja mellan å ena sidan t. ex. grundskolan och gymnasieskolan, där en regel skulle ha ett visst berättigande, och å den andra övrig verksam- het i samhället som gäller undervisning, t. ex. den som bedrivs i studieför- bundens regi. vid folkhögskolor eller vid kursgårdar och andra utbildnings- anläggningar som företag och organisationer har. Även en sådan lösning skulle dock kunna kritiseras.

Den gällande regeln för undervisningsområdet har även den bristen att begreppet läroanstalt tycks vålla problem i den praktiska tillämpningen.

Ett enkelt sätt att komma tillrätta med dessa olägenheter är enligt min mening att låta hela undervisningsscktorn omfattas av principen att det skall betalas en TV-avgift för var tionde mottagare. För grundskolan, gymnasieskolan och det övriga offentliga skolväsendet betyder detta att resp. kommun skall betala för var tionde mottagare rakt över. Regelför- ändringen torde i allmänhet leda till att en kommuns avgiftsskyldighet minskar något jämfört med i dag.

Detta intäktsbortfall kommer att ha begränsad betydelse. Den samman- tagna effekten av mina förslag är. även med beaktande av vad jag nu sagt. att avgiftsintäkterna ökar. Dessutom är övergången till betalning för var tionde mottagare rakt över en klar regelförenkling som bör underlätta för RIKAB att administrera avgiftsuppbörden.

Vad som bör förstås med att någon innehar en TV-mottagare har be- handlats i avsnitt 5.3. Bl. a. har jag där förklarat att varje kortvarigt eller tillfälligt nyttjande av en TV-mottagare inte bör anses utgöra innehav i här avsedd mening. Som exempel harjag nämnt att det i fråga om mottagare i ett hotell är nöd vändigt att basera avgiftsskyldigheten på bedömningen. att det är hotellidkaren och inte de tillfälliga gästerna som är att anse som innehavare.

5.5

Vidare harjag behandlat det förhållandet att rätten att förfoga över en mottagare ibland bör tillmätas avgörande betydelse för innehavsfrågan. I det sammanhanget har jag bl.a. tagit upp fallet med mottagare som finns hos ett företag eller en statlig myndighet. Som jag nämnt kan det inte anses att ett företag innehar andra mottagare än sådana som företaget äger, hyr eller lånar. Företaget bör därför .inte anses inneha en mottagare som en anställd äger eller hyr för att ha på arbetsplatsen. Motsvarande har jag ansett bör gälla i fråga om statliga myndigheter.

Som förutsättning för att tillämpa gruppavgiftsregeln bör liksom hittills gälla att mottagarna innehas i anläggningar eller lokaler. som är avsedda för annat än bostadsändamål.

Det händer att företag där anställda reser mycket skaffar sig en eller flera bostadslägenheter, t. ex. i Stockholm, som företagets anställda kan över- natta i vid resor i tjänsten men som inte bebos i egentlig mening. En sådan våning är naturligtvis ändock en bostad. Det betyder att en TV-mottagare i lägenheten inte bör inräknas i underlaget för gruppavgiften. En sådan mottagare faller i stället under huvudregeln för avgiftsskyldigheten. Det leder ti-ll att företaget har att betala en avgift för varje mottagare som företaget har i våningar av detta slag.

Vad slutligen angår TV-mottagare som finns i fortskay'ningsmedel som är avsedda jör ,t-vrkesmässig tra/ik, innehåller nuvarande avgiftslag inte någon bestämmelse som säger att avgift endast skall betalas för var tionde mottagare. Här bör enligt min mening avgiftsskyldigheten minska. Det finns helt enkelt inte någon anledning att i fråga om sådana mottagare ta ut en TV-avgift för varje mottagare, när det för de mottagare som ett företag har på andra ställen bara skall betalas avgift för var tionde mottagare.

Hänvisningar till S5-5-2

5.6. När avgiftsskyldigheten inträder och upphör

Mitt förslag: Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för innehavet. skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till RIKAB. Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyl- digheten skall kunna leda 'till bötesstralf.

TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos RIKAB att hans innehav av TV-mottagaren har upphört.

Skälen för mitt förslag: ] avsnitten 5.3 — 5.5 harjag givit min syn på dels vilken huvudprincip som bör gälla för skyldigheten att betala TV-avgift. dels vilka undantag och begränsningar som bör gälla från avgiftsskyldighe- ten. Den huvudprincip som jag förordar är som nämnts att var och en som innehar en TV-mottagare skall vara avgiftsskyldig.

Liksom hittills är det nödvändigt att den som skall betala TV-avgift för en mottagare är skyldig att anmäla att han innehar denna. Fram till nu har det ålegat TV-innehavarna att göra sådan anmälan till televerket. I och

med att uppbörden av TV-avgiftcr överförs från televerket till RlKAB, bör det bli till detta bolag som TV-innehaven anmäls.

Anmälningsskyldighetcns omfattning bör inte vara större än nödvän- digt. Kravet på anmälan bör därför endast träffa sådana innehav som medför att någon skall börja betala avgift eller betala fler avgifter än tidigare. Exempelvis behöver inte den som i sin lägenhet har en mottagare. för vilken TV-avgift betalas. och som skaffar ytterligare en mottagare för att användas där eller i sitt fritidshus. göra någon anmälan om detta (regeln om hushållsavgift. se avsnitt 5.5.1). Inte heller behöver en företaga- re. som i företagets lokaler har en mottagare och skaffar ytterligare en. anmäla detta (regeln om gruppavgift, se avsnitt 5.5.3).

1 lagrådsremissen uttalade jag att den som blir TV-innehavare i princip borde vara skyldig att göra anmälan i och med att innehavet uppkommit men att det inte skulle vara rimligt att kräva omedelbar anmälan; jag ansåg därför att den som blir TV-innehavare borde få en viss frist för att anmäla innehavet.

l lagtexten i det remitterade förslaget angavs emellertid inte någon tidsfrist för anmälan utan jag ansåg att det borde ankomma på regeringen att meddela en bestämmelse om detta utifrån bedömningen att en lämplig tiderist är 15 dagar efter innehavets början.

Lagrådet har ansett att det bör framgå direkt av lagtexten inom vilken tid anmälan skall göras.

Jag har inte någon invändning mot att fristen regleras direkt i lagtexten. Därmed faller behovet av en lagregel om att regeringen meddelar närmare föreskrifter om anmälan.

Liksom nu bör det i fortsättningen vara möjligt att anmäla ett TV- innehav antingen skriftligen eller per telefon.

Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten bör liksom i dag kunna leda till bötesstraff.

[ motsats till anmälan om innehav bör avanmälan av sådant alltid ske skriftligen. Ett skäl för kravet på skriftlighet är att detta minskar risken för oklarhet och tvister om när avgiftsskyldigheten upphör. Om muntlig avan- mälan godtogs skulle man också riskera att avanmälan skedde i andra personers nanm med följd att RIKAB upphörde att påföra dessa personer TV-avgift, fastän så rätteligen bort ske. Detta skulle kunna minska upp- bördssystemets effektivitet.

Jag anser det därför vara nödvändigt att skyldigheten att betala TV- avgift består till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos RIKAB att hans innehav av TV-mottagaren har upphört.

Vad jag har anfört har betydelse även vid anmälan om att en TV-apparat är varaktigt undanställd eller obrukbar (se avsnitt 5.4.3). Min uppfattning är därför att även sådan anmälan skall ske skriftligen.

Hänvisningar till S5-6

5.7. Betalningssystemets utformning

Hänvisningar till S5-7

  • Prop. 1988/89:18: Avsnitt 1

Mitt förslag: TV-avgiften bestäms för en tid av ett år. Den skall betalas i fyra lika stora poster. Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperio- dens början.

När RIKAB till följd av anmälan eller på annat sätt får reda på att någon innehar en TV-mottagarc skall bolaget. om avgiftsskyldighet följer med innehavet. fatta beslut om detta och samtidigt bestämma vilka avgiftsperioder som skall gälla för den avgiftsskyldige. Bolaget skall skriftligen underrätta den avgiftsskyldige om beslutet.

l god tid före varje avgiftsperiod skall bolaget till den avgiftsskyl- dige sända ut en avi med uppmaning att betala avgiften för peri- oden.

Sveriges Radio AB:s förslag: Nuvarande ordning med debiteringar per kalenderkvartal bör ändras och uppbördshuvudmanncn ges möjlighet att ' fritt välja debiteringsperioder och förfallodagar i fråga om en på årsbasis bestämd mottagaravgift. Därigenom skulle på sikt kunna genomföras det debiteringssystem som ger bästa möjliga samlade resultat för uppbörds- verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Uppbörden av TV-avgifter berör praktiskt taget alla människor i vårt land. Vid byte av huvudman för ett sådant system gör sig synpunkter av olika slag gällande. Man bör eftersträva en ordning som är rationell och effektiv för den nye huvudmannen, dvs. RIKAB, och som gör att bolaget med hänsyn till den stora ärendevolymen kan undvika att den administrativa belastningen blir alltför ojämn vid t.ex. månadsskif- tcn. Samtidigt är det nödvändigt att allmänheten redan från början vet vad som gäller i fråga om avgiftsperioder och förfallodagar. Avgiftens storlek gör ju att betalningsförutsättningarna har betydelse. RIKAB bör därför inte få bestämma avgiftsperiodernas längd. Detta måste anses vara en fråga av allmän betydelse som i den avgiftsskyldiges intresse bör regleras på ett bindande sätt för bolaget. Jag anser emellertid att man ändå kan åstadkomma en för uppbördsvcrksamheten lämplig ordning och förordar följande lösning.

Som jag tidigare nämnt bestäms i dag mottagaravgiften per kalender- kvartal. Jag anser liksom SR att TV-avgiften bör bestämmas för en tid av ett år.

Betalning av avgiften bör enligt min mening även fortsättningsvis ske vid fyra tillfällen, dvs. med en fjärdedel åt gången. Vidare bör varje sådan post avse en särskild avgiftsperiod. och det är naturligt att en sådan får motsvara en fjärdedel av året. dvs. tre månader. Generella bestämmelser om beräkning av tidsperioder om veckor. månader och år finns i lagen (1930: 173) om lagstadgad tid. Samma beräkningssätt bör användas här. Det innebär t.ex. att en tremånaderspcriod som börjar den 17:de i en

månad löper ut den 16:de i den tredje månaden därefter. oavsett månader- nas olika längd. Varje avgiftspost bör enligt min mening förfalla till betal- ning sista vardagen före den aktuella periodens början.

Med ett system av detta slag kan den avgiftsskyldige vara förvissad om att han. om han betalat korrekt t. ex. den 28 januari. inte behöver betala på nytt förrän den 28 april. Den avgiftsskyldige får fyra under året jämnt fördelade tremånaderspcrioder att hålla sig till och kan planera sin privat- ekonomi därefter.

Inom dessa ramar bör RIKAB bestämma avgiftsperioder för de avgifts- skyldiga. Härigenom får bolaget möjlighet att planera uppbördsverksam- heten så att denna kan skötas effektivt och med en jämn administrativ belastning. Detta behöver inte innebära någon olägenhet för den enskilde. Huvudsaken är att han underrättas om vilka avgiftsperioder bolaget be- stämt för honom.

På grund av vad jag nu sagt föreslog jag i lagrådsremissen att RIKAB skulle bestämma avgiftsperioder för de avgiftsskyldiga. Jag föreslog också att bolaget före den första förfallodagen skulle skriftligen underrätta den avgiftsskyldige om hans avgiftsperioder och i god tid före varje period sända ut en avi med uppmaning att betala avgiftsposten för perioden.

Lagrådet har anfört att det inte sägs något i det remitterade förslaget om att RIKAB skall fatta beslut om att en person är avgiftsskyldig. Enligt lagrådets mening är det en naturlig ordning att bolaget i ett sammanhang dels beslutar att en person är avgiftsskyldig. dels fastställer avgiftsperioder för personen i fråga. Det bör i sammanhanget beaktas. uttalar lagrådet, att ett beslut om avgiftsskyldighet måste kunna grundas även på andra om- ständigheter än en TV-innehavares anmälan av sitt innehav. Lagrådet har därför ansett det angeläget att RIKAB skickar en underrättelse om att avgiftsplikt föreligger inte bara när en TV-innehavare har anmält sitt innehav utan också när bolaget på annan grund har beslutat att en person är avgiftsskyldig.

Jag delar lagrådets uppfattning i de nu aktuella hänseendena. När Rl- KAB till följd av anmälan eller på annat sätt får reda på att någon innehar en TV—mottagare bör alltså bolaget. om avgiftsskyldighet följer med inne- havet av mottagaren. fatta beslut om detta. och bolaget bör samtidigt bestämma vilka avgiftsperioder som skall gälla för den avgiftsskyldige. Slutligen bör bolaget i överensstämmelse med mitt förslag i remissen i god tid före varje avgiftsperiod sända ut en avi med uppmaning att betala avgiftsposten för perioden.

Praktiskt sett innebär det system som jag föreslår att RIKAB kommer att kunna bestämma lika många avgiftsperioder som året har dagar. Detta får anses vara en betydelsefull fördel med tanke på att den praktiska hanteringen av debiteringsrutinerna kommer att ske med hjälp av automa- tisk databehandling. Systemet blir därmed flexibelt för bolaget och möjlig- gör en jämn belastning på uppbördsorganisationen.

Hänvisningar till S5-7-1

Mitt förslag: Om en TV-avgift inte betalas inom föreskriven tid. skall RIKAB sända en påminnelse till den avgiftsskyldige med upp- maning att betala inom den tid som bolaget bestämmer. För påmin- nelsen skall den avgiftsskyldige inom samma tid betala en påmin- nelseavgift med belopp som regeringen föreskriver.

Om en TV-avgift inte betalas inom den tid som har satts ut i påminnelsen. skall den avgiftsskyldige också betala en tilläggsavgift inom den tid som bolaget bestämmer. Tilläggsavgiften skall vara 40 procent av avgiftsposten för perioden.

Sveriges Radio AB:s förslag: En avgiftsskyldig som underlåtit att betala bör påföras en tilläggsavgift viss tid efter första betalningspåminnelse och ytterligare en sådan avgift innan indrivning måste påbörjas. Varje tilläggs- avgift bör utgöra minst 20 procent av den debiterade mottagaravgiften.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare nämnts betalar de allra flesta hushåll i dag sina TV-avgifter genom teleräkningen. Dessa hushåll fullgör i mycket stor utsträckning sin betalningsskyldighet. Benägenheten att betala är lägre bland dem som faktureras i särskild ordning.

Det är självfallet av stor betydelse att det nya uppbördssystemet utfor- mas så. att de avgiftsskyldiga verkligen fullgör sina skyldigheter. Jag delar därför SR:s uppfattning att vissa åtgärder bör vidtas för att främja effekti- viteten i systemet.

För det jörsta bör RIKAB sända en påminnelse till varje avgiftsskyldig som underlåtit att i rätt tid betala en avgiftspost med uppmaning att betala avgiftsposten.

Därmed aktualiseras frågan om en särskild avgift för påminnelsen. Det kan anföras skäl mot att en påminnelseavgift krävs ut så snart någon har försummat att betala TV-avgiften i rätt tid. Å andra sidan leder varje betalningsförsummelse till i vart fall ett temporärt intäktsbortfall för RI- KAB och rundradiorörelsen. och om detta bortfall blir besvärande kan det i sig motivera höjningar av TV-avgiftcn. Dessutom medför de administra- tiva åtgärderna för att sända ut en påminnelse direkta kostnader för RIKAB och därmed för rundradiorörelsen. Det bör'undvikas att de för- sumliga avgiftsbetalarnas agerande får negativa följder för den stora majo- riteten som betalar i rätt tid. Min uppfattning är därför att det bör gälla en skyldighet att betala påminnelseavgift så snart en påminnelse har sänts ut.

Påminnelseavgiften bör täcka den ränteförlust som förorsakats av betal- ningsförsummelsen och RIKAB:s kostnader för påminnelsen. Det bör ankomma på regeringen att bestämma avgiftens storlek med beaktande av det aktuella ränte- och kostnadsläget.

Vid en betalningspåminnelse får bolaget sätta ut en frist för att efter påminnelsen betala TV-avgiften och påminnelseavgiften. Denna frist bör givetvis vara kort.

För det andra bör underlåtenhet att betala en avgiftspost inom den tid som har satts ut i påminnelsen medföra att TV-innehavaren också blir

Prop. 1988/89: 18

Skyldig att betala en tilläggsavgift. Denna avgift bör bestämmas så att den ökar benägenheten att betala TV-avgiften i rätt tid.

Nu gällande färg-TV-avgift är som tidigare nämnts 246 kr. per kalender- kvartal. Jag har nyss redovisat min uppfattning att avgiftsperioderna även i fortsättningen bör ha en längd av tre månader. Tilläggsavgiften bör stå i en viss proportion till vad som skall betalas för en sådan period. Jag anser att tilläggsavgiften bör kunna bestämmas så att den motsvarar 40 procent av avgiftsposten för den aktuella perioden. Med dagens färg-TV-avgift skulle detta innebära en tilläggsavgift om 98 kr.

Hänvisningar till S5-7-2

Mitt förslag: Förvaltningslagen (19861223) skall tillämpas när RI- KAB handlägger ärenden om TV-avgifter, påminnelseavgifter eller tilläggsavgifter.

En särskild regel införs om att bolaget skall ompröva beslut om avgiftsskyldighet och om påförande av avgifter, om den som beslu- tet rör begär det eller skäl annars föreligger.

Bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt den särskilda regeln skall få överklagas hos kammarrätt.

Bakgrunden till och skälen för mitt förslag: Vissa rättsregler gäller vid myndighetsutövning oberoende av om myndigheten utövas av en myndig- het ellcr ett enskilt organ. Sålunda är staten enligt 3 kap. 2 % skadeståndsla- gen (1972: 207) skyldig att ersätta personskada. sakskada eller ren förmö- genhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutöv- ning för vars fullgörande staten svarar. Även bestämmelserna om straff för myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning i 20 kap. 1 & brottsbalken gäller oberoende av vem som utövar myndigheten. Detsam- ma gäller reglerna i 17 kap. 1. 2 och 455 brottsbalken om förhöjt straff- skydd för den som utövar myndighet. Reglerna om straff för mutbrott och brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 2 och 3 åå brottsbalken gäller även utanför myndighetsutövning. '

Justitieombudsmannen och justitiekanslern har tillsyn även över den som har en tjänst eller ett uppdrag hos ett enskilt organ, varmed följer myndighetsutövning. Tillsynen avser dock endast den myndighetsutövan- de verksamheten; se lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän samt lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Regler om förfarandet hos myndigheterna finns i förvaltningslagen (1986z223). Lagen innehåller föreskrifter om bl. a. serviceskyldighet, jäv, parters rätt att få del av uppgifter. motivering av och underrättelse om beslut samt omprövning av beslut och förfarandet vid överklagande. Reg- lerna syftar till att garantera rättssäkerheten inom-förvaltningen och att underlätta för den enskilde att ha med myndigheterna att göra. Flera av reglerna tar i första hand sikte på handläggningen av ärenden som avser myndighetsutövning mot enskilda.

Förvaltningslagen gäller bl.a. förvaltningsmyndigheterrias handläggning av ärenden. Den är därmed tillämplig i ärenden hos televerket om upp- börd av mottagaravgifter. Utanför lagens tillämpningsområdc faller där- cmot organ som inte utgör myndigheter. Detta begrepp har här samma innebörd som i regeringsformen. Det innebär att lagen inte är tillämplig på bolag och andra organ som är organiserade i privaträttsliga former. Sådana organ är inte myndigheter. även om de har anförtrotts offentliga förvalt- ningsuppgifter eller till och med myndighetsutövning (jfr prop. 1985/86: 80 s. 57). För att förvaltningslagen skall tillämpas hos ett enskilt organ med offentliga förvaltningsuppgifter krävs alltså att detta föreskrivs särskilt för det organet. Så har också skett i fråga om flera enskilda organ med myndighetsutövande uppgifter (jfr prop. 1986/87: 39 s. 60 f.).

Det jag nu har sagt innebär att förvaltningslagen inte utan vidare är tillämplig i den verksamhet med uppbörd av TV-avgifter. som skall bedri- vas av RIKAB. Med hänsyn till att verksamheten innefattar myndighetsut- övning mot enskilda och att de flesta människor berörs av verksamheten. anserjag det dock lämpligt att bolaget i allt väsentligt iakttar samma regler i fråga om handläggningen som gäller för myndigheternas verksamhet. 1 lagrådsremissen förordade jag därför en regel om att förvaltningslagen skall tillämpas när RIKAB handlägger ärenden om uppbörd av TV-avgif- ter. påminnelseavgifter eller tilläggsavgifter.

Enligt lagrådets mening får förvaltningslagen en alltför begränsad tillämpning. om det bara skall vara fråga om ärenden angående uppbörd av avgifter. Innebörden av begreppet uppbörd är inte heller helt klar enligt lagrådet. Lagrådet anser därför att det bör föreskrivas att förvaltningslagen skall tillämpas när RIKAB handlägger ärenden om TV-avgifter. påminnel- seavgifter eller tilläggsavgifter. Även med en sådan formulering utesluts enligt lagrådet bl. a. ärenden som rör bolagets egen organisation.

