SOU 2014:6
Män och jämställdhet
Till statsrådet Maria Arnholm
Regeringen beslutade den 27 september 2012 kommittédirektiv om frågor som rör män och jämställdhet (dir. 2012:97). Tilläggsdirektiv beslutades den 18 april 2013(dir. 2013:50).
Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 september 2012 tillsatte därefter statsrådet som har till uppgift att föredra ärenden om jämställdhet vår utredning.
Till särskild utredare förordnades den 27 september 2012 Per Magnus Nilsson. Han efterträddes den 2 april 2013 av Svend Dahl.
Till sakkunnig förordnades den 6 maj 2013 Karolina Vrethem. Hon efterträddes den 27 augusti 2013 av Linda Österberg.
Till experter förordnades den 6 maj 2013 Andreas Bergström, Inti Chavez Perez, Fataneh Farahani, Thomas Johansson, Göran Johnsson, Marie Nordberg och Petra Ulmanen.
Som sekreterare anställdes fr.o.m. den 1 december 2012 Claes Sonnerby och den 15 december 2012 Niclas Järvklo. Claes Sonnerby har varit huvudsekreterare.
Vi har haft namnet Utredningen om män och jämställdhet (U 2012:10).
Härmed överlämnar vi betänkandet Män och jämställdhet (SOU 2014:6).
Vi har härmed slutfört vårt uppdrag.
Stockholm den 31 januari 2014
Svend Dahl
Claes Sonnerby Niclas Järvklo
5
Innehåll
Till läsaren ........................................................................ 11
Förkortningar ..................................................................... 13
Sammanfattning ................................................................ 19
Summary .......................................................................... 31
1 Utredningsdirektiven och arbetets uppläggning m.m. ..... 45
1.1 Direktiven ................................................................................. 45 1.2 Vår utrednings arbete .............................................................. 45 1.3 Samverkan ................................................................................. 46 1.4 Remissyttrande ......................................................................... 47 1.5 Våra avgränsningar ................................................................... 47 1.6 Disposition av resultatet av vårt arbete .................................. 47
2 Om utredningen ......................................................... 49
2.1 Vilket har mitt uppdrag varit? ................................................. 50 2.2 Vad menas med ”jämställdhet”? .............................................. 50 2.3 Varför utreda män och jämställdhet? ...................................... 51 2.4 Vad har hänt och händer i vårt samhälle som påverkar jämställdheten? ......................................................................... 55
Innehåll SOU 2014:6
6
2.5 Män finns i samhällets topp men tillhör också de mest utsatta ........................................................................................ 56 2.6 Mäns skilda villkor behöver uppmärksammas ........................ 57
3 Maskuliniteter i förändring ........................................... 59
3.1 Från ”i princip” till i praktik? .................................................. 60 3.2 Betydelsen av begreppet maskulinitet ..................................... 62 3.3 Maskulinitet och makt ............................................................. 64 3.4 Sårbarhet och riskbeteenden .................................................... 65 3.5 Intimitet, förändring och normkritik ..................................... 66 3.6 Välfärdspolitik och globalisering ............................................. 68 3.7 Migration, främlingsfientlighet och demografi ...................... 69 3.8 Utmaningar ............................................................................... 70
Min sida – Andreas Bergström ............................................. 71
4 Mäns skilda villkor ...................................................... 73
4.1 Om begreppet intersektionalitet ............................................. 74 4.2 Mäns maktpositioner i siffror .................................................. 75 4.3 Män och ekonomiska resurser ................................................. 82 4.4 Män och klass ........................................................................... 89 4.5 Män och demografi .................................................................. 92 4.6 Män och geografi ...................................................................... 96 4.7 Etnicitet och segregation ....................................................... 104 4.8 Heteronormer och hbt-personer ........................................... 112
Min sida – Inti Chavez Perez ............................................. 115
Innehåll
7
5 Män och utbildning .................................................. 117
5.1 Utredningar om jämställdhet och utbildning ....................... 119 5.2 Maskulinitet i skolan .............................................................. 120 5.3 Förskolan ................................................................................ 122 5.4 Grundskolan och gymnasiet .................................................. 124 5.5 Högre utbildning ................................................................... 136 5.6 Utmaningar ............................................................................ 137
Min sida – Fataneh Farahani ............................................. 139
6 Mäns betalda och obetalda arbete .............................. 141
6.1 En översikt ............................................................................. 143 6.2 Förvärvsarbete ........................................................................ 144 6.3 Hemarbete och övrig tidsanvändning ................................... 169 6.4 Summering.............................................................................. 182
Min sida – Thomas Johansson ........................................... 185
7 Män, familj och föräldraskap ..................................... 187
7.1 Föräldraledighet och pappapolitik ........................................ 188 7.2 Separationer och vårdnadsfrågor ........................................... 202 7.3 Faderskapspresumtion för samboende och möjligheter för hbt-föräldrar ..................................................................... 208 7.4 Utmaningar ............................................................................ 209
Min sida – Göran Johnsson ............................................... 211
8 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet ...................... 213
8.1 Skillnader i mäns och kvinnors hälsa .................................... 214 8.2 Jämlikhet när det gäller hälsa och vård? ............................... 215 8.3 Mäns normer om hälsa........................................................... 216
Innehåll SOU 2014:6
8
8.4 Skillnader mellan män ............................................................ 217 8.5 Kroppens yttre ........................................................................ 218 8.6 Psykisk hälsa ........................................................................... 220 8.7 Sjukpenning – män, kvinnor och ansvar för barn ................. 223 8.8 Arbete och hälsa ..................................................................... 225 8.9 Självmord ................................................................................ 230 8.10 Medellivslängd och överdödlighet ......................................... 232 8.11 Mäns sociala utsatthet ............................................................ 233 8.12 Jämställdhet och hälsa ............................................................ 235 8.13 Utmaningar ............................................................................. 236
Min sida – Petra Ulmanen ................................................. 239
9 Män och våld ........................................................... 241
9.1 Män som förövare och offer .................................................. 243 9.2 Män och våldsnormer ............................................................. 246 9.3 Mäns våld mot kvinnor .......................................................... 249 9.4 Sexuellt våld och trakasserier ................................................. 254 9.5 Hatbrott .................................................................................. 255 9.6 Hedersrelaterat våld ............................................................... 256 9.7 Våldspreventivt arbete med killar och män .......................... 257 9.8 Jämställdhet minskar våld ...................................................... 260 9.9 Utmaningar ............................................................................. 260
10 Män och sexualitet.................................................... 263
10.1 Frågor om sex och jämställdhet ............................................ 264 10.2 Mäns sexuella hälsa ................................................................. 265 10.3 Sex- och samlevnadsundervisning ......................................... 268
Innehåll
9
10.4 Pornografi och kränkningar på internet ............................... 271 10.5 Prostitution och sexköp ........................................................ 272 10.6 Utmaningar ............................................................................ 274
11 Mäns attityder .......................................................... 275
11.1 Politiska preferenser .............................................................. 276 11.2 Att bearbeta attityder till jämställdhet ................................. 278 11.3 Mäns – och kvinnors – attityder till jämställdhet ................ 279 11.4 Män och främlingsfientliga attityder .................................... 287 11.5 Utmaningar ............................................................................ 290
12 Forskning om och verksamheter kring män och jämställdhet ............................................................ 293
12.1 Forskning om män och maskulinitet .................................... 294 12.2 Verksamheter som arbetar med män och jämställdhet ........ 296
13 Avslutande perspektiv och slutsatser .......................... 305
13.1 Föreställningar om manskris ................................................. 305 13.2 En växande jämställdhetsklyfta ............................................. 306 13.3 Vad betyder samhällsförändringarna för män? .................... 307 13.4 Ansvaret för en jämställd framtid ......................................... 309 13.5 Våra övergripande slutsatser ................................................. 310
Referenser ...................................................................... 315
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2012:97 .............................................. 337 Bilaga 2 Tilläggsdirektiv 2013:50 .................................................. 345 Bilaga 3 Maskuliniteter i förändring ............................................. 347
Innehåll SOU 2014:6
10
Bilaga 4 Känslan och platsens betydelse för mäns sociala
organisering ...................................................................... 383
Bilaga 5 Män, föräldraledigheten och föräldraförsäkringen ........ 399 Bilaga 6 Män, kropp och hälsa ...................................................... 431 Bilaga 7 Män och social utsatthet – en översikt ........................... 465 Bilaga 8 Män, våld och jämställdhet ............................................. 519
Bilagor på www.sou.gov.se
9. Mäns maktpositioner i siffror 10. Mäns ekonomiska resurser 11. Män, demografi och geografi 12. Män utanför städerna – om konstruktionen av rurala maskuliniteter och identiteter under förändring 13. Jämställdhet, etnicitet och ”andra män” – ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration 14. Mäns sexualitet och hbt-personer 15. Män och förvärvsarbete 16. Mäns användning av tiden 17. Föräldraskap och arbetsliv – om lojalitetskonflikter i familjelivets vardag 18. Män i tvister om vårdnad, boende och umgänge 19. Kompetensen inom andrologi och tillgängligheten till andrologisk vård i Sverige 2013 20. Män tycker, tänker och gör 21. Översikt kring svensk, nordisk och internationell maskulinitetsforskning 22. Etablerade verksamheter som idag arbetar med män och jämställdhet – en svensk kartläggning med internationell utblick 23. Den svenska jämställdhetsdiskursens exkluderingar – en intervjustudie om jämställdhet, den nye mannen och andra män
11
Till läsaren
Välkommen att ta del av resultatet av det utredningsarbete jag har haft glädjen att leda.
Vi i utredningen – sakkunnig, experter, sekreterare och jag själv, har haft i uppdrag att kartlägga och analysera frågor om män och jämställdhet – mer om detta i kapitel 2.
Det har varit ett roligt och samtidigt krävande arbete. Roligt därför att det varit lärorikt och spännande att ta sig an jämställdhetsfrågan utifrån ett mansperspektiv. Krävande därför att området är mycket stort och för att jämställdhet ibland är ett område som väcker starka känslor.
Vi har, även om många forskare varit inblandade, försökt skriva på ett språk och med termer som ska göra att de allra flesta ska kunna förstå och förhålla sig till det vi skrivit. Detta därför att en viktig ambition med vårt arbete är att så många som möjligt ska kunna vara delaktiga i jämställdhetsdebatten – det behövs. Jämställdhet är ett mycket brett område. Det handlar om människors lika möjligheter och det handlar om framtiden för oss och våra barn.
Du som vill ta del av våra resultat, och det hoppas vi verkligen du vill, kan göra det med olika fördjupningar.
Vill du ta del av vår sammanfattning har vi en sådan som du finner några sidor framåt.
Vill du därtill ta del av våra avslutande perspektiv och slutsatser finner du dem i kapitel 13.
Vill du därtill ta del av de fakta vi arbetat med och våra resonemang finner du detta i kapitel 1–12. I inledningen till varje kapitel 2–12 finner du en ruta med huvudbudskapen i kapitlet.
Vill du därtill ta del av referenserna till dessa kapitel finner du dem samlade efter kapitel 13.
Till läsaren SOU 2014:6
12
Vill du därtill ta del av ett antal av de underlagsrapporter vi beställt finner du dem i bilaga 3–8.
Vill du därtill ta del av alla de underlagsrapporter vi beställt och själva tagit fram finner du dem i bilaga 9–23 på regeringens hemsida. Där finns för övrigt hela vårt betänkande.
Experterna i utredningen har i personliga inlägg redovisat sina tankar kring män och jämställdhet. Deras tankar finner du under ”Min sida” som, i bokstavsordning efter respektive författare, ligger mellan kapitlen. Jag har dock inte skrivit en sådan sida eftersom jag som särskild utredare haft förmånen att ensam få bestämma över allt annat som publicerats1.
Vi hoppas att du, när du tagit del av fakta och våra tankar, lärt dig mer om män och jämställdhet och engagerar dig mer i den viktiga fråga vi haft i uppdrag att utreda.
Svend Dahl
1 Beslutandesrätten regleras i kommittéförordningen (1998:1474). Där framgår också att sakkunniga har rätt att foga särskilt yttranden till betänkandet. Vidare framgår att, om den särskilde utredaren går med på det, får den som är expert foga ett särskilt yttrande till betänkandet i frågor som omfattas av expertuppdraget. Vad gäller vårt betänkande har en av experterna aktualiserat denna möjlighet i en fråga, se kapitel 7.
13
Förkortningar
A AAS ADHD
AKU
Arbetsmarknadsdepartementet Anabola androgena steroider Attention deficit hyperactivity disorder Arbetskraftsundersökningar (SCB)
AMV ART ATV AU
Arbetsmiljöverket Aggression Replacement Training Alternativ till våld Arbetsmarknadsutskottet
Bet.
betänkande
Bil.
bilaga
BITB BP
Bringing in the Bystander budgetproposition
Brå BUP BVC
c CSM CTS
Deja
Dir.
Brottsförebyggande rådet Barn- och ungdomspsykiatri Barnavårdscentral
Centerpartiet Critical Studies on Men Conflicts and Tactics Scale
Delegationen för jämställdhet i högskolan
direktiv
DO
Diskrimineringsombudsmannen
Ds
EC EGGE
Departementsskrivelse
European Commission European Commission Expert Group on Gender & Employment
Förkortningar SOU 2014:6
14
EIGE
European Institute for Gender Equality
EMHF EMU
EP
European Men's Health Forum Den ekonomiska och monetära unionen Europaparlamentet
ESS EU
European Social Survey European Union
FFV FHI
Frihet från våld Statens folkhälsoinstitut
FI FK
Finansinspektionen Försäkringskassan
FLH fp
GU
Forum för levande historia Folkpartiet
Göteborgs universitet
Hbt
Hbtq
Homosexuella, bisexuella, transpersoner Homosexuell, bisexuella, transpersoner och queer
HD
Högsta domstolen
HPV
IFAU
Humant papillomvirus
Institutet för arbetsmarknads och utbildningspolitisk utvärdering
Iffs
Institutet för Framtidsstudier
ISF
Inspektionen för socialförsäkringen
JA-delegationen
Delegationen för jämställdhet i arbetslivet
Ju JämI
Justitiedepartementet Program för jämställdhetsintegrering i staten, placerat vid Nationella sekretariatet för genusforskning
JämO
Jämställdhetsombudsmannen
SOU 2014:6 Förkortningar
15
KAST kd KI
Köpare av sexuell tjänst Kristdemokraterna? Konjunkturinstitutet
LO
Landsorganisationen i Sverige
m MfJ
Moderaterna Män för Jämställdhet
MI
Medlingsinstitutet
mp MVC MVP MVU
NCK NFH NFMM
NGO
Miljöpartiet de gröna Mödravårdscentral Mentors in Violence Prevention Mansmottagningen mot Våld
Nationellt centrum för kvinnofrid Nationella folkhälsoenkäten Nordisk forening for forskning om menn og maskuliniteter Non-governmental organization
NIKK
Nordisk information för kunskap om kön
NOU nr NTU
OECD
Norges offentlige utredninger nummer Nationell trygghetsundersökning
Organisation for Economic Cooperation and Development
PLENT
Prop.
Parental Leave Equal & Non-Transferable proposition
RAMS
Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (SCB)
RF
Riksidrottsförbundet
RFSL
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter
RFSU
Riksförbundet för sexuell upplysning
Förkortningar SOU 2014:6
16
RK Roks
RPS
Regeringskansliet Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige Rikspolisstyrelsen
Rskr.
riksdagsskrivesle
RUT
s s.
Riksdagens utredningstjänst
Socialdemokraterna sida
sd SACO
Sverigedemokraterna Sveriges akademikers centralorganisation
SAF
Svenska arbetsgivareföringen
SCB
Statistiska centralbyrån
SEI SILC
SKL
Socioekonomisk indelning Statistics on income and living condition(SCB) Sveriges kommuner och landsting
SKR
SOM SOU
Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund Samhälle Opinion Medier Statens offentliga utredningar
SoS
Socialstyrelsen
STI St. meld.
SU
Sexuellt överförda infektioner Stortingsmelding (motsvarande proposition i Norge) Stockholms universitet
TA
TCO
Tidsanvändningsundersökning (SCB) Tjänstemännens Centralorganisation
U UHR UHÄ UKÄ
Utbildningsdepartementet Universitets- och högskolerådet Universitets- och högskoleämbetet Universitetskanslersämbetet
ULF
Undersökningar av levnadsförhållanden (SCB)
UN
United Nations
SOU 2014:6 Förkortningar
17
US
Ungdomsstyrelsen
UO
utgiftsområde
v ValU
Vänsterpartiet vallokalundersökning
WB
World Bank
WEF
World Economic Forum
19
Sammanfattning
Vi har haft i uppdrag att kartlägga och analysera frågor om män och jämställdhet i Sverige.
Vi skulle enligt våra direktiv undersöka hur mäns livsituation förändrats under senare år och hur detta relaterar till jämställdhet och brist på jämställdhet. Det har vi gjort.
Vi skulle enligt våra direktiv inte lämna förslag till åtgärder utan beskriva och analysera mäns livssituation i Sverige. Vi har därför redovisat våra uppfattningar i form av slutsatser.
I kapitel 1 och 2 diskuterar vi vårt uppdrag och varför vi ser det som viktigt att uppmärksamma frågor om män i jämställdhetspolitiken och i samhällsdebatten.
Vi lyfter också fram att det sker en mängd förändringar i samhället som rör frågor bl.a. om demografi, ekonomi och arbetsmarknad, familj, hem och faderskap, individualisering, nation, klass och etnicitet samt sexualitet. Män och kvinnor har att möta och hantera dessa förändringar, vare sig man uppskattar dem eller inte. De påverkar direkt och indirekt jämställdheten och möjligheterna att leva ett jämställt liv.
Inom en rad samhällsområden utmanas därför idag mäns självbilder. Samtidigt lever många traditionella normer kvar och hyllas, trots samhällelig förändring och politiska insatser.
Jämställdhet som samhällelig fråga har i huvudsak drivits, och med framgång, av kvinnor. Jämställdheten har på många plan kommit långt, även om det fortfarande finns många brister. Många män har bejakat medan andra har observerat, förhållit sig passiva eller gjort motstånd. Det är hög tid att fler män tar ett större ansvar för ett jämställt samhälle och blir mer delaktiga i jämställdhetsarbetet. I vår utredning beskriver vi varför.
Jämställdhet är i sig en enkel fråga. Den utgår från värderingen att människor, oavsett kön, ska ha samma möjligheter i livet. Har
Sammanfattning SOU 2014:6
20
man den värderingen kan man se vilka förändringar som behöver ske i samhället.
Jämställdhetsdebatten fokuserar med rätta på mäns större makt och större resurser. Män gynnas fortfarande generellt av könsordningen i samhället. Detta är uppenbart utifrån vår utredning. Men de könsnormer och handlingsmönster som begränsar kvinnors livschanser kan även påverka mäns livschanser negativt. Det är därför viktigt att mäns roller, insatser och villkor uppmärksammas i det jämställdhetspolitiska arbetet.
Pojkars möjligheter i skolan, hur män balanserar arbete och familj, uttag av föräldrapenning och vårdnadsfrågor, mäns hälsa och ohälsa, social utsatthet och riskbeteenden, mäns våldsutövande och våldsutsatthet, attityder till sexualitet och till jämställdhet – allt detta är frågor som vi belyser i vår utredning.
Det finns stora skillnader mellan olika mäns villkor i samhället. Mäns olika resurser och möjligheter får konsekvenser, i mäns och kvinnors liv, och påverkar mäns självbilder och beteenden. Män är överrepresenterade i samhällets topp men samtidigt också när det gäller exempelvis självmord, missbruk och kriminalitet. Vi anser att förändrade mansnormer möjliggör förbättringar, i samhället generellt, och när det gäller de svårigheter som kan drabba män.
Synen på män kan ibland bli ensidig och onyanserad när man talar om jämställdhetsfrågor. Det kan leda till att många män och kvinnor inte känner igen sig i diskussionen och därmed inte engagerar sig i den eller rentav tar avstånd från den. Vi har velat ge en fördjupad bild av män som tar hänsyn till både den generella bristen på jämställdhet i samhället och den mångsidighet som präglar mäns liv.
Vi vill tro att alla pappor och mammor, mor- och farföräldrar önskar att deras barn och barnbarn ska ha samma möjligheter i livet alldeles oavsett om barnet eller barnbarnet råkar födas som pojke och flicka. Detta förpliktar.
Män, maskuliniteter och mansnormer i förändring
Det finns många goda tecken på en mer jämställd utveckling i samhället. Många män tar ett ansvar för såväl förvärvsarbete som hem- och omsorgsarbete. Kvinnor bryter sig in alltmer på typiskt manliga områden. Men, enligt vår uppfattning går förändringarna för långsamt. De kan inte bara ”väntas in” utan inom flera områden behövs samhälleliga, ibland strukturella, insatser för att driva på i jämställd riktning.
SOU 2014:6 Sammanfattning
21
I kapitel 3, Maskuliniteter i förändring, förklarar vi vad som menas med begreppet maskulinitet; ett begrepp som vi använder när vi diskuterar de sociala föreställningar som påverkar mäns liv.
I kapitlet diskuterar vi hur analyser av män och jämställdhet kan balansera frågor om män och makt, män och sårbarhet, exempelvis mäns riskbeteenden och hierarkier mellan olika grupper av män.
Förändrade maskulinitetsnormer utmanar patriarkala mönster och därför behövs uppmärksamhet på hur män och pojkar på olika sätt ger uttryck för intimitet, omsorg och förändring. Avgörande för förändring är dock att det i samhället ställs samma krav och förväntningar på män och kvinnor, pojkar och flickor när det gäller arbete, utbildning, omsorgsansvar, avståndstagande från våld, etc. Det är viktigt att synliggöra både den förändring av mansnormer som äger rum och det motstånd som finns mot denna förändring. Vi tar även upp hur hbtq-perspektiv och normkritiska metoder behövs för förändringsarbete tillsammans med män i skolan och i samhället. Avslutningsvis i kapitlet sätter vi män och jämställdhet i relation till frågor om välfärdspolitik, globalisering, migration, främlingsfientlighet och demografiska förändringar i samhället.
För kapitel 4 har vi valt rubriken Mäns skilda villkor. Vi lyfter fram att män, även om förändringar skett, har en överväldigande del av maktpositionerna och den ekonomiska makten. De skilda villkoren inom gruppen män är samtidigt synliga i frågor om klass, medellivslängd, geografi, etnicitet, ålder, sexualitet, m.m. Det är också skillnader för samme man under hans livscykel. Olika position, resurser och grad av inkludering i samhället påverkar hur maskulinitet uttrycks och hur mäns livschanser ser ut.
Vi menar att frågor om segregation och ojämlikhet mellan grupper i samhället behöver uppmärksammas mer i jämställdhetsarbetet. Politiken behöver granska de normer i samhället som premierar exempelvis medelklass, urbanitet och vithet och som underbygger exkludering. Män i glesbygd, arbetarklassmän och framförallt män med invandrarbakgrund kan ofta stereotypiseras eller betraktas som ”andra män”.
Samtidigt behöver olika specifika villkor uppmärksamhet. Det gäller exempelvis hur män i glesbygd hanterar arbetslöshet och hälsofrågor. Det gäller också hur invandrade män kan uppleva statusförlust efter migration och reagera på maktförskjutningar i familjen, när normer från deras ursprungsländer kolliderar med normer i Sverige.
Alla dessa frågor diskuterar vi fördjupat i kapitlet.
Sammanfattning SOU 2014:6
22
Män och utbildning
I kapitel 5 diskuterar vi hur genusnormer, anti-pluggkulturer, pojkars bristande motivation, elevers och lärares interaktion samt institutionella faktorer påverkar pojkars möjligheter i skolan. Diskussionen täcker pojkar och män i förskola, grundskola och gymnasium samt högre utbildning. När det gäller förskola lyfter vi fram betydelsen av genuspedagogik och behovet av att öka andelen män i förskolemiljön.
Kapitlet tar upp olika hypoteser som förts fram de senaste åren om varför pojkar som grupp i genomsnitt presterar sämre i skolan än flickor som grupp och vad som kan förändra och öka pojkars motivation och investering i skolarbete. Här behöver dock sägas att även om betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor är betydande har föräldrarnas utbildningsbakgrund en större betydelse än om eleven är pojke eller flicka.
Vi lyfter också fram hur pojkar kan påverkas av de mönster på arbetsmarknaden som signalerar att män fortfarande kan klara sig bättre i arbetslivet trots att de generellt har sämre resultat i skolan. Dessa mönster förändras, exempelvis genom strukturomvandling och kvinnors inbrytningar i traditionellt manliga högskoleutbildningar och yrkeskategorier. Många pojkar behöver därför tydligt förberedas mer på ett framtida yrkesliv i omvandling och på att kraven på utbildning fortsatt kommer att öka. Frågor om pojkars och flickors könsspecifika utbildningsval lyfter vi fram med fokus på vikten av att öka möjligheterna för pojkar att söka sig till traditionellt kvinnodominerade utbildningar.
Pojkar gör sig skyldiga till trakasserier i större utsträckning än flickor. Vi tydliggör att det ska råda nolltolerans mot sexism, trakasserier och ”skojbråk” i skolan och att detta är viktigt för både pojkars och flickors studiemiljö.
Dessutom nämner vi skolor som fått medial uppmärksamhet när det gäller att förbättra skolmiljö och prestationer. Arbetet vid dessa skolor framstår som positiva exempel och kan fungera som inspiration för fortsatt jämställdhetsarbete i skolan. Vi lyfter även fram behovet av att diskutera effekterna av segregation och bristande likvärdighet mellan skolor när det talas om hur elevers prestationer kan förbättras.
SOU 2014:6 Sammanfattning
23
Arbete och ansvar i förvärvslivet och familjen
Kapitel 6 ägnar vi åt mäns förvärvsarbete, hemarbete och övriga användning av tiden. Vi visar att traditionella mönster för mäns och kvinnors arbetsfördelning lever kvar men att skillnaderna minskar.
En hög nivå på förvärvsarbetet i samhället är angelägen för att skapa resurser och välfärd.
Problemet ur jämställdhetssynpunkt är att det finns en påtaglig skillnad mellan mäns och kvinnors förvärvsarbete. Män förvärvsarbetar ungefär 25 procent mer faktisk tid än kvinnor. Detta avspeglas i skillnaden mellan könen när det gäller deltidsarbete och i sin tur när det gäller frågan om mäns och kvinnors ekonomiska beroende eller oberoende.
Kvinnor gör många inbrytningar på traditionellt manliga yrkesområden, män gör inte motsvarande på traditionellt kvinnliga områden.
Ett i stora delar traditionellt mönster lever även kvar när det gäller mäns och kvinnors hem- och omsorgsarbete, delvis avhängigt mäns mer omfattande förvärvsarbete. Män i åldersgruppen 20–64 år hemarbetar 45 minuter mindre per dag än kvinnor räknat på veckans alla dagar.
Män lägger cirka halva tiden jämfört med kvinnor på omsorg om de egna barnen. På vardagar ägnar män 2 timmar mindre tid åt detta jämfört med kvinnorna. Av en undersökning framgår att var sjätte sammanboende man anser sig göra för litet när det gäller hushållsarbete och var fjärde kvinna anser sig göra för mycket.
Ska verklig jämställdhet uppnås krävs de facto i stort lika många timmars förvärvsarbete för män och kvinnor och fullt ut delat ansvarstagande för hem m.m.
Vi diskuterar även frågor om män i omsorgsyrken och hur de framtida demografiska förändringarna kommer att öka behovet av personal inom vård och omsorg. Att fler män arbetar i dessa sektorer framstår som viktigt både ur jämställdhetssynpunkt och för att bredda och öka rekryteringen av personal till vården.
Kapitel 7 handlar om män, familj och föräldraskap. Mäns uttag av föräldraledighet ökar men utvecklingen går långsamt. Ansvar för vård av små barn har traditionellt varit och är fortfarande i hög utsträckning kvinnors ansvar, vilket framgår av tidsfördelningen ovan, men många män söker efter en förändring av detta. I kapitlet diskuterar vi mäns inställning till föräldraskap, den svenska pappapolitikens historia,
Sammanfattning SOU 2014:6
24
mäns uttag i föräldraförsäkringen samt mäns erfarenheter vid separationer och vårdnadstvister.
Pappor tar i snitt ut 9 procent av mammans och pappans totala uttag av föräldrapenningdagarna upp till det att barnet fyllt 1 år och 17 procent upp till det att barnet fyllt 2 år. Det finns stora skillnader i mäns uttag av föräldraledighet, drygt 10 procent av männen delar lika idag, men ca 25 procent av männen tar fortfarande knappt ut någon föräldraledighet alls innan barnen börjar förskola. För att markant öka mäns andel i syfte att dels ge barnen möjlighet att på ett bra sätt knyta an till såväl pappan som mamman, dels skapa mer jämställda förhållanden som också ger mamman samma utvecklingsmöjligheter på arbetsmarknaden som pappan, behövs sannolikt en individualiserad föräldraförsäkring. Detta menar vi, med stöd i våra forskningsunderlag, skulle ha mycket goda jämställdhetseffekter. Flexibiliteten i föräldraförsäkringen och möjligheten att sprida ut dagar, vilket de flesta föräldrar gör, innebär att en förälder, i de flesta fall, fortfarande kan vara hemma uppemot ett år, även om rätten att överföra dagar mellan föräldrar togs bort. En tredelning av föräldraförsäkringen framstår i ljuset av detta som en relativt mild förändring. Enbart en ytterligare ”pappamånad” har troligen en begränsad effekt på mäns uttag.
Anledningen till att vi ställer oss positiva till reformering av föräldraförsäkringen är att vi anser att samhället här har ett gripbart och verkningsfullt verktyg för att möjliggöra jämställdhet. Detta inkluderar då också att t.ex. arbetsgivare inte längre ska kunna ha inställningen att det, med tanke på närvaro-på-jobbet, är ”säkrare” att anställa en man i 25–30-årsåldern än en kvinna i samma ålder.
Föräldraledighet behöver också ses som en rättighetsfråga för män. Mycket tyder på att föräldraledighet har positiva effekter i mäns liv. Det förstärker kontakten mellan pappor och deras barn genom livet och särskilt efter en eventuell separation.
De flesta män är ogifta när de blir föräldrar idag, men sammanboende med barnets mamma. Faderskapet måste då godkännas hos socialtjänsten och dessa rutiner borde förenklas. Hbtq-föräldrar och regnbågsfamiljers möjligheter att dela på föräldraledighet på fler än två vårdnadshavare är också en fråga att undersöka närmare.
Vi har även lyft fram frågan om vårdnadstvister. En starkt ökande andel barn lever idag växelvis boende hos sina föräldrar efter en separation. Kvinnor är fortfarande oftast boförälder. Antalet vårdnadstvister har också ökat markant på senare tid. Vi pekar på hur vissa män beskriver ett könsstyrt bemötande i familje-
SOU 2014:6 Sammanfattning
25
rätten och att nuvarande lagstiftning upplevs som konfliktdrivande. Män kan uppleva att de ifrågasätts som föräldrar och att kvinnor premieras som boförälder och vårdnadshavare. Även kvinnor upplever många gånger problem i familjerätten och behovet av att ytterligare stötta föräldrar som har vårdnadskonflikter framstår som stort, framförallt med tanke på barnens situation.
Det förefaller som om socialtjänsten kan underlätta vårdnadsprocesser och minska konfliktsituationer genom att se över sina sätt att arbeta. Nya arbetssätt där domstol och familjerätt har ett tätare samarbete och som ger föräldrar bättre verktyg för att ta ansvar, acceptera varandras föräldraskap och nå bättre samförståndslösningar har också utarbetats inom socialtjänsten. Vi anser att dessa arbetssätt och vårdnadsfrågor generellt behöver uppmärksammas mer i samhällsdebatten. Förväntningarna på regeringens kommande utvärdering av vårdnadslagstiftningen är höga och bör beakta hela vårdnadsprocessen och mäns och kvinnors ibland liknande och ibland skilda erfarenheter.
Mäns hälsa, ohälsa och social utsatthet
Kapitel 8 handlar om mäns hälsa, ohälsa och social utsatthet. Män och hälsa är ett omfattande forskningsområde. Vi lyfter fram två sammanfogade perspektiv som återfinns inom forskningsfältet. Dels att normer för maskulinitet påverkar mäns hälsobeteende, dels att analyser av socioekonomiska villkor är avgörande för rättvisande beskrivningar av frågor om män, kropp och hälsa. Hälsa och ohälsa är tydligt kopplad till bl.a. socioekonomi.
Kvinnor är mer drabbade av ohälsa än män i samhället. Men normer om manlighet inverkar i onödan på mäns relation till vården. Normer som bygger på att män ska vara tuffa, osårbara, robusta och inte visa svaghet har konsekvenser för mäns hälsa. Många män tenderar att inte söka vård i tid och i större utsträckning ägna sig åt ohälsosamma och riskfyllda vanor och aktiviteter.
Forskning pekar även på hur hälso- och sjukvård kan bidra till synen på män som osårbara och starka genom att den ställer färre frågor till män eller att inte se exempelvis riskbeteende som tecken på psykisk ohälsa. Att förbättra möjligheterna för män att få prata om hälsa och ohälsa är därför en viktig åtgärd. Som exempel har det visat sig att unga killar med depression har färre relationer och miljöer där man kan prata om sin situation.
Sammanfattning SOU 2014:6
26
Vi behandlar frågor om mäns förändrade attityder till utseende och kroppens yttre. Här presenteras diskussioner om vissa mäns estetisering av sina kroppar och hur det bidrar till synen på mäns kroppar och identiteter.
Ett annat område är hälsofrågor knutna till arbetet. Där pekar vi bl.a. på att män är sjukskrivna i mindre grad än kvinnor. Vi pekar också på att män råkar ut för en större andel arbetsolyckor än kvinnor och en betydligt större andel dödsfall i arbetet än kvinnor.
Vi lyfter dessutom fram frågor om mäns självmord – som utgör 70 procent av totala antalet självmord samt frågor om social utsatthet exempelvis hemlöshet, kriminalitet och missbruk – där män är överrepresenterade, och hur detta kan relateras till frågor om maskulinitet. Avslutningsvis pekar vi på att jämställdhet tycks innebära fördelar för män i form av bättre hälsa och minskade riskbeteenden.
Män och våld
Kapitel 9 handlar om mäns våld. I kapitlet diskuterar vi mäns våld mot kvinnor men även mäns våld mot andra män och mäns utsatthet för våld. De flesta män utövar inte våld, något som är viktigt att framhålla. En liten grupp män står för en stor del av det grova våldet i samhället. Men mäns våld mot kvinnor och mot andra män är utbrett och kampen mot våld borde engagera alla män.
Ur jämställdhetssynpunkt är det av flera anledningar viktigt att ifrågasätta former av ”accepterat” våld mellan män. Dels är det rimligt att anta att våld mot kvinnor riskerar att öka i sammanhang där våld mellan män normaliseras. Dels borde inte våld mellan män vara något som accepteras, lika litet som våld mot kvinnor. Att våld mellan män i vissa sammanhang kan ses som normala inslag i unga mäns vardag sker på bekostnad av att omsorg och jämställdhet minskar i status; något som kan påverka unga mäns möjligheter att identifiera sig med jämställda livsmönster.
Mäns våld mot kvinnor behöver uppmärksammas, både generellt och med fokus på särskilt utsatta grupper av kvinnor. Vi lyfter fram att ”jämställda” män som utövar våld många gånger har svårt att acceptera en självbild som misshandlande man och att detta kan leda till att våldet slätas över eller att man undviker att söka behandling.
Att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor motsäger inte att män som utsatts för relationsbaserat våld uppmärksammas, något som
SOU 2014:6 Sammanfattning
27
skett på senare tid. Men fenomenen ser olika ut och kan inte likställas. Våldet mot kvinnor i nära relationer är allvarligare, grövre och betydligt farligare. Arbetet mot våld inkluderar frågor om sexuellt våld och trakasserier samt hatbrott och hedersvåld. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, samt sexuellt våld, lyfter vi fram att detta även drabbar män, inte minst när det gäller hbtq-män.
Forskning om män och våld framstår som ett fält som behöver ges mer fokus. Det handlar både om våld i nära relationer och kollektivt våld som utövas av män i grupp, exempelvis vid huliganbråk. Sexuellt våld och trakasserier framstår också som ett område som behöver mer uppmärksamhet. Dessutom presenteras olika preventiva insatser för att minska mäns våld och hur jämställdhet påverkar mäns våldsutövande där mycket tyder på att stärkt jämställdhet i samhället minskar mäns våld.
Män och sexualitet
I kapitel 10 diskuterar vi mäns syn på sexualitet och frågor om mäns sexuella hälsa. Det finns idag en växande medvetenhet om mäns behov av vård och rådgivning när det kommer till sexuell hälsa. Ett ökat fokus på mäns sexuella hälsofrågor kan ses som en del i ett jämställdhetsarbete som gynnar män och förändrar stereotypa föreställningar om mäns sexualitet.
I kapitlet diskuterar vi även heteronormer och hbtq-frågor, däribland frågor om hiv. Vi diskuterar också frågor om pornografi och internet och hur sexuella kränkningar av kvinnor på internet framstår som ett växande samhällsproblem. För att inkludera killar i sexualundervisning och för att problematisera normer och ojämställdhet på ett sätt som inte enbart pekar ut problem utan som också visar på positiva förhållningssätt redogör vi för respekttekniker som går att använda i sexualundervisning.
Därtill diskuterar vi mäns roll i prostitution och sexköp. Vi lyfter fram betydelsen av den svenska sexköpslagstiftningen. Vi uppmärksammar även mottagningar som arbetar med sexköpande män och att det är viktigt att uppmärksamma situationen för unga män som säljer sex.
I debatten har det pekats på att det i hög utsträckning saknas tillräckligt med kunskaper om andrologi både inom läkarutbildningen och inom hälsovården i Sverige. Det har anförts att detta bidrar till att mäns sexuella ohälsa riskerar att försummas liksom
Sammanfattning SOU 2014:6
28
att goda behandlingsmöjligheter inte tillvaratas för att förbättra mäns livskvalitet. Detta bekräftas i vår utredning där vi diskuterar behoven av mottagningar för män och bättre andrologisk kunskap inom vården.
Mäns attityder och uppfattningar om jämställdhet
I kapitel 11 behandlar vi mäns attityder till jämställdhet och andra samhällsfrågor som relaterar till jämställdhet.
Vi lyfter fram att män röstar mer borgerligt än kvinnor. Män är också mindre intresserade av ”mjuka” frågor.
Inställningen till jämställdhet tycks bli alltmer positiv hos flertalet män och det finns en positiv koppling mellan mäns attityder kring jämställdhet och jämställt handlande. Samtidigt gäller fortfarande när man diskuterar konkreta jämställdhetspolitiska åtgärder att många män, och även i viss mån kvinnor, har en ”i-princip”-inställning till jämställdhet. Det finns därför anledning fråga sig om jämställdhetseffekterna av attitydpåverkande insatser, i syfte att bryta normer och strukturer, är begränsade i jämförelse med konkreta åtgärder som t.ex. en reformerad föräldraförsäkring.
Det finns män som engagerar sig aktivt i jämställdhetsfrågor och feminism. Det finns också ett synligare, men inte självklart större, motstånd, inte minst i digitala media, mot jämställdhetsutvecklingen och i synnerhet mot feminism. Motståndet kan grunda sig i principiella ställningstaganden men också i bristande kunskap eller ovilja att behöva problematisera ojämställda strukturer i samhället och mäns traditionella positioner.
Män är överrepresenterade bland de som har främlingsfientliga åsikter. Frågor om främlingsfientlighet och invandringsmotstånd hänger många gånger samman med motstånd mot jämställdhet och feminism. I vissa främlingsfientliga subgrupper odlas ett hat mot kvinnor, flyktingar och homosexuella. Dessa attityder kan kopplas till försvaret av traditionella former för dominant maskulinitet som vissa män anser sig ha rätt att uttrycka. Det finns också grupper, inte minst bland unga män, som kan formulera både invandringsmotstånd och kritik mot jämställdhet som ett sätt att hantera en upplevd marginalisering i samhället.
När det gäller frågor om mäns attityder till jämställdhet ger vi uppmärksamhet åt såväl förändring som motstånd och behovet att koppla attityder till bredare samhälleliga förändringar.
SOU 2014:6 Sammanfattning
29
Forskning och organisationer
I kapitel 12 beskriver vi forskning om män samt organisationer och verksamheter som arbetar med frågor om män och jämställdhet.
Forskning om män, genus och maskulinitet är idag ett omfattande och väletablerat vetenskapligt område. Inom ramen för maskulinitetsforskning har en rad områden som rör män och samhälle analyserats och kontinuerligt utforskats. Forskningen bedrivs globalt och Sverige och Norden har en stark ställning inom forskningsfältet. Forskning om män och maskulinitet uppmärksammas också i politiska sammanhang internationellt. Ett omfattande utredningsarbete om frågor om män och jämställdhet har bedrivits av Europeiska kommissionen i samarbete med ett stort antal europeiska forskare inom forskningsfältet maskulinitet.
Det finns flera organisationer och grupper som arbetar med jämställdhetsfrågor och män i Sverige och internationellt. En inventering av dessa återfinns i kapitlet. Inte minst finns mycket verksamhet som inriktar sig på frågor om män och våld. Framförallt är det organisationen Män för Jämställdhet som bedriver ett långsiktigt arbete i Sverige och som samarbetar med flera andra organisationer på den internationella arenan, däribland organisationen MenEngage. Dessa verksamheter uppmärksammas alltmer inom nationellt jämställdhetsarbete och internationellt utvecklingsarbete. Ett problem för ideella organisationer är att förändringsarbetet ofta endast bedrivs i projektform. Ideella organisationer som arbetar med män och jämställdhet och som uppnår goda resultat bör därför ges förutsättningar för god kontinuerlig verksamhet.
Vi diskuterar också behovet av att förstärka och utveckla pappa- och föräldrautbildningar och behovet av att stödja verksamheter i vilka män och yngre män arbetar tillsammans för att motverka mäns våld.
Män, jämställdhet och samhällsförändring
Våra avslutande perspektiv och övergripande slutsatser presenterar vi i kapitel 13. Här diskuteras föreställningar om en samtida manskris och begynnande kvinnodominans i samhället. Vi anser att dessa föreställningar på många sätt missar målet. Kvinnors framsteg på många samhällsområden är snarare en demokratisk och samhällelig
Sammanfattning SOU 2014:6
30
seger. En utveckling där jämställdhet som norm förhoppningsvis kan stärkas förändrar synen på män och kvinnor till det bättre.
Vi problematiserar samtidigt frågan om jämställdhetsutvecklingen och ställer frågan om Sverige riskerar att se en ökande jämställdhetsklyfta. Det finns tecken på att ett jämställt leverne framförallt kommer att återfinnas i grupper med god utbildning och goda inkomster medan möjligheterna att leva jämställt för de med en svagare och alltmer osäker position i arbetslivet kanske rentav minskar. Detta gäller både kvinnors framtida möjligheter i service- och omsorgsyrken men även stora grupper av män som kan riskera att drabbas av strukturomvandling eller som inte klarar skolan och har problem att etablera sig i arbetslivet.
Samtidigt ser vi att det även i familjer med riktigt goda inkomster jämförelsevis ofta förekommer ojämställda mönster, bl.a. när det gäller uttaget av föräldrapenning.
Frågor om globalisering, hållbar tillväxt, den åldrande befolkningen, migration och integration, demokrati och den sociala sammanhållningen har pekats ut som centrala framtidsfrågor för Sverige. Vi anser att arbetet med jämställdhetsfrågor i bred mening och särskilt frågor om män och mansnormer lägger en grund för att möta dessa utmaningar.
Vi trycker på behovet av att uppmärksamma hur mansnormer påverkar individer och samhället, vikten av att synliggöra frågor om män i jämställdhetsarbetet och mäns ansvar för jämställdhet. Dessutom krävs att frågor om jämställdhet sätts i relation till breda samhällspolitiska perspektiv. God välfärd, barn- och äldreomsorg, en inkluderande arbetsmarknad och ett likvärdigt utbildningssystem krävs för att män såväl som kvinnor ska ha lika makt och lika möjligheter att forma samhället och sina egna liv.
31
Summary
Our remit was to survey and analyse issues concerning men and gender equality in Sweden.
Under our terms of reference, we were to examine how the circumstances in which men live have changed in recent years and how this relates to gender equality and shortcomings in terms of gender equality. We have now done this.
Under our terms of reference, we were not to present proposals for measures, but instead describe and analyse the circumstances in which men live in Sweden. We have therefore presented our views in the form of conclusions.
In Chapters 1 and 2 we discuss our remit and why we consider it important to highlight issues concerning men in gender equality policy and in the public debate.
We also point out that a whole host of changes are taking place in society concerning issues such as demography, economy and the labour market, families, home and fatherhood, individualisation, nation, class and ethnicity, and sexuality. Men and women are confronted with these changes, whether they like it or not. Directly and indirectly, they affect gender equality and the possibilities of living a life based on gender equality.
Men’s self-image is therefore currently being challenged in a number of areas of society. At the same time, many traditional norms still survive and are embraced in other areas, despite social changes and political action.
Gender equality as a social issue has mainly been driven – successfully – by women, although the goal of gender equality has not actually been achieved. Many men have welcomed the change, but many have observed, remained passive or resisted. It is high time for more men to take greater responsibility for a society based on gender equality and become more active in gender equality efforts. In this report we explain why.
Summary SOU 2014:6
32
Gender equality is actually a simple issue. It is based on the value that people, regardless of gender, are to have the same opportunities in life. If one accepts this value, the changes in society that then must take place seem rather natural.
The gender equality debate quite rightly focuses on men’s greater power and greater resources. Men are favoured by the gender order in society. The gender norms and behaviour patterns that restrict women’s life opportunities can also have a negative impact on men’s life opportunities. It is therefore important that men’s rolls, actions and conditions are highlighted in gender equality policy work.
Boys’ opportunities at school, how men balances between work and family, share of parental leave taken, custody disputes, men’s health, men’s ill health, social vulnerability and risk behaviour, men’s violence against others and men’s exposure to violence, attitudes towards gender equality and perceptions of gender equality – these are questions we have examined.
There is a large disparity between the conditions of different men. Men’s different resources and opportunities have consequences for men’s and women’s lives, and affect men’s self-image and behaviour. Men are overrepresented at the top level of society but at the same time also when it comes to suicide, substance abuse and crime. Changing the norms of masculinity is important to achieve gender equality in general as well as with regard to the difficulties that can affect men.
The view of men can at times be one-sided and undifferentiated, when it comes to questions about gender equality. As a result, many men and women may not be able to identify with the discussion and so do not get involved or simply reject it. It has been our desire to provide a more in-depth view of men that takes account of both the general lack of gender equality in society and the diversity that characterises men’s lives.
We want to believe that all parents and grandparents want their children and grandchildren to have the same opportunities in life regardless of whether the child or grandchild happens to be born a boy or a girl. With that belief comes a commitment.
Summary
33
Men, forms of masculinity and men’s norms undergoing change
There are many positive signs indicating that society point is moving towards more gender equality. Many men assume responsibility for both gainful employment and work in the home. Women are increasingly breaking into areas traditionally dominated by men. But we feel that the pace of change is too slow. It is not enough to simply wait for change to come; instead, there are many areas that need social – at times structural – measures to move towards greater gender equality.
In Chapter 3, Changing forms of masculinity, we explain what is meant by the term ‘masculinity’; a term we use when we discuss the social conceptions that affect men’s lives.
In the chapter we discuss how analyses of men and gender equality can balance questions concerning men and power, men and vulnerability and hierarchies between different groups of men.
Altered masculinity norms challenge patriarchal patterns and so attention must be given to the different ways in which men and boys express intimacy, care and change. However, it is vital for change that society places the same demands and expectations on men and women, boys and girls regarding work, education, responsibilities as a care provider, rejecting violence, etc. We have also considered the need for a LGBT perspective and norm-critical methods in the process of change concerning men in both school and society. The chapter concludes by considering men and gender equality in relation to issues regarding welfare policy, globalisation, migration, xenophobia and demographic changes in society.
The title we have chosen for Chapter 4 is Differing conditions for men. This refers to the fact that in many respects, there is a difference in the conditions for men and women, but also that there is a difference in the conditions for various groups of men in society. We point out that, although changes have occurred and are occurring, men hold an overwhelmingly large share of the positions of power and of economic power). At the same time, the differences in conditions for men are apparent in issues of class, life expectancy, geography, ethnicity, age, sexuality, etc. Different positions, resources and degrees of social inclusion affect the way masculinity is expressed and the situation concerning men’s life opportunities.
Summary SOU 2014:6
34
It is our opinion that more attention must be given to issues concerning segregation, inequality and ethnic discrimination to provide better conditions for gender equality. It is therefore important to examine the social norms that reward certain groups of men and exclude others. For example, men in rural areas, working class men, or immigrants are often stereotyped or considered to be ‘other’ men.
At the same time, attention must be given to various specific conditions. This concerns matters such as how men in rural areas deal with unemployment and conceptions of ‘rural men’. Another concern is how immigrant men may experience loss of status after migrating, and how they react to shifts of power in the family.
Men and education
In Chapter 5 we discuss how gender norms, ‘anti-study’ cultures, boys’ lack of motivation, interaction between pupils and teachers, and institutional factors affect boys’ opportunities in school. The discussion covers boys and men in preschool, compulsory school, upper secondary school and higher education. Regarding preschool, we highlight the need for gender pedagogy and the issue of increasing the proportion of men in the preschool environment.
The chapter considers various hypotheses presented in recent years as to why boys as a group generally perform worse in school than girls as a group, and what could change and increase boys’ motivation and investment in school work.
Here we emphasise how boys can be affected by the patterns in the labour market signalling that it is still possible for men to do better in working life even though their school results are generally poorer. These patterns change, for example through restructuring and the inroads made by women into higher education programmes and professional categories that are traditionally male-dominated. Many boys therefore need to be clearly prepared more for a future working life under transformation and for the requirement of a good education continuing to increase in the future. We highlight issues regarding boys’ and girls’ gender-specific educational choices, focusing on the importance of greater opportunities for boys to apply to educational programmes that are traditionally female dominated.
Boys are more often guilty of harassment than girls. We make clear that there is to be zero tolerance regarding sexism, harassment and
Summary
35
play fighting in school and that this is important for both boys’ and girls’ study environment.
In addition, we spotlight schools that have received attention in the media due to improved school environment and performance. The work at these schools represents positive examples and can act as a source of inspiration for continued gender equality efforts in schools. We also highlight the need to discuss the effects of segregation and the lack of equivalence between schools in the discussion on how to improve pupil performance.
Work and responsibility in working life and the family
In Chapter 6 we focus on men’s gainful employment, work in the home and use of time. We show that traditional patterns for men and women still exist but that the differences are decreasing.
The problem from a gender point of view is that there is a significant difference between men’s and women’s gainful employment. Men spend about 25 per cent more actual time in gainful employment than women. This is reflected in the gender gap in part-time work, with consequences for men's and women's economic dependence or independence.
Women are making many inroads into areas traditionally dominated by men, but men are not making corresponding inroads into areas traditionally dominated by women.
A traditional pattern also still exists regarding men’s and women’s work in the home. Men in the age group 20–64 spend 45 minutes less per day working in the home than women, based on all 7 days of the week.
Compared with women, men devote about half as much time to caring for their own children. On weekdays, men spend two hours less on this compared with women. One in six cohabiting men feel that they do too little when it comes to work in the home. One in four women feel that they do too much.
In broad terms, achieving true gender equality in fact requires that men and women spend an equal number of hours in gainful employment and that they fully share responsibilities in the home, etc.
We also discuss issues concerning men in caring professions and how future demographic changes will increase the need for staff in health and social care. Having more men working in these sectors
Summary SOU 2014:6
36
is important both from a gender equality perspective and to broaden and increase recruitment of staff to health services.
Chapter 7 deals with men, families and parenthood. The amount of parental leave taken by men is increasing, but this development is slow. Responsibility for care of small children has traditionally been – and still remains – largely the responsibility of women, but many men are in favour of changing this. In the chapter, we discuss men’s attitudes to parenthood, the history of the Swedish fatherhood policy, men who take parental leave and men’s experiences of separations and custody disputes.
Fathers take 9 per cent of the parents’ total allocation of parental benefit days up until the child’s first birthday and 17 per cent of the days up until the child’s second birthday. There are large differences in men’s parental benefit claims and over 20 per cent of men still take hardly any parental leave at all before the child begins preschool. An individualised parental insurance system is necessary to significantly increase men’s share. This is partly to give the child a good opportunity to bond with both the father and mother, and partly to create more gender-equal relations that also give the mother the same equal opportunities in the labour market as the father. This, we believe, supported by our research reports, would be very beneficial for gender equality. Flexibility in the parental insurance system and the possibility of spreading out days – which most parents do – mean that a parent in most cases can still be at home for close to a year, even if the right to transfer days between parents is removed. In light of this, dividing parental insurance into thirds seems like a relatively modest change. An additional ‘father’s month’ alone would probably have a limited effect on the amount of leave men take.
The reason we take a positive approach to reform of parental insurance is that we feel this provides society with a tangible and effective tool for increasing gender equality. This also means that employers would no longer be able to take the attitude that – taking account of attendance at work – it is ‘safer’ to employ a man aged 25–30 than a woman of the same age.
We also emphasise that men’s parental leave must be seen as a rights issue for men, and that considerable evidence suggests that parental leave has a positive impact on men’s lives. It enhances the contact between fathers and their children throughout life, and in particular if the parents separate.
Summary
37
We also point out that most of the men who become parents today are not married but are cohabiting with the child’s mother. Fatherhood must then be confirmed by the social services, and these routines should be simplified. The opportunities for LGBT parents and rainbow families to share parental leave among more than two guardians is also an issue for closer examination.
We have also raised the issue of custody disputes. There is a sharp increase in the proportion of children who currently alternate their residence between their parents following a separation. It is still most common for women to be the resident parent. We point to the fact that certain groups of men have reported experiences of gender-oriented treatment in family courts and that current legislation is felt to be a driver of conflict. Women also often experience problems in family courts, and there appears to be a significant need to provide further support to parents caught up in custody disputes. It seems that social services could facilitate custody processes and reduce conflict situations by reviewing their working methods. New methods are currently developed by social services and this needs to be given public attention together with questions about custody disputes in general. There are high expectations for the Government’s coming evaluation of custody legislation, which should consider the entire custody process.
Men’s health, ill health and social vulnerability
Chapter 8 deals with men’s health, ill health and social vulnerability. Men and health is an extensive research area. We highlight two combined perspectives found in this field of research. One is how norms for masculinity affect men’s health behaviour, the other how analyses of socio-economic conditions are crucial for correct descriptions of issues concerning men, physique and health. Health and ill health are clearly linked to matters such as socio-economic conditions.
Women, in general, are more affected by ill health. Norms for masculinity, however, have an unnecessary impact on men’s relation to health services. Norms based on the view that men should be tough, invulnerable, robust and not show weakness have consequences for men’s health. Many men tend not to seek care in time and to a greater extent devote themselves to unwholesome and risky habits and activities.
Summary SOU 2014:6
38
Research also points to ways in which health and medical care can contribute to the perception of men as invulnerable and strong by not asking men as many questions or not viewing risky behaviour as a sign of psychological ill health. Improving opportunities for men to talk about health and ill health is therefore an important measure. For example, it has emerged that young men suffering from depression have fewer relations and environments where they can talk about their situation.
We also address issues concerning men’s changed attitudes to the way they look and their physique. Discussions are presented here on the aestheticisation by certain men of their bodies and how this contributes to the view of men’s bodies and identities.
Another area is health issues associated with the work. We point to the fact that men are less on sick leave than women. We also point to the fact that men suffer a great proportion of accidents at work compared to women and a significantly larger proportion of the fatal accidents.
We also highlight issues concerning male suicide – which represents 70 per cent of the total number of suicides and issues concerning social vulnerability such as homelessness, criminality and substance abuse, and how these can be related to issues concerning masculinity. Finally, we point out that gender equality appears to entail advantages for men in the form of better health and reduced risk behaviour.
Men and violence
Chapter 9 deals with men’s violence. The discussion in the chapter looks at men’s violence against women as well as men’s violence against other men and men’s exposure to violence. Most men do not exercise violence, but men’s violence against women and against other men is widespread and the fight against violence should be of concern to all men.
From a gender equality perspective, there are a variety of reasons why it is important to question forms of ‘accepted’ violence between men. It is reasonable to assume there is a risk that violence against women will increase in contexts where violence between men is normalised. In addition, violence between men is not something that should be accepted, just as violence against women should not be accepted. The fact that violence between
Summary
39
men in certain contexts can be seen as normal elements of young men’s ordinary lives comes at the expense of a reduced status for health care and gender equality, which can affect the opportunities for young men to identify with gender-equal life patterns.
Further attention must be given to men’s violence against women, both generally and with focus on particularly vulnerable groups of women. We emphasise that ‘gender-equal’ men who exercise violence often have difficulty accepting a self-image as an abusive man, and that this can lead to violence being covered up or to their avoiding seeking treatment.
Highlighting men’s violence against women is not contradictory to calling attention to men exposed to relation-based violence, something that has occurred in recent years. But these phenomena have different forms and cannot be equated. Violence against women in close relationships is more serious, more vicious and much more dangerous. The work against violence includes issues regarding sexual violence, harassment, hate crimes and honourrelated violence.
Research on men and violence stands out as a field that requires greater attention. It is a matter of both violence in close relationships and collective violence exercised by men in groups, for example hooligan disturbances. In addition, we present various preventive measures to reduce men’s violence, and we look at how gender equality affects the way men exercise violence; strong evidence suggests that enhanced gender equality in society reduces men’s violence.
Men and sexuality
In Chapter 10 we discuss men’s view of sexuality and issues concerning men’s sexual health. Today there is a growing awareness of the needs men have in terms of care and counselling regarding sexual health. Increased focus on men’s sexual health issues can be seen as a part of gender equality efforts that benefit men and change stereotypical ideas of men’s sexuality.
Also discussed in the chapter are heteronormativity and LGBT issues, including HIV. In addition, we discuss issues regarding pornography and the internet, and how sexual abuse of women on the internet appears to be a growing social problem. In order to include boys in sex education and to problematise norms and
Summary SOU 2014:6
40
gender inequality in a way that not only highlights problems but also provides examples of positive approaches, we describe respect techniques that can be used in sex education. The concept of ‘respect techniques’ can be used as a tool to discuss masculinity norms and gender equality.
In addition, we discuss men’s role in prostitution and the purchase of sexual services. We highlight the significance of the Swedish legislation on the prohibition of the purchase of sexual services and of companies clearly signalling their opposition to prostitution and the sex trade in their codes of conduct in connection with business trips. We also call attention to clinics that work with men who purchase sexual services and the fact that it is important to highlight the situation of young men who sell sex.
In the debate, it has been pointed out that that in Sweden, there is neither enough of andrology in medical education, nor knowledge of andrology in the health care system in Sweden. It has been argued that this contributes to men’s sexual health risks being neglected and an underutilization of existing treatment options to improve men’s quality of life. This is confirmed in our study where we discuss the needs of clinics for men and better andrological knowledge in health care.
Men’s attitudes towards and perceptions of gender equality
Chapter 11 deals with men’s attitudes towards gender equality and other social issues that in various ways are related to gender equality.
We point out that men vote for conservative parties more often than women and are less interested in ‘soft’ issues.
The attitude towards gender equality appears to be increasingly positive among the majority of men and there is a positive link between men’s attitudes towards gender equality and gender equal actions. At the same time, it still holds true that many men – and to a certain degree even women – have an ‘in principle’ attitude towards gender equality when discussing concrete gender equality policy measures. In this context, there is reason to ask whether the gender equality aspects of attitude-changing measures – aimed at breaking norms and structures – are limited compared with concrete measures such as reformed parental insurance.
Summary
41
There are men who are actively involved in gender equality issues and feminism. There is also a more visible, although not necessarily larger, resistance – not least in digital media – against the move towards gender equality, and in particular against feminism. Resistance may be based on principles, but also a lack of knowledge or an unwillingness to have to problematise genderunequal structures in society and men’s traditional positions.
Men are overrepresented among people with xenophobic views. Issues concerning xenophobia and opposition to immigration are often related to opposition to gender equality and feminism. Hatred of women, refugees and homosexuals is cultivated in certain xenophobic subgroups. These attitudes can be linked to the defence of traditional forms of dominant masculinity, which some men feel they have the right to express. There are also groups – not least among young men – that can express both opposition to immigration and criticism of gender equality as a way of dealing with a perceived marginalisation in society.
Regarding the issue of men’s attitudes towards gender equality, attention is given to both change and opposition, and to the need to link attitudes to broader societal changes.
Research and organisations
In Chapter 12 we describe research on men, organisations and activities that work with issues concerning men and gender equality.
Research on men, gender and masculinity is at present an extensive and well-established scientific field. Within the framework of masculinity research, a number of fields concerning men and society have been analysed and continuously explored. The research is conducted globally, and Sweden and the Nordic countries have a strong position in the field. Research on men and masculinity also receives attention in international political contexts. Extensive investigative work on issues concerning men and gender equality has been produced by the European Commission in cooperation with a large number of European researchers in the field of masculinity research.
There are a number of organisations and groups in Sweden and internationally working on gender equality issues and men. In particular, there are many activities that focus on issues concerning men and violence. The chapter contains an inventory of these. It is
Summary SOU 2014:6
42
primarily the organisation Män för jämställdhet (Men for gender equality) that conducts long-term work in Sweden and that cooperates with several other organisations in the international arena, including the organisation MenEngage. These activities are gaining increasing attention in national gender equality work and international development work. One problem for non-profit organisations is that work to bring about change is often conducted in project form and can be difficult to evaluate. Nonprofit organisations whose work focuses on men and gender equality and that achieve good results should therefore be provided with the right conditions to conduct positive, continuous activities.
We also discuss the need to strengthen and develop father and parent education and the need to support activities in which men and younger men work together to combat men’s violence.
Men, gender equality and social change
We present our concluding perspectives and overall conclusions in Chapter 13. Conceptions of a current masculine identity crisis and the beginning of female dominance in society are discussed here. We believe that these conceptions in many ways are off mark. If anything, women’s progress in many areas of society is a democratic and social victory. A development that can – hopefully – strengthen gender equality as the norm would alter the perception of men and women for the better.
At the same time, we problematise the issue of developments concerning gender equality and raise the question of whether there is a risk of an increasing gender equality gap emerging in Sweden. There are signs that a gender-equal lifestyle exists and will continue to exist primarily in groups with good levels of education and good incomes, while the opportunities to live a gender-equal life may actually be decreasing for those whose position in working life is weak and increasingly insecure. This applies to future opportunities for women in service and health care professions as well as to large groups of men at risk of being affected by restructuring or who fail at school and have problems establishing themselves in working life.
At the same time, we see that also in high-income families, rather frequent gender unequal patterns exist, for example when it comes to parental leave.
Summary
43
Issues concerning globalisation, sustainable growth, the ageing population, migration and integration, democracy and social cohesion have been identified as key future issues for Sweden. We consider that work on gender equality issues in a broad sense, and in particular issues concerning men and men’s norms, lay the foundation for tackling these challenges.
We stress the need to highlight how men’s norms affect individuals and society, the importance of giving visibility to issues concerning men in gender equality efforts and men’s responsibility for gender equality. In addition, gender equality issues must be put in relation to broad social policy perspectives. Good welfare, child and elderly care, an inclusive labour market and an equivalent educational system are needed for men and women to have equal power and equal opportunities to shape society and their own lives.
45
1 Utredningsdirektiven och arbetets uppläggning m.m.
1.1 Direktiven
Direktiven (dir. 2012:97 och 2013:50) för vårt arbete finns i bilaga 1 och 2.
1.2 Vår utrednings arbete
Vi (utredningen) har mötts vid fyra tillfällen. Före, under och efter mötena har vi författat underlag till texter, diskuterat idéer och ställningstaganden, kommenterat underlag till texter och författat detta betänkande.
I syfte att hämta in kunskap, sprida information och samtala har vi bl.a. arrangerat seminarier, presenterat vårt arbete externt, medverkat och deltagit i externa arrangemang och mött företrädare för olika verksamheter.
Vi har för utredningen och särskilt inbjudna arrangerat fem seminarier som behandlat flera av utredningens områden. Tillsammans med Delegationen för jämställdhet i arbetslivet (JA-delegationen, A 2011:5, dir. 2011:80) har vi arrangerat konferensen Matcha män med omsorg.
Vi har presenterat vårt arbete för JA-delegationen, jämställdhetsministerns jämställdhetsråd, Liberala kvinnor, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt UN Women Nationell Kommitté Sverige.
Vi har medverkat och deltagit i Almedalsveckan 2013, European Institute for Gender Equalitys (EIGE) konferens om Men and Gender Equality, JA-delegationens seminarium ”Stafettpinnen”, Kommunals fackliga konferens om män i omsorgsyrken, Länsstyrelsens i Örebros län konferens om maskulinitet i skolan,
Utredningsdirektiven och arbetets uppläggning m.m. SOU 2014:6
46
Nordiska ministerrådets tvärnordiska konferens om framtidens jämställdhetspolitik, Realstars arrangemang på Anti-trafficking-dagen 2013, Svensk andrologisk förenings konferens om andrologi och mäns hälsa samt i seminarium med Talmannens referensgrupp för jämställdhetsfrågor
Vi har deltagit i Nationella sekretariatet för genusforsknings seminarium ”Ty makten är din” samt i presentationer av undersökningar om föräldraledighet genomförda av dels Försäkringskassan (FK), dels Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).
Vi har mött företrädare för Bayer Health Care, Eli Lilly, JAdelegationen, Man- och familjejouren, Män för jämställdhet (MfJ), Nationella samordnaren mot våld i nära relationer (Ju 2012:05, dir. 2012:38), PappaBarn, Pappamanualen, Riksdagens manliga nätverk Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Skolverket, Sveriges Kvinnolobby samt Ungdomsstyrelsen.
Vi har, utöver ovan nämnda myndigheter och organisationer, via email och telefon, hämtat in uppgifter från bl.a. AllBright, Domstolsverket, Finansdepartementet, Försvarsmakten, Landsorganisationen (LO), Riksidrottsförbundet (RF), Rikspolisstyrelsen (RPS), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Skolverket, Socialdepartementet, Socialstyrelsen (SoS), SOM-institutet, Statistiska centralbyrån (SCB), Statsrådsberedningen, Svenska Kyrkan, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och Åklagarmyndigheten.
Vi har hämtat in uppgifter från ett stort antal hemsidor. Vi har beställt totalt 16 underlagsrapporter från huvudsakligen forskare och själva författat 5 (se Till läsaren).
Vi har haft en hemsida, www.mänochjämställdhet.se, där vi presenterat vårt arbete.
I vårt arbete har vi haft särskilt stort stöd av dels vår statistik- och jämställdhetskunniga konsult Lena Johansson, dels Kommittéservice inom Regeringskansliet.
1.3 Samverkan
Vi har samverkat med JA-delegationen.
SOU 2014:6 Utredningsdirektiven och arbetets uppläggning m.m.
47
1.4 Remissyttrande
Vi har yttrat oss över Pensionsåldersutredningens slutbetänkande (SOU 2013:24) Åtgärder för ett längre arbetsliv.
1.5 Våra avgränsningar
Vi har haft i uppdrag att kartlägga och analysera frågor om män och jämställdhet. Området är synnerligen omfattande och vi har därför behövt göra avgränsningar vilka framgår av innehållsförteckningen.
Vi ska, enligt våra direktiv, inte lämna förslag. Dock, de kunskaper och de erfarenheter vi haft och har tillgodogjort oss under utredningens gång har gjort det naturligt och närmast oundvikligt att inom många områden dra slutsatser och peka ut en tydlig riktning.
Vårt fokus ska, enligt våra direktiv, vara på andra aspekter och frågeställningar än mäns våld mot kvinnor. Vårt uppdrag har handlat om män och jämställdhet. En del i detta är, tyvärr, mäns våld. Detta riktar sig mot såväl män som kvinnor. Vi har studerat frågan med fokus på mäns våld mot män men för att ge en bred bild av manligt våld har vi även behövt behandla frågor om mäns våld mot kvinnor.
Vi ska, enligt våra direktiv, inte behandla frågor som omfattas av det arbete som bedrivs av JA-delegationen.
Förvärvsarbetets roll och den identitet den skapar för män – och kvinnor – är så stor och viktig att vi ändå vill behandla frågan om män och arbete. Detta så mycket mer som att förvärvsarbete – eller inte förvärvsarbete – påverkar stora delar av mäns – och kvinnors övriga liv och därmed är en mycket central, om inte den mest centrala faktorn, när det gäller jämställdhet.
Vi har, mot bakgrund av våra direktiv, när det gäller förvärvsarbete valt att begränsa oss till att presentera en stor del fakta, väsentligen statistik, och till att analysera endast vissa förhållanden.
1.6 Disposition av resultatet av vårt arbete
Dispositionen av resultatet av vårt arbete har vi redovisat ovan (”Till läsaren”) och den framgår mer i detalj av innehållsförteckningen.
49
2 Om utredningen
Slutsatser
1. Jämställdhet som samhällelig fråga har i huvudsak drivits av kvinnor. Många män har förhållit sig passiva och vissa har gjort motstånd. Det är hög tid att fler män tar ett större ansvar för ett jämställt samhälle. 2. Det är viktigt att mäns roller, insatser och villkor uppmärksammas i det jämställdhetspolitiska arbetet och att män blir mer delaktiga. 3. De könsnormer och handlingsmönster som begränsar kvinnors livschanser kan även påverka mäns livschanser negativt. Detta är ett perspektiv som måste uppmärksammas i arbetet för jämställdhet. 4. På en rad samhällsområden utmanas idag mäns självbilder. Samtidigt lever många traditionella normer kvar och hyllas på andra områden, trots förändring i samhället och politiska insatser. 5. Män är överrepresenterade i samhällets topp och också i flera av de kategorier som vi uppfattar som de mest utsatta i samhället. 6. Jämställdhetsdebatten fokuserar ofta med rätta på mäns makt och resurser. Det är samtidigt viktigt att ta upp skillnader mellan mäns olika villkor i samhället och hur deras olika resurser, möjligheter och beteenden får konsekvenser.
Om utredningen SOU 2014:6
50
2.1 Vilket har mitt uppdrag varit?
Jag har, som framgår av ”Till läsaren”, haft regeringens uppdrag att, som särskild utredare, kartlägga och analysera frågor som rör män och jämställdhet.
I mitt arbete har jag haft stor hjälp från dem som regeringen utsett att stödja mig i mitt arbete, nämligen den sakkunniga, de sju experterna och de två sekreterarna (se under ”Till statsrådet”).
Även om jag har varit ensam beslutande i utredningen kommer jag oftast att i detta betänkande använda ”vi”, därmed menandes alla de ovan nämnda.
I vårt arbete har vi också haft stöd av en rad myndigheter, organisationer och personer som vi på olika sätt haft kontakt med. De flesta av dessa har presenterats i kapitel 1.2.
Vi har också haft stöd av forskare m.fl. från vilka vi beställt underlagsrapporter. Vad de skrivit om framgår av bilageförteckningen.
Att utreda frågan om män och jämställdhet är komplext. En del av uppdraget har varit att studera mäns livssituation och livsvillkor. Det säger sig självt att det är ett närmast oöverskådligt arbete. Därför har vi under arbetets gång tvingats göra en rad avgränsningar, samtidigt som vi inte alltid haft möjlighet att fördjupa oss på det sätt som kanske varit önskvärt.
Genom vårt arbete vill vi visa hur jämställdhet och brist på jämställdhet påverkar både mäns och kvinnors möjligheter att forma sina egna liv. Därigenom hoppas vi kunna bidra till ett bättre kunskapsunderlag för politiska beslut inom en mängd samhällsområden.
Vår ambition är också att göra det enklare för män att relatera till jämställdhetsdebatten och engagera sig i frågorna om hur vi kan nå ett jämställt samhälle.
2.2 Vad menas med ”jämställdhet”?
Även om de flesta torde ha en god uppfattning om vad som avses när det talas om ”jämställdhet” ser vi ändå anledning att här redovisa en definition.
Följande beslutades av riksdagen 20081:
SOU 2014:6 Om utredningen
51
Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Utifrån detta arbetar regeringen med fyra delmål:
En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet. Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Det jämställdhetspolitiska målet och delmålen är utgångspunkten för vårt arbete. I utredningen har vi därför valt att tala om jämställdhet som lika livschanser för kvinnor och män. I detta ryms både möjligheten att forma sitt eget liv och möjligheterna att på lika villkor delta och påverka när det gäller ekonomi, politik, kultur, omsorgsuppgifter, hushållsarbete, dagligt ansvarstagande för barn, familj och anhöriga samt andra delar av samhällslivet.
2.3 Varför utreda män och jämställdhet?
Det finns idag en stor uppslutning, även bland många män, bakom feministiska samhällsanalyser och kring behovet av att män engagerar sig mer i jämställdhetsfrågor. Det finns samtidigt många män och kvinnor som upplever att mäns villkor sällan uppmärksammas i den jämställdhetspolitiska diskussionen. Det finns också de som upplever att ökad jämställdhet lett till vad de ibland beskriver som ett mansfientligt samhälle eller att mäns utsatthet i samhället osynliggörs. Ibland leder sådana reaktioner till direkt kvinnohat.
Vi delar inte bilden av att samhället skulle vara mansfientligt eller att feminismen missgynnat män. Tvärtom är vår utgångspunkt att de normer och handlingsmönster som begränsat och begränsar kvinnors livschanser också påverkar män negativt. Att många mäns självbild är starkt kopplad till yrkeslivet bidrar både till bristande jämställdhet i arbetslivet och vad gäller hemarbetet, men också till
Om utredningen SOU 2014:6
52
höga trösklar för män som exempelvis under en längre eller kortare tid vill prioritera tid med de egna barnen framför karriären. Att manlighet i många sammanhang förknippas med våld begränsar såväl mäns som kvinnors aktiviteter, liv, rörelsemöjligheter och erfarenhetsinhämtande. Både män och kvinnor måste förhålla sig till män som potentiella förövare. Detta begränsar mäns liv, då de måste leva med att bli betraktade som potentiella våldsmän.
Feministiskt engagemang har varit avgörande för den jämställdhetsutveckling som vi idag i många sammanhang tar för given och har tillsammans med jämställdhetspolitiken och de insatser som prövats bidragit till större möjligheter för både män och kvinnor.
Vi har i vår utredning tagit fasta på att frågor om mäns villkor på många sätt uppmärksammats för litet i jämställdhetsarbetet. Dessutom har vi velat problematisera och komplicera den rådande beskrivningen och bilden av män i jämställdhetsdebatten som ibland blivit både ensidig och onyanserad.
I debatten sägs ibland att män är si och så och kvinnor är si och så – ”Män är …”, ”Män gör …”, ”Män slår”, etc. Utsagorna kan ibland vara korrekta på ett aggregerat plan men på denna enbartkön-nivå riskerar de att förgrova debatten och att fel åtgärder diskuteras. Många män och många kvinnor, kanske med rätta, känner inte igen sig själva eller sina nära i dessa utsagor, och risken är då att de fjärmar sig från jämställdhetsdebatten.
I vårt arbete lyfter vi därför fram en rad områden där vi menar att frågor om män och maskulinitet kan fördjupa jämställdhetsarbetet.
I utredningen kommer vi exempelvis att diskutera frågor som:
Män och utbildning, bland annat pojkars prestationer i skolan och elevers könsstereotypa utbildningsval (kapitel 5).
Män och arbetsliv, där vi pekar på mäns balans mellan förvärvsarbete och familj (kapitel 6).
Män och föräldraskap, där vi pekar på föräldraledighetens betydelse för män och på mäns upplevelser av vårdnadstvister (kapitel 7).
Mäns ohälsa och sociala utsatthet, bland annat mäns högre dödlighet och riskbeteenden, men även hur normer för maskulinitet påverkar mäns vårdsökande och sjukvårdens syn på män (kapitel 8).
SOU 2014:6 Om utredningen
53
Mäns utsatthet för våld och utövande av våld mot kvinnor och andra män (kapitel 9).
Mäns sexualitet, vilket förutom frågor om heteronormer handlar om dels mäns sexuella hälsa, dels hur man kan arbeta med pojkars attityder till sexualitet (kapitel 10).
Dessutom har vi belyst mäns attityder till jämställdhet (kapitel 11), och presenterar en överblick över dels dagens maskulinitetsforskning, dels organisationer som arbetar med frågor om män och jämställdhet (kapitel 12).
Vi visar på såväl att män kan gynnas av den rådande genusordningen som att föreställningar om manlighet kan kringskära mäns livschanser. Bakom de problemområden som vi pekar på ovan är det rimligt att tänka sig att det finns föreställningar om maskulinitet som bidrar till att minska mäns livschanser eller val av roller. En ökad medvetenhet om hur föreställningar om manlighet, eller normer för maskulinitet, påverkar män ser vi som en central del i det fortsatta jämställdhetsarbetet. Begreppet maskulinitet, som vi använder för att beskriva mansnormer, beskrivs närmare i kapitel 3.
Vi vill också visa på hur de förändringar som sker inom många samhällsområden också påverkar jämställdheten och att män på olika sätt är delaktiga i förändringsprocesser. Att visa på förändring är viktigt för att det understryker att jämställda livsmönster är möjliga – att det går att förändra och nå framgångar.
Kvinnor har alltjämt inom de allra flesta områden sämre möjligheter i samhället än män. Men det faktum att kvinnor generellt är mer missgynnade i samhället betyder inte att man ska bortse från mäns villkor. Könsanalyser av män och manlighet handlar både om privilegier och maktutövning men också om mäns sinsemellan skilda villkor, om sårbarhet och svårigheter. Möjligheterna för män att omsätta jämställda ideal i sin vardag är olika. För att uppnå en generell jämställdhetsutveckling krävs därför en fördjupad förståelse för hur män i olika sammanhang påverkas av både jämställdhet och brist på jämställdhet.
En reaktion när vi under arbetets gång talat med andra om vårt uppdrag har varit, inte minst från kvinnor: ”Så bra! Det är på tiden att männen också tar plats i debatten.”
En annan reaktion har varit att vissa kvinnor varit oroliga för att män som engagerar sig i jämställdhetsdebatten utan att beakta de skillnader och skiljelinjer som finns mellan mäns och kvinnors
Om utredningen SOU 2014:6
54
positioner ska ta över och på ett onyanserat sätt osynliggöra kvinnors situation och erfarenheter, bl.a. genom att fokusera på mäns utsatthet.
Jämställdhetsfrågan har under många år varit – och är – till stor del kvinnornas. Detta visas bl.a. av deltagandet vid de seminarier och konferenser om jämställdhet vi medverkat i eller bevistat. I de flesta fall har publiken till 90 procent bestått av kvinnor och bland talarna har det varit en tydlig kvinnodominans. Ett annat exempel; varje länsstyrelse har en sakkunnig i jämställdhetsfrågor – 20 av 21 av dem är kvinnor. I sig är det inte konstigt, kvinnor har haft – och har – goda skäl att agera för att få ett mer rättvist samhälle där mäns och kvinnors röster är lika viktiga och makten jämnt fördelad.
Männen lyser alltså ofta med sin frånvaro i jämställdhetsdebatten och antyder inte sällan att de inte ”känner igen” sig själva i den. Detta kan ibland bero på att många män inte vill ha jämställdhet, inte aktivt reflekterar om maktstrukturer eller tycker att debatten ibland är alltför grov eller stereotypiserande och därmed inte gäller dem.
Vi menar alltså att männen till stor del har stått vid sidan om den jämställdhetspolitiska debatten. Enkelt kan det uttryckas som att många män observerat kvinnors arbete och kamp för mer jämbördiga förhållanden och möjligheter. Många män har hållit fast vid det invanda medan många kvinnor agerat och rört sig. Kvinnor har på många områden flyttat fram sina positioner. Det gäller t.ex. utbildning, inbrytningar på typiskt manliga yrkesområden och vissa maktpositioner.
Vi menar att det är hög tid även för alla män att sätta sig in i och inse värdet av jämställdhet och ta ansvar för utvecklingen mot ett jämställt samhälle. Vi tror oss veta att många män de facto redan, kanske utan att reflektera över det, är involverade och delaktiga genom att de mer eller mindre dagligen diskuterar arbetsfördelning med sin partner. De är delaktiga genom att också ta ansvar för barn och för hemarbete.
SOU 2014:6 Om utredningen
55
2.4 Vad har hänt och händer i vårt samhälle som påverkar jämställdheten?
Frågor om män, maskulinitet, manlighet och mansroll väcker alltmer uppmärksamhet.2 Det gäller i såväl forskningen som den internationella debatten. Frågor om manligheter i kris och förändring i relation till könsrelationer är ofta de övergripande, men spridningen är stor och handlar om en rad olika områden som exempelvis:
Demografi: den åldrande befolkningen innebär utmaningar för såväl finansieringen och organiseringen av välfärdsstaten som obetald anhörigomsorg, vilka påverkar förutsättningarna för jämställdhet.
Ekonomi och arbetsmarknad: den successiva övergången från industrisamhälle till kunskapssamhälle förändrar en traditionellt könsuppdelad arbetsmarknad och utmanar mäns identiteter som traditionellt varit starkt förknippade med arbetslivet och vissa yrkesområden.
Familj, hem och faderskap: med nya jämställdhetsnormer och samlevnadsformer utmanas klassiska manliga försörjar- och faderskapsideal.
Individualisering: i ett mer individualiserat samhälle blir det allt tydligare hur olika föreställningar om manlighet existerar sida vid sida.
Nation, klass och etnicitet: det mångkulturella samhället för med sig nya frågor om manlighetsnormer, klass och kulturell tillhörighet.
Sexualitet: hbtq-frågor har haft ett mycket stort genomslag under de senaste åren. Det utmanar heteronormer och ställer frågor kring manlig heterosexualitet och homofobi.
Som i all samhällelig analys måste det till synes snabbt föränderliga ställas mot bristen på förändring och tröghet på andra områden. Det gäller exempelvis mäns våldsutövning, skev makt- och förmögenhetsfördelning. Skillnaden mot tidigare historiska skeenden är dock att manlighet och maskulinitet idag inte är lika självklart accepterad som samhällsstyrande norm.
2I detta avsnitt, 2.4, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Ulf Mellström, Jeff Hearn och Keith Pringle, Översikt kring svensk, nordisk och internationell maskulinitetsforskning, bilaga 21 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Mellström, Hearn och Pringle 2014.
Om utredningen SOU 2014:6
56
Jämställdhetsdiskussionen och stor del av teoribildningen bygger på mamma, pappa, barn och heterosexuella män och kvinnor och tydliga könsidentiteter. Vi vet att det finns fler familj- och könsmönster än så3 och att fler och fler personer dessbättre vågar offentliggöra det. Vi har därför också sökt belysa dessa personers villkor. Jämställdhetsarbetet behöver uppmärksamma hur föreställningar om kön många gånger grundar sig på stereotypa heteronormativa uppfattningar. Det är inte minst viktigt i arbetet med mansnormer och något som vi lyfter fram genom utredningen.
2.5 Män finns i samhällets topp men tillhör också de mest utsatta
Män har generellt sett mer makt och resurser än kvinnor. Den generella jämställdhetsfrågan är därmed given.
Jämställdhetsfrågan handlar om makt. Det hävdas ibland att både män och kvinnor har att vinna på ökad jämställdhet. Vi tror att det är så generellt men tror också att det inte är så för alla, särskilt män – annars vore jämställdhetsengagemanget större hos många. Jämställdhet måste därför utgå från vars och ens värdering om mäns och kvinnors rätt till lika möjligheter och makt.
Mäns samhälleliga dominans tar sig många uttryck. Det handlar om att män många gånger utgör normen i arbetsliv och organisationer. Det handlar om att många kvinnor har erfarenhet av sexism eller diskriminerande behandling, något män kan vara delaktiga i eller inte behöver kännas vid eller uppleva. Det motsatta förhållandet att kvinnor diskriminerar etc. förekommer också men omfattningen bedömer vi vara klart mindre. Mansdominansen handlar framför allt om bristande jämställdhet när det gäller makt och resurser i samhället. Detta behandlar vi i kapitel 4.2 och 4.3.
Det finns dock andra faktorer som gör att det finns anledning att diskutera och komplettera den generella bilden av mannen som det dominerande könet; faktorer som talar till mäns nackdel men som vi menar hör till jämställdhetsdebatten.
Det är sant att män är överrepresenterade i samhällets topp, men män är också överrepresenterade bland de mest utsatta i samhället.
3 Som ett exempel: Sedan 2009 då det blev möjligt för homosexuella att gifta sig och fram t.o.m. 2012 hade drygt 2 100 män och närmare 3 300 kvinnor gift sig med en person av samma kön. Totalt fanns det cirka 2 200 barn som hade en eller två föräldrar som levde i ett samkönat äktenskap eller registrerat partnerskap. Källa: SCB 2013, Fler kvinnor än män ingår samkönade äktenskap, 2013-11-14
SOU 2014:6 Om utredningen
57
Så t.ex. är cirka 95 procent av styrelseordförandena och verkställande direktörerna i de svenska börsbolagen män.4 Ungefär samma siffra gäller för dem som är dömda till fängelsestraff.5
Därför är det också angeläget att föra diskussionen om män och jämställdhet vidare och nyansera och komplicera bilden av män som en enhetlig grupp. Det behöver inte påpekas men vi gör det för säkerhets skull – detsamma gäller kvinnor.
2.6 Mäns skilda villkor behöver uppmärksammas
Enligt våra direktiv ska vi, med fokus på jämställdhet, beskriva och analysera mäns livssituation i förhållande till kvinnor i dagens Sverige och hur den har förändrats under senare år.
Mäns livssituationer skiljer sig naturligtvis åt beroende på en rad sammanhang. Därtill, den position en man har som just man i samhället hänger samman med en rad faktorer. Är han homosexuell så bemöts han annorlunda än om han är heterosexuell, invandrade män bemöts annorlunda än infödda män, utbildningsnivå, position i arbetslivet och ekonomiska resurser ger män olika möjligheter att forma sina liv. Bostadsort, om man bor i landsbygd eller storstad, förort eller innerstad, påverkar också mäns livssituationer. Och inte minst ålder är betydelsefull för hur mäns liv ser ut.
Mäns skilda livssituationer påverkar också möjligheten att leva jämställt. Det kan handla om attityder, ekonomiska möjligheter och förväntningar på hur en man ska bete sig. I analyser av jämställdhetsfrågor och män är det därför avgörande att ta avstamp i mäns skilda villkor som hänger samman med faktorer som exempelvis socioekonomi, klass, utbildning ålder, geografi, etnicitet och sexuell läggning. Det är också av betydelse att notera att dessa faktorer inte sällan varierar för en och samma man under hans livscykel.
I kapitel 4 diskuteras frågor om mäns skilda villkor mer ingående och om hur begreppet intersektionalitet, som används inom forskning om kön eller genus hänger samman med andra sociala kategorier. Ett sådant förhållningssätt kommer att komplicera bilden av mäns och kvinnors villkor. Samtidigt ser vi denna typ av kunskaper som avgörande för verkningsfulla åtgärder inom jämställdhetspolitiken och andra berörda politikområden.
4 Se vidare kapitel 4.2. 5 Se vidare kapitel 9.1
59
3 Maskuliniteter i förändring
Slutsatser
1. Synen på män är i omvandling men bilder av ”nya män” existerar parallellt med rapporter om kvarstående brist på jämställdhet i samhället. 2. Avgörande för förändring är att samhället ställer samma krav och förväntningar på män och kvinnor, pojkar och flickor, när det gäller arbete, utbildning, omsorgsansvar, avståndstagande från våld, etc. 3. Jämställdhetsarbete behöver uppmärksamma hur normer för maskulinitet påverkar individer och samhället. Det handlar om effekten av manliga maktstrukturer i samhället men också om mäns riskbeteenden och sårbarhet. Dessutom finns tydliga hierarkier mellan olika grupper av män. 4. Det är viktigt att visa hur förändrade maskulinitetsnormer utmanar patriarkala mönster och uppmärksamma hur män och pojkar på olika sätt ger uttryck för intimitet, omsorg och förändring. 5. Hbtq-perspektiv och normkritiska metoder behövs för förändringsarbete tillsammans med män i skolan och i samhället. 6. Välfärdsstaten har varit och förblir en förutsättning för ökad jämställdhet. Det är därför angeläget att se hur förändringar i välfärden påverkar män och kvinnor. 7. Strukturomvandling, migration och demografiska förändringar ökar behovet av att diskutera frågor om maskulinitet i förändring.
Maskuliniteter i förändring SOU 2014:6
60
I det här kapitlet beskrivs begrepp och perspektiv som används inom området män och jämställdhet. Det är viktigt att både synliggöra den förändring av mansnormer som äger rum och det motstånd som finns mot denna förändring. I kapitlet förklaras vad som menas med begreppet maskulinitet vilket används flitigt i debatt och forskning om män och jämställdhet. Därefter diskuteras hur analyser av män och jämställdhet behöver balansera frågor om mäns makt, mäns sårbarhet och olika gruppers skilda villkor. Avslutningsvis sätts män och jämställdhet i relation till frågor om välfärdspolitik, globalisering, migration och demografiska förändringar i samhället.
3.1 Från ”i princip” till i praktik?
Det finns många tecken på att det under de senaste decennierna skett en positiv förändring av manlighetsnormer och av mäns praktiker i Sverige. Här kan man nämna förändringar i mäns inställning till vardagsliv, hem och familj, inte minst uppfattningen om vad det innebär att vara förälder och ta delat ansvar för omsorg om barn och relationer. Sexism och homofobi ifrågasätts i den offentliga debatten. Det finns också en ökande medvetenhet hos män om vikten av att ha fördjupade vänskapsrelationer både till kvinnor och andra män, kunna hantera känslor och ta hand om sin hälsa. Tanken att ”ensam är stark” och att en riktig man inte visar känslor har i många avseenden utmanats.
Samtidigt präglas dagens Sverige också av antifeministiska strömningar, hat mot kvinnor på internet, rapporter om sexuella trakasserier och våld. Maskulinitetsforskaren Thomas Johansson pekar på att bilden av ”ny manlighet” krockar med rapporter om våld och sexuella övergrepp och att det ofta är svårt att kombinera iakttagelserna av positiva förändringar med statistik om kvinnors lägre löner och större hushållsansvar och den segregerade arbetsmarknaden. Tecken på att mansnormer förändras syns parallellt med att ojämställdheten kvarstår och tar sig nya former.1
Frågor om män och jämställdhet är inte nya. I Sverige lanserades idéer om att båda parter i en relation skulle lönearbeta redan på 1930talet i och med makarna Myrdals socialpolitiska arbete.2 Det var däremot först på 1960- och särskilt 1970-talet, då den moderna
1
Se en av underlagsrapporterna till vår utredning; Thomas Johansson, Maskuliniteter i förändring,
bilaga 3 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Johansson 2014a. 2 Johansson 2014a.
SOU 2014:6 Maskuliniteter i förändring
61
svenska jämställdhetspolitiken institutionaliserades, som jämställda män blev en politisk målsättning. Sedan 1980-talet har också frågor om män och jämställdhet utretts i flera omgångar.3
Startskottet för svenska utredningar om män och jämställdhet var rapporten ”Om svenska män” som publicerades 1983, skriven av psykologen Lars Jalmert.4 Där myntades begreppet ”i-princip-man”. Jalmert visade att attityderna bland män i Sverige generellt var positiva till jämställdhet, men i princip. Även om män skrev under på jämställdhetsmål så menade de nästan alltid att det fanns individuella skäl till att just de inte kunde vara föräldralediga eller ta större del av hushållsarbetet. Under 1980-talet fortsatte Jalmert att arbeta inom den statliga arbetsgruppen om mansrollen, som publicerade en rad rapporter på olika teman. Under 1990-talet utreddes frågor om män och jämställdhet i regeringens pappagrupp som var verksam 1993-1995 samt i projektet Män och Jämställdhet 1998-2002. Samtliga utredningar har bidragit med kunskaper och olika perspektiv på frågor om män och jämställdhet.5 Genomgående har dessa utredningar om män och jämställdhet tagit upp frågor om mäns privilegier i samhället men också hur föreställningar om män har negativa konsekvenser för män själva. Mäns hälsa och riskbeteenden, våldsutövning, sociala relationer, vänskap och framförallt ansvar för och kontakt med barn har diskuterats.
Sedan 1980-talet har mycket hänt vad gäller jämställdhet men utvecklingen är också begränsad. Ser man exempelvis till föräldrapenningsuttaget, som ofta används som måttstock i jämställdhetssammanhang, är mäns andel av uttagna dagar upp till det att barnet är 2 år endast 17 procent. Därutöver finns stora skillnader i mäns uttag. En stor grupp män tar fortfarande inte ut någon föräldrapenning alls under barnens första 2 år. Det finns en ökande, men alltjämt liten, grupp män som har eller närmar sig ett jämställt mönster vad gäller föräldraskap, ca 12 procent av barnen har föräldrar som delar lika (se kapitel 7). Förändring sker och är med andra ord möjlig. Men utvecklingen är kopplad till en rad faktorer, som mönster i det könssegregerade arbetslivet och kvinnors större deltidsarbete, men också till utformningen av föräldraförsäkringen och betoningen på valfrihet.
Det är viktigt att analysera hur män förändrar sig och hur män motsätter sig jämställdhet.
Att vara för jämställdhet ”i-princip”, men
3 Johansson 2014a. 4 Ds A 1983:2. 5 Johansson 2014a, Järvklo 2011.
Maskuliniteter i förändring SOU 2014:6
62
nonchalera frågor om jämställdhet i realiteten är fortfarande en möjlighet för de flesta män. I kapitel 11 diskuteras mer ingående mäns attityder till jämställdhet och där lyfts fram hur män engagerar sig och kan engagera sig för jämställdhet eller feminism, men också mäns olika former av motstånd till jämställdhet och i synnerhet feminism.
En viktig skillnad från 1980-talet är att mäns position som samhällsnorm har ifrågasatts alltmer och att det rent av finns diskussioner om att kvinnor framstår som mer anpassade till framtidens kunskapsbaserade arbetsliv och samhälle än vad män gör (se kapitel 13). Detta slår igenom framförallt i debatten om pojkars skolprestationer (se kapitel 5). Den komparativa fördel som män har haft i sina kroppskrafter blir av mindre och mindre värde, och inte minst utbildningsfrågor gör att frågor om män och jämställdhet uppmärksammas mer idag.
Det är uppenbart att samhället fortfarande inte ställer samma förväntningar och krav på kvinnor och män, pojkar och flickor, vad gäller arbete, utbildning, omsorgsansvar, men också vad gäller avståndstagande från olika former av våld.
Vikten av att uppmärksamma män i jämställdhetspolitiken har betonats länge och i de nordiska staterna och inom EU har det på senare tid tagits fram rapporter och underlag för hur frågor om män kan hanteras inom jämställdhetspolitiken.6
3.2 Betydelsen av begreppet maskulinitet
För att visa hur uppfattningar om manlighet påverkar mäns beteende och förväntningarna män möter i samhället använder vi begreppet maskulinitet. Begreppet maskulinitet eller olika maskuliniteter, en modernare version av begreppet mansroll, har lyfts fram inom forsking kring män och genus, så kallad maskulinitetsforskning. Att tala om eller forska om maskulinitet utesluter inte frågor om kropp och biologi men tonvikten ligger på det socialt och kulturellt föränderliga. 7
Inom maskulinitetsforskning har begreppet maskulinitet i flera sammanhang kopplats till makt och upprätthållandet av patriarkala strukturer. Inom internationell forskning, och även i Sverige, har teorin om hegemonisk maskulinitet haft stor betydelse särskilt
6 European Commission 2013, NOU 2012:15, Wickman 2012. 7 För en fördjupad diskussion om begreppet maskulinitet se Mellström, Hearn och Pringle 2014.
SOU 2014:6 Maskuliniteter i förändring
63
under 1990- och början av 2000-talet.8 Hegemonisk maskulinitet kan i vardagligt tal översättas till dominerande maskulinitet och avser de normer för män som i en viss tid och plats legitimerar en könsordning där män överordnas kvinnor och där vissa grupper av män överordnas andra, marginaliserade eller underordnade, grupper av män. Begreppet hegemonisk maskulinitet har också använts för att peka på hur maskulinitet också kringskär mäns egna handlingsmönster och kan inverka negativt på mäns liv. Maskulinitetsforskning har lyft fram mäns ”rädsla att falla”, oviljan att framstå som feminina eller beroende och hur detta påverkar mäns beteende.9
Inom forskningen om män och maskulinitet har teoribildningen särskilt på senare tid utvecklats och tidigare relativt entydiga och stereotypa bilder av mäns över- och kvinnors underordning har förändrats. Forskare inom Norden studerar hur maskulinitet förändras i linje med jämställdhetsutvecklingen, inte minst kopplat till förändrade familjestrukturer.10 Mäns maktposition har i allt större utsträckning problematiserats och den akademiska begreppsapparaten har också blivit mer dynamisk. Alltmer fokus läggs på hur föreställningar om maskulinitet och mäns positioner i samhället behöver kopplas till frågor om klass, sexualitet, etnicitet funktionsförmåga, ålder, m.m.
I och med jämställdhetsutvecklingen utmanas normer för hegemonisk maskulinitet. I dagens Sverige och i vår omvärld går det att se tecken på en hoppfull utveckling men också på försvar för de traditionella strukturer som ger män en dominerande ställning i familj och samhällsliv.
Även om jämställda normer vinner kraft kan hierarkier inom gruppen män kvarstå och inte minst mäns maktpositioner och ekonomiska resurser fortsätta att vara starka, i Sverige som i andra länder (se kapitel 4.2 och 4.3). När det gäller frågor om mansnormer eller maskulinitet är det också viktigt att peka på hur olika män ges olika förutsättningar att både vara som och betraktas som män. Vissa grupper kan lättare än andra tillgodogöra sig en livsstil och uttryckssätt som representerar jämställdhet. Andra män kan oftare på förhand pekas ut som hotfulla eller problematiska. Inte sällan förläggs dagens ”maskulinitetsproblem” bland icke-vita män, eller män på landsbygden (se kapitel 4.6 och 4.7 ). Det gör att många män i
8 Connell 1995. 9 NOU 2012:15 s. 65. 10 Johansson 2014a, Johansson och Ottemo 2013.
Maskuliniteter i förändring SOU 2014:6
64
majoritetsgrupper kan undgå att granska sina egna genusmönster och privilegier.
I dag används en rad olika former av begrepp inom maskulinitetsforskning.11 I utredningen använder vi därför kort och gott ordet maskulinitet när vi diskuterar normer och föreställningar som påverkar mäns liv.
3.3 Maskulinitet och makt
Maskulinitet och mäns praktiker, dvs. hur män de facto beter sig är kopplat till makt och privilegier. Att vara man är i många sammanhang liktydigt med att ges/ha/få fördelar i samhället. Det kan handla om allt från arbetslivets strukturer till omgivningens förväntningar på kompetens eller möjligheten att ta plats i sociala sammanhang. Män är många gånger omedvetna om dessa mönster och kan uppleva sig ifrågasatta eller kritiserade om mönstren påtalas. Grundläggande för jämställdhetspolitiska analyser är insikten att motstånd måste kopplas till frågor om makt, inte enbart när det gäller frågor om attityder. Löne- och inkomstskillnader, strukturer i organisationer och familjeliv, möjligheten till inflytande och att ta plats i offentliga rum kringskär kvinnors liv i större utsträckning än mäns.12 Frågor om hur vissa män använder våld för att utöva makt över kvinnor eller andra män diskuteras i kapitel 9.
En aspekt av frågan om män och makt handlar om hur män i organisationer och socialt liv skapar manliga nätverk, informella eller i föreningar, där man bekräftar varandra och knyter affärskontakter. Homosocialitet används inom forskning som begrepp för hur män många gånger söker bekräftelse från andra män på bekostnad av att kvinnor utesluts. Det kan som nämnt gälla i arbetslivet, men också i killgäng på jobbet eller i vänskapslivet. Begreppet homosocialitet kan användas för att beskriva mäns både ekonomiska och känslomässiga investering i manliga gemenskaper, som manliga klubbar och nätverk i näringslivet.13 Homosocialitet är en term som också används för att visa mäns kollektiva agerande när det gäller våld. Huliganbråk, att slåss på stan eller manliga
11 Mellström, Hearn och Pringle 2014. 12 Holgersson, Wahl, Höök och Linghag 2011. 13 Se en av underlagsrapporterna till vår utredning; Robert Hamrén, Känslan och platsens betydelse för mäns sociala organisering, bilaga 4 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Hamrén 2014.
SOU 2014:6 Maskuliniteter i förändring
65
initiationsriter på skolor kan ses som processer där en manlig gemenskap svetsas samman genom former av våldsutövning och grupptryck.14 Men homosocialitet kan även användas för att beteckna hur män gemensamt förhandlar fram andra typer av normer kring genus/maskulinitet – exempelvis kring omsorg och vänskap.15
Samtidigt ger genusforskning om män, som nämnts ovan, nyanserade analyser av kopplingen mellan maskulinitet och makt. Det finns en stor variation i mäns livssituationer. Mäns faktiska makt och resurser varierar mellan olika individer och grupper av män. Män kan – liksom kvinnor – uppleva vanmakt eller maktlöshet. Mäns fördelar varierar beroende på situation och sammanhang.
Frågor om män och marginalisering handlar bland annat om hur män påverkas av att befinna sig i utsatta positioner, det kan gälla allt från arbetslöshet eller erfarenheter av diskriminering till frågor om ohälsa, våld eller missbruk.
3.4 Sårbarhet och riskbeteenden
Män kan på många sätt betala ett pris för det risktagande och den livsstil som kan kopplas till maskulinitet. Om man inte uppmärksammar hur maskulinitet relaterar till sårbarhet är risken att vissa frågor som rör mäns liv och villkor negligeras. Dessutom är det viktigt att koppla bilden av män till sårbarhet för att förändra en stereotyp syn på män och därmed öka möjligheterna för jämställdhet och förändrade mansnormer.
Detta är bland annat viktigt inom sjukvården för att inte underskatta mäns hjälpbehov, exempelvis vad gäller depression och psykisk ohälsa. Dessutom är frågor om mäns utsatthet för våld värda att uppmärksamma i större utsträckning. Genom att fokusera på hur män både utövar våld i samhället men också faller offer för våld, många gånger utan att i tillräcklig grad hantera upplevelser av våldsutsatthet, ges möjligheter att ifrågasätta invanda föreställningar om män och tuffhet.16 Mäns liv begränsas många gånger av strukturer och normer som leder män bort från omsorgsgivande och närhet.
14 Se en av underlagsrapporterna till vår utredning; Lucas Gottzén, Män, våld och jämställdhet, bilaga 8 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Gottzén 2014. 15 Johansson 2014a. 16 Gottzén 2014.
Maskuliniteter i förändring SOU 2014:6
66
Homosociala mönster i manliga vänskapsrelationer kan både leda till bekräftelse och positioner men också ha en begränsande inverkan då de kopplas till olika former av dominans och våld. Att män inte delar omsorgen om små barn på samma sätt som kvinnor påverkar mäns kontakt med barnen genom livet. Efter separationer har män generellt mindre kontakt med sina barn, jämfört med kvinnor. Och mången pappa har efter arbetslivet med sorg fått notera att hans barns intresse och närhet för honom inte alls når upp till barnens relationer med mamman. Detta kan ses som en utsatthet som både drabbar män, om umgänget med barnen begränsas eller förhindras, och kvinnor som kan lämnas med ensamt föräldraansvar.
Stärkt jämställdhet och starkare normer för jämställd manlighet framstår som ett sätt att minska mäns riskbeteenden och sårbarhet. I vår utredning uppmärksammar vi också hur många av de riskbeteenden som hänger ihop med maskulinitet, även hänger samman med socioekonomiska faktorer. Frågor om maskulinitet behöver med andra ord kopplas till vidare välfärdsfrågor och graden av jämlikhet i samhället. De mest utmärkande dragen i mäns riskbeteende, som drog- och alkoholmissbruk, kriminalitet eller våldsutsatthet kan kopplas till en ekonomisk utsatthet och till upplevelsen av begränsade möjligheter i livet.17 Om män, hälsa, ohälsa och social utsatthet kan man läsa mer i kapitel 8.
3.5 Intimitet, förändring och normkritik
Mäns identiteter är under omvandling. Både män och kvinnor reflekterar idag kring genus och jämställdhet. Synen på manligt och kvinnligt ifrågasätts och omförhandlas. Detta är inte minst tydligt när det gäller hbtq-frågor. Maskulinitetsforskning har länge betonat hur ett grundläggande drag i skapandet av mansnormer varit, att män ska distansera sig från kvinnlighet, intimitet och framförallt homosexualitet. På många sätt är detta mer ifrågasatt idag, även om hbtq-personer fortfarande upplever en rad problem, har sämre psykisk hälsa och drabbas av hat-brott.18
17 Se en av underlagsrapporterna till vår utredning; Marcus Herz, Män och social utsatthet – en översikt, bilaga 7 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Herz 2014. 18 Se en av underlagsrapporterna till vår utredning; Inti Chavez Perez, Mäns sexualitet och hbt-personer, bilaga 14 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Chavez Perez 2014. Se även kapitel 4.8.
SOU 2014:6 Maskuliniteter i förändring
67
Hbt- och queerperspektiv behövs när man diskuterar och synliggör förändring av mansnormer för det bryter upp de förutfattade meningar och normer som finns kring vad en man är och hur människor kan utforma sina identiteter.
Att ha normkritiska perspektiv lyfts fram inte minst inom skolans jämställdhetsarbete. Att förändra normer handlar om att kritiskt granska de föreställningar som finns kring kön och då är sexualitet grundläggande. Föreställningar om att pojkar ska vara tuffa och ta för sig medan flickor förväntas vara försiktiga och ansvarsfulla skapar utrymme för trakasserier och sexism. Det påverkar även synen på hur pojkar och flickor förväntas engagera sig i skolarbetet. Pojkar kan uppleva ett behov att markera distans till skolarbete och skötsamhet medan flickor kan förväntas prestera och hålla efter pojkarna.
Ser man till skolans värld finns det samtidigt en risk att förutfattade uppfattningar om pojkars ointresse för skolan riskerar att leda till att dessa beteenden kan stärkas. Lärare och vuxna kan negligera hur pojkar faktiskt många gånger tar ansvar för relationer, skolprestationer och sociala sammanhang. Genom att arbeta normkritiskt och samtidigt inte bara uppmärksamma killar som förgivet tagna problem kan pojkars engagemang socialt och i skolan stärkas. Givetvis handlar detta också om att motverka en miljö med inslag av trakasserier och bråk, något som ökar trycket på pojkar att hävda sig i en traditionell manstävling (se kapitel 5).
Ett begrepp som lanserats inom genusforskning för att synliggöra hur traditionella mansstrukturer förändras är inkluderande maskulinitet. Traditionellt har män och killar uppmuntras, ja programmerats, att bygga upp gemenskap genom att tävla i att visa tuffhet, homofobi och sexism. Här sker också förändringar där pojkar idag i större utsträckning uppmuntras att värdera intimitet och inkludering. Framförallt betonar forskning att det är vuxenvärldens förväntningar på hur killar och tjejer ska vara som på många sätt påverkar ungdomar att bekräfta stereotypa mönster.19
Att uppmärksamma hur män engagerar sig i relationer, intimitet och omsorgsgivande behövs för att ge en rättvisande bild av män och även för att synliggöra hur förändring av mansnormer är möjlig. Ett ensidigt fokus på män som bristfälliga när det gäller frågor om relationer eller intimitet riskerar att förstärka bilden av stereotyp manlighet och därmed förväntningarna som män, inte
19 Anderson 2009.
Maskuliniteter i förändring SOU 2014:6
68
minst unga män, möter. Detta ska däremot inte ske på bekostnad av att problem och maktstrukturer förbises. Sexism och ojämställda attityder får inte tolereras i något sammanhang.
3.6 Välfärdspolitik och globalisering
Forskning om män och jämställdhet betonar hur institutionella förhållanden, politik och särskilt välfärdsstatens utformning påverkar normer för maskulinitet.20 Jämställdhetspolitik, föräldraledighet och utbyggd barnomsorg har inte bara inneburit att kvinnors position i arbetslivet förbättrats. Det har också inneburit att män i Sverige kunnat kombinera arbete och familj på ett sätt som står ut i internationella jämförelser.
Värdet av omsorgsinriktade män uppmärksammas alltmer över stora delar av världen men på få platser ges män den möjlighet att förverkliga detta som i Sverige och de övriga nordiska länderna. Utbyggda socialförsäkringar och en lång tradition av progressiv familje- och jämställdhetspolitik har också inneburit att de negativa kostnader som kan kopplas till maskulinitet begränsats.21 Den kris som exempelvis arbetslöshet kan innebära för en man – och en kvinna – ser annorlunda ut i Sverige jämfört med länder där kvinnor förvärvsarbetar i mindre utsträckning och där sociala skyddsnät är svagare.
Den svenska välfärdspolitikens betydelse för jämställdhetsutvecklingen kan betraktas ur olika perspektiv. Kvinnor har etablerat sig i arbetslivet men har fortsatt huvudansvar för obetalt arbete i hemmet. Deltidsnormen är stark i kvinnodominerade sektorer och män har inte i behövt axla samma ansvar för omsorg om barn som kvinnor (se kapitel 6). Forskning visar hur ojämställdheten reproducerats i Sverige, något som bland annat syns i skillnaderna mellan mäns och kvinnors inkomster (se kapitel 4.3).22 För att råda bot på detta behöver den svenska föräldraförsäkringen ses över. Att kvinnor tar en så stor del av försäkringen jämfört med män är något som återkommande lyfts fram som ett grundläggande jämställdhetsproblem. Mer om detta kan man läsa i kapitel 7, där vi lyfter fram behovet av att ytterligare reservera dagarna i föräldraförsäkringen.
20 Johansson 2014a. 21 European Commission 2013. 22 Blomberg och Niskanen 2013.
SOU 2014:6 Maskuliniteter i förändring
69
Dagens globalisering har inneburit stora förändringar inte minst i arbetslivet, något som innebär förändringar för både män och kvinnor. Krav på större flexibilitet, högre utbildningsnivå och strukturomvandlingar utmanar förutsättningarna för det som länge varit en traditionell manlig yrkesbana. Större osäkerhet i arbetslivet kan ge män anledning att tänka om vad gäller yrkesbana och i större utsträckning söka sig mot omsorgsarbeten, det kan leda till att mäns intresse att stärka sin identitet utanför arbetslivet, som i relationen till barn, ökar.
Detta kan gynna en jämställd utveckling och betyda att män i ökande grad kommer att omprioritera i sina liv och närma sig sättet kvinnor hanterat balansen mellan arbets- och familjeliv. Men utvecklingen kan också ha en betydligt mer negativ innebörd. Osäkerhet kan leda till att män i större utsträckning orienterar sig mot arbete och mindre till familjeliv. Arbetslöshet, osäkra arbetsförhållanden och låga inkomster kan försämra familjers möjligheter och påverka mäns roll som fäder samt kvinnors ekonomiska oberoende i de många fall då kvinnor har svagare arbetsmarknadsanknytning än män.23 Det finns en risk att vi står inför en växande jämställdhetsklyfta, där situationen för vissa grupper förbättras vad gäller jämställdhet, men där andra grupper rent av får det sämre. Detta utvecklas ytterligare i utredningens avslutande kapitel 13.
3.7 Migration, främlingsfientlighet och demografi
Många män och kvinnor i Sverige har erfarenheter av migration. Frågor om genus och migration har blivit ett växande forskningsområde i Sverige och internationellt.24 När det kommer till frågor om män handlar det om hur erfarenheter av migration präglar identiteten som man och hur bland annat diskriminering eller arbetslöshet kan påverka familjemönster och självuppfattning, men också hur män förhandlar de förväntningar på manlighet som finns i de olika kulturella sammanhang man ingår i. Det handlar också om hur synen på invandrarmän som ”andra män”, påverkar invandrade mäns möjligheter i det svenska samhället. Frågor om migration och invandring knyter också an till frågor om främlingsfientlighet och rasism. I kapitel 11 diskuterar vi hur män är överrepresenterade i främlingsfientliga grupper och hur det inte
23 European Commission 2013. 24 Darvishpour 2014, Farahani 2013.
Maskuliniteter i förändring SOU 2014:6
70
sällan finns kopplingar mellan ett motstånd till jämställdhet och invandringsmotstånd.
Migration sker även inom Sverige och gäller frågor om utflyttningen från landsbygd till storstad. Kopplat till detta finns frågor om huruvida männen blir kvar på landsbygden medan kvinnor söker sig därifrån. Detta är frågor som mer ingående diskuteras i kapitel 4.6.
De demografiska förändringarna med den åldrande befolkningen har tagits upp som en central framtida jämställdhetsutmaning.25 Med en åldrande befolkning ökar behovet av omsorg och risken att framförallt kvinnor kommer att behöva ta ett större ansvar för anhörigomsorg. Frågan om mäns ansvar för vård av barn kanske i framtiden alltmer kommer att förskjutas till att handla om mäns ansvar för vård av äldre anhöriga. Detta relaterar även till frågor om vård och omsorgssektorns finansiering, behov av att rekrytera personal och betydelsen av att fler män söker sig till denna form av arbete. Frågor om män i omsorgsarbeten berörs i kapitel 6.
3.8 Utmaningar
Frågor om mansnormer och maskuliniteter i förändring griper in i en rad samhällsområden. Som nämnts ovan och även i kapitel 2 sker en rad förändringar i samhället som pekar på att genusrelationer kommer att fortsätta att omformas. Behovet av att uppmärksamma hur föreställningar om maskulinitet formar och påverkar både män och kvinnor är därför stora. I de följande kapitlen beskrivs hur detta kan ske i en rad olika sammanhang och vilka kunskaper som kan ligga till grund för ett fortsatt jämställdhetspolitiskt arbete.
En utmaning för jämställdhetsdebatten är att synliggöra den förändring som äger rum, och inte minst mäns roll i dessa förändringar, utan att man därmed förlorar fokus på generella maktstrukturer i samhälle, familj och arbetsliv. Vi tror att maskulinitetsperspektiv har mycket att bidra med i detta arbete.
25 Se SOU 2005:66.
71
Min sida – Andreas Bergström
När jag vikarierade som politiskt sakkunnig med ansvar för bland annat jämställdhetsfrågor hos Nyamko Sabuni 2008–2009 blev det uppenbart för mig att jämställdhet fortfarande ofta tolkas som kvinnofrågor i Regeringskansliet. Det handlade om att få upp kvinnors representation i olika sammanhang, om (mäns) våld mot kvinnor, om kvinnor som prostituerar sig, kvinnors löner etc. Patriarkatet och männen som förövare, kvinnorna som offer. Det finns mycket kvar att göra på de områdena men mycket av analysen kändes mer 1970-tal än 2000-tal. För mig har feminismen alltid handlat om att ifrågasätta de invanda normer och roller som finns, hos män och kvinnor. Det är lika relevant att fundera över yrken där män är underrepresenterade, över män som utsätts för våld, över män som prostituerar sig. Genusaspekterna är lika tydliga där och vi måste begripa dem för att kunna motverka problemen på ett så bra sätt som möjligt.
Andreas har varit expert i utredningen. Han arbetar som vice VD för Fores.
73
4 Mäns skilda villkor
Slutsatser
1. Män har, även om förändringar skett och sker, en överväldigande del av maktpositionerna och den ekonomiska makten i samhället. 2. Den ojämställda representationen i börsbolagens styrelser och ledning bidrar till att befästa en bild av män som maktbevarande och föga jämställda. 3. Mäns skilda villkor är synliga i frågor om klass, medellivslängd, geografi, etnicitet, sexualitet, m.m. Olika position, resurser och grad av inkludering i samhället påverkar hur maskulinitet uttrycks och mäns livschanser. 4. Segregation och ojämlikhet mellan grupper i Sverige behöver uppmärksammas för att ge bättre förutsättningar för jämställdhet. 5. Vissa grupper av män riskerar stereotypisering, detta gäller inte minst föreställningar om män i glesbygd, arbetarklassmän och män med invandrarbakgrund. 6. Olika specifika villkor behöver uppmärksamhet. Det gäller exempelvis hur män i glesbygd hanterar arbetslöshet och hälsofrågor. Det gäller också hur invandrade män kan uppleva statusförlust efter migration och reagera på maktförskjutningar i familjen, när normer från deras ursprungsländer kolliderar med normer i Sverige. 7. Hbtq-personers situation behöver fortsatt förbättras.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
74
För detta kapitel har vi valt rubriken ”mäns skilda villkor”. Den syftar på att det i många avseenden är skillnad på villkoren för män och kvinnor. Den syftar också på det vi lyft fram i kapitel 2 och 3 – det är skillnad på villkoren bland männen.
I kapitlet kommer vi särskilt att studera skillnader när det gäller makt, ekonomiska resurser, klass, demografi, geografi och dess skilda normer, etnicitet och segregation samt sexualitet.
Kapitlets olika avsnitt är heterogena sinsemellan, vissa är mer deskriptiva, kartläggande och innehåller en myckenhet av statistik, andra mer analyserande.
4.1 Om begreppet intersektionalitet
Intersektionella analyser syftar till att synliggöra vilka maktstrukturer som medverkar till människors skilda villkor och att kritiskt granska dessa.1 Sådana intersektionella analyser handlar inte enbart om att konstatera skillnader mellan olika grupper. Det räcker inte att exempelvis uppmärksamma hur t.ex. klass, bostadsort eller hudfärg kan hänga samman med olika villkor i samhället. Man behöver koppla detta till de mönster som premierar exempelvis vithet, manlighet, medelklass, heterosexualitet, urbanitet och bostadsort och som kan vara diskriminerande.
Det här betyder att det inte är tillräckligt att t.ex. synliggöra att män med lägre utbildning tar ut mindre föräldrapenning än de med högre utbildning. Man behöver också försöka analysera och diskutera vad som påverkar detta och hur den specifika relationen mellan ekonomiska förutsättningar och strukturer i olika grupper samverkar med könsnormer. I intersektionella analyser ingår också att diskutera hur föreställningar om grupper och identiteter styr politiska problembeskrivningar och analyser.
Intersektionella perspektiv gör det också möjligt att se hur identiteter och positioner är situationsbundna. Betydelsen av könstillhörighet kan till exempel förstärkas eller försvagas i olika åldrar, situationer och relationer. Att vara man kan vara en tillgång i många sammanhang, men ha mindre betydelse eller rent av vara en nackdel i andra.
Och, vi kan förstås fråga oss i hur små grupper kan könen delas upp och beskrivningar m.m. fortfarande vara hanterbara. Extremen är ju att vi studerar varje individ – och än mer – varje individ under
1 de los Reyes och Mulinari 2005.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
75
den individens livscykel. Under en individs livscykel kan ju social status, ekonomi, utbildning, funktionsförmåga m.m. ändra sig och åldern ändrar sig.
Även en intersektionell ansats innebär generaliseringar men då i mindre grupper än bara män respektive kvinnor. Analyserna är därför användbara för att öka igenkännandet och förståelsen.
I utredningen har vi inte haft möjlighet att genomgående belysa alla frågor utifrån intersektionalitet. Vi väljer istället ofta att tala om och uppmärksamma mäns skilda villkor. Vi har trots detta önskat beskriva begreppet som har blivit alltmer frekvent och viktigt i jämställdhetspolitiska analyser.
4.2 Mäns maktpositioner i siffror
Vi har i tidigare kapitel talat om mäns makt utan att närmare gå in på vari denna består eller hur den ser ut. Det torde vara föga ifrågasatt att män generellt sett har större makt än kvinnor. Men då det förhållandet är så centralt i jämställdhetsdiskussionen har vi funnit skäl att tränga närmare ner i saken även om mäns och kvinnors makt behandlats i ett flertal andra statliga utredningar.2
I vår underlagsrapport har vi studerat mäns – och kvinnors – maktpositioner (formella makt) inom ett flertal områden.3 Vi har gjort det med den begränsningen att det huvudsakligen gäller den makt som låter sig mätas i form av antal, andelar och fördelning av maktpositioner.
Vi har alltså män och kvinnors representation. I diskussioner om mäns – och kvinnors representation brukar representation beskrivas som en nödvändig förutsättning för makt, men om representationen blir mer jämn innebär det inte per automatik att båda grupperna får lika stor makt.
Den reella makten är alltså svårare och mer delikat att bedöma och kan ibland sammanfalla med den mätbara – men långt ifrån alltid.
2 Bl.a. SOU 1987:19, Varannan damernas; SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige; SOU 1994:3, Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap; SOU 2003:16, Mansdominans i förändring; SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv samt SOU 2007:108, Kön, makt och statistik. Anita Göransson, som var särskild utredare i sistnämnda utredning, arbetar f.n. med en uppföljning av ett tidigare projekt från 2001 om makt och kön. 3Mäns maktpositioner i siffror, bilaga 9 till vårt betänkande. Rapporten innehåller bl.a. mer av fakta, tidsserier, resonemang och internationella jämförelser etc. än de som här presenteras.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
76
Vi har inte på djupet gett oss i kast med den kanske naiva men icke oviktiga frågan om varför och varifrån män har fått och har sin makt. Vi behandlar den dock kortfattat i kapitel 4.2.3.
Innan det vi funnit presenteras är det värt erinra om det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen beslutade hösten 20084:
Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Inom ramen för detta arbetar regeringen utifrån fyra delmål. Ett av dem är:
En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
Vår genomgång visar entydigt och odiskutabelt att det är ett kön som har klart större makt än det andra inom de flesta samhällsområden. Det kan vara behövligt att först slå fast detta. Kanske för att det är så självklart, traditionellt och ”normalt” att vi inte alltid reflekterar över att det är så.
En inte helt oviktig fråga i sammanhanget är hur man ska se på det så kallade jämställdhetsintervallet, dvs. då minst 40 procent av vardera könet är representerat. Om t.ex. en verksamhet har 80 procent anställda män är då målet/förväntan att ledningen ska utgöras av andelen 40–60? Vi lämnar inte här något svar på den frågan utan försöker i det följande hantera båda förhållandena när frågeställningen är relevant, dvs. då totala antalet anställda inom verksamheten ligger utanför jämställdhetsintervallet.
4.2.1 Resultat generellt
De stora linjerna, utöver den manliga dominansen, är i huvudsak följande när vi studerar maktpositioner:
Det finns sammantaget vissa skillnader mellan könen när det gäller valdeltagande men de mer påtagliga skillnaderna syns när det gäller civilstånd, inkomst, socioekonomi, utbildningsnivå och inrikes/utrikes födda. Så t.ex. har personerna i 5:e, högsta, inkomstkvintilen 18 procentenheters högre valdeltagande än dem som ligger i 1:a, lägsta, inkomstkvintilen. Män röstar i
4 Prop. 2008/09:1 , bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115 .
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
77
något lägre grad än kvinnor i alla kvintiler.5 Och, så t.ex. har de med eftergymnasial utbildning 15 procentenheter högre valdeltagande än de med enbart förgymnasial utbildning. Det finns liten könsskillnad inom dessa två grupper.6
Män röstar sedan 1982 mer borgerligt än kvinnor och skillnaderna har ökat under de senaste 10 åren.7 (Se vidare kapitel 11.1).
Män är något mer politiskt aktiva än kvinnor – i politiska diskussioner, i politiska partier etc.8
Vid en jämförelse internationellt ligger Sverige, baserat på vårt urval, generellt långt framme när det gäller jämställdhet i maktpositioner. Ett exempel på detta är inom politiken. Från denna huvudiakttagelse finns undantag. Det gäller bl.a. totala andelen chefer där Sverige har lägre andelar – 64 procent män9 - än flera andra länder. En orsak till detta kan vara, som regeringen pekat på10, att det finns ett samband mellan generös familjepolitik och färre kvinnor i toppositioner. Män tar ut mindre del av föräldraförsäkringen och arbetar i mindre grad deltid (se kapitel 7 respektive 6).
Det har hittills varit en generell utveckling i mer jämställd riktning över tid. Går vi tillbaka till 1950-talet är den enorm när det gäller t.ex. förekomsten av och andelen kvinnliga domare11, poliser12, präster13, statsråd14 och åklagare15.
Under den senaste 10-årsperioden har påtagliga framsteg gjorts inom t.ex. verksamheter som styrelser för statliga företag, TCO och därutöver t.ex. statliga myndighetschefer. Utvecklingen vad gäller börsföretag är dock ett stort undantag.
5 SCB 2012d s. 55. 6 SCB 2012d s. 54. 7 I SCBs partisympatiundersökning november 2013 – SCB (2013c), fick c 4,6 procent mansröster och 2,6 procent kvinnoröster; fp 4,3 respektive 5,8; kd 2,9 respektive 3,0; m 30,1 respektive 25,7; mp 6,5 respektive 11,8; s 34,1 respektive 39,3; sd 9,5 respektive 3,8 och v 6,4 respektive 6,6. 8 SCB (ULF). 9 MI/SCB. 10Prop. 2013/14:1 bil. 2 s. 15. 11 Domaryrket öppnades för kvinnor 1947. 12 Första kvinnliga ordningspolisen utexaminerades 1958. 13 De första kvinnorna prästvigdes 1960. 14 Första kvinnliga statsrådet 1947. 15 Första kvinnliga åklagaren 1951.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
78
Ett mycket vanligt mönster är att andelen män ökar successivt uppåt i hierarkin, må vara inom politiken, offentlig förvaltning eller näringsliv. Tydliga exempel på detta är kommunpolitiken och kommunförvaltningen, landstingsförvaltningen, privata sektorn generellt och LO. Undantag finns dock, t.ex. landstingens politiska ledning, Svenskt Näringsliv och delvis Riksidrottsförbundet.
De absolut högsta posterna innehas vanligtvis av män. Exempel på detta är statschef, statsminister, riksåklagare, rikspolischef och överbefälhavare. Undantag finns dock, t.ex. ordföranden i Högsta domstolen, ärkebiskopen samt ordförandena i TCO och i Riksidrottsförbundet.
Samhällsområden som är ”medlemsstyrda”, mer demokratiska till sin natur och beroende av sina röster och ”medlemmar”, har god könsmässig representativitet. Exempel på detta är politiken, (även rikspolitikens ”avläggare” statliga myndigheter), TCO och SACO. Dessa verksamheter är ofta föremål för aktiv insyn. Undantag finns dock, t.ex. LO.
På nationell nivå är det i flera fall mer jämställt än på regional och lokal. Exempel på detta är politiken och statlig förvaltning. Även här gäller att dessa verksamheter oftare är föremål för aktiv insyn, det finns helt enkelt ett ”tryck”. Undantag finns dock, t.ex. vad gäller de absolut högsta posterna.
4.2.2 Resultat per samhällsområde
Inom respektive samhällsområde ser det i stort ut på följande sätt:
Politiken är jämförelsevis jämställd och i den kategorin skiljer landstingen ut sig som de mest jämställda och kommuner som de minst jämställda. I kommunpolitiken märks tydligast den hierarki vi tidigare nämnt. Det kan dock vad gäller politiken vara värt notera, särskilt i jämförelse med våra nordiska grannar, att Sverige hittills inte haft någon kvinnlig statsminister.
Sverige har inte heller, även det i jämförelse med de flesta av våra nordiska grannar, i modern tid haft någon kvinnlig statschef.
I offentlig förvaltning skiljer staten ut sig som mest jämställd.
Siffror inom jämställdhetsintervallet har högsta chefer inom
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
79
kommun och landsting men i förhållande till könsfördelningen bland de anställda är situationen klart till männens ”fördel”.
Domare, åklagare och polis utvecklas i jämställd riktning, särskilt åklagarväsendet.
Styrelserna i de statliga företagen16 kontrasterar starkt positivt i jämförelse med dem inom den privata sektorn.
Börsföretagen är mycket ojämställda även om man beaktar att det är en större andel män än kvinnor som arbetar inom dessa företag. Ojämställdheten gäller såväl styrelser17 som verkställande direktör18. Så länge situationen fortsätter att se ut som den gör riskerar ojämställdheten, trots att det endast rör sig om en liten numerär - nästan exakt 1 000 manliga styrelseledamöter19, att befästa en bild av män som maktbevarande och föga jämställda – en bild som kan vara till skada för bilden av män generellt. Sverige tillhör dock de bästa vad gäller andelen kvinnor i styrelserna inom EU-27 – 3:e plats, men förändringstakten är låg – Sverige ligger bland de 5 länder som har lägst takt.20
Aktiebolagen är också ojämställda, dock i mindre omfattning än börsföretagen.21
Universitet och högskolor ”släpar efter” när det gäller professorer
– 76 procent är män att jämföra med 43 procent av samtlig forskande och undervisande personal.22
Svenska Kyrkan har gjort framsteg i jämställd riktning bland sina anställda inte minst när kyrkan nu har en kvinnlig ärkebiskop. Ett undantag är dock det ledande organet Kyrkostyrelsen.23
Bland arbetstagarorganisationerna är TCO och SACO klart jämställda organisationer, särskilt SACO. LO är ett exempel på
16 Styrelseordförande 63 procent män 2013 mot 87 procent 2002, övriga styrelsen 53 procent mot 63 procent 2002. Källa: Regeringen, Verksamhetsberättelser för statliga företag. 17 Styrelseordförande 95 procent män 2013 mot 97 procent 2002, samtliga i styrelsen 79 procent 2013 mot 95 procent 2002. Källor: prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 14 samt AllBright 2013b. 18 94 procent män 2013, 98 procent 2007. Källa: AllBright 2013b samt SOU 2007:108. 19 AllBright 2013b. 20 Europeiska kommissionen i SCB 2013b. 21 Styrelseordförande 84 procent män 2011 mot 86 procent 2009, samtliga i styrelsen 80 procent 2011 mot 81 procent 2009. Källor: SCB (RAMS) samt Bolagsverket. 22 SCB samt UKÄ. Sverige fick sin första ordinarie kvinnliga professor 1937. Lund fick sin första kvinnliga professor 1965. 23 67 procent män 2011, 60 procent 2003. Källa: Svenska Kyrkan.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
80
en organisation där andelen män ökar successivt uppåt i hierarkin.24
Ordenssällskap m.fl. är organisationer som i många fall är enkönade och ofta rekryterar män från samhällets högre skikt. Det kan därför antas att de erbjuder viktiga mötesplatser som ger tillfälle för maktskapande.
Vi har summerat de resultat vi funnit vad gäller mäns makt i diagram som återfinns i bilaga 9 avsnitt 17. Diagrammen har vi gjort dels per samhällsområde, dels i fallande ordning från 100 procent män till 0 procent män. Det skulle kanske vara möjligt att räkna fram ett index för att förenkla informationen i diagrammen men det har vi inte funnit en bra metod för att göra på ett rättvisande sätt. För att ge en bild av eventuella förändringar som skett över cirka ett 10-årsintervall, när vi haft tillgång till sådana uppgifter, har vi markerat detta i diagrammen.
4.2.3 Vilka är ”maktmännen”?
LO gör regelbundet undersökningar av ”makteliten” i Sverige – totalt 197 personer 2011.25 Andelen män i denna elit var 99 procent såväl 1950 som 1970. 20 år senare hade den minskat till 94 procent och ytterligare 20 år senare (2011) hade den minskat till 77 procent. Skulle utvecklingen fortsätta i samma takt pekar den på att 55 procent skulle uppnås 2070.
Tidningen Fokus gör liknande undersökningar av de 100 mäktigaste i Sverige.26 Såväl 2008 som 2013 var det cirka 70 procent män på den listan. 2013 hade män 100 procent av platserna 1–5, 80 procent av platserna 1–10 och 80 procent av platserna 1–25. Totalt sett hade män mätt på detta sätt högre positioner 2013 än 2008.
I Norge har flera undersökningar gjorts, bl.a. den s.k. elitundersökningen 2001.27 Resultaten, som torde ha viss relevans även för Sverige, visade bl.a. att de resursstarka i termer av utbildning och ekonomi dominerade bland eliten. 2010 följdes undersökningen upp och man fann då bl.a. följande om mansdominansen28:
24 2012; medlemmar 54 procent män, kongress 56, styrelse 83, ordförande 100. Källa: LO. 25 LO 2013b 26 Senast i Fokus 2013. 27 Se NOU 2012:15 kapitel 8.4.2. 28 NOU 2012:15 kapitel 8.4.2.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
81
Totalt har mannsdominansen krympet fra en mannsandel på 83 prosent til en mannsandel på 75 prosent over de siste ti årene. I dag er altså tre av fire toppledere menn. Mannsdominansen er med andre ord fortsatt formidabel, innenfor eliteutvalget som helhet. Mest påfallende er den endringen som har skjedd innenfor lederstrata som i all hovedsak tilhører offentlig sektor.
Och uppsummeringen och värderingen kom att fokusera på familjebakgrund och utbildning29:
Norske topposisjoner er sterkt klasseselekterte, i den forstand at det har vært en klar sammenheng mellom en privilegert sosial familiebakgrunn og rekruttering til disse lederposisjonene. Slik eliteutvalget er definert og avgrenset, omfatter det samtidig posisjoner som i stor utstrekning krever bestemte former for høyere utdanning. Norske topposisjoner er, i en samlebetraktning, ikke preget av mangfold, eller diversitet. I stedet tyder alt på at de stadig er dominert av middelaldrende menn med etnisk norsk bakgrunn.
Vi har vad gäller svenska förhållanden inte undersökt utbildning, ekonomi, familjebakgrund, familjesituation, etc. för dem med maktpositioner i Sverige.
Dock, den norska elitens könsfördelning liknar till stora delar den svenska. Bl.a. till följd av detta skulle vi vara förvånade om inte mycket av det som karakteriserar män – och kvinnor – med makt i Norge också är giltigt i Sverige.30
Det är nu inte vilka män som helst vi behandlat ovan i vår undersökning – kanske i storleksordningen 5 000–10 000 när vi talar om styrelser, högre chefer etc.
I jämställdhetsdebatten figurerar inte sällan som en slags manlig modell den vite, heterosexuelle, framgångsrike mannen. Om vi antar, utifrån den diskussion vi fört ovan och som enbart baserar sig på maktpositioner i siffror, att dessa i Sverige är 10 000 personer så skulle det motsvara 3 promille av männen i åldern 25–74 år. Givet detta, och därmed utrymmet är så ”trångt”, och än trängre om vi använder oss av tidningen Fokus eller LO:s beräkningar, kan man verkligen diskutera om denne modellman är ett rimligt utgångsobjekt i en jämställdhetsdebatt.
29 NOU 2012:15 kapitel 8.4.4. 30 Undersökningar av förhållandena i Sverige redovisas bl.a. i Ds 2005:12 och Göransson 2006.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
82
4.3 Män och ekonomiska resurser
Liksom vad gäller avsnitt 4.2 om mäns makt har vi i kapitel 2 och 3 talat om mäns resurser utan att närmare gå in på vari dessa består eller hur de ser ut. Även vad gäller resurser torde det vara föga ifrågasatt att män generellt sett har större resurser än kvinnor. I vår underlagsrapport har vi studerat mäns – och kvinnors – resurser.31Vi har gjort det med den begränsningen att det avser ekonomiska resurser.
Vi har inte heller här gett oss i kast med den kanske naiva men icke oviktiga frågan om varför och varifrån män har fått och har sina ekonomiska resurser.
Innan det vi funnit presenteras är det värt erinra om det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen beslutade hösten 200832:
Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Inom ramen för detta arbetar regeringen utifrån fyra delmål. Ett av dem är:
Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
Att det finns en koppling mellan ekonomi och jämställdhet framgår inte minst i en norsk undersökning som belyste hur ekonomisk jämställdhet inom en relation har ett samband med jämställdhet i praktiken. Slutsatsen där var33:
En mer jämn fördelning av resurserna i ett äktenskap och ett samboende ökar avsevärt möjligheterna till mer jämställda praktiker. Effekten är tydligast bland män, men framträder också bland kvinnor.
En jämn resursfördelning inom paret ökar också sannolikheten för mer positiva attityder till jämställdhet.
Pars resursfördelning har en starkare inverkan på jämställda praktiker än på attityderna.
31Mäns ekonomiska resurser, bilaga 10 till vårt betänkande. Rapporten innehåller bl.a. mer av fakta, tidsserier, resonemang och internationella jämförelser än de som här presenteras. 32 Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115. 33 Holter, Svare och Egeland 2009 s. 203.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
83
Inkomstfördelningen är det element i parets resursfördelning som har den starkaste påverkan på jämställdheten. Även denna starka koppling påverkas dock av mellanliggande variabler som den subjektiva upplevelsen av vem eller vilka som ansvaret för familjens inkomster.
4.3.1 Mäns och kvinnors löner
Män har generellt sett högre löner än kvinnor. Det gäller inom majoriteten av de största yrkesgrupperna. I de 10 vanligaste yrkesgrupperna, där 40 procent av alla anställda män och 43 procent av alla anställda kvinnor fanns, hade 2012 män högre månadslön i 8, lika i 1 och kvinnor högre i 134 35.
Mäns högre löner gäller också när man studerar samhällssektorer. Detta även efter standardvägning, dvs. då hänsyn tagits till att män och kvinnor har olika ålder, utbildning, arbetstid, finns inom olika sektorer och tillhör olika yrkesgrupper. Störst är skillnaden inom privat sektor där mäns lön 2012 var 108 procent av kvinnors (privatanställda tjänstemän 111), lägst är den inom kommunal där mäns lön uppgick till 101 procent.36
I Norden har Sverige de minsta löneskillnaderna totalt sett.37 De svenska löneskillnaderna ligger nära genomsnitten i EU-2738 och OECD39.
Varför har då män högre löner än kvinnor även efter standardvägning?
Kvinnor tar fortfarande till stor del huvudansvar för barn och familj. Därför är det oftast så att när barnet kommer tar kvinnan ut största delen av föräldraförsäkringen (se kapitel 7) och inte sällan börjar hon sedan, eller fortsätter, arbeta deltid (se kapitel 6). Kvinnor tar också ut störst andel dagar när det gäller vård av barn (vab).40
Mot denna bakgrund är det inte att förvåna att en arbetsgivare, som rimligen betalar för den prestation som utförs på arbetsplatsen och inte någon annanstans, premierar den som ofta är på arbetsplatsen och som är ”pålitlig” med sin närvaro. Premieringsmöjlig-
34 Förskollärare och fritidspedagoger där män hade 97 procent av kvinnors lön. 35 MI/SCB 2013 och egna beräkningar. 36 MI/SCB 2013 och egna beräkningar. 37 Eurostat. 38Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 25 f. 39 OECD 2012. 40 64 procent av dagarna 2012. Källa: Försäkringskassan.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
84
heterna har ju dessutom ökat i och med den alltmer utbredda individuella lönesättningen.
En person som ofta är på sin arbetsplats ges också tillfälle att lära sig mer på arbetsplatsen – ett lärande som kan ta sig uttryck i rent hanteringsmässigt kunnande men som också kan innehålla tidsmässigt större möjligheter för sociala kontakter i och utanför arbetsplatsen. Till detta kommer, så länge könsmönstret i stora delar är som det är, att en arbetsgivare kan ha skilda förväntningar på en ung kvinnas respektive ung mans framtida huvudfokusering på arbetet och de facto premierar detta vid såväl rekrytering som befordran.
Med detta är inte sagt att kvinnor ska ha lägre lön men att det ur ett arbetsgivarperspektiv är rimligt att den som fokuserar mest på sitt arbete har större möjligheter att få en god lön än en person med annat fokus – detta oavsett kön. Men nu råder de förhållanden mellan könen som råder och ska de lösas upp i ordentlig jämställdhet krävs att närvaro och fokuseringen på arbetet inte styrs av kön eller förväntningar på kön utan endast på individens prestationer i arbetet – något som i sin tur mer eller mindre kräver en jämställd relation.
En ytterligare förklaring till löneskillnaderna, här avseende privatanställda tjänstemän, ges av regeringen41:
… det är större lönespridning i denna grupp. Tjänstemännen förhandlar också i högre utsträckning om sin lön individuellt, vilket ökar lönespridningen. Forskning visar dessutom att kvinnor är mer återhållsamma i sina löneanspråk jämfört med män. Därutöver antyder forskningen att kvinnor och män bedöms olika i en förhandlingssituation. Både kvinnor och män i chefsposition är mer återhållsamma med att tillmötesgå kvinnors löneanspråk och den negativa effekten för kvinnor som förhandlar mer aggressivt är större
En annan faktor torde vara traditionens betydelse. Här kan vara värt att t.ex. erinra om att först 1946 beslutades om rätt till lika lön för män och kvinnor när det gäller alla statliga tjänster. Vidare, 1960 beslutade LO och SAF att inom 5 år slopa de särskilda kvinnolönetarifferna.42
41Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 23. 42 För en ytterligare beskrivning se avsnitt 2.2.1 i bilaga 10 till vårt betänkande. Beträffande forskningsresultat om mäns och kvinnors konkurrensattityder se avsnitt 2.2.4 i bilagan.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
85
4.3.2 Mäns och kvinnors inkomster
Män har högre sammanräknad förvärvsinkomst än kvinnor – 126 procent av kvinnors 2011.43 En intressant grupp är åldersgruppen 25–29 år där mäns inkomst låg på 139 procent av kvinnors.44 I denna åldersgrupp är det färre män än kvinnor som studerar och många kvinnor har fått barn och är föräldralediga i större utsträckning än män. Skillnaden kan också ha betydelse för bl.a. senare val av deltid, framtida inkomstutveckling och pension.
I åldersgruppen 65 år och äldre var skillnaden i förvärvsinkomst större mellan könen än skillnaden för dem i yrkesverksam ålder.45
Män hade 2011 högre förvärvsinkomster i alla decilgrupper utom den lägsta (figur 4.1).
Källa: SCB (IoS) och egen bearbetning.
43 SCB 2013b. 44 SCB 2013b. 45 SCB 2013b.
0 100 200 300 400 500 600 700 800 900
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Män Kvinnor
1 000-tal kr
Decilgrupp
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
86
Den reala inkomstutvecklingen har sett olika ut för olika inkomstgrupper under perioden 1991–2011. För dem i lägsta inkomstgruppen har den varit 0,4 procent per år, för dem i mittersta gruppen 1,7 procent per år och för dem i högsta gruppen 3,0 procent per år.46Summeras effekten av dessa siffror över hela perioden blir skillnaderna markanta.
De totalt sett ökade inkomstskillnaderna i Sverige under perioden 1991–2011 har av regeringen förklarats med framförallt de ökade kapitalvinsterna och kapitalinkomsterna.47 Även om de ökat kan dock vid jämförelse inom EU konstateras att Slovenien och Sverige hade de lägsta inkomskillnaderna 2011.48
Vi har tidigare berört löneskillnader. Dessa har förstås stark koppling till den sammanräknade förvärvsinkomst vi behandlat ovan. Skillnaderna i inkomst mellan män och kvinnor beror främst på att män i större utsträckning än kvinnor arbetar i yrken som ger högre inkomster, mer sällan arbetar deltid, har lägre sjuktal och är föräldralediga i mindre omfattning än kvinnor.49
Skillnader mellan könen i inkomst är dock lägre i Sverige än i EU-27 totalt.50
Förvärvsinkomsten har en stark koppling till den disponibla inkomsten. Mäns disponibla inkomst 2011 var 28 procent högre än kvinnors. Över tid har den individuella disponibla inkomsten utvecklats något långsammare för män jämfört med kvinnor 20–64 år. 1991 uppgick medianvärdet för mäns disponibla inkomst i förhållande till kvinnors till 132 och 2011 till 123. Detta beror i sin tur på männens långsammare ökning av arbetsinkomst.51
En del av den disponibla inkomsten för vissa utgörs av ekonomiskt bistånd, dvs. försörjningsstöd m.m. Bland de ensamstående som 2012 fick ekonomiskt bistånd var 47 procent ensamstående män utan barn. 20 procent var ensamstående kvinnor med barn.52 Bland de ensamstående med barn förefaller männen ha betydligt bättre ekonomi.
Den disponibla individuella inkomsten varierar med kön och ålder. Så t.ex. hade 2011 män 65 år eller äldre högre disponibel inkomst än kvinnor 20–64 år. Allra lägst disponibel individuell inkomst hade sammanboende kvinnor 80 år och äldre; cirka hälften av den
46Prop. 2012/13:100 bil. 2 s. 11. 47Prop. 2012/13:100 bil. 2 s. 7. 48Prop. 2012/13:100 s. 14 och s. 23. 49 SCB 2013b. 50 Eurostat. 51Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 28. 52 SCB 2012.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
87
disponibla inkomst som en kvinna i åldern 20–64 år hade. Sammanboende män 80 eller äldre hade en disponibel inkomst som var 74 procent högre än de sammanboende kvinnorna 80 år eller äldre.53
Män försörjer sig i högre grad än kvinnor på närings- och löneinkomster och i lägre grad än kvinnor på studiestöd, barnbidrag, underhållsbidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning.
Utrikes födda har lägre inkomster än inrikes födda. Det finns dock, inte förvånande, ett starkt samband med hur länge man vistats i Sverige. Generellt gäller också att utrikes födda män har högre inkomster än utrikes födda kvinnor.
Vid jämförelse inom EU som tar sikte på personer med risk för fattigdom eller social utslagning kan bl.a. noteras att för Sveriges del uppgår riskgruppen till 14 procent av männen (EU-27, 23) och 18 procent av kvinnorna (EU-27, 25).54 Svenska män kommer alltså särskilt väl ut i denna jämförelse.
4.3.3 Mäns och kvinnors förmögenheter
Att studera förmögenhet har blivit svårare efter 2007 eftersom sådana uppgifter inte längre samlas in av staten. Vi får därför huvudsakligen basera oss på uppgifter från detta år.
De finansiella tillgångarna utgörs av bankkonton, aktier, fonder, obligationer, kapitalförsäkringar och andra finansiella instrument. Tillgångarna 2007 såg ut på följande sätt (figur 4.2):
53Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 29. 54 Eurostat (GEI).
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
88
Källa: SCB 2008
Vi ser bl.a. att de finansiella tillgångarna var relativt jämnt fördelade mellan könen i åldrarna fram till cirka 65 år. Vid jämförelse mellan könen bör dock beaktas att skatten vid avskaffandet var 1,5 procent av den del som översteg 1,5 miljoner kronor för ensamstående och 3 miljoner för gifta och samboende (tillsammans).
I åldrarna över 65 år var nivåerna helt olika för män och kvinnor. Männens tillgångar växte för årskullarna fram till 90-åringarna. Kvinnornas blev i huvudsak mindre med ökad ålder.
De finansiella tillgångarna var mycket ojämnt fördelade i befolkningen. Den tiondel av befolkningen som hade störst finansiella tillgångar stod för 71 procent av dem år 2007. Den rikaste hundradelen ägde 32 procent. 55 56
Det var 2007 stor skillnad i finansiella tillgångar avhängigt i vilken kommun man bodde. Men mönstret att män hade större tillgångar än kvinnor gällde; män hade större medianvärde än kvinnor i 260 av landets 290 kommuner. Förmögenheten för en person i Danderyd var 15 gånger större än för en person i Jokkmokk. För männen var skillnaden lägre än för kvinnor; mäns relation var 12 till 1 och kvinnors 19 till 1.57
Finansiella tillgångar finns bl.a. i aktier och här har vi tillgång till mer aktuella uppgifter. 2012 hade män ett totalt aktieägande på 255 000 000 kr i bolag noterade på svensk marknadsplats, kvinnors
55 Se även Roine och Waldenström 2007. 56 Siffran var snarlik den i USA, 35 procent. 57 SCB (FS) och egna beräkningar.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
89
ägande var 140 000 000 kr. 17 procent av männen hade aktier och 13 procent av kvinnorna. Största aktieägandet bland männen fanns i åldersgruppen 65–74 år. Bland kvinnorna fanns största aktieägandet i åldersgruppen 55–64 år.58 Andelen män som aktiesparar är således större än andelen kvinnor. Mäns aktiesparande är större än kvinnors. Särskilt högt aktiesparande har äldre män och äldre kvinnor.
4.4 Män och klass
Ovan har vi behandlat makt och ekonomiska resurser. Dessa faktorer har en nära koppling till socioekonomi. Socioekonomi är i sin tur baserat på klass. Den socioekonomiska indelningen (SEI) baseras i huvudsak på uppgifter om individers yrken/jobb. De grundläggande klasserna på aggregerad nivå består av arbetare, tjänstemän och företagare. Viktiga kriterier för grupperingen är normala utbildningskrav för yrket, facklig tillhörighet för yrket, yrkesställning (anställd/företagare) och sysselsättningsstatus (förvärvsarbetande, studerande, pensionär etc.).59
Detta för oss alltså in på begreppet klass som har varit ett grundläggande begrepp inom politik och samhällsforskning under hela 1900-talet. Dels har det relaterat till en marxistisk förståelse av människors position i organiseringen av produktionen och av klassbaserade samhällskonflikter. Dels har det använts för att diskutera individers och gruppers resurser, materiella såväl som ickemateriella. Det senare har inte minst diskuterats av den franske sociologen Pierre Bourdieu, som utvecklat teorier om hur olika former av ekonomiskt, kulturell och socialt kapital påverkar människors handlingsutrymme. Klass kan användas både för att diskutera ekonomiska och sociala strukturer men också människors identitet, både självupplevd identitet och identitet som blir tillskriven individer och grupper. Klassbegreppet är viktigt för att kunna urskilja de strukturer som påverkar resursfördelningen i samhället men också frågor om status. Centralt för klassanalyser är att de inriktar sig på processer som skapar ojämlikhet.60
I en allmän mening handlar klassperspektiv om människors olika makt och möjligheter. En hög klassposition ger ofta större frihet, mer kreativa och mindre fysiskt krävande eller riskfyllda arbeten och social
58 FI/SCB2013. 59 SCB 1982. 60 NOU 2012:15 s. 76, Yazdanpanah 2008 s. 43.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
90
status, medan människor med lägre klasstillhörighet upplever större mått av maktlöshet, ekonomisk stress och brist på inflytande i arbetslivet. I Sverige har arbetsmarknads- och socialförsäkringspolitik, centrala förhandlingar mellan fack och arbetsgivare, den generella välfärdspolitiken m.m. syftat till att minska effekterna av klassskillnader. Inte minst har vikten av en starkt subventionerad och likvärdig skola, vård och omsorg varit avgörande för att främja jämlikhet.
Idag är det för många inte lika enkelt som tidigare att identifiera sig med en särskild klass enligt SEI ovan. Många långtidsarbetslösa, många med låg eller ingen formell utbildning alls, papperslösa, etc. gör att klassgrupperingarna borde ses över. (Intressant att notera att den indelning som fortfarande används inte har ändrats sedan 1982). Klasstillhörigheten var lättare att identifiera i det utpräglade industrisamhället.
Klass är komplicerat.61 Så är t.ex. den s.k. medelklassen inte homogen. Bland medelklassmanligheten finner vi dels dem som bejakar kvotering, tar ut lång föräldraledighet och menar att jämställdhet är ett centralt samhällsmål, dels dem som prioriterar arbetet, är motståndare till alla former av kvotering och som inte ser jämställdhet som ett centralt samhällsmål. Klass är centralt för att förstå attityder, men det är också komplext och kan slå på lite olika sätt. Vi behöver ta ett steg till, och studera hur olika former av intersektioner – klass, kön, etnicitet och ålder – slår och bildar olika mönster. De flesta attitydundersökningar bygger på relativt ”primitiva” klassifikationssystem och det saknas ofta en medvetenhet om risken att enbart se klass och kön som variabler.
Två termer som kan användas i klassanalyser är socialt arv respektive social mobilitet.62 Socialt arv avser hur personer präglas av den ekonomiska och sociala miljö man växer upp i. Det kan handla om värderingar och sociala koder som internaliseras och att barn i många fall följer i samma yrkesbanor som sina föräldrar. Främst handlar diskussioner om det sociala arvet om en negativ utveckling, där studier visar hur exempelvis långtidsarbetslöshet eller utanförskap riskerar att gå i arv mellan generationer. Samtidigt kan socialt arv lika gärna användas för att beskriva hur barn i resursstarka miljöer ärver inträde till arenor och yrkesliv med hög status. Social mobilitet avser i motsats till detta hur människor kan förflytta sig från uppväxt i en viss klassposition till en annan
61 I detta stycke återges text från Johansson 2014b. 62 NOU 2012:15.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
91
(”klassresa”). Ofta används föräldrarnas utbildningsbakgrund som indikation på klasstillhörighet och som förklaring till barns olika yrkesval eller skolresultat (se kapitel 7).
Inom jämställdhetspolitik har klass främst diskuterats i relation till lågavlönade kvinnors position i arbetslivet. Bland annat har analyser av lönerna i den kvinnodominerade offentliga sektorn kopplats till att traditionellt omsorgsarbete värderats lägre än arbete i den mansdominerade privata sektorn (se kapitel 6). Detta kan i sin tur förklaras utifrån att män utgjort normen för arbetslivet. Särskilt under den tidigare delen av 1900-talet var en manlig försörjarnorm stark och kvinnors inträde i arbetslivet sågs mer som en reserv och mindre som likvärdig arbetskraft. Analyser av klass inriktade sig också främst på relationen mellan män ur arbetar- respektive medel-/borgarklassen. Feministisk forskning har återkommande visat hur dessa analyser osynliggjorde kvinnors faktiska deltagande i arbetskraften.63
På sätt och vis har själva begreppet klass på det här sättet varit manligt kodat. Under den senare delen av 1900-talet har det å andra sidan satts större fokus på hur klassbegreppet feminiseras. Kvinnor utgör på många sätt majoriteten bland dem som har sämre villkor i arbetslivet, med lägre löner och ibland ofrivilliga deltidsarbeten (se kapitel 6). En ytterligare utveckling i dagens diskussion handlar om hur klassbegreppet också etnifieras i och med att grupper av invandrare i störst utsträckning är de som har osäkra anställningar, små ekonomiska resurser och drabbas hårdast av arbetslöshet och utanförskap. I dagens forskning betonas vikten av att analysera hur klasstrukturer samspelar med frågor om kön och etnicitet.64
När det gäller frågor om maskulinitet och klass är klassperspektiv viktiga i flera led. Det ger möjlighet att särskilja mäns olika resurser och makt i samhället och uppmärksamma hur ekonomisk sårbarhet drabbar män med sämre positioner. Dessutom är det viktigt att reflektera över hur klasserfarenheter och klasspositioner på olika sätt formar och begränsar mäns val och möjligheter i livet, inte minst när det kommer till hur man investerar i jämställhet och förändrade mansnormer.
Flera teman går att urskilja i diskussionen om hur maskulinitet skapas i relation till klass:
Investeringen i en position som familjeförsörjare.
63 Se exempelvis Hirdman 2007. 64 de los Reyes och Mulinari 2005.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
92
Jämställt föräldraskap som medelklasspräglat (fast med distinktionen att arbetarklassmän kan värdera familjeliv mer än karriärorienterade medelklassmän).
Gruppsammanhållning och socialisering in i olika yrkessektorer.
Hur homosocialitet ser olika ut i olika samhällsgrupper.65
Hur maskulint kapital eller status kan se ut med avseende på fysisk styrka eller kulturell status och position.
Vikten av att diskutera marginalisering och erfarenheter av arbetslöshet hos män.
Till diskussionen om klass och kön hör frågan om vilket som är ”starkast”. Är exempelvis sammanhållningen och likheterna mellan personer i samma klass starkare än den mellan personer av samma kön? När det gäller privat umgänge finns det mycket som idag talar för ett starkare samband mellan klass än kön. Par från en klass umgås oftare med par från samma klass. När det gäller arbetsplatser finns det även där mycket som idag talar för ett starkare samband mellan klass/yrkesgrupper än kön.
4.5 Män och demografi
4.5.1 Medellivslängd
Ett väl valt område för en intersektionell ansats är medellivslängd. Det finns mycket statistik att ta del av och det är ett område där det inte är tillräckligt med ett studium av enbart skillnad mellan könen.66
Återstående förväntad medellivslängd, som är den fullständiga benämningen på ”medellivslängd”67, efter födelsen för män var 2012 79,9 år. Skillnaden i medellivslängd mellan könen i Sverige var 3,6 år; män lever kortare tid. Skillnaden har under de 10 senaste åren
65 Se en av underlagsrapporterna till vår utredning, Robert Hamrén; Känslan och platsens betydelse för männens sociala organisering, bilaga 4 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Hamrén 2014. 66 Detta avsnitt, 4.5.1, bygger på vår underlagsrapport Män, demografi och geografi, bilaga 11 till vårt betänkande, Rapporten innehåller bl.a. mer av fakta, tidsserier, resonemang och internationella jämförelser etc. än de som här presenteras. 67 För en diskussion av begreppet och hur medellivslängden räknas fram se SCB 2013c.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
93
dock minskat med 0,8 år och antas 2060 endast vara 1,9 år – vid en tid när nästan var fjärde svensk antas vara 65 år eller äldre.68
Under 2012 ökade mäns medellivslängd med 0,08 år medan kvinnors, för första gången sedan 1999 minskade – med 0,13 år.69
Svenska män lever 2,5 år längre än EU-genomsnittet. Inom EU-27 hade endast Italien högre medellivslängd 2011 (80,1). Svenska kvinnor lever 0,3 år längre än EU-genomsnittet.70
I ett historiskt perspektiv är två mycket positiva saker värda att nämna i detta sammanhang.
För det första, den förväntade återstående medellivslängden för såväl män som kvinnor har dubblerats sedan 1850.71
För det andra, spädbarnsdödligheten för pojkar har sedan 1960 gått ner från 19 till 3 per 1 000 födda pojkar och från 14 till 2 per 1 000 födda flickor.72 De vanligaste orsakerna till att spädbarn dör är perinatal dödlighet73 och dödlighet på grund av svåra medfödda skador. Plötslig spädbarnsdöd är en jämförelsevis ovanlig dödsorsak.74
Nära relaterat till medellivslängd är dödlighet. Mäns dödlighet är högre än kvinnors i alla åldersintervall. I intervallen 15–24 år och 25–44 år är mäns dödlighet dubbelt så stor som kvinnors. De, i förhållande till kvinnor, typiskt manliga dödsorsakerna olyckor, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar förklarar till stor del detta.75 Mäns relativt sett tidigare dödlighet kopplas därmed delvis till mäns högre risktagande.
Ibland hävdas att denna tidigare död är männens ”kostnad” för manligheten, en kostnad som skulle matchas av männens ”intäkt” i form av större makt, mera resurser, etc. jämfört med kvinnors.
Män har 1 hälsosamt år mer än kvinnor framför sig när de föds.76
Detta kan framstå som märkligt mot bakgrund av att män lever kortare tid än kvinnor. En förklaring som förts fram är att uppgifterna kommer från frågeundersökningar. Det finns vissa besvär som män ofta inte lider av men som förkortar livet ordentligt, främst alkohol-
68 SCB 2013f s. 20. 69 SCB (BS), SCB 2013a. 70 Eurostat (LE). 71 SCB 2012d s. 112. 72 SCB 2009 s. 20. 73 Dödlighet i samband med förlossningen på grund av förlossningskomplikationer eller sjukdomstillstånd som är specifika för foster eller nyfödda. 74 Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 17. 75 Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 17. 76 SCB 2012e s. 37 ff.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
94
och drogmissbruk. Män upplever normalt inte sådana vanor som ohälsa.77
Inom grupperingar av de båda könen finns stora skillnader.
Män med högre utbildning lever 5 år längre än män med kort utbildning. Att livslängd har en samvariation med utbildning gäller i stort inom hela EU-27.78 Män i Sverige i åldern 35–64 år med enbart grundskoleutbildning har 3 gånger högre dödlighet än män med eftergymnasial utbildning. Kön betyder dock inte allt – män i samma åldersintervall med eftergymnasial utbildning har betydligt lägre dödlighet än kvinnor med enbart gymnasial utbildning eller grundskoleutbildning.79
Alla stora dödsorsaker i befolkningen – hjärtsjukdom, stroke, cancer, olyckor, självmord och alkoholrelaterade diagnoser är vanligare bland dem med kort utbildning.80
Det skiljer 8 levnadsår mellan män beroende på i vilken kommun de bor.81 Ett samband finns med ekonomiska resurser. I de 5 kommuner där männen levde längst tid bland männen i hela Sverige 2012 hade männen en sammanräknad förvärvsinkomst (medianvärde) mellan 415 000 och 312 000 kr. Och, i de 5 kommuner där männen levde kortast tid bland männen i hela Sverige hade männen en sammanräknad förvärvsinkomst (medianvärde) mellan 219 000 kr och 238 000 kr.82
Faktorer som förklarar detta kan bl.a. vara att hög inkomst möjliggör hälsosammare kost och levnadsvanor. Vidare att högutbildade i allmänhet har högre inkomst än lägre utbildade. De 5 kommunerna med hög medellivslängd finns alla i närheten av de 3 största städerna. Här finns en annan arbetsmarknad än i de 5 kommunerna med låg medellivslängd. Boende i kommuner i närheten av storstäder kan antas att ha bättre tillgång till sjukvård, etc.
För att ytterligare beröra svårigheten med generaliseringar om män och kvinnor – eller förbättra analysmöjligheterna: I alla de 5 kommuner, där männen har högst medellivslängd bland männen i hela
77 Det finns andra sätt att mäta ohälsa och hälsa. Forskare som använder läkardiagnosticerad ohälsa (blir då sjukdom snarare än ohälsa) kommer fram till andra resultat. Det finns en viss kontrovers mellan olika sätt att mäta hälsan. Att mäta hälsa innehåller en påtaglig osäkerhet jämfört med att mäta dödlighet. 78 Eurostat. 79 Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 15 och s. 24. 80 Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 7. 81 SCB 2012a. 82 SCB (IoS); Hitta statistik, Statistik efter ämne, Hushållens ekonomi, Inkomster och skatter, Inkomster, Sammanräknad förvärvsinkomst per kommun 2000 och 2010–2012. Medianinkomst i 2012 års priser.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
95
Sverige, deras medellivslängd var högre jämfört med alla de 5 kommuner där kvinnorna hade lägst medellivslängd bland kvinnorna i Sverige.83
Vi återkommer till frågan om medellivslängd när vi i kapitel 8 behandlar mäns hälsa, ohälsa m.m.
Sist, när det gäller demografi, kan nämnas att antalet män i
Sverige 2016 antas vara större än antalet kvinnor. Detta för första gången sedan befolkningsstatistiken påbörjades 1749. Förhållandet torde inte ha någon större betydelse ur jämställdhetssynpunkt utan får närmast sorteras som historiskt intressant.
4.5.2 Gifta, sambo och barn
När det gäller män och kvinnor som är gifta eller sambo finns ett varierande mönster beroende på ålder.84 Upp till 40 års ålder är män i mindre grad än kvinnor gifta eller samboende medan motsatsen gäller i högre åldrar.85Till följd av den påtagliga skillnaden mellan antalet och andelen äldre gifta män och äldre gifta kvinnor är de äldre män som behöver hjälpa sina fruar med olika vårdinsatser i hemmet betydligt färre än de kvinnor som behöver stötta sina män. Detta har, och torde med alltmer åldrande befolkning, ha påtaglig betydelse för mäns och kvinnors livskvalitet och för behovet av vård från anhöriga.86 (Se kapitel 6.)
Mäns kortare medellivslängd skulle möjligen ha betydelse för mannens val av ålder på sin kvinnliga partner och vice versa för de fall mannen och kvinnan reflekterar över att båda ska leva lika länge. Något större sådant övervägande synes dock inte finnas. Detta då vi kan konstatera att mannen är 2,5 år äldre än kvinnan vid sitt första gifte87 och att mannen också är 2,5 år äldre än kvinnan vid första barnets födelse88. Effekten av detta kan vara påtaglig för relationens och individens i relationens kommande livsutveckling. Skillnaden kan påverka uttag av föräldrapenning, deltidsarbete, löneutveckling,
83 SCB 2012a. 84 Detta avsnitt, 4.5.2, bygger på vår underlagsrapport Män, demografi och geografi, bilaga 11 till vårt betänkande, Rapporten innehåller bl.a. mer av fakta, tidsserier, resonemang och internationella jämförelser etc. än de som här presenteras. 85 SCB (AKU). 86 2012 var 17 procent av männen och 21 procent av kvinnorna 65 år eller äldre. 2050 bedöms 23 procent av männen och 25 procent av kvinnorna vara 65 år eller äldre: Källa: SCB 2013f. 87 SCB 2013d. 88 SCB, Hitta statistik, Statistikdatabasen, Befolkning, Demografisk analys, Medelåldern vid första barnets födelse.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
96
karriärutveckling, pensionsvillkor, etc.89 Ur ett krasst rationellt, kalkylerat, ja kanske t.o.m. jämställdhetsbefrämjande, perspektiv borde förhållandet vara det omvända. Det skulle då ”stämma bättre” med livslängd och jämställd ekonomi.
Män är barnlösa i högre grad än kvinnor. Vid 45 års ålder var 22 procent av alla Sverigefödda män 2011 barnlösa mot 13 procent av kvinnorna.90
Unga män bor kvar i föräldrahemmet i betydligt utsträckning än unga kvinnor. 2009–2010 gällde ”hemmaboendet” för 38 procent av männen i åldern 20–25 år. Motsvarande siffra för kvinnor var 27 procent. Ungdomar som bor i storstäder och i mindre kommuner bor kvar i föräldrahemmet i större utsträckning än ungdomar i större kommuner utanför storstadsområdena. Medianåldern vid flytten hemifrån är högre för unga med båda föräldrarna födda utomlands.91
4.6 Män och geografi
4.6.1 Tätort och glesbygd i siffror
Under många år skedde kraftiga förskjutningar mellan andelen befolkning i tätort respektive befolkning i glesbygd.921850 bodde närmare 90 procent i glesbygd och drygt 10 procent i tätort. Samma år bodde 2,5 procent av Sveriges befolkning i Stockholms stad.93 I slutet av 1930-talet var fördelningen 50/50 för att nu vara cirka 15 respektive 85 procent.94
I stort gäller idag att ju mer tätbefolkad kommunen är desto lägre andel män har den. Det är dock inte fråga om dramatiska skillnader. I genomsnitt har storstadskommuner 49,2 procent män och glesbygdskommuner 51,1 procent.
Den lägsta andelen män har Danderyd och Lidingö med 48,3 procent män – dessa två kommuner har f.ö. platserna 1 och 6 när det gäller högst medellivslängd för män. Högst andel män finns i
89 Se även Rothstein 2012. 90 SCB (HBR) och SCB (FGR). 91 SCB (ULF), Boverkets bearbetning i Ungdomsstyrelsen 2012. 92 Detta avsnitt, 4.6.1, bygger på vår underlagsrapport Män, demografi och geografi, bilaga 11 till vårt betänkande. Rapporten innehåller bl.a. mer av fakta, tidsserier, resonemang och internationella jämförelser etc. än de som här presenteras. 93 SCB 2013b. 94Ds 2013:8 s. 77.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
97
Dorotea, 52,8 procent – som har plats 10 när det gäller högst medellivslängd för män.95
I glesbygd råder generellt en negativ befolkningsutveckling.96I glesbygd är befolkningen relativt sett äldre och andelen 15–24åringar i relation till andelen 55–64-åringar lägre97, något som påverkar sysselsättning, serviceutbud och servicebehov.
Sysselsättningsgraden för män i t.ex. Västerbottens och
Norrbottens län var 2011 i paritet med den i riket och något högre i Norrbottens jämfört med Stockholms län. I riket och i de 3 länen var den ett par procentenheter lägre för kvinnor.98
Arbetslösheten för män i t.ex. Västerbottens och Norrbottens län var 2011 0,7 respektive 1,6 procentenheter högre än den i riket medan den i Stockholms län var 1,4 procentenheter lägre. I riket var kvinnornas arbetslöshet 0,1 procentenheter lägre än männens och 1,4 respektive 2,7 procentenheter lägre än den i Västerbotten respektive Norrbotten jämfört med Stockholms län.99
I alla län i Sverige är det en lägre andel män än kvinnor som har en utbildning som kvalificerar dem för eftergymnasial utbildning. Skillnaden är särskilt markant i glesbygd.100
Flyttningar inom Sverige sker i stort från norra Sverige till storstadsområden. Stockholms län hade mellan 1997 och 2007 i åldersgruppen 20–64 år landets högsta inflyttningsnetto, 9 procent och Norrbotten landets högsta utflyttningsnetto, 7 procent.101
Det är en mindre andel män som flyttar från sin födelsekommun jämfört med andelen kvinnor. Andelen återvändare är lika stora för män och kvinnor och därmed är andelen kvarboende män större – 37 procent mot kvinnors 32 procent.102
Bland förgymnasialt och gymnasialt utbildade är andelen män som flyttar lägre än andelen kvinnor. Denna skillnad mellan könen finns inte bland eftergymnasialt utbildade.103
Boende i glesbygd och främst i norra Sverige upplever sig mer politiskt alienerade än övriga Sverige, män mindre än kvinnor. Män i
95 SCB 2012a. 96 Nordregio. 97 Nordregio. 98 SCB ( RAMS) 2011. Åldersgruppen 16–64 år. 99 SCB (AKU) 2011. Åldersgruppen 15–74 år. 100 Nordregio. Se även kapitel 5 och bilaga 11, figur 24. 101 SCB 2010 s. 133. 102 SCB 2012b s. 16. 103 SCB 2012b s. 11 och s. 23.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
98
städer upplever sig mindre alienerade än kvinnor i storstad. Skillnaderna mellan stad och glesbygd är större än den mellan kön.104
I en undersökning 2010105 ställdes frågan ”Det politiska målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Anser du att detta mål är uppnått?”. Resultaten baserad på geografi var att fler storstadsbor svarade ja (13 procent) än personer i mindre städer (10 procent) eller på mindre orter/glesbygd (8 procent).
4.6.2 Män i glesbygd och rurala maskuliniteter
Med utgångspunkt i uppgifterna ovan kan vi se att det finns skillnader mellan tätort och glesbygd när dessa ”ställs mot” varandra. Det handlar dock inte om polariteter utan det finns många variationer i skalan storstad – påtaglig glesbygd.106
De skillnader vi här tar upp handlar om skillnader mellan män i tätort och män i glesbygd. Men, för att kunna göra en korrekt analys behöver vi också studera skillnader, t.ex. socioekonomiska, mellan alla boende i tätort och alla boende i glesbygd oavsett kön.
I debatten och i media målas ofta upp en bild av skillnaderna mellan stad och land.
I en studie av rural maskulinitet i svensk media107 visas hur den urbana maskuliniteten utgör en norm och är överordnad den rurala. Med fokus på tre dokusåpor i svensk TV visas hur den rurala mannen framställs som ojämställd, i behov av hjälp och avvikande. Denna bild skapas av programmakarna och programledarna, och en bärande idé är den rurala maskuliniteten som sårbar och utsatt, en man från landsbygden ska känna till sin position. Från att ha varit de starka och bestämmande ses männen nu som sårbara och utan möjlighet att förbättra sin tillvaro.
104 Oskarsson 2013. SCB (ULF) 2012 innehåller data som till viss del bekräftar det som Oskarsson funnit, bl.a. att kvinnor deltar i mindre utsträckning i politiska diskussioner än män i såväl städer som övriga kommuner. Måhända är det så att kvinnor har större förväntningar på politikerna än vad män har. Kvinnor deltar i mindre utsträckning än vad män gör i det aktiva (lokala) politiska arbetet och har därför inte den reella möjligheten att påverka beslut som de tycker är viktiga. 105 TNS/Sifo 2010. 106 I avsnitt 4.6.2–4.6.5 återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Susanne Stenbacka; Män utanför städerna – om konstruktionen av rurala maskuliniteter och identiteter under förändring, bilaga 12 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Stenbacka 2014. 107 Stenbacka 2014 avsnitt 2.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
99
Konstruktionen av landsbygden som livsmiljö kan kortfattat beskrivas som antingen en rural idyll eller som det motsatta, en plats kännetecknad av stagnation, konservatism och bakåtsträvande.108
Man kan säga att vi lever i en tid då det urbana utgör en norm medan det rurala, det som sker på landsbygden, betraktas som avvikande från normen. Denna norm visar sig också i skapandet av könsidentiteter. När det gäller t.ex. exemplet migrationsrörelser betyder det att det inte brukar framhållas som problematiskt att det bor fler kvinnor än män i städerna men att fler män än kvinnor på landsbygden är ett problem. Att stanna på landsbygden kan innebära att man betraktas som mindre ambitiös och utan mål. Om ett sådant synsätt blir utbrett kan det bidra till att förstärka bilden av en bygd eller region där individerna ses som problem snarare än som möjligheter och därmed som en plats man gärna lämnar.
Att utse vinnare och förlorare är inte något som låter sig göras i denna process. Distinktionen som ofta görs mellan de moderna migranterna och de kvarstannande ”backwaters” kan snarast betecknas som en utveckling av stereotyper.109 Männen som stannar kan finna arbeten som är bättre betalda än de kvinnor som flyttar till traditionellt ”kvinnliga” jobb i storstäderna.110 Med ett annat perspektiv skulle man kunna hävda att det är tur att männen stannar i högre utsträckning än kvinnorna, annars skulle befolkningsunderlaget vara ännu sämre.
En fråga vi ställer oss är om bilden av skillnaderna är större än de faktiska skillnaderna och om fokuseringen på det rumsliga – som glesbygden och den så kallade rurala maskuliniteten – riskerar att dölja andra aspekter som påverkar individers möjligheter. Det kan gälla sämre tillgång till institutioner och sammanhang som konstituerar välfärdssamhället och som påverkar möjligheterna till och synen på utbildning, arbete och hälsofrämjande åtgärder.
Ett område där konstruktioner av maskuliniteter väcker frågor är hälsa. Det finns studier som visar att rurala män utvecklar farliga sidor av maskuliniteten som till exempel att dricka för mycket och ta större risker inom t.ex. gruvarbete och jordbruk.111 Kanske är rurala män mer lättförförda av ett supermaskulint beteende. Viktigt att påpeka är dock att vissa yrken medför större risker än andra,
108 Stenbacka 2014 avsnitt 3.5. 109 Stenbacka 2014 avsnitt 1. 110 Stenbacka 2014 avsnitt 1. 111 Stenbacka 2014 avsnitt 5.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
100
men att det inte behöver betyda att män tar större risker för att förbli ”manliga”.
Ett annat område är jakt. Jakten är en arena som kan synliggöra relationen mellan män i urbana respektive rurala områden samt mellan män och kvinnor i rurala områden. För de unga jägarna är det de urbana männen som kommer för att jaga som utgör det främmande elementet i miljön; de anses vara självcentrerade och macho eftersom de inte visar någon respekt för de vilda djuren och hantering av naturen. De innehar helt enkelt inte rätt kunskaper för att anses kunna bli bra jägare. När de manliga jägarna relaterar sig till kvinnliga jägare är de mer inkluderande, jämfört med när de relaterar sig till de urbana männen .112
4.6.3 Mobilitet ett uttryck för ambitioner?
När det handlar om migration förmedlar debatten ibland ett synsätt som indirekt säger att det är männen som ”gör fel” och som hamnar i bakvattnet eftersom de inte flyttar, kvinnorna uppfattas som mer ambitiösa. En anledning till att mobilitet ses som positivt är att den sätts i samband med vilja till utbildning och lärande, problemet är att mobiliteten till största del sker i en riktning (se avsnitt 4.6.1).
Ytterligare en dimension i sammanhanget är att handlingen att stanna på en plats som kan definieras som landsbygd förknippas med en lägre ambitionsnivå. Med utgångspunkt i en intervjuundersökning113 kan man urskilja två olika livsmanus som kan sammanfatta synen på de tydligaste livsvägarna för unga på landsbygden. Det ena, positivt laddade, handlar om att resa, att skaffa sig utbildning och att ordna ett bra boende för att sedan bilda familj, efter en relativt sett förlängd ungdomstid. Det andra, negativt laddade, livsmanuset inbegriper tidigt etablerande av familj och försörjning (genom ett arbete som inte kräver hög utbildning), det anses inte vara ett ”rätt val”.
Kvinnor och män flyttar till utbildning, arbete såväl som sociala nätverk. Samma orsaker gör också att man inte flyttar från en plats, eller flyttar tillbaka till landsbygden. I en svensk studie kännetecknades flyttningar till landsbygden av familjeorienterade män
112 Stenbacka 2014 avsnitt 5. Se även Hamrén 2014 s. 14. 113 Stenbacka 2014 avsnitt 3.1.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
101
såväl som kvinnor.114 Man flyttade för att få en bra uppväxtmiljö för barnen, för att kunna idka fritidsintressen som djurhållning och odling och för att komma närmare sociala nätverk.
Det kan därutöver finnas andra tänkbara skäl. Man har kanske funnit en partner som också har samma värdering om boende i glesbygd. Man kanske vill ha ett relativt billigt boende – ett boende som i sig kanske kräver lägre inkomst. Man har kanske fått eller får ta över en bostad eller en gård. Man har kanske noterat att kommunikationer, inte minst via Internet, möjliggör att också vara del av ”den stora världen”. Man kanske har ett bra jobb på orten eller i dess närhet och man bedömer kanske att det finns goda framtidsutsikter för arbetsplatsen. Man har kanske kort sagt gjort ett aktivt val på samma sätt som den storstadsboende kanske har.
En återkommande tanke är att såväl arbetsplatser som fritidsaktiviteter på landsbygden skulle vara ”manliga” i ett sådant avseende att kvinnor inte känner sig hemma eller delaktiga där. Det är inte något som har bekräftats i forskningen, däremot utgör arbetsplatser som gruvor, skogsindustrin liksom lantbruket ofta symboler för landsbygdens näringsliv och när fritiden ska beskrivas inleds det ofta med ”jakt och fiske”. Det finns en stark medvetenhet om att offentliga sektorn och turistnäringen, med många anställda kvinnor, är av stor betydelse. Kvinnor vistas också i skog och mark115, äger hästar och är aktiva inom kultur och idrottsverksamhet. Men ”det manliga” är ofta det som syns och antas därför ibland förklara till exempel kvinnors migration från landsbygden. En fråga är om det också kan sättas i samband med den forskning som uppmärksammat en lägre flexibilitet hos män vad gäller arbetsmarknaden, en motvilja mot att närma sig otraditionella sektorer. Individers agerande hänger ihop med vilka alternativ som presenteras och synliggörs i det varjedagliga livet. Det finns också en tendens att det vi ser är det som bekräftar det vi redan vet. Synliggörande är ett viktigt begrepp – synliggörande av såväl kvinnors arbete och aktiviteter men också av mäns arbete inom exempelvis vård och omsorg.
114 Stenbacka 2014 avsnitt 4.3. 115 Se bilaga 16 till vårt betänkande, avsnitt 12.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
102
4.6.4 Strategier för att hantera arbetslöshet – anpassning, utmaning, tillbakadragande
Studier visar att näringslivet på en ort har betydelse för vilka genusrelationer som utvecklas, det utvecklas så kallade lokala genuskontrakt – informella och formella överenskommelser om vad som förväntas av män och kvinnor.116
Arbetslöshet kan vara en kombination av mismatch mellan arbetsmarknadens behov och individers utbildning och färdigheter, men det kan också bero på ett motstånd mot att närma sig (könsmässigt) icke-traditionella sektorer på arbetsmarknaden.117
Det behöver inte vara lika stigmatiserande att vara arbetslös i en rural region eftersom alla känner till arbetsmarknadens begränsningar.118 Men – när normen är att flytta och när normen är en urban boendemiljö kan det sannolikt vara stigmatiserande att bo kvar, ”man bör flytta till ett arbete”. Att vara arbetslös i en urban region behöver inte nödvändigtvis vara stigmatiserande eftersom man redan ”bor rätt” och har nära till en fungerande arbetsmarknad och strukturen på arbetsmarknaden är svår att påverka.
En intervjustudie i Norrbotten i början av 2000-talet med långtidsarbetslösa män visade på mångfacetterade individuella strategier för att hantera arbetslösheten.119Anpassning innebar att vidareutbilda sig inom den bransch som av till exempel arbetsförmedlingen angavs vara mest aktuell eller att långpendla till andra delar av Sverige eller Norge för att ha tillfälliga arbeten. Utmana innebar att vidareutbilda sig inom ett traditionellt sett kvinnligt yrke inom vårdsektorn. De intervjuade männen berättade om utmaningen i att inför omgivningen försvara sitt vägval men de reflekterade också över att de aldrig tidigare i livet tänkt på en sådan inriktning, liksom att nyckelpersoner inom arbetsmarknadens organisationer (som till exempel arbetsförmedlingen) aldrig nämnt detta som en möjlig framtidsbransch. Den tredje identifierade strategin benämndes tillbakadragande, och innebar att man inte såg sig ha någon plats på arbetsmarknaden – på grund av externa globaliseringsprocesser i kombination med lokala begränsningar. En lösning på en sådan situation var att finna en position i civilsamhället inom föreningslivet eller det sociala livet. Men tillbakadragande kan också betyda att man
116 Stenbacka 2014 avsnitt 4. 117 Stenbacka 2014 avsnitt 4. 118 Stenbacka 2014 avsnitt 3.5. 119 Stenbacka 2014 avsnitt 4.1.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
103
deltar allt mindre i lokalsamhället, en strategi som sannolikt påverkar såväl den enskilde som samhället negativt.
4.6.5 Jämställdhet och glesbygdspolitik – reflektioner
Geografin har betydelse men sambanden är inte ensidiga och det finns en risk att man begränsar synen på människors kapacitet genom en regional stigmatisering. Man måste beakta att den glesbygdsboende kanske gjort ett aktivt val på samma sätt som den storstadsboende kanske har.
Vissa förhållanden talar dock för att de traditionella könsrollerna upprätthålls i högre grad och saktare luckras upp i glesbygd än i tätort. Arbetsmarknadens utseende är en faktor som påverkar och arbeten inom primärnäringarna120 förknippas ofta med män och innehas i högre utsträckning av män. Men bilden av landsbygden som traditionell vad gäller könsroller konstrueras inte bara av levda praktiker utan också av idéer som utvecklas på andra platser. Det är därför vanskligt att dra för stora slutsatser kring detta.
Vår slutsats är att ämnet män i glesbygd är problematiserat på ett sådant sätt att det gränsar till stigmatisering och att frågor om glesbygd i stor grad berör såväl män som kvinnor. Det är knappast fråga om ett eventuellt förtryck från män visavi kvinnor eller från kvinnor visavi män som gör att glesbygden har den befolkning den har. Viktigt är hur män och kvinnor uppfattar sina möjligheter i rurala miljöer; om man kan se en framtid för sig som man eller kvinna under de förutsättningar man önskar sig.
Med utgångspunkt i politiska mål om landsbygdens utveckling kan man se positivt på dem som bor i glesbygdskommuner. Funnes de inte där skulle glesbygden vara än glesare. Det är sedan en politisk bedömning på vilket sätt landsbygden ska vara levande och vilka resurser statsmakterna är beredda att sätta in för att nå sina mål. I planeringen av hur resurser ska användas bör jämställdhet vara en central fråga, men utgångspunkten bör vara att det finns en potential till förändring i samband med strukturförändringar och nya användningar av landsbygdsmiljöer, snarare än att utgå från att landsbygden ter sig problematisk och ”bakåtsträvande”.
Män i glesbygd som även framgent vill leva där behöver dock sannolikt öppna sina sinnen för bl.a. bredare utbildningsval och
120 Jordbruk, husdjursskötsel, trädgårdsodling, renskötsel, skogsbruk, flottning, jakt, fiske, vattenbruk, m.m.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
104
bredare yrkesval inklusive val av arbeten inom vård och omsorg m.fl. traditionellt kvinnliga yrken.
4.7 Etnicitet och segregation
Kvinnors positioner har i många avseende förändrats i dagens samhälle.121 Frågan om förändringar i männens positioner är speciellt angelägen beträffande män som emigrerat från länder med hårdare patriarkala strukturer. Denna grupp kan i många fall uppleva drastiska förändringar av genusrelationer och manliga identiteter efter invandringen. Frågor om etnicitet, maskulinitet och jämställdhet är komplexa.
Män med invandrarbakgrund är olika. Det finns allt från feminister till förespråkare för traditionella patriarkala värderingar. Man kan lyfta fram en rad likheter mellan män med utländsk och svensk bakgrund, där socioekonomisk status, utbildning eller andra faktorer är viktigare än etnisk härkomst. Samtidigt präglas invandrade mäns situation och position när det gäller genusrelationer av en rad specifika faktorer som hänger samman med erfarenheter av migration. Exempelvis kan makt- eller statusförlust för många män som hänger samman med migration ha positiva men också många negativa effekter på jämställdhet.
4.7.1 Vithetsnormen
När det gäller invandrade mäns situation och erfarenheter i förhållande till jämställdhetsfrågor vill vi lyfta fram behovet av att reflektera över etnicitet i ett bredare perspektiv. Den som tillhör en minoritet blir ofta betraktad som representant för en grupp. Förväntningar på personer med invandrarbakgrund, och då framförallt länder i Mellanöstern eller utanför Västeuropa, kan se ut på olika sätt men har många gånger en nedvärderande eller misstänkliggörande karaktär, detta gäller inte minst bemötandet av invandrarmän. På ett liknande sätt som man inom jämställdhetspolitik uppmärksammat hur kvinnor som arbetar i mansdominerade yrken, möter en manlig norm och behöver hantera en minoritetsposition behöver många icke-vita
121 I detta avsnitt, 4.7, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Mehrdad Darvishpour, Jämställdhet, etnicitet och ”andra män” - ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration, bilaga 13 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Darvishpour 2014. Se även Farahani 2012, Farahani 2013.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
105
invandrare förhålla sig till en vithetsnorm i samhället. Icke-vita kan många gånger möta fördomar eller förväntningar som grundar sig i rasistiska stereotyper.122
Att tala om vithet är ett sätt att synliggöra hur många vita eller etniska svenskar sällan eller aldrig behöver betrakta sig själva som bärare av etnicitet. Att tala om vithet och icke-vithet kan användas för att synliggöra skillnader i arbetslivet för personer med olika etnisk bakgrund. Vithet är då ett begrepp som gör att man kan uppmärksamma ifall arbetsplatsen inte inkluderar personer med annan hudfärg och bakgrund eller om det finns olika erfarenheter eller villkor på arbetsplatsen för personer beroende på etnicitet.
4.7.2 Konstruktion av ”invandrarmän” som ”andra män”
Under de senaste decennierna har flera forskare beskrivit hur invandrade mäns och kvinnors syn på jämställdhet, heder, sexualitet och patriarkat skiljer sig från svenskars.123 Att uppmärksamma och motverka hedersrelaterat våld och förtryck är avgörande jämställdhetspolitiska frågor. Detta diskuterarar vi vidare i kapitel 9 om män och våld.
Många forskare har samtidigt uppmärksammat hur debatten om hedersmord, patriarkala familjer och utsatta flickors situation har bäddat för en diskussion som placerar etniska minoriteter utanför den svenska jämställdhetens gränser. Svenskheten associeras med ett land och med en kultur med jämställda principer och en unik frizon från könsförtrycket.124
Flera forskare har problematiserat bilden av ”invandrarmän” som ett enhetligt begrepp och uppmärksammat hur invandrarmän lätt betraktas som ”andra män”. Denna bild framställs ofta i media där ”invandrare” och framförallt invandrarmän från Mellanöstern och Afrika framställs som kollektiva, traditionella och förtryckande, vilket kontrasteras mot svenskheten som framställs som individuell, modern och jämställd. Exempelvis får våld av svenska män ofta en individuell förklaring medan invandrarmännens våld kollektiviseras ofta med hänvisning till religiösa och kulturella särdrag.125
122 Se Zolfagary 2013 samt Nationella sekretariatet för genusforskning. 123 Darvishpour 2014 avsnitt 2. 124 Darvishpour 2014 avsnitt 2. 125 Darvishpour 2014 avsnitt 2.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
106
På så sätt indelas invandrare i två kategorier och schabloner där den ena är offer (de hjälplösa flyktingarna och de utsatta förtryckta invandrarkvinnorna). Den andra schablonen är problemet (främlingen, kriminell invandrare, den kvinnoförtryckande och sexistiska ”invandrarmannen”). Denna typ av uppdelning öppnar för en berättigad och ”politisk korrekt” anledning att uttrycka fördomar mot ”invandrarmännens kultur” som förtrycker sina kvinnor samtidigt som den förstärker den positiva bilden av vår västerländska identitet genom att betona att de inte är jämställda som vi.126
4.7.3 Manlighet, migration och etnicitet utifrån ett intersektionellt perspektiv
Invandringen kan innebära omställningar som påverkar mäns upplevelser och attityder kring genus. Det finns forskning som visar att den stora invandringen till Sverige under de senaste decennierna har fört med sig annorlunda synsätt och värderingar, vilket skapar problem i mötet mellan olika kulturer och traditioner inte minst när det gäller frågor rörande kvinnosyn, barns villkor, familjelivet och individens rättigheter.127
Poängen med ett intersektionellt perspektiv är att det problematiserar bilden av män med annan etnisk tillhörighet och framförallt ”invandrade män” som avvikande män, samtidigt som problem med exempelvis drastisk förändring av maktrelationer i familjer eller statusförlust går att belysa.
Migration innebär stora förändringar och många utmaningar, ett brott i levnadsförloppet som för många människor medför att de mister sitt sociala sammanhang. Männens position och attityder i det nya landet skapas inte endast genom deras socioekonomiska förutsättningar utan även majoritetssamhällets bemötande har stor betydelse. Med andra ord bör man förutom socioekonomisk och kulturell bakgrund även studera andra viktiga faktorer såsom klassposition, ålder, upplevelse av migration, vistelsetid, diskriminering samt upplevelse av de intensifierade konflikter och maktförskjutningar som ofta sker i köns- och generationsrelationer inom familjer med utländsk härkomst.
126 Darvishpour 2014 avsnitt 2. 127 Darvishpour 2014 avsnitt 3.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
107
För en del av männen har invandringen inneburit en klassresa uppåt. Exempelvis visar en undersökning om iranska familjer i Sverige128 att många politiska flyktingar som kom från Iran ofta tillhörde en välutbildad modern och sekulär grupp som hade en större kulturell konflikt med de dominerande värderingarna i hemlandet. Det innebar att många strukturella barriärer motverkade deras karriärutveckling och de upplevde en ”intern exil” i hemlandet. När dessa människor kom till Sverige hade de bättre förutsättningar för att efter en tids vistelse känna sig mer ”hemma” i det moderna samhället och kunde ekonomiskt, socialt och kulturellt göra en bättre karriär i det nya landet.
Forskning har också visat att invandring för vissa män har inneburit att förutsättningar för att förstärka jämställda attityder har underlättats. 129 Den visar även att mindre grupper av män redan i hemlandet hade en relativt positiv syn på jämställdhet. Män och kvinnor från norra Iran har exempelvis friare syn på sexuella attityder och större tolerans med jämställdhetens principer än människor från de flesta övriga provinserna i Iran. En anledning kan vara att kvinnor i norra Iran har en stark position i produktion och arbete samt att religiös övertygelse är relativ svag i norra delen av Iran.
För många män innebär samtidigt migrationen många negativa konsekvenser. Det kan vara flyktingskap, främlingskap, osäkerhet och otrygghet, utanförskap och segregation, brist på språkkunnighet, kulturella påfrestningar, förlust av tidigare manliga privilegier och social status, upplevelse av diskriminering och att för första gången bli ”den andre”.
4.7.4 Migration och statusförlust
Flera studier130 tyder på att många män, liksom kvinnor med utländsk härkomst och framför allt utomeuropiska utrikesfödda, saknar arbete i Sverige, har låg inkomst, har dålig hälsa (se kapitel 6 och 8) och bor i segregerade områden. Med andra ord pågår en etnifiering av fattigdom och många invandrade män känner sig maktlösa. I det nya samhället får många av männen plötsligt en lägre status, speciellt om de är flyktingar. Att kvinnor med
128 Darvishpour 2014 avsnitt 4. 129 Darvishpour 2014 avsnitt 4. 130 Darvishpour 2014 avsnitt 6.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
108
utländsk härkomst generellt kan vara mer utsatta för mångfaldigt förtryck utsluter inte det faktum att flera män än kvinnor kan uppleva större maktförlust efter invandringen. Därför kan männen känna sig mest missnöjda efter invandringen.
Forskning om finska mäns liv och sociala karriärer i Sverige tyder på att synen på genusrelationer, uppfostringsmiljö och klasstillhörighet påverkar valet av olika strategier för att kompensera maktförlusten efter invandringen och höja statusen i det nya landet.131 Denna forskning betonar att den största förlusten för de finska männen vid emigrationen till Sverige var den kraftiga minskningen av deras sociala status. Människor från medelklassen hade en lättare väg till integration tack vare högre utbildning.
Finska män har använt två huvudstrategier för att höja sin förlorade status: flykt och kamp. Flyktstrategin går ut på att acceptera sin roll som ”outsider” genom att förstärka sin position i en mindre gemenskap. Genom denna strategi kan man undvika fördomar och stämpling och diskriminering som man kan uppleva i mötet med majoritetssamhället. Man kan även etablera sig inom sitt egna etniska nätverk och etniska marknad. Däremot försämrar flyktstrategin möjligheterna till delaktighet i det svenska samhället och arbetsmarknaden. Kampstrategin utgår huvudsakligen från att man försöker identifiera sig med majoritetens kultur genom att tona ner sitt etniska ursprung och sin identitet. Forskningen visar emellertid att individuella satsningar på utbildning var de mest framgångrika strategierna.
4.7.5 Maktförskjutning i familjer och utmaningar av patriarkal maskulinitet
Undersökningar visar att konflikter inom familjer med annan etnisk bakgrund än svensk är mer intensifierade än konflikter i andra familjer.132 Undersökningarna tyder också på att dessa konflikter i större utsträckning leder till separation samt att andelen vårdnadtvister, familjekonflikter och separationer är högre bland många familjer med utländsk härkomst än etniskt svenska familjer. Utomeuropeiska invandrare separerar i större omfattning än europeiska och skilsmässofrekvensen är hög.
131 Darvishpour 2014 avsnitt 6. 132 Darvishpour 2014 avsnitt 7.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
109
De nämnda undersökningarna tyder på att en del av orsakerna till de intensifierade konflikterna kan ligga i de stora förändringar som ofta sker i maktstrukturen inom invandrade familjer. Män kan förlora i makt i förhållande till både kvinnorna och ungdomarna, och deras makt blir ifrågasatt – kvinnorna ställer krav på jämställdhet och ungdomar på rätten till egna beslut. Detta är en schematisk bild som enbart utgår ifrån köns- och generationsperspektiv. Det finns män som är betydligt mer moderna än kvinnor med traditionell bakgrund och låg utbildning. Klasstillhörighet, utbildningsnivå, kulturell bakgrund och individuella faktorer har mycket stor betydelse för mäns, kvinnors och barns synsätt och upplevelser av invandring och genusrelationer.
Det är inte ovanligt att män i familjer med annan etnisk härkomst och en hårdare patriarkal kultur i sitt bagage känner sig marginaliserade i det nya landet och till och med använder våld för att upprätthålla sin dominans och ”lösa” konflikter. Många män tenderar också – jämfört med invandrade kvinnor – att vara mer stränga gällande flickornas sexuella liv.133 Men det betyder däremot inte att man ska se allt våld och förtryck inom invandrade familjer som hedersrelaterat.134
Generellt pågar en generationskonflikt mellan ungdomar och föräldrar oavsett deras etniska bakgrund. Men inom en del familjer med utländsk härkomst kan dessa konflikter vara större. Ungdomar med utländsk härkomst kan ofta vara mer motiverade och har bättre förutsättningar att påskynda integrationsprocessen medan många invandrarföräldrar är skeptiska till att deras barn ”försvenskas”, vilket i sin tur kan leda till konflikter inom familjen.135 Denna konflikt kan vara mer intensifierad mellan föräldrar och ungdomar inom många invandrade familjer där föräldrarna förmedlar mer traditionella och strängare normer än vad samhällets moderna regler och normer gör. Medan den ”första invandrargenerationen” ofta har svårigheter med anpassningen i den nya kulturen, påverkas barnen lättare av nya normer. Föräldrarnas position försvagas vilket innebär att de får mindre makt över sina barn medan barnen får en ny roll. Barnen för in det nya samhällets värderingar i hemmet och kan därmed bidra till socialisationen av sina föräldrar. Det nya samhällets normer och
133 Darvishpour 2014 avsnitt 7. 134 Hedersrelaterat våld diskuteras i kapitel 9, se även en diskussion och problematisering av begreppet hedersvåld i Darvishpour 2014 avsnitt 3 och 7. 135 Darvishpour 2014 avsnitt 8.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
110
lagar som stödjer barnens rättigheter ökar barnens inflytande i förhandlingarna med föräldrarna. Unga invandrarbarn kan lätt bli ”föräldrar till sina föräldrar”. Risken för familjekonflikter kan öka ytterligare om könskonflikter samverkar med generationskonflikter. Risken för konflikter mellan fäder och döttrar kan med andra ord vara stor inom många familjer med utländsk härkomst. Fadern, vars ställning försämras i den nya situationen, kan dock tänkas föra fram den kulturella traditionen i ursprungslandet som ett argument för sin sak och därmed blir konflikten ännu mer akut.136
4.7.6 Olika former av familjemönster efter migration
Förändring av maskulinitet efter migrationen är inte ensidig. Det finns olika former av attityder och familjemönster i familjer som har migrerat.137 En schematisk indelning av olika familjemönster kan se ut på följande sätt: Det första är den stabila patriarkala familjen med traditionella värderingar och där det finns stor skillnad mellan makarnas resurser till mannens fördel. Där förekommer sällan öppna konflikter. Ett tydligt exempel är relationer i en del familjer som bildats genom ”importäktenskap” där männen har hunnit etablera sig betydligt mer i Sverige och där kvinnor som är mycket beroende av männen.
Det andra mönstret är den instabila patriarkala relationen. Där har kvinnors maktresurser ökat inom familjen efter invandringen. Många av de patriarkala värderingar som mannen står för, exempelvis synen på barnuppfostran, ifrågasätts och omvärderas. Medan männen i vissa familjer kan anpassa sig till kvinnorna motsätter sig män i andra familjer förandringarna, vilket kan intensifiera konflikterna i familjen och leda till skilsmässa. I dessa familjer är troligen sannolikheten för öppna konflikter större. Med andra ord kan sannolikheten vara stor att våld används som ett maktmedel för att ”lösa” konflikter. Män med högre socioekonomisk position i samhället kan också ha en mer positiv inställning till jämställdhet jämfört med sina hustrur, som kan ha betydligt lägre utbildning och status både i hemlandet och i Sverige.
Det tredje mönstret är mer jämställda familjer. I dessa familjer har båda parter mer lika inflytande och makt över varandra. Jämställda
136 Darvishpour 2014 avsnitt 8. 137 Darvishpour 2014 avsnitt 9.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
111
eller ”semi-jämställda” relationer förekommer oftare bland välutbildade par med goda socioekonomiska förutsättningar i samhället och framförallt i de fall då kvinnan hade stort inflytande i relationen samtidigt som männen anpassar sig till de nya genusmönstren. I dessa familjer finns även betydligt bättre förutsättningar för en mer demokratisk relation mellan föräldrar och ungdomar.
Att många invandrarkvinnors maktresurser kan öka i flera avseenden (inkomst, sysselsättning, utbildning och juridiska rättigheter) innebär att deras krav på jämställdhet ökar, vilket kan bidra till en jämlikare relation i familjen. Generellt tyder forskning på att det är kvinnornas maktresurser snarare än männens anpassningsförmåga till nya genusmönster som ligger bakom jämställdhetsutveckling efter migration.
4.7.7 Ungdomars upplevelse av social exkludering
Många ungdomar i familjer med utländsk bakgrund kan uppleva social exkludering och diskriminering, som kan förstärka deras etniska identifikation ytterligare och t.o.m. skapa legitimitet för patriarkala värderingar. Diskriminering kan med andra ord förstärka patriarkala värderingar även bland unga invandrare, särskilt pojkar. Den sociala exkludering och diskriminering som många unga med utländsk bakgrund upplever kan leda till att somliga av dem väljer att ställa sig utanför både samhällets och familjens normer och bilda egna gäng. Deras subjektiva upplevelse av diskriminering kan vara hårdare än första generationen som har invandrat. Anledningen kan vara att de har generellt högre förväntningar. Utanförskapet kan på så sätt intensifieras, och leda till ytterligare marginalisering. Samhällets stämpling och stigmatisering av unga invandrare kan leda till att de får en negativ bild av sig själva och/eller samhället. Många invandrarpojkar kan även känna sig pressade av föräldrarnas krav att reproducera en traditionell maskulinitet.138
Här ska poängteras att ungdomar med invandrarbakgrund inte är någon homogen grupp och har olika erfarenheter, livssituationer och olika sätt att hantera upplevelser av rasism eller exkludering. Problembeskrivningarna ovan är angelägna, men ska inte förstås förenklat eller generaliserande.
138 Darvishpour 2014 avsnitt 11.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
112
4.8 Heteronormer och hbt-personer
Heteronormer handlar om hur heterosexualitet förutsätts hos människor i samhället, eller ses som det ”normala”.139 Dessutom handlar begreppet heteronormer om att visa hur heterosexualitet på olika sätt konstrueras socialt. Sexualitet är inte frånskilt från sociala förväntningar och föreställningar. På många sätt skapas normer för ”rätt typ” av feminint eller maskulinit beteende. Att överträda dessa gränser kan ha sociala kostnader och möts ofta med korrigerande från omgivningen. När man talar om heteronormer handlar det om att synliggöra hur dessa gränser upprätthålls och bevakas och hur det normerar vissa beteenden och könsuttryck. Heteronormer har med andra ord mycket nära kopplingar till upprätthållandet av normer för hur män och kvinnor agerar.
Homo-, bisexuella och transpersoner har under senare år mött många förbättringar på ett institutionellt plan.140 Samkönade par har fått rätt att prövas som adoptivföräldrar och rätt att ingå äktenskap. Hbt-personer har blivit synligare, inte enbart med anledning av mediebevakningen kring nämnda förändringar, men också för att offentliga personer valt att komma ut som hbtpersoner.141
Trots nämnda förbättringar lever många hbt-personer i en värld där de på olika sätt möter osynliggörande, intolerans och diskriminering. Många ungdomar lever med en förväntan hemifrån om att prestera ett heterosexuellt beteende och leva ett heteronormativt liv. I enkäten Ung 08, kartläggning årskurs 9, fick Stockholmsungdomar svara på om deras föräldrar skulle tillåta dem att vara tillsammans med någon av samma kön. Det vanligaste svaret bland killar var “vet ej”. Fler killar svarade med alternativet “Nej, det är inte okej” än alternativet “Ja, det har mina föräldrar inget emot”. En undersökning gjord bland högstadie- och gymnasieelever visade att över en tredjedel av tillfrågade killar hade en intolerant eller tveksam syn på homosexuella. Detta kan nyanseras genom att påtala att över hälften av killarna faktiskt angav en tolerant syn på homosexualitet. I en annan undersökning svarade 14 procent av killar i årskurs 8 att de utsatts för homofobiska kränkningar. I den undersökning om sexuella
139 Se Nationella sekretariatet för genusforskning. 140 I detta avsnitt, 4.8, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Inti Chavez Perez, Mäns sexualitet och hbt-personer, bilaga 14 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Chavez Perez 2014. 141 Se också Regeringskansliet 2014.
SOU 2014:6 Mäns skilda villkor
113
trakasserier som tidigare nämnts svarade 53 procent av killar i årskurs 2 på gymnasiet att de kallats för ”bög” eller liknande ord det senaste året.142
Omfattningen av homofobiska kränkningar överstiger omfattningen av hbt-ungdomar, vilket betyder att även heterosexuella killar utsätts för homofobiska kränkningar. Homofobisk intolerans kan ses som en del av killars maskulintetsskapande. Intoleransen kan också tolkas som begränsande för killars handlingsutrymme eftersom heterosexuella killar som på olika sätt bryter mot förväntningar på maskulinitet kan drabbas av homofobisk intolerans.
Intoleransen kan ta sig uttryck genom våld. Homo- och bisexuella killar löper tre gånger högre risk än heterosexuella killar att ha upplevt fysiskt våld det senaste året och en fyra gånger så hög risk att ha utsatts för hot om våld.143
Brott som utförs mot hbt-personer med motivet att de är just hbt-personer klassas som hatbrott. Hatbrott är inte någon brottsrubricering i sig och innebär inte nödvändigtvis våldsbrott, men kan också innebära andra typer av brott, till exempel ärekränkning. Sedan 2001 har den statistiska kurvan för hatbrott med homofoba motiv pekat uppåt, men detta behöver inte betyda att antalet brott mot hbt-personer ökat. Benägenheten att anmäla hatbrott har ökat de senaste åren. Unga är mest utsatta för hatbrott. 2010 var 41 procent av de hbt-personer som utsatts för hatbrott i åldrarna 16–24 år. Förövarna är yngre än för hatbrott generellt. 2010 var nästan hälften av gärningspersonerna under 20 år.144
Hbt-personers utsatthet finns också på arbetsmarknaden, där hbt-personer riskerar att drabbas av diskriminering. Homosexuella män har statistiskt sett lägre inkomster än heterosexuella män. Samma diskriminering har inte hittats mot homosexuella kvinnor. Hbt-personer kan även ha sämre hälsa. Homo- och bisexuella killar mår sämre och löper större risk att ha försökt ta livet av sig än heterosexuella killar (Se kapitel 8).145
Homofobi riktas i större utsträckning mot killar och män. Dessutom är det killar och män som upprätthåller denna ordning. Därmed kan bekämpandet av homofobisk intolerans ses som en fråga som särskilt gäller män och den viktigaste målgruppen för arbete mot homofobisk intolerans är tonårskillar och unga män.
142 Chavez Perez 2014. 143 Chavez Perez 2014. 144 Chavez Perez 2014. 145 Chavez Perez 2014.
Mäns skilda villkor SOU 2014:6
114
Det är viktigt att uppmärksamma på vilket sätt homofobin förhandlas bort från mäns maskulinitetsskapande. Män som vill tillskriva sig själva en modern maskulinitet kan välja att ta avstånd från homofobi eller ta till sig attribut som tidigare klassats som homosexuella attribut för att på så sätt göra åtskillnad mellan sig själva och andra, mer gammeldags män. Om man tolkar homofobisk intolerans som ett skillnadsskapande mellan en vi-grupp av män och en dem-grupp har föraktet mot homosexuella vissa liknande drag med synen på andra grupper av män, till exempel män i glesbygd eller invandrarmän (se avsnitt 4.6 och 4.7).
Transpersoner är ett paraplybegrepp för olika transidentiteter. Kategorierna man och kvinna är institutionaliserade. Transpersoner är en grupp som lätt faller mellan stolarna i en värld som tolkas utifrån två statistiska könskategorier. Det är svårt att byta tillhörighet från den ena gruppen till den andra. Personer som betecknar sig som vare sig man eller kvinna saknar i dag en juridisk könskategori som passar deras könsidentitet.146
Många transpersoner efterfrågar vård för att korrigera sina kroppar så att de bättre stämmer överens med den egna könsuppfattningen. Trots att behovet av vård kan vara akut tar en utredning ofta två eller tre år, det kan finnas långa kötider för att få genomgå en utredning. Sjukvårdens bemötande av transpersoner behöver uppmärksamhet. Överhuvudtaget drabbas transpersoner på många sätt hårdast av heteronormerna i samhället. Här behövs solidaritet med transpersoners villkor och arbete för lika rättigheter.
146 Chavez Perez 2014.
115
Min sida – Inti Chavez Perez
Jag läste en artikel i min lokaltidning, där en tonårskille satt omgiven av sina polare på ungdomsgården och pratade om sina tankar kring sex. Tonårskillen sa att tjejer var horor och att han kontrollerade sin syster, bland annat genom våld.
I nästa nummer av lokaltidningen var killen tillbaka. Nu satt han ensam, utan sina kompisar. Han bad om ursäkt för det han sagt veckan innan. Han tycker inte att tjejer är horor. Och han kontrollerar heller inte sin syster. Systern och övriga familjen hade blivit arga när de läst artikeln. Killen hade därför kontaktat lokaltidningen och bett att få bli intervjuad igen. Men varför sa du som du gjorde, undrade reportern? Det bara blir så när man pratar inför sina kompisar, sa tonårskillen.
I den här anekdoten ryms kärnan i arbetet med maskulinitetsfrågor. Vi måste erbjuda killar och män redskap till att sluta låtsas att de är sämre än vad de egentligen är.
Killar och män står för majoriteten av kränkningar, oavsett om vi talar om sexism, homofobi eller rasism. Men de är inga monster. Tvärtom är det i de flesta fall schyssta killar som finns bakom masken. Helt vanliga och schyssta killar som förtrycker andra och gör att många uppfattar skolor som otrygga. Ett större resursslöseri än maskulinitetsnormer finns nog inte i vårt samhälle.
Killar som den i lokaltidningen har jag mött i tusental. Det är nu tio år sedan jag började hålla i sexualundervisning för tonårskillar ute på skolor. Att jag har valt sexualundervisning som min arena är ingen slump. Killars intresse är oftast stort. Även bråkiga killar som bygger sin maskulinitet i motstånd till skolan är intresserade av att delta, eftersom sexualiteten är en viktig del av deras identitetsskapande. Här är killar som mest öppna för genusförändrande budskap. Här finns en möjlighet att tala direkt till killen bakom masken. Därför är god sexualundervisning en nyckel för att minska antalet kränkningar och öka tryggheten i skolan och i samhället.
Inti har varit expert i utredningen. Han arbetar som journalist och författare.
117
5 Män och utbildning
Slutsatser
1. Pojkar och män utbildar sig mer idag än tidigare, men det stora betygsgapet mellan könen är konstant och kvinnor dominerar när det gäller högre utbildning. Föräldrars utbildningsnivå slår igenom markant när det gäller de egna barnens utbildningsresultat. 2. Jämställdhetspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken behöver verka för att särskilt pojkar och män investerar mer i utbildning och blir bättre förberedda på ett arbetsliv i kontinuerlig omvandling. Den fördel för pojkar som legat i att de lättare än flickor kunnat få arbete och bättre betalt, trots att många av dem haft sämre utbildning och betyg, bedömer vi är på väg att bli påtagligt mindre. Särskilt pojkar har anledning reflektera över detta. 3. Skolan behöver uppmärksamma och problematisera antipluggkulturer, arbeta normkritiskt och stötta samt synliggöra pojkars engagemang i utbildning. 4. Det ska råda nolltolerans mot sexism, trakasserier, och ”skojbråk” i skolan. 5. Det behövs större satsningar på att stötta pojkar och män att söka sig till traditionellt kvinnliga utbildningar. 6. Utbildningssystemet behöver förstärka likvärdigheten och motverka ökade kunskapsskillnader mellan skolor. Detta bedömer vi vara avgörande för att förbättra både pojkars och flickors prestationer i skolan.
Män och utbildning SOU 2014:6
118
Idag riktas alltmer fokus på pojkars betyg och skolprestationer. Pojkar som grupp presterar i genomsnitt sämre i skolan än flickor som grupp och betygsgapet är påtagligt. Frågan om pojkars skolprestationer blir alltmer viktig i och med att utbildningens roll ökar och att allt större vikt läggs vid språklig förmåga och reflektion.1 Det är alltjämt så att män och kvinnor efter skolan går ut på en könssegregerad arbetsmarknad där man i stor utsträckning inte konkurrerar om samma arbeten men kraven på utbildning och förmåga att uttrycka sig språkligt och ta del av språklig information ökar även i traditionella manliga arbetssektorer. Dessutom finns idag ett fokus på att kunskaperna bland svenska elever vid internationell jämförelse är låga2och att särskilt pojkar som grupp behöver prestera bättre.
Det är också viktigt att skolan bidrar till demokratiska värderingar och en positiv självuppfattning hos eleverna. Skolan handlar om kunskaper men också om att bättre lära sig om vem man är som person och hur man umgås med och respekterar andra samt stärka allas möjligheter att få ett bra liv. Normer för jämställdhet bidrar både till skolans kunskapsmål men även skolans fostrans- och omsorgsuppdrag.3
Frågor om pojkar och skola handlar om flera saker. Dels hur pojkar hanterar undervisning, dels vilka former av maskulinitet som uppmuntras i skolan, dels hur lärares förväntningar på pojkar och flickor ser ut. Dessutom behöver uppmärksamhet också riktas mot de förväntningar, dominansordningar och normer som skapas och praktiseras i det dagliga umgänget mellan elever.4
I detta kapitel diskuterar vi genusnormer, anti-pluggkulturer, pojkars bristande motivation, elevers och lärares interaktion, hur institutionella faktorer påverkar pojkars möjligheter i skolan och vad som kan förändra och öka pojkars motivation och investering i skolarbete. Vi tar även upp olika hypoteser som förts fram de senaste åren om varför pojkar som grupp i genomsnitt presterar sämre i skolan än flickor som grupp. Frågor om pojkars och flickor könsspecifika utbildningsval är något vi lyfter fram med fokus på vikten av att öka möjligheterna för pojkar att söka sig till traditionellt kvinnliga utbildningar.
Dessutom uppmärksammas några framgångsrika exempel, Frejaskolan i Gnesta och Ronnaskolan i Södertälje, som båda fått
1 European Commission 2013. 2 Se t.ex. PISA-undersökningen 2013. 3 För en diskussion om skolans olika uppdrag se Jarl och Rönnberg 2010. 4 Nordberg 2008.
SOU 2014:6 Män och utbildning
119
medial uppmärksamhet när det gäller att förbättra skolmiljö och prestationer. Arbetet vid dessa skolor kan fungera som inspiration för fortsatt jämställdhetsarbete i skolan.
Diskussionen täcker pojkar och män i förskola, grundskola och gymnasium samt högre utbildning.5
5.1 Utredningar om jämställdhet och utbildning
Jämställdhetsdiskussioner om skolan har förändrats över tid. Tidigare handlade det främst om hur pojkar gavs mer utrymme än flickor i skolan, att stärka flickor som grupp samt att uppmuntra flickor att göra inbrytningar i manligt dominerade utbildningssektorer som teknik och naturvetenskap. Forskningen handlade i stor utsträckning om att undersöka och beskriva flickors situation i skolan och hur pojkar på olika sätt utgjorde hinder och försvårade för flickor att ta plats och avancera.
Med genuspedagogiken förflyttas fokus mer mot hur lärare talar till, bemöter och behandlar pojkar och flickor på skilda sätt. Fokus flyttas därmed från pojkarna och deras handlingar till läraren och bemötandet av såväl pojkar som flickor och hur detta påverkar barnen.6 Detta sker först i förskolan, men genuspedagogiken sprids sedan med satsningen på genuspedagoger i grundskolan och även gymnasiet. Det sker då ofta i kombination med problematisering av heteronormen och koppling till hbtq-frågor och normkritiska undervisningsmodeller.
Idag handlar diskussionen allt mer om pojkars prestationer och den växande kvinnodominansen i delar av högre utbildning. Satsningar på att få pojkar att göra otraditionella utbildningsval har skett i mycket mindre utsträckning.7
Även om flickors positioner vad gäller ovanstående frågor utvecklas i en positiv riktning är det viktigt att beakta att utvecklingen är mångfacetterad. Grundläggande jämställdhetsproblem i utbildningssektorn handlar även fortsättningsvis om ungdomars könsstereotypa utbildningsval och om hur trakasserier och bråk inverkar på skolarbetet och kan hämma både flickors och pojkars prestationer och trivsel.
5 Genomgången i detta kapitel bygger bl.a. på forskning och presentationer av Marie Nordberg, expert i vår utredning och docent i genusvetenskap. 6 Se Svaleryd 2003, Eidevald 2009, Eidevald 2011, Lenz Tagushi, Bodén och Orhlander 2011. 7 Herz och Johansson 2011 s. 55, Nordberg 2008 s. 8.
Män och utbildning SOU 2014:6
120
Frågor om jämställdhet i skolan har utretts grundligt under de senaste åren i flera statliga utredningar. Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) lämnade en rad delbetänkanden och ett slutbetänkande.8 Delegationen för jämställdhet i högskolan granskade både forskning och högskoleväsendet.9 Därutöver har Delegationen för jämställdhet i förskolan granskat betydelsen av jämställdhet och genus i förskolan.10 Förutom dessa har utvärderingar, utredningar och kunskapsunderlag tagits fram av Skolverket, Myndigheten för skolutveckling och tidigare Högskoleverket.11 Frågan om betygsgapet mellan flickor och pojkar och dess konsekvenser för framtidens arbetsmarknad har utretts inom ramen för Framtidskommissonen.12Det finns också en omfattande och växande forskning om genus och pedagogik.13
I förhållande till tidigare utredningar vill vi framförallt lyfta fram hur diskussionen om maskulinitet och pojkar förts och vilka utmaningar vi ser i förhållande till det fortsatta arbetet med jämställdhet i skolan och utbildningsväsendet.
5.2 Maskulinitet i skolan
Normer för pojkar och män inverkar på pojkars handlingsmöjligheter, utbildningsval, kamratrelationer, skolprestationer och sätt att tillgodogöra sig utbildning.
När det gäller frågor om varför pojkar som grupp tenderar att prestera sämre än flickor som grupp i skolan är det viktigt att koppla detta till hur vissa typer av beteenden där pojkar förväntas intressera sig mindre för skolprestationer normaliseras och premieras socialt. Här blir frågor om genus och de förväntningar som riktas mot män och pojkar i högsta grad relevanta. Alltmer fokus läggs idag på frågor om det finns en ”antipluggkultur” bland pojkar. Detta diskuteras i avsnitt 5.4.3.
Frågor om genus, pojkar och pedagogik har exempelvis tagits upp och diskuterats specifikt i antologin Maskulinitet på schemat – pojkar, flickor och könsskapande i förskola och skola.14 Där beskrivs en rad olika
8SOU 2010:99. 9SOU 2011:1. 10SOU 2006:75. 11 Se Skolverket, bl.a. Öhrn 2002, Björnsson 2005. 12 Löfström 2012. 13 För en översikt och diskussion om forskning om skola och maskulinitet se Nordberg 2008 samt SOU 2010:35. 14 Nordberg 2008.
SOU 2014:6 Män och utbildning
121
etnografiska studier kring hur maskulinitet och genusrelationer präglar lärandet i olika klassrumssituationer. Det slås fast att förskolan och skolan är en viktig social miljö och därmed också en viktig normproducent där uppfattningar om kön skapas, förändras och utmanas. Författarna i antologin påpekar att maskulinitet och femininitet är relationella. Det handlar om relationer mellan pojkar och pojkar, mellan pojkar och flickor samt mellan elever och lärare.
Skolan och förskolan är en plats där det skapas såväl ”coola killar” och ”tuffa tjejer” som ”fegisar” och ”töntar”. Elever som inte beter sig på det sätt som det förväntas att pojkar respektive flickor ska göra, ofta grundade i stereotypa heteronormativa antaganden om vad som är manligt respektive kvinnligt, kan förlora i status och ifrågasättas. Men skolan är också en plats där normer och könsrelationer ifrågasätts och omformas.15
Forskning om hur lärare kan arbeta med genusfrågor i skolan betonar två viktiga delar. Först att det är viktigt att inse att kön spelar roll och att genusmönster präglar undervisningen på en rad sätt och att lärare behöver uppmärksamma detta. Genusskapandet sker såväl i den formella undervisningen som i de informella samtal som förs med elever i och utanför undervisningssammanhangen. Forskningen visar också att de könsrelationer, normer och rangordningar av elever som skapas i olika grupper och skolklasser kan se väldigt olika ut och att könsmönster varierar. Det är därför viktigt att såväl lärare som forskare utgår från de specifika sammanhang man verkar inom och studerar.16
Generellt trycker forskningen som bedrivits om pojkar och skola de senaste åren på vikten av att uppmärksamma förändring och pluralitet. När man diskuterar frågor om genusrelationer i skolan är det därför viktigt att inte göra antaganden om att pojkar alltid är på ett visst sätt och att flickor alltid är på ett annat. Många gånger kan utgångspunkten att pojkar dominerar och flickor anpassar sig stå i vägen för den variation som finns inom grupperna pojkar och flickor. Detta motsäger däremot inte att dominerande genusstrukturer uppmärksammas men att det är viktigt att se på hur barn och lärare interagerar på olika sätt som kan reproducera men också förändra dessa mönster. Både barn och vuxna reflekterar och förhandlar kring frågor om genus ett mångfacetterat sätt.
15 Nordberg 2008 s. 10. 16 Heikkilä 2013.
Män och utbildning SOU 2014:6
122
5.3 Förskolan
Jämställdhetsfrågor som rör förskolan handlar om två delar. Den första delen handlar om pojkars och flickors utrymme och möjligheter att utforska, leka, lära och göra sig hörda i förskolan. Detta är en fråga som kan kopplas till genus, barns lärande och pedagogik. Den andra delen handlar om satsningar på att öka andelen män i förskolan.
5.3.1 Genuspedagogiska utmaningar i förskolan
Förskolan har i uppdrag att motverka traditionella könsroller. Arbete med genusmedveten pedagogik har lyfts fram, särskilt på senare tid. Generellt handlar genusmedveten pedagogik om att ge barn breddade erfarenheter. Genom genuspedagogik ges barn möjligheter att, oavsett kön, pröva och utforska flera former av lek och lärande. Det handlar om att lägga till, inte dra ifrån. Överhuvudtaget framstår det som viktigt att i större utsträckning ge barn möjlighet att leka i könsblandade grupper något som ofta handlar om att variera gruppsammansättning och aktiviteter under dagen på förskolan.
Det finns flera former av genuspedagogik. En tidig form var den kompensatoriskt inriktade genuspedagogiken. Där delades ibland barnen vid vissa tillfällen in i flick- och pojkgrupper för att få erfarenheter och träna färdigheter som de förväntades sakna genom att pojkar och flickor behandlas olika och uppmuntras till skilda aktiviteter. Den kompensatoriska genuspedagogiken har problematiserats för att det finns risker att detta förhållningssätt snarare spär på föreställningar om pojkars och flickors olika förutsättningar och intressen.
En utmaning inom genuspedagogik är att inte premiera aktiviteter som traditionellt kopplas till pojkar eller flickor och samtidigt respektera olika barns olika intressen. På många sätt är detta självklarheter för lärare och pedagoger, däremot kan det se mycket olika ut på olika förskolor. Att synliggöra genusmönster i förskolearbetet bör vara ett kontinuerligt arbete på förskolorna.
I genuspedagogik ingår också genusrelaterade utvärderingar av verksamheten där barns lekar, leksaker, utformandet, användningen och möbleringen av lokaler, budskap i böcker och sagor samt de
SOU 2014:6 Män och utbildning
123
vuxnas bemötande av och budskap till barn undersöks och förändringar prövas.17
5.3.2 Behovet av att rekrytera fler män till förskolan
Att öka andelen män i kvinnodominerade arbetssektorer som skola, vård och omsorg har varit jämställdhetspolitiskt prioriterat under lång tid. Utvecklingen har dock gått långsamt. Medan andelen män i vården ökat har andelen män i förskola legat på 3–4 procent.18 Frågan om det är önskvärt i sig att öka andelen män har samtidigt inte varit given i svensk skolpolitik. I Delegationens för jämställdhet i förskolan betänkande19 betonades att frågan om genusmedvetenhet hos personalen i förskolan skulle premieras snarare än att insatser skulle göras för att öka andelen manlig personal. Vi anser dock att dessa frågor inte ska ställas i motsatsförhållande, något som också bekräftas i forskning om män och förskola.20
Män i förskolan möter på många sätt andra förväntningar än kvinnor, förväntningar som både kan vara positiva och negativa. Överhuvudtaget framstår det missriktat att frågan om män i förskola omgärdas av tveksamhet. Det har tidigare, särskilt under 1990-talet, funnits en utbredd diskussion om att män behövdes som personal i förskola och skola för att representera manliga förebilder eller identiteter främst för pojkar att identifiera sig med. Denna diskussion är mer frånvarande idag. I stället framstår det idag som en generell jämställdhetsåtgärd att öka möjligheterna för män att arbeta inom skolan. Dessutom som något som stärker kopplingen mellan män och omsorg på ett samhälleligt plan och i barnens uppväxtmiljö.21
Behovet av att stärka insatserna för att öka andelen män i omsorgsyrken generellt och särskilt vad gäller förskolan har uppmärksammats politiskt på senare tid. Skolverket har, på regeringens uppdrag, gjort en kartläggning och analys av insatser för att öka andelen män i förskola. I Skolverkets rapport22 betonas vikten av långsiktighet och synlighet
17 Baagøe Nielsen och Nordberg 2005, Nordberg 2008. För en fördjupad diskussion om genuspedagogik i förskolan se Lenz Tagushi, Bodén och Orhlander 2011. 18 2002 4 procent män, 2007 4 procent män, 2011 3 procent män. Totalt antal män och kvinnor 2011 58 400. Källor: SCB, yrkesregistret och SKL, förskollärare. Se även kapitel 6. 19SOU 2006:75. 20 För en diskussion om hur satsningar på män till förskola sett ut i Sverige och övriga Norden se Nordberg 2011 samt Wickman 2012. 21 Wickman 2012. 22 Skolverket 2012. Se även kapitel 6.
Män och utbildning SOU 2014:6
124
vad gäller frågor om män i förskola. Insatser behöver ha långsiktiga mål, uppföljning och synliggöras mer inom utbildningsväsendet.
Rapporten tar även fasta på utvecklingen i Norge. Där har frågan om att öka andelen män i förskolan getts stor politisk uppmärksamhet. Samordnade satsningar har bedrivits långsiktigt och utifrån en konkret politisk målsättning att 20 procent av de som arbetar inom förskolan ska vara män.23
Något som framstår som effektivt och som präglat arbetet i Norge är inrättandet av nationellt kunskapscentrum som arbetar med frågor om män och jämställdhet, bl.a. män i förskola.24
Skolverket har även getts tilläggsdirektiv att arbeta för att öka andelen män i förskolan och kommer att arrangera konferenser om frågan. Utmaningen att öka andelen män i förskolan kommer att behöva förhålla sig till flera frågor; det handlar om att få fler män att söka utbildning med förskole-inriktning, genomföra utbildningen och stanna i yrket. Idag finns nätverk för män inom förskola samt för högskolepersonal som arbetar med frågor om män i förskoleutbildning. Erfarenheterna från dessa nätverk och aktörer är viktiga att uppmärksamma i Skolverkets kommande arbete.25 Det finns även stor kunskap inom nordisk genusforskning om män i skola och omsorgsyrken som ger en god grund för kommande åtgärder.26
5.4 Grundskolan och gymnasiet
Deja slog fast att jämställdhetsutmaningarna i skolan är flera.27 Det handlar om att det finns stora skillnader i prestationer, preferenser och upplevelser mellan flickor och pojkar. Pojkar presterar generellt sämre än flickor, programvalen till gymnasiet är könsstereotypa och flickor är mer stressade och mår generellt sämre än pojkar. Pojkar gör sig också skyldiga till trakasserier av olika slag i större utsträckning än flickor.
När det gäller pojkar specifikt så lyfts det i betänkandet även fram att pojkar kan dominera på skolgården och i korridorer. Detta samtidigt som flickor har större chans att ta för sig i klassrummen och att pojkar inte bara trakasserar utan att de även utsätts för
23 Skolverket 2012. 24 Wickman 2012. 25 En digital nätverksplats som idag samlar aktörer i frågan är ”Män till förskolan”, http://mantillforskolan.wordpress.com/. 26 Baagøe Nielsen 2011. 27SOU 2010:99 s. 13.
SOU 2014:6 Män och utbildning
125
trakasserier, inte minst med homofobiska förtecken. Delegationen ställde även frågan om det kan vara så att grupper av pojkar som tidigt kommer efter i skolan får otillräckligt stöd. Här lyfts biologiska faktorer som att pojkar mognar senare än flickor fram för skolan att uppmärksamma.28
Delegationen slog även fast att pojkar och flickor inte kan ses som enhetliga grupper och att jämställdhetsarbetet måste förhålla sig till både strukturer och individer.29 Bland förslagen till ett förbättrat jämställdhetsarbete lyfte delegationen fram vikten av långsiktighet i jämställdhetsarbetet, att det inte enbart bedrivs i projektform utan integreras i verksamheten. Man tryckte på att arbetet mot kränkande behandling behöver stärkas och att det behövs tidiga insatser för att stödja pojkar och flickor med psykosociala problem. Dessutom diskuterades hur satsningar på läsning kan minska könsskillnaden i skolprestationer. Skillnaderna mellan pojkars och flickors betyg i svenska är större än i andra ämnen och läsning har en avgörande betydelse för skolframgång även i många andra ämnen.
Frågor om ADHD-diagnoser, något som är vanligare bland pojkar30, och möjligheterna att få stöd till elever med särskilda behov är en stor fråga inom dagens skola.
Könsfördelningen i gymnasieskolan är också en viktig jämställdhetsfråga. Vi ser i tabell 5.1 bl.a. att männen sprider sig mer bland programmen än vad kvinnorna gör. Det är en liten del, drygt 15 procent, som går i program inom jämställdhetsintervallet (40–60 procent).
28SOU 2010:99 s. 23. 29SOU 2010:99 s. 17. 30 Cirka 5 procent av barn i skolåldern beräknas ha ADHD. Hos pojkar är det 2-3 gånger vanligare än hos flickor. Källa: Socialstyrelsen 2010.
Män och utbildning SOU 2014:6
126
Källa: Skolverket
5.4.1 Betygsgapet mellan pojkar och flickor
Betygsgapet mellan pojkar och flickor har i stort sett varit konstant de senaste tio åren (figur 5.1).
Källa: Skolverket och egen bearbetning
Vi ser dock att det skedde en förbättring av pojkars meritvärde under 2013. Vad denna förbättring kan bero på är ännu svårt att uttala sig om.
Barn till högutbildade klarar sig bäst i skolan medan nyinvandrade elever har svårast att klara skolan.
140 150 160 170 180 190 200 210 220 230 240 250
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Samtliga Flickor Pojkar
Observera att värdeaxeln är bruten.
SOU 2014:6 Män och utbildning
127
Framförallt slår föräldrars utbildningsnivå igenom tydligt när det gäller elevers skolprestationer (figur 5.2). Betydelsen av kön behöver på det här sättet alltid även relateras till andra faktorer.31
Källa: Skolverket och egen bearbetning.
Av statistiken över pojkars och flickors meritvärden i grundskolan framstår flera mönster (figur 5.3). Störst skillnader syns i gruppen som ligger på och strax över gränsen för godkänt. Här dominerar pojkar, medan grupperna med högst meritvärde domineras av flickor. Bland grupper med sämst resultat är skillnaderna mellan pojkar och flickor tydliga, men det är långt ifrån något entydigt pojkproblem.32 Detta pekar på vikten av att diskussionen om elever som inte klarar skolan inte enbart kan fokusera på pojkar utan även på flickor.
31 Skolverket 2013. 32 Björnsson 2005. 140 150 160 170 180 190 200 210 220 230 240 250
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Flickor, förgymnasial Pojkar, förgymnasial Flickor, gymnasial Pojkar, gymnasial Flickor, eftergymnasial Pojkar, eftergymnasial
Observera att värdeaxeln är bruten.
Män och utbildning SOU 2014:6
128
Källa: Skolverket
I en rapport om könsgapet mellan pojkar och flickor som togs fram inom ramen för Framtidskommissionens arbete pekas på att skolan har många problem, varav den sjunkande kunskapsnivån är ett och att pojkar presterar sämre än flickor ett annat.33 Där pekas också på att det inte framstår som att det finns några enkla lösningar på problemen.
Det har länge funnits skillnader mellan pojkars och flickors prestationer i skolan, men det är först på senare tid som de börjat ses som mer allvarliga problem. Anledningen till detta framstår som relaterad till förändringar i den framtida arbetsmarknaden där högre utbildning får en större betydelse samt att ökad ungdomsarbetslöshet och sjunkande resultat i skolan generellt ökar behovet av att man tar allvarligt på frågan om pojkars prestationer.
33 Löfström 2012.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
Procent
Pojkar
Flickor
SOU 2014:6 Män och utbildning
129
5.4.2 Hypoteser om pojkars prestationer
I rapporten Kön och skolframgång diskuteras olika hypoteser om varför pojkars skolprestationer utvecklas relativt sämre och hur detta är kopplat till institutionella förändringar i skolan. 34
En första hypotes är att utvecklingen hänger samman med förändringar i läroplaner. Det har spekulerats i om förändringar i skolans mål mot mer språkligt reflekterande kompetens, som led i en allmän samhällsutveckling, eventuellt stämmer överens mer med flickors traditionella könsmönster än med pojkars. Det har dock inte gått att hitta belägg för detta eller att skolan skulle ha blivit mer ”flickanpassad” till följd av senare tids förändringar i läroplaner.
En andra hypotes är att den ökande kvinnodominansen i lärarkåren35 påverkar pojkars prestationer, men inte heller detta går att belägga. Samtidigt framstår det som viktigt att barn träffar både manliga och kvinnliga lärare i skola och förskola. En breddad rekrytering till lärarkåren är viktig för att ge barn möjlighet att träffa olika vuxna och se att pedagogiskt arbete och omsorg är något som både män och kvinnor arbetar med.
En tredje hypotes handlar om pedagogisk inriktning i skolan där trenden gått mot att större ansvar för lärandet läggs på individen. Här uppmärksammas forskning som menar att denna utveckling gått på tvärs mot de krav som pojkar har i sin sociala vardag. Att elever i större utsträckning själva ska ansvara för och planera sitt arbete i skolan skulle kunna ha betydelse för pojkars skolprestationer, men som framhålls i rapporten handlar detta i slutänden om det pedagogiska sammanhanget – skolans och lärarnas sätt att hantera undervisningen. I de fall där elever inte stöds tillräckligt med handledning och uppföljning blir de elever som inte har tillräcklig motivation eller förståelse förlorare.
Även i rapporten till Framtidskommissionen tas olika hypoteser om pojkars prestationer och slutsatserna upp och de överensstämmer med de ovan nämnda. Någon specifik förklaring till pojkars sämre resultat är svår att finna. Där pekas dessutom på att svenska studier visar att pojkar inte diskrimineras i skolan vad gäller betyg, och att inte
34 Björnsson 2005 s. 60-63. 35 Förskollärare 2002 4 procent män, 2007 4 procent män, 2011 3 procent män. Totalt antal män och kvinnor 2011 58 400. Grundskollärare 2002 24 procent män, 2007 23 procent män, 2011 21 procent män. Totalt antal män och kvinnor 2011 78 200. Gymnasielärare 2002 47 procent män, 2007 46 procent män, 2011 45 procent män. Totalt antal män och kvinnor 2011 55 200. Källor: SCB, yrkesregistret och SKL, förskollärare.
Män och utbildning SOU 2014:6
130
heller detta skulle kunna förklara skillnaderna i resultat.36 Istället pekas på att den troligaste förklaringen till pojkars sämre prestationer helt enkelt ligger i att pojkar anstränger sig mindre än flickor. Frågan är dock varför. En anledning till detta har diskuterats i form av en antipluggkultur bland pojkar, ett begrepp som presenteras nedan.
5.4.3 Att uppmärksamma och problematisera antipluggkulturer
I båda de ovan nämnda rapporterna betonas att det är viktigt att skolan uppmärksammar och arbetar med att motverka de olika former av ”antipluggkultur” som kan återfinnas bland pojkar.
Generellt har begreppet använts för att beskriva hur pojkar kan sträva efter status och populäritet genom att investera i en form av maskulinitet där det är viktigt att visa tuffhet och distans till det som uppfattas som att vara en ”pluggis”. Detta medan de pojkar som är inriktade på ”stillasittande skolarbete” och som sätter skolans ideal högt riskerar att bli mobbade eller framställas som feminiserade.37 I rapporten Kön och skolframgång påpekas samtidigt att beskrivningar av antipluggkulturer kan bli förenklade eller förgivettagna och bortse från den stora variation som finns inom gruppen pojkar och inom gruppen flickor. Antipluggkultur kan finnas hos flickor och långt ifrån alla pojkar uttrycker någon form av antipluggkultur.38 Elevers sätt att hantera problem och uppvisa motstånd mot undervisning kan ta olika former och se olika ut beroende på en rad olika situationer och sammanhang. Det finns utåtagerande pojkar – och flickor). Det finns de som istället är tysta. Men begreppet är viktigt för att det synliggör normer som kan förklara pojkars generellt sämre prestationer i skolan.
I rapporten pekas också på att pojkar ofta får mer uppmärksamhet i undervisningen men att det många gånger kan handla om tillrättavisningar och negativ uppmärksamhet. Det kan finnas en förväntan hos både lärare och elever att pojkar uppför sig dåligt och att läraren behöver hålla koll på pojkarna i klassen. Pojkar kan på det här sättet ges mer uppmärksamhet i skolan, där lärare ställer frågor och riktar sig till pojkar för att hålla dem sysselsatta inom den planerade undervisningen. Detta kan leda till en ond cirkel där
36 Löfström 2012 s. 51. 37 Björnsson 2005 s. 8, s. 33 f. 38 Björnsson 2005 s. 34, s. 67.
SOU 2014:6 Män och utbildning
131
försöken att hantera pojkar som tar plats och är uppmärksamhetskrävande leder till att beteendet fortsätter. I rapporten beskrivs det på följande sätt: ”att skolans företrädare i vardagen kan reagera på pojkars beteende är fullt logiskt. Lika logiskt kan det vara att pojkar i vissa fall ser dessa tillrättavisningar som ett bevis på utövandet av en form av maskulinitet”.39
På senare tid har forskning om genus i skolan betonat hur frågor om pojkars prestationer och antiplugg-attityder måste problematiseras i större utsträckning. Framförallt betonas hur förväntningar på olika grupper av pojkar kan se olika ut och hur detta påverkar hur pojkar engagerar sig i utbildning och vilka möjligheter man har att lyckas i skolan. Forskning betonar också hur inte minst klass och föreställningar om etnicitet påverkar synen på pojkar som ointresserade eller studiemotiverade och att det påverkar hur elever engagerar sig. Att signalera motstånd eller ointresse i skolan kan ses som del i ett maskulinitetsgörande men också som uttryck för att man behöver mer pedagogiskt stöd.40
Det har även lyfts fram hur pojkar kan uppvisa en form av ”begåvningskultur” där man sätter stort värde på resultat och betyg, dock tillsammans med en vilja att framstå som att man inte behöver anstränga sig på samma sätt som flickor.41 Även här framstår med andra ord könsmönster som pekar på hur pojkar försöker maskera sitt skolengagemang. Samtidigt problematiseras synen på att pojkar generellt sett inte skulle eftersträva att lyckas i skolan.
5.4.4 Uppmärksamma normbrott och pojkars investering i skola och omsorg
Forskargruppen bakom antologin Maskulinitet på schemat lyfter fram vikten av att uppmärksamma och synliggöra fler bilder av pojkar i skolan än den gängse bilden av pojkars antipluggkultur. Genom att nyansera beskrivningarna av pojkar och lyfta fram hur pojkar på många sätt investerar i social omsorg och lärande öppnas flera möjligheter för att åskådliggöra och stötta förändring.42
Flera exempel ges på hur barns lekar på förskola eller elevers agerande i undervisningssituationer i skolan kan växla mellan könsstereotypa och könsöverskridande inslag. Detta behöver uppmärk-
39 Björnsson 2005 s. 61. 40 Nordberg 2008. 41 Nyström 2012. 42 Nordberg 2008.
Män och utbildning SOU 2014:6
132
sammas av lärare. Att i större utsträckning uppmärksamma och stödja normbrott bland elever, istället för att ensidigt fokusera på förgivettagna skillnader mellan pojkars och flickors engagemang för skolan öppnar, enligt forskarna, för en mer dynamisk förståelse av hur genus formas i skolan och hur det påverkar elevers välbefinnande och resultat. En generaliserande bild av pojkars ointresse i skolan leder lätt till bilden av att pojkar överlag skulle strunta i skolan och i betygen, något som motsägs av mycket forskning.43
Det är med andra ord viktigt att diskutera olika former av antiplugg-kultur hos pojkar – och grupper av flickor, men också att synliggöra och uppmärksamma andra bilder av pojkar i skolan. Här är det viktigt att lärare och skolan har ett nyanserat angreppssätt.
5.4.5 ”Det ordnar sig ändå”
Diskussioner om pojkars engagemang i studier behöver också relateras till en annan mer strukturell fråga som gäller arbetsmarknadens utformning. Så länge pojkar och flickor i stor utsträckning gör könssegregerade utbildnings- och yrkesval minskar effekten av pojkars sämre resultat i skolan, pojkar och flickor konkurrerar i många fall inte om samma arbeten. I rapporten till Framtidskommissionen poängteras att arbetsmarknadens utformning kan vara en förklaring till att pojkar anstränger sig mindre än flickor.44
Så länge arbetsmarknaden fortsätter att vara strukturerad efter kön vad gäller lön, karriär och yrkesstratifiering signalerar den något som pojkar och unga män kan tolka som att det inte är nödvändigt att prestera i skolan – det ordnar sig ändå.
Om detta är riktigt så pekar det på att en möjlig åtgärd för att förbättra pojkars intresse och engagemang för skolan handlar om att både arbetsliv och skola tydligare behöver signalera att utbildning kommer att vara av ökad vikt i arbetslivet i framtiden och att tiderna där ”det-ordnar-sig-ändå”-inställningen var riktig sannolikt håller på att påtagligt förändras.
43 Nordberg 2008 s. 13 ff., s. 219. 44 Löfström 2012 s. 79.
SOU 2014:6 Män och utbildning
133
5.4.6 Trakasserier och skojbråk
Samtidigt som antipluggkulturer behöver hanteras på nyanserade sätt så behöver skolan ha en tydlig nolltolerans mot trakasserier, sexism och olika former av ”skojbråk” eller ”maktlekar”. Detta skapar annars stora problem för både pojkar och flickor i skolan. Trakasserier mot flickor och mot grupper av pojkar är något Deja kopplade samman med att flickor mår dåligt i skolan, men även med att former av dominant maskulinitet blir normgivande.45
Skolor har skyldighet att arbeta förebyggande mot trakasserier och redogöra skriftligen för detta arbete i sin likabehandlingsplan. Det är viktigt att ha nolltolerans mot sexuella trakasserier eftersom det annars finns en risk att kränkningarna normaliseras och blir en del av skolmiljöns vardag.46 På grund av normativa uppfattningar om kön och heterosexualitet kan vuxna ha problem att känna igen och erkänna sexuella trakasserier mellan elever i skolan. Trakasserier kan felaktigt uppfattas som ett slags genusskapande spel som killar och tjejer förväntas delta i inför varandra i skolan. Kränkningar mellan killar handlar många gånger om kränkningar med homofob karaktär.
Normkritisk pedagogik har på senare tid tagits upp av flera aktörer i och utanför skolan som ett sätt att förebygga trakasserier. Ett exempel är Machofabriken, ett projekt av Män för Jämställdhet (MfJ) och Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) som belyser maskulinitetsnormer och är del i ett våldsförebyggande arbete riktat till killar. Ett annat exempel är metodboken I normens öga av antimobbingorganisationen Friends vilken med sitt metodmaterial vill belysa hur normer påverkar tillkomsten av diskriminering och trakasserier.47 (Frågor om hur normkritiskt arbete kan användas i sex- och samlevnadsundervisning diskuterar vi i kapitel 10.)
5.4.7 Långsiktigt normkritiskt arbete kan ge resultat
Det finns tecken på att normkritiskt arbete i kombination med ytterligare åtgärder kan ha en positiv inverkan. De senaste åren har exempelvis Frejaskolan i Gnesta (årskurs 6 till 9)48 uppmärk-
45SOU 2010:99. 46 Chavez Perez 2014. 47 Chavez Perez 2014. 48 www.jämställ.nu 23 januari 2013.
Män och utbildning SOU 2014:6
134
sammats. Där har man sedan 2010 arbetat utifrån Program för hållbar jämställdhet och nått resultat.49
Skolan identifierade att det bland eleverna fanns uppfattningar att pojkar inte skulle vara intresserade av skolan eller av att plugga samt att flickor främst bedömdes utifrån sitt utseende. Skolan identifierade även problem med sex- och samlevnads-undervisningen som underbyggde heteronormativa stereotyper. Skolan undersökte också hur genusmönstren såg ut inom hela skolverksamheten, på lektioner, i korridorer och på raster. Man arbetade sedan aktivt med att diskutera dessa underliggande attityder kring kön samt förbjöd alla former av bråk, även ”skojbråk” som pojkar ägnade sig åt, och ökade närvaron av vuxna i korridorerna. Detta för att minska den form av statustävlan bland killar som man såg som en grund för problemen. Statustävlande bland tjejer var på ett motsvarande sätt att tävla i att framstå som sexig.
Maja Thorsén, biträdande rektor på skolan, anser att detta förklarar den tydliga förbättringen när det gäller pojkars prestationer i Frejaskolan. Pojkarna höjde sina betyg och från att ha legat under riksgenomsnittet ligger pojkarnas betyg på skolan nu betydligt över.50
5.4.8 Betydelsen av resurser och förväntningar
En annan skola som uppmärksammats är Ronnaskolan i Södertälje (förskoleklass till årskurs 9). I den skolan har nästan alla elever utländsk bakgrund och det är en skola som många elever som bor i området väljer bort till förmån för andra skolor. Skolan har under rektor Lina Axelsson Kihlblom på senare tid kraftigt höjt andelen elever som blir behöriga till gymnasiet, enligt uppgift från 52 procent till 76 procent på två år. I intervjuer beskriver rektorn hur utvecklingen handlat om att man infört en tvålärarmodell vilket betyder att det ska finnas två ämnesbehöriga lärare i klassrummet på alla lektioner. Detta framställs som resurskrävande men effektivt. Därutöver har man fokuserat på att kommunicera förväntningar på eleverna att de ska prestera i undervisning och förbättra sina betyg. Detta är något som gett resultat, även om pojkar framstår som svårare att nå än flickor. Rektorn för Ronnaskolan menar att arbetssättet är effektivt men riktar också
49 Program för hållbar jämställdhet (HÅJ), Sveriges Kommuner och Landsting. 50 www.jämställ.nu 23 januari 2013.
SOU 2014:6 Män och utbildning
135
stark kritik mot det fria skolvalet som enligt henne försvårar arbetet för att höja resultaten i skolan.51
Även om det i dagsläget är svårt att direkt belägga vad som påverkat utvecklingen både på Ronnaskolan och Frejaskolan ger dessa medialt uppmärksammade exempel indikationer på olika sätt att hantera frågor om skolprestationer och jämställdhet. Normkritik i kombination med att exempelvis skojbråk inte tolereras framstår som intressanta och viktiga sätt att arbeta efter. Samtidigt framstår även förväntningar på elevers skolresultat som avgörande för studieresultat och skolmiljö.
5.4.9 Fria skolval och skolsegregation
Något som är tydligt i fallet med Ronnaskolan är att skolan brottas med effekterna av fria skolval och ökande skolsegregation och att jämställdhetsarbete inte ensamt framstår som lösningen på utmaningarna i skolan. Frågor om jämställdhetsarbetet i skolan kan med andra ord inte isoleras från en vidare granskning av utvecklingen inom det svenska skolsystemet.
Frågor om segregation och utbildning kommer att fortsätta att vara viktiga skolpolitiska utmaningar. Detta diskuteras sällan i relation till jämställdhetspolitiska målsättningar men behöver få ökat fokus även inom jämställdhetsarbetet. I linje med intersektionella analyser av hur kön samspelar med klass, boendeort, etnicitet etc. lyfts fram mer i genusforskning och jämställdhetsanalyser så behöver frågor om pojkars och flickors möjligheter i skolan även inbegripa dessa perspektiv.52
5.4.10 Fler insatser för att få pojkar att välja traditionellt kvinnliga utbildningar
Fler insatser har gjorts för att öka möjligheterna för flickor att göra könsöverskridande utbildningsval än vad som har gjorts för att stötta pojkar att söka sig till traditionellt kvinnliga utbildningar. Detta gäller i både gymnasieskolan och högskolan. Bristen på åtgärder för att öka andelen män som gör könsöverskridande
51 www.lararnasnyheter.se 17 oktober 2013 52 En diskussion om segregation, utbildning och arbete för social inkludering finns i Dahlstedt 2007.
Män och utbildning SOU 2014:6
136
utbildningsval är också något som lyfts fram i rapporten till Framtidskommissionen.53
I ljuset av detta framstår det som viktigt att ytterligare utvärdera hur pojkar och män kan stödja pojkar att söka sig till utbildningar som idag domineras av flickor. Diskussioner om hur man stöttar pojkar och män att söka sig till framförallt servicesektorer kommer också att öka i betydelse i takt med att vård- och omsorgssektorerna kommer att behöva anställa personal till följd av de stora demografiska förändringarna med en åldrande befolkning.54
5.5 Högre utbildning
När det kommer till högskoleutbildning finns en trend att kvinnor drar ifrån män. Kvinnor har börjat dominera på tidigare mansdominerade utbildningar med hög status. Undantaget är bl.a. civilingenjörsutbildningar som fortfarande har manlig dominans.
Av samtliga antagna på högskolan hösten 2013 var 38 procent män och så har det i stort sett ut under de senaste åren.55 Andelen män bland doktorandnybörjare 2012 var 54 procent.56
Det är dock viktigt att slå fast att det inte skett en minskning av andelen manliga studenter över tid. Fler kvinnor och fler män studerar på högskola idag än för tjugo år sedan.57
Kvinnor tjänar däremot fortfarande inte nödvändigtvis på sina investeringar i utbildning på samma sätt som män. För stora grupper av kvinnor inom vård och omsorgsyrken är utdelningen senare i arbetslivet inte jämförbar med de lönenivåer som män med lägre utbildning får. En annan faktor som hämmar kvinnors löneutveckling är att kvinnor tar huvudansvaret för föräldraledighet, tillfällig föräldrapenning för vård av barn och obetalt hemarbete (se kapitel 4.3.1 och kapitel 7).
En delförklaring till att andelen kvinnor i högskolan ökat så starkt under senare tid handlar om att många yrken inom vård, skola och omsorg kräver högskoleutbildning. Den största ökningen bland studenter i högskolesektorn finns bland förskolepedagoger. Frågan om att män inte studerar på högskola i samma utsträckning
53 Löfström 2012. 54 Baagøe Nielsen 2011. Se även kapitel 4.5 och kapitel 6. 55 UHR 2013 56Män dominerar inom naturvetenskap och teknik, kvinnor inom humaniora, lantbruksvetenskap, medicin/hälsovetenskap och samhällsvetenskap. Källa: UKÄ 2013. 57SOU 2011:1 s. 52.
SOU 2014:6 Män och utbildning
137
som kvinnor kan därmed inte i sig ses som någon given indikation på ett manligt jämställdhetsproblem ur ekonomisk synvinkel. Män etablerar sig ofta tvärtom tidigare i arbetslivet och fortfarande i branscher med högre löner än i kvinnodominerade sektorer. Däremot är det inte givet att dessa mönster kommer att bestå över tid.
En ytterligare intressant aspekt är att män som gått samhällsvetenskaplig inriktning studerar vidare i mindre utsträckning än kvinnor från samma gymnasieinriktning. Delegationen för jämställdhet i högskolan påpekar i sitt slutbetänkande att dessa män, med samhällsvetenskaplig utbildning, borde vara en intressant grupp att rekrytera till lärar- och omsorgsyrken.58
Könsbalansen bland högskolans forskande och undervisande personal har successivt förbättrats.59 Tydligast är förändringen vad gäller lektorer.60 Samtidigt dröjer sig den vertikala ojämställdheten sig kvar. Andelen kvinnliga professorer har ökat kraftigt under 2000-talet men spås fortfarande inte nå till jämställdhetsintervallet inom överskådlig tid.61 Fördelningen av forskningsmedel fortsätter att gynna män, även om könsskillnaderna minskat.62
5.6 Utmaningar
Det framstår som svårt att urskilja en särskild metod eller åtgärd som ger tydliga förbättringar när det gäller pojkars skolprestationer. Vi anser att det framförallt är av vikt att Skolverket och utbildningssystemet kontinuerligt uppmärksammar frågan om pojkars underprestationer och arbetar för att utvärdera vad som kan ses som ”best-practice” på området.
Det går dock att skönja ett mönster utifrån tillgänglig kunskap som pekar på att ett normkritiskt arbetssätt som inkluderar nolltolerans mot sexism, trakasserier och skojbråk har betydelse. Pojkars och vissa flickors antipluggkulturer behöver uppmärksammas och tydliga förväntningar på pojkars prestationer behöver kommuniceras. Det handlar också om att uppmärksamma hur även pojkar är intresserade av utbildning och är delaktiga i omsorgsgivande. Former för inkluderande maskulinitet (se kapitel 3) kan
58SOU 2011:1, s. 61. 59 2002 61 procent män, 2007 58 procent och 2012 56 procent. 60 2002 68 procent män, 2007 61 procent och 2012 55 procent. 61 2002 86 procent män, 2007 82 procent och 2012 77 procent. 62SOU 2011:1.
Män och utbildning SOU 2014:6
138
troligen uppmuntras och uppmärksammas mer i skolan och av lärarna. Överlag behöver skolan tydligare arbeta med att informera pojkar om hur det framtida arbetslivet kommer att se ut och att det kommer att krävas mer utbildning oavsett vilken yrkesinriktning man tänker sig.
Satsningar på att öka läsförståelsen bland elever är troligtvis mycket viktigt och av särskild betydelse för pojkar. Även frågor om elevers ökade egna ansvar i skolan bör uppmärksammas mer. Det är här viktigt att särskilja problemen som gäller olika grupper av elever.
Pojkar som kommer från studiemotiverade hemmiljöer med föräldrar som har hög utbildningsnivå har inte samma problem i skolan som pojkar (och flickor) med andra förutsättningar. Detta även om det finns mönster i pojkars attityder till utbildning som gäller mer eller mindre generellt jämfört med flickor. Det är på det här sättet ofrånkomligt att frågan om pojkars sämre prestationer behöver sättas i relation till institutionella faktorer. Många skolor brottas med effekter av fria skolval och segregation som gör utmaningarna att öka elevers prestationer generellt stora och särskilt för pojkar som går i dessa skolor.
139
Min sida – Fataneh Farahani
En man förväntades bete sig som en man. Jag förväntades bete mig som en svart man (Frantz Fanon).
I mitt arbete med diasporiska och transnationella maskuliniteter och femininiteter ser jag feministisk förståelse som komplementärt med studier av män och maskulinitet. Det behövs dessutom intersektionella analyser av hur könade, klassbetingade och rasifierade villkor i vår globaliserade värld formar och påverkar vilka “val” som blir (o)möjliga i människors – mäns såväl som kvinnors – liv.
Enligt min mening är ett fokus på konstruktion av transnationella och translokala maskuliniteter nödvändigt för en bättre förståelse av obalansen mellan könen i samhället men också för att fylla luckor i nuvarande maskulinitetsforskning, som tenderat att analysera främst vita män. På liknande sätt har transnationell feministisk forskning, trots sin stora bredd och variation, främst behandlat kvinnors situation. I större utsträckning behövs studier av villkoren för ankomst och hemvist för män som lever i diasporan, sammanhang där etnisk tillhörighet konstrueras och omförhandlas, snarare än enbart att vara besatt av mäns ”kulturella bakgrund” och historia. I sådana studier behöver man också uppmärksamma hur föreställningar om invandrade män i olika sammanhang används för att åtskilja invandrade män från ”frigjorda och jämställda” västerländska män.
Föreställningen om den jämställde ”nye mannen” skapas genom kopplingar till svenskhet, medelklasstillhörighet, vithet och heteronormer. Vi behöver mer forskning om hur hudfärg, utbildning, ålder, språklig (o)förmåga, yrkestillhörighet, utseende, resurser och socialt och kulturellt kapital påverkar hur män inkluderas eller exkluderas från en normativ manlighet. Det ger möjlighet att visa hur män (och kvinnor) kan behöva försöka ”passera” för att få tillgång till priviligierade positioner eller hur ofta nedåtriktad klassmobilitet påverkar mäns självuppfattning.
Min sida SOU 2014:6
140
Vissa typer av maskulinitet ignoreras, marginaliseras eller tystas, medan andra uppmuntras och stärks. Etnografiska jämförande studier kan ge en fördjupad förståelse av olika hierarkier, inte bara mellan ”invandrade män” och ”etniskt svenska män”, utan även av hierarkier inom olika sorter av (o)önskade maskuliniteter, inom och mellan olika diasporiska grupper.
Fataneh har varit expert i utredningen. Hon arbetar som forskarassistent vid Stockholms universitet på Institutionen för etnologi, genusstudier och religionshistoria. Hon är fil.dr. i etnologi.
141
6 Mäns betalda och obetalda arbete
Slutsatser
1. Traditionella mönster mellan män och kvinnor lever kvar när det gäller förvärvsarbete (betalt arbete). Det gäller också hemarbete samt omsorg om såväl barn som annan anhörig. Skillnaderna mellan könen minskar dock. 2. Män gör mer traditionella yrkesval än kvinnor. Kvinnor gör inbrytningar på flera yrkesområden. 3. Män arbetar i betydligt högre omfattning än kvinnor i privata sektorn, kvinnor i betydligt högre omfattning än män i den offentliga. 4. Män arbetar betydligt mer heltid än kvinnor men skillnaderna minskar 5. Betydligt fler kvinnor än män arbetar deltid därför att kvinnorna saknar heltidsarbete eller vårdar barn. 6. Män arbetar cirka 25 procent mer faktisk tid än kvinnor. 7. Män står för en mindre del av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Skillnaden mellan könen minskar. 8. På vardagar tillbringar papporna 2 timmar mindre tid med barnen än mammorna. 9. Jämställdhet i hemarbetet har en koppling till mannens och kvinnans egen attityd till jämställdhet, till utbildningsnivå och till inkomstnivå.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
142
10. De skilda mönstren för män och kvinnor har stora effekter för mäns respektive kvinnors ekonomi. Den som väljer att ta större delen av föräldraledigheten väljer ofta senare att arbeta deltid. Detta kan påtagligt påverka löne-, inkomst- och karriärutveckling. Det får ekonomiska effekter på pensionen och vid en eventuell separation. 11. Vi ser således ett närmande mellan könen över tid och vi ser samtidigt ett tämligen traditionellt mönster när det gäller mäns och kvinnors användning av tid. Samtidigt anser var sjätte sammanboende man sig göra för litet när det gäller hushållsarbete och var fjärde kvinna anser sig göra för mycket. Givetvis kan det finnas en lång rad skäl till att man i ett hushåll väljer en viss uppdelning av sysslorna. Men det faktum att relativt många tycks ha valt en uppdelning av det obetalda arbetet i hemmet som man inte är nöjd med illustrerar styrkan i de normer som finns kring mäns och kvinnors arbete. Om det jämställdhetspolitiska målet om en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet ska kunna förverkligas krävs en förändring av de normer som påverkar fördelningen av betalt och obetalt arbete. Hur en sådan förändring kan uppnås, utan att det går ut över respekten för människors olika behov och önskemål, är en av de största jämställdhetspolitiska utmaningarna.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
143
6.1 En översikt
Ett vanligt vardagsdygn använder en genomsnittlig man respektive kvinna i åldern 20–64 sina tillgängliga 24 timmar på följande sätt (figur 6.1).
Källa: SCB TA 2010/11 och egen bearbetning
Betalt arbete 6 tim 38 min
Obetalt arbete
2 tim 43 min
Utbildning
21 min
Personliga
behov 9 tim 31 min Fri tid 4 tim 40 min
Annat 8 min
Män
Betalt arbete 5 tim 24 min
Obetalt arbete
3 tim 36 min
Utbildning
28 min
Personliga
behov 10 tim 2 min
Fri tid 4 tim 25 min
Annat 5 min
Kvinnor
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
144
Den påtagliga skillnad vi här ser mellan män och kvinnor rör tiden för betalt arbete – förvärvsarbete och obetalt arbete – hem- och omsorgsarbete. Bl.a. den skillnaden, som har stor betydelse för jämställdheten, kommer vi att på olika sätt att belysa i detta kapitel.
6.2 Förvärvsarbete
Med förvärvsarbete avser vi här arbete som utförs mot betalning, antingen av en avlönad arbetstagare eller av en egen företagare1.
Vi har när det gäller förvärvsarbete valt att begränsa oss till att presentera en stor del fakta, väsentligen statistik, och till att analysera vissa förhållanden.
Bakgrunden till denna begränsning är följande: Regeringen beslutade i oktober 2011 att bemyndiga chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild delegation för jämställdhet i arbetslivet (dir. 2011:80). Delegationen ska
analysera vad regeringen och arbetsmarknadsparterna kan bidra med inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen för att nå jämställdhet i arbetslivet
samla in och analysera goda exempel, såväl nationella som internationella, på jämställdhet i arbetslivet
särskilt uppmärksamma och lämna förslag på hur kvinnors arbetskraftsdeltagande kan öka
lämna förslag på insatser som kan främja jämställdhet i arbetslivet och minska lönegapet mellan kvinnor och män.
Delegationen (Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, JAdelegationen, A 2011:5) har således, till skillnad från oss, bl.a. i uppdrag att lämna förslag. Delegationen avser att presentera sitt huvudbetänkande i oktober 2014.
Förvärvsarbetets roll och den identitet den skapar för män – och kvinnor – är så stor och viktig att vi ändå vill behandla frågan om män och arbete. Detta så mycket mer som att ha, eller inte ha, ett förvärvsarbete påverkar stora delar av mäns – och kvinnors övriga
1 Detta avsnitt, 6.1, bygger på vår underlagsrapport Män och förvärvsarbete, bilaga 15. Rapporten innehåller mer av fakta, tidsserier, jämförelser inom Norden, EU och OECD, m.m. än de som presenteras i detta kapitel.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
145
liv. Det är därmed en mycket central, om inte den mest centrala faktorn, när det gäller jämställdhet.
6.2.1 Översikt
Till att börja med, en översikt av hur arbetsmarknadens terminologi och struktur kan se ut (figur 6.2):
Källa: SCB AKU och egen bearbetning.
Vi återkommer till de flesta av termerna och siffrorna i det följande. I så hög utsträckning som möjligt refererar vi till åldersgruppen 20–64 år och till SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) 2013. När vi avviker från detta markeras det.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
146
Personer 65 år och äldre finns inte med i statistiken ovan. Arbetskraftsdeltagandet i denna grupp ökar successivt och ligger 2013 i åldersgruppen 65–74 år på 19 procent för män och 11 procent för kvinnor.
6.2.2 Det är en större andel av männen som finns i arbetskraften jämfört med andelen av kvinnorna
Med arbetskraften avses här personer som är sysselsatta/förvärvsarbetande eller arbetslösa.2
Det relativa arbetskraftstalet anger andel av befolkningen som är i arbetskraften.
Även om det 2013 fanns en skillnad på 6 procentenheter (vilket motsvarar cirka 240 000 personer) mellan de relativa arbetskraftstalen för män och kvinnor kan vi konstatera att historiskt och i ett internationellt perspektiv är skillnaden liten. Det påtagliga som skett under de senaste decennierna i Sverige är den mycket kraftiga ökningen av kvinnornas arbetskraftsdeltagande (figur 6.3).3
2 SCB:s definition. 3 Om vi skulle studera kvinnans roll i bondesamhället (som exempel, 1930 var cirka 30 procent av befolkningen verksamma inom jordbruk och boskapsskötsel) skulle vi sannolikt finna att kvinnor, vid sidan av barn och hushåll, i stor omfattning deltog i arbetet kring gården, djuren m.m. Dock inte som förvärvsarbetande enligt definitionen – men det var ju inte heller den (självägande) bonde, som tillsammans med hustrun, drev eget jordbruk.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
147
Källa: SCB AKU och egen bearbetning
Andelen av männen som var i arbetskraften var således i stort konstant mellan 1970 och 1990. Detta till skillnad från kvinnor där en mycket kraftig ökning skedde under den perioden. Fram till mitten av 1990-talet minskade andelen män i arbetskraften, främst till följd av den ekonomiska krisen i början av 1990-talet, och har därefter legat på samma nivå fram till mitten av 2000-talet för att därefter öka något under senare år. (Vi återkommer till frågan om, särskilt kvinnors, deltidsarbete i avsnitt 6.2.13.)
När män och kvinnor blir föräldrar ökar skillnaden i arbetskraftstalen markant (figur 6.4).
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
Män Kvinnor
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
148
Källa: SCB AKU
Vi ser alltså att medan pappornas arbetskraftstal ligger kvar på i stort samma nivå sjunker siffrorna för mammorna. Mammornas minskande arbetskraftsdeltagande, och i någon mån även pappornas, styrs också av antalet barn och av yngsta barnets ålder.
Det är tydligt vem som tar huvudansvaret för barnen. Sverige har, vilket indikeras i figuren, ett mycket högt arbetskraftsdeltagande bland män med barn under 7 år4 – högre än för hela gruppen män.5 Vi återkommer i avsnitt 6.3.3 till hur dessa småbarnspappors dygn ser ut.
4 97 procent. Uppgiften avser åldersgruppen 15-74 år. 5Prop. 2012/13:1 bil. 4 s. 15.
0
50 60 70 80 90 100
11–16 år 3–5 år 1–2 år 0 år 6–10 år
1–2 år 6–10 år 11–16 år
3–5 år
0 år
40 50 60 70 80 90 100
40 50 60 70 80 90 100
11-16 6-10 3-5 1-2 0
Kvinnor Män
1 barn
Procent
0 50 60 70 80 90 100
11–16 år 3–5 år 1–2 år 0 år 6–10 år
1–2 år 6–10 år 11–16 år
3–5 år
0 år
40 50 60 70 80 90 100
40 50 60 70 80 90 100
11-16 6-10 3-5 1-2 0
Kvinnor Män
2 barn
Procent
0 50 60 70 80 90 100 11–16 år
3–5 år
1–2 år 0 år 6–10 år
1–2 år 6–10 år 11–16 år
3–5 år
0 år
40 50 60 70 80 90 100
40 50 60 70 80 90 100
11-16 6-10 3-5 1-2 0
Kvinnor Män
3 eller fler barn
Procent
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
149
Utbildningsnivån slår igenom när det gäller arbetskraftstalen, så var t.ex. arbetskraftsdeltagandet 2013 för män med eftergymnasial utbildning högre än för dem med endast förgymnasial utbildning.6
Om man utgår från en traditionell mamma-pappa-barn-familj kan vi alltså konstatera att mannens traditionella roll i en relation att vara ensam familjeförsörjare7 när det gäller att få pengar till hushållet (”breadwinner”) har kraftigt förändrats. Med början av 1970-talet har det i Sverige utvecklats en ordning där båda vuxna i en parrelation förvärvsarbetar men där kvinnan i stor utsträckning arbetar deltid (se avsnitt 6.2.12 och figur 6.4).
Förtjänande och disponerande av egna pengar och därmed möjligheterna till ekonomiskt oberoende har stor betydelse för könsrollerna i en relation och i samhället. Jämlik eller ojämlik ekonomi påverkar starkt makten i en relation och tillfredsställelsen med den (se kapitel 4.3).
I figur 6.2 framgår andelen män och kvinnor som inte ingick i arbetskraften 2012. Majoriteten av dessa var i åldern 55–64 år.8 De flesta av dem som var utanför arbetskraften hade gymnasial utbildning.9 Vanligaste orsakerna för såväl män som kvinnor till att man inte befann sig i arbetskraften var sjukdom eller studier.
6.2.3 Män har högre sysselsättningsgrad än kvinnor
Med sysselsatta avses personer som utfört arbete minst en timme under en viss referensvecka eller då varit tillfälligt frånvarande från arbetet.10 (Notera alltså att det räcker med ”bara” en timme för att räknas till denna kategori).
Män i Sverige hade 2013 5 procentenheter högre sysselsättningsgrad än kvinnor.11
Mäns högre sysselsättningsgrad går igen när vi studerar skillnader mellan regioner, även om det finns län där män har lägre sysselsättningsgrad än kvinnor i ett annat län.12
6 91 procent mot 79. I åldersgruppen 15-74 år var skillnaden markant större, 84 procent respektive 48. 7 Begreppet syftar på att en person i en relation, vanligen mannen, drar in inkomster till hushållet. Begreppet bör dock ifrågasättas. I vart fall tidigare var det många gånger nödvändigt att en person skötte hemmet och en lönearbetade för att få familjen att fungera. Att då bara kalla den ena försörjande upplever vi vara diskriminerande. I bondesamhället, där de flesta inte lönearbetade, fanns inte denna uppdelning. 8 33 procent av männen, 32 procent av kvinnorna. 9 42 procent av männen, 41 procent av kvinnorna. 10 SCB:s definition. 11 Män 82 procent och kvinnor 77.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
150
Den går igen när vi studerar skillnader i förvärvsfrekvens13mellan och inom grupperna inrikes respektive utrikes födda – högst frekvens bland de fyra grupperna har inrikes födda män och lägst utrikes födda kvinnor.14
Den går igen när vi studerar skillnader i sysselsättningsgrad mellan åldersgrupper.15 Även i åldersgruppen 65 år och äldre är sysselsättningsgraden högre för män än för kvinnor.16
Den går igen när vi studerar skillnader beroende på utbildningsnivå.17
Den går igen vare sig man har barn eller inte.18Vid jämförelser inom EU har Sverige generellt höga siffror när det gäller sysselsättningsgrad.19
Här har vi berört sysselsättningsgrad och förvärvsfrekvens. Större skillnader mellan könen visar sig när vi senare i detta kapitel (avsnitt 6.2.12 och 6.2.13) behandlar deltidsarbete och faktiskt arbetade timmar (6.2.14).
12 SCB, Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS). 13 Benämningen i SCB RAMS på i stort sett detsamma som i SCB AKU benämns sysselsättningsgrad. 14 Män inrikes födda 85 procent, utrikes födda 71; kvinnor inrikes födda 81 procent, utrikes födda 61. 15 Åldersgruppen 25-44 år; män 88 procent, kvinnor 82. Åldersgrupp 45-64; män 83 procent, kvinnor 78. 16 Män 19 procent, kvinnor 11. 17 OECD 2012 s. 237. 18 SCB AKU. 19 7 procentenheter högre för män, 13 procentenheter högre för kvinnor. Avser 2012. Källa: Eurostat.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
151
6.2.4 Män är arbetslösa i ungefär samma omfattning som kvinnor
Mätt som andel av arbetskraften (relativa arbetslöshetstalet) var män och kvinnor 2013 arbetslösa i ungefär samma omfattning.20 Sverige låg 2012 under EU-genomsnittet för såväl män som kvinnor.21
Det relativa arbetslöshetstalets utveckling sedan 1987 framgår av figur 6.5.
Källa: SCB AKU och egen bearbetning
Vi ser bl.a. att mäns och kvinnors arbetslöshet följer varandra tämligen väl. Orsaken till skillnaden i början av 1990-talet – krisår – beror huvudsakligen på att män i större utsträckning arbetar i konjunkturkänsliga sektorer i privata sektorn (mäns yrkesval behandlar vi i nästa avsnitt, 6.2.5).
Utrikes födda, såväl män som kvinnor, hade 2013 påtagligt högre arbetslöshet än inrikes födda.22
20 Män 7,4 procent, kvinnor 6,8 procent. 21 EU-27 2012: Män Sverige 8,2 procent, män EU-27 10,4 procent. Kvinnor Sverige 7,7 procent, kvinnor EU-27 10,5 procent. Källa: Eurostat. 22 Män inrikes födda 4,4 procent, utrikes födda 16,3; kvinnor inrikes födda 5,1 procent, utrikes födda 15,0.
0 2 4 6 8 10 12
1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011
Män Kvinnor
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
152
Män och kvinnor med eftergymnasial utbildning hade väsentligt lägre arbetslöshet23 än män och kvinnor med enbart förgymnasial utbildning24.
Vi såg ovan att det skilde 6 procentenheter mellan könen när det gällde arbetskraftsdeltagande och 5 procentenheter när det gällde sysselsättningsgrad. När det gäller arbetslöshet är dock skillnaden mycket liten mellan könen, knappt 1 procentenhet. En förklaring till detta kan vara könssegregeringen inom arbetsmarknaden (avsnitt 6.2.5), deltidsarbetet (avsnitt 6.2.12), m.m.
6.2.5 Män väljer andra typer av yrken än kvinnor
Det finns markanta skillnader i yrkesval mellan män och kvinnor – det finns traditionella mansyrken och det finns traditionella kvinnoyrken. Endast 3 av de 30 största yrkena hade 2011 en jämn könsfördelning. Detta år arbetade endast 12 procent av alla män och 13 procent av alla kvinnor i yrken med jämn könsfördelning (med detta avses inom det s.k. jämställdhetsintervallet, 40–60 procent).25
Män arbetar främst inom tillverkningsindustrin och byggnadsverksamhet. Kvinnor arbetar främst inom vård, omsorg och handel.