Jag biträder vad lagrådet har anfört. När RIKAB påför avgifter har bolaget att tillämpa de regler om avgifts- skyldigheten som bör tas in i lag. Jag har tidigare behandlat vad jag anser bör gälla i det hänseendet (se avsnitten 5.3 — 5.6. 5.7.1 och 5.7.2). Som tidigare nämnts kommer RIKAst praktiska hantering av debiteringsruti- ncrna att ske med hjälp av automatisk databehandling. Den som har påförts en avgift bör givetvis ha rätt att begära ändring av beslutet. I första hand bör det ankomma på RIKAB självt att ompröva detta. Av den anledningen förordade jag i lagrådsremissen en särskild regel om att Rl- KAB på begäran av den som debiterats en avgift skulle vara skyldigt att ompröva debiteringen.

Även lagrådet har ansett att det bör finnas en särskild omprövningsmöj- lighet för RIKAB. Enligt lagrådet bör emellertid tillämpningsområdet för regeln vidgas. Eftersom beslut om påförande av avgifter kommer att grundas på de beslut om avgiftsskyldighet som enligt lagrådets mening bolaget dessförinnan meddelat. ser lagrådet det som angeläget att även beslut om aniftsskyldighet kan bli föremål för omprövning enligt den speciella omprövningsregeln. På samma sätt som en myndighet enligt 27 & förvaltningslagen kan vara skyldig att självmant ändra ett beslut. anser

vidare lagrådet att bolaget bör vara skyldigt att göra omprövning inte bara när den som beslutet rör begär det utan också när skäl annars föreligger.

Jag delar lagrådets uppfattning om att den speciella omprövningsregeln bör gälla inte endast beslut om påförande av avgifter utan också besluten om avgiftsskyldighet. Vidare anser jag liksom lagrådet att RIKAB bör ompröva ett beslut så snart skäl föreligger och alltså inte endast när den som beslutet rör begär en omprövning.

Som jag anförde i lagrådsremissen bör det också finnas en möjlighet till domstolsprövning av bolagets omprövningsbeslut. Ett sådant beslut bör kunna överklagas. om beslutet innebär att bolaget inte ändrar sitt beslut om avgiftsskyldighet eller om att påföra avgift så som den enskilde begär. Med hänsyn till karaktären hos de frågor som överklagandet kan komma att avse finner jag det naturligast att prövningen förläggs till allmän förvaltningsdomstol och då lämpligen till kammarrätt som första instans. Behörig domstol blir då kammarrätten i Sundsvall (jfr 1 # förordningen 1977: 937 om kammarrätternas domkretsar m.m.).

Man har enligt min mening inte någon anledning att befara att kammar- rätten genom förslaget kommcr att tillföras något större antal nya mål. RIKAB:s beslut i ett omprövningsärende bör innebära att de eventuella felen i beslutet har rättats till. Endast om den av omprövningsbeslutet berörde anser att bolagets rättstillämpning är felaktig har han orsak att överklaga beslutet. Bestämmelserna om själva avgiftsskyldigheten har jag strävat efter att göra så enkla och klara som möjligt. Särskilt många rättstvister borde därför inte behöva uppstå. Skulle måltillströmningen ändå bli ett problem får frågan tas upp på nytt.

En möjlighet som i så fall skulle kunna tänkas är att se över reglerna om kammarrätts domförhet. Om det exempelvis visar sig att många av de aktuella målen är av enkel beskaffenhet. skulle man kunna överväga att låta kammarrätten avgöra målen genom ensamdomare.

Hänvisningar till S5-7-3

Mitt förslag: RIKAB:s beslut om att påföra en TV-avgift. påminnel- seavgift eller tilläggsavgift skall anses som beslut av förvaltnings- myndighet och skall få verkställas. om avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet skall få ske även om beslutet att påföra avgiften har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit överklagat. Avser beslutet TV-avgift krävs dock att bola- get har sänt en påminnelse till den avgiftsskyldige om den obetalda avgiften.

Skälen för mitt förslag: Övergången till ett nytt uppbördssystcm kan, som har framhållits tidigare. otvivelaktigt skapa ökade problem i fråga om underlåtenhet att anmäla TV-innehav och benägenhet att betala TV-avgif- ten. Med hänsyn till att obetalda mottagaravgifter enligt gällande regler inte kan drivas in utan föregående prövning av domstol bör mot den bakgrunden vissa förändringar göras ijuridiskt avseende. I linje med vad

som uttalades i l987 års budgetproposition bör "TV-avgifterna med den nya ordningen normalt sett kunna drivas in omedelbart. dvs. utan mellan- kommande domstolsprövning. Detta innebär bl.a. att domstolsväsendet inte behöver belastas med en rad beslut om obetalda avgiftsräkningar. Riksdagen har inte haft någon erinran mot en sådan ordning (KrU 1987/88:11. rskr. 220).

En möjlighet till sådan s.k. omedelbar exigibilitet i avgiftsärenden bi- drar naturligtvis till att skapa en rationell administration av verksamheten med debitering och inkassering av avgifter. Samtidigt bör vissa garantier ställas upp för att förhindra att någon felaktigt blir utsatt för exekutiva åtgärder.

Som jag behandlat i avsnitt 5.6 bör anmälan om innehav av TV-motta- gare i fortsättningen göras till RIKAB och det bör liksom hittills vara möjligt att göra detta både skriftligen och per telefon. I lagrådsremissen förordadejag att bolaget skulle vara skyldigt att snarast möjligt efter det att en anmälan kommit in sända en skriftlig bekräftelse på att anmälan mottagits. Jag ansåg att det skulle vara en förutsättning för omedelbar verkställighet att bolaget sänt en sådan bekräftelse. På det sättet skulle man. enligt vadjag uttalade. få en garanti för att personer inte felaktigt blir utsatta för exekutiva åtgärder. Bl.a. kunde det undvikas att verkställig- hetsåtgärder vidtogs mot en person som blivit anmäld till bolaget av en utomstående utan att något avgiftsskyldigt TV-innehav förelåg. För att ytterligare förebygga risken för rättsförluster ställde jag det kravet för direkt verkställighet av en TV-avgift. att bolaget skickat en påminnelse om den obetalda avgiften.

Innebörden av det remitterade förslaget var således att RIKAB:s avgifts- beslut skulle bli omedelbart verkställbara endast om det i botten fanns en anmälan om TV-innehav.

Enligt lagrådets mening är en sådan ordning otillfredsställande. Vill man ha ett system med omedelbar verkställighet på TV-avgiftsområdct -— något som lagrådet inte har någon invändning mot — bör principen enligt lagrådet vara att samtliga avgiftsbeslut kan verkställas direkt, oavsett på vilket sätt avgiftsskyldigheten har slagits fast.

Som nämnts i avsnitt 5.7.1 har lagrådet ansett det vara en naturlig ordning att RIKAB i ett sammanhang dels beslutar att en viss person är avgiftsskyldig. dels fastställer vilka avgiftsperioder som skall gälla för personen i fråga. I det sammanhanget har lagrådet också uttalat att ett beslut om avgiftsskyldighet måste kunna grundas även på andra omstän- digheter än TV-innehavarens anmälan av sitt innehav. Lagrådet har därför ansett det angeläget att RIKAB skickar en underrättelse om att avgiftsplikt föreligger inte bara när en TV-innehavare har anmält sitt innehav utan också när bolaget på någon annan grund har beslutat att en person är avgiftsskyldig.

I de avseenden som jag har berört senast delar jag — som jag nämnt i avsnitt 5.7.1 — lagrådets uppfattning. Det är uppenbart att en från RIKAB utsänd underrättelse om avgiftsskyldighet i praktiken kommer att fylla samma funktion som mitt förslag i lagrådsremissen om att bolaget skulle vara skyldigt att skriftligen bekräfta anmälningar om TV-innehav. Men

som lagrådet uttalat kan det vara på sin plats att RIKAB beslutar att avgiftsskyldighet föreligger även i fall där anmälan om TV-innehav inte har gjorts.

Mot den nu angivna bakgrunden godtar jag lagrådets uppfattning om hur systemet med direkt verkställighet av de olika avgifterna bör kon- ' strueras. Reglerna ger enligt min mening rimliga garantier för att exekutiva åtgärder inte kommer att inledas annat än i fall där det är befogat.

Hänvisningar till S5-7-4

Mitt förslag: [. RIKAB skall bevaka fordringar på TV-avgifter, påminnelseavgifter och tilläggsavgifter.

2. Bolaget får medge skäligt betalningsanstånd under högst ett år från förfallodagen.

3. Bolaget får avbryta indrivningen av en fordran på TV-avgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift om ingen eller ringa möjlighet finns att få betalt för den. Detsamma gäller, om indrivning av en fordran skulle vålla mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt.

4. Bolaget får besluta om ackord rörande en fordran på TV- avgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift.

5. Om det på grund av den avgiftsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning för en TV-avgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift får bolaget efterge fordringen helt eller delvis.

Skälen för mitt förslag: Vid handläggningen av avgiftsärenden tillämpar televerket reglerna i avskrivningskungörelsen (1965z921). Det innebär bl.a. att verket får medge betalningsanstånd och besluta om avskrivning och eftergift av fordringar.

Avskrivningskungörelsen är emellertid inte tillämplig hos ett enskilt organ som RIKAB. Det finns därför anledning att meddela särskilda föreskrifter för RIKAB i motsvarande hänseenden.

Den grundläggande skyldigheten för bolaget bör vara att bevaka ford— ringar på TV-avgifter. påminnelseavgifter och tilläggsavgifter. Det är emellertid naturligt att till en sådan föreskrift ansluta en regel om att bolaget får medge skäligt betalningsanstånd under viss tid. lämpligen högst ett år. från det att fordringen förföll till betalning.

I sitt indrivningsarbcte kommer bolaget ofrånkomligen att ibland finna fortsatt indrivning vara meningslös. På grund av detta bör bolaget ha vissa möjligheter att avbryta indrivningen en fordran på TV-avgift. påminnelse- avgift eller tilläggsavgift. Som grundförutsättning för ett sådant beslut bör gälla. att möjligheten är ingen eller ringa att få betalt för fordringen. Det bör dock även vara möjligt att avbryta indrivningen om fortsatt sådan skulle. vålla mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt.

Att indrivningen avbryts medför inte någon förändring i gäldenärens betalningsskyldighet. Bolaget bör emellertid inte vara helt avskuret från möjligheten att befria en avgiftsskyldig från hans betalningsskyldighet eller

sätta ned denna. Sålunda bör bolaget ha rätt att besluta om ackord rörande en fordran på TV-avgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift. Vidare kan det förekomma fall där det på grund av den avgiftsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning för en avgift. I ett sådant fall bör bolaget ha rätt att efterge fordringen helt eller delvis. Jag anser inte att det är nödvändigt att begränsa denna möjlighet till fordringar som understiger något visst belopp. Dels är de aktuella avgiftsbeloppen var för sig alltför små för att en beloppsgräns över huvud taget skall behöva övervägas. Dels saknas det anledning anta att en avgifts- skyldigs sammanlagda skuld i fråga om obetalda avgifter kommer att bli så stor att man på grund av detta bör begränsa eftergiftsrätten beloppsmäs- sigt.

Hänvisningar till S5-7-5

Mitt förslag: RIKAB skall bedriva avgiftskontroll. Bolaget får där- vid använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken ut- sträckning det finns TV-mottagare i bostäder inom ett visst område (särskild avgiftskontroll). Innan särskild avgiftskontroll utförs skall bolaget i god tid och på lämpligt sätt underrätta de boende inom området. .

Televerkets förslag: Televerkets uppdrag att bedriva pejling bör för- längas t.o.m. 1989 års utgång.

Skälen för mitt förslag: Liksom hittills bör det vara samma huvudman för uppbörden av TV-avgifter och för avgiftskontrollen. 1987 års riksdags- beslut om avgiftsuppbörden förutsätter detta (jfr prop. 1986/87: 100 bil. 10 s. 500). RIKAB bör alltså även bedriva avgiftskontroll, senast fr.o.m. den 1 januari 1990. Det får ankomma på televerket och RIKAB att gemensamt besluta vid vilken tidpunkt RIKAB skall ta över uppgiften eller om överta- gandet skall ske successivt.

] det föregående (avsnitt 5.1) har jag inte bara betonat vikten av att uppbörden av avgifter-bedrivs effektivt utan också betydelsen av en ener- gisk avgiftskontroll. Ett viktigt hjälpmedel vid bedömningar av effektivite- ten i dessa avseenden är zuzdt'rzw'jkningar av avgillssko/kets omfattning. Jag räknar med att RIKAB och SR i samband med anslagsframställningarna kontinuerligt kommer att redovisa sina bedömningar av skolkets omfatt- ning och avgiftskontrollens elfekter. Det är min förhoppning att ansträng- ningarna att hålla avgiftsskolket nere skall leda till att detta minskar ytterligare framöver. Ju fler som betalar TV-avgift. desto större är möjlig- heterna att hålla denna på en rimlig nivå.

De kampanjer mot avgiftsskolket som hittills bedrivits har varit både värdefulla och nödvändiga. De bör enligt min mening inte minska i om- fattning. Det betyder att även RIKAB bör bedriva särskilda kampanjer mot skolket. under övergångsåret 1989 i samråd med televerket. Som jag tidigare anfört kan övergången till ett nytt uppbördssyslem skapa ökade problem när det gäller underlåtenhet att anmäla TV-innehav och bristande

benägenhet att betala avgifter. Det är därför viktigt att verksamheten med avgiftskontroll bedrivs med oförminskad intensitet även under övergångs- perioden.

Ett viktigt inslag i kontrollverksamheten är den särskilda avgiftskontrol- len genom pejling i olika bostadsområden. De erfarenheter av den särskil- da avgiftskontrollen som televerket redovisat såväl i tidigare anslagsfram- ställningar som i den som nyligen lämnats visar att pejlingen är ett mycket effektivt hjälpmedel. De uppgifter om kampanjresultaten som lämnats tyder på att den viktigaste fördelen med pejlingen inte är att man tvingar avgiftsskolkare att erkänna innehav eller kan använda spaningsresultatet som bevismedel inför domstol. I stället är den viktigaste egenskapen att enbart förekomsten av eller planerna för en pejlingsverksamhet medför att många avgiftsskolkare frivilligt anmäler sitt innehav. Jag anser därför att det finns goda skäl att låta denna verksamhet. som hittills bedrivits på försök. bli permanent.

Eftersom RIKAB från televerket skall överta uppgiften att bedriva av- giftskontroll. bör bolaget också ta över verksamheten med särskild avgifts- kontroll. dvs. pejling.

Gällande bestämmelser ger inte den som pejlar någon rätt att få tillträde till en viss bostad. Någon ändring i det avseendet anserjag självfallet inte bör komma i fråga.

Den särskilda avgiftskontrollen innebär emellertid att RIKAB kan få kännedom om enskilda personers TV-innehav dessa ovetande (jfr avsnitt 3.7) och lägga detta till grund för sin fortsatta myndighetsutövning. som består i att utkräva betalningsskyldighet enligt lag. Med hänsyn härtill får den särskilda avgiftskontrollen anses innefatta myndighetsutövning. För att en sådan uppgift skall få överlämnas åt ett bolag eller något annat enskilt organ krävs enligt 11 kap. 6 & tredje stycket regeringsformen att överlämnandet sker med stöd av lag.

I lag bör RIKAB sålunda ges rätt att använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken utsträckning det finns TV-mottagare i bostäder inom ett visst område (särskild avgiftskontroll). Vidare bör i lag anges den informationsskyldighet som RIKAB skall ha gentemot de boende inom det aktuella området. Informationsskyldigheten bör svara mot vad som nu gäller för televerket.

Ett lämpligt sätt för RIKAB att lämna information är naturligtvis att använda sig av de vanliga TV-sändningarna. Eftersom sändningsrätten tillkommer Sveriges Television AB (SVT). som är ett dotterbolag till SR. ligger det även i SVT:s intresse att avgiftsuppbörden är effektiv. Någon särskild reglering för att säkerställa att denna informationskanal står till RIKAB:s förfogande torde därför inte behövas.

Till frågan om televerkets möjligheter att bedriva pejling under tiden fram till dess att RIKAB helt tar över verksamheten återkommerjag längre fram (avsnitt 5.8.5).

Somjag har nämnt i inledningen till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) avser jag att föreslå att ett särskilt avtal ingås mellan staten och RIKAB. Ett av de ämnen som bör regleras i avtalet är avgiftskontrollen.

SR bör i egenskap av moderbolag ha samma övergripande ansvar för

RIKAB i ekonomiskt och administrativt avseende som SR har för pro- gramföretagen. Däremot kan SR givetvis inte avkrävas något ansvar för de uppgifter som RIKAB har enligt lag. Det jag nu har sagt innebär att vissa kompletterande ändringar behöver göras i gällande avtal mellan staten och SR. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag vill också nämna att jag. med hänsyn till att RIKAB är ett företag som åläggs förvaltningsuppgifter och vars verksamhet finansieras med TV- avgiftsmedel, anser att företagets bolagsordning — i likhet med vad som gäller för SR:s och programföretagens bolagssordningar — bör godkännas av regeringen.

Hänvisningar till S5-7-6

5.8. Vissa övriga frågor 5.8.1 Försöksverksamhet med särskilt betalningssätt

Mitt förslag: RIKAB skall få bedriva en försöksverksamhet som innebär dels att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som avses i avsnitt 5.7.1. dels att avisering av avgifts— poster inte skall ske. Bolaget skall få besluta om detta efter avtal med den avgiftsskyldige. Om bolaget har fattat sådant beslut i fråga om en viss avgiftsskyldig gäller inte bestämmelserna om betalnings- påminnelse. tilläggsavgift och direkt verkställighet.

Sveriges Radio AB:s förslag: Det är enligt företaget angeläget att de nya bestämmelserna utformas så att de kan stimulera till betalningssätt som är förmånliga för uppbördsverksamheten. Uppbördshuvudmannen bör där- för ha möjlighet att reducera TV-avgiften för den som väljer ett för uppbördsverksamheten förmånligare betalningssätt än det föreskrivna. Den som gör detta bör kunna få del av den besparing som uppkommer för uppbördshuvudmanncn genom att avgift betalas i enlighet med den frivil- liga överenskommelsen.

Skälen för mitt förslag: I det föregående har jag behandlat de regler om betalning av TV—avgiften som bör gälla. Med hänsyn till att det rör sig om en obligatorisk avgift som berör ett stort antal människor och till att uppbörden av avgiften skall skötas av ett enskilt organ bör lagens regler om hur betalningsskyldigheten skall fullgöras vara precisa. Det framstår som ett rättssäkerhetskrav att den enskilde av lagen kan läsa ut sina skyldighe- ter när det gäller betalningen. Denna inställning bör dock inte hindra att det lämnas ett visst utrymme för RIKAB att pröva andra former för betalning av TV-avgiften.

Det betalningssystem som jag har föreslagit är enhetligt för alla. Det innebär i korthet att årsavgiften erläggs genom fyra årliga delbetalningar och att RIKAB aviserar de betalningsskyldiga om varje delbetalning.

Det kan inte ute51utas att betalning i annan ordning kan visa sig vara ändamålsenlig och även önskvärd för vissa grupper av betalningsskyldiga. Jag tänker då t. ex. på månadsvisa automatiska överföringar från lönekon- ton eller andra bankkonton. Åtskilliga människor har i andra sammanhang

funnit det lämpligt att ordna sina betalningar på det sättet. Det gäller t. ex. betalning av försäkringspremier och faekföreningsavgifter.

För att RIKAB skall få erfarenhet av sådana andra betalningsmodeller bör bolaget ges ett bemyndigande i lag att genomföra försök med avgiftsbe- talning i andra former än de föreskrivna. En absolut förutsättning för sådan försöksverksamhet är att den sker med samtycke från de betalnings- skyldiga. chyndigandet bör därför begränsas på det sättet att försöks- verksamheten får ske bara efter avtal med de betalningsskyldiga.

Mot denna bakgrund föreslogjag i lagrådsremissen en regel enligt vilken RIKAB skulle få möjlighet att genom avtal med avgiftsskyldiga genomföra försök med avgiftsbetalning på annat sätt än som anges i avsnitt 5.7.1.

Avsikten med regeln är framför allt att bolaget efter avtal med en avgiftsskyldig skall kunna besluta att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i avsnitt 5.7.1. Bolaget skall t.ex. kunna besluta att TV-avgift skall betalas för ett helt år i taget. Avgiftsperio— derna skall också kunna göras kortare än de normala tre månaderna. Vidare skall avvikelse kunna göras från regeln om att varje avgiftspost skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.

Det är även motiverat att bolaget efter överenskommelse med en av- giftsskyldig kan besluta att det inte skall ske någon avisering av avgiftspos- terna.

Enligt lagrådets mening bör avsikten med regeln komma till klart ut- tryck i lagtexten. Lagrådet har därför föreslagit den omformuleringen att RIKAB efter avtal med en avgiftsskyldig får besluta dels att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som avses i avsnitt 5.7.1, dels att avisering av en avgiftspost inte skall ske. Någon markering av att verksamheten bör betraktas som en försöksverksamhet görs däremot inte i lagrådets förslag.

Som lagrådet anfört bör rätten för RIKAB att låta avgiftsskyldiga betala i annan ordning än den i lag föreskrivna uttryckligen förklaras avse betal- ning i andra poster och vid andra tidpunkter än som avses i avsnitt 5.7.1. Det bör också anges att bolaget får besluta att avisering av avgiftsposter skall kunna underlåtas. Jag ser däremot inte någon anledning att frångå min uppfattning att det bör handla om en försöksverksamhet.

l lagrådsremissen uttalade jag att avtal om betalning i andra former än de i lag föreskrivna innebär att de tvingande reglerna om betalning inte längre är direkt tillämpliga och att detsamma gäller lagens regler om indrivning och exekution.