Könssegregeringen avtar dock något26, framförallt till följd av kvinnors inbrytningar i traditionella mansyrken. Männens inbrytningar på kvinnodominerade områden är av mindre omfattning.
Under 2001–2010 ökade antalet män och kvinnor i yrken som kräver högre utbildning med netto 200 000 personer. Av dessa var 32 procent män och 68 procent kvinnor vilket visar att kvinnors intresse för högre utbildning sätter sina tydliga spår. Till bilden hör att de största grupperna var förskollärare, sjuksköterskor och ekonomer.27
23 Arbetslöshet män 5,3 procent, kvinnor 4,8. 24 Arbetslöshet män 13,8 procent, kvinnor 18,4.. 25 SCB Yrkesregistret. 26 En beräkning av segregeringen i form av ett index visar att segregeringen 1997 låg på 63, 2002 på 59 och 2011 på 56. Ju högre index, desto mer segregerat. Segregeringsindex har ett samband med åldersgrupper; 2011 var index 51 för åldersgruppen 20-34 år och 62 för åldersgruppen 50-64 år, dvs. segregeringen är högre bland de något äldre. Källor: SCB 2013a, SOU 2004:43 s. 79 och Framtidskommissionen 2012 s. 66. 27 SCB, arbetsmarknadsstatistik publicerad i Framtidskommissionen 2012 s. 67.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
153
13 procent av de anställda är utrikes födda. Andelen utrikes födda är högst, för såväl män som kvinnor, i yrkesgruppen hotell- och kontorsstädare m.fl.28
Läkare är en yrkesgrupp som totalt sett har en mycket jämn könsfördelning.29 Den jämna könsfördelningen gällde såväl utrikes som inrikes födda läkare.30
Det tar viss tid innan en förändring av mäns och kvinnors utbildningsval och utbildningsframgångar får fullt genomslag. I många yrkesgrupper är män i majoritet i de äldre åldersgrupperna medan andelen kvinnor är högre i de yngre.
Ett intressant exempel på kraften i en sådan förändring ges i följande tabell (6.1):
Källa: Prop. 2012/13:1 bilaga 4 s. 13, prop. 2013/14:1 bilaga 3 s. 13 och egen bearbetning
Vi kan här se en tydlig utveckling där typiskt manliga höglöneyrken i stället utvecklas till kvinnliga (höglöne?)yrken och där förändringstakten är påtaglig.
Inom EU har Sverige en könssegregering något över genomsnittet.31 Dock, när det gäller könsegregeringen inom områdena utbildning, vård och socialt arbete har Sverige största segregeringen inom EU-28.32
28 63 procent av de anställda männen, 41 procent av kvinnorna. Källa: SCB 2012f s. 7. Det hade varit intressant att även studera utbildningsnivån eller yrke för dessa personer i deras respektive ursprungsland. 29 51 procent män, 49 procent kvinnor 2011. 30 31 procent av de manliga läkarna var utrikes födda män. Samma procentsats gällde för de kvinnliga läkarna. Källa: SCB 2012f s. 7. 31 European Commission 2009 s. 33. 32 EIGE 2013 s. 61.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
154
6.2.6 En låg andel män väljer omsorgsyrken
När vi studerar de 30 vanligaste yrkena 2011 närmare finner vi bl. a. att den manliga andelen undersköterskor och sjukvårdsbiträden är 7 procent, förskollärare och fritidspedagoger 8 procent, övriga sjuksköterskor 9 procent, barnskötare m.fl. 13 procent, vårdbiträden, personliga assistenter 18 procent samt skötare och vårdare 26 procent.33
Vi kan alltså se att det är en jämförelsevis låg andel män som väljer omsorgsyrken. Detta gäller dock inte läkare som också får anses ha ett slags omsorgsyrke.
Hinder för rekrytering av män till omsorgsyrken har bl.a. hävdats vara34:
rekryteringskampanjer och skolböcker är ofta inriktade mot flickor och kvinnor
det är inte bara män utan även kvinnor som finner omsorgsyrkena mindre attraktiva
män som väljer könsotraditionellt riskerar att mötas av fördomar och stereotyper
det finns få manliga kolleger. Som skäl för att det viktigt med män i omsorgsyrken har man bl.a. framhållit35 att
den könsuppdelade arbetsmarknaden i Norden håller kvar och begränsar den enskildes möjligheter i arbetslivet
man bör sträva efter att omsorgssektorn avspeglar befolkningens sammansättning.
rekrytering av män till omsorgssektorn är en möjlig åtgärd för att motverka arbetslöshet bland män. En kommentar till den sista punkten är att rekryteringen inte kan motiveras av endast arbetslöshetsskäl. Givetvis krävs rätt utbildning och rätt kompetens även för denna typ av yrken.
Vid jämförelse inom EU-27 avseende år 2007 låg Sverige med 13 procent män strax över genomsnittet vad gäller ”care workers”.36
(Vi återkommer till frågan om äldreomsorg i avsnitt 6.2.13.)
33 SCB YR. 34 Nordiska ministerrådet 2012. 35 Nordiska ministerrådet 2012. 36 Care workers = home helpers in elderly care and care workers and teachers in pre-primary service.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
155
6.2.7 Män är i betydligt högre grad än kvinnor anställda i privat sektor
Män är i betydligt högre grad än kvinnor anställda i privat sektor och andelen ökar för både män och kvinnor.37 Detta är framförallt relaterat till privatisering av delar av den offentliga sektorn.
Medan det 2012 t.ex. fanns 1 440 000 privat fast anställda män var 870 000 kvinnor privat fast anställda. Och medan det fanns 280 000 fast anställda män i offentlig sektor fanns det 780 000 fast anställda kvinnor i sektorn.38 Detta knyter väl samman med att kvinnor så kraftigt dominerar inom vård, skola och omsorg.
En effekt av dessa olika sektorsval är att männens arbete är klart mer konjunkturberoende, något som visade sig bl.a. i 1990-talskrisen.39
6.2.8 En liten andel män är hemarbetande
Störst skillnad mellan könen när det gäller personer 20–64 år som inte tillhör arbetskraften råder i gruppen hemarbetande. Endast 3 000 män (0,1 procent av befolkningen i åldern 20–64 år) jämfört med 51 000 kvinnor (1,9 procent) var hemarbetande 2012.40
I detta sammanhang är det värt erinra om den enorma förändring som skett i samhället sedan 1970-talet och som vi delvis åskådliggjort ovan (figur 6.3). Under flera decennier dessförinnan var en stor andel av de gifta kvinnorna hemarbetande (hemmafruar).
6.2.9 Män arbetar i lägre grad än kvinnor som tidsbegränsat anställda
En lägre andel män än kvinnor är tidsbegränsat anställda.41 Den för männen vanligaste formen 2012 var timanställd med schema för viss tid medan för kvinnorna bl.a. vikariat, timanställd med schema för viss tid och ”kallas vid behov” var vanligast.42
37 SCB AKU. 38 SCB AKU 2012. 39 I denna klarade sig f.ö. högutbildade klart bättre än lågutbildade. Unga män klarade sig sämre än unga kvinnor. Källa: SOU 2001:79. 40 SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer, Ekonomisk jämställdhet. 41 SCB AKU. 42 SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer, Ekonomisk jämställdhet.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
156
Sverige låg 2011 över genomsnittet inom EU-27 när det gäller tidsbegränsat anställda.43
6.2.10 Män arbetar i högre grad än kvinnor som egna företagare
År 2013 var 13 procent av de sysselsatta männen företagare. Motsvarande siffra för kvinnor var 6 procent.44
Av Sveriges alla företag drivs ¾-delar av män. 6 av 10 av alla nystartade företag har män i ledningen.45
Vi ser även här ett mönster med män inom traditionellt manliga aktiviteter – bygg, industri m.m. och kvinnor inom traditionellt kvinnliga – vård, omsorg och utbildning.46
6.2.11 Män etablerar sig tidigare på arbetsmarknaden än kvinnor
Etableringsåldern på arbetsmarknaden – då 75 procent inom en ålderskull är i förvärvsarbete – har under de senaste decennierna ökat kraftigt. Det finns också en tydlig åldersskillnad mellan könen.
Mäns etableringsålder 1990 var 21 år, 2000 25 år och 2011 28 år. För kvinnor var motsvarande siffror 20, 30 respektive 30 år.47 En generell förklaring till ökningen är att utbildningstiden förlängts. Den ökande andel kvinnor som skaffar sig längre utbildning torde förklara skillnaden i siffror mellan könen.
Skillnaden i etableringsålder torde också ha påverkan på de roller i en parrelation som kan utvecklas när första barnet kommer (se kapitel 4.5.2).
43 Eurostat. 44 SCB AKU. 45Prop. 2013/14:1 bil.3. 46 SCB 2012c s. 65. 47 SCB 2012d s. 24 ff. SCB RAMS.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
157
6.2.12 Män arbetar heltid i betydligt högre grad än kvinnor – och deltid i lägre grad
År 2013 gällde att 89 procent av de sysselsatta männen arbetade heltid medan 69 procent av kvinnorna gjorde så (se även figur 6.2).
Utvecklingen av mäns och kvinnors hel – och deltidsarbete ser ut på följande sätt (figur 6.6).
Källa: SCB AKU och egen bearbetning
Vi ser bl.a. att andelen deltidsarbetande män och kvinnor närmat sig sedan slutet av 1980-talet och att andelen heltidsarbetande män och kvinnor närmat sig sedan 1990-talets början – något som bl.a. blev en effekt av 1990-talskrisen. Dock, skillnaden i genomsnittlig arbetstid är fortfarande betydande (se avsnitt 6.2.14).
Deltidsarbetet varierar mellan olika näringsgrenar. Det är högst inom vård och omsorg och lägst i industrin – typiska kvinno- respektive mansyrken.48
48 Baseras bl.a. på SOU 2004:43 s. 71.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
Män heltid Kvinnor heltid Män deltid Kvinnor deltid
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
158
Sverige har hög andel deltidssysselsatta såväl män som kvinnor vid jämförelse inom EU-27. Andelen deltidssysselsatta män är högre endast i Nederländerna och i stort i samma nivå som i Danmark.49
Det finns ett samband mellan Sveriges höga sysselsättningsgrad (se avsnitt 6.2.3) och den höga andelen deltidssysselsatta. En hög sysselsättningsgrad kan ju enklast ”nås” genom hög andel deltidssysselsatta eftersom måttet sysselsättningsgrad inte tar hänsyn till hur mycket personer arbetar utan endast hur många som arbetar. En konsekvens av detta är dock att det möjliggör för fler män och kvinnor att förena förvärvsarbete och föräldraskap vilket är svårare i många länder utanför Norden.
Ungdomar i åldern 16–24 år arbetar mer deltid än genomsnittet. Det förklaras till stor del av tillfälliga anställningar vid sidan av studier.50 Deltidsarbete för såväl män som kvinnor är minst vanligt i åldersgruppen 45–54 år. Detta torde förklaras av att för de flesta är då småbarnsåren över och mer tid kan läggas på arbetslivet.
Det finns personer som har ett andra arbete. Det är rimligt att anta att det för de allra flesta är en fråga om två deltidsarbeten. 2011 gällde detta för 8 procent av dem som var anställda. Förekomsten av ett andra arbete är vanligare i Sverige än i EU-27.51
49 European Commission 2013a s. 6. 50Ds 2013:8 s. 105. 51 Eurostat.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
159
6.2.13 Mäns och kvinnors olika orsaker till deltidsarbete
Män och kvinnor har skilda orsaker till att arbeta deltid (figur 6.7).
Källa: SCB AKU och egen bearbetning
Av figuren framgår att männens vanligaste orsaker är ”lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid”, ”egen sjukdom/nedsatt arbetsförmåga” och ”studier”. De tre vanligaste orsakerna för kvinnor är ”lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid”, ”vård av barn” samt ”vill inte heltidsarbeta, uppger inget skäl”.
Går vi cirka tio år tillbaka i tiden och jämför ser vi ingen större skillnad när det gäller orsaker till deltidsarbete.52
0 30 60 90 120 150 180 210
Lämpligt heltidsarbete
saknas/söker heltid
Vård av barn
Vill inte heltidsarbeta,
uppger inget skäl Egen sjukdom/nedsatt
arbetsförmåga
Studier
Arbetet är fysiskt och/
eller psykiskt krävande
Har flera jobb
Vård av både barn och vuxna anhöriga/släktingar
Vård av vuxna anhöriga/släktingar
Övrigt
Uppgift saknas
Kvinnor Män
Antal i 1 000-tal
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
160
”Lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid”
I figur 6.7 framträder, särskilt för kvinnor, denna orsak. Av figuren framgår att orsaken anges av 70 000 män och cirka 210 000 kvinnor (att t.ex. jämföra med de cirka 1 440 000 kvinnor som har heltidsarbete). Det är alltså här fråga om stora resurser som av olika skäl inte används på arbetsmarknaden.
Talen blir än större om man inkluderar ytterligare grupper. Det görs beräkningar av arbetslösa, undersysselsatta och latent arbetssökande.53 Tillsammans kallas dessa för det outnyttjade arbetskraftsutbudet. I juli 2013 motsvarade det 540 000 heltidsarbeten med 40 timmars arbetsvecka. Männens andel av detta var cirka 55 procent54.
”Vård av barn”
Regeringen har, som ett av sina fyra delmål för jämställdhetspolitiken, ett delmål för hem- och omsorgsarbete55:
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
När det gäller vård av barn (som ingår i omsorgsdelmålet) kan vi se vi ett annorlunda mönster för män jämfört med kvinnor (tabell 6.2, se även figur 6.4 som dock avser arbetskraftsdeltagandet).
53 SCB AKU och egna beräkningar. 54 SCB och egna beräkningar. 55Prop. 2013/14:1 UO 14 s. 48.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
161
Källa: SCB AKU
För männen – och kvinnorna – har barnets ålder eller antalet barn inte stor betydelse för andelen som arbetar deltid, däremot kan den ju göra det i fråga om deltidens omfattning.
Andelen män respektive kvinnor som arbetar deltid skiljer sig dock kraftfullt.
Intressant att notera är också den höga andel kvinnor som arbetar deltid också när yngsta barnet är 11 år eller mer. Man kan anta att dessa kvinnor arbetat deltid i minst 11 år. Då har det rimligen också påverkat kvinnans (och mannens) utveckling på arbetsmarknaden och ekonomi under lång tid, något som det med sannolikhet kommer att göra även många år framöver.
Det är alltså här vi så tydligt ser de skilda mönster i hel- och deltidsarbete som bl.a. så starkt påverkar rollerna i familjen.
Vad gäller deltidsarbete är det värt notera det jämförelsevis omfattande deltidsarbetet bland kvinnor utan barn, något som
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
162
rimligen är kopplat till svårigheten att få heltidsarbete, men kanske också äldre kvinnors sämre hälsa p.g.a. arbete inom vård och omsorg.
Det finns många orsaker till att inte ännu fler småbarnspappor arbetar deltid. Forskning visar56 att dessa bl.a. är
låga hushållsinkomster; försvårar möjligheterna arbeta föräldradeltid
klass; pappor med högre tjänstemannayrken arbetar mer deltid
antal anställningsår; kortare tids anställning kan försvåra ett uttag
pappadeltid är ovanligare inom mansdominerade yrken
förekomst av eventuell heltidsnorm på arbetsplatsen
chefens attityd till pappadeltid
prestationsförväntningarna på arbetsplatsen; höga sådana kan försvåra ett uttag.
”Egen sjukdom/nedsatt arbetsförmåga”, ”Arbetet är fysiskt och/eller psykiskt krävande”
Dessa båda orsaker kan ha ett samband så till vida om t.ex. det fysiskt eller psykiskt krävande arbetet leder fram till nedsatt arbetsförmåga.
Vi ser att för båda grupperna dominerar kvinnorna kraftigt särskilt när det gäller krävande arbetsuppgifter.
Vi har inte gått djupare in i orsakerna men det hävdas ibland i debatten att deltidsarbete bland kvinnor är en individuell lösning på ett strukturellt problem där kvinnor för att orka med sitt arbete arbetar deltid. Utefter samma argumentationslinje hävdas att detta är ett betydligt mindre problem för män då arbetsmiljöproblem inom t.ex. industrin tagits på mycket större allvar och lett till anpassningar av arbetsmiljön m.m.
56 Larsson 2012.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
163
”Vård av vuxna anhöriga/släktingar”
Vad gäller vård av anhöriga och släktingar är det, igen, först värt erinra om ett av regeringens fyra delmål för jämställdhetspolitiken57:
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Anhörigomsorg som orsak till deltidsarbete har en jämställdhetsdimension vilken också blir tydlig i skillnaden i omfattning mellan män och kvinnor (figur 6.7).
Det är ofta vuxna döttrar som har uppgift att vårda sina vuxna anhöriga, vanligtvis föräldrarna. Om de vårdande är i förvärvsaktiv ålder blir deras förvärvsarbete och försörjning därför påverkad.58
Jämställdhetspolitiska utredningen drogs slutsatsen att äldreomsorg måste synliggöras som jämställdhetspolitisk framtidsfråga59:
I Sverige innebär minskningen av offentlig äldreomsorg sedan 1980talet i kombination med framtidens demografiska utmaningar och välfärdstjänstesektorns organisering och finansiering ett politiskt vägskäl, där frågor om välfärd och jämställdhet är avgörande. Framtidens stora frågor är hur vi ska ha råd att ge den vård och omsorg som krävs för en åldrande befolkning, vilka som ska göra detta arbete och under vilka villkor det ska göras. I dessa frågor finns en tydlig könsdimension. Framförallt är kvinnor överrepresenterade som utförare av vård, både i det offentliga och privat. Både män och kvinnor vårdar äldre anhöriga, men kvinnor gör det mer.
Frågeställningen är än mer aktuell idag och debatten handlar i allt större utsträckning om hur omsorgen ska finansieras. Debatten utgår bl.a. från följande
genom att det blir fler äldre i befolkningen kommer behovet av vård och omsorg att öka, dvs. det kommer att kosta mer att tillgodose behoven
genom att antalet i förvärvsaktiv ålder i befolkningen minskar kommer skatteintäkterna från deras arbete att minska och därmed minskar möjligheterna att finansiera de ökande behoven av offentlig vård och omsorg
57Prop. 2013/14:1 UO 14 s. 48. 58 Szebehely, Ulmanen och Sand 2014. 59SOU 2005:66 s. 345.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
164
givet dessa två punkter och den utveckling vi sett de senaste decennierna kommer behovet av anhörigomsorg att fortsätta att öka, en ökning som i sin tur riskerar att minska anhörigas förvärvsarbete och därigenom även minska skatteintäkterna. Detta är då bl.a. kopplat till att offentlig äldreomsorg har minskat.60
Till denna debatt hör också frågan om att män och kvinnor, bl.a. till följd av ökad medellivslängd, kan och bör arbeta längre, något som då påverkar bl.a. skatteintäkterna.
I kapitel 4.5.2 kunde vi konstatera att till följd av den påtagliga skillnaden mellan antalet och andelen äldre gifta män och äldre gifta kvinnor är de äldre män som behöver hjälpa sina fruar med olika vårdinsatser i hemmet betydligt färre än de kvinnor som behöver stötta sina män. Därtill påverkar inte bara skillnader i livslängd utan också skillnader mellan könen när det gäller sjukdomsmönster och partnerval utifrån ålder.
Äldre män får oftare än äldre kvinnor stöd av sina partners. För en kvinna kan det vara så att när hon behöver hjälp har hon mer sällan sin man kvar i livet eller är han för sjuk för att kunna hjälpa. Äldre kvinnor blir därför mer beroende av hjälp utanför hushållet bl.a. av döttrar.
Anhörigomsorgen är alltså en central utmaning på såväl familje- som samhällsnivå och den har i sig jämställdhetsaspekter. Den har också jämlikhetsaspekter med avseende på t.ex. skilda privata finanseringsmöjligheter.
60 Szebehely och Ulmanen 2012. .
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
165
6.2.14 Män förvärvsarbetar mer faktiskt tid än kvinnor
Ovan har vi bl.a. behandlat deltidsarbete. Ett kanske än mer intressant mått är de genomsnittligt faktiskt arbetade timmarna (figur 6.8)61
Källa: SCB AKU.
Det finns, som synes i figuren, en svag ökning uppåt under senare år totalt sett som beror på att kvinnors arbetstid har ökat stadigt. För män har istället arbetstiden per vecka minskat något och då framför allt under 2000-talet. Sett till hela perioden arbetar dock män nästan lika mycket 2011 som 1987.
Småbarnspappor arbetar i genomsnitt färre timmar per vecka sedan några år tillbaka än män utan barn (figur 6.9, notera i denna figur att timaxeln är bruten på annat sätt axeln i figur 6.8).
61 Faktiskt arbetade timmar = vanligen arbetade timmar – frånvaro + övertid.
20 22 24 26 28 30 32 34 36 38
1985 1990 1995 2000 2005 2010
Observera att värdeaxeln är bruten
Män
Kvinnor
Timmar per vecka
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
166
Källa: SCB AKU.
Vi ser bl.a. att arbetstiden för män med barn under 19 år minskat över perioden, att arbetstiden för män utan barn under 19 år ökat något – men ändå notabelt ligger 2–3 timmar lägre än pappornas. Måhända är den traditionella familjeförsörjarrollen en förklaring, måhända slår det i statistiken igenom att den omfattar män från 16 års ålder. Största minskningen gäller män med barn under 7 år, något som ur jämställdhetssynpunkt får beskrivas som positivt.
Till skillnad från småbarnspappornas arbetstid ökar den genomsnittliga arbetstiden för småbarnsmammor sedan länge.62
Skillnaden mellan könen i fråga om mäns och kvinnors genomsnittliga arbetstid minskar mest bland småbarnsföräldrar (figur 6.10).
62 29 timmar för kvinnor utan barn, 27 för kvinnor med barn under 19 år och 23 för kvinnor med barn under 7 år. Källa: SCB 2012e s. 14 ff.
30 31 32 33 34 35 36 37 38
1985 1990 1995 2000 2005 2010
Observera att värdeaxeln är bruten Timmar per vecka
Med barn under 19 år
Utan barn under 19 år
Med barn under 7 år
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
167
Källa: SCB AKU
Under slutet av 1980- och början av 1990-talet var skillnaden mellan småbarnsföräldrar något mer än två arbetsdagar per vecka, runt 17 timmar. Under framförallt 2000-talet minskar pappornas arbetstid relativt konstant medan mammornas ökar. Skillnaden på nästan två arbetsdagar har minskat till omkring 10 timmar. Skillnaden är fortfarande stor, men män och kvinnor närmar sig tydligt varandra vad gäller arbetstid.63
6.2.15 Män är i lägre grad än kvinnor frånvarande från sina arbeten
Män är genomgående mindre frånvarande från sina arbeten. Mäns lägre frånvaro 2012 förklaras till allra största delen av deras, i förhållandena till kvinnors, mindre uttag av föräldrapenning64 (se kapitel 7.1.2) och lägre sjukfrånvaro65 (se kapitel 8.7).
63 SCB AKU. 64 Män 1,6 procent, kvinnor 5,0 procent 2012. Källa: SCB AKUb. 65 Män 2,5procent, kvinnor 4,0 procent 2012. Källa: SCB AKUb.
0 5 10 15 20
Utan barn
under 19 år
Med barn under 19 år
Med barn under 7 år
Timmar per vecka
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
168
I åldersspannet 25–39 år var männens totala frånvaro betydligt lägre än kvinnors, med en största differens i åldersgruppen 30–34 år.66 Den stora skillnaden ligger i uttaget av föräldraledighet. Exempelvis hade kvinnorna i åldern 30–34 år fyra gånger så hög andel föräldrapenning som männen.
Detta förhållande har, som vi påpekar flera gånger i vårt betänkande, klara positiva konsekvenser för män som grupp och klara negativa för kvinnor som grupp. Det påverkar löne-, inkomst- och karriärutveckling, pensioner och kan därmed ha stor betydelse vid en eventuell separation.67
6.2.16 Män arbetar mer övertid än kvinnor
Män arbetar fler övertidstimmar (betalda och obetalda) per vecka än kvinnor.68
Orsaken till att personer arbetar mer än normal tid har undersökts i Norge.69 Bland de förvalda alternativen i en enkätundersökning valde de flesta ”Min arbetsplats erfordrar det”70. På andra plats kom ”Eftersom arbete har en viktig roll i mitt liv”71, på tredje ”Övriga skäl”72, på fjärde ”Jag gör så för att upprätthålla min eller min familjs levnadsstandard”73 och på femte ”Det är nödvändigt för min karriär”74. Könsskillnaderna i denna undersökning var inte markanta.
När man studerar undersökningsresultaten för föräldrar till småbarn (0–6 år) finner vi ett annat mönster. För dessa föräldrar ökar andelen män som svarar med ”karriäralternativet”75 medan det minskar för kvinnor76. När det gäller ”viktig-roll-alternativet” ökar männens siffra marginellt medan kvinnors minskar påtagligt.77
Så, när barnet eller barnen kommer blir arbetet relativt sett viktigare för mannen och relativt sett mindre viktigt för kvinnan. Alternativt uttryckt, när barnet kommer prioriterar mannen arbetet,
66 Män 21 procent, kvinnor 33 procent. SCB AKUb s. 13. 67 Som en indikation: 52 000 män gifte sig 2012 och samma år skilde sig 23 000 män. 68 Män 1,4 timmar, kvinnor 0,9 timmar. SCB AKUb s. 17. 69 Holter, Svare och Egeland 2009 s. 30 ff. 70 Män 42 procent, kvinnor 37 procent. 71 Män 28 procent, kvinnor 30 procent. 72 Män 13 procent, kvinnor 18 procent. 73 Män 12 procent, kvinnor 12 procent. 74 Män 5 procent, kvinnor 3 procent. 75 5 procent mot 9 procent. 76 3 procent mot 2 procent. 77 30 procent till 21 procent.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
169
det betalda (för familjens räkning?) medan kvinnan prioriterar familjen, det obetalda arbetet. (Se tidigare diskussioner om rollerna i familjen.)
6.2.17 Män arbetar i mindre grad än kvinnor obekväm arbetstid
Av samtliga sysselsatta var det 39 procent som arbetade obekväma arbetstider under 2012.78 Den vanligaste formen av obekväm arbetstid var helgarbete, 1/3-del av de sysselsatta arbetade helg under 2012. Nästan lika många arbetade kvällar. 20 procent arbetade skift medan 13 procent arbetade nätter. Det var färre män än kvinnor som arbetade på obekväma arbetstider.79
Helg-, kvälls- och skiftarbete var vanligare bland kvinnor avhängigt av att de arbetar inom vård och omsorg. Nattarbete var vanligare bland män.
6.3 Hemarbete och övrig tidsanvändning
I avsnitt 6.2 har vi behandlat förvärvsarbete – det betalda arbetet. Här ska vi, baserat på bl.a. SCB:s tidsanvändningsundersökningar80, förutom förvärvsarbete, även studera hemarbetet – det obetalda arbetet samt övrig tidsanvändning81. Vi kommer att se att det grundmönster vi tidigare sett – män förvärvsarbetar fler timmar än kvinnor – också, och föga förvånande går igen, när tidsstudier görs.
I begreppet hemarbete ingår här hushållsarbete, underhållsarbete (sköta tomt och trädgård, renovera hus, tvätta bil etc.), omsorg om egna barn, omsorg om andra, inköp av varor och tjänster, annat hemarbete och resor i samarbete med hemarbete.82
78 SCB AKU arbetad tid 2012 s. 21. 79 Män 37 procent, kvinnor 42 procent. 80 Framställningen bygger till stor del på SCB:s tidsanvändningsundersökningar, TA (bl. a. SCB 2012b). SCB TA 2010/11 bygger på tidsdagsböcker där 3 300 personer i åldern 15–84 år beskrivit sina aktiviteter under vardag och helg) samt data och undersökningar från European Institute for Gender Equality (EIGE), Europeiska kommissionen, Norge (undersökningen 2007 i Norge, som presenteras i Holter, Svare och Egeland 2009 ), redovisar i stora delar samma resultat vad gäller tidsanvändning som SCB TA och OECD. Vårt fokus på SCB TA innebär att klassificeringarna av tid m.m. i dessa undersökningar – som naturligtvis kan diskuteras, påtagligt påverkar presentationen i detta avsnitt. SCBs klassificering framgår av SCB 2012b. 147. Fokus i avsnitt 6.3 ligger på åldersgruppen 20–64 år. 81 Detta avsnitt, 6.3, bygger på vår underlagsrapport Mäns användning av tiden, bilaga 16 till vårt betänkande. Rapporten innehåller bl.a. mer av fakta, tidsserier, jämförelser inom Norden, EU och OECD, m.m. än de som här presenteras. 82 SCB 2012b s. 66.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
170
6.3.1 En översikt
Som vi tidigare sett, avsnitt 6.1, finns det markanta skillnader mellan hur män och kvinnor fördelar sin tillgängliga tid. Vi kan också här se hur tidsanvändningen förändrats under de senaste decennierna (figur 6.11).
Källa: SCB TA i SCB 2012c s.
38.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
171
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB83 bl.a. följande:
Män förvärvsarbetar mer tid än kvinnor. Ett genomsnittligt vardagsdygn är skillnaden mellan män och kvinnor närmare 90 minuter (mannen arbetar 7 timmar och kvinnan 5,5). På veckosluten är situationen annorlunda. Då förvärvsarbetar män några minuter mindre än kvinnor.84
Män har minskat sin förvärvsarbetstid med cirka 35 minuter per vardagsdygn sedan början av 1990-talet. Orsaken är att det är en mindre andel av männen som förvärvsarbetar 2010 jämfört med för 20 år sedan. Dessutom har den genomsnittliga förvärvsarbetstiden minskat med cirka 25 minuter per dygn för dem som verkligen förvärvsarbetat.85 Under samma period har kvinnor ökat förvärvsarbetstiden med cirka 30 minuter per vardagsdygn.86 Det sker därmed, som vi sett tidigare (avsnitt 6.2.14), ett närmande mellan könen när det gäller förvärvsarbetstiden.
Män hemarbetar mindre tid än kvinnor. I genomsnitt hemarbetar männen cirka 45 minuter mindre än kvinnor per veckodag (på veckans alla dagar). Det finns en tendens till ett närmande mellan könen till följd av att sedan början av 90-talet män hemarbetar något mer och kvinnor markant mindre, minus 60 minuter.
Män lägger mindre tid än kvinnor på sina personliga behov. Män ägnar sig cirka 20 minuter mindre per veckodag än kvinnor åt dessa. Kvinnor ökar sin tid för denna aktivitet. Tiden för personliga behovet sömn är i stort lika mellan könen.87
Män lägger mer på sin fria tid än kvinnor. Män ägnar sig cirka 20 minuter mer per veckodag åt denna aktivitet. Den fria tiden har ökat för både män och kvinnor sedan början av 1990-talet.
83 SCB 2012b. 84 Att männen förvärvsarbetar mer än kvinnorna på vardagar beror på att dels det är en större andel män som är sysselsatta, dels män arbetar deltid i mindre omfattning än kvinnor. Att kvinnor arbetar mer vid veckosluten har att göra med att de arbetar inom vård och omsorg m.m. Källa: SCB 2012b s. 49. 85 SCB 2012b s. 45. 86 SCB 2012b s. 52. 87 SCB 2012b s. 86.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
172
I jämförelse med kvinnor lägger män något mindre tid på utbildning. Män ägnar sig cirka 20 minuter per veckodag åt denna aktivitet. Tiden för utbildning har ökat med ett par minuter för både män och kvinnor sedan början av 1990-talet.
Över de 20 åren kan vi alltså se en utveckling där män förvärvsarbetar mindre och kvinnor förvärvsarbetar mer. Vi kan också se att mäns hemarbete är i stort konstant medan kvinnors har minskat. Detta är alltså bilden i stort – mycket liten skillnad mellan mäns och kvinnors totala arbete men inom ramen för detta ägnar sig männen mer åt betalt arbete och kvinnor mer åt obetalt.
6.3.2 Mål för hem- och omsorgsarbetet
Regeringen har, vilket vi tidigare berört som ett av sina fyra delmål för jämställdhetspolitiken, ett delmål för hem- och omsorgsarbete88:
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Det är som framgår ovan en bit kvar innan detta mål är uppfyllt.
Även inom EU finns liknande mål89:
Employment – better participation of men in family life increases women’s opportunities for labour market participation. Social inclusion – increasing men’s share of care-giving and domestic work fosters men’s inclusion in family life as well as women’s inclusion in professional life.
Omfattningen av det obetalda hemarbetet uppmärksammas alltså även på europeisk nivå.90 I den grupperingen har Sverige den mest jämställda fördelningen. Men, kvinnor gör mer obetalt arbete än män i alla länder.91
88Prop. 2013/14:1 UO 14 s. 48. 89 European Commission 2010. 90 European Commission 2013b. 91 OECD 2011 s 15.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
173
6.3.3 Bland männen förvärvsarbetar de sammanboende mest
Det finns förutom skillnader mellan könen stora skillnader mellan individer och grupper av båda könen. En sådan skillnad mellan könen relateras till familjecykel.
Baserat på uppgifter från SCB92 kan vi bl.a. notera följande:
De tre grupper som förvärvsarbetar flest timmar per dag är i ordning sammanboende män med barn (minst 7 år gamla), sammanboende män med småbarn (högst 7 år gamla) och sammanboende män 45–64 år som är barnlösa (jämför med avsnitt 6.2.1493). Bland männen är det alltså papporna som arbetar flest antal timmar. Mönstret sammanfaller delvis för kvinnor med den markanta skillnaden att tiden för förvärvsarbete för sammanboende kvinnor som är småbarnsföräldrar är betydligt lägre än för männen.
De tre grupper bland män som hemarbetar flest timmar är, i ordning, sammanboende män med småbarn, därnäst sammanboende 65 år och äldre och sammanboende män med barn minst 7 år gamla. Kvinnorna i samtliga grupper hemarbetar mer än männen.
Det finns ett tydligt mönster; sammanboende småbarnsföräldrar arbetar mest.
Minst antal timmar för fritid har sammanboende småbarnsföräldrar och skillnaden mellan könen är liten. Fritiden för åldersgruppen 65 och äldre är, föga förvånande, den jämförelsevis högsta och skillnaden mellan könen i den gruppen är liten.
Totalt sett kan vi alltså bl.a. konstatera att de som förvärvsarbetar mest är de sammanboende männen 20–64 år94 och att, bland männen de män som är sammanboende, småbarnsföräldrarna ägnar sig mest åt obetalt arbete.
92 Främst 2012b. 93 Det finns här vissa skillnader i resultaten bl.a. till följd av att åldersgrupperna är olika. 94 SCB AKU visar samma resultat.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
174
6.3.4 Männen gör det mesta av underhållsarbetet, kvinnor det mesta av hushållsarbetet
I hushållsarbete ingår olika aktiviteter. SCB har valt en gruppering i åtta delaktiviteter95.
Baserat på uppgifter från SCB96 kan vi bl.a. notera följande:
Män lägger påtagligt mindre tid per dag åt matlagning än kvinnor men ett klart närmande mellan könen sker genom att männen ökar sin tid och kvinnorna minskar sin.
Män lägger påtagligt mindre tid per dag åt diskning och avdukning men ett klart närmande mellan könen sker genom att kvinnor minskar sin tid på denna aktivitet.
Män lägger cirka hälften så mycket tid som kvinnor på städning av bostaden.
Män lägger i förhållande till kvinnor 2/3-delar mindre tid på tvätt och strykning men ett klart närmande mellan könen sker genom att männen ökar sin tid och kvinnorna minskar sin. Tvättning och strykning är dock den mest ojämställda hushållssysslan.97
När det gäller underhållsarbetet lägger män lägger dubbelt så mycket tid som kvinnor på detta98 men en total minskning sker genom att både män och kvinnor minskar sin tid. Den mest ojämställda underhållsaktiviteten är reparationer och underhåll av hushållets fordon, den mest jämställda att rasta hunden.99
Även om skillnaderna i tidsåtgång per dag mellan könen kan vara liten är den totala skillnaden, 45 minuter per dag, inte liten. Detta inte minst om man beaktar hur mycket faktisk ”ledig tid” det finns tillgänglig för en heltids- eller näst intill heltidsarbetande person.
95 Matlagning, brödbakning, egenproduktion av matvaror, diskning och avdukning, städning av bostaden, tvätt och strykning, vård och tillverkning av kläder samt eldning och vedhuggning. 96 SCB 2012b. 97 SCB 2012a. 98 Sköta tomt och trädgård, renovera hus, tvätta bil, etc. 99 SCB 2012b s. 71 f.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
175
6.3.5 På vardagar tillbringar papporna 2 timmar mindre med barnen än mammorna
Det finns påtagliga skillnader mellan den tid pappor och mammor ägnar åt sina barn och hur de umgås med sina barn (figur 6.12).
Källa: SCB 2012b s.
74.
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB100 bl.a.
att män ägnar mindre tid åt barnen än kvinnor
att ett närmande mellan könen över tid sker genom att männen ökar sin tid för omsorg om barnen och kvinnorna minskar sin
att män och kvinnor när det gäller barnomsorg ägnar mest tid åt tillsynen av barnen, männen mindre tid än kvinnorna
100 SCB 2012b s. 73 ff.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
176
att småbarnsmammorna ägnar mer än 2 timmar per dygn åt barnomsorg, mammorna till äldre barn ½ timme.
För de män och kvinnor som lever i ett familjeförhållande gäller att föräldrar i genomsnitt tillbringar mellan 5 och 9 timmar av dygnet med sina barn beroende på vilken dag det är, vardag eller veckoslut. På vardagar tillbringar papporna cirka 2 timmar mindre med barnen än mammorna, något som till stor del beror på att papporna ägnar mer tid åt förvärvsarbete.
På veckosluten då papporna och mammorna ägnar i stort lika mycket tid åt förvärvsarbete tillbringar papporna närmare 1,5 timme mindre med barnen än mammorna.101
När det gäller skillnader mellan barnens kön kan bl.a. noteras att i familjer med endast flickor tillbringar mammorna i genomsnitt drygt 3 timmar mer per dygn med barnen än vad papporna gör.
Frågan om umgänget med barn gäller förstås inte bara tiden i timmar utan vad man gör när man tillbringar tid med barnen. Här kan vi bl.a. se
att i familjer med pojke/pojkar pappor hemarbetar med sin/a pojke/ar i närheten cirka 30 minuter mindre per dygn än vad mammorna gör
att i familjer med enbart pojke/ar papporna ägnar mer tid åt Tvtittande tillsammans med barnen än vad mammorna gör.
Sammantaget kan man av detta avsnitt, 6.3.5, konstatera, vilket vi tidigare gjort, att pappor ägnar mindre tid åt barnen än mammor. Detta kan delvis förklaras som en konsekvens av att pappor förvärvsarbetar mer men det förklarar inte skillnaden vid veckosluten. Värt att notera är också mammors tidsmässigt tätare koppling till sina döttrar.
6.3.6 Mäns olika inkomst, utbildning och uppfattningar om jämställdhet påverkar omfattningen av hemarbetet
Vid en stor svensk undersökning i början på 1980-talet fann man att de mest konservativa männen i fråga om arbetsfördelning i hemmet var de över 45 år och de med låg utbildning.102
101 SCB 2012b s. 75. 102 Ds A 1983:2 bil. 2 s. 15.
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
177
Baserat på uppgifter avseende 2010/2011 kan man se att i stort gäller att med stigande ålder ökar männen med förgymnasial utbildning, gymnasial utbildning och eftergymnasial utbildning större än 2 år sitt hemarbete. Motsvarande gäller inte för män med eftergymnasial utbildning kortare än 2 år.
I stort gäller också att med stigande ålder i intervallen 18–29 år respektive 30–49 år och längre utbildning männen ökar sitt hemarbete. Något tydligt mönster finns dock inte vad gäller män i andra åldersintervall.103
I Norge har gjorts en detaljerad undersökning av sambanden mellan inkomst, utbildning och mäns andel av hushållsarbete och omsorgsarbete.104 Några av resultaten i denna var följande:
För män med högre utbildning gäller att det är en tredjedel mer sannolikt (likely) att de gör en stor del av hushållsarbetet jämfört med män med lägre utbildning. För män med höga inkomster är det mindre sannolikt att de delar lika, speciellt inte om deras fruar eller partners har lägre inkomst.
Sannolikheten att en man gör en stor del av arbetet med att ta hand om barn ökar med utbildning (cirka 40 procent). Sannolikheten minskar dock med inkomst (cirka 15 procent), särskilt om partnern har en lägre inkomst.
Män med jämställdhetsnormer och -uppfattningar visade en tredjedel högre sannolikhet att delta i hushållsarbetet och en 10procentig högre sannolikhet att delta i omsorgen om barn, jämfört med män med mindre av jämställdhetsnormer.
Det är inte en ensam faktor som är relaterad till mäns involvering i hemarbete utan flera. Det är normer och uppfattningar om att jämställdhet ska råda, jämställda inkomster och resurser i relationen, yngre ålder och icke-traditionell könsidentiteter.
Även om 80 procent av männen höll med om att hushållsarbete och betalt arbete ska delas lika och 30–40 procent faktiskt uppnådde en någorlunda balans så beskrev de flesta av respondenterna en traditionell fördelning av ansvar.
Liknande resultat har noterats på EU-nivå.105
103 SCB 2013b. 104 Holter, Svare och Egeland 2013 s. 83. 105 European Commission 2012.
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
178
Vi ser alltså här en tendens som tonar fram när det gäller mycket av jämställdheten. Jämställdheten har en koppling till den egna attityden till jämställdhet – ju positivare attityd till jämställdhet desto mer jämställt handlande, till utbildningsnivå – ju högre utbildning desto mer jämställt i hemmet, till inkomstnivå – män med medelinkomster (vare sig högsta eller lägsta skikten) har ett mer jämställt agerande.
6.3.7 Var sjätte man anser sig göra för litet i hushållet
I avsnitt 6.3.1–6.3.6 har vi berört resultat från tidsundersökningar. Som komplement till detta är det intressant att studera hur sammanboende män och kvinnor upplever sin arbetsfördelning i hemmet (figur 6.13).106
Källa: SCB 2011.
Vi kan av detta bl.a. konstatera att när det gällde ”Delar lika” fanns en någorlunda samstämmig bild i undersökningen mellan könen men att upplevelserna i övrigt skiljde tämligen markant åt.
Vad gällde skillnader mellan nedan nämnda grupperingar fann man bl.a. följande:
106 SCB 2011.
0 10 20 30 40 50 60
Gör nästan allt
Gör mer
Delar lika Gör mindre
Gör
nästan inget
Kvinnor Män
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
179
Region: de personer som bodde i mindre orter följde, och i viss mån förstärkte det mönster som finns i diagrammet ovan.
Ålder: här var det svårt att finna någon tydlig skillnad.
Utbildning: ju längre utbildning personerna hade desto jämnare var fördelningen av arbetsuppgifterna.
Föräldraledighet: pappor som varit föräldralediga mer än en månad uppgav i större utsträckning att man delade hushållsarbete lika jämfört med dem som varit föräldralediga en kortare tid.
Förvärvsarbete: bland de män som tjänade mer än sin maka/make/sambo var det en större andel som uppgav att de gjorde mindre hushållsarbete än sin partner jämfört med den grupp av män som tjänade mindre än sin maka/make/sambo.
Källa: SCB 2011.
Även här kan vi se en någorlunda samstämmig uppfattning om ”Delar lika” men i övrigt är det markanta skillnader i uppfattning mellan könen.
0 10 20 30 40 50 60
Gör nästan allt
Gör mer
Delar lika Gör mindre
Gör
nästan inget
Kvinnor Män
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
180
Källa: SCB 2011.
Igen, vi ser en stor samstämmighet när det gäller ”Delar lika” men en påtaglig skillnad i övrigt mellan könen. De män som varit föräldralediga mer än en månad uppgav i större utsträckning än övriga att de delade omsorgsarbetet lika med sin partner.107
Det finns således en del likheter mellan resultatet av denna undersökning och de resultat vi nämnde ovan (avsnitt 6.3.6).
I den svenska undersökningen fann man även en könsskillnad när det gällde tillfredsställelsen med fördelningen av arbetet i hushållet (tabell 6.2).
Källa: SCB 2011 s. 14.
Vi ser alltså att även om det rådde en samstämmighet mellan 71–79 procent av männen och kvinnorna om att arbetsfördelningen var bra, det rådde en annan ”samstämmighet” i att övriga män ansåg att
107 SCB 2011 s. 13.
0 10 20 30 40 50 60
Gör nästan allt
Gör mer
Delar lika Gör mindre
Gör
nästan inget
Kvinnor Män
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
181
de själva gjorde för litet och övriga kvinnor att de själva gjorde för mycket. Begreppet ”i-princip-mannen”108 får här en tydlig belysning.
6.3.8 Mäns – och kvinnors – största fritidsaktivitet är TV och radio
I SCB:s tidsanvändningsundersökningar delas fritidsaktiviteter upp i nio delaktiviteter.
Baserat på uppgifter från SCB109 kan vi bl.a. notera. följande:
Mäns, i tid mätt, tre största fritidsaktiviteter är, i ordning, TV och radio, hobbies och social samvaro. Kvinnor har samma tre med undantaget att social samvaro för dem kommer på andra plats och hobbies på tredje.
Män och kvinnor lägger numera ungefär lika mycket tid på idrotts- och friluftsaktiviteter. Det finns dock stora skillnader med avseende på familjecykel.
Män lägger något mindre tid på social samvaro än kvinnor men båda minskar sin tid för detta.
Män och kvinnor lägger mycket och allt mer tid på TV och radio. I genomsnitt lägger mannen cirka 120 minuter per dygn åt detta, kvinnan cirka 100 minuter. Minst tid lägger sammanboende småbarnsföräldrar, cirka 100 minuter.
6.3.9 Män ägnar sig mer åt motion utomhus, jakt och fiske än kvinnor
Som ovan konstaterats (avsnitt 6.3.8) lägger numera män och kvinnor ungefär samma tid på idrotts- och friluftsaktiviteter. Det finns dock stora skillnader mellan vad män och kvinnor ägnar sig åt relaterat till familjecykel.
Baserat på uppgifter från SCB110 kan vi bl.a. notera följande:
108 Ds A 1983:2 s. 53. 109 SCB 2012b. 110 SCB 2012b, SCB TA 2010/11
Mäns betalda och obetalda arbete SOU 2014:6
182
Män ägnar sig påtagligt mer än kvinnor åt jakt, fiske, idrott och motion utomhus och bilutflykter. Kvinnor ägnar sig påtagligt mer åt promenader i skog och mark.
När det gäller jakt och män är det bland männen särskilt sammanboende småbarnsföräldrar och barnlösa 45–64-åriga sammanboende män som ägnar sig åt detta.
När det gäller fiske och män dominerar bland männen sammanboende småbarnsföräldrar och barnlösa 45–64-åriga sammanboende män.
När det gäller idrott och motion utomhus dominerar bland männen gruppen barnlösa sammanboende i åldrarna 20–44 år.
När det gäller bilutflykter dominerar bland männen gruppen barnlösa ensamstående 45–64 år. Totalt sett kan vi konstatera att även om skillnaderna mellan könen inte är stora det finns en traditionell fördelning av hur könen fördelar sin tid när det gäller idrotts- och friluftsaktiviteter. Klassiskt manliga aktiviteter som jakt och fiske ”står sig”.
6.4 Summering
I detta kapitel har vi presenterat en stor mängd fakta. Vi har också fört vissa analytiska resonemang men eftersom det pågår annat utredningsarbete kring jämställdheten i arbetslivet111 har vi begränsat våra analyser. Kortfattat kan vi summera att traditionella mönster mellan män och kvinnor till stor del lever kvar när det gäller såväl förvärvsarbete som hem- och omsorgsarbete men skillnaderna minskar.
Mer i detalj ser det ut på följande sätt.
Män förvärvsarbetar i högre omfattning än kvinnor.
Det är en större andel av männen som finns i arbetskraften jämfört med andelen av kvinnorna.
Män har högre sysselsättningsgrad men skillnaderna minskar.
Män och kvinnor är arbetslösa i ungefär samma omfattning.
111 JA-delegationen
SOU 2014:6 Mäns betalda och obetalda arbete
183
Män gör mer traditionella yrkesval än kvinnor. Kvinnor gör inbrytningar på flera yrkesområden.
Män arbetar i betydligt högre omfattning än kvinnor i den privata sektorn, kvinnor i betydligt högre omfattning än män i den offentliga.
Män arbetar betydligt mer heltid än kvinnor men skillnaderna minskar
Det är betydligt fler kvinnor än män som arbetar deltid därför att kvinnorna saknar heltidsarbete.
Det är betydligt fler kvinnor än män som arbetar deltid därför att kvinnorna vårdar barn i större omfattning än män.
Anhörigomsorg svarar kvinnor för i större omfattning av män.
Män arbetar mer övertid och kvinnorna mer obekväm arbetstid.
Bl.a. till följd av de ovanstående punkterna samt att män är mindre sjukskrivna än kvinnor är män mer närvarande på jobbet. Män arbetar cirka 25 procent mer faktisk tid än kvinnorna.
Kopplat till det ovanstående är det kvinnorna som står för större delen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Skillnaden mellan könen minskar dock.
I hemmet gör männen det mesta av underhållsarbetet och kvinnorna det mesta av hushållsarbetet. Skillnaderna minskar.
På vardagar tillbringar papporna 2 timmar mindre med barnen än mammorna. Detta har en koppling till männens mer omfattande förvärvsarbete och kvinnornas deltidsarbete.
Jämställdhet i hemarbetet har en koppling till den egna attityden till jämställdhet – ju positivare attityd till jämställdhet desto mer jämställt handlande, till utbildningsnivå – ju högre utbildning desto mer jämställt i hemmet, till inkomstnivå – män med medelinkomster (vare sig högsta eller lägsta skikten) har ett mer jämställt agerande.
Var sjätte sammanboende man anser sig göra för litet när det gäller hushållsarbete och var fjärde kvinna anser sig göra för mycket. Här kan man fråga sig varför man likväl har det ordnat på det sättet i sina hushåll.
185
Min sida - Thomas Johansson
Mitt intresse för frågor om män, genus och jämställdhet väcktes mot slutet av 1980-talet under en kurs i kvinnopsykologi vid Lunds universitet. Jag var den enda mannen i en stor kursgrupp med kvinnor i olika åldrar. När vi diskuterade olika laddade frågor, som till exempel mäns våld mot kvinnor, vände sig alla mot mig och undrade – Vad tycker du om detta då Thomas?
Lite senare påbörjade jag en forskarassistenttjänst i Göteborg och arbetade parallellt med två forskningsstudier, en om gymkultur och en om deltidspappor. Många av de frågor och perspektiv som jag arbetade med i dessa forskningsstudier berörde på ett eller annat sätt genusfrågor och konstruktionen av maskulinitet. Vi startade då en studiegrupp kring dessa frågor. Detta resulterade så småningom i flera antologier (Bland annat Rädd att Falla, Gidlunds förlag), deltagande i ett nordiskt forskarnätverk om maskulinitet och en rad internationella publikationer och kontakter.
Mitt engagemang i dessa frågor har framför allt resulterat i mängder med forskningsstudier om män, familjer, faderskap, sexualitet och identitet. Samtidigt har denna forskning lett till en rad möten och föredrag med människor i olika verksamheter som arbetar med dessa frågor.
Viktigast kanske är att man som privatperson hela tiden har ett engagemang i dess frågor, som ju rör ett av de absolut viktigaste fundamenten för mänsklig samexistens.
En spännande utmaning framöver blir att utveckla framför allt teorier om genus, hegemonisk maskulinitet och förändring. Vi behöver utveckla ett dubbelseende idag, där vi både kan studera förändringar av genusmönster och de mer stabila och varaktiga mönster som strukturerar mäniskors villkor i det senmoderna samhället.
Thomas har varit expert i utredningen. Han är professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap.
187
7 Män, familj och föräldraskap
Slutsatser
1. När barnet fyllt 1 år har pappan, i genomsnitt, svarat för 9 procent av föräldrarnas gemensamma uttag av föräldrapenningsdagar. När barnet fyllt 2 har han svarat för 17 procent. Det finns stora skillnader i pappors uttag och ca 25 procent av papporna tar inte ut någon dag alls under barnets 2 första år. 2. Att öka mäns uttag av föräldraledighet är avgörande för att öka jämställdheten och för att stärka mäns omsorgsgivande och kontakten med sina barn. 3. För att markant öka mäns uttag av föräldraledighet behöver föräldraförsäkringen sannolikt göras till en individuell rättighet för varje förälder utan möjlighet att föra över dagar till den andra föräldern. En ”tredelning” är ett möjligt alternativ, enbart en ytterligare ”pappamånad” framstår som en reform med begränsad betydelse.1
4. Föräldrautbildningar och information till pappor behöver göras mer tillgänglig och nå fler män. 5. Mäns och kvinnors erfarenheter av problem i vårdnadsprocesser behöver synliggöras. Växelvis boende för barn blir allt vanligare efter separationer men vårdnadstvisterna ökar. 6. Den kommande utvärderingen av vårdnadslagstiftningen är angelägen och bör beakta hela vårdnadsprocessen och hur konflikter vid vårdnad- och umgängesfrågor kan minskas.
1 En av experterna i utredningen, Andreas Bergström, har önskat markera att han inte är för en delad föräldraförsäkring. Han anser att en individualiserad föräldraförsäkring sannolikt skulle ge positiva effekter på jämställdheten men ser andra nackdelar med vår slutsats. Hans bedömning är att det finns en övertro på reformen då den inte skulle leda till ett jämnt uttag av tiden med barnet eftersom det tas ut mycket tid utöver de betalda dagarna och påverkan på mäns attityder till kvinnor, våld m.m. skulle vara rätt indirekt och därmed sannolikt inte så stor.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
188
7. Fastställande av faderskap för ogifta män som är samboende med mamman borde förenklas, hbtq-föräldrars rättigheter som föräldrar och möjlighet att dela på föräldraförsäkringen behöver utredas.
Frågor om män, familj och föräldraskap rör vid centrala jämställdhetspolitiska utmaningar och personliga erfarenheter med stor betydelse för människors liv. Mäns uttag av föräldraledighet ökar men utvecklingen går långsamt. Ansvaret för vård av små barn har traditionellt varit och är fortfarande i hög utsträckning kvinnors men många män söker efter en förändring av detta. I det här kapitlet diskuterar vi mäns inställning till föräldraskap, den svenska pappapolitikens historia, mäns uttag av föräldraförsäkringen samt mäns erfarenheter vid separationer och vårdnadstvister.2
7.1 Föräldraledighet och pappapolitik
Att vara förälder i dag, drygt ett decennium in på 2000-talet, skiljer sig på flera sätt från tidigare generationers föräldraskap.3 En lång rad studier av det moderna familjelivet har visat hur förväntningarna på moderskapet och faderskapet successivt har förändrats, att valmöjligheterna i föräldraskapet har ökat och att familjen som samlevnadsform delvis fått en ny innebörd. Snäva och tydligt uppdelade föräldraroller har luckrats upp till förmån för en större öppenhet och flexibilitet i föräldraskapet. Dagens föräldrar, kvinnor såväl som män, förväntas många gånger leva jämställda liv och vara lika närvarande i barnens vardag samtidigt som verkligheten alltjämt sällan ser ut på det sättet.
Den heterosexuella kärnfamiljsnormen har också utmanats och förändrats. Homosexuella föräldrar har kämpat för och tillerkänts rättigheter. Många föräldrar är ensamstående eller lever i ombildade familjer med bonusbarn. Det har blivit vanligare att kvinnor inseminerar och skaffar barn på egen hand genom att t.ex. åka till nordiska grannländer där detta är tillåtet. Familjer som tidigare levt i skuggan av den traditionella kärnfamiljsnormen har därmed tagit
2 Frågan om tillfällig vård av sjukt barn (vab) har vi inte behandlat djupare. Frågan kommer att behandlas av JA-delegationen (A 2011:05). 3 Inledningen i detta avsnitt, 7.1, återger till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Lars Plantin, Föräldraskap och arbetsliv - om lojalitetskonflikter i familjelivets vardag, bilaga 17 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Plantin 2014.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
189
större plats i offentligheten även om det fortfarande inte är ovanligt att de möter negativa attityder.
Det är kvinnor som tar det huvudsakliga ansvaret för omsorgen om barn (se avsnitt 7.1.2 och kapitel 6). Samtidigt visar forskning att många av dagens män söker en förändring på detta område, inte bara i Sverige utan i en rad länder. Den omfattande attitydundersökningen The European social survey (ESS), som genomförts i mer än 35 olika länder i Europa, visar exempelvis att många av dagens fäder ser det som angeläget att hitta en balans mellan arbete och familjeliv. De uttrycker också en vilja att minska sin arbetstid till förmån för mer tid med familjen. Familjelivet värderas således allt högre av fäderna och föräldraskapet är något som ofta beskrivs som djupt känslomässigt förankrat i mäns liv. I flera forskningsstudier framställs faderskapet som en mognadsprocess, något som ger en bredare handlingsrepertoar i takt med att man upptäcker nya sidor av sig själv och något som tydligt påverkar agerandet, inte bara i familjelivet utan också i arbetslivet.4
Den svenska välfärdsstaten har, sedan lång tid tillbaka, tagit ett stort ansvar för föräldrars möjligheter att kunna kombinera arbetsliv och familjeliv. Dagens fäder och mödrar har samma lagstadgade rättigheter i arbetslivet, ges tillgång till en väl utbyggd kommunal barnomsorg och erbjuds jämförelsevis stora möjligheter genom en generös föräldraförsäkring. Bakom denna utveckling ligger ett långvarigt och omfattande socialt förändringsarbete som bl.a. haft som syfte att trygga reproduktionen av arbetskraft och öka jämställdheten mellan könen. Ett mål med förändringsarbetet har även varit att trygga barnens utveckling och välfärd. Resultatet har blivit att svenska föräldrar, i ett internationellt perspektiv, ges stora förutsättningar att balansera mellan individuella önskemål och behov i arbetslivet och det gemensamma ansvaret kring barnen.5
Det finns emellertid stora skillnader i hur mödrar och fäder hanterar dessa möjligheter och även i hur familjepolitiken adresserar kvinnor och män. Även om andelen kvinnor i arbetskraften är nästan lika hög som andelen män, arbetar bara drygt hälften av alla småbarnsmödrar heltid (se vidare kapitel 6.2).6 Mäns uttag av föräldraledighet är också, trots en ungefärlig dubblering de senaste 15 åren, betydligt mindre än kvinnornas (se avsnitt 7.1.2). I ett bredare perspektiv är det
4 Plantin 2014. 5 Bäck-Wiklund och Plantin 2007, Plantin och Bäck-Wiklund 2009, Klinth och Johansson, 2010. 6 Av kvinnor med barn upp till 5 år arbetar cirka 53 procent heltid. Motsvarande för män är cirka 92 procent. Källa: SCB(AKU)
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
190
alltså kvinnorna som i högre utsträckning anpassar sitt lönearbete efter familjens behov (se kapitel 6).
I internationell jämförelse är svensk familjepolitik förknippad med lägre barnfattigdom och med ekonomisk jämlikhet. Detta förhållande motverkas av ett ojämställt uttag av föräldraledighet, av att kvinnor är hemma mycket längre än män (se avsnitt 7.1.2) och därtill inte sällan börjar eller fortsätter arbeta deltid (se kapitel 6).
Det har myntats ett begrepp pappapolitik för att beskriva och analysera hur den svenska föräldraförsäkringen syftat till att omforma mäns relation till familj och barn.7 Sedan 1974 då möjligheten till betald pappaledighet infördes i Sverige har staten, främst via Försäkringskassan, på olika sätt argumenterat för nyttan med mer närvarande pappor. Det har pekats på att den generella argumentationen framställt ett aktivt faderskap som en rättighet och möjlighet för män, snarare än en skyldighet eller ett ansvar. Kvinnors ansvar som föräldrar har tagits för givet medan mäns engagemang setts som valfritt. Denna valfrihetslinje har utmanats, särskilt under 1990-talet då den första kvoterade pappamånaden infördes 1995, och i samband med att maktfrågor artikulerades inom jämställdhetspolitiken i början av 2000-talet.8
7.1.1 Motsatta trender i familjepolitiken
Sedan 2006 har den svenska familjepolitiken utmärkts av en dubbelhet.9 Mäns ökade föräldraledighet har fortsatt setts som en viktig jämställdhetsfråga. Men istället för fortsatt kvotering av föräldraförsäkringen har den aktiva åtgärden från politiskt håll varit jämställdhetsbonusen. Denna har på senare tid reformerats och systemet har förenklats. Utvärderingar från Försäkringskassan visar dock att dessa åtgärder inte haft någon markant effekt på mäns uttag.10Parallellt med detta infördes möjligheten till vårdnadsbidrag – en reform som i praktiken stödjer familjer där en förälder är huvudförsörjare och en, oftast mamman, stannar hemma och vårdar barnen. Detta går med andra ord i motsatt riktning till det jämställdhets-
7 Klinth 2013. 8 Klinth 2013. 9 I avsnitt 7.1.1 till 7.1.7 återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Ann-Zofie Duvander, Män, föräldraledigheten och föräldraförsäkringen, bilaga 5 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Duvander 2014. 10 Duvander 2014.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
191
politiska delmålet om att det ska vara en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.11
Den senaste tidens familjepolitik synes därmed ha prioriterat mäns och familjers valfrihet. Idag betonas ofta att ökad pappaledighet främst handlar om en attitydfråga. En föräldraförsäkring där betydligt fler dagar än idag reserveras för pappan respektive mamman har hamnat i skymundan för en tilltro till mäns vilja att ändra sig genom upplysning och bättre information.12 Forskning om föräldraförsäkringens utformning visar dock tydligt att det är genom att reservera dagar i försäkringen som både attityder och praktiker förändras i realiteten.13
7.1.2 Mäns uttag av föräldrapenning
I dag tar män i genomsnitt ut 24 procent av dagarna med föräldrapenning om man ser till samtliga uttag upp till barnet är 8 år. Bilden ser dock litet annorlunda när man tittar på pappans uttag de första viktiga åren. När barnet fyllt 1 år har pappan, i genomsnitt, svarat för 9 procent av föräldrarnas gemensamma uttag av föräldrapenningsdagar. När barnet fyllt 2 har han svarat för 17 procent. Det finns stora skillnader i pappors uttag och cirka 25 procent av papporna tar inte ut någon dag alls under barnets första 2 år.14
I vardagligt tal och när jämställdhet diskuteras så brukar man med föräldraledighet främst avse tiden föräldrar är hemma innan barn börjar på förskola, något som vanligen sker när barnet är 1–2 år gammalt. Det är därför viktigt att ha detta mått i tankarna när man diskuterar uttag av föräldrapenning.15
Det har med andra ord hänt en del sedan 1974 då möjligheten att ta ut pappaledighet infördes. Ser man på utvecklingen framtill idag (figur 7.1) syns en långsam men stadig ökning där införandet av kvoterade pappamånader, den första 1995 och den andra 2002 gör avtryck. Ökningen av mäns uttag av dagar har fortsatt på senare tid, dock i måttlig takt. Utvärderingar från Försäkringskassan visar att den senaste tidens ökning inte har att göra med jämställdhetsbonusen som
11Prop. 2013/14:1 UO 13 s. 50. 12 Klinth 2013 s. 256 ff. 13 Duvander 2014. 14 FK 2012, FK 2013a, FK 2013b. 15 FK 2013b.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
192
infördes 2008 utan snarare med en allmän trend där positiva attityder till mäns uttag av föräldraledighet stärkts.16
Källa: Försäkringskassan officiell statistik och egen bearbetning.
Detta sätt att mäta behöver kompletteras med flera andra mått för att ge en rättvisande bild av hur män och kvinnor använder föräldraförsäkringen och hur länge män och kvinnor är föräldralediga.
Som nämnts ligger mäns uttag under barnets 2 första år på 17 procent. Uttaget av dagar därefter, upp till barnet är 8 år, delas relativt lika av föräldrarna och används främst till att exempelvis förlänga semestrar eller för att kunna ta ut strödagar (figur 7.2).17Detta är mindre viktigt utifrån jämställdhetspolitiska ambitioner eftersom ansvarsfördelningen mellan föräldrarna etableras främst under barnets första 1–2 år.
16 Duvander 2014. 17 Duvander 2014, FK 2013b. 0 10 20 30 40 50 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 2013
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
193
Källa: Försäkringskassans statistikdatabas och egen bearbetning.
Något som dessutom är viktigt att lägga till är att både kvinnor och män sprider ut sina dagar. Det är vanligt att föräldrar exempelvis tar ut 5 dagar med föräldrapenning av 7 möjliga under en vecka. Den faktiska längden på mäns och kvinnors föräldraledighet är svår att beräkna exakt (se bilaga 5). En studie från Försäkringskassan visar att kvinnor i genomsnitt är hemma 15,3 månader och då tar ut 9,5 månader med föräldrapenning. Män är i genomsnitt hemma 3,8 månader och tar då ut 2,2 månader med föräldrapenning.18 Kvinnor är alltså hemma en lång sammanhållen period innan barn börjar förskola och män en betydligt kortare period.
Ser man på mäns uttag av föräldrapenning framstår också stora skillnader. Uppskattningsvis delar cirka 12 procent av föräldrarna jämställt på antalet dagar under barnets första 2 år. Båda tar då ut inom intervallet 40–60 procent av dagarna. Samtidigt tar fortfarande ca 25 procent av männen i Sverige inte ut någon dag alls under barnets första 2 år.19
18 FK 2013b. 19 FK 2012, 2013a. 0 50 100 150 200 250 300 350
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 6,5 7
Barnets uppnådda ålder
2005
2005
Kvinnor
Män
1999
2002
2008
2011
2011
2008
2002
1999
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
194
Mäns uttag av föräldrapenning är med andra ord inte så stor som det ibland framställs i debatten. Jämställdhetseffekterna av mäns faktiska uttag av föräldrapenning framstår därmed som begränsade i och med att kvinnor fortfarande tar ut så stor del av tiden innan barn börjar förskola, en tid som är avgörande för att etablera mönster för omsorgsarbetet i familjen. Som nämnts har en minoritet, ca 12 procent, av föräldrarna delar på det sättet att det påtagligt påverkar mönstren för den rådande ojämställdheten.20
7.1.3 Varför delad föräldraledighet är viktigt
Både politiker, forskare och andra aktörer i samhället har länge lyft fram att pappors ökade föräldraledighet skulle innebära en rad vinster. Det handlar det om att avlasta kvinnors hemarbete och underlätta för kvinnor att återgå i förvärvsarbete tidigare. Jämställdhet i hemmet påverkar jämställdheten i arbetslivet och kvinnor och mäns beteende på arbetsmarknaden skulle bli mer lika och statistisk diskriminering21därför minska. Därutöver har det återkommande lyfts fram att delad föräldraledighet har positiva effekter för barn genom att barnet får bättre tillgång till två föräldrar och närhet till fler vuxna.22
När det gäller positiva effekter för män så är det framförallt att grundlägga pappans egna och självständiga relation till sitt barn som framstår som viktigt. Att erfarenheten av en längre tids föräldraledighet utvecklar mäns förmåga att ta hand om barn och sköta de hushållsuppgifter som krävs för att vara förälder framstår som givna.
Andra effekter för män som minskat riskbeteende, förbättrad hälsa och minskad dödlighet har också lyfts fram som positiva delar av att vara en närvarande förälder. Det kan vara svårt att visa de direkta effekterna av mäns föräldraledighet vad gäller jämställdhet och exempelvis fortsatt barnafödande och övriga familjedynamik.23 Det beror till stor del på svårigheter att studera detta. Dels behövs långa uppföljningstider, dels är det svårt att fastställa orsakssamband.24Detta sagt lyfts samtidigt fram hur flera studier visar på sambandet mellan pappans tidiga engagemang i barnens liv och kontakten och
20 FK 2013b. 21 Statistisk diskriminering innebär att individer diskrimineras på basis av vissa stereotyper om någon grupp som individerna tillhör 22 Duvander 2014. 23 Duvander 2014. 24 Duvander 2014.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
195
engagemanget senare under barnets liv. Bland annat påverkar föräldraledighetsuttag kontakten med barn efter en separation.25
Andra studier har även visat på samband mellan mäns föräldraledighet och hälsa.26 Men i dessa studier är det svårt att veta om det är pappans föräldraledighet som leder till utfallet eller om det är livsstilen hos de män som sedan väljer att vara föräldralediga som påverkar. Troligen är verkligheten ofta en kombination av att vissa pappor tar ledigt men att också ledigheten i sig ökar sannolikheten för vissa utfall. Det är troligt att pappor som är intresserade av barn tar lång ledighet men att ledigheten också stärker kontakten med och intresset för barnet.27
Socialförsäkringar i Sverige är individuella rättigheter som inte kan överföras mellan individer, t.ex. inom familjen. Utifrån detta kan man argumentera att även föräldraförsäkringen, även om den har barnet i centrum, borde vara en individuell rättighet som inte kan överföras mellan individer i familjen. Föräldraförsäkringen skyddar för inkomstbortfall vid vård av barn, precis som sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och pension individuellt skyddar inkomsten vid annan frånvaro från arbete.
Att göra föräldraförsäkringen till en individuell rättighet för varje förälder utan möjlighet att föra över dagar till den andra föräldern är därmed en högst rimlig åtgärd.
Även om pappors föräldraledighet kan ses som ett ansvar är det samtidigt uppenbart att det har positiva effekter för män och mäns relation till sina barn. På ett samhälleligt och på ett individuellt plan är en jämställd föräldraförsäkring otvetydigt en grundstomme för mäns ökade omsorgsansvar.
7.1.4 Vad påverkar mäns uttag?
Även om normerna för föräldraskap förändrats går det fortfarande att argumentera för att förväntningarna på kvinnor att ta ut lång föräldraledighet är starka i samhället. Om inte det sker riskerar ibland en kvinna att ses som en sämre förälder. Samtidigt är förväntningarna på män att vara hemma lång tid svaga bl.a. på många arbetsplatser. Män förutsätts alltjämt i hög grad att orientera sig mer mot arbetslivet medan kvinnor förutsätts orientera sig mer
25 Duvander 2014. 26 Månsdotter, Lindholm och Winkvist, 2007, Månsdotter och Lundin, 2010. 27 Duvander 2014.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
196
mot arbetslivet och omsorgen i hemmet. Den starka betoningen på valfrihet i föräldraförsäkringen åtföljs fortfarande av ett underförstått antagande att mäns aktiva föräldraskap inte ses som något självklart.
Hur länge män och kvinnor är hemma sammanfaller enligt undersökningar genomförda av Försäkringskassan och i forskning med frågor om ekonomi, utbildning och om man arbetar i offentlig eller privat verksamhet.28 Framförallt är det tydligt att det är föräldrar där båda har hög inkomst och hög utbildning som delar mest lika och använder flexibiliteten i försäkringen mest, det vill säga sprider ut sina dagar. Detta förklaras ibland med attitydskillnader mellan olika grupper av föräldrar. För män – och kvinnor – kan hög utbildning ofta sammanfalla med en friare arbetssituation och större möjlighet att vara föräldraledig. Samtidigt är det så att män med högst inkomst inte är de som tar flest dagar utan de tar något färre eller lika många som de med näst högst inkomst.29 Här framstår skillnader mellan olika grupper av pappor med hög inkomst, där män i olika sektorer i arbetslivet sannolikt har olika mönster. Bland föräldrar med lägre inkomster och lägre utbildning använder kvinnor större del av försäkringen och sprider ut dagarna mindre.30
Mammans inkomst och utbildning påverkar på det här sättet mäns uttag. En hög inkomst hos mamman kan kopplas till ett större uttag av föräldrapenning hos pappan. Mammor med hög inkomst tar också kortare ledighet. Samtidigt är det så att gruppen pappor som inte har en inkomst, en låg inkomst eller svag arbetsmarknadsanknytning är de som använder föräldrapenningen i minst utsträckning.31
Både män och kvinnor med privata anställningar tar ut kortare ledighet än de som arbetar i offentlig sektor. I offentlig sektor finns många kvinnodominerade arbetsplatser och de kan vara mer anpassade till att fungera även då anställda är frånvarande för föräldraledighet. I offentlig sektor har också kollektivavtalen för extra ersättningar varit mer generösa under längre tid. Ett större uttag kan även ha att göra med attityden till ledighet på dessa arbetsplatser och med typen av arbetsuppgifter.
28 Duvander 2014. 29 Duvander 2014. 30 Duvander 2014. 31 Duvander 2014.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
197
När det gäller ekonomi är det viktigt att understryka att föreställningen att familjen förlorar på att mannen är hemma många gånger överdrivs eller förutsätts på felaktiga grunder.32
Vi ser alltså att hög utbildning och god ekonomi oftare sammanfaller med jämställda uttag. I förhållande till detta är det viktigt att diskutera hur förutsättningarna för jämställdhet hänger samman med ekonomisk jämlikhet. Sannolikheten för män och kvinnor med sämre arbetsmarknadsposition att välja jämställt framstår som mindre. Detta leder också till att kvinnor med svagare arbetsmarknadsanknytning riskerar att ytterligare försämra sin arbetsposition om de ensamt tar ansvar för föräldraledigheten.
I diskussionen om varför män inte tar ut mer föräldraledighet är det viktigt framhålla en mans eget ansvar för sin prioritering. Samtidigt ska man inte heller frånse kvinnors möjliga motstånd mot att dela på föräldraledigheten. Mäns ”i-princip”-inställning till jämställdhet har lyfts fram och rimligen har även många kvinnor, på motsvarande sätt, en ”i-princip”-inställning till att dela föräldraledigheten. Föreställningar om mäns sämre förmåga som föräldrar, omgivningens och föräldrars egna förväntningar på vem som bäst lämpar sig att vara hemma har alltjämt stor betydelse.
Ofta framförs också synpunkten att särskilt kvinnor som inte befinner sig i yrken med karriärmöjligheter ser föräldraledigheten som en möjlighet till uppehåll från arbetslivet. Men det finns forskning som visar att många män på motsvarande sätt motiverade ledighet med individuella skäl som till exempel att de behöver ett avbrott från arbetet.33
På detta sätt framstår det som viktigt att via föräldraförsäkringens utformning tydligare signalera att män och kvinnor tillsammans förutsätts dela på föräldraledigheten. Mönster som innebär att ledning och personal på arbetsplatser förväntar sig att kvinnor är frånvarande under längre tid samt kommer att arbeta deltid riskerar annars att fortsätta att reproduceras. Mönstret påverkar, som vi tidigare lyft fram, kvinnors ekonomiska situation, även när det gäller pension. Likaså gäller det för skillnaderna i uttag för män och kvinnor med lägst inkomster.
32 FK 2013a 33 Duvander 2014, Plantin 2014.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
198
7.1.5 Information till föräldrar
Att ta hand om små barn kräver kunskaper. Unga män kan uppleva sig mindre förberedda på denna form av omsorgsuppgift än kvinnor. En studie bland unga män och unga kvinnor visade att män inte trodde att barn skulle påverka deras arbetsliv medan kvinnor förväntade sig att de måste planera för att förena moderskap och yrkesliv.34
Både män och kvinnor upplever också stress och osäkerhet i sitt föräldraskap, därför behövs stöd och utbildning för föräldrar.
Individualiserade månader framstår som den viktigaste åtgärden för att öka mäns uttag i syfte att nå de jämställdhetspolitiska målen. Mycket kan samtidigt även förbättras när det gäller den information som når föräldrar. Information om föräldrapenning går till den blivande mamman när hon bekräftats gravid på en mödravårdscentral och hon skickat in ett mödraskapsintyg. Den blivande pappan nås inte av information om sina rättigheter på samma sätt och främst inte lika tidigt. Det visar sig att pappor ofta får information om föräldrapenning genom mamman och att många föräldrar har stora brister i kunskap om sina rättigheter, särskilt pappor. Exempelvis visste bara en tredjedel av papporna i början av 2000-talet att de hade rätt till lika många dagar som mamman. Det fanns exempel på att män uppfattade att de enbart hade rätt till de två så kallade pappamånaderna. Kunskapsbrist kan leda till osäkerhet kring föräldraledigheten och mindre självklarhet kring hur, när och hur mycket som ledigheten ska omfatta.35
Informationen som når pappor och mammor inom mödra- och barnavården är viktig och i kapitel 12, om forskning och organisationer som arbetar med män och jämställdhet, diskuterar vi hur så kallade pappagrupper fungerar som ett uppskattat komplement inom MVC och BVC. Det är fortfarande så att fäder ges en sekundär roll och inte möts av samma information som mödrar. Pappagrupper ingår inte i ordinarie verksamhet utan beror på vårdcentralens val och ekonomiska situation. Utbildning om genus och särskilt kunskap om män och unga mäns roll som förälder efterfrågas inom barnmorskeutbildningen och bland personal som arbetar med blivande och nyblivna föräldrar. Dessutom efterfrågar många möjligheten att utöka pappagruppsverksamhet till en del av den ordinarie verksamheten.36
34 Kugelberg 2004. 35 Duvander 2014. 36 Mfj 2014.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
199
Vi anser det angeläget att det, i klart jämställdhetsyfte, behöver skapas ett brett utbud när det gäller föräldrautbildning. Man kan fråga sig om den lätt omvälvande situation som inträffar när ett par får barn och det därmed kommer in en tredje central part i relationen, inte skulle göra det motiverat att diskutera om en föräldrautbildning borde vara obligatorisk och exempelvis kopplas till föräldraförsäkringen. Detta skulle markera vikten av att föräldrar gemensamt ses som ansvariga för omsorgen om barnen. Vi är dock inte beredda att omedelbart ställa oss bakom en sådan idé men anser definitivt att frågan behöver utredas (se vidare kapitel 12).
7.1.6 Ett pappavänligt arbetsliv?
Möjligheten att ta ut längre föräldraledighet, vara tillfälligt hemma med sjukt barn (vab) eller att vara deltidsföräldraledig påverkas också av en rad förhållanden inom arbetslivet. Det är därför angeläget att i samband med föräldraförsäkringsfrågor diskutera hur arbetslivet på olika sätt stödjer föräldrar att kombinera arbete och familj. I bilaga 17 diskuteras hur lojalitetskonflikter kan uppstå för föräldrar i arbetslivet och hur många vittnar om att man inte får tillräcklig uppbackning. Det kan handla om att föräldrar som väljer att arbeta deltid fortfarande förväntas hantera samma arbetsbörda eller uppgifter.37 Det finns skäl att tro att detta på mansdominerade arbetsplatser uppmärksammas i mindre utsträckning än på kvinnodominerade arbetsplatser. Det betyder att arbetsgivares och arbetskamraters kunskaper och förhållningssätt när det kommer till att stödja män – och kvinnor – att kombinera arbete och familj behöver belysas.
7.1.7 Vad skulle en individualiserad föräldraförsäkring leda till?
Frågan om att reservera dagarna i föräldraförsäkringen är politiskt laddad. Samtidigt framstår detta som ett av de mest effektiva och ”gripbara” statliga styrinstrumenten för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen och särskilt för att stärka mäns omsorgsgivande och kontakten med de egna barnen. Som alternativ till en fullt ut individualiserad föräldraförsäkring har en tredelning av föräldraledig-
37 Plantin 2014.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
200
heten utretts38 och möjligheten att införa ytterligare en individualiserad pappamånad är något som återkommande förs på tal i politisk debatt. För den fortsatta debatten om föräldraförsäkringen tror vi att det är viktigt att lyfta fram att en fullt ut individualiserad försäkring inte behöver betraktas som något orimligt.
Om möjligheten att överföra dagar mellan föräldrar slopades skulle pappor använda mer föräldrapenning. Detta antagande kan göras med stöd i resultat om effekterna av tidigare reformer i Sverige. Det är också tydligt från de andra nordiska länderna att när tid reserveras till vardera föräldern så ökar användningen av denna tid bland män. Både Island och Norge är exempel på detta. Det är också uppenbart att attityder till jämställt föräldraskap påverkas av reglernas utformning. Det initiala motståndet mot reserverade månader i Sverige är inte alls lika starkt idag och det är en rimlig slutsats att reformen 1995 har gjort mycket för att svenska pappor ofta ses som världsbäst i att ta hand om sina barn. Det är därmed troligt att en individualiserad försäkring skulle leda till en betoning av ett jämställt föräldraskap.39
Då både mammor och pappor sprider på dagarna idag skulle troligen mammor fortfarande ta ut länge föräldraledighet än män i och med flexibiliteten i försäkringen. Om den ena föräldern, säg mamman, skulle använda sin hälft av de 480 dagarna med 5 föräldrapenningdagar i veckan skulle det göra det möjligt att vara hemma cirka 11 månader. Det är också troligt att den andre förälderns, säg pappans, uttag skulle förlängas samt bli mer sammanhållet och att flera dagar skulle användas innan barnet börjar på förskola. Invändningen mot detta är att flexibiliteten i föräldraförsäkringen skulle minska, främst för föräldrar med lägre inkomster.
En tredelning av föräldrapenningen som föreslogs av Föräldraförsäkringsutredningen framstår som ett bra sätt att balansera dessa aspekter. I den utredningen har även kostnadsberäkningar, en rad ytterligare aspekter och förslag på förändringar av försäkringen analyserats. En tredelning skulle leda till en förändring i samma riktning som en fullständig individualisering, men inte lika starkt. Effekterna av att öka den reserverade tiden med en månad är svårare att se. Erfarenheten från de två första reserverade månaderna leder till att man kan vänta sig en måttlig förändring av pappans uttag i och med att förändringen var mycket större vid den första jämfört med den andra reserverade månaden.
38SOU 2005:73. 39 Duvander 2014.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
201
Från och med 2014 ska 80 procent av föräldrapenningen användas inom de första 4 åren och det kan också bidra till en mer sammanhållen tid för pappan innan barnet börjar förskola eftersom föräldrarna kommer behöva använda föräldrapenningdagarna mer intensivt i början av barnets liv.
Vidare finns det en grupp pappor som troligen inte skulle utnyttja sin del av försäkringen även om mamman inte kan använda den. Detta tas ofta som ett argument mot individualisering då barnen till dessa män skulle komma i kläm genom att barnen får börja i förskola tidigare. En individualisering av föräldraförsäkringen skulle behöva handskas med situationer där båda föräldrarna av särskilda skäl inte kan ta lika mycket ansvar. Detta är dock en situation som finns redan idag vid exempelvis en konflikt mellan föräldrarna. De reserverade månaderna kan inte utnyttjas, pappor kan neka mammor att ta mer än hälften av dagarna och vice versa. Att inte båda föräldrar använder föräldrapenning kan ha flera skäl och det är förstås så att föräldrar av båda könen kan vara både frånvarande, opassande eller ovilliga att sköta små barn. Då gemensam vårdnad om barnen är grundläggande i Sverige behöver detta lösas på annat sätt, oberoende av om en individualisering införs.40
Frågan om vad som är barnens bästa blir ofta infekterad och ofta svår att avgöra. Ibland är det en fråga om att kortsiktiga och långsiktiga fördelar ställs mot varandra. Barnens bästa på lång sikt är exempelvis att inte råka i fattigdom genom att mamman hamnar utanför arbetsmarknaden (särskilt vid separation) och att en djup kontakt även med pappan befästs från början i livet. Detta kan innebära en viss ekonomisk omprioritering i början av barnets liv och det förutsätter att samhället erbjuder en generös försäkring. Det förutsätter också att barnets bästa inte i alla lägen är att skjuta upp förskolestarten utan att en förskola av god kvalitet ses som en positiv del av barns liv.
Sammanfattningsvis är det viktigt att avfärda en del myter kring följderna av en fullt ut individualiserad föräldraledighet. Delade man upp den sammanlagda försäkringstidens 16 månader betyder det inte att endera föräldern enbart skulle kunna vara hemma 8 månader, utan snarare 11 månader eller mer, givet de uttagsmönster som finns idag. För de familjer som prioriterar att endera föräldern är hemma en lång sammanhållen period på uppemot ett år, efter
40 Duvander 2014.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
202
barnafödseln så kommer möjligheterna till detta att vara goda även om föräldraförsäkringen skulle individualiseras.
I jämförelse med en fullständig individualisering, framstår en tredelning som en relativt mild förändring av försäkringen och enbart en ytterligare kvoterad ”pappamånad” som en reform med begränsad betydelse.
Mot en minskad, men fortsatt stor flexibilitet i systemet, kan ställas de uppenbara jämställdhetsvinster som en fullt ut individualiserad föräldraförsäkring skulle ge. Barn skulle få bättre kontakt med båda föräldrarna och ojämställda mönster i arbetslivet skulle utmanas på ett genomgripande sätt.
7.2 Separationer och vårdnadsfrågor
När det gäller män, separationer och vårdnadstvister kan två trender ställas bredvid varandra. Den första trenden är att det växelvisa boendet för barn efter en separation ökat kraftigt, särskilt på senare tid. Från att det vid mitten av 1980-talet in till början av 1990-talet enbart var några procent av barnen som bodde växelvis hos båda sina föräldrar är siffran idag drygt 30 procent.41
En allt större grupp män har efter en separation ett delat ansvar för sina barn. Det har med andra ord skett en förändring i praktik när det gäller mäns sätt att ta hand om barn efter en separation. Detta även om det är viktigt att poängtera att mammor alltjämt oftast är boförälder efter en separation även vid gemensam vårdnad som är den vanligaste vårdnadsformen efter separation i Sverige. Män är fortfarande också ofta mer osäkra på hur livet med barn ska gestalta sig efter separationen än vad kvinnor kan vara. Som exempel har mäns utmaningar efter en separation beskrivits i boken
Det blir bra: manual för skilda män.42 Det är angeläget att framhålla detta som en tydlig och genomgripande förändring som skett under de senaste decennierna. Mäns kontakt med sina barn efter en separation har med andra ord tydligt förstärkts.
Den andra trenden är att vårdnadstvisterna ökar. Organisationer som företräder pappor i vårdnadstvister pekar på att det särskilt efter 2006, då vårdnadslagstiftningen senast förändrades, har blivit svårare för män att få behålla vårdnaden och ha delat boende för barnen. Den generella trenden att män i större utsträckning än
41SOU 2011:51. 42 Ringdahl 2013.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
203
tidigare har delad vårdnad, boende och umgänge med sina barn efter en separation kan ur dessa perspektiv ställas mot eventuellt stärkta eller kvarvarande problem för somliga män i vårdnadstvister.
När det gäller tvister om vårdnad, boende och umgänge framkommer att43:
Ca 50 000 barn har föräldrar som separerar årligen. Flertalet separationer leder inte till vårdnadstvist.
Gemensam vårdnad är den vanligaste vårdnadsformen samt huvudregel i svensk lag.
Gemensam vårdnad betyder inte växelvis boende. Det vanligaste är att barn bor hos mamman.
Vårdnadslagstiftningen ändrades 1998 och sedan 2006 med förändringar i hur domstolen kan döma till ensam samt gemensam vårdnad mot en förälders vilja och vid samarbetssvårigheter.
Under 2000-talet har andelen barn som bor med en förälder men som har två vårdnadshavare ökat från ca 65 procent till 72 procent 2011.
Vid en separation ska föräldrarna först försöka nå en överenskommelse inom socialtjänstens familjerätt. Till denna vänder sig föräldrar när de inte kommer överens om den gemensamma vårdnaden efter en separation.44 Föräldrarna erbjuds samarbetssamtal men dessa är frivilliga. En förälder kan avstå från att delta i samarbetssamtal.
Nås inte en överenskommelse går fallet vidare till domstol.
Vårdnadstvisterna har ökat sedan 2006. Enligt Domstolsverkets statistik inkom 5 300 stämningsansökningar till tingsrätterna 2012, en fördubbling jämfört med 2004.
Det saknas tillräcklig statistik över vårdnadstvister och domstolsutslag. Men det framstår som att samarbetssvårigheter är den vanligaste orsaken till domar om ensam vårdnad, vid sidan om anklagelser om våld eller övergrepp.
43 Dessa punkter återger till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Johanna Schiratzki, Män i tvister om vårdnad, boende och umgänge, bilaga 18 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Schiratzki 2014. 44 Hur familjerätten bör arbeta vid frågor om vårdnad, boende och umgänge framgår av Socialstyrelsen 2012.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
204
Vid avgörande av mål om vårdnad, boende och umgänge har en förälders position som boförälder eller umgängesförälder betydelse. En boförälder åläggs – oavsett kön – ett mer omfattande ansvar än en förälder som inte bor med barnet. En umgängesförälder har – oavsett kön – men med reservation för barnets vilja, mycket svårt att bli boförälder så länge boföräldern lyckas ge barnet en godtagbar stabil och riskfri tillvaro som inte alltför mycket präglas av föräldrakonflikt eller föräldraförlust.
Män som varit föräldralediga genomgår i mindre utsträckning vårdnadstvister.
Det framstår inte utifrån det underlag vi haft att domstolar kan beskrivas som specifikt mamma- eller pappavänliga utan att domstolarna dömer efter barnens behov och föräldrarnas ”positionalitet” som omvårdare. Dock, de könade mönster som finns bland föräldrar – att kvinnor i större utsträckning än män tagit ansvar för barnen, visat genom bl.a. uttag av föräldrapenningdagar – förklarar till del varför mammor i större utsträckning än pappor tilldöms att bli boföräldrar efter separationer.
7.2.1 Mäns erfarenheter från vårdnadstvister
Det finns ett flertal organisationer som arbetar för att uppmärksamma mäns erfarenheter i vårdnadstvister och som är kritiska till hur både familjerätt och domstolar bemöter män i tvister om vårdnad boende och umgänge, eller i fall där män anser att modern till barnet är olämplig som förälder.45 Utredningen har även mött advokater som arbetat med vårdnadstvister och som pekat på svårigheter för män i domstolsprocesser.
De erfarenheter män, som organiserat sig i dessa frågor, för fram kan summeras på följande sätt: Det nuvarande regelverket i vårdnadstvister premierar konflikt snarare än konfliktlösning. Om det inte framstår som möjligt för föräldrarna att samarbeta så tilldöms den ena föräldern antingen vårdnad eller att bli boendeförälder vid gemensam vårdnad. Detta är något dessa män anser framför allt gynnar mammor.46
45 Utredningen har mött representanter från Föreningen PappaBarn, Mans- och familjejouren samt Pappamanualen.se . 46 Se www.pappamanualen.se, www.pappabarn.se
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
205
Organisationerna som företräder pappor i vårdnadstvister har också fört fram att det saknas sanktioner mot föräldrar som umgängessaboterar. Trots att gemensam vårdnad innebär att man inte får fatta avgörande beslut om barnet utan den andre vårdnadshavarens medhåll kan exempelvis en förälder som flyttar och därmed försvårar för den andre föräldern att träffa barnet undgå sanktioner.
Organisationerna rapporterar även om problem i bemötandet inom socialtjänstens familjerätt. Att många handläggare är kvinnor anses gynna kvinnor i vårdnadsprocesser och behovet av fler manliga handläggare i vårdnadsärenden har lyfts fram.
På ett av våra seminarier rapporterade Röda korset om en pågående verksamhet kring stödgrupper för pappor och mammor i vårdnadsprocesser. Denna typ av verksamhet framstår som viktig i och med att män som upplever problem i vårdnadsfrågor har få professionella verksamheter att söka information och stöd hos. Att exempelvis söka sig till kriscentrum för män eller liknande verksamheter kan upplevas som inte det bästa då dessa organisationer främst arbetar med män som har en våldsproblematik eller annan form av stödbehov.
Dessutom rapporteras om hur män som har erfarenheter av en tidigare kvinnlig partner som haft olika former av problem, som gör denne mindre lämplig som förälder, kan mötas av ifrågasättande på ett annat sätt än när kvinnor rapporterar motsvarande typ av problem.
Man har även fört fram problem med att vårdnadstvister drar ut på tiden och att detta kan leda till att barnet under en lång tid bor med den ene föräldern vilket senare gynnar denne förälder i tvistemålet. Kortare vårdnadsprocesser och mer intervention från familjerätten kring samarbetsavtal lyfts fram som ett stort behov.
Samtliga ovanstående punkter framstår som relativt okontroversiella och borde därför uppmärksammas inom berörda myndigheter och på politisk nivå. Vi anser att mäns möjliga sårbarhet i vårdnadsfrågor är en fråga som i för stor utsträckning negligerats inom jämställdhetspolitiken.
Att vårdnadstvister har en särskild laddning kan förklaras på flera plan. En handlar om svårigheten att hantera vårdnadstvister där det förekommer uppgifter om våld eller missbruk. Socialtjänsten har i uppgift att inledningsvis avgöra om det föreligger något hot för barnens säkerhet när man inleder en vårdnadsprocess. Men om något sådant inte är fallet, borde den efterföljande processen kunna utformas så att den minskar risken att konflikten förvärras eller att endera föräldern premieras på ovidkommande grunder.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
206
Det är samtidigt noterbart att få av företrädarna för olika intressegrupper för män och vårdnadsfrågor lyfter fram betydelsen av föräldraledighet för att förbättra mäns position i vårdnadstvister.
7.2.2 Kvinnors erfarenheter från vårdnadstvister
Vi har inte på något omfattande sätt inventerat kvinnors erfarenheter vid vårdnadstvister men vi har funnit en rad frågor som är värda att ta upp i sammanhanget.
Företrädare för organisationen Makalösa föräldrar, som inte uteslutande företräder kvinnor utan även män som är ensamstående, beskriver på många sätt en problematik liknande den vi behandlat ovan.47 Många kvinnor som upplever vårdnadstvister rapporterar missnöje med familjerätten även om det finns undantag. Organisationen Makalösa föräldrar efterfrågar bl.a följande inom familjerätten:
Personal med mångfald (kön, ålder, etnicitet osv.) samt genus-
/mångfaldskompetens.
Tillgänglig familjerätt, där väntetider minimeras.
Personal som utbildats om våld i familjen och som reagerar mot kommentarer eller former av hot (från män eller kvinnor) som inte är acceptabla.
Mer intervention från personalen i familjerätten under vårdnadsprocessen och samtal om samarbete.
Obligatorisk deltagande i stödgrupp för föräldrarna (separata grupper för föräldrarna var för sig som dock gärna kan vara könsblandade).
Kompetensutveckling till personal i skola, förskola samt BVC och MVC kring deras roller under en separation.
Särskilt utbildade domare eller en särskild familjedomstol.
47 www.makalosa.org
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
207
7.2.3 Reflektioner kring vårdnadstvister
En vårdnadstvist är en dramatisk situation. Man kan ta en enklare utgångspunkt, nämligen en situation där en separation ska ske eller har skett och där båda parter inte är överens om separationen – den kan vara nog så laddad. Lägger man till att ett eller flera barn finns med i bilden och att sannolikheten är hög för att båda föräldrarna riskerar att få mindre tid med barnen ökar komplexiteten. Lägger man till detta möjligheten att den ena föräldern, mot det andre partnerns vilja, får majoriteten av tiden med barnet kan man förstå de spänningar som kan uppstå. Att därtill säga att en sådan situation för barnen är mycket påfrestande är ett understatement.
Det är här dock angeläget att understryka att det i första hand är föräldrarnas ansvar att, med barnets/barnens bästa för ögonen, komma fram till en lösning – detta så mycket mer som föräldrar och barn ska kunna umgås även många år efter själva tvisten.
Vi tror att viss del av kritiken mot familjerätten ska ses i ljuset av det i sig konfliktfyllda utgångsläget mellan pappan och mamman.
Ändå framstår det för oss som angeläget att genusperspektiv (som inkluderar frågor om mäns erfarenheter) görs än tydligare i kompetensutvecklingen inom familjerätten och att stärkta insatser där kan ha stor betydelse för att minska antalet tvister.
Nya arbetssätt där domstol och familjerätt har ett tätare samarbete och som ger föräldrar bättre verktyg för att ta ansvar, acceptera varandras föräldraskap och nå bättre samförståndslösningar har också utarbetats inom socialtjänsten på senare tid.48Vi anser att dessa arbetssätt och vårdnadsfrågor generellt behöver uppmärksammas mer i samhällsdebatten.
Därtill, regeringen avser att under 2014 tillsätta en utredning som utvärderar den vårdnadslagstiftning som trädde i kraft 2006. Denna utredning är angelägen och bör beakta hela vårdnadsprocessen. Det framstår som centralt att utredningen på ett allsidigt sätt inventerar de problem som kan uppstå i vårdnadstvister och beaktar hur män respektive kvinnor kan uppleva likartade men också skilda problem.
48 Advokaten nr 9 2013.
Män, familj och föräldraskap SOU 2014:6
208
7.3 Faderskapspresumtion för samboende och möjligheter för hbt-föräldrar
Fastställande av faderskap kan underlättas för samboende.49 Detta har skett på Island där samboende par kan registrera sitt samboende och efter detta gäller samma presumtion om faderskap som för en gift man om kvinnan föder barn.
I Sverige har idag 65 procent av de barn som föds ogifta föräldrar.50 Är den födande kvinnan heterosexuellt gift blir hennes man automatisk rättslig far till barnet. Är fadern ogift måste faderskapet utredas av socialnämnd. Socialtjänsten har ett omfattande uppdrag i samband med dessa faderskapsfrågor. En förenklad process för fastställande av faderskap för majoriteten av männen som blir pappor i Sverige skulle kunna frigöra resurser från socialtjänsten och vara ett led i en modernisering av den rättsliga synen på föräldraskap.
En annan fråga vi i utredningsarbete uppmärksammats på är frågan om ”pappa mot sin vilja”. Det finns män som anser sig lurade av sin partner eller vid en tillfällig kontakt. Och liknande situation kan kvinnor råka ut för. En kvinna har dock möjligheten till abort. Det rimliga är förstås att mannen liksom kvinnan tar sitt fulla ansvar vid sexuellt umgänge. Samtidigt ser verkligen inte alltid ut på detta sätt. Hur denna mycket svåra problematik skulle kunna behandlas har vi inte gått in på i vårt arbete.
Värdet av en individualiserad föräldraförsäkring är stort. När denna fråga ses över, vilket vi anser måste göras, är det samtidigt angeläget att man även ser över behoven för de som lever i mer otraditionella familjebildningar. I många s.k. regnbågsfamiljer51finns en önskan att kunna dela föräldraledighetsdagarna på fler personer än de biologiska föräldrarna. Här skulle en överlåtelsemöjlighet till tredje part kunna utgöra en möjlighet.
49 Schiratzki 2014. 50 Schiratzki 2014, Socialstyrelsen 2012. 51 Barnet kan t.ex. ha samkönade föräldrar och kan ha kommit till genom assisterad befruktning (till exempel i en familj med två mammor), genom surrogat (till exempel i en familj med två pappor) eller genom assisterad befruktning där till exempel en familj med två mammor och en familj med två pappor delar på föräldraskapet.
SOU 2014:6 Män, familj och föräldraskap
209
7.4 Utmaningar
Den politiska diskussionen om föräldraförsäkringen präglas idag i vårt tycke av en överdriven försiktighet. Män kan ta hand om små barn, detta bevisas bl.a. av det faktum att vissa barn faktiskt har föräldrar som gör ett jämställt uttag av föräldrapenningdagarna. Men att endast en avgränsad och liten grupp har ett jämställt uttag visar också på begränsningarna i dagens valfrihetsbetonade föräldraförsäkring.
Sättet föräldrar delar på ansvaret för perioden innan barn börjar förskola är också det som generellt påverkar jämställdheten både i familjen och på arbetsmarknaden. Kvinnor som tar ut största delen av föräldraförsäkringen börjar ofta arbeta deltid och tar även ut störst andel dagar när det gäller vård av barn. Detta påverkar kvinnors ställning på arbetsmarknaden negativt sett till karriärmöjligheter och löneutveckling. För att statsmakterna ska nå det jämställdhetspolitiska målet om jämn fördelning av det obetalda hem-och omsorgsarbetet är det svårt att se ett bättre och mer gripbart styrmedel än föräldraförsäkringen.
Vi har även lyft fram frågan om vårdnadstvister. En starkt ökande del av barn lever idag växelvis boende hos sina föräldrar efter en separation men kvinnor är fortfarande oftast boförälder. Vi pekar på hur män rapporterar om upplevelser av könsstyrt bemötande i familjerätten men även att kvinnor rapporterar om problem i familjerätten. Det tycks som om socialtjänsten kan underlätta vårdnadsprocesser och minska konfliktsituationer genom att se över sina arbetssätt och stötta föräldrar mer.
211
Min sida – Göran Johnsson
När jag började jobba – på 1960-talet – var det uselt ställt med jämställdheten. Det är bättre nu, men långt ifrån bra.
Vi som vill jämställdhet och jämlikhet måste kämpa för det. Kampen måste föras i vardagslivet, arbetslivet och inom de organisationer vi är verksamma. Målet är att varje människa ges förutsättningen att få ett rikt och meningsfullt liv.
Det viktigt att männen inser att de måste bli positiva till förändring, inte minst när det gäller jämställdhet. Det är inte synd om män, men det kan bli det om de missar jämställdhetståget.
Jag hörde om ung kille som var med i ett samtal om utbildning. På frågan om pojkars sämre betyg så sa han lite kaxigt – det gör inget, vi får jobb ändå. Risken är att han blir grundligt besviken i framtiden.
Strukturomvandlingen har varit genomgripande de senaste 50 åren, precis som jämställdhetsutvecklingen, och inget tyder på att den kommer att avstanna.
Politiken behöver bejaka strukturomvandlingen och möta den med utbildningssatsningar och bättre möjligheter för alla att lära hela livet. Därför måste samhället erbjuda möjligheter till omställning så att folk inte håller sig fast när man behöver utvecklas. Arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik krävs för att vi ska kunna utveckla den generella och solidariska välfärdspolitiken. Men framförallt tror jag att delad föräldraledighet och bättre föräldrautbildning är det bästa sättet att skapa jämställdhet. Det gör män mer delaktiga i livet, inte bara arbetslivet. Vi män är ofta mindre öppna för förändring än kvinnor och det är synd. Jag brukar säga att det är bra med en backspegel, men inte om den tar upp hela framrutan.
Göran har varit expert i utredningen. Han har bl.a. varit ordförande i IF Metall.
213
8 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
Slutsatser
1. Män lever i genomsnitt 3,6 år kortare än kvinnor men skillnaderna minskar successivt. 2. Män är sjukskrivna ungefär hälften så mycket som kvinnor. 3. Medellivslängd och hälsa är tydligt kopplade till socioekonomiska faktorer. Så är t.ex. hälsoskillnaden mellan könen mindre än skillnaden mellan dem med exempelvis olika utbildningsnivå. 4. Mansnormer påverkar mäns relation till vård och hälsa. Den manliga normen att vara ”stark och osårbar” har bl.a. som effekt att män söker vård sent, kanske i ett stadium, när sjukdomen utvecklats onödigt långt. Att bryta denna norm skulle alltså ha stor effekt även när det gäller hälsans område 5. Mäns ovilja att söka hjälp och vård i tid leder till ökade samhällsekonomiska kostnader, högre dödlighet och onödigt individuellt lidande. 6. Män behöver få än mer målgruppsinriktad information om sin överdödlighet, som bl.a. är knuten till risktagande, alkohol, våld, olyckor, depression och självmord. 7. Män, inte minst yngre, behöver medvetandegöra sig om vad deras riskbeteende kostar dem själva och samhället. 8. Mäns generella position i samhället gör det svårt att föreställa sig män som svaga, utsatta eller som ett offer för omständligheter omkring dem.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
214
9. Bland hemlösa och utslagna är en överväldigande majoritet män. Akut hemlöshet är också vanligare bland män, 10. Unga män, män som arbetat inom industrierna och män med kort formell utbildning eller långtidssjukskrivna män riskerar att relativt snabbt hamna utanför samhällets skyddsnät. 11. Jämställdhet i samhället tycks innebära fördelar för män i form av bättre hälsa, minskade riskbeteenden, etc.
I detta kapitel tar vi upp frågor om skillnader mellan mäns och kvinnors hälsa, skillnader inom gruppen män, frågor om den manliga kroppens yttre – ”estetisering” och andra frågor relaterade till hälsa – arbete, hälsa, självmord, social utsatthet samt jämställdhet.
Vi har i viss mån tidigare berört hälsofrågor (kapitel 4.5.1 om medellivslängd). Sexuell hälsa tar vi upp i kapitel 10.2.
8.1 Skillnader i mäns och kvinnors hälsa
Mäns hälsa och sätt att hantera och uppleva sina kroppar är viktiga frågor att sätta i relation till normer för maskulinitet och jämställda livsmönster.1 Det gäller normer för mäns ideal och beteenden med kopplingar mellan maskulinitet, hårdhet och risktagande; normer som inverkar på mäns villighet att söka vård och prata om hur man mår. Dessa återfinns hos enskilda män, grupper av män och även inom sjukvårdens professioner.
Män lever, som vi tidigare sett (kapitel 4.5.1) i genomsnitt 3,6 år kortare än kvinnor. Även om skillnaden successivt minskar är det en viktig utgångspunkt för en diskussion om lika livschanser för män och kvinnor.
Något paradoxalt dock är uppgifterna att män har ett hälsosamt år mer än kvinnor framför sig när de föds (se avsnitt 4.5.1).
Män är mindre sjukskrivna än kvinnor (se avsnitt 8.7 och 8.8.2). Kvinnor rapporterar i högre grad både fysisk och psykisk ohälsa än vad män gör. Av tradition har detta ofta förklarats av kvinnors
1 I detta kapitel återges text från en av underlagsrapporterna till vår utredning, Linn Sandberg
Män, kropp och hälsa, bilaga 6 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som
Sandberg 2014. I kapitlet återges till del även text från en annan av underlagsrapporterna till vår utredning, Marcus Herz Män och social utsatthet – en översikt, bilaga 7 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Herz 2014.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
215
dubbelarbete, det vill säga att ha ansvaret för både hemmets dagliga skötsel och sitt arbetsliv.2
Samtidigt tyder forskning om män och hälsa på att män underdiagnosticeras när det gäller exempelvis depression och att män söker vård senare än vad kvinnor gör, något som påverkar såväl samhällets kostnader som dödligheten. 3
Män söker hjälp, särskilt vad gäller psykisk hälsa, i mindre utsträckning än kvinnor. Sjukvården uppmärksammar dessutom i mindre utsträckning mäns psykiska hjälpbehov.
Avgörande skillnader finns också mellan olika grupper av män när det gäller hälsoaspekter.
Det ovanstående belyser komplexiteten när det kommer till jämförelser mellan mäns och kvinnors hälsa och ohälsa.
Frågorna om mäns, och kvinnors hälsa och därtill relaterad jämställdhet är inte bara ”svensk” utan belyses också i flera EUrapporter m.fl.4
8.2 Jämlikhet när det gäller hälsa och vård?
Ovan har vi berört skillnader mellan könen när det gäller hälsa och vård. Det finns dock all anledning att även studera andra skillnader.5
Det finns regionala skillnader i Sverige. Ett sådant exempel är behandling av cancer där det finns stora variationer inom Sverige.
Det finns sociala skillnader. Risken för förtida död, före 65 års ålder, är mer än dubbelt så hög bland personer med enbart grundskoleutbildning, vilket gäller både män och kvinnor. Stora skillnader i förtida död finns såväl när det gäller dödlighet i hjärt – och kärlsjukdomar, cancer, skador, alkoholrelaterad sjuklighet, diabetes och sjukdomar i andningsorganen.
Det finns andra skillnader, så t.ex. har män och utlandsfödda högre dödlighet i behandlingsbara sjukdomar jämfört med kvinnor och svenskfödda. Undvikbar slutenvård6 är mer än dubbelt så vanligt bland lågutbildade än högutbildade.
Även om förtida död i behandlingsbara sjukdomar minskar i alla utbildningsgrupper sker förbättringen snabbare för högutbildade. Det
2 Herz 2014 avsnitt 4.3. 3 Sandberg 2014 avsnitt 4. 4 Se bl.a. European Commission 2013a, European Commission 2013b, OECD 2013a. 5 I detta avsnitt återges till del text från Socialstyrelsen 2011 s. 7 ff. Frågorna har sedan tagits upp i bl.a. SOU 2013:44. 6 Sjukdomar och tillstånd som kan behandlas framgångsrikt inom öppna vårdformer.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
216
har medfört att skillnaderna mellan grupperna har ökat under senare år.
8.3 Mäns normer om hälsa
Män och hälsa är ett omfattande forskningsområde.7 Ett perspektiv rör normer för maskulinitet som påverkar mäns hälsobeteende.
Sådana normer om manlighet som bygger på att män ska vara tuffa, osårbara, robusta och inte visa svaghet får konsekvenser för mäns hälsa genom att män tenderar att inte söka vård och ägnar sig åt ohälsosamma och riskfyllda praktiker.8 Män kan distansera sig från hjälp och visa att man inte bryr sig om hälsa och risker p.g.a. att det associerar till kvinnlighet, beroende och sårbarhet. Män kan eftersträva dominans och makt genom ett stereotypt manligt beteende som inbegriper risktagande. Samtidigt finns det ett pris för detta som blir särskilt uppenbart för dem som är eller blir marginaliserade grupper av män.
Det har t.ex. visats hur unga män inte söker hjälp vid könssjukdomar förrän de får tydliga symtom och inte testar sig i den utsträckning som behövs (se kapitel 10.2.1).9 I förlängningen leder detta inte bara till att de inte får den hjälp de behöver utan att det också dröjer innan medicinsk hjälp kan sättas in. Sjukdomar kan både förvärras och hinna spridas på grund av att en specifik form av maskulin ideologi reproduceras.
Detta leder till större samhällsekonomiska kostnader och ökat individuellt lidande samt bidrar till mäns högre dödlighet.
Mäns ovilja att söka hjälp för både medicinska och sociala problem har föranlett en omfattande diskussion avseende hur denna ovilja och mäns riskbeteenden ska förstås.10 Ibland talas det om hur en maskulin ideologi och livsstil per se är en riskfaktor.11
Förhållandet kopplas även till sjukvårdens bemötande av män. Forskning pekar på hur hälso- och sjukvård kan bidra till synen på män som osårbara och starka genom att den ställer färre frågor till män eller att inte se exempelvis riskbeteende som tecken på psykisk ohälsa.12
7 I detta avsnitt, 8.3, återges till del text från Sandberg 2014 och Herz 2014. 8 Sandberg 2014 avsnitt 6. 9 Se även Sandberg 2014 avsnitt 5. 10 Herz 2014 avsnitt 4.3. 11 Herz 2014 avsnitt 4.3. 12 Statens folkhälsoinstitut 2011.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
217
8.4 Skillnader mellan män
Forskning om män och folkhälsa i Sverige pekar på att ensidiga jämförelser av män och kvinnor leder till en överbetoning av könsskillnad och en underbetoning av skillnader inom grupperna män och kvinnor. Hälsoskillnaderna är t.ex. större mellan utbildningsgrupper än mellan kön.13 Det går även att se en rad sammanhang där ålder, utbildningsnivå, socioekonomi, utländsk bakgrund, sexualitet och geografi påverkar mäns hälsa.14 En tydlig illustration av detta förhållande finns i statistik kring mäns och kvinnors medellivslängd och dödlighet. Detta behandlade vi i kapitel 4.5.1 och tar vidare i avsnitt 8.10.
Att ”män” behöver förstås i relation till andra kategorier än kön poängteras i svensk forskning och i t.ex. rapporter från Europeiska kommissionen.15 I rapporterna beskrivs hur sociala omständigheter påverkar mäns hälsa och livsstil och att dessa påverkar både dödlighet och sårbarhet. Som exempel nämns att rökning är störst bland fattiga män i Europa och att arbetslöshet påverkar mäns hälsa negativt. Mäns hälsoproblem beskrivs som ”en kombination av social ojämlikhet och socialisering mot hårdhet, yrkesarbete och icke-omsorg”.16 I rapporterna betonas också att de kostnader och de privilegier som följer med maskulinitet är ojämnt fördelade inom gruppen män.
Skillnader i hälsa kan visa sig i att priviligierade män kan ha ekonomiska och andra förutsättningar som möjliggör en hälsosam livsstil medan mindre priviligierade män inte har samma möjligheter till detta. Dessutom kan manligt ohälsobeteende, exempelvis alkoholberoende och riskbeteende bland socialt utsatta män också förstås som en form av motstånd mot en marginaliserad position.17
Det finns en stor skillnad mellan till exempel män med arbetarklass- respektive medelklassbakgrund.18 Samma sak gäller förändrade livsvillkor bland män som exempelvis förändringar i diet, träning eller livsstil. Ofta är förändringarna medelklassfenomen eftersom det krävs resurser för att kunna lägga om sin livsstil. Fattigdom och hälsa samvarierar i olika hög utsträckning i
13 Folkhälsomyndigheten 2014. 14 Sandberg 2014 avsnitt 6. 15 European Commission 2013a, European Commission 2013b. 16 European Commission 2013a s.129. 17 Sandberg 2014 avsnitt 6. 18 Herz 2014 avsnitt 4.3.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
218
olika länder men även i olika regioner, där både sociala och ekonomiska faktorer påverkar.19
Det finns i Sverige också skillnader mellan inrikes och utrikes födda. Inrikes födda män anser sig ha bäst allmänt hälsotillstånd, följda av utrikes födda män och inrikes födda kvinnor. Sämst hälsotillstånd anser sig utrikes födda kvinnor ha. Svår värk är vanligast hos utrikes födda kvinnor, därnäst utrikes födda män. När det gäller psykisk hälsa kommer tillfredsställensen med hälsan i samma ordning som det allmänna hälsotillståndet.20
Det är dock värt nämna att det finns många positiva trender när det gäller mäns hälsa. Föreställningar om den robuste mannen som inte bör visa känslor och inte tar hand om sin kropp gäller inte i lika stor utsträckning som tidigare.21 Det knyter bl.a. till medellivslängd som vi återkommer till (avsnitt 8.10) och till avsnittet nedan (8.5) om kroppens yttre.
Det finns statistik som visar på minskade könsskillnader i dödlighet, vilket beror på att mäns dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar minskar.22 Trender som pekar mot ett ökat hälsomedvetande och minskad dödlighet behöver dock ställas i relation till sociala skillnader mellan olika grupper av män. Maskulinitet framstår som en tydlig riskfaktor i kombination med social utsatthet eller marginalisering men, i jämförelse med kvinnors ohälsa, som en friskfaktor i kombination med resurser och inkludering.
8.5 Kroppens yttre
På 1990-talet diskuterades flitigt det fenomen som går under beteckningen estetisering av manlighet.23 En rad forskare konstaterade att män i allt större utsträckning börjat ägna sig åt utseende, kropp, smink och kläder. Denna diskussion har fortsatt in på 2000-talet och nu handlar det inte enbart om yttre attribut, utan om att med hjälp av träning och diet göra om kroppen.
Idag finns det också en ökad hälsomedvetenhet i många länder, inte minst i Sverige, där ansvaret för individens hälsa allt tydligare
19 Herz 2014 avsnitt 4.3. 20 SCB (ULF/SILC). 21 Sandberg 2014 avsnitt 6. 22 Folkhälsoinstitutet 2012. 23 I de första fyra styckena i detta avsnitt, 8.5, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning, Thomas Johansson Män tänker, tycker och gör, bilaga 20 till vår utredning. Rapporten refereras i fortsättningen som Johansson 2014b.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
219
hamnar på den enskilde personen. Delar av denna förändringsprocess har ett starkt samband med och historiska rötter i bodybuilding och ideal, där män är starka, välbyggda och muskulösa. Men det finns också andra nyanser i denna förändring. Det starka fokus som riktas mot kroppen idag för också med sig ett ökat hälsomedvetande och en ökad självmedvetenhet.
Detta är en förklaring till den enorma utbyggnaden av gym- och fitnessindustrin. Det blir allt vanligare att människor skaffar sig personliga tränare, årskort på gym och att man också regelbundet konsulterar experter när det gäller hälsa, träning och livsstil.
Samtidigt måste frågor om träning, kropp, vikt och hälsa alltid sättas in i ett sociokulturellt sammanhang där inte minst klass förklarar en hel del av variationen i beteenden och attityder. Denna nya kroppskultur kan ses som ett led i en omfattande individualisering och en allt mer accentuerad individkult. Ansvaret för hälsa och välbefinnande läggs i allt större utsträckning på individen. Träningen på gym passar väl in i en modern och medelklassbaserad livsstil. I denna övergång från en kollektiv till en individuell kropp sker det också en rad förändringar vad gäller genusstrukturer och hur människor gör kön. Gymkulturen förstärker vissa drag och skillnader, samtidigt som den också innefattar en subversiv kraft, som kan upplösa en del distinktioner och skillnader. Kroppen ses som mer plastisk och görbar, och kön utgör inget hinder för att tänja på utformandet av en viss kropp. Muskler har också blivit något som är attraktivt för både män och kvinnor. Vissa människors besatthet av att forma, skulptera och definiera kroppen har ett könsneutralt drag över sig.
Vi uppfattar att en stor del av detta handlar om att behålla eller förbättra hälsan. Vi uppfattar också att en del handlar om just estetisering som ibland, paradoxalt nog, t.o.m. kan ta sig uttryck i att klart ohälsosamma metoder tas till för att förändra kroppens yttre.
En annan paradox – i en tid när fysisk styrka allt mindre är en viktig egenskap på arbetsmarknaden och i andra liknande sammanhang, bygger många män – och även en del kvinnor, upp klassiskt maskulina, muskulösa kroppar. Motivet torde mer vara att försköna och ”förmanliga” kroppen än att använda musklerna.
En form av estetisering är piercing; en håltagning på kroppen som följs av fästning av ett smycke, ofta ringar eller stavar av metall, och då främst titan. Piercingar görs av olika skäl, såsom estetiska, sociala, magiska eller medicinska skäl. Företeelsen har
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
220
funnits i flera tusen år och har under de senaste två decennierna blivit vanligare bland män och kvinnor i Sverige men förefaller under de senaste åren ha minskat i omfattning.
Tatuering, som till stora delar förefaller ha ”tagit över” efter piercing, är ett annat exempel på estetisering av kroppen. Även denna företeelse har funnits i tusentals år i många kulturer runt om i världen. Efter att de tidiga europeiska kulturerna övergått till kristendom var det i västvärlden nästan uteslutande sjömän och kriminella som bar tatueringar fram till dess att det åter blev ett mode på 1980-talet. I dag är det mycket vanligt och vanligare hos män än kvinnor. Frågan är om tatuering kan ses som ett ”jämställt mode”. I många fall synes det med tanke på motivval istället tydligare markera könstillhörighet; klassiskt maskulina respektive klassiskt feminina motiv är vanliga.
Det finns grupper av män som lägger allt mer tid och resurser på sitt utseende, t.ex. smink och hårfärgning och därmed tenderar att ta sig an typiskt kvinnliga mönster och det finns grupper av män som genom plastikoperationer, ja rent av penisförlängningar, gör sig mer klassiskt maskulina. Måhända ska detta dock inte ses som en paradox utan som exempel på ökad mångfald i samhället?
8.6 Psykisk hälsa
Män lider mindre av psykisk ohälsa än kvinnor och rapporterar i mindre utsträckning besvär av ängslan, oro eller ångest.24 Kvinnor diagnostiseras och behandlas i dubbelt så hög utsträckning för depression som män och varannan kvinna och var fjärde man förväntas någon gång under livet drabbas av depression.25
Unga har sedan 1990-talet haft en sämre hälsoutveckling än övriga befolkningen, framförallt när det gäller den psykiska hälsan.26 Könsskillnaderna i psykisk hälsa är som störst under ungdomstiden.27 Den försämrade psykiska hälsan är framförallt utbredd bland unga kvinnor.28 Detta kan ha att göra med att de
24 Män 15 procent, kvinnor 22 procent. Källa: SCB (ULF/SILC). 25 I detta avsnitt, 8.6, återges till del text från Sandberg 2014 avsnitt 4. 26 Ungdomsstyrelsen 2013 s. 169. 27 Ungdomsstyrelsen 2013 s. 175. 28 I åldersgruppen 16-25 år upplever 5 procent av killarna att de är stressade varje dag mot 17 procent av tjejerna. Tjejer i gymnasieskolan är de som känner sig allra mest stressade i skolan. Källa: Ungdomsstyrelsen 2013 s. 172.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
221
ställer högre krav på sig själva än killar.29 Pojkar upplever i högre utsträckning att de har ett mycket bra hälsotillstånd.30
Den tilltagande psykiska ohälsan tar sig bl.a. uttryck i förtida pensionering bland unga. Förtida pensionering i åldersgruppen 20– 34 år ökade mellan 1997 och 2007 med 61 procent för män och 71 procent för kvinnor.31
Mäns psykiska ohälsa skiljer sig vidare mellan män beroende på sexualitet; homo- och bisexuella män har sämre psykisk hälsa än heterosexuella män i Sverige.32 (Se även kapitel 3.5.)
Inom forskning om skillnader i psykisk hälsa mellan män och kvinnor påpekas dock återkommande att skillnaderna delvis måste förstås i relation till sociokulturella omständigheter där uttryck för psykisk ohälsa är sammankopplat med kön. Detta innebär bland annat att mäns psykiska ohälsa i högre utsträckning tar sig uttryck genom aggressivitet, utåtagerande beteende och missbruk av droger och alkohol. Dessa uttryck har förbisetts som symptom för depression och leder till underdiagnostisering av mäns psykiska ohälsa, något som påpekas i såväl nationella som internationella studier. Denna underdiagnostisering kan också kopplas till att män står för drygt 70 procent av alla självmord (se vidare avsnitt 8.9) trots den lägre frekvensen av rapporterad psykisk ohälsa.
Det finns när det gäller psykisk hälsa i Sverige också skillnader mellan inrikes och utrikes födda. Inrikes födda män har minst besvär av ängslan, oro och ångest, följda av utrikes födda män och inrikes födda kvinnor. Mest besvär har utrikes födda kvinnor.33
Det har vid studier inom EU konstaterats att skillnaderna mellan mäns och kvinnors hjälpsökande är än större när det gäller fysisk hälsa än psykisk ohälsa vilket bland annat relateras till dominerande normer kring manlighet som lyfter fram oberoende, undantryckande av känslor, självbehärskning och kontroll.34
Det anknyter till forskning som menar att depression genom uttryck som maktlöshet och brist på kontroll kan förstås som en feminiserad sjukdom och att män därför tenderar att underbetona och dölja sina depressioner. Intervjuer med primärvårdspatienter visar exempelvis att män i större utsträckning rapporterade
29 På gymnasiet uppger 55 procent av tjejerna att de ofta är stressade över sina egna krav på att prestera väl i skolan. För killarna är siffran 33 procent. Källa: Ungdomsstyrelsen 2013 s. 174. 30 39 procent jämfört med flickornas 26 procent. Källa: Ungdomsstyrelsen 2013 s. 169. 31 Försäkringskassan. Se även Olofsson och Östh 2011 s. 10 32 Socialstyrelsen 2011 s. 139. 33 SCB 2013 s. 94. 34 European Commission 2013b.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
222
kroppsliga symptom som bröstsmärtor, andning, hjärta eller högt blodtryck medan kvinnor snarare beskrev depressionen i termer av känslomässiga uttryck och återkom till känslor av skam och skuld. Familj och arbete spelade olika roll i mäns och kvinnors berättelser där män med hög utbildning talade om arbetet. Kvinnor med hög utbildning kände sig pressade av både hem och arbete medan kvinnor ur arbetarklassen framför allt talade om familj, gav uttryck för pessimism och självkritik, bl.a. relaterat till upplevelser av misslyckanden som mamma. De könsrelaterade uttrycken märktes även i hur män beskrev känslor av aggressivitet och irritation och hur depressionen stod i motsättning till vad det innebar att vara man.35
Om mäns depressioner till stor del varit frånvarande i debatten, har de senaste årens ökning av neuropsykiatriska diagnoser som exempelvis ADHD, som innebär koncentrationssvårigheter, överaktivitet och bristande impulskontroll, fått desto större uppmärksamhet.
Bland de som diagnostiseras med ADHD är pojkar överrepresenterade.36 En ökad medvetenhet och ökad diagnostisering av ADHD kan bl.a. påverka brottsbenägenheten. Det är sedan tidigare känt att personer med ADHD löper en ökad risk att hamna i kriminalitet. En studie har visat att brottsligheten sjunker med 32 procent under perioder med medicinering.37 Denna studie bygger på att individerna jämförts med sig själva vilket gör att resultaten sannolikt inte beror på andra skillnader mellan de som får läkemedelsbehandling och de som inte får det (se även kapitel 9.1)
Vad denna studie illustrerar är de stora potentiella vinster både för enskilda och samhälleligt, som är förenade med en ökad medvetenhet kring och behandling av neuropsykiatriska diagnoser.
Mäns psykiska ohälsa och många mäns ovilja att söka hjälp för psykisk ohälsa är en stor utmaning. Det handlar om att män i högre grad behöver ”tillåta sig” och tillägna sig ett språk för tunga känslor och kunna uttrycka sig inför nära. Det handlar också om satsningar på sammanhang där män enkelt kan tala om sin psykiska hälsa och det handlar om en större medvetenhet inom vårdens professioner om könskodade beskrivningar av exempelvis depressioner.
35 Sandberg 2014 avsnitt 4. 36 Cirka 5 procent av barn i skolåldern beräknas ha ADHD och att det hos pojkar är 2–3 gånger vanligare än hos flickor. Källa: Socialstyrelsen 2010. 37 Lichtenstein et al. 2012. Studien omfattade 25 000 personer med ADHD under perioden 2006–2009.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
223
8.7 Sjukpenning – män, kvinnor och ansvar för barn
Det finns en påtaglig skillnad i antalet sjukpenningfall mellan män och kvinnor (figur 8.1).
Källa: SCB/Försäkringskassan
2013a och egen bearbetning.
Vi ser bl. a. att män har nästan hälften så många sjukpenningfall som kvinnor. Det gäller såväl sjukpenningfall som pågått över ett halvår och sådana som pågått kortare tid.
Av dem som hade sjuk- och aktivitetsersättning december 2012 var 41 procent män och 59 procent kvinnor.38
Det finns också en påtaglig skillnad mellan pappor och mammor knutet till antalet sjukdagar (figur 8.2).
38 Försäkringskassan 2013b.
0 20 40 60 80 100 120
1974 1979 1984 1989 1994 1999 2004 2009 2014
Kvinnor: 180 dagar och mer Män: 180 dagar och mer Kvinnor: 60-179 dagar Män: 60-179 dagar
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
224
Källa: Prop. 2012/13:1 bil. 4 s.
19.
Förekomsten av barn i hushållet är förknippad med högre sjukfrånvaro för förvärvsarbetande kvinnor men inte för förvärvsarbetande män.39
Kvinnor har ungefär dubbelt så många sjukfrånvarodagar som män efter första barnets födelse. Skillnaden finns kvar tills barnen blir 16 år och gäller kvinnor i alla inkomstgrupper. Motsvarande gäller inte för män.40 Regeringen har därför låtit utreda förhållandet och då bl.a. kommit fram till att skillnaden mellan mäns och kvinnors sjukfrånvaro är komplex. Det verkar finnas en koppling kanske till första barnet, tydligt till det andra men också att det finns en högre sjukfrånvaro hos kvinnan redan före familjebildningen. Dock, det finns inte finns någon skillnad om kvinnan fött barn eller inte. Könsskillnaderna kan inte förklaras med ökade könsskillnader när det gäller självskattad hälsa eller i förändrad arbetsmiljö.41
39Prop. 2012/13:1 bilaga 4 s. 18. 40 IFAU 2011. 41 Regeringskansliet 2014.
0 0,5
1 1,5
2 2,5
3 3,5
4 4,5
5
-2 0 2 4 6 8 10 12
Kvinnor Män
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
225
Ett skäl som ofta förs fram för kvinnors högre sjukfrånvaro är, som vi tidigare berört (avsnitt 8.1), förhållandet att många kvinnor vid sidan av sitt arbete ofta har huvudansvaret för barn och familj och att detta får konsekvenser.
8.8 Arbete och hälsa
Ett område inom vilket hälsa särskilt uppmärksammas är hälsan kopplad till arbete. Detta bl.a. då dels arbetsplatsen är en plats där det är lättare ”fånga in” hälsa och ohälsa genom bl.a. sjukskrivningar, dels för att det finns ett tydligt partsförhållande, dels för att det finns en omfattande lagstiftning och myndighetsverksamhet.
8.8.1 Arbetsmiljöförhållandena för män och kvinnor ser olika ut
Det är vanligare med arbetsorsakade besvär bland kvinnor än bland män. För män är den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade besvär påfrestande arbetsställningar och stress eller andra psykiska påfrestningar. För kvinnor är den vanligaste orsaken stress och andra psykiska påfrestningar.42
Män är överrepresenterade vad gäller buller och tunga lyft medan kvinnorna är överrepresenterade vad gäller hot om våld, sömnsvårigheter och övriga arbetsmiljöproblem.43
De yrkesgrupper bland männen som har mest besvär av arbete är byggnads- och anläggningsarbetare samt byggnadshantverkare.44
De yrkesgrupper bland kvinnorna som har mest besvär av arbete är grundskollärare samt kontorssekreterare och dataregistrerare.45
De åldersgrupper som har mest besvär är bland männen 35–44 åringar och 45–54 åringar och bland kvinnorna 45–54 åringar.46
40 procent av dem som arbetar upplever det egna arbetet som psykiskt ansträngande. Andelen är högre bland dem med eftergymnasial utbildning jämfört med dem som har lägre utbildning.
42 Arbetsmiljöverket 2012 s. 15 f. 43 Arbetsmiljöverket. I SCB 2012 s. 67. I SCB 2008 s. 69. 44 26 respektive 24 procent av de sysselsatta i respektive yrkesgrupp. Källa: Arbetsmiljöverket 20131a. 45 27 respektive 27 procent av de sysselsatta i respektive yrkesgrupp. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a. 46 19 respektive 26 procent. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
226
Skillnaden mellan könen är inte markant i någon av dessa båda grupper.47
Inom EU-28 ligger Sverige näst högst när det gäller uppfattningen att risken för hälsa och säkerhet är i fara till följd av arbete. Män bedömer risken något högre än kvinnor.
8.8.2 Män har lägre antal sjukpenningfall än kvinnor
Det är skillnad mellan män och kvinnor när det gäller sjukpenningfall men det är också stora skillnader inom gruppen män.48 Så t.ex. inleds 3 gånger fler sjukskrivningar bland anställda män i yrken utan formella krav på yrkesutbildning än bland män som arbetar i lednings- och chefspositioner.
Bland kvinnor inleds mer än dubbelt så många sjukskrivningar bland anställda inom process- och maskinoperatörsarbete än bland kvinnor som arbetar i lednings- och chefspositioner (figur 8.3).
Mönstret att det är färre sjukskrivningar i lednings-och chefspositioner går således igen bland könen. Några av orsakerna torde vara att personer i sådana funktioner har större möjligheter att styra över sin arbetstid och har ett fysiskt, men inte nödvändigtvis psykiskt, lättare arbete (se avsnitt 8.8.1 om personer med eftergymnasial utbildning).
47 SCB 2013b. 48 Försäkringskassan 2011.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
227
49
Källa: Försäkringskassan 2011 s.
12, SCBs yrkesregister 2011 och egen bearbetning.
Vi ser här att inom alla yrkesområden männens andel är markant lägre. En del av detta kan förklaras med att omkring 9 procent av alla startade sjukskrivningar beror på en graviditetsrelaterad sjukdom (se avsnitt 8.7).
Bland de vanligaste sjukskrivningsdiagnoserna år 2009 finns exempelvis ryggvärk, där yrken som övriga servicearbetare, olika typer av montörsarbete och byggnadsarbete samt fordonsförare startar flest sjukskrivningar. Även psykiska diagnoser förekommer bland de vanligaste diagnoserna, där präster, psykologer, socialsekreterare och behandlingsassistenter inleder allra flest sjukskrivningar med dessa diagnoser (figur 8.4).
49 Andel män i respektive yrkesgrupp 0. Militärt arbete 93 procent, 1. Ledningsarbete 66, 2. Arbete som kräver teoretisk specialkompetens 47, 3. Arbete som kräver kortare högskoleutbildning46, 4. Kontors- och kundservicearbete 33, 5. Service-, omsorgs- och försäljningsarbete 25, 6. Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk m.m. 72, 7. Hantverksarbete inom byggverksamhet m.m. 95, 8. Process- och maskinoperatörsarbete m.m. 84, 9. Arbete utan krav på yrkesutbildning 47. Totalt (alla yrken) 51 procent män.
0 20 40 60 80 100 120 140 160
0. Militärt arbete
1. Ledningsarbete
2. Arbete som kräver teoretisk specialistkompetens
3. Arbete som kräver kortare högskoleutbildning e.l.
4. Kontors- och kundservicearbete
5. Service-, omsorgs- och försäljningsarbete
6. Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk m.m.
7. Hantverksarbete inom byggverksamhet, m.m.
8. Process- och maskinoperatörsarbete m.m.
9. Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning
Män Kvinnor
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
228
Källa: Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 2011:17 s.
13
Vi noterar här bl.a. att männens vanligaste orsak är sjukdomar i rörelseorganen m.m. samt skador och psykiska sjukdomar. Kvinnors vanligaste är sjukdomar i rörelseorganen m.m., psykiska sjukdomar, skador och graviditetssjukdomar.
8.8.3 Män har mindre grad av sjukersättning än kvinnor
Arbetsmiljön kan också kopplas till förekomsten av sjukersättning (tidigare förtidspension). Många lämnar arbetslivet före 65 års ålder. Sjukersättning är fram till dess en inte ovanlig försörjningskälla (tabell 8.1).
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
229
Källa:
Pensionsåldersutredningen 2011 s. 6.
Notera: Tabellen inkluderar dem som inte hade tagit ut inkomstpension, tilläggspension eller garantipension året före de fyller 65 år. De kan ha tagit ut premiepension.
Vi ser bl.a. att cirka 50 procent av männen och 40 procent av kvinnorna går direkt från arbete till ålderspension. Vi ser också att 30 procent av männen och 40 procent av kvinnorna lämnar arbetslivet med en sjukersättning före 65 års ålder.
Det är kvinnor inom mansdominerade yrken som lackerare, slaktare och styckare, slipare och valsverksoperatörer som har de högsta andelarna som beviljas sjukersättning.50
Yrken med störst andel som beviljas sjukersättning sammanfaller delvis för män och kvinnor. Det gäller yrken som lackerare, kafépersonal, övriga servicearbeten utan krav på yrkesutbildning, hotell- och kontorsstädare samt handpaketerare och andra fabriksarbetare utan krav på yrkesutbildning. En stor andel män som beviljas ersättning har även arbetat i traditionellt mansdominerade hårda fysiska arbeten.51
50 Pensionsåldersutredningen 2011 s. 12. 51 Pensionsåldersutredningen 2011 s. 11.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
230
8.8.4 Män har större andel arbetsolyckor än kvinnor och dör i betydligt större utsträckning än kvinnor som följd av arbetet
Män råkar ut för en större andel arbetsolyckor52 än kvinnor.53Vanligaste orsaken till arbetsolycksfallet för män är förlorad kontroll över handverktyg och förlorad kontroll över transportmedel54 och för kvinnor fallolyckor. Bland männen är åldersgruppen 16–24 år markant överrepresenterad och bland kvinnorna åldersgruppen 55–59 år. De näringsgrenar som hade högst olycksfrekvens bland män var vattenförsörjning (avloppsrening, avfallshantering o.d.) och utvinning av mineral, bland kvinnor transport och magasinering samt tillverkning.55
Mäns andel av antalet anmälda dödsfall i arbetet bland arbetstagare (ej egenföretagare) ligger konstant mycket högt:
2012 dog 36 personer varav 89 procent män
2007 dog 65 personer varav 89 procent män
2002 dog 47 personer varav 90 procent män.
Totalsiffrorna har dessbättre minskat markant över åren, så t.ex. dog 1 955 425 personer, varav 97 procent män.56
Här kan man spekulera om orsak till mäns överrepresentation, en kan vara att män tar större risker, vilket vi berört ovan, en annan kan ju faktiskt vara att många män arbetar i miljöer som är mer riskfyllda.
8.9 Självmord
Mellan 1 400 och 1 500 personer tar sitt liv i Sverige varje år – siffrorna kan t.ex. jämföras med antalet döda i trafikolyckor som 2012 var 286 personer.57
Som vi tidigare nämnt (avsnitt 8.5) svarar män för cirka 70 procent av självmorden. Sett över en längre period har självmordstalet minskat.
52 Plötslig fysisk eller psykisk skada som inträffat på arbetsplatsen eller på annan plats där den skadade vistats i eller för arbete. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a. 53 Män 7,2 olyckor med sjukfrånvaro 2012, kvinnor 5,6. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a. 54 Kontroll över maskin, transportutrustning, verktyg eller djur. 55 Arbetsmiljöverket 2013a. 56 Arbetsmiljöverket 2013b. 57 Trafikanalys 2013.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
231
Mäns självmordstal (antalet självmordstal per 100 000 invånare) låg 2012 på 23 och kvinnors på 10.58
Vad som kanske är mindre allmänt känt är att det högsta självmordstalet finner man bland män 85 år och äldre (56), näst högsta bland män 45–64 år (34), därnäst män 65–79 år (31).
Bland kvinnor 85 år eller äldre finns ingen motsvarighet till de äldsta männens självmordstal. Kvinnors högsta självmordstal finner man i åldersgruppen 45–64 år (16).59
Även i åldersgruppen 15–24 år svarar män för cirka 70 procent av självmorden.60 Däremot gör i den åldersgruppen kvinnor fler än dubbelt så många självmordsförsök som män.61l
Region kan ha betydelse men det finns inget tydligt mönster.62Det svenska självmordstalet ligger något under medianvärdet inom EU-2763 och i alla EU-länder och OECD-länder svarar män för betydligt större andel självmord än kvinnor.64
Att män begår självmord i högre utsträckning än kvinnor, vilket uppmärksammats som en ”könsparadox”, diskuteras som ett uttryck för att män inte söker psykiatrisk vård av rädsla för att tappa status och visa sig sårbara.65
Ofta antas en maskulin ideologi ligga bakom antalet självmord bland män. Och viss sanning i det påståendet tycks det finnas. Exempelvis har studier visat att en vanlig väg att gå för många män med depression är att försöka återskapa en självkänsla som ofta innefattar deras maskulinitet. Anledningen till detta tros vara att depression ofta förknippas med maktlöshet och svaghet som i sin tur sällan förknippas med dominerande maskulina ideal. Men, depression behöver naturligtvis inte leda till självmord. Möjligheten att återfå en maskulin självkänsla kan visserligen lindra depressionen men leder samtidigt till att risken för självmord ökar, om dessa strategier baseras på dominerande maskulina ideal. Anledningen, tror man, är att dessa ideal skapar en stress om att anpassa sig efter dessa ideal. Män som istället finner andra uttryck
58 Socialstyrelsen, dödsorsaksstatistik. 59 SCB 2009a, SCB 2009b, Socialstyrelsen, dödsorsaksstatistik. 60 www.ki.se 61 Ungdomsstyrelsen 2013 s. 177. 62 Vi har studerat åren 2008, 2010 och 2012 men finner då inget tydligt mönster. Högst självmordstal 2012 bland män fanns i Gotlands län (39) och för kvinnor även där i Gotlands läm (35). Bland 85 år och äldre fanns högsta talet bland män i Kalmar län (148) och bland kvinnor i Gotlands län (91). Källa: Socialstyrelsen, dödsorsaksstatistik. Se dock Sandberg 2014 avsnitt 4. 64 Se bl.a. European Commission 2013a s. 126 och OECD 2013b. 65 I resterande del av detta avsnitt, 8.9, återges text från Herz 2014 avsnitt 4.3.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
232
för sin depression och på så sätt åter kan bygga upp en självkänsla löper mindre risk för självmord. På liknande sätt är det möjligt att förstå förekomsten av självmord i organisationer där maskulina ideal dominerar, som inom den amerikanska militären.
Vissa talar till och med i termer av mäns heder och att en förlust av heder helt enkelt kan leda till att män tar sitt liv, och i vissa fall även sin partners och sitt/sina barns. När även närstående mördas har man kunnat se två olika förklaringsmodeller, dels förlusten av heder, vilket exempelvis kan vara vid skilsmässa, dels också en känsla hos mannen att han inte kan lämna sin partner kvar om han själv tar livet av sig. Vad detta beror på går naturligtvis bara att spekulera om men troligen spelar även här en självbild in som påverkas av dominerande maskulina ideal.
Det finns dock varningar för att dessa förklaringsmodeller är otillräckliga för att förstå varför pojkar och unga män begår självmord. Anledningen är ett vanligt förhållningssätt vid exempelvis behandling där maskulinitet tillskrivs pojkarna istället för att pojkarnas många gånger förhandlande av positioner och deras lokala förhållanden analyseras. Det har pekats på uppfattningen att män inte vill eller kan prata om depression är en generalisering som inte stämmer, men att män förhåller sig till maskulina ideal på olika sätt vilket kan få konsekvenser för upptäckt och behandling av depression och självmordstankar. Vad som vidare pekats på är att det finns en fara med att tillskriva enskilda män och pojkar maskulina ideal, utan att det snarare handlar om att lyssna till deras personliga förhållande till dessa ideal. Här finns en utmaning för behandlande aktörer som skola, socialtjänst och sjukvård att utveckla förståelsen för hur maskulinitet kan hänga ihop med förekomsten av självmord bland män utan för den skull att förutsätta att alla män och pojkar förhåller sig lika till dessa ideal.
8.10 Medellivslängd och överdödlighet
Vi har tidigare berört mäns – och kvinnors medellivslängd (kapitel 4.5.1).66 Vi konstaterade då bl.a. att mäns dödlighet är högre än kvinnors i alla åldersintervall. Vidare konstaterade vi att de typiskt manliga dödsorsakerna olyckor, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar till stor del förklarar detta. Män har ansetts leva sämre
66 I detta avsnitt, 8.10, återges till del text från Herz 2014 avsnitt 4.3.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
233
med bland annat högre alkoholintag och sämre kost. De har också rökt mer men rökning är dock numera vanligare bland kvinnor. Mäns levnadsvanor leder till att vissa sjukdomar, som hjärt- och kärlsjukdomar, är betydligt vanligare bland män och tros därför påverka mäns medellivslängd. Sjukdomar som prostatacancer har också fått ökat fokus på senare tid.
En grupp som ofta sticker ut är frånskilda män som har en högre överdödlighet än andra män och kvinnor. Denna överdödlighet hänger både ihop med självmord men även med olyckor och vissa sjukdomar. Detta kan hänga ihop med att män generellt har ett betydligt svagare socialt nätverk än kvinnor. Detta i sin tur resulterar i att män oftare saknar kontakt med en nära vän, 17 procent av männen uppger att de saknar nära vän medan siffran för kvinnor är 10 procent.67 Även kontakten med barn från tidigare relationer har varit lägre bland fäder men mycket tyder på att detta allt mer förändras i takt med ett allt mer jämställt föräldraskap. Detta kan exempelvis ses i att andelen barn som bor växelvis hos föräldrarna har ökat (se kapitel 7.2). Vissa studier engelska studier tyder dessutom på att ensamstående fäder ofta har ett sämre socialt nätverk och ett sämre socialt stöd.
8.11 Mäns sociala utsatthet
Mäns positioner i samhället gör det för många ibland svårt att föreställa sig män som svaga, utsatta eller som ett offer för omständigheter omkring dem.68 Män som grupp förfogar över mera maktpositioner och större ekonomiska resurser (se kapitel 4.2 och 4.3).
Manlighet förknippas många gånger med destruktivitet, våld och fara, dvs. det ses som och förutsätts vara en stark orsak till uppkomsten av många av samhällets ”sociala problem”. En anledning till denna association är att män ofta är överrepresenterade som förövare när det gäller avseende bl.a. fysiskt och sexuellt våld men även då det handlar om att utsätta sig själva för risker. För den enskilde mannen får detta konsekvenser, som att denne i mötet med andra kan ses som en aktör eller förknippas med begrepp som makt, aggressivitet eller risk oavsett grad av utsatthet. Samtidigt drabbas män
67 SCB (ULF/SILC). 68 I detta avsnitt, 8.11, återges till del text från Herz 2014 avsnitt 4.6.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
234
i hög grad av konsekvenserna av de beteenden som förknippas med manlighet.
När det gäller arbetsmarknaden och ekonomi drar män som grupp mest nytta av befintliga strukturer. Män tjänar mer, förvärvsarbetar mer, mäns utbildningar värdesätts högre och män får därmed generellt sett en bättre ekonomi.
I kontrast till detta - män är klart överrepresenterade vad gäller all brottslighet (se kapitel 9.1). Män har även en högre överdödlighet (se avsnitt 8.10). Generellt sett är män överrepresenterade vad gäller både bruk och missbruk av alkohol69 och narkotika70. Bruket av läkemedel är dock undantaget detta.
Det finns ett starkt samband mellan arbetslöshet och ohälsa hos både män och kvinnor71. Kopplingen mellan alkoholbruk och arbetslöshet bland män är särskilt tydlig.72
Några grupper tycks relativt snabbt falla ur skyddsnätet. Det gäller unga män, män som arbetat inom industrierna och män utan utbildning eller långtidssjukskrivna män. Här finns en framtida utmaning, hur de grupper av män som halkar efter i utbildningsnivå och på arbetsmarknaden ska hanteras utan att det innebär att kvinnors förbättrade villkor äventyras.
Bland hemlösa och utslagna är en överväldigande majoritet män, många av dem har också missbruksproblematik. Akut hemlöshet är också vanligare bland män.73
Även om män är överrepresenterade som orsak till många av de ”sociala problem” samhället står inför drabbas samtidigt också män av dessa förhållanden. Dels går det att se att en ”manlig” livsstil kan stå i vägen för många män, exempelvis oviljan att söka hjälp, dels kan förväntningar på män leda till att de inte uppmärksammas och får den hjälp de behöver, exempelvis har depression bland män, inte minst äldre (se avsnitt 8.5) länge osynliggjorts.
69 Om man räknar bort de vuxna som inte dricker alkohol alls är alkoholkonsumtionen i storleksordningen 16 liter ren alkohol för en man och 8 liter per kvinna. Riskabla alkoholvanor bedöms föreligga hos 17 procent av männen och 10 procent av kvinnorna. kvinnor. Källa: Statens folkhälsoinstitut 2011a s. 40, s. 44. 70 Användning av cannabis 2009 – 2012, senaste året 3 procent män, 1 procent kvinnor; någon gång i livet 15 procent män, 9 procent kvinnor. Källa: Folkhälsomyndigheten 2014. Den narkotikarelaterade dödligheten 2009 uppgick bland män till cirka 300 och bland kvinnor till cirka 100. Källa: SOU 2011:35 s. 521. Mätt i ålderstandardiserade dödstal per 100 000 var siffran 2012 för män cirka 11 och för kvinnor cirka 4. Källa: Socialstyrelsen, dödsorsaksstatistik. 71 Sandberg avsnitt 3. 72 Sandberg avsnitt 3. 73 Herz 2014 avsnitt 4.6.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
235
Kön analyseras och problematiseras sällan i relation till att insatser mot social utsatthet eller ”sociala problem” initieras och genomförs. Dessutom organiseras sociala verksamheter oftast på ett sätt där ”sociala problem” och kön väldigt starkt associeras till olika idealbilder. Det kan leda till att könsspecifika mönster oreflekterat sprids vidare, men också till att enskilda står utan adekvat stöd om de inte matchar idealbilden. Detta är möjligt att se avseende manlig prostitution74 men även fysiskt och sexuellt våld mot män eller till och med depression. Samma problem uppstår även för männen själva. Det är möjligt att tala i termer av att män saknar ett språk som tillåter dem att vara utsatta. Det kan vara svårt, ja t.o.m. mycket svårt, för många män att uttrycka och att uppfattas som utsatta utan att samtidigt bryta mot en mer ”traditionell” manlighet eller de förväntningar som finns på män.
Vidare fokuserar mycket forskning på skillnaden mellan män och kvinnor. Dels kan likheter mellan könen och skillnaderna mellan män eller mellan kvinnor på så sätt förminskas. Dels kan vissa könsspecifika mönster reproduceras. När fokus uteslutande ligger på det biologiska könet och eventuella skillnader mellan män och kvinnor, finns det nämligen en risk för att könets betydelse för utfallet övertolkas.
Som vi tidigare berört är skillnaderna ofta större inom kategorin man och inom kategorin kvinna än vad den är emellan dem. De skillnader som syns mellan kön har istället många gånger att göra med vilken social position personen har än vilket kön de har.
8.12 Jämställdhet och hälsa
Det forskas mycket kring hur jämställdhet och ojämställdhet påverkar mäns och kvinnors hälsa.75 Resultatet av svensk forskning pekar på att uttag av pappaledighet kan leda till minskad dödlighet och positiva hälsoeffekter för män. Detta betyder att jämställdhet både var positiv för mäns livssammanhang och kostnadseffektiv för samhället. Omsorgsinriktade fäder var också mindre riskutsatta vad gäller alkoholmissbruk.76 Omsorg om barn tycks med andra ord leda till mindre hälsovådliga praktiker bland män.
74 Se Ungdomsstyrelsen 2013 s. 212. 75 I detta avsnitt, 8.12, återges till del text från Sandberg 2014 avsnitt 3. 76 Månsdotter och Nordin 2010.
Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet SOU 2014:6
236
Flera studier visar också att ojämställdhet påverkar kvinnors hälsa mer negativt än mäns, men att jämställda arbetsplatser hade positiva effekter för både mäns och kvinnors hälsa.77 Det finns även ett starkt samband mellan arbetslöshet och ohälsa hos både män och kvinnor. Kopplingen mellan alkoholbruk och arbetslöshet bland män är särskilt tydlig.
8.13 Utmaningar
Det är angeläget för många män att de ifrågasätter traditionella manliga normer om att vara ”starka” genom att t.ex. inte tala om känslor.
Det är viktigt att betona att de normer som kopplar maskulinitet till hårdhet och som inverkar på mäns villighet att söka vård och prata om hur man mår återfinns både hos enskilda män och inom vårdens- och omsorgens professioner.
Det finns, som vi sett ett högt pris för att leva enligt dessa normer. Män, inte minst yngre, behöver medvetandegöra sig om vad deras riskbeteende kostar dem själva och samhället.
Ett led i detta är att män får än bättre tillgång till målgruppsinriktad information om sin överdödlighet, som bl.a. är knuten till risktagande, alkohol, våld, olyckor, depression och självmord.
Utmaningarna vad gäller mäns hälsa och sociala utsatthet handlar om att öka förståelsen för hur många mäns självbild hänger samman med riskbeteenden och om insatser för att på ett bättre sätt möta mäns hjälp- och vårdbehov inom exempelvis socialtjänsten samt hälso- och sjukvården.
Att män avstår från att söka vård, söker för sent eller får inadekvat hjälp leder både till samhällsekonomiska kostnader, ökat individuellt lidande samt bidrar till mäns högre dödlighet.
Att prioritera åtgärder för att nå ut till män och påverka män att söka hjälp och vård tidigare framstår därför som en nyckelåtgärd för bättre folkhälsa och mindre social utsatthet.
Det är i sammanhanget särskilt viktigt att betona insatser för att möta mäns psykiska ohälsa, ett område där underdiagnostiseringarna av exempelvis depressioner bedöms vara betydande.
Skillnaderna mellan män och kvinnor i medellivslängd minskar, liksom mäns dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar. Det finns också
77 Se även Harryson 2013.
SOU 2014:6 Män, hälsa, ohälsa och social utsatthet
237
tecken på en ökad hälsomedvetenhet bland män i form av exempelvis intresse för träning, liksom att ökad jämställdhet leder till ett minskat risktagande bland män, exempelvis vad gäller alkoholkonsumtion. Det är dock viktigt att sätta denna positiva utveckling i relation till faktorer som utbildning och socioekonomi. Hälsoskillnaderna är idag större mellan utbildningsgrupper än mellan kön.
239
Min sida – Petra Ulmanen
Det börjar bli en tradition. Ungefär vart tionde år utreder jämställdhetspolitiken problemet mannen. Jag är förtjust i denna omvända blick, att se mannen som ett problem. Efter att kvinnor i århundraden ansetts vara avvikande och problematiska på en rad olika sätt, har blicken vänts mot dem som tidigare varit den outtalade utgångspunkten. Samtidigt har jämställdhetspolitiken en kluven, nästintill schizofren, mansbild.
Å ena sidan har vi den goda mannen, pappan som ska uppmuntras att ta ansvar för hem och barn. Att ”skaffa mamma jobb” och ”göra pappa med barn” har varit en central målsättning i jämställdhetspolitiken sedan 1970-talet.
Å andra sidan har vi den onda mannen, våldsverkaren; han som begår övergrepp mot kvinnor och barn och som därför ska hållas så långt borta från hemmet och familjen som möjligt. Länge, alltför länge, var den onda mannen näst intill osynlig i jämställdhetspolitiken. Papporna skulle ju uppmuntras att komma hem så att alla skulle inse att de är lika bra föräldrar som mammorna, inte ville man då börja tala om mäns kraftiga överrepresentation vad gäller våld och övergrepp i familjen.
Även om de allra flesta män varken är våldsverkare eller olämpliga för omsorgsansvar, finns det mycket kvar att göra på de här områdena. Jämställdhetspolitiken behöver kort sagt få ihop de här två starkt polariserade bilderna av män genom att nyansera och komplicera sin mansbild.
Vid sidan av småbarnsfamiljen och barnomsorgen finns en annan typ av familj och omsorgsansvar som jämställdhetspolitiken mycket sällan talar om: den familj som finns runt en äldre person som behöver hjälp i vardagen. Tanken att äldreomsorg, på motsvarande sätt som barnomsorg, underlättar för främst kvinnor att delta i arbetsliv och samhällsliv är fortfarande ny för många.
Min sida SOU 2014:6
240
Nu har äldreomsorgen minskat i 30 års tid, samtidigt som insatserna från de medelålders barnen har ökat, allra mest bland döttrarna till lågutbildade äldre. Vad händer i en nära framtid, när den åldrande befolkningen innebär ökade behov av vård och omsorg? Vi talar om en fördubbling av antalet personer över 80 år mellan år 2000 och 2050. Vad är männens roll och ansvar i denna utveckling?
Medan att ”göra pappa med barn” är självklar som jämställdhetspolitiskt strategi, är en strävan efter att öka sönernas omsorgsansvar mer tveeggat. För vad händer med äldre människors rätt till självbestämmande om det ökande behovet av äldreomsorg ska tillgodoses av att sönerna ska ge mer hjälp? Forskningen visar att de flesta äldre föredrar hemtjänsten framför barnens hjälp. Även om de flesta vill slippa vara beroende av barnens hjälp överhuvudtaget, varierar inställningen med vilka hjälpuppgifter det gäller och hur relationen och livssituationen ser ut.
Förutom att alla äldre inte har barn, än mindre söner, finns en gräns för hur mycket offentligt ansvar som kan återföras på anhöriga innan det får negativa konsekvenser för deras välmående, arbetssituation och försörjning. Den här gränsen är redan överskriden i dagens Sverige. Den forskning som jag arbetar med visar att även om döttrarna ger mer anhörigomsorg och är mer drabbade av negativa konsekvenser än sönerna, är de söner som ger mycket hjälp också drabbade. Oavsett om vi talar om de äldre, deras medelålders barn eller samhället i stort, är det inte en hållbar strategi för framtiden – vare sig mänskligt eller ekonomiskt – att äldreomsorgen fortsätter att ligga kvar på dagens låga nivå.
Det växande gapet mellan äldre människors hjälpbehov och vilken hjälp de faktiskt får kan av flera skäl inte lösas med mer anhörigomsorg, oavsett om man begränsar sig till sönernas insatser. Men jag vill ändå uppmana män med skröpliga gamla föräldrar att vara mer lyhörda för deras situation och önskemål och att agera utifrån dem. Det ni ska komma hem till är inte bara vård av friska barn; det finns också gamla skröpliga föräldrar som kan behöva en hjälpande hand.
Petra har varit expert i utredningen. Hon är doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
241
9 Män och våld
Slutsatser
1. Det finns tecken på att våldet minskar i samhället men mäns våld är alltjämt ett utbrett och allvarligt samhällsproblem. 2. Mäns våld mot andra män och mäns utsatthet för våld behöver uppmärksammas mer. Den relativa acceptansen för våld mellan män motverkar jämställda normer och är ett område där särskilt unga män är utsatta i samhället. 3. Mäns våld mot kvinnor behöver uppmärksammas ytterligare, både generellt och med fokus på särskilt utsatta grupper av kvinnor. Detta står inte i motsättning till att män som utsatts för relationsbaserat våld uppmärksammas – men fenomenen ser olika ut och kan inte likställas. 4. Arbetet mot sexuellt våld, trakasserier, hatbrott och hedersvåld behöver stärkas. 5. Satsningar på våldsprevention behöver utökas och ges större möjligheter att arbeta långsiktigt och nå fler grupper av män.
Mäns våld mot kvinnor har uppmärksammats inom jämställdhetspolitiken och regeringen har förklarat att mäns våld mot kvinnor är en högprioriterad samhällsfråga. Ett av de fyra delmålen för jämställdhetspolitiken är1:
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
De flesta män utövar inte våld, men mäns våld mot kvinnor och mot andra män är utbrett och arbetet mot våld borde engagera alla män.
Män och våld SOU 2014:6
242
I det här kapitlet diskuterar vi mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot andra män och mäns utsatthet för våld. Därutöver diskuterar vi preventiva insatser för att minska mäns våld och hur jämställdhet påverkar mäns våldsutövande där mycket tyder på att stärkt jämställdhet minskar mäns våld.2
Vårt fokus ligger på män. Samtida genusperspektiv inom kriminologi pekar på behovet av att diskutera genusrelationer och genusformationer när det gäller våld och brottslighet. Det kan handla både om att analysera maskuliniteter och feminiteter. Feministiska perspektiv har varit avgörande för att utmana normaliserandet av våld i samhället, inte minst när det gäller sexuellt våld. Feministiska analyser av våld visar på samhälleliga maktstrukturer som präglar mäns våld och kvinnors utsatthet. Men feministiska perspektiv lyfter också upp hur kvinnor kan ha kriminella karriärer som inte är väsensskilda från mäns eller att kvinnor kan utöva våld, bl.a. mot andra kvinnor, på liknande sätt som män utövar våld mot andra män.3
Även om de flesta inte faller offer för våld eller har direkta erfarenheter av våld så påverkar uppfattningar om våld de flesta människor. Tankar om vad det innebär att vara man inbegriper ofta tankar om våld, att kunna försvara sig själv eller andra samt att kunna tåla ett visst mått av våld. Våld fördöms ofta men kan också i vissa sammanhang användas för att få status.
Kvinnors liv påverkas på flera plan av förekomsten av mäns våld. Att leva i våldsamma relationer är en plågsam verklighet för alltför många kvinnor, så även erfarenheter av våld, hot och kränkningar. Men även kvinnor som inte direkt utsatts för våld påverkas av oro och rädsla för övergrepp, något som kringskär kvinnors handlingsutrymme. Rädsla och erfarenheter av våld och övergrepp är också något som påverkar inte minst unga män, vilket är viktigt att uppmärksamma.
Mäns och kvinnors oro och trygghet generellt, inte bara knuten till våld, skiljer sig åt. Nästan var fjärde kvinna känner sig otrygg när hon vistas ute en sen kväll i sitt bostadsområde. För män är motsvarande siffra var tjugonde. Var tionde kvinna känner sig så otrygg att hon inte går ut ensam sent på kvällen. Mest otrygga är kvinnor 65–79 år boende i flerfamiljshus, medan de minst otrygga är män i åldern 25–44 år boende i småhus.4
2 I detta kapitel, 9, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning, Lucas Gottzén, Män, våld och jämställdhet, bilaga 8 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Gottzén 2014. 3 Lander, Pettersson och Tiby 2003. 4 Brå 2014
SOU 2014:6 Män och våld
243
9.1 Män som förövare och offer
Våldet minskar i samhället samtidigt som anmälningarna om våld ökar. Detta förklaras bero på att acceptansen för våld minskar och att fler våldsincidenter som tidigare inte anmäldes blir anmälda idag.5 Att lyfta upp att det inte blivit mer våld i samhället är viktigt för att motverka föreställningar om att våldet breder ut sig eller att åtgärder mot våld inte skulle ge någon effekt.
En genomgång av tillgänglig kriminalstatistik och brottsofferundersökningar visar på att män är i en överväldigande majoritet vad gäller personer misstänkta för olika former av våldsbrott (figur 9.1).
Källa: Brå 2014
När det gäller vilka som utsätts för våld ser bilden något annorlunda ut. I omkring 60 procent av anmälda misshandelsbrott är offret en man och i 40 procent av fallen en kvinna.6 I det svenska patientregistret uppges att 75 procent av de som behandlats för våldsskador är män.7 Dessa siffror, som visar på att män är mer utsatta för våldsbrott än kvinnor stämmer relativt väl med det som kommer fram i brottsofferundersökningar, som exempelvis Nationella trygghets-
5 Gottzén 2014, Granath 2013. 6 Brå 2013a. 7 Gottzén 2014, Estrada 2006.
Män och våld SOU 2014:6
244
undersökningen (NTU). I den uppger män oftare än kvinnor att de utsatts för misshandelsbrott, 3 procent jämfört med 2 procent. Även när det gäller allvarlig misshandel är män något mer utsatta än kvinnor (0,8 procent jämfört med 0,5 procent). Kvinnor är mer utsatta för hot och sexualbrott (figur 9.2).
Källa: Brå 2013a
Våldets könade karaktär är också synligt vad gäller de platser på vilka män och kvinnor utsätts för våld. I brottsofferundersökningar, som exempelvis NTU, presenteras grovt sett tre olika typer av våldsplatser eller arenor: bostaden, arbetet/skolan och allmän plats. Den vanligaste brottsplatsen vid misshandel är allmän plats, därefter följer arbetet/skolan. Misshandelsbrott som ägt rum i hemmet anges i minst utsträckning. Platsen för var våldet äger rum skiljer sig dock mellan könen. De flesta män (59 procent) utsätts för våld på allmän plats av obekant person medan kvinnor främst utsätts för misshandel på arbetsplatsen (28 procent) eller i hemmet (30 procent) där gärningsmannen är bekant med kvinnan.8
Statistiken ovan har ett logiskt samband med intagning på kriminalvårdsanstalt. Andelen intagna män har under den senaste 10-årsperioden legat på 93 procent. Männen dominerar inom samtliga brottstyper, högst andel har de när det gäller sexualbrott (99 procent), därnäst rån och misshandel. Kvinnorna står för en relativt stor andel av de intagna när det gäller bl.a. förskingring (22 procent), därnäst allmänfarliga brott och mened.9
8 Brå 2014. 9 Brå 2013b.
SOU 2014:6 Män och våld
245
9.1.1 Tidig debut i kriminalitet viktig att uppmärksamma
En stor del av den grova våldsbrottsligheten utövas av en liten grupp män med hög kriminell belastning. Klinisk forskning om aggressivt antisocialt beteende visar att så litet som 1 procent av befolkningen stod för så mycket som drygt 60 procent av alla våldsbrottsdomar i Sverige under åren 1973–2004. Tidig debut i våldsbrott, uppförandestörning och missbruk hör till tydliga riskfaktorer.10 Studier av unga förövare pekar på att stöd och behandling för psykiatrisk problematik som ADHD11, depression och ångeststörning inte tillräckligt tillgodoses inom det rättsliga systemet.12
Det är framför allt unga män som är överrepresenterade som förövare och offer när det gäller våld generellt. Denna andel minskar sedan med stigande ålder.
Män med utländsk bakgrund är överrepresenterade som både offer och förövare av våldsbrott. Överrepresentationen är främst kopplad till att barn och unga med utländsk bakgrund växer upp under relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden.
Den nationella folkhälsoenkäten (NFH) visar på att en större andel av män och kvinnor med icke-nordisk bakgrund, jämfört med män och kvinnor med svenskt ursprung, uppger att de varit utsatta för fysiskt våld.13 I enkätstudien Skolundersökning om brott, som genomförs med elever i årskurs 9 vartannat år, framkommer att pojkar med invandrarbakgrund är mer utsatta än pojkar utan invandrarbakgrund. 2011 uppgav 6 procent av pojkarna med invandrarbakgrund och 4 procent av de utan invandrarbakgrund att de varit utsatta för grovt våld.14
Våld har med andra ord en tydlig koppling till socioekonomi och ålder. Att motarbeta boendesegregation och ojämlika ekonomiska villkor framstår som viktigt för att minska våldet i samhället, både vad gäller utsatthet och utövande.
10 Wallinius 2012. 11 I en studie av unga män dömda för vålds- och sexualbrott och som avtjänade sina straff på anstalter inom Kriminalvårdens Region Väst framkom att 63 procent bedömdes uppfylla kriterierna för ADHD som barn. I vuxen ålder bedömdes 43 procent uppfylla kriterierna. Källa: Kriminalvården 2013. Detta bör kunna jämföras med andra uppgifter som anger att cirka 5 procent av barn i skolåldern beräknas ha ADHD och att det hos pojkar är 2–3 gånger vanligare än hos flickor. Källa: Socialstyrelsen 2010. 12 Kriminalvården 2013. 13 Folkhälsoinstitutet 2013. 14 Gottzén 2014, Brå 2013c.
Män och våld SOU 2014:6
246
Insatser för att möta våldet i samhället behöver i förhållande till denna samlade bild göras generellt med frågor om kopplingen mellan maskulinitet och våld och också specifikt med särskilt utsatta individer. Det gäller att uppmärksamma genusstrukturer samt att stärka stödet till riskbenägna ungdomar, vad gäller psykisk problematik och inte minst socioekonomiska faktorer.
9.2 Män och våldsnormer
Genom svensk kvalitativ forskning om män och våld ges en fördjupad förståelse kring genusnormers betydelse för män som utövare och offer för våld i en rad olika områden. Forskning visar på att mäns våld på ett generellt plan ses som moraliskt problematiskt, men också som något relativt accepterat.15
I rapporten The Role of Men in Gender Equality – European strategies & insights16 betonas att mäns våld mot kvinnor, barn och andra män grundas i acceptansen för en traditionell maskulinitet som kopplar samman normer för manlighet med makt, tävling och dominans istället för med omsorg och jämställdhet.17 Även om Sverige på många sätt framhåller jämställdhet mellan kvinnor och män som norm så återfinns kopplingen mellan våld och mansnormer särskilt när man undersöker ungas attityder kring våld i vardagen.
9.2.1 Våld i ungas vardag
I attitydstudier med unga beskrivs pojkars, eller killars, våld som normalt och våld kopplas primärt ihop med män och manlighet. Ungdomsbråk ses synonymt med killars våld. Detta våld utförs inför tjejer och andra killar där killar försöker framstå som starka och oövervinnerliga ”riktiga” män. Våld antas vara något som ger killar hög status och något de gärna framhäver och skryter om. Berättelser om bråk på exempelvis helger kan framställas som vardagliga och naturliga inslag i ungas liv. Många gånger beskrivs hur våld kan uppstå ur triviala situationer där förolämpningar eller
15 Gottzén 2014. 16 European Commission 2013. 17 European Commission 2013.
SOU 2014:6 Män och våld
247
ryktesspridning leder vidare till våld som då kan uppfattas som legitimt.18
Våld kan vara ett sätt att skapa samhörighet bland pojkar i skolan eller som ett sätt att skapa hierarkier mellan pojkar. Detta görs då i form av hårdhänta klappar, lättare knytnävsslag, knuffar och hot som ofta är framförda ironiskt eller skämtsamt. Denna typ av våld bekräftar vänskapsband mellan pojkar i högstatusgrupper. Men våld och aggressioner kan också användas i mobbningssyfte, mot killar och tjejer med låg status. Våld och aggressioner i skolan hjälper killar att få sig själva att framstå som ”tuffa” vilket ses som en central komponent i maskulinitetsnormer bland elever medan att vara ”trevlig” ses som en feminin egenskap.
Andra exempel där våld används för att skapa sammanhållning mellan män är exempelvis så kallade nollningar på skolor. På senare tid har exempelvis Lundsbergs skola varit i fokus för denna form av våld som initiationsrit.
Inom maskulinitetsforskning betonas hur våld bland män kan ha en homosocial funktion, dvs. vara ett sätt att upprätthålla relationer och skapa sociala band mellan män. Ett exempel är inom huligankulturen där firmamedlemmar ser sig själva som försvarare av en traditionell maskulinitet och värdesätter tuffhet, hårdhet och fysisk styrka. Huligankulturen handlar till stor del om grupplojalitet, brödraskap, statushierarkier och att offra sig själv för ett högre mål – ofta genom att utöva våld mot andra firmor.19
Medan utövandet av våld ofta kan ge högre maskulin status riskerar våldsofferskap att underminera maskulin identitet. Män som utsatts för överfallsvåld hanterar detta dilemma genom att framställa sig själva som ”offervärda”. De beskriver våldet de utsatts för som annorlunda än ”normalt” våld genom att tona ner sina skador.
När tjejer utsätts för våld i skolan är många gånger också förövarna tjejer.20 Detta har diskuterats i termer av att tjejer kan efterlikna killar när det gäller mönster för våld och trakasserier.
I rapporten Unga och våld21visas hur våldsanvändande kan kopplas till attityder till genus och jämställdhet. Risken att utöva
18 Gottzén 2014, Uhnoo 2011. 19 Gottzén 2014. 20 Johansson 2014b. En av underlagsrapporterna till vår utredning Män tycker, tänker och gör har författats av Thomas Johansson. Rapporten finns som bilaga 20 i vårt betänkande och refereras här som Johansson 2014b. 21 Ungdomsstyrelsen 2013.
Män och våld SOU 2014:6
248
våld ökar med 3,2 gånger för killar som instämmer i stereotypa uppfattningar om könsroller.
Som framstår har många studier handlat om ungas syn på våld. Vuxna och äldre mäns uppfattningar om våld framstår som mindre undersökt.
Ur jämställdhetssynpunkt behöver former av ”accepterat” våld ifrågasättas av flera anledningar. Dels är det rimligt att anta att våld mot kvinnor riskerar att öka i sammanhang där våld mellan män normaliseras. Dels borde inte våld mellan män vara något som accepteras lika litet som våld mot kvinnor. Att våld mellan män på olika sätt kan ses som normala inslag i unga mäns vardag sker på bekostnad av att omsorg och jämställdhet minskar i status bland killar, något som vilket påverkar unga mäns möjligheter att identifiera sig med jämställda livsmönster. (Se kapitel 5.)
9.2.2 Rasifiering av våld
Unga män med utländsk bakgrund är, som nämnts ovan, överrepresenterade vad gäller våldsbrott, både som offer och förövare. Samtidigt utför ungdomar med ”helsvensk” bakgrund de allra flesta våldsbrotten och ”invandrares” överrepresentation bör förstås utifrån klassrelaterade aspekter snarare än etnicitet.22 Det finns således ingen självklar koppling mellan invandrare och våld. Samtidigt visar forskning på att unga mäns våld ofta ”rasifieras”. När gymnasieungdomar talar om bråkmakare är det framför allt invandrarkillar som anses utöva våld. På samma sätt sammankopplar unga män som utsatts för våldsbrott ”brottsling” med ”invandrare”. De beskriver återkommande invandrarkillar som mer våldsamma än svenskar. Svenska killar beskrivs som ”mjuka” och ställs i kontrast till ”våldsamma otyglade invandrarkillar” som är ”livsfarliga” och utövar grövre brottslighet. Unga män med invandrarbakgrund har i studier uppgett att de återkommande misstänkliggörs för brottsligt, farligt eller våldsamt beteende.23
Schablonbilden av den aggressiva unga invandrarkillen kan både bekräftas och utmanas av de utpekade själva. Här används emellanåt begreppet machomaskulinitet. Machomaskulinitet kan förstås utifrån den underordnade position män från vissa områden tilldelas. Sexism, aggressivitet och språkbruk kan ses som en
22 Estrada 2007, Estrada 2010. 23 Gottzén 2014, se även Uhnoo 2011.
SOU 2014:6 Män och våld
249
strategi för att hantera det stereotypa utpekandet och distansera sig från den ”svenska” manlighet och gemenskap man upplever sig utesluten från.24 När det gäller diskussioner om olika former av machomaskulinitet är det viktigt att inte generalisera. Pojkar och män med utländsk bakgrund som på en rad olika sätt opponerar sig mot eller avviker från ”machomaskulinitet” glöms lätt bort.
Viktigt när det gäller frågor om våld, maskulinitet och etnicitet är att bemöta rasistiska fördomar och analysera dessa former av rasifiering. Grundläggande är också att uppmärksamma de strukturer som skapar exkluderingar och underbygger mäns skilda socioekonomiska villkor i samhället.
9.3 Mäns våld mot kvinnor
Mäns våld mot kvinnor har under senare tid uppmärksammats mycket inom både forskning och offentlig debatt. En nationell samordnare mot våld i nära relationer har tillsatts. Den nationella samordnaren ska lämna förslag om hur arbetet mot våld i nära relationer kan utvecklas.25
Insatser för att skydda kvinnor har gjorts bl.a. inom lagstiftning och vikten av att kvinnor ska kunna söka skyddade boenden uppmärksammas. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet som arbetar på regeringens uppdrag med frågor om mäns våld mot kvinnor och för att utveckla kompetens för att omhänderta våldsutsatta kvinnor. Insatser som riktar in sig på att möta män som utövar våld i nära relationer utgörs bl.a. av olika kriscentra för män som är medlemmar i organisationen Rikskriscentrum där män kan möta professionella terapeuter för att genomgå behandlingsprogram.26
Trots att det idag finns kunskap och många olika insatser görs, kvarstår mäns våld mot kvinnor som ett stort samhällsproblem. Det finns olika förklaringsmodeller till mäns våld mot kvinnor, allt från individuella förklaringar som betonar psykiska diagnoser, erfarenheter av att bevittnat våld i hemmet under barndomen eller alkoholism till mer strukturbetonade förklaringar.
24 Hammarén 2008, Jonsson 2007. 25 Ju 2012:05. Uppdraget ska slutredovisas i juni 2014. 26 Se Nationellt centrum för kvinnofrid, www.nck.uu.se. Se även Rikskriscentrum, www.rikskriscentrum.se. Bland medlemsorganisationerna i Rikskriscentrum återfinns flera lokalavdelningar som arbetar utifrån programmet Alternativ till våld (ATV).
Män och våld SOU 2014:6
250
Genusforskning om våld har lyft fram en rad perspektiv på mäns våld som gäller exempelvis våldsutsatta kvinnors erfarenheter, uppbrottsprocesser, mäns våld mot barn och även husdjur, skilsmässa och våld samt hedersrelaterat våld.27
Olika former av könsmaktsperspektiv har varit framträdande inom diskussioner om mäns våld mot kvinnor i Sverige men på senare tid har en mer sammansatt syn som kombinerar individuella och olika strukturella faktorer fått ökat fokus.28 Könsmaktsperspektiv på våld har mött kritik, inte minst i medial debatt. Kritiken har varit befogad i flera delar men det finns en risk att forskning som på olika sätt anknutit till könsmaktsperspektiv förenklas eller avfärdas på felaktiga grunder. Våldsforskning riskerar att bli reduktionistisk29, antingen när det gäller uteslutande strukturella förklaringar eller uteslutande individuella förklaringsmodeller.30 I betänkandet Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål diskuteras ingående hur feministisk våldsforskning har en rad varierande inriktningar och hur olika former av våldsforskning kan komplettera varandra i arbetet mot våld i samhället.31
Utifrån ett mer sammansatt perspektiv på mäns våld mot kvinnor kan ojämställdhet i samhället sättas i relation till att exempelvis social utsatthet, migration, alkoholmissbruk eller kriminalitet är faktorer som ökar risken för våld. Samtidigt som vissa grupper är överrepresenterade när det gäller våld behöver den generella förekomsten av våld understrykas. Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla grupper i samhället. Sammansatta perspektiv på våld möter utmaningen att inte göra förenklade avvikelseanalyser, där våldets koppling till könsstrukturer i samhället förbises, utan bör bygga vidare på feministisk kunskapsutveckling.
Organisationen Manscentrum, ett av de kriscentra som ingår i Rikskriscentrum, beskriver hur man kontaktas av män från olika yrkesgrupper och samhällsskikt. De flesta män de möter saknar tidigare egna erfarenheter av att ha utsatts för våld och lever sällan i sammanhang där våld är accepterat.32
NCK betonar att våld mot kvinnor i nära relationer är omfattande, enligt Brå:s statistik från 2012 (2011 inom parentes)
27 För en utförlig diskussion om genusforskning om mäns våld mot kvinnor se Gottzén 2014. 28 Lundgren m.fl. 2001, Sarnecki 2007. 29 Reduktionism är föreställningen att komplexa begrepp kan beskrivas med hjälp av enklare begrepp. 30 För en diskussion om könsmaktsperspektiv se Johansson 2014b. 31SOU 2005:66 s. 407. 32 Se Manscentrums hemsida www.manscentrum.se
SOU 2014:6 Män och våld
251
polisanmäldes 28 360 (27 970) fall av misshandel av kvinnor över 18 år och i 12 900 (12 470 av fallen) var förövaren en person kvinnan hade en nära relation till. Därtill anmäldes 2 470 (2 470) fall av grov kvinnofridskränkning33. NCK betonar också att mörkertalen vad gäller våld i nära relationer är stort och att cirka 80 procent av våldet inte anmäls.
Våld i nära relationer kan handla om fysiskt våld, sexuellt våld och psykiska och materiella övergrepp med kränkningar, försök till isolering och psykisk nedbrytning, något som anses särskilt svårt att värja sig mot. Dessutom kan hot mot närstående, barn och husdjur vara en del i våldssituationen. Våld i nära relationer utövas ofta under en längre period och tenderar att öka i intensitet och riskerar att bli ett accepterat inslag i den utsattas vardag.
9.3.1 Särskilt utsatta kvinnor
Det har på senare tid riktats större ljus mot de grupper av kvinnor som har en högre risk och särskild utsatthet för våld. NCK beskriver hur hbt-personer, särskilt transpersoner, kvinnor med missbruksproblem, kvinnor som lever med nedsatt funktionsförmåga, kvinnor med utländsk bakgrund, kvinnor i trafficking eller prostitution samt unga och äldre kvinnor tillhör grupper med särskild utsatthet.
Forskning om utlandsfödda kvinnors utsatthet för våld i nära relationer lyfter fram att kvinnor utsätts för våld i nära relationer i alla länder oberoende av utbildningsnivå och ekonomiska tillgångar men att faktorer som låg inkomst och social isolering ökar risken. Bakgrunden i ett land med bristande jämställdhet hade betydelse och förändringar i maktbalansen i en relation till följd av migration kunde leda till ökat våld. Språksvårigheter och kunskap om svenska lagar och rättigheter var också betydelsefulla faktorer. Förutom behovet av särskilda insatser riktade till utlandsfödda kvinnor och män för att minska förekomsten av våld framhölls behovet av förbättrade arbetsmarknadsåtgärder och åtgärder för social integration.34
33 En man som utsätter en kvinna, som han har eller haft en nära relation med, för upprepade kränkningar kan dömas för grov kvinnofridskränkning. 34 Fernbrant 2013.
Män och våld SOU 2014:6
252
9.3.2 Män som använder våld i nära relationer
Våld mot kvinnor är något som fördöms i samhället och bland män. Till skillnad från våld mellan män, som kan uppfattas som legitimt beroende på situation, är det starkt stigmatiserande att som man att slå kvinnor. Normerna mot mäns våld mot kvinnor är med andra ord starka och även män som slår uttalar många gånger att detta är fel och många män som misshandlar upplever skam för detta. Våld förekommer även i samkönade relationer och samkönat våld mellan män är något som diskuteras i relativt liten utsträckning.
Ett sätt att förklara varför män kan fortsätta med våld är att de inte uppfattar sina handlingar som våld. Det kan handla om att män först när de använt sig av grovt våld och skadat kvinnan svårt ser det hela som misshandel, annars anser männen att de varit inblandade i bråk. Forskning om våldsamma män som går i behandling visar att det är först när män sätter händelserna i sitt sammanhang och kopplar samman de olika formerna av våld som de börjar se detta som våld eller misshandel.35 Inom maskulinitetsforskning om våld diskuteras hur män också använder olika former av rationaliseringar för att förklara sitt beteende. Det kan handla om berättelser om att man utsatts för provokationer, varit stressad eller pressad samt att man därigenom minskar sitt eget ansvar och förlägger orsakerna i faktorer utanför en själv.36 Detta är något som behandling av män med våldsproblematik inriktar sig på att synliggöra för män.
Män som utövar våld på flera sätt har svårt att acceptera bilden av sig själva som kvinnomisshandlare.37 Våldet särskiljs ofta från den egna identiteten där män kan betona att de ser sig som en ”snäll” eller ”normal” man som visserligen utfört hemska handlingar. Forskningen om mäns erfarenheter av våldsutövande är begränsad. Fler studier på män som använder våld och särskilt på män som genomgår behandling för våldsproblematik framstår som önskvärt (se vidare avsnitt 9.9). Dessutom pekas på behovet av att undersöka de sociala sammanhang som våldsutövande män ingår i och hur familj och vänner påverkar mäns benägenhet att erkänna våld.
35 Gottzén 2014. 36 Herz och Johansson 2011 s. 105. 37 Gottzén 2014.
SOU 2014:6 Män och våld
253
9.3.3 Män som utsätts för våld i nära relationer
På senare tid har det faktum att kvinnor också utövar våld i nära relationer lyfts fram. En studie från Göteborgs universitet visar att män oftare än kvinnor rapporterar att de blivit utsatta för olika former för våld i nära relationer, även om sexuellt tvång i huvudsak rapporterades från kvinnor.38 Samtidigt betonar forskningen att våldet ser olika ut och att kvinnor drabbas av grövre våld, män i regel mildare, och att dessa studier inte ska tolkas som att kvinnors och mäns våld ska likställas.
Forskning om s.k. könssymmetri vad gäller våld i nära relationer har orsakat kontroverser inom våldsforskning, något som har att göra med olika sätt att mäta våld.39 Studier som visar på symmetri mellan mäns och kvinnors våld i nära relation bygger på en enkät som kallas för Conflicts and Tactics Scale (CTS). Medan brottsstudier generellt finner att män är överrepresenterade vad gäller våld i familjen visar CTS-baserad forskning – vilken främst fokuserar på familjekonflikt – oftast på att våldet är relativt jämnt fördelat mellan män och kvinnor. Detta beror delvis på att brottsstudier framför allt fångar upp grovt våld medan CTS-studier främst berör lindrigt våld. Kvinnor utövar mer lindrigt våld medan männen utövar mer grovt våld som leder till skador.
Kritik har riktats mot att CTS-studier likställer olika former av våld och inte ser till skillnader vad gäller exempelvis motiv. Många fler kvinnor än män utövar exempelvis våld i självförsvar. Det finns troligen även ett stort bortfall av just de individer som utövar grövre våld. Män tenderar att underskatta sin egen omfattning av våld, kvinnor underskattar mäns våld och kvinnor och män överskattar kvinnors våld eftersom det är ovanligt och sticker ut. Sammanfattningsvis visar forskning tydligt att kvinnors våld mot män främst utgörs av lindrigare våld och att kvinnor får långt mer och grövre skador från våld i nära relationer än vad män får.40
Trots dessa invändningar är frågan om mäns utsatthet för våld i nära relationer viktig att ge uppmärksamhet. Även om fenomenen generellt skiljer sig åt finns naturligtvis fall där män utsätts för grovt våld av en kvinnlig partner. Kunskap om kvinnors våldsamhet och mäns utsatthet för våld ger också fördjupade kunskaper om hur partnerbaserat våld tar sig uttryck.
38 Lövestad och Krantz 2012. 39 Gottzén 2014. 40 Gottzén 2014.
Män och våld SOU 2014:6
254
NCK uppmärksammar frågor om män som utsätts för våld. Organisationen påpekar att våldsutsatta män många gånger undviker att anmäla det våld man utsätts för i nära relationer. Detta kan handla om tabu för att inta en manlig offerposition, att man riskerar att inte bli tagen på allvar eller inte bli bemött av myndigheter på samma sätt som kvinnor som anmäler våld. Istället försöker män lösa situationen på egen hand. Stödinsatser, exempelvis skyddat boende, för män som är våldsutsatta bör kunna erbjudas samtidigt som stöd till kvinnor som söker skyddat boende behöver utökas.
9.4 Sexuellt våld och trakasserier
Män står för nästan allt sexuellt våld i samhället (se bl.a. figur 9.1).41Sexuellt våld och kränkningar finns i flera former. Det kan vara att hota eller tjata sig till sex, sexuella trakasserier, våldtäkt eller att tvinga någon att utföra olika sexuella handlingar. Passivitet i bemötande av sexuella trakasserier ökar risken för att trakasserierna blir grövre och ökar risken för övergrepp. Detta är anledningen till att våldtäkter och sexuella trakasserier, två brott av olika grad, här avhandlas under samma rubrik.
Det finns individuella faktorer till varför en man väljer att utöva sexuellt våld. Det är viktigt att samtidigt diskutera de samhällsmönster som bidrar till mäns sexuella kränkningar av kvinnor, eller andra män. Det finns stereotypa attityder kring maskulinitet som är en riskfaktor för våldsamt beteende och där risken för att ha utövat våldsamma eller kränkande handlingar ökar om killar instämmer i stereotypa påståenden om kön.42
Felaktiga föreställningar om våldtäkter har benämnts med termen våldtäktsmyter. Det kan handla om att vissa män med hög social status eller pojkvänner inte antas kunna vara våldtäktsmän. Det kan också handla om att förskjuta ansvaret från gärningspersonen till den utsatta eller att personer påstås handla så att de försätter sig själva i situationen att de blir våldtagna.43
Sexuella trakasserier innefattar många olika typer av kränkningar av sexuell natur, till exempel tafsande, kommentarer eller ovälkomna sexuella inviter som sker i skola, högskola eller på arbets-
41 Det finns kvinnliga sexualbrottslingar och kvinnor kan exempelvis vara delaktiga i sexuella övergrepp på barn. 42 Ungdomsstyrelsen 2013. 43 Jeffner 1997. Se även en av underlagsrapporterna till vår utredning, Inti Chavez Perez,
SOU 2014:6 Män och våld
255
platser. För den som drabbas kan sexuella trakasserier leda till psykiska och somatiska konsekvenser. Det är vanligt förekommande bland både tjejer och killar att ha upplevt sexuella trakasserier i skolan, även om det är mer vanligt förekommande bland tjejer.44
Mäns utsatthet för sexuella övergrepp har uppmärksammats alltmer. Att pojkar och män utsätts för sexuella övergrepp är något som lätt kan förbises i diskussioner om sexuellt våld. Bl.a. kan unga hbt-personer ha svårigheter med att sätta gränser, vilket kan leda till att de utför sexuella handlingar de egentligen inte vill utföra.45
Män som dömts för sexualbrott kan få vård inom ramen för Kriminalvården. Män som inte har dömts kan istället få stöd genom den nationella telefonlinjen PrevenTell på Karolinska Universitetssjukhuset men runt om i landet råder brist på kvalificerad vård för gruppen män med destruktiv sexualitet.
9.5 Hatbrott
Kopplingen mellan maskulinitet och hatbrott kan göras i flera led. Att utöva rasistiskt eller homofobiskt våld kan ses som delar i ett maskulinitetsgörande och som ett försvar för traditionellt patriarkala värderingar som inte minst förekommer inom extremhögern. Det är samtidigt viktigt att uppmärksamma att hatbrott förekommer inom och mellan grupper av män med utländsk bakgrund. (Frågor om hbt-personer samt frågor om etnicitet och segregation har vi diskuterat i kapitel 4.7 och 4.8.)46
Omkring tre fjärdedelar av alla hatbrott utförs av män. Merparten av hatbrotten har rasistiska eller främlingsfientliga förtecken. I ordning efter detta är hatbrott mot hbt-personer vanligast. Angriparen är en man i 80 procent av fallen vid hatbrott mot hbt-personer, i 60 procent av fallen är förövaren en ung man. Unga hbt-personer upp till 30 år är i större utsträckning utsatta för hatbrott än äldre åldersgrupper. Hatbrotten mot hbt-personer har bedömts öka på senare tid, bl.a. har hatbrott mot kvinnor ökat. En förklaring till ökningen av hatbrott bland unga kan vara att hbt-
Mäns sexualitet och hbt-personer, bilaga 14 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Chavez Perez 2014. 44 Chavez Perez 2014. 45 Chavez Perez 2014. 46 Se även Regeringskansliet 2014.
Män och våld SOU 2014:6
256
personer ”kommit ut” offentligt i yngre åldrar idag än tidigare och att anmälningsgraden ökat.47
Politiskt grundade hatbrott kan ofta ha formen av kollektivt våld exempelvis i demonstrationer och upplopp. Det kan också handla om den form av näthat som har fått uppmärksamhet inte minst till följd av boken Hatet – en bok om antifeminism.48 (Frågor om kopplingar mellan antifeminism och rasism diskuterar vi mer i kapitel 11 om mäns attityder.)
9.6 Hedersrelaterat våld
Frågor om hedersrelaterat våld inkluderas i arbetet med mäns våld mot kvinnor. Frågor om hedersförtryck kopplar till fler frågor än våld, exempelvis unga som förhindras att delta i viss undervisning eller som förhindras i val av kärleksrelationer och umgänge. (Detta har vi diskuterat i kapitel 4.8.)
Hedersrelaterat förtryck och hedersrelaterat våld har en kulturell koppling till vissa regioner, främst inom Mellanöstern, Central- och Sydostasien samt Medelhavet. Det som särskiljer hedersrelaterat förtryck från annat sexistiskt eller patriarkalt förtryck är att en hel familjs eller släkts status görs avhängig olika familjemedlemmars sexualitet. Familjen ses som en mer betydande enhet än individen och det är upp till alla kollektivets medlemmar att upprätthålla kontrollen för att på så sätt skydda gruppens heder. Hedersrelaterat våld riktar sig främst mot kvinnor och flickor men även pojkar och män kan utsättas för hedersförtryck eller våld, särskilt när det gäller homosexualitet.
Det är viktigt att betona att våld mot kvinnor med utländsk bakgrund inte behöver vara kopplat till just hedersstrukturer. Det finns annars en risk att våldsutsatta invandrade kvinnor förutsätts drabbas av just hedersrelaterat våld. Våldsutsatthet hos kvinnor med utländsk bakgrund kan variera i form och även kopplas till former av upplevd maktförlust hos vissa män med migranterfarenhet.49
Frågor om hederstrukturer och kopplingen till mäns maktutövande i familjer har uppmärksammats i en rad åtgärder och
47 Tiby 2010, Gottzén 2014. 48 Sveland 2013. 49 Darvishpour 2014. En av underlagsrapporterna till vår utredning, Jämställdhet, etnicitet och ”andra män” – ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration har författats av Mehrdad Darvishpour. Rapporten finns som bilaga 13 i vårt betänkande.
SOU 2014:6 Män och våld
257
projekt. Bland annat kan Fryshusets verksamheter Elektra och Sharafs hjältar nämnas.50 I arbete med attitydförändring som riktar sig till pojkar och män som växt upp med hederskulturella normer och värderingar betonas vikten av att förändra synsätt på manlighet och mäns traditionella roll i familjen.51
Det har riktats kritik mot att arbetet mot hedersvåld kan skymma övrigt arbete mot mäns våld mot kvinnor och även att frågor om hedersvåld kan användas i rasistiska syften. Det har pekats på att det går att tala om en överrepresentation av insatser mot hedersvåld, jämfört mot exempelvis våld i ungas nära relationer som framstår som underprioriterat.
För oss framstår det som viktigt att hedersrelaterat våld uppmärksammas och att detta inte borde behöva betyda att annat våldspreventivt arbete åsidosetts.
9.7 Våldspreventivt arbete med killar och män
Det finns ett antal organisationer i Sverige som arbetar med våldspreventiva verksamheter som riktar sig till män.52
Det finns olika typer av våldspreventiv verksamhet:
Universella insatser riktar sig till den breda allmänheten, till avgränsade geografiska områden, till en viss åldersgrupp eller till ett visst kön.
Selektiva insatser riktas till dem som bedöms ha en förhöjd risk att utsättas för eller utöva våld.
Indikativa insatser riktas till dem som redan har erfarenhet av våld antingen som offer eller som förövare.
En organisation som arbetar med både selektiv och indikativ prevention är Rikskriscentrum. Organisationens kriscentra bedriver behandlingsarbete med män som använt våld och män som befinner sig i kris. Arbetet har ett överordnat syfte, nämligen målet att män upphör med alla former av våldsamt beteende och att förändringen är hållbar över tid. Utgångspunkten är att det är
50 Se Fryshusets hemsida, http://elektra.fryshuset.se/ 51 Rexvid och Schlyter 2012. 52 Gottzén 2014. Se även en av underlagsrapporterna till vår utredning, Män för Jämställdhet (MfJ), Etablerade verksamheter som idag arbetar med män och jämställdhet – en svensk kartläggning med internationell utblick. Rapporten finns som bilaga 22 till vårt betänkande.
Män och våld SOU 2014:6
258
möjligt för varje utövare av våld att uppnå en förändring och utveckla alternativa strategier/förhållningssätt till eget våldsamt beteende. Rikskriscentrums medlemsorganisationer är till största antalet kriscentra för män, mansmottagningar och våldsmottagningar – 26 stycken – men det finns även integrerade mottagningar där arbete bedrivs mot våld i nära relationer för barn, kvinnor och män.
Ett exempel på verksamhet som arbetar med indikativ våldsprevention är Mansmottagningen mot Våld (MVU) i Uppsala som är en ideell organisation vilken driver en uppsättning program och interventioner för män som använder eller har använt våld. En viktig erfarenhet och strategi för att motivera förändring hos män är att tillvägagångssättet är relationsrelaterat och innehåller flera perspektiv. MVU har utvecklat ett behandlingskoncept som innehåller ett genusperspektiv. En annan verksamhet är Alternativ till våld (ATV) som är en enhet inom Täby kommun vilken tillhandahåller tjänster och insatser till män (och kvinnor) som använder våld i nära relationer. Enheten ger också stöd till män, kvinnor och ungdomar som har upplevt eller bevittnat våld i nära relationer. Inom ATV tas också våld inom samkönade relationer upp.
En verksamhet som arbetar med universell våldsprevention är Frihet från våld (FFV), en del av Män för Jämställdhet (MfJ) som i projektform utvecklar universella metoder vilka riktar sig till killar/män och tjejer/kvinnor. Metoderna bygger på två program, Mentors in Violence Prevention (MVP) och Bringing in the Bystander (BITB), som båda är hämtade från USA. Programmen utgår från att det finns en koppling mellan våld och maskulinitet, samt att det finns en åskådare (eng. bystander) som har en aktiv roll att spela för att förhindra våld redan i ett tidigt skede. I samarbete mellan MfJ, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) drivs och ägs Machofabriken som är ett metodmaterial riktat mot unga för att förebygga våld och med fokus på hur sociala normer för manlighet kan ifrågasättas och förändras.
SOU 2014:6 Män och våld
259
9.7.1 Utvärderingar av våldspreventivt arbete
Utvärderingar av våldspreventiva verksamheter visar i flera fall på positiva effekter. Att ha genusförändrande eller genusmedvetna (genussensitiva) perspektiv framstår också som avgörande för kvalitén på behandlingen.53
Universella insatser som MVP har utvärderats vid ett antal tillfällen och visar på en nedgång i sexistiska attityder och att de som deltagit i programmet blivit mer benägna att ingripa mot våld. Samtidigt framstår som problem med universella insatser att de många gånger är kortvariga, exempelvis enbart en föreläsning eller liknande och därför inte kan utvärderas. Mer långsiktigt arbete framstår som viktigt.
Bland selektiva insatser så har ett tidigare vanligt förekommande program varit Agression Replacement Training (ART). Detta har inriktats på ilskekontroll och social färdighetsträning och använts på bl.a. behandlingshem och ungdomsanstalter. Programmet har visat sig ha låg effekt och har därför slutat att användas inom Kriminalvården.
Indikativ våldsprevention som riktar sig till våldsutövande män, som Alternativ för våld har i utvärderingar fallit olika ut, beroende på olika mätmetoder, men det mesta pekar på en liten men signifikant och positiv effekt. Samtidigt når insatserna som riktar sig till män som frivilligt söker hjälp och behandling inte till alla grupper i samhället. Frivilligbaserade behandlingsenheter tycks ha svårt att nå unga män, män med utländsk bakgrund och hbtpersoner. Här framstår det som centralt med ett utökat samarbete mellan behandlingsenheter och exempelvis BUP, ungdomsmottagningar och skolan.
Sammantaget bör våldspreventivt arbete fortsätta att utvärderas även om den positiva effekt som går att se pekar på att våldsprevention bör utökas. Det framstår som angeläget att behandling kan erbjudas av Sveriges alla kommuner och nå större grupper av män.
53 I detta avsnitt, 9.7.1, återges till del text från Gottzén 2014.
Män och våld SOU 2014:6
260
9.8 Jämställdhet minskar våld
Det har paradoxalt nog bedrivits relativt litet forskning om huruvida ökad jämställdhet minskar mäns våld mot kvinnor eller våld generellt i samhället. En anledning är att det kan vara svårt att göra dessa studier och specificera vad jämställdhet innebär. Det har även betonats att det finns en risk att fokus på jämställdhetens positiva effekter kan leda till att uppmärksamheten på problem med våld underbetonas. Samtidigt finns många indikationer på att jämställdhet på olika sätt minskar våld.
Vi har tidigare (avsnitt 9.2.1) pekat på sambandet mellan sexistiska attityder och våldsbenägenhet. I internationell forskning framstår det också tydligt att accepterandet av maskulinitetsnormer som bygger på mäns rättigheter och dominans över kvinnor ökar risken för våld. Här betonas även uppväxtförhållanden och erfarenheter av våld som barn som en tydlig riskfaktor.
Dessutom pekar en norsk studie på hur våld mot barn är mindre förekommande i jämställda hem än i hem som inte är jämställda. Här har frågor om beslutsfattande i arbetsliv och i familjen samt uppdelningen av hushålls- och omsorgsarbete använts för att mäta graden av jämställdhet.54
Att jämställdhet kan motverka våld i samhället framstår som både rimligt och viktigt att påpeka, även om det är viktigt att inte därmed frånse hur våld förekommer även i jämställda familjer. Forskningen på detta område behöver utvecklas. En viktig anledning till att detta samband behöver belysas mer är att det pekar på att frågor om våld inte bör separeras från övriga frågor om maskulinitetsnormer och kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter.
9.9 Utmaningar
Våld är något som uppmärksammas dagligen. I nyheterna rapporteras återkommande om fall av misshandel och dödligt våld. Politiska extremister som attackerar och hotar, upplopp bl.a. vid idrottssammanhang. Det är män som utövar den absoluta majoriteten av dessa våldsdåd och detta står i stark kontrast till normer för jämställdhet. Samtidigt, våld är något som de allra flesta män tar avstånd från. Kopplingen mellan män och våld får inte bli förenklad. I
54 Gottzén 2014, Holter 2013.
SOU 2014:6 Män och våld
261
det här kapitlet har vi pekat på en rad perspektiv på frågor om män och våld och på möjligheter till förändring.
Generellt har vi önskat att ge perspektiv på frågor om mäns våld och peka på att våld utövas av män men också drabbar män på olika sätt.
Det är, inte minst ur jämställdhetssynpunkt, viktigt att ifrågasätta ”accepterat” våld av flera anledningar. Dels är det rimligt att anta att våld mot kvinnor riskerar att öka i sammanhang där våld mellan män normaliseras. Dels borde inte våld mellan män vara något som accepteras i större utsträckning än våld mot kvinnor. När våld mellan män på olika sätt ses som ”normala” inslag i unga mäns vardag sker det på bekostnad av att omsorg och jämställdhet minskar i status bland killar, något som påverkar unga mäns möjligheter att identifiera sig med jämställda livsmönster.
Forskning om män och våld framstår som ett fält som behöver ges mer fokus. Det handlar om våld i relationer och kollektivt våld som utövas av män i grupp. Det framstår också viktigt att ytterligare undersöka relationen mellan jämställdhet och våld. Här behövs mer kunskap om kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter och möjligheter, men också om hur sexistiska attityder och värderingar påverkar mäns våldsutövande.
Mäns skilda villkor är synliga även när det gäller våld. Det handlar om att personer som är socioekonomiskt utsatta själva är extra utsatta men också att de är överrepresenterade i våldsutövning. Överlag framstår en utmaning vara att kunna hantera sammansatta analyser där exempelvis socioekonomiska faktorer och generella genusperspektiv sammanfogas.
263
10 Män och sexualitet
Slutsatser
1. Män i alla åldrar behöver förbättrade möjligheter att söka råd och vård vad gäller sexuell hälsa. 2. Sexualundervisning i skolan behöver lyfta fram frågor om sexuella kränkningar, respekttekniker och om hbtq. 3. Den svenska sexköpslagen har en normerande effekt men sexköp är fortfarande ett påtagligt problem. Att det är män som köper, men också att män säljer sex, behöver uppmärksammas i arbetet mot prostitution. 4. Mäns sexuella kränkningar av kvinnor på internet är ett växande samhällsproblem.
I det här kapitlet diskuterar vi mäns syn på sexualitet och frågor om mäns sexuella hälsa.
Det finns idag en växande medvetenhet om mäns behov av vård och rådgivning när det kommer till sexuell hälsa. Ett ökat fokus på mäns sexuella hälsofrågor kan ses som en del i ett jämställdhetsarbete som gynnar män – och kvinnor – och förändrar stereotypa föreställningar om mäns sexualitet. I kapitlet diskuteras också heteronormer och hbtq-frågor samt frågor om pornografi och internet.
Frågor om sexuellt våld och sexuella trakasserier diskuterade vi i kapitel 9. I det här kapitlet diskuteras hur det särskilt bland unga finns brister i kunskaper om var gränserna går för sexuella övergrepp. I det sammanhanget lyfter vi fram begreppet respekttekniker. Vi diskuterar även prostitution och sexköp vilket kan ses som eller inkludera former av sexuellt våld eller utnyttjande. Frågor om hedersrelaterat våld diskuterade vi i kapitel 9. Där framgick
Män och sexualitet SOU 2014:6
264
också hur pojkar och män kan begränsas av sådant förtryck och särskilt hbtq-personers utsatthet.
10.1 Frågor om sex och jämställdhet
Sexualitet är en viktig del i mäns och kvinnors identitetsskapande och en viktig faktor som kan bidra till mäns och kvinnors livskvalitet. För de allra flesta är sexualitet en positiv kraft. Samtidigt är många normer och attityder till sexualitet i samhället begränsande för män och särskilt för kvinnor.1
Det har, glädjande nog, blivit mer vanligt – och accepterat – att öppet stå för sin sexuella läggning. Att t.ex. hbtq-personer tar allt mer plats i offentligheten är positivt och betyder mycket för samhällets syn på sexualitet. Å andra sidan har detta lett till att personer som har starkt traditionella uppfattningar om vilka normer som ska gälla inom sexualitetens område, kunnat bli synligare om än inte nödvändigtvis fler, genom att de numera, ofta anonymt, via internet getts möjligheter visa missnöje, ja ibland t.o.m. hat.
Frågor om jämställdhet sexualiseras ofta. Det kan gälla diskussioner i media om huruvida feminister är tillräckligt ”kvinnliga” eller om jämställda män ”feminiseras”. Jämställda män kan emellanåt betecknas som ”mjukismän”, ett ord som visserligen kan användas som något positivt, men ofta används för att markera mot hur jämställdhet utmanar heterosexuella mönster. Detta är något som både män och kvinnor kan vara delaktiga i på olika sätt. Jämställdhet kan även användas för att underbygga synen på vad god och önskvärd heterosexualitet ska vara. Vi har inte fördjupat oss i dessa föreställningar om hur jämställdhet utmanar eller inordnas i heteronormativa mönster, men det är frågor som behöver uppmärksamhet.2
1 I det här kapitlet återges till del text från fyra av underlagsrapporter till vår utredning
Inti Chavez Perez, Mäns sexualitet och hbt-personer, bilaga 14 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Chavez Perez 2014.
Thomas Johansson, Män tycker, tänker och gör, bilaga 20 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Johansson 2014b.
Åke Pousette, Kompetensen inom andrologi och tillgängligheten till andrologisk vård i Sverige 2013, bilaga 19 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Pousette 2014.
Linn Sandberg, Män, kropp och hälsa, bilaga 6 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Sandberg 2014.
2 För en diskussion om jämställdhet och heteronormativitet se Dahl 2005, om begreppet mjukisman se Hill 2007.
SOU 2014:6 Män och sexualitet
265
Vi har inte heller fördjupat oss i den del av reklamen i det offentliga rummet som vi uppfattar bevarar och ibland förstärker stereotypa sexuella mönster för män och kvinnor.
Vi har däremot tagit fasta på andra grundläggande utmaningar inom området mäns sexualitet. Inte minst handlar utmaningarna om att det alltjämt är så att mäns sexualitet i större utsträckning ses som självklar. Män kan uttrycka sin sexualitet med större acceptans från omgivningen än vad kvinnor kan och kvinnor objektifieras och trakasseras sexuellt i större utsträckning än män. För att förändra detta behövs ett fortgående arbete inom skolan, myndigheter och samhället med att kritisera stereotyp sexualisering och förtryckande normer – inte minst negativa normer för maskulinitet.
10.2 Mäns sexuella hälsa
En fråga som diskuterats i mindre utsträckning i jämställdhetsarbete är mäns sexuella hälsa och behovet av att öka möjligheterna för män att söka råd och vård i frågor om sexualitet.
Att förbättra möjligheterna för män att få prata om hälsa och ohälsa är en viktig åtgärd. Det har t.ex. visats att unga killar med depression har färre relationer och miljöer där de kan prata om sin situation. Män efterfrågar även fler mottagningar och platser där man kan söka hjälp och få information när det gäller sexuell hälsa. Män med prostatacancer – den i Sverige vanligaste cancerformen av alla3 – uppfattar samtalsgrupper och patientföreningar som ett viktigt stöd. Här kan samtalsgrupper och mäns möjlighet att diskutera sin situation och omförhandla synen på maskulinitet och sexualitet vara betydelsefull.4
Det är tydligt att män söker information och vård i mindre utsträckning än kvinnor och att detta kan bidra både till upprätthållandet av stereotypa föreställningar om mäns okomplicerade sexualitet och onödiga hälsoproblem för män.
Av en kunskapssammanställning kommer bl.a. fram att ungefär 50 procent av befolkningen är tillfreds med sitt sexualliv.5 Det finns också ett starkt samband mellan tillfredställande relationer och sexualliv å ena sidan och välbefinnande och hälsa å andra sidan.
3 Cirka 215 män per 100 000 insjuknar varje år. Näst vanligaste cancerformen är bröstcancer där cirka 170 kvinnor per 100 000 insjuknar. Källa: Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut 2013. 4 Sandberg 2014. 5 Statens Folkhälsoinstitutet 2012.
Män och sexualitet SOU 2014:6
266
Bland män som har sex med män finns ett klart samband mellan att vara öppen om sexuell läggning och hur nöjd man är med sitt sexliv. Undersökningar visar samtidigt på höga grader av psykisk ohälsa bland hbtq-personer. Unga transpersoner är särskilt utsatta.6
Fler kvinnor än män rapporterar om nedsatt sexuell förmåga och om olika former av problem med sexualiteten. Minskat sexuellt intresse är dubbelt så vanligt hos kvinnor jämfört med män. Även män rapporterar i hög utsträckning olika sexuella problem, som t.ex. problem med ejakulation, potens och sexuell lust. Kopplat till detta finns förmodligen mer omfattande problem som har med intima relationer, äktenskap och genus att göra. Män tenderar också ofta att underrapportera sina problem.7
Mäns problem med sexualitet har länge varit dolt i samhället. Den manliga sexualiteten togs för given, och diskuterades inte. Idag är läget delvis annorlunda. Mäns sexuella hälsa synliggörs ofta i samband med frågor som rör potens, prostataproblem och sexuellt överförda infektioner (STI).8 Kunskaper, som ger en bra bild av mäns sexualitet och sexuella problem behöver dock sättas in i ett större sammanhang. Det framstår som att det finns stora mörkertal vad gäller rapportering av problem och andelen män som skulle vilja men inte dristar sig till att söka hjälp. Det saknas också kunskaper om hur sambandet mellan våld, sexualitet och synen på jämställdhet ser ut bland olika grupper av män.
10.2.1 Behovet av mottagningar för män
Behovet av att stärka mäns ingångar i vården gäller inte minst på det ämnesområde som brukar beskrivas som andrologi.9
Behandlingsmöjligheterna för män när det kommer till sexuell hälsa, exempelvis hormonstörningar, infertilitet samt sexuella problem som impotens har ökat kraftigt på senare tid. Medvetenheten bland män om möjligheterna till hjälp och öppenheten om frågorna ökar. Här pekar mycket på att möjligheterna att möta mäns vårdbehov på det här området behöver ses över inom hälso-
6 Statens folkhälsoinstitut 2012, Chavez Perez 2014. 7 Johansson 2014b s. 21, Herz och Johansson 2011. För en utförlig diskussion om mäns sexuella hälsa se Pousette 2014 och Sandberg 2014. 8 Statens folkhälsoinstitut 2011. 9 Andrologin är specialiserad på mannens sjukdomar ungefär som gynekologin är för kvinnors sjukdomar. De vanligaste sjukdomar och problem som en androlog möter är ofrivillig barnlöshet, sexuella problem och symtom som beror på brist på manligt könshormon (testosteron). Se vidare Pousette 2014.
SOU 2014:6 Män och sexualitet
267
och sjukvården. Om det ska organiseras inom andrologins ram eller på annat sätt har vi ingen uppfattning om.
Statistik från ungdomsmottagningarna visar att killar testar sig mindre för STI än tjejer. Testningsstatistiken är en indikator på i vilken omfattning killar nyttjar vård kopplad till sexuell hälsa. Det finns flera teorier om vad skillnaden mellan könen beror på. Normer kring maskulinitet kan göra att killar och män inte uppfattar sig själva som mottagare av vård. Samma normer kan också få vårdinrättningar att inte se killar och män som mottagare av vård. Detta gäller särskilt när det gäller mäns sexuella hälsa.10
RFSU har sedan 2007 en utbildning i andrologi. Det finns också ungdomsmottagningar som, för att betona att de är mottagningar även för killar, arrangerar speciella aktiviteter eller kvällar riktade till killar. Att erbjuda exempelvis klamydiatest över internet har visat sig vara framgångsrikt och nått killar i högre grad än tester på ungdomsmottagningar. Dock innebär sådana tester att möjlighet till spontan rådgivning eller en undersökning inte uppstår. Statens Folkhälsoinstitut pekar på att förändring av maskulinitetsnormer skulle kunna förbättra mäns sexuella hälsa men det framstår som avgörande att även vården i större utsträckning arbetar för att underlätta för män att söka sig till mottagningar och läkarundersökningar.11
Föreställningar kring maskulinitet och sexuell hälsa reproduceras när åtgärder kring sexuell hälsa främst riktas mot kvinnor. Ett exempel är HPV-vaccin som tonårstjejer får gratis för att förebygga livmoderhalscancer. I bl.a. Kanada får även tonårskillar vaccinet. Genom att i Sverige enbart ge vaccin till tjejer signalerar hälso- och sjukvården att ansvaret för viruset är en angelägenhet endast för tjejer som kan få livmoderhalscancer, medan killar inte görs delaktiga trots att de riskerar att sprida viruset.12
Ytterligare en aspekt kring mäns sexuella hälsa är missbruket av anabola androgena steroider (AAS). AAS kan leda till många hälsoproblem, bland annat infertilitet och är en vanlig anledning till att män kommer i kontakt med fertilitetsutredningar. En risktagande personlighet och en vilja att dölja osäkerhet kan vara skäl till att använda AAS.13
10 Chavez Perez 2014. 11 Chavez Perez 2014, Sandberg 2014. 12 Chavez Perez 2014. 13 Statens folkhälsoinstitut 2009.
Män och sexualitet SOU 2014:6
268
10.2.2 Hiv
Hbtq-gruppen, men även stora delar av samhället, kom att skakas på 1980-talet när hivviruset kom till Sverige. Det var en dittills okänd sjukdom som ”plötsligt” dök upp, där ingen bot fanns och därför krävde människoliv.
Män som har sex med män är mer utsatta för risken att överföra viruset på grund av sexuella praktiker. Hiv kom därför tidigt att förknippas med homosexuella personer och än i dag är män som har sex med män den grupp som har störst risk att överföra viruset i Sverige. 1985 fattades beslut om att hiv skulle falla inom smittskyddslagen. Detta innebär bland annat gratis vård och gratis hivtester. Smittskyddslagen har samtidigt kritiserats för att i allt för stark utsträckning införa en restriktiv hållning mot homosexuella. Bl.a. annat har Sverige lagfört hiv-positiva på ett omfattande sätt. Mediala debatter om hiv-män har ansetts ha en kränkande karaktär och informationsplikten har kritiserats för att vara kontraproduktiv.14
Synen på hiv har förändrats kraftigt på senare tid. Hiv är idag något som i stor utsträckning kopplas samman med de delar av världen där hiv-spridningen ökat mest. Hiv är något som angår både heterosexuella kvinnor och män som har sex med män och som behöver uppmärksammas, inte minst kopplat till social utsatthet eller missbruk. Synen på hiv har också förändrats kraftigt till följd av de förbättrade bromsmedicinerna. Hiv-positiva kan även idag i större utsträckning leva öppet med sin hiv-status. Detta har samtidigt lett till diskussioner om att särskilt unga män som har sex med andra män i mindre utsträckning än tidigare skyddar sig vid samlag. Detta pekar på vikten av att fortsatt öka medvetenheten om hiv och hur man skyddar sig.
10.3 Sex- och samlevnadsundervisning
Sveriges skolor är ålagda att ha sex- och samlevnadsundervisning. Förutom skolpersonal arbetar också utomstående aktörer i olika utsträckning med sex- och samlevnadsundervisning för skolelever, exempelvis RFSU och RFSL. Målen för sex- och samlevnadsundervisningen är bredare än att sprida faktakunskaper, de inrymmer
14 Sörberg 2009.
SOU 2014:6 Män och sexualitet
269
även värdegrundsfrågor avseende jämställdhet, kränkande behandlingar samt hbt-personer.
Trots höga ambitioner och en lång tradition av sex- och samlevnadsundervisning i svenska skolor har det förts fram kritik mot att snäva normativa föreställningar kring kön och sexualitet på olika sätt reproducerats i undervisningen, exempelvis i kurslitteratur eller i klassrumssituationer genom dialog mellan elever och lärare. Exempelvis uttrycker fokus på heterosexuella samlag förväntningar om att det är enbart denna sexualitet som ”gäller”. En konsekvens av dessa förväntningar blir att sex- och samlevnadsundervisningen saknar relevant innehåll för de hbtq-ungdomar som närvarar. Dessutom kan heteronormativ undervisning också undvika att problematisera stereotypa föreställningar kring maskulinitet eller femininitet.15
När det gäller hbtq-frågor har det tidigare använts metoder som kommit att kallas toleranspedagogik. Toleranspedagogik syftade till att skapa förståelse och tolerans för hbtq-personer men byttes ut eftersom det ansågs förstärka synen på dessa som avvikande. Klassrumsdiskussioner kom att kretsa kring de personer som bryter mot normer snarare än normerna själva. RFSL Stockholm och RFSL Ungdom utvecklade därför under 00-talet metoder för att arbeta med normkritisk pedagogik där fokus ligger på att synliggöra och ifrågasätta normer. Detta anses vara ett effektivt redskap för arbete med värderingsfrågor och en bra utgångspunkt för generella diskussioner om både heterosexualitet och hbtq-frågor.
Trots att alla elever har rätt till sex- och samlevnadsundervisning finns det indikatorer på att inte alla elever har samma tillgång till denna. Unga med nedsatt funktionsförmåga vittnar om att de ibland av vuxenvärlden blir sedda som personer utan någon sexualitet och att de har fått sämre sex- och samlevnadsundervisning än vad skolans övriga elever fått. Det finns även omfattande problem med elever som av sina föräldrar inte tillåts att delta i sexualundervisning och detta gäller både flickor och pojkar. Här anges religion eller kultur som huvudsakliga skäl, särskilt för flickor. I förhållande till detta är det viktigt att poängtera betydelsen av alla ungdomars rätt till undervisning om sex- och samlevnad samt genusfrågor.16
Det har under lång tid uppmärksammats att det särskilt bland unga finns brister i kunskaper om var gränserna går för sexuella övergrepp. Att som kille eller man tjata till sig sex eller mer eller mindre tvinga tjejer eller kvinnor att ställa upp på sexuella aktiviteter är något många
15 Chavez Perez 2014, Røthing och Bang Svendsen 2011. 16 Chavez Perez 2014.
Män och sexualitet SOU 2014:6
270
ser som vanligt. Här har föräldrar och samhället ett stort ansvar att stötta ungdomar i att motverka utnyttjanden och kränkningar. Många gånger diskuteras vikten av att ta upp dessa frågor i sexualundervisning men det är även något som skolan bör ha som uppgift att generellt uppmärksamma och motarbeta. Ett sätt att göra detta är att ha ett fortlöpande normkritiskt arbete där normer för pojkar och flickor diskuteras och en nolltolerans mot sexism (se kapitel 5).
10.3.1 Respekttekniker
För att inkludera killar i sexualundervisning och för att problematisera normer och ojämställdhet på ett sätt som inte enbart pekar ut problem utan som också visar på positiva förhållningssätt har respekttekniker lanserats.17 Dessa bör bl.a. kunna användas i sexualundervisning.
Respektteknikerna är 1. Respektera dig själv – vilket inbegriper att inte ge efter för
grupptryck eller stereotypa föreställningar. 2. Gå inte över andras gränser – där fokus sätts på rätten till kroppslig
integritet och hur exempelvis tafsning i skolan normaliseras genom att beskrivas som skämt eller kontaktsökande. 3. Stoppa ryktesspridning – som handlar om hur kvinnor riskerar
att utmålas som ”slampor” medan män förväntas skryta om och överdriva sexuella kontakter. 4. Kontrollera inte andra – vilket kopplas till synen på att killar ska
äga tjejers sexualitet och till frågor om heder. 5. Lyssna och ge plats – som handlar om hur pojkar många gånger
får större utrymme socialt och det felaktiga i att förminska eller inte uppmärksamma andras upplevelser. 6. Dela lika på arbetet – där vikten av jämställdhet i hushålls- och
omsorgsarbete lyfts fram som en grund för jämställda värderingar.
Dessa respekttekniker är exempel på den typ av normkritiskt arbete där sexuell ojämlikhet och stereotypa former av maskulinitet och dominans ifrågasätts på ett framåtsyftande sätt och är något som vi vill uppmärksamma. Dessa tekniker kan även användas som
17 Chavez Perez 2010 s. 80 ff.
SOU 2014:6 Män och sexualitet
271
underlag i den allmänna diskussionen om män och sexualitet men även generellt som goda regler för samvaro mellan personer.
10.4 Pornografi och kränkningar på internet
I många sammanhang lyfts bilderna som förmedlas av män och kvinnor i pornografi fram som något som underbygger stereotypa normer och uppfattningar.
Killars och mäns, men även tjejers och kvinnors, relation till porr är omdiskuterad. Som kritik mot porranvändningen har bland annat produktionsvillkoren framhållits och mainstreamproduktioner av pornografi har anklagats för att bära på patriarkala värderingar där kvinnor förnedras och där övergrepp romantiseras. Porr har även anklagats för att leda till övergrepp, där pornografi har beskrivits som en ”inspiration” eller ”förebild” till den praktik som våldtäkter utgör. Vetenskapliga belägg för att pornografi skulle leda till exempelvis våldtäkter eller sexuellt våld är svåra att hitta. Men samtidigt är det rimligt att hävda att pornografi kan underbygga sexistiska attityder och värderingar.18
Filmen Shocking Truth väckte år 2000 en debatt om att för-bjuda porr från att visas på TV. Sedan dess har diskussioner om porr allt mer kommit att handla om hur porr blivit mer lätttillgängligt via internet. Majoriteten av tonårskillar och tonårstjejer har aktivt tagit del av och exponerats för porr. I och med pornografiska annonser på ickepornografiska sajter och länkar som leder till pornografiskt innehåll utan att förvarna internetanvändaren, har porr blivit något som människor kan exponeras för i sin vardag även när de inte själva vill det. Killar tittar mer på porr än tjejer även om det även framhålls att tjejer och kvinnor konsumerar porr.19
All pornografi tillskrivs i dag inte samma egenskaper. Under senare år har antalet porrproducenter som kan betecknas som alternativa däribland feministiska sådana, ökat. Även om det kan ifrågasättas hur stor spridning just feministisk porr har fått, är det tydligt att internet och lättillgänglig teknik för produktion av multimedia starkt diversifierat utbudet av porr. Porr diskuteras också alltmer som mediala produkter vilka kan innehålla samma könsnormer som andra mediala produkter. Till exempel kan könsstereotyper i porr jämföras med könsstereotyper i dokusåpor.
18 Chavez Perez 2014. 19 Chavez Perez 2014.
Män och sexualitet SOU 2014:6
272
Med lättillgänglig teknik kan många i dag tillverka och sprida sin egen porr. I olika medialt uppmärksammade fall har sådan porr läckt ut på internet och varit destruktiv för personerna, främst kvinnor, som exponerats. Däremot är inte all exponering på internet ofrivillig. Foton av lättklädda personer används på olika mötesplatser online för att skapa uppmärksamhet från andra internetanvändare. Även i fall med frivillig exponering kan det dock ske att andra personer tar materialet och använder det i kränkande syfte.20
Det har alltså skett en skiftning i problemformuleringarna kring porr där unga män – och även unga kvinnor – problematiseras mindre för deras konsumtion av porr, men mer som aktörer i ett sexualiserat samtal och inte minst de integritetsrisker som är kopplade till detta. Diskussioner om hot och kränkningar på internet är något som bl.a. Brå fått i uppdrag att kartlägga.21
10.5 Prostitution och sexköp
1999 trädde den svenska sexköpslagen i kraft som gör det olagligt att köpa sexuella tjänster. Sexköpslagen förbjuder inte försäljning av sex och tanken med detta har varit att lägga fokus på sexköparen i stället för personer som prostituerar sig. Förbudet att köpa sex har en avskräckande effekt och gör att en del män som vid en legalisering skulle vara beredda att köpa sex, nu i stället låter bli. Intresset för den svenska sexköpslagen har ökat internationellt, inte minst därför att sexhandel är starkt förbundet med organiserad brottslighet och människohandel. Bland annat har i Frankrike lagts förslag om att införa en liknande sexköpslag som i Sverige.
I regeringens handlingsplan mot prostitution och sexhandel markeras tydligt att prostitution och sexhandel är ett allvarligt hinder för social jämlikhet och jämställdhet samt för de utsattas mänskliga rättigheter. Där tydliggörs också att åtgärder i arbetet mot prostitution ska fokusera på de enskilda individernas behov. Särskilda åtgärder behövs för utsatta barn och ungdomar och pojkars och flickors särskilda villkor i prostitution ska beaktas.22
Sexköpslagen utvärderades 2010 och utredningen pekar på att lagen haft en tydlig påverkan på prostitutionen i Sverige, något som
20 Ungdomsstyrelsen 2012. 21 Regeringskansliet 2013. 22 Regeringen 2007/08
SOU 2014:6 Män och sexualitet
273
märks i att andelen män som uppskattas köpa sex är mindre i Sverige jämfört med andra länder i vårt närområde.23
Kritiker mot sexköpslagen eller av den utvärdering som gjorts brukar framhålla att prostitutionen istället kan ha ökat via internet eller att prostituerades möjligheter att få stöd inte beaktats tillräckligt.
Andra som stöder sexköpslagen påpekar å andra sidan att lagen inte efterlevs tillräckligt, att andelen dömda för sexköp är få och att en stor del av sexköpen sker utomlands. Sveriges Kvinnolobby driver kampanjer för att etiska riktlinjer i företag tydligare ska ta upp frågan om sexköp och ”eskortservice” i utlandet.24 Dessutom har det diskuterats om att sexköpslagen även bör gälla för svenska medborgare utomlands, på liknande sätt som skett med den norska sexköpslagen.
Arbetet mot prostitution behöver fokusera än mer på mäns roll. Först och främst handlar detta om att uppmärksamma män som köper sex. Mäns attityder till sexköp behöver diskuteras mer, samtidigt som det finns svårigheter att få kunskaper om de män som köper sex. Det finns i dag verksamheter i Göteborg, Stockholm och Malmö som riktar sig till sexköpande män och som verkar för att stödja dessa män att ändra sitt beteende, s.k. KASTprogram25. Utvärderingar visar dock att en stor del av de män som sökte sig till KAST snarast hade problem med destruktiv eller tvångsmässig sexualitet och alltså inte främst var köpare av sexuella tjänster eller på något generellt sätt representerade gruppen sexköpande män. Detta tyder på att det finns problem med att nå gruppen sexköpande män.26
Undersökningar har även visat att fler unga män än unga kvinnor någon gång har utbytt sexuella tjänster mot ersättning.27Reservationer för siffrorna är att offer för trafficking faller bort i den typen av undersökningar och att sådana siffror inte nödvändigtvis säger något om vilka som fortsätter i sexhandeln över längre tid. Eftersom studierna baserats på självrapporterade erfarenheter i ett känsligt ämne finns också en risk att alla med erfarenheter inte väljer att träda fram. Ersättningen för sex kan bestå av pengar men det är också vanligt att byta sex mot något annat, till exempel alkohol eller droger. Det är viktigt att arbetet med prostitution och sexhandel
23SOU 2010:49. 24 Kampanjen ”Rätt riktning – för etiska riktlinjer mot sexköp”, Sveriges kvinnolobby. 25 KAST står för Köpare av sexuell tjänst. 26 Chavez Perez 2014. 27 Ungdomsstyrelsen 2012 s. 21 ff.
Män och sexualitet SOU 2014:6
274
tydligt arbetar för att även nå denna grupp unga män.28 Anledningen till att män inte uppmärksammats mer tidigare i debatten om sexhandel kan ha att göra med föreställningar om maskulinitet där sårbarhet och utsatthet inte uppmärksammas.
En utmaning är även att migranters utsatthet i sexhandel ges mer uppmärksamhet och att papperslösa kvinnor och män som utnyttjas i sexhandel har möjlighet att söka stöd. Detta gäller särskilt i fall med trafficking och människohandel, men även kvinnor som utnyttjas av män under en pågående asylprocess.
10.6 Utmaningar
Utmaningarna inom området män och sexualitet är flera. Sexism och stereotypa normer behöver motarbetas och prostitution upphöra.
Mäns behov av råd och vård när det gäller sexualitet behöver också fokuseras mer. Att vården behöver se över hur man arbetar med frågor om mäns sexuella hälsa är viktigt.
Att ge män och killar större möjligheter att delta som positiva krafter är en del i hur utmaningarna kan mötas. Det finns inom politik, skolan och i civilsamhället ett betydande engagemang mot sexuellt våld, mot hedersförtryck och för hbtq-personers rättigheter. Ett fortsatt samtal där det synliggörs att alla män inte är likadana, att de kan ha del i förtryckande mekanismer men också delta i förändring, inte minst för mäns egen skull, kan bidra till att stärka samhällets engagemang i dessa frågor.
28 Ungdomsstyrelsen 2012.
275
11 Mäns attityder
Slutsatser
1. Män röstar mer borgerligt än kvinnor. Män är mindre intresserade av ”mjuka” frågor än kvinnor. 2. Inställningen till jämställdhet tycks bli alltmer positiv hos flertalet män. När det gäller faktiskt jämställt handlande blir dock bilden mer differentierad och förekomsten av ”iprincip-män” – och ”i-princip-kvinnor” – blir synligare. 3. Det finns anledning fråga sig om effekterna av samhälleliga attitydpåverkande insatser i syfte att bryta normer och strukturer är tillräckligt effektiva, jämfört med konkreta åtgärder som t.ex. starkare individualisering av föräldraförsäkringen. 4. Det finns ett påtagligt samband mellan en mans attityd till jämställdhet och hans faktiska handlande. 5. Grupper av män engagerar sig för jämställdhet. Samtidigt finns det ett synligt, i jämförelse med tidigare inte självklart större men måhända mer kulturellt inflytelserikt, motstånd mot jämställdhet, inte minst i digitala media. 6. Män är överrepresenterade bland de främlingsfientliga. 7. Stora grupper av unga män har svårt att känna igen sig i diskussionen om jämställdhet och inte minst feminism. Här finns risk att det skapas subgrupper som odlar en stark motvilja och ibland t.o.m. ett hat mot till exempel kvinnor, flyktingar och homosexuella.
I det här kapitlet tar vi upp sådana frågor om mäns attityder som vi inte funnit naturligt att behandla tidigare i vårt betänkande.
Mäns attityder SOU 2014:6
276
De områden vi tidigare tagit upp och som vi därmed i huvudsak inte behandlar här, är attityder som rör
män som ledare (kapitel 4.2)
normer i glesbygd (kapitel 4.6.2)
etnicitet (kapitel 4.7)
heteronormer och hbt (kapitel 4.8)
utbildning (kapitel 5)
förvärvsarbete, hemarbete och övrig tidsanvändning (kapitel 6)
familj och föräldraskap (kapitel 7)
hälsa, ohälsa och kroppen (kapitel 8)
våld (kapitel 9)
sexualitet (kapitel 10).
Fokus i detta kapitel ligger på
politiska preferenser
betydelsen av attityder
attityder till jämställdhet
främlingsfientlighet.
11.1 Politiska preferenser
På 1950- och 1960-talen stod kvinnor något mer till höger politiskt än män i Sverige medan bilden skiftar på 1980-talet.1 1982 röstade för första gången män mer borgerligt än kvinnor. På 1990-talet framträder ett tydligt mönster där kvinnor prioriterar frågor om omsorg och omvårdnad medan män tenderar att lägga större vikt vid frågor om ekonomi och arbetsliv. En liknande bild återkommer på 2000-talet. Bland högutbildade och yngre kvinnor finns en stark tendens att gå åt vänster politiskt.
1 I detta avsnitt, 11.1, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning, Thomas Johansson, Män, tycker, tänker och gör, bilaga 20 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Johansson 2014b. Texten i 11.1 återger till del text från Johansson 2014b avsnitt 3.
SOU 2014:6 Mäns attityder
277
2002 års valundersökning gav vid handen att kvinnor var mer positiva än män till offentlig sektor och sex timmars arbetsdag medan männen prioriterade EMU och kärnkraft.
I 2010 års valundersökning konstaterades att sambandet mellan kön och partival var det starkaste samband som någonsin setts i svenska valundersökningar. Jämfört med män hade kvinnor en högre sannolikhet att stödja Miljöpartiet och Socialdemokraterna medan de hade en klart lägre sannolikhet att stödja Moderaterna och Sverigedemokraterna.2
Skillnaden mellan hur män och kvinnor röstar – och deras partisympatier – har ökat under de senaste tio åren (se kapitel 4.2.1).
När det gäller valdeltagande ser vi, som vi tidigare konstaterat (kapitel 4.2.1), vissa skillnader mellan könen men de påtagliga skillnaderna syns inte mellan könen utan är relaterade till civilstånd, inkomstnivå, utbildningsnivå, socioekonomi och inrikes/utrikes född.
När vi bryter ner resultaten i partisympatier finner vi givetvis stora variationer inom kategorierna ”män” respektive ”kvinnor”. En vanlig förklaring till dessa generella skillnader mellan män och kvinnor är att det finns dels starka horisontella skillnader i hur arbetsmarknaden är uppdelad mellan män/kvinnor, dels en rad vertikala skillnader när det gäller positioner och makt. Sammantaget påverkar detta och formar intressen och politiska attityder.
Här hade det varit önskvärt med fler undersökningar som studerar sambanden mellan till exempel kön, sexualitet, klass, etnicitet och boende. Ofta saknas det analyser av hur sådana typer av intersektioner bidrar till att forma människors politiska åsikter och demokratiska deltagande. Det finns t.ex. grupper av unga, bosatta i ”svenskglesa” förorter, där man upplever ett starkt utanförskap och upplever sig som andra klassens medborgare. Dessa grupper och deras åsikter försvinner ofta i valundersökningarna. Detsamma gäller även andra grupper, t.ex. unga vita män som upplever sig som marginaliserade och som röstar på Sverigedemokraterna. Statistiken visar att de finns, men knappast inte hur deras attityder, föreställningar och beteenden formas i olika subkulturella sammanhang.
I många europeiska länder har vi en situation där kvinnor allt mer närmar sig män i fråga om olika former av politiskt deltagande. De nordiska länderna utmärks av stark kvinnorepresentation och
2 SCB 2011 s. 89.
Mäns attityder SOU 2014:6
278
av att kvinnor är aktiva och framträdande i olika politiska sammanhang (se kapitel 4.2).
11.2 Att bearbeta attityder till jämställdhet
Det är viktigt att kritiskt diskutera vilken betydelse frågan om mäns och kvinnors attityder har när det kommer till arbetet med att nå jämställdhetspolitiska mål.
När vi studerar attitydmätningar får vi ett slags karta över hur människor vid en viss tidpunkt, som befinner sig i ett visst kollektivt tillstånd, påverkade av vissa samtida debatter och offentliga bilder, förhåller sig till en rad påståenden.3 Resultaten ger oss en generell bild av attityder och föreställningar vid en viss tidpunkt. Ibland tillåter statistiken att det skapas undergrupper – som till exempel män/kvinnor, arbetarklass/medelklass – och detta kan ge oss en mer nyanserad bild av hur människor utifrån vissa sociala positioner tänker och tycker om saker och ting. Men vanligt är också att analyserna stannar på den generella nivån vilket ger oss en väldigt grovhuggen bild av tingens tillstånd.
I en studie av svensk jämställdhetspolitik analyseras hur en stor del av de politiska diskussionerna och försöken att införa lagändringar på 1970- och 1980-talen kretsar kring förståelsen av vad en attityd är och hur attityder påverkar jämställdhetsarbetet.4 I studien menas att tecknet ”attityd” introduceras i den politiska debatten för att motverka och blockera vissa politiska förslag och reformer.
Att jämställdhetspolitik i stor utsträckning arbetat för att förändra attityder har enligt studiens författare skett på bekostnad av att omfördelningspolitiska ambitioner i politiken trätt tillbaka. Att upplysa och informera för att på det sättet förändra ojämställda praktiker som könsstereotypa yrkesval, lönesättning eller uttag av föräldraledighet kan ses som mindre politiskt brännbart än mer konkreta reformer. Författaren menar även att den politiska konsensus som rått kring jämställdhetsfrågor har handlat om att de inte på allvar utmanat grundläggande samhällspolitiska maktstrukturer.
Ett exempel som kan illustrera tesen i studien är föräldraledighetsfrågor där det är i samband med införandet av pappa-
3 I detta stycke och de två följande återges till del text från Johansson 2014b avsnitt 8. 4 Tollin 2011.
SOU 2014:6 Mäns attityder
279
månader i föräldraförsäkringen som mäns uttag ökat (se kapitel 7) medan det är svårt att belägga effekten av samhälleliga attitydpåverkande insatser. På liknande sätt kan man ställa frågan om vad som betyder mest för en jämställd samhällsutveckling: löner i offentlig sektor, minskad arbetslöshet, minskad segregering eller insatser för att öka kunskaperna om jämställdhet?
Risken med denna typ av argumentation är samtidigt uppenbar. Utan kritiska analyser av attityder och normer i samhället riskerar mäns och kvinnors traditionella ojämställdhet att förbli ouppmärksammad och normaliserad. Attityder kring kön men också etnicitet kan bidra till medveten eller omedveten diskriminering vilket får högst materiella effekter i människors liv. Attityder och handlande hänger med andra ord ihop. Däremot behöver frågor om attityder ställas i relation till samhälleliga mönster och förhållanden.
11.3 Mäns – och kvinnors – attityder till jämställdhet
11.3.1 Sverige
I senaste valundersökningen kunde man konstatera att vänsterpartister och miljöpartister är mest positiva till jämställdhet medan Sverigedemokraternas väljare är minst positiva, tätt följda av personer som röstar på Kristdemokraterna.5
Frågan om mäns attityder till jämställdhet och mäns delaktighet och deltagande i arbetet för jämställdhet är i Sverige ofta politiskt återkommande.
En, vid det här laget, klassiker inom området är rapporten ”Om svenska män”6 där bl.a. begreppet ”i-princip-mannen” lanserades.7(Begreppet torde f.ö. ha stor användbarhet även inom många andra samhällsområden – ett sådant bör vara när det gäller s.k. Nimbyfrågor8.) Det har sedan rapportens publicering gjorts många offentliga utredningar inom området.9 Svenska undersökningar visar hur medborgarnas attityder till jämställdhet blivit allt mer positiva. Frågan är då om detta bara avspeglar en ytlig förändring, en i-princip-inställning hos män och kvinnor, eller om det handlar om mer fundamentala förändringar i både attityder och handling.
5 SCB 2011 s. 78. 6 Jalmert 1984. 7 I detta avsnitt, 11.3.1, återges till del text från Johansson 2014b avsnitt 2. 8 ”Not in my back yard”, ungefär ”OK, men inte just i min närhet” 9 Flera av dem omnämns i kapitel 4.2.
Mäns attityder SOU 2014:6
280
Det saknas i stort analyser av de oregelbundna och ibland lokala mätningar som gjort av mäns och kvinnors attityder till jämställdhet.
I SOM-93 ställdes tre frågor som berör jämställdheten mellan könen. Den första frågan verkar uppenbarligen vara lätt att svara på. De flesta män och kvinnor är positiva till att satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan könen. Samtidigt finner vi en viss skillnad i att kvinnor är mer positiva än män till detta (78 respektive 67 procent). Den andra frågan är mer kontroversiell. Endast 19 procent av männen vill införa könskvotering till offentliga styrelser och nämnder medan 1/3-del av kvinnorna är positiva till detta. Den sista frågan som handlar om att vid arbetslöshet ge män företräde till arbete framför kvinnor vars män redan har arbete. Cirka en 1/5del av alla män och kvinnor tyckte så och då något fler män än kvinnor. I undersökningen pekades bl.a. på att kvinnor i högre utsträckning prioriterade välfärd och miljö än män. Kvinnor värnade också i större utsträckning om välfärdsstaten än män.
I en senare undersökning10 visas att den positiva inställningen till jämställdhet bland framför allt män svajar något och tenderar att minska i tider då det finns tydliga feministiska ståndpunkter att förhålla sig till och framför allt när det pågår tydliga feministiska aktioner i offentligheten.
I en samtida svensk undersökning finner vi att en majoritet bland män och kvinnor i Sverige är positiva till jämställdhet.11 Resultatet tyder också på att många under de senaste tjugo åren fått en mer positiv syn på jämställdhet. Kvinnor framstår generellt som mer positiva till jämställdhet och detta gäller speciellt när man tittar närmare på specifika och mer konkreta jämställdhetsfrågor. Kvinnor anser också i högre utsträckning än män att målet med jämställdhetspolitiken inte är uppnått. Detta kan bero på att kvinnor har fler erfarenheter och upplevelser än män av ojämställdhet.
En grupp som sticker ut är de unga männen, där man både finner en stor andel personer som till exempel anser att jämställdheten har gått för långt och att män har ”naturliga” chefsegenskaper. En stor andel kvinnor och män är negativa till kvotering av till exempel föräldraledigheten. Män är generellt mer negativa till kvotering av föräldraledighet och även till andra typer av kvoteringar än kvinnor (se även nedan).
10 Oskarsson 1996. 11 TNS/SIFO 2010.
SOU 2014:6 Mäns attityder
281
I samma undersökning belystes också frågan om könsblandade arbetsplatser. Blandade yrkesgrupper/arbetsplatser var viktigare för kvinnor än män (80 respektive 69 procent svarade ”mycket viktigt” eller ”viktigt”). Det fanns även en notabel skillnad när det gäller kön och ålder. Starkaste ”mycket viktig”-gruppen var kvinnor 35–64 år medan den svagaste var män 25–34 år.
I undersökningen delades också personerna in i segment baserade på deras attityder till jämställdhet. Det segment, av de totalt fyra segmenten, som identifierats som ”Förutsättningslöst positiva till jämställdhet” var föga överraskande mest positivt av de fyra till blandade arbetsplatser. Fler i detta segment än i andra segment förvärvsarbetade, fler arbetade i offentliga sektorn och relativt många var högskoleutbildade.
I det segment som identifierats som ”Något ambivalent inför jämställdhet” var det färre än i andra segment som ansåg att det var viktigt att arbetsplatser blir mer blandade. De flesta i segmentet var heltidsarbetande och cirka hälften högskoleutbildade. De hade högre inkomster än i andra segment och nära hälften hade egna barn hemma.
De mönster vi finner i olika attitydundersökningar pekar på att en majoritet av den svenska befolkningen anser att det är viktigt med jämställdhet. Men när man sedan ställer mer specifika frågor kring detta område visar det sig att på en rad centrala punkter skiljer sig olika gruppers attityder åt.
En annan undersökning om attityder till jämställdhet visar på skillnader mellan könen och mellan åldersgrupper.12 Män instämde, jämfört med kvinnor, mer i påståendena
”kvinnor bör ta ett större ansvar än män när det gäller sysslor i hemmet”, mest bland männen instämde män 16–19 år, minst män 25–29 år
”generellt är män bättre ledare”, mest instämde män 16–19 år, minst män 35–74 år
”i många avseenden har det gått för långt med jämställdheten i det här landet”, mest instämde män 16–24 år, minst män 55–74 år
”det är viktigt att män är manliga”, mest instämde män 55–74 år, minst män 25–29 år
12 Ungdomsstyrelsen 2013a s. 48 ff. Se även Ungdomsstyrelsen 2013b s. 46 ff.
Mäns attityder SOU 2014:6
282
”det är viktigt att kvinnor är kvinnliga”, mest instämde män 55–
74 år, minst män 25–29 år.
Män instämde mindre än kvinnor i påståendena
”homosexuella par är lika bra föräldrar som heterosexuella par”, mest bland männen instämde män 25–29 år, minst män 55–74 år
”man bör kvotera in kvinnor i till exempel företagsstyrelser och inom vissa mansdominerade yrken”, mest instämde män 16–19 år, minst män 35–74 år.
I förhållande till motsvarande undersökning 2007 noterades inga påtagliga förändringar mellan mätningarna.
Även om inte det finns ett genomgående starkt samband mellan mäns ålder och uppfattningar om jämställdhet kan vi se att den åldersgrupp som verkar ha de mest jämställda uppfattningarna är män 25–29 år. Åldersgruppen 16–19 år har däremot inte särskilt påtagliga positiva jämställdhetsuppfattningar, något de delvis delar med åldersgruppen 55–74 år.
En optimistisk tolkning skulle vara att jämställhetsattityderna på sikt förbättras om traditionella uppfattningar ”ebbar ut”, modernare kommer in via 25–29-åringarna och att 16–19-åringarna får bredare synsätt när de skaffar sig relationer och kommer ut på arbetsmarknaden.
Undersökningar om unga människors syn på sexualitet och jämställdhet visar att en majoritet av de unga anser att pojkar och flickor ska ha samma rättigheter att uttrycka och att bejaka sin sexualitet.13 På ett allmänt plan verkar alla vara eniga, men när vi tittar närmare på vissa mer specifika frågor och attityder framkommer ett annat och mer komplext mönster. Pojkar är till exempel markant mer avståndstagande till homosexuella och deras rättigheter än flickor. Pojkar är också mer positiva till pornografi än flickor. Samtidigt är det viktigt att påpeka att ”gruppen” pojkar är differentierad och att det inom denna ”grupp” återfinns alla möjliga attityder. Relativt många pojkar är till exempel positiva till homosexuella och deras rättigheter. Ju mer vi bryter ner de stora ”grupperna” i subgrupper, desto mer av nyanser och skillnader hittar vi mellan olika positioner.
13 Se bl.a. Johansson 2007, Johansson 2008.
SOU 2014:6 Mäns attityder
283
I en kvalitativ undersökning av män som tagit ut mer än sex månaders föräldraledighet finner vi en stor samstämmighet när det gäller attityder till att ta ut lång föräldraledighet och vikten för män av att både leva jämställt och att vara delaktiga i att ta hand om sina små barn.14 De flesta män som ingick i undersökningen tillhör olika skikt inom medelklassen. Men när vi tittar närmare på den lilla gruppen män i denna undersökning, 20 personer, varierar motiven stort till att man valt att vara föräldraledig och dessutom har dessa män högst varierade inställningar till frågor som rör kvotering och synen på genus i allmänhet. I denna undersökning visar det sig också att det finns ett starkt samband mellan attityder och levnadsförhållanden. Flera av männen levde till exempel med kvinnor som hade hög utbildning och en stark position på arbetsmarknaden. Dessa par var eniga i att bådas karriärer var lika viktiga. Men en annan faktor som också påverkade männens attityder och beslut handlade om en kombination av ålder, karriärtrötthet och lust att göra något annat med livet än att arbeta. Dessa män hade redan haft relativt långa karriärer, kände sig trygga i sin yrkesposition och levde ofta med kvinnor som också arbetade heltid och hade en egen pågående yrkeskarriär. Att stanna hemma och ta hand om barn passade väldigt väl in i just denna livsstil och ålderskris.
11.3.2 Utanför Sverige
I en norsk undersökning15 finner vi liknande resultat som i de svenska studierna.16 Författarna inleder sin rapport med att konstatera att Norge en bit in på 2000-talet räknas som det mest jämställda landet i världen. Undersökningen bygger på en enkät som genomfördes 2007 i Norge. Författarna visar bl.a. att de flesta män och kvinnor är positiva till jämställdhet men precis på samma sätt som i andra undersökningar får vi, ju närmare vi rör oss vissa konkreta politiska frågor om kvotering, arbete, familj och barn, mer differentierade attityder. Ett annat intressant resultat är att både män och kvinnor önskar att fäder skulle kunna stanna hemma längre med sina små barn. Pappor som stannat hemma några månader med små barn rapporterar att detta lett till en bättre kontakt mellan förälder och barn. Vidare visar undersökningen att
14 Johansson 2014b avsnitt 2. 15 Holter, Svare och Egeland 2009. 16 I stycke 1, 2 och 4 i detta avsnitt, 11.3.2, återges till del text från Johansson 2014b avsnitt 2.
Mäns attityder SOU 2014:6
284
kvinnor i högre utsträckning än män upplevt sig vara diskriminerade i olika sammanhang. Det finns också en stark tendens i detta material till att respondenterna menar att jämställdhetsarbetet i störst utsträckning gynnar välutbildade och höginkomsttagare.
Ett resultat som är överraskande, men värt att fundera vidare över, är att det finns starka samband mellan jämställdhet och välbefinnande för kvinnor, men inte alls lika starka samband i detta avseende när det gäller män. Detta kan bero på att män förlorar status, möjligheter och fördelar och att jämställdhet också innebär att ett tidigare övertag försvinner.
I undersökningen kunde noteras att en majoritet av respondenterna önskade förbättrad balans mellan könen på den egna arbetsplatsen. I stort gällde att ju mer obalans det råder på arbetsplatsen, desto fler av de anställda från det dominerande könet önskar fler kolleger från det motsatta könet. Detta var särskilt markant inom kvinnodominerade arbetsplatser (se även 11.3.1).
I europeiska studier framkommer delvis andra mönster än i de nordiska undersökningarna. I en rapport från EIGE framkom att män i många europiska länder känner en stor press att svara upp till stereotypa manliga mönster.17 Här påtalas också bristen på förebilder i media och offentlighet. I vissa delar av Europa har man svårt att överhuvudtaget relatera till begreppet jämställdhet och när man gör detta uppfattas det som något som rör kvinnor18 och inte alls män.
Även om det går att iaktta tendenser till en rörelse mot mer jämställdhet i Europa, finner vi alltså stora skillnader. Inte minst står länder som Ryssland och Polen ut som de delar av Europa där man är långt ifrån en situation med uppnådd jämställdhet. Ofta är detta också relaterat till en allmänt svår situation för alla som avviker från normerna och synsätten inom den dominerande manligheten, inte minst hbtq-personer. Dessa mönster av ojämlikhet bör också förstås i relation till en i Europa växande rasism och ett tydligt utanförskap för många människor med någon form av invandrarbakgrund eller minoritetstillhörighet.
Man kan diskutera förekomsten av en pågående samhällelig konflikt i Europa mellan olika politiska intressen, där frågor om kvinnors rättigheter, jämställdhet och i förlängningen även manlighetsideal är omstridda.
17 EIGE 2012. 18 I någon mån belysande är att Europaparlamentets utskott heter Women's Rights and Gender Equality.
SOU 2014:6 Mäns attityder
285
En utveckling i jämställd riktning är med andra ord inte något man kan ta för givet. Ett exempel på detta är den ändring som avses ske i det norska systemet för föräldrapenning. I dag är 14 veckor vikta till vardera föräldern (den s.k. fedrekvoten). Dessa veckor avses fr.o.m. 1 juli 2014 att minskas till 10 och det ska införas en ”tillitsbasert unntaksordning” som gör det möjligt att överföra hela eller delar av ledigheten till mamman.
11.3.3 Män som agerar för jämställdhet
Det finns män, i Sverige och internationellt, som aktivt engagerar sig för ett jämställt samhälle. Ett sätt att göra detta är att organisera sig i olika föreningar och sammanslutningar. Detta beskriver vi närmare i kapitel 12.2.
Behov av mäns engagemang har bl.a. tagits upp i många statliga och överstatliga sammanhang. Förutom vår utredning pågår f.n. en liknande utredning i Finland19 och det har gjorts i Norge20. EIGE har en särskild verksamhet kring mäns engagemang i jämställdhetsfrågor, det finns verksamheter inom ramen för EU-samarbetet etc.
Det finns således ett växande intresse, om än svagt. Man kan spekulera om orsakerna till varför det inte är större.
Argument, som delvis redan berörts, har förts fram i en statlig rapport i saken.21 Där identifierades tre huvudorsaker till att det är svårt att engagera och få män att bli delaktiga i jämställdhetsarbetet:
män har generellt mer makt än kvinnor och de släpper inte denna position utan att veta vad de har att vinna på det
män har generellt högre lön än kvinnor och det finns fortfarande en föreställning i samhället om män som huvudförsörjare för sina familjer
det är ett privilegium att vara norm.
Vi bedömer att det svenska samhället kommit en bit i jämställd riktning sedan detta skrevs 2002, bl.a. är nog normprivilegiet inte lika självklart längre. Argumenten har dock fortfarande stor giltighet.
19 Finska regeringens Working Group on Men and Gender Equality Policy. 20 Se bl.a. St. meld. nr. 8 2008-2009. 21 Wetterberg 2002.
Mäns attityder SOU 2014:6
286
11.3.4 Män som agerar mot jämställdhet
Vi har berört motstånd mot jämställdhet tidigare (bl.a. kapitel 2).
Det finns män – och även kvinnor, som är ideologiska motståndare till jämställdhet, helt frikopplat från socioekonomi. Detta tar sig bl.a. uttryck i enstaka män och grupper som helt enkelt tycker ”det gått för långt” eller som irriterar sig på eller upprörs över feministiska yttringar som bedöms vara alltför manskritiska.
Det finns också män som använder motstånd mot jämställdhetssträvanden i samhället som ett sätt att ”förstå” sin utsatta tillvaro. Kvinnor tar ”alltför stor plats i samhället”, kvinnor ”bör underordna sig män”, kvinnor ”tar våra jobb”. Det handlar om att ”det bör vara som förr”. I extremfall tar sig detta uttryck i form av det hat som vissa, som det förefaller starkt oempatiska män, låter komma fram via, oftast anonyma, webbsajter och i sociala nätverk. Att närma sig dessa män och få dem att känna sig delaktiga i samhället är en stor uppgift särskilt i en tid när alltmer påtagliga skillnader i utbildningsresultat mellan män och kvinnor (se kapitel 5) kan göra att dessa män blir alltmer marginaliserade i samhället.
11.3.5 Slutsats om attityder till jämställdhet
Tydligt är att de flesta män och kvinnor är överens om att det är viktigt med ett jämställt samhälle.22 De flesta, särskilt bland kvinnorna, vill ha mer könsblandade arbetsplatser. Men när vi sedan rör oss mot konkreta och ofta känsliga politiska frågor och beslut som kan påverka resursfördelning, ekonomi och familjer är män mindre benägna att medverka till att det görs ingrepp i familj och arbetsliv.
En grupp som sticker ut lite extra är unga män, speciellt de som har en arbetarklassbakgrund. Här återfinns åsikter och attityder som tyder på både en viss ovilja att arbeta för ett jämställt samhälle och kanske också ett bristande intresse att hålla sig uppdaterade när det gäller dessa frågor. Överhuvudtaget är det viktigt att försöka läsa resultaten från attitydundersökningar i relation till andra och mer kvalitativa studier av genus och maskulinitet. Bakom de generella skillnader mellan könen vi finner i attitydstudier finns det en stor variation som bl.a. beror på faktorer som klass, ålder, boende och nationalitet.
22 I detta avsnitt, 11.3.5, återges till del text från Johansson 2014b avsnitt 2 och 9.
SOU 2014:6 Mäns attityder
287
Ett intressant resultat från den norska undersökningen (se avsnitt 11.3.2) tyder på en stark relation mellan attityd och handling hos män. Relationen mellan attityd och handling verkar inte vara mer kluven än hos kvinnor. Tvärtom visar studien att det finns en stor konsistens i vad män säger – det vill säga deras attityder – och vad de sedan faktiskt gör. En gissning är att vi här har en relativt stor grupp av män som både är positiva till jämställdhet och som också försöker arbeta och agera i den riktningen. Även om denna grupp framför allt återfinns inom medelklassen finns det också män i andra sociala skikt som hyser samma värderingar och målsättningar. Däremot saknas det helt studier av dessa grupper. Vilka faktorer gör att man på ett sätt bryter med ett klassmönster, och vad säger detta om relationen mellan livsstil, värderingar och klass? Det kan ju handla om olika faktorer. Gissningsvis handlar en del av detta om att männen är gifta eller sammanboende med kvinnor som arbetar heltid, har egna karriärer, som värderar jämställdhet högt och att dessa par också utvecklar en gemensam hållning till familjelivet.
Så, den allmänt positiva inställningen till jämställdhet ger oss hopp, men ju närmare vi tittar på statistiken desto mer komplicerat blir mönstret. Alla vill ha fred, jämställdhet och ett bra liv, men så snart vi närmar oss de praktiska, konkreta, politiska och fördelningsmässiga nivåerna av dessa val differentieras människor och tycker plötsligt väldigt olika. När vi talar om jämställdhet är det därför alltid viktigt att konkretisera och att studera människors attityder till de politiska val som verkligen ställer saker på sin spets. Vad är vi och enskilda personer beredda att satsa för att uppnå jämställdhet?
11.4 Män och främlingsfientliga attityder
Svenska undersökningar23 visar att pojkar och män är mer negativa till judar och muslimer än flickor och kvinnor.24 Andra faktorer som spelar in för uppkomsten av denna typ av mönster är ålder och klass. Personer över 65 år visar tydligt mer negativa attityder till minoriteter än andra åldersgrupper. Elever med lågutbildade föräldrar eller föräldrar med arbetaryrken uppvisar också generellt mer negativa attityder till minoriteter än elever med högutbildade
23 FLH 2011. 24 I detta avsnitt, 11.4, återges till del text från Johansson 2014b avsnitt 5.
Mäns attityder SOU 2014:6
288
föräldrar. Internationella undersökningar visar också att negativa attityder till minoriteter ofta bildar ett mönster så att fördomar mot till exempel muslimer har ett starkt samband med att man också har fördomar mot andra minoriteter. Det är till exempel vanligt att man har fördomar och kanske rent av hatar muslimer, judar och homosexuella. Det finns ett slags mönster, som gör att det skapas en motvilja mot människor som avviker från det man anser vara ”det normala”. I den typ av grupper som odlar stereotypa föreställningar om andra människor och som uppvisar en låg tolerans för allt som avviker från deras eget sätt att leva växer också ofta hatet och intoleransen.
Män är överrepresenterade bland dem som ger uttryck för främlingsfientliga åsikter.25 Det är också framför allt män som faktiskt genomför olika typer av hatbrott. Medelåldern är 35 år. Från och med 2010 har internet blivit den vanligaste platsen för olika typer av hatbrott. Varje år anmäls mellan 250 till 270 hatbrott med islamofobiska motiv.
Samtidigt visar undersökningar att Sveriges befolkning blir allt mer generös när det gäller att ta emot flyktingar och invandrare.26Kvinnor är generellt mer positiva till att ta emot flyktingar än män och högskoleutbildade är mer generösa i detta avseende än de som har kortare utbildning. Men även om det går att urskilja en trend under perioden 1990 till 2010 att fler blir positiva till att ta emot flyktingar är det samtidigt 41 procent som 2011 tycker att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. Sverigedemokraterna utgör här en starkt avvikande grupp där 94 procent vill ta emot färre flyktingar.27 Bland Sverigedemokraternas sympatisörer anser 90 procent att invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden. Helt uppenbart har frågor om integration och invandring genomgått en partipolitisk polarisering.
Hur ska vi då förstå att unga män med arbetarklassbakgrund framstår som den ”grupp” som starkast verkar odla främlingsfientliga åsikter? Det finns en omfattande anglosaxisk forskning om unga män som visar att det växer fram en specifik form av homosocialitet i vissa grupper av män.28 Denna socialitet tar sig uttryck i att de unga männen – som dessa studier ofta fokuserar – odlar en maskulinitet som definieras genom att den tar avstånd från veka män,
25 FLH 2011. 26 Demker 2011. 27 Som vi tidigare noterat, kapitel 4.2.1, har sd en klar majoritet manliga röster. 28 Herz och Johansson 2011
SOU 2014:6 Mäns attityder
289
homosexuella och invandrare och genom att den ser kvinnor som sexuella och underordnade objekt. Dessa grupper av unga män befinner sig ofta själva i en skör position i samhället. De är till exempel arbetslösa eller har föräldrar som är arbetslösa och som upplever ett utanförskap, en känsla som de förmedlar till sina barn och så vidare. Vitheten blir det som skiljer dem från andra marginaliserade grupper och som gör att de formerar en stolthet utifrån sin svenskhet och sin egen upplevelse av att försvara nationen och ”folket” (se även kapitel 4.7.1). Denna samhälleligt utbredda idé om att svenskhet är kopplat till vithet leder till att många unga som växt upp i Sverige och som ser sig själva som svenskar i själva verket definieras som ”invandrare”. Den dominerande vithetsnormen gör att många unga svenskar på grundval av sitt namn eller utseende betraktas som icke svenska.29
De senaste decenniernas utveckling vad gäller hur tidigare diskriminerade och relativt osynliga grupper – homosexuella, transsexuella, icke vita – träder fram och tar plats i offentligheten, har inneburit en historisk utmaning för en del vita män.30 Detta utmanar mäns möjligheter att legitimera ett skillnadstänkande, en diskriminering och en patriarkal logik. Därför skapar också partier som Sverigedemokraterna och andra grupper som vill slå vakt om ”svenska ideal” vad gäller polära könsroller och arbetsdelningar, tänkta fiender. I dagens svenska debatt utmålas ibland ”invandrarmän” som hotfulla, icke jämställda, och som våldtäktsmän (se kapitel 4.7). Genom att på olika sätt attackera och odla bilder av sådana tänkta fiender försöker dessa män att försvara eller kanske återta sina manliga positioner. Jämställdheten blir då ett slagträ i en kamp för att utesluta vissa grupper ur samhället.
Vi saknar idag i stor utsträckning studier som kan ge oss en bättre bild av de miljöer, subkulturer och manliga homosociala sammanhang som utgör en grogrund för rasism och främlingsfientlighet.31
Det är givetvis inte så att det enbart är unga män från arbetarklass som är rasister och främlingsfientliga utan bland dem som uttrycker denna typ av åsikter och som sympatiserar med till exempel Sverigedemokraterna eller på Dansk folkeparti, finner vi medelklassväljare och väljare som tillhör samhällets ekonomiska elit. Det är också värt notera att bland LO:s medlemmar var i
29 FLH 2012. 30 Järvklo 2010. 31 Se dock Fangen 2001.
Mäns attityder SOU 2014:6
290
december 2013 Sverigedemokraterna det näst största partiet – var sjätte LO-medlem stödde det partiet.32
Men uppenbarligen skapar en marginalisering – avsaknad av arbete, framtidsmöjligheter, boende och grunderna för ett bra liv – också en grogrund för främlingsfientlighet och ett förakt för svaghet. Dessa socialpsykologiska mekanismer är paradoxala och intuitivt lite märkliga. Borde man inte i detta utsatta läge snarare värna om varandras rättigheter och skapa starka band mellan förtryckta och marginaliserade grupper? Detta händer ju också, men lika ofta skapas det en hierarki bland de svaga, ett utanförskapets sociala och kulturella stege, där xenofobi, homofobi och andra otäcka mekanismer sätts i spel.
11.5 Utmaningar
Idag ser vi det inte som önskvärt att genomföra en studie av ”den svenske mannen” utan det vi lärt oss av utvecklingen från 1990talet och framåt är att vi snarare bör fokusera på maskuliniteter och inte minst också att sätta dessa i relation till samband mellan kön, klass, etnicitet, ålder etc.33 Samtidigt finns det ett behov av att skapa bättre underlag för att kunna följa mäns och kvinnors attityder över tid, gärna kombinerat med djupstudier av olika subgrupper.
Idag finns också stora kunskaper och relativt gott om vetenskapliga undersökningar om kön, sexualitet, familjer, jämställdhet och välfärdspolitik. Det som ofta saknas är däremot att någon samlar all data som existerar och ger oss en karta över dagens situation. Jalmerts studie om den svenske mannen utgör ett bra exempel på hur ett sådant angreppssätt skulle kunna se ut. Idealet skulle vara att denna typ av undersökning, där man inte enbart samlar data utan också analyserar och sätter in data i ett större teoretiskt, samhälleligt och kulturellt perspektiv kunde utföras regelbundet, typ vartannat år.
Det samlas idag in mängder av statistik och forskare studerar väl avgränsade frågeställningar och områden men ibland tenderar ett mer resonerande, teoretiskt välgrundat och reflexivt arbetssätt kring frågor att få mindre plats i forskning och politik. Ett sådant
32 Sifo 2012. 33 I de fyra första styckena i detta avsnitt, 11.5, återges till del text från Johansson 2014b avsnitt 8.
SOU 2014:6 Mäns attityder
291
arbetssätt innebär att man som forskare i viss utsträckning måste våga resonera och spekulera. Om vi tänker efter är det också denna typ av arbeten, som inte alltid betraktas som de starkaste vetenskapliga produkterna men som vågar ta ett grepp om sakfrågor och arbeta fram analytiska kartor, som är bland de mest uppskattade.
Det saknas förstås som alltid studier inom vissa områden och fält. En grupp som behöver studeras mer är ”unga män”. I flera av attitydområdena framkommer det att denna grupp är intressant. Detta gäller framför allt när man bryter ner gruppen till olika subgrupper och studerar samband med fokus på klass, etnicitet, kön, boende etc. Flera undersökningar tyder på att stora grupper av unga män har svårt att känna igen sig i diskussionen om jämställdhet och inte minst feminism. Här finns risk att det skapas subgrupper som odlar ett hat mot till exempel kvinnor, flyktingar och homosexuella.
Den typ av studier vi här efterlyser är ofta svåra att genomföra, kräver ibland deltagande och innebär vissa risker.34 Framöver behöver vi också arbeta fram teoretiska och analytiska modeller och redskap som hjälper oss att sätta samman studier från olika områden – hälsa, rasism, politik, våld etc. – och som ger oss möjlighet att se både sega mönster och förändringar.
Unga män har nog i alla tider setts som problemgrupper i samhällen. Flera inom denna grupp kan beskrivas som högst aktiva, utåtagerande, delvis våldsamma och allmänt ”stökiga” och brukar ”lugna sig” markant när de får arbete, partner och skaffar barn. Med risk för att upprepa tidigare generationers delvis onödiga oro för denna grupp vill vi ändå föra fram att grupper bland dagens unga män med stor sannolikhet kan ha en besvärligare framtid än tidigare generationers. I en tid när behovet av kroppskrafter blir oviktigare och när flickor och unga kvinnor allt starkare ”seglar iväg” när det gäller studieresultat kommer det allt mindre att vara gångbart att passera utbildningen med endast godkända betyg och knappt det och sedan tro att det ”ordnar sig ändå” eftersom ”jag har övertaget” att vara av manligt kön (se kapitel 5).
34 Se t.ex. Fangen 2001.
293
12 Forskning om och verksamheter kring män och jämställdhet
Slutsatser
1. Frågor om män och jämställdhet är ett kunskapsområde inom vilket det finns gedigen forskning, teoretiska perspektiv och erfarenheter som jämställdhetspolitiken bör beakta. 2. Internationella utbyten och jämförelser är viktiga i forskning och jämställdhetspolitiskt arbete som rör frågor om män. 3. Ideella organisationer som arbetar med män och jämställdhet och som uppnår goda resultat bör ges förutsättningar för god kontinuerlig verksamhet. De bör därför aktivt stödjas finansiellt. 4. Föräldrautbildning för blivande och nyblivna pappor bör byggas ut. 5. Starkt samhälleligt stöd bör ges till verksamheter i vilka män, inklusive yngre män, arbetar tillsammans för att motverka andras mäns våld.
Forskning om män, genus och maskulinitet är idag ett omfattande och väletablerat vetenskapligt område. Inom ramen för maskulinitetsforskning har en rad områden som rör män och samhälle analyserats och kontinuerligt utforskats. Forskningen bedrivs globalt och Sverige och Norden har en stark ställning inom forskningsfältet.
Organisationer i Sverige som ägnar sig åt frågor om män och jämställdhet har också etablerats internationellt. Dessa verksamheter uppmärksammas alltmer inom nationellt jämställdhetsarbete och internationellt utvecklingsarbete.
I detta kapitel behandlar vi forskningen och organisationerna. Båda dessa områden nämns av regeringen explicit i våra direktiv.
Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet SOU 2014:6
294
12.1 Forskning om män och maskulinitet
I vårt betänkande har vi presenterat en rad resultat och perspektiv som grundar sig på forskning om män och maskuliniteter. I det här avsnittet lyfter vi fram frågor om maskulinitetsforskningens innehåll och institutionella strukturer. Vi vill därmed peka på att det finns omfattande kunskaper och teoretiska perspektiv som kan ligga till grund för jämställdhetspolitiskt arbete i Sverige och internationellt.
Under de senaste decennierna har forskning om män och maskulinitet, så kallad maskulinitetsforskning eller kritisk forskning om män (Critical Studies on Men, CSM) vuxit till ett omfattande och väletablerat internationellt forskningsfält.1
Idag finns det maskulinitetsforskning alternativt forskning om män och manlighet inom vitt skilda områden, exempelvis medicin, hälsa, teknik, ingenjörsvetenskap, sociologi, fysik, etnologi, historia, litteraturvetenskap, företagsekonomi, organisation. Metodologiskt rör sig studiet av män och maskuliniteter från klinisk forskning, psykodynamisk forskning å ena sidan till sociologiska makroperspektiv å andra sidan, från kvalitativa och etnografiska studier till stora enkätundersökningar. Maskulinitetsforskning är en integrerad del av genusforskning och många forskare väljer snarare att tala om genusforskning om män och manlighet än maskulinitetsforskning.
Utgångspunkten för maskulinitetsforskningen har alltsedan 1980-talet varit diversifiering och pluralisering av maskulinitet, dvs. att visa på det stora spektrum av maskulina uttryck som funnits genom historien och som finns i samtiden.
Teman som går att urskilja i forskningen är
demografi, hälsa och livsförlopp
ekonomi och arbetsmarknad
familj, hem och faderskap
konsumtion, mode och estetik
nation, klass och etnicitet
sexualitet
teknologi
1 I detta avsnitt, 12.1, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Ulf Mellström, Jeff Hearn och Keith Pringle., Översikt kring svensk, nordisk och internationell maskulinitetsforskning, bilaga 21 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som Mellström, Hearn och Pringle 2014.
SOU 2014:6 Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet
295
utbildning
våld.
Dessa områden knyter väl an till de områden vi nämnde tidigare under rubriken ”Vad har hänt och händer i vårt samhälle som påverkar jämställdheten” (kapitel 2.4).
Institutionaliseringen av maskulinitetsforskningen dvs. uppbyggnaden av forskningsmiljöer, vetenskapliga tidskrifter etc. förväntas fortsätta. Det ökande globala intresset för att utforska mäns livsvillkor och maskulinitetskonstruktioner, goda såväl som problematiska, pekar entydigt i den riktningen.
Under 2013 avslutades det policyorienterade projektet The Role of Men in Gender Equality. Projektet innefattade ett 20-tal forskare och fler än 40 nationella experter från EU:s alla länder. Slutrapporten till Europeiska kommissionen innefattar ett stort antal områden såsom hälsa, familj, politisk representation, våld, arbete, utbildning och omsorg.2 I rapporten visas att även om framstegen går långsamt när det gäller män och jämställdhet så artikuleras frågorna alltmer på en europeisk nivå och berör alla medlemsstater.
Den här typen av transnationella europeiska projekt ger möjlighet till jämförelser och analyser av frågor om makt, patriarkala strukturer, social exkludering, inkludering och förändring av mäns identiteter.
Det finns således ett stort akademiskt intresse för ämnet män och jämställdhet. I en rapport från EIGE beskrivs 29 forskningscentra som arbetar med någon aspekt av män och jämställdhet.3Detta korrelerar även med de enskilda aktörerna som identifierades, vilka till största delen (76 procent) var akademiker.
2 European Commission 2013 3 EIGE 2012
Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet SOU 2014:6
296
12.1.1 Forskning i Sverige
Det finns flera institutioner och forskningsmiljöer som på olika sätt är framstående inom forskningsfältet män och maskuliniteter.
Det finns centrum för genusstudier vid de flesta universitet i Sverige; framstående inom området är Linköpings Universitet som inriktar sig specifikt på män och maskulinitetsstudier och som också har en professur i ämnet. Vidare finns Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs Universitet som bl.a. tillhandahåller databaserna Gena (genusavhandlingar) och Greda (genusexperter). Databaserna är lättåtkomliga för att tillgängliggöra sig genusforskning om män och maskulinitet. Vidare finns Nordisk forening for forskning om menn og maskuliniteter (NFMM) som publicerar Nordisk tidskrift för maskulinitetsstudier (Norma) och samlar samt publicerar aktuell maskulinitetsforskning i Norden.
I underlagsrapporten till vår utredning (bilaga 21) finns bl.a. en mer ingående diskussion om maskulinitetsforskningens framväxt och utveckling samt kring de omfattande forskningsnätverk som finns i Norden, övriga Europa och internationellt.
12.2 Verksamheter som arbetar med män och jämställdhet
12.2.1 Kartläggningsmetod
Vi har, för att kunna fullgöra det i våra direktiv särskilt nämnda uppdraget till oss om verksamheter som arbetar med män och jämställdhet, gett organisationen Män för jämställdhet (MfJ) ett uppdrag att bistå oss i arbetet. MfJ har stor kännedom om fältet. Det finns naturligtvis en risk för oss i utredningen – en risk som också MfJ påpekat – att i och med att MfJ är ”part i målet” vi här presenterar en partisk inlaga. Vi har dock bedömt risken som ringa.
I sin kartläggning har MfJ tillämpat följande urvalskriterier (tabell 12.1). 4
4 I detta avsnitt, 12.2, återges till del text från en av underlagsrapporterna till vår utredning; Män för Jämställdhet (MfJ), Etablerade verksamheter som idag arbetar med män och jämställdhet – en svensk kartläggning med internationell utblick, bilaga 22 till vårt betänkande. Rapporten refereras i fortsättningen som MfJ 2014. En beskrivning av organisationen finns i rapporten.
SOU 2014:6 Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet
297
Källa: MfJ 2014 avsnitt 1.4
Utifrån ovanstående ansatser identifierades 44 verksamheter och organisationer, varav 16 vid en närmare granskning exkluderades p.g.a. att de inte uppfyllde kriterierna eller p.g.a. att verksamheten lagts ned eller övergått i annan form.5
12.2.2 Verksamheter i Sverige
När det gäller verksamheter i Sverige har 28 aktörer identifierats. Ideella organisationer och myndigheter är dominerande (14 respektive 9), följda av forskningsenheter (3), intresseorganisationer (1) och privata företag (1).