Lagrådet har uttalat att. om bolaget har beslutat att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som avses i avsnitt 5.7.1 eller att avisering av avgiftsposter inte skall ske. detta inte befriar den avgiftsskyldige från att betala påminnelse- och tilläggsavgifter när de be- stämda betalningsfristerna överskrids. Inte heller sätts reglerna om ome- delbar verkställighet av avgiftsbeslut ur spel.

Till detta synsätt vill jag inte ansluta mig. Jag anser att det passar bättre ihop med en försöksverksamhet att den som betalar efter särskilt avtal med RIKAB inte blir underkastad reglerna om extra avgifter och om direkt verkställighet. Den senare frågan får för övrigt anses vara av under-

ordnad praktisk betydelse. Jag ser det som naturligt att RIKAB inriktar försöksverksamheten på sådana betalningsskyldiga. vars vilja och förmåga att betala TV-avgiften inte behöver ifrågasättas.

Utöver vad lagrådet anfört bör det således i den aktuella bestämmelsen anges att reglerna om extra avgifter och om direkt verkställighet inte gäller för en avgiftsskyldig. om RIKAB efter avtal beslutat att denne skall betala i andra poster och vid andra tidpunkter än som avses i avsnitt 5.7.1 eller att avisering av avgiftsposter inte skall ske.

Det är givetvis viktigt att i avtalen reglera vad som skall gälla vid bristande betalning. Med tanke på det ansvar som RIKAB har för en effektiv uppbörd av avgifterna synes det mig ligga närmast till hands att ett avtal medger en snabb återgång till lagens betalningssystem. om betalning- en enligt avtalet skulle fallera. På samma sätt måste givetvis den betal— ningsskyldige kunna frånträda avtalet och t.ex. begära att automatiska överföringar upphör. Någon föreskrift av den innebörden torde dock inte behöva tas in i lagen.

Jag anser det inte lämpligt att lämna några föreskrifter om den omfatt- ning försöksverksamhetcn får ha. I själva begreppet försöksverksamhet ligger att det inte får bli fråga om betalningssystem som i praktiken överflyglar det som föreskrivs i lagen. Däremot bör man. enligt min mening, vara öppen för att en lovande försöksverksamhet görs tämligen omfattande under en tid. På så sätt erhålls ett bättre underlag för övervä- ganden om att ändra reglerna om avgiftsbetalning.

SR har i sitt förslag tagit upp också tanken på att TV—avgiften bör kunna reduceras för den som frivilligt väljer ett betalningssätt som är förmånligt sett från RIKAB:s synpunkt. Jag är för närvarande inte beredd att förorda något bemyndigande för bolaget att medge några nedsättningar i TV- avgiften.

Försöksverksamheten med särskilda betalningssätt bör utvärderas av RIKAB när bolaget haft möjlighet att pröva systemet en tid. Enligt min mening bör RIKAB senast den 1 mars l992'redovisa en utvärdering av verksamheten samt avge eventuella förslag till ändringar i avgiftslagstift- ningen. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Hänvisningar till S5-8

Mitt förslag: Principen om allmänna handlingars offentlighet skall tillämpas hos RIKAB i bolagets ärenden om TV-avgifter, påminnel- seavgifter och tilläggsavgifter. Sekretess skall dock gälla för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. om det kan antas att denne eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Bakgrunden till mitt förslag: Ett karaktäristiskt inslag i den offentliga rätten i Sverige är principen att de handlingar som förvaras hos statliga och kommunala myndigheter är allmänt tillgängliga. Grundläggande be- stämmelser om sådan handlingsoffentlighet finns i 2kap. tryckfrihetsför-

ordningen (TF, omtryckt 1982z941). som fick ny lydelse år 1976 (prop. 1975/76: 160, KU 54. KU 1976/77: 1, SFS 1976: 954). Regler om inskränk- ningar i handlingsoffentlighetcn och om tystnadsplikt finns i sekretessla- ' gen (1980: 100. omtryckt 1988: 9).

Länge gällde reglerna om handlingsoffentlighet endast under förutsätt- ning att handlingarna förvarades hos en myndighet eller en därmed jäm- ställd beslutande församling. t.ex. riksdagen eller kommunfullmäktige (2 kap. 5 & TF). Med myndighet avses här detsamma som enligt RF, således organ inom den offentligrättsliga statliga och kommunala organisa- tionen (prop. 1975/762160 s. 134). Däremot tillämpades i princip inte reglerna om handlingsoffentlighet hos bolag eller andra enskilda organ. även om dessa hade anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter.

På förslag av regeringen i prop. 1986/87: 151 har riksdagen i år beslutat att utvidga handlingsoffentligheten till vissa enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter (KU 1987/88:36, rskr. 290). Föredragande statsrå- det erinrade i sin motivering (prop. s. 148 f.) om att handlingsoffentlighe- ten har till huvudsyfte att utgöra en garanti för rättssäkerhet och för effektivitet i förvaltningen och i folkstyret. Det kunde med fog hävdas att intresset av insyn i offentlig verksamhet gör sig gällande med likartad styrka oavsett den yttre form som valts för verksamheten. Utvecklingen under senare år att välja associationsrättsliga former för vissa delar av den offentliga verksamheten kunde dock sägas gå i motsatt riktning mot den utvidgning av odentlighetsprincipens tillämpningsområde. som följer av att stat och kommun tagit på sig nya samhällsuppgifter."Emellertid innefat- tade frågan om att utvidga handlingsoffentligheten till enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter flera principiella och praktiska problem

vilka sammanhängde med bl.a. de olika skäl som funnits för att låta-' . '- verksamheten bedrivas i privaträttslig form samt behovet av sekretess-. — skydd för vissa slag av uppgifter hos de enskilda organen. Med hänsyn till detta borde enligt föredraganden en utvidgning av offentlighetsprincipens tillämpning utanför myndighetsområdet inriktas på de organ som det från! offentlighctssynpunkt framstod som mest angeläget att reglera, nämligen sådana som handhar myndighetsutövning mot enskilda. Vilka organ som skulle omfattas av en sådan utvidgning borde avgöras efter en prövning av de specifika förhållanden som råder på varje särskilt område. Ett skäl för ' - att avstå från att utvidga handlingsoffentligheten till ett visst enskilt organ kunde vara att insynen i praktiken skulle kraftigt begränsas eller helt upphävas genom regler om sekretess.

Riksdagens beslut innebär att en ny regel införs i 1 kap. 8 & sekretessla- gen. Enligt den regeln skall vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av handlingar hos myndighet gälla också handlingar hos de organ som upptas i en bilaga till lagen. i den mån handlingarna hör till den verksamhet som nämns där. De i bilagan angivna organen skall jämställas med myndighe- ter vid tillämpningen av sekretesslagen. De nya reglerna träder i kraft den ljanuari 1989 (SFS 1988:836).

Skälen för mitt förslag: Principen om handlingsoffentlighet gäller ifråga om televerkets verksamhet med uppbörd av mottagaravgifter, lika väl som inom annan verksamhet hos myndigheter. På området gäller emellertid

även regler om sekretess. I 9 kap. 8 _ö tredje stycket sekretesslagen före- skrivs nämligen att sekretess — utom i vissa fall som saknar intresse i detta sammanhang — gäller hos postverket. televerket och annan myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten. om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den' enskilde lider skada eller men (s.k. samfärdselsekretess).

Sekretessregeln innehåller alltså ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion mot att lämna ut uppgifter. Enligt lagmotiven skall uppgifter om innehav av TV-apparat inte lämnas ut, om utlämnandet typiskt sett upplevs som en nackdel för den enskilde, såsom fallet är när uppgiften begärs för indrivningsändamål (prop. 1979/80: 2 Del A 5. 275).

Den verksamhet med uppbörd av avgifter som i fortsättningen kommer att skötas av RIKAB innefattar som tidigare nämnts myndighetsutövning mot enskilda. Goda skäl kan därför åberopas för att handlingsoffentlighet skall tillämpas hos bolaget i dess ärenden om avgifter. En sekretessrcgel motsvarande den nyssnämnda som gäller för televerket skulle dock i praktiken innebära en så kraftig begränsning i möjligheterna till insyn i bolagets verksamhet att man kan ifrågasätta om en regel om handlingsof- fentlighet vore meningsfull.

Regeln i 9 kap. 8 & sekretesslagen om samfärdselsekretess är inte utfor- mad så att den blir direkt tillämplig i RIKAB:s verksamhet om bolaget förs upp på förteckningen i bilagan till sekretesslagen över enskilda organ hos vilka principen om handlingsoffentlighet gäller. För detta krävs en uttryck- lig föreskrift i sekretesslagen. Enligt min mening bör viss sekretess gälla i bolagets verksamhet. Exempelvis kan det finnas skäl att hemlighålla inte- gritetskänsliga uppgifter om att någon har underlåtit att anmäla innehav av TV-mottagare eller att betala TV-avgift. I enstaka fall kan det också finnas skäl att skydda en person från förföljelse genom att hemlighålla personens adress så som är möjligt i fråga om uppgifter i myndighetsregis- ter med stöd av bestämmelser i 7kap. 15 g" sekretesslagen (jfr prop. 1987/88:41 s. 9 f.). Det finns däremot inte anledning att mera generellt hemlighålla RIKAB:s uppgifter om innehav av TV-mottagare. Om man jämför bolagets verksamhet med vad ett affärsdrivande samfärdselverk som televerket gör. får också konstateras att verksamheten är speciell och begränsad. Vissa av de skäl som ligger till grund för sekretesskyddct av enskildas förbindelser med televerket har därför inte någon motsvarighet när det handlar om verksamheten hos RIKAB. Det är mot den angivna bakgrunden inte påkallat att sekretessen för uppgifter hos RIKAB sträcker sig lika långt som samfärdselsekretessen hos televerket gör.

Sammanfattningsvis anser jag att principen om handlingsoffentlighet bör gälla hos RIKAB i bolagets ärenden om TV-avgifter, påminnelseavgif- ter och tilläggsavgifter. Sekretess skall dock gälla för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att denne eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Regler om detta bör tas in i sekretesslagen.

Hänvisningar till S5-8-2

Mitt förslag: SR skall utöva det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörelsen. I detta ingår att SR skall svara för förvaltningen av de belopp avseende TV-avgifter, påminnelseavgifter och tilläggs- avgifter som RIKAB uppbär. Därvid skall dock gälla att medlen omedelbart skall placeras på räntebärande räkning hos riksgälds- kontoret.

RIKAB skall omedelbart till riksgäldskontoret överföra influtna avgiftsbelopp.

Riksgäldskontoret skall även fortsättningsvis på marknadsmässi- ga villkor tillhandahålla det rörelsekapital som rundradiorörelsen behöver. Det bör liksom nu ankomma på regeringen att för varje år fastställa ramen för upplåningen. SR skall fr.o.m. den 1 mars 1989 för statens räkning förvalta krediten. Televerkets möjligheter till upplåning hos riksgäldskontoret skall samtidigt upphöra och den aktuella skulden avföras från verket.

Sveriges Radio AB:s förslag: SR bör i fortsättningen inneha det finan- siella samordningsansvaret för rundradiorörelsen inkl. förvaltningen av influtna avgiftsmedel. SR:s uppgift bör vara att utöva detta ansvar så att bästa möjliga utfall uppnås för rundradiorörelsen. Bl.a. bör räntemässig bevakning av intäkterna ske dagligen i stället för som nu med långa tidsintervall.

SR anser att staten bör reglera hur samordningsansvaret skall fullgöras och förordar att statsmakterna formellt fastställer dels att SR innehar samordningsansvaret. dels vad ansvaret inbegriper. Enligt SR bör i detta ingå bl. a. att på kort och lång sikt göra bedömningar av rundradiorörel- . sens kostnads- och intäktsutveckling och av mottagaravgifternas storlek.

Rundradiorörelsens medel bör enligt SR förvaltas i enlighet med förvalt- ningsbestämmelser. vilka upprättas av företagets styrelse och fastställs av regeringen. Bestämmelserna bör ange bl.a. grunderna och sättet för hur likvida medel skall placeras.

SR anser att begreppet fond i rundradiosammanhang bör avskaffas. I stället bör benämningen rundradiorörelsens resultatkonto användas.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak SR:s förslag. Kammarkollegiet understryker vikten av att hanteringen av avgiftsintäkterna sköts så ratio- nellt som möjligt och att förräntningen helt tillgodoförs rundradiorörelsen.

Skälen för mitt förslag: TV-avgifterna utgör tillsammans med påminnel- seavgifter och tilläggsavgifter offentliga medel av betydande omfattning. Hur medlen skall förvaltas utgör därför en viktig fråga.

När det gäller placeringen av medlen är det av stor betydelse att en god avkastning uppnås men det är också mycket viktigt att medlen placeras på ett sätt som ger god säkerhet. Mot denna bakgrund harjag funnit att den gynnsammaste lösningen är att medlen placeras hos ett statligt organ. riksgäldskontoret. Kontoret ansvarar för statens upplåning men tar också emot medel för inlåning. [ och med att kontoret därvid kan erbjuda marknadsmässiga villkor säkerställs en god avkastning.

Mitt förslag rörande medelsplaceringcn innebär att influtna avgiftsme- del skall placeras på räntebärande räkning hos riksgäldskontoret. Räntan bör vara marknadsmässig. dvs. SR bör erbjudas lika fördelaktiga villkor vid olika placeringsalternativ som de statliga affärsverken. På grund av att medlen skall placeras hos riksgäldskontoret bör RIKAB i lag åläggas att omedelbart till kontoret överföra de avgiftsbelopp som bolaget uppbär.

Riksgäldskontorcts uppgift i detta sammanhang liknar en banks hos vilken medel kan sättas in på olika konton. Uppgiften att svara för hur avgiftsmedlen förvaltas. dvs. att med hänsyn till det behov av likviditet som rundradiorörelsen har välja mellan de olika placeringsalternativ som riksgäldskontoret erbjuder, bör ligga på den part i rundradiorörelsen som utövar det finansiella samordningsansvaret.

Sveriges Radio-koncernen är den part i rundradiorörelsen som dispone- rar merparten av avgiftsmedlen. Koncernen har därför också ett särskilt intresse av att det finansiella samordningsansvaret utövas på bästa och effektivaste sätt. Att anförtro SR detta ansvar, inkl. uppgiften att svara för medelsförvaltningen. harjag därför funnit vara den mest ändamålsenliga lösningen. SR:s eget intresse för uppgiften. såsom det dokumenterats i företagets skrivelse i denna fråga. har ytterligare stärkt min uppfattning i detta avseende.

I anslutning till vad jag nu har sagt villjag nämna att begreppet fond inte längre bör användas som benämning på överskjutande avgiftsmedel. dvs. överskott i rundradiorörelsen. Begreppet har inte här samma innebörd som hos andra av staten bildade fonder av stiftelsekaraktär. som byggs upp av avgifter. utan syftar endast på en post med resultatutjämningsfunktion. Jag ämnar därför i fortsättningen använda benämningen rundradiorörel- sens resultatkonto eller helt enkelt rundradiokontot.

Mitt förslag rörande medelsförvaltningen innebär således att de avgifts- medel som RIKAB uppbär omedelbart skall placeras på räntebärande räkning hos riksgäldskontoret och att SR skall ha ansvaret för att medlen förräntas på bästa möjliga sätt. Detsamma gäller de medel som televerket uppbär under övergångsperioden den 1 mars — den 31 december 1989. De bör utan onödigt dröjsmål föras över till kontot hos riksgäldskontoret.

Televerkets eventuella behållning i fråga om avgiftsmedel vid utgången av februari 1989 bör snarast därefter föras över till rundradiokontot. Detsamma gäller de intäkter som televerket senare får som en följd av att gamla fordringar avseende mottagaravgifter drivs in. I det sammanhanget kan det — som lagrådet påpekat — vara värt att nämna att fordringar på mottagaravgift enligt gällande avgiftslag har ansetts vara underkastade treårspreskription. när innehavaren av mottagaren är en privatperson (högsta domstolens beslut den 19 oktober 1988. nr SÖ 584).

Jag avser att senare återkomma till regeringen i dessa frågor. Jag övergår nu till frågan om den upplåning som behövs när det inte finns någon behållning på rundradiorörelsens resultatkonto. dvs. när de intäkter TV-avgifterna ger inte förslår till de av riksdagen beslutade me- delsanvisningarna till rundradiorörelsens parter och när det därför upp- kommer ett underskott.

Som en följd av rikdagens beslut våren 1987 (prop. 1986/87: 109 bil. 6.

KrU 19. rskr. 184) ficktclevcrket fr.o.m. den ljuni 1987 möjlighet att hos riksgäldskontoret utnyttja en rörlig kredit för rundradiorörelsens behov till ett belopp av högst 80 milj. kr. Sedan denna ram för upplåningen visat sig vara för snäv. har televerket genom ett regeringsbeslut nyligen fått möjlig- het att fr.o.m. den 1 oktober 1988 disponera en kredit om högst 200 milj. kr. hos riksgäldskontoret.

Enligt min mening bör riksgäldskontoret även fortsättningsvis svara för upplåningen för rundradiorörelsens behov, på samma sätt som kontoret gör på marknadsmässiga villkor för de statliga affärsverken. En kredit bör fr.o.m. den 1 mars 1989 för statens räkning förvaltas av SR enligt bestäm- melser som regeringen meddelar. Televerkets möjligheter till upplåning hos riksgäldskontoret för rundradiorörelsens behov bör samtidigt upphö- ra. Den skuld verket har till riksgäldskontoret bör avföras från televerket genom att den nya krediten tas i anspråk.

Det bör som hittills ankomma på regeringen att fastställa ramen för upplåningen hos riksgäldskontoret med beaktande av det aktuella lånebe- hovet.

Mina förslag om medelsförvaltning och upplåning innebär att SR som en viktig del av sitt samordnings— och förvaltningsansvar får svara för rundradiorörelsens liki'iditelsp/anoring. En annan viktig del av detta gäller utbetalningarnaji'ån rundradiokontot. dvs. att svara för att dessa stämmer överens med riksdagens medelsanvisningar och med de utbetalnings- och kompensationsregler som riksdag och regering beslutat om. Ansvaret bör dock inte innefatta utbetalningarna till radionämnden, som är en statlig myndighet. Jag avser att senare återkomma till regeringen även i den frågan.

Också uppgiften att redovisa rnedels/örvalmingen bör enligt min mening anses ingå i det förvaltningsansvar som jag anser att SR bör ha. Radio- nämnden och riksgäldskontoret samt övergångsvis även televerket bör lämna SR det underlag som behövs för redovisningen. Jag ämnar senare återkomma till regeringen därom.

I detta sammanhang vill jag påpeka att också upplåningsverksamheten givetvis behöver redovisas.

Som jag tidigare har nämnt har i dag ingen part i rundradiorörelsen något uttryckligt ansvar för att det görs bedömningar av rundradiorörelsens sam/ade kostnads— och intäktsutveckling och av hur stort aifgl/lsuttage! bör vara på kort och lång sikt. I ett finansiellt samordningsansvar för rundra- diorörelsen bör även denna uppgift ingå. SR bör alltså svara för dessa bedömingar.

Som jag har nämnt i inledningen till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) bör staten sluta ett särskilt avtal med SR om det finansiella samord- ningsansvaret för rundradiorörelsen.

Televerket har anvisats avgiftsmedel för att täcka kostnadernajör av- giftsuppbörd och avgiftskontroll t.o.m. utgången av år 1989. 'Som en följd av att RIKAB under år 1989 kommer att börja överta dessa uppgifter från televerket samt mina förslag i denna proposition behöver RIKAB få till- gång till en del av dessa medel.

Regeringen, eller efter beslut av regeringen televerket. bör därför be-

myndigas att till SR för RIKAB:s räkning utbetala avgiftsmedel som Prop. 1988/89: 18 anvisats televerket för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll. När det gäller RIKAB:s behov av verksamhetsmedel under år 1990 har SR nyligen avgett en anslagsframställning. De förslag från min sida som denna föranleder ämnarjag lägga fram för regeringen vid min anmälan till budgetpropositionen 1989. Avslutningsvis vill jag nämna att RIKAB:s behov av medel./ör återbetal- ning av Tlf-avgiftsbelopp bör kunna tillgodoses genom att SR för RIKAB:s räkning från rundradiorörelsens resultatkonto lyfter de belopp som be- hövs.

Hänvisningar till S5-8-3

Mitt förslag: Riksrevisionsverket ges rätt att granska verksamheten i RIKAB. Bolaget åläggs uppgiftsskyldighet gentemot verket.

Sveriges Radio AB har inte lagt fram något förslag i denna fråga. Remissinstanserna: Riksrevisionsverket framhåller i sitt yttrande över SR:s skrivelse om samordningsansvaret för rundradiorörelsen att om ver- ket skall granska avgiftsuppbörden och avgiftskontrollen kräver det lag— stöd.

Skälen för mitt förslag: RIKAB:s uppgifter kommer att innefatta myn- dighetsutövning. Riksrevisionsverket bör därför få bedriva förvaltnings- revision av bolaget. Mitt förslag förutsätter en ändring i lagen (1987: 519) om riksrevisionsverkets granskning av statliga bolag och stiftelser. Ett förslag till lag till sådan ändring har upprättats inom utbildningsdepaite- mentet.

Mitt förslag: Övergången till det nya betalningssystemet sker succes- sivt under perioden den 1 mars — den 31 december 1989. De nya bestämmelserna skall tillämpas för de avgiftsskyldiga efter hand som de har förts över från televerkets administration till RIKAB. För mottagaravgifter som uppbärs av televerket fortsätter i huvud- sak äldre bestämmelser att gälla.