De flesta av de etablerade verksamheterna är små och genomsyras av arbete som rör män och jämställdhet. I den gruppen ingår
5 Den fullständiga listan återfinns i bilagan till MfJ 2014.
Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet SOU 2014:6
298
hälften av de ideella organisationerna, myndigheter i form av sociala enheter inom kommuner samt ett företag. En tendens är att ju större organisationerna är, desto mer sannolikt är det att frågor om män och jämställdhet blir en aspekt av organisationens verksamhet, snarare än dess huvudsakliga verksamhet.
Våldsprevention är det vanligaste fokusområdet för de organisationer som arbetar med män och jämställdhet (11), följt av hedersrelaterat våld och förtryck (4), forskning (3), jämställdhetsintegrering, sexuell och reproduktiv hälsa, jämställdhet och hälsa (2 vardera), hbtq-frågor samt faderskap och omvårdnad (1 vardera).
Det finns inga stora etablerade verksamheter som arbetar med män och jämställdhet. Organisationer, som har ett genusperspektiv och som driver verksamheter som riktar sig mot män inom respektive fokusområde är oftast små.
Det finns inte någon medelstor eller stor organisation som bedriver pappagruppsverksamhet men däremot en liten.
12.2.3 Verksamheter utomlands
Europa
Det finns ett antal organisationer och EU-organ som arbetar med frågor som rör män och jämställdhet i Europa. De arbetar med att finansiera verksamheter eller att ge rekommendationer som berör frågor om män och jämställdhet.
Inom ramen för EU finns
European Commission Expert Group on Gender &
Employment (EGGE)
European Institute for Gender Equality (EIGE).
The Advisory Committee on Equal Opportunities for Women & Men.
Bland övriga större organisationer finns
European Men's Health Forum (EMHF)
MenEngage Europe
Parental Leave Equal & Non-Transferable (PLENT).
SOU 2014:6 Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet
299
EIGE har bl.a. kartlagt antalet organisationer per land (figur 12.1).6
Källa: EIGE 2012 s. 27
En klar majoritet (78 procent) av de organisationer som arbetar med män och jämställdhet är ideella organisationer. I Sverige är, som nämnts, andelen 50 procent. De verksamheter som beskrivs i EIGE-rapporten varierar avsevärt i storlek och karaktär, från en anställd upp till ett tiotals, med många fokusområden och ett brett utbud av metoder. Vissa verksamheter är nya medan andra har funnits i ett antal år. De ideella organisationernas förhållande till respektive stat varierar avsevärt inom de olika länderna och också mellan länderna.
En slutsats som lyfts fram i EIGE-rapporten är kopplingen mellan hur jämställt ett land rankas och hur många aktörer som arbetar med frågor om män och jämställdhet.
Europeiska kommissionen har också inom ramen för sitt ovan nämnda (avsnitt 12.1) projekt kartlagt mäns organisering.7 Man har bl.a. funnit
att mäns proaktiva och profeministiska involvering i jämställdhetspolicy har ett starkt samband med ländernas generella framsteg när det gäller jämställdhetspolicies– och praktiker
6 EIGE 2012 7 European Commission 2013 s. 142 ff., s. 213.
Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet SOU 2014:6
300
att i många länder i södra Europa och f.d. socialistländerna mäns involvering i institutionaliserad politik liksom i mäns NGOverksamheter8 är ganska begränsad
att ”Europe-wide” jämställdhetsstrategier som gender mainstreaming kan ses som en möjlighet för att stärka mäns involvering i jämställdhetsarbetet.
Utifrån detta ger också i rapporten till kommissionen ett antal rekommendationer.9
Globalt
Den stora globala organisationen är The MenEngage Alliance som är ett nätverk bestående av fler än 300 ideella organisationer och FN-samarbetspartners. MfJ koordinerar det europeiska nätverket inom MenEngage.
MenEngage driver även MenCare – en global faderskapskampanj med fyra inriktningar – direkt arbete med pappagrupper, forskning, mediakampanj och policypåverkan.
12.2.4 Vår bedömning
Med stöd av vår kunskap, våra erfarenheter och bl.a. den rapport som MfJ producerat är det ett antal områden vi särskilt vill lyfta fram när det gäller verksamheter för män.
Utbildning för blivande och nyblivna pappor
Att bli pappa är för en man en av de absolut största händelserna i livet. Förutom att det vanligtvis signalerar en planerad lång förbindelse med en vuxen partner innebär det att dels börja leva i en familj – relationen består av tre i stället för två, dels få ett livslångt engagemang för ett barn, dels få ett ”åtagande” för en liten person vars omedelbara behovstillfredsställelse är i fokus de första åren – och därmed relationen till partnern inte längre kan se ut som tidigare, dels en starkt känslomässig upplevelse.
8 Non-governmental organisation 9 European Commission 2013 s. 147 ff.
SOU 2014:6 Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet
301
Allt detta sagt är tillämpbart på en traditionell kärnfamilj – och en mamma – och är det också i stort för andra familjekonstellationer.
För denna nya roll och nya uppgift kan pappan vara mer eller mindre förberedd.10 Det erbjuds viss utbildning i grundskola och gymnasium men det mesta talar för att det är för tidigt att då behandla ett sådant ämne med större framgång. Vissa kunskaper kan komma från föräldrar, vänner, internet, m.fl.
Nästa tillfälle där det hade varit möjligt att ”fånga upp” i stort alla män och samtala kring mansroller och papparoller hade varit vid en allmän värnplikt. Den avskaffades helt 2010 och hade under de närmaste åren dessförinnan i liten omfattning varit allmän. Därför för vi inte här det spåret vidare även om det finns mycket som talar för en allmän civilplikt för unga män och kvinnor. Skulle en sådan tillskapas funnes tillfälle för relations- och föräldrautbildning.
Det reellt enda tillfälle i livet då män kan fångas in i större omfattning är i anslutning till barnafödandet.
Vi bedömer det utomordentligt viktigt att samhället tar det tillfället i akt att samtala med och utbilda män – och kvinnor. Innehållet i en sådan utbildning har vi i stort beskrivit ovan. Formerna får djupare övervägas av andra men det förefaller naturligt att verksamheten knyts till mödravårds- eller barnavårdscentraler eller till ideella organisationer. En kompetensutveckling och sannolikt kompetensförstärkning för att särskilt kunna samtala kring mäns situation tror vi behövs. Många vuxna och mer erfarna pappor tror vi skulle vara utmärkta samtalsledare och ha gott förtroendekapital hos yngre pappor. Omfattningen av utbildningen kan vara i storleksordningen 10–20 timmar för att ge tillfälle till samtal i lugn och ro. I delar bör dessa samtal föras tillsammans med mammorna.
Vi inser att en sådan samhällelig satsning är förenad med kostnader. Den torde dock ge långsiktiga samhälleliga intäkter i form av att bl.a. barn får bättre förutsättningar i livet och par kan bättre lära sig ta sig igenom även livets svårare stunder.
Det finns redan pågående verksamheter av detta slag, mest utbredd i Stockholm11, så en sådan verksamhet behöver inte starta från noll.
10 Kugelberg 2004. 11 MfJ 2014 avsnitt 2.4
Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet SOU 2014:6
302
Män och yngre män tillsammans för att reducera mäns våld
Mäns våld mot såväl andra män som kvinnor är, som vi tidigare lyft fram (kapitel 9), ett stort samhällsproblem.
Våldspreventivt arbete är en jämställdhetsfråga. Att få män, och särskilt yngre män som är överrepresenterade när det gäller våld, att aktivt ta avstånd från och organisera sig mot mäns våld – ett våld som ibland ger den för icke-slående män så minst sagt besvärande bilden av att ”alla män slår” – är i allra högsta grad önskvärt.
Det finns flera goda exempel på sådan antivålds-verksamhet12, statsmakterna har satsat och satsar en hel del inom området och regeringen har, som vi tidigare pekat på (kapitel 9.3), tillsatt en nationell samordnare mot våld i nära relationer. Mot denna bakgrund går vi inte här vidare med diskussioner kring åtgärder. Vi vill dock understryka behovet av att även perspektivet mäns våld mot andra män ges tillräcklig plats i politisk debatt och i åtgärder.
Behovet av verksamheter kring män och jämställdhet
Vi ser ett tydligt behov av den typ av genusmedvetna eller genusförändrande verksamhet och organisationer som vi här behandlat.
Kontinuitet, stabilitet och kvalitetssäkring är avgörande och har betydelse för att kunna genomföra kompetensutveckling och kvalitetssäkring av verksamheterna. Kontinuiteten är även av vikt för att kunna forska, göra utredningar och utvärdering av långsiktiga effekter i det arbete som sker med frågor om män och maskulinitet. Bristande kontinuitet leder här, som i många andra sammanhang, till kunskapsbortfall som uppstår när projekt läggs ner och det inte finns en stabil organisation som kan föra den vidare.
För majoriteten av verksamheterna inom de ideella organisationerna gäller att de drivs med ett- till treåriga projektmedel. Detta har naturligtvis fördelar i och med att de tydligare kan styras av bidragsgivare och också avbrytas efter dessa perioder om bidragsgivaren inte är tillfreds. Nackdelen är att denna finansieringsmodell kan bidra till osäkerhet inom respektive organisation, att viktiga strukturer bryts ner, etc.
Vi har inte utrett omfattningen av det totala finansiella samhällsstöd som idag ges till verksamheter som arbetar med män
12 MfJ 2014 avsnitt 2.2.
SOU 2014:6 Forskning om och organisationer kring män och jämställdhet
303
och jämställdhet, inte heller den prioritering som görs och den kontinuitet som skattefinansieringen ger – eller inte ger. Dock, mot bakgrund av det vi fört fram ovan, den vikt som frågan om män och jämställdhet har och den extra kraft som ligger i att ideella krafter organiserar sig och engagerar sig, gör att vi önskar att stat, kommun, m.fl. starkt stöder denna verksamhet.
305
13 Avslutande perspektiv och slutsatser
Ett tema som återkommer inom de områden vi behandlat i utredningen är samhälleliga förändringar som påverkar mäns livsvillkor, självbilder och därmed själva förutsättningarna för att skapa ett jämställt samhälle. Diskussioner om jämställdhet behöver i allt större utsträckning ta hänsyn till dessa förändringar.
13.1 Föreställningar om manskris och kvinnodominans
Kvinnor avancerar, inte minst när det gäller utbildning och i yrkeslivet. Det är en utveckling som är synlig i Sverige men även i många andra länder och beskrivs därför ibland som del i en global megatrend där kvinnor i många länder – men långt ifrån alla – förbättrar sina situationer. Samtidigt ser vi på många ställen ett fortsatt förtryck av människor ”bara” på grund av de råkat födas till ett visst kön. Vi ser också ett förtryck som vissa grupper av män, i Sverige och annorstädes, uttrycker i aggression eller frustration över att kvinnor tar större, berättigad, plats.
Utvecklingen där kvinnor stärker sin ställning har fått skribenter att tala om ”mannens undergång” eller ett stundande ”amazonia”, det vill säga hur kvinnors allt starkare ställning kommer att leda till att männens samhälleliga dominans kommer att ersättas av en samhällsordning där kvinnor är normen och har mer möjligheter än män.1
Denna föreställning framstår som missriktad. Att kvinnor blir normen i det framtida samhället är svårt att se tecken på, däremot kan jämställdhet som norm förhoppningsvis stärkas, vilket förändrar synen på både kvinnor och män. Att kvinnor skulle få
1 Jernelöv 2010, Rosin 2013.
Avslutande perspektiv och slutsatser SOU 2014:6
306
mer makt och resurser än män finns det liten grund för att hävda, men återigen kan man se tecken på att det finns flera grupper av kvinnor som kommer att nå starka positioner. Föreställningen om en kommande kvinnodominans kanske mer ska förstås i relation till att det förgivettagna manssamhället utmanas och att detta i historiens ljus lätt leder till överdrivna spekulationer om att män kommer att bli framtidens förlorare. Om något borde jämställdhet leda till förbättringar även för män.
Vi har pekat på hur män förändrar sig. Men det behövs mycket mer engagemang och aktivitet hos män när det gäller jämställdhetsfrågor. Det handlar om ansvaret för hemarbete och barn, engagemang i utbildning och i många sammanhang om attityder, inte minst till jämställdhet men även mångfald och tolerans.
En svensk man eller kvinna som nu går i pension, uppvuxen i det kalla krigets skugga och kanske med hemmavarande mamma, har fått vara med om stora förändringar. Ett öst och väst som aldrig skulle mötas vilket befästes i taggtråd, murar och minor, har faktiskt mötts. Kvinnor har blivit domare, officerare, poliser, präster – t.o.m. ärkebiskop, statsråd, universitetsrektorer, åklagare, etc. – inga sådana fanns vid andra världskrigets slut.
Men, vi lever ännu inte med lika livschanser för pojkar och flickor och det räcker inte bara med ”utvecklingen” för att nå dit. Politik och samhälle behöver stödja med åtgärder för att skynda på för att nå det mål riksdag och regering satt upp – ett jämställt samhälle.
13.2 En växande jämställdhetsklyfta?
Utan tvivel är kvinnors stärkta ställning en tydlig trend och en välkommen effekt av många års strävanden efter jämställdhet. Däremot står vi kanske inför en ökande jämställdhetsklyfta, där möjligheterna till ett jämställt leverne framförallt kommer att återfinnas i grupper med god utbildning och goda inkomster, medan möjligheterna att leva jämställt för dem med en svagare position i arbetslivet rent av minskar.
Vi har i betänkandet tagit upp att det finns stora skillnader i mäns möjligheter och mönster när det gäller jämställdhet. Ser man t.ex. till mäns dödlighet finns tydliga skillnader relaterade till socioekonomi. När det gäller föräldraförsäkringen finns en tydlig positiv trend för en grupp män men alltjämt en stor grupp män som inte tar ut någon föräldrapenning alls. Jämställdhet framstår som något som är mer
SOU 2014:6 Avslutande perspektiv och slutsatser
307
möjligt inom medelklassen än i andra grupper. Samtidigt ser vi fortfarande att det inom grupper med riktigt goda inkomster ofta förekommer ojämställda mönster bl.a. när det gäller uttag av föräldraledighet.
Ekonomhistorikern Soheyla Yazdanpanah, som forskat om ekonomisk utsatthet bland kvinnor, väljer att tala om den ojämlika jämställdheten. Hon menar att det finns en risk att jämställdhetsdebatten tappar fokus på jämlikhetsfrågor. Att ojämlikheten ökar försvårar utvecklingen mot jämställdhet. Yazdanpanah lyfter fram en utveckling där tidsbegränsade anställningar och försämrade arbetsvillkor försämrar möjligheterna till jämställdhet för kvinnor i omsorgs- och servicesektorer, särskilt vad gäller utlandsfödda kvinnor. Men även familjer generellt och män specifikt påverkas negativt när de ekonomiska förutsättningarna för jämställdhet försämras.2
Att kvinnor går framåt är inte bara en demokratisk seger utan också något som stärker både enskilda individer, samhället och ekonomin. Vi kan med fog hävda att samhället inte har råd med ojämställdhet. Men för att lyckas med en politik där kvinnors möjlighet generellt förbättras behövs fokus på vidare samhälleliga utmaningar som segregation och ojämlikhet.
13.3 Vad betyder samhällsförändringarna för män?
Att mäns tidigare ohotade position som samhällsnorm utmanats kan leda till starka reaktioner och motstånd hos många män, vilket kvinnohat på nätet är ett tydligt exempel på. Även om utvecklingen i längden ger bättre möjligheter för alla är männens förändrade ställning en process som kan få stora konsekvenser både samhälleligt och på ett individplan.
I en rapport till regeringens framtidskommission har Bo Rothstein diskuterat detta med utgångspunkt i pojkars sämre prestationer i skolan.3 Framtidens arbetsmarknad, menar de flesta bedömare, kommer att ställa högre krav på utbildning och då inte minst akademisk sådan. Vi ser redan idag hur låg utbildning, inte minst oavslutade gymnasiestudier, leder till ökad risk för arbetslöshet, svårigheter att få fasta anställningar och risk för permanent utslagning från arbetsmarknaden. Det är trender som kan komma att förstärkas i takt med att strukturomvandlingen fortsätter.
2 Yazdanpanah 2013. 3 Rothstein 2013.
Avslutande perspektiv och slutsatser SOU 2014:6
308
Svaga resultat i skolan och svårigheter att få en fast anknytning till arbetsmarknaden kommer även att påverka vissa mäns förutsättningar negativt vad gäller socialt kapital i form av kontakter och nätverk, vilket i sin tur ytterligare påverkar möjligheterna att få ett jobb. Det riskerar att förstärka segregation och marginalisering i samhället i stort. Denna utveckling, menar Rothstein, kommer att leda till att ett betydande antal män blir förlorare på framtidens arbetsmarknad.
En invändning mot tankarna på en generell kris för männen är att det fortfarande kommer att vara så att många män kan etablera sig på arbetsmarknaden utan högre utbildning och skaffa sig en god inkomst och en stark social position. Möjligheten kommer att finnas kvar vad gäller många manligt dominerade yrken. Kvinnors situation i arbetlivet är fortsatt sämre än mäns, särskilt vad gäller deltider. Men överlag kommer arbetstillfällena som inte kräver någon form av högre utbildning sannolikt att minska. Och det är hög tid, även för unga män – och deras pappor och mammor, att ta till sig den insikten. Dessutom pekar utvecklingen på att det kommer att bli mer angeläget att stödja män att göra mer otraditionella yrkesval i framtiden, exempelvis genom att söka sig till vård- och omsorgssektorer som kommer stå inför stora behov av att rekrytera arbetskraft. Det betyder också att jämställdhetssträvanden vad gäller att förändra könssegregationen i arbetslivet kommer att behöva intensifieras.
Trots kvinnors utbildningsförsprång fortsätter också män, som grupp, att dominera maktpositionerna i samhället och har de största ekonomiska resurserna. En förklaring som framförts till kvinnors underrepresentation i chefspositioner är utbildningsvalet. Andelen civilekonomer och civilingenjörer är tämligen hög bland de högre chefsbefattningarna i näringslivet. Kvinnors utbildningsval har dock förändrats.
Samtidigt är det än en gång viktigt att påminna om att män inte är en homogen grupp. Risken finns att grupper av män kommer att uppleva ett växande främlingskap inför det omgivande samhället och den utveckling som sker. Den typen av utanförskap leder inte bara till ökad risk för kriminalitet, ohälsa och missbruk. Det är också en faktor som öppnar för politisk extremism av olika slag.
Det är en tanke som kan jämföras med tesen att högerpopulistiska och högerextrema partier framförallt hämtar sitt stöd bland väljare som upplever sig själva som ”moderniseringens förlorare”. Det handlar inte minst om män som sett sin professionella och sociala ställning försvagas i takt med att strukturomvandling lett till att många
SOU 2014:6 Avslutande perspektiv och slutsatser
309
traditionella industriarbetarjobb försvunnit. Jämställdhet kan i det sammanhanget ses som något som gynnar andra grupper i samhället och något som hotar en traditionell position som man.
Mäns reaktioner på jämställdhetsutvecklingen kan inte begränsas till att handla om män som kan komma att uppleva en utsatt position i arbetslivet. Främlingsfientlighet och könskonservatism går ofta hand i hand och högerextrema eller populistiska partier hämtar väljare från alla samhällsgrupper.
I detta läge framstår behovet av att stärka engagemanget för jämställdhetsfrågor, arbetet mot främlingsfientlighet, m.m.
Mot den negativa trend som beskrivs ovan finns tecknen på att mansnormer förändras, att män uppskattar och utvecklar livsmönster och attityder som baseras på jämställda ideal och praktiker samt att föreställningar om vad en ”riktig man” ska vara minskar i kraft och betydelse till förmån för mer variation och ett större inslag av omsorg, inkludering och socialt ansvarstagande. Motståndet som finns mot förändring behöver tas på allvar men fokus borde kanske snarare ligga på att män faktiskt kan leva jämställt. Förväntningarna på män i samhället behöver utgå från det perspektivet. Ska utvecklingen i samhället gå åt rätt håll behöver fler, inte minst män, engagera sig mer för en jämställd framtid. Framförallt måste svaret på de frågor som vi tagit upp här vara mer jämställdhet, inte mindre.
13.4 Ansvaret för en jämställd framtid
Resonemangen ovan understryker vikten av att frågor om maskulinitet och mäns förhållande till jämställdhet får en självklar plats på den politiska agendan. Det handlar om framtidens samhälle och då är jämställdhet både ett verktyg och ett mått på om vi lyckats bygga ett gott sådant. I slutbetänkandet från regeringens framtidskommission diskuteras frågor om globalisering, hållbar tillväxt, den åldrande befolkningen, migration och integration, demokrati och den sociala sammanhållningen som centrala framtidsfrågor för Sverige.4 Vi anser att jämställdhetsfrågor i bred mening lägger en grund för att möta dessa utmaningar.
Synen på vad manlighet är och kan vara har betydelse för samhället i dess helhet. Det påverkar vad män möter för möjligheter och svårigheter i arbetslivet samt vilka män som premieras eller exkluderas i olika sammanhang. Det handlar om vad män anses kunna arbeta med,
Avslutande perspektiv och slutsatser SOU 2014:6
310
hur pojkar ser på studier, hur män förhåller sig till våld och sin egen hälsa. Därmed blir mäns självbild också en central fråga för samhällets, och männens möjligheter, att möta exempelvis strukturomvandlingar i ekonomin och ökade omsorgsbehov. Ytterst handlar jämställdhet dock alltid om kvinnors och mäns lika möjligheter att forma sina egna liv.
Den rådande genusordningen ger män privilegier. Det syns i kvinnors lägre inkomster och högre sjukskrivningstal. Mäns engagemang kan inte avgöras av frågan om vad man själv tjänar på jämställdhet. Jämställdhet är en grundläggande rättighetsfråga.
Män har generellt varit passiva i jämställdhetsfrågor. Det är hög tid att det förändras och att män sluter upp i arbetet för jämställdhet. Det inbegriper att män vågar se sin egen position och de fördelar man på många sätt får som man. Det inbegriper även att jämställdhetsarbetet tar sig an de svårigheter, problem och erfarenheter som män har p.g.a. maskulinitetsnormer och föreställningar om hur män är och ska bete sig.
I ljuset av den ekonomiska situationen syns också en utveckling internationellt där jämställdhetspolitiken ibland nedprioriteras. Kvinnor betalar många gånger ett högre pris än män då försämringar i välfärdssystem och besparingar i offentlig sektor försämrar kvinnors möjligheter i arbetslivet.5 Sverige behöver därför fortsätta att markera vikten av jämställdhetspolitik internationellt och våga flytta fram positionerna nationellt. Sverige har ett ansvar att visa att jämställdhet både är möjligt och vägen till en bättre framtid.
13.5 Våra övergripande slutsatser
I utredningen har vi diskuterat en rad områden där politiska åtgärder kan ha betydelse för att förbättra mäns livschanser och bidra till ett mer jämställt samhälle. Det har rört frågor om utbildning, arbetsliv, föräldraskap, hälsa och social utsatthet, våld, sexualitet, attityder, forskning om män och maskulinitet och organisationer som arbetar med män och jämställdhet.
Vi ska, enligt våra direktiv, inte lämna förslag till regeringen. Vi har däremot i vårt betänkande presenterat en rad olika slutsatser. Våra övergripande slutsatser kan sammanfattas i fem punkter.
5 European Women’s Lobby 2012.
SOU 2014:6 Avslutande perspektiv och slutsatser
311
1. Manlighetsnormer påverkar både individer och samhället. Stereotypa föreställningar om manlighet grundar sig i heteronormativa antaganden om att män ska distansera sig från femininitet, ta avstånd från det som anses vara icke-manligt, vara tuffa och osårbara. Detta leder till en rad problem för kvinnor och för män – vilka varit i fokus för vårt arbete. Detta perspektiv kan illustreras med hur idéer om manlighet leder till en ovilja bland vissa män att söka vård i tid, vilket leder till såväl ökade samhällsekonomiska kostnader som högre dödlighet och onödigt individuellt lidande. I skolan ser vi hur normer om hur pojkar ska bete sig ibland leder till en anti-pluggkultur som riskerar att långsiktigt påverka pojkarnas möjligheter på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Skolan behöver i större utsträckning synliggöra och stötta pojkars engagemang i skola och utbildning och dessutom ha en nolltolerans mot trakasserier och skojbråk. Dessutom behöver pojkar stöttas att i större utsträckning söka traditionellt kvinnliga utbildningar. Det handlar också om det faktum att manlighet, speciellt bland unga män, i alltför många sammanhang förknippas med våld. Detta kan begränsa kvinnor som ibland måste förhålla sig till män som potentiella förövare samtidigt som det begränsar mäns liv, då de måste leva med att bli betraktade som potentiella våldsmän och själva löper en större risk att bli utsatta för våld. 2. Mäns ansvar för omsorg av barn har under lång tid framförts som en central fråga när det gäller män och jämställdhet. Ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen skulle påverka kvinnors ställning på arbetsmarknaden positivt samtidigt som det skulle underlätta för män som vill bygga identiteter som inte bara är kopplade till arbetet. Det skulle sänka trösklarna för män som under längre eller kortare perioder vill prioritera sina barn framför karriär och yrkesliv. Den politiska diskussionen om föräldraförsäkringen präglas idag i vårt tycke av en överdriven försiktighet. Män kan ta hand om små barn, detta bevisas av det faktum att en minoritet av barnen faktiskt har föräldrar som tar ut en jämställd andel av föräldrapenningdagarna. Sättet föräldrar delar på ansvaret för perioden innan barn börjar förskola är också det som huvudsakligen påverkar jämställdheten i familjen och på arbetsmarknaden. Kvinnor som tar ut största delen av föräldraförsäkringen börjar ofta arbeta
Avslutande perspektiv och slutsatser SOU 2014:6
312
deltid och tar även ut störst andel dagar när det gäller vård av barn. Detta påverkar kvinnors ställning på arbetsmarknaden negativt sett till karriärmöjligheter och löneutveckling. För att statsmakterna ska nå det jämställdhetspolitiska målet om jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet är det svårt att se ett bättre och mer gripbart styrmedel än föräldraförsäkringen. Vi menar att det är uppenbart att föräldraförsäkringen bör reformeras om jämställdhet ska uppnås. Förändringspotentialen i subventionen och styrmedlet föräldrapenning bör tas tillvara. Med tanke på allt mer förekommande otraditionella familjebildningar ser vi även behov av att undersöka överlåtelsemöjlighet till tredje part. Vi har även lyft fram frågan om vårdnadstvister. En starkt ökande del av barn lever idag växelvis boende hos sina föräldrar efter en separation. Kvinnor är fortfarande oftast boförälder. Nya arbetssätt där domstol och familjerätt har ett tätare samarbete och som ger föräldrar bättre verktyg för att ta ansvar, acceptera varandras föräldraskap och nå bättre samförståndslösningar är arbetssätt som behöver spridas. Förväntningarna på den kommande utvärderingen av vårdnadslagstiftningen är höga och bör beakta hela vårdnadsprocessen. 3. I diskussioner om män och jämställdhet är det viktigt att
uppmärksamma mäns skilda villkor. Generellt sett har män mer makt och resurser än kvinnor och utgör i de flesta sammanhang den samhälleliga normen. Den generella jämställdhetsfrågan är med andra ord given. Men samtidigt är män överrepresenterade bland de mest utsatta i samhället, exempelvis vad gäller brottslighet, missbruk och hemlöshet. Mäns skilda villkor kan också illustreras med att skillnaderna i hälsa är större mellan grupper med olika utbildningsnivåer än mellan könen. För att bidra till en mer inkluderande debatt måste diskussionen om jämställdhet i betydligt större utsträckning ta hänsyn till skillnader i mäns livsvillkor kopplade till faktorer som ekonomi, klass, utbildning, etnicitet, sexualitet och ålder. Det är också av vikt att granska de normer som gör att vissa grupper av män lätt ses som problem ur ett jämställdhetsperspektiv, medan andra på motsvarande sätt undgår att problematiseras.
SOU 2014:6 Avslutande perspektiv och slutsatser
313
4. Samhällsstrukturer utmanas och förändras och vissa män är idag aktiva förespråkare för jämställdhet, inte bara i princip utan även i praktik. Men motståndet mot jämställdhet är alltjämt starkt i delar av samhället. Jämställdhetsarbetet behöver ta utgångspunkt i både de positiva förändringarna och det motstånd som riktas mot ökad jämställdhet. En form av motstånd finns i ideologiska eller principiella ställningstaganden och i en ovilja att behöva syna strukturer och privilegier som gynnar vissa män. Men det finns också motstånd som handlar om försök att hantera en utsatt social position. Strukturomvandling i ekonomin och andra samhällsförändringar leder till att gamla identiteter och sociala positioner för män försvinner eller ifrågasätts, och jämställdhetssträvanden blir tillsammans med exempelvis invandring en enkel syndabock. Motståndet mot ökad jämställdhet är också en påminnelse om att inte ta jämställdhetspolitiska framsteg för givna. Även opinioner som idag framstår som marginella kan i framtiden växa sig starka och rulla tillbaka sådana reformer vi idag ser som självklara. Därför behöver frågor om jämställdhet lyftas mer på den politiska agendan idag. Politiken behöver tydliggöra värdet och behovet av jämställdhet. 5. Frågor om jämställdhet måste sättas i relation till välfärds- och arbetsmarknadspolitik. Välfärdsstaten har varit en förutsättning för de jämställdhetsframgångar som uppnåtts i Sverige, och kommer att fortsätta att ha avgörande betydelse. Det handlar givetvis om föräldraförsäkringen och offentligt finansierad förskola, men det handlar också om hur välfungerande trygghetssystem underlättar omställning i ekonomin, och minskar strukturomvandlingens kostnader för enskilda människor. Den trygghet som därigenom skapas gör det sannolikt enklare att ta till sig jämställda attityder. Men inte heller i fråga om exempelvis pojkars prestationer i skolan eller ett jämställt ansvar i hemmet, kan man bortse från de institutionella och samhälleliga faktorerna som ger grunden för jämställdhet. God välfärd, barn- och äldreomsorg och ett likvärdigt utbildningssystem gör det möjligt för alla, män såväl som kvinnor, att ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
315
Referenser
Kapitel 2
Mellström, Ulf, Hearn, Jeff och Pringle, Keith (2014). ”Översikt
kring svensk, nordisk och internationell maskulinitetsforskning”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115 SCB (2013). ”Fler kvinnor än män ingår samkönade äktenskap”.
Pressmeddelande 14 november 2013.
Kapitel 3
Anderson, Eric (2009). Inclusive Masculinity, the changing Nature of
Masculinities. New York: Routledge.
Blomberg, Eva & Niskanen, Kirsti (red.) (2013). Arbete &
jämställdhet: förändringar under femtio år. Stockholm: SNS.
Chavez Perez, Inti (2014). ”Mäns sexualitet och hbt-personer”. I
SOU 2014:6Män och jämställdhet. Connell, Raewyn (1995). Masculinities. Berkeley: University of
California Press. Darvishpour, Mehrdad (2014). ”Jämställdhet, etnicitet och ”andra
män” – ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Ds A 1983:2. Jalmert, Lars. Om svenska män: fostran, ideal och
vardagsliv. Stockholm: LiberFörlag/Allmänna förlaget.
European Commission (2013). The Role of Men in Gender Equality
– European strategies & insights. Luxembourg: Publications
Office of the European Union.
Referenser SOU 2014:6
316
Farahani, Fataneh (2013). ”Racializing Masculinities in different
Diasporic Spaces”. I Hearn, Jeff, lago evic , Marina och Harrison, Katherine (red.) Rethinking transnational men: beyond, between and within nations. New York : Routledge. Gottzén, Lucas (2014). ”Män, våld och jämställdhet”. I SOU 2014:6
Män och jämställdhet.
Hamrén, Robert (2014). ”Känslan och platsens betydelse för mäns
sociala organisering”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Herz, Marcus (2014). ”Män och social utsatthet – en översikt”. I
SOU 2014:6Män och jämställdhet. Holgersson, Charlotte, Wahl, Anna, Höök, Pia & Linghag, Sophie
(red.) (2011). Det ordnar sig: teorier om organisation och kön. Lund: Studentlitteratur. Johansson, Thomas (2014a). ”Maskuliniteter i förändring”. I SOU
2014:6 Män och jämställdhet. Johansson, Thomas och Ottemo, Andreas (2013). ”Ruptures in
hegemonic masculinity”. Journal of Gender Studies. Järvklo, Niclas (2011). ”Nya män och statlig maskulinitetspolitik”.
I Lennerhed, L. & Burman, A. (red.). Sekelslut. 1980- och 1990- talens idéhistoria. Stockholm: Atlas. Mellström, Ulf, Hearn, Jeff och Pringle, Keith (2014). ”Översikt
kring svensk, nordisk och internationell maskulinitetsforskning”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. NOU 2012:15. Politikk for likestilling. Oslo: Barne-, likestillings-
og inkluderingsdepartementet. SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv. Wickman, Jan (2012). ”Nordisk Jämställdhetspolitik med fokus på
män – en policyöversikt.” NIKK – Nordiska institutet för kunskap om kön/ Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet/ Det norska ordförandeskapet av Nordiska ministerrådet.
SOU 2014:6 Referenser
317
Kapitel 4
Avsnitt 4.1
de los Reyes, Paulina och Mulinari, Diana (2005). Intersektionalitet.
Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap. Malmö: Liber.
Avsnitt 4.2
AllBright (2013). Två steg framåt, ett steg bakåt, AllBrightrapporten
2013.
Ds 2005:12 . Makten och mångfalden. Eliter och etnicitet i Sverige
(red. Anita Göransson). Rapport från Integrationspolitiska maktutredningens forskningsprogram. Stockholm: Fritzes. Fokus (2013). 22–28 november 2013. Göransson, Anita (red.) (2006). Maktens kön. Kvinnor och män i den
svenska makteliten på 2000-talet. Nora: Nya Doxa Bokförlag.
LO (2013b). Makteliten – klyftorna består. Stockholm: LO-tryckeriet MI/SCB (2013). Löner och sysselsättning inom statlig sektor 2012.
Medlingsinstitutet och SCB. MI/SCB. Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet och SCB. NOU 2012:15. Politikk for likestilling. Oslo: Barne- Likestillings-
og inkluderingsdepartementet. Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115. Prop. 2013/14:1 bil. 2. Prop. 2013/14:1 bil. 3. Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Regeringen. Verksamhetsberättelser för företag med statligt ägande. SCB (2012d).
Svensk valdeltagande under hundra år.
Demokratistatistik: Rapport 13. SCB (2013b). ”Långt kvar till jämställt beslutsfattande i EU”. SCB (2013c). Partisympatiundersökningen (PSU) november 2013. SCB (RAMS). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik. SCB (ULF). Undersökning av levnadsförhållanden. SOU 1987:19. Varannan damernas. SOU 1990:44. Demokrati och makt i Sverige.
Referenser SOU 2014:6
318
SOU 1994:3. Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. SOU 2003:16. Mansdominans i förändring. SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv. SOU 2007:108. Kön, makt och statistik. Svenska kyrkan (2008). Jämställdheten i Svenska kyrkan,
Kyrkostyrelsens skrivelse 2008:6. Svenska kyrkan (2012). Jämställdheten i Svenska kyrkan,
Kyrkostyrelsens skrivelse 2012:4. Utredningen om Män och jämställdhet (2014). ”Mäns maktpositioner
i siffror”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet.
Avsnitt 4.3
Eurostat (GEI). Gender Equality Indicators. FI/SCB (2013). Aktieägarstatistik, Statistiska meddelanden FM 20
SM 1301, Finansinspektionen och SCB. Holter, Øystein Gullvåg, Svare, Helge och Egeland, Cathrine
(2009). Gender equality and quality of life: a Norwegian perspective. Oslo: Nordic Gender Institute (NIKK). MI/SCB. Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet och SCB. OECD (2012). Employment Outlook 2012. Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115. Prop. 2012/13:100 bil. 2. Fördelningspolitisk redogörelse. Prop. 2013/14:1 bil. 3. Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Roine, Jesper och Waldenström, Daniel (2007). Wealth Concentration
over the Path of Development: Sweden. Institutet för
Näringslivsforskning. SCB (2008). ”Förmögenhetsstatistik 2007: Pensionerade män har
mest på banken”. Pressmeddelande nr 2008:366. SCB (2012). Hushåll med ekonomiskt bistånd efter hushållstyp
2012 SCB (2013b). ”Skillnaden i inkomst minskar gradvis mellan könen”. Pressmeddelande nr 2013:49.
SOU 2014:6 Referenser
319
SCB (FS). Förmögenhetsstatistik. SCB (IoS). Inkomster och skatter. Utredningen om Män och jämställdhet (2014). ”Mäns ekonomiska
resurser.” I SOU 2014:6Män och jämställdhet.
Avsnitt 4.4
de los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana (2005). Intersektionalitet.
Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap. Malmö: Liber.
Hamrén, Robert (2014). ”Känslan och platsens betydelse för mäns
sociala organisering.” I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Hirdman, Yvonne (2007). Gösta och genusordningen: feministiska
betraktelser. Stockholm: Ordfront.
Johansson, Thomas (2014). ”Män tänker, tycker och gör.” I SOU
2014:6 Män och jämställdhet. NOU 2012:15. Politikk for likestilling. Oslo: Barne- Likestillings-
og inkluderingsdepartementet. SCB (1982). Socioekonomisk indelning (SEI). MIS 1982:4. Yazdanpanah, Soheyla (2008). Att upprätthålla livet: om lågavlönade
ensamstående mödrars försörjning i Sverige. Stockholm: Stockholms universitet.
Avsnitt 4.5
Eurostat (LE). Life expectancy by age and sex. Rothstein, Bo (2012). “The Reproduction of Gender Inequality in
Sweden: A Casual Mechanism Approach”, Gender, Work and
Organisation.
SCB (2009). Beskrivning av Sveriges befolkning 2008. SCB (2012a). Allt fler lever uti hundrade år, rapport nr 2012:78 SCB (2012d). Sveriges framtida befolkning 2012–2060. Demografiska
rapporter 2012:2. SCB (2012e). Utvärdering av Sveriges status med EU:s
hållbarhetsindikatorer 2012.
SCB (2013a). ”Kvinnors medellivslängd minskade 2012”, nr
2013:57.
Referenser SOU 2014:6
320
SCB (2013c). ”Medellivslängd – mått med gamla anor”, 9 december
2013. SCB (2013d). Medelålder vid giftermål 1871–2012. BE 0101, 2013 M 10. SCB (2013e). ”Allt fler äldre i den framtida befolkningen”. Pressmeddelande 17 april 2013. SCB (2013f). Sveriges framtida befolkning 2013–2060. BE 18, SM 1301. SCB (2013g). Vart fjärde par jämnårigt, rapport nr 2013:68. SCB (AKU). Arbetskraftsundersökning. SCB (BS). Befolkningsstatistik. SCB (FGR). Flergenerationsregistret. SCB (HBR). Historiska befolkningsregistret. SCB (IoS). Inkomster och skatter. SCB (ULF). Undersökning av levnadsförhållanden. Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (2013). Folkhälsan i
Sverige, Årsrapport 2013.
Ungdomsstyrelsen (2012). Ung idag 2012, En beskrivning av
ungdomars villkor. Ungdomsstyrelsens skrifter 2012:2.
Avsnitt 4.6
Ds 2013:8. Framtidens välfärd och den åldrande befolkningen.
Delrapport från Framtidskommissionen. Hamrén, Robert (2014). ”Känslan och platsens betydelse för mäns
sociala organisering”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Oskarsson, Maria (2013). ”Politisk alienation vs politisk
integration”. I Lycksalighetens ö. SOM-institutet. SCB (2010). Länens arbetsmarknad 2010:1. Information om
utbildning och arbete 2010:1.
SCB (2012a). Allt fler lever uti hundrade år, rapport nr 2012:78. SCB (2012b). Kvarboende, flyttningar och dödlighet, Demografiska
rapporter 2012:3. SCB (2013b). ”Massutvandring till Amerika slag mot
befolkningen”, nr 2013:56. SCB (AKU). Arbetskraftsundersökning.
SOU 2014:6 Referenser
321
SCB (RAMS). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik. SCB (ULF). Undersökning av levnadsförhållanden. SOM-institutet (2011). Lycksalighetens ö, SOM-undersökningen
2010, SOM-rapport nr 52. Stenbacka, Susanne (2014). ”Män utanför städerna – om
konstruktionen av rurala maskuliniteter och identiteter under förändring”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. TNS/Sifo 2010. Undersökning beställd av Integrations- och
jämställdhetsdepartementet. Ungdomsstyrelsen (2012). Ung idag 2012, En beskrivning av
ungdomars villkor, Ungdomsstyrelsens skrifter 2012:2.
Avsnitt 4.7
Darvishpour, Mehrdad (2014). ”Jämställdhet, etnicitet och ”andra
män” – ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Farahani, Fataneh (2012). ”Diasporic Masculinities, Reflections on
gendered, raced and classed displacements.” Nordic Journal of
Migration Research.
Farahani, Fataneh (2013). ”Racializing Masculinities in Different
Diasporic spaces.” I Hearn, J; Blagojevic, M och Harrison, K. (red.), Rethinking transnational men, Beyond, Between and
Within Nations. New York & London: Routledge.
Zolfagary, Kawa (2013). ”Vithetsnormen”. I Ejd, Maria (red.),
Genusyrsel & normuppror: en antologi om vård, värderingar och jämställda löner. Stockholm: Vårdförbundet.
Avsnitt 4.8
Chavez Perez, Inti (2014). ”Mäns sexualitet och hbt-personer”. I
SOU 2014:6Män och jämställdhet. Regeringskansliet (2014). En strategi för lika rättigheter och möjligheter
oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Stockholm:
Regeringskansliet.
Referenser SOU 2014:6
322
Kapitel 5
Baagøe Nielsen, Steen & Nordberg, Marie (2005). Manlighet i fokus:
en bok om manliga pedagoger, pojkar och maskulinitetsskapande i förskola och skola. Stockholm: Liber
Baagøe Nielsen, Sten (red.) (2011). Nordiske mænd til
omsorgsarbejde. Roskilde: Roskilde Universitet.
Björnsson, Mats (2005). Kön och skolframgång: tolkningar och
perspektiv. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Chavez Perez, Inti (2014). ”Mäns sexualitet och hbt-personer”. I
SOU 2014:6Män och jämställdhet. Dahlstedt, Magnus (red.) (2007). Utbildning, arbete, medborgarskap:
strategier för social inkludering i den mångetniska staden. Umeå:
Boréa. Eidevald, Christian (2011). "Anna bråkar!": att göra jämställdhet i
förskolan. Stockholm: Liber.
Eidevald, Christian, (2009). Det finns inga tjejbestämmare: att förstå
kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek. Jönköping:
Högskolan för lärande och kommunikation. European Commission (2013). The Role of Men in Gender Equality
– European strategies & insights. Luxembourg: Publications
Office of the European Union. Heikkilä, Mia (2013). ”Kunskapsöversikt: Metoder och förhållnings-
sätt för genus i skolan.” Nationella sekretariatet för genusforskning. Herz, Marcus & Johansson, Thomas (2011). Maskuliniteter: kritik,
tendenser, trender. Malmö: Liber.
Jarl, Maria & Rönnberg, Linda (2010). Skolpolitik: från riksdagshus
till klassrum. Stockholm: Liber.
Lenz Taguchi, Hillevi, Bodén, Linnea och Ohrlander, Kajsa (red.)
(2011). En rosa pedagogik: jämställdhetspedagogiska utmaningar. Stockholm: Liber. Löfström, Åsa (2012). Betygsgapet mellan flickor och pojkar:
konsekvenser för framtidens arbetsmarknad.
Framtidskommissionens rapport nr 11. Stockholm: Elanders. Nordberg, Marie (2005). Jämställdhetens spjutspets?: manliga
arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet. Göteborg: Göteborgs universitet.
SOU 2014:6 Referenser
323
Nordberg, Marie (2011). ”Kvotering och andra metoder för
rekrytering av män till barnomsorg, förskollärar- och s uksköterskeutbildning i Sverige” i aagøe Nielsen, Sten (red.) (2011). Nordiske mænd til omsorgsarbejde. Roskilde: Roskilde Universitet. Nordberg, Marie (red.) (2008). Maskulinitet på schemat: pojkar,
flickor och könsskapande i förskola och skola. Stockholm: Liber.
Nyström (2012). Att synas och lära utan att synas lära. Uppsala
universitet. Skolverket (2012). Män i förskolan – kartläggning och analys av
åtgärder.
SOU 2006:75. Jämställd förskola – om betydelsen av jämställdhet och
genus i förskolans pedagogiska arbete.
SOU 2010:35. Kunskap som befrielse – en metaanalys av svensk
forskning om jämställdhet och skola 1969-2009.
SOU 2010:99. Flickor, pojkar och individer – om betydelsen av
jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan.
SOU 2011:1. Svart på vitt – om jämställdhet i akademin.
Slutbetänkande.
Svaleryd, Kajsa (2003). Genuspedagogik: en tanke- och handlingsbok
för arbete med barn och unga. Stockholm: Liber
UHR (2013). Antagningsstatistik. Wickman, Jan (2012). ”Nordisk Jämställdhetspolitik med fokus på
män – en policyöversikt.” NIKK – Nordiska institutet för kunskap om kön/ Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet/ Det norska ordförandeskapet av Nordiska ministerrådet. Öhrn, Elisabet (2002). Könsmönster i förändring? En kunskaps-
översikt om unga i skolan. Stockholm: Skolverket.
Referenser SOU 2014:6
324
Kapitel 6
Ds 2013:8. Framtidens välfärd och den åldrade befolkningen.
Delutredning Framtidskommissionen. Stockholm: Elanders. Ds A 1983:2. Om svenska män. EIGE (2013). Gender Equality Index, Report. European Commission (2009). Gender segregation in the labour
market.
European Commission (2010). Europe 2020 strategy and council
conclusions on the European Pact for Gender Equality for the period 2011–2020.
European Commission (2012). The Role of Men in Gender
Equality, Executive Summary,
European Commission (2013a). Female Labour Participation. European Commission (2013b). The Role of Men in Gender
Equality – European strategies & insights. Luxembourg:
Publications Office of the European Union. Eurostat Framtidskommissionen (2012). Betygsgapet mellan flickor och
pojkar - konsekvenser för framtidens arbetsmarknad
Holter, Øystein Gullvåg, Svare, Helge & Egeland, Cathrine (2009).
Gender equality and quality of life: a Norwegian perspective.
Oslo: Nordic Gender Institute (NIKK).
Holter, Øystein Gullvåg; Svare, Helge och Egeland, Cathrine
(
2013). I European Commission, The Role of Men in Gender
Equality – European strategies and insights, Final report.
Luxembourg
: Publications Office of the European Union.
Larsson, Jörgen (2012). Pappadeltid. Forskningsrapport nr 142,
Göteborgs universitet. Nordiska
ministerrådet (2012). Rapport
fra Nordisk ministerråds
seminar Menn i omsorgsyrker, Voksenåsen 27– 28. Nov 2012.
Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet, Oslo. OECD (2011). Society at a Glance 2011, OECD Social Indicators OECD (2012). Employment Outlook Prop. 2012/13:1 bil. 4. Prop. 2013/14:1 bil. 3. Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och
män.
SOU 2014:6 Referenser
325
SCB (2011). Jämställt föräldraskap. Baserad på telefonintervjuer
med ett urval på knappt 15 000 personer, varav drygt 53 procent deltog i undersökningen. SCB 18 januari 2011 SCB
(2012a).
Ekonomisk jämställdhet på arbetsmarknaden. Mikael
Molén SCB
(2012b).
Nu för tiden. En undersökning om svenska folkets
tidsanvändning år 2010/11. Levnadsförhållanden rapport 123.
SCB
(2012c).
På tal om kvinnor och män 2012.
SCB (2012d). Sysselsättningen 2030 – kan dagens försörjningsbörda
bibehållas?
SCB
(2012e). Välfärd 4/2012
SCB (2012f). Yrkesstrukturen i Sverige 2011 SCB (2013a). Ekonomisk jämställdhet, 4 december 2013 SCB (2013b). Tidsundersökningen 2010/2011, specialbearbetning. SCB (AKU). Arbetskraftsundersökningar. SCB (AKUb) Arbetad tid 2012. SCB (RAMS). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik. SCB
(TA 2010/11).
Tidsundersökningen 2010/2011.
SCB (YR). Yrkesregistret. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet (2013). Folkhälsan i Sverige
2013.
SOU 2001:79. Välfärdsbokslut för 1990-talet. SOU 2004:43. Den könsuppdelade arbetsmarknaden. SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv -
jämställdhetspolitiken mot nya mål.
SOU 2013:25. Åtgärder för ett längre arbetsliv. Szebehely, Marta och Ulmanen, Petra (2012). Åtstramningens pris.
Hur påverkas de medelålders barnen av äldreomsorgens minskning?
Stockholms universitet: Institutionen för socialt arbete. Szebehely, Marta; Ulmanen, Petra och Sand, Ann-Britt (2014). Att ge
omsorg mitt i livet: hur påverkar det arbete och försörjning.
Stockholms universitet: Institutionen för socialt arbete. Utredningen om Män och ämställdhet (2014). ”Mäns användning av
tiden”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Utredningen om Män och ämställdhet (2014). ”Män och förvärvs-
arbete”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet.
Referenser SOU 2014:6
326
Kapitel 7
Advokaten (2013). Nr 9/2013 Bäck-Wiklund, M. och Plantin, L. (2007). ”The workplace as an
arena for negotiating the work-family boundary – a case study of two Swedish social service agencies”. I Crompton, R. Women,
Men, Work and Family in Europe. Hampshire: Palgrave.
Duvander, Ann-Zofie (2014). ”Män, föräldraledigheten och
föräldraförsäkringen”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Försäkringskassan (2013a). De jämställda föräldrarna: Vad ökar
sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag?
Socialförsäkringsrapport 2013:8. Försäkringskassan (2013b).
Ojämställd arbetsbörda:
Föräldraledighetens betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete. Socialförsäkringsrapport 2013:9.
Klinth, Roger & Johansson, Thomas (2010). Nya svenska fäder.
Umeå: Boréa. Klinth, Roger (2013). ”Den svenska pappapolitiken i historisk
belysning.” i Blomberg, Eva & Niskanen, Kirsti (red.), Arbete & jämställdhet: förändringar under femtio år. Stockholm: SNS. Kugelberg (2004). Jämställdhetsideal och könsdiskriminering – unga
människor möter arbetslivet. Stockholm: Arbetsmarknadsstyrelsen.
Månsdotter, A. och Lundin, A. (2010). “How do masculinity,
paternity leave, and mortality associate? A study of fathers in the Swedish parental & child cohort of 1988/89”, Social Science & Medicine, Vol. 71. Månsdotter, A.; Lindholm, L. och Winkvist, A. (2007). ”Paternity
leave in Sweden – Costs, savings and health gains.” Health
Policy 82:102–115.
Män för Jämställdhet (MfJ) (2014). ”Etablerade verksamheter som
idag arbetar med män och jämställdhet – en svensk kartläggning med internationell utblick.”. I SOU 2014:06Män och jämställdhet. Plantin, L. och Bäck-Wiklund, M. (2009). “Social service as a
human service: between loyalties; a Swedish case”. I Lewis, S.; Brannen, J. och Nilsen, A. Work, Family and Organisations in
Transitions. European Perspective. London: Polity Press.
SOU 2014:6 Referenser
327
Plantin, Lars (2014). ”Föräldraskap och arbetsliv - om lojalitets-
konflikter i famil elivets vardag”. I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Ringdahl, Ola (2013). Det blir bra: manual för skilda män.
Stockholm: Natur & kultur. Schiratzki, Johanna (2014). ”Män i tvister om vårdnad, boende och
umgänge.” I SOU 2014:6Män och jämställdhet. SOU 2005:73. Reformerad föräldraförsäkring - Kärlek, omvårdnad,
trygghet.
SOU 2011:51. Fortsatt föräldrar: om ansvar, ekonomi och samarbete
för barnets skull.
Kapitel 8
Arbetsmiljöverket (2012). Arbetsorsakade besvär 2012. Arbetsmiljöverket (2013a). Arbetsskador 2012.Rapport 2013:1. Arbetsmiljöverket (2013b). Anmälda dödsfall i arbetet efter kön
1955–2012, arbetstagare. European Commission (2013a). The Role of Men in Gender
Equality – European strategies & insights. Luxembourg:
Publications Office of the European Union. European Commission (2013b). The state of men’s health in Europe
2012. Luxembourg: Publications Office of the European Union.
Folkhälsoinstitutet (2012). Årsrapport från 2012. Folkhälsomyndigheten (2014). Nationella folkhälsoenkäten. Försäkringskassan (2011). Sjukskrivningsdiagnoser i olika yrken.
Socialförsäkringsrapport 2011:17. Försäkringskassan (2013a). Pågående sjukpenningfall i december åren
1974-2012. Försäkringskassan (2013b). Personer med sjuk- och
aktivitetsersättning efter ålder december 2012. Harryson, Lisa (2013). Att dela lika, det är min medicin. Umeå
universitet. Herz, Marcus (2014). ”Män och social utsatthet – en översikt”. I
2014:6 Män och jämställdhet. IFAU (2011:2). Kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Rapport 2011:2
Referenser SOU 2014:6
328
Johansson, Thomas (2014). ”Män tänker, tycker och gör”. I SOU
2014:6 Män och jämställdhet. Lichtenstein, Paul et al. (2012). Paul Lichtenstein; Linda Halldner;
Johan Zetterqvist; Arvid Sjölander; Eva Serlachius; Seena Fazel; Niklas Långström och Henrik Larsson “Attention Deficit Hyperactivity Disorder Medication and Criminality”, New
England Journal of Medicine.
Månsdotter, A. och Nordin, A. (2010). “How do masculinity,
paternity leave, and mortality associate? A study of fathers in the Swedish parental & child cohort of 1988/89.” Journal of
Epidemiology & Community health.
OECD (2013a). Health at a Glance 2013 - OECD indicators. OECD (2013b). OECD Factbook 2013: Economic, Environmental
and Social Statistics. – Health status, Suicide rate per gender.
Olofsson, Jonas och Östh, John (2011). Förtidspensionering av
unga - en fråga om utsortering efter utbildningsnivå och socioekonomisk bakgrund? Underlagsrapport nr 5 till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.
Pensionsåldersutredningen (2011). Sjukersättning och yrke. Prop. 2012/13:1, bilaga 4. Regeringskansliet (2014). ”Ökad kunskap om kvinnors
sjukskrivningar”. Sandberg, Linn (2014). ”Män, kropp och hälsa”. I SOU 2014:6Män
och jämställdhet.
SCB (1997). Välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 1975–1995.
Stockholm: Statistiska Centralbyrån. SCB (2009a). ”S älvmord vanligast bland äldre män”.
Pressmeddelande 8 december 2009. SCB (2009b).”Dödsorsaksstatistik”, Välfärd 4/2009. SCB (2013a). Integration – en beskrivning av läget i Sverige.
Integration: rapport 6. SCB (2013b). ”Fyra av tio har psykiskt ansträngande jobb”.
Pressmeddelande 2013:237 SCB (ULF/SILC). Undersökningar av levnadsförhållanden. SCB (YR). Yrkesregister Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapporten 2009.
SOU 2014:6 Referenser
329
Socialstyrelsen (2011). Ojämna villkor för hälsa och vård.
Jämlikhetsperspektiv på hälso- och sjukvården.
SOU 2000:41. Välfärd, ofärd och ojämlikhet. SOU 2011:35. Bättre insatser vid missbruk och beroende. SOU 2013:2. Patientlag. SOU 2013:44. Ansvarsfull hälso- och sjukvård. Statens folkhälsoinstitut (2011a) Alkohol: Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010.
Statens folkhälsoinstitut (2011b). Mäns sexualitet och reproduktiva
hälsa.
Trafikanalys (2013). Pressmeddelande 12 april 2013. Ungdomsstyrelsen (2013)._Unga och jämställdhet,
Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:4. www.ki.se
Kapitel 9
Brå (2013a). Nationella trygghetsundersökningen 2012. Om utsatthet,
trygghet och förtroende (Rapport 2013:1). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå (2013b). Brott bland ungdomar i årskurs nio. Resultat från Skol-
undersökningen om brott åren 1995–2011. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet. Chavez Perez, Inti (2014). ”Mäns sexualitet och hbt-personer”. I
SOU 2014:6Män och jämställdhet. Darvishpour, Mehrdad (2014). ”Jämställdhet, etnicitet och ”andra
män” – ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration”. I SOU 2014:6, Män och jämställdhet. Estrada, F. (2006). “Trends in violence in Scandinavia according to
different indicators”. British Journal of Criminology. Estrada, F. (2007). ”Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning
och struktur.” i Estrada, F. & Flyghed, J. (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund: Studentlitteratur. Estrada, F. (2008). ”Våldet i dagens Sverige – vilka är förövarna och
sammanhangen.” i Våld i välfärdsland. Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv- och socialvetenskap.
Referenser SOU 2014:6
330
Estrada, F. (2010). ”Våld som ett (bra) samhällsproblem.”, Nordisk
tidsskrift for Kriminalvidenskab.
European Commission (2013). The Role of Men in Gender Equality
– European strategies & insights. Luxembourg: Publications
Office of the European Union. Fernbrant, Cecilia (2013). Violence against Foreign-Born Women in
Sweden. Lund: Lunds universitet.
Folkhälsoinstitutet (2013). Nationella folkhälsoenkäten – Folkhälsa
på lika villkor.
Gottzén, Lucas (2014). ”Män, våld och ämställdhet”. I SOU
2014:6 Män och jämställdhet. Granath, Sven (2013). Gatuvåld i Stockholm city: seriebrottslighet,
polisinblandning och brottsutveckling. en genomgång av polisanmälda ärenden 2011-2012 och jämförelser med början av 00-talet. Mölndal: Linnéuniversitetet.
Hammarén, N. (2008). Förorten i huvudet. Unga män om kön och
sexualitet i det nya Sverige. Stockholm: Atlas.
Herz, Marcus & Johansson, Thomas (2011). Maskuliniteter: kritik,
tendenser, trender. Malmö: Liber.
Holter, Ø. G. (2013). ”Masculinities, gender equality and
violence.”, Masculinities and Social Change. Jeffner, Stina (1997). "Liksom våldtäkt, typ": om betydelsen av kön
och heterosexualitet för ungdomars förståelse av våldtäkt. Uppsala universitet.
Johansson, Thomas (2014). ”Män tycker, tänker och gör”. I SOU
2014:6 Män och jämställdhet. Jonsson, R. (2007). Blatte betyder kompis. Om maskulinitet och
språk i en högstadieskola. Stockholm: Ordfront.
Kriminalvården (2013). Tidigt debuterande beteendestörning: förekomst
och betydelse bland vålds-och sexualbrottsdömda. Norrköping:
Kriminalvården. Lander, Ingrid, Pettersson, Tove och Tiby, Eva (red.) (2003).
Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet: genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur.
Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J. & Kalliokoski, A-M.
(2001). Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångs-undersökning. Umeå: Brottsoffermyndigheten.
SOU 2014:6 Referenser
331
Lövestad, Solveig & Krantz, Gunilla (2012). ”Men’s and women’s
exposure and perpetration of partner violence: an epidemiological study from Sweden”. Göteborgs universitet. Män för Jämställdhet (MfJ) (2014). ”Etablerade verksamheter som
idag arbetar med män och jämställdhet – en svensk kartläggning med internationell utblick” I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Regeringskansliet (2014). En strategi för lika rättigheter och möjligheter
oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Stockholm:
Regeringskansliet. Rexvid, D. och Schlytter, A. (2012). ”Attitydförändringar hos unga
män med hederskulturella värderingar.” i Karlsson, L. B. och Piuva, K. (red.) Genusperspektiv i socialt arbete. Stockholm: Natur & Kultur. Sarnecki, Jerzy (2008). ”Våldet mot kvinnor är en del av ett större
våld.”, Läkartidningen, nr. 7, vol. 105. SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv:
jämställdhetspolitiken mot nya mål.
Sveland, Maria (2013). Hatet: en bok om antifeminism. Stockholm:
Leopard. Tiby, E. (2010). ”Upplevelser av utsatthet för hatbrott.” I Hon, hen,
han. En analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner.
Stockholm:
Ungdomsstyrelsen. Uhnoo, S. (2011). Våldets regler. Ungdomars tal om våld och bråk.
Göteborg: Daidalos. Ungdomsstyrelsen (2013). Unga och våld – en analys av
maskulinitet och förebyggande verksamheter. Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Wallinius, Märta (2012). Aggressive antisocial behavior. Clinical,
cognitive, and behavioral covariates o fits persictance. Lund: Lunds universitet.
Referenser SOU 2014:6
332
Kapitel 10
Chavez Perez, Inti (2010). Respekt, en sexbok för killar. Stockholm:
Alfabeta. Chavez Perez, Inti (2014). ”Mäns sexualitet och hbt-personer”. I
SOU 2014:6Män och jämställdhet. Dahl, Ulrika (2005). ”Scener ur ett äktenskap: ämställdhet och
heteronormativitet.” i Don Kulick (red.) Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur. Herz, Marcus & Johansson, Thomas (2011). Maskuliniteter. Kritik,
tendenser, trender. Malmö: Liber förlag.
Hill, Helena (2007). Befria Mannen: Idéer om förtryck, frigörelse och
förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980tal. Umeå: H:ström.
Johansson, Thomas (2014b). ”Män tycker, tänker och gör” I SOU
2014:6 Män och jämställdhet. Pousette, Åke (2014). ”Kompetensen inom andrologi och tillgänglig-
heten till andrologisk vård i Sverige 2013” I SOU 2014:6Män och jämställdhet. Regeringen (2008). Handlingsplan mot prostitution och människo-
handel för sexuella ändamål. Skr. 2007/08:167.
Regeringen (2013). ”Uppdrag till Brottsförebyggande rådet om hot
och kränkningar på internet”. Pressmeddelande 14 november 2013. Regeringskansliet (2014). En strategi för lika rättigheter och möjligheter
oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Stockholm:
Regeringskansliet. Røthing, Åse & Bang Svendsen, Stine Helena (2011). Sex och
samlevnad – perspektiv på undervisning. Lund: Studentlitteratur.
Sandberg, Linn (2014). ”Män, kropp och hälsa.” I SOU 2014:6Män
och jämställdhet.
Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (2013). Folkhälsan i
Sverige, Årsrapport 2013.
SOU 2010:49. Förbud mot köp av sexuell tjänst – En utvärdering
1999-2008.
Statens folkhälsoinstitut (2009). Dopingen i Sverige – en inventering
av utbredning, konsekvenser och åtgärder. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
SOU 2014:6 Referenser
333
Statens folkhälsoinstitut (2011). Mäns sexualitet och reproduktiv
hälsa: en kunskapsöversikt. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut (2012). Sex, hälsa och välbefinnande.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Sörberg, Anna-Maria (2009). Det sjuka. Stockholm: Bokförlaget
Atlas. Ungdomsstyrelsen (2012). Utsatt. Unga, sex och internet. Stockholm:
Ungdomsstyrelsen.
Kapitel 11
Demker, Marie (2011). ”Positiv attityd till invandring trots mobili-
sering av invandrarmotstånd.” i Weibull, Lennart, Oscarsson, Henrik och Bergström, Annika (red.) I framtidens skugga. Fyrtiotvå kapitel om politik, medier och samhälle. SOM-undersökningen 2011. SOM-rapport nr 56. European Institute for Gender Equality (EIGE) (2012). The involve-
ment of men in gender equality initiatives in the European Union.
Luxembourg: Publication Office of the European Union. Fangen, Katrine (2001). En bok om nynazister. Oslo: Universitets-
förlaget. Forum för levande historia (FLH) (2011). Antisemitism och islamo-
fobi – utredning, orsaker och preventivt arbete.
Forum för levande historia (FLH) (2012) Toleransens intoleranta bak-
sida. 18 svenska ungdomars verklighet. Skrift 14:2012. (Ann
Runfors). Herz, Marcus och Johansson, Thomas (2011). Maskuliniteter. Kritik,
tendenser, trender. Malmö: Liber förlag.
Holter, Øystein Gullvåg, Svare, Helge och Egeland, Cathrine (2009).
Gender equality and quality of life. A Norwegian perspective.
Oslo: NIKK. Jalmert, Lars (1984). Den svenske mannen. Stockholm: Tidens förlag. Johansson, Anna-Karin (2008). ”Hälsa bland män i glesbygds-
kommuner.”, Socialmedicinsk tidskrift, vol. 85, nummer 3. Johansson, Thomas (2007). The transformation of sexuality.
Harmondsworth: Ashgate.
Referenser SOU 2014:6
334
Johansson, Thomas (2014). ”Män tycker, tänker och gör”. I SOU
2014:6 Män och jämställdhet. Järvklo, Niclas (2010). ”Kränkta män.”, Expo, 2010/3. Oskarson, Maria (1996). ”Politisering av ämställdheten.” i
Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red) (1996) Mitt i 90talet. SOM-rapport 16. SOM-institutet. Göteborgs universitet. Oskarson, Maria och Rohdén, Helena (2002). ”Könsskillnader i
politiken – mönstren består.” I Holmberg, S. och Weibull, L. (red.)
Det våras för politiken. SOM-rapport 30. SOM-institutet.
Göteborgs universitet. St.meld. nr. 8 (2008-2009). Om menn, mansroller och likestilling.
Tillrådning från Barne- og likestillingsdepartementet av 12. desember 2008. Oslo. Statistiska centralbyrån (SCB) (2011). Åttapartivalet 2010. TNS/SIFO (2010). Segmentering rörande uppfattningar om jäm-
ställdhet mellan män och kvinnor. Integrations- och jämställdhetsdepartementet.
Tollin, Katharina (2011). Sida vid sida. En studie av jämställdhetens
genealogi 1971–2006. Stockholm: Atlas förlag.
Ungdomsstyrelsen (2013a).
Unga med attityd 2013.
Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:3. Stockholm Ungdomsstyrelsen (2013b). Fokus 13. Unga och jämställdhet.
Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:4. Stockholm Wetterberg, Tomas (2002). Vill man ha jämställdhet? Slutrapport för
projektet Män och jämställdhet. Stockholm: Regeringskansliet.
Kapitel 12
EIGE (2012). The Involvement of Men in Gender Equality
Initiatives in the European Union. Study Report. European
Institute for Gender Equality. Luxembourg: Publications Office of the European Union. European Commission (2013). The Role of Men in Gender Equality
– European strategies & insights. Luxembourg: Publications
Office of the European Union. Ju 2012:05. ”Nationell samordnare mot våld i nära relationer.”, dir.
2012:38.
SOU 2014:6 Referenser
335
Kugelberg (2004). Jämställdhetsideal och könsdiskriminering – unga
människor möter arbetslivet. Stockholm: Arbetsmarknadsstyrelsen.
Mellström, Ulf; Hearn, Jeff och Pringle, Keith (2014). ”Översikt
kring svensk, nordisk och internationell maskulinitetsforskning.” I SOU 2014:6, Män och jämställdhet. Män för Jämställdhet (MfJ) (2014). ”Etablerade verksamheter som
idag arbetar med män och jämställdhet – en svensk kartläggning med internationell utblick.” I SOU 2014:6Män och jämställdhet.
Kapitel 13
Ds 2013:19. Svenska framtidsutmaningar: slutrapport från
regeringens framtidskommission. (2013).
Stockholm:
Statsrådsberedningen. European Women’s Lobby, (2012). The price of austerity: The impact
on women’s rights and gender equality in Europe.
Jernelöv, Arne, (2010). Amazonia – den framtida värld där
kvinnorna styr. Stockholm: Institutet för framtidsstudier.
Mudde, Cas (2007). Populist Radical Right Parties in Europe.
Cambridge: Cambridge University Press. Rosin, Hanna, (2013). Mannens undergång – i kvinnans tidsålder.
Stockholm: Norstedts. Rothstein, Bo (2013). ”Utmaning: de som inte har, inte älskar och inte
är.” I Strömbäck, Jesper (red.) (2013). Framtidsutmaningar: det nya Sverige. Stockholm: 8tto. Yazdanpanah, Soheyla (2013). ”Den ojämlika jämställdheten: om
arbetarkvinnors minskade möjlighet till jämställdhet i Sverige.” i
Den feministiska utmaningen: mot en jämställd arbetsmarknad.
Stockholm: Premiss.
Bilaga 1
337
Kommittédirektiv 2012:97
Män och jämställdhet
Beslut vid regeringssammanträde den 27 september 2012
Sammanfattning
En särskild utredare ska kartlägga och analysera frågor som rör män och jämställdhet.
Utredaren ska
beskriva och analysera mäns livssituation i förhållande till kvinnors i dagens Sverige och hur den har förändrats under senare år,
beskriva och analysera hur män förhåller sig till jämställdhet och hur mäns livsvillkor kan påverkas av bristande jämställdhet,
redovisa verksamheter som i dag arbetar med män och jämställdhet och som bedrivs av organisationer, myndigheter m.fl. som hanterar frågor om pojkar och män, exempelvis killgrupper och pappagrupper,
redovisa en översikt över relevant forskning om mäns livssituation, förhållningssätt till jämställdhet och ansvarstagande när det gäller föräldraskap, obetalt hemarbete och anhörigomsorg, och
på lämpligt sätt sprida den kunskap som sammanställs och uppmuntra till dialog om de frågor som berörs i uppdraget.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.
Bilaga 1 SOU 2014:6
338
Män och jämställdhetspolitik
År 1980 initierade den dåvarande regeringens jämställdhetskommitté en kartläggning kring mäns roll i jämställdhetsarbetet. Resultatet av denna kartläggning publicerades i rapporten Om svenska män – fostran, ideal och vardagsliv (Ds A 1983:2).
Därefter tillsattes en idégrupp – Arbetsgruppen om mansrollen – som mellan 1985 och 1992 publicerade 14 rapporter om män. Arbetsgruppen gav 1985 ut rapporten Mannen i förändring – Idéprogram från arbetsgruppen om mansrollen (Arbetsmarknadsdepartementet 1985). I rapporten ingår en sammanställning över förslag på åtgärder för att engagera män i jämställdhetsarbetet. Även studien Den svenske mannen initierades av arbetsgruppen.
En av slutsatserna av detta arbete var att många män tror på och står upp för jämställdhet men misslyckas med att omsätta sina ideal i praktiken, vilket myntade uttrycket ”i-princip-mannen”.
År 1992 tillsatte regeringen ännu en arbetsgrupp om mansfrågor med uppgift att arbeta med inriktning på mäns föräldraskap. Uppdraget var att verka för att fler män skulle ta ut föräldraledighet, undersöka hindren för detta och ge förslag till åtgärder för att mäns uttag av föräldrapenning skulle öka. År 1995 lämnade arbetsgruppen rapporten Pappagruppens slutrapport (Ds 1995:2) som innehöll en vision om den närvarande pappan och ett antal förslag på åtgärder för att påverka pappor att i större utsträckning vara hemma med sina barn.
Åren 1999–2001 genomfördes på regeringens uppdrag projektet Män och jämställdhet. Slutrapporten Vill man ha jämställdhet? publicerades 2002.
På regeringens uppdrag genomförde TNS SIFO AB år 2010 en undersökning av attityder till jämställdhet. Resultatet visar att en stor majoritet av såväl kvinnor som män anser att jämställdhet är viktigt. Undersökningen visar att även män någon gång känt sig missgynnade på grund av kön, dock i mindre utsträckning än kvinnor. Både män och kvinnor anser i hög utsträckning att män har mycket att vinna på att samhället blir mer jämställt.
Frågor om män och jämställdhet har alltmer uppmärksammats i det internationella jämställdhetsarbetet, inklusive inom ramen för utvecklingspolitiken och det internationella utvecklingssamarbetet. En omfattande undersökning om män och jämställdhet har presenterats i Norge (St.meld. nummer 8, 2008–2009, Om menn,
Bilaga 1
339
mannsroller og likestilling). Även i andra nordiska länder har initiativ tagits för att särskilt lyfta fram frågor om män och jämställdhet.
Inom EU uppmärksammas mäns roll i jämställdhetsarbetet i den Europeiska kommissionens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män 2010–2015 (KOM [2010] 491 slutlig). Inom FN:s ekonomiska och sociala råd (Economic and Social Council, ECOSOC) har mäns och pojkars roll i och delat ansvar för jämställdhetsarbetet lyfts fram i årliga uppföljningar av Pekingplattformen och Kvinnokommissionens policybeslut om gemensamma slutsatser 2004 och 2009.
I den svenska jämställdhetspolitiken är frågor om att bekämpa mäns våld mot kvinnor ett prioriterat område. Regeringen har bl.a. tagit initiativ till att utveckla kvaliteten i insatser för de män som utsätter kvinnor för våld. I regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer (skr. 2007/08:39) redovisas åtgärder för att t.ex. utveckla socialtjänstens arbete med våldsutövande män och satsning på verksamheter inom Kriminalvården riktade till våldsamma män.
När det gäller mäns våld mot kvinnor finns det dock få förebyggande insatser som riktas till män och pojkar. Det saknas också kunskap om våldets koppling till föreställningar om maskulinitet och om hur våld och våldsutsatthet påverkar pojkars och unga mäns livsvillkor. Ungdomsstyrelsen fick därför i mars 2011 i uppdrag att genomföra en studie som ska analysera pojkars och unga mäns attityder och värderingar kring jämställdhet, maskulinitet och våld. I uppdraget ingår också att beskriva pojkars och unga mäns utsatthet för, och användning av, olika typer av våld (U2011/2232/UC). Studien ska redovisas den 1 februari 2013.
Behov av en utredning om män och jämställdhet
I skrivelsen En jämställd arbetsmarknad (skr. 2008/09:198) framhåller regeringen att jämställdhet rör både kvinnor och män, men att män sällan är i fokus i det jämställdhetspolitiska arbetet.
Regeringen aviserade i skrivelsen att den avser att inrätta en arbetsgrupp med uppdrag att analysera och lämna förslag i frågor som rör män och jämställdhet, bl.a. med inriktning på arbetsmarknaden. Regeringen beslutade i oktober 2011 att bemyndiga chefen
Bilaga 1 SOU 2014:6
340
för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild delegation för jämställdhet i arbetslivet (dir. 2011:80).
Det är regeringens bedömning att en fördjupad analys även av frågor som rör män och jämställdhet i ett bredare perspektiv kan utgöra ett viktigt kunskapsunderlag i arbetet med att utveckla jämställdhetspolitiken.
Normer om kvinnligt och manligt
Sverige har i många avseenden kommit långt när det gäller jämställdhet. Samtidigt lever normer för vad som betraktas som kvinnligt respektive manligt kvar, vilket till viss del kan innebära att flickors och kvinnors samt pojkars och mäns liv och valmöjligheter begränsas. Normerna är inte alltid så uttalade men kan bli tydligare när någon bryter mot dem. Såväl pojkar och män som flickor och kvinnor kan möta motstånd hos omgivningen om de bryter mot samhällets normer för ”manlighet” och ”kvinnlighet”. Även homofobi begränsar ungdomars möjligheter att överskrida traditionella könsnormer, särskilt för pojkar. I betänkandet Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99) konstateras att det är svårare för en pojke eller en man att överskrida normen för hur det egna könet förväntas uppträda, än för en flicka eller en kvinna att överskrida kvinnliga könsnormer.
Män har lägre sjuklighet men högre dödlighet
Pojkar och män rapporterar i mindre utsträckning än flickor och kvinnor nedsatt psykiskt välbefinnande som oro, ångest och sömnbesvär. Män söker inte heller läkare lika ofta och de är också mindre sjukskrivna än kvinnor. Män som grupp har lägre sjuklighet än kvinnor men högre dödlighet, främst i åldersgruppen 15?24 år. Detta kan till stor del förklaras av att fler pojkar och unga män råkar ut för olycksfall och att fler unga män än unga kvinnor begår självmord. Medellivslängden är kortare för män än för kvinnor. Återstående medellivslängd vid födseln är 83,7 år för kvinnor och 79,8 för män.
Många av de hälsorelaterade skillnaderna mellan könen beror enligt forskare på beteende, livsstil och levnadsvillkor. Kvinnor
Bilaga 1
341
tenderar att uppsöka vård tidigare än män och endast cirka 15 procent av dem som besöker ungdomsmottagningar är unga män. I Sverige finns det i dag cirka 50 tjejjourer men få ideella verksamheter som på liknande sätt vänder sig till pojkar som far illa.
Risken att utsättas för misshandel på allmän plats är betydligt större för män än för kvinnor. Män är även överrepresenterade i statistik som gäller självmord, olyckor, missbruk och kriminalitet. Vidare har män ofta svagare sociala nätverk än kvinnor.
Pojkar har sämre betyg
Pojkar har i genomsnitt sämre betyg än flickor. De har tio procent lägre meritvärdespoäng i grundskolan och skillnaden i kurspoäng från gymnasieskolan är lika stor. I grundskolan hade pojkar 2008 lägre betyg än flickor i alla ämnen utom idrott och hälsa, och i gymnasieskolan är bilden liknande. Könsskillnaden i betyg gäller för riket som helhet och oavsett elevernas socioekonomiska bakgrund.
Männens utbildningsnivå är i genomsnitt lägre än kvinnornas. En klart lägre andel män än kvinnor har eftergymnasial utbildning. Sedan 1990 har andelen kvinnor med eftergymnasial utbildning trendmässigt ökat snabbare än andelen för män. Av dem som tog examen i högskolan läsåret 2008/09 var 65 procent kvinnor, att jämföra med 60 procent för tio år sedan.
Ett av de ämnen där flickors och pojkars genomsnittliga betyg skiljer sig mest åt är svenska. Den senaste PISA-undersökningen i läsförståelse, genomförd 2009, visar att pojkar presterar sämre än flickor i alla deltagande länder men skillnaden mellan pojkar och flickor i Sverige är större än OECD-genomsnittet. I den senaste kunskapsmätningen i matematik, utifrån det nationella ämnesprovet i årskurs nio, uppnådde dock pojkarna i något högre utsträckning målen än vad flickorna gjorde.
Män har mindre kontakt med sina barn
Fördelningen av tid mellan betalt och obetalt arbete ser olika ut för kvinnor och män. Enligt SCB:s tidsanvändnings-undersökning (2010/11) ägnar kvinnor mer tid åt obetalt hemarbete än män som i stället ägnar mer tid åt betalt förvärvsarbete. Män förvärvsarbetar i
Bilaga 1 SOU 2014:6
342
genomsnitt fler timmar per vecka än kvinnor, vilket bl.a. beror på att många kvinnor arbetar deltid. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns tidsanvändning minskar emellertid.
Fädernas andel av dagar med föräldrapenning har långsamt men stadigt ökat. År 2000 använde män 12 procent av dagarna och kvinnor 88 procent. År 2011 var motsvarande andelar 24 procent för män och 76 procent för kvinnor. Trots denna utveckling är pappor således föräldralediga i väsentligt mindre utsträckning än mammor.
Pappor som varit mer föräldralediga och ägnat mer tid åt barnen har efter en separation större möjlighet att upprätthålla kontakten med sina barn. Efter en skilsmässa har barnen generellt sett mindre kontakter med fadern än med modern.
Män tar också ett mindre ansvar för omsorgen av anhöriga jämfört med kvinnor. Det vanligaste är att hustrur och döttrar ger stöd, omsorg eller vård till en närstående.
Mer kunskap behövs
Jämställdhet mellan kvinnor och män handlar primärt om att riva hinder och vidga individernas möjligheter, vilket innebär ett ökat livsutrymme för såväl kvinnor som män. Jämställdhetspolitiken syftar till att varje kvinna och varje man ska ges förutsättningar att växa utan att könsstereotypa föreställningar begränsar dem och till att ifrågasätta strukturer och normer som håller människor tillbaka.
De framgångar jämställdhetssträvandena vunnit under senare decennier har i hög grad förändrat kvinnors livssituation. Vi vet emellertid inte tillräckligt om hur ökad jämställdhet när det gäller utbildning och föräldraskap har påverkat mäns livssituation eller hur bristande jämställdhet påverkar män. Hur möter män de förändringar som skett inom utbildning och familjeliv? Hur hanterar män livskriser som kan orsakas av exempelvis skilsmässor eller vårdnadstvister? Hur skiljer sig mäns liv från kvinnors när det gäller t.ex. förväntningar, normer och sociala nätverk?
Det är också angeläget att få mer kunskap om sådana verksamheter som i dag bedrivs av organisationer och myndigheter med inriktning på frågor om män och jämställdhet.
Bilaga 1
343
Uppdraget
En särskild utredare ges i uppdrag att kartlägga och analysera frågor som rör män och jämställdhet i syfte att skapa ett kunskapsunderlag i arbetet med att utveckla jämställdhetspolitiken.
Mot bakgrund av att frågor om mäns våld mot kvinnor i så hög grad uppmärksammas inom jämställdhetspolitiken bör utredarens fokus riktas mot andra aspekter och frågeställningar som rör män och jämställdhet.
Regeringen beslutade i oktober 2011 att bemyndiga chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild delegation för jämställdhet i arbetslivet (dir. 2011:80). Utredaren ska därför inte behandla frågor som omfattas av delegationens uppdrag. I utredarens uppdrag ingår det inte heller att lämna förslag till åtgärder.
Utredaren ska
beskriva och analysera mäns livssituation i förhållande till kvinnors i dagens Sverige och hur den har förändrats under senare år,
beskriva och analysera hur män förhåller sig till jämställdhet och hur mäns livsvillkor kan påverkas av bristande jämställdhet,
redovisa verksamheter som i dag arbetar med män och jämställdhet och som bedrivs av organisationer, myndigheter m.fl. som hanterar frågor om pojkar och män, exempelvis killgrupper och pappagrupper,
redovisa en översikt över relevant forskning om mäns livssituation, förhållningssätt till jämställdhet och ansvarstagande när det gäller föräldraskap, obetalt hemarbete och anhörigomsorg, och
på lämpligt sätt sprida den kunskap som sammanställs och uppmuntra till dialog om de frågor som berörs i uppdraget.
Arbetets bedrivande och redovisning av uppdraget
Utredaren ska inhämta synpunkter från myndigheter, organisationer och andra aktörer som arbetar med frågor som rör män och jämställdhet.
Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och utredningsväsendet.
Bilaga 1 SOU 2014:6
344
Det står utredaren fritt att lämna delrapporter före utgången av uppdraget.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.
(Utbildningsdepartementet)
Bilaga 2
345
Kommittédirektiv 2013:50
Tilläggsdirektiv till Utredningen om män och jämställdhet (U 2012:10)
Beslut vid regeringssammanträde den 18 april 2013
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 27 september 2012 kommittédirektiv om frågor som rör män och jämställdhet (dir. 2012:97). Enligt utredningens direktiv skulle uppdraget redovisas senast den 1 november 2013.
Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 31 januari 2014.
(Utbildningsdepartementet)
Bilaga 3
347
Maskuliniteter i förändring
Thomas Johansson
Thomas Johansson är professor i pedagogik, med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap. Han har en bakgrund som psykolog och psykoterapeut. Johansson har sedan 1990-talets början forskat om ungdomskultur och ungdomars vardagsliv. Han är också en av pionjärerna kring kritisk mansforskning i Sverige. Han arbetar för närvarande med att bygga upp en forskargrupp kring frågor om ungdomar, segregation och det nya Sverige. Nyligen fick Johansson medel från Riksbankens jubileumsfond för att bygga upp ett nätverk mellan Sverige, Norge, Danmark och Storbritannien för att forska om marginaliserad maskulinitet.
Bilaga 3 SOU 2014:6
348
1 Män och jämställdhet ............................................................. 349
2 Från en- till tvåförsörjarkontrakt .......................................... 350 3 Män och maskulinitetsnormer i historien ............................. 353
4 Mansrörelser ........................................................................... 357 5 Modernitet, familjeliv och maskulinitet ................................ 361
6 Ny manlighet .......................................................................... 367 7 Mediebilder ............................................................................. 370
8 Trender, tendenser, kritik ...................................................... 374 9 Konklusioner .......................................................................... 377
Referenser ........................................................................................ 379
Bilaga 3
349
1 Män och jämställdhet
Män och kvinnor kan och bör alliera sig i arbetet och kampen för att påverka och motverka de orättvisor som ofta har gjort dem till fiender (Kimmel och Mosmiller 1992:477).
Tanken att vi kan vetenskapligt undersöka och kritiskt reflektera över hur män ”gör” maskulinitet och iscensätter olika former av maktmönster- och hierarkier i samhället är ett relativt nytt fenomen. Mycket av det som utgör rötterna till dagens diskussion om genus och maskulinitet, kritiska studier av män och manlighet, sociala rörelser bland män och självkritiska förhållningssätt till manlighet kan dateras till 1960- och 1970-talet. Parallellt med framväxten av en andra våg inom feminismen, växer det också fram rudimentära former av ”mansrörelser” och en akademisk diskussion om män och manlighet. Vissa rörelser bland män har klara feministiska förtecken, men detta gäller långt ifrån alla. Mer vanligt är att sådana sociala rörelser står i ett motsatsförhållande till feminismen och kvinnorörelser. Det är dock möjligt att spåra tidiga former av jämställdhetsarbete bland män, och förekomsten av starka allianser mellan män och kvinnor i kampen för ett rättvist samhälle (Kimmel och Mossmiller 1992). Om vi ska försöka greppa det som händer i dag inom forskning och politik, är det därför centralt att lyfta fram och fokusera den historiska omvandlingsprocess, där olika former av sociala rörelser, politiska diskussioner, reformer och forskning har samverkat för att skapa en plattform som vi i dag kan använda för att tänka om genus, sexualitet och politik.
Inledningsvis diskuteras övergången från en enförsörjar- till en tvåförsörjarmodell. Därefter presenteras och diskuteras den historiska forskningen om manlighet/maskulinitet. Sedan följer ett avsnitt om olika mansrörelser och dessa rörelsers relation till feminism, genusfrågor i stort och till jämställdhetsarbetet. Det följande avsnittet ägnas åt den diskussion om familjeliv i förändring och genus som förs under 1990-talet. Sedan fokuseras diskussionen om ny manlighet. Ska vi se de förändringar som äger rum som små rörelser på ytan eller som mer radikala samhällsförändringar? Innan kapitlet avslutas ägnas en sektion åt samtida svenska mediebilder av manlighet. Det är förmodligen i skärningspunkten mellan populära bilder och offentliga debatter och forskningen som vi utvecklar många av våra föreställningar om dagens situation och som vardagsbilden av jämställdhet/kön växer fram.
Bilaga 3 SOU 2014:6
350
2 Från en- till tvåförsörjarkontrakt
Om vi ska förstå det ökade fokus och intresse för ”mansfrågor” på 1970-talet i Sverige och i Norden, är det viktigt att titta närmare på länkarna mellan politik, jämställdhet och feminism. Retoriken om ett nytt faderskap och mer jämställda familjer har sina rötter i 1930-talets politiska diskussioner, inte minst i makarna Myrdals
Kris i befolkningsfrågan (1934), där ett förändrat föräldraskap sågs som en central del och som en hörnsten i det svenska välfärdsbygget. Men samtidigt var svensk familjepolitik ända fram till slutet av 1960-talet helt inriktad på att stötta och kontrollera mödrar. Enförsörjarmodellen var länge stark i Sverige, även om andelen yrkesverksamma kvinnor under tidigt 1900-tal var ganska hög. Enligt Rydström och
Tjeder (2009) är statistiken från 1920-talet missvisande, då endast de kvinnor som hade uppgett att de hade ett yrke räknades. Det vanligaste kvinnoyrket under första halvan av 1900-talet var för övrigt hembiträdet. Under tidigt 1900-tal hindrades kvinnor effektivt från att delta mer aktivt i offentlighet, politik, arbetsliv och konsumtion. Detta ändrades sedan successivt, inte minst genom det stora behovet av arbetskraft under kriget och en begynnande välfärdspolitik.
Efter kriget tvingades kvinnorna återigen bort från arbetsmarknaden. 1950-talet blev hemmafruns stora decennium (Rydberg och Tjeder 2009). Den officiella politiken byggde på att kvinnor tog ansvar för hem och barn, medan männen arbetade och försörjde familjen. Barnomsorgen var ännu inte utbyggd, och kvinnor förväntades att ta hand om sina familjer. Denna tid utmärktes av traditionella värderingar och ett värnande om en heterosexuell livsstil. Homofobin var stark på 1950-talet och ett antal homosexskandaler blossade upp, där det talades om homosexuella konspirationer och om hur homosexualitet utgjorde ett hot mot ungdomen. I mitten av 1950-talet bildades RFSL, men det skulle dröja innan föreningen fick en betydelse för politiken.
1960-talet utgjorde återigen en brytpunkt. Det gamla samhällets värderingar ifrågasattes och man kan iaktta en tydlig generationsväxling. Politiska grupperingar kämpade för att införa ett tvåförsörjarkontrakt, där både män och kvinnor skulle ha en självklar plats på arbetsmarknaden. Detta påverkade i sin tur diskussionen om familj och barnomsorg. 1960-talets könsrollsdebatt, sexuella frigörelse och utbyggnad av välfärdsstaten utgjorde viktiga förutsättningar för 1970-talets övergång till ett nytt könskontrakt. Detta arbete förde
Bilaga 3
351
också fram till den nya föräldraförsäkringen 1974, som utgjorde en viktig del av skiftet mot mer jämställda könsroller och familjer. Reformen utmanar de traditionella gränserna mellan kvinnligt och manligt, samt privat och offentligt. Men de första siffrorna över mäns utnyttjande av denna försäkring och möjlighet visade att endast 2,4 procent av de ersättningsberättigade männen hade använt föräldraförsäkringen (Klinth och Johansson 2010).
Olof Palme höll ett berömt tal om mannens emancipation 1970, där fokus riktas mot hur män ska kunna bli mer involverade i jämställdhetsarbetet är på många sätt typisk för 1970-talets diskussioner om könsroller, där vi kan se en tydlig vändning mot mannen. När FN:s kvinnoår ska uppmärksammas 1975 publiceras intervjuboken Rätten att vara människa, där Marit Paulsen med flera pläderar för en politik som på allvar speglar frågan om mäns rätt till föräldraskap. Fokus riktas mot destruktiva mansroller och boken uttrycker en uttalad vilja att frigöra mannen från samhälleligt förtryck. Boken mötte en hel del kritik av feminister som menade att man överdrev mannens roll som offer för strukturer (Klinth och Johansson 2010). De teoretiska perspektiv som tillämpades under denna tid, till exempel könsrollsteorin, gjorde det svårt att gå utanför ganska stereotypa uppfattningar av ”det manliga” respektive ”det kvinnliga”. Detta teoretiska perspektiv har i dag visserligen ersatts av andra teorier, men samtidigt tenderar denna typ av essentiella beskrivningar av kön/genus att återkomma och att återanvändas i debatter och även forskning. 1980-talet utgjorde på många sätt ett slags institutionalisering av frågor kring jämställdhet, makt och kön. Arbetsmarknadsfrågorna prioriterades och man arbetade bland annat med att försöka få in kvinnor i mansdominerade yrken och tvärtom (Rydberg och Tjeder 2009). Det skedde också en akademisering av kvinnoforskningen. Första numret av Kvinnovetenskaplig tidskrift, som fick en stor betydelse för de vetenskapliga diskussionerna om jämställdhet och kön, gavs ut 1980.
Historiskt har diskussionen om genus och jämställdhet handlat om relationen och maktbalansen mellan män och kvinnor. De teoretiska modeller som använts har ofta lett till relativt entydiga och stereotypa bilder av mäns över- och kvinnors underordning. Den tredje vågens feminism och politiska och sociala förändringar under 1990-talet satte en ny agenda för diskussionerna om genus och makt. Mäns maktposition har sedan dess i allt större utsträckning problematiserats och den akademiska begreppsapparaten har också blivit mer dynamisk och utvecklad. Hegemonisk maskulinitet tolkas i dag
Bilaga 3 SOU 2014:6
352
inte enbart som uttryck för en hierarkisk ordning, utan som en rörlig, delvis öppen och föränderlig historisk formation (Connell 1995, Johansson och Ottemo 2013). Dessutom tar sig denna formation olika uttryck på global, nationell och lokal nivå. Om vi ska förstå hur manlighet konstrueras i dag måste vi även ta hänsyn till intersektioner mellan klass, genus, ålder, etnicitet och andra faktorer som bidrar till att ge en mer komplex bild av hur genus formas i vårt samhälle. Slutligen måste vi också väga in diskussionen om heteronormativitet och HBTQ frågor i våra reflektioner och analyser av genus.
Från 1960-talet fram till i dag har diskussionen om jämställdhet rört sig från att betona könsskillnader och diskriminering, till att diskutera olika former av multipel diskriminering. På så sätt förskjuts fokus från frågor om mäns och kvinnors villkor och rättigheter – och ett könsrollsperspektiv – till hur mer komplexa och multipla former av förtryck gestaltas. Detta innebär också ett ifrågasättande av alltför starkt fokus på den heterosexuella och vita kärnfamiljen. Andra typer av diskriminering, till exempel sexuell och etnisk, blir därmed allt mer centrala i den politiska debatten (Blomberg och Niskanen 2013).
De sociala, kulturella och ekonomiska förändringar som präglar dagens Europa erbjuder oss ett antal utmaningar och nya möjligheter att tänka kring och studera genusmönster. Det europeiska samarbetet sätter ett antal frågor, som till exempel mäns våld mot kvinnor, faderskap, rasism, utbildning, intimitet och sexualitet, på agendan (Hearn och Pringle 2006). I dessa sammanhang handlar det ofta om ”män som problem”, som utövare av våld, som aktiva rasister och bromsklossar för jämställdheten. Men det förekommer också mer optimistiska diskussioner om inte minst faderskap och jämställdhet, som riktar fokus mot en långsam men urskiljbar förändring av intimsfären.
Bilaga 3
353
3 Män och maskulinitetsnormer i historien
Under 1990-talet kan vi notera ett förnyat intresse för forskningen kring män och maskulinitet i Norden, Storbritannien och USA. Många av de män som var aktiva i 1970-talets mansrörelser har gjort akademiska karriärer och arbetar nu för att föra ut och offentliggöra sina erfarenheter av detta arbete och inte minst för att placera kritisk mansforskning inom genusfältet. Man kan säga att det på 1990-talet skapas starka allianser mellan feminister av båda könen. Detta arbete med att utforma en feministisk forskning kring mäns vardagsliv och konstruktionen av maskulinitet leder också till ett starkt intresse för historien. Med inspiration från feminister som tidigt började läsa om och tolka historien utifrån ett kritiskt tänkande kring genus och framför allt med fokus på osynliggörandet av kvinnor i historien, börjar män att söka i historien för att hitta svaret på hur vi ska kunna skriva en mer kritisk och feministisk historia kring män och maskulinitet.
Ett bra exempel på en sådan kritisk omläsning av manlighetens historia finner vi hos den svenske idéhistorikern Claes Ekenstam (1998). Han visar hur mäns attityd till och agerande kring känslor och speciellt gråt varierar högst betydligt i modern tid. Ekenstam ställer sig frågan varför så få män gråter i dag, när det fanns så gott om dem på till exempel 1700-talet. Han beskriver hur män på 1700talet i olika privata och offentliga sammanhang kunde släppa fram närmast flodvågor av tårar, medan den moderne mannen är mer inbunden, behärskad och kontrollerad. Ekenstam finner inspiration i tolkningar av hur den moderna manligheten förändras i riktning mot mer självbehärskning, kontroll och disciplinering av kropp och själ (Mosse 1996). Det handlar alltså om en långtgående förändring av grundläggande genusmönster och av människans relation till känsloliv och kroppslighet, en förändring som ställer en rad intressanta frågor om hur kön formas och förändras.
I mitten av 1990-talet publiceras en rad amerikanska studier kring maskulinitet och historia, bland annat Michael Kimmels Manhood in America (1996) och Georg Mosses The image of man (1996). Dessa böcker får en stor betydelse för den historiska forskningen om manlighet. Medan Kimmel har en uttalad feministisk agenda och också riktar starkt fokus mot studier av mansrörelser och mäns historiska allianser med feminister, utgör Mosses bok en mer konventionell historieskrivning med en uttalad tes kring hur det skapas en stereotyp maskulinitet i framför allt USA under slutet av 1700-
Bilaga 3 SOU 2014:6
354
talet och början av 1800-talet. Det finns även en rad tidigare försök att skriva manlighetens historia, som till exempel Klaus Theweleits utmärkta studie av fascismens män och Peter Stearns analyser av maskulinitet och klass (Lorentzen och Ekenstam 2003).
Mosse (1996) beskriver hur det i brottytan mot adelns mansideal växer fram ett nytt ideal kopplat till det framväxande borgerskapet. Mosse ser starka kopplingar mellan denna framväxande klass, nationalstaten och odlandet av en stark, moralisk, produktiv och karaktärsfast manlighet. Denna manlighetsmodell har sina rötter i Kristendomen, men det som framför allt läggs till är en starkare betoning på förnuftet och på kroppslig styrka. Mosse ger oss en idealtyp och viktiga pusselbitar till att förstå kärnan i det som vi sedan ser som framväxten av en hegemonisk maskulinitet i vår samtid. Den starka fixeringen vid den starka och muskulösa manliga kroppen och dess koppling till nationsbyggandet är väldigt framträdande i amerikansk historia. Det är förmodligen ingen slump heller att bodybuilding och fitnessindustrin har sina historiska rötter i USA, där det finns en lång tradition av att hylla den starka, muskulösa och manliga kroppen. Mosse beskriver hur denna stereotypa manlighet utmanas, till exempel av socialistiska eller bohemiska män som bejakar sexualitet och utlevelse, men han menar samtidigt att den stereotypa manligheten på ett effektivt sätt lyckas försvarar sin position.
Kimmel (1996/2006) tar sin utgångspunkt i feminism och kvinnorörelsen och skriver fram en högst självkritisk historia, som betonar mäns ansvar för och delaktighet i samhälleligt förtryck och i det utbredda våldet mot kvinnor, barn och andra män. Han inleder sin bok med att konstatera att amerikanska män inte har någon historia. Det han menar är att även om de flesta böcker har centrerats kring män, saknas det historieskrivningar där man riktar fokus mot mäns erfarenheter av att vara män, ett slags självkritiska analyser av hur det manliga könet bidragit till att utforma en viss typ av historisk utveckling. Kimmel efterlyser med andra ord en kritisk forskning om män och maskulinitet i historien; en forskning som kan lyfta fram mäns ansvar för våldsutövandet, deras problem med att hantera sitt känsloliv, att ta aktivt ansvar för barn och familj och att överhuvudtaget bli delaktiga i att bygga ett mer jämställt och rättvist samhälle.
En sådan genomreflekterad historieskrivning skulle kunna bidra till att dagens män engagerar sig i att skriva fram en annan typ av historia, menar Kimmel.
Bilaga 3
355
Amerikanska män har kommit att uppfatta sig själva som män utan genus, delvis därför de kan kosta på sig att strunta i vikten av genus. Därför behandlar vi våra militära, politiska, vetenskapliga och litterära gestalter som om deras genus och deras manlighet inte hade någonting att göra med deras militära bedrifter, politiska beslut, vetenskapliga experiment eller deras litterära stil och ämnen. Och de som vi berövar rättigheter och förtrycker är sådana vilkas manlighet vi har kommit att uppfatta som inte jämbördig med vår egen (Kimmel 1999:32).
Den historia Kimmel skriver är på många sätt parallell med Mosses beskrivning av den stereotypa manligheten, men med en viktig skillnad; Kimmel skriver tydligt in hur amerikanska män genom den moderna historien alltid upplevt sig vara hotade av andra män, men kanske speciellt av feminister och av att leva med en känsla av att vara ständigt ifrågasatta. Kimmel skriver fram en historia där den självkonstruerade amerikanska manligheten – som är uppbyggd kring faktorer som rationalitet, styrka, karaktär, individualism och våldsutövande – ständigt upplever sig vara i kris. Denna manlighetens kris accentueras vid vissa historiska tidpunkter, som till exempel vid övergången till industrisamhället, och detta leder till att män på olika sätt ytterligare överdriver sin maskulinitet och befäster sin maktposition i samhället.
Medan den amerikanska forskningen kring män och maskulinitet skrivit fram en relativt entydig bild av historisk manlighet har nordisk forskning gett en betydligt mer nyanserad bild. David Tjeder (2003) har med inspiration från amerikanska forskare studerat borgerlighetens män under 1800-talet och funnit en stark kärna av ideal kopplade till tanken om karaktärsfasthet. Samtidigt som den moraliska och karaktärsfasta manligheten hyllas och upplyfts som ideal, hotas denna konstruktion hela tiden av arbetarklassens utlevelser och framför allt av de unga männen inom borgerskapet som under till exempel studietiden ägnar sig åt ”skör levnad” och sexuell utlevelse. Nordiska forskare har visat vikten av att studera manlighet i ett klassperspektiv och att lyfta fram lokala variationer i hur relationen mellan manligt/omanligt tar sig uttryck (Lorentzen och Ekenstam 2003).
Det som framför allt har varit styrkan i den Nordiska forskningen om maskulinitet, genus och jämställdhet är den starka betoning på hur välfärdspolitik och politiska reformer har format, modulerat, sätt ramar för och starkt påverkat utformningen av jämställdhetsagendan. Denna forskning fokuserar framför allt på utvecklingen från 1960-talet och fram till i dag, med vissa tillbakablickar
Bilaga 3 SOU 2014:6
356
mot 1930- och 1940-talet. Viktiga faktorer och händelser som till exempel kvinnors inträde på arbetsmarknaden, utvecklingen av daghem/förskolor, familjereformer och andra typer av välfärdsstatlig reglering utgör en central del av denna efterkrigshistoria. Blomberg och Niskanen visar i sin redigerade bok Arbete & jämställdhet (2013) hur begreppet jämställdhet genomgår en rad viktiga omvandlingar från 1960-talet och framåt i det moderna svenska samhället. De visar också hur begreppet har använts för olika syften, alltifrån för att arbeta för en jämnare fördelning av resurser och tillgångar, till att bli ett slagträ i diskussionen om invandring och flyktingskap. När man försöker förklara att kvinnor med invandrarbakgrund inte får tillträde till den svenska arbetsmarknaden på grund av att deras ”traditionella” män hindrar dem från att arbeta och att bli mer jämställda, används begreppet ”bristande jämställdhet” för att förklara strukturella hinder på arbetsmarknaden. Författarna påpekar att jämställdhet inte enbart handlar om attityder och kunskaper, och om att förändra dessa attityder, utan framför allt om makt och inflytande. Den nordiska forskningen har också visat hur sammanflätat det välfärdsstatliga projektet är med mer subjektiva förändringar i hur människor uppfattar och förhåller sig till genus, sexualitet och familjeliv.
Den historiska forskningen visar sammantaget hur ett specifikt manligt ideal utvecklas, befästs och får en hegemonisk position. Forskningen visar också vikten av att studera hur olika grupper av män förhåller sig till och ibland också gör motstånd mot detta dominerande ideal. En annan viktig lärdom är att konstruktionen av manlighet har olika nyanser och skepnader i olika nationella, regionala och lokala sammanhang. Vidare har man betonat vikten av att studera hur manlighet konstrueras i skärningspunkten mellan klass, etnicitet, kön, sexualitet, nationstillhörighet och ålder. Samtidigt saknas det i dag fortfarande i stor utsträckning empiriska studier där man lyckats utveckla väl fungerande intersektionella analyser av mäns och kvinnors vardagsliv.
Den historiska forskningen visar dels hur mansidealen förändras och tar sig olika former historiskt, dels att historikers läsning av denna historia också har starka kopplingar till politiska projekt; det vill säga valet att lyfta fram vissa delar av historien och att betona vissa situationer, aktörer och handlingar är relaterat till hur man ser på samtiden och möjligheterna att bedriva en viss politik kring jämställdhet, genus och maskulinitet. En viktig fråga i detta sammanhang handlar om huruvida män engagerat sig i kampen för jämställd-
Bilaga 3
357
het. Det finns som alla vet en lång och gedigen historieskrivning kring kvinnors kamp för att skapa ett mer rättvist och jämställt samhälle, men på vilket sätt är män inskrivna i denna historia?
4 Mansrörelser
När den amerikanske historikern Michael Kimmel och hans kollega i början av 1990-talet bestämde sig för att sätta ihop en samlingsvolym med texter från amerikanska män som på olika sätt engagerat sig i kampen för jämställdhet, fick han höra att det förmodligen skulle bli historiens kortaste bok. Men de fann över 1 000 dokument, från tidsperioden 1776 fram till 1990-talet (Kimmel och Mosmiller 1992). Allt sedan slutet av 1700-talet har det i kampen för ett mer rättvist och jämställt samhälle förekommit olika typer av allianser mellan män och kvinnor. Argumenten för att arbeta för jämställdhet har dock varierat. Kimmel (2005) diskuterar tre olika typer av argument: a) rättviseargumentet, där man utgår från den liberala tanken om individers lika rättigheter och villkor i samhället;
b) det moraliska argumentet, som tar fasta på kvinnors möjligheter att påverka män att ta rätt beslut och att ta hänsyn till familj och nation; och c) förändringsargumentet, där den nye mannen också förknippas med ett nytt och mer jämställt samhälle. Kimmel menar att vi i dag lever med arvet från dessa olikartade argument för det jämställda samhället, och att mycket av det som kan ses som olika former av mansrörelser också tenderat att luta sig mot ett eller flera av dessa argument och ståndpunkter. Detta motstridiga och komplexa intellektuella arv slår också igenom på olika sätt i de mansrörelser och i de projekt som iscensätts i det civila samhället för att påverka och förändra mäns villkor.
Många av de mansrörelser som uppstår på 1960- och 1970-talet har sina rötter dels inom socialismen, dels inom den terapeutiska rörelsen. Vid denna tid växte det fram en rad nya terapimetoder, ofta baserade på känsloutlevelser, som till exempel primalterapi, gestaltterapi och kroppsterapier av olika slag. Den brittiske sociologen Victor Seidler, som själv deltog i en av de mest framträdande brittiska mansrörelserna (Achilles Heel) vid denna tid, har i en rad böcker beskrivit och analyserat den komplexa relationen mellan de feministiska männen och den mer terapeutiska falangen inom mansrörelserna (Seidler 1991, 1992, 2006). En av de främsta företrädarna för den terapeutiska falangen inom mans-
Bilaga 3 SOU 2014:6
358
rörelserna är den amerikanske poeten och författaren Robert Bly. Hans teorier om manlighet fick stor uppmärksamhet i början på 1990-talet. Hans bok Järn-Hans (1990) utgör i dag en klassiker inom denna typ av mansdiskussion. Även om Seidler är kritisk till Robert Bly och den mytopoetiska mansrörelsen – som fick stort inflytande framför allt i USA och Storbritannien, men även i Sverige under tidigt 1990-tal – menar han att det finns vissa inslag i denna rörelse som är viktiga att värna om. Det handlar här framför allt om de terapeutiska försöken att frigöra män från vissa ideal och att ge dem möjligheter att få bättre kontakt med sitt känsloliv. Mäns tendenser att negligera och undertrycka vissa känslor – som riskerar att hota deras självbild och en mer klassisk stereotyp maskulinitet – bidrar också till att dessa män fortsätter att stötta den manliga dominansen i samhället. Poängen här är att män skulle ha mycket att vinna på att konfrontera sina känslor och att våga förändras och bejaka det ”mjuka, svaga och känsliga”, och endast genom en sådan mer djupgående terapeutisk förändringsprocess kan vi uppnå ett annat och mer jämställt samhälle.
I USA är mansrörelserna väldigt tydliga och polariserade. På 1990-talet framträder å ena sidan feministiska mansrörelser, som till exempel National Organization of men against Sexism (NOMAS), och å andra sidan den kristna Promise Keepers och olika typer av faderskapsrörelser. De senare slåss framför allt för att öka pappors inflytande i familjen, för att stärka äktenskapets samhällsroll och i vissa fall för att återinföra en klassisk familjemodell med fadern som patriark (Gavanas 2001). I de feministiska rörelserna skapas det allt tätare band mellan hetero- och homosexuella män och man har också en tydlig koppling till feministiska rörelser, praktiker och teorier. Michael Kimmel (1995) och hans amerikanska kollegor försöker i mitten av 1990-talet att öppna för en dialog med Robert Bly och mytopoeterna. Även om den bok med de texter som denna dialog resulterade i utgör ett försök till dialog, uppfattade Bly och hans kollegor snarare de olika inläggen från de feministiska männen som blyhård kritik mot deras sätt att närma sig dessa frågor. Här ser man också tydligt hur psykologi ställs mot politik. Inom den mytopoetiska rörelsen finns det i ringa utsträckning ett intresse av att skapa kontakter och allianser med feminister.
Michael Messner (1997), som har studerat de amerikanska mansrörelserna, menar att det under 1970-talet fanns en stor potential till att skapa en mer enad och progressiv mansrörelse i USA, men att det snarare uppstod ett antal fraktioner, som hade svårt att ena sig
Bilaga 3
359
kring gemensamma frågor, fokus och en tydlig politisk agenda. Messner pekar bland annat på avsaknaden av ett intersektionellt perspektiv på maskulinitet och tendenser till att skapa universella kategorier, till exempel ”homosexuella män” eller ”heterosexuella gifta män”, snarare än att ta hänsyn till hur klass, etnicitet och sexualitet skapar mer komplexa subjektiviteter. Detta odlande av särintressen undergrävde, enligt Messner, den amerikanska mansrörelsen och försvårade skapandet av koalitioner mellan olika fraktioner. Det uppstod ett antal sprickor mellan till exempel olika grupper av feministiska män med olika synsätt på sociala praktiker och förändringsarbete.
Även i Sverige och Norden växte det fram mansrörelser på 1970-talet. I januari 1978 bildades föreningen Befria mannen. 1970talet var på många sätt en brytpunkt och central period i svensk jämställdhetspolitik. Vi fick en ny föräldraförsäkring 1974, en jämställdhetsminister 1976 och en jämställdhetsombudsman 1980. Grupp 8 bildades den 8 maj 1968 och i kölvattnet av dessa förändringar började även en del män att mobilisera sig och aktivt engagera sig i genusfrågor. Befria mannen innehöll många av de ingredienser vi känner igen från de amerikanska och brittiska mansrörelserna, bland annat medvetandehöjande praktiker, fokus på mäns känsloliv och en kritik av patriarkatet och kapitalismen (Hill 2003, 2007). Under några år riktade män en radikal kritik mot den stereotypa manligheten och försökte utveckla metoder för att arbeta med att skapa en större medvetenhet om mäns och kvinnors situation i det kapitalistiska samhället. 1986 upplöstes Befria mannen. Detta var istället en tid då det riktades kritik mot mjuka och ”feminina” män.
Under 1980 och 1990-talet finner vi med andra ord en pessimism och en skepticism vad gäller mäns förmåga och vilja till förändring. Trots politiska försök att påverka män till att ta mer ansvar för hushåll och barn visar statistiken att det fortfarande är kvinnor som tar huvudansvaret, medan männen ägnar sig åt sina arbeten och karriärer. Under denna tid tonar det också fram en stark kritik mot den feminine, svage och omanlige mannen. Vissa psykologer – som lutade sig på anknytnings- och objektrelationsteorier – och en brokig skara av debattörer menade att det var dags att acceptera att män och kvinnor har olika funktioner i familjen. Detta blev inte minst tydligt i den så kallade velourdebatten 1983. Psykologerna Gunilla Guvå och Kristina Humble såg en fara i att män allt mer tog över moderns roll i familjen, att män feminiserades och
Bilaga 3 SOU 2014:6
360
förlorade sin position som fäder och män och därmed berövade sina barn en viktig psykologisk identifikationsgestalt; helt central för den oidipala utvecklingen. I kölvattnet av denna konservativa reaktion på kampen för ett mer jämställt samhälle, växer det också – med inspiration från amerikanska och brittiska mansrörelser – fram en visserligen ganska svag men synlig svensk mansrörelse. Det handlade framför allt om män som inspirerats av till exempel Robert Bly eller av den kristna amerikanska rörelsen Promise keepers. Vissa delar av denna yttring var klart anti-feministiska, medan andra var mer introspektiva och ägnade sig åt att söka efter den ”äkta” manligheten.
Även om dessa rörelser aldrig fick riktigt fäste i Sverige, fanns det ändå en del försök att etablera denna typ av manligt sökande i en svensk kontext. Åke Högbergs, Det vilda i mannen: vägen från mamma till mognad (1996), utgör ett sådant försök. Högberg skrev också böcker om faderskap och myter. Under 1990-talet fanns det ett visst utrymme för mansgrupper och för ett terapeutiskt sökande efter ”sann manlighet”. Inspirerade av Robert Bly, Carl Gustav Jung och psykoanalytisk litteratur försökte män finna svaret på hur man skulle närma sig och lösa mäns kriser och identitetsproblem. Denna typ av vändning mot mannen handlade om ett sökande efter en essentiell, äkta, sann manlighet och i förlängningen av detta en stabil identifikation/identitet.
Men under 1990-talet växer det också fram mer systematiska försök i Sverige att skapa forum för att diskutera och driva frågor om män och jämställdhet. Ett sådant exempel är Det manliga nätverket, som växte fram som ett initiativ från Rädda Barnen 1993. I dag har man döpt om detta nätverk till den rikstäckande föreningen
Män för jämställdhet. Föreningen växte fram som ett svar på den ökade uppmärksamheten som riktades mot mäns utbredda våld mot kvinnor och barn. Föreningen verkar för visionen om ett samhälle fritt från våld, förtryck och orättvisor. Föreningens programförklaring bygger på tankar om hur olika maktordningar som bygger på framför allt genus, men även klass och etnicitet, bidrar till att förtrycka människor (Johansson och Lunneblad 2012). Under 2000-talet kan vi därmed se hur några större aktörer, som Män för jämställdhet, organiserar sig och driver jämställdhetsfrågor i civilsamhället. Det finns också en rad exempel på föreningar eller kortvariga projekt, som ägnar sig åt frågor som rör män, jämställdhet och familjer. Till skillnad från många andra föreningar och projekt som engagerar sig i ”killfrågor” eller ”mansfrågor” finner vi hos Män för jämställdhet ett mer uttalat genusperspektiv och en tydlig och uttalad proble-
Bilaga 3
361
matisering av hur människor förtrycks via olika typer av maktordningar. I många andra, visserligen lovvärda, projekt och föreningar på det sociala fältet saknas ofta ett mer utarbetat genus- och maktperspektiv (Johansson och Lunneblad 2012).
Även om män som aktivt engagerar sig i frågor om jämställdhet är relativt osynliga på den offentliga arenan, innebär detta inte att män i allmänhet är helt oengagerade i frågor om kön, sexualitet, familjeliv och intimitet. I dagens familjeliv pågår en långsam, men ändå tydlig förändringsprocess. Denna förändring är till stora delar tyst och inte alltid tydligt artikulerad, men om vi ska förstå hur maskulinitetsnormer och föreställningar kring manlighet utvecklas, förändras och förnyas, måste vi även rikta blicken mot familjelivets omvandlingar.
5 Modernitet, familjeliv och maskulinitet
På 1990-talet sammankopplas intima relationer inte längre i första hand med stabilitet och ordning, utan med förändring och nya identitetsmönster. Kärleksrelationen och familjen blir utifrån detta synsätt en källa till utopier och förhoppningar om en bättre framtid och ett mer jämställt samhälle. Därmed befinner sig familjen mitt i en diskussion om moral, etik, ideal och kultur. Två böcker har haft ett stort inflytande över den här diskussionen. Dels är det den brittiske sociologen Anthony Giddens (1992) bok Intimitetens omvandling, dels de tyska sociologerna Ulrich Beck och Elisabeth Beck-Gernsheims bok The Normal Chaos of Love (1995). Även om Giddens och paret Beck skiljer sig åt en del och drar delvis olika slutsatser av sina respektive analyser, finns det också en samstämmighet i resonemangen om dagens familjeliv. Det som förenar teoretikerna är deras fokus på modernitet och individualisering.
Individualiseringstesen – och tolkningarna av densamma – har också en central betydelse för hur diskussionerna om familjen förs.
I Intimitetens omvandling fokuserar den engelske sociologen Anthony Giddens de radikala förändringar av intimsfär och familjeliv som ägt rum från 1970-talet och fram till 1990-talet. Vi ska här följa hans tankegångar och fundera över implikationerna av hans sätt att se på familj, genus och sexualitet. Giddens menar att det blir allt svårare att upprätthålla illusionen om det romantiska förhållandet som ”den goda relationen”. Detta förhållande bygger i stor utsträckning på en social acceptans av en ojämlik relation
Bilaga 3 SOU 2014:6
362
mellan könen och på kvinnans underordning. När intima relationer inte längre grundas i romantiska illusioner och när människor genomskådar sådana illusioner utvecklas det Giddens kallar den rena relationen (the pure relation), som bygger på en relation mellan två jämlika individer med ett ömsesidigt behov och utbyte av varandra. När den ene vinner mer på relationen än den andre – ekonomiskt, socialt och/eller psykologiskt – hotas det sammanhållande bandet och relationen riskerar att upplösas. Detta är alltså en skör konstruktion, som bygger på ständiga förhandlingar och på en emotionell och rationell balansgång. När parrelationen inte längre lutar sig mot traditioner eller förlitar sig på romantisk kärlek, utan framför allt binds och fogas samman av rationella behovskalkyler, befinner den sig då i en djup kris? Eller är det tvärtom, att det nu för första gången i historien skapas möjligheter till ”äkta” intimitet?
Den engelska familjeforskaren Carrie Yodanis (2005) menar att i de länder där vi finner höga skilsmässofrekvenser kan vi också notera en hög grad av jämställdhet i familjer. Vi talar ofta om de negativa effekterna av skilsmässor, men enligt Yodanis bör vi även lyfta fram skilsmässokulturens möjligheter och potentialer till förändring, detta gäller inte minst för kvinnor där skilsmässa också innebär möjligheter att leva i jämställda relationer. Utifrån Giddens teori kan vi förstå varför skilsmässorna ökar och varför människor har svårt att upprätthålla intima relationer. Men även om människor skiljer sig och bryter upp från mer eller mindre långvariga intima relationer, hittar de ofta nya partners och bildar nya familjer. De konstellationer som uppstår blir dock allt mer komplexa och seriella. Det går förstås fortfarande att tala om familjer, men vi måste också fråga oss själva vad vi menar med en ”familj”. Här kan vi se en rörelse från en stabil och enhetlig familj till en mer seriell och processuell familj, det vill säga från kärnfamilj i traditionell bemärkelse till nätverksfamilj med alla sina noder och förgreningar.
Den rena relationen är en förutsättning för framväxten av nya typer av intima relationer och familjebildningar. Samtidigt omskapas ”gamla” samlevnadsformer och en del nya former får en större plats i offentligheten. På kort tid har till exempel homosexuella föräldrar kämpat för och erövrat en rad rättigheter som ”föräldrar”, rätten att adoptera barn, att gifta sig (Johansson 2009). Dessa föräldrar ställer också en rad väsentliga och utmanande frågor om hur vi ska se på familjer. Hur ska vi till exempel definiera förälder? Juridiskt sett är det enbart möjligt att ha två föräldrar. Vad innebär detta för fyrklöverfamiljer, där det potentiellt finns fyra föräldrar? Vi rör oss
Bilaga 3
363
från familj som något stabilt och självklart till ett samhälle där vi ”gör” familjer. I Sverige har situationen för homosexuella som vill bilda familjer successivt förbättrats och via olika lagändringar har det skapats allt bättre möjligheter att adoptera barn och vinna samhällelig legitimitet. Familjer som tidigare tvingades att leva i skuggan av den heterosexuella kärnfamiljen har trätt fram och tagit plats i svens offentlighet. Samtidigt har det krävts ett hårt sexualpolitiskt arbete för att nå detta erkännande och många av de familjer som dyker upp i reportage eller i forskningsrapporter har mött fördomar och kritik och fått kämpa hårt för att skapa familj. Villkoren för homosexuellt föräldraskap skiljer sig åt på ett ofta extremt sätt mellan olika länder. I vissa länder är homosexualitet förbjudet och det finns överhuvudtaget inga möjligheter att leva öppet i samkönade äktenskap. Runt om i världen förföljs, fängslas och avrättas homosexuella.
Om vi ser till statistiken är det förstås fortfarande i stor utsträckning runt man och kvinna och deras barn – gemensamma eller från respektive tidigare förhållanden – som familjen i stor utsträckning byggs, även om det finns många undantag från denna regel. Sociologen Maren Bak har till exempel visat hur ensamstående danska mödrar tenderar att bilda egna familjer, som visserligen kan inbegripa manliga bekanta, men som huvudsakligen vilar på konstellationen moder och barn (Bak 1997). Dessa mödrar ser fördelarna med att utan alltför stor inblandning av män leva sina egna liv, vilket delvis spräcker bilden av den sårbara, beroende och ensamma kvinnan. Detta är givetvis endast en bild av ensamstående mödrar. Ensamstående mödrars villkor varierar givetvis stort beroende på nationella skillnader i välfärdspolitik och ideologiska synsätt på familjen. En annan utveckling som också bidrar till att modifiera bilden av familjen och av moderna relationer är den allt mer utbredda singelkulturen, framför allt i storstäder (Hellesund 2003). Denna kultur hämtar sin främsta näring ur det faktum att människor väntar allt längre med att bilda familj och framför allt med att skaffa barn. I snitt blir man i dag förälder runt trettioårsåldern. Kvinnor (28,93) får barn lite tidigare än män (31,45), så det skiljer cirka 2,5 år mellan könen (Johansson 2009). Dagens föräldrar skaffar också färre barn, vilket har lett till diskussioner om hur de rikare nationerna ska kunna reproducera sig och ta hand om alla sina pensionärer i framtiden.
De tyska sociologerna Ulrich Beck och Elisabeth Beck-Gernsheim (1995) menar att familjen i dag är indragen i en individualiserings-
Bilaga 3 SOU 2014:6
364
process. Detta innebär att den i allt större utsträckning förlorar sin kraft som sammanhållande enhet och istället blir en mötesplats för enskilda individer, som i bästa fall har gemensamma mål och intressen. Detta skapar ett större tryck på människor att formulera och revidera sina berättelser och sätt att göra familj. Familjen utgör ingen självklarhet. I dag har människor blivit medvetna om att många mönster och föreställningar kring familjen är socialt konstruerade. Enligt de båda tyska sociologerna blir barnen det projekt som ska sammanbinda familjen. När det inte längre finns givna traditioner eller en fast vägledning att få från till exempel sina egna föräldrar, kommer föräldraskap att handla om att konsten att formulera sådana riktlinjer och värden. Enligt paret Beck får experter och författare till populärpsykologisk litteratur en allt större betydelse.
Det är i böcker, tv-program, rådgivningsspalter eller på Internet som föräldrar kan hitta tips och råd om hur de ska ta hand om sina barn och skapa lyckliga förhållanden.
Kärlek betraktas alltmer som ett vitt papper som individerna själva måste fylla med mening och därigenom skapa en lagom rymlig berättelse om sina biografiska liv, oavsett om detta sker med hjälp av poplyrik, reklam, pornografiska script, underhållningsromaner eller psykoanalys (Ibid:55).
Det finns i dag ett enormt flöde och utbud av just psykologiska råd, men frågan är i hur stor utsträckning människor tar dessa råd på allvar, påverkas och använder sig av råden. Det saknas i stor utsträckning forskning om reception och påverkan av denna psykologiska kultur (Johansson 2006, 2007, 2008; Eldén 2009).
1990-talets diskussion om den förändrade intimsfären tydliggör en del viktiga skillnader i hur olika forskare och teoretiker förhåller sig till och talar om modernitet. Den viktigaste skiljelinjen går grovt sett mellan optimister och pessimister. I det ena lägret har vi dem som ser en stark potential till förändring och i förlängningen av detta framväxten av ett mer demokratiskt och jämställt samhälle. I det andra lägret dyker det upp en rad kritiker som utifrån olika utgångspunkter pekar på att vi fortfarande lever i ett samhälle där klass, kön och etnicitet – och därmed maktstrukturer och sociala hierarkier – strukturerar och determinerar vardagsliv, familjepraktiker och formandet av identitet. På 2000-talet har det skett en viss tillnyktring när det gäller den mer optimistiska modernitetsteorin och dess betoning på individualisering och identitet. Den mer statistiskt orienterade familje- och välfärdsstatsforskningen visar på den fortsatta existensen av stora och tydliga skillnader mellan mäns respek-
Bilaga 3
365
tive kvinnors villkor och möjligheter. Kärnfamiljen består och vi finner tydliga klasskillnader i alltifrån hur man utnyttjar föräldraförsäkringen till hur man fördelar hemarbetet. Men även om statistik kan ge oss en grov bild av hur det ser ut, produceras det också mängder av kvalitativa djupstudier av familjen, som visar på en stor mångfald och komplexitet (Johansson 2009, Klinth och Johansson 2010). Styrkan i modernitetsteorin – det vill säga Beck, Giddens med flera – är att den ger oss redskap att förstå subjektiva, kulturella och historiska förändringar, svagheten ligger i att den har svårare för att förklara reproduktionen av makt och skillnad.
Den typ av familje- och modernitetsteori som beskrivits ovan har haft en klart ansträngd relation till den kritiska mansforskningen och vice versa. Mycket av den forskning som fokuserat på faderskap och delat föräldraskap på 1990-talet förde fram en ganska ljus och positiv bild av moderna fäder (Dienhart 1998, Deutsch 1999). Den kritiska mansforskningen – som har en stark relation till feministisk forskning och till kritisk teori i allmänhet – hade en mindre positiv bild av utvecklingen. Inom den kritiska mansforskningen fokuseras också starkt på mäns våld mot kvinnor och barn, det segregerade arbetslivet och mäns dominans i olika samhällssfärer. Den globala manlighet som träder fram i dessa studier hamnar ganska lång ifrån Giddens mer ljusa och hoppfulla bild av demokratiseringen av familjelivet.
De ibland motsatta perspektiven kan också sägas komplettera varandra. Både nationellt och globalt ser vi i dag en rad tendenser till hur familjelivet förändras och tar sig nya former. EU-medborgarnas ökade rörlighet har lett till fler transnationella giftermål. Under perioden 2000–2004 gifte sig 2,2 miljoner människor per år i EU-länderna. Av dessa äktenskap kan cirka 300 000 ses som transnationella. De flesta av dessa ingås av personer som lever i grannländer eller i länder som har kulturella band. Ungefär ett av tre sådana äktenskap riskerar att sluta i skilsmässa. Under ovan nämnda period har vi uppskattningsvis 170 000 transnationella skilsmässor (Johansson 2009). Vi får allt mer av postnukleära familjer – det vill säga olika former av familjebildningar som inte består av mamma, pappa och barn, och människor i dag lever i allt större utsträckning i seriella kärnfamiljer, det vill säga man skaffar sig flera ”familjer” och lever i allt mer komplexa familjestrukturer under en livstid. Dessutom ser vi också allt fler nya typer av familje- och intimitetsbildningar – regnbågsfamiljer, singelhushåll, etc. – varav vissa utmanar juridiska och kulturella definitioner av familjer. Mycket
Bilaga 3 SOU 2014:6
366
tyder också på att vi har en tydlig och ojämn utveckling av mer ”jämställda” familjer i Europa. Även om trenden och tendenserna mot att fäder blir allt mer omsorgsinriktade finns i ett stort antal europeiska länder, ser de socialpolitiska förutsättningarna olika ut i olika länder. Kombinationen omsorgsinriktning, ett utbyggt förskolesystem, en kraftfull föräldraförsäkring och andra incitament för att utveckla ett jämställt föräldraskap, ger länder som till exempel Sverige och Norge en bra förutsättning för att underlätta för föräldrar att leva mer jämställt. I vissa länder är det svårt att överhuvudtaget tala om homosexuella som föräldrar och om en förändrad och mer jämställd manlighet, medan detta är mer legitimt och öppet förekommande i andra länder.
Samtidigt som det finns tydliga indikatorer på att de nordiska länderna på en rad fronter ligger långt fram vad gäller arbetet för jämställdhet, finns det också dem som varnar för en överdriven optimism vad gäller denna förändring. Det har också funnits en tendens i svensk politik och delar av samhällsforskningen att lyfta fram Sverige och de Nordiska länderna som ett slags föredöme för jämställdhetsarbetet i resten av världen. Även om det delvis finns stöd för att på vissa områden se svensk jämställdhets- och genuspolitik som lyckad, speciellt i en vidare europeisk komparation, finns det förstås också anledning att vara försiktig med att dra överdrivna växlar på denna försiktiga utveckling mot mer jämställda familjer (Haavind och Magnusson 2005). Framför allt kompliceras bilden när man inte enbart tittar på familjen och till exempel faderskapet, utan på samhället och genusrelationer i stort. Då blir det nödvändigt att se hur ekonomiska, sociala, kulturella och subjektiva nivåer samverkar för att skapa hegemoniska mönster, där män fortfarande har högre löner, arbetar heltid, tar ut mindre föräldraledighet än kvinnor, utför en mindre andel av hushållsarbetet. Men för att bilden ska bli mer rättvis, krävs det att vi närmar oss en mer differentierad och komplex förståelse av hur vi ska se på dagens ”manligheter”. I nästa avsnitt ska vi titta närmare på de diskussioner som förts kring ny manlighet, och att diskutera hur vi kan se på dessa förändringsprocesser.
Bilaga 3
367
6 Ny manlighet
Under 1990-talet finner vi en del hoppfulla röster som lyfter fram positiva och ibland till och med radikala förändringar av manligheten och där man talar om tendenser till en ny och förändrad maktbalans mellan könen, samtidigt präglas detta decennium också av starka strömmar av anti-feminism (Herz och Johansson 2011). Denna typ av motstridiga bilder och föreställningsvärldar kring genusfrågor är återkommande och bör förmodligen snarast ses som en kronisk del av hela denna diskussion.
De tydligaste markörerna på att det faktiskt skett något med hur män förhåller sig till vardagsliv, hem, familj, livsstil etc. finner vi inom två områden: faderskap och kropp/identitet/intimitet. Forskning tyder på att vi framför allt i Skandinavien, men även i en del andra länder kan iaktta en förskjutning från en traditionell fadersroll till en mer jämställd, reflexiv och närvarande identitetskonstruktion för män/fäder. Trots att män endast till en viss grad ökat sitt uttag av föräldraledighet i Sverige och Norge, finns det statistik och studier som ändå tyder på att faderskap i dag är något annat än det vi sett tidigare i historien. Även om finns en del fallbeskrivningar av män som närvarande fäder i historien, ser vi i dag hur män på ett helt annat sätt än tidigare tillbringar tid med sina små barn, och aktivt axlar positionen som mer närvarande och jämställda fäder. Visserligen finner vi stora variationer i hur dessa mönster ser ut, bland annat beroende på hur faktorer som klassbakgrund, nationalitet, ålder och vardagsvillkor i stort spelar in på mäns attityder, möjligheter och handlingar. Vissa röster gör gällande att det framför allt är en viss kategori av män med medelklassbakgrund som väljer att stanna hemma under längre perioder med sina små barn, och det finns statistik som stärker denna tes, men samtidigt anar vi att det gömmer sig en del andra intressanta mönster i denna statistik (Klinth och Johansson 2011). Statistiken pekar bara på den generella tendensen och ger oss de mest tydliga mönster som går att urskilja. Men om vi vill nå mer kunskap om de fäder ur andra sociala skikt och med andra bakgrunder som också tar ut höga kvoter av föräldraledighet, måste vi vända oss mot kvalitativa undersökningar. I dag saknas dock i stor utsträckning studier av män som på olika sätt sticker ut och ”bryter” mot statistiken.
Det finns alltså visst stöd för tesen om ”nytt faderskap”, men samtidigt riktas det förstås en hel del kritik mot denna tes. Förutom den kritik som handlar om att det är medelklassen som kommer
Bilaga 3 SOU 2014:6
368
ut som vinnare i denna fråga, medan andra grupper på grund av ekonomi, arbetssituation eller arbetslöshet inte alls har samma förutsättningar att bli ”nya män”, förs det fram diverse tankar om hur män utnyttjar föräldraledigheten för att få längre semester, ägna sig åt älgjakt eller andra fritidsintressen. Även om dessa tankar har visst stöd, saknas det studier eller statistik som fullt ut stödjer dessa antaganden. En annan typ av kritik handlar om att män visserligen numera tar ut två månader, men att detta enbart beror på den kvotering som införts i Sverige och en del andra länder, som Norge och Island. Dessa kritiker menar också att varken män eller kvinnor vill ha en utökad kvotering. Därmed har man nått en bit, men de hegemoniska mönstren består.
Ett annat område som diskuterades flitigt på 1990-talet är det fenomen som går under beteckningen estetiseringen av manlighet. En rad forskare konstaterade att män i allt större utsträckning börjat ägna sig åt utseende, kropp och till och med smink och kläder (Nixon 1996). Under denna tid dras män på ett tydligare sätt än tidigare in i en kommersiell sfär där mode, livsstil och utseende blir allt viktigare för identiteten. Denna diskussion har fortsatt in på 2000-talet och nu handlar det inte enbart om yttre attribut, utan om att med hjälp av träning, diet och kirurgi göra om kroppen (Coad 2006, Holliday & Cairnie 2007). Män har plötsligt blivit högst medvetna om att de också bedöms, värderas och betraktas som kroppsliga varelser. Framväxten av gymindustrin, den ökade acceptansen av olika former av ”göra-om-sig-tekniker” och det starka fokus som riktas mot hälsa, fetma och diet, påverkar inte enbart kvinnor utan även män. Delar av denna förändringsprocess har ett starkt samband med och historiska rötter i bodybuilding och traditionella genusideal, där män är starka, välbyggda och muskulösa (Johansson 1998). Men det finns också en del andra nyanser i denna förändring. Det starka fokus som riktas mot kroppen i dag för också med sig ett ökat hälsomedvetande och en ökad självmedvetenhet. Dessa tendenser påverkar alla människor, men vi kan fortfarande se hur det tar sig olika uttryck på basis av könstillhörighet, sexualitet, klass och andra faktorer. Det är tydligt att den viktigaste skiljelinjen fortfarande handlar om klass. Fetma är klart relaterad till lägre klasstillhörighet och till fattigdomsmönster, till exempel. På samma sätt ser vi en mer utbredd hälsomedvetenhet och starkt fokus på träning och diet bland medelklassen.
Tesen om en nya och estetiserade manligheten har förstås också genererat kritiska synpunkter. En vanlig kritik reser frågan om dessa
Bilaga 3
369
förändringar som rör utseende, kropp, skönhetsideal, sexualitet och kosmetika överhuvudtaget påverkar grundläggande ojämlikheter i samhället. En annan tolkning av dessa tendenser är att de snarare bör ses i ljuset av en kontinuitet och förstås mot bakgrund av en lång historia med män på gym, muskler, starka kroppar och manlig skönhet. Men det är som sagt möjligt att tolka dessa förändringar på olika sätt. Det är ju även möjligt att se hur män utvecklar ett annat förhållningssätt till intimitet, kropp och känslor. De samtida skönhetsidealen påverkas ju också starkt av gaykulturen, vilket kan tolkas som att den värsta homofobin lagt sig och att män nu kan börja närma sig sin kropp och tala om sexualitet, känslor och erfarenheter av att vara man i dagens samhälle.
Det finns i dag en betydande svensk och nordisk forskning som visar att vi kan iaktta tydliga förändringar i manlig intimitet och i hur unga män närmar sig kropp, sexualitet och intimitet (Hammarén 2008, Herz och Johansson 2011). Det finns i dag en del stöd för att manlig vänskap genomgår en omvandling från en mer distanserad, rationell och homosocial form, där makt, konkurrens och homofobi utgör grundstenar, mot en intimitet som tillåter kroppslig beröring, närhet och förtroende och som inte bygger på homofobi och avståndstagande från andra män och kvinnor. Det har till exempel förts en diskussion inom populärkultur om bromance (brother/romance), det vill säga starka manliga vänskapsband med drag av kärlek och intimitet, men fortfarande inom ramen för heterosexuell vänskap. Det finns också en rad studier av feministiska män, som visar på förändring och radikalitet bland unga män, men som samtidigt ger en komplex och delvis motsägelsefull bild av denna typ av positioneringar (Wasshede 2010, Egeberg Holmgren 2011). Att passera som ung feministisk man innebär också att man måste konfrontera och göra upp med en rad relativt kraftfulla föreställningar om maskulinitet.