Anmälan av innehav av TV-mottagare skall fr.o.m. den 1 mars 1989 göras till RIKAB.

Såvitt gäller TV-mottagare som innehas i hotell- och pensionats- rörelser fortsätter äldre regler att tillämpas t.o.m. utgången av år 1989.

Skälen för mitt förslag: Byte av huvudman för ett uppbördssystem som berör så många avgiftsbetalare som systemet med TV-avgifter kan natur- ligtvis inte ske från en dag till nästa. Under en övergångstid måste därför 76

både televerket och den nye uppbördshuvudmanncn, dvs. RIKAB, ansva- ra för att avgifter uppbärs.

I avsnitt 4.1 har nämnts att det är meningen att RIKAB under år 1989 skall överta avgiftsuppbörden i tre etapper. Bolaget skall börja i mars med de fyra nordligaste teleområdena. fortsätta i september med landets östra delar och avsluta strax före årsskiftet 1989/90 genom att ta över uppbör- den i södra och västra Sverige. Ett övertagande i ett visst område kommer att innebära att bolaget övertar uppbörden för de redan avgiftsskyldiga i alla avgiftsbetalargrupper. alltså förutom hushåll exempelvis sjukhus, ho- tell. restauranger och andra privata företag.

Som jag nämnt tidigare fastställs enligt nuvarande avgiftslag mottagar- avgiften pcr kalenderkvartal. Jag har också nämnt att televerket bestäm- mer olika förfallodagar för samma räkningsperiod och att av detta följer bl. a. att avgiften delvis betalas i förskott. De avgiftsskyldiga i norra Sveri- ge kommer därför genomgående att betala till televerket för första kalen- derkvartalet 1989. Vidare kommer de avgiftsskyldiga i landets östra samt södra och västra delar att betala till televerket för tiden t.o.m. tredje resp. fjärde kalcnderkvartalct 1989. För tiden efter 1989 års utgång kommer däremot inte televerket att ha anledning att ta betalt av någon. På grund av vad jag nu sagt anförde jag i lagrådsremissen att nuvarande avgiftslag borde upphöra att gälla vid 1989 års utgång.

Lagrådet förordar ett tidigare upphörande av lagen. Jag kommer att behandla lagrådets synpunkter närmare i spccialmotiveringcn (punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om TV-avgift). Jag vill dock förut- skicka attjag står fast vid att det är en lämpligare lösning att låta nuvaran- dc avgiftslag gälla generellt ända till 1989 års utgång.

Genom att vissa TV-inneliavare får betala till televerket under hela år 1989 kommer till och med detta års utgång både televerket och RIKAB att vara involverade i avgiftsuppbörden. För att RIKAB:s övertagande av denna skall kunna börja i mars 1989. måste övergångstidcn börja löpa senast den 1 i denna månad.

På grund av att RIKAB skall överta avgiftsuppbörden successivt fordras det en tämligen ingående reglering av vad som bör gälla under övergångs- tiden. I det följande skall jag behandla några av de principer som denna reglering bör bygga på.

Den första frågan gäller vilka bestämmelser RIKAB skall tillämpa. de nya reglerna eller dem som finns i. nuvarande avgiftslag. Jag anser att bolaget skall tillämpa de nya reglerna redan från början. Det avgörande skälet för detta är att den nuvarande avgiftslagen inte försetts med några motivuttalanden för att underlätta tolkningen av bestämmelserna. Om RIKAB hade att tillämpa denna lag. skulle resultatet kunna bli att bolaget och de avgiftsskyldiga drogs in i helt onödiga tvister. RIKAB bör därför hela tiden tillämpa de nya bestämmelserna. vilka följaktligen bör träda i kraft den 1 mars 1989. I princip bör å andra sidan inte televerket tillämpa de nya bestämmelserna: det är bättre att televerket. som snart kommer att ha kopplats bort från avgiftsuppbörden. fortsätter att tillämpa de regler som man är van vid.

Från principen att tclevcrkct endast skall tillämpa de gamla bestämmel-

serna bör det göras tre undantag. Det första innebär att samtliga avgifts- skyldiga skall betala avgift som för en färg-TV. De två andra motiveras av att det inte finns någon anledning att televerket i fortsättningen tar ut TV- avgift för satellittuners och för plomberade TV-mottagare utanför bostads- sektorn. när RIKAB inte skall göra detta (se avsnitten 5.4.1 och 5.4.2).

Med här angivna reservationer är således min inställning att både de gamla och de nya reglerna bör gälla under övergångstiden, de gamla för televerket och de nya för RIKAB.

Med detta gårjag över till nästa fråga. nämligen vilken metod som bör användas för att en viss avgiftsskyldig skall bli underkastad de nya regler- na. _

Denna fråga har ingen relevans för de nya TV-innehaven. För den som i början av nästa år inte är skyldig att betala mottagaravgift men som efter den 1 mars blir TV-innehavare. bör de nya reglerna bli omedelbart till- lämpliga. Han bör alltså anmäla TV-innehavet till RIKAB och inte till televerket. Gällande avgiftslags regel om anmälningsskyldighet till telever- ket bör därför upphöra att gälla från och med den 1 mars 1989.

Flertalet TV-innehavare kommer emellertid att få betala till RIKAB efter att tidigare ha varit skyldiga att betala till televerket. När det gäller dessa innehavare uttalade jag i lagrådsremissen att bolagets successiva övertagande av avgiftsuppbörden måste få till följd att en avgiftsskyldig blir underkastad de nya bestämmelserna först genom att bolaget bestämt avgiftsperioder för honom.

Som jag nämnt i avsnitt 5.7.1 delar jag lagrådets uppfattning att det är en naturlig ordning att RIKAB i ett sammanhang dels beslutar att en person är avgiftsskyldig, dels fastställer de avgiftsperioder som skall gälla för personen i fråga. Först genom det momentet kan alltså den avgiftsskyl- dige anses ha förts över från televerket till RIKAB:s administration.

I vissa avseenden innebär de nya bestämmelserna materiella förändring- ar. En av dessa. som skärper avgiftsskyldigheten. motiverar en särskild övergångsbestämmclsc för att det skall kunna godtas att en viss avgiftsskyl- dig blir underkastad de nya reglerna genom ett beslut av RIKAB. Vad jag åsyftar är innehav av sådana TV-mottagare som är avsedda att användas av tillfälliga gäster i en viss hotell- eller pensionatsrörelse. Enligt gällande lag omfattar avgiften för en sådan mottagare alla mottagare i rörelsen. Mitt förslag i avsnitt 5.5.3 innebär emellertid att det i fortsättningen skall betalas avgift för var tionde mottagare. Om denna regel sattes i kraft redan den 1 mars 1989 skulle för hotellens vidkommande följden bli, att hotell i fråga om vilka televerket hade kvar uppbörden hänfördes under en gynn- sammare regel än de hotell som RIKAB hade övertagit uppbörden för. Det bör inte införas en reglering som på detta sätt diskriminerar mellan olika hotell. För hotellen bör därför principen att en avgift täcker ett obegränsat antal mottagare ha fortsatt giltighet till och med utgången av år 1989. dvs. fram till dess att hela avgiftsuppbörden har förts över till RIKAB.

Avslutningsvis vill jag något beröra den s.k. pejlingen. dvs. den särskil- da avgiftskontrollen. Som jag nämnt i avsnitt 3.7 får televerket enligt nuvarande bestämmelser bedriva pejling till och med utgången av juni

1989. Televerket har i sin anslagsframställning för år 1990 föreslagit att verkets uppdrag att bedriva pejling förlängs till och med 1989 års utgång. Jag delar televerkets uppfattning att verket bör få bedriva särskild av- giftskontroll ända till utgången av år 1989. Därmed kan televerket fortsät- ta att pejla i den utsträckning som behövs. innan RIKAB tar över verksam- heten helt. Jag avser att senare föreslå regeringen att giltighetstiden för förordning- en (1980:287) om försöksverksamhet med särskild kontroll av innehav av TV-mottagare förlängs till och med utgången av år 1989.

Hänvisningar till S5-8-5

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till 1. lag om TV-avgift. 2. lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare, 3. lag om ändring i radiolagen (1966: 755). 4. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 5. lag om ändring i lagen (1988: 836) om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 6. lag om ändring i lagen (1987:519) om riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser.

Förslagen under p. 4 och 5 är upprättade efter samråd med chefen för justiticdepartementet och förslaget under p. 6 efter samråd med chefen för civildepartementet.

Förslagen har granskats av lagrådet.

"7 Specialmotivering 7.1 Förslaget till lag om TV-avgift

Lagen behandlar det nya systemet för betalning av TV-avgiftcr. När det gäller lagens disposition har lagrådets synpunkter följts. Först behandlas därför reglerna om avgiftsskyldigheten (1—3 5.5). bl.a. den praktiskt vikti- ga hushållsavgiftsregeln (2 5 första stycket). Härefter följer i 4—6 åå regler om undantag från avgiftsskyldigheten. Hur TV-avgiften skall betalas be- handlas i 7 9”. En regel om skyldighet att anmäla innehav av TV-mottagare finns i 8 &. Vidare finns det regler om bl.a. handläggningen av avgiftsären- den (14— 16 åå) och om verkställighet (17 ($). Det finns också regler som ger RIKAB rätt att bedriva särskild avgiftskontroll genom pejling (25— 28 åå). Dessa avses ersätta nu gällande regler i förordningen (1980:287) om försöksverksamhet med särskild avgiftskontroll av innehav av televi— sionsmottagare. Lagen avslutas med ett antal övergångsbcstämmelser. Här regleras vad som skall gälla under tiden den 1 mars—den 31 december 1989. under vilken tid RIKAB kommer att successivt från televerket överta avgiftsuppbörden.

Avgiftsskyldighet 1 %

Den som innehar en TV-mottagare skall betala TV-avgift för mottagaren till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag.

1 paragrafen fastslås principen att den som innehar en TV-mottagarc är skyldig att betala TV-avgift till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag (RIKAB). Vad en TV-mottagare är och vad som ligger i begreppet innehav i detta sammanhang har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.3.

I det remitterade förslaget gjordes det i 1 5 andra stycket en hänvisning till bestämmelsen om när avgiftsskyldigheten upphör (7 & första stycket i det remitterade förslaget). Avsikten med detta var att redan från början göra klart att avgiftsskyldigheten inte har något absolut samband med att en TV-mottagare faktiskt innehas. I sammanhanget hänvisades också till rättsfallet NJA 1987 s. 916 om hur begreppet innehav i nuvarande avgifts- lag har tolkats.

Enligt lagrådets mening är det onödigt att i paragrafen hänvisa till bestämmelsen om när avgiftsskyldigheten upphör.

På grund av vad lagrådet anfört görs det i lagtexten inte någon hänvis- ning till den berörda bestämmelsen (11 5 första stycket i propositionens lagförslag). '

25

För samtliga TV-mottagare som är avsedda att användas i innehavarens hushåll betalas en enda TV-avgift.

En enda avgift betalas också för samtliga TV-mottagare som

1. finns på samma butiks- eller demonstrationsställe för mottagare. eller

2. finns inom samma sjukhus. vårdanstalt eller inrättning av liknande slag. om TV—mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård.

I denna paragraf regleras de fall där betalning av avgift för en TV-motta- gare täcker innehav av ett obegränsat antal mottagare. Vad som föreskrivs i paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitten 5.5.1 och 5.5.2.

Ijörsta stycket återfinns den s.k. hushållsavgiftsregeln. Kärnan i begrep- pet hushåll i detta sammanhang är. som anges i den allmänna motivering- en. bostaden. En bostad är vad som i vanligt språkbruk betecknas som en sådan. dvs. främst lägenheter. villor och fritidsbostäder. I bostadsbegrep- pet inbegrips också lägenheter i s.k. servicehus och liknande inrättningar. där människor bor varaktigt. väsentligen på samma självständiga sätt som i andra bostadslägenheter. Som bostäder bör däremot inte räknas exempel- vis sjukhus. kriminalvårdsanstalter eller hotellrum. Inte heller bör som bostad räknas en lägenhet inom omsorgsvården för psykiskt utvecklings- störda. Den bör anses utgöra en del av en vårdinrättning (se avsnitt 5.5.2).

När det gäller att bestämma om en person skall anses tillhöra ett visst hushåll eller inte utgör mantalsskrivningsadressen ett viktigt faktum. Om undantagsvis sambor har olika mantalsskrivningadrcsser men det står

klart att deras faktiska boende är gemensamt får de dock anses tillhöra samma hushåll.

Bestämmelserna i andra stycket gäller TV-handlares och vårdinrätt- ningars TV-innehav. Även här är det motiverat att en enda TV-avgift under de närmare villkor som anges omfattar ett obegränsat antal mottaga- re.

Ipttnkt ] regleras avgiftsskyldigheten för radio- och TV-handeln. Regeln innebär att en avgift täcker alla mottagare som finns på samma butiks- eller demonstrationsställe för TV-mottagare.

En särskild fråga om vad som skall anses som ett butiks- eller demon- strationsställe för mottagare uppkommer när det gäller varuhusens försälj- ning av TV-mottagare. Eftersom det i ett sådant även säljs många andra artiklar än TV-apparater är det inte naturligt att betrakta hela varuhuset som ett och samma butiksställe i avgiftslagens mening. I stället bör som ett butiksställe anses varuhusets särskilda radio- och TV-avdelning. Alla mot- tagare på denna får följaktligen innehas mot betalning av en avgift. medan övriga mottagare som kan finnas i varuhuset faller under regeln om grupp- avgift (se 3 & och avsnitt 5.5.3).

3 % För varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare betalas en enda TV-avgift. om mottagarna

1. innehas av samma statliga myndighet. eller

2. innehas av samma avgiftsskyldig och används antingen

a) i hotell- eller pensionatsrörelse eller

b) annars i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsändamål. dock inte lokaler som avses i 2 gä andra stycket. eller

e) i fortskaffningsmedel som är avsedda för yrkesmässig trafik.

Detta är den s.k. gruppavgiftsregeln, som i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 5.5.3. Hotellfallet anges särskilt av tydlighetsskäl. På det området har hittills gällt en annan reglering.

En förutsättning för tillämpning av regeln är som anges i den allmänna motiveringen att mottagarna innehas i anläggningar eller lokaler, som är avsedda för annat än bostadsändamål. Vad som menas med bostad har angetts i specialmotiveringen till 2 &. Syftet med att använda uttrycket "anläggningar eller lokaler"” är att klargöra att skiljelinjen går mellan bostadssektorns TV-innehav och innehaven utanför denna. Skiljelinjen går där. inte mellan olika slag av lokaler som inte är bostäder och inte heller mellan exempelvis allmän plats och olika lokaler.

Mottagarna kan också finnas i fortskaffningsmedel som är avsedda för yrkesmässig trafik. Med fortskaffningsmedel avses alla typer av sådana, exempelvis långfärdsbussar. fartyg. flygplan och tåg.

Om en avgiftsskyldig både driver hotellrörelse. i vilken det finns TV-mottagare. och även har mottagare i lokaler av annat slag eller i fortskaffningsmedel som är avsedda för yrkesmässig trafik. får den avgifts- skyldige lägga samman alla dessa mottagare och betala en TV-avgift för var tionde mottagare.

Undantag från avgiftsskyldigheten 4 å

Skyldigheten att betala TV-avgift omfattar inte sådana TV-mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbund- na rundradiosändningar.

Paragrafen. som inte har någon motsvarighet i nuvarande avgiftslag, har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 5.4.1).

Begreppet rundradiosändning definieras i radiolagen (se avsnitt 3.2) och begreppets innebörd är densamma här. En markbunden rundradiosänd- ning är en rundradiosändning som inte sker från satellit. En sådan sänd- ning måste äga rum på någon av de frekvenser inom VHF- eller UHF— spektrumet som nämnts i avsnitt 5.3. En följd av bestämmelsen blir därför att exempelvis en satellittuner får-innehas utan att TV-avgift behöver betalas.

55

Skyldigheten att betala TV-avgift omfattar inte heller TV-mottagarc som finns i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsända- mål eller i fortskaffningsmedel, om mottagaren på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot TV-program.

Inte heller denna paragraf har någon motsvarighet i gällande avgiftslag. Skälen för den har redovisats i avsnitt 5.4.2 i den allmänna motiveringen. Paragrafen kan leda till utvidgad avgiftsfrihet för TV-mottagare som finns i exempelvis kontor. restauranger. långfärdsbussar och tunnelbanesta- tioner. dvs. någon annanstans än i en bostad.

Vad en bostad är har utvecklats i spccialmotiveringcn till 2 8.1 special- motiveringen till 35 har angetts vad som menas med uttrycket "anlägg- ningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsändamål”. Där har också begreppet fortskaffningsmedel berörts.

öå

TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som

1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk beskickning eller ett lönat konsulat. om det har beslutats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren.

2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri.

3. innehas på prov under högst 15 dagar. eller

4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

I fråga om denna paragraf är det de speciella omständigheterna kring själva innehavet av TV:n som faller i blickpunkten. inte apparaten som sådan. De olika fallen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.4.3.

Också vad som menas med att inneha en TV-mottagare har tagits upp i

den allmänna motiveringen (se avsnitt 5.3). Som anges där är huvudprin- cipen. att den som utnyttjar en TV-mottagare skall anses inneha mottaga- ren.

Av de i paragrafen uppräknade fallen finns det endast anledning att tillägga något beträffande punkt 2 om TV-mottagare som förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfria.

Exempel på TV-mottagare som förts in i riket för tillfälligt bruk är sådana som utländska turister medför i husvagnar. husbilar eller båtar. Av 3 & kungörelsen (1966:400) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och avgiftsfritt framgår att TV-mottagare kan ingå i sådan reseutrustning för personligt bruk som får införas tull- och avgiftsfritt.

'I'V-avgiftens storlek m.m. 7 9"

TV-avgiften är 984 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 246 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.

För innehav av TV-mottagarc under tiden före den första avgiftsperio- den skall TV-avgift betalas mcd så stort belopp i förhållande till årsavgif- ten som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Bestämmelserna ijö'rsta och andra st)-'ckena har behandlats i den allmän- na motiveringen i avsnitten 5.2 och 5.7.1.

Som anges i avsnitt 5.7.1 skall varje avgiftsperiod ha en längd av tre månader. dvs. den skall för att vara exakt omfatta lägst 89 och högst 92 dagar. Om t. ex. för en viss avgiftsskyldig den närmast förestående avgifts- perioden börjar den 29 januari. tar nästa period sin början den 29 april. nästa den 29 juli osv. . .

TV-avgiften skall betalas från det att någon blir innehavare av en TV-mottagare. dvs. även för tid som infaller före den första avgiftsperio— den. Det är naturligt att den avgiftsskyldige betalar detta belopp samtidigt som han erlägger förskottsbetalning för den första perioden. 1 tredjestyckot lämnas en direkt föreskrift om att betalningen skall ske på det sättet. Vid utformningen av bestämmelsen har lagrådets synpunkter beaktats.

Anmälan av innehav av TV-mottagare

Så

Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.

Vad som föreskrivs i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.6 i den allmänna motiveringen. Som anges där har lagrådets synpunkter beaktats vid utformningen av bestämmelsen.

Beslut om avgiftsskyldighet m. m. 9 5

När bolaget till följd anmälan eller på annat sätt får reda på att någon innehar en TV-mottagare skall bolaget, om avgiftsskyldighet följer med innehavet. fatta beslut om detta och samtidigt bestämma vilka avgiftspe- rioder som skall gälla för den avgiftsskyldige. Bolaget skall skriftligen underätta den avgiftsskyldige om beslutet.

Vad som föreskrivs i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.1 i den allmänna motiveringen. Paragrafen har utformats i huvudsaklig överens- stämmelse med lagrådets förslag.

105

I god tid före varje avgiftsperiod skall bolaget sända ut en avi till den avgiftsskyldige med uppmaning att betala avgiften för perioden. Avi som avser den första avgiftsperioden skall också innehålla en uppmaning att betala avgift för innehavstiden dessförinnan.

[första meningen föreskrivs att RIKAB i god tid före varje avgiftsperiod skall sända ut en avi till den avgiftsskyldige med uppmaning att betala avgiftsposten för perioden. Kravet på utsändning i god tid får anses vara uppfyllt om avin skickas ca tre veckor före förfallodagen.

Andra meningen har utformats enligt lagrådets förslag.

När avgiftsskyldigheten upphör

tig”

TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har an- mält hos bolaget att hans innehav av TV-mottagaren har upphört.

Avgift som avser tid efter det att en sådan anmälan har kommit in till bolaget skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om beloppet är lägre än 100 kronor, betalas det dock inte tillbaka.

Såsom har behandlats i avsnitt 5.6 i den allmänna motiveringen upphör inte skyldigheten att betala TV-avgift automatiskt därför att innehavet av mottagaren upphör. Det fordras en skriftlig anmälan om att innehavet har upphört. IjEirsta stycket föreskrivs i enlighet härmed att TV-avgift skall betalas till dess att skriftlig avanmälan har skett.

Det kan inte anses att en avgiftsskyldig gjort avanmälan, om denna inte kommit fram till RIKAB. Det är alltså den avgiftsskyldige som står risken för att en anmälan inte kommer fram. Det kan leda till att bolaget vid utebliven betalning sänder ut en betalningspåminnelse med krav på på- minnelseavgift.

Den som har betalat för tid efter det att en skriftlig avanmälan kommit in till RIKAB. bör ha rätt att få tillbaka den delen av avgiften. I andra stycket finns en uttrycklig föreskrift om detta. Om även mycket små belopp behövde betalas tillbaka, skulle dock RIKAB kunna få administra- tiva problem. Lägre belopp än 100 kr återbetalas därför inte.

Betalningspåminnelse och påminnelseavgift 125

Om en TV-avgift inte betalas inom föreskriven tid, skall bolaget sända en påminnelse till den avgiftsskyldige med uppmaning att betala inom den tid som bolaget bestämmer. För påminnelsen skall den avgiftsskyldige inom samma tid betala en påminnelseavgift med belopp som regeringen före- skriver.

Bestämmelserna i denna paragrafhar behandlats i den allmänna motive- ringen i avsnitt 5.7.2.

Tilläggsavgift 1 3 &

Om en TV-avgift inte betalas inom den tid som har satts ut i påminnelsen. skall den avgiftsskyldige också betala en tilläggsavgift inom den tid som bolaget bestämmer. Tilläggsavgiften är 40 procent av avgiftsposten för perioden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Vad som föreskrivs i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.2 i den allmänna motiveringen.

Tilläggsavgiften är alltid 40 procent av avgiftsposten för perioden, dvs. det belopp som anges i 7 5 första stycket andra meningen.

Handläggning av ärenden

145

Förvaltningslagen (1986: 223) skall tillämpas när bolaget handlägger ären- den enligt denna lag.

Paragrafen innebär att förvaltningslagen (1986: 223) skall tillämpas vid handläggningen hos RIKAB av ärenden om TV-avgifter, påminnelseavgif- ter eller tilläggsavgifter. Skälen för detta har angetts i avsnitt 5.7.3 i den allmänna motiveringen.

Vid tillämpningen av förvaltningslagen hos bolaget skall vad som före- skrivs i lagen om myndighet i stället gälla för bolaget.

Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen, gäller den bestämmelsen (3 & förvaltnings- lagen). Det innebär i det nu aktuella sammanhanget bl.a. att reglerna i 8 kap. 9 & aktiebolagslagen (1975: 1385) om omröstning i en bolagsstyrelse skall tillämpas i stället för omröstningsregeln i 18 & förvaltningslagen, om bolagets styrelse fattar beslut i ett avgiftsärende. Däremot blir jävsregeln i 8 kap. 105 aktiebolagen inte tillämplig i avgiftsärenden eftersom den regeln endast tar sikte på jäv i avtalsförhållanden o.d. I avgiftsärenden gäller därförjävsreglerna i 1 1 och 12 åå förvaltningslagen.

Omprövning av beslut om avgiftsskyldighet, m.m.

15ä

Bolaget skall ompröva beslut om avgiftsskyldighet och om påförande av avgifter enligt denna lag. om den som beslutet rör begär det eller skäl annars föreligger. Om en begäran om omprövning har kommit in till bolaget mer än fyra veckor efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats. skall bolaget ändra sitt beslut endast om detär uppenbart oriktigt. En begäran om omprövning fritar inte från skyldighet att betala ett avgifts- belopp som har förfallit till betalning.

Vad som föreskrivs i första stycket skall anges i beslut om avgiftsskyldig- het och om påförande av avgifter.

Den särskilda regeln om omprövning av beslut om avgiftsskyldighet och om påförande av avgifter har behandlats i avsnitt 5.7.3 i den allmänna motiveringen.

Enligtjörsta stycket skall RIKAB ompröva ett beslut som gäller avgifts- skyldighet eller påförande av en avgift om den som beslutet rör begär det eller skäl annars föreligger. En begäran om omprövning bör i första hand vara skriftlig, men även en muntlig begäran bör i vissa fall kunna godtas (jfr prop. 1985/86: 80 s. 26).

Bestämmelsen ersätter 27 å förvaltningslagen (1986: 223) till den del en begäran om omprövning gäller själva avgiftsskyldigheten eller påförandet av en avgift. Är det fråga om överklagande av ett sådant omprövningsbe- slut finns också i avgiftslagen en reglering som ersätter 27 & förvaltningsla- gen (se 21 8 andra stycket). I fråga om beslut av RIKAB som inte gäller avgiftsskyldighet eller påförande av avgifter gäller däremot förvaltningsla- gens regler om omprövning.

RIKAB har att pröva en begäran om omprövning mot bakgrund av reglerna om avgiftsskyldighet i 1 —— 7 och 9— 13 55. Ett beslut skall givetvis upphävas till den del den inte är lagligen grundat. Betald avgift skall betalas tillbaka till den del beslutet har upphävts (jfr 16 _5).

Det har inte ställts upp någon frist inom vilken en begäran om ompröv- ning skall göras. Omprövning kan alltå begäras när som helst sedan ett beslut meddelats.

I lagrådsremissen föreslogs, för det fall att en begäran om omprövning kommit in mer än fyra veckor efter det att betalning skett. att bolaget skulle vara skyldigt att ändra sitt beslut-bara om det var'uppenbart orik- tigt. Lagrådet har föreslagit att man för att få mera stadga i regeln skall räkna fyraveckorsfristen från den dag då avgiften senast skulle ha betalats. Jag har ingen erinran mot detta. I enlighet med detta föreskrivs i en särskild regel i första styckct att RIKAB. om en begäran om omprövning har kommit in till bolaget mer än fyra veckor efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats, skall ändra sitt beslut endast om det är uppenbart oriktigt.

Regeln om omprövning inom fyra veckorsfristen är förmånligare för den enskilde än föreskriften i 27 & förvaltningslagen om-omprövning av beslut, enligt vilken ändring alltid förutsätter attbeslutet är uppenbart oriktigt; Den förmånligare regeln motiveras även av det processekonomiska intres-

set att ett ifrågasatt beslut blir föremål för en förutsättningslös prövning hos bolaget innan överprövning kan begäras hos domstol. Genom att denna förbehållslösa rätt till omprövning begränsas till fall då en begäran om omprövning har framställts inom viss tid får bolaget möjlighet att väsentligen koncentrera arbetet i omprövningsärendena till beslut som är relativt färska och där möjligheterna att nå fram till ett sakligt riktigt resultat är goda.

Som lagrådet uttalat finns det inte något principiellt hinder-mot att bolaget, självmant eller på begäran av den berörde. gör en förnyad om- prövning av ett redan omprövat beslut. Den nyss berörda fyraveckorsre- geln kan emellertid bli tillämplig i ett sådant fall.

Paragrafens andra stycke innehåller en regel om att vad som föreskrivs i första stycket skall anges i beslut om avgiftsskyldighet och om påförande av avgifter. På det sättet informeras alltså TV-innehavaren om sina möjlig- heter att få omprövning till stånd.

Återbetalning av avgifter 16 & Överstiger en inbetalad avgift vad som skall erläggas enligt beslut som har vunnit laga kraft, skall överskjutande belopp betalas tillbaka.

Paragrafen slår fast principen att ett lagakraftvunnet beslut. som be- stämmer avgiftsskyldigheten till ett lägre belopp än vad' som har betalats in. skall leda till återbetalning av det överskjutande beloppet.

Ett lagakraftvunnet beslut är i detta sammanhang ett beslut som medde-' '

lats efter begäran om omprövning enligt 15 &. Jfr. spccialmotiveringcn till 21 &.

Verkställighet

175

Bolagets beslut om påförande av avgifter enligt denna lag skall anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om beslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en påminnelse enligt 12 &.

Uttagande av avgift handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål. Restavgift enligt uppbördslagen (1953: 272) utgår inte.

Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.4 i den allmän- na motiveringen. Paragrafcn har utformats i huvudsaklig överensstämmel- se med lagrådets förslag.

Reglerna ijörsta stycket innebär att RIKAB:s beslut om påförande av avgifter blir direkt verkställbara. Självklart får dock direkt verkställighet ske bara om RIKAB har beslutat att TV-innehavaren i fråga är avgiftsskyl- dig och underrättat honom om detta (jfr 9 5 andra meningen). Givetvis

skall det också röra sig om avgifter som är obetalda och förfallna till betalning. En förutsättning för att verkställighet skall få ske är även att bolaget har sänt ut en betalningspåminnelse enligt 12 8. Denna förutsätt- ning gäller dock självfallet endast vid indrivning av själva TV-avgiften; vid indrivning av påminnelseavgift och tilläggsavgift krävs ingen påminnelse.

Avgiftsbeloppet blir direkt exigibclt så snart den frist som anges i påmin- nelsen har löpt ut. Det gäller även om avgiften har begärts omprövad enligt 15 ä. 1 normalfallet bör bolaget självfallet överlämna ärendet till kronofog- demyndigheten först sedan alla möjligheter till frivillig betalning har tömts ut.

Av paragrafens andra stycke framgår att uttagande av en avgift hos kronofogdemyndigheten skall handläggas som allmänt mål. Enligt 645 uppbördslagen (1953: 272) skall en sådan statens fordran som får utmätas utan föregående dom drivas in i samma ordning som skatt och dessutom skall restavgift utgå. 1 avgiftslagen finns särskilda bestämmelser om på- minnelseavgift och tilläggsavgift vid betalningsförsummclse. Med dessa avgifter finns inte något behov av restavgiftssystemct. I stycket föreskrivs därför att restavgift inte skall utgå.

Bevakning och eftergift av fordringar 18 g" Bolaget skall bevaka fordringar på avgifter enligt denna lag Bolaget får medge skäligt betalningsanstånd under högst ett år från förfallodagen.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.7.5.

195

Bolaget får avbryta indrivningen av en fordran på avgift. om ingen eller ringa möjlighet finns att få betalt för den. Detsamma gäller om indrivning skulle vålla mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt. Bolaget får överenskomma med kronofogdemyndigheten om redovisning av indriv- ningsuppdraget.

Bakgrunden till föreskrifterna iförsta och andra meningarna har be- handlats i avsnitt 5.7.5 i den allmänna motiveringen. Som angetts där medför ett beslut om att avbryta indrivningen inte någon ändring i gälde- närens betalningsskyldighet. Om RIKAB avbryter indrivningen. har bola- get dock i princip inte anledning att vidta några åtgärder för fordringens bevakning och indrivning. Sådana åtgärder har bolaget anledning att vidta endast om det finns anledning anta att det går att få betalt för fordringen utan mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt.

När RIKAB avbryter indrivningen av en fordran är det naturligt att bolaget avför fordringen ur sina räkenskaper, så som brukar ske vid sanering av konton för osäkra fordringar.

Bemyndigandet i tredje meningen gör det möjligt för RIKAB att t.ex. Prop. 1988/89: 18 avtala med kronofogdemyndigheten att indrivningsuppdrag får ligga kvar hos myndigheten längre än som annars skulle vara fallet med hänsyn till normalreglerna i 38 5 uppbördsförordningen (1967: 626).

205

Bolaget får besluta om ackord rörande en fordran på avgift enligt denna lag.

Om det på grund av den avgiftsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning för en avgift. får bolaget efterge fordringen helt eller delvis.

De frågor som regleras i denna paragraf har behandlats i avsnitt 5.7.5 i den allmänna motiveringen.

RIKAB:s beslut enligt denna paragraf är inte ett beslut om påförande av avgift. Om bolaget t.ex. efterger en fordran delvis. påförs inte därigenom TV-innehavaren någon ny avgift. Beslut av bolaget enligt denna paragraf kan därför inte omprövas enligt 15 5 utan endast enligt 27 5 förvaltningsla- gen. Sådana omprövningsbeslut kan inte överklagas (se spccialmotivering- en till 21 5).

Hänvisningar till US1

Överklagande 21 5

Bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt 155 får överklagas hos kammarrätten. I övrigt får bolagets beslut inte överklagas.

Även om ett beslut enligt första stycket första meningen överklagas, skall bolaget ändra beslutet. om det är uppenbait oriktigt. Denna skyldighet gäller dock inte. om klaganden begär att beslutet tills vidare inte skall gälla eller om bolaget har överlämnat handlingarna i ärendet till kammarrätten.

Paragrafen behandlar rätten att överklaga bolagets beslut. En sådan rätt finns när det gäller beslut i ärenden om omprövning enligt 15 5 men inte i övrigt.

Vad som föreskrivs ijörsta stycket innebär t. ex. att det inte går att klaga över ett beslut av RIKAB att avvisa ett överklagande av ett omprövnings- beslut därför att det har kommit in för sent. Det kan inte anses processeko- nomiskt försvarbart att medge den sortens överklaganden när huvudfrå- gan för en avgiftsskyldig. nämligen att avgift påförts. i allmänhet inte rör större belopp än en fjärdedels årsavgift._

RIKAB:s ställningstagande till en begäran om omprövning enligt 15 5 sker genom ett beslut. innehållande motivering och fullföljdshänvisning (jfr 20 och 21 55 förvaltningslagen). Beslutet får överklagas hos kammar- rätten enligt vad som föreskrivs i denna paragraf. Behörig domstol är som anges i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.7.3 kammarrätten i Sunds- vall.

1 15 5 första stycket anges att en begäran om omprövning inte fritar från skyldighet att betala ett avgiftsbelopp som har förfallit till betalning. 1

konsekvens med detta fritar inte heller ett överklagande av omprövnings- beslutet från betalningsskyldighet.

I fråga om förfarandet vid överklagande gäller bestämmelserna i 23— 25 gg” förvaltningslagen. Bestämmelserna innebär bl.a. att skrivelsen med överklagandet skall ges in till RIKAB. som också prövar om skrivelsen har kommit in i rätt tid, dvs. inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Enligt lagrådets åsikt är det en fördel om bolagets skyldighet att om- pröva beslut som rör avgiftsskyldighet eller påförande av avgifter uttöm- mande regleras i den nya lagen. På grund av detta föreskrivs i andra stycket att även om ett beslut enligt första stycket första meningen överklagas. skall bolaget ändra beslutet. om det är uppenbart oriktigt. Denna regel och vad som i övrigt föreskrivs i stycket har hämtats från 27 & förvaltningsla- gen som RIKAB därför inte alls behöver tillämpa när ett ärende gäller beslut om avgiftsskyldighet eller påförande av avgift. Om bolaget inte avvisar ett överklagande såsom för sent inkommet och inte heller ändrar beslutet så som klaganden begär. skall bolaget överlämna ärendet till kammarrätten för handläggning.

Stratf 22 5

Den som bryter mot 8 & döms till böter.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.6 i-den allmänna motiveringen.

Ändring av TV-avgiftens storlek 23 &

Skall TV-avgiften på grund av ändring i denna lag utgå med annat belopp än tidigare. skall avgiftsposten för en period som löper vid ändringens ikraftträdande beräknas enligt den tidigare TV-avgiften för tiden före ikraftträdandet och enligt den senare avgiften för tiden efter ikraftträdan- det. Beloppct avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Bolaget skall inte ändra TV-avgiften enligt första stycket. om den av- giftsskyldige före avgiftsperiodens utgång skriftligen har anmält att hans innehav av TV-mottagaren har upphört.

] avsnitt 5.7.1 har redogjorts för systemet med att TV-avgiften betalas i förskott för tremånaderspcrioder och att RIKAB lägger ut perioderna för de avgiftsskyldiga. En följd av detta är att de allra flesta kommer att ha en avgiftsperiod som infaller på båda sidor om dagen för ikraftträdandet av en ändring av TV-avgiften. Förevarande paragraf innehåller särskilda regler om vad de avgiftsskyldiga skall betala i denna situation.

Enligt bestämmelsen ijörsta stycket skall avgiftsposten för en period som löper vid ändringens ikraftträdande beräknas enligt den tidigare TV-avgiften för tiden före ikraftträdandet och enligt den senare avgiften för tiden efter ikraftträdandet.

TV-avgiften kan ändras vid exempelvis ett budgetårsskifte, dvs. per den 1 juli. Antag att avgiften för en tremånaderspcriod dessförinnan motsvarar nuvarande kvartalsavgift för en färg-TV, 246 kr.. och att avgif- ten för en tremånaderspcriod efter ändringens ikraftträdande är 20 kr. högre eller 266 kr. Antag vidare att en viss avgiftsskyldig har avgiftsperio- den den 15 maj—den 14 augusti. dvs. en period som till hälften infaller före och till hälften efter ändringens ikraftträdande. För denna avgiftspe- riod skall den avgiftsskyldige senast den 14 maj betala 246 kr. På grund av avgiftshöjningen uppgår dock hans egentliga betalningsskyldighet till

246 266

_)- + -7— = 256 kr.. dvs. 10 kr. mer än vad han har betalat. Dessa 10

kr. bör den avgiftsskyldige påföras i samband med att avgiften för någon av de efterföljande avgiftsperioderna påförs. Vid det betalningstilltället uppgår alltså betalningsskyldigheten till 10 + 266 = 276 kr.

Ett beslut av bolaget med stöd av föreskrifterna i detta stycke kan som synes innebära att TV-innehavaren blir påförd en avgift. TV-innchavaren kan då begära omprövning av beslutet med stöd av 15 5.

Om den avgiftsskyldige före den aktuella periodens utgång skriftligen avanmält sitt innehav av TV-mottagaren. skulle det vara en onödig om- gång om bolaget måste ändra TV-avgiften för honom. För detta fall före- skrivs därför i andra stycket att bolaget inte skall'göra detta.

F örsöksverksamhet med särskilt betalningssätt 24 g"

Bolaget får bedriva en försöksverksamhet som innebär dels att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i 7 $, dels att avisering enligt lOå inte skall ske. Bolaget får besluta om detta efter avtal med den avgiftsskyldige.

Om bolaget har fattat beslut enligt första stycket i fråga om en avgifts- skyldig. gäller inte bestämmelserna i 12. 13 och 17 455.

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i avsnitt 5.8.l i den allmänna motiveringen.

Särskild avgiftskontroll 25 &

Bolaget får använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken utsträckning det finns TV—mottagare i bostäder inom ett visst område (särskild avgiftskontroll).

265

Särskild avgiftskontroll inom ett bostadsområde skall avse samtliga de bostäder där ingen har anmält innehav av TV-mottagare.

275 Innan särskild avgiftskontroll utförs skall bolaget i god tid och på lämpligt sätt underrätta de boende inom området.

285

Särskild avgiftskontroll skall bedrivas så att onödigt besvär för den enskil- de undviks.

25 och 27 55 har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.7.6. 1 sak motsvarar dessa bestämmelser samt 26 och 28 55 helt vad som för närvarande gäller för televerket enligt förordningen (1980:287) om för- söksverksamhet med särskild avgiftskontroll för innehav av televisions- mottagare.

Förvaltning av avgiftsmedel 29 5

De avgiftsbelopp som bolaget uppbär skall omedelbart överföras till riks- gäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på räntebärande räkning där.

Sveriges Radio Aktiebolag svarar för förvaltningen av medlen.

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i avsnitt 5.8.3 i den allmänna motiveringen.

Hänvisningar till US2

Övergångsbestämmelser

]. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

Som lagrådet anfört bör den nya lagen i sin helhet träda i kraft den 1 mars 1989. Att vissa bestämmelser i den nya lagen inte skall börja tilläm- pas förrän senare kan lämpligen framgå av den följande övergångsregle- ringen.

"2. Lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Lagen gäller dock fortfarande i fråga om skyldighet att betala mottagaravgift som har uppkommit dessför- innan.

Bestämmelsen ijlirxta meningen motsvarar lagrådsremissens förslag. Lagrådet har föreslagit en delvis annan lösning. Den innebär dels att den nuvarande avgiftslagen upphör att gälla den 1 mars 1989, dels att denna lag—för dem som har varit avgiftsskyldiga före detta datum och som skall betala avgift efter ikraftträdandet av den nya lagen — fortsätter att gälla till dess att RIKAB i fråga om en avgiftsskyldig före utgången av år 1989 har fattat beslut enligt 9 5 i den nya lagen.

Lagrådets förslag utgår från samma grundsyn som det remitterade för- slaget. nämligen att i praktiken både den nuvarande lagen och den nya kommer att gälla under övergångsperioden.

Prop. 1988/89: 18

I lagrådsremissen föreslogs emellertid också vissa ändringar i den nuva- rande avgiftslagen, avsedda att träda i kraft redan vid övergångstidens början. dvs. den 1 mars 1989. För det första skulle begreppet allmän mottagaravgift avskaffas och det föreslogs att televerket av alla TV-inne- havare. även dem som har enbart svartvit apparat, skulle ta betalt som för en färg-TV. Vidare föreslogs att lagens bestämmelser om skyldighet att anmäla TV-innehav till televerket skulle upphöra att gälla. Ett upphävan- de av regeln om avgiftsbefrielse för staten föreslogs också. Slutligen före- slogs att televerket skulle låta bli att ta betalt för satellittuners och för plomberade TV-mottagare utanför bostadssektorn.

Lagrådet har inte ifrågasatt att det är på sin plats med sådana regler inom ramen för televerkets kvarvarande befattning med avgiftsfrågorna. Lagrådet har emellertid ansett att den beskrivna ordningen hellre bör åstadkommas genom ytterligare övergångsbestämmelser till den nya av- giftslagen. Två sådana övergångsbestämmelser har lagrådet också föresla- git (se punkt 3 i lagrådets förslag).

Min grundinställning är att den nya avgiftslagen uteslutande bör reglera vad som skall gälla för de avgiftsskyldiga och för RIKAB. Jag har däremot inte tänkt mig att den nya lagen skall innehålla några åligganden för televerket. något som skulle bli följden av lagrådets förslag. Lagrådets förslag synes mig inte innebära några fördelar. utan det är enligt min mening bättre att generellt slå fast att den nuvarande avgiftslagen gäller under hela övergångstiden. dvs. fram till utgången av år 1989.