Oavsett hur vi tolkar och vrider och vänder på våra iakttagelser av ”ny manlighet”, kan vi konstatera att genusmönstren inte är statiska, utan rörliga och föränderliga. Det är möjligt att vi inte ska lyfta fram en bild av helt ny manlighet, utan istället analysera de förändringar som sker som delar av ett större mönster, där den själva definitionen av hegemonisk manlighet sakta men säkert omdefinieras (Connell 1995, Herz och Johansson 2011). I Sverige är det till exempel möjligt att tänka sig närvarande, barnorienterade fäder som en del av hegemonin. Det jämställda faderskapet, som har starka band till medelklassens värderingar och attityder, men
Bilaga 3 SOU 2014:6
370
även starkt stöd i befolkningen i övrigt, har i dag fått en närmast dominerande ställning i hur man ser på relationen maskulinitet/familj. Ofta talar man också om statsfeminism, men det är tveksamt om vi ska använda detta epitet. Även om en rad politiska företrädare framställer sig själva som feminister, innebär inte detta automatiskt att vi har att göra med en statsfeminism. Det är också tänkbart att manligheten omdefinieras på ett sådant sätt att homofobin avtar och att män kan inta andra positioner, som möjliggör ett helt annat närmande till kropp, känslor och intimitet. Det pågår i dag intressanta diskussioner om till exempel mäns vänskap, där man menar att det är för enögt att enbart betrakta manlig vänskap som en del av ett maktsystem; man bör även öppna ögonen för att mäns vänskapsrelationer kan vara en del av en förändrad syn på intimitet och genus (Herz och Johansson 2011).
Bilden av ”ny manlighet” krockar på många sätt med bilden av män som trakasserar, misshandlar och dödar kvinnor. Ofta visar det sig vara svårt att kombinera iakttagelserna av en del mer positiva förändringstendenser vad gäller faderskap, attityder till jämställdhet och mäns ökade deltagande i hushållsarbete och statistik som pekar på våld, orättvisa löner, en segregerad arbetsmarknad och olika samhälleliga och kulturella villkor för män respektive kvinnor. Denna problematiska klyvnad mellan gott/ont späds ytterligare på av populärlitteratur och journalistik. I dessa diskussioner tar lätt den mer negativa och pessimistiska bilden överhanden. Statistiken talar en tydlig bild, men hur ska vi väga olika saker mot varandra, tillåta oss att se komplexitet och motsägelser, för att på så sätt kunna skapa en mer helhetlig bild.
7 Mediebilder
I Stephan Mendel-Enks (2005) uppmärksammade bok Med uppenbar känsla för stil: Ett reportage om manlighet, får vi möta fotbollssupportrar och andra våldsamma män. Grundtesen är att den stenhårda och våldsromantiska kärna vi finner hos huliganerna har sina rötter i en mer generell fostran till manlighet, som bland annat leder till ett förakt för svaghet och till ett våldsutövande. I Mendel-Enks text finns det inget utrymme för att tänka att metrosexualitet skulle kunna ha något med förändring att göra. Han sammanfattar sina resonemang med att:
Bilaga 3
371
Kärnan i den manliga könsrollen, den som utgör grunden för våldet och könsförtrycket, har inte förändrats. Den går fortfarande ut på att: Stå pall Vara lojal mot gruppen Behärska dig Offra dig för något större och viktigare än dig själv En intern, nästan osynlig hierarki En stenhård uppdelning offentligt/privat Förakt för svaghet Den spelar precis lika stor roll i mäns liv i dag som för 50 år sen. Och den är precis likadan i Sverige som i resten av världen (ibid:116).
I dag finns det rikligt med populärlitteratur om manlighet. En bok som står ut mer än de flesta inom denna genre är den amerikanska journalisten Susan Faludis studie av den amerikanska manligheten:
Stiffed. The betrayal of the modern man (1999). Faludi blev en global kändis med sin bok om sveket mot kvinnorna (Backlash). I Ställd ger hon oss en bild av en skör och bräcklig manlighet. Vi får möta porrskådisar på gränsen till sammanbrott, arbetslösa män, arga och frustrerade män och diverse andra män som upplever sig själva som misslyckade män. Boken kan läsas som en problematisering av vad som händer de män som – vid övergången från industrisamhället till det postindustriella samhället – förlorar sina positioner och sin självkänsla. Denna typ av beskrivningar av en manlighet på dekis är relativt vanliga i den amerikanska litteraturen. Ett senare exempel på detta finner vi i Michael Kimmels bok om unga män i åldersgruppen 16 till 26 år gamla: Guyland (2008). Kimmel menar att i ett amerikanskt samhälle präglat av höga arbetslöshetstal och en allmän oro för framtiden skapas det enklaver av unga män som ägnar sig åt att odla en destruktiv manlighet präglad av hög konsumtion av alkohol, sexism, våld och farliga lekar som till exempel att dricka så mycket alkohol att man nästintill dör. Det är en överlag ganska dyster bild av unga amerikanska män Kimmel målar upp. Samtidigt menar han att det finns möjlighet att rädda dessa unga män. Det handlar om att skapa incitament för utvecklingsprocesser som främjar en mer balanserad, mogen och jämlik manlighet. Risken som Kimmel ser är att de unga männen stannar kvar i Guyland hela livet, det vill säga att de aldrig tar steget till en mer jämlik, demokratisk och vuxen manlighet.
I många av de mest uppmärksammade svenska och nordiska debattböckerna om manlighet är det också denna relativt dystra bild av manlighet som återfinns. Katrine Kielos Det enda könet (2013) behandlar i och för sig ekonomiska frågor och är kanske i första
Bilaga 3 SOU 2014:6
372
hand en studie av den globala finansekonomin, men den riktar också starkt fokus mot det Kielos kallar Den ekonomiske mannen. Detta är en form av idealtyp, som har stora likheter med Connells begrepp hegemonisk manlighet; ett begrepp som i dag ofta används för att tala om den globala dominerande manligheten. På detta sätt används det också av Kielos:
Antingen är hon värdefull för att hon är som mannen – eller så är hon värdefull för att hon kompletterar mannen. Men det handlar alltid om mannen. I den ena tankegången kan hon minsann arbeta, forska, knulla, rapa, starta krig, vara rationell och köra stora maskiner precis som han. Men i samma ögonblick som hon slutar att vara ”som han”, kan hon heller inte längre ställa jämställdhetskrav (Kielos 2013:222).
Bokens syfte är i första hand att utveckla en kritik av ett snävt marknadsekonomiskt tänkande, men intimt sammanvävt med detta syfte finner vi också en feministisk agenda. Många av resonemangen handlar om den globala ekonomin och hur denna är länkad till mäns globala dominans. Kielos har också en stark poäng i att människor beroende på kön har olikartade strukturella relationer till samhällsekonomin.
Den här typen av feministiska analyser av manlig dominans bygger på en lång tradition av patriarkatskritik. Här finns inte mycket utrymme för att tala om eventuella förändringar av manlighet, ”ny manlighet” eller om ökad jämställdhet. Bilden är grovt tillyxad, och huvudsyftet är att rikta stark och tydlig kritik mot patriarkala strukturer.
I början av 2000-talet dyker det upp en litteratur som ger en delvis annan och mer positiv bild av män, maskulinitet och faderskap. Johan Nilssons bok (2002) Koka Makaroner är på många sätt stilbildande och i denna kategori hittar vi också Uppdrag: Pappa, en antologi skriven av ett gäng journalister. Pappaböckerna är relativt disparata och denna genre inrymmer alltifrån mer feministiskt färgade böcker som Koka Makaroner till pappaböcker som lyfter fram en lite uppdaterad men samtidigt relativt traditionell manlighet. I denna flora av böcker hittar vi till exempel Dick Sundevalls pappabok (Du ska bli pappa), men även de mer självbiografiska böcker om faderskap som skrivits av diverse kändisar, som till exempel Martin ”Robinsson” Melin, Alex Schulman, Marcus Birro med flera. Den här litteraturen ger överlag en mer positiv bild av män, maskulinitet och faderskap. Samtidigt finns det inte några direkta kopplingar till feminism eller feministiska teoretiker, och de flesta problemati-
Bilaga 3
373
seringar stannar på en psykologisk nivå. Men det är ändå intressant att notera att från att bilden av pappan länge riktat in sig på den frånvarande pappan, har vi i dag en litteratur som framställer fäder som mer närvarande och jämställda.
I dag finner vi ett ökat intresse bland journalister, författare och allmänhet att diskutera och problematisera manlighet. Litteraturen om genusfrågor och maskulinitet är väldigt disparat. Här finner vi allt ifrån John Gray liknande resonemang om två helt skilda kön, till feministiska studier av genusfrågor, som till exempel Nina Björks
Under det rosa täcket (1996/2012). Den offentliga bilden av manlighet är disparat, tvetydig och motsägelsefull. Denna litteratur står i viss utsträckning i kontrast till forskningens bilder av manlighet, men det finns också liknande tendenser i forskning till att antingen måla bilden av manlighet i svart eller vitt.
Det finns alltså anledning att förhålla sig kritisk till de bilder som förmedlas i såväl journalistiska reportage som i vetenskapliga studier. Vi finner också att det är ett diffust gränsland mellan dessa områden och att det inte alltid är solklart vad som är vetenskap och vad som är journalistik. Bra journalistik öppnar ofta våra ögon för pågående tendenser i samhället. En viktig bok i detta sammanhang är Maria Svelands uppmärksammade bok Hatet (2013). Sveland rör sig, när hon påvisar hur det på en rad områden förekommer ett massivt hat mot feminister, i Faludis fotspår, och frilägger ett mönster i offentligheten som passar väl in i beskrivningen av en backlash. Hon beskriver hur kvinnliga journalister bemöts med hån, sexism, och ett extremt hat. Ofta äger detta rum på nätet, och antifeministerna träder sällan ut i dagsljuset för att möta sina ”måltavlor”. I sina analyser trycker hon också på att hatet mot kvinnor och feminister löper parallellt med hatet mot invandrare och islamofobin (Gardell 2010). Samtidigt som boken ger en oroväckande bild av det hat som byggs upp och riktas mot feminister i dagens Sverige, tenderar analyserna ibland att bli relativt stereotypa och entydiga. Avsnittet om Lundgren och könsmaktsperspektivet hade, till exempel, kunnat bidra till en mer nyanserad och kritisk analys av denna händelse. Överlag får vi ofta svart/vita analyser i denna form av debattlitteratur. Det finns givetvis en kraft i detta och denna form av politiska inlägg kan fungera som en mobiliserande faktor, men risken finns att många av de män och kvinnor som hade kunnat engageras i denna kamp, vänder sig bort och uppfattar polemiken som allt för enkelspårig.
Bilaga 3 SOU 2014:6
374
Det är viktigt att analysera och fördjupa bilden av hur vetenskap och offentlig debatt hänger samman och hur dessa intellektuella fält påverkar varandra. I bästa fall kan vetenskapen bidra med att ge oss en mer nyanserad bild av de ibland skrämmande bilder och berättelser som tonar fram i offentlighetens landskap. Det finns i dag ett stort behov av att nyansera bilden av genusfrågor, men det är också viktigt att vi i detta arbete inte förlorar siktet på de större sammanhangen där sexism och rasism fortfarande präglar tillvaron för många människor. Därför behövs det fler möten mellan journalister och forskare, samt en större beredskap att ta med forskare i olika debatter och mediesammanhang. Forskarens mer komplexa svar på olika frågor uppskattas inte alltid och är denna typ av inlägg har också svårt att få en plats i medierna. Samtidigt skulle vi alla tjäna på att diskussionen tog hänsyn till komplexitet, ambivalens och förändring.
8 Trender, tendenser, kritik
Den kritiska mansforskningen är ett relativt nytt forskningsfält, som inryms och ofta kategoriseras under rubriken genus/könsforskning. Inledningsvis handlade diskussionen och forskningen i huvudsak om mer programmatiska frågor, som hur fältet skulle definieras, relationen till genusforskningen i stort, och om vilka frågor som borde prioriteras. Under sent 1990-tal och fram till i dag har det växt fram en rik empirisk forskning, som på olika sätt speglat och gett en bild av olika maskulinitetskonstruktioner. Forskningen har sett lite olika ut i olika länder. I Sverige och i den nordiska forskningen har man fokuserat faderskap och frågor om jämställdhet i stort. Den anglosaxiska forskningen har haft tydligare fokus på de problematiska aspekterna av manlighet. Samtidigt kan vi också se en ökad internationalisering av denna forskning och fältet präglas i dag av en ökad konvergens vad gäller frågor, fokus och teoretisk diskussion om manlighet och genus. I detta forskningsfält finner vi en stark dominans av anglosaxiska forskare, som på många sätt via sina tidskrifter, positioner och starka publicering har kommit att sätta agendan för den internationella diskussionen om maskulinitet, genus och jämställdhet. Detta påverkar också hela forskningsfältets utseende i dag och förstås även denna framställning av dessa frågor. Även om det i ökad utsträckning förekommer studier från andra länder och områden i världen är även dessa präglade av de teoretiska
Bilaga 3
375
perspektiv och den forskning som dominerar i de anglosaxiskt dominerade internationella tidskrifterna och konferenssammanhangen. I det här kapitlet har jag försök att balansera mellan anglosaxisk och nordisk forskning, men är medveten om att det finns en viss slagsida mot den anglosaxiska forskningen. Uppenbart för läsaren är också att den bild som ges här framför allt handlar om hur män och maskulinitetsmönster räder fram i framför allt delar av Europa och USA.
När det gäller de övergripande perspektiven och tolkningsramarna har anglosaxisk och nordisk forskning rört sig i samma riktning. Det finns till exempel en uppenbar skiljelinje och ibland till och med en tydlig schism mellan den feministiska mansforskningen och modernitetsteorin. Denna skiljelinje blir tydlig på 1990-talet. Mot den relativt ljusa och hoppfulla bild som modernitetsteori bidrar med – där man trycker på förändring, ny manlighet och en stark rörelse mot jämställdhet – finner vi kritiska röster och en mycket mer pessimistisk bild bland de feministiska mansforskarna. På 2000-talet riktas det stark kritik mot modernitetsteorins mer liberala framtoning, och kritisk forskning som lyfter fram mäns globala dominans, våldet och de bestående orättvisorna blir närmast hegemonisk. Fokus vänds allt mer mot att betona vikten av att studera intersektioner och de maktmönster som träder fram när vi fokuserar skärningspunkter mellan klass/kön/etnicitet/ålder/nation/region etc.
Samtidigt som dessa kritiska ansatser är väldigt effektiva i att synliggöra maktmönster, hierarkier och skillnader, försvinner en del nyanser, möjliga utvecklingslinjer och framför allt försvåras resonemang om förändring. Ett viktigt spår i detta sammanhang är den historiska och samtida forskningen om olika mansrörelser. Förutom Helena Hills studie av Befria Mannen, saknas det studier som fokuserar denna nutida historia. Det man kan kalla ”mansrörelser” består ju av en disparat skara av ”rörelser” bland män. Det kan röra sig om feministiskt inspirerade organisationer – som till exempel Män för jämställdhet; men lika gärna kan det handla om män som organiserar sig för att arbeta mot feminister och som skapar allianser för att kämpa för fäders rättigheter.
Genom att läsa populärlitteratur och journalistiska studier av manlighet, kan vi få en inblick i och ökad förståelse för samtida tendenser och maktkamper, men det behövs hela tiden också forskning som lyckas balansera den bild som träder fram i offentlighetens skarpa ljus. De offentliga bilderna tenderar ofta att bli väl stereotypa och polemiska, och detta gäller tyvärr också ibland forsk-
Bilaga 3 SOU 2014:6
376
ningen. Även om det ibland kan presenteras som naivt, finns det ett stort behov av att plocka fram och studera ”goda exempel” och att hitta de tendenser till förändring som finns. Samtidigt är det centralt för vår förståelse av jämställdhetsarbete, genus och maskulinitet att vi också hela tiden behåller och utvecklar det kritiska perspektivet.
En styrka i den nordiska forskningen om män och jämställdhet är dess starka fokus och emfas på hur institutionella förhållanden, politik och inte minst välfärdsstatens utformning och förändring bidrar till konstruktionen av maskulinitet, genus och subjektivitet. De nordiska länderna skiljer på många sätt ut sig från andra europeiska länder. Men även i dessa länder, som har en likartad välfärdspolitik, finner vi stora variationer. Danmark har till exempel det svagast uppbyggda välfärdssystemet kring familjen, medan Island med sin starkt kvoterade föräldraförsäkring har en mycket radikal position i Norden. I många länder, som till exempel Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike, Holland, Irland och Italien bygger familjepolitiken på att mödrarna tar huvudansvaret för barn och hushåll. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden är också lägre än i till exempel de nordiska länderna (Johansson 2009). I de mest marknadsorienterade länderna, med svag välfärdsstat, som till exempel Australien, Kanada, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien och USA saknas det en mer utvecklad familjepolitik och ett stöd till föräldrar i form av till exempel ett väl utbyggt förskolesystem och en fungerande föräldraförsäkring. Här finner vi också ett starkt stöd för den klassiska manliga försörjarmodellen.
För att förstå de förändringar som äger rum bland män och när det gäller maskulinitet, normer och identitet, är det med andra ord centralt att tolka och avkoda de subjektiva processerna och förändringarna i maskulinitetsnormer i ljuset av välfärdsstatens status och de transformationer denna genomgår i dag. Även om jämställda familjer och jämställdhet i allmänhet återfinns på den europeiska politiska agendan, är den politiska beredskapen att ytterligare fördjupa och skapa förutsättningar för en individualiserad och jämställd familj inte tydliga och starka i dag. I Östeuropa, till exempel, talar man överhuvudtaget inte om ”nya män” eller om metrosexualitet (Roberts 2009). I många länder finns det också starka föreställningar kring moderskapets primat vad gäller barn, omvårdnad och familj. I en omfattande kvalitativ studie genomförd av världsbanken 2013 i tjugo länder – bland annat Afghanistan, Indien, Peru, Serbien, Polen, Vietnam, Yemen etc. – visade det sig att det pågår en hel del
Bilaga 3
377
positiva politiska och vardagliga förändringar i riktning mot mer jämställdhet, men trots detta är ändå det övergripande intrycket att män och kvinnor lever i olika världar, har olika rättigheter och sociala positioner. I dessa länder består i stort den manliga försörjarmodellen, och kvinnor förväntas fortfarande ta hem om hushåll och barn. Även om vi dag har en hel del forskning och statistik som kan hjälpa oss att se hur mönstren varierar mellan olika europeiska länder och även i ett globalt perspektiv, saknas det mer övergripande analyser av detta spektrum av mönster. Gösta Esping-Andersen har gett oss vissa nycklar till detta i sina analyser av olika välfärdsmodeller, men i takt med att allt fler länder dras in i en nyliberal omställning, blir det också svårare att särskilja olika mönster och att använda denna modell för att förklara skillnader i statliga system, genusordningar och subjektiva förhållningssätt till genus, kön och sexualitet.
9 Konklusioner
Den historiska forskningen bidrar till att ge oss centrala kunskaper om hur synen på maskulinitet förändrats genom tiderna och denna forskning ger oss också viktiga pusselbitar till att kunna förstå och att sätta in dagens diskussioner och debatter i ett vidare historiskt, socialt och kulturellt sammanhang. När man läser denna forskning är det lätt att konstatera att den bild av manlighet som förmedlas via denna forskning ofta är rätt entydig, stereotyp och kanske också rentav förenklad. Historiker har framför allt tagit fram en bild av den dominerande, borgerliga och hegemoniska maskuliniteten. Även om man försökt att nyansera bilden – och föra in klassdimensioner och andra statuspositioner i bilden – har vi ofta landat i ganska förväntade bilder av manlighet. Till viss del är förmodligen denna bild rättvis och förankrad i en historisk och social ”verklighet, men till viss del är den också en konsekvens av att det länge saknats teoretiska och begreppsliga redskap för att analysera och ge en mer nyanserad bild av manlighet. En stor del av den historiska forskningen handlar också om 1800-talets och om det tidiga 1900-talets manlighet. När vi sedan rör oss mot mitten och andra hälften av 1900-talet och en mer dynamisk utveckling av synen på kön, sexualitet och identitet, saknas det i stort en systematisk historieskrivning.
När vi studerar konstruktionen av manlighet under senare delen av 1900-talet får vi förlita oss på en disparat samling av arbeten som
Bilaga 3 SOU 2014:6
378
på ett eller annat sätt tematiskt och innehållsmässigt behandlar dessa frågor. Den bild som växer fram i läsningen av forskning, populärkultur, mediejournalistik och diverse statliga utredningar leder fram till en motsägelsefull bild. Det är också en bild som träder fram på lite olika sätt på olika nivåer. På en politisk nivå kan vi iaktta ett antal viktiga reformer, diskussioner och debatter som ger en bild av en kraftfull rörelse mot en mer jämställd maskulinitet. Samtidigt korresponderar inte dessa processer helt med det som sker på en ekonomisk nivå och på till exempel arbetsmarknaden. Löner och villkor är alltjämt ojämlika. På en kulturell nivå kan vi både se tecken på en stark utveckling mot en dekonstruktion av ”traditionella” könsidentiteter, och samtidigt ett starkt vidmakthållande av stereotyp maskulinitet. På den subjektiva nivån varierar reaktioner, attityder och handlingar. Människor förhåller sig på olika sätt till de socialpolitiska och kulturella förändringar som ger oss en vardagsverklighet som genomsyras av motsägelsefulla och ibland motstridiga bilder av jämställdhet och av vilka villkor som präglar människor vardagsliv.
De flesta är säkerligen eniga om att det ägt rum stora förändringar i vardagslivet vad gäller hur vi relaterar till, ser på och konstruerar kön, sexualitet och identitet i dagens Sverige. Samtidigt värderas dessa förändringar högst olikartat, och människor tenderar också att betona och lägga olika vikt vid högst olika fenomen, förändringar och tendenser. Detta gör att vi ibland hamnar i en relativistisk position, där både den som säger att vi fortfarande lever i en patriarkal kultur och den som utropar att vi nu lever mer jämställt än någonsin innan kan få rätt. Statistiken, siffrorna och forskningen finns där, men i slutändan handlar det också om hur vi faktiskt värderar och väger de förändringar som skett och ägt rum. Uppenbarligen har vi inte uppnått reell och total jämställdhet. Men allt sedan mitten av 1990-talet och Connells Maskuliniteter (1995), eller för den delen etablerandet av nationella mansrörelser, har vi nått en punkt där vi inte länge kan nöja oss med stereotypa beskrivningar av genus eller maskulinitet, och där vi i bästa fall också kan ge en mer adekvat, balanserad och rättvis bild av hur det ser ut i samhället och vilka förutsättningar vi har för att fortsätta arbeta för ett mer jämställt samhälle.
Bilaga 3
379
Referenser
Bak, Maren (1997) Enemorefamilien. Köpenhamn: Förlaget Sosiologi. Beck, Ulrich och Beck-Gernsheim, Elisabeth (1995) The Normal
Chaos of Love. Cambridge: Polity Press.
Björk, Nina (1996/2012) Under det rosa täcket: om kvinnlighetens vara
och feministiska strategier. Stockholm: Bonniers pocket.
Blomberg, Eva och Niskanen, Kirsti (2013) Arbete & jämställdhet.
Förändringar under 50 år. Stockholm: SNS förlag.
Bly, Robert (1990) Iron John: A Book About Men. New York: Wesley-
Addison. Boudet, Ana Maria, Petesch, Patti, Turk, Carolyn och Thumala,
Angelica (2013) On norms and agency. Conversations about gender equality with women and men in 20 countries. The World Bank. Coad, David (2008) The metrosexual. Gender, sexuality, and sport.
New York: Sunny Press. Connell, Robert W. (1995) Masculinities. Cambridge: Polity Press. Deutch, Francis M. (1999) Having it all. How equally shared paren-
ting works. Cambridge, MA: Harvard University Press.
Dienhart, Ann (1998) Reshaping Fatherhood. The social construction
of shared parenting. Thousands Oaks: Sage.
Eldén, Sara (2009) Konsten att lyckas som par. Lunds universitet.
Sociologiska Institutionens avhandlingsserie. Ekenstam, Claes (1998) ”En historia om manlig gråt”. I Ekenstam,
Claes m.fl. Rädd att falla. Studier i manlighet. Stockholm: Gidlunds förlag. Faludi, Susan (2000) Stiffed. The betrayal of the American man. New
York: Perennial. Gardell, Mattias (2010) Islamofobi. Stockholm: Leopard förlag. Gavanas, Anna (2001) Masculinizing fatherhood: Sexuality, marriage
and race in the U.S fatherhood responsibility movement. Stockholm:
Department of Social Anthropology. Giddens, Anthony (1992) The Transformation of Intimacy. Sexuality,
love & eroticism in modern societies. Cambridge: Polity Press.
Haavind, Hanne & Magnusson, Eva (2005) ”The Nordic countries
– welfare paradises for women and children?”.
Feminism Psychology, vol. 15 (2), s. 227–235.
Bilaga 3 SOU 2014:6
380
Hammarén, Nils (2008) Förorten i huvudet. Unga män om kön och
sexualitet i det nya Sverige. Stockholm: Atlas förlag.
Hearn, Jeff och Keith Pringle (2006) European perspectives on men
and masculinities. National and transnational approaches. London:
Palgrave MacMillan. Hellesund, Tone (2003) Kapitler fra singellivets historia. Oslo: Uni-
versitetsförlaget. Herz, Marcus och Johansson, Thomas (2011) Maskuliniteter. Kritik,
tendenser, trender. Malmö: Liber förlag.
Hill, Helena (2003) Befria mannen. Försök till ny genusordning? I
Johansson, Thomas och Kuosmanen, Jari (red.) Manlighetens många ansikten – fäder, feminister, frisörer och andra män. Malmö: Liber förlag. Hill, Helena (2007) Befria mannen! Idéer om förtryck, frigörelse och
förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980tal. Stockholm: h:ström.
Holliday, R & Cairnie, A. (2007) ”Man made plastic. Investigating
men’s consumption of aesthetic surgery”. Journal of Consumer
Culture, vol. 7 (1), s. 57–78.
Holmgren, Linn Egeberg (2011) IngenMansLand. Om män som femi-
nister, intervjuframträdande och passerandets politik. Uppsala Universitet: Acta Universitatis Upsaliensis.
Högberg, Åke (1996) Det vilda i mannen: Vägen från mamma till
mognad. Stockholm: Natur och Kultur,
Johansson, Thomas (2006) Makeovermani Dr. Phil, plastikkirurgi och
illusionen om det perfekta livet. Stockholm: Natur och Kultur.
Johansson, Thomas (2007) Experthysteri – Supernannies, kompetenta
barn curlingföräldrar. Stockholm: Atlas.
Johansson, Thomas (2008) Managementsyndromet. Så skapas den
moderna chefen. Stockholm: Atlas förlag.
Johansson, Thomas (2009) Familjeliv. Malmö: Liber förlag. Johansson, Thomas och Ottemo, Andreas (2013, kommande)
Ruptures in hegemonic masculinity. Journal of Gender Studies. Johansson, Thomas och Lunneblad, Johannes (2012) Män och masku-
linitet i rörelse – kris, utveckling och förändring. Stockholm: Allmänna arvsfonden.
Bilaga 3
381
Kielos, Katrine (2013) Det enda könet. Varför du är förförd av den
ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin.
Stockholm: Månpocket. Kimmel, Michael S. (1995) The politics of manhood. Profeminist men
respond to the mythopoetic men’s movement (and the mythopoetic leaders answer). Philadelphia: Temple University Press.
Kimmel, Michael S. (1996/2006) Manhood in America. New York:
Oxford University Press. Kimmel, Michael S. (1999) Manlighetens “osynlighet” i amerikansk
samhällsvetenskap. I Berggren, Anne Marie (red.) Manligt och omanligt i ett historiskt perspektiv. Stockholm: FRN. Kimmel, Michael S. & Mosmiller, Thomas E. (red.) (1992) Against
the tide. Pro-feminist men in the United States, 1776–1990. Boston:
Beacon Press. Kimmel, Michael S. (2005) The history of men. Essays on the history
of American and British masculinities. New York: State University of New York Press.
Kimmel, Michael, S. (2008) Guyland. The perilous world where boys
become men. Understanding the critical years between 16 and 26.
New York: Harper. Klinth, Roger & Johansson, Thomas (2010) Svenska fäder. Umeå:
Boréa. Lorentzen, Jörgen och Ekenstam, Claes (2006) Män i Norden. Man-
lighet och modernitet 1840–1940. Stockholm: Gidlunds förlag.
Mendel-Enks, Stephan (2005) Med uppenbar känsla för stil: Ett repor-
tage om manlighet. Stockholm: Atlas.
Messner, Michael A. (1997) Politics of masculinities. Men in move-
ments. London: Sage.
Mosse, Georg (1996) The image of man. The creation of modern
masculinity. Oxford: Oxford University Press.
Nilsson, Johan (2002) Koka makaroner. Om att bli pappa. Stockholm:
Wahlström & Wikstrand. Roberts, Ken (2009) Youth in transition. Eastern Europe and the West.
London: Palgrave MacMillan. Rydström, Jens och Tjeder, David (2009) Kvinnor, män och alla
Andra. En svensk genushistoria. Lund: Studentlitteratur.
Bilaga 3 SOU 2014:6
382
Seidler, Victor (1991) Recreating sexual politics. Men, feminism and
politics. London: Routledge.
Seidler, Victor J. (1992) Men, sex & relationships. Writings from
Achilles Heel. London: Routledge.
Seidler, Victor J. (2006) Transforming Masculinities. Men, Culture,
Bodies, Power, Sex and Love. London: Routledge.
Sveland, Maria (2013) Hatet. Stockholm: Leopard förlag. Tjeder, David (2003) The power of character. Middle-class masculinities
1800–1900. Stockholm: Stockholm University.
Yodanis, C. (2005) ”Divorce Culture and Marital Gender Equality”,
Gender & Society, Vol. 19, no. 5:644–59.
Wasshede, Cathrin (2010) Passionerad politik: Om motstånd mot
heteronormativ könsmakt. Malmö: Bokbox.
Bilaga 4
383
Känslan och platsens betydelse för mäns sociala organisering
Robert Hamrén
Robert Hamrén är fil. dr., Tema genus Linköpings universitet. Nuvarande: Forskningssekreterare, Riksbankens Jubileumsfond.
Bilaga 4 SOU 2014:6
384
Innehåll
1 Introduktion ........................................................................... 385 2 Homosocialitet ....................................................................... 385
3 Emotionssociologi .................................................................. 386 4 Det spatiala och det sociala: platsens betydelse .................... 387
5 Exemplet med brödraskap i näringslivet ............................... 388 6 Utseende, beteende och image .............................................. 389
7 Känslor av olust eller välbehag: när kvinnor är närvarande ............................................................................... 393 8 Motståndets möjligheter: sammanfattande diskussion ........ 394
Referenser ........................................................................................ 396
Bilaga 4
385
1 Introduktion
Följande artikel diskuterar vilken roll känslor och geografisk/social plats har när män träffas och aktivt umgås med andra män samt hur detta i sin tur kan relatera till samhälleliga maktstrukturer. Jag kommer vidare att beskriva vad som kan hända om den manliga gemenskapen bryts eller ifrågasätts. Känslor är inte något som traditionellt sett brukar förknippas med män. Än mindre att män i heterosexuella kontexter kan ge uttryck för ett begär till och en omsorg om varandra (Ekenstam, 1998). Det finns stereotypa föreställningar om att män inte kan visa sina känslor, alternativt att de lider brist på känslor. Begär och omsorg förväntas dessutom vara riktat mot det motsatta könet (Butler, 1990). Att som man vara känslosam är i många sammanhang ett tecken på att hans omdöme är påverkat. Som man ska känslorna kontrolleras och anpassas till kontexten. Kulturforskaren Sara Ahmed menar att ”being emotional comes to be seen as a characteristic of some bodies and not others” (Ahmed, 2004, s. 3).
Min ingång i denna artikel är att män visst uttrycker känslor av begär och beundran för varandra, även i heterosexuella kontexter. Frågan är vilken samhällelig betydelse dessa känslor har när det kommer till själva umgänget mellan män samt vad som händer om detta synliggörs samt ifrågasätts. För att kunna diskutera mäns känslor för varandra i heterosexuella kontexter har jag valt att ge exempel från i första hand forskning om manliga nätverk i näringslivet.
2 Homosocialitet
Begreppet homosocialitet rymmer olika beståndsdelar och skiftande aspekter där avsikten är att förklara och beskriva ett avgränsat socialt fenomen, det vill säga mäns benägenhet att identifiera sig med och orientera sig mot andra män. Jean Lipman- Blumens artikel ”Toward a homosocial theory of sex roles” från 1976 är i detta sammanhang central för utvecklandet av denna ansats. Självklart umgås även kvinnor i enkönade grupper som i viss mån exkluderar män, men det är oftast en skillnad med själva syftet. Lipman menar att överklassens mansklubbar är ett bra exempel på homosocial arena som karaktäriseras av territorialitet, exklusivitet, dominans, ackumulering av resurser, bevarande av traditioner och utvidgning av gruppen som mål. Vidare är uteslutningen av kvinnor en grundförutsättning, delvis
Bilaga 4 SOU 2014:6
386
på grund av att kvinnor stör den manliga atmosfären men även för att kvinnor i männens ögon inte har de ekonomiska, politiska och sociala resurserna som gör det värt att umgås (Lipman- Blumen, 1976). Perspektivet har importerats till Sverige och utvecklats samt operationaliserats på olika sätt under det senaste årtiondet (Se Lindgren 1996, Kousmanen 2001, Holgersson 2006, Andersson 2003, Hamrén 2007, Nordlund Edvinsson 2010). Sociologen Gerd Lindgren som utvecklat begreppet i en svensk kontext beskriver det homosociala beteendet på ett förtjänstfullt sätt. Hon menar att det handlar om en ”synkroniserad och genom konkurrens uppdriven bekräftelseritual i en grupp med liknande erfarenheter” (Lindgren, 1996 s. 7).
3 Emotionssociologi
När det kommer till emotioner så är det något som enligt sociologerna Lars Dahlgren och Bengt Starrin har varit viktigt för flera av sociologins klassiker för att kunna förklara sociala processer. Efter klassiker som Simmel och Goffman har det dock uppstått ett tomrum. Emotionsforskningen fick stå tillbaka närmare ett halvt sekel och man kom i stället att betona det rationella och det kognitiva. Först under 1980-talet finns det spår av intresse för emotioner i böcker och artiklar. Sammantaget menar Dahlgren och Starrin att känslor som exempelvis glädje, sorg, hat och kärlek har spelat en undanskymd roll i samhällsvetenskaplig forskning samtidigt som de är centrala för människors beteenden. Känslor är något som både binder samman och separerar människor. Enligt Dahlgren och Starrin är vissa känslor typiska relationsemotioner medan andra signalerar att fara eller hot föreligger. Vissa känslor är också förknippade med vissa roller. De menar att flera olika typer av mänskliga beteenden är obegripliga om vi inte ser på dem genom ett emotionsprisma. En viktig koppling mellan emotioner och genus är att det finns en tydlig maktaspekt när dessa två ordningar genomskär varandra. Om jag ska vara mer konkret så är det av betydelse vilket kön du har för hur känslouttryck ges en mening. Stephen Fineman visar i boken Emotions in organizations (2000) att känslor i arbetslivets olika organisationer är ett centralt inslag. Han menar att organisationer är emotionella arenor. Frustrationer, passioner, avundsjuka, rädsla, ilska, skuld och nostalgi är några av alla de känslor som är djupt invävda i alla de roller där beslut fattas och makt utövas i organisationer. Finemans iakttagelser går givetvis att koppla till det civila samhällets olika organisationer och därmed till informella och formella manliga nätverk. Fineman menar att mening
Bilaga 4
387
är något som emotionaliseras i organisationer och att det i dessa processer produceras sociala skillnader på basis av kön och sexualitet. Han betonar också att emotioner har en annan sida i organisationer, det vill säga att man som del av en viss organisation förväntas hålla vissa känslor borta eller ha kontroll, alternativt förstärka vissa känslor. Kontroll över känslor är i sin tur invävt i olika roller/befattningar som exempelvis chef/underordnad och man/kvinna. Fineman menar också att vissa organisationer lägger sig i kroppen, exempelvis hur den är klädd för att i sin tur framkalla vissa känslor. Olika typer av organisationskulturer konstruerar regler, normer och procedurer som i sin tur producerar emotioner. I dessa organisationskulturer blir olika typer av känslor klassade som ”normala” och eftersträvansvärda medan andra typer av känslor blir icke önskvärda. Vissa känslor finns det också tydliga föreställningar om vilket av de två könen bör uttrycka. Jag återkommer samt fördjupar diskussionen om emotioner och homosocialitet med exempel från näringslivets nätverk löpande i den kommande texten.
4 Det spatiala och det sociala: platsens betydelse
Förutom mäns benägenhet att orientera sig gentemot andra män samt de känslor som binder alternativt skjuter människor isär menar jag att konstruktionen av platsen har en avgörande betydelse för de samhälleliga maktstrukturer som ständigt skapas. Kulturgeografen Tim Cresswell menar att vi dagligen använder ordet plats med olika innebörder. Ibland refererar vi till en byggnad eller en geografisk plats med en viss mening. Andra gånger dyker ordet plats upp utan referens till något avgränsat geografisk eller rumsligt, som exempelvis ”allt är på plats”, ”du ska veta din plats”, ”hon sattes på plats” et cetera. Inbäddad i dessa meningar finns en antydan om att det finns något som är det korrekta, något eller någon hör hemma i vissa sammanhang, men inte i andra. Vad ens ”rätta” plats är står i relation till andra människor eller alternativt andra objekt. Cresswell (1996) syftar inte i första hand på lagar som här reglerar ett beteende, snarare att det finns förväntningar och normer som kan kopplas till en persons plats i den sociala strukturen och till den aktivitet som utförs på en specifik geografisk plats. På så vis handlar talet om plats både om det rumsliga och det sociala. Cresswell menar vidare att eftersom detta system i första hand tjänar de som befinner sig högt upp i den sociala hierarkin kan det beskrivas som att det har ideologiska funktioner.
Bilaga 4 SOU 2014:6
388
Den sociala platsen samverkar med den rumsliga och formar på så vis ett normativt landskap vilket leder till att vissa saker är helt i sin ordning på en plats men direkt olämplig på en annan. Enligt Cresswell så är detta en social konstruktion och inte en ”naturligt” rumsligt nedärvd ordning, utan en mening som ständigt måste återskapas. Självklart delar inte alla grupper av människor samma normativa geografi och det är när olika rumsliga ideologier kommer i konflikt med varandra som det ”rätta sättet” att vara på blir synligt. Det är också genom till exempel olika typer av överträdelser som exempelvis kvinnor i manliga sällskap eller män som avviker från gängse normer kan utmana det normativa landskapet och skapa en annan förståelse av den rumsliga och sociala platsen (Cresswell, 1996 s. 3 ff.).
5 Exemplet med brödraskap i näringslivet
Män har alltid umgåtts i enkönade sällskap, informella nätverk eller mer av typen formella sällskap och klubbar. Det kan vara allt från facklig organisering, akademier, supporterklubbar, motorcykelgäng, affärsnätverk, idrottsklubbar, kroggemenskaper et cetera. Mäns enkönade organisering är ett så pass självklart samhälleligt inslag, med lång historik, att vi sällan ägnar det någon större uppmärksamhet (Fausing, Kiselberg, Clausen, 1987, s. 104 ff.). Den manliga gruppgemenskapen kan ha en mängd olika syften som exempelvis våld, yrkesmässiga kontakter, idrottsliga prestationer och utspelar sig också på skilda platser med sina specifika betydelser samt alstrar känslor som inkluderar samt exkluderar. Mäns ”fritidsintressen” kopplas sällan ihop med det som sker i arbetslivet. Jag menar att vissa mäns livsstil/fritid har en direkt koppling till yrkesmässig framgång och är därmed också en orsak till de ojämställda maktstrukturer som genomsyrar arbetslivets organisering. Med vissa män menar jag den stora merparten akademiker med medelklassyrken, alternativt chefer samt egna företagare. Det finns för dessa män som klassas som ”framgångsrika” en mängd olika sällskap och klubbar att tillgå. Exempelvis Frimurarorden (1735, Stockholm, ca 15 000 medlemmar), Nya sällskapet (även känt som Adelsklubben, 1874, Stockholm, i dag 400 medlemmar), Sällskapet (1800, Stockholm, 2 000 ledamöter), Royal bachlors club (1769, Göteborg, 1 027 medlemmar), och många fler. Det finns också mer lösare informella grupperingar med gemensamma livsstilsideal som kan vara viktiga för att komma framåt i karriären och där homosocialitet är en pådrivande kraft.
Bilaga 4
389
Jag ska ge tre olika exempel från min egen forskning om Rotary1och Charlotte Holgerssons forskning om rekrytering av företagsledare samt exempel från Therese Nordlund Edvinssons avhandling om jaktsällskap för näringslivsmän, där homosocialitet, känslor och plats är centrala ingredienser för upprätthållandet av konservativa strukturer. Fokus ligger på utseende, beteende och image, vilket ironiskt nog också är några av de komponenter som helst ska vara osynliga och inte tillkännages män emellan.
6 Utseende, beteende och image
När det kommer till kläder så är det något som, precis som känslor, har förbisetts i den sociala teorin, bortsett från det relativt ”nya” ämnet modevetenskap. Den klädda kroppen behandlas ofta som en detalj i centrala samhällsprocesser, särskilt när det kommer till män (Mörk, Tullberg, 2004). Utseendet har givetvis flera olika dimensioner. Min utgångspunkt är att valet av yttre attribut handlar om människors sociala tillhörighet. I kläderna visualiseras både klasstillhörighet och kön. Vidare knyter de yttre utseendemässiga attributen människor samman, samtidigt som de också har en skillnadsskapande funktion (Jacobson, 1998). Att vara klädd på ett liknande sätt inom en avgränsad grupp är ett sätt att ”kommunicera homosocial gemenskap” (Mörk, Tullberg, 2004). Enligt sociologen Randall Collins innehåller långsiktiga gemenskaper känslor av samhörighet där medlemmarna har gemensamma symboler och praktiker som de försvarar mot angrepp. Ett klassiskt exempel här är fotbollssupportrar som med emblem, halsdukar och tröjor frammanar känslor av gemenskap. Detta sätt att forma gemenskap gäller även de män som på olika diskreta sätt signalerar att de är med i någon klubb eller tillhör näringslivets topp. Kläder och symboler behöver inte heller vara tydligt uttalade utan kan givetvis fungera som en underförstådd norm som alla på något sätt känner till. Jag vill här också återkomma till platsens betydelse. Det vill säga, de förväntningar som kan kopplas till en persons plats i den sociala strukturen och till den aktivitet som utförs på en specifik geografisk plats.
1 I korthet är Rotary en organisation som historiskt sett varit avsedd för en speciell typ av män, det vill säga vita, heterosexuella (läs gifta), medelklass och karriärmässigt etablerade. Åttio år av organisationens drygt hundraåriga historia har organisationen varit en manligt enkönad arena. 1989 tvingades organisationen att öppna upp medlemskapet för kvinnor, som ett resultat av ett domstolsutslag i högsta domstolen i USA. I Sverige har organisationen ca 26 000 medlemmar, där merparten fortfarande är män. Till Rotary ansöker man vanligtvis inte om medlemskap utan man blir tillfrågad (Hamrén, 2007).
Bilaga 4 SOU 2014:6
390
Gemensamt för Holgerssons forskning och min egen samt Nordlund Edvinssons är att empirin utgör yrkesmässigt framgångsrika män, ofta akademiker med chefsställning inom näringsliv och industri. Männens sociala plats i samhällets hierarki och det homosociala kittet som dessa män har gemensamt gör att de omgärdas av tydliga normer kring just utseende samt beteende.
Nordlund Edvinssons manliga chefer inom industrin har även de i sina arbetssammanhang den obligatoriska kostymen, men jakten blir för dem en frizon och därmed inte lika formell som de övriga exemplen. Historiskt sett har jakten för västerländska män varit ett intresse för eliten, att jaga och ta hem troféer legitimerade mannens patriarkala ställning (Nordlund Edvinsson 2010, s. 16). Nordlund Edvinsson menar att kroppen var viktig för de män hon undersökte i jaktsällskapet Kung Orres Jaktklubb. Hon menar att de som ledare förväntades vara karismatiska, där ögon och röst sågs som en förutsättning att dra till sig anhängare. Kroppen skulle utstråla pondus och självsäkerhet. Och i jaktklubben skämdes inte männen för att visa sig inför varandra. Enligt Nordlund Edvinsson förekom det i källmaterialet exempel på där männen beundrade varandra just för sina kroppar. I klubben tilläts männen vara mer framfusiga än i mer formella sammanhang såsom i exempelvis striktare ordenssällskap. Hård jargong varvades med beundran och ”pojkstreck” (Nordlund Edvinsson 2010, s. 166 ff.).
Holgersson beskriver i sin avhandling att utseende, image och beteende är viktigt för de som rekryterar tilltänkta företagsledare. En möjlig kandidat förväntas inte bara ha ett brett nätverk utan de ska också vara välklädda och välrakade samt inte se udda ut. Det anses viktigt eftersom utseendet och klädseln, enligt Holgerssons informanter, avspeglade själen hos en människa. Det var även viktigt att en tilltänkt ledare kunde ”föra sig”, vara social, kommunikativ och ha ett trevligt bordsskick. Att vara gift (för att inte misstas att vara homosexuell), ha barn och ett förflutet i Rotary samt Moderata Samlingspartiet, nämndes även av en informant. Familjen skulle vara stabil, flexibel för flytt samt kunna vara en del av den representation som kommer med positionen som företagsledare (Holgersson 2003, s. 158 ff.).
De ideal som Holgersson beskriver passar väl in på min egen forskning om Rotary. Utöver kostymen som tecken på samhörighet ska man, enligt de informanter jag intervjuade, vara yrkesmässigt framgångsrik, rösta borgerligt, dela med sig av sina kontakter samt vara ”socialt kompetent”, för att passa in. Medlemmarna förväntas också
Bilaga 4
391
leva konventionellt med fru och barn. Speciellt med Rotary är att de i sitt kavajslag har sitt medlemsemblem (Hamrén 2007).
Rotarymedlemmen Hans menar att han ”rutinmässigt” tar på sig sin rotarynål när han går på rotarymöten men erinrar sig om att han ”rätt ofta i vardagslag också” bär Rotarys symbol. Något som har varit bra när han rest runt i landet och gjort affärer och träffat andra som har någon sorts relation till Rotary, exempelvis ”kommunalfolk”. Då är det, menar Hans, ”inte så dumt, har jag rotaryknappen i här (i kavajslaget), och det händer ofta, – så du är med i Rotary – var är du med?” är en vanlig fråga säger Hans. Han berättar vidare hur han själv under sina affärsresor runt om i landet positivt noterar de personer som bär märket. Han betonar att det både är en bra markering utåt och att det också är ett sätt att behålla ”vänskapsbanden” (Hamrén 2007, s. 196).
Rotarymedlemmen Erik visar hur nålen kan fungera utåt sett, den rent statusmässiga sidan, när han berättar hur han som rotarian blir bemött utomlands i länder som exempelvis Frankrike och Spanien. I dessa länder är ett medlemskap i Rotary associerat med prestige och status, enligt Erik. ”När man kommer in på ett hotell eller då dom ser att man har rotarymärke på sig, […] det märks tydligt, dom liksom mjuknar till direkt. […] Och säger man ifrån så springer dom som råttor alltså, och fixar det man vill.” Erik menar att personalen tror att den som bär ett rotarymärke har ”något och bestämma om” vilket gör att de är extra lyhörda (Hamrén 2007, s. 196).
Sammantaget visar dessa exempel på hur plats och känslor färdas mellan individerna och formar interaktionerna dem sinsemellan. Enligt Sara Ahmed så behöver känslor inte alls vara lokaliserade inom den enskilda individen, utan känslor rör sig mellan individer och objekt (Ahmed, 2004). I exemplen finns inslag av vänlighet, ängslig respekt och förtroligt mottagande som skapas av interaktion och yttre apparition. Det är också tydligt att känslorna förstärker de befintliga homosociala banden när sådana föreligger. Homosocialitet handlar inte enbart om likhet inom gruppen eller att man vill umgås enkönat utan det ska även ses som en process i tal, text eller praktiker där män blir bekräftade av varandra och där det frammanas en gemensamt skapad idealbild.
Sociologen Michael Roper är en av några få som skrivit om manliga idealbilder och emotionellt begär. Roper menar att män i chefspositioner utför emotionellt arbete, och då ett sorts emotionellt malebonding arbete, som verkar befrämjande för karriären. Den empiriska utgångspunkten för Roper är intervjuer med tjänstemän/forskare vid ett management College i Australien. Det är en arbetsplats som domi-
Bilaga 4 SOU 2014:6
392
neras av män (14 av 17 är män), vilket naturligtvis är befrämjade för en ”manlig” kultur. Männen enades i sin gemensamma utbildningsbakgrund i ekonomi. Och en av statusmarkörerna var att kunna prata som en ekonom. Roper fångar själva begärsdimensionen av homosocialitetsbegreppet genom att låta en av sina informanter berätta om Paul (en av cheferna på arbetsplatsen). Citatet som presenteras nedan är även en sorts beskrivning av en känslomässig imitering mellan män som befinner sig i ledande positioner.
[…] Det var det ett nöje att iaktta honom. […] Han hade den obligatoriska vita skjortan, slips och kostymbyxor, men alltid med en personlig touch. Hans skjortor var mer böljande än andras, väldigt lyxiga. […]. Hans personliga varumärke var hans slipsar. De var vanligen färggranna, blommiga och ganska dramatiska. […] Ibland kom han till möten med slipsen över axeln, som om han bara rusat in i en blåsig dag.
Beundrandet av Paul handlar inte enbart om utseende och rörelsemönster utan även om vilket kön och vilken position på arbetsplatsen han har. Roper visar vidare hur Pauls övriga arbetskamrater imiterade Pauls beteende och klädsel. Exempelvis började de knyta sina slipsar på samma sätt som Paul. Det sätt som Roper lyfter fram begäret i sin studie kan kopplas till forskningen om Rotary och forskningen om Kung Orres Jaktklubb samt studien om rekrytering av företagsledare.
I Holgerssons undersökning framträder vad hon kallar ”näringslivsfantomen” som är relaterat till den borgerliga mannen som i sin tur konstrueras efter vad som anses vara ett välordnat yttre, hög arbetskapacitet, social kompetens och brett nätverk et cetera (Holgersson, 2003). I Nordlund Edvinssons källmaterial finns exempel på manliga idealbilder som hyllas för sin goda vänskap, sin generositet, styrka och driftighet som ledare (Nordlund Edvinsson, s. 180). Och i min egen forskning om Rotary framträder en tydlig idealbild där medlemmar beundras för sina utseenden, sina kunskaper, den moral de praktiserar och för att de är kända personer. Den man som porträtteras är en sorts offentlig hjälte som vill göra avtryck i världen, genom att vara ärlig, arbetsam och yrkesmässigt framgångsrik (Hamrén, 2007 s. 217 ff.).
Ett exempel från källmaterialet:
[…] Det stod en air av äldre gentleman kring honom. Alltid klädd i svart kostym, ibland med citybyxor och grå väst. Han nästan seglade fram med det vita håret lätt fladdrande. Det var som om han fortfarande var Sveriges sändebud i Berlin.
Bilaga 4
393
Citatet är från en av Rotarys egna jubileumsskrifter och jag menar att det liknar Ropers exempel. I ljuset av dessa exempel är det tydligt hur position i social struktur sammanfaller med kön. Vidare visar exemplen hur tydliga manliga ideal förstärks genom vänskap och beundran samt skapar skarpa gränser av inkludering. Men vad händer om dessa mönster utmanas av den som normalt sett är exkluderad?
7 Känslor av olust eller välbehag: när kvinnor är närvarande
Kvinnors närvaro på manliga arenor kan vara ett sätt att störa eller bryta den manliga gemenskapen. Dock behöver det inte alltid leda till ett brott i rådande ordning utan beroende av hur många kvinnorna är och hur pass kompatibla de är med männens värderingar samt att de finner ”sin” förväntade plats i strukturen, så kan det snarare leda till en ökad homogenitet. Genusforskaren Philomena Essed har använt sig av begreppet kulturell klon för att beskriva den manliga homogeniteten som ockuperar vissa platser i samhället. Hon har också med sin forskning visat hur ett visst inslag av olikhet inte behöver rubba en tvingande homogenisering. Essed menar att en begränsad blandning av kön och etnicitet till och med kan förstärka kravet på homogenitet. För ”avvikande” nykomlingar gäller det att visa sig lojala och extra kompatibla med de konservativa idéerna (Essed, 2004). Mina studier och Holgerssons samt Nordlund Edvinssons pekar samtliga mot två tydliga mönster; ett där kvinnor antingen var en anomali som väckte känslor av olust eller det motsatta, något som passade väl in bara de framförde kön på ett för kvinnor traditionellt sätt, så skapade det snarare känslor av välbehag.
På samtliga arenor var kvinnor inte direkt välkomna, chefsfruarna förväntades upprätthålla ett välordnat hem och sköta representationen, kvinnornas främsta uppgift under jakten var att vara jaktvärdinna, vilket kunde innefatta tebjudning och middag efter jakten. Och i Rotary, under den tid då de inte var välkomna, så hjälpte de männen med den sociala filantropiska biten samt deltog vid middagar.
De åsikter som framfördes när det kommer till varför kvinnor inte fanns representerade på ledande chefsposter handlade främst om deras bristfällighet. Exempelvis menade informanterna att det fanns för få kvinnor på beslutsfattande positioner. De hade fel utbildning eller var i fel branscher, valde fel jobb, alternativt valde bort rätt jobb, inte var intresserade, födde barn, saknade nätverk, var olika män eller försökte för mycket.
Bilaga 4 SOU 2014:6
394
När det kommer till Rotary så ansågs kvinnorna av en del medlemmar störa den manliga gemenskapen. En av mina informanter menade att det blev en helt annan stämning när det kom in kvinnor i klubben ”det blir så jollrigt [med kvinnor] och det blir inte samma råa stil […] när det bara är män som träffas” menade informanten Erik. Männen fick plötsligt lägga band på sig och det förstörde gemenskapen mellan männen menade Erik (Hamrén, 2007, s. 204). Den motsatta positionen var de män som menade att kvinnorna med sin närvaro bidrog till verksamheten med sina ”mjukare” sidor, sina specifika erfarenheter och sin skönhet. Den könskomplementära rollen med andra egenskaper än män återspeglas även i Holgerssons studie (Holgersson, 2003 s. 187 f.). I Kung Orres Jaktklubb användes kvinnan som objekt för att skapa sammanhållning mellan männen. De ville gärna porträttera sig själva som kvinnotjusare. De beskrev också ofta den natur som de jagade i som kvinnlig och oberäknelig. En sammanhållande tråd mellan männen var att de inte bara beskrev sig som duktiga jägare av småvilt utan även av att förföra kvinnor.
8 Motståndets möjligheter: sammanfattande diskussion
Jag har i texten försökt beskriva hur platsen alternativt den sociala positionen i en samhällelig hierarki tillsammans med kön skapar ett förväntat handlingsmönster av individer och grupper. Jag har även visat hur mäns benägenhet att orientera sig mot andra män har tydligt vidmakthållande funktioner av rådande maktförhållanden. Känslor däremot kan här både ha en frigörande funktion, eller som motreaktion mot något som hotar stabiliteten, alternativt som konsoliderande kraft av rådande strukturer. Mina exempel kom från forskning om män i näringslivet men kan enkelt bytas ut mot andra grupperingar från andra samhällsklasser och med andra intressefunktioner. Homosocialiteten kommer att finnas där och känslorna samt platsens betydelse och dess specifika normativa landskap. För att skapa ökad förståelse kring dessa mekanismer är det viktigt att genomföra studier även om andra grupperingar utifrån dessa perspektiv. Min fokusering på näringslivets män hänger ihop med att de både har tolkningsföreträde, problemformuleringsmakt och tillgång till kapital för att skapa förändring. Att en relativt homogen grupp av individer har dessa privilegier är givetvis problematiskt. Hur skulle då ett motstånd till detta kunna se ut?
Bilaga 4
395
De perspektiv som jag har utgått ifrån har som grund ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt, det vill säga att människor och platser inte har några förutbestämda inre essenser utan är socialt konstruerade. Våra världsbilder hade lika gärna kunnat se annorlunda ut och förändras också hela tiden. Häri ligger också förändringspotentialen, jag menar att våra identiteter måste ständigt ”göras” och själva stabiliteten i upprepningen innebär både en möjlighet till förändring eller förstärkning av rådande normer. Utifrån detta perspektiv går det inte att få till stånd en snabb förändring utan ett jämställdhetsarbete måste vara en ständigt pågående process. Att ifrågasätta, bryta förväntade handlingsmönster, synliggöra och visa på alternativ skapar ibland starka reaktioner av oro och känslor av att bli kränkt. Reaktioner behöver inte vara ett dåligt tecken utan snarare en indikation av att man lyckats rubba något som både är normerande och sårbart. Jag menar också att en ökad synlighet av exempelvis kvinnor eller av människor med icke förväntad klasstillhörighet, etnisk bakgrund eller sexuella preferenser på särskilda geografiska platser, eller till och med i vissa offentliga samtal triggar känsloreaktioner som är av negativ karaktär men där det kan finnas potential till förändringar. Även åsikter och företeelser som på något sätt utmanar givna positioner tycks skapa känslor av upprördhet. Den svenska jämställdhetsdebatten är ett typiskt sådant ämne som stundtals blossar upp i aggressiva diskussioner och där det växer fram antifeministiska bloggar bland både män och kvinnor. De kan bli indignerade över olika ämnen som det många gånger är svårt att förutspå. Det kan vara allt ifrån att det finns en internationell kvinnodag men inte en mansdag, eller den nyligen aktuella hendiskussionen. Ämnen som ligger på gränsen till det löjeväckande och därför också öppnar upp till en kritik mot de reaktioner som en del människor ger uttryck för. Här är facebooksidan ”vita kränkta män” ett bra exempel på hur man kan förvandla de kränkta männens texter till bitande satir över de samhällstrukturer som trots allt fortfarande existerar.
De problem som jag har lagt fram kan givetvis beskrivas på ett annat sätt och då få helt andra innebörder. Jag menar att det därför är viktigt hur man väljer att rent teoretiskt beskriva förhållanden, begrepp och perspektiv eftersom det innebär normativa ställningstaganden som i förlängningen pekar ut hur problemen bäst bör hanteras.
Bilaga 4 SOU 2014:6
396
Referenser
Ahmed, Sara (2004) The cultural politics of emotion. Edinburgh
university press. Andersson, Susanne (2003) Ordnade praktiker. En studie av status,
homosocialitet och maskuliniteter utifrån två närpolisorganisationer.
Stockholms universitet. Collins, Randall (1990) ”Stratification, emotional energy, and the
transient emotions”. Theodore D Kemper (red) Research agendas in the sociology of emotions. Albany state university of New York. Cresswell, Tim (1996) In place/out of place : geography, ideology,
and transgression. Minneapolis, Mn.: Univ. of Minnesota Press.
Bent Fausing, Steffen Kiselberg, Niels Senius Clausen (1987)
Bilder ur männens historia. Stockholm: Alfabeta.
Butler, Judith (1990) Gender Trouble. Routledge: New York. Dahlgren & Starrin (2004) Emotioner, vardagsliv & samhälle: en
introduktion till emotionssociologi. Malmö: Liber.
Ekenstam, Claes (1998) ”En historia om manlig gråt” I Rädd att
falla. Gidlunds förlag.
Essed, Philomena (2004) "Cloning amongst professors: norma-
tivities and imagined homogeneities” I Nora. Fineman, Stephen (2003) Understanding emotion at work. London:
Sage. Hamrén, Robert (2007) Vi är bara några kompisar som träffas ibland
– Rotary som en manlig arena. Normal förlag: Stockholm.
Holgersson, Charlotte (2006) Homosocialitet som könsordnande
process. Ingår i: Norma (Print).
Kousmanen, Jari (2001) Finnkampen. En studie om finska mäns liv
och sociala karriärer i Sverige. Hedemora: Gidlunds.
Lindgren, Gerd (1996) Broderskapets logik. Ingår i: Kvinnoveten-
skaplig tidskrift. Lipman-Blumen Jean (1976) ”Toward a homosocial theory of sex
roles: An explanation of the sex segregation of social institutions. I Signs. Maja Jacobson (1998) Gör kläderna mannen?: om maskulinitet och
femininitet i unga mäns bruk av kläder, smycken och dofter.
Stockholm: Carlsson.
Bilaga 4
397
Mörk Magnus & Tullberg Maria, Catwalk för direktörer. Bolags-
stämman – en performativ performance av maskuliniteter. Paper presenterat på den nordiska mansforskningskonferensen, ”Den gode, den onde, den normale”, november 2004.
Nordlund Edvinsson, Therese (2010) Broderskap i näringslivet: en
studie om homosocialitet i Kung Orres jaktklubb 1890–1960.
Lund: Sekel. Roper, Michael (1996) ”Seduction and succession. Circuits of
homosocial desire in management”. Collinson, Hearn (red).
Men as managers, managers as men. Critical perspectives on men, masculinities and management. London: sage.
Bilaga 5
399
Män, föräldraledigheten och föräldraförsäkringen
Ann-Zofie Duvander
Ann-Zofie Duvander är docent i sociologi och anställd vid Sociologiska institutionen/Demografiska avdelningen vid Stockholms universitet. Hon forskar om familjepolitik, familj och arbete samt familjedemografiska frågor. Hon har bl a skrivit om fördelning av föräldraledighet och olika konsekvenser av föräldraledighetsuttag för mamman och pappan samt gjort nordiska jämförelser. Duvander arbetar inom Social Policy and Family Dynamics in Europe. Stockholm University Linneaus Center (SPaDE) och Register-based Research in Nordic Demography (SUNDEM).
Bilaga 5 SOU 2014:6
400
Innehåll
1. Introduktion ........................................................................... 401 2. Varför är föräldraledighet viktigt för jämställdhet? ............. 402
3. Utvecklingen av Sveriges föräldraförsäkring ........................ 404 4. Föräldraledigheten i Sverige .................................................. 406
5. Skillnader mellan mammor och pappor? .............................. 408 6. Utveckling av mäns andel av uttaget ..................................... 410
7. Vad påverkar pappans uttag? ................................................. 415 8. Nordisk utblick ...................................................................... 418
9. Vad är trenden? ...................................................................... 420 10. Vad kan ett individualiserat regelverk leda till? .................... 422
Referenser ........................................................................................ 425
Bilaga 5
401
1 Introduktion
Mäns föräldrapenninguttag har ökat sedan Sverige som första land i världen införde inkomstbaserad föräldrapenning som mamman och pappan kunde dela på 1974. Idag använder över fyra femtedelar av alla pappor någon föräldrapenning och de använder en ökande del av tiden. Det kan vid första anblick låta positivt, men många anser att ökningen går alldeles för långsamt. Sedan 1970-talet har flera reformer och en mängd kampanjer riktat in sig på att få föräldrapenningen mer jämställt fördelad. Trots detta har vi långt kvar och förslag om hur utvecklingen ska påskyndas finns från flera håll. En viktig aspekt är att kunna mäta hur långt vi har kommit och hur mycket föräldrar delar på ledigheten.
Vad döljer sig bakom måtten av föräldraledighet? Är föräldrapenningdagar, föräldraledighet och tid med barnen samma sak? Tar vissa pappor hälften av tiden och andra inte någon tid alls? Eftersom svensk föräldraförsäkring är mycket flexibel kan en mängd olika uttagsmönster dölja sig bakom den ofta refererade siffran som visar att pappor tar 24 procent av alla föräldrapenningdagar. Mönstren kan se olika ut för Kvinnor och män och mellan olika grupper av kvinnor och män.
Denna rapport kommer att efter en bakgrund om föräldraförsäkringens utveckling ge en beskrivning av de rättigheter som föräldrar har till föräldraledighet och de möjligheter som finns att använda föräldraledighet för kvinnor och män. Måttet på föräldrapenninguttag kommer att nyanseras och kompletterande mått presenteras för att ge en rikare förståelse av skillnader mellan kvinnors och mäns föräldraledighetsanvändande. Kapitlet kommer också att beskriva vad vi vet om hur olika pappor använder föräldraledighet och vilka skillnader som finns mellan grupper. Efter en kort nordisk utblick diskuteras utvecklingen samt vad en individualisering av föräldraförsäkringen skulle kunna leda till. Men först tar jag upp frågan om varför det är viktigt att mammor och pappor delar på föräldraledigheten1.
1 Tack för kommentarer av Ulrika Lorentzi och Marie Evertsson samt sekretariatet för Utredningen om män och jämställdhet.
Bilaga 5 SOU 2014:6
402
2 Varför är föräldraledighet viktigt för jämställdhet?
Frågan som bör ställas är varför det är viktigt att pappor tar föräldraledighet. Både politiker och andra aktörer i samhället fokuserar på delad föräldraledighet som en indikator på jämställdhet. Man tänker sig att om pappor tar föräldraledighet kommer…
kvinnor få en lättare arbetsbörda hemma och även kunna återgå i förvärvsarbete tidigare. Det frigör kvinnors tid (prop. 1993/94:147 och prop. 2000/01:44).
män ta större del av hushållsarbetet, inklusive barnvård. Detta är viktigt då jämställdhet i hemmet är grundläggande och står i relation till jämställdhet i arbetslivet (prop. 1993/94:147 och prop. 2000/01:44).
kvinnors och mäns beteende på arbetsmarknaden bli mer lika och statistisk diskriminering kommer att minska (Thoursie 2005).
Därutöver anges ofta som skäl att barnen ska få tillgång till två föräldrar. Detta innebär en riskspridning för barnen och det ses som positivt med flera nära vuxna. Att få tillgång till båda föräldrarna var till exempel nämnt i direktiven till föräldraförsäkringsutredningen 2005 (SOU 2005:73). Idag nämns mer sällan att barn har behov av både mamma och pappa, men att det är att bättre med fler tillgängliga föräldrar. Viss internationell forskning fokuserar på skillnaden mellan vad mammor och pappor kan erbjuda, men ofta blandas effekter av att leva med en ensamstående förälder samman med att inte ha tillgång till föräldrar av båda könen. Ett sätt att komma runt detta är att jämföra barn till samkönade och olikkönade föräldrapar (se till exempel Biblarz och Stacey 2010). Skillnader i exempelvis barns hälsa och utveckling tenderar då att vara marginella beroende på förälderns kön och förutom förmåga till amning är skillnader i föräldraförmågor snarare sociala än biologiska (Lamb 1997).
Tidigare angavs ofta att det var positivt för mäns självutveckling att ta hand om barn, detta var bland annat ett vanligt förekommande argument i kampanjer från Försäkringskassan (Klinth 2002, Klinth och Johansson 2002). Det finns även forskning som visar att många män motiverade ledighet med individuella skäl, som till exempel att de behövde ett avbrott från arbetet (Björnberg 1998, Lammi-Taskula 2007, Chronholm 2004). Nu ses pappors föräldraledighet snarare som ett ansvar och inte något man gör för sin egen skull.
Bilaga 5
403
Ett mer ideologiskt skäl för att män ska använda föräldraledighet är att föräldraförsäkringen, precis som resten av Sveriges socialförsäkring, utgår från individuell grund. Att ta hand om sina barn är en individuell rättighet och skyldighet. Föräldraförsäkringen skyddar för inkomstbortfall vid barnvård, precis som sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och pension individuellt skyddar inkomsten vid annan frånvaro från arbete.
Kunskapen om ifall mäns föräldraledighet leder till jämställdhet är knapphändig. Detsamma gäller föräldraledighetens påverkan på andra utfall, till exempel fortsatt barnafödande och övrig familjedynamik. Det beror till stor del på svårigheter att studera detta. Dels behövs långa uppföljningstider och dels är det svårt att konstruera studier som utesluter selektionsmekanismer in i föräldraledighet. Det finns ett stort intresse för frågan vad pappans föräldraledighet leder till och flera studier visar på sambandet mellan pappans tidiga engagemang i barnens liv och senare engagemang (se översikt i exempelvis Brandth och Gislasson 2010). En studie visar till exempel att om pappan tar föräldraledighet och föräldrarna senare separerar är det troligt att hans kontakt med barnet är mer frekvent än om han inte tog föräldraledighet i samma utsträckning (Duvander och Jans 2009). Andra studier visar samband mellan mäns föräldraledighet och exempelvis hälsa (Månsdotter, Lindholm och Winkvist 2007, Månsdotter och Lundin 2010). De flesta av dessa studier kan inte skilja på selektion och kausalitet, det vill säga det är svårt att veta om det är pappans föräldraledighet som leder till utfallet, eller om det är en viss typ av pappor som tar föräldraledighet och skulle fått samma utfall även om de inte haft möjlighet till föräldraledighet. En avancerad gissning är att verkligheten ofta är en kombination av att vissa pappor tar ledigt men att också ledigheten i sig ökar sannolikheten för vissa utfall. Det är troligt att pappor som är intresserade av barn tar lång ledighet men att ledigheten också stärker kontakten med, och intresset för barnet.
Svensk familjepolitik är ofta associerad med en rad positiva aspekter, såsom jämställdhet (kvinnligt förvärvsarbete och manlig hemarbete inklusive barnomsorg), lägre barnfattigdom och ekonomisk jämlikhet (Gornick och Meyers 2008, Ferrarini 2006, Ferrarini och Duvander 2010). Men det kan finnas problem med Sveriges system ifall exempelvis föräldraledigheten används ojämställt och kvinnor är hemma mycket längre än män. Detta kan ge följder såsom att kvinnor slår i glastak på arbetsmarknaden (Datta Gupta m fl. 2008).
Bilaga 5 SOU 2014:6
404
3 Utvecklingen av Sveriges föräldraförsäkring
Föräldraförsäkringen hävdas ofta vara vändpunkten som förvandlade Sverige till ett land där familjeförsörjning bygger på två inkomsttagare, från att ha byggt på en inkomst per familj (Lundqvist 2011, Ferrarini och Duvander 2010). Andra förändringar vid samma tid gick i samma riktning, till exempel införandet av individuell taxering och utbyggnad av offentlig barnomsorg (Lundqvist 2011). När föräldraförsäkringen infördes 1974 innebar den sex månaders föräldrapenning med 90 procent av den tidigare inkomsten att fördelas mellan föräldrarna såsom de själva önskade. Diskussionen handlade då om jämställdhet mellan könen, främst genom att kvinnor skulle få möjlighet att förvärvsarbeta men även pappans ansvar i hemmet var viktigt (Klinth 2002). Det betonades också att föräldrar skulle ha valfrihet att välja vem som skulle vara hemma. Att många pappor skulle använda sin rätt att vara hemma bedömdes inte som troligt och därmed inte heller att kostnaden för samhällsekonomin skulle bli stor av att låta pappor använda försäkringen (Cedstrand 2011). Att föräldrapenningen begränsades till sex månader var motiverat både av att kostnaden borde hållas nere och att eftersom det var troligt att kvinnor skulle använda störst del av ledigheten kunde det leda till ojämställdhet på arbetsmarknaden om man möjliggjorde längre förvärvsavbrott. 1970talet var en tid av stark expansion inom den offentliga sektorn och det fanns ett stort behov av den kvinnliga arbetskraft som en tvåförsörjarmodell frigjorde (Stanfors 2007).
Argumenten om att längre ledighet kunde leda till ojämställdhet på arbetsmarknaden glömdes bort under 1980-talet då föräldrapenningen förlängdes stegvis. År 1986 ökade föräldrapenningen till 12 månader och 1989 till 15 månader (Försäkringskassan 2013, nätkälla). Den inkomstrelaterade ersättningen hade då kompletterats med tre månaders ledighet med en låg garantinivå, samma nivå som föräldrar utan tidigare inkomst fick under hela ledigheten.
Tonvikten i diskussionen kring delad föräldrapenning försköts med tiden från att handla om kvinnors förvärvsarbete till att betona mäns ansvar för barn och hushåll. Efter en lång och intensiv offentlig debatt införde Sveriges borgerliga koalitionsregering 1995 en reserverad månad i föräldraförsäkringen (Almqvist et al. 2011, Klinth 2002, Cedstrand 2011, Inspektionen för socialförsäkringen 2012). Detta innebar att 30 dagar reserverades till vardera föräldern och dessa dagar kunde inte användas av den andra föräldern. Samtidigt som den reserverade månaden infördes individualiserades
Bilaga 5
405
också försäkringen. Individualiseringen innebar att hälften av dagarna tillföll vardera föräldern. För att en förälder ska kunna använda mer än hälften av dagarna behöver den andra föräldern godkänna detta genom underskrift. Tidigare hade den första användaren (ofta mamman) kunnat använda hur stor del hen ville.
Den andra reserverade månaden infördes i januari 2002 av en socialdemokratisk regering. Denna reform uppmärksammades betydligt mindre än den första reserverade månaden (Cedstrand 2011). Motståndet mot reformen var inte heller lika stort, eftersom föräldrapenningen samtidigt förlängdes med en månad till dagens 16 månader. Det maximala antalet föräldrapenningdagar en förälder kunde använda minskade därmed inte med reformen. Argumentet om att pappors föräldrapenninguttag inkräktade på mammors tid hemma var alltså inte giltigt.
I början av 2000-talet handlade debatten kring föräldraledighet i Sverige mycket om att rätten att föra över dagar mellan föräldrarna borde slopas. Starka krafter, både fristående debattörer och inom fackföreningsrörelsen, arbetade för en sådan utveckling (se till exempel Lorentzi 2004) och en föräldraförsäkringsutredning tillsattes (SOU 2005). Utredningen föreslog bland annat en tredelad 15 månaders föräldrapenning, en del till mamman, en del till pappan och en del att fördela som föräldrarna ville. Vidare föreslog utredningen att föräldrapenningen skulle användas inom fyra år, men att obetalda kontaktdagar skulle finnas därefter. Skyddet av föräldrars sjukpenninggrundande inkomst skulle också förlängas från 12 månader till 18 månader, något som särskilt skulle påverka pappans möjlighet till att flexibelt använda försäkringen. Det fanns emellertid inget starkt partipolitiskt stöd för en individualisering, eller mer reserverad tid till vardera föräldern, och nästa reform blev istället en jämställdhetsbonus 2008 (Inspektionen för socialförsäkringen 2012). Bonusen infördes av en borgerlig koalitionsregering samtidigt med ett vårdnadsbidrag som kommunerna kunde välja att införa (Försäkringskassan 2013a).
Jämställdhetsbonusen infördes för att öka de ekonomiska drivkrafterna att dela föräldrapenningen jämställt och bygger på att inkomstskillnaderna mellan föräldrarna ska få mindre betydelse vid delning av föräldrapenning. Efter att de två reserverade månaderna är använda kan föräldrar få bonus när de delar på föräldrapenningen. Den kritik som jämställdhetsbonusen fick när den infördes var att den var krånglig, att pengarna betalades ut upp till ett år senare och att man var tvungen att bevisa att den andra föräldern var i arbete eller studier (Inspektionen för socialförsäkringen 2012). År 2012 förenklades
Bilaga 5 SOU 2014:6
406
reglerna, kravet om andra förälderns aktivitet togs bort och bonusen betalas nu ut utan fördröjning.
Jämställdhetsbonusen och vårdnadsbidraget kan till del ses som en vändpunkt där även valfrihet för föräldrar betonas (Ferrarini och Duvander 2010, Duvander och Ferrarini 2013). Grundtanken om att den ekonomiska familjepolitiken ska innebära starka drivkrafter till kvinnligt förvärvsarbete och relativt snabb återgång i arbete efter barn existerar nu samtidigt som det finns en betoning på föräldrars fria val att vara hemma länge med sitt barn. Valfriheten ger naturligtvis upphov till större skillnader mellan föräldrar och utrymme för både ojämställda och ojämlika val. Skillnader mellan kön men också inom kön, till exempel mellan pappor med och utan arbete kan öka i valfrihetens namn.
4 Föräldraledigheten i Sverige
I Sverige är rätten till ersättning och rätten till föräldraledighet skilda från varandra. Detta skiljer Sverige från många andra länder. Föräldraförsäkringen ger rätt till ersättning under föräldraledighet och betalas ut av Försäkringskassan. Rätten till ledighet regleras i föräldraledighetslagen och anger rätten till frånvaro från arbete. Försäkringen och lagstiftningen är naturligtvis relaterade, men rätten till frånvaro från arbete är mer generös än rätten till ersättning.
Enligt föräldraledighetslagen har föräldrar rätt att vara lediga från arbetet för vård av barn fram tills barnet är 18 månader, oavsett om föräldern tar ut föräldrapenning eller inte. Därefter har föräldrarna rätt till ledighet när föräldrapenning används. Dessutom har föräldern rätt att förkorta sin normala arbetstid med 25 procent tills barnet fyller åtta år. Ett vanligt mönster är att gå från heltid, runt 40 timmar i veckan, till lång deltid, runt 30 timmar i veckan.
Föräldrar kan få föräldrapenning med anledning av barns födelse eller adoption under sammanlagt 480 dagar per barn. För 390 av dessa dagar är ersättningen relaterad till förälderns sjukpenninggrundande inkomst (SGI, så kallade sjukpenningnivådagar). Ersättningen är satt till 77,6 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till tio prisbasbelopp (motsvarar ungefär en månadslön på 37 000 kronor). För föräldrar med låga eller inga förvärvsinkomster finns en grundnivå på 225 kronor per dag (sedan 2013). För de resterande 90 dagarna (lägstanivådagar) är ersättningen 180 kronor per dag för alla, oavsett
Bilaga 5
407
förvärvsinkomst. Under hela 1990-talet var båda dessa nivåer 60 kronor om dagen.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet har vardera föräldern rätt till hälften av antalet föräldrapenningdagar. Det är den absolut vanligaste situationen idag även när föräldrarna inte bor ihop. Försäkringen är därmed individuell och innebär åtta månader till vardera föräldern. En förälder kan avstå föräldrapenningdagar till den andra föräldern, förutom de två reserverade månaderna.
Om föräldrarna delar på dagar utöver de två reserverade månaderna, får de en jämställdhetsbonus. Jämställdhetsbonusen är 50 kronor skattefritt till vardera föräldern för varje dag som delas lika. Vidare är det sedan 2012 möjligt att ta ut en månad med föräldrapenning när båda föräldrarna är hemma samtidigt (se www.forsakringskassan.se för detaljer). Det finns också särskilda regler för flerbarnsfödslar och adopterade barn, men avvikelserna kan betraktas som små.
Det bör också påpekas att det är mycket vanligt att arbetsgivaren betalar extra ersättning utöver de 77,6 procenten från Försäkringskassan. Ofta betalar arbetsgivaren ersättning över socialförsäkringstaket på tio prisbasbelopp. Hur stor ersättningen är och under hur lång period den betalas ut varierar mellan olika avtal och arbetsgivare (Sjögren Lindquist och Wadensjö 2005, Försäkringskassan 2011). Det har skett en utveckling av dessa avtal över tid. Eftersom avtalen förhandlas har olika fackförbund haft möjlighet att driva krav om extra ersättning olika hårt i relation till löneutvecklingen. Därför är det mycket troligt att typiska manliga arbeten haft sämre avtal om extra ersättning än typiska kvinnliga arbeten. LO har under 2013 drivit att alla avtal ska ge minst sex månader med extra ersättning.
Föräldrapenningen kan tas ut tills barnet fyller åtta år eller har avslutat sitt första skolår och den kan tas ut som delar av dag om man vill kombinera med arbete eller obetald ledighet. Föräldrapenningen kan därmed räcka längre om man accepterar en lägre ersättningsnivå än dagersättningen. Ett vanligt mönster är att ta ut fem dagar föräldrapenning i veckan, vilket ger drygt hälften (5/7*0,776) av den tidigare inkomsten i ersättning. I genomsnitt tar kvinnor och män ut runt fem dagar i veckan (Inspektionen för socialförsäkringen 2013). Det vanligaste är troligen att tiden hemma underskattas eftersom föräldrapenning tas för färre än de sju dagar föräldraledighet per vecka som är möjliga. En överskattning är också möjlig eftersom en del föräldrar tar ut föräldrapenning som inkomst-
Bilaga 5 SOU 2014:6
408
förstärkning en vardag och sedan på helgdagarna som ändå är arbetsfria. Det kan även vara tveksamt att definiera uttag av föräldrapenning i samband med förlängning av semester, eller föräldrapenning under exempelvis julhelgen, som likvärdigt med att vara hemma med ett barn som inte har börjat i förskola. Det är troligt att sådana korta uttag där ofta båda föräldrarna är hemma inte ger särskilt stora effekter på jämställdheten. Riksförsäkringsverket (2004) har visat att sambandet mellan utbetalda föräldrapenningdagar och längden på föräldraledigheten som intervjupersonerna själva rapporterade var relativt högt för pappor under 1990-talet. För mammor var däremot variationen stor. Eftersom pappors uttag har ökat sedan 1990-talet är variationen inom pappors uttag mer möjligt och därmed är det troligt att sambandet för pappor har försvagats fram till idag. Sådana indikationer finns även i en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (2013).
Det bör också nämnas att mamman har rätt att använda föräldrapenning två månader innan barnet beräknas komma och hon har rätt till sju veckors mammaledighet före eller efter förlossningen, med eller utan föräldrapenning. Pappor kan bara ta föräldrapenning innan barnets födelse i samband med föräldrautbildning.
Dessutom innehåller försäkringen tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption, tidigare så kallade pappadagar. Dessa dagar tillfaller pappor (eller den andra föräldern) som förvärvsarbetar (eller uppbär akassa) och kan tas ut samtidigt som mamman är föräldraledig. De tio dagarna kan bara användas under barnets första två månader.
5 Skillnader mellan mammor och pappor?
Trots att lagstiftning och rättigheter i Sverige till stor del är könsneutralt formulerat så finns det skillnader i kvinnors och mäns möjligheter att använda sig av sina rättigheter. Jag tar här upp några av dessa skillnader.
Till att börja med kan man konstatera att pappor har rätt till fler dagar än mammor. Pappor har rätt till hälften av föräldrapenningdagarna samt de tio dagarna med tillfällig föräldrapenning. Dessutom är det vanligt att mamman tar ut föräldrapenning innan barnet är fött (Riksförsäkringsverket 2003) vilket gör att hon har färre dagar kvar. Det är dock få pappor som tar ut fler dagar än mammor (Försäkringskassan 2012).
Bilaga 5
409
En ytterligare skillnad i förutsättningarna för mammans och pappans ledighet är att föräldraledighetslagen gör det möjligt att vara hemma med eller utan betalning under de första 18 månaderna och sedan när föräldern använder föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning. Eftersom det är vanligast att mamman börjar föräldraledigheten är det hon som har störst möjlighet att ta ledighet utan betalning, något som ofta kallas att sprida på dagarna. En viktig bidragande anledning är regeln som skyddar den sjukpenninggrundande inkomsten under ett år från barnets födelse (26 kap. 15 § socialförsäkringsbalken). Även om föräldern tar ut få föräldrapenningdagar i veckan och därmed har en låg inkomst under barnets första år, så gäller den sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som föräldern hade innan barnet föddes när föräldern återgår i arbete. Barnets första år är så kallad överhoppningsbar tid. Efter barnets ettårsdag behöver föräldern ta ut minst fem föräldrapenningdagar i veckan för att SGI ska fortsätta vara skyddad. Att mamman lättare kan sprida på dagarna kan ses som både positivt och negativt för henne. Hennes möjlighet till flexibilitet och valmöjligheter ökar. Men om föräldrarna gemensamt bestämmer att mamman tar färre föräldrapenningdagar (och får lägre ersättning) för att hushållsekonomin tillåter kan de långsiktiga effekterna glömmas bort. Låg ersättning ger på sikt sämre pension och lång frånvaro har negativa konsekvenser för arbetsmarknadskarriären (Evertsson och Duvander 2011, Albrecht m.fl. 1999). Många föräldrar anger att ekonomin styr beslutet om vem som är hemma (Riksförsäkringsverket 2003) men det är inte troligt att besluten alltid bygger på noggranna uträkningar av konsekvensen av olika uttagsstrategier. Det är särskilt troligt att de långsiktiga konsekvenserna inte är beaktade (Riksförsäkringsverket 2000).
Det kan också ses som en fördel för män att de är mer flexibla i när de tar sin ledighet och sin föräldrapenning. Kvinnans föräldraledighet börjar vid födseln eller tidigare och det är till stor del bestämt av att hon bär barnet. Mannen har mer möjlighet att förhandla ledigheten och dess tidpunkt gentemot arbetsgivare och den andra föräldern. Pappan kan exempelvis se till att en föräldraledighet passar in så bra som möjligt med arbetsrytmen på arbetsplatsen. Från 2014 kommer användningen av 80 procent av föräldrapenningen begränsas till de första fyra åren. Detta påverkar naturligtvis flexibiliteten för både kvinnor och män, men kanske främst män som använder större andel av sin föräldrapenning senare i barnets liv.
En ytterligare skillnad är ersättningsnivån i föräldrapenningen. Eftersom män i genomsnitt tjänar mer än kvinnor så förlorar de mer
Bilaga 5 SOU 2014:6
410
ekonomiskt per föräldrapenningdag i absoluta tal under föräldraledigheten. De tjänar också oftare över taket på tio prisbasbelopp och får därmed en ersättning på under de 77,6 procent av den tidigare inkomsten (Försäkringskassan 2011). I genomsnitt 25 procent av män och 10 procent av kvinnor har en inkomst över taket. Det kan också vara så att män har sämre kollektivavtal och att arbetsgivaren betalar mindre extra ersättning under ledigheten. En ytterligare skillnad är att även om kvinnor och män har rätt till hälften av dagarna så har det inte innan 2014 varit reglerat vem som får dagar som bygger på den sjukpenninggrundande inkomsten och vem som får de 90 dagarna som betalas på lägstanivå (180 kronor idag). Eftersom mamman oftast tar ledigt först har hon kunnat ta en större andel av dagarna på sjukpenningnivå.
För de första 180 dagarna med föräldrapenning måste föräldern ha arbetat i åtta månader före barnet föds för att få ersättning på sjukpenningnivå. Detta krav är främst något som berör mammor då hon börjar föräldraledigheten. De resterande 210 dagarna på sjukpenningnivå har inte detta krav om tidigare arbete. Eftersom pappan har mer flexibilitet i när han tar ut sin föräldrapenning så kan detta gynna hans ersättningsnivå.
Information om föräldrapenning går till den blivande mamman när hon bekräftats gravid på en mödravårdscentral och hon skickat in ett mödraskapsintyg. Den blivande pappan nås inte av information om sina rättigheter på samma sätt och inte lika tidigt. Det visar sig att pappor ofta får information om föräldrapenning genom mamman (Riksförsäkringsverket 2003) och det visar sig att många föräldrar har bristande kunskap om sina rättigheter, särskilt pappor. Exempelvis visste bara en tredjedel av papporna i början av 2000-talet att de hade rätt till lika många dagar som mamman.
6 Utveckling av mäns andel av uttaget
Det har hänt mycket sedan 1974. Detta hävdas vanligtvis genom att hänvisa till figur 1 som visar utvecklingen av mäns andel av alla dagar fram till idag. Ökningen är från under 1 procent av alla dagar som används under ett år på 1970-talet, till idag nästan en fjärdedel. Utvecklingen av mäns andel har gått stadigt framåt men det är viktigt att komma ihåg att detta är ett aggregerat mått som påverkas av flera faktorer. Måttet tar med alla personer som har använt försäkringen, det vill säga både de som fått barn samma år och de som använder
Bilaga 5
411
några strödagar för förskolebarn. Måttet är därmed påverkat av om det exempelvis föds många barn ett visst år eftersom mammor oftast använder den första föräldraledighetsperioden. Om pappor skjuter på sitt föräldraledighetsuttag till året därpå så påverkar det deras andel. Eftersom perioden som föräldrapenning kan användas är så lång kan det ge en missvisande bild att fokusera på siffran för ett särskilt år eller utvecklingen mellan två år. Vi vet av figur 1 inte något om hur många av alla mammor och pappor som använder föräldrapenning eller om hur föräldrar delar på föräldrapenningen i det specifika paret.
Källa. Försäkringskassan, officiell statistik.
Trots dessa förbehåll är det naturligtvis så att figuren visar en utveckling av ökad delning av föräldrapenningen mellan föräldrarna. Ett annat viktigt mått är hur stor andel av alla pappor som använder föräldrapenning. Den största förändringen i andel pappor som använder föräldrapenning syns då den första reserverade månaden infördes. Jämförs uttaget under barnets första två år så ökade andel användande pappor från 44 till 77 procent mellan 1994 och 1995 (Inspektionen för socialförsäkringen 2012). Om barn följs tills barnet är åtta år och föräldrapenningen inte kan användas mer har nästan 9 av 10 pappor använt någon föräldrapenning (Försäkringskassan 2012).
När mammor och pappors uttag per barnets ålder jämförs i figur 2 är det tydligt att mamman börjar sitt uttag tidigare än pappan gör. Notera att både mammor och pappor tar relativt många dagar efter barnets första två år. Mamman och pappan tar båda ungefär 5-10
Bilaga 5 SOU 2014:6
412
dagar om året under förskoleåldern. När pappor som fått barn 1999 till 2011 jämförs, har antalet dagar det första året ökat måttligt från 15 till 23 dagar. Ökningen av pappans dagar sker främst under andra året och därefter fortsätter mammor och pappor att ta ungefär lika många dagar. Eftersom pappan tar sammanlagt mycket färre dagar än mamman så tar pappan en större del av sin ledighet uppdelad i korta perioder och senare i barnets liv. Detta kan exempelvis vara att förlänga semestern med en vecka. Om mäns andel mäts när barnet är två år gammalt går denna andel idag endast upp till 15 procent av alla använda dagar.
Källa: Försäkringskassan statistikdatabas.
Att pappan tar större och tidigare del av föräldraskapet är dock inte detsamma som ett jämställt föräldraskap. Figuren visar tydligt att pappan inte är den som tar den första delen av föräldraskapet. Detta har tolkats som att kvinnor är föräldrar och män kan välja att vara det (Bekkengen 2002, Almqvist, Sandberg, Dahlgren 2010). Hur vanligt har det då blivit att dela på föräldraskapet jämställt? Det är mycket ovanligt att ta precis lika många dagar men i figur 3
Bilaga 5
413
visas andel av alla föräldrar som har tagit någonstans mellan 40 och 60 procent av alla föräldrapenningdagar under barnets första två år. Det är tydligt att detta blivit vanligare med tiden; över en tiondel av alla föräldrar delar idag jämställt enligt denna definition. När den reserverade månaden infördes 1995 blev det först under några år ovanligare att dela jämställt. En förklaring kan vara att det skapades en norm om att pappor skulle använda en månad ledigt. Analyser visar att gruppen av pappor som tog en månad ökade men det blev inte vanligare att ta mer än en månad (Inspektionen för socialförsäkringen 2012).
Källa: Försäkringskassan 2012.
Vi bör komma ihåg att här används ett mått som indikerar jämställdhet i föräldraskapet men att bara en dimension av flera mäts. Även om måttets tolkning begränsas till att mäta föräldraledighet så finns förbehåll. Det är viktigt att påminnas om skillnaden mellan föräldrapenning och föräldraledighet och att statistik vanligtvis redovisar mått på föräldrapenningdagar. Det är som nämnts vanligt att vara ledig även obetalda dagar och detta förlänger kvinnors ledighet mer än mäns (Inspektionen för socialförsäkringen 2013). Vidare är basen för andelarna olika eftersom det är relativt vanligt att inte alla dagar används (Försäkringskassan 2010).
0 2 4 6 8 10 12
1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008
Bilaga 5 SOU 2014:6
414
Alternativet till att mäta föräldrapenningdagar är att på andra sätt försöka skatta hur länge föräldrar är hemma. Detta är svårt inte minst då det inte är självklart vad som är föräldraledighet. Ska vi räkna med en vecka för att förlänga semestern när barnet är fem år? Eller några dagar för att skola in barn i förskola eller för att möjliggöra en sammanhängande julledighet? Om vi frågar föräldrar kommer de att ge olika svar, men det är troligt att de flesta definierar föräldraledighet som tiden fram till att barnet börjar förskola. Om föräldrarna varvar tid hemma och arbete är det oklart hur detta definieras. I studier där föräldrar frågas om föräldraledighet måste man även räkna med att det finns problem för många föräldrar att komma ihåg hur länge de var hemma.
Ett komplement till att fråga föräldrar kan därför vara att med olika definitioner skatta längd av föräldraledighet genom att använda datumen för uttagen av föräldrapenning. Detta har gjorts i en studie från Inspektionen för socialförsäkringen (2013). I studien definieras föräldraledighetsepisod genom att det är högst 6 kalenderdagar utan föräldrapenning mellan dagar med föräldrapenning. De allra flesta föräldrar använder många fler föräldrapenningdagar i veckan. I studien läggs alla episoder samman under barnets första fyra år och sedan hela åttaårsperioden som föräldrapenning kan användas. Detta mått på föräldraledighetsepisod visar perioder av föräldraledighet som är mycket längre än antal föräldrapenningdagar (se tabell 1). Det är tydligt att en stor del av episoderna ligger efter barnet har fyllt fyra år för både mammor och pappor. Notera att tabell 1 inte kan ses som mer än en fingervisning om föräldraledighetens längd då det är möjligt att arbeta de dagar som föräldrapenning inte används, särskilt när perioder mäts tills barnet fyller åtta år. Längden på episoden ökar från 68 veckor till 77 veckor för mammor till barn födda 2002 om man följer dem från att barnet är fyra år till åtta år. För pappor är motsvarande ökning från 19 till 25 veckor. Gällande användningen de första fyra åren är det tydligt att pappors föräldraledighet har förlängts över tid, medan det är tveksamt om mammans föräldraledighet har förkortats. Observera att tabell 1 endast innehåller de som använt föräldrapenning och därmed inte alla föräldrar, särskilt inte alla pappor.
Bilaga 5
415
Källa: Inspektionen för socialförsäkringen 2013.
7 Vad påverkar pappans uttag?
Pappors ökande andel av föräldrapenninguttaget har påverkats av flera reformer i försäkringen. De viktigaste reformerna är att delar av föräldrapenningen har reserverats till vardera föräldern. Effekten av den första reserverade månaden var tydlig och direkt, pappans uttag ökade med 10 dagar under de två första åren (se tabell 2). Det finns stöd även från de andra nordiska länderna för att en reserverad tid till pappan leder till att han ökar sitt uttag (Jacobsen m fl. 2013). Samtidigt som pappors antal föräldrapenningdagar ökade så minskade mammors antal dagar. Det är dock inte lika säkert att mammans ledighetslängd minskade (Inspektionen för socialförsäkringen 2013).
Även den andra reserverade månaden påverkade uttaget och eftersom föräldrapenningen samtidigt förlängdes med en månad så ökade även mammors uttag. Jämställdhetsbonusen förändrade inte uttaget direkt på samma sätt. Förutom att bonusen setts som krånglig, krävde ansökan och kan ses som ekonomiskt marginell är en möjlig anledning till utebliven direkt effekt av jämställdhetsbonusen att det är svårare att ändra uttag på högre nivåer och att papporna redan tar en relativt stor del av föräldrapenningen. Andra reformer som kan ha påverkat pappans uttag men som vi vet mindre om är den gradvisa förlängningen av föräldrapenningen under främst 1980-talet, förändring i ersättningsnivå från 90 till 80 procent (75 under en period på 1990-talet) samt höjningen av taket i försäkringen 2006 från 7,5 prisbasbelopp till 10 prisbasbelopp. Vidare är det viktigt att komma ihåg att de extra ersättningarna genom kollektivavtal ändras emellanåt och även detta kan påverka uttaget och uttagsmönstret.
Bilaga 5 SOU 2014:6
416
Källa Inspektionen för socialförsäkringen 2012.
Det finns givetvis en negativ korrelation mellan mammans och pappans ledighet; om en förälder tar mycket ledighet tar den andra mindre, men eftersom den slutgiltiga längden på ledigheten inte är definierad så påverkar även en mängd andra faktorer. Den negativa korrelationen mellan mamman och pappans föräldraledighet kan inte ses som ett nollsummespel och föräldrarna kan använda olika strategier för uttag.
Flera studier visar att pappor använder mer föräldrapenning om de har högre inkomst (Sundström och Duvander 2002, Inspektionen för socialförsäkringen 2012). Mönstret är dock kurvlinjärt vilket betyder att de med högst inkomst inte är de som tar mest, utan de tar något mindre eller lika mycket som de med näst högst inkomst. En möjlig anledning till detta är att män med högst inkomst har inkomster över taket och då får en mindre relativ andel av sin inkomst under ledigheten.
Även mammans inkomst korrelerar med föräldrapenninguttaget; en hög inkomst hos mammans är associerat med mer föräldrapenning hos pappan. Mammor med hög inkomst tar också kortare ledighet (Inspektionen för socialförsäkringen 2012, Hobson et al. 2006, Inspektionen för socialförsäkringen 2013, Försäkringskassan 2013b). Det är inte lika tydligt att mammans inkomst har ett kurvlinjärt mönster, men det kan ha att göra med att mammor mer sällan kommer upp i så höga inkomster att de slår i taket på försäkringen.
Bilaga 5
417
Det tydligaste mönstret är att gruppen pappor som inte har en inkomst, en låg inkomst eller svag arbetsmarknadsanknytning är de som använder föräldrapenningen i minst utsträckning (Inspektionen för socialförsäkringen 2012, Försäkringskassan 2013b).
Om pappan och mamman har hög utbildning så tar pappan ut längre ledighet (Hobson et al. 2006, Försäkringskassan2013b). Detta förklaras ibland med attitydskillnader mellan olika grupper av föräldrar (Geisler och Kreyenfeld 2011). Hög utbildning kan också spegla en friare arbetssituation och större möjlighet att vara föräldraledig.
Både män och kvinnor med privata anställningar tar ut kortare ledighet än de som arbetar i offentlig sektor (Försäkringskassan 2013b). I offentlig sektor finns många kvinnodominerade arbetsplatser och de kan vara mer anpassade till att fungera även då anställda är frånvarande för föräldraledighet. I offentlig sektor har också kollektivavtalen för extra ersättningar varit mer generösa under längre tid. Ett större uttag kan även ha att göra med attityden till ledighet på dessa arbetsplatser och med typen av arbetsuppgifter (Bygren och Duvander 2005, Haas och Hwang 2002). Både män och kvinnor som får extra ersättning från arbetsgivaren tar också längre ledighet (Duvander 2006).
Både mammor och pappor tar ut längre ledighet med ett första barn än med senare syskon. Det kan vara ekonomiskt svårare att ha lång föräldraledighet med senare barn då försörjningsbördan är större för flerbarnsföräldrar. Barn med äldre syskon börjar ofta i förskola tidigare än förstfödda barn, inte minst på grund av olika system av syskonförtur. En ytterligare möjlig förklaring är att attityden till barnomsorg utanför hemmet är mer positiv efter det första barnet (Duvander 2006).
Det finns dessutom skillnader mellan föräldrar i olika åldrar, som bor i olika delar av Sverige och som har olika ursprungsland. Dessa demografiska faktorer bör främst ses som indikatorer på andra faktorer som skiljer mellan dessa föräldrars omständigheter och möjligheter att vara föräldralediga. Exempelvis finns det bland utlandsfödda pappor en större grupp som inte tar någon föräldrapenning, men det finns också en större grupp som står utanför arbetsmarknaden och därför skulle få en låg föräldrapenning (Riksförsäkringsverket 2005). Lika ålder och lika inkomst hos föräldrarna är också relaterat till större sannolikhet för jämnt uttag och detta kan relateras till de relativa resurserna i hushållet (Försäkringskassan 2013b).
Bilaga 5 SOU 2014:6
418
Eftersom regelverket och normer kring föräldraledighet förändras över tid är det mycket troligt att mönstren kring vad som påverkar föräldrapenninguttag och längd förändras. Ett exempel är att när nästan alla pappor använder föräldrapenning kan det snarast vara att betrakta som avvikande bland män att inte ta någon ledighet. På 1970talet var det tvärtom och detta påverkar exempelvis arbetsgivarens förväntningar om föräldraledighet. Vidare har det blivit allt vanligare att kunna sköta en del av arbetet från hemmet. Detta kan ha möjliggjort föräldraledighet men också gjort det vanligare att sköta del av arbetsuppgifterna under föräldraledigheten. Det kan finnas för och nackdelar för föräldern att hålla kontakt och ha arbetsuppgifter under ledigheten, men det torde påverkar arbetsgivarens attityd till föräldraledighet i positiv riktning att kunna förvänta sig en sådan kontinuerlig kontakt (Brandth och Kvande 2013).
8 Nordisk utblick
Det är lätt att generalisera mellan de olika nordiska länderna och förvisso bygger familjepolitiken till stor del på liknande idéer. Men det finns grundläggande skillnader i prioriteringar och utveckling (Duvander och Lammi-Taskula 2010, Cedstrand 2011). En grundläggande skillnad är att i Sverige och Island är könsneutralitet en ledande princip i familjepolitiken. Båda föräldrar har lika rättigheter oberoende av kön. Norge har på senare tid gått mot en könsneutral hållning medan detta inte är fallet i Danmark och Finland. Danmark och Finland är också de två länderna som under lång tid inte haft någon del av föräldraledigheten reserverad för pappor. I Finland har reglerna förändrats 2013 och det är för tidigt att säga något om effekterna. I Danmark har riksdagen hösten 2013 röstat nej till ett förslag om reserverad tid för pappan och istället infört en bonus liknande den svenska (se nätreferens TV2 Nyheterna).
Norge var det första landet att introducera en reserverad del för pappor 1993 och Sverige följde efter 1995. Den norska kvoten till pappor har stegvis ökat och ligger sedan sommaren 2013 på 14 veckor. De borgerliga partierna som vann valet hösten 2013 tenderar nu mot en kompromiss om att reducera pappakvoten till 10 veckor (NRK.no). Den norska föräldraledigheten har tills nyligen varit mindre flexibel än den svenska. Det finns både för och nackdelar med en flexibel föräldraledighet utifrån ett jämställdhetsperspektiv (Brandth och Kvande 2013). Ett flexibelt system gör det lättare för
Bilaga 5
419
pappor att använda ledigheten, men de kanske samtidigt inte har lika stor möjlighet att få en lång sammanhängande period av huvudansvar över barnet. Norska pappors ledighet har ökat markant sedan pappakvoten infördes och mönstren är liknande de svenska (Bringedal och Lappegard 2012) även om Norge kan beskrivas som ”gender equality light”, det vill säga en inte helt konsekvent genomförd jämställdhetspolitik (Rönsen och Skrede 2006).
Island har mest radikalt förändrat föräldraledighetssystemet genom att införa ett tredelat system där tre månader går till mamman, tre månader till pappan och tre månader kan föräldrarna bestämma hur de vill fördela (Eydal och Gislasson 2008). De flesta pappor använder sin tredjedel av ledigheten och det är relativt ovanligt att använda mer (Eydal och Gislason 2011). De isländska papporna tar störst del av föräldraledigheten, men eftersom den svenska sammanlagda längden är så mycket längre så tar isländska och svenska pappor ungefär lika många föräldrapenningdagar. Den korta ledigheten i Island är också en anledning till att man ofta behöver hitta på temporära lösningar mellan att föräldraledigheten är slut och innan barnen får plats i förskola. En förlängning av föräldraledigheten diskuteras, specifikt ett förslag med fem månader till mamman, fem till pappan och två att fördela såsom föräldrarna vill (Eydal och Gislasson 2013).
Sedan 2013 har finska pappor nio reserverade veckor som är lättare att använda än tidigare (Salmi och Lammi-Taskula 2012). Tre av veckorna kan användas då även mamman är hemma. Diskussionen i Finland har till del rört kopplingen mellan vårdnadsbidraget och föräldraledigheten och det är mycket vanligare i Finland att kvinnor förlänger perioden hemma med en period med vårdnadsbidrag.
Danmark har en mycket mindre generös föräldraförsäkring än Sverige och det har varit ett viktigare argument att se till att skydda gravida kvinnor och mammor i arbetslivet än att uppnå jämställdhet (Cedstrand 2011). Under en kort period (1998 till 2001) fanns dock två veckor reserverade till pappan och då använde pappor föräldraledighet i större utsträckning (Borchorst 2006).
Bilaga 5 SOU 2014:6
420
Källa: Nordisk statistisk årsbok.
I figur 4 visas utvecklingen av föräldrapenningens andel till mamman och pappan i de olika nordiska länderna. En sådan jämförelse är på många sätt vansklig, främst då de olika försäkringarna är så olika långa och omgärdade med olika regler (Duvander och Lammi-Taskula 2010). Jämförelsen är också känslig för vad som räknas som föräldrapenning. För Sveriges del är det exempelvis en skillnad om de så kallade pappadagarna räknas med och vilka som ingår i jämförelsen; alla pappor eller pappor med vårdnad (Haataja 2009). Trenden mot ett jämställt uttag är tydlig i Island, Norge och Sverige, men bara en tendens i Danmark och Finland.
9 Vad är trenden?
Trenden mot delat föräldrapenninguttag i Sverige är otvetydig. Det går dock sakta. Dessutom tenderar skillnaden mellan olika grupper av pappor öka (Inspektionen för socialförsäkringen 2012). Efter att den första reserverade månaden infördes så skapades en norm om en månads uttag och pappor i de flesta grupper ökade sitt uttag upp till denna nivå. Exempelvis ökade uttaget markant bland pappor
0 20 40 60 80 100
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010
Norge
Island
Island
Sverige Sverige
Norge
Finland Danmark Finland
Danmark
Kvinnor
Män
Bilaga 5
421
med grundutbildning medan pappor med högskoleutbildning knappt ändrade sitt uttag då de redan tidigare tog en månad föräldrapenning. Därefter har skillnaderna ökat. Andelen par som har en relativt jämn fördelning av dagar ökar, samtidigt som gruppen som inte tar någon föräldrapenning är konstant. Det tenderar att vara de med mer resurser som har en jämn fördelning och de med färre resurser som stannar i ett mer traditionellt mönster. Det är också dessa pappor som har minst drivkraft att ta föräldrapenning då deras ersättning blir låg. De kan också ha svårast att göra det på grund av en mer prekär arbetssituation. Notera dock att kvinnor med låg utbildning och sämre arbetsmarknadssituation i de allra flesta fall tar föräldrapenning även om de ekonomiska drivkrafterna är desamma.
En mer polariserad användning bland män leder också till en mer polariserad användning bland kvinnor. Denna polarisering bygger på både ekonomiska förutsättningar och arbetsmarknadssituation. Höjningen av grundnivån i försäkringen från 60 till 225 kronor kan här tas som ett exempel för denna utveckling. Få föräldrar kan leva på 225 kronor om dagen men det är ett betydligt större tillskott till en hushållsekonomi än 60 kronor om dagen. Genom att höja grundnivån går föräldraförsäkringen mot en mer allmän försäkring och inte endast en försäkring för förlorad arbetsinkomst för förvärvsarbetande kvinnor och män under tiden de tar hand om små barn. Detta försvagar drivkraften att etablera sig på arbetsmarknaden innan man bildar familj, något som varit ett starkt mönster i Sverige (Andersson 2000, Thalberg 2013). De kvinnor som går in i föräldraskap med svag arbetsmarknadsanknytning riskerar att ha svårt att ta sig ur en sådan situation. Den ojämställda uppdelningen av föräldraledigheten samt den uppdelning av arbete i hemmet som därav följer tenderar att göra föräldrarnas fortsatta val ännu mer ojämställda. Många kvinnor har deltidsarbete redan innan de får barn och blir då lätt kvar i sådant arbete. Detta gäller särskilt inom vård, omsorg och andra typiska arbeten organiserade av LO. Andra kvinnor har arbetat heltid innan föräldraledigheten, delar denna relativt jämnt och får troligen mer möjlighet till jämställdhet i hem och arbetsliv efter ledigheten.
En annan trend är mot mer flexibelt användande, särskilt bland män. Män tar ut föräldrapenning i fler episoder under stor del av barnens förskoleålder. Det är relevant att fråga sig vad flera korta episoder ledigt betyder för jämställdheten, jämfört med en lång period. Förväntan är att föräldraledighet påverkar uppdelning av hemansvar samt den långsiktiga relationen med barnet. En sådan
Bilaga 5 SOU 2014:6
422
effekt är mycket mer trolig om föräldern är hemma själv och tar huvudansvar för hem och barn under lång tid än om båda föräldrarna är hemma samtidigt. Å andra sidan kan flexibiliteten i försäkringen möjliggöra ett uttag som annars hade hindrats av exempelvis en svår arbetsmarknadssituation. Flexibiliteten i försäkringen har troligen möjliggjort mäns ökade uttag, men konsekvenserna av ett flexibelt användande bör tas med i räkningen när förväntade effekter av kvinnors och mäns ledighet diskuteras. Det är idag oklart om vi är på väg mot en helt jämställd fördelning av föräldrapenningen. Det är dessutom oklart om en helt jämställt fördelad föräldrapenning indikerar ett jämställt föräldraskap.
10. Vad kan ett individualiserat regelverk leda till?
Om Sveriges föräldraförsäkring individualiserades genom att omöjliggöra överföringen av dagar mellan föräldrar skulle troligen pappor använda mer föräldrapenning. Detta antagande kan göras med stöd i resultat om effekterna av tidigare reformer i Sverige. Det är också tydligt från de andra nordiska länderna att när tid reserveras till vardera föräldern så ökar användningen av denna tid bland män. Både Island och Norge är exempel på detta. Det är också uppenbart att attityder till jämställt föräldraskap påverkas av reglernas utformning. Det initiala motståndet mot reserverade månader i Sverige är inte alls lika starkt idag och det är en rimlig slutsats att reformen 1995 har gjort mycket för att svenska pappor ofta ses som världsbäst i att ta hand om sina barn. Det är därmed troligt att en total individualisering idag skulle leda till en betoning av ett jämställt föräldraskap. Det är samtidigt troligt att en individualiserad föräldraförsäkring inte skulle leda till en helt jämställd fördelning av föräldraledighet eller föräldraskap. Flexibiliteten i försäkringen skulle troligtvis utnyttjas olika av föräldrarna och mammor vara hemma längre än pappor.
Då både mammor och pappor sprider på dagarna idag skulle en individualisering inte förändra dagens situation dramatiskt för de flesta föräldrar. Om mamman skulle använda sin hälft av de 480 dagarna med fem föräldrapenningdagar i veckan skulle hon kunna vara föräldraledig nästan 11 månader. Det är troligt att pappans uttag skulle förlängas samt bli mer sammanhållet och möjligtvis skulle hans dagar i större utsträckning än idag tas innan barnet börjar på förskola. En tredelning av föräldrapenningen såsom föreslaget i föräldraförsäkringsutredningen 2005 leder i samma riktning, men inte fullt lika
Bilaga 5
423
starkt. Detsamma gäller om den reserverade tiden ökar med en månad. Erfarenheten från de två första reserverade månaderna leder till att vi kan vänta oss en måttlig ökning av pappans uttag av en tredje månad, då förändringen var mycket större vid den första jämfört med den andra reserverade månaden. Från 2014 ska 80 procent av föräldrapenningen användas inom de första fyra åren och det kan också tendera mot en mer sammanhållen tid för pappan innan barnet börjar förskola eftersom föräldrarna kommer behöva använda föräldrapenningdagarna mer intensivt i början av barnets liv.
Vidare finns det en grupp pappor som inte skulle utnyttja sin del av försäkringen även om mamman inte kan använda den. Detta tas ofta som ett argument mot individualisering då barnen till dessa män skulle komma kläm genom att de får börja förskola tidigare. Argumentet bygger på att det är negativt med tidig förskola vilket hänger samman med att man i Sverige har rätt till förskola från ett års ålder. I andra länder och i andra tider har andra tidpunkter för start i förskola ansetts att föredra. En individualisering av föräldraförsäkringen skulle behöva handskas med situationer där båda föräldrarna inte vill eller kan ta lika mycket ansvar. Detta är dock en situation som finns redan idag vid exempelvis en konflikt mellan föräldrarna. De reserverade månaderna kan brinna inne, pappor kan neka mammor att ta mer än hälften av dagarna och det motsatta är naturligtvis också möjligt. Att inte båda föräldrar använder föräldrapenning kan ha flera skäl och det är förstås så att föräldrar av båda könen kan vara både frånvarande, opassande eller ovilliga att sköta små barn. Då gemensam vårdnad om barnen är grundläggande i Sverige behöver detta lösas på annat sätt, oberoende av om en individualisering av föräldraförsäkringen införs.
En fråga är om en total individualisering skulle vara rättvis. Mamman kan behöva använda tid innan födseln och i dagsläget har pappan tillgång till tio dagar tillfällig föräldrapenning vid födseln. Utöver regelanpassningar till ovan tidsmässiga fördelar till pappan uppkommer frågan om tid för återhämtning efter att ha bringat ett barn till jorden samt ammat detta barn bör rendera viss extra ledighet. I Sverige förs sådana argument sällan ur kvinnans rättvisesynpunkt och en anledning är att samma argument om mer tid hemma leder till långsiktiga nackdelar på arbetsmarknaden. Frågan ses istället som en fråga om barnets bästa och barnets behov av mamman denna första tid. Barnet behöver inte bara lång amningsperiod utan vissa hävdar att barnet behöver en huvudvårdare och kontinuitet. Frågan om vad som är barnets bästa blir ofta infekterad och ofta
Bilaga 5 SOU 2014:6
424
omöjlig att avgöra (SOU 2005). Ibland är det en fråga om att kortsiktiga och långsiktiga fördelar ställs mot varandra. Barnets bästa på lång sikt är exempelvis att inte råka i fattigdom genom att mamman hamnar utanför arbetsmarknaden (särskilt vid separation) och att en djup kontakt även med pappan befästs från början i livet. Detta kan kosta familjen en ekonomisk omprioritering i början av barnets liv och det förutsätter att samhället har en generös försäkring. Det förutsätter också att barnets bästa inte i alla lägen är att skjuta upp förskolestarten utan att en förskola av god kvalitet ses som en positiv del av barns liv.
Bilaga 5
425
Referenser
Albrecht, J. W., Edin, P-A., Sundström, M. och Vroman, B., 1999,
“Career interruptions and subsequent earnings: A reexamination using Swedish data”, Journal of Human Resources, Vol. 34, s. 294– 311. Almqvist, A., Sanberg, A. och Dahlgren, L., 2010, ”Papporna och
motiven: Den svenska föräldraledigheten i ett geografiskt perspektiv”, Working Paper in Social Insurance 2010: 1, Försäkringskassan, Stockholm. Andersson, G., 2000, “The impact on labor force participation on
childbearing behavior: Pro-cyclical fertility in Sweden during the 1980s and the 1990s”, European Journal of Population, 15(1),1–24. Bekkengen, L., 2002, Man får välja – om föräldraskap och föräldra-
ledighet i arbetsliv och familjeliv. Liber, Malmö.
Biblarz, T. J. och Stacey, J., 2010, ”How does the gender of parents
matter?”, Journal of Marriage and Family, Vol. 72, s. 3–22. Björnberg, U., 1998, “Family orientation among men – A process
of change in Sweden”. i Drew, E., Emerek, R. och Mahon, E. (red.), Women, work and the family in Europe. Routledge, London. Brandth, B. och Gíslasson, I., 2010, ”Familjepolitikken og barnas
beste”, i Gislason, I. och Eydal, G.B. (red.), Föräldraledighet, omsorgspolitik och jämställdhet i Norden. Tema Nord 2010:595. Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn. Brandth, B. Och Kvande, E. (red) 2013, Fedrekvoten og den
farsvennlige velferdsstaten. Universitetsforlaget, Oslo.
Borchorst, A., 2005, “The public-private split rearticulated:
abolishment of the Danish daddy leave”, i Ellingsäter, A. och Leira, A., (red.), Politicising Parenthood in Scandinavia. The Policy Press, Bristol. Cedstrand, S., 2011, Från idé till politisk verklighet. Föräldrapolitiken i
Sverige och Danmark. Boréa förlag, Umeå.
Chronholm, A., 2004, Föräldraledig pappa. Mäns erfarenheter av
delad föräldraledighet. Akademisk avhandling. Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Bilaga 5 SOU 2014:6
426
Bringedal, K. H. och Lappegard, T., 2012. ”Likere delin av
foreldrepermisjonen. Samfunnsspeilet”, Samfunnsspeilet 2012:1, Statistics Norway, Oslo. Datta Gupta, N., Smith, N. och Verner, M., 2008, “The impact of
Nordic countries’ family friendly policies on employment, wages, and children”, Review of Economics of the household, Vol. 6, No. 1, s. 65–89. Duvander, A-Z., 2006, ”När är det dags för dagis? En studie om vid
vilken ålder barn börjar förskola och föräldrars åsikt om detta”,
Working Paper No 2, Institutet för framtidsstudier, Stockholm. Duvander, A-Z., 2006, ”Föräldrarnas användning av föräldra-
försäkringen”, i Analyserar 2006:5, Försäkringskassan, Stockholm.
Duvander, A-Z. och Ferrarini, T., 2013, "Sweden’s family policy
under change: past, present, future”, International policy analysis,
Friedrich Ebert Stiftung, Berlin. Duvander, A-Z. och Jans, A., 2009, “Consequences of fathers’
parental leave use: Evidence from Sweden”, Finnish Yearbook of
Population, Vol. 16, s. 51–62.
Duvander, A-Z. och Lammi-Taskula, J., 2010, ”Föräldraledighet”, i
Gislason, I. och Eydal, G.B. (red.), Föräldraledighet, omsorgspolitik och jämställdhet i Norden. Tema Nord 2010:595, Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn. Evertsson, M. och Duvander, A-Z., 2010, ”Parental Leave- Possibility
or Trap? Does Family Leave Length Effect Swedish Women’s Labour Market Opportunities?”, European Sociological Review, Vol. 27, s. 1–16. Eydal, G.B. och Gíslason, I., 2008, “Equal Rights to Earn and Care.
Parental leave in Iceland”, Félagsvísindastofnun Háskóla
Íslands, Reykjavik. Eydal, G. B. och Gislasson, I., 2011, “Parental leave, childcare and
gender equality in the Nordic countries”, Tema Nord 2011:562,
Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn. Eydal, G. B. och Gislasson, I., 2013, Iceland 2012 - Revised law on
paid parental leave. PM Ferrarini, T., 2006, “Families, States and Labour Markets: Institutions,
Causes and Consequences of Family Policy in Post-War Welfare States”, Edward Elgar Publishing, Cheltenham.
Bilaga 5
427
Ferrarini, T. och Duvander, A-Z., 2010, “Earner-Carer Model at
the Cross-roads: Reforms and Outcomes of Sweden’s Family Policy in Comparative Perspective”, International Journal of
Health Services, Vol. 40, No. 3, s. 373–398.
Försäkringskassan, 2010, Outnyttjad föräldrapenning. En studie om
föräldrapenningdagar som inte har använts, Socialförsäkringsrapport 2010:14, Försäkringskassan, Stockholm.
Försäkringskassan, 2011, Socialförsäkringstaket och föräldralön.
Ekonomi vid föräldraledighet, Socialförsäkringsrapport 2011:11,
Försäkringskassan, Stockholm. Försäkringskassan, 2012, Föräldrapenning. Analys av användandet
1974–2011, Socialförsäkringsrapport 2012:9, Försäkringskassan,
Stockholm. Försäkringskassan ,2013, Vårdnadsbidrag, Socialförsäkringsrapport
2013:5, Försäkringskassan, Stockholm. Försäkringskassan ,2013b, De jämställda föräldrarna. Vad ökar
sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag?,
Socialförsäkringsrapport 2013:8, Försäkringskassan, Stockholm. Geisler, E. och Kreyenfeld, M., 2011, “Against all odds: Fathers'
use of parental leave in Germany”, Journal of European Social
Policy, Vol. 21, No. 88, s. 88–99.
Gornick, J. och Meyers, M. 2008, “Creating gender egalitarian
societies: An agenda for reform”, Politics & Society, Vol. 35, s. 313–349. Haas, L., Allard, K. och Hwang, P., 2002, “The impact of
organizational culture on men’s use of parental leave in Sweden”, Community, Work & Family, Vol. 5, s. 319–342. Haataja, A., 2009, “Fathers’ use of paternity and parental leave in the
Nordic countries”, Rapport, The Social Insurance Institution of
Finland (Kela), Helsinki. Hobson, B., Duvander, A-Z. och Halldén, K. , 2006, ”Men and
women’s agency and capabilities to create a worklife balance in diverse and changing institutional contexts”, i Lewis, J., (red.),
Children, changing families and welfare states. Edward Elgar,
Cheltenham. Jacobsen, S. J., Klynge, A. H., Holt, H., 2013, ”Öremearkning af
barsel till faedre. Et litteraturstudie”, 13:22. Köpenhamn, Det
Nationale forskningscenter för velfäerd (SFI).
Bilaga 5 SOU 2014:6
428
Inspektionen för socialförsäkringen, , 2006, ”Ett jämställt uttag?
Reformer inom föräldraförsäkringen”, Rapport 2012:4, Inspektionen för socialförsäkringen, Stockholm.
Inspektionen för socialförsäkringen, 2013, ”Föräldrapenning och
föräldraledighet. Mått på olika aspekter av föräldraledighet”, Rapport 2013:13, Inspektionen för socialförsäkringen, Stockholm.
Klinth, R., 2002, Göra pappa med barn. Den svenska pappapolitiken
1960–1995, Boréa förlag, Umeå.
Klinth, R. och Johansson, T., 2010, Nya svenska fäder, Boréa
bokförlag, Umeå. Lamb, M.E. , 1997, “Fathers and child development: An introductory
overview and guide” i Lamb, M.E., (red.), The role of the father in child development. John Wiley & Sons, New York. Lammi-Taskula, J., 2007, “Parental Leave for Fathers? Gendered
conceptions and Practices in Families with Young Children in Finland”, Forskningsrapport 166, Stakes, Helsingfors.
Lorentzi, U., (red.), 2004, Vems valfrihet? Debattbok för en delad
föräldraförsäkring, Agora, Stockholm
Lundqvist, Å., 2011, “Family paradoxes: gender equality and labour
market regulation in Sweden, 1930–2010”, Policy Press, Bristol.
Månsdotter, A., Lindholm, L. , Winkvist, A. (2007). Paternity leave
in sweden – Cpsts, savings and health gains. Health Policy 82:102–115. Månsdotter, A. och Lundin,A., 2010, “How do masculinity,
paternity leave, and mortality associate? A study of fathersin the Swedish parental & child cohort of 1988/89”, Social Science &
Medicine, Vol. 71, s. 576–583.
Prop. 1993/94:147, Delad makt, delat ansvar. Prop. 2000/01:44, Föräldraförsäkring och föräldraledighet. Riksförsäkringsverket, 2000, ”Båda blir bäst. Attityden till delad
föräldraledighet”, RFV Analyserar 2000:1, Riksförsäkringsverket,
Stockholm. Riksförsäkringsverket , 2003, ”Gravida kvinnors situation”, RFV
Analyserar 2003:7, Riksförsäkringsverket, Stockholm. Riksförsäkringsverket, 2003, ”Mamma vet bäst. En kunskaps-
mätning om föräldrapenning och föräldraledighet”, RFV Analyserar 2003:19, Riksförsäkringsverket, Stockholm.
Bilaga 5
429
Riksförsäkringsverket, 2003,
Socialförsäkringsboken 2003,
Riksförsäkringsverket, Stockholm. Riksförsäkringsverket, 2004, ”Flexibel föräldrapenning - hur mammor
och pappor använder föräldrapenningen och hur länge de är föräldralediga” RFV Analyserar 2004:14, Riksförsäkringsverket,
Stockholm. Riksförsäkringsverket, 2005,
Socialförsäkringsboken 2005,
Riksförsäkringsverket, Stockholm. Rønsen, M. och Skrede, K., 2006, ”Nordic fertility patterns:
compatible with gender equality?”, i Ellingsæter, A-L. och Leira, A., (red.), Politicising parenthood: Gender relations in
Scandinavian welfare state restructuring. Bristol: Policy Press.
Salmi, M. och Lammi-Taskula, J., 2013, ”Finland” i Moss, P., (red.),
International Review of Leave Policies and Related Research 2013
INTERNATIONAL NETWORK ON LEAVE POLICIES AND RESEARCH, se leavenetwork.org. Sjögren Lindqvist, G. och Wadensjö, E., 2005, ”Inte bara social-
försäkringar. Kompletterande ersättningar vid inkomstbortfall”,
Rapport till ESS 2005:2, Stockholm. SOU 2005:73, Reformerad föräldraförsäkring. Kärlek Omvårdnad
Trygghet. Betänkande av föräldraförsäkringsutredningen. Fritzes,
Stockholm. Stanfors, M., 2007, Mellan arbete och familj. Ett dilemma för
kvinnor i 1900-talets Sverige, SNS Förlag, Stockholm.
Sundström, M. och Duvander, A-Z., 2002, “Gender division of
childcare and the sharing of parental leave among new parents in Sweden”, European Sociological Review, Vol. 18, No. 4, s. 433– 447. Thalberg, S., 2011, “Does money matter? Childbearing behaviour
of Swedish students in the 1980's and 1990's”, Finnish yearbook of population research 2011, s. 5–19. Thoursie, A., 2005, ”Föräldraförsäkringens effekter på sysselsättning
och löner – olika för kvinnor och män?” Bilaga 7 till Reformerad föräldraförsäkring. Kärlek Omvårdnad Trygghet. Betänkande av föräldraförsäkringsutredningen, SOU 2005:73. Fritzes, Stockholm
Bilaga 5 SOU 2014:6
430
Nätkällor:
Försäkringskassan, 2013, Förändringar inom socialförsäkrings- och
bidragsområdena 1968-01-01 – 2010-07-01, http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/6b6635b4-0557-4c25-baebf373ed57cca2/forandringar_inom_socialforsakringen.pdf?MOD= AJPERES , Inhämtat 2013-10-10. Danska TV 2, 2013, http://nyhederne.tv2.dk/article.php/id-
71174134:forsker-barselsbonus-er-ren-panik.html?rss , Inhämtat 2013-10-10. Norska NRK, 2013, http://www.nrk.no/valg2013/_-alvorlig-
tilbakesteg-for-fedre-1.11271987, Inhämtat 2013-10-10.
Bilaga 6
431
Män, kropp och hälsa
Linn Sandberg
Linn Sandberg är fil. dr. genusvetenskap, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings universitet.
Bilaga 6 SOU 2014:6
432
Innehåll
1 Inledning ................................................................................. 433
2 Vad är ”problemet” mäns hälsa och ohälsa? ......................... 434 3 Jämställdhet och ojämställdhet i familjeliv och arbetsliv – och dess inverkan på mäns hälsa ......................................... 438
4 Mäns psykiska hälsa – mellan osynlighet och ”hypersynlighet” ..................................................................... 441 5 Sexuell hälsa – yngre män som risktagare och äldre män som ”potensjägare”? ............................................................... 446
6 Slutsatser och vad behövs i framtiden? ................................. 451 Referenser ........................................................................................ 458
Bilaga 6
433
1 Inledning
Varför är mäns kroppar och hälsa en fråga om jämställdhet? Det är välbekant att män har lägre sjuklighet men högre dödlighet än kvinnor och inom så väl forskning som folkhälsoarbete pekar man på att kvinnor söker vård tidigare än män. Dessa skillnader kan inte enbart kan förstås utifrån en bio-medicinsk modell som fokuserar könsskillnad utan måste även förstås socio-kulturellt, att män och kvinnors skilda livsvillkor och hälsobeteenden får konsekvenser för hälsa, sjuklighet och dödlighet (Hammarström & Hensing 2008). Detta innebär att lägga fokus på hur normer om manlighet och kvinnlighet även får konsekvenser för hur kroppar levs och upplevs och hur hälsa och ohälsa manifesteras i människors liv.
Inom forskningsfältet män och maskuliniteter som en del av genusforskningen har man återkommande pekat på behovet av att synliggöra ”män som män”, män som könade varelser och hur maskulinitet får konsekvenser för genusrelationer och ojämställdhet (Collinson & Hearn 1994). I linje med detta är syftet med detta kapitel att ur ett genusvetenskapligt perspektiv presentera och diskutera aktuell svensk forskning relaterat till fältet män, kropp och hälsa med speciellt fokus på forskning med ett genusperspektiv. Syftet är dessutom att diskutera vilka ytterligare kunskaper som behövs inom detta område.
Då män och hälsa är ett stort internationellt forskningsfält kommer framför allt svensk forskning fokuseras men vissa jämförelser kommer att göras med internationell forskning. Kapitlet spänner över en rad områden relaterade till män och hälsa, där både psykisk som sexuell hälsa ingår och forskningsöversikten ska därför inte ses som heltäckande utan som en presentation av aktuell forskning som kan bidra till ökade kunskaper om relationen mellan män, maskulinitet och hälsa i Sverige idag. I huvudsak diskuteras studier från slutet av 2000talet och början av 2010-talet.1
Inledningsvis diskuteras hur ”problemet” mäns hälsa och ohälsa ofta beskrivs. Detta görs dels utifrån de aktuella EU-rapporterna ”The state of men’s health in Europe” (2012) och ”The role of men in gender equality: European strategies and insights” (2013) samt svenska statliga folkhälsoinstitutets (FHI) ”Folkhälsofrågor ur ett genusperspektiv: arbetsmarknad, maskuliniteter, medikalisering och könsrelaterat våld” (Hammarberg & Hensing 2008). ”Problemet”
1 Studierna som berörs i denna översikt har valts ut efter sökningar i databaserna Psycinfo och Pubmed samt efter kontakt med svenska forskare inom området kön/genus och hälsa.
Bilaga 6 SOU 2014:6
434
diskuteras även utifrån det centrala genusteoretiska perspektiv som presenteras av Courtenay (2000 a, b, c) och som fått stort inflytande på hur mäns hälsa och ohälsa förstås inom såväl svensk forskning som policy-rapporter kring folkhälsa. Därefter diskuteras vad som lyfts fram inom svensk forskning. Först berörs relationen mellan jämställdhet, genus och hälsa där i synnerhet forskare vid Umeå universitets ”Centrum för genusstudier-medicin” och Karolinska institutet bidragit. Därefter diskuteras män och psykisk hälsa där speciellt fokus ligger på män och manlighet i relation till depression och ADHD. Som jag vidare kommer att beröra kan mäns depressioner diskuteras i termer av osynlighet medan män med ADHD är att betrakta som ”hypersynliga” och där det finns en stark koppling mellan ADHD-diagnoser och vissa män. Sedan diskuteras män och sexuell hälsa där området unga män och sexuell hälsa, i synnerhet i relation till risktagande, är speciellt välstuderat medan kunskaper om medelålders och äldre mäns hälsa är mer bristfälliga. Avslutningsvis sammanfattas den bild av svensk forskning avseende mäns hälsa som översikten gett upphov till och några förslag presenteras kring hur män och hälsa fortsättningsvis bör uppmärksammas inom forskning och svenskt jämställdhetsarbete.
2 Vad är ”problemet” mäns hälsa och ohälsa?
Under 2012 utkom rapporten ”The state of men’s health in Europe” vilken kartlägger mäns hälsa i EU-länderna under rubrikerna ”livsstil och riskfaktorer”, ”tillgång till hälso- och sjukvård” samt ”hälsostatus” (vilken omfattar både somatiska och psykiska hälsotillstånd). Denna rapport ger en bild av hur ”problemet” mäns hälsa återkommande formuleras och har stora likheter med hur män och hälsa diskuteras även i Sverige inom statliga rapporter och forskning. Framför allt betonas betydelsen av att se till sociala omständigheter som påverkar mäns hälsa och sårbarhet till för tidig död och rapporten menar att det saknas kunskaper om socio-kulturella skillnader i mäns och kvinnors hälsa och livsstil och riskfaktorer. Rapporten pekar även på vikten av att se till övrig social utsatthet, att rökning till exempel är högst bland fattiga män i Europa. Vidare diskuteras hur mäns hälsa måste förstås i relation till socio-ekonomi och hur arbetslöshet och deltidsarbete slår mot mäns hälsa. Mäns ohälsa beskrivs som ett problem som drabbar såväl samhälle som familj och individ, i former av utebliven arbetskraft, inkomster till familjen (då män förutsätts vara familjeförsörjare)
Bilaga 6
435
och i enskilt lidande. I denna rapport menar man vidare att de negativa aspekterna av mäns hälsa kommit att dominera diskussioner och pekar på vikten av en mer positiv och holistisk syn på mäns hälsa.
Aspekter som lyfts fram som förklaringar till den högre andelen av för tidig död i jämförelse med kvinnor är att män i större utsträckning dör till följd av våld och olyckor, för yngre män är trafikdödligheten en viktig orsak. Mäns psykiska ohälsa beskrivs som dold där alkohol och drogmissbruk och högre andel självmord bör förstås som uttryck för mäns psykiska ohälsa. Rapporten pekar även på att män söker hälso- och sjukvård i för liten utsträckning och att det sker för sent vilket inverkar på att män dör för tidigt. Rapporten menar att det är något förvånande hur män, trots högre andel av för tidig dödlighet, ändå tenderar att skatta sin hälsa högre än kvinnor vilket nödvändiggör frågor om hur frågor ställs, om skilda innebörder av hälsa för män och kvinnor samt om män kan ha sämre kännedom om den egna hälsan.
I EU-kommissionens rapport ”The role of men in gender equality: European strategies and insights” (2013) viks ett avsnitt specifikt åt mäns hälsa och här konstateras att det är först under senare år som området mäns hälsa börjat röna uppmärksamhet inom forskning och policyarbete. Ökad uppmärksamhet på mäns hälsa menar man är i linje EU:s intressen att främja män och kvinnors hälsa för att bidra till produktivitet och ett åldrande fritt från kroniska sjukdomar. I likhet med ”The state of men’s health in Europe” lyftar man i denna rapport upp mäns förtidiga dödlighet, vikten till att se till social ojämlikhet mellan män samt betydelsen socialisering och hur olika maskuliniteter spelar roll för mäns hälsa. Även här understryks mäns risktagande och bristfälliga vårdsökande. Rapporten drar slutsatsen att mäns hälsoproblem kan förstås som ”en kombination av social ojämlikhet och socialisering mot hårdhet, yrkesarbete och icke-omsorg” (2013, s. 129) och men att de ”kostnader” och ”privilegier” som maskulinitet medför är mycket ojämnt fördelade mellan män.
Det sätt på vilket mäns hälsa formuleras som problem i dessa rapporter genljuder i stort de problemformuleringar som lyfts fram i en svensk kontext (se t.ex. Hammarström & Hensing 2008). I en analys av tänkbara förklaringsmodeller av dödlighet och sjuklighet ur ett genusperspektiv pekar Hammarström & Hensing (2008) på liknande sätt som EU-rapporterna på skillnader i mäns och kvinnors sjuklighet och dödlighet. Författarna menar att dessa skillnader historiskt kan förstås i relation till ökande jämställdhet som gynn-
Bilaga 6 SOU 2014:6
436
samt för kvinnors medellivslängd samt mäns alkoholkonsumtion, kostvanor och rökning som riskfaktorer för dödlighet. Olyckor, självmord och större benägenhet för hjärt- och kärlsjukdomar bland pekas också ut som faktorer som påverkar mäns överdödlighet. I likhet med ”The state of men’s health in Europe” understryker Hammarström & Hensing betydelsen av att se till mäns och kvinnors hälsa och dödlighet både i termer av biologiska och sociokulturella förhållanden, att mäns och kvinnor har olika könade livsvillkor, t.ex. på arbetsmarknad och i sociala relationer.