Denna författningstekniska metod har valts i andra sammanhang, där den visat sig lämplig. Jag tänker t.ex. på förhållandet mellan allmänna verksstadgan (1965:600) och verksförordningen (1987: 1100), som båda gäller under detta år. fastän förordningen är en ersättare till stadgan.

Som jag redan nämnt bör det dessutom göras vissa ändringar i den nuvarande avgiftslagen. vilka bör träda i kraft den 1 mars 1989.

Bestämmelsen i andra meningen utgår från lagrådets förslag.

3. För den som den 28 februari 1989 är registrerad som skyldig att betala mottagaravgift och som skall betala TV-avgift efter ikraftträdandet av den nya lagen skall Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag före utgången av år 1989 fatta beslut enligt 9 5 i den nya lagen. Sedan bolaget har fattat ett sådant beslut i fråga om en avgiftsskyldig, skall den nya lagen tillämpas på honom i stället för den äldre lagen. Den äldre lagen gäller fortfarande till utgången av år 1989 i fråga om övriga avgiftsskyldiga som avses i denna punkt.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.8.5.

4. Vid bestämmande av avgiften för den första avgiftsperioden enligt punkt 3 skall bolaget beakta om avgiften avser tid för vilken mottagarav- gift har betalats enligt den äldre lagen. Om det uppstår mellanrum mellan den tid för vilken avgift har betalats enligt den äldre lagen och den första avgiftsperiodens början, skall bolaget tillämpa 7 & tredje stycket i den nya lagen.

På det sätt som RIKAB:s successiva övertagande av avgiftsuppbörden från televerket skall ske torde bestämmelsen iförda meningen få begrän-

sad praktisk betydelse. Det finns likväl anledning att slå fast principen att ingen för samma tid skall vara tvungen att betala TV-avgift till både televerket och RIKAB

Bestämmelsen i andra meningen motiveras närmast av tydlighetsskäl.

5. I fråga om den som driver hotell- eller pensionatsrörelse skall för tiden till utgången av år 1989 TV-avgiften för en mottagare som är avsedd att användas av tillfälliga gäster i rörelsen omfatta även övriga sådana motta- gare i rörelsen.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.8.5 i den allmänna motivering- en.

6. För tiden till utgången av år 1989 skall bolaget. så snart det har fattat beslut enligt 9 5 i den nya lagen i fråga om någon som den 28 februari 1989 är registrerad som skyldig att betala mottagaravgift. underrätta televerket om beslutet.

En underrättelseskyldighet av det angivna slaget bör åligga RIKAB. Lagrådet har emellertid invänt att detta inte behöver regleras i lag. I fråga om flertalet övergångsbestämmelser som bör gälla är lagform nödvändig. Så långt möjligt anser jag att övergångsbestämmelserna bör vara samlade på ett ställe. Det är inte bara en fördel för RIKAB och televerket. det underlättar också för den enskilde att sätta sig in i reglerna.

Den underrättelseskyldighet som RIKAB åläggs enligt förevarande punkt är inte av bagatellartat slag. Det kan hävdas att en sådan regel inte bör betraktas som en ren verkställighetsföreskrift utan att det är fråga om en föreskrift som gäller ett åliggande för ett enskilt organ gentemot det allmänna (jfr 8 kap. 3 ($ regeringsformen).

Mot den angivna bakgrunden vidhåller jag uppfattningen att det är berättigat med lagform för den aktuella övergångsbestämmelsen.

7. Om någon som den 28 februari 1989 är registrerad som skyldig att betala mottagaravgift före utgången av detta år skriftligen anmäler till bolaget att hans innehav av TV-mottagaren har upphört. skall bolaget. om det inte har fattat beslut enligt 95 i den nya lagen. underrätta televerket om att avanmälan skett.

Vad jag anfört under punkt 6 gäller också denna punkt.

8. Varje statlig myndighet som innehar TV-mottagare skall senast den 1 april 1989 anmäla till bolaget hur många mottagare som myndigheten innehar.

Eftersom de statliga myndigheterna hittills varit avgiftsbefriade. har det inte funnits något behov av uppgifter om dessas TV-innehav. Här föränd- ras situationen genom förslagct att de i fortsättningen skall betala avgift för var tionde mottagare. För att RIKAB skall få underlag för besluten om påförande av avgift åläggs i förevarande punkt varje statlig myndighet att till bolaget anmäla sina TV-innehav inom en kortare tid efter det att den nya lagstiftningen trätt i kraft.

Givetvis är det inte erforderligt med lagform för en sådan övergångsbe- stämmelse. men det får anses onödigt att besluta en särskild förordning i denna sak.

I den mån en myndighet anskaffar fler TV-mottagare och därför har att betala ytterligare en eller flera TV-avgifter enligt regeln i 3 5 1 har natur- ligtvis myndigheten att anmäla detta särskilt enligt 8 &.

9. Den som driver hotell- eller pensionatsrörelse och som innehar TV-mottagare som används i rörelsen skall senast den 1 februari 1990 anmäla till bolaget hur många mottagare som innehas i rörelsen.

Även i detta fall är det motiverat med en särskild anmälningsskyldighet.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978: 478) om avgift för innehav av televisionsmottagare

4å

Avgift betalas inte för televisionsmottagare som

1. på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot mark- bundna rtmdradiosändningar.

2. finns i anläggningar eller lokaler mm är avsedda/ör annat än bostads- ändamål eller i .förtskatlning.;medel. om mottagaren på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas/ör att ta emot TV-program.

3. innehas av tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat. om utrikesdepartementet bestämmer det.

4. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri.

5. innehas på prov under högst 15 dagar. eller

6. efter anmälan till myndighet som avses i 1 _S andra stycket har blivit nedmonterad. inpackad och undanställd eller på annat sätt försatt ur brukbart skick.

Punkterna 1 och 2 är nya. 1 den nya avgiftslagen finns motsvarande regler i 4 och 5 555. Dessa bestämmelser har behandlats i avsnitten 5.4.1 och 5.4.2 i den allmänna motiveringen.

På grund av de nya reglerna kommer varken RIKAB eller televerket att ta betalt för TV-mottagare som avses med de berörda bestämmelserna.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft i fråga om 4 & loch 2 den 1 april 1989 och i övrigt den 1 mars 1989.

Ännu så länge betalas mottagaravgiften per kalenderkvartal. Det före- kommer att vissa avgiftsskyldiga betalar avgiften helt i förskott. För att man inte skall behöva reglera frågan om återbetalningsskyldighet av avgift som gäller en sådan mottagare som avses i 4 5 1 eller 2. bör dessa regler träda i kraft först den 1 april 1989.

Prop. 1988/89: 18

7.3 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966: 755) 9 &

Yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisionsmottagare skall av överlåtaren anmälas till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag inom den tid som regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftsplikten för innehavet av televisionsmot- tagaren.

Första stycket skall också tillämpas på yrkesmässig uthyrning av televi- sionsmottagare.

Vid överlåtelse som avses i första stycket är förvärvaren eller den som företräder honom skyldig att på begäran lämna överlåtaren de uppgifter som denne behöver för att kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet. Mot- svarande gäller vid uthyrning som avses i andra stycket.

Regeringen/är meddela närmare föreskrifter om anmälan och uppgifts- skyldighet enligt första—tredje styckena.

Nu gällande regler i 9 g" radiolagen har redovisats i avsnitt 3.2. Reglerna innebär att TV-handlarna fullgör sin anmälningsskyldighet till televerket. I fortsättningen bör det vara till RIKAB som anmälningarna görs. Detta anges därför uttrycklingen iförsta stycket.

Anmälningsskyldigheten har liksom hittills avseende på alla slag av TV-mottagare. inte endast sådana som man betalar TV-avgift för. Anmäl- ningsskyldigheten avser alltså samtliga fall då yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning av TV-mottagare kommer till stånd, och TV-handlaren skall inte i något fall pröva frågor om avgiftsskyldigheten för de mottagare som han överlåter eller hyr ut (jfr prop. 1972: 23 s. 1 l).

1 andra stycket har gjorts en redaktionell ändring. Regeringen bör liksom hittills få meddela närmare föreskrifter om an- mälan och uppgiftsskyldighet. Denna regel behålls därför i fjärde stycket.

7.4 Förslagen till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) och lagen (1988: 836) om ändring i sekretesslagen (1980: 100) 9 kap. 8 % Sekretess gäller inom postverket för uppgift som angår särskild postförsän- delse. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess gäller inom postverket även för uppgift om enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank. Sekretess gäller inom televerket för uppgift som angår särskilt telefon- samtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som har använts för telemeddelandet. Sekretess gäller hos postverket, televerket och annan myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten och som inte avses i första eller andra stycket, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Sekretessen hos postverket för uppgift om enskilds adress

gäller dock endast. om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom total- försvaret. om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar på allmänt telenät.

Sekretess gäller i ärenden som avser TV—avgi/ierjö'r uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska,lörhållanden. om det katt antas att den enskil- de eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje meningen samt tredje och jemte styckena i högst tjugo år.

Bilagan till sekretesslagen

[ enlighet med vad som anges i 1 kap. 85 skall vad som föreskrivs i tryckfrihetslörordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos orga- net. Verksamheten angcs i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ Verksamhet

Handelshögskolan i Stockholm statligt stöd i form av utbildnings- bidrag för doktorander (SFS 1976: 1046)

Radiotjänst i Kiruna.--lktiebolag ärenden om . 'l'l-"iavgi/ter (SFS

I 988: 000)

Kungliga Musikaliska akademien statligt stöd till utbildnings- och ut- givningsverksamhet (SFS 1976: 1046)

1 bilagan har tagits in en regel som innebär att principen i 1 kap. 8 & TF om handlingsoffentlighet hos myndigheter skall gälla även hos RIKAB i bolagets befattning med ärenden om TV-avgifter. påminnelseavgifter och tilläggsavgifter. Saken har behandlats i den allmänna motiveringen (av- snitt 5.8.2). Jfr också prop. 1986/87: 151 s. 184 f. Handlingsoflcntligheten gäller däremot inte i annan verksamhet. såsom personal- eller ekonomiad- ministration.

l 9 kap. 8 & har tagits in ett nytt femte stycke om sekretess i bolagets ärenden om TV-avgifter m.m. Även detta har behandlats i avsnitt 5.8.2.

Sekretessregeln gäller i alla avgiftsärenden enligt lagen om TV-avgift, dvs. även i ärenden om påminnelseavgifter och tilläggsavgifter.

Hänvisningar till US3

8ldmnmäuan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar till 1. lag om TV-avgifl. 2. lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare. 3. lag om ändringi radiolagen (1966: 755), 4. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). 5. lag om ändring i lagen (1988: 836) om ändring i sekretesslagen (1980: 100). 6. lag om ändring i lagen (1987:519) om riksrevisionsverkets granskning av statliga bolag och stiftelser, dels 7. godkänna vad jag i övrigt har förordat i fråga om avgiftskon- trollen (avsnitt 5.7.6). 8. godkänna vad jag har förordat i fråga om finansieringen av rundradiorörelsens lånebchov (avsnitt 5.8.3). 9. bemyndiga regeringen. eller efter beslut av regeringen telever- ket. att till Sveriges Radio AB utbetala till televerket anvisade av- giftsmedel för uppbörd och kontroll (avsnitt 5.8.3).

Hänvisningar till US4

9. Bedut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till Lag om televisionsavgift

Härigenom föreskrivs följ ande. Avgiftsskyldighet

1 & Den som innehar en televisionsmottagare skall betala tele- visionsavgift enligt bestämmelserna i denna lag.

Av 7 & första stycket framgår att avgiftsskyldighet kan före- ligga också sedan ett innehav har upphört.

I 10-12 åå finns bestämmelser om undantag från avgiftsskyl- digheten. Bestämmelser om begränsad avgiftsskyldighet finns i 13 och 14 åå.

Televisionsavgiftens storlek m.m.

2 & Televisionsavgiften är 984 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 246 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader. Posten förfaller till betalning sista vardagen före avgiftsperiodens början.

Betalningsmottagare

3 & Televisionsavgiften skall betalas till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag.

Anmälan av innehav av televisionsmottagare

4 & Var och en som blir innehavare av en televisionsmottagare och som enligt denna lag är avgiftsskyldig för innehavet, skall anmäla till bolaget att han innehar mottagaren. Närmare bestämmelser om anmälan meddelas av regeringen.

Bolaget skall snarast möjligt sända en skriftlig bekräftelse på att anmälan mottagits.

Hur avgiftsperioderna bestäms m. m.

5 & Avgiftsperioderna för en avgiftsskyldig bestäms av bolaget. Bolaget skall före den första förfallodagen sända en skriftlig underrättelse till den avgiftsskyldige om hans avgiftsperioder.

I god tid före varje avgiftsperiod skall bolaget sända ut en avi med uppmaning att betala avgiften för perioden.

Bilaga 1

6 5 Den avgiftsskyldige skall senast på förfallodagen för avgiftsposten för hans första avgiftsperiod också betala en så stor del av televisionsavgiften som motsvarar den tid under vilken han redan har innehaft mottagaren.

Krav på detta belopp skall sändas ut av bolaget i samband med att betalning krävs för den första avgiftsperioden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

När avgiftsskyldigheten upphör

7 & Televisionsavgift skall betalas till dess att den avgifts- skyldige skriftligen anmält hos bolaget att hans innehav av tele- visionsmottagaren har upphört.

Den som har betalat för tid efter det att en sådan anmälan kommit in till bolaget, har rätt att få tillbaka den delen av avgif- ten. Om beloppet är lägre än 100 kronor betalas det dock inte tillbaka.

_Betalningspåminnelse och påminnelseavgift

8 & Om en debiterad televisionsavgift inte betalas inom föreskri- ven tid, skall bolaget sända en påminnelse till den avgiftsskyldi- ge med uppmaning att betala inom den tid som bolaget bestäm— mer. För påminnelsen skall den avgiftsskyldige inom samma tid betala en påminnelseavgift med belopp som regeringen före— skriver.

Tilläggsavgift

9 5 Om en debiterad televisionsavgift inte betalas trots påmin- nelse, skall den avgiftsskyldige också betala en tilläggsavgift inom den tid som bolaget bestämmer. Tilläggsavgiften utgör 40 procent av avgiftsposten för perioden. Beloppet avrundas nedåt tilljämnt antal kronor.

Undantag från avgiftsskyldigheten

10 & Skyldigheten att betala televisionsavgift omfattar inte sådana televisionsmottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna rund- radiosändningar.

ll & Skyldigheten att betala televisionsavgift omfattar inte heller en televisionsmottagare som finns i en anläggning eller lokal som är avsedd för annat ändamål än bostad, om mottagaren på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot televisionsprogram.

Bestämmelsen i första stycket gäller också televisions- mottagare som finns i fortskaffningsmedel.

12 & Televisionsavgift betalas inte för en televisionsmottagare Prop. 1988/89: 18 som Bilaga I 1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk be— skickning eller ett lönat konsulat, om det har beslutats av rege- ringen eller en myndighet som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren, 2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri, 3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller 4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

Begränsad avgiftsskyldighet

13 5 För samtliga televisionsmottagare som är avsedda att användas i innehavarens hushåll betalas endast en televisionsavgift.

Detsamma gäller i fråga om televisionsmottagare som

1. finns på samma butiks- eller demonstrationsställe för mottagare eller

2. finns inom ett och samma sjukhus eller en och samma vårdinrättning eller vårdanstalt av annat slag, om mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård.

14 & För varje påbörjad grupp om tio televisionsmottagare betalas endast en televisionsavgift, om mottagarna

1. innehas av en och samma statliga myndighet,

2. innehas i hotell- eller pensionatsrörelse,

3. annars innehas av en och samma avgiftsskyldig i anlägg- ningar eller lokaler som, utan att det är fråga om ett sådant fall som avses i 13 å andra stycket, är avsedda för annat ändamål än bostäder, eller

4. finns i fortskaffningsmedel, som är avsedda att användas i

yrkesmässig trafik och som disponeras av en och samma avgiftsskyldig.

Handläggningen av ärenden om uppbörd av avgifter

15 & Förvaltningslagen (1986z223) skall tillämpas när bolaget handlägger ärenden om uppbörd av televisionsavgifter, på- minnelseavgifter eller tilläggsavgifter. Vid tillämpningen av 3kap. 1 & utsökningsbalken skall bolagets debitering av en avgiftjämstållas med en förvaltningsmyndighets beslut.

Omprövning av debiteringar 16 & Den som har debiterats en televisionsavgift, en påmin- nelseavgift eller en tilläggsavgift får begära att bolaget omprövar debiteringen. Om en sådan begäran har kommit in till 101

Bilaga 1

bolaget mer än fyra veckor efter det att betalning skett, är bolaget dock skyldigt att ändra debiteringen endast om denna är uppenbart oriktig. En begäran om omprövning fritar inte från skyldighet att betala ett avgiftsbelopp som förfallit till betal- ning.

Den som debiteras en avgift skall underrättas om vad som föreskrivs i första stycket.

Återbetalning av avgifter

17 5 En avgift återbetalas till den del debiteringen har upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Verkställighet

18 5 En debiterad avgift som är obetald och förfallen till betalning får utmätas enligt utsökningsbalken utan föregående dom eller utslag. Detta får ske även om avgiften har begärts om- prövad eller ett omprövningsbeslut har överklagats. En förut- sättning för verkställighet är dock att bolaget har sänt en skrift- lig bekräftelse enligt 4 5 andra stycket till den som debiteringen avser. För att en televisionsavgift skall få utmätas krävs också att bolaget sänt en påminnelse till den avgiftsskyldige enligt 8 %.

Uttagande av en debiterad avgift handläggs hos kronofogde- myndigheten som allmänt mål.

Bevakning och eftergift av fordringar

19 & Bolaget skall bevaka en fordran på televisionsavgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift.

Bolaget får medge skäligt betalningsanstånd under högst ett år från förfallodagen.

20 & Bolaget får avbryta indrivningen av en fordran på televi- sionsavgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift om ingen eller endast ringa möjlighet finns att få betalt för den. Detsamma gäl- ler om indrivning skulle vålla mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt.

21 & Bolaget får besluta om ackord rörande en fordran på televisionsavgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift.

Om det på grund av den avgiftsskyldiges sjukdom eller någon annan anledning måste anses uppenbart oskäligt att kräva betalning för en sådan avgift, får bolaget efterge fordringen helt eller delvis.

Överklagande 22 & Bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt 16 & får

överklagas hos kammarrätten. I övrigt får bolagets beslut inte överklagas.

Bilaga 1

Straff

23 5 Den som bryter mot föreskriften i 4 & första stycket om skyldighet att anmäla innehav av televisionsmottagare döms till böter.

Ändring av televisionsavgiften

24 & Om televisionsavgiften har ändrats under en avgiftsperiod, skall bolaget justera det belopp som den avgiftsskyldige har att betala för perioden. Justeringen skall göras så, att avgiftsposten för perioden beräknas enligt den tidigare televisionsavgiften när det gäller tiden före ändringens ikraftträdande och enligt den senare avgiften när det gäller tiden efter ändringens ikraft- trädande. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Med beaktande av justeringen skall bolaget bestämma vad den avgiftsskyldige har att betala vid antingen det första eller det andra betalningstillfället därefter.

Bolaget skall inte justera den avgiftsskyldiges betalnings- skyldighet om denne före avgiftsperiodens utgång skriftligen anmält att hans innehav av televisionsmottagaren har upphört.

Försöksverksamhet med särskilda betalningssätt

25 & Bolaget får genom avtal med avgiftsskyldiga genomföra försök med avgiftsbetalning på annat sätt än som föreskrivs i denna lag.

Särskild avgiftskontroll

26 5 Bolaget får använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken utsträckning det finns televisionsmottagare i bostä— der inom ett visst område (särskild avgiftskontroll).

27 5 Särskild avgiftskontroll inom ett bostadsområde skall avse samtliga de bostäder där ingen boende har anmält innehav av televisionsmottagare.

28 & lnnan särskild avgiftskontroll utförs skall bolaget i god tid och på lämpligt sätt underrätta de boende inom området.

29 5 Verksamhet med särskild avgiftskontroll skall bedrivas så att onödigt besvär för den enskilde undviks.

Bilaga 1

Förvaltningen av avgiftsmedlen

30 & Sveriges Radio Aktiebolag svarar för förvaltningen av de avgiftsbelopp som Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag uppbär enligt denna lag. Medlen skall omedelbart placeras på räntebärande räkning hos riksgäldskontoret.

Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag skall utan dröjsmål till riksgäldskontoret överföra" influtna avgiftsbelopp.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om redovisning av medelsförvaltningen.

1. Denna lag träder i kraft i fråga om 14 ä 2 och 3 den ljanu- ari 1990 och i övrigt den 1 mars 1989.

2. Lagen (1978:478)"om”avgift för innehav av televisionsmot- tagare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Betal— ningsskyldighet som har uppkommit enligt äldre bestämmelser kvarstår.

3. Före utgången 'av år 1989 skall bolaget från televerket ha övertagit dess uppbörd av mottagaravgifter. [ samband med att bolaget övertar uppbörden i fråga om en viss avgiftsskyldig, skall bolaget bestämma avgiftsperioder för denne. Om det uppstår mellanrum mellan den tid för vilken avgift har betalats till televerket och den första avgiftsperiodens början, skall bo- laget tillämpa 6 5 den nya lagen.

4. Vid bestämmande av avgiftsposten för den första perioden skall bolaget beakta om posten avser tid för vilken avgift har betalats till televerket.

5. För tiden till och med utgången av år-"1989 skall, beträffan— de den som den 28 februari 1989 är registrerad som avgiftsskyl— dig hos televerket, denna lag tillämpas endast om bolaget har bestämt avgiftsperioder för honom.

6. För tiden till och med utgången av år-1989 gäller även föl- jande.

a) Om bolaget har bestämt avgiftsperioder för någon som driver hotell- . eller pensionatsrörelse, omfattar televisionsav- giften för en'mottagare som är avsedd att användas av tillfälliga gäster i rörelsen även övriga sådana mottagare i denna.

b) Om bolaget annars har . bestämt avgiftsperioder för en avgiftsskyldig-som innehar televisionsmottagare ianläggningar eller lokaler vilka, utan att det är fråga om ett sådant fall som avses i 13 å andra stycket den nya lagen, är avsedda för annat ändamål än bostäder, omfattar televisionsavgiften för en motta- gare ytterligare nio mottagare som den avgiftsskyldige innehar i sådana anläggningar. eller lokaler. För varje påbörjad följande grupp om tio mottagare skall televisionsavgift betalas såsom för en mottagare.

c) Sedan bolaget enligt b) bestämt avgiftsperioder för en av- giftsskyldig som den 28" februari 1989 varit registrerad som

Bilaga 1

sådan hos televerket, skall den avgiftsskyldige på bolagets be- gäran lämna detta uppgift om det totala antalet mottagare som den avgiftsskyldige innehar.

7. För tiden till och med utgången av år 1989 skall bolaget, så snart det har bestämt avgiftsperioder för någon som den 28 februari 1989 varit registrerad som avgiftsskyldig hos telever- ket, underrätta verket om att avgiftsperioder bestämts.

8. Om någon som den 28 februari 1989 varit registrerad som avgiftsskyldig hos televerket före utgången av år 1989 skriftli- gen anmäler till bolaget att hans innehav av televisionsmotta— garen har upphört, skall bolaget, om det inte bestämt avgiftspe— rioder för vederbörande, underrätta televerket om att avanmä- lan skett. '

9. Den som bolaget bestämt avgiftsperioder för och som den 28 februari 1989 varit registrerad som avgiftsskyldig hos tele- verket skall vid verkställighet jämställas med dem till vilka bo- laget har sänt skriftliga bekräftelser enligt 4 5 andra stycket den nya lagen. . 10. Den som före utgången av februari 1989 anmält innehav av televisionsmottagare är inte skyldig att anmäla till bolaget att han innehar mottagaren. 11. Bolagets skyldighet att sända skriftlig bekräftelse enligt 4 5 andra stycket gäller inte i fråga om innehav som anmälts före utgången av januari 1989. 12. Varje statlig myndighet som innehar televisionsmot- tagare skall senast den 1 april 1989 anmäla till bolaget hur många mottagare som myndigheten innehar. 13. Var och en som driver hotell— eller pensionatsrörelse och som innehar televisionsmottagare i rörelsen skall senast den 1 februari 1990 anmäla till bolaget hur många mottagare som innehas i rörelsen.

Bilaga 1

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978: 478) om avgift för innehav av televisionsmottagare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 478) om avgift för innehav av televisionsmottagare

dels att 6 5 skall upphöra att gälla, dels att 1, 2 och 4 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

151

Den som innehar mottagare som är avsedd för mottagning av bildsändning med eller utan ljud (televisionsmottagare) skall erlägga allmän mottagar- avgift med 206 _kronor per kalenderkvartal. Ar mottaga- ren avsedd för färgmottagning av bildsändning med eller utan ljud skall innehavaren dess- utom erlägga tilläggsavgift med 40 kronor per kalender- kvartal.

Skall avgift första gången erläggas under löpande av- giftsperiod, skall avgiften sättas ned till det belopp som svarar mot anta-let kvarvarande dagar av perioden.

Avgift erläggs till myndig- het som regeringen bestäm- mer.

1 Senaste lydelse 1988: 272.

Föreslagen lydelse

Den som innehar en motta- gare som är avsedd för mottag- ning av bildsändning med eller utan ljud (televisionsmottaga— re) skall betala mottagaravgift med 246 kronor per kalender- kvartal.

Avgiften betalas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Bilaga 1

!

Nuvarande lydelse

252

Innehav av televisions- mottagare skall anmälas till myndighet som avses i 1 ? tredje stycket. Den som anskaffar televisionsmottagare avsedd för färgmottagning skall göra anmälan därom oavsett att allmän mot- tagaravgift erlagts. Myndig- heten får medge undantag från anmälningsskyldigheten.

45

AVgift utgår inte för televi- sionsmottagare som

1. myndighet som avses i 1 5 tredje stycket icke hänför till mottagare för rundradiosänd— ning,

2. innehas av staten,

3. innehas av tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat, om utrikes- departementet bestämmer det,

2 Senaste lydelse 1979:153.

Föreslagen lydelse

Bestämmelser om skyldighet att anmäla innehav av televi- sionsmottagare finns i lagen (1988: 000) om televisionsav-

gift.

Avgift betalas inte för tele- visionsmottagare som

1. på grund av sin kon- struktion inte kan användas för att ta emot markbundna rund- radiosändningar,

2. finns i en anläggning eller lokal som är avsedd för annat ändamål än bostad, om mottagaren på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot televisionsprogram,

3. finns i fbrtskaffnings- medel, om det har vidtagits en sådan åtgärd med mottagaren som avses ipunkt 2,

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

4. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

5. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

6. efter anmälan till myndighet som avses i 1 & tredje stycket har blivit nedmonterad, inpackad och undanställd eller på annat sätt försatt ur brukbart skick.

Föreslagen lydelse

4. innehas av tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat, om utrikes- departementet bestämmer det,

5. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

6. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

7. efter anmälan till myndighet som avses i 1 5 andra stycket har blivit nedmonterad, inpackad och undanställd eller på annat sätt försatt ur brukbart skick.

Denna lag träder i kraft i fråga om 4 % 1—3 den 1 april 1989 ochi övrigt den 1 mars 1989.

Bilaga 1

3 Förslag till Lag om ändringi radiolagen (1966: 755)

Härigenom föreskrivs att 3 och 9 55 radiolagen (1966: 755) 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bä?

Mottagare får innehas och användas av var och en. Om avgift för innehav av mottagare finnas bestämmelser i lagen (1978: 478) om avgiftför inne- hav av televisionsmottagare.

Föreslagen lydelse

Mottagare får innehas och användas av var och en. Be- stämmelser om avgift för inne- hav av vissa mottagare finns i lagen (1988.-000) om televi- sionsavgift.

Mottagare får inte användas på sådant sätt att mottagning på andra platser störs.

Om radarvarnare finns särskilda bestämmelser i lagen (1988: 15) om förbud mot radarvarnare.

95

Yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisions— mottagare skall av överlåtaren anmälas inom tid och till myndighet som regeringen be- stämmer. Sådan anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftsplikten för innehavet av televisionsmottagaren.

Första stycket äger mot- svarande tillämpning på yrkesmässig uthyrning av televisionsmottagare.

1 Lagen omtryckt 1986:1209. "3 Senaste lydelse 1988:16.

Yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisions- mottagare skall av överlåtaren anmälas till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag inom den tid som regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall inne- hålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgifts- plikten för innehavet av tele— visionsmottagaren.

Första stycket skall också tilllämpas på yrkesmässig uthyrning av televisionsmot- tagare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 18

Bilaga 1

Vid överlåtelse som avses i första stycket är förvärvaren eller den som företräder honom skyldig att på begäran lämna överlåtaren de uppgifter som denne behöver för att kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet. Motsvarande gäller vid uthyrning som avses i andra stycket.

Regeringen eller myndighet Regeringen får meddela när- som regeringen bestämmer äger mare föreskrifter om anmälan meddela närmare föreskrifter om och uppgiftsskyldighet enligt anmälan och uppgiftsskyldighet första—tredje styckena. enligt första—tredje styckena.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

2. På det sätt som framgår av övergångsbestämmelserna till lagen (1988: 000) om televisionsavgift gäller till och med utgången av är 1989 även lagen (1978: 478) om avgift för innehav av televisionsmottagare.

Bilaga 1

4 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 5 sekretesslagen (1980: 100)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 8 &

Sekretess gäller inom postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som är försåndelsens avsändare eller mottagare. Sekretess gäller inom postverket även för uppgift om enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank.

Sekretess gäller inom televerket för uppgift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som har använts för tele meddelandet.

Sekretess gäller hos postverket, televerket och annan myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten och som inte avses i första eller andra stycket, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Sekretessen hos postverket för uppgift om enskilds adress gäller dock endast, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

Sekretess gäller vidare för Sekretess gäller för uppgift uppgift vid särskild sambands— vid särskild sambandstjänst tjänst inom totalförsvaret, om inom totalförsvaret, om upp- uppgiften avser telemeddelan- giften avser telemeddelande de som utomstående utväxlar som utomstående utväxlar på på allmänt telenät. allmänt telenät.

1 Lagen omtryckt 1988z9.

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje meningen och tredje stycket i högst tjugo år.

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller i verksamhet som avser uppbörd av televi- sionsavgifter för uppgift om enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden. om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om. uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje meningen samt tredje och femte styckena i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

Bilaga 1

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1988: 836) om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen (1980:100)1 i bilagans lydelse enligt lagen (1988:836) om ändring i sekretesslagen (1980: 100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 5 skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

.Organ Verksamhet

HandelshögskolaniStockholm statligt stöd i form av utbildningsbidrag för dokto— rander (SFS 1976: 1046)

Kungliga Musikaliska akade- statligt stöd till utbildnings— mien och utgivningsverksamhet (SFS 1976: 1046)

1 Lagen omtryckt 1988: 9.

Bilaga 1

Föreslagen lydelse

Bilaga

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 & skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Handelshögskolan i Stockholm

Radiotjänst i Kiruna Aktie- bolag

Kungliga Musikaliska akade- mien

Verksamhet

statligt stöd i form av utbildningsbidrag för. dokto- rander (SFS 1976: 1046)

uppbörd av (SFS I 988: 000)

avgifter

statligt stöd till utbildnings- och utgivningsverksamhet (SFS 1976: 1046")

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

Bilaga 1

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:519) om riks— revisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser

_ Härigenom föreskrivs att 1 & lagen (1987:519) om riks— revisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 5

Riksrevisionsverket får granska den verksamhet som bedrivs i följande aktiebolag och stiftelser.

Aktiebolag Aktiebolag

Kungliga Teatern Aktiebolag Kungliga Teatern Aktiebolag

SEMKO, Svenska Elektriska Radiotjänst i Kiruna Aktie- Materielkontrollanstalten bolag

Aktiebolag SF.;VlKO, Svenska Elektriska .Vlaterielkontrollanstalten Aktiebolag

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-10-20.

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadc11,justitierådct Staffan Magnusson.

Enligt protokoll vid rcgeringssammanträde den 29 september 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Bengt Göransson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om televisionsavgift. m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsasscssorn Tor Berg- man.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om televisionsavgift 15

[ paragrafens första stycke finns den grundläggande regeln om att den som innehar en TV-mottagarc skall betala TV-avgift. I andra stycket har tagits in en hänvisning till bestämmelsen i 75 första stycket om när avgiftsskyl- dighctcn upphör. medan tredje stycket innehåller en hänvisning till be- stämmelserna i 10—1455 om undantag från avgiftsskyldigheten och om begränsad avgiftsskyldighet.

Enligt lagrådets mening är det onödigt att i den nu diskuterade paragra- fen hänvisa till 75 första stycket.

Bestämmelserna i 10— 1455 innefattar viktiga inskränkningari huvud- rcgcln om att TV-avgifl skall betalas för varje mottagare. Av stor praktisk betydelsc är bl. a. regeln i 135 första stycket om avgift för TV-mottagarc i ett och samma hushåll. Med hänsyn härtill anser lagrådet att de angivna bestämmelserna bör placeras omedelbart efter lagens inledande paragraf. Härvid bör hushållsregeln och de övriga bestämmelserna om begränsad avgiftsskyldighet sättas före bestämmelserna om undantag från avgifts- skyldigheten.

Om dcn nu förordade omplaceringen görs, kan hänvisningen i 15 till 10— 1455 utgå.

25

Lagrådets förslag om flyttning av 10— 1455 gör att rcmissförslagcts 25 bör betecknas 75. Paragrafen bör vidare byggas ut med en regel om hur stor TV-avgift som en avgiftsskyldig skall betala för den innehavstid som ligger före den första avgiftsperioden (jfr 65 första stycket i remissförslaget).

35 l paragrafen sägs att TV-avgiften skall betalas till Radiotjänst i Kiruna AB. Att detta bolag är bctalningsmottagare bör lämpligen framgå redan av 1 5.

Bilaga 2

45

Paragrafens första stycke innehåller en regel om anmälningsskyldighet för den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för innehavet. Någon tidsfrist för anmälningen anges inte i lagtexten, utan meningen är att regeringen skall meddela en bestämmelse på den punkten. En lämplig tidsfrist är enligt remissprotokollet 15 dagar efter innehavets början.

Lagrådet anser att det bör framgå direkt av lagtexten inom vilken tid anmälan skall göras. Förevarande paragraf. som bör betecknas 85, bör alltså kompletteras på den punkten.

l paragrafens andra stycke sägs att bolaget snarast möjligt skall sända-en skriftlig bekräftelse på att anmälan har mottagits. Denna regel har ett samband med bestämmelserna i 185 om omedelbar verkställighet av be- slut om TV-avgifter. En förutsättning för att omedelbar verkställighet skall få äga rum är sålunda att bolaget har sänt en skriftlig bekräftelse enligt 45 andra stycket. På det sättet får man. enligt vad som sägs i remissprotokol-z ' let, en garanti för att personer inte blir felaktigt utsatta för='c-xekutiva åtgärder. Bl.a.undviks att verkställighetsåtgärder vidtas mot en person som har blivit anmäld till bolaget av någon utomstående utan att det har förelegat något avgiftsskyldigt TV-innehav.

Varken i den nu behandlade paragrafen eller i lagen i övrigt sägs något om att bolaget skall fatta beslut om att en person är avgiftsskyldig. Där- emot har i 55 första stycket tagits in en bestämmelse om att bolaget bestämmer avgiftsperioderna för en avgiftsskyldig.

Enligt lagrådets mening är det en naturlig ordning att bolaget i ett sammanhang dels beslutar att en person är avgiftsskyldig. dels fastställer de avgiftsperioder som skall gälla för personen i fråga. Det blir sedan dessa beslut som kommer att ligga till grund för bolagets beslut om påförande av avgifter. Att beslut om avgiftsskyldighet också bör kunna bli föremål för omprövning i särskild ordning återkommer lagrådet till i det följande.

Det bör i sammanhanget beaktas att ett beslut om avgiftsskyldighet måste kunna grundas även på andra omständigheter än en anmälan från TV-innehavaren. Att avgiftsplikt föreligger kan t.ex. slås fast sedan en TV-handlare har anmält en överlåtelse (se 95 radiolagen). Även den sär- skilda avgiftskontroll som det talas om i 26—29 55 i det nu diskuterade lagförslaget kan resultera i att en person befinns vara avgiftsskyldig. Det kan också komma fram att ett TV-innehav i själva verket har börjat vid en annan tidpunkt än innehavaren har uppgett i sin anmälan.

Remissförslaget innebär att bolagets avgiftsbeslut blir omedelbart verk- ställbara endast om det i botten finns en anmälan från TV-innehavaren. En sådan ordning är enligt lagrådets mening otillfredsställande. Vill man ha ett system med omedelbar verkställighet på TV-avgiftsområdet, något som lagrådet inte har någon invändning mot. bör principen vara att samtliga avgiftsbeslut kan verkställas direkt, oavsett på vilket sätt avgifts- skyldigheten har slagits fast. Det är emellertid då också angeläget att bolaget skickar en underrättelse om att avgiftsplikt föreligger inte bara när innehavaren av en TV-mottagare har gjort anmälan utan också när bolaget på någon annan grund har beslutat att en person är avgiftsskyldig.

9 Riku/uge" I 988/89. I .s'aml. Nr 18

Bilaga 2

I enlighet med det anförda bör i en ny 95 tas in bestämmelser om att bolaget skall dels fatta beslut om avgiftsskyldighet och avgiftsperioder, dels underrätta den avgiftsskyldige om beslutet.

55

I paragrafens första stycke sägs dels att bolaget bestämmer avgiftsperioder- na för en avgiftsskyldig, dels att bolaget skall sända en skriftlig underrättel- se till den avgiftsskyldige om hans avgiftsperioder. Bestämmelser härom bör, enligt vad lagrådet nyss har förordat, tas in i en ny 95.

I andra stycket av 55 finns en regel om utsändande av avier. Lagrådet föreslår att denna regel tas in i en ny 105.

65

Första stycket handlar om skyldighet att betala TV-avgift för den inne- havstid som ligger i tiden före den första avgiftsperiod som har bestämts för TV-innehavaren.

1 andra stycket sägs att krav på sådan avgift skall sändas ut i samband med att betalning krävs för den första avgiftsperioden. Vidare innehåller andra stycket en avrundningsregel.

Skyldigheten att betala TV-avgift även för innehavstid före den första avgiftsperioden följer av huvudregeln i 1 5. När det sedan gäller hur myc- ket som skall betalas för denna tid har lagrådet i det föregående föreslagit att en bestämmelse härom skall tas in i 75. Även avrundningsregeln bör placeras där.

Frågan om när den avgiftsskyldige skall uppmanas att betala TV-avgift för tiden före den första avgiftsperioden bör regleras i 105. tillsammans med bestämmelsen om avisering i allmänhet.

7?)

Paragrafen innehåller bestämmelser om när skyldigheten att betala TV-av- gift upphör och om rätt att få tillbaka erlagd avgift. Dessa bestämmelser bör. med några jämkningar, få bilda en 11 5.

8—9 55

I dessa paragrafer regleras frågor om betalningspåminnelse och påminnel- seavgift och om tilläggsavgift. Lagrådet föreslår att bestämmelserna place- ras i 12 resp. 1355. Härvid bör reglerna om tilläggsavgift förtydligas. så att det anges att sådan avgift skall betalas. om TV-avgift inte erläggs inom den tid som bolaget har satt ut i påminnelsen.

10—1455

Dessa regler. som handlar om undantag från avgiftsskyldigheten och om begränsad avgiftsskyldighet bör. enligt vad lagrådet tidigare har förordat,

Bilaga 2

flyttas till den nya lagens början. Härvid bör bestämmelserna om begrän- sad avgiftsskyldighet placeras först och få bilda 2 och 3 55, medan reglerna om undantag från avgiftsskyldigheten bör tas in i 4—655. Vissa jämkning- ar och förtydliganden bör göras i bestämmelserna.

155

I paragrafen sägs att förvaltningslagen skall tillämpas, när bolaget handläg- ger ärenden om uppbörd av avgifter enligt den nya lagen. Vidare innehål- ler paragrafen en regel om att bolagets debiteringsbeslut i ett visst avseende skall jämställas med en förvaltningsmyndighets beslut.

Enligt lagrådets mening får förvaltningslagen en alltför begränsad tillämpning, om det bara skall vara fråga om ärenden angående uppbörd av avgifter. Innebörden av begreppet uppbörd är inte heller helt klar. 1 paragrafen, som bör betecknas 145. bör i stället föreskrivas att förvalt- ningslagen skall tillämpas, när bolaget handlägger ärenden enligt den nya lagen. Med en sådan formulering utesluts bl. a. ärenden som rör bolagets egen organisation.

Bestämmelsen om att vissa beslut av bolaget skall jämställas med en förvaltningsmyndighets beslut hänger samman med reglerna om verkstäl- lighet och bör placeras i den paragraf som behandlar verkställighetsfrågor- na (175 enligt lagrådets förslag).

165

Paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av vissa beslut som fattas av bolaget. nämligen debiteringar av TV-avgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift. Huvudregeln är att omprövning skall ske så snart den som har påförts avgift begär det. Enligt remissprotokollet skall denna omprövningsregel — som delvis går längre än motsvarande bestämmelser i 275 förvaltningslagen — ersätta det lagrummet till den del en begäran om omprövning gäller själva debiteringen.

Enligt lagrådets mening bör tillämpningsområdet för den speciella om- prövningsregeln vidgas. Eftersom beslut om påförande av avgifter kom- mer att grundas på de beslut om avgiftsskyldighet som bolaget dessförin- nan skall meddela (95 enligt lagrådets förslag), är det angeläget att även beslut om avgiftsskyldighet skall kunna bli föremål för omprövning enligt den speciella omprövningsregeln. På samma sätt som en myndighet enligt 275 förvaltningslagen kan vara skyldig att självmant ändra ett beslut, bör bolaget vidare vara skyldigt att göra omprövning inte bara när den som beslutet rör begär det utan också när skäl annars föreligger.

För det fallet att en begäran om omprövning har kommit in till bolaget mer än fyra veckor efter det att betalning har skett föreskrivs i den nu diskuterade paragrafen att bolaget skall vara skyldigt att ändra sitt beslut bara om det är uppenbart oriktigt. För att man skall få mera stadga i denna regel föreslår lagrådet att fyraveckorsfristen skall räknas från den dag då avgiften senast skulle ha betalats.

Bilaga 2

Det finns inte något principiellt hinder mot att bolaget, självmant eller på begäran av den avgiftsskyldige, gör en förnyad omprövning av ett redan omprövat beslut. Den nyss berörda fyraveckorsregeln kan emellertid bli tillämplig i ett sådant fall.