Att mäns och kvinnors hälsa måste förstås i relation till könade praktiker och livsvillkor är alltså något som uppmärksammats både i Sverige och internationellt. Inom genusforskning uppfattas manlighet och kvinnlighet som något som görs och detta perspektiv har plockats upp även i relation till hälsa. Ett inflytelserikt teoretiskt perspektiv kring mäns hälsa, som även återfinns hos en rad svenska forskare, är Will Courtenays (2000a, 2000b, 2000c) diskussioner kring hur görandet av maskulinitet även sker genom görandet av olika hälsobeteenden. Förväntningar på män att leva upp till könade ideal och normer kring att vara självständig, stark, robust och tuff får konsekvenser för hur män förhåller sig till sin hälsa menar Courtenay. Enligt Courtenay (2000b) gör män maskulinitet och ohälsa bland annat genom att betrakta sig som starkare, inte be om hjälp och visa sig obrydda kring hälsa och risker. Då manlighet bygger på avvisandet av det som uppfattas som kvinnligt blir mäns avvisande av hälsobeteenden ett sätt att disassociera sig från sjukdom som kopplas till svaghet och beroende och i förlängningen kvinnlighet. Courtenay argumenterar vidare att hälsobeteenden hos män måste förstås i relation till genusrelationer och makt. Genom risktagande och hälsovådliga beteenden iscensätter män dominans och upprätthåller ojämlika maktrelationer mellan män och kvinnor och sättet att förändra mäns hälsovådliga beteenden måste därmed ske genom ett utmanande av mäns privilegier. Courtenay betonar dock vikten av att även se till skillnader mellan män och hur män som marginaliseras, t.ex. i relation till klass, ras/etnicitet och sexualitet kan söka åstadkomma manlighet och utmana en underordnad position genom risktagande t.ex. i trafiken eller sexuellt. Courtenays resonemang återfinns i flera svenska studier bland annat diskuterar forskarna Nobis et al. (Nobis, Sandén & Elofsson 2007; Nobis & Sandén 2008) att orsaken till att män inte söker vård kan förstås utifrån ett görande av maskulinitet som bygger på att inte uppvisa sårbarhet och svaghet. I synnerhet menar dessa
Bilaga 6
437
forskare att detta blir påtagligt kring sexuell hälsa då att tala om sexuella problem skulle kunna innebära en statusförlust för män.
Utifrån Courtenay och efterföljande forskares perspektiv kan mäns hälsa och hälsobeteenden alltså förstås som uttryck för görandet av maskulinitet och är något som inte enbart sker på individuell nivå utan är knutet till sociala strukturer bland annat kopplat till klass. Mäns hälsovådliga beteenden i arbetslivet, som att undantrycka kroppsliga behov och att förneka stress, leder i de fall där män ”lyckas” till prestige, makt och privilegier. Courtenay hävdar dessutom att hälso- och sjukvård bidrar dessutom till att skapa män som osårbara och starka genom att ställa färre frågor till män och genom att behandla mäns kroppar som oproblematiska och fungerande. Detta perspektiv genljuder även i FHI:s rapport ”Mäns sexualitet och reproduktiva hälsa” (2011) där man menar att sexuell hälsa i huvudsak kommit att röra kvinnor och att män betraktats som oproblematiska.
Behovet av att fokusera mäns hälsa har alltså motiverats med att mäns hälsobeteenden är könade och att hälsovådliga praktiker och förtidig dödlighet är kopplade till dominerande normer om manlighet. Ett möjligt problem med det inflytande som bland annat Courtneys perspektiv kring män och hälsa fått är att de normer och ideal om manlighet som beskrivs kommer från en nordamerikansk kontext. Som Hammarström & Hensing (2008) påpekat har det funnits en tendens i svensk forskning om genus och folkhälsa att använda sig av teorier och perspektiv från anglosaxiska länder utan att reflektera kring de skillnader som kan finnas mellan svenska och engelska, amerikanska eller australiensiska genusrelationer och normer kring manlighet. Detta är ett problem som finns även i de EU-rapporter som uppmärksammats ovan. Även om man där pekar på skillnader mellan länder diskuteras inte hur maskuliniteter och genusrelationer kan tänkas skiljas sig mellan olika europeiska länder.
Det går också att vara kritisk mot att den bild som frammanas av manlighet och manliga hälsobeteenden, inom såväl forskning som policyarbete, tenderar att vara tämligen statisk. Courtenays teorier till exempel har mer än ett decennium på nacken och det är rimligt att frågas sig om de normer om manlighet som beskrivs där män förväntas undantrycka känslor, vara stoiska och inte kan ha förändrats och att nya ideal och genusnormer växt fram? En av ambitionerna med detta kapitel är därför att i diskussionen om män och hälsa i det tidiga 2010-talet även diskutera möjligheter till förändring och för vilka en hälsoorienterad maskulinitet blir möjlig. Som jag kommer återkomma till i kapitlets avslutning kan görandet av
Bilaga 6 SOU 2014:6
438
hälsa också potentiellt vara ett sätt för vissa grupper av män att bibehålla dominans och privilegier och det är därför viktigt att se även till skillnader mellan olika grupper av män. Bland annat visar FHI:s och Socialstyrelsens årsrapport för 2012 att det är större skillnader i folkhälsa mellan olika utbildningsgrupper än mellan kön och undersökningar om ungdomar och hälsa visar på betydande skillnader i hälsa mellan utlandsfödda och svenskfödda ungdomar vilket pekar på vikten att inte enbart göra jämförelser mellan män och kvinnor.
3 Jämställdhet och ojämställdhet i familjeliv och arbetsliv – och dess inverkan på mäns hälsa
Ett starkt område inom svensk forskning om genus och folkhälsa är studier som inriktar sig på hur jämställdhet och ojämställdhet i arbetslivet och i familjeliv och hushåll inverkar på män och kvinnors hälsa. En av de hypoteser som lyfts fram och prövats är bland annat hur mäns uttag av föräldraledighet påverkar mäns hälsa. Om normer om manlighet som bland annat omfattar risktagande inverkar negativt på mäns hälsa kan ökad involvering i vård och omsorg om barn potentiellt påverka mäns hälsa, något som även lyfts fram i EU-rapporten ”The role of men in gender equality” (2013). Detta är något som har utforskats i en rad kvantitativa studier av Månsdotter et al. (Månsdotter, Backhans & Hallqvist 2008; Månsdotter, Lindholm, Lundberg, Öhman & Winqvist 2006; Månsdotter, Lindholm & Winqvist 2007; Månsdotter & Nordin 2010). Resultaten av denna forskning pekar på att uttag av pappaledighet ledde till minskad dödlighet (Månsdotter & Nordin 2010) samt att jämställdhet genom sin positiva inverkan på hälsa var kostnadseffektiv (Månsdotter et al. 2007). Fäder som var mindre genusstereotypa och mer omsorgsinriktade var dessutom mindre riskutsatta vad det gällde skador från alkoholmissbruk (Månsdotter et al. 2008). Månsdotter & Nordin (2010) diskuterar dock att det inte är klart hur pappaledighet och minskad dödlighet var länkat. En teori är att omsorg om barn leder till mindre hälsovådliga praktiker.
Vidare kring relationen mellan jämställdhet, hushåll, familjeliv och hälsa pekar forskning av Harryson et al. (Harryson, Strandh & Hammarström 2012; Harryson, Novo & Hammarström 2012) på att upplevelser av relationen som ojämlik inverkade negativt på den psykiska hälsan för både män och kvinnor, men att män i högre
Bilaga 6
439
utsträckning upplevde relationen som jämlik. Författarna menar att tidigare forskning framför allt betonat hur kvinnor i lägre socioekonomisk position som tagit större andel av hushållsarbete får negativa hälsokonsekvenser av detta men denna forskning pekar på att kvinnorna var i ungefär samma socioekonomiska position som sina partners och trots detta tog större ansvar för hushållsarbete.
När det gäller relationen mellan arbete och hälsa visar flera studier att kvinnors hälsa påverkas mer negativt av ojämställdhet och könssegregering på arbetsplatsen än män, men att jämställda arbetsplatser kan ha positiva effekter på både män och kvinnors hälsa. En kvantitativ analys av sambandet mellan hälsa och jämställdhet i 21 företag där både självupplevd jämställdhet och registerbaserade data kring jämställdhet (Organizational Gender Gap Index) användes pekar på att kvinnors hälsa påverkades positivt att upplevelsen av jämställdhet på arbetsplatsen (Sörlin et al. 2012). Sörlin et al. menar vidare att jämställdhet inte heller verkar negativt för mäns hälsa där ett högre uttag av ledighet för vård av barn (VAB) bland män potentiellt kan skapa en större acceptans för att män själva stannar hemma när de är sjuka. Elwér et al. (2013) pekar vidare på att jämställdhet på arbetsplatsen inte enbart innebar bättre psykisk hälsa för kvinnor utan även en mer likartat psykisk hälsa mellan män och kvinnor. Författarna till denna studie använde sig av enkäter och registerdata kring andel män kvinnor på arbetsplatsen, utbildningsnivå och uttag av föräldraledighet och pekar på vikten av att förstå jämställdhet inte enbart som numerär jämställdhet (andelen män och kvinnor) utan också se till inflytande, förmåner, hur resurser är fördelade för att förstå hur jämställdhet har betydelse för könade upplevelser av fysisk och psykisk hälsa. I ytterligare en kvantitativ studie pekar Bryngelson et al. (2012) på hur könssammansättningen på en arbetsplats (andel män och kvinnor) framför allt hade konsekvenser för kvinnors hälsa där könssegregerade arbetsplatser leder till mer långtidssjukskrivningar. Bryngelson et al. menar att mäns minskade risk för sjukskrivningar även på arbetsplatser där de är minoritet går att förstå i relation till mäns högre status, att män tenderar att gynnas i kvinnodominerade branscher till skillnad från kvinnor i mansdominerade branscher. Författarna menar att kvinnor genomgående har mindre möjligheter att ta sig uppåt inom en organisationshierarki och mindre chans att byta arbete vilket kan vara en förklaring till ökad stress och långtidssjukskrivning. I linje med detta argumenterar Sörlin et al (2012) för att jämställdhet på arbetsplatsen ger
Bilaga 6 SOU 2014:6
440
kvinnor ökade chanser och därmed bättre hälsa medan ojämlika förhållanden på arbetsplatsen tenderar att gynna män.
När det gäller arbetslöshet och hälsa har Reine, Novo & Hammarström (2013) undersökt relationen mellan arbetslöshet, självupplevd hälsa och alkoholkonsumtion ur ett genusperspektiv och författarna konstaterar att ett starkt samband kunde ses mellan ohälsa och arbetslöshet för såväl män som kvinnor. Studien pekade dessutom på ett samband mellan alkoholbruk och arbetslöshet för män vilket stärker tidigare antaganden om att mäns psykiska ohälsa måste förstås i relation till alkoholmissbruk. Författarna diskuterar att tidigare forskning har betonat hur kvinnors identiteter i väst är kopplat till barn och hushåll vilket gör att kvinnor drabbas mindre av arbetslöshet än män, men att resultaten av denna studie talar emot dessa antaganden. Man menar att forskningen måste ta hänsyn till kontextuella förändringar där man inte i samma utsträckning är familjeförsörjare och att arbete därför inte enbart ger status och identitet åt män idag utan även åt kvinnor. Dock menar författarna att en underordnad position som arbetslös kan leda till negativa konstruktioner av maskulinitet, att marginaliserade män tenderar att ta upp ohälsosamma och riskfyllda beteenden då dessa är kopplade till dominant maskulinitet (jfr Courtenay 2000a).
Som diskuterats tidigare i kapitlet är en återkommande hypotes som presenterats kring män och hälsa att görandet av manlighet leder till ohälsosamma och riskfyllda beteenden vilket leder till för tidig dödlighet hos män. Detta tillbakavisas dock delvis i en studie av Månsdotter et al. (2009) vilken studerade kopplingen mellan dödlighet bland män 1970–2003 och hur männen rankades i mått på manlighet som genomfördes vid deras militärtjänstgöring. Månsdotter et al. konstaterar att män som rankades lägst på maskulinititetsskalan hade högst risk för dödlighet. Det är dock svårt att veta hur dessa resultat ska tolkas då maskulinitet i denna studie likställs med yrkesutövning och fritidsintressen, vilket pekar på att bedömningen av vad som är högre eller lägre grad av maskulinitet inte är helt enkelt att fastslå.
Sammantaget kan konstateras att kvantitativa studier som på olika sätt analyserar samband mellan män respektive kvinnors hälsa i relation till arbetsliv, familjeliv och jämställdhet/ojämställdhet är ett starkt område inom svensk forskning om genus och hälsa. Slutsatser från de ovan diskuterade studierna tyder på att män inte missgynnas hälsomässigt av ojämställdhet i arbetslivet som kvinnor, men att män gynnas av jämställdhet i familj och hushåll med ökad involvering och
Bilaga 6
441
ansvar för barn och hushåll. I dessa studier görs vissa jämförelser mellan män från olika socio-ekonomiska grupper och hur arbetslöshet påverkar mäns hälsa men övriga skillnader mellan män diskuteras inte t.ex. i relation till plats/geografi, etnisk bakgrund, sexuell läggning eller ålder. Då både upplevelser av hälsa och jämställdhet komplexa begrepp som också har specifika subjektiva innebörder för individen behövs mer kvalitativ forskning för komplettera existerande kvantitativa studier, för att öka kunskaperna om hur män och kvinnor förstår och upplever jämställdhet och den egna hälsan.
4 Mäns psykiska hälsa – mellan osynlighet och ”hypersynlighet”
I jämförelser mellan män och kvinnor lider kvinnor i Sverige av större psykisk ohälsa än män och rapporterar i högre utsträckning besvär av ängslan, oro eller ångest (24 % för kvinnor i jämförelse med 15 % för män, FHI:s årsrapport 2012). Den största ökningen av psykisk ohälsa har skett bland ungdomar och unga vuxna. Kvinnor diagnostiseras och behandlas i dubbelt så hög utsträckning för depression som män och varannan kvinna och var fjärde man förväntas någon gång under livet drabbas av depression (Danielsson 2010).
Inom forskning och utredning om skillnader i psykisk hälsa påpekas dock återkommande att skillnaderna delvis måste förstås i relation till socio-kulturella omständigheter där uttryck för psykisk ohälsa är genuskodade (Hilte 2012). Detta innebär bland annat att mäns psykiska ohälsa i högre utsträckning tar sig uttryck genom aggressivitet, utåtagerande beteenden och missbruk av droger och alkohol. Dessa uttryck har förbisetts som symptom för depression och leder till underdiagnostisering av mäns psykiska ohälsa, något som påpekas i såväl nationella som internationella studier (Hilte 2012). Inom utredning och forskning om mäns och kvinnors psykiska ohälsa påtalas också ”könsparadoxen” att trots att kvinnor rapporterar högre grad av psykisk ohälsa står män för 80 procent av alla självmord, något som diskuterats bland annat som kopplat till mäns missbruk men även till att män i mindre utsträckning kommunicerar sin psykiska ohälsa och söker vård för psykiska besvär (Danielsson 2010; Ringskog 2001, EU 2012). EU-rapporten ”The state of men’s health in Europe” (2012) hävdar att skillnaderna mellan män och kvinnors hjälpsökande är än större när det gäller just psykisk ohälsa vilket bland annat relateras till dominerande normer kring manlighet som föreskriver
Bilaga 6 SOU 2014:6
442
oberoende, undantryckande av känslor, självbehärskning och kontroll. När det gäller insjuknande i psykossjukdomar pekar en kunskapsöversikt gjord av ”Centrum för jämlik vård” i Västra götalandsregionen på att kvinnor kan ha ett mer gynnsamt socialt utfall då de insjuknar senare och därmed kan ha etablerat sociala relationer i former av vänner och familj som kan fungera som socialt stöd och kan hjälpa till att upprätthålla funktionsförmågor (Tengelin 2012). Svensk forskning pekar också på att det är svårare för män att hitta en identitet som man med psykisk sjukdom, och att psykisk sjukdom verkar avvika mer från manlighetsnormer än kvinnlighetsnormer (Tengelin 2012 med hänvisning till Schön 2009). Tengelin varnar dock för att stereotypiserade förståelser av män och kvinnor i relation till psykossjukdomar riskerar att leda till inadekvat vård, t.ex. att kvinnor i högre utsträckning erbjuds psykoterapi.
Psykisk ohälsa hos män måste vidare förstås i relation till socioekonomisk position och utbildningsnivå där FHI:s årsrapport för 2012 pekar på att bland män i förvärvsarbetande ålder är självmord vanligast bland de med förgymnasial utbildning. Region och boendekommun spelar också in, där män i glesbygdskommuner och mindre kommuner har en hög självmordsfrekvens i jämförelse med män i städer och förortskommuner, trots att den uppgivna psykiska hälsan generellt är bättre i glesbygd och mindre kommuner (Melinder 2007). Den höga förekomsten av självmord bland män i glesbygd kan delvis sättas i samband med socio-ekonomisk position bland män i glesbygd (högre arbetslöshet, lägre utbildning osv.), men diskuteras av Johansson (2008) även som relaterat till strukturomvandlingar i glesbygd. Minskade arbetstillfällen och förändrade ideal och positioner för män boende i glesbygd kan leda till upplevelser av att var ”trängd” och marginaliserad menar Johansson (2008:249) vilket kan förklara den höga förekomsten av självmord. I studier av sambandet mellan arbetslöshet psykisk hälsa och hälsobeteende i en population i norra Sverige pekar man dock på att arbetslöshet inte slår hårdare mot män än kvinnor, vilket ofta förts fram inom forskningen, utan att kvinnor hade fler symptom på psykisk ohälsa än män relaterat till arbetslöshet (Hammarström et al. 2011; Novo et al. 2013).
Den psykiska ohälsan bland barn och unga pekar på liknande könsskillnader som mellan män och kvinnor i den vuxna befolkningen. (FHI Barn och unga 2011; Ungdomsstyrelsen 2012) Flickor rapporterar mer psykisk ohälsa än pojkar och pojkar upplever i högre utsträckning att de har det bra hemma. Mäns psykiska ohälsa skiljer
Bilaga 6
443
sig vidare mellan män beroende på sexualitet, homo- och bisexuella män har enligt Socialstyrelsen (2011) sämre psykisk hälsa än heterosexuella män i Sverige.
Just mäns depressioner som osynliggjorda och underdiagnostiserade är något som återkommande lyfts upp när män och hälsa behandlas. Bland annat menar Courtenay (2000a) att depression kan förstås som en feminiserad sjukdom, som maktlöshet och brist på kontroll, och att män därför tenderar att underbetona och dölja sina depressioner. För att få en bild av hur genus inverkar på symptom och sjukdomsförlopp vid depression kommer därför Danielsson et al.s aktuella forskning kring genus och depression i Sverige redogöras för härefter (Danielsson et al. 2005; Danielsson et al. 2009; Danielsson et al. 2011).2
Den kvalitativa forskning där primärvårdspatienter intervjuades kring symptomuttryck som Danielsson et al. (2005) genomfört pekar på att genus och socioekonomisk status spelade roll för de uttryck depression tog sig. Män rapporterade i högre utsträckning kroppsliga symptom som bröstsmärtor, andning, hjärta eller högt blodtryck medan kvinnor snarare beskrev depressionen i termer av känslomässiga uttryck och återkom till känslor av skam och skuld. Familj och arbete spelade olika roll i män och kvinnors berättelser där män med hög utbildning talade om arbetet. Kvinnor med hög utbildning kände sig pressade av både hem och arbete medan kvinnor ur arbetarklassen framför allt talade om familj, gav uttryck för pessimism och självkritik, bland annat relaterat till upplevelser av misslyckanden som mamma. De genuskodade uttrycken märktes även i hur män beskrev känslor av aggressivitet och irritation och hur depressionen stod i motsättning till vad det innebar att vara man.
Genuskodningen av depressionen syntes även i berättelser om sjukdomsförloppet där män beskrev insjuknandet i relation till externa faktorer, saker som stod utanför ens kontroll, något som av författarna kategoriserar som att man ”blivit träffad av blixten”, vilket resulterade i akuta kroppsliga symptom (Danielsson et al. 2009). Kvinnor delgav istället berättelser om ”långsam kvävning” där depressionen kom inifrån, var en långsam process och relaterade till en negativ självbild. Några kvinnor delgav även berättelser om ”black out” – där sjukdomen mer kom inifrån och drabbade plötsligt, t.ex. i form av panik och ångestattacker. Både män och kvinnor berättande
2 Artiklarna som diskuteras ingår alla i Danielssons (2010) avhandling.
Bilaga 6 SOU 2014:6
444
fram depressionen som ”tärande mörker” som smyger sig på utifrån av omständigheter som årstider, trakasserier eller familjeproblem. Ett centralt resultat var att män snarare såg sig som drabbade av en sjukdom som var belägen utanför dem själva medan kvinnor kopplade sjukdomen till den egna personligheten och såg sig själva som ansvariga. Såväl män som kvinnor med olika socio-ekonomisk status i Danielsson et al. (2005) pekar på höga krav och förväntningar som relaterade till depressionssymptomen.
I en ytterligare studie där svenska deprimerade ungdomar intervjuats diskuterar Danielsson et al. (2011) hur ungdomarna eftersträvade att uppfattas som ”normala” och hur grubblande över den egna identiteten upptog mycket tid. Medan tjejer uttryckte känslor av ångest och oro uttryckte killarna mer aggressiva känslor och beskrev hur de kämpade efter att uppnå maskulina normer om att vara hårda och dölja känslor av ledsenhet och sårbarhet. I relation till familjen beskriver ungdomarna i Danielsson et al hur hälften kom från hem med ensamstående (något som även uppmärksammas i FHI Barn och Unga 2011) och att deras föräldrar hade egna problem med stress, alkoholmissbruk osv. Ungdomarna upplevde att det var svårt att prata med föräldrarna, man upplevde oro kring att anförtro sig till sin mamma och killar uttryckte varken närhet till mamman eller pappan. Ett viktigt resultat från Danielsson et al. (2011) är att ungdomarna uttryckte behov av att prata med någon annan än föräldrarna och killarna hade färre relationer och miljöer där de kunde prata med någon. Möjligheten att få prata med någon vuxen, t.ex. professionella i skolan om vardagsproblem menar författarna därför var extra viktigt för killarna.
Som sammantagen slutsats av sitt avhandlingsarbete menar Danielsson (2010) att behovet att identifiera genuskodade narrativ av depression är viktigt i kliniska konsultationer. I mäns fall kan detta innebära att göra depressioner mer synliga.
Om mäns depressioner tagits upp som ett återkommande exempel på hur mäns psykiska ohälsa underdiagnostiserats och osynliggjorts kan diagnosen ADHD betrakta som en form av ”hypersynlig” form av psykisk ohälsa/ kognitiv nedsättning hos män. Diagnoser kan å ena sidan spela en viktig roll för att erhålla adekvat vård och behandling, och en genusbias av diagnoser kan därför leda till onödigt lidande för individen. Men diagnoser bör också kritiskt diskuteras som en form av övervakning och kontroll av kroppar, där kroppar i ökande utsträckning kommer att klassificeras i termer av sjuka eller friska. Rosenfeld & Faircloth (2006) menar att forskningen om
Bilaga 6
445
män och hälsa i huvudsak fokuserat på att se maskuliniteten som en form av hälsorisk och inte tillräcklig utsträckning diskuterat hur medicinen riskerar att patologisera män. Ett tydligt exempel på detta som uppmärksammats en del inom internationell forskning är hur i synnerhet unga män överdiagnostiserats med ADHD och kommit att förklara pojkars uppfattat avvikande beteenden (Hart, Grand & Riley 2006)
Även i Sverige har förekomsten av neuropsykiatriska diagnoser ökat och allt mer kommit att förklara avvikande beteenden hos barn i allmänhet (Ljungberg 2008) och i synnerhet beteenden hos pojkar från lägre socialgrupper som tenderar att få diagnosen i högre utsträckning (Gillberg 1996). ADHD som en form av hyperaktivitet beskrivs enligt DSM-IV som svårigheter att sitta still, rastlöshet och pratsamhet, koncentrationssvårigheter och bristande impulskontroll. Svenska skolforskaren Adriana Velasquez menar dock att ADHD inte enbart bör förstås som neuropsykiatrisk diagnos inom dominerade biomedicinska förklaringsmodeller, utan även måste förstås socialt och kulturellt. I linje med existerande kritisk forskning om ADHD internationellt menar Evaldsson & Velasquez (2012, 14f) istället att ”den ökade graden av neuropsykiatriska diagnoser tenderar att peka ut och befästa pojkars redan marginaliserade position i skolan”. I sitt avhandlingsarbete argumenterar Velasquez för att pojkars beteenden i skolan måste förstås som ett motstånd mot skolans ordning, som ett görandet av en motståndsmaskulinitet, men att skolan tenderade att tolka pojkarnas beteenden som symptom på ADHD. Velasquez etnografiska forskning i en speciell undervisningsgrupp för barn med ADHD visar på ett maktspel som pågår mellan lärare och eleverna där ADHD som diagnoskriterium utgjorde en ”kommunikativ resurs” ett sätt att begripliggöra pojkarnas beteenden men också för lärarna att ta kontroll och hantera problem i klassrumssituationer. Genom att lärarna bemöter och kategoriserar pojkarna genom deras ADHD diagnoser befästs också diagnosen ADHD. Velasquez (2012, även Evaldsson & Velasquez 2012) diskuterar hur störande och avvikande beteenden bland pojkar med ADHD diagnos är att jämföra med tidigare forskning om hur arbetar- och invandrarpojkar genom olika strategier söker utmana en normativ skolordning. Skratt, förolämpningar, skämtsamma kommentarer och protester bland deltagarna i Velasquez studie utgör en form av motstånd mot lärarens auktoritet. Störande kan därmed förstås inte enbart som uttryck för en neuropsykiatrisk diagnos utan även som en form av maskulin iscensättning, ett skapande av motståndsmaskulinitet bland pojkar
Bilaga 6 SOU 2014:6
446
som marginaliseras utifrån klass, etnicitet och funktion. Velasquez efterlyser pedagogiska förhållningssätt för att hantera skolproblemen som sociala snarare än enbart förklara pojkars beteenden som maskulina iscensättningar och en fråga om ADHD.
Diskussioner om män och psykisk ohälsa inom forskningen har framför allt, i likhet med ”The state of men’s health in Europe” (2012), pekat på hur normer kring manlighet som omfattar att inte visa svaghet och känslor får konsekvenser i relation till mäns psykiska ohälsa. Både i Sverige och internationellt har osynliggörandet av mäns psykiska ohälsa, framför allt depressioner, uppmärksammats, och hur mäns psykiska ohälsa i stället tar sig uttryck i missbruk och aggressivitet. Betydligt mindre diskussion har förts kring hur diagnoser relaterade till psykisk ohälsa som ADHD (men även t.ex. Aspergers syndrom) används som sätt att sjukdomsförklara vissa former av maskulina iscensättningar, iscensättningar som kan utgöra motstånd mot en marginaliserad position.
5 Sexuell hälsa – yngre män som risktagare och äldre män som ”potensjägare”?
Frågor om mäns sexuella och reproduktiva hälsa omfattar områden såsom fertilitet/infertilitet, förekomst och prevention av sexuellt överförbara sjukdomar (STI), förändringar av erektionsförmåga (impotens/erektil dysfunktion) men även mäns upplevelser och attityder kring den egna sexualiteten. I detta avsnitt kommer diskussioner om sexuell hälsa att fokusera på ålder, unga män respektive äldre mäns sexuella hälsa i Sverige. Forskningen om yngre män har framför allt fokuserat på sexuellt risktagande och förhållningssätt till sexuellt överförbara sjukdomar medan den forskning om äldre män som existerar framför allt fokuserat betydelsen av potens, i synnerhet i relation till prostatacancer och behandling av denna sjukdom.
Internationellt är forskningen om unga män och sexuellt risktagande ett stort forskningsfält där man i likhet med forskning om män och hälsa generellt pekar på normer kring maskulinitet som kopplat till mäns sexuella risktagande och ohälsosamma beteende (se litteraturstudie av Lindfors & Özcelik 2009). Internationell forskning understryker i likhet med med FHI:s rapport ”Mäns sexualitet och reproduktiva hälsa: en kunskapsöversikt (2011) behovet av genusperspektiv kring sexuell och reproduktiv hälsa och hur
Bilaga 6
447
normer kring maskulinitet och att mäns sexuella hälsobeteenden får konsekvenser även för kvinnor.
Då ingen större sexualvanestudie genomförts i Sverige sedan 1996 saknas det i viss mån aktuell övergripande kunskap om såväl mäns som kvinnors sexuella hälsa och tankar och attityder kring sexualitet. När det gäller ungdomar och unga vuxnas sexualitet genomfördes dock nyligen den omfattande undersökningen UNGKAB09 Kunskap, attityder och sexuella handlingar (Tikkanen et al.2011) vid Göteborgs universitet på uppdrag av Socialstyrelsen. Denna undersökning baserades på enkäter och 15 278 ungdomar i åldrarna 15 till 29 år deltog. Undersökningen pekar bland annat på att det inte uppfattade det som mycket allvarligt att få klamydia, och detta gällde i synnerhet män. Detta bekräftas och synliggörs även i en kvalitativ studie av Ekstrand, Tydén och Larsson (2011). UNGKAB pekar också på att männen som deltog i undersökningen i mindre utsträckning än kvinnorna hade testat sig för klamydia. Att fler kvinnor än män haft en STI kan därför potentiellt förklaras med att män testar sig mer sällan och inte har kännedom om att man har haft en STI. Resultaten från UNGKAB i kombination med resultaten från Ekstrand et al. (2011) pekar på att unga män i liten utsträckning uppfattar STI, med undantag för HIV, som en risk och Ekstrand et al. menar att de heterosexuella männen i deras studie framför allt tänkte på personliga konsekvenser än konsekvenserna för den kvinnliga partnern. Att göra partnern med barn uppfattades som ett större problem och något som gjorda männen sårbara då de inte hade självklar möjlighet till beslutsfattande kring abort.
UNGKAB pekar även på relativt stora skillnader mellan män och kvinnor när det gäller kunskapen om var man ska vända sig för testning för STI. Detta gäller även för gruppen som inte identifierar sig som varken män eller kvinnor. Bland de som testat sig fick män också i något mindre utsträckning erbjudande om samtal och var också mindre nöjda med den information man fick i jämförelse med kvinnor. En enkätstudie bland män på tre gymnasieskolor, på både yrkesförberedande och studieförberedande program, visar att män önskade fler killmottagningar som del av ungdomsmottagningarnas arbete med sexuella hälsa (Makenzius et al. 2009). Man pekade också på tillgången till internettest för STI som något som kunde öka provtagningen. En studie av Daneback et al. (2012) visar dessutom att tillgång till personliga internetuppkopplade datorer gjorde att män i högre utsträckning sökte information om sexuella frågor och att tillgången till datorer därför kan vara ett sätt att öka mäns kun-
Bilaga 6 SOU 2014:6
448
skaper om sexualitet och sexuella hälsa. Nobis & Sandén (2008) pekar på förändringar utifrån sin kvalitativa studie av unga män, 19–34 år att det finns tecken till förändringar i mäns attityder kring sexuella hälsobeteenden.
När det gäller sexuell hälsa och risktagande bland unga män indikerar dock resultaten från både UNGKAB och övrig svensk forskning att det är viktigt att se till skillnader mellan olika män vad det gäller sexuellt risktagande och tillgång till information (Makenzius et al 2009; Rembeck et al. 2011). Studier pekar bland annat på att högkonsumenter av alkohol, cannabis eller andra droger, de som debuterat tidigt sexuellt och de som varit utsatt för sex mot sin vilja under det senaste året i högre utsträckning haft oskyddat sex (Tikkanen et al. 2011). Denna grupp uppfattade sig oftare som utsatta för risk men betraktade inte förekomsten av klamydia som lika allvarlig. Makenzius et al. (2009) pekar dessutom på att män på yrkesförberedande program uppvisade ett större sexuellt riskbeteende än män på studieförberedande program (se även Holmberg, 2007). När det gäller kunskaper om var man kan vända sig för att genomföra ett klamydiatest är skillnaderna dessutom stora med hänseende till bakgrund och sexuell läggning. Utrikesfödda, personer som inte identifierade sig som varken hetero- homo- och bisexuell, samt personer för vilka religion spelade stor roll, hade visste i mycket mindre utsträckning kunskap om var man kunde vända sig. UNGKAB uppmärksammar dessutom en grupp vilka tenderar att glömmas bort, de som inte vill kategorisera sitt kön och hur dessa deltagare i mycket större utsträckning beskrev det senaste sextillfället som negativt, i termer av ”pinsamt” och ”misslyckat”. Upplevelser av sexuell tillfredsställelse hos t.ex. transidentifierade män är därför något som bör ytterligare lyftas och diskuteras i relation till sexuell hälsa. Överlag understryker dessa skillnader behovet av att se till olika positioner av sårbarhet för vissa kategorier av unga män vad det gäller sexuell hälsa.
I folkhälsoinstitutets rapport ”Mäns sexualitet och reproduktiva hälsa” från 2011 konstaterar man att området reproduktiv hälsa tenderat att ha kvinnor i fokus och att målsättningen med rapporten därför är att uppmärksamma mäns sexuella hälsa, för att fokusera mäns roller, ansvar och behov. Man konstaterar vidare att mäns sexuella hälsa inte sällan tas för given och att man utgår från att män inte har problem. Detta perspektiv upprepas även i annan forskning och rapporter om mäns hälsa, bland annat diskuterar Courtenay (2000a) hur kvinnokroppen historiskt betraktats som defekt och
Bilaga 6
449
problematisk och varit föremål för patologisering, medan mäns hälsa inte problematiserats utan förblivit osynlig. En rad internationella forskare menar dock att emedan detta gällt för forskning om genus och hälsa under 1970 till 1990-talen har mäns hälsa på senare tid blivit föremål för ökad uppmärksamhet och att män allt mer kommit att patologiseras på liknande sätt som kvinnor (Rosenfeld & Faircloth 2006; Kampf, Marshall & Petersen 2012). Detta syns inte minst i hur nya medicinska kategorier och diagnoser kring framför allt äldre mäns kroppar uppkommit, däribland det manliga klimakteriet, andropause, erektil dysfunktion och testosteronbrist. Dessa nya diagnoser har inte sällan kommit att fokusera mäns sexuella hälsa och i synnerhet den åldrande mannens sexuella hälsa. De kanadensiska forskarna Marshall & Katz (2002) diskuterar bland annat hur förändringar av mäns potensförmåga tidigare betraktats som en naturlig del av åldrandet under 1990-talet växer fram som en medicinisk diagnos, erektil dysfunktion, och därigenom blev något som betraktades som möjligt att bota med potensläkemedel. Denna utveckling går även att skönja i ett svenskt medicinskt sammanhang till exempel i Läkartidningen (Johnson 2008).
Då görandet av maskulinitet och manlig sexualitet är nära förknippat med förmågan till erektion och penetration är upplevelser av impotens/erektil dysfunktion av uppenbart intresse för forskare med fokus på män, manlighet, sexualitet och sexuell hälsa (Sandberg 2011). Inte sällan betonas vikten av en bibehållen erektion som en viktig del av sexualiteten, bl.a. visar en äldre svensk kvantitativ studie som undersöker mäns upplevelser och betydelsen av sexualitet i åldrarna 50–80 år att 83 % uppfattade sex som viktigt och att 80 % uppfattade en bibehållen erektionsförmåga som viktig (Helgason et al. 1996a). Erektionsförmågan minskade dock tydligt med åldrande och runt 50 % av männen i åldrarna 70–80 år i denna studie hade erektionssvårigheter. En omfattande studie av Beckman et al. (2008) som jämförde 70-åringars erfarenheter av sexualitet i fyra kohorter mellan 1971 visar dock att mäns erektionsproblem minskade i den senare kohorten (2000-1). Män och kvinnor i denna kohort hade mer samlag och var med sexuellt tillfredsställda än tidigare generationer. I den mån som man slutade vara sexuellt aktiv var detta dock oftast relaterat till mannens problem. Svensk forskning har även studerat prostatacancer och dess effekter på sexualiteten och Helgason et al (1996b) konstaterar genom sin kvantitativa studie att minskad erektionsförmåga upplevdes som ett större problem än urin- och tarmrelaterade symptom.
Bilaga 6 SOU 2014:6
450
I en kvalitativ studie baserad på fokusgruppsintervjuer med män under 65 år som diagnostiserats med prostatacancer beskrev deltagarna hur de upplevde bristen på erektion och sexuell lust som en stor förlust och något som fråntog dem deras manlighet (Klaesson, Sandell & Berterö 2013; Klaesson, Sandell & Berterö 2013). Männen i studien beskrev dock hur de kroppsliga förändringarna till följd av sjukdomen kom att förändra den intima relation något som även Sandbergs (2011) kvalitativa studie om sexualitet med heterosexuella män i åldrarna 67–87 år vittnar om. Sandberg menar att de äldre männen i hennes studie visserligen kunde uppleva förändringar av kroppen och sexualitet som ett slag mot manligheten. Men männen visade även på möjligheter till att förhandla med och omvandla innebörder av sexualitet när man åldrades, med större betoning på beröring, närhet och andra sexuella praktiker än samlag. Klaesson et al. (2012) diskuterar hur den kvinnliga partnerns stöd spelade stor roll för möjligheten till förhandling och omformulering av sexualitet hos de intervjuade männen. Både Klaesson et al. (2013) och Sandberg (2011) pekar dock på att svårigheter att kommunicera kring sexualitet och sexuella problem i parrelationen och detta påverkade sexuell hälsa och livskvalité för männen och sannolikt även för deras partners. Sandberg menar att normer kring manlighet och förväntningar på att män alltid ska känna lust och vara den som tar sexuella initiativ i relation till kvinnor blev problematiskt för män som upplevde brist på lust och skapade oro kring att partnern inte skulle känna sig tillfredsställd om han inte kunde få eller bibehålla en erektion.
Samtalsgrupper för män med prostatacancer och den intimitet som uppstod i dessa grupper spelade en stor roll för männens möjligheter att hantera svårigheterna kring sexualitet och förändringar till följd av sjukdomen (Klaesson et al. 2013). Både Klaesson et al (2013) och en studie av Öster et al. (2012) pekar på hur samtals- och stödgrupper för män med prostatacancer blev en plats för att dela erfarenheter, hitta gemenskap och styrka att hantera sjukdomen och problem som följde. För männen i Klaesson et al.s studie var ”att leda vägen” och att ”ha mod att tala och känsliga ämnen” en viktig del av självbilden. Nobis, Sandén & Elofsson (2007) och Nobis & Sandén (2008) menar att det finns en mängd barriärer för män att överkomma när det gäller att prata om problem relaterade till den sexuella hälsan och pekar på att en väldigt liten del män söker hjälp för sexuella problem. Ovan diskuterade studier av Klaesson et al (2012; 2013) och Sandberg pekar dock på att män har vilja och förmåga att prata om sexuella problem
Bilaga 6
451
om sammanhang bereds, som i fallet med cancerföreningar som bildar samtalsgrupper.
När det gäller äldre män och sexuell hälsa har ett stort fokus som sagt kommit att ligga på mäns förmåga till erektion och mäns sexuell hälsa kopplas ofta samman med förmågan till samlag. Detta märks även i svenska kvantitativa studier som t.ex. Beckman et al. (2008) där sex likställs med samlag. Kvalitativ forskning kring äldre män och sexualitet, både svensk och internationell pekar dock på att äldre män inte förstår sex som snävt begränsat till samlag utan istället betonar betydelsen av beröring och sexuella praktiker i en vidare bemärkelse (Hughes 2011; Sandberg 2011; Potts et al. 2006). Även om förmågan till erektion ofta är nära knuten till skapandet av manlighet och som betydelsefull är det även viktigt att se till mäns sexuella hälsa även ur andra perspektiv, t.ex. i relation till lust (jfr Sandberg 2010). Det går därmed inte att förstå äldre män som enbart ”potensjägare”, som till varje pris vill behålla eller återfå erektionen.
Normer om manlighet spelar en viktig roll för hur män gör sexuell hälsa vilket bland annat Nobis, Sandén & Elofsson (2007) och Nobis & Sandén (2008) konstaterar. Även andra sociala kategorier får betydelse för hur män förhåller sig till sexualitet och gör sexuell hälsa. Min diskussion om forskningen kring yngre män och sexuell hälsa visar på att mäns sexuella risktagande, deras kunskaper och tillgång till information skiljer sig tydligt mellan olika grupper av unga män, bland annat sociokulturellt och ifråga om etnisk bakgrund, sexuell läggning och könsidentifiering. Kvalitativ forskning om äldre män visar dessutom att förväntningar kring ålder och livslopp också spelar roll för mäns attityder till och görandet av sexualitet. Förväntningar på yngre män som ständigt villiga och virila kan förklara mäns sexuella risktagande och förväntningar på en mer ”mogen” och stillsam sexualitet hos äldre män kan ge möjligheter till en omorientering och utmanande av samlagsnormer.
6 Slutsatser och vad behövs i framtiden?
Män och hälsa är ett omfattande forskningsområde och i det här kapitlet har målsättningen endast varit att göra några nedslag i aktuell och framför allt svensk forskning på området, för att ge en bild av vad som uppmärksammats inom forskningen och hur ”proble-
Bilaga 6 SOU 2014:6
452
met” män och hälsa formuleras både i statliga rapporter och forskningsstudier.
Fokus för detta kapitel har inte framför allt varit biologiska könsskillnader mellan män och kvinnor utan på sociokulturella aspekter av män och manligheter. Ett tongivande perspektiv inom forskningen om män och hälsa är det som presenterats av bland andra Courtenay (2000a, 2000b, 2000c) där manlighet uppfattas som ett görande och där görandet av olika hälsobeteenden också blir ett sätt att iscensätta maskulinitet. Normer om manlighet som bygger på att män ska vara tuffa, osårbara, robusta och inte visa svaghet får konsekvenser för mäns hälsa genom att män tenderar att inte söka vård, ägnar sig åt ohälsosamma och riskfyllda praktiker. Detta uttrycks av bl.a. Courtenay och genljuder även i flera av de studier och rapporter som presenteras i detta kapitel. För Courtenay är mäns hälsobeteenden vidare kopplat till makt och genusrelationer. Män upprätthåller dominans genom risktagande och hälsovådliga beteenden och för att förändra dessa krävs därför ett utmanande av mäns privilegier. När det gäller paradoxen att kvinnor är mer sjuka medan män dör tidigare som återkommande uppmärksammas ges ingen entydig bild av orsakerna till detta. Att mäns söker vård för sent, mäns högre andel missbruk och större risktagande samt olika sätt att förhålla sig till hälsa och ohälsa bland män och kvinnor är några av de förklaringar som lyfts fram.
I den översikt över svensk forskning kring män och hälsa som gjorts för detta kapitel framträder i synnerhet studier som undersöker relationen mellan män och kvinnors hälsa och jämställdhet/ojämställdhet i arbetsliv och familje- och arbetsliv som ett speciellt starkt område. I en rad kvantitativa studier studeras hälsa utifrån sjukskrivningstal och självupplevd hälsa och resultaten från dessa studier pekar på att ojämställdhet framför allt verkar missgynna kvinnor i arbetsliv och hemmet medan jämställdhet genom framför allt ökat uttag av föräldraledighet för män verkar gynnsamt för mäns hälsa. Denna forskning är betydelsefull inte minst då den uppmärksammar att de genusregimer som finns i andra delar av Europa inte nödvändigtvis är de samma i Sverige. Bland annat har kvinnor en hög andel av förvärvsarbete vilket tyder på att arbete är en viktig del av identiteten för både kvinnor och män och påverkar hälsan. Att män dessutom i något högre utsträckning är hemma med barn är också förhållanden som kan påverka hälsan och där svensk forskning av bl.a Månsdotter et al (Månsdotter, Backhans & Hallqvist 2008; Månsdotter, Lindholm, Lundberg, Öhman & Winqvist 2006;
Bilaga 6
453
Månsdotter, Lindholm & Winqvist 2007; Månsdotter & Nordin 2010) bidrar med kunskaper. Då begrepp som jämställdhet, hälsa, manlighet och kvinnlighet dock har subjektiva dimensioner, är kopplade till människors egna förståelser och upplevelser behövs mer kvalitativ forskning som utforskar relationer mellan genus, hälsa och jämställdhet/ojämställdhet.
När det gäller psykisk hälsa pekar aktuell statistik på att kvinnor fortsatt lider av mer psykisk ohälsa och att den största ökningen sker bland ungdomar och unga vuxna (FHI Årsrapport 2012). Män begår dock liksom tidigare i högre utsträckning självmord, vilket uppmärksammats som en ”könsparadox” och som diskuteras som ett uttryck för att män inte söker psykiatrisk vård av rädsla för att tappa status och visa sig sårbara. Internationell forskning har uppmärksammat mäns depressioner som något som osynliggjorts och underdiagnostiserats och detta lyfts även upp av svenska forskarna Hilte (2012) samt Danielsson et al. (2005; 2009; 2011). I relation till psykisk ohälsa har jag även valt att lyfta fram frågan om ADHD och den ökade diagnosticeringen av i synnerhet unga pojkar. Här bidrar Velasquez (2012) med viktiga perspektiv kring hur diagnoser inte enbart är av godo utan även riskerar att låsa fast vissa typer av unga män som patologiska.
När det gäller sexuell hälsa är det i synnerhet unga mäns sexuella risktagande som uppmärksammats och studier pekar på att unga män inte uppfattar sexuellt överförbara sjukdomar som något allvarligt och verkar sakna kunskap om möjligheter till provtagning och var de kan erhålla information. Kring sexuell hälsa har jag även valt att uppmärksamma äldre män och sexuell hälsa, kunskaper som är viktiga att uppmärksamma inte minst då studier visar på att äldre män och kvinnor är mer positivt inställda till sexualitet och mer sexuellt aktiva än tidigare (Beckman et al. 2008). Kvalitativ forskning av Sandberg (2011) och Klaesson et al. (2012, 2013) ger en mer inblick i hur äldre män förstår och förhåller sig till sexualitet, bland annat vid prostatacancer, och manlighet, potens och lust kopplas inte sällan samman i männens berättelser. Men dessa forskare menar också att förhandlingar med och nya innebörder av sexualitet växer hos män till följd av kroppsliga förändringar av sjukdom och åldrande. En påtaglig begränsning med översikt över sexuell hälsa som gjorts i detta kapitel är att den i huvudsak diskuterat heterosexuella män och det är dock viktigt att i området mäns hälsa även fokusera homo- och bisexuella mäns sexuella hälsa (se t.ex., Berg et al. 2011a, 2011b, 2013 n om
Bilaga 6 SOU 2014:6
454
homosexuella män och sexuellt risktagande och Christiansen, 2013 om äldre homosexuella män och HIV).
En bild som träder fram i de olika studier som diskuteras i denna översikt är mäns behov av och möjlighet till att få prata om olika aspekter av hälsa och ohälsa. Danielsson et al. (2011) pekar till exempel på hur unga killar som lider av depression hade färre relationer och miljöer där de kunde prata med någon. Makenzius et al. (2009) pekar vidare på att män i deras studie önskade fler killmottagningar, platser för män att söka sig till med frågor kring sexuell hälsa. Öster et al. (2012) samt Klaesson et al. (2013) diskuterar i sin forskning hur äldre män med prostatacancer uppfattade samtalsgrupper med andra män i liknande situation som ett viktigt stöd och en plats där man även kunde ventilera frågor om sexualitet. Detta tyder på vikten av att fortsatt uppmärksamma hur maskulinitet kan innebära ett hinder för män att prata om ohälsa men att män upplever ett behov av att få prata och många gånger gör detta om platser som möjliggör samtal finns. En rad initiativ finns idag i Sverige speciellt inriktade på män och hälsa. Bland annat finns sedan 2003 Järva mansmottagning, en sex- och samlevnadsmottagning på Järvafältet i Stockholm, där män ges möjlighet till att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar, få information och samtal med sjukskötare, läkare och kurator. I Fyrbodal i Västra Götalands-regionen har man efter genomförandet av enkätundersökning 2012 som kartlade varför inte killar i samma utsträckning som tjejer besöker ungdomsmottagningen skapat en kurs ”Unga män och maskulinitet i förändring”, för att öka kompetensen hos för personalen på ungdomsmottagningarna och vilket lett till uppstart av killgrupper inom ungdomsmottagningens verksamhet. Sajten killfrågor.se som drivs av organisationen Män för jämställdhet är ytterligare ett exempel på initiativ riktade specifikt mot killar för att ge killar möjlighet till samtal. På sajten kan man bland annat chatta med vuxna volontärer.
Vad som även framstår som viktigt efter denna översikt av området män och hälsa är att se till andra kategorier än endast kön och genus. Som Hammarström & Hensing (2008) konstaterar riskerar ensidiga jämförelser av män och kvinnor återskapa och överbetona betydelsen av könsskillnad och bortse från skillnader inom gruppen män med hänseende till t.ex. ålder, socio-ekonomisk position, sexualitet, geografi, funktion, och bakgrund (svensk- eller utlandsfödd). Kapitlets genomgång lyfter fram flera exempel på hur skilda positioner för män ger olika konsekvenser för hälsa och hälsobeteenden. Till exempel ägnade sig män på yrkesförberedande program åt mer
Bilaga 6
455
sexuellt risktagande enligt Makenzius et al. (2009), män i glesbygd och mindre kommuner har högre självmordsfrekvens (Melinder 2007) och erektionsförmåga kom att omvärderas och förhandlas hos äldre män (Sandberg 2011). För att visa på några ytterligare skillnader kan noteras att Socialstyrelsens och FHI:s årsrapport för folkhälsan 2012 pekar på större skillnader i folkhälsa mellan utbildningsgrupper än mellan kön, att det var stora skillnader mellan unga svensk- och utlandsfödda vad det gäller sömnsvårigheter i Ungdomsstyrelsens rapport om unga och hälsa 2012, och att bi- och homosexuella män (och kvinnor) har sämre psykisk hälsa enligt Socialstyrelsen (2011). Området män och hälsa måste därför förstås intersektionellt, det vill säga hur manlighet samverkar med andra sociala kategorier och vilka konsekvenser detta får för hälsa och ohälsa. Detta är även något som lyfts i EU-rapporten ”The role of men in gender equality” (2013) där man pekar på behovet av en mer intersektionell approach i statistiken kring mäns hälsa och på behovet av att förstå mäns hälsa ur ett livsloppsperspektiv.
Att betona intersektionalitet i frågan om mäns hälsa och se till skillnader mellan män är också viktigt för att bemöta påståenden om att mäns förtidiga dödlighet och kortare livslängd skulle vara uttryck för att män är missgynnade i relation kvinnor. Den genomgång som gjorts av forskning till detta kapitel indikerar tydligt att män som grupp inte kan förstås som hälsomässigt missgynnade kvinnor som grupp. Istället måste de hälsomässiga nackdelar män drabbas av förstås utifrån andra typer av sociala ojämlikheter. I EUrapporten ”The role of men in gender equality” (2013) uppmärksammas frågan om att mäns hälsa i den allmänna debatten i olika europeiska länder ”kidnappats” av anti-feminister som vill argumentera för att män är missgynnade och diskriminerade i relation till kvinnor. Rapporten understryker därför vikten av att se till det större sammanhanget av genusrelationer utan att förbise den diskriminering och de orättvisor som vissa män kan uppleva i olika sammanhang. Ett liknande förhållningssätt bör även svenska policyaktörer kring män och hälsa inta där mäns hälsa förstås som del av ett vidare jämställdhets- och jämlikhetsarbete.
När skillnader i hälsa och hälsobeteenden mellan män uppmärksammas är det också viktigt att också problematisera bakomliggande strukturer. Privilegierade män kan å ena sidan ha både mer ekonomiskt och kulturellt kapital för att kunna uppta en hälsosam livsstil, t.ex. kunna motionera, äta nyttigt och undvika negativa konsekvenser av alkohol. För mer socialt utsatta män, å andra sidan, kan bristande
Bilaga 6 SOU 2014:6
456
hälsobeteenden förstås som en form av motstånd i en marginaliserad position. Viktiga diskussioner som av utrymmesskäl utelämnats i detta kapitel är frågor om livsstil och hälsa, t.ex. svenska mäns relation till kost och motion och attityder kring fetma. Det är möjligt att tänka att där mäns bukfetma tidigare signalerat pondus har det idag kommit att allt mer uppfattas som brist på ansvar och kontroll, och något som kopplas till en stigmatiserad arbetarklassmanskropp (jfr Johansson 2006). Att upprätthålla hegemonisk maskulinitet och ”vara på topp” i arbetsliv och privatliv har därmed potentiellt blivit tätare sammankopplat med görande av hälsa genom motion och bra kost.
Det finns en risk att genom att peka ut vissa mäns problematiska hälsobeteenden och bidra till att vissa män och manligheter blir patologiska, något inte minst Velasquez (2012) forskning om unga pojkar och ADHD pekar på. Som svenska maskulinitetsforskare tidigare diskuterat riskerar utpekandet av vissa män och maskuliniteter som problematiska att osynliggöras hegemoniska män, män som i privilegierade positioner utifrån klass, hudfärg, ålder osv, kan framstå som goda och önskvärda (Gottzén & Jonsson 2012). Detta gäller även i fallet män och hälsa. Ett konkret exempel är den mindre studie som gjorts av verksamheten på Järva mansmottagning (Sandberg 2006). I denna studie pekar Sandberg på att mottagningen i sitt problematiserande av negativa aspekter av manlighet kommer att peka ut vissa män som problematiska. En önskvärd svensk manlighet skapas genom att icke-svenska män och äldre män positioneras som beroende av mer traditionell manlighet vilket bland annat leder till negativa hälsobeteenden och mindre omsorg om sig själv.
Såväl internationellt som i en svensk kontext har forskning om män och hälsa pekat manligheten som en hälsorisk, hur negativa aspekter av manlighet får konsekvenser för mäns hälsa. Som Rosenfeld & Faircloth (2006) argumenterar har mindre fokus legat på hur medicinen också riskerar att patologisera män. Exempel på detta som lyfts fram i detta kapitel är ADHD och impotens/erektil dysfunktion och här har internationell forskning och i viss mån svenska forskare (Velasquez 2012; Sandberg 2011) pekat på hur medicinen bidrar till patologisering av ”misslyckade” maskuliniteter. En kritik som forskare riktat mot de nuvarande diskurserna om män och hälsa är att de riskerar att förlägga ansvaret för mäns ohälsa hos enskilda män att dessa män uppmanas ägna sig åt mer hälsofrämjande beteenden, något som riskerar att osynliggöra de sociala
Bilaga 6
457
strukturer som möjliggör eller omöjliggör hälsa (Rosenfeld & Faircloth 2006).
Området män och hälsa bör alltså fortsatt fokusera de negativa hälsokonsekvenser som manlighet kan ha för hälsan men också vara kritisk mot de ökade imperativen att individualisera frågor om hälsa (för såväl män som kvinnor). Mer forskning behövs som ser till män och hälsa ur ett intersektionellt perspektiv och som fokuserar dominans och maktrelationer mellan såväl män och kvinnor som olika grupper av män.
Som jag inledningsvis också noterade är det också viktigt att se till förändringar av manlighet, och mäns relation till kropp och hälsa. Föreställningen om den robuste mannen som inte kan visa känslor och inte tar hand om sin kropp och hälsa gäller inte nödvändigtvis i samma utsträckning som tidigare. Folkhälsoinstitutets årsrapport 2012 visar t.ex. på minskade könsskillnader i dödligheten, där minskad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar hos män var en tydlig orsak, något som kan peka på förändringar i mäns görande av maskulinitet och hälsa. Möjligheter till omförhandlingar och nya förhållningsätt till den egna kroppen visar sig dessutom i den forskning av Klaeson et al (2012; 2013) och Sandberg (2011) som diskuterats ovan. Äldre män i dessa studier kopplade visserligen ofta sexualitet och sexuellt välbefinnande till erektionsförmåga och möjligheter till samlag men var också förmögna till att omförhandla och finna nya vägar att förstå sexualitet och sexuell njutning till följd av åldrande, sjukdom och kroppslig förändring. Dessa forskningsresultat står i tydlig kontrast mot föreställningar om äldre män som statiska och icke förändringsbenägna och kan potentiellt visa på betydelsen av att även fokusera förändring och brott mot dominerande normer om manlighet och kropp i framtida forskning och policyarbete kring män och hälsa.
Bilaga 6 SOU 2014:6
458
Referenser
Beckman, N., Waern M., Gustafson D. & Skoog I. (2008) “Secular
trends in self reported sexual activity and satisfaction in Swedish 70 year olds: cross sectional survey of four populations, 1971– 2001”, BMJ, 2008;337;a279, 1–7. Berg, R.; Tikkanen, R. ; Ross, M. (2011a). Predictors of reporting
bareback sex among a diverse sample of MSM recruited through a Swedish website. Aids care – Psychological and socio-medical aspects of Aids/HIV, 23 (12), 1644–1651. Berg, R.; Ross, M. ; Tikkanen, R. (2011b) The effectiveness of
MI4MSM: how useful is motivational interviewing as an HIV risk prevention program for men who have sex with men? A systematic review. Aids education and prevention. 23 (6), 533–549. Berg, R. C.; Tikkanen, R. ; Ross, M. W. (2013) Barebacking among
men who have sex with men recruited through a Swedish website: associations with sexual activities at last sexual encounter.
Eurosurveillance. 18 (13), 11–17.
Bryngelson, A., Bacchus Hertzman, J.M. & Fritzell, J. (2012) The
relationship between gender segregation in the workplace and long-term sickness absence in Sweden. Scandinavian Journal of
Public Health, 39, 618–626.
Christiansen, M. (2013) Suddenly I’m a ghost: HIV i äldre bögars
liv. I: Bromseth & Siverskog (red.) HBT och åldrande, Lund: Studentlitteratur. Collinson, D. & Hearn, J. (1994) Naming men as men: implications
for work, organization and management. Gender, Work and
Organization, 1(1), 2–22.
Courtenay, W. (2000a) Constructions of masculinity and their
influence on men's well-being: a theory of gender and health,
Social science and medicine, 50, 1385–1401.
Courtenay W. (2000b) Engendering Health: A Social Constructio-
nist Examination of Men’s Health Beliefs and Behaviors,
Psychology of Men and Masculinity, 1(1), 4–15.
Courtenay, W. (2000c) Behavioral Factors Associated with Disease,
Injury, and Death among Men: Evidence and Implications for Prevention, Journal of Men’s studies, 9(1), 81–142.
Bilaga 6
459
Daneback, K. Månsson, S-A, Ross, MW. (2012). Technological
advancements and Internet sexuality: Does private access to the Internet influence online sexual behavior? Cyberpsychology,
Behavior, and Social Networking, 15(8), 386–390
Danielsson, Ulla (2010). Träffad av blixten eller långsam kvävning
[Elektronisk resurs] : genuskodade uttryck för depression i en primärvårdskontext. Diss. (sammanfattning) Umeå: Umeå universitet, 2010 Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-30910
Danielsson, U., & Johansson, E. E. (2005). Beyond weeping and
crying: a gender analysis of expressions of depression. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 23, 171–177. Danielsson, U., Bengs, C., Lehti, A., Hammarstrom, A., & Johansson,
E. E. (2009). Struck by lightning or slowly suffocating – gendered trajectories into depression. BMC Family Practice, 10(1), 56. Danielsson, U., Bengs, C., Samuelsson, E., & Johansson, E. E.
(2011). ”My greatest dream is to be normal” – the impact of gender on depression narratives of young Swedish women and men. Qualitative Health Research, 21(5), 612–624. Ekstrand, M. Tydén, T., Larsson, M. (2011) Exposing oneself and
one's partner to sexual risk-taking as perceived by young Swedish men who requested a Chlamydia test. The European
Journal of Contraception and Reproductive Health Care, 16(2), 100–107.
Elwér, S., Harryson, L., Bolin, M. & Hammarström, A. (2013)
Patterns of gender equality at workplaces and psychological distress. PlosOne, 8(1), 1–21. Europakommissionen (2012) The state of men’s health in Europe.
ISBN 978-92-79-20167-7 doi:10.2772/60721
Europakommissionen (2013) The role of men in gender equality:
european strategies and insights. Europeiska unionen DG Justice – Unit D2 Gender equality Contract ref. no. VC/2010/0592. Evaldsson, A-C. & Velasquez, A. (2012) I ”Impulskontroll nada”
Maskulina iscensättningar och sociala kategoriseringar. Utbildning & Demokrati: Tidskrift för Didaktik och Utbildningspolitik. 21(3), 13–33. Gillberg, C.(1996) Ett barn i varje klass: om DAMP/MBD och
ADHD. Stockholm: Cura (citerad I Velasquez 2012)
Bilaga 6 SOU 2014:6
460
Gottzén, L. & Jonsson, R. (red.) (2012). Andra män: maskulinitet,
normskapande och jämställdhet. 1. uppl. Malmö: Gleerups
Hammarström, A. & Hensing, G. (2008) Folkhälsofrågor ur ett
genusperspektiv: Arbetsmarknad, maskuliniteter, medikalisering och könsrelaterat våld. (Statens folkhälsoinstitut nr. R 2008:8) Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Harryson, L. Strandh, M. & Hammarström, A. (2012) Domestic
Work and Psychological Distress: What Is the Importance of Relative Socioeconomic Position and Gender Inequality in the Couple Relationship. Plos One, 7(6), 1–7. Harryson, L. Strandh, M. & Hammarström, A. (2012) Is gender
inequality in the domestic sphere associated with psychological distress among women and men? Results from the Northern Swedish Cohort. Journal of Epidemiology & Community health, 66, 271–276. Hart, N., Grand, N. & Riley, K (2006) Making the grade: The
gender gap, ADHD and the medicalization of boyhood. I: Rosenfeld, D. & Faircloth, C.A. (red.) (2006) Medicalized masculinities. Philadelphia: Temple University Press, s.132–164. Helgason A.R. Adolfsson, J., Dickman, P., Fredrikson M., Arver,
S., Göthberg, M.; Steineck, G. (1996a) Sexual Desire, Erection, Orgasm and Ejaculatory Functions and Their Importance to Elderly Swedish Men: A Population-based Study, Age & Ageing, 25285–291. Helgason A.R. Adolfsson, J., Dickman, P., Fredrikson M., Arver,
S., Steineck, G. (1996b) Waning sexual function: the most important disease-specific distress for patients with prostate cancer. British Journal of Cancer, 73, 1417–1421. Hilte, M (2012) Om depression och manlighet. Psykisk hälsa,
53(4), 25–30. Holmberg, L. (2007). Health, risk-taking behavior and sexuality in
Swedish adolescents. Diss. (sammanfattning) Uppsala: Uppsala universitet, 2007. Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-7701
Hughes J. (2011) Are Older Men taking sexuality as prescribed?:
The Implications of the Competing Influences on Ageing Male Heterosexuality. Australian Feminist Studies, 26(67), 89–102.
Bilaga 6
461
Johansson, A. (2006) Marginaliserade manskroppar: bilder av feta
arbetarklassmän. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 1, 10–28. Johansson, A-K (2008) Hälsa bland män i glesbygdskommuner.
Socialmedicinsk tidskrift, 3, 242–250.
Johnson, E. (2008) ”Chemistries of love: impotence, erectile dys-
function and Viagra in ’Läkartidningen’” Norma, 3(1), p. 31–47. Kampf, A,. Marshall, B.L. & Petersen, A.R (red.) (2012). Aging
men, masculinities and modern medicine. London: Routledge
Klaesson, K. Sandell K. & Berterö C.M. (2012); Sexuality in the
Context of Prostate Cancer Narratives. Qualitative Health
Research, 22(9), 181–194.
Klaesson, K. Sandell K. & Berterö C.M. (2013) Talking About
Sexuality: Desire, Virility, and Intimacy in the Context of Prostate Cancer Associations. American Journal of Men’s Health, 7(1), 42–53. Lindfors, A. & Özcelik, A. (2009) Vad påverkar unga mäns sexu-
ella risktagande och vårdsökningsbeteende? Examensarbete i folkhälsovetenskap, Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademien, Social medicin. Tillgänglig på internet:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/21041/1/gupea_2077_21 041_1.pdf Ljungberg, T. (2008): ADHD i nytt ljus. Nyköping: Exiris. (citerad
i Velasquez 2012). Makenzius, M., Gådin, K., Gillander Tydén, T., Romild, U., Larsson,
M., (2009) Male students’ behaviour, knowledge, attitudes, and needs in sexual and reproductive health matters. The European
Journal of Contraception and Reproductive Health Care, 14(4), 268–276
Marshall, B. & Katz S. (2002) ”Forever functional: sexual fitness
and the ageing male body”, Body& Society, 8(4), p. 43–70. Melinder, . (200 ) Stress i stan och o vervikt i glesbygden? m
samband mellan ma nniskors ha lsa och typ av boendekommun. (Statens folkhälsoinstitut R 2007:7) Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Ma nsdotter, A., Backhans, M., & Hallqvist, J. (2008). The relationship between a less gender-stereotypical parenthood and alcoholrelated care and death: a registry study of Swedish mothers and fathers. BMC Public Health, 8, 312.
Bilaga 6 SOU 2014:6
462
Månsdotter, A., Lindholm, L., Lundberg, M., Öhman, A. & Winqvist,
A. (2006) Parental share in public and domestic spheres: a population study on gender equality, death, and sickness. Journal of
Epidemiology & Community health, 60(7), 616–620.
Månsdotter, A., Lindholm, L. & Winqvist, A. (2007) Paternity leave
in Sweden – Costs, savings and health gains. Health policy, 82, 102–115. Månsdotter A., Lundin A.; Falkstedt, D., & Hemmingsson T.
(2009) The association between masculinity rank and mortality patterns: a prospective study based on the Swedish 1969 conscript cohort. Social science & medicine, 72, 576–583. Månsdotter, A. & Nordin, A. (2010) How do masculinity, paternity
leave, and mortality associate? A study of fathers in the Swedish parental & child cohort of 1988/89. Journal of Epidemiology &
Community health, 63, 408–413.
Nobis, R., & Sandén, I. (2008) ‘Young Men’s Health: A Balance
Between Self-Reliance and Vulnerability in the Light of Hegemonic Masculinity. Contemporary Nurse 29:205–21. Nobis, R., Sandén & Elofsson, K. (2007) Masculinity and Urogenital
Cancer: Sensitive Issues in Health Care. Contemporary Nurse 24:79–88. Potts, A. Grace, V. Vares, T. & Gavey, N. (2006) Sex for life?: men’s
counter stories on ‘erectile dysfunction’, male sexuality and ageing. Sociology of health and illness 28 (3), 306–329. Reine, I., Novo, M. & Hammarström, A. (2013) Unemployment
and ill health – A gender analysis: Results from a 14-year followup of the Northern Swedish Cohort. Public Health, 127, 214– 222. Rembeck, GI. & Gunnarsson, RK. (2011) Role of gender in sexual
behaviours and response to education in sexually transmitted infections in 17-year-old adolescents. Midwifery. 27:282–287. Ringskog, S. (2001). Varför tar dubbelt så många män än kvinnor
sina liv, samtidigt som det är flest kvinnor som är deprimerade?, Suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP) Tillgänglig på Internet: http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Psykisk%20H%c3%a4l sa/Suicidprevention/K%c3%b6nsparadoxen.pdf
Bilaga 6
463
Rosenfeld, D. & Faircloth, C.A. (red.) (2006) Medicalized mascu-
linities. Philadelphia: Temple University Press.
Sandberg, L. (2006). Man nog för jämställdhet? en studie av Järva
mansmottagning och omvandlingar av hegemonisk maskulinitet i jämställdhetsdiskursernas tidevarv. Examensarbete i Genusvetenskap. Södertörns högskola, Genusvetenskap. Sandberg Linn (2010) ”Lita till lusten?: heterosexuella äldre män
och innebörder av lust” i Ambjörnsson & Jönsson red, Livslinjer.
Berättelser om ålder, genus och sexualitet. Stockholm: Makadam, s. 51–73.
Sandberg, L. (2011). Getting intimate: a feminist analysis of old age,
masculinity & sexuality. Diss. Linköping: Linköpings universitet, 2011.
Schön, U. K. (2009) Kvinnors och mäns återhämtning från psykisk
ohälsa. Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Statens folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen (2012) Folkhälsan i
Sverige: Årsrapport 2012 (Artikelnr 2012-3-6) Tillgänglig på internet: www.socialstyrelsen.se, mars 2012. Statens folkhälsoinstitut (2011) Mäns sexualitet och repro-
duktiva hälsa: en kunskapsöversikt. (Statens folkhälsoinstitut nr R 2011:04) Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Statens folkhälsoinstitut (2011) artla ggning av psykisk hälsa bland
barn och unga Resultat fra n den nationella totalundersökningen i årskurs 6 och 9 hösten 2009. (Statens folkhälsoinstitut R 2001:09) Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Sörlin, A., Öhman, A., Ng, N., & Lindholm, L. (2012) Can the
impact of gender equality on health be measured? a crosssectional study comparing measures based on register data with individual survey-based data. BMC Public Health, 12:795. Tengelin, E. (2012) Köns- och genusskillnader vid psykostillstånd
och psykosvård – en kunskapsöversikt, Kunskapscentrum för jämlik vård Västra götalandsregionen, Tillgänglig på Internet: http://jamlikvard.vgregion.se/upload/Regionkanslierna/HSA/K unskapscentrum%20f%c3%b6r%20J%c3%a4mlik%20v%c3%a 5rd/Publikationer/psykosv%c3%a5rd%20nov%202012.pdf Tikkanen, R.H, Abelsson J. & Forsberg, M. (2011) UngKAB09
Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga, Göteborgs universitet: institutionen för socialt arbete Skriftserien 2011:1.
Bilaga 6 SOU 2014:6
464
Ungdomsstyrelsen (2012) Ung idag 2012: en beskrivning av
ungdomars villkor. Ungdomsstyrelsen. Tillgänglig på internet: http://www.ungdomsstyrelsen.se/sites/all/modules/pubdlcnt/p ubdlcnt.php?file=http://ungdomsstyrelsen.se/sites/default/files /publikationer_uploads/ungidag-2012.pdf&nid=721 Velasquez, A. (2012). AD/HD i skolans praktik: en studie om norma-
tivitet och motstånd i en särskild undervisningsgrupp. Diss.
Uppsala: Uppsala universitet, 2012. Öster, I., Hedestig, O., Johansson M., Klingstedt, N., Lindh, J. (2012)
Sharing experiences in a support group: men’s talk during the radiotherapy period for prostate cancer. Palliative and Supportive
Care, 27, 1–9.
Bilaga 7
465
Män och social utsatthet – en översikt
Marcus Herz
Marcus Herz är fil.dr., lektor i socialt arbete på Malmö Högskola och ingår i forskargruppen Social Utsatthet och Socialt Arbete (SUSA). Hans forskningsintresse och tidigare publikationer handlar framförallt om socialt arbete, genus, maskuliniteter, etnicitet, ras och ungdomsforskning.
Bilaga 7 SOU 2014:6
466
Innehåll
1 Inledning ................................................................................. 467
2 Social utsatthet och ”sociala problem” .................................. 467 3 En kort historisk tillbakablick ............................................... 469
4 Problemområden och utsatthet ............................................. 470 4.1 Brott och våld .............................................................. 470 4.2 Sexualitet och prostitution ......................................... 475 4.3 Död, ohälsa och oviljan till hjälp ................................ 477 4.4 Bruk och missbruk ...................................................... 482 4.5 Arbetslöshet, utbildning och ekonomi ...................... 489 4.6 Hemlöshet och utsatthet ............................................ 493 5 Utsatthetens andra sidor ........................................................ 497 5.1 Män och sociala insatser ............................................. 497 5.2 Att sakna ett språk – utsatthet och manlighet .......... 499 5.3 En passus – faran med fokus på skillnad ................... 501 6 Framåtblickar .......................................................................... 504
Referenser ........................................................................................ 508
Bilaga 7
467
1 Inledning
Att vara av manligt kön innebär en förhöjd risk för normbrytande beteende och könsskillnader kan observeras så tidigt som efter två års ålder […] Många studier har visat att normbrytande beteende är vanligare och mer utpräglat bland pojkar än bland flickor under barndomen (Andershed & Andershed 2005, s. 49).
I relation till social utsatthet och ”sociala problem” innehar manlighet en speciell position. Manlighet förknippas många gånger å ena sidan med destruktivitet, våld och fara. Det vill säga att det ses som och förutsätts vara en stark orsak till uppkomsten av många av samhällets ”sociala problem”, vilket är fallet i citatet ovan. Författarna menar här att ett manligt kön utgör en riskfaktor i relation till vad som i samhället anses vara ett normbrytande beteende, ett begrepp som i sig är problematiskt. För den enskilde mannen får det som en direkt följd av detta förhållningssätt ofta konsekvensen att denne förstås i termer av att vara en aktiv part i relation till ”sociala problem”, eller genom att denne förknippas med begrepp som makt, risk och aggressivitet. Detta gör att det kan vara minst sagt snårigt att närma sig frågor om utsatthet och manlighet. Mäns positioner i samhället gör det näst intill omöjligt att föreställa sig män som svaga, utsatta eller som ett offer för omständigheter omkring dem. Samtidigt är det viktigt att, utan att nödvändigtvis alltid jämföra med kvinnors situation, kvinnlighet eller femininitet, också skapa en förståelse för mäns utsatthet och förluster på grund av den könsordning och det samhälle vi nu befinner oss i. Särskilt gäller detta om det finns en strävan efter förändring. Denna förståelse får dock inte innebära att mäns eget ansvar för att män de facto själva också orsakar mycket av den sociala utsatthet eller de ”sociala problem” vi ser runt omkring oss idag minimeras. Detta förhållande gäller oavsett om vi pratar om våld i nära relationer, olyckor, risktagande eller våld mot andra män.
2 Social utsatthet och ”sociala problem”
Två begrepp som behöver redas ut i sammanhanget är besläktade och används ofta för att tala om dessa fenomen. Det rör sig dels om social utsatthet och dels om ”sociala problem”. Det sistnämnda begreppet är något problematiskt, men fångar samtidigt mer än utsatthetsbegreppet. Anledningen är att något naturligtvis kan
Bilaga 7 SOU 2014:6
468
uppfattas vara ett problem utan att för den skull relatera till en utsatt position eller utsatthet generellt.
”Sociala problem” är problematiskt att klarlägga en gång för alla då det likt samhället i övrigt är i en ständig förändringsprocess. Vad som uppfattas vara ett problem definieras genom olika samhälleliga processer. Medan vissa ”problem” uppkommer, försvinner andra i glömska. Begreppet oäkting brukar ofta användas i sammanhanget för att påvisa att vad som under en tidsepok uppfattas vara ett socialt problem kan under en annan försvinna. För att något ska uppfattas som ett problem krävs helt enkelt att vi kommer överens om att det är ett problem. Mäns våld mot kvinnor är ett sådant exempel, en företeelse som först formulerats i termer av ett socialt problem på senare tid (Nilsson 2009). ”Sociala problem” utvecklas kontinuerligt tills de mer eller mindre tas för givet. Blumer (1971) delar in denna karriär i fem steg; 1. Ett socialt problem uppkommer, 2. Det legitimeras, 3. Mobilisering för olika typer av åtgärder, 4. En formell plan för åtgärder skapas, 5. Planen omformuleras till handling inom ramen för specifika organisationer. Steg 1 problematiseras dock inte tillräckligt av Blumer, då även detta steg konstrueras i sociala sammanhang.
Social utsatthet skiljer sig så till vida att det istället betonar personers aktörskap inom ramen för specifika kontextuella faktorer. Det vill säga att utsatthet uppkommer hos den enskilde utifrån den kontext vari denne verkar. Aktörerna är aldrig frikopplade från dess kontext och kontexten påverkas alltid av individer. Utsatthet handlar om sådana orättvisor och fenomen som leder till att gruppers och individers livssituationer påverkas. Exempelvis handlar detta om begränsade möjligheter, framtidsdrömmar, otrygg livssituation och (o)värdighet. Social utsatthet handlar därför om processer som konstrueras och rekonstrueras i relation till individens positioner lokalt, nationellt och globalt. I denna komplexa skärningspunkt uppstår social utsatthet, sociala orättvisor och även ”sociala problem” (Björngren Cuadra, Lalander & Righard, 2013)
I denna rapport kommer både social utsatthet samt ”sociala problem” att användas eftersom de är så nära sammankopplade som fenomen. Innan forskning om män och social utsatthet redogörs för mer i detalj kommer en kortare historisk överblick att presenteras i följande avsnitt.
Bilaga 7
469
3 En kort historisk tillbakablick
Eftersom det dröjde med forskning som mer explicit handlade om män och ”sociala problem” eller social utsatthet, precis som inom annan genusforskning, kommer jag här rikta fokus mot en del slutsatser som kunnat dras i jämförelser mellan män och kvinnor. Anledningen är att denna forskning synliggör en del av de dilemman som relationen män och social utsatthet står inför, också idag.
Fraser och Gordon (1994) utgår från tre ”sfärer” i sin förklaring av hur män och kvinnor särskiljs från varandra. Den första sfären, socialt-ekonomisk, handlar om hur män haft möjlighet att genom egen försörjning genom yrkesarbete och tillgångar tillskansa sig makt över sitt eget liv till skillnad från kvinnor som i samma utsträckning saknade dessa möjligheter. Politiskt-juridiska sfären är den andra, här beskrivs hur män som grupp både haft politisk makt men också behandlats som fria och självständiga rättssubjekt till skillnad från kvinnor. Slutligen den tredje sfären, den moralisktpsykologiska sfären. Detta kan vara hur en polariserad och komplementär syn på kvinnor och män reproduceras utifrån föreställningar om moral och psykologi. (se ex. Herz, 2012a; Jordansson, 1998: 44– 64; Salomonsson, 1998: 31–49). Exempelvis är en psykologiserad syn på föräldraskapet vanlig, vilket ofta leder till att moderskapet görs primärt (Herz, 2012a). I denna sfär ligger också förväntningarna på och därmed också möjligheterna för kvinnor att söka hjälp från det offentliga i högre utsträckning än hos män (jfr Jordansson, 1998: 44–64; Kullberg, 2004, 2005).
Anledningen till att jag tar upp dessa tre sfärer är att denna typ av särskiljande återfinns då utsatthet och problem diskuteras även idag. För att förstå exempelvis mäns ovilja att söka hjälp eller de ”problem” vissa män upplever då de ska prata med en terapeut eller läkare, underlättar det att även denna historiebild finns med. Ett konkret exempel på hur den moralisk-psykologiska sfären kan ta sig uttryck är hur sociala insatser tenderar att organiseras med utgångspunkt i en föreställning om att män till skillnad från kvinnor inte vill eller inte behöver prata om sina problem (jmf. Mattsson, 2005).
Men, precis som tidigare nämnts är sociala problem och social utsatthet inte något statiskt. Som flera forskare påpekar, är utsattheten relaterat både till individen och också dennes tillgång till eller avsaknad av resurser som alstrar ekonomisk trygghet. Dessa faktorer kan förklara en del av de skillnader mellan könen som kan ses mellan män och kvinnor (Fraser & Gordon 1994; Jordansson, 1998).
Bilaga 7 SOU 2014:6
470
Synen på social utsatthet och vad exempelvis fattigdom som ”socialt problem” är samt hur dessa problem ska lösas är dynamiskt, det vill säga att det har förändrats över tid. Dels hänger det ihop med den tillgång till resurser olika grupper i samhället har och tilldelas och dels även på den tonvikt som i olika sammanhang läggs på de tre ovan beskrivna sfärerna: den moraliska, den juridiska och slutligen den ekonomiska (Fraser & Gordon, 1994; Midrés, 1990). Tre sfärer som inte bara bidrar till ett upprätthållande av skillnad mellan män och kvinnor utan även mellan män och män.
4 Problemområden och utsatthet
Social utsatthet handlar om en rad mer eller mindre disparata områden, allt från hälsa, ekonomi, arbete, våld och brott eller missbruk. Varje delområde innebär dessutom en rad olika ingångar, det är möjligt att titta närmare på antalet missbrukare, vilka som får behandling, vilken typ av behandling, vem som behandlar, hur livet ser ut innan, under och efter behandling, risken för återfall och hur missbruket samverkar med andra faktorer. Det är omöjligt att här täcka in alla områden där social utsatthet bland män förekommer. I detta avsnitt kommer därför ett urval av problemområden att tas upp. Syftet är att dels lyfta hur män och manlighet kan förstås i relation till social utsatthet, samt dels försöka synliggöra vilken roll manlighet och maskulinitet kan spela för förekomsten av social utsatthet och vår förståelse av denna utsatthet som ”sociala problem”.
4.1 Brott och våld
Män och våldsbrott är närmast synonymt. Män är klart överrepresenterade vad gäller all brottslighet, hela 83 procent av alla lagföringsbeslut 2011 rörde män. Även bland de som döms till fängelse är män överrepresenterade, drygt 90 procent är män. Störst överrepresentation hittar man bland annat vid grov brottslighet som våldtäkt, rån, mord, dråp, hot (BRÅ, 2012). Det största intresset ur ett könsperspektiv har dock troligen mäns våld mot kvinnor rönt, både vad gäller synligheten i media och i forskning. Detta har tidigare förklarats på en rad olika sätt, bland annat psykisk ohälsa, påverkan från barndomen eller alkoholism. Det allra vanligaste sättet att förklara mäns våld, åtminstone inom ramen för en offentlig diskurs,
Bilaga 7
471
har dock troligen varit att utgå från ett könsmaktperspektiv (se t.ex. Lundgren m.fl.). 2001). Det finns dock de som poängterar vikten av att ha en mer dialektisk syn på mäns våld mot kvinnor där både individuella och strukturella faktorer spelar in (Brå 2009a; Sarnecki, 2008).
När det gäller mäns våld finns det en viktig balansgång, å ena sidan menar jag att det krävs en jämförelse mellan mäns våld mot kvinnor och mäns våld mot män, för att på så sätt kunna förstå hur föreställningar om maskulinitet och manlighet spelar in för våldet. Å andra sidan kan det vara vanskligt att föreslå den jämförelsen då det i första hand inte är kvinnor som utsätts för mäns våld, det är snarast andra män. Att uppmärksamma mäns våld mot män får därför inte innebära att mäns våld mot kvinnor reduceras eller glöms bort, men det får heller inte innebära att det inte är möjligt att jämföra mekanismer och attityder dem emellan (jmf. Herz & Johansson, 2011). På liknande sätt har exempelvis mäns våld mot djur uppmärksammats (se Holmberg, 2004). Det finns även viktiga skillnader mellan män och kvinnor som utsätts för våld, kvinnor utsätts oftare av en närstående medan män inte i lika hög utsträckning känner förövaren. Det gör att våldet mot kvinnor ofta medför andra typer av utmaningar, som att offer och förövare kan ha en relation eller på annat sätt starka band till varandra.
Få studier, även om intresset har ökat, tar upp våld i nära relationer som inte består av ett heterosexuellt par där mannen är förövare. Ett undantag är dock Weiss (2010) som även har studerat män som utsatts för sexuella trakasserier och våldtäkt. Männen som utsatts uppgav i 54 procent av fallen att förövaren var en man och i 45 procent av fallen en kvinna. Övergreppen sker oftast i hemmen följt av på arbetsplatsen eller på skolan. Både kvinnor och män som utsatts känner förövaren, bland män är det vanligast med en arbetskamrat följt av partner. Weiss visar också att anmälningsbenägenheten bland män är lägre.
När det istället gäller utsatthet för sexuellt ofredande och våldtäkt är kvinnor starkt överrepresenterade i statistiken, 96 procent av offren är kvinnor. Pojkar är dock överrepresenterade bland barn 0-14 år. Det finns likväl anledning att delvis ifrågasätta dessa siffror, då mörkertalet bland alla som utsatts, såväl kvinnor, män som barn och unga, kan antas vara stort. Detta visar också på vikten av att sätta in aggregerad kunskap i ett större sammanhang. Bland män har det som ovan nämnts visat sig, bland de få studier som genomförts, att de tycks ha ännu svårare att anmäla den här typen av
Bilaga 7 SOU 2014:6
472
brott (Herz & Johansson, 2011). Det finns anledning att tro att detta är starkt kopplat till föreställningar av maskulinitet. Där mannen helt enkelt antas vara den som ska ta initiativ till sex och som därför inte heller kan vara ett sexuellt offer (Herz & Johansson, 2011). Kopplat till detta finns också fysiologiska föreställningar avseende bland annat erektion relaterat till upphetsning (se Weiss, 2010). Det dras ofta slutsatser om att erektionen per automatik hänger ihop med mannens sexuella upphetsning vilket inte stämmer, tvärtom är ofrivillig erektion vanlig vid exempelvis sexuella övergrepp mot män. Det kan leda till känslor av skam, att både ha ”varit upphetsad” och samtidigt blivit utsatt. Det kan också vidare leda till en känsla av att inte bli trodd.
Totalt utsattes enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) 2 procent av alla kvinnor i Sverige år 2011 för misshandel, motsvarande för män är 3 procent (Brå, 2012). Män löper större risk både för att utsättas för misshandel (3,0 procent av männen respektive 2,0 procent av kvinnorna) och för allvarlig misshandel (0,8 respektive 0,5 procent). Män som offer för misshandelsbrott är alltså klart överrepresenterade, vilket gäller oavsett åldersgrupp. 85 procent av de misstänkta är män och 60 procent av offren. Enligt BRÅ har en förskjutning skett från misshandel i det privata hemmet, där kvinnor utsätts i högre utsträckning, till det offentliga rummet, där män utsätts i högre utsträckning. Denna förskjutning antas ha skett eftersom misshandeln ofta är knuten till alkoholintag och detta kraftigt ökat i offentliga miljöer (BRÅ, 2013). Män drabbas helt enkelt mer av att män går ut på krogen, men trots detta upplever kvinnor i högre utsträckning oro för att utsättas för våld. En oro som bland annat leder till att de i offentliga miljöer väljer att ta andra vägar, exempelvis upplysta, som upplevs säkrare. Bland kvinnor är denna siffra för åldersgruppen 16-24 år 29 procent och för åldersgruppen 25–44 år 22 procent. För män är den 5 procent i båda åldersgrupperna (SCB, 2012a).
Ibland talas det till och med om rena våldskulturer, främst bland grupperingar av män eller pojkar, problemet med dessa studier är att det inte finns några direkta enhetliga definitioner av vad som avses med ”gäng” och ”gängkulturer”. Det har även förekommit skillnader i hur könsspecifika sammanslutningar beskrivits, ett sådant konkret exempel är forskning som menar att kvinnliga interner sluter sig samman i ”familjer” och manliga i ”gäng” (Roxell, 2007). En annan faktor att ta hänsyn till är att en stor del av den tidiga ungdomsforskningen som till stor del präglat förståelsen för ”ungdomsgänget”
Bilaga 7
473
bedrevs mer eller mindre uteslutande på unga män (se ex. Back, 1996; Willis, 1993). Men, även om det är möjligt att konkretisera vad ett ”gäng” är, finns det trots det en rad olika former av sammanslutningar som ofta blandas samman. Center för information om destruktiva subkulturer (Cides), talar exempelvis om kriminella gäng, vit-makt miljöer och fotbollsfirmor (Cides, 2013).
Forskning som genomförts i institutionella miljöer visar att gängrelaterad brottslighet är vanligare bland män än bland kvinnor. Detta kan möjligen förstås av att fängelsets hierarki befästs av både manlighet och våld. Det vill säga att användandet av våld och organisering befäster både status och anses maskulint (Roxell, 2007). Ett stort engagemang har de senaste åren lagts på nyrekryteringen till olika ”gäng”. Pojkar och unga män har större risk att dras med i kriminella ”gäng” vilket föranlett olika förslag på oftast riktade insatser. Ett sådant exempel är ”Projekt Pojke” (se SOU2010:15). En riktad satsning på pojkar och unga män i så kallade ”utsatta områden”, där fokus ska ligga på ” att motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller. Satsningen bör ha som målsättning att motverka attityder och värderingar som främjar en kriminell identitet.” Men, frågan är om detta inte borde gälla alla? Stereotypa könsroller är inget som formas och reproduceras individuellt av den enskilde pojken eller enbart i det manliga ”gänget”.
Även om män är överrepresenterade behöver fokus riktas mot kön i kombination med andra maktasymmetrier (klass, etnicitet, sexualitet, ålder etc.) samt den kontext personen befinner sig i. ”Gängkriminalitet” bland unga män har som exempel visat sig hänga ihop med klasstillhörighet i högre utsträckning än med kön (Messerschmidt, 1993). Att sakna tillhörighet till det omkringliggande samhället hänvisar i någon mån den unge till det parallella system som ofta existerar vid sidan av, ett system som kanske skapar möjligheter till ekonomi, ett sammanhang och en identitet. Kön måste alltså analyseras och förstås i relation till den situationella kontext personen befinner sig i. Ett annat exempel är den reflexiva homosocialitet som bland annat Sernhede (2002) och Hammarén (2008) synliggör i sina studier av unga män i förorten. Även om männen kan dra nytta av sin maskulinitet och maktposition i olika sammanhang, finns samtidigt en stor medvetenhet om vad detta påverkar både män och kvinnor. De har förmågan att granska sig själva och förhålla sig kritiska. Samtidigt som deras position som man i vissa sammanhang kan leda till fördelar de utifrån sin position som exempelvis ”invandrare” eller ekonomiskt utsatt inte ger. Min poäng är att det är ytterst oklart vad riktade insatser till dessa
Bilaga 7 SOU 2014:6
474
unga män som ”Projekt Pojke” verkligen skulle leda till, kunskap har de, det är möjligheter de saknar.
En annan grupp som länge beforskats inom sociologin men som fått större uppmärksamhet de senaste åren igen i Sverige, är de så kallade ”fotbollsfirmorna” eller våld i samband med sport. Oftast består dessa grupperingar av pojkar och unga män och det är dessa som står för det fysiska våldet i samband med match. I utredningen Mera glädje för pengarna som presenterades 2013, uppmärksammas just att män oftare utövar våld både på läktare och under tävling som deltagare. Två intressanta antydanden tas upp i utredningen som det finns anledning att titta närmare på. För det första, hur hormonskillnader använts för att förklara mäns våld (SOU 2013:19). Problemet med denna förklaringsmodell är att det inte finns någon entydig forskning som visar på ett samband mellan att vara man, testosteron och våld. Även om det finns vissa studier som har kunnat visa detta samband, finns det andra studier som inte kunnat se ett sådant samband alls. Dessutom finns det även studier som påvisat ett omvänt samband. Det vill säga att stressade situationer oavsett kön ger upphov till ökad testosteronnivå (se Lorentzen,2006; Tricker m.fl., 1996). Den andra antydningen har att göra med själva idrottens organisering:
Kulturen som råder på skidskytteläktarna karakteriseras av en balans mellan kvinnor och män, och kanske genomsyrar det faktum att män och kvinnor tävlar med samma förutsättningar ekonomiskt på skjutvallen och i skidspåret också läktarkulturen. Kvinnor och män känner sig välkomna och uppskattade redan från start (SOU 2013:19, sid. 295).
Här antyds att hur idrott organiseras, det vill säga hur kontexten runt om påverkar män och kvinnor, också har betydelse för läktarkulturen. Tyvärr utvecklas inte detta vidare, men det bör finnas anledning att forska vidare på området.
Även på anstalter och institutioner till följd av dömd för brott, det vill säga fängelser, vård och institutioner för ungdomsvård, dominerar män. Ett mönster som naturligtvis följer på att män oftare begår brott som tidigare noterats. Men, förutom att fler män finns på anstalter och institutioner är det en högre risk för män att återfalla i brott. Av de som lagfördes år 2005 återföll 41 procent i brott efter tre år. För män var siffran 44 procent och för kvinnor 29 procent. Även bland pojkar och flickor löper pojkarna högre risk dör återfall (Brå, 2011; Persson, 2009).
Bilaga 7
475
Källa: Brå, 2011: 281.
Oavsett kön handlar dock återfallsbrottslighet i första hand om tidigare brottsbelastning. Det vill säga om du är dömd tidigare är risken större att återfalla i brott (Pettersson, 2009).
4.2 Sexualitet och prostitution
Sexualitet är naturligtvis inte per automatik relaterat till utsatthet, men precis som när det gäller våld är män överrepresenterade när det kommer till sexuellt risktagande. Män uppger, med betoningen på uppger, exempelvis ofta att de har fler sexuella partners. En relation som dock kontinuerligt förändras på så sätt att män och kvinnor närmar sig varandra i antalet partners (Folkhälsoinstitutet, 1999). Det har diskuterats huruvida risktagandet är ett resultat av eller inspireras av föreställningar om maskulinitet. Ett sådant tydligt exempel på hur det kan ta sig uttryck är hur oskyddat samlag kan framställas som mer maskulint. På vissa internet forum för sexuella kontakter mellan män talas det ibland i termer av ”barebacking”. Att
0 10 20 30 40 50
Samtliga
Kvinnor
Män
Återfall inom 1 år Återfall inom 2 år Återfall inom 3 år
Procent
Bilaga 7 SOU 2014:6
476
erbjuda ”barebacking” innebär helt enkelt att ha sex utan kondom, vilket då tolkas i termer av att vara mer manlig (Dowsett m.fl., 2008).
Att köpa sexuella tjänster leder ofta till stora problem långt bortom det sexuella, bland annat sociala, finansiella eller medicinska problem. Män köper sexuella tjänster i högre utsträckning än kvinnor och bidrar på så sätt till utvecklingen av dessa ”sociala problem”, men utsätter också sig själva för risker genom prostitutionen. 12,7 procent av männen uppgav 1998 att de hade betalat för sex, i en studie 2008 är det 8 procent som köpt sex. Den sistnämnda siffran är dock mycket osäker då den studien innefattade en rad osäkerhetsfaktorer (NIKK, 2008).
Män är inte bara överrepresenterade som köpare av sex, de prostituerar sig också. Den stora skillnaden mellan manlig och kvinnlig prostitution har varit att det senare, inte det första, har uppfattats som ett ”socialt problem”. Trots detta visar ett flertal studier att det är vanligare bland unga män att prostituera sig än bland unga kvinnor. Enligt Ungdomsstyrelsen (2009) uppger 1,7 procent av killarna i årskurs tre på gymnasiet och 1,2 procent av tjejerna att de har haft sex mot ersättning. I andra studier har antalet unga män som prostituerat sig jämfört med antalet unga kvinnor beräknats till tre gånger så många (se bl.a. SOU 2004:71; Knutagård 2007). Knutagård menar att anledningen till att inte fler insatser riktas mot dessa män baseras på heteronormativa antaganden där män ses som förövare och inte som offer. Detta skulle kunna förklara varför insatser inte har satts in trots att viss kunskap om män som säljer sex har funnits under en längre tid. Socialstyrelsen (SOU 1995:15) har till och med länge hävdat att det är svårt att avgöra om det handlar om män som säljer sex till män eller om det är ”vanliga” sexuella kontakter. Numera finns dock större kännedom om och ett erkännande av att även män prostituerar sig (Socialstyrelsen, 2007). Det finns en kunskapslucka relaterat till statistik om prostitution som är viktig att ta i beaktande och det rör trafficking. Människor utsatta för trafficking som tvingas att prostituera sig är svåra att uppskatta i antal.
Men, manlighet är inte något statiskt eller stabilt över tid. En grupp som riskerar att hamna i skymundan, även då män som prostituerar sig uppmärksammas, är gruppen transsexuella män som prostituerar sig, en grupp som ökat i antal. Det är också en grupp som ofta anges som önskemål bland de som köper sex (NIKK 2008; Socialstyrelsen 2007). Å ena sidan finns det med andra ord anledning att uppmärksamma och synliggöra prostitution även bland män samtidigt som det är viktigt att poängtera att kön inte är något statiskt eller dikotomt.
Bilaga 7
477
4.3 Död, ohälsa och oviljan till hjälp
En av de frågor som kanske fått störst genomslag den senare tiden är mäns kortare medellivslängd. I olika debatter och i media händer det att detta förhållande tas som intäkt för att ojämställdhet också drabbar män. Vad som dock sällan nämns i dessa sammanhang är att skillnaderna i huvudsak är relaterat till mäns levnadsvanor. Män har av tradition rökt mer och ansetts ha levt sämre med bland annat högre alkoholintag och sämre kost. Rökning är dock numera vanligare bland kvinnor. Dessa skillnader i levnadsvanor leder till att vissa sjukdomar, som hjärt- och kärlsjukdomar är betydligt vanligare bland män och tros därför påverka mäns medellivslängd (Hammarström, 2008). Sjukdomar som i högre utsträckning drabbar män har också fått ökat fokus på senare tid, exempelvis prostata-, lungcancer och alkoholrelaterade sjukdomar (Backman, 2005; Oliffe, 2009; White, 2002).
Trots att män har lägre medellivslängd än kvinnor, finns det en paradox som överraskat många forskare. Kvinnor rapporterar i högre grad både psykisk och fysisk ohälsa än vad män gör. Av tradition har detta ofta förklarats av kvinnors dubbelarbete, det vill säga att både ha ansvaret för hemmets dagliga skötsel och för sitt arbetsliv, samt av mäns destruktiva beteende (Seidler, 1992; 2006). Det finns dock studier som pekar på att mäns informella arbete, speciellt bland äldre män, undervärderats (se vidare avsnittet om fokus på skillnad, nedan) (Sundström & Johansson, 2004; Svedberg, von Essen & Jegermalm, 2010). Troligast är det överdödligheten bland män som i högst utsträckning påverkar skillnaden i medellivslängd. Män dör av bilolyckor, på grund av bråk, i krig, av självmord och av våldsamt leverne (Seidler, 1992; 2006). Ett annat skäl är att män har en lägre benägenhet att söka hjälp oavsett om det handlar om sjukdomar eller om beteenden (Herz & Kullberg, 2012).
Mäns överdödlighet – vilket innebär att mäns totala dödlighet är större än kvinnors oavsett ålder – är också det starkt relaterat till mäns livsstil. Förutom att vara offer för dödligt våld, handlar det om risken att råka ut för olyckor men även självmord. Självmordsfrekvensen bland män är cirka tre gånger så hög och risken att dö i självmord, det vill säga att ”lyckas” med sitt självmordsförsök, har ökat (Socialstyrelsen, 1997; Statens Folkhälsoinstitut, 2008). Bland de som dör till följd av dödligt våld är cirka två tredjedelar män (Rying, 1998; Socialstyrelsen, 2013a).
Bilaga 7 SOU 2014:6
478
En grupp som ofta sticker ut är frånskilda män som har en högre överdödlighet än andra män och kvinnor. Denna överdödlighet hänger både ihop med självmord men även med olyckor och vissa sjukdomar. Ett sådant exempel som var vanligt under 1970-talet var skrumplever som var 12 gånger vanligare bland frånskilda män (Herz & Kullberg, 2012). Detta kan hänga ihop med att män generellt har ett betydligt svagare socialt nätverk än kvinnor (Socialdepartementet, 2000). Detta resulterar i att män oftare saknar kontakt med en nära vän. 17 procent av männen uppger att de saknar nära vän medan siffran för kvinnor är 10 procent (Undersökningar av levnadsförhållanden, ULF/SILC, SCB). Även kontakten med barn från tidigare relationer har varit lägre bland fäder (se ex. SCB, 1990), men mycket tyder på att detta allt mer förändras i takt med ett allt mer jämställt föräldraskap vilket exempelvis kan ses i att andelen barn som bor växelvis hos föräldrarna har ökat (Framtidskommissionen, 2013). Vissa studier tyder dessutom på att ensamstående fäder ofta har ett sämre socialt nätverk och ett sämre socialt stöd (se t.ex. Arendell, 1995; Courtenay, 2000).
En annan grupp män som sticker ut är unga män i åldern 15–24 år. Då syns en kraftig topp och hela tre gånger fler män än kvinnor dör (se figur 2). Framförallt kan detta förklaras av ett ökat risktagande och olyckor till följd av detta, samt av självmord (Hammarström 2008). Även när det gäller risken att utsättas för våld går det att se en åldersmässig skillnad, där risken för både kvinnor och män är som störst i åldersspannet 16–25 år (Sarnecki 2008).
Bilaga 7
479
Källa: Socialstyrelens statistikdatabas.
Mäns ovilja att söka hjälp för både medicinska och sociala problem har föranlett en omfattande diskussion avseende hur denna ovilja och mäns riskbeteenden ska förstås (se ex. Craig m.fl., 2008; Kalmuss & Austrian, 2009). Ibland talas det om hur en maskulin ideologi och livsstil per se är en riskfaktor (jmf. Inledningen av denna rapport). Craig med flera (2008) talar exempelvis i termer av att det är en maskulin ideologi som leder till att män inte söker hjälp och stöd. Kalmuss och Austrian (2009) visar hur unga män inte söker hjälp vid könssjukdomar förrän de får tydliga symtom. I förlängningen leder detta inte bara till att de inte får den hjälp de behöver utan att det också dröjer innan medicinsk hjälp kan sättas in. Sjukdomar kan både förvärras och hinna spridas på grund av att en specifik form av maskulin ideologi reproduceras.
Med liknande utgångspunkt har även självmord bland män diskuterats. Ofta antas en maskulin ideologi även ligga bakom antalet självmord bland män. Och viss sanning i det påståendet tycks det finnas. Exempelvis har studier visat att en vanlig väg att gå för många män med depression är att försöka återskapa en självkänsla som ofta innefattar deras maskulinitet. Anledningen till detta tros vara att depression ofta förknippas med maktlöshet och svaghet som i sin tur sällan förknippas med dominerande maskulina ideal
Bilaga 7 SOU 2014:6
480
(Emslie, Ridge, Ziebland & Hunt, 2006). Men, depression behöver naturligtvis inte leda till självmord. Det Emslie m.fl. (2006) finner i sin studie är att även om möjligheten att återfå en maskulin självkänsla visserligen kan lindra depression leder det samtidigt till att risken för självmord ökar, om dessa strategier baseras på dominerande maskulina ideal. Anledningen, tror man, är att dessa ideal skapar en stress om att anpassa sig efter dessa ideal. Män som istället finner andra uttryck för sin depression och på så sätt åter kan bygga upp en självkänsla löper mindre risk för självmord. På liknande sätt är det möjligt att förstå förekomsten av självmord i organisationer där maskulina ideal dominerar, som inom den amerikanska militären (Braswell & Kuschner, 2012). Vissa talar till och med i termer av mäns heder, och att en förlust av heder helt enkelt kan leda till att män tar sitt liv, och i vissa fall sin partners och/eller barn. När även närstående mördas har man kunnat se två olika förklaringsmodeller, dels förlusten av heder vilket exempelvis kan vara vid skilsmässa men dels också en känsla hos mannen att han inte kan lämna sin partner kvar om han själv tar livet av sig (Gregory, 2012). Vad detta beror på går naturligtvis bara att spekulera i, men troligen spelar även här en självbild in som påverkas av dominerande maskulina ideal.
Mac an Ghaill och Haywood (2012) varnar dock för att dessa förklaringsmodeller är otillräckliga för att förstå varför pojkar och unga män begår självmord. Anledningen är ett vanligt förhållningssätt vid exempelvis behandling där maskulinitet tillskrivs pojkarna istället för att pojkarnas många gånger förhandlande av positioner och deras lokala förhållanden analyseras. Emslie m.fl. (2006) pekar på att uppfattningen att män inte vill eller kan prata om depression är en generalisering som inte stämmer, men att män förhåller sig till maskulina ideal på olika sätt vilket kan få konsekvenser för upptäckt och behandling av depression och självmordstankar. Vad både Emslie m.fl. (2006) samt Mac an Ghaill och Haywood (2012) pekar på är att det finns en fara med att tillskriva enskilda män och pojkar maskulina ideal, utan att det snarare handlar om att lyssna till deras personliga förhållande till dessa ideal. Här finns en utmaning för behandlande aktörer, som skola, socialtjänst och sjukvård, att dels utveckla förståelsen för hur maskulinitet kan hänga ihop med förekomsten av självmord bland män utan för den skull att förutsätta att alla män och pojkar förhåller sig lika till dessa ideal.
Skillnaderna som här blir synliga i medellivslängd och överdödlighet mellan män och kvinnor har dock inte varit konstanta, ibland har den ökat och ibland minskat (se figur 3). Det finns anled-
Bilaga 7
481
ning att tro att ökad jämställdhet och god ekonomi ligger bakom att kvinnors medellivslängd ökar. Det är möjligt att se en minskning i skillnaderna från 1990-talet och framåt efter att under en längre tid ha ökat (Hammarström, 2008; SCB, 2011; 2012). Det finns också studier som visar att skillnaderna mellan män och kvinnor minskar med en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män (Månsdotter m.fl., 2006).
Källa: Hammarström 2008.
Den här förändringsprocessen behöver dock förstås i ljuset av en rad faktorer, som till exempel klass, etnicitet, ålder och/eller plats, för att nämna några ytterligare faktorer. Det finns en stor skillnad mellan till exempel män med arbetarklass- respektive medelklassbakgrund (White 2002). Samma sak gäller förändrade livsvillkor bland män som exempelvis förändringar i diet, träning eller livsstil. Ofta är förändringarna rena medelklassfenomen eftersom det krävs resurser för att ens kunna lägga om sin livsstil. Fattigdom och hälsa samvarierar i olika hög utsträckning i olika länder, men även i olika regioner, där både sociala och ekonomiska faktorer påverkar (Whitley m.fl., 2007).
Bilaga 7 SOU 2014:6
482
4.4 Bruk och missbruk
I det här avsnittet kommer jag ta upp bruket och missbruket av alkohol, narkotika och läkemedel. Generellt sett är män överrepresenterade vad gäller både bruk och missbruk, bruket av läkemedel är dock undantaget detta.
Totalt har alkoholkonsumtionen ökat i Sverige, bland både män och kvinnor, sedan 1990-talet. Mäns genomsnittliga alkoholkonsumtion per år har stigit från 4,4 liter (1990) till 6,3 liter (2006), att ställas mot kvinnors konsumtion som stigit från 1,5 liter till 2,9 liter under samma period. Även om konsumtionen minskar med stigande ålder, dricker män alltid generellt sett mer än kvinnor (Socialstyrelsen, 2009). Det finns dock indikationer på att dessa skillnader håller på att jämnas ut något (SOU 2011:35). Viktigt att komma ihåg är att mycket data bygger på självskattningar och att dessa anses vara cirka 40 procent lägre än den ”verkliga alkoholkonsumtionen” (Socialstyrelsen, 2009).
Källa: FIGUR 5 s.
316 Socialstyrelsen, 2009.
Bilaga 7
483
Denna överrepresentation följer även med in i behandling, cirka 70 procent av de som får behandling för alkohol- eller narkotikamissbruk är män. Detta gäller dock inte tvångsvården där kvinnor är överrepresenterade (SOU 2011:35). Det kan finnas olika skäl till mäns överrepresentation. Kvinnors graviditet är en anledning till att få kvinnor under de åren dricker alkohol. Ett annat skäl som brukar anges är att alkoholkoncentrationen hos kvinnor generellt sett är högre, på grund av mindre kroppsstorlek. Dessa skillnader är dock små och även om det till viss del stämmer finns samma skillnader inom könen beroende på kroppens storlek. Oavsett orsakerna har alkoholkonsumtionen betydande inverkan för mäns folkhälsa. Detta gäller bland annat alkoholrelaterat våld, rattfylla och alkoholrelaterad död där är män överrepresenterade (Socialstyrelsen, 2009). Exempelvis är 7 av 10 som begår misshandel på en okänd person, ett brott där män både är överrepresenterade som förövare och offer, påverkade av alkohol då brottet begås (BRÅ, 2009b). Detsamma gäller övergripande effekter på en samhällsnivå, där mäns konsumtion får större negativa effekter än kvinnors (Socialstyrelsen, 2009).
Källa: SOU 2011:35: 515.
Bilaga 7 SOU 2014:6
484
Trots att män i högre utsträckning både dricker alkohol och råkar ut för stora konsekvenser av alkoholkonsumtionen har förebyggande insatser generellt sett inte inriktats mot män. Istället har fokus legat på framförallt unga och kvinnor (Socialstyrelsen, 2009). Detta kan möjligen delvis förstås mot bakgrund av dels de större krav som finns på mödrar i föräldrarollen och dels att det ofta finns tendenser till ett större omhändertagande fokus i relation till kvinnor. Detta gäller både nuvarande och flickor generellt eftersom de ofta ses som ”framtida” mödrar (se Andershed & Andershed, 2005 för exempel på detta).
Även om män generellt sett är överrepresenterade finns det anledning att inte stirra sig allt för blind på kön utan att också väga in andra faktorer. Även ekonomi har betydelse för alkoholkonsumtionen, samt kulturell bakgrund, men kanske framförallt ålder. Låg inkomst innebär i högre utsträckning en risk för riskbruk av alkohol, skillnaderna är dock större hos män (Socialstyrelsen, 2009). Män födda utanför Europa har ofta en lägre drog- och alkoholkonsumtion, det förekommer även regionala skillnader inom Sverige (SOU 2011:35). I relation till ålder är riskbruket klart störst i åldersgruppen 16–29 år, även om män är överrepresenterade oavsett åldersklassificering. Dessutom ser man även en mer utbredd alkoholkonsumtion bland äldre idag som antas leda till ett större riskbruk framöver (Socialstyrelsen, 2009; SOU 2011:35).
Bilaga 7
485
Källa: FIGUR 10 (Socioekonomi) och FIGUR 9 (Ålder) Socialstyrelsen, 2009.
Bilaga 7 SOU 2014:6
486
Det finns anledning att fråga sig vad det är som gör att låg inkomst och låg ålder ökar risken för ett ohälsosamt alkoholbruk. Här finns ingen entydig förklaring, men det har förekommit tolkningar som att eftersom en maskulin identitet är så starkt relaterat till risker och alkohol kan leda till ett överdrivet bruk, något som borde vara än mer aktuellt bland yngre män (Herz & Johansson, 2011). Inte bara ekonomi och ålder spelar in, studier har även antytt att en ökad jämställdhet kan ha effekter på alkoholkonsumtionen. Dels tenderar ökad jämställdhet visserligen leda till att kvinnor dricker mer, men män tenderar även att i högre utsträckning välja drycker med lägre alkoholhalt (Socialstyrelsen, 2009). Möjligen kan detta vara en av förklaringarna till att skillnaderna mellan män och kvinnor tycks gå mot en utjämning (se SOU 2011:35).
Precis som med alkoholkonsumtion, är även användandet av narkotika vanligare bland män. Ungefär dubbelt så vanligt att någon gång ha använt narkotika, studier har visat mellan 16–23 procent bland män och 8–12 procent bland kvinnor, en viss ökning över tid går att ana (Socialstyrelsen, 2009; SOU 2011:35). Det saknas dock regelbundna studier på vuxnas droganvändning. Bland de med tungt narkotikamissbruk är cirka tre fjärdedelar män, tungt narkotikamissbruk är dock vanligast i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Hos ungdomar i årskurs nio syns inga större skillnader, men på gymnasiet drar pojkarna ifrån. År 2010 uppgav 21 procent av pojkarna i andra året på gymnasiet att de någon gång provat narkotika, den högsta noteringen någonsin sedan dessa mätningar inleddes 2004 (SOU 2011:35). Även när det gäller att regelbundet använda narkotika är mer vanligt bland pojkar. Detta leder bland annat till att drogrelaterad dödlighet är klart vanligare bland män.
Bilaga 7
487
Källa:
Förutom dödsfall är drogmissbruk besläktat med en rad sociala och medicinska problem. Exempelvis handlar detta om sociala konsekvenser relaterat till missbrukets kriminella karaktär och av spridningen av sjukdomar som hepatit b, c och HIV (SOU 2011:35). Därtill kommer naturligtvis de påfrestningar på kroppen och hälsan som ett missbruk innebär.
Det finns alltså stora likheter mellan alkoholrelaterat och drogrelaterat bruk och missbruk bland män, när det gäller läkemedelsrelaterat missbruk är det dock inte samma mönster. Som tidigare nämnts dröjer män ofta med att söka hjälp hos läkare och, de uppvisar även oftare oro och ängslan, vilket delvis även hänger ihop med att kvinnor konsumerar mer läkemedel än män. I första hand handlar detta om smärtstillande läkemedel, sömnmedel och lugnande medel (Folkhälsoinstitutet & Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 1996; Socialdepartementet, 1996a, Socialstyrelsen, 2013b). Detta har föranlett olika förklaringar, dels kan det handla om att kvinnor uppvisar besvär som leder till ökat användande av läkemedel, exempelvis urinvägsinfektioner som är vanligare bland kvinnor. Dels kan det även handla om att män inte får utskrivet läkemedel i lika hög utsträckning vid läkarbesök, vilket är svårare
Bilaga 7 SOU 2014:6
488
att förklara. Ett talande exempel är utskrivningen av läkemedel mot hjärt- och kärlsjukdomar som kvinnor får utskrivet i lika hög grad som män trots att män är överrepresenterade i sjukdomsstatistiken. Vid två tillfällen under livscykeln finns dock inga större skillnader, det gäller bland äldre och bland unga (Socialstyrelsen, 2013b; Folkhälsorapporten 2009). Viktigt att poängtera är att dessa skillnader även kan hänga samman med förväntningar vid läkemedelsförskrivningstillfället från exempelvis läkarens sida baserat på kön, men även andra socioekonomiska faktorer som utbildningsnivå och ursprung. Exempelvis är vissa läkemedel vanligare bland högutbildade och andra bland personer med ursprung utanför EU, oavsett eventuella skillnader eller likheter i behoven. Även patienternas önskemål om specifika läkemedel har betydelser (Folkhälsorapporten, 2009).
Varför ser vi dessa skillnader mellan män och kvinnor. I statistiken gömmer sig en del ledtrådar till detta. Framförallt vill jag peka på de förväntningar som finns på kvinnor och män, där män både ges utrymme och i viss mån också förväntas att bruka alkohol och narkotika. En annan typ av förväntningar är från den sociala omsorgen och läkarvården, där förebyggande insatser inte riktats mot män i samma utsträckning eller som när det gäller läkemedel där läkarens förväntningar i viss mån styr medicineringen. En andra aspekt i detta är att mer fokus borde riktas mot hur olika former av social utsatthet samspelar, bland män är ensamhet som ”socialt problem” ett stort problem. Studier har visat att män generellt sett kan ha svårt att tala om den här typen av känslor, professionella är även dåliga på att upptäcka exempelvis depression bland män (se Herz & Johansson, 2011 ). I storstadsregionerna, där bruk och missbruk är vanligare, är det också vanligare med antalet ensamhushåll. Det finns en rad olika faktorer som spelar in för att det ska vara möjligt att förstå de utmaningar välfärdssamhället står inför avseende bruk och missbruk. De mönster vi ser leder dock till problem på en rad olika nivåer, på en strukturell nivå medför det bland annat stora samhällskostnader, för män som grupp innebär det naturligtvis personliga problem, men även kvinnor drabbas av mäns bruk och missbruk. Fokus behöver därför riktas mot männen i dessa sammanhang, hur kommer det sig att män är överrepresenterade inom dessa områden och hur hänger det ihop med andra former av social utsatthet, samt vad får dessa kombinationer för konsekvenser för behandling och förebyggande insatser?
Bilaga 7
489
4.5 Arbetslöshet, utbildning och ekonomi
Sverige har en mycket segregerad arbetsmarknad, man skiljer ofta på en horisontell och en vertikal sida av arbetsmarknaden. Den horisontella handlar om spridningen av arbetsområden och den vertikala om positioner inom olika yrken. Män drar fördelar av båda aspekterna. Män har både en större spridning av olika arbeten och arbetsområden, det vill säga en större möjlighet att ”välja” olika arbeten eller yrkesområden, samt bättre lön och villkor (Herz & Wallroth, 2012). Därtill är även sysselsättningsgraden större bland män i åldern 15–74 år. 68 procent av männen var sysselsatta 2012 att ställas mot 63 procent av kvinnorna och den överenskomna arbetstiden bland män 39 timmar per vecka, för kvinnor var denna 35 timmar per vecka (SCB, 2013). På arbetsmarknaden innehar män alltså fortfarande en särställning. De har bättre villkor, högre lön och fler valmöjligheter.
Trots mäns position på arbetsmarknaden tycks män i högre utsträckning drabbas av arbetslöshet. 2012 var 210 000 (8 procent) av männen i åldern 15–74 år utan arbete och 179 000 (7 procent) av kvinnorna, men av de 11 000 fler som saknade arbete från året innan var hela 10 000 män. Dessa skillnader accentueras vid så kallad långtidssjukskrivning (minst 27 veckor). 67 000 män och 46 000 kvinnor ansågs långtidssjukskrivna år 2012. Men om man istället utgår från de som totalt sett ej står till arbetsmarknadens förfogande, är antalet kvinnor fler. 1 116 000 kvinnor och 939 000 män, år 2012 (SCB, 2013).
Det finns anledning att tro att dessa mönster kan komma att förändras, även om det inte är tal om någon omvälvande förändring. Kvinnor tycks dra ifrån män inom utbildning, det gäller både inom grund- och gymnasieutbildning där flickors betyg är högre än pojkars och inom högre utbildning (Herz & Johansson, 2011). Eftergymnasial utbildning bland kvinnor har ökat med 8 procentenheter, hos män är ökningen endast 3 procentenheter mellan åren 2004–2008 (se tabell 1).
Bilaga 7 SOU 2014:6
490
Källa: sid.
25 i SFI 2011.
Förutom att antalet kvinnor med eftergymnasial utbildning ökat i högre utsträckning är det dessutom 50 procent fler kvinnor än män som är inskrivna på en högskoleutbildning (Statens folkhälsoinstitut, 2011). Antalet kvinnor med forskarutbildning har dock kommit ikapp männen, 2011 var det hälften män och hälften kvinnor som avlade doktorsexamen (Högskoleverket, 2012). Eftergymnasial utbildning har hälsofrämjande effekter, även om det inte är möjligt att tala om ett deterministiskt samband. Ohälsa är vanligare bland lågutbildade, det finns även anledning att tro att ökad kunskap medför större fördelar, såsom jobb, ekonomi etc. vilket i sin tur skapar ett bättre hälsotillstånd och mindre risk att drabbas av ”sociala problem”. Även dödligheten är lägre bland högre utbildade (Statens folkhälsoinstitut, 2011).
Även om det finns anledning att anta att kvinnor i allt högre utsträckning kommer dra ifrån män i utbildningsnivå, finns det som sagt anledning att vara försiktig med allt för långtgående slutsatser. Anledningen är att utbildningen fortfarande i hög utsträckning är könssegregerad. Det vill säga att män och kvinnor ”väljer” olika typer av utbildningar, vilket i sin tur leder till jobb med olika status (Herz & Johansson, 2011). Vård och omsorg är mycket vanligt hos kvinnor medan teknik är ovanligt, för att ta ett exempel (se figur 8)
Bilaga 7
491
Källa: sid.
57, Herz & Johansson, 2011.
För möjligheterna att etableras på arbetsmarknaden är högre utbildning mycket viktig, men detta gäller även vissa yrkesinriktade gymnasieutbildningar (Statens folkhälsoinstitut, 2011). Exempelvis kan en elektriker med gymnasieutbildning etablera sig på arbetsmarknaden, medan det för en sjuksköterska krävs eftergymnasial utbildning, två yrken som är könssegregerade. Det innebär alltså att möjligheterna att etableras kan se olika ut för män och kvinnor.
Även om kvinnor totat sett drar ifrån både betygs- och utbildningsmässigt är det fortfarande möjligt för män att dra fördelar av en segregerad arbetsmarknad, samtidigt kommer troligen den massiva ökning av antalet kvinnor i relation till män som söker sig till högre utbildning också på sikt att leda till vissa förskjutningar även på arbetsmarknaden. Att förlora arbetet är dock om möjligt än mer komplext, det finns studier som visar att mäns dödlighet ökar om de förlorar jobbet (Dorling, 2009), men det finns också de studier som visar att kvinnors självskattade hälsa försämras vid arbetslöshet
Bilaga 7 SOU 2014:6
492
(Reine, 2009). Även om män förvärvsarbetar mer än kvinnor har män drabbats hårt av neddragningar inom industrin, särskilt då dessa jobb troligen inte kommer tillbaka. Bland unga män är detta särskilt tydligt och där tycks utvecklingen gå snabbt utför (Statens folkhälsoinstitut, 2011).
Ekonomiska resurser, åtminstone då det förekommer inkomstspridning, har stor effekt på personers hälsa, utsatthet och dödlighet. Ekonomi, arbete, status, utbildning påverkar och påverkas av varandra, särskilt eftersom dessa faktorer ofta bidrar starkt till en persons sociala position i samhället (Statens folkhälsoinstitut, 2011). En social position som blir allt viktigare då det förekommer stor inkomstspridning. Mäns position på arbetsmarknaden och högre disponibla inkomst medför även en större ekonomisk trygghet om något plötsligt skulle hända. (Statens folkhälsoinstitut, 2011).
Ekonomisk utsatthet är större bland kvinnor, exempelvis räknat i så kallad kontantmarginal (möjligheten att snabbt få ihop pengar om något händer) eller bland ålderspensionärer. Män har dock lägre ekonomisk standard bland två av de utsatta grupper som ökar mest i antal, de långtidssjukskrivna eller de med sjuk- och aktivitetsersättning. Samma sak gäller de som har inkomst under nivån för ekonomiskt bistånd (Statens folkhälsoinstitut, 2011) (se figur 9).
Källa: SFI, 2011, s.
75.
Bilaga 7
493
Bland de personer som uppbär ekonomiskt bistånd är den största gruppen (det vill säga räknat i antal) ensamstående män utan barn, 2011 fick totalt 97 608 ensamstående män ekonomiskt bistånd, varav 90 933 var utan barn, att ställas mot totalt 94 096 kvinnor. För både män och kvinnor är arbetslöshet den vanligaste orsaken (Socialstyrelsen, 2012). Den vanligaste gruppen sett till samtliga hushållstyper (det vill säga andel) är dock ensamstående kvinnor med barn, 23 procent av alla ensamstående mödrar fick ekonomiskt bistånd 2011 (Socialstyrelsen, 2013b).
Relaterat till arbetsmarknaden, utbildning och ekonomi kan vi nästan tala om patriarkatets kärna, män som kategori är de som drar mest nytta av befintliga strukturer. Män tjänar mer, förvärvsarbetar mer, utbildningar som förknippats med manliga yrken värdesätts mer och män får generellt sett en bättre ekonomi. Samtidigt finns det dock tecken på förskjutningar i denna maktasymmetri, där vissa grupper av män faller genom skyddsnätet. Detta tycks dessutom ske relativt snabbt. Det gäller unga män, män som arbetat inom industrierna och män utan utbildning eller långtidssjukskrivna män. Här finns helt klart en framtida utmaning. Frågan är hur de grupper av män som halkar efter i utbildningsnivå och på arbetsmarknaden ska hanteras utan att det innebär att kvinnors förbättrade villkor äventyras. Frågan är även om kön är nog för att förstå dessa mönster.
En ytterligare utmaning är nämligen de, framförallt internationella studier, som visar att manlighet per se kan överskuggas av andra maktasymmetrier, som etnicitet eller ras. Det går exempelvis att se stora variationer i hur fattigdomsmönster och hälsa samvarierar. I till exempel USA befinner sig arbetslösa svarta män och välbetalda vita medelklassmän i helt olika sociala och ekonomiska världar (Whitley m.fl. 2007). Andra studier har visat att icke-vita män, precis som kvinnor, på olika sätt hindras från att nå positioner med hög status (Herz & Johansson, 2011). Med andra ord innebär detta att en framtida analys inte enbart kan fokusera på kön utan att även relatera detta till betydelsen av exempelvis klass, ålder, etnicitet, sexualitet och ras.
4.6 Hemlöshet och utsatthet
Själva idealbilden av den hemlöse är att det rör sig om en vuxen man med missbruksproblematik, även om det på senare år uppmärksammats hur hemlöshet också kan drabba andra grupper. Bilden
Bilaga 7 SOU 2014:6
494
stämmer till stor del, en överväldigande majoritet hemlösa är män, många av dem har också missbruksproblematik (Nordfeldt & Olsson, 2006; jmf. Beijer & Andréasson, 2010). Oftast talar man om cirka tre fjärdedelar män. Missbruksproblematik är vanligt bland män, ungefär hälften av männen har detta, bland kvinnor är psykisk ohälsa vanligast men det är lika vanligt bland män (Socialstyrelsen, 2012b). Den psykiska ohälsan ser dock ut att i huvudsak vara relaterad till missbruksproblematik (Beijer & Andréasson, 2010). Rosengren talar till och med i termer av hemlöshet som ”en manlig värld” (2005:92). Förutom att en stor andel hemlösa är män, utgör också manlighet en osynlig norm i arbetet mot hemlöshet. Idealbilden av den hemlöse tenderar nämligen att styra förståelsen av hemlöshet och insatser mot det (Nordfeldt & Olsson, 2006).
Mot bakgrund av detta har hemlösa kvinnors situation lyfts fram och problematiseras, intressant nog har detta inte inneburit att vare sig manlighet eller faderskap väckt samma intresse. Det kan tyckas paradoxalt, men vad manlighet som osynlig norm gör är att synliggöra kvinnliga hemlösa som kvinnor och mödrar, medan manliga hemlösa förblir just hemlösa. Ett exempel på detta är att det är hälften så vanligt att hemlösa män lever med sina barn, något som sällan uppmärksammas nämnvärt. Det finns ungefär lika många hemlösa kvinnor som män med barn. En annan möjlig risk med detta är att män inte får tillgång till mer permanenta lösningar i lika hög utsträckning. Det vill säga att omhändertagandet av hemlösa kvinnor är större. 54 procent av kvinnorna bodde 2011 i så kallade långsiktiga boendelösningar (exempelvis referensboende och socialt kontrakt), hos män var samma siffra 37 procent. Men den stora skillnaden är att 13 procent av männen befinner sig i akut hemlöshet, det innebär bland annat att fler män sover utomhus eller i härbärgen (Socialstyrelsen, 2012b).
Bilaga 7
495
Bortfall: kön=3 procent, boendeform=4 procent.
Källa: Socialstyrelsen, 2012b:80.
Orsakerna till hemlöshet har länge diskuterats, redan tidigt gick det att se könsskillnader i varför män respektive kvinnor blev hemlösa. Internationella studier visade att kvinnor oftare blev hemlösa på grund av vräkning och våld i hemmet, medan männen ofta på grund av arbetslöshet och missbruk (se ex. Hagen, 1987). Det är svårt att uttala sig om orsakerna till hemlöshet idag, uppgifterna bygger på uppgiftslämnarens uppfattning och inte de hemlösa själva och socialstyrelsen redovisar inte orsakerna till hemlöshet per kön utan per hemlöshetssituation (Socialstyrelsen, 2012). Det finns dock anledning att tro att tidigare slutsatser fortfarande gäller då de till stor del stämmer överens med de problem män respektive kvinnor uppvisar. Senare forskning har pekat på en könsblindhet i socialt arbete med hemlösa, där hemlöshet per se ses som homogeniserat. Det vill säga att alla hemlösa behandlas som om de alla vore lika, vilket leder till att både kvinnor och män riskerar stå utan den hjälp de
Bilaga 7 SOU 2014:6
496
behöver (Zufferey, 2009). Framförallt är dock hemlöshet att betrakta som ett mycket heterogent område (Socialstyrelsen, 2010).
Att vara hemlös är påfrestande för både den psykiska hälsan, som noterats ovan, samt den fysiska hälsan. Flera fysiska åkommor är mer eller mindre könsspecifika. Män löper större risk att drabbas av bland annat sjukdomar i cirkulationssystemet, i matsmältningssystemet, i andningsorganen och öronsjukdomar. Frakturer, hjärnskakning, hjärtproblem, lunginflammation, cerebrovaskulära sjukdomar, sjukdomar i lever och bukspottkörtel, samt HIV/AIDS (Beijer & Andréasson, 2009).
På senare tid har ett ökat antal personer med invandrarbakgrund uppmärksammats, många av dem kvinnor med barn. Totalt handlar det om att cirka 34 procent av alla antalet hemlösa har invandrarbakgrund. En klar överrepresentation. Hemlöshet är även förknippat med en ekonomisk utsatthet, de flesta hemlösa uppbär försörjningsstöd eller sjukpenning/sjukersättning (Socialstyrelsen, 2012). Invandrarbakgrund, klass och kön kan med andra ord alla utgöra förstärkande mekanismer i utanförskapet (Nordfeldt & Olsson 2006). En stor orsak till hemlöshet är att inte släppas in på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden eller att inte kunna ta sig in igen efter att ha fallit ur. Samtidigt som dessa generella faktorer är viktiga finns även könsspecifika orsaker och former av utsatthet, som att män inte tycks erbjudas långvariga lösningar i lika hög utsträckning. Å ena sidan måste därför hemlöshet förstås som ett komplext fenomen där olika aspekter från ekonomi till bakgrund och kön spelar in, å andra sidan finns det anledning att synliggöra hur hemlöshet och manlighet hänger ihop samt vad detta betyder för förekomsten av och arbetet mot hemlöshet. Det finns exempelvis få exempel på hur maskulinitet och hemlöshet förstås och hanteras av de hemlösa själva (se dock Liu, Stinson, Hernandez, Shepard & Haag, 2009). Detta trots att den stora gruppen hemlösa är män, ett förhållande som både behöver problematiseras och synliggöras ytterligare.
Bilaga 7
497
5 Utsatthetens andra sidor
Under detta avsnitt lämnar jag olika områden av ”sociala problem” och riktar istället fokus mot tre andra sidor som behöver analyseras för att förstå uppkomsten av, reproduktionen av och ibland till och med förnekandet av social utsatthet relaterat till kön. Först tar jag upp hur sociala insatser organiseras och vad detta kan få för konsekvenser, innan jag går över till hur manlighet på grund av sin starka koppling till aktörskap och styrka försvårar eller i viss mån omöjliggör för män att ses som utsatta. Slutligen problematiserar jag hur ett allt för starkt fokus på skillnad mellan män och kvinnor kan bidra till att social utsatthet både reproduceras och bortses från.
5.1 Män och sociala insatser
Relationen mellan män och social utsatthet hänger inte bara ihop med vad män de facto är utsatta för och hur manlighet och social utsatthet tolkas och förstås. Det handlar också om vilka sociala insatser som erbjuds och hur dessa samspelar med en förståelse av kön i allmänhet och som i det här fallet med manlighet i synnerhet (Herz, 2012a).
Ett flertal internationella och nationella studier har sedan 70talet och framåt visat att kvinnor generellt sett erbjuds mer hjälp av välfärdssamhället än män (McGovern, Ditzian & Taylor, 1975; Juni & Roth, 1981; Eagly & Crowley, 1986; Ainscough & Motley, 2000; Salminen & Glad, 2001), de får mer empatiskt stöd (Salminen & Glad, 2001), och de diagnosticeras i högre utsträckning för emotionella och psykiska problem (Chesler, Phyllis, 1998 [1972]; Möller-Leimkühler, 2002). Män får alltså inte tillgång till denna form av insatser i samma utsträckning som kvinnor, det finns dock undantag till detta exempelvis inom socialt arbete. Därtill finns skillnader i vilken typ av diagnos som föredras, en somatisk diagnos är vanligare om patienten/klienten är man och en psykiatrisk om det är en kvinna (Waitzkin, 1991; Stoppe, Sandholzer, Huppertz, Duwe & Staedt, 1999). Det är dock viktigt att poängtera att sociala insatser inte per automatik innebär något positivt för den enskilde, då det även innefattar en grad av social kontroll (Herz, 2012b).
Både sjukvård och socialt arbete har kritiserats för sitt sätt att förhålla sig till kön som statiskt, det vill säga som något oföränderligt
Bilaga 7 SOU 2014:6
498
över tid (Herz, 2012a; Orme, 2003; Zufferey, 2009). Det behandlas dessutom ofta som komplementärt, som två klart åtskilda kategorier som förväntas komplettera varandra (Mattsson, 2005; Nylander, 2011). Slutligen reserveras ofta insatser till ett kön framför ett annat, exempelvis är olika former av samtalsstöd vanligare insats för kvinnor (Bates & Thompson, 2002; Kullberg, 2002). Parallellt med dessa tendenser förhåller sig många professionella inte alls till kön i analyser av klienters/patienters situation, vilket ofta bidrar till en relativt oreflekterad reproduktion av kön som statiskt, komplementärt och som i behov av könsspecifika insatser (Dominelli, 2002; Herz, 2012a). Även personalens arbete organiseras oftast på ett sätt som reproducerar dessa mönster, exempelvis kan arbetsuppgifter reserveras till eller organiseras på basis av kön.
Dessa mönster har synliggjorts i forskning om socialt arbete (Herz, 2012a), i behandling (Mattsson, 2005), i kriminalvård (Nylander, 2011) och inom sjukvård (Ekstrand, 2005; Eriksson, 2002; Nordberg, 2005). Johansson och Lunneblad (2012) pekar på att frivilligprojekt inriktade mot unga män reproducerar en bild av manlighet som risk och en individualiserad analys av hur de unga männen inte lyckas leva upp till ”samtidens krav på manlighet” (Johansson & Lunneblad 2012:46). Liknande diskussioner har förts avseende socialt arbete generellt (Herz, 2012a). Det är vanligare att en individualiserad och psykologiserad analys av social utsatthet ges företräde än att betydelsen av kön i en specifik kontext analyseras (Herz, 2012b). Risken med detta förhållningssätt är att polariserade mönster reproduceras relativt oreflekterat, vilket jag återkommer till i följande avsnitt.
Precis som med kön tenderar ofta sexualitet att hanteras på samma statiska och binära sätt. Heterosexualitet är norm och insatser, beslut och bedömningar baseras ofta på föreställningar om sexualitet. Manlig sexualitet ses ofta som problematisk eller till och med farlig. Män förväntas ofta alltid vilja ha sex, baserat på föreställningar om biologi och kön. Bland män och pojkar handlar det därför ofta om att lära sig att ”hålla tillbaka” (Bäckman, 2003; Mattsson, 2005; Myndigheten för skolutveckling, 2005). Även i möten mellan personal och män syns den ”farliga sexualiteten”. Mattson (2005) visar hur kön och sexualitet tar sig till uttryck på olika sätt vid urinprovstagning av personer med missbruksproblematik med skillnaden om personalen är av manligt eller kvinnligt kön. Om personalen är man vill de inte övervaka kvinnor på grund av risken för att anklagas för sexuella övergrepp. Den manliga sexualiteten, som antas vara heterosexuell,
Bilaga 7
499
kan alltså uppfattas farlig för den kvinnliga klienten. Om personalen istället är en kvinna som ska övervaka en man sker dock något intressant. Då är det inte längre personalen som är bärare av den ”farliga sexualiteten” istället är det klienten/patienten. Risken förläggs då hos personen som övervakas och att denne ska förgripa sig på personalen.
I och med att kön och sexualitet sällan problematiseras eller för den delen inte heller analyseras i relation till att insatser mot social utsatthet eller ”sociala problem” initieras, samt då verksamheter oftast organiseras på ett sätt som ytterligare reproducerar kön som statiskt och binärt, knyts ofta ”sociala problem” väldigt starkt till olika idealbilder. Den utsatta kvinnan och mannen som risk är till exempel vanliga positioner inom professionellt socialt arbete. För den enskilde klienten leder detta till att denne riskerar låsas fast i en specifik position, vilket leder till att mönster reproduceras ytterligare, men också till att den enskilde riskerar att stå utan adekvat stöd om denne inte matchar idealbilden av en klient i den situationen (Herz, 2012a). Nordfeldt och Olsson (2005) pekar på att detta kan leda till att klienter fastnar i systemet då den enskilde som matchar socialtjänstens metoder, får svårt att bryta sig loss från denna position. Selektiva insatser baserade på idealtyper av klienter kan alltså både leda till att vissa klienter står utan hjälp eftersom de inte matchar alls, men också till att de klienter som de facto matchar inte kan ta sig loss (jmf. Herz, 2012a; 2012b).
5.2 Att sakna ett språk – utsatthet och manlighet
Om män förväntas vara maskulina och därmed ha makt, vara dominanta och ha kontroll så kan de inte samtidigt […] konstrueras som offer – själva antitesen av maskulinitet (Sundaram, Helweg-Larsen, Laursen & Bjerregaard, 2004 s. 66, översättning av Herz & Kullberg, 2012).
I och med att manlighet ofta ses som synonymt med att vara den aktiva förövaren uppstår som tidigare nämnts problem när fokus istället behöver skiftas mot män som offer eller som utsatt. Framförallt kan man peka på två följder av detta, dels att män de facto kan vara utsatta och dels tendensen att ”sociala problem” som inte förknippas med män eller manlighet bortses från, omtolkas eller minimeras i betydelse. Detta är fallet med manlig prostitution, men även fysiskt och sexuellt våld mot män eller till och med depression (Herz & Johansson, 2011).
Bilaga 7 SOU 2014:6
500
Men, det uppstår inte bara problem när ”sociala problem” bland män ska analyseras eller beskrivas, det uppstår ofta även problem för männen själva. Knutagård (2009) talar i termer av att män saknar ett språk som tillåter dem att vara utsatta (se också Herlof Andersen, 2008). Kanske kan man till och med tala om att män är utsatta i relation till diskursen om social utsatthet. Det är helt enkelt mycket svårt för män att uttrycka och att uppfattas som utsatta utan att samtidigt bryta mot en mer ”traditionell” manlighet eller hur du som man förväntas vara.
Aktör och offer brukar ofta uppfattas i dikotoma termer, det vill säga som varandras motsatser. Manlighet förknippas i likhet med aktör med bland annat styrka, aktivitet, handlingskraft till skillnad från offer som ses som underlägsen, passiv och maktlös (Burcar, 2005; Newburn & Stanko, 1994; Messerschmidt, 2000; Svensson, 2006). Att vara man och samtidigt offer för sociala omständigheter är därför i någon mån mer eller mindre oförenligt (Herz & Kullberg, 2012). Ett förhållande som är i det närmsta omvänt för kvinnor. Sårbarhet och att vara passiv och maktlös stämmer bättre överens med hur kvinnlighet traditionellt behandlats och förståtts (Hollander, 2001; Burcar, 2005). Mot bakgrund av detta är det inte särskilt förvånande att män exempelvis tenderar att anmäla brott som sexuella övergrepp i lägre utsträckning (Herz & Kullberg, 2012).
Idealen relaterade till maskulinitet och föreställningar om män är ofta näst intill synonyma med många av de ”sociala problem” som förknippas med män. Risk, aggressivitet, makt, tävlan, våld är alla begrepp som förknippas med manlighet, eller hur en man beter sig (Hammarström, 2008). Häri finns troligen en förklaring till varför män utsätter sig för risker, både riktat mot sig själv och mot andra, utan att det får större konsekvenser eller varför det är så svårt att bryta vissa mönster. Men detta är troligen en del i förklaringen till varför det kan vara svårare att upptäcka viss typ av ohälsa bland män, samt varför män själva många gånger är ovilliga att synliggöra viss ohälsa.
Att depression bland män visat sig vara svårt att upptäcka är ett sådant exempel. Teorier har framförts att män med depression i högre utsträckning självmedicinerar med alkohol, ett beteende som bättre stämmer överens med synen på manlighet. Detta innebär dock även att depressionen är svårare att upptäcka och behandla (Hammarström, 2008). Män som utsätts för våld riskerar att skuldbeläggas på grund av krav på att kunna försvara sig och att inte
Bilaga 7
501
uttrycka rädsla. Detta skuldbeläggande är generellt sett större än den som kvinnor utsätts för (Howard, 1984).
Men, också männen själva kan minimera förekomsten av att känna sig utsatt eller av att vara utsatt för ”sociala problem”. När manlighet förknippas så starkt med styrka, handlingskraft, möjligheten att kunna försvara sig, kan det antas att studier som undersökt mäns utsatthet inte alltid lyckas fånga hela bilden. Ett sådant exempel är en studie som visar att män kan uppleva större oro än kvinnor för att utsättas för brott. Ett resultat i sig som är intressant, eftersom många andra studier inte visar detta (se SCB, 2012a). Anledningen till att studien kom fram till dessa resultat var då de kontrollerade för socialt önskvärda svar. Det vill säga huruvida männen anpassade sina svar efter vad som förväntades av dem utifrån att de var män (Sutton & Farrall, 2005).
Jag har tidigare påpekat att det i första hand inte handlar om män eller pojkar som biologiska varelser eller uteslutande om strukturella förhållanden mellan män och kvinnor. Snarare spelar dominerande diskurser rörande män en stor roll i hur ”sociala problem” förstås, hanteras och i slutändan också hur de upplevs. Å ena sidan kan maskulinitet användas av män som ett sätt att tillskansa sig och upprätthålla makt, men å andra sidan kan maskulinitet också låsa fast män (och kvinnor) i destruktiva positioner (Herz & Johansson, 2011). Framtida forskning behöver därmed både ta hänsyn till strukturella förhållanden och enskildas agentskap, förståelser och strategier, utan att för den skull reproducera ett okritiskt skillnadstänkande, vilket jag nu kort kommer gå över till.
5.3 En passus – faran med fokus på skillnad
Forskning som handlar om social utsatthet och folkhälsa, ett forskningsfält besläktat med forskning om både social utsatthet och ”sociala problem”, tenderar att fokusera på skillnaden mellan män och kvinnor, ett förhållningssätt som dessutom tycks ha tilltagit. Två saker kan hända på grund av detta, dels att likheter mellan könen och skillnaderna inom könskategorierna förminskas och dels att vissa könsspecifika mönster reproduceras (Hammarström, 2008; Hammarström & Månsdotter, 2008). Ett sådant konkret exempel är hur slutsatser om spatial förmåga dragits utan vetenskaplig grund inom viss hjärnforskning. Slutsatser som lett till att föreställningen om att män
Bilaga 7 SOU 2014:6
502
innehar mer spatiala förmågor och kvinnor verbala sedan spridits och reproducerats (Hammarström, 2008).
Det finns anledning att ifrågasätta när det hävdas allt för statiska förståelser av kön och hur enskilda beter sig i relation till kön. När fokus uteslutande ligger på det biologiska könet, finns det nämligen en risk att könets betydelse för utfallet övertolkas (Herz & Johansson, 2011; Herz & Kullberg, 2012). Forskning har visat att skillnaderna ofta är större inom kategorin kvinna och kategorin man än vad de är emellan dem. De skillnader som syns mellan kön har snarare många gånger att göra med vilken social position personen har än vilket kön de har (Hammarström, 2008; Hammarström & Månsdotter, 2008). Jag kommer ta upp tre exempel som problematiserar ett allt för starkt fokus på könsskillnader när det kommer till män och social utsatthet, dessa rör sig om informell omsorg, riskbeteende och våld. Dessa exempel visar att ett allt för starkt könsskillnadsfokus kan slå olika mot män och kvinnor i olika situationer.
För det första, informell omsorg. Informell omsorg handlar om obetald omsorg. Av tradition har detta förknippats med kvinnor. Det har exempelvis antagits vara betydligt vanligare att kvinnan i ett parförhållande utför största delen av den obetalda omsorgen under den senare delen av livet. Ett förhållande som kan leda till att det mer eller mindre sätts likhetstecken mellan (informell) omsorg och kvinna. Även om en del forskning visar att kvinnor är i klar majoritet (se SCB, 2012a), finns det forskning som visat att det är betydligt vanligare att män utför informell omsorg än vad man tidigare trott. 46 procent av kvinnorna uppgav att de gav omsorg till andra familjemedlemmar eller till närstående som de inte bodde tillsammans med, bland män var den siffran 43 procent (Svedberg, von Essen & Jegermalm, 2010). Dessa siffror visar dock inte intensiteten i omsorgen och baseras enbart på personernas egen uppfattning. Det finns även de studier som pekar på att män gett omsorg totalt sett lika mycket som kvinnor vid livets slut (Sundström & Johansson, 2004).
För det andra, uppfattningen att pojkar är en risk per se, citatet som inleder denna rapport: ”Att vara av manligt kön innebär en förhöjd risk för normbrytande beteende och könsskillnader kan observeras så tidigt som efter två års ålder” (Andershed & Andershed, 2005:49). Detta citat är hämtat från en bok som ibland används på bland annat socialkontor för att bedöma så kallade risk- och skyddsfaktorer bland barn- och unga (se Herz, 2012a). Det innebär kortfattat att en biologisk manlighet betyder en sak till skillnad
Bilaga 7
503
från flickor och kvinnlighet och att detta faktum ges en överordnad betydelse för förekomsten av riskfaktorer. På en aggregerad nivå, det vill säga statistiskt, har författarna rätt, precis som noterats ovan. Män och pojkar är överrepresenterade. Men, samtidigt kan detta sätt att förhålla sig till social utsatthet också reproducera just dessa mönster. Exempelvis har det pekats på att pojkar i högre utsträckning än flickor får fler insatser inom socialtjänsten (Brunnberg, 2002; Socialstyrelsen 2006b). Att vara pojke, och därmed en risk, kan alltså leda till att vissa typer av ”problem” upptäcks i högre utsträckning bland pojkar. Ett förhållande som i så fall både kan drabba flickor, som inte upptäcks, och pojkar, som uppvisar icke-förväntade beteenden (Herz, 2012a).
För det tredje, våld. Våldsforskningen har haft ett stort fokus på mäns våld mot kvinnor, vilket i sig inte är förvånande då det är ett stort samhällsproblem. Men, parallellt med detta har forskningen haft svårt att uppmärksamma andra typer av våld. Exempelvis handlar detta om våld i icke-heterosexuella relationer och våld mot män. Våld i homosexuella relationer har också det visat sig vara relativt utbrett, men har under en längre tid osynliggjorts (NCK, 2009). Samma sak gäller våld mot män i nära relationer generellt vilket vidare underbyggs av mäns ovilja att anmäla speciellt då våldet utövas av kvinnor (George, 1994). Idag har dock anslagen ökat för denna typ av forskning, det finns därför anledning att tro att detta kommer förändras.
Vad dessa tre exempel visar är att vad som vid en första anblick kan tolkas som en könsspecifik situation eller ett ”könat” förhållningssätt kan visa sig vara mer komplext än att enbart handla om en skillnad mellan män och kvinnor. Messerschmidt (1993; 2004) menar i en diskussion om kön och våld att kön i relation till andra maktassymmetrier som klass, etnicitet och ras behöver analyseras avseende hur de förkroppsligas i olika sociala miljöer. Risken med ett allt för stort fokus på skillnad mellan män och kvinnor är att mönster reproduceras och att män(niskor) som inte uppvisar könsstereotypa beteenden inte får den hjälp de behöver eller ens kan uttrycka att de behöver hjälpen. Könsskillnad kan spela in i hur ”sociala problem” drabbar vissa grupper, men det kan även samspela med eller helt överskuggas av andra kategoriseringar.
En annan aspekt av detta är att utsatthet, utanförskap, exklusion eller andra liknande begrepp sällan är statiska utan rörliga och föränderliga. En person är sällan antingen eller utan både och. Utanförskapet förändras beroende på tid, plats och position, vilket gör att
Bilaga 7 SOU 2014:6
504
det är vanskligt att förutsätta en persons utsatthet eller förekomsten av specifika ”sociala problem” baserat på aggregerad kunskap som i det här fallet kategoriserats utifrån män och kvinnor. Fangen (2010) är inne på ett liknande resonemang om inklusion och exklusion av unga personer med invandrarbakgrund. Ungdomarna är sällan antingen inkluderade eller helt exkluderade, istället rör de sig mellan positionerna. Därför är det viktigt att både ha tillgång till aggregerad kunskap och samtidigt ha ett uttalat aktörsperspektiv (Fangen, 2010). Det finns mot bakgrund av detta anledning att förhålla sig kritisk till allt för förenklade slutsatser baserade på enbart aggregerad data och statiska kategoriseringar, åtminstone utan att samtidigt applicera ett aktörsperspektiv.
6 Framåtblickar
Oavsett hur manlighet och social utsatthet beskrivs, förstås eller tolkas, så är män trots allt överrepresenterade i statistik om exempelvis brott, dödlighet och våld. Om vi vill förstå hur dessa mönster reproduceras och hur det kommer sig att män drar sig för att söka hjälp eller varför många män i ung ålder utsätter sig för risker och tar sina liv, räcker det inte att enbart titta på det biologiska könet. Å ena sidan är det problematiskt att förutsätta att strukturella mönster determinerar individer. Statistiska skillnader mellan män och kvinnor kan osynliggöra skillnader inom gruppen män men även likheter mellan män och kvinnor. Det kan också leda till att andra maktasymmetrier, som ras, etnicitet och klass, underdimensioneras. Istället kan det leda till att ett beteende enbart synliggörs i relation till manligt kön, vilket i sin tur kan reproducera dessa mönster ytterligare.
Herz och Johansson (2011) pekar på tre punkter som krävs för att analysera den här typen av komplicerade frågor framöver. Bara det faktum att överdödlighet bland män är så starkt korrelerad till deras ålder, visar på behovet av att bredda analysen från biologiskt kön till att också innefatta andra faktorer i männens liv. För det första måste flera maktassymmetrier analyseras parallellt, enbart kön räcker inte. Den andra punkten är att vi behöver förstå hur människor i olika situationer förhåller sig till föreställningar om kön. Slutligen finns det anledning att analysera hur slutsatser om kön och social utsatthet kan leda till att vissa mönster reproduceras och att insatser och analyser därför berättigar sig själva. I relation till mäns våld mot kvinnor har Hearn och Whitehead (2006) varit
Bilaga 7
505
inne på liknande slutsatser. Dels att synliggöra hur män förhåller sig till föreställningar om manlighet, männens egen personliga bakgrund och historia, samt strukturella förhållanden. Vidare pekar de även på att mäns förhållande till andra män behöver synliggöras (jmf. Socialstyrelsen, 2007) eftersom vissa ideal tycks reproduceras i högre utsträckning i manliga miljöer.
Därmed inte sagt att ideal, föreställningar eller hegemonier enbart reproduceras bland män. Det sker mellan oss alla, på flera olika plan, både strukturellt och individuellt. För att kunna förstå social utsatthet bland män och kunna arbeta mot denna utsatthet krävs att fokus flyttas från ett allt för stort fokus på det biologiska könet till att också väga in sociala praktiker, föreställningar, institutioner och reproduktionen av manlighet och hur en man ”bör” vara på alla nivåer, från den enskildes förhållningssätt till hur strukturer påverkar. Först då är det möjligt att vidare utveckla förståelsen av manlighet och social utsatthet.
Idag tycks insatser och mycket av den kunskap som finns om ”sociala problem” och social utsatthet vara konstruerad på ett sätt som snarare reproducerar föreställningar om män än att leda till att de ifrågasätts, arbetas med och förändras. Ofta baseras dessa insatser och forskning där män behandlas och uppfattas vara en homogen grupp. Detta förhållningssätt döljer ofta komplexiteter i form av att: 1. Män saknas ibland (liksom kvinnor) i statistiken på grund av
krav och förväntningar på att leva upp till specifika (maskulina) diskurser. Det vill säga att det till män ställs vissa frågor men inte andra, samt att de ofta svarar och försöker leva upp till de svar som förväntas (jmf. Sutton & Farrall, 2005 ). 2. Män besitter inte konstant makt utan kan snarare spela på
fördelar, tilldela sig makt i specifika situationer men kan även förlora makt (jmf. Connell 1995) 3. Kön som maktassymmetri kan inte förstås isolerad från andra
maktassymmetrier som klass, etnicitet, ras eller sexualitet (se de los Reyes; Molina & Mulinari, 2005). Nästan all form av social utsatthet uppstår i ett komplext samspel mellan kön och andra maktasymmetrier.
Bilaga 7 SOU 2014:6
506
Makt är centralt för förståelsen av maskulinitet och dess relation till utsatthet, män som grupp besitter makt över kvinnor på grund av exempelvis arbetsmarknadens organisering och familjelivets organisering, för att nämna ett fåtal orsaker. Detta innebär dock inte att mäns makt över andra män och mäns maktlöshet inte existerar eller att det inte har effekter på både män och kvinnor. Trots allt påverkar samtida maktstrukturer också män till att dels försöka leva upp till samtida maskulina ideal och dels till att män som av olika anledningar, exempelvis genom icke-heterosexualitet eller arbetslöshet, inte lever upp till maskulina ideal. Det gör att mäns utsatthet och ”sociala problem” behöver mötas både strukturellt och individuellt, samt positionellt (dvs. kön, etnicitet, ras, klass, sexualitet etc.). Alla möten mellan människor påverkas av flera analytiska nivåer samtidigt, detta är speciellt viktigt att uppmärksamma när det gäller social utsatthet och ”sociala problem” (se Herz, 2012b för mer om mötets olika nivåer). På en strukturell nivå krävs insatser för ökad jämställdhet, ett sådant konkret exempel är att ökat uttag av föräldradagar ser ut att kunna leda till hälsoeffekter för män (Månsdotter m.fl., 2006), men uttaget påverkar även arbetsmarknaden och framförallt synen på män och kvinnor. På en positionell nivå krävs ökat fokus på mäns överdödlighet, oviljan att söka hjälp och mäns förhållningssätt till risker. Insatserna och hållningen från välfärdsstaten behöver förändras från hur män är till hur män gör och förhåller sig till föreställningar om manlighet (Herz, 2012b). Konkret går det med bakgrund av detta att göra vissa poänger och förslag på vad som vidare behöver utvecklas. 1. En ökad problematisering av de hegemoniska maskulinitets-
diskurser som orsakar mäns överdödlighet samt deras ovilja att söka vård och hjälp krävs (jmf. Lundberg, 2012). 2. Ett ökat fokus på mäns relationer med andra män och vad dessa
innebär för en reproduktion av maktasymmetrier mellan kvinnor och män, men även mellan män och män (jmf. Hearn och Whitehead, 2006). 3. Det finns skäl att tro att en ökad jämställdhet inte enbart inne-
bär en ökad möjlighet för kvinnor utan att detta också innebär fördelar för män, exempelvis går det att se hälsoeffekter av ökat uttag av antalet föräldradagar bland män (se t.ex. Månsdotter m.fl., 2006). För detta krävs tydliga lagar och regler, samt både förebyggande och strukturella insatser. En stark generell välfärd
Bilaga 7
507
krävs dessutom för att motverka ojämlikheter och skapa möjligheter för personer oavsett kön och social position att ta sig ur social utsatthet (jmf. Statens folkhälsoinstitut, 2011). 4. Ibland kan könsspecifika insatser krävas, exempelvis på grund av
hot och våld, men dessa måste i så fall ha ett klart syfte, en specificerad tidsram samt inte naturaliseras och på så sätt bidra till en reproduktion av föreställda skillnader mellan män och kvinnor (jmf. Herz, 2012b). 5. Fokus måste skifta från att förutsätta att diskurser determinerar
manlighet och kvinnlighet till att istället handla om hur män och kvinnor förhåller sig olika till olika diskurser, samt hur dessa förhållningssätt och diskurser bidrar till eventuell ojämlikhet (Herz, 2012b).
Det finns anledning avslutningsvis att poängtera att detta inte innebär att kön inte spelar roll för uppkomsten av och reproduktionen av social utsatthet, tvärtom gör det definitivt det. Däremot är detta inte samma sak som att kön determinerar en viss utgång, manlighet kan inte vara en risk, men det kan göras till en risk. Därför behöver betydelsen av kön och hur kön i specifika kontexter spelar in i produktionen av social utsatthet. Forskning om maskulinitet och dess betydelse för individer av, samt grupper av män inom ramen för deras specifika förutsättningar och hur detta relateras till företeelser som hemlöshet eller mäns våld mot kvinnor och andra män är klart underutvecklat. Det finns även anledning att forskning i högre utsträckning riktar fokus mot maskulinitetsdiskurser som hjälper män (och kvinnor) och som bidrar till ett minskat socialt utanförskap, både jämställdhet och ett omsorgsinriktat faderskap tycks bidra till detta. Slutligen krävs det insatser som bidrar till att män i ökad utsträckning söker hjälp av vård och sociala myndigheter och framförallt att de söker detta i tid.
Jag inledde denna rapport med en mörk bild, där män är överrepresenterade som orsak till många av de ”sociala problem” samhället står inför eller där män till och med ses som en risk, men samtidigt finns det också hopp, omsorgsinriktat faderskap, jämställdhet och reflexiv homosocialitet är tecken på att det går att förändra strukturella mönster om insatser görs och viljan finns.
Bilaga 7 SOU 2014:6
508
Referenser
Ainscough, T.L. & Motley, C.M. (2000). Will you help me please?
The effects of Race, Gender and Manner of Dress on Retail Service. Marketing Letters, vol. 11(2):129–130 Andershed, H. & Andershed, A.-K. (2005). Normbrytande beteende
i barndomen. Vad säger forskningen? Stockholm: Gothia Förlag.
Arendell, T. (1995). Fathers and Divorce. Newbury Park: Sage. Back, L. (1996). New ethnicities and urban culture. London:
Routledge. Backman, S. (2005). Den sjuke mannen. Populärkulturella
gestaltningar av manlig ohälsa. Stockholm: Carlssons.
Bates, J. & Thompson, N. (2002). Men, Masculinities and Social
Work. i Gruber, C. & Stefanov, H. (red.). Gender in Social
Work: Promoting Equality. Dorset: Russell House Publishing.
Beijer, U. & Andréasson, S. (2009). Physical diseases among
homeless people: Gender differences and comparisons with the general population. Scandinavian Journal of Public Health, vol. 37(1):93–100. Beijer, U. & Andréasson, S. (2010). Gender, hospitalization and
mental disorders among homeless people compared with the general population in Stockholm. European Journal of Public
Health, vol. 20(5):511–516.
Björngren Cuadra, C.; Lalander, P. & Righard, E. (2013). Socialt
arbete i Malmö. Perspektiv och Utmaningar. Socialvetenskaplig tidskrift. Blumer, H. (1971). Social problems as a collective behaviour. Social
problems, vol. 18:298–306.
Braswell, H. & Kushner, H. I. (2012). Suicide, social integration,
and masculinity in the U.S. military. Social science & medicine, vol. 74, s. 530–536. Brunnberg, E. (2002). Are boys and girls treated in the same way
by the Social Services? i Gruber, C. & Stefanov, H. (red.).
Gender in social work. Promoting equality. Dorset: Russell
House Publishing Ltd.
Bilaga 7
509
BRÅ (2009a). Våld mot kvinnor och män i nära relationer. Våldets
karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet, information och förlag. Rapport 2009:12. BRÅ (2009b). Kriminalstatistik 2008. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet. BRÅ (2011). Kriminalstatistik. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet. BRÅ (2012). Kriminalstatistik 2011. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet. BRÅ (2013). NTU 2012, Nationella Trygghetsundersökningen.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Burcar, V. (2005). Gestaltningar av offererfarenheter: samtal med
unga män som utsatts för brott. Lund: Lunds Universitet.
Bäckman, M. (2003). Kön och känsla. Samlevnadsundervisning och
ungdomars tankar om sexualitet. Stockholm: Makadam.
Chesler, P. (1998 [1972]). Women and madness. New York : Four
Walls Eight Windows. Cides (2013).
Om Cides.
Hämtat 2013-05-10 från
http://cides.fryshuset.se/om-cides/ Connell, R. (1995). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos. Courtenay, W.H. (2000). Constructions of masculinity and their
influence on men's well-being: a theory of gender and health.
Social science & medicine, vol. 50(10): 1385–1401.
Craig, F. G., Isacco, A. & Rogers, T. E. (2008). A review of men’s
health and masculinity. American Journal of Lifestyle Medicine, vol. 2 (1), s. 474–487. Dominelli, L. (2002). Feminist social work theory and practice.
Basingstoke: Palgrave. Dorling, D. (2009). Unemployment and health: Health benefits vary
according to the method of reducing unemployment. BMJ, 338, b829. Hämtad 4 maj 2013 från http://www.sasi.group.shef.ac.uk/publications/2009/dorling_B
MJ_2009_authors_version.pdf Dowsett, G. W., Williams, H., Ventuneac, A. & Carballo-Diéguez,
A. (2008). ’Taking it like a man’: Masculinity and barebacking online. Sexualities, vol. 11 (1–2), s. 121–141.
Bilaga 7 SOU 2014:6
510
Eagly, A.H. & Crowley, M. (1986). Gender and helping behavior :
a meta-analytic review of the social psychological literature.
Psychological bulletin, vol. 100(3): 283–308.
Ekstrand, P. (2005). Tarzan och Jane. Hur män som sjuksköterskor
formar sin identitet. Stockholm: Elander Gotab.
Emslie, C., Ridge, D., Ziebland, S. & Hunt, K. (2006). Men's
accounts of depression: Reconstructing or resisting hegemonic masculinity? Social science & medicine, vol. 62, s. 2246–2257. Eriksson, Henrik (2002). Den diplomatiska punkten – maskulinitet
som kroppsligt identitetsskapande projekt i svensk sjuksköterskeutbildning. Göteborg: Göteborgs Universitet.
Fangen, K. (2010). Social exclusion and inclusion of young
immigrants. Presentation of an analytical framework. Young, 18(2), 133–156. Folkhälsoinstitutet (1999) Sex i Sverige: om sexuallivet i Sverige
1996. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
Folkhälsoinstitutet & Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (1996). Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Rapport 96. Framtidskommissionen (2013). Framtida utmaningar för samman-
hållning och rättvisa. Delutredning från Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes. Ds 2013:3. Fraser, N. & Gordon, L. (1994). "Dependency" demystified :
inscriptions of power in a keyword of the welfare state. Social politics, vol. 1(1): 4–31. George, M.J. (1994). Riding the donkey backwards: Men as the
unacceptable victims of marital violence. The Journal of Men’s
Studies, vol.3(2): 137–159.
Gregory, M. (2012). Masculinity and homicide-suicide. International
journal of law, crime and justice, vol. 40, s. 133–151.
Hagen, J.I. (1987). Gender and Homelessness. Social Work, vol.
32(4): 312–316.
Hammarén, N. (2008). Förorten i huvudet - unga män om kön och
sexualitet i det nya Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas.
Bilaga 7
511
Hammarström, A. (2008). Medellivslängd, dödlighet, sjuklighet
och hälsovanor – ett maskulinitetsperspektiv. i Hammarström, A. & Hensing, G. (red.). Folkhälsofrågor ur ett genusperspektiv.
Arbetsmarknad, maskuliniteter, medikalisering och könsrelaterat våld. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
Hammarström, A. & Månsdotter, A. (2008). Varför behövs ett
genusperspektiv inom folkhälsoområdet? Socialmedicinsk tidskrift, vol. 85(3): 196–203. Hearn, J. & Whitehead, A. (2006). Collateral damage: Men’s
‘domestic’ violence to women seen through men’s relations with men. Probation journal, vol. 53(1): 165–188. Herlof Andersen, T. (2008). Speaking about the unspeakable:
Sexually abused men striving toward language. American journal of men’s health, vol. 2(1): 25–36. Herz, M. (2012a). Från ideal till ideologi – Konstruktioner av kön
och etnicitet inom socialtjänsten. Örebro: Örebro Universitet.
Herz, M. (2012b) (red.). Kritiskt socialt arbete. Malmö: Liber. Herz, M. & Johansson, T. (2011). Maskuliniteter – Kritik,
tendenser, trender. Malmö: Liber.
Herz, M. & Kullberg, C. (2012). Genusmedvetet socialt arbete. i
Kullberg, C.; Herz, M.; Fäldt, J.; Wallroth, V. & Skillmark, M. (red.). Genus i socialt arbete. Malmö: Liber. Herz, M. & Wallroth, V. (2012). Organisation och kön. i Kullberg,
C.; Herz, M.; Fäldt, J.; Wallroth, V. & Skillmark, M. (red.).
Genus i socialt arbete. Malmö: Liber.
Hollander, J. (2001). Vulnerability and dangerousness : the
construction of gender through conversation about violence.
Gender & society, vol. 15(1): 83–109.
Holmberg, C. (2004). Aspekter av kvinnosynen i missbruks-
behandling : empiriska exempel och teoretiska funderingar. Sköndal: Skändalsinstitutet. Sköndalsinstitutets arbetsrapportserie, 1402-277X ; 14. Howard, J.A. (1984). The "normal" victim: the effects of gender
stereotypes on reactions to victims. Social psychology quarterly, vol. 47(3): 270–281. Högskoleverket (2012). Universitet och högskolor. Högskoleverkets
årsrapport 2012. Stockholm: Högskoleverket. Högskoleverkets rapportserie 2012:10.
Bilaga 7 SOU 2014:6
512
Johansson, T. & Lunneblad, J. (2012). Män och maskulinitet I
rörelse – Kris, utveckling och förändring. Stockholm: Allmänna
Arvsfonden. Jordansson, B. (1998). Den goda människan från Göteborg : genus
och fattigvårdspolitik i det borgerliga samhällets framväxt. Lund:
Lunds Universitet. Juni, S. & Roth, M.M. (1981). Sexism and Handicapism in
interpersional helping. Journal of Social Psychology, vol. 115: 175–181. Kalmuss, D. & Austrian, K. (2009). Real men do...real men don't:
Young Latino and African American men's discourses regarding sexual health care utilization. American Journal of Men’s Health, vol.4(3): 218–230. Knutagård, H. (2007). Sexuell normalitet. I Svensson, K. (red.).
Normer och normalitet i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Knutagård, H. (2009). ”men du har ju blivit våldtagen” – om
våldtagna mäns ord-löshet. Malmö: SRHR:s rapport 2009:4.
Kullberg, C. (2002). Gender and social work: Research on gender
differences in the treatment of clients in welfare institutions. i Gruber, C. & Stefanov, H. (red.). Gender in social work.
Promoting equality. Dorset: Russel House Pub-lishing Ltd.
Kullberg, C. (2004). Work and social support: Social Workers'
assesments of male and female clients' problems and needs.
Affilia, vol. 19: 199–210.
Kullberg, C. (2005). Differences in the seriousness of problems
and deservingness of help: Swedish social workers' assessments of single mothers and fathers. British Journal of Social Work, vol. 35: 373–386. Liu, W.M.; Stinson, R.; Hernandez, J.; Shepard, S. & Haag, S.
(2009). A qualitative examination of masculinity, homelessness and social class among men in a transitional shelter. Psychology of men and masculinity, vol. 10(3): 131–148. Lundberg, 2012 artikel om pappaledighet Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J. & Kalliokoski, A-M.
(2001). Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning. Stockholm: Fritzes.
Bilaga 7
513
Mac an Ghaill, M. & Haywood, C. (2012). Understanding boys':
Thinking through boys, masculinity and suicide. Social science & medicine, vol. 74, s. 482–489. Mattsson, T. (2005). I viljan att göra det normal. En kritisk studie av
genusperspektivet i missbruksvården. Malmö: Égalité.
McGovern, I.P.; Ditzian, J.L. & Taylor, S.P. (1975). Sex and
Perception of Dependence in Helping Situation. Bulletin of
Psychonomic Society, vol. 5(4): 336–338.
Messerschmidt, J.W. (1993). Masculinities and crime. Critique and
reconceptualization of theory. Lanham: Rowman & Littlefield
Publishers, inc. Messerschmidt, J.W. (2000). Nine lives : adolescent masculinities,
the body, and violence. Messerschmidt, J.W. (2004). Flesh & blood. Adolescent gender
diversity and violence. Lanham: Rowman & Littlefield
Publishers Inc. Midré, G. (1990). Bot, Bedring eller Bröd. Om bedömning och
behandling a social nöd fra reformasjonen til folketrygde. Oslo:
Universitetsforlaget. Myndigheten för skolutveckling (2005). Hela livet – 50 år med sex-
och samlevnadsundervisning. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Månsdotter A, Lindholm L, Lundberg M, Winkvist A, Ohman A.
(2006). Parental share in public and domestic spheres: a population study on gender equality, death, and sickness. Journal of Epidemiology Community Health. Vol. 60(7):616-20. Möller-Leimkühler, A. M. (2002). Barriers to help-seeking by men:
a review of sociocutural and clinical literature with particular reference to depression. Journal of Affective Disorder, vol. 71: 1–9. NCK (2009). Våld i Samkönade Relationer – en kunskaps- och
forskningsöversikt. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid.
Newburn, T. & Stanko, E.A. (1994). When Men are Victims: the
Failure of Victimology. I Newburn, T. & Stanko, E.A. (red.).
Just Boys Doing Business? Men, Masculinities and Crime.
London: Routledge. NIKK (2008). Prostitution i Norden. Tema Nord 2008:604.
Köpenhamn: Nordiska Ministerrådet.
Bilaga 7 SOU 2014:6
514
Nilsson, G. (2009). Könsmakt eller häxjakt? Antagonistiska före-
ställningar om mäns våld mot kvinnor. Lund: Lunds Universitet:
Institutionen för kulturvetenskaper. Nordberg, M. (2005). Jämställdhetens spjutspets: Manliga arbets-
tagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet. Göteborg: Bokförlaget Arkipelag.
Nordfeldt, M. & Olsson, L-E. (2006). Trösklar och gränshinder på
bostadsmarknaden. I de los Reyes, P. (red.). Om välfärens gränser och det villkorade medborgarskapet. Stockholm: Statens offentliga utredningar. SOU 2006:37. Nylander, P. Å. (2011). Managing the dilemma: occupational culture
and identity among prison officers. Örebro: Örebro Universitet.
Oliffe, J. (2009). Health behaviors, prostate cancer, and
masculinities. Men and Masculinities, vol. 11 (3), s. 346–366. Orme, J. (2003). “It's feminist because I say so!” Feminism, social
work and critical practice. Qualitative Social Work, vol. 2(2): 131–153. Pettersson, T. (2009). Återfall i brott bland ungdomar dömda till
fängelse respektive sluten ungdomsvård. Stockholm: Statens institutionsstyrelse.
Reine, I. (2009). From young to adult: Public health consequences of
unemployment from a gender perspective. Umeå: Umeå
Universitet. Centrum för Genusstudier. de los Reyes, P.; Molina, I. & Mulinari, D. (2005). Maktens (o)lika
förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige.
Stockholm: Bokförlaget Atlas. Rosengren, A. (2005). Plats för hemlösa. I Friberg, T. (red.).
Speglingar av rum. Om könskodade platser och sammanhang.
Stockholm: Östlings Bokförlag Symposium. Roxell, L. (2007). Fångar i ett nätverk? Fängelser, interaktioner
och medbrottlingsskap. Stockholm: Stockholms Universitet. Kriminologiska institutionens avhandlingsserie nr. 24. Rying, M. (1998). Dödligt våld och försök till mord eller dråp. I
Ahlberg, J. (red.). Brottsutvecklingen i Sverige 1995–1997. BRÅrapport 1998:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Fritzes. Salminen, S. & Glad, T. (2001). The role of gender in helping
behaviour. The Journal of Social Psychology, vol. 132(1): 131–133.
Bilaga 7
515
Salomonsson, K. (1998). Fattigdomens besvärjelser: Visionära ideal
och vardagliga realiteter i socialt arbete. Lund: Historiska Media.
Sarnecki, J. (2008). Våldet mot kvinnor är en del av ett större våld.
Läkartidningen, hämtad från http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/8795/LKT080 7s457_461.pdf.
SCB (1990). Familjebildning och familjeupplösning under 1980-talet.
Stockholm: Statistiska Centralbyrån. SCB (1997). Välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 1975–1995.
Stockholm: Statistiska Centralbyrån. SCB (2011). Livslängden i Sverige 2001-2010. Livslängdstabeller för
riket och länen. Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Demografiska rapporter 2011:2. SCB (2012a). På tal om kvinnor och män - Lathund om jämställdhet
2012. Stockholm: Statistiska Centralbyrån.
SCB (2012). Sveriges framtida befolkning 2012–2060. Stockholm:
Statistiska centralbyrån. Demografiska rapporter 2012:2. SCB (2013).
Arbetskraftsundersökningarna (AKU) 2012.
Stockholm: Statistiska centralbyrån. Sveriges officiella statistik. Statistiska meddelanden AM 12 SM 1301. Seidler, V.J. (1992). Man Enoug. Embodying Masculinity. London:
Sage. Seidler, V.J. (2006). Transforming Masculinities. Men, culture,
bodies, power, sex and love. London: Routledge.
Socialdepartementet (1996). Jämställd vård. Olika vård på lika
villkor. Huvudbetänkande. Utredande om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvård. Stockholm: Statens
Offentliga Utredningar. SOU 1996:133. Socialdepartementet (2000). Välfärd, ofärd och ojämlikhet.
Stockholm: Statens Offentliga Utredningar. SOU 2000:41. Socialstyrelsen (1997). Social Rapport 1997. Stockholm:
Socialstyrelsen. Fritzes. Socialstyrelsen (2006). Missbruk Socialstyrelsen. (2006b). Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera
och följa upp beslutade insatser. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2007). Kännedom om prostitution 2007. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Bilaga 7 SOU 2014:6
516
Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapport 2009. Stockholm:
Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2010). Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar.
Genomförande av regeringens strategi för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2007–2009. Slutrapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2012). Statistik över försörjningshinder och ändamål
med ekonomiskt bistånd 2011. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2012b). Hemlöshet och utestängning från bostads-
marknaden 2011 – omfattning och karaktär. Stockholm:
Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2013a). Brottsofferstatistik – förslag till statistik-
utveckling inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Stockholm:
Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2013b). Läkemedel – Statistik för år 2012.
Stockholm: Socialstyrelsen. SOU (1995:15). Könshandel. Stockholm: Fritzes. SOU (2004:71). Sexuell exploatering av barn i Sverige. Stockholm:
Fritzes. SOU (2010: 15). Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och
underlätta avhopp. Stockholm: Fritzes.
SOU (2011:35). Bättre insatser vid missbruk och beroende.
Stockholm: Fritzes. SOU (2013:19). Mera glädje för pengarna. Stockholm: Fritzes. Statens folkhälsoinstitut (2011). Ekonomiska och sociala förutsätt-
ningar. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut. Stoppe, G.; Sandholzer, H.; Huppertz, C.; Duwe, H. & Staedt, J.
(1999). Gender differences in the recognition of depression in old age. Maturitas, vol. 32: 205–212. Sundaram, V.; Helweg-Larsen, K.; Laursen, B. & Bjerregaard, P.
(2004). Physical violence, self-rated health and morbidity: is gender significant for victimization? Journal of epidemiology and community health, vol. 58: 65–70. Sundström, G. & Johansson, L. (2004). Framtidens anhörigomsorg
– kommer de anhöriga vilja, kunna, orka ställa upp för de äldre I framtiden? Stockholm: Socialstyrelsen.
Bilaga 7
517
Sutton, R.M. & Farrall, S. (2005). Gender, Socially desirable
responding and the fear of crime. British Journal of Criminology, vol. 45: 212–224. Svedberg, L.; von Essen, J. & Jegermalm, M. (2010). Svenskarnas
engagemang är större än någonsin. Insatser i och utanför föreningslivet. Stockholm: Ersta Sköndal Högskola. Rapport till
Regeringskansliet 2010. Svensson, K. (2006). Socialt arbete med brottsoffer. Sympati, empati
och organisering. Stockholm: Carlssons.
Tricker, R.; Casaburi, R.; Storer, T. W.; Clevenger, B.; Berman, N.;
Shirazi, A. & Bhasin, S. (1996). The effect of supraphysiological doses of testosterone on angry behaviour in healthy eugonadal men. A clinical research center study. Journal of clinical endocrinology & metabolism, vol. 81: 3754–3758. Ungdomsstyrelsen (2009). Se mig. Unga om sex och internet.
Stockholm: Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9.
Waitzkin, H. (1991). The politics of medical encounter. How patients
and doctors deal with social problems. New Haven: Yale University
Press. Weiss, K. G. (2010). Male sexual victimization: Examining men’s
experiences of rape and sexual assault. Men and Masculinities, vol. 12 (3), s. 275–298. White, R. (2002). Social and political aspects of men’s health.
Health: An interdisciplinary Journal for the Social Study of Health, Illness and Medicine, vol. 6 (3), s. 267–285.
Whitley, E. M. m.fl. (2007). Building effective programs to
improve men’s health. American Journal of men’s Health, vol. 1 (4), s. 294–306. Willis, P. (1993). Learning to labour: How working class kids get
working class jobs. Hampshire: Ashgate.
Zufferey, C. (2009). Making Gender Visible: Social Work Responses
to Homelessness. Affilia, vol. 24(4):382–393.
Bilaga 8
519
Män, våld och jämställdhet
Lucas Gottzén
Lucas Gottzén är docent i socialt arbete och verksam vid Linköpings universitet och Uppsala universitet. Hans forskningsintressen rör främst maskulinitet, mäns våld mot kvinnor och föräldraskap. Han är redaktör för NORMA: International
Journal for Masculinity Studies och för antologin Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet (2012, med Rickard Jonsson).
Bilaga 8 SOU 2014:6
520
Innehåll
Sammanfattning ............................................................................... 521
1 Inledning ................................................................................. 524 2 Våldsdefinitioner .................................................................... 525
3 Perspektiv på män, maskulinitet och våld ............................. 527 3.1 Könsrollsteori .............................................................. 528 3.2 Könsmaktsperspektiv ................................................. 528 3.3 Maskulinitetsteori ....................................................... 529 3.4 Intersektionella perspektiv ......................................... 530 4 Våldets utveckling och omfång ............................................. 531 4.1 Våldsutveckling under senare år ................................. 532 4.2 Våldets könade karaktär ............................................. 533 4.3 Ungdomar och våld ..................................................... 536 5 Våld mot andra män ............................................................... 539 5.1 Våldsnormer ................................................................ 539 5.2 Hederskodex ............................................................... 540 5.3 Våld och homosocialitet ............................................. 541 5.4 Mobbning och trakasserier ......................................... 542 5.5 Män som våldsoffer – att hantera offerstatus ............ 543 5.6 Våldets rasifiering........................................................ 544 5.7 Hatbrott ....................................................................... 545 6 Våld mot kvinnor och barn .................................................... 546 6.1 Kvinnomisshandlare och våldtäktsmän ..................... 547 6.2 Förmodad och reell respons ....................................... 549 7 Jämställdhet och våld ............................................................. 551 7.1 Jämställdhet minskar våld ........................................... 551 7.2 Jämställt våld? .............................................................. 554 7.8 Jämställdhet och strukturellt våld .............................. 556 8 Preventiva insatser .................................................................. 557 8.1 Universella insatser ..................................................... 558 8.2 Selektiva insatser ......................................................... 559 8.3 Indikativa insatser ....................................................... 560 9 Rekommendationer ................................................................ 561 Referenser ........................................................................................ 564
Bilaga 8
521
Sammanfattning
Rapporten diskuterar relationen mellan män och våld utifrån tillgänglig – primärt svensk – forskning. Syftet är att undersöka hur olika former av våld påverkar män som offer och förövare, samt genusnormers betydelse för mäns våldsutövande. Fokus ligger på män och maskulinitet i relation till olika former av våld. Vidare är syftet att undersöka relationen mellan våld och jämställdhet, att beskriva i vilken utsträckning män är förövare och offer för våld samt vilka möjliga insatser som finns för att bekämpa våld. Rapporten redovisar förklaringsmodeller som grundar sig i individens socialisation och lärande samt övergripande sociala och kulturella maktrelationer, särskilt ur ett maskulinitetsperspektiv.
En genomgång av tillgänglig kriminalstatistik och brottsofferundersökningar visar på att män är i en överväldigande majoritet vad gäller personer misstänkta för olika former av våldsbrott. Män är också ofta offer för våldsbrott, framför allt våld utövat av en okänd person på allmän plats. Kvinnor utsätts för våld i bostaden och i skolan eller på arbetsplatsen i högre utsträckning än män. Våld i bostaden utgörs framför allt av våld i nära relationer, men också våld mot barn. Det finns också skillnader mellan män. Det är framför allt unga män som är överrepresenterade som förövare och offer. Denna andel minskar sedan med ålder. Män med utländsk bakgrund är också överrepresenterade som offer och förövare av våldsbrott, även om ”helsvenska” män står för de allra flesta våldsbrott. Överrepresentationen är främst kopplad till socioekonomiska faktorer.
Utifrån svensk kvalitativ forskning om män och våld ges en fördjupad förståelse kring genusnormers betydelse för män som utövare och offer för våld i en rad olika områden. Tillgänglig forskning visar på att mäns våld på ett generellt plan ses som moraliskt problematiskt, men också som något relativt accepterat. I attitydstudier med unga beskrivs killars våld som normalt och våld kopplas primärt ihop med män och manlighet. Ungdomsbråk ses som synonymt med killars våld. Detta våld utförs inför tjejer där killar försöker framstå som stora, starka och oövervinnerliga ”riktiga” män. Våld antas vara något som ger killar hög status och något de gärna framhäver och skryter om.
Mäns våldsanvändande omgärdas av en rad uttalade och outtalade kulturella regler. Medan det oftast är accepterat att slå andra män fördöms oftast våld mot kvinnor och barn. Detta förhållningssätt
Bilaga 8 SOU 2014:6
522
synliggörs bland annat i kriminellas ”hederskodex” där personer med överordnade maktpositioner (dvs. män) inte anses få utöva våld mot dem med lägre positioner (t.ex. kvinnor och barn), men där det är legitimt att utöva våld mot personer i samma maktposition (t.ex. män). Våld mot kvinnor blir utifrån detta ett illegitimt inslag i maskulinitetsgörandet, medan män som slår andra, ”onda” män snarare står på det godas sida i sitt försvarande av kvinnor.
Trots ett allmänt fördömande finns det ett visst förhandlingsutrymme om när våld mot kvinnor anses godtagbart och inte. Om relationen förstås som symmetrisk eller kvinnan är ”hysterisk” blir våld i viss mån godtagbart. Ett annat sätt att förklara varför män kan fortgå med sitt våld är att de inte uppfattar sina handlingar som våld. Endast om mannen använt sig av grovt våld och skadat kvinnan svårt ses det hela som misshandel. Det är först när händelserna sätts i sitt sammanhang, som våldsutövande män börjar se sina handlingar som våld eller misshandel. Det faktum att misshandel ses som moraliskt förkastligt påverkar våldsutövande mäns relation till sitt våld. De skäms över vad de gjort och de är därför försiktiga med att berätta om sina handlingar för andra eftersom de förväntar sig att människor runt omkring dem kommer att kritisera dem och ta avstånd från dem som personer. Våldsutövande män bemöts dock inte av den negativa respons de förväntat sig, utan snarare av viss förståelse för sina handlingar. Detta hör nära samman med de sätt männen presenterar sitt våld. Genom att omdefiniera och kontextualisera våldet tonas allvaret och omfattningen på våldet ned och nätverkets uppmärksamhet riktas mot annat, som exempelvis separationen, mannens depression eller kvinnas ”problematiska” karaktär.
Våld används ofta för att hantera relationer mellan män, det har en homosocial funktion. Våld och tal om våld mot andra män är något män samsas kring och som kan utgöra en resurs för att såväl få högre status som att skapa sociala band till andra män. Inom exempelvis huligankulturen ser firmamedlemmar sig själva som försvarare av en traditionell maskulinitet och värdesätter tuffhet, hårdhet och fysisk styrka. Huligankulturen handlar till stor del om grupplojalitet, brödraskap, statushierarkier och att offra sig själv för ett högre mål – ofta genom att utöva våld mot andra firmor. Våld kan också vara ett sätt att skapa samhörighet bland killar i skolan. Detta görs inte sällan i form av hårdhänta klappar, lättare knytnävsslag, knuffar och hot som ofta är framförda ironiskt eller skämtsamt. Denna typ av våld bekräftar vänskapsband mellan pojkar i högstatusgrupper. Men våld och aggressioner kan också användas i
Bilaga 8
523
mobbningssyfte, mot killar och tjejer med låg status. Våld och aggressioner i skolan hjälper killar att skapa sig själva som ”tuffa”, vilket ses som en central komponent i maskulinitetsnormer bland elever, medan att vara ”trevlig” ses som en feminin egenskap.
Medan utövandet av våld ofta kan ge högre maskulin status riskerar våldsofferskap att underminera maskulin identitet. Detta eftersom ”ideala” offer ses som passiva, maktlösa och svaga. Män som utsatts för överfallsvåld hanterar detta dilemma genom att framställa sig själva som offervärda. De beskriver våldet de utsatts för som annorlunda än ”normalt” våld genom att nedtona sina skador samtidigt som de motstår andras uttryck för sympati.
Rapporten diskuterar även hatbrott, vilka till störst del utförs av unga män. Unga upp till 30 år är i större utsträckning utsatta för hatbrott än äldre åldersgrupper. Merparten av hatbrott har rasistiska eller främlingsfientliga företecken. Rasistiska trakasserier har ett samband med föreställningar kring maskulinitet. Exempelvis uppger unga, svarta män att de ofta misstänkliggörs för brottsligt, farligt eller våldsamt beteende. På liknande sätt beskrivs invandrarkillar återkommande som mer våldsamma än svenskar. Deras våld och brottslighet anses grövre, de ses som stökiga, oförmögna att följa regler och i behov av att lära sig hur det är att leva i ett demokratiskt land.
Våld och jämställdhet har under senaste decennierna främst diskuterats i relation till tre områden. För det första pekar forskning på att ojämställdhet ökar mäns våld mot kvinnor. Faktorer som ökar risken för våldsanvändning är bland annat strukturella orättvisor mellan kvinnor och män, rigida könsroller och nedvärdering av kvinnor. För det andra har jämställdhet och våld diskuterats i termer av könssymmetri vad gäller våld i nära relationer. Detta är ett omdebatterat område, men såväl förespråkare för att kvinnor är lika våldsamma som män i nära relationer som deras kritiker är eniga om att kvinnors våld är lindrigare och att de får långt mer och grövre skador från våld än män i nära relationer. Slutligen har jämställdhet och våld diskuterats i relation till hedersvåld. Forskare pekar på att sista årens fokusering på hedersvåld tenderar att reproducera rasism och strukturellt våld genom att hedersvåld framställs som resultatet av traditionella och patriarkala värderingar, medan ”vanliga” svenska män ses som jämställda och därmed ickevåldsamma.
Rapporten presenterar avslutningsvis preventiva våldsförebyggande insatser i Sverige som arbetar utifrån genusperspektiv. De vanligaste insatserna är universella och består av allt ifrån enstaka föreläsningar
Bilaga 8 SOU 2014:6
524
till manualbaserade program. Många av dessa syftar till genusförändring. Selektiva, genussensitiva insatser är relativt ovanliga, medan många indikativa insatser har en tydlig genusansats. Avslutningsvis ges förslag på vidare forskning och ett antal områden pekas ut där preventiva insatser bör prioriteras.
1 Inledning
Denna rapport diskuterar relationen mellan män och våld utifrån tillgänglig – primärt svensk – forskning. Det främsta syftet är att undersöka hur olika former av våld påverkar män som offer och förövare, samt könsnormers betydelse för mäns våldsutövande. Fokus ligger alltså på män och maskulinitet i relation till olika former av våld. När exempelvis våld i nära relationer diskuteras görs detta primärt i relation till vilken betydelse detta har för män (som offer och förövare) och hur detta relaterar till föreställningar om vad en man är eller bör vara. Det övergripande syftet kan delas upp i tre underordnade syften: att undersöka relationen mellan våld och jämställdhet, att beskriva i vilken utsträckning män är förövare och offer för våld samt vilka insatser som finns för att bekämpa våld.
Inledningsvis presenteras definitioner och perspektiv på män och våld. Därefter presenteras våldets omfattning, främst utifrån tillgänglig kriminalstatistik och brottsofferundersökningar. Efter detta diskuteras svensk kvalitativ forskning för att ge en fördjupad förståelse kring maskulinitetsnormers betydelse för män som utövare och offer för våld i en rad olika områden. Vidare diskuteras våld och jämställdhet med fokus på jämställdhetens betydelse för reducering av våld, men också utifrån diskussioner som förts om kvinnors våld mot män i nära relation och hur en jämställdhetsorienterad kritik av våld kan få oavsedda konsekvenser. Avslutningsvis presenteras och diskuteras preventiva insatser för att motverka män och våld, samt rekommendationer för fortsatt forskning och preventiva insatser.
Bilaga 8
525
2 Våldsdefinitioner
Innan jag går vidare är det nödvändigt att tydliggöra vad jag menar med våld. Det har presenterats en rad olika definitioner av våld och olika våldstypologier (t.ex. Galtung 1969, Isdal 2001, Lundgren 2004, Žižek 2008). Dessa ser något olika ut beroende på vilka former av våld som står i fokus. I ordboksdefinitioner tenderar våld ofta att likställas med utövandet av fysisk kraft, ofta med avsikt att orsaka skada. Våldsforskare påpekar dock att våld inte enbart tar sig fysiska uttryck, utan också kan handla om exempelvis hot om våld (Isdal 2001, Lundgren 2004). Andra påpekar att våld kan ta sig indirekta och strukturella uttryck, genom exempelvis diskriminering (Bourdieu 1989). En av de mest erkända definitionerna har utformats av Världshälsoorganisationen, WHO, vilket kan tjäna som ett inledande ramverk för att närma oss en förståelse av våld. Våld definieras som:
Att uppsåtligt bruka eller hota att bruka makt eller fysisk styrka mot sin egen person, mot en annan människa, en grupp människor, en gemenskap eller ett samhälle, med följd eller tämligen sannolik följd att någon dör eller att det uppstår kroppsskada, psykisk skada, skador i den känslomässiga utvecklingen eller funktionshinder.
(WHO 2002; sv. övers. i Löfvenberg & Rahm 2007, s. 14)
Som synes är denna definition bredare än den relativt snäva ordboksdefinitionen. Särskilt värt att notera är maktbegreppet, vilket inkluderar vad vi kan kalla för icke-fysiskt våld, det vill säga hot och andra former av maktmedel. Det kan också handla om avsiktligt berövande, försummelse eller misskötsel. Vidare synliggör denna definition att våld inte enbart utövas mot enskilda personer, utan också mot grupper och hela samhällen. Slutligen poängteras både våldets kortsiktiga och långsiktiga effekter – såväl fysiska och psykiska. För att definieras som våld behöver inte handlingarna orsaka skada, enligt WHO (2002), förövare behöver inte heller haft intentionen att skada.
WHO (2002) skiljer mellan olika former av våld, mellan vad vi på svenska kan kalla för intrapersonellt (”self-directed”), interpersonellt och kollektivt våld.
Intrapersonellt våld är former av våld som individen riktar mot sig själv.
Här kan vi göra skillnad på våld som syftar till självmord och självskada, som inte nödvändigtvis är suicidalt.
Bilaga 8 SOU 2014:6
526
Interpersonellt våld är former av våld som riktas mot enskilda individer. Det rör sig om våld i familjen och våld i nära relationer, det vill säga våld som familjemedlemmar utövar mot varandra och som ofta (men inte alltid) sker i hemmet. Det rörs sig också om våldshandlingar mellan personer som inte är släkt och som oftast sker på offentlig plats eller på olika institutioner och arbetsplatser. Förövare och offer kan känna varandra eller vara främlingar, som vid exempelvis överfallsvåld. Kollektivt våld är former av våld som utövas av större grupper och stater. En distinktion kan göras mellan olika former av kollektivt våld utifrån dess olika motiv. Det kan röra sig om politiskt motiverade våldshandlingar, våld som syftar till ekonomisk vinning och våld som syftar till sociala effekter, som exempelvis rasistiskt motiverade lynchningar. Kollektivt våld kan vara mer eller mindre koordinerat (jfr Tilly 2003).
WHOs (2002) typologi inkluderar olika former av direkt våld, men det är också viktigt att beröra det vi kan kalla för indirekt eller strukturellt våld, vilket inte har en tydlig aktör. Johan Galtung (1969) menar att begreppet synliggör hur sociala strukturer eller institutioner kan skada individer genom att inte ge dem deras basala behov. Exempel på denna form av våld är elitism, etnocentrism, rasism, sexism, ålderism, nationalism och heterosexism. Strukturellt våld tar sig ofta uttryck i olika former av diskriminering och misserkännande, och legitimeras genom att de som blir utsatta för det accepterar den position de ges i systemet (Bourdieu 1989). Strukturellt våld och direkt våld samspelar ofta.
Om vi stannar till vid de direkta formerna av våld kan vi också skilja mellan de våldsamma handlingarnas natur. Enligt WHO (2002) kan direkt våld vara fysiskt, sexuellt och psykiskt, samt utgöras av försummelse. Till dessa olika former av våld kan man, särskilt i samband med interpersonellt våld, addera materiellt och latent våld (Isdal 2001). Vi får då följande typologisering av olika direkta våldsformer.
Fysiskt våld: Innefattar all typ av fysisk kontakt som förövare använder för att uppnå kontroll. Det kan handla om allt från knuffar och örfilar till våld med tillhyggen och vapen. Psykiskt våld: Handlar om att förövare, direkt eller indirekt, hotar eller skrämmer offer, kränker verbalt, försöker isolera, utövar emotionell utpressning, skämmer ut offer inför andra. Det kan också röra sig om att förövare håller offer vaken om nätterna, att förövare försätter offer i ekonomiskt beroende och hindrar tillgången till hälso- och sjukvård.
Bilaga 8
527
Sexuellt våld: Kan utgöras av att förövare utsätter offer för våldtäkt (i lagens mening), men också att tvinga offer att titta på porr, eller att förövare kräver samlag efter misshandel. Materiellt våld: Handlar om att förövare slår i dörrar eller väggar, eller slår sönder materiella ting, på ett sätt som är skrämmande och/eller kränkande. Kan också handla om att förövare förstör, eller tvingar offer att förstöra ägodelar som är personligt viktiga. Latent våld: Detta kan utvecklas till den dominerande våldsformen i relationer och sammanhang där våld förekommit. Även när fysiska, psykiska, sexuella eller materiella våldshandlingar sällan inträffar kan våldet vara ständigt närvarande i kraft av sin möjlighet. Även kollektivt våld kan vara latent.
Den definition av våld jag presenterat här är relativt bred och inkluderande, vilket har både för- och nackdelar. Nackdelen med en alltför bred förståelse av våld är att begreppet blir så vitt att det riskerar bli urvattnat. Även om strukturella och direkta former av våld är relaterade så är det inte självklart tydliggörande att definiera olika former av diskriminering som våld. Fördelen med en vid definition är dock att den synliggör våldets komplexa karaktär och att våld innebär långt mer än att enbart fysiskt skada en annan individ. Framför allt är det viktigt att se relationen mellan de olika formerna av våld. Liz Kelly (1988) har exempelvis påpekat att våld behöver ses i ett kontinuum, det vill säga att det inte finns stora skillnader och abrupta övergångar mellan våldsamma och fredliga relationer. Lindrigare former av våld, som exempelvis sexistiska trakasserier och mobbning, möjliggör användandet av grövre former av våld genom att det höjer toleransnivån. Grovt och lindrigt våld har samma grundläggande funktion – det skadar och förnedrar och gör att offret förlorar kontroll över sig själv.
3 Perspektiv på män, maskulinitet och våld
Det finns många olika förklaringsmodeller till mäns våld. Förenklat kan man gruppera förklaringsmodellerna kring de som grundar sig i 1) individens biologi och psykologi, 2) individens socialisation och lärande samt 3) övergripande sociala och kulturella maktrelationer. I denna rapport diskuterar jag män i egenskap av en könsbaserad social kategori. Samtidigt belyser jag i viss mån hur mäns våld kan förstås i relation till andra sociala kategorier som etnicitet, klass och ålder. Detta innebär att jag främst redogör för forskning som
Bilaga 8 SOU 2014:6
528
utförts av samhällsvetare – vilka fokuserar på sociala och kulturella maktrelationer, samt i viss mån på individens socialisation. Andra förklaringsmodeller avfärdas inte och det är betydelsefullt att söka förstå mäns våld utifrån många olika perspektiv (jfr WHO 2002). Det finns dock inte utrymme att här diskutera och problematisera biologisk och individualpsykologisk forskning på mäns våld i någon större utsträckning (se dock t.ex. Hedlund & Lundmark 1983, Thornhill & Palmer 2000, Tidefors 2010).
3.1 Könsrollsteori
Samhällsvetenskapliga forskare har bland annat diskuterat om mäns våld främst kan förklaras utifrån kulturella föreställningar om vad det innebär att vara en man (till exempel i termer av mansroll eller maskulinitet) eller om andra aspekter, som exempelvis mäns etnicitet eller klasstillhörighet är viktigare (Gottzén 2013a). Under förra århundradet, särskilt efter andra världskriget, var könsrollsteorier tongivande för att förklara individers könsmässiga beteende generellt, men också mäns kriminalitet och aggressivitet. Bland annat förklarades unga mäns våld och brottslighet utifrån teorin om kompulsiv manlighet som menade att frånvaron av fadersgestalt och manliga förebilder skapar ett tvångsmässigt behov hos killar att uppvisa manlighet. Detta kan bland annat göras genom destruktivt beteende, aggressivitet och våld (Gottzén 2013a). I Skandinavien utvecklades relativt tidigt vad som kallats för kritisk könsrollsteori. Denna var inspirerad av amerikanska könsrollsteoretiker, men lyfte särskilt fram könsrollernas destruktiva sidor. Våld och andra sociala problem sågs som konsekvensen av en förtryckande mansroll, vilket inte minst synliggjordes i den statliga idégruppen Arbetsgruppen om mansrollens program (Arbetsmarknadsdepartementet 1985).
3.2 Könsmaktsperspektiv
I viss kritik mot könsrollsteorin, men särskilt i polemik mot biologiska och individualpsykologiska perspektiv, utvecklades radikalfeministisk forskning under 1970- och 80-talen. Denna forskningstradition har framför allt betonat betydelsen av patriarkat och könsmakt för att förstå och förklara mäns våld. Radikalfeministisk
Bilaga 8
529
teori – i Sverige ofta benämnd som könsmaktsteori – har varit, och är fortfarande central för att förstå mäns våld och har delvis legat till grund för i kvinnofridslagstiftningen (SOU 1995:60). Detta perspektiv utgår från en strukturell obalans mellan könen där mäns våld och hot om våld används för att upprätthålla kvinnors generella underordning. Våld används av män för att behålla kontroll över kvinnor när de upplever sin position hotad (på grund av upplevelse av äganderätt, svartsjuka, etc.) och när andra former av kontroll inte hjälper (Ptacek 1988). Den i Sverige tongivande könsmaktsteoretikern Eva Lundgren (1992, 2004) menar att våld är en form av könskonstituering, det vill säga att mannen genom våldet skapar maskulinitet och att han konstituerar sig själv som norm i relationen genom att kontrollera kvinnan och hennes beteende. I vardagen använder vi oss ofta av föreställningar om kön för att förstå mäns våld, till exempel idéer kring mäns inneboende aggressivitet. Detta gör att våld måste förstås som ”könat”, att det är intimt sammanknippat med föreställningar om manlighet, menar Lundgren.
3.3 Maskulinitetsteori
Under 1980-talet utvecklades och etablerades vad som först kallades för mansforskning och som i dag oftast benämns som (kritisk) maskulinitetsforskning (Kimmel, Hearn & Connell 2005, Whitehead 2002, Nordberg 2000). Denna forskningstradition kan ses som en del av genusforskningen, men fokuserar på mäns livsvillkor och mäns relationer till såväl kvinnor som män. Inte minst synliggör den skillnader mellan män (jfr Gottzén 2013a). Med tanke på att maskulinitetsforskning i en internationell jämförelse är relativt väletablerad i Sverige finns det förvånansvärt lite forskning om män och våld (Hearn & Pringle 2006). Teorin kring begreppet hegemonisk maskulinitet som introducerades av australiensiska sociologen Raewyn Connell (Carrigan, Connell & Lee 1985) har varit – och är fortfarande relativt – central inom fältet, även i Sverige (Hearn et al 2012). Förenklat menar Connell (1996) att genusordningen upprätthålls genom att vissa manliga kvaliteter och praktiker – en viss form av maskulinitet – görs till norm. Denna maskulinitet, som legitimerar män överordning, kallar hon för hegemonisk maskulinitet. Teorin synliggör också hierarkier mellan män, det vill säga att alla män inte har samma tillgång till makt, utan vissa former av maskulinitet är underordnade. Det synliggör också den maktkamp som förs mellan olika maskuliniteter.
Bilaga 8 SOU 2014:6
530
Begreppet kan användas för att förstå relationen mellan män och våld. Enligt Connell (1987) uppnås inte hegemoni främst genom våld eller hot om våld, utan genom kulturella och materiella praktiker så som religion, media, arbetsmarknad och välfärdspolitik. Våld kan dock vara central i hegemoniska maskuliniteter på såväl regional som lokal nivå. Exempelvis kan normativa föreställningar om kön legitimera mäns våld – särskilt i grupper och kulturer där fysisk aggressivitet förväntas och hyllas (Connell 2002). Kriminalitet och olika former av våld kan då utgöra resurser för att åstadkomma maskulinitet och få ökad status. I sammanhang och situationer där andra ”maskulina” resurser inte är tillgängliga kan vissa typer av brott utgöra ett alternativt sätt att göra maskulinitet (Messerschmidt 1993).
3.4 Intersektionella perspektiv
På senare år har maskulinitetsforskare allt mer distanserat sig från Connells teorier och utifrån bland annat poststrukturalistiska perspektiv fokuserat hur maskulinitet skapas i relation till en mångfald av diskurser om exempelvis kön, sexualitet, klass och etnicitet (Hearn et al 2012). Visserligen har exempelvis Connell (1996) och Messerschmidt (1993) länge lyft fram behovet av att förstå mäns maktrelationer och statushierarkier. Men intersektionalitetsforskare poängterar att dessa maktordningar samverkar och är beroende av varandra. Dessutom ses dessa positioner som föränderliga och tvetydiga vilket gör att män kan inneha både överordnade och underordnade positioner samtidigt (Hearn et al 2012). Detta får konsekvenser för studiet av mäns våld. Även om våld är centralt i maskulinitetsgörande är våld inte alltid en självklar del i kulturellt normativa föreställningar om maskulinitet. Det är inte heller nödvändigtvis de män som använder våld som innehar en hegemonisk eller dominant position (Hall 2002, Jefferson 2002). Och fördömandet av exempelvis mäns våld mot kvinnor kan vara ett sätt att reproducera såväl makt över andra män som olika former av kvinnoförtryck (Hearn 2012). Utifrån ett sådant perspektiv kan våld mot kvinnor och andra män användas för att upprätthålla dominans, men det kan samtidigt skapa en underordnad position gentemot inte minst andra män i det att de som utövar detta våld görs obegripliga, marginaliseras och ses som de Andra. Ett av målet för en intersektionella studier av maskuliniteter är att undvika att placera mäns våld hos den Andre mannen (Gottzén & Jonsson 2012).
Bilaga 8
531
4 Våldets utveckling och omfång
När människor tillfrågas om våld påpekar de ofta att våldet både ökat och blivit grövre (Uhnoo 2011). Forskning tyder dock på att våldet i samhället snarare minskat – särskilt i ett längre, historiskt perspektiv. Våldets reducering har ofta förklarats utifrån vad Norbert Elias (1989, 1991) beskrivit som en civiliseringsprocess. Det privata våldet i samhället minskade efter medeltiden enligt Elias i och med att staten fick våldsmonopol, vilket var avgörande för framväxten av kapitalistiska ekonomier och för att upprätthålla medelklassmännens institutionella dominans (jfr Hall 2002). Drivkraften bakom denna process har varit behovet av en fungerande kapitalism. Fysiskt våld har blivit allt mer problematiskt eftersom det stör produktions- och marknadsrelationer. Samhällelig dominans upprätthålls i dag snarare genom vad Bourdieu (1989) har kallat för symboliskt våld, vilket syftar på ett indirekt kulturellt förtryck som sker genom vardagliga och legitima handlingar. I detta kan vi skönja en förändrad manskultur som gått från snarstuckenhet och spontan aggressivitet till ett mer disciplinerat beteende i det privata, särskilt i de styrande klasserna (Elias 1989, 1991, Österberg 1998).
Elias har till viss del blivit kritiserad och hans beskrivning av ett ständigt sjunkande privat våld har nyanserats (Lindström 2004, Österberg 1996). Svensk historisk forskning visar på stora variationer i frekvensen av våldsbrott mellan medeltid och nutid (Österberg 1998, 2008). Från relativt höga våldstal under medeltiden minskade våldet kraftigt under senare delen av 1600-talet och mitten av 1700-talet i Sverige, och har aldrig kommit upp på liknande nivå sedan dess. Under mitten av 1900-talen var våldsnivån rekordlåg (von Hofer 2011). Från denna nivå har våldet ökat sedan efterkrigstiden, men det har aldrig nått upp till de nivåer som tycks ha rått under medeltiden (Österberg 1996).
Man ska dock vara försiktig med att ge entydiga svar på förändrade våldsnivåer, särskilt i längre historisk belysning. Den faktiska omfattningen av våldsbrott är svår att avgöra eftersom den är beroende av att vad som uppfattas som (kriminellt) våld förändras över tid. Exempelvis hade mannen rätt till att aga sin hustru fram till 1864, våldtäkt inom äktenskapet blev kriminellt 1965 och barnaga först 1979. Vidare så anmäls många brott och våldshändelser inte alls, inte minst händelser där offret känner förövaren och som sker i det privata (Brå 2013a). Slutligen skiljer sig det mellan olika situationer och grupper om en viss händelse i ett visst
Bilaga 8 SOU 2014:6
532
läge ska uppfattas som våld eller inte (Estrada 2008). Den information vi har att tillgå till för att göra historiska jämförelser är främst från kriminalstatistik (t.ex. domar). Dessa ger en fingervisning om våldsnivåerna och framför allt vad som ansetts som våldsbrott och inte. Men med tanke på att många våldsamma handlingar, då som nu, inte tolkas som våldsbrott kan vi förmoda att mörkertalet är stort.
4.1 Våldsutveckling under senare år
Även om det fortfarande är svårt att entydigt klarlägga våldets omfattning finns det i dag fler typer av data vi kan vända oss till. Jag kommer i det följande framför allt referera till tre olika typer av statistik: officiell kriminalstatistik, brottsofferundersökningar samt det svenska patientregistret. Officiell kriminalstatistik synliggör de våldsbrott som på olika sätt lagförs, medan brottsofferundersökningar genomförs med ett representativt urval av befolkningen. Patientregistret utgörs av de inskrivningar som görs till följd av våldsskador på landets sjukhus, men också öppenvård.
Officiell kriminalstatistik visar på ett konstant ökat antal anmälda våldsbrott. Andelen utsatta för våld är totalt sett lägre under 1980-talet än efter år 1990 (von Hofer 2011). Att antalet misshandelsanmälningar ökat betyder dock inte nödvändigtvis att fler har blivit utsatta, utan är också ett resultat av ökad anmälningsbenägenhet och lägre toleransnivå (Estrada 2010, von Hofer 2011).
Den ständiga och kraftiga ökningen av våldsbrott som syns i kriminalstatistik bekräftas inte av de brottsofferundersökningar som genomförts i Sverige sedan 1970-talet. I stället kan man tala om två perioder där utsatthet för våldsbrott ligger på olika nivåer. Från sent 1970-tal till sent 1980-tal är det sammanlagda utsattheten för våld mellan 5–6 procent. Från och med 1990 har det legat relativt stabilt på mellan 7–8 procent (Estrada 2008).
Data från svenska patientregistret stödjer de generella tendenserna i brottsofferundersökningarna. I en genomgång av inskrivningar på sjukhus till följd av våldsskador i Sverige mellan 1974 och 2002 visar Estrada (2006) på att antalet inskrivningar var högre under 1970 och 1990-talen men färre under 1980-talet. Inget i patientregistret visar på att antalet sjukhusinskrivningar på grund av allvarligt våld över huvud taget har ökat under perioden. Inga ökningar återfinns vad gäller frakturer eller skador av kniv eller
Bilaga 8
533
eldvapen. Den fortgående ökningen av våld som syns i kriminalstatistik syns inte här, utan stöder snarare de mer stabila trenderna som synliggörs i offerundersökningar och statistik kring dödligt våld.
Om det är något våld som tycks ha ökat så är det arbetsplatsrelaterat våld, framför allt mot kvinnor, vilket synliggörs i brottsofferundersökningar. Ökningen påbörjades i mitten av 1980-talet och stannade upp i början av 2000-talet för att därefter öka igen. Ökningen anses bero på vidgade definitioner av våld och ökad anmälningsbenägenhet. Men förändringen förklaras inte endast med ökad anmälningsbenägenhet, utan anses ha samband med förändringar i arbetsmiljön (Wikman 2012). I dag uppger 18 procent av kvinnorna och 10 procent av männen att de varit utsatta för våld eller hot om våld på sin arbetsplats (Arbetsmiljöverket 2010). Mest utsatta är anställda inom vård och omsorg. Av alla inom vården uppger var tredje att de varit utsatta för våld eller hot om våld; två tredjedelar av de utsatta är kvinnor. Män är mest utsatta när de arbetar inom service, omsorg och säkerhetsarbete. I brottsofferundersökningar är andelen våldsutsatta i arbetslivet mycket lägre (1–4 %), vilket är en följd av undersökningarnas skilda metoder och fokus. Våldshändelser mot anställda inom vård, skola och omsorg utgör i dag en stor del av yrkesrelaterat våld som anmäls till myndigheter och som uppges i offerundersökningar (Wikman 2012).
4.2 Våldets könade karaktär
Hittills har jag främst beskrivit våldets omfattning generellt. Låt oss nu gå vidare och se på män som kategori vad gäller våldsbrott. Om vi börjar med kriminalstatistik är män som grupp helt dominerande vad gäller misstänkta för våldsbrott. Exempelvis är 98 procent av alla misstänkta för våldtäkt män, 84 procent av alla misstänkta för misshandel är män, 83 procent av alla misstänkta för mord och dråp män och 88 procent av alla som anmälts misstänkta för olaga hot män (Tabell 1) (Brå 2012). Männens andel ligger relativt stabilt från år till år.
Bilaga 8 SOU 2014:6
534
Källa: Brå 2012
Om vi i stället ser på vilka som faller offer för våldsbrott är bilden något annorlunda. I omkring 60 procent av anmälda misshandelsbrott är offret en man och i 40 procent av fallen en kvinna (Brå 2013b). I det svenska patientregistret uppges att 75 procent av de som behandlats av våldsskador är män (Estrada 2006). Dessa siffror, som visar på att män är mer utsatta för våldsbrott än kvinnor, stämmer relativt väl med det som kommer fram i brottsofferundersökningar, som exempelvis Nationella trygghetsundersökningen, NTU (Brå 2013a). I den uppger män oftare än kvinnor att de utsatts för misshandelsbrott, 3 procent jämfört med 2 procent. Även när det gäller allvarlig misshandel är män något mer utsatta än kvinnor (0,8 % jämfört med 0,5 %). Kvinnor är mer utsatta för hot och sexualbrott (Tabell 2).
Mord &
dråp
Misshandel Olaga hot Våldtäkt
Män
82%
84%
88%
98%
Kvinnor 17%
16%
12%
1%
Okänt
1%
0%
0%
0%
0% 20% 40% 60% 80% 100% 120%
Bilaga 8
535
Källa: NTU.
De flesta kvinnor och män som faller offer för våldsbrott känner inte förövaren. I lite mer än hälften (57 %) av misshandelsbrotten som rapporteras i NTU (Brå 2013a) uppger informanterna att förövaren var helt okänd, i en knappt tredjedel av fallen var förövaren bekant och i 15 procent av fallen var det en närstående person. Relationen till förövaren skiljer sig dock åt vad gäller kön. För våldsutsatta kvinnor är det vanligast att gärningspersonen är en bekant (39 %), medan männen i en majoritet av fallen uppger att gärningspersonen var helt okänd (72 %).
Våldets könade karaktär är också synligt vad gäller de platser män och kvinnor utsätts för våld. I brottsofferundersökningar, som exempelvis NTU, presenteras grovt sett tre olika typer av våldsplatser eller arenor: bostaden, arbetet/skolan och allmän plats. Den vanligaste brottsplatsen vid misshandel är allmän plats, därefter följer arbetet/skolan. Misshandelsbrott som ägt rum i hemmet anges i minst utsträckning (Brå 2013a). Platsen för våldet skiljer sig mellan könen. De flesta män (68 %) utsätts för våld på allmän plats av obekant person, medan kvinnor främst utsätts för misshandel på arbetsplatsen (37 %) eller i hemmet (29 %) där gärningsmannen är bekant med kvinnan (Brå 2013a, jfr Estrada 2008).
Kriminalstatistik och brottsofferundersökningar visar sammantaget på våldsbrott som ett i hög grad könat fenomen. Män är i klar majoritet vad gäller personer misstänkta för olika former av våldsbrott. Män är också vanliga offer för olika former våldsbrott, framför allt våldsbrott utövade av en okänd person på allmän plats.
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0
Utsatta för misshandel
därav allvarlig
Utsatta för
hot
Utsatta för sexualbrott
Män
Kvinnor
Bilaga 8 SOU 2014:6
536
Kvinnor utsätts för våld i bostaden och i skolan eller på arbetsplatsen i högre utsträckning än män. Våld i bostaden utgörs framför allt av våld i nära relationer, men också direkt våld mot barn. Våld i arbetslivet drabbar framför allt yrkesgrupper som arbetar med övervakning, handel samt vård och omsorg. Våld på allmän plats sker i samband med nöjeslivet och utövas framför allt mellan obekanta eller ytligt bekanta (Brå 2013a).
Att skilja på våldet som sker på gatan, arbetsplatsen/skolan och hemmet är dock inte helt enkelt och våld som oftast relateras till en arena kan också ske på annan plats. Exempelvis ses våld i nära relationer som prototypen för det våld som sker i hemmet, men det kan också ske när paret befinner i det offentliga, som i samband med nöjesliv eller i skolan (Gottzén & Korkmaz 2013). Våld som hänförs till ”gatan” är framför allt våld som sker i offentliga miljöer, ofta i relation till nöjesliv men också i andra sammanhang. Det kan röra sig om interpersonellt våld, som exempelvis rån och överfall mot individ, men också om kollektivt våld i samband med idrottsevenemang och demonstrationer.
4.3 Ungdomar och våld
Att män är överrepresenterade när det handlar om våld och våldsbrott är dock inte hela bilden. Det finns också skillnader mellan män. Det är framför allt unga män som är överrepresenterade. Tillgänglig information från kriminalstatistik och brottsofferundersökningar visar på att unga män är överrepresenterade både som förövare och offer. Denna andel minskar sedan med ålder (Brå 2012b). Med andra ord är risken högre att en ung man utför ett våldsbrott än att en vuxen man gör det, och ju äldre mannen blir desto mindre risk är det att han använder (kriminellt) våld. Tabell 3 visar på att män i åldrarna 16–24 år är mer utsatta för såväl misshandel, allvarlig misshandel, hot och sexualbrott än någon annan åldersgrupp. 8,9 procent av männen i åldern 16–24 år uppger att de varit utsatta för misshandel. I åldersgruppen 25–44 år är det 3,5 procent, i åldersgruppen 45–64 år är det 1 procent, och bland de som är 65 år och äldre är det 0,3 procent uppger att de varit utsatta för misshandel. Sammantaget var ungas utsatthet för våld 2011 två till tre gånger så hög jämfört med i gruppen 35–44 år och tre till fyra gånger så hög jämfört med i gruppen 45–64 år (Ungdomsstyrelsen 2013).
Bilaga 8
537
Källa: NTU.
En annan dimension som är viktig att diskutera i relation till våldsbrott är betydelsen av ursprung. Den Nationella folkhälsoenkäten, NFH, som genomförts årligen sedan 2004 redovisar utsatthet för fysiskt våld det senaste året i relation till en rad variabler (Folkhälsoinstitutet 2013). NFH visar på att en stor andel av män och kvinnor med icke-nordisk bakgrund uppger att de varit utsatta för fysiskt våld. Stickley och Carlson (2010), som beräknat faktorer kopplade till våldsofferskap i enkäten visar på att ungefär dubbelt så många män med icke-nordisk härkomst som med svenskt ursprung var offer för våld åren 2004–2007. Denna överrepresentation stöds av enkätstudien Skolundersökning om brott, som genomförs med elever i årskurs 9 vart annat år. Där framkommer att killar med invandrarbakgrund är mer utsatta än killar utan invandrarbakgrund (Brå 2013c). 2011 uppgav 6 procent av killarna med invandrarbakgrund och 4 procent av de utan invandrarbakgrund att de varit utsatta för grovt våld (tabell 4).
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Utsatta för misshandel
därav
allvarlig
Utsatta för
hot
Utsatta för sexualbrott
16–24 år
25–44 år
45–64 år
65–79 år
Bilaga 8 SOU 2014:6
538
Källa: Brå 2013c.
Män med utländsk bakgrund är alltså överrepresenterade som offer för våldsbrott. De är också överrepresenterade vad gäller utövande av våld (Hällsten, Szulkin & Sarnecki 2013, Estrada 2007, Sarnecki 2006). Personer födda i ett annat land är 2,5 gånger överrepresenterade bland misstänkta för brott jämfört med personer födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar. Överrepresentationen är större för grova våldsbrott som mord och våldtäkt. Överrepresentationen för personer födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar är omkring 2 gånger (Brå 2005).
Överrepresentationen innebär dock inte att det finns ”tydliga kulturella mönster i brottstyper med avseende på etnicitet” (Estrada 2007, s. 37) eftersom de allra flesta våldsbrott trots allt begås av ungdomar med ”helsvensk” bakgrund. Forskare påpekar snarare att överrepresentationen främst är kopplad till att barn och unga med utländsk bakgrund växer upp under relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden. När statistiken kontrolleras gentemot socioekonomiska faktorer sjunker överrepresentationen vad gäller våldsbrott avsevärt och en stor del av återstående överrepresentationen kan förklaras utifrån individuella orsaker samt i viss mån av diskriminering (Hällsten, Szulkin & Sarnecki 2013, Sarnecki 2006). Det är således främst socioekonomiska faktorer snarare än etnicitet eller utländska bakgrund i sig som förklarar överrepresentationen (Hällsten, Szulkin & Sarnecki 2013, Estrada 2007, 2010, Sarnecki 2006).
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1995 1997 1999 2001 2003 2005 2008 2011
Invandrarbakgrund
Ej invandrarbakgrund
Bilaga 8
539
5 Våld mot andra män
Svensk forskning om mäns våld mot andra män utifrån ett genusperspektiv är inte särskilt omfattande. Den forskning som finns är främst kriminologisk och fokuserar på överfallsvåld och rån (t.ex. Pettersson 2003, Burcar 2005) men också mäns väg bort från kriminalitet (t.ex. Bäcklin, Carlsson & Pettersson 2013). Flera studier har fokuserat på hur ungdomar talar om våld (t.ex. Andersson 2008, 2009, 2012, Karlsson & Pettersson 2003, Uhnoo 2011). Det finns förhållandevis lite forskning om mäns kollektiva våld (se dock Radman 2013).
5.1 Våldsnormer
Svenska studier som undersöker attityder – framför allt ungas attityder – till våld är relativt samstämmiga (t.ex. Karlsson & Pettersson 2003, Uhnoo 2011). På ett övergripande plan ses mäns våld som visserligen moraliskt problematiskt, men också som något relativt accepterat. En fokusgruppsstudie med högstadieungdomar visar exempelvis på att det ses som normalt för killar att slåss, utifrån logiken att det är så killar är konstituerade (Karlsson & Pettersson 2003). Det är fel och dumt att killar slåss, men inte konstigt eller kontroversiellt på det sätt som tjejers våld uppfattas. Killar förväntas i större utsträckning att slå tillbaka än tjejer eftersom de ”innerst inne” vill ge igen om de blir attackerade. Det uppfattas som naturligt att ge igen och inte bara ta emot våld.
Liknande resonemang synliggörs i en avhandling om ungas tal om våld och bråk, som bygger på individ- och gruppintervjuer med ett 40tal gymnasieungdomar (Uhnoo 2011). Ungdomarna i studien sammankopplar våld primärt med män och manlighet. Ungdomsbråk ses synonymt med killars våld och det är framför allt killar som anses utöva våld. Detta våld utförs inför tjejer där killar försöker framstå som stora, starka och oövervinnerliga, ”riktiga” män. Våld antas vara något som ger killar hög status, som de gärna framhäver och skryter om, även om de blivit besegrade och skadade. Berättelser om ”helgens bråk” beskrivs som vardagligt, ständigt närvarande och komiskt. I redogörelser om hur ungdomsbråken startar beskrivs våldet som att ha en ”trivial kärna” i det att de framställs kunna uppstå ur småsaker och situationens karaktär. Samtidigt finns en rad anledningar att starta bråk, som exempelvis ritualiserade föro-
Bilaga 8 SOU 2014:6
540
lämpningar (om t.ex. klädstil), skitsnack och ryktesspridning, närmande mot partner (t.ex. att ha stött på ens tjej), puttas eller titta snett samt överträda territoriella gränser. Dessa handlingar ses som legitima anledningar för att utöva våld (Uhnoo 2011).
5.2 Hederskodex
I högstadie- och gymnasieungdomars tal om våld framkommer alltså en rad olika regler för när, hur och mot vem våld kan utövas. Liknande former av regler återkommer i diskussioner om det som ibland kallas för hederskodex, vilket utgör de outtalade normer som många män på landets anstalter följer och som reglerar kriminellas relationer och beteende. En del av koden handlar om vem som är möjlig att ”gola” på och inte, det vill säga vem man får avslöja för polisen. Generellt är grupplojalitet överordnat och man får därför inte berätta om andras kriminella aktiviteter, inklusive om våld (Fondén 2007). Koden rör också vilka former av våldsbrott som anses godtagbara. I en studie med män som genomgår behandling för att utövat fysiskt våld i nära relation refererar män med kriminell bakgrund till hederskoden, vilket kan sammanfattas i att ”inte slå kvinnor, barn och djur” (Gottzén 2012, s. 152).
Det är utifrån denna logik framför allt pedofiler och våldtäktsmän som man kan gola på (Andersson 2012). Pedofilen är en moralisk kategori som säger något om den som utför dessa typer av brott, men framför allt säger den mycket om de som pratar om pedofilen och hur de uppfattar sig själva. Pedofilen står för den ”rena” ondskan som hotar samhället, han är en ”paradoxal randgestalt” som står utanför rättsordningen men som samtidigt är oumbärlig eftersom han ”utgör en relief till det normala” (Andersson 2012, s. 142). Hederskodex blir då en del av det ”civiliserade” samhällets ordning. Genom att peka ut pedofilen som ond är det också möjligt för kriminella att lyfta fram sig själva som hjältar eller beskyddare av kvinnor och barn, som något av ett medborgargarde ställda att skydda de våldsutsatta genom att gola eller, ännu hellre, utöva våld mot pedofilen.
Hederskodex kan alltså sägas uttrycka en hierarki av kategorier i relation till kön och ålder där personer med överordnade maktpositioner (dvs. män) inte bör utöva våld mot dem med lägre positioner (t.ex. kvinnor och barn), men där det är legitimt att utöva våld mot personer i samma maktposition (t.ex. män). Våld mot
Bilaga 8
541
kvinnor blir utifrån koden ett illegitimt inslag i maskulinitetsgörandet, medan män som slår andra, onda män snarare står på det godas sida i sitt försvarande av kvinnor (Gottzén 2012). Detta gör att män som förgriper sig på kvinnor och barn hamnar lägst i rang bland fängelsekunder och kriminella, och riskerar att utsättas för andras våld. Hederskodex reglerar mäns våld genom att betona en patriarkal maskulinitet där män förväntas skydda svagare individer – bland annat kvinnor – och därmed inte använda våld mot dem. Däremot är det möjligt och ibland statushöjande att utöva våld mot andra män.
Pedofilen och kvinnomosshandlaren kan alltså användas som en retorisk figur för att hävda sin moraliska överlägsenhet och framstå som en hjälte. Positionen som hjälte förefaller vara viktigt även när män talar om sitt våld gentemot andra män. För att kunna inta en sådan hjälteposition kan en man som utövat våld mot andra män exempelvis påpeka att han aldrig börjar ett bråk, att han alltid slåss mot större män och mot värdiga motståndare, samt att han använder minimalt våld men får maximal effekt (Andersson 2008).
5.3 Våld och homosocialitet
Våld – vare sig det utövas mot kvinnor eller andra män – handlar ofta om relationer mellan män. Våld och tal om våld mot andra män tycks vara något män samsas kring och som kan utgöra en resurs för att såväl få högre status som att skapa sociala band med andra män (jfr Hearn & Whitehead 2006). I en nätverksstudie om genus och våldsbrott visar Tove Petterson (2003) på att brotten till stor del begås killar med killar och tjejer med tjejer. Även våldsoffret tenderar att vara av samma kön som förövaren. Detta pekar på att våld och brott verkar kunna används för att hantera könade statushierarkier. Men våldsbrott tycks inte främst vara en resurs för att iscensätta kön i relation till det motsatta könet, enligt Pettersson (2003), utan för att iscensätta maskulinitet i relation till andra män. Våld tycks alltså ha en homosocial funktion. Homosocialitet skapas på en mängd olika sätt, exempelvis genom jargong, homosocialt begär, identifiering, bekräftelseritualer (Meuser 2004) och smakdistinktioner (Gottzén 2013b). Det kan också skapas genom våld.
Ett exempel på relationen mellan våld och homosocialitet är huligankulturen. I en studie som bland annat bygger på intervjuer
Bilaga 8 SOU 2014:6
542
med aktiva och före detta så kallade firmakillar beskriver Aage Radman (2013) huliganism som en ”paradgren i genusuppvisning” (s. 79). Informanterna ser sig själva som försvarare av en traditionell maskulinitet och värdesätter tuffhet, hårdhet och fysisk styrka där en riktig huligan har ”ballar” och inte är en ”vekling”. Livet handlar om att festa, bli full och att njuta av fotboll med andra män. Dessa värden ställs i motsatts till flickvänner, arbete och vardagsliv som inte anses ge livet någon mening. Gemenskapen och grupptillhörigheten är viktig – huligankulturen handlar till stor del om lojalitet, brödraskap, statushierarkier och att offra sig själv för ett högre mål. Den gemensamma faktorn för gemenskapen är våldet. Liksom med skolungdomar och kriminella män återfinns också här en rad oskrivna regler kring våldet, vilka också reglerar grupptillhörigheten. Firmorna har ett självpåtaget våldsmonopol och endast de får slåss i klubbens namn. De är också kritiska till våld på och runt arenan, i stället sker uppgörelserna på andra platser. Om våldet missbrukas, det vill säga om man ger sig på kvinnor eller ”vanliga” supportrar, betraktas mannen som feg, omanlig och han riskerar att utestängas från gruppen.
Ett annat exempel på hur våld kan få en homosocial betydelse är Marie Nordbergs (2009) studie om killars våld i skolan. Hon menar att våldshandlingar kan utgöra ett ”gemensamhetsskapande kitt” och ett sätt att skapa samhörighet. Detta våld utgörs av upprepade våldshandlingar i form av hårdhänta klappar, lättare knytnävsslag, knuffar och hot som ofta är framförda ironiskt eller skämtsamt. Denna typ av våld bekräftar vänskapsband mellan killar som inkluderas i högstatusgrupper. De killar som inte ingår i gemenskapen utsätts inte för samma skämtsamma provokationer.
5.4 Mobbning och trakasserier
De flesta mobbningspraktiker kan förstås som våld och det främst är flickor som utsätts för detta våld. I Miriam Eliasson och Ewa Menckels (2003) kvantitativa studie om verbal aggression och fysiskt våld i årskurs 6 och 8 uppger ungefär hälften av eleverna att någon annan elev har sagt något elakt eller obehagligt till dem vid åtminstone ett tillfälle under det senaste läsåret. 44 procent av flickorna och 65 procent av pojkarna sa att de blivit utsatta för någon form av fysiskt våld vid minst ett tillfälle under det senaste läsåret. Det är främst pojkar som utsätter flickor och andra pojkar
Bilaga 8
543
för verbal aggression och fysiskt våld. I en kvalitativ studie undersöker Eliasson och hennes kollegor (2007) verbal aggression och hur det används i könsrelaterad identitetskonstruktion i högstadiet. De menar att sexuellt orienterade verbala aggressioner hjälper killar att skapa sig själva som ”tuffa”, vilket ses som en central komponent i maskulinitetsnormer bland eleverna, medan att vara ”trevlig” ses som en feminin egenskap. De populära pojkarna, som stod för de mesta av de verbala aggressionerna, fick sällan skulden utan deras trakasserier sågs som skämt. I stället fick de ”stökiga” killarna oftast skulden.
Internationell forskning har visat på att mobbning och trakasserier ofta skapas utifrån föreställningar om kön. Homosexualitet och avvikande könsmässigt beteende nedvärderas och kan ses som ett upprätthållande av maskulina och heterosexuella normer (Thornberg 2011). Medan sexuella trakasserier mot kvinnor handlar om att uppvisa heterosexuell maskulinitet, kan ”sexistiska” trakasserier mot män handlar om reglerandet av kvinnors feminitet och det som uppfattas som homosexuellt eller åtminstone ”bögigt” beteende (Karlsson 2003). En mindre kvalitativ undersökning visar på att sexistiska trakasserier är relativt normaliserat bland unga män och att det kan vara svårt att som kille identifiera sig själv som utsatt. Att identifiera sig själv som utsatt för sexuella trakasserier kan få negativa konsekvenser för killens maskulina status och innebära uteslutning ur kamratgemenskapen (Jansson 2012).
5.5 Män som våldsoffer – att hantera offerstatus
Brottsoffer och förövare beskrivs ofta med schablonmässiga bilder. Ett ”idealt” brottsoffer, ett brottsoffer som väcker sympati, beskrivs ofta som icke ansvarig för våldet och – inte minst – svagt och skyddsvärt. Förövaren beskrivs då i stället som offrets kontrast, som moraliskt förkastlig, stark och ensam ansvarig för det som hänt (Christie 1986). Med tanke på den binära logik som kön tenderar att förstås utifrån, där mjukhet, passivitet, maktlöshet och svaghet ofta har setts som manlighetens motsatts (Kimmel 1994) är det kanske inte konstigt att män är tveksamma till att identifiera sig som offer för våldsbrott (Karlsson & Pettersson 2003). Detta får konsekvenser för hur manliga offer för våldsbrott förstår och beskriver sig själva. Utifrån intervjuer med unga män som fallit offer för misshandel och rån, visar Veronika Burcar (2005) hur män balanserar mellan å ena sidan presentera sig själva som offer och å andra framstå som
Bilaga 8 SOU 2014:6
544
maskulina. Detta görs bland annat genom att framställa sig själva som offervärda, att våldet de utsatts för skiljer sig från ”normalt” våld, genom att nedtona sina skador, och motstå andras uttryck för sympati (Burcar & Åkerström 2009). Detta balanserande synliggörs också i männens berättelser om hur de polisanmält överfallet (Burcar 2013). De påpekar då sin självkontroll och lugn i situationen, visar på att det var svårt att anmäla eller att det inte var deras val att anmäla, samt att de inte försöker få sympati genom att vända sig till polisen – i alla fall inte när det gäller dem själva. De vill å ena sidan inte beklaga sig samtidigt som de inte vill att deras ”ovanliga” erfarenheter inte ska gå obemärkta förbi. Burcar (2005) menar att männen framhäver sin brottsofferstatus men motsätter sig en offeridentitet, de tar avstånd från den passivitet som offerstatus generellt innebär.
5.6 Våldets rasifiering
Som nämnts ovan är unga män med utländsk bakgrund överrepresenterade vad gäller våldsbrott, både som offer och förövare. Samtidigt utför ungdomar med ”helsvensk” bakgrund de allra flesta våldsbrott och ”invandrares” överrepresentation bör förstås utifrån klassrelaterade aspekter snarare än etnicitet (Estrada 2007, 2010). Det finns således ingen självklar koppling mellan invandrare och våld. Samtidigt visar forskning på att unga mäns våld ofta ”rasifieras”. När gymnasieungdomar talar om bråkmakare är det framför allt invandrarkillar som anses utöva våld (Uhnoo 2011). På samma sätt sammankopplar unga män som utsatts för våldsbrott ”brottsling” med ”invandrare” (Burcar 2012). De beskriver invandrarkillar återkommande som mer våldsamma än svenskar. Svenska killar ses som ”mjuka” och ställs i kontrast till ”våldsamma otyglade invandrarkillar” som är ”livsfarliga” och utövar grövre brottslighet. Invandrarkillar ses som mer brutala, stökiga, oförmögna att följa regler och behöver lära sig hur det är att leva i ett demokratiskt land.
Ett annat sätt som våldsbrott rasifieras är genom att våld beskrivs att framför allt ske i vissa områden, områden som oftast sammankopplas med invandrare (Uhnoo 2011). Dessa områden kan sägas bli stigmatiserade och ses som mer våldsamma och farliga än andra (”svenska”) områden och de män som kommer från dessa områden pekas ut som farliga eller problematiska (Hammarén 2008). Schablonbilden av den aggressiva unga invandrarkillen kan också bekräftas och utmanas av de utpekade själva. Machomaskulin-
Bilaga 8
545
itet behöver förstås utifrån den underordnade position män från vissa områden tilldelas. Sexism, aggressivitet och språkbruk kan ses som strategier för att hantera det stereotypa utpekandet och distansera sig från den ”svenska” manlighet och gemenskap man upplever sig utesluten från (Hammarén 2008, Jonsson 2007).
5.7 Hatbrott
Nära associerat till rasifieringen av våldsbrott är hatbrott, det vill säga våld mot hbtq-personer, antireligiöst våld, samt våld av rasistiska eller främlingsfientlig karaktär. Omkring tre fjärdedelar av hatbrotten utförs av män. Merparten av hatbrott har rasistiska eller främlingsfientliga företecken (Brå 2013d). En kvalitativ studie med svarta ungdomar (15–31 år) visar på att rasistiska kränkningar och trakasserier har ett tydligt samband med föreställningar kring maskulinitet och feminitet (Kalonaityté et al 2007, Kawesa 2009). Trakasserierna kan handla om rasifierat språkbruk, kränkningar av fysisk och personlig integritet, samt särskiljande behandling. De unga männen i studien uppger att de återkommande misstänkliggörs för brottsligt, farligt eller våldsamt beteende, medan de unga kvinnorna upplever att de ofta betraktas som sexuellt tillgängliga. Män anser sig kunna ta sig vissa friheter med kvinnor med afrikansk bakgrund som de inte annars hade gjort med andra kvinnor. Utöver dessa stereotypa handlingar har informanterna också erfarenheter av våldshandlingar som explicit hänförs till deras hudfärg, som exempelvis olaga hot och misshandel med rasistiska motiv på offentliga platser. Men hatbrotten begås även i mer familjära miljöer och uppkommer inte sällan av att informanterna hävdar sin rätt. Författarna menar att ”det verkar finnas ett samband mellan att ha en afrikansk bakgrund, inneha en auktoritetsposition eller hävda sina rättigheter till rättvis behandling och bemötas med våldsamt hat” (Kalonaityté et al 2007, s. 30).
Näst efter hatbrott av främlingsfientlig karaktär är hatbrott mot hbtq-personer vanligast (Brå 2013d). I en tidig studie undersöker Eva Tiby (1999) 850 brottsofferberättelser från homosexuella män och kvinnor, som beskriver om, när, av vem och varför homosexuella är offer på grund av sin sexuella läggning. Studien visar att en fjärdedel hade upplevt vad de tolkar som hatbrott. Fler män än kvinnor är rädda för att bli utsatta. I 80 procent av fallen var angriparen en man, och i 60 procent av fallen en ung person (15–25
Bilaga 8 SOU 2014:6
546
år). I en uppföljningsstudie har andelen som upplevt sig utsatta för homofobiska hatbrott ökat markant (Tiby 2004, 2010). I den rapporterar 53 procent av kvinnorna och 51 procent av männen att de har varit utsatta. Ökningen beror delvis på lägre svarsfrekvens i den senare studien, men Tiby (2010) utesluter inte en reell ökning i utsatthet. Framför allt har det skett ett stort tillskott av hatbrott som består av mindre allvarliga händelser, samt brott mot kvinnor. Den vanligaste brottsplatsen i den tidigare studien var en allmän plats, följt av hemmet. I den senare studien var det skola eller arbetsplats följt av allmän plats. Hbtq-brott är enligt Tiby inte ett ”blint våld” utövat av främlingar på allmän plats, snarare utsätts de för våld från människor de känner, vanligen andra ungdomar. Hbtqpersoner upp till 30 år är i större utsträckning utsatta för hatbrott än äldre åldersgrupper. En förklaring till detta kan vara att de debuterat som offentliga homosexuella, bisexuella eller transpersoner i tidigare år än äldre (Tiby 2010).
6 Våld mot kvinnor och barn
Om få svenska forskare har studerat mäns våld mot män utifrån ett genusperspektiv finns det desto mer genusforskning om mäns våld mot kvinnor. Detta beror delvis på den generella uppmärksamhet som våld mot kvinnor fått som socialt problem. Forskning inom detta fält har bland annat berört våldets omfång (Lundgren et al 2001), våldsutsatta kvinnors erfarenheter av våld i nära relation (Hydén 1995), uppbrottsprocesser (Holmberg & Enander 2004), mäns våld mot husdjur i misshandelsrelationer (Holmberg 2004), skilsmässa och mäns våld (Ekbrand 2006) och hedersrelaterat våld (Eldén 2003). Det finns dock väldigt lite forskning om våldsutövande män och deras perspektiv. Detta är paradoxalt med tanke på att maskulinitetsforskning i Sverige i ett internationellt perspektiv är relativt stark och att våldsforskning med genusperspektiv är relativt stark (Hearn & Pringle 2006). Forskning med fokus på män, maskulinitet och våld mot kvinnor har bland annat studerat policy (Balkmar et al 2009, Pringle et al 2010), unga kriminella mäns tal om sitt våld mot kvinnor (Andersson 2008), ungas attityder till mäns fysiska och sexuella våld mot kvinnor (Berg 2005, Jeffner 1997, Uhnoo 2011), hedersrelaterat våld (Rexvid & Schlytter 2012), mäns sexuella våld mot barn (Pringle 2012) samt våld i ungas nära relationer (Gottzén & Korkmaz
Bilaga 8
547
2013). Många studier som inte direkt fokuserar på mäns erfarenheter av sitt våld är relevanta i sammanhanget och berör på olika sätt frågor om maskulinitetsnormer (t.ex. Cater 2004, Edin et al 2008, Eriksson 2003, Eriksson & Näsman 2008). Studier om mäns risktagande i trafiken har synliggjort att detta bör ses som en form våld mot kvinnor, barn och männen själva (Balkmar 2013, Joelsson 2013). Pågående projekt finansierade av FAS och Brottsoffermyndigheten med genusperspektiv fokuserar på män, exempelvis om nätverkets respons på våldsutövande män (Gottzén 2012, 2013b, 2013c, 2013d, 2014), våldsutövande mäns förhållningssätt till våld och interventioners förändringspotential (Jansson & Kullberg 2011) samt myndigheters bemötande av våldsutsatta män (Persson 2012).
6.1 Kvinnomisshandlare och våldtäktsmän
Som diskuterat ovan återfinns bland olika grupper av män regler kring vem man får utöva våld mot och inte. Men det är inte bara ungdomar och kriminella som ser det som moraliskt problematiskt att slå en kvinna, utan även ”vanliga” vuxna män. Som en man uttrycker det:
Slå en annan kvinna, eller skrämma en annan kvinna är inte heller okej, det är nåt som ses- inte ovanligt att ses, ja, lägst i botten liksom. Det är det mest moraliska fel man kan göra på nåt sätt. Mer okej att slå nån på krogen eller ta en stöld eller nåt sån men aldrig mot en kvinna, svagare människa rent fysiskt och dessutom den man älskar. Hur lågt kan man gå?
(Gottzén 2013c)
Eller som en annan man påpekar:
Det har alltid varit väldigt uttalat det där också ju, att det är hemskt att slå på kvinnor, det säger ju alla runt om en alltså. Till och med ”Skulle det vara nån i min närhet som slår på en kvinna, fy fan då ska den få” bla bla bla. Och det kan jag också själv tycka. Det tycker, jag tycker det också. Därför är det så hemskt att åh, vart en del av det.
(Gottzén 2012, s. 153)
Trots att våld mot kvinnor fördöms bland många män – inklusive dessa två som går i behandling för att ha utövat fysiskt våld i nära relation – fortsätter mäns våld mot kvinnor vara vanligt förekommande. Omfattningen på mäns våld mot kvinnor är svår att avgöra. Vissa studier uppger att 2 procent (Brå 2012) andra att så många
Bilaga 8 SOU 2014:6
548
som 5 procent av Sveriges kvinnor har utsatts för någon form av fysiskt våld under det sista kalenderåret (Lundgren et al. 2001). Män är misstänkta förövare i de flesta fall (Brå 2012). Men hur kan vi förstå att våld mot kvinnor utövas trots ett återkommande fördömande? Hur kan män utöva våld mot kvinnor samtidigt som många ser det som moraliskt förkastligt, inklusive de män som själva utövar detta våld?
Ett sätt att förklara detta är utifrån vad Lundgren (1993) kallar för konstitutiva och regulativa regler. Mäns övergripande definition av våld är regulativ, en form av yt-regel. Regulativa regler är explicita och något vi förhåller oss medvetet till. Konstitutiva regler är i stället förgivet tagna och trögföränderliga grundregler. Dessa kan bland annat röra om hur en kvinna förväntas vara, exempelvis lagom mycket sexuellt tillgänglig för män. Enligt Stina Jeffner (1997) kommer de regulativa och konstitutiva reglerna i konflikt i talet om mäns våld och i synnerhet i talet om våldtäkt. I en studie med killar och tjejer i årskurs 9 visar hon på att en regulativ regel kring våldtäkt utgörs av ”allt sexuellt som sker efter att tjejen sagt nej”. Samtliga informanter i studien tar utifrån denna definition avstånd från våldtäkt och menar att detta är fel. Samtidigt är ”allt som sker efter tjejen sagt nej” förhandlingsbart. Det gäller enbart om hon sagt nej på rätt sätt, gått därifrån, mått dåligt efteråt, etcetera (jfr Berg 2005). Dessa undantag är uttryck för den konstitutiva regeln, det vill säga regler om hur kvinnor är konstituerade.
Det finns alltså en viss förhandling om när våld mot kvinnor anses godtagbart och inte. Under vissa omständigheter förefaller det som relativt accepterat. I Uhnoos (2011) studie med gymnasieungdomar poängterar de intervjuade att det inte ses som legitimt för en kille att slå eller våldta en tjej. Att slå en tjej är fegt och ”ocoolt”, killarna markerar avståndstagande från sådant agerande. Men en kille kan slå en tjej om bråket förstås som ungdomsbråk, det vill säga mellan två jämbördiga parter och så länge båda slår. Grundregeln att inte slå en kvinna bygger på föreställningar om en asymmetrisk maktrelation mellan könen, framför allt vad gäller fysisk styrka, medan om relationen förstås som symmetrisk blir våld möjligt. Det kan också under vissa omständigheter ses som godtagbart att slå en ”hysterisk kvinna”. Om kvinnan är tjatig, full, jobbig och slår killen kan killens våld anses nödvändig för att lugna och kontrollera henne (Andersson 2007a, Hearn 1998).
Ett annat sätt att förklara varför män kan fortgå med sitt våld är att de inte uppfattar sina handlingar som våld. I en studie om mäns våld
Bilaga 8
549
mot kvinnor i nära relation visar Margareta Hydén (1995) att män har en annan uppfattning om misshandel än vad kvinnor har. Medan kvinnorna relaterar till våldets effekt och graden av ömsesidighet i våldet i sin förståelse av misshandel, relaterar männen framför allt till våldets allvarlighetsgrad. Endast om mannen använt sig av grovt våld och skadat kvinnan svårt ses det hela som misshandel, annars anser männen att de varit inblandade i bråk. De flesta män talade därför hellre om bråk än kvinnomisshandel, trots att de flesta var anmälda och några dömda för misshandel. Hos männen frammanade begreppet misshandel en bild av ett tydligt offer och en förövare, medan bråk öppnar upp för viss ömsesidighet och jämställdhet i relationen (jfr Eriksson 2003). Till skillnad från männen i Hydéns (1995) studie var de flesta männen i Lucas Gottzéns studie mycket mer benägna att tala om sina handlingar i termer av våld, vilket till viss del har att göra med att de går i behandling och sökt sig till den frivilligt (Gottzén 2013d). Men de beskriver ofta att de varit våldsamma under kortare eller längre perioder innan behandlingen, men då inte tolkat sina handlingar som våld eller misshandel (jfr Hearn 1998). Det är först när de sätter händelserna i sitt sammanhang, när de kopplar samman de olika formerna av våld som de börja se detta som våld eller misshandel (Gottzén 2012, 2013d).
6.2 Förmodad och reell respons
Att män inte förstår sina handlingar som misshandel har till viss del att göra med att det ses som en moraliskt problematisk handling och att kvinnomisshandlaren utgör en maskulin kategori med låg social status. Kvinnomisshandlaren kan förstås som en ”stigmatiserad” maskulinitet i det att slå kvinnor ses som avvikande till normen för korrekt manligt beteende och ett illegitimt inslag i maskulinitetsgörandet. Det är ”hemskt” och ”fruktansvärt”, något männen i Gottzéns (2012) studie skäms för. Männen skäms över vad de gjort och de är därför ytterst försiktiga med att berätta om sina handlingar för andra eftersom de förväntar sig att människor runt omkring dem inte bara kommer att kritisera handlingen utan också ta avstånd från dem som personer. Männen är rädda för att våldet inte enbart ska förstås som en moraliskt förkastlig handling, utan rädslan är att denna handling kopplas samman med deras person, att de också ses som kvinnomisshandlare (Gottzén 2013c, 2014).
Bilaga 8 SOU 2014:6
550
Mäns våld mot kvinnor handlar alltså inte enbart om relationen till det kvinnliga offret, utan till stor del också om relationer till andra män (Hearn & Whitehead 2006). Samtidigt upplever många av männen ett behov av att berätta om sina erfarenheter och söka stöd hos vänner i en tid av kris.
De flesta män i Gottzéns studie bemöts dock inte av den negativa respons de förväntat sig. De menar att de generellt mött ett fördömande av våld, att våld mot kvinnor är fel, men samtidigt av förståelse för sina handlingar. Detta hör nära samman med de sätt männen presenterar sitt våld. Genom att omdefiniera och kontextualisera våldet tonas allvaret och omfattningen på våldet ned och vännernas uppmärksamhet riktas mot annat, som separationen, hans depression eller hennes ”problematiska” karaktär. Detta får mannens våld att framstå som det oundvikliga resultatet av besvärliga omständigheter eller som en bisak till vad de själva upplever är det verkliga problemet. Det hjälper också männen att hantera vad de förmodar är det sociala nätverkets negativa respons och att undvika utpekandet som kvinnomisshandlare. Upplevelsen av skam utgör således ett hinder för männen att helt öppet berätta om sitt våld (Gottzén 2013c). Men skam kan också användas som en resurs när männen berättar om sitt våld (Gottzén 2014). Detta sker bland annat genom att visa på eller beskriva sin ånger och sin skam, genom att fördöma sina egna handlingar och genom att påpeka att man går i behandling och tar tag i sina problem. Genom uppvisandet av skam blir det möjligt för mannen att fördöma handlingarna som moraliskt problematiska samtidigt som han begripliggör sig själv. Han uppvisar en ”begriplig” känsla och visar att han förstår att det han gjort mot sin partner är fel. Jaget och handlingarna skiljs på så sätt åt, mannen förkroppsligar inte det problematiska maskulina kvinnomisshandlarsubjektet utan genom att ställa sig på sina vänners och familjs sida och fördöma detta subjekt föregriper han inte bara fördömandet utan positionerar sig också som en ”normal” man som på grund av omständigheter eller ”aggressionsproblem” blivit våldsam. På så sätt kan mannen lösgöra sina handlingar från sitt jag. Han är inte en kvinnomisshandlare, utan egentligen en ”normal” och ”snäll” man som utfört hemska handlingar (Gottzén 2013c, 2014).
Bilaga 8
551
7 Jämställdhet och våld
Bekämpandet av mäns våld mot kvinnor har under många år varit en central del av svensk jämställdhetspolitik och det lyfts som ett av målen i regeringens nationella jämställdhetsarbete. Målet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet (Skr 2011/12:3). Mäns våld mot kvinnor har i svensk politik under de sista decennierna setts som ett uttryck för bristande jämställdhet eftersom det går på tvärs med jämställdhetens grundläggande utgångspunkt – att relationen mellan kvinnor och män ska ”präglas av ömsesidig respekt, hänsyn och tolerans” (Prop. 1997/98:55, s. 22). Våldsamma män utsätter inte bara kvinnor för våld och kränkningar, de underminerar jämställdhet i och med att de inte visar kvinnor vederbörlig respekt utan kränker deras (kroppsliga) integritet. Mäns våld mot kvinnor är på så sätt ”ett allvarligt hinder för jämställdhet och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter” (Skr 2011/12:3, s. 23).
7.1 Jämställdhet minskar våld
Men om mäns våld mot kvinnor anses vara ett hinder för jämställdhet, kan då ökad jämställdhet reducera mäns våld mot kvinnor? Detta är inte helt enkelt att svara på eftersom det genomförts förhållandevis lite forskning på området. En central fråga är hur jämställdhet ska mätas i undersökningar: Som ett bifall till att jämställdhet är något gott? Som attityder kring kön och könsnormer? Som ett beteende, exempelvis ansvar för barnomsorg och hushållsarbete? Ofta försöker studier att undersöka relationen mellan våld och jämställdhet indirekt, främst genom att studera relationen mellan attityder kring kön och våldsbenägenhet. En undersökning genomförd av Ungdomsstyrelsen (2013) visar exempelvis på en relation mellan våldsanvändande och genusnormer som kan kopplas till jämställdhet. Studien undersöker alltså inte jämställdhet i sig, utan attityder kring kvinnor och män. Studien visar på att risken för att ha utövat en våldsam eller kränkande handling ökar med 3,2 gånger för killar som både instämmer i stereotypa påståenden om könsroller och i stereotypa påståenden om maskulinitet och femininitet, jämfört med killar som inte instämmer i något av dessa påståenden. Mönstret är detsamma bland tjejer, men risken är något lägre (2,5) (Ungdomsstyrelsen 2013).
Bilaga 8 SOU 2014:6
552
Internationell forskning pekar på att accepterandet av maskulinitetsnormer som betonar mäns rättigheter och dominans över kvinnor ökar risken för våldsutövande (Barker et al 2011, Hagemann-White et al 2010, WHO 2002). I WHO:s (2002) rapport om våld som nämndes inledningsvis presenteras resultat från studier från en rad länder i västvärlden och från utvecklingsländer. Dessa visar på en rad återkommande faktorer som utlöser våld i nära relation, exempelvis: att kvinnan inte lyder mannen, att hon argumenterar tillbaka, ifrågasätter mannen om pengar, går någonstans utan mannens tillåtelse, vägrar mannen sex, eller att mannen misstänker att kvinnan är otrogen.
Vad gäller faktorer som påverkar mäns våld konstaterar rapporten att forskningen främst undersökt individuella faktorer, snarare än faktorer som ligger på grupp- eller samhällsnivå (WHO 2002). Vad gäller individuella faktorer är (ung) ålder, låg inkomst och erfarenheter av våld i uppväxten faktorer som konsekvent lyfts fram. På gruppnivå visar forskningen på att även om våld i nära relationer återfinns i alla samhällsklasser är fattiga kvinnor särskilt utsatta. På samhällsnivå pekar rapporten framför allt på att partnervåld sker oftare i samhällen där män har ekonomisk makt och bestämmanderätt i hushållet, där kvinnor inte kan ta ut skilsmässa enkelt och där vuxna generellt använder sig av våld för att lösa konflikter. Andra viktiga faktorer är strukturella orättvisor mellan kvinnor och män, rigida könsroller och föreställningar om manlighet kopplade till dominans, heder och aggressivitet.
I en omfattande internationell forskningsöversikt skriven på uppdrag av Europakommissionen, visar Carol Hagemann-White och hennes kollegor (2010) på resultat som till stora delar stöder WHO:s (2002) slutsatser. På en samhällsnivå pekar de på att nedvärdering av kvinnor utgör den starkaste faktorn för våld mot kvinnor, framför allt för sexuellt våld och våldtäkt. Nedvärdering av kvinnor innefattar materiell och kulturellt underordnande av kvinnor, ojämställdhet, samt patriarkala föreställningar om feminitet och sexualitet. Andra faktorer, som bedöms ha något mindre effekt, är hierarkiska maskulinitetsnormer och möjlighet till straffrihet (”impunity”). På gruppnivå, framstår berättigande (”entitlement”) som en särskilt stark faktor för både sexuellt våld och våld i nära relation. Med berättigande åsyftas här exempelvis mäns upplevelse av rättighet att få sina behov tillgodosedda samt ett skuldbeläggande av kvinnor.
På vad Hagemann-White et al (2011) kallar för mikronivå, det vill säga den nivå som rör familj, vänner och sociala nätverk, identifieras inga särskilt starka faktorer för sexuellt våld, även om
Bilaga 8
553
könsstereotyper (t.ex. våldtäktsmyter) och vänners godkännande har viss påverkan. Däremot identifierar författarna vänners godkännande som den enskilt starkaste faktorn för våld i nära relation, där exempelvis mäns behov av erkännande från verkliga och föreställda kollektiv påverkar mäns våld mot sin partner. Slutligen, på en individuell psykologisk (”ontogenetisk”) nivå visar forskningen på en rad starka faktorer. För sexuellt våld utgör de tydligaste föreställningar om sex som en erövring som ibland kan göras med våld. En annan tydlig faktor är att individen har ett maskulint jag vilket enligt Hagemann-White et al (2011) innebär att mannen upplever krav att bevisa sig själv, att ha kontroll och att distansera sig själv från allt som ses som feminint. För våld i nära relationer utgör en uppväxt med föräldrar som inte kunnat ge tillräckligt med omsorg, samt maskulin kontroll – det vill säga behov av att ha kontroll och vinna respekt – de starkaste faktorerna.
En representativ norsk studie visar att våld mot barn är mindre förekommande i jämställda hem än hem som inte är jämställda (Holter 2013, Holter et al 2009). Denna studie har explicit fokuserat på jämställdhet, vilket mäts på ett ”praktikplan” genom bland annat frågor om beslutsfattande i arbetsliv och i familjen, samt uppdelning av hushålls- och omsorgsarbete. Vidare har man mätt attityder till jämställdhet och egen könsidentitet. Studien visar på att i jämställda hem var det nästa 2/3 mindre våld än i ojämställda hem. En särskilt stark faktor är om föräldrarna har lika möjlighet till beslutsfattande i familjen (Holter 2013, Holter et al 2009)
Sammantaget återkommer en rad faktorer för mäns våld mot kvinnor som på flera sätt kan kopplas till frågor om jämställdhet och frånvaron av kvinnors rättigheter. Både WHO (2002) och Hagemann-White et al (2011) identifierar en rad olika faktorer som är nära associerade till olika maskulinitetsnormer, vare sig de rör sig generellt kulturell nivå eller om normerna verkar genom sociala nätverk eller synliggörs i förövarens attityder eller på annat sätt på individuell nivå. Ökad jämställdhet kan således minska mäns våld mot kvinnor. Men forskare har också visat på att jämställdhet kan öka mäns våld mot kvinnor. Detta ses då som en följd av att jämställdhet och kvinnors högre status uppfattas som ett hot och skapar en ”backlash” i form av kontrollstrategier för att upprätthålla mäns makt (Martin et al 2006). De skilda resultaten behöver dock inte vara helt motstridiga, utan kan förstås som relaterade till varandra. Studier visar exempelvis på att jämställdhet initialt ökar våld mot kvinnor, men att efter en viss tid avtar våldet (Whaley et al 2013).
Bilaga 8 SOU 2014:6
554
7.2 Jämställt våld?
Jämställdhet och våld har också diskuterats i relation till könssymmetri, det vill säga i fråga om våldet är ”jämställt”. I dessa diskussioner lyfts mäns utsatthet för kvinnors våld inte sällan fram som ett osynligt problem. I samband med detta påpekas också att forskning visar på att kvinnor är lika våldsamma som män i nära relation (t.ex. Billing & Högberg 2009). Mycket riktigt finns det studier som visar på könssymmetri vad gäller våld i nära relationer. Dessa resultat är dock omdebatterade (se t.ex. Enander 2011, Kimmel 2002, Loseke & Kurz 2005). De olika ståndpunkterna i frågan kan exemplifieras genom den debatt som förts mellan två ledande våldsforskare, Donileen Loseke och Murray Straus. Straus är en av de främsta förespråkarna för att män och kvinnor utövar lika mycket våld.
En del av kontroverserna kring våldets symmetri beror delvis på olika studiedesign och sätt att mäta våld. Studier som visar på symmetri mellan mäns och kvinnors våld i nära relation bygger i princip uteslutande på en enkät som kallas för Conflicts and Tactics Scale (CTS), vilket utvecklats av Straus och hans kollegor. Medan brottsstudier generellt finner att män är överrepresenterade vad gäller våld i familjen, visar CTS-baserad forskning – vilken främst fokuserar på familjekonflikt – oftast på att våldet är relativt jämt fördelat mellan män och kvinnor. Detta beror delvis på att brottsstudier framför allt fångar upp grovt våld medan CTS-studier främst berör lindrigt våld.
De studier Straus och hans kollegor genomfört visar på att män och kvinnor utövar ungefär lika mycket våld i nära relation: kvinnor utövade våld i 124 fall av 1 000 par och män 122 fall av 1 000 par. Skillnaden är inte statistiskt signifikant. Kvinnor utövar mer lindrigt våld medan män utövar mer grovt våld (Straus 2005). Straus påpekar dock att dessa siffror kan missuppfattas om inte motiven för våldet och skadorna från våldet undersöks. När siffrorna justerats och inkluderar skador så utövar 3,7 män av 1 000 par våld som orsakar skada och kvinnor 0,6 av 1 000 par. Andelen våld som orsakar skador är alltså sex gånger högre bland män än bland kvinnor. Samtidigt påpekar Straus på behovet av att lyfta fram kvinnors våld. Även om det är lindrigare så skadar det män, och det skadar inte minst kvinnor själva eftersom våldsanvändande ökar risken för att själv bli utsatt. Han påpekar också att hans
Bilaga 8
555
resultat inte ska tas som förevändning att ursäkta mäns våld eller annan misogyni.
I en respons till Straus påpekar Loseke och Kurz (2005) att det endast är CTS-studier som visar på könssymmetri. De lyfter fram en rad metodologiska svagheter med dessa typer av undersökningar. Ett centralt argument är att CTS-studier likställer olika former av våld och inte ser till deras kvalitativa skillnader vad gäller exempelvis motiv och grovhet. Vidare menar de att representativa urval av hela befolkningar, som CTS-studierna har, sällan visar på särskilt stor omfattning av grovt våld eftersom grovt våld inte är statistiskt vanligt. Det finns också ett troligt stort bortfall av just de individer som utövar grövre våld – de underrapporterar våldet eller vägrar att ställa upp i undersökningen. Ett annat problem är att CTS-intervjuerna görs över telefon. För att kunna prata om traumatiserande och problematiska händelser som våld behöver informanten kunna lita på forskaren vilket är svårt genom snabba telefonintervjuer. Vidare påpekar Loseke och Kurz (2005) att forskning visar på att män tenderar att underskatta sin egen omfattning av våld, kvinnor underskattar mäns våld, och att kvinnor och män överskattar kvinnors våld eftersom det är ovanligt och sticker ut (jfr Hydén 1995).
Loseke och Kurz (2005) kritiserar också CTS-studierna för att inte studera våldet i sitt sammanhang, förstås dess mening och dess konsekvenser. Vad gäller våldets sammanhang menar författarna att våldet måste förstås i relation till mäns och kvinnors generella relationer i samhället och i familjen, inte minst vad gäller den ojämställdhet som präglar relationerna. Det behöver också förstås utifrån den historiska acceptansen för våld mot kvinnor. Vad gäller våldets mening behöver exempelvis mäns och kvinnors skilda motiv till våld betonas. Många fler kvinnor än män utövar våld i självförsvar. Våldsutsatta kvinnor upplever ofta rädsla, medan våldsutövande män ser det som sin rättighet att använda sig av våld. Slutligen behöver våldets konsekvenser poängteras. När det exempelvis gäller det våld som kommer till polisens kännedom och de skador offer söker sig till sjukhus för, är könsskillnaderna slående – män blir sällan skadade av våld i nära relationer. Slutligen menar författarna att Straus påpekande att vi behöver lyfta fram kvinnors våld eftersom det riskerar att utsätta dem för våld från sina partners innebär ett skuldbeläggande på offret, att det framstår som hennes fel att han slår, vilket förskjuter problemet från mannen och hans våld.
Bilaga 8 SOU 2014:6
556
Sammanfattningsvis, trots skilda uppfattningar, är Straus (2005) och Loseke och Kurz (2005) överens om att forskningen tydligt visar på att kvinnors våld mot män främst utgörs av lindrigare våld och att kvinnor får långt mer och grövre skador från våld än män i nära relationer.
7.8 Jämställdhet och strukturellt våld
Relationen mellan jämställdhet och våld har också lyfts fram i ett tredje område, i relation till så kallat hedersrelaterat våld. Under senare år har hederskultur lyfts fram som ett allt mer viktigt område i jämställdhetspolitiken (Skr. 2007/08:39). Det finns dock väldigt lite forskning om män som utövat eller utsatts för hedersrelaterat våld (se dock Rexvid & Schlyter 2012, Thapar-Björkert 2009). Devin Rexvid och Astrid Schlyter (2012) har intervjuat unga män som deltagit i ett projekt riktat till killar uppväxta med ”hederskulturella normer och värderingar”. Studien visar på en attitydförändring där deltagarna gått från att förknippa manlighet med att bland annat vara familjeförsörjare, familjeöverhuvud och fysiskt och mentalt stark, till att förstå manlighet som främst uttryckt genom respekt, ärlighet, pålitlighet och hjälpsamhet. De betonar i dag ett lugnt och jämställt beteende gentemot kvinnor och andra män och framhäver vad de uppfattar som de positiva delarna av hederskulturen, det vill säga godhet, altruism, respekt och självrespekt. Killarna i studien menar att det finns skillnader mellan ”män med utländsk bakgrund” och ”svenska män” vad gäller relationen till kvinnor. Medan de förra idealiserar en hierarkisk relation så ses svenska män som mer demokratiska och jämställda. Samtidigt påpekar informanterna att det finns hierarkiska relationer mellan män, där män med utländsk bakgrund diskrimineras (Rexvid & Schlytter 2012).
Frågan om diskriminering i relation till insatser och offentliga diskussioner om hedersrelaterat våld har lyfts av en rad forskare som visat på att när våld utövats av svenska män tenderar det ges individuella förklaringar medan när det handlar om män med utländsk bakgrund och/eller hedersvåld så lyfts kollektivistiska förklaringar fram och våldet ses som resultatet av traditionella och patriarkala värderingar (Alinia 2011, Bredström 2006, Eriksson 2006, Gottzén & Jonsson 2012, Lundgren 2011, Pringle 2010, Uhnoo 2011). Hanna Wikström (2011) har exempelvis visat på kunskapsbildningen kring hedersrelaterat våld ser våld i ”invandrar-
Bilaga 8
557
familjen” som strukturellt och systematiskt, samtidigt som mäns våld mot kvinnor och barn i ”svenska” familjer framstår som tillfälligt eller som resultatet av en dysfunktionell eller socioekonomisk utsatt position. Ickevästliga kvinnor antas vara särskilt utsatta för våld i egenskap av sin bakgrund, oavsett hur många år de bor i Sverige. På detta sätt kan man tala om att invandrarkvinnor ska räddas och skyddas av från invandrarmännen och det blir möjligt att diskriminera ”i jämställdhetens namn” (Alinia 2011). Som Paulina de los Reyes (2001, s. 97) påpekar:
Diskursens utformning öppnar för ett ”berättigat” och ”politiskt korrekt” ventilerande av fördomar mot invandrare – de förtrycker sina kvinnor, samtidigt som den bidrar till att förstärka en positiv svensk identitet – de är inte jämställda som vi. Jämställdhetsdiskursen förmedlar värderingar, normer och föreställningar som skapar samhörighet mellan ”oss svenskar” och avstånd till ”dem”, invandrarna.
de los Reyes (2001) kritiserar den svenska jämställdhetsdiskursen för att göra frågor om förtryck och ojämlikhet till ”kulturella drag” hos den invandrade befolkningen, vilka bekräftar föreställningen om en svensk moraliskt överlägsenhet gentemot invandrare. En effekt av detta är att invandrare behöver lära sig svensk jämställdhet (Lundgren 2011). Den stora fokuseringen på hedersvåld riskerar därmed inte bara ta uppmärksamhet från ”svenskars” våld, utan också reproducera rasism och strukturellt våld. Utifrån ett intersektionellt perspektiv bör mäns våld snarare förstås ”i skärningspunkten mellan patriarkala normer inom familjen och samhället och det omgivande samhällets rasism” (Lundgren 2011, s. 339). Det behövs med andra ord såväl forskning som insatser som kan analysera både de generella och specifika former och uttryck våld och könsrelationer kan ta och det strukturella våld som reglerar relationer mellan män av olika klass och etnicitet.
8 Preventiva insatser
I och med att mäns våld lyftes fram som ett socialt problem började myndigheter och frivilligorganisationer att arbeta med preventiva insatser under slutet 1970-talet och början av 1980-talet. Från en handfull program i USA har insatser kring män och våld blivit allt mer vanligt och återfinns i dag i de flesta länder i västvärlden. Även i Sverige finns det en rad insatser som arbetar mot mäns våld. Dessa insatser utförs på följande nivåer (Sjögren et al 2013):
Bilaga 8 SOU 2014:6
558
Universell – hälsofrämjande insatser för alla.
Selektiv – förebyggande insatser för avgränsade grupper.
Indikativ – akuta och behandlande insatser.
Våldförebyggande program kan också ha en mer eller mindre tydlig genusansats i relation till om de ifrågasätter könsnormer. Program kan vara:
Genusneutrala – synliggör inte skillnader mellan könen.
Genusredovisande – kvinnor och män figurerar som statistiska enheter.
Genussensitiva – utgår från kön som socialt konstruerat och mäns och kvinnors skilda behov.
Genusförändrande – försöker förändra könsnormer och möjliggöra jämställdhet.
I en utvärdering av preventiva insatser kring unga män och våld som genomförts på uppdrag av Ungdomsstyrelsen identifieras sammanlagt 101 svenska offentligt finansierade projekt (Berg et al 2013). De flesta av dessa projekt är universella (88 st.) och selektiva (66 st.), vissa program kombinerar ansatserna. Projekten syftar framför allt till att förebygga hedersrelaterat våld (63 st.), följt av våld i nära relationer (25 st.), killars våld mot killar (”gatuvåld”) (12 st.) och därefter mobbning, kränkningar och trakasserier (10 st.). Majoriteten av insatserna utgörs av enstaka lektioner eller seminarier. De flesta är genusensitiva eller genusförändrande och riktar sig till både killar och tjejer.
8.1 Universella insatser
Universella insatser tenderar att bestå av kampanjer eller föreläsningar, men under senare tid har några långsiktiga universella insatser genomförts. De flesta i Sverige är inriktade på unga (Eriksson, Berg & Wallqvist 2011). Ett exempel på detta är Machofabriken (Lundqvist et al 2011), som drivs av Män för Jämställdhet, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) och Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR). Materialet är tänkt att användas i skolor och fritidsverksamheter som riktar sig till
Bilaga 8
559
unga. Machofabriken är en genusförändrande ansats som inte enbart fokuserar på våld, utan maskulinitetsnormer generellt. Programmet utgår från genusvetenskapliga och normkritiska perspektiv på kön, sexualitet och våld. Målet är att ge möjlighet att kritiskt reflektera kring hur könsnormer påverkar ungas liv och relation till våld (Gottzén et al 2013). Ett annat genusförändrande program är Frihet från våld (FFV) som Män för jämställdhet utvecklar. Detta bygger till stora delar på Mentors in Violence
Prevention (MVP), ett amerikanskt manualbaserat program med målet att förebygga våld och mobbing genom så kallat åskådarperspektiv.
Den grundläggande idén är inte att förändra de som utövar grövre våld så mycket som att förändra gruppens förståelse och acceptens för lindrigare former av våld eftersom dessa möjliggör grövre våld. Detta tillvägagångssätt är medvetet för att inte skapa onödigt motstånd hos deltagarna. Programmet har också ett genusperspektiv på maskulinitet. FFV är i sin linda och har inte utvärderats än, men MVP har utvärderats ett antal tillfällen och har visat på signifikant nedgång i exempelvis sexistiska attityder och viss positiv effekt på förutsett beteende, exempelvis att deltagare är mer benägna att ingripa i våld än de som inte deltagit i programmet (Gottzén et al 2013).
8.2 Selektiva insatser
Liksom de universella insatserna vänder sig selektiva insatser i Sverige ofta till yngre män. Ett av de mest använda på behandlingshem, ungdomsanstalter och särskilda ungdomshem är Aggression Replacement
Training (ART), ett genusneutralt program som främst vänder sig till unga män med aggressivt och asocialt beteende. Programmet bygger främst på psykologisk inlärningsteori och utgår från att unga med asocialt beteende saknar sociala och kognitiva färdigheter, har bristande impulskontroll och därför löser konflikter med aggressivitet. Programmet består av social färdighetsträning, träning i ilskekontroll och moralträning. Efter en utvärdering visade på låg effekt inom Kriminalvårdens verksamhet valde de att sluta använda
ART som våldsförebyggande intervention (Danielsson et al 2011). Utvärderingar i andra miljöer visar på liten effekt (Eriksson et al 2011). Kvalitativa studier har visat att programmet riskerar reproducera en våldsam maskulinitet om gruppledarna inte problematiserar genus och våld (Andersson 2007b, Eriksson et al 2011).
Bilaga 8 SOU 2014:6
560
8.3 Indikativa insatser
Det finns i dag en rad olika indikativa preventionsinsatser (dvs. behandlingsinsatser), för våldsamma män. Till skillnad från universella och selektiva insatser, som främst riktar sig till ungdomar, inriktar sig indikativa insatser främst till vuxna män. De allra flesta fokuserar på våld i nära relation. Internationellt är majoriteten av behandlingsprogrammen riktade till män dömda för misshandel, men det finns också de som erbjuder behandling av män som går i terapi frivilligt (Tolman & Edleson 2011). Det finns sammanlagt omkring 75 behandlingsprogram i Sverige (Eriksson et al 2011). Kriminalvården använder sig främst av det manualbaserade programmet Integrated Domestic Abuse Programme (IDAP), framför allt inom frivården men också på anstalter. Programmet har utvecklats i USA och Storbritannien och är genussensitivt. Det utgår från ett övergripande könsmaktsperspektiv, men kombinerar detta med ekologiska, systemorienterade modeller. Programmet utgår från män som individer, mäns interaktion med andra och olika sociala sammanhang runt våldsutövande män. För sexualbrottsdömda används Relationer och samlevnad (ROS). Detta grundar sig främst på individfokuserade förklaringar (Eriksson et al 2011). De program som vänder sig till män som sökt sig till behandling frivilligt, som exempelvis Utväg och Kriscentrum för män, är ofta inspirerade av norska Alternativ till vold (ATV), även om andra influenser ofta förekommer parallellt. ATV är en genussensitiv, halvstrukturerad behandlingsmodell som kombinerar ett könsmaktsperspektiv med individuella förklaringar till mäns våld mot kvinnor (Socialstyrelsen 2010). Flera av de behandlingsenheter som arbetar med våldsutövande män vänder sig också till våldsutövande kvinnor, men detta förefaller vara en mindre grupp. Viss verksamhet finns också för våldsutövande fäder (Eriksson, Berg & Wallqvist 2011). Arbete med behandling för våld i hbtq-relationer är i princip icke-existerande, men Utväg Skaraborg har nyligen genomfört ett projekt för att bättre inkludera hbtq-personer som har erfarenheter av att utöva eller utsättas för våld, och deras barn.
Program som vänder sig till våldsutövande män har varit omdiskuterade sedan start. I synnerhet eftersom utvärderingar ofta ger motsägelsefulla resultat. De flesta utvärderingar visar på att behandlingsprogram har liten men signifikant positiv effekt på att få män att sluta bruka våld, andra visar dock på att det inte finns någon evidens för programmens effektivitet. Dessa skillnader är delvis ett
Bilaga 8
561
resultat av olika mätmetoder. Experimentella studier, som ofta använder sig av ett slumpmässigt urval av populationen och en kontrollgrupp, visar generellt mindre evidens än de kvasiexperimentella studier som jämför mellan de som genomför programmen och de som hoppat av eller inte påbörjar behandling (Tolman & Edleson 2011). I Sverige har Socialstyrelsen (2010) genomfört en kvasiexperimentell utvärdering av olika frivilliga behandlingsprogram som visar på en liten men positiv effekt. Utvärderingen kunde dock inte identifiera den positiva effektens orsak.
9 Rekommendationer
Det har producerats en hel del forskning kring mäns våld i Sverige. Mycket av denna forskning är relevant för förståelsen av mäns relation till våld, men har antingen främst fokuserat våldsutsatta kvinnors erfarenheter eller inte haft ett genusperspektiv. Forskning med fokus på maskulinitet och våld är fortfarande relativt ovanlig. Svensk våldsforskning har i stället primärt varit viktimologisk och fokuserat på kvinnor