Enligt 225 i remissförslaget får bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt 165 överklagas hos kammarrätten. Sker överklagande skall, enligt vad som sägs i motiven, 275 förvaltningslagen gälla. Detta får förstås så, att bolaget är skyldigt att rätta till det överklagade beslutet under de förutsättningar som anges i 27 5 förvaltningslagen.

Enligt lagrådets åsikt är det en fördel om bolagets skyldighet att om- pröva beslut som rör avgiftsskyldighet eller påförande av avgifter regleras uttömmande i den nya lagen. Den paragraf som handlar om överklagande bör därför kompletteras med uttryckliga bestämmelser om bolagets skyl- dighet att ändra ett överklagat beslut. Bestämmelserna bör utformas i anslutning till motsvarande regler i 275 förvaltningslagen.

Andra beslut av bolaget än som fattas efter omprövning enligt den speciella omprövningsregeln skall enligt remissförslaget inte kunna över- klagas. Lagrådet har inte någon erinran mot en sådan ordning. Som påpe- kas i remissprotokollet kan emellertid de icke överklagbara besluten bli föremål för omprövning enligt de allmänna reglerna i förvaltningslagen.

Som följd av de omdispositioner som lagrådet har förordat i det föregå- ende bör den speciella omprövningsregeln och de bestämmelser som an- knyter till den bilda en 15 5. medan reglerna om överklagande m. m. tas in i 21 5.

185

1 paragrafen behandlas frågor om verkställighet av bolagets avgiftsbeslut. Till paragrafen, som bör betecknas 175, bör föras den tidigare berörda bestämmelsen om att de ifrågavarande besluten skall jämställas med en förvaltningsmyndighets beslut. Även i övrigt bör vissa ändringar göras i den föreslagna paragraftexten, så att man bl. a. får en bättre anpassning till formuleringarna i 3 kap. 1 5 utsökningsbalken.

Lagrådet vill i sammanhanget påpeka att fordringar på mottagaravgift enligt gällande lag om avgift för innehav av televisionsmottagare har ansetts vara underkastade treårspreskription, när innehavaren av mottaga- ren är en privatperson (högsta domstolens beslut nr SÖ 584/88).

225

Paragrafen, som reglerar frågor om överklagande av bolagets beslut, har redan behandlats i lagrådets kommentar till 165.

255

l paragrafen sägs att bolaget genom avtal med avgiftsskyldiga får genomfö- ra försök med avgiftsbetalning på annat sätt än som föreskrivs i lagen. Enligt vad som har upplysts vid föredragningen av lagrådsremissen är

Bilaga 2

avsikten med paragrafen framför allt att bolaget efter avtal med en avgifts- skyldig skall kunna besluta att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i lagens huvudregler (75 enligt lagrådets förslag). Bolaget skall t. ex. kunna besluta att TV-avgift skall betalas för ett helt år i taget. Avgiftsperioderna skall också kunna göras kortare än de normala tre månaderna. Vidare skall avvikelse kunna göras från regeln om att varje avgiftspost skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperio- dens början.

Utöver sådana beslut som nu har angetts skall bolaget efter överenskom- melse med den avgiftsskyldige kunna besluta att avisering beträffande avgiftsposter inte skall ske. Det är alltså fråga om avvikelse från 105 enligt lagrådets förslag.

Vad som sålunda har upplysts om avsikten med den aktuella paragrafen bör komma till klart uttryck i lagtexten. Paragrafen. som bör betecknas 24 5. bör alltså formuleras om.

Lagrådet vill tillägga att, om bolaget har fattat ett beslut med sådant innehåll som nyss har angetts, detta inte befriar den avgiftsskyldige från att betala påminnelse- och tilläggsavgifter. när de bestämda betalningsfrister- na överskrids. lnte heller sätts reglerna om omedelbar verkställighet av avgiftsbeslut ur spel.

Övergångsbestämmelserna

Enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna skall vissa bestämmelser i den nya lagen träda i kraft den 1 januari 1990, medan lagen i övrigt träder i kraft den 1 mars 1989. Enligt lagrådets mening är det en bättre ordning att låta den nya lagen i sin helhet träda i kraft den 1 mars 1989. Att vissa bestämmelser i den nya lagen inte skall börja tillämpas förrän senare kan lämpligen framgå av den följande övergångsregleringen.

Punkt 2 i övergångsbestämmelserna innebär att den hittillsvarande lagen om avgift för" innehav av televisionsmottagare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989, alltså tio månader efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Ett av skälen till att de båda lagarna under en tid skall vara i kraft samtidigt är. enligt vad som framgår av motiven. att man vill låta hanteringen av TV-avgifter övergå successivt från televerket till det nya bolaget. Avsikten är också att vissa materiella regler i den. gamla lagen skall fortsätta att gälla övergångsvis. En sådan ordning kan emellertid åstad- kommas även om man. vilket får anses vara det naturliga, låter den gamla lagen upphöra att gälla samtidigt som den nya lagen träder i kraft. Lagrå- det föreslår alltså att de ifrågavarande tidpunkterna samordnas.

Om man låter den gamla lagenupphöra att gälla samtidigt som den nya träder i kraft behöver man inte, som har föreslagits i lagrådsremissen. göra några ändringar i den gamla lagen förtiden 1 mars (1 april) — 31 december 1989. 1 den mån det behövs modifieringar i de bestämmelser i den gamla lagen som skall gälla övergångsvis efter den 1 mars 1989, kan detta ske i övergångsbestämmelserna till den nya lagen. Lagrådet föreslår att man väljer en sådan ordning.

Bilaga 2

Punkterna 3—6 i övergångsbestämmelserna innehåller utförliga och del- vis svårtillgängliga regler om hur övergången från det gamla till det nya systemet skall gå till och vilka avgifter som skall gälla för olika avgiftsskyl- diga undertiden 1 mars — 31 december 1989. Enligt lagrådets mening bör reglerna förtydligas. De kan dessutom göras kortare.

1 punkterna 7 och 8 finns regler om att bolaget skall underrätta televerket . om vissa förhållanden. Lagrådet anser att. i den mån det behövs uttryckli- ga regler om de underrättelser som det är fråga om, dessa regler kan tas in i en regeringsförfattning. Lagrådet föreslår därför att punkterna 7 och 8 utgår.

Punkterna 9 och 1] innehåller vissa övergångsbestämmelser som har att göra med de regler om verkställighet av avgiftsbeslut som har föreslagits i lagrådsremissen. Lagrådets ståndpunkt i verkställighetsfrågan (se kom- mentaren till 45) medför att punkterna 9 och 11 bör utgå.

1 punkt 10 sägs att den som före utgången av februari 1989 har anmält innehav av TV-mottagare inte är skyldig att anmäla till bolaget att han innehar mottagaren. Enligt lagrådets mening behövs inte någon regel av det innehållet (jfr den nya lagens bestämmelse om anmälningsskyldighet — 85 i lagrådets förslag — enligt vilken det åligger den som blir TV—inne- havare att göra anmälan). Även punkt 10 bör således utgå.

Enligt punkt 12 skall varje statlig myndighet som innehar TV-mottagare anmäla till bolaget hur många mottagare som myndigheten innehar. Också denna fråga bör lämpligen regleras i en regeringsförfattning. Lagrådet föreslår alltså att punkt 12 utgår.

Utöver vad lagrådet hittills har förordat bör en del ändringar av redak- tionell eller språklig natur göras i det rubricerade lagförslaget. Bl.a. bör i lagtexten. liksom i lagens rubrik, ordet "TV-avgift” genomgående använ- das i stället för ”televisionsavgift". På motsvarande sätt bör man i lagtex- ten använda ordet "TV-mottagare".

Vad lagrådet har föreslagit i det föregående medför att även sådana paragrafer i lagen som inte särskilt har kommenterats bör numreras om.

Lagrådets förslag till lagtext framgår av bilaga till detta yttrande.

Förslaget till lag om ändring i lagen om avgift för innehav av televisionsmottagare

Förslaget innebär att vissa ändringar skall göras i lagen bm avgift för innehav av televisionsmottagare dels för tiden 1 mars — 31 december 1989, dels för tiden 1 april — 31 december 1989. Lagrådet har emellertid i det föregående föreslagit att den angivna lagen skall upphöra att gälla samtidigt som den nya lagen om TV-avgift träder i kraft, dvs. den 1 mars 1989. och att den övergångsreglering som behövs skall göras i övergångsbe- stämmelserna till den nya lagen. Genomförs denna ordning, utgår det rubricerade lagförslaget.

Förslaget till lag om ändring i radiolagen Prop. 1988/89: 18

. . . . Bila a 2 1 punkt 2 1 övergångsbestämmelserna har tagits in en regel som erinrar om , g

att både den gamla och den nya lagen om TV-avgifter gäller under tiden 1 mars — 31 december 1989. Lagrådets förslag om att den gamla lagen skall upphöra att gälla samtidigt som den nya träder i kraft medför att punkt 2 bör utgå. '

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Bilaga 2

Förslag till Bilaga till lagrådets yttrande

Lag om TV-avgift Avgiftsskyldighet

] 5 Den som innehar en TV-mottagare skall betala TV-avgift för motta- garen till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag.

2 5 För samtliga TV-m'ottagare som är avsedda att användas i innehava- rens hushåll betalas en enda TV-avgift.

En enda avgift betalas också för samtliga TV-mottagare som 1. finns på samma butiks- eller demonstrationsställe för mottagare, eller 2. finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag. om TV-mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård.

3 5 För varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare betalas en enda TV-avgift, om mottagarna l. innehas av samma statliga myndighet, eller 2. innehas av samma avgiftsskyldig och används antingen

2!) i hotell- eller pensionatsrörelse eller

b) annars i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än bostadsändamål, dock inte lokaler som avses i 25 andra stycket. eller

e) i fortskaffningsmedel som är avsedda för yrkesmässig trafik.

Undantag från avgiftsskyldigheten 4 5 Skyldigheten att betala TV-avgift omfattar inte sådana TV-mottagarc som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna rundradiosändningar.

55 Skyldigheten att betala TV-avgift omfattar inte heller TV-mottagare som finns i anläggningar eller lokaler söm är avsedda för annat än bostads- ändamål eller i fortskalfningsmedel, om mottagaren på grund av en sär- skilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot TV-program.

6 5 TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som

1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk beskickning eller ett lönat konsulat, om det har beslutats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren,

2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

4. är varaktigt undanställd eller obrukbar, såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

T V-avgiftens storlek m.m.

75 TV-avgiften är 984 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 246 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.

För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperio- den skall TV-avgift betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgif- ten som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt

' antal kronor.

Bilaga 2

Anmälan om innehav av TV-mottagare

8 5 Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyl- dig för innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.

Beslut om avgiftsskyldighet m. m.

95 När bolaget till följd av anmälan eller på annat sätt får reda på att någon innehar en TV-mottagare för vilken avgiftsskyldighet föreligger. skall bolaget besluta om avgiftsskyldighet och samtidigt bestämma vilka avgiftsperioder som skall gälla för den avgiftsskyldige. Bolaget skall skrift- ligen underrätta den avgiftsskyldige om beslutet.

10 5 1 god tid före varje avgiftsperiod skall bolaget sända ut en avi till den avgiftsskyldige med uppmaning att betala avgiften för perioden. Avi som avser den första avgiftsperioden skall också innehålla en uppmaning att betala avgift för innehavstiden dessförinnan.

Upphörande av avgiftsskyldigheten

11 5 TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos bolaget att hans innehav av TV-mottagaren har upphört.

Avgift som avser tid efter det att en sådan anmälan har kommit in till bolaget skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om beloppet är lägre än 100 kronor. betalas det dock inte tillbaka.

Betalningspåminnelse och påminnelseavgift

125 Om en TV-avgift inte betalas inom föreskriven tid, skall bolaget sända en påminnelse till den avgiftsskyldige med uppmaning att betala inom den tid som bolaget bestämmer. För påminnelsen skall den avgifts- skyldige inom samma tid betala en påminnelseavgift med belopp som regeringen föreskriver.

Tilläggsavgift

135 Om en TV-avgift inte betalas inom den tid som har satts ut i påminnelsen, skall den avgiftsskyldige också betala en tilläggsavgift inom den tid som bolaget bestämmer. Tilläggsavgiften är 40 procent av avgifts- posten för perioden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Handläggning av ärenden

145 Förvaltningslagen (1986: 223) skall tillämpas när bolaget handlägger ärenden enligt denna lag.

Omprövning av beslut om avgiftsskyldighet, m.m.

155 Bolaget skall ompröva beslut om avgiftsskyldighet och om påföran- de av avgifter enligt denna lag. om den som beslutet rör begär det eller skäl annars föreligger. Om en begäran om omprövning har kommit in till bolaget mer än fyra veckor efter den dag då avgiften senast skulle ha

Bilaga 2

betalats, skall bolaget ändra sitt beslut endast om det är uppenbart oriktigt. En begäran om omprövning fritar inte från skyldighet att betala ett avgifts- belopp som har förfallit till betalning.

Vad som föreskrivs i första stycket skall anges i beslut om avgiftsskyldig- het oeh om påförande av avgifter.

Återbetalning av avgifter 165 Överstiger en inbetalad avgift vad som skall erläggas enligt beslut som har vunnit laga kraft, skall överskjutande belopp betalas tillbaka.

Verkställighet

175 Bolagets beslut om avgift enligt denna lag skall anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller överklagande har skett. Avser beslutet TV-avgift, krävs att bolaget har sänt en påminnelse enligt 12 5. Uttagande av avgift handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål.

Bevakning och eftergift av fordringar

18 5 Bolaget skall bevaka fordringar på avgifter enligt denna lag. Bolaget får medge skäligt betalningsanstånd under högst ett år från förfallodagen.

195 Bolaget får avbryta indrivningen av en fordran på avgift, om ingen eller ringa möjlighet finns att få betalt för den. Detsamma gäller, om indrivning skulle vålla mer arbete eller högre kostnad än som är skäligt.

205 Bolaget får besluta om ackord rörande en fordran på avgift enligt denna lag. Om det på grund av den avgiftsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning för en avgift enligt denna lag, får bolaget efterge fordringen helt eller delvis.

Överklagande

21 5 Bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt 155 får överklagas hos kammarrätten. 1 övrigt får bolagets beslut inte överklagas.

Även om ett beslut enligt första stycket första meningen överklagas, skall bolaget ändra beslutet, om det är uppenbart oriktigt. Denna skyldighet gäller inte. om klaganden begär att beslutet tills vidare inte skall gälla eller om bolaget har överlämnat handlingarna i ärendet till kammarrätten.

Straff 225 Den som bryter mot 85 döms till böter.

Ändring av TV-avgiftens storlek Prop. 1988/89: 18 235 Skall TV-avgiftcn på grund av ändring i denna lag utgå med ett Bilaga 2 annat belopp än tidigare, skall avgiftsposten för en period som löper vid ändringens ikraftträdande beräknas enligt den tidigare TV-avgiften för tiden före ikraftträdandet och enligt den senare avgiften för tiden efter ikraftträdandet. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Bolaget skall inte ändra TV-avgiften enligt första stycket, om den av- giftsskyldige före avgiftsperiodens utgång skriftligen har anmält att hans innehav av TV-mottagaren har upphört.

Beslut om särskilt betalningssätt m. m.

245 Bolaget får efter avtal med en avgiftsskyldig besluta dels att TV-av- gift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i 7 5, dels att avisering enligt 105 inte skall ske.

Särskild avgiftskontroll

255 Bolaget får använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken utsträckning det finns TV-mottagare i bostäder inom ett visst område (särskild avgiftskontroll).

26 5 Särskild avgiftskontroll inom ett bostadsområde skall avse samtliga de bostäder där ingen har anmält innehav av TV-mottagare.

275 lnnan särskild avgiftskontroll utförs skall bolaget i god tid och på lämpligt sätt underrätta de boende inom området.

285 Särskild avgiftskontroll skall bedrivas så att onödigt besvär för den enskilde undviks.

Förvaltning av avgiftsmedel

295 De avgiftsbelopp som bolaget uppbär skall omedelbart sättas in på räntebärande räkning hos riksgäldskontoret. Sveriges Radio Aktiebolag svarar för förvaltningen av dessa medel.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989, då lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall upphöra att gälla.

2. Den äldre lagen gäller fortfarande i fråga om skyldighet att betala mottagaravgift som har uppkommit före den nya lagens ikraftträdande.

3. För den som har varit avgiftsskyldig enligt äldre lag och som skall betala avgift även efter ikraftträdandet av den nya lagen skall bolaget före utgången av år 1989 fatta beslut enligt 95 i nya lagen. Den äldre lagen gäller fortfarande till dess sådant beslut har meddelats. Härvid skall motta- garavgiften från och med den 1 mars 1989 vara 246 kronor per kalender- kvartal. Vidare skall mottagaravgift fr. o. m.den 1 april 1989 inte betalas för TV-mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna rundradiosändningar och inte heller för TV-mot- tagare som finns i anläggningar eller lokaler som är avsedda för annat än

bostadsändamål eller i fortskaffningsmedel, om mottagaren på grund av Prop. 1988/89: 18 en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot TV-program. Bilaga 2 4, Vid bestämmande av avgiften för den första avgiftsperioden enligt punkt 3 skall bolaget beakta om avgiften avser tid för vilken mottagarav- gift har betalats enligt den äldre lagen. Om det uppstår mellanrum mellan den tid för vilken avgift har betalats enligt den äldre lagen och den första avgiftsperiodens början. skall bolaget tillämpa 75 tredje stycket i den nya lagen. 5. I fråga om den som driver hotell- eller pensionatsrörelse skall för tiden till utgången av år 1989 TV-avgiften för en mottagare som är avsedd att användas av tillfälliga gäster i rörelsen omfatta även övriga sådana mottagare i rörelsen. 6. Den som driver hotell- eller pensionatsrörelse och som innehar TV-mottagare som används i rörelsen skall senast den 1 februari 1990 anmäla till bolaget hur många mottagare som används i rörelsen.

Innehåll Sida Proposition .................................................................................. I Propositionens huvudsakliga innehåll ........................................... I Propositionens lagförslag .............................................................. 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1988 ............................................................................................ 19 1 Inledning ............................................................ ....19 2 Bakgrund ................................................................................. 20 2.1 Allmänt om TV-avgiften .................................................... 20 2.2 En radio och television i allmänhetens tjänst ....................... 23 2.3 Ett europeiskt perspektiv .................................................... 24 2.4 Riksdagens beslut om förändring av organisation. huvudmannaskap och lokalisering av avgiftsuppbörden

m.m. ................................................................................. 25 3 Nuvarande ordning ................................................................... 27 3.1 Inledning ........................................................................... 27 3.2 Radiolagen ......................................................................... 27 3.3 Avgiftslagen ....................................................................... 28 3.4 Anmälan av innehav av TV-mottagare och avanmälan av innehav ......................................................................... 30 3.5 Televerkets praxis i avgiftsfrågor ......................................... 31 3.6 Avgöranden av högsta domstolen ....................................... 31 3.7 Försöksverksamheten med särskild avgiftskontroll .............. 33 3.8 Det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörelsen .34 4 Sveriges Radio AB:s och televerkets förslag ............................... 35 4.1 Förberedelserna för den nya organisationen i Kiruna .......... 35 4.2 Avgiftens utformning och uppbörden av avgifter ................. 36 4.3 Avgiftskontrollen ............................................................... 37 4.4 Det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörelsen .39 5 Allmän motivering .................................................................... 40 5.1 Utgångspunkter .................................................................. 40 5.2 Enhetlig TV-avgift .............................................................. 42 5.3 Huvudprincipen för avgiftsskyldigheten .............................. 43 5.4 Undantag från avgiftsskyldigheten ...................................... 47 5.4.1 TV-mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan ta emot vanhga ctersändningar ..................... 47 5.4.2 TV-mottagarc med en separat TV-ingång som plomberats ............................................................... 48 5.4.3 Övriga undantag ....................................................... 49 5.5 Begränsad avgiftsskyldighet ................................................ 50 5.5.1 Hushåll ..................................................................... 50 5.5.2 TV-handlare och vårdinrättningar ............................. 52 5.5.3 Övriga innehav utanför hushållssektorn ..................... 52 5.6 När avgiftsskyldigheten inträder och upphör ....................... 56 5.7 Betalningssystemets utformning .......................................... 58

5.7.1 Årsavgift med betalning i förskott för tremånadersperioder ................................................. 58

5.7.2 Vissa åtgärder för att göra systemet effektivt .............. 60 5.7.3 Avgiftsärendenas handläggning ................................. 61 5.7.4 Verkställighet ........................................................... 63 5.7.5 Bevakning och eftergift av fordringar ......................... 65 5.7.6 Avgiftskontrollen ...................................................... 66 5.8 Vissa övriga frågor .............................................................. 67 5.8.1 Försöksverksamhet med särskilda betalningssätt ........ 67 5.8.2 Offentlighet och sekretess .......................................... 70 5.8.3 Det finansiella samordningsansvaret för . rundradiorörelsen ..................................................... 73 5.8.4 Revision av Radiotjänst i Kiruna AB ........................ 76 5.8.5 Övergången till det nya betalningssystcmet ................ 76 6 Upprättade lagförslag ................................................................ 79 7 Specialmotivering ..................................................................... 79 7.1 Förslaget till lag om TV-avgift ............................................ 79 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978: 478) om avgift för innehav av TV-mottagare ................................................... 96 7.3 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966: 755) ........... 96 7.4 Förslagen till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) och lagen (1988: 836) om ändring i sekretesslagen ...................... 96 8 Hemställan ............................................................................... 98 9 Beslut ....................................................................................... 98 Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag ............................................ 99 Bilaga 2 Lagrådets yttrande ....................................................... 116

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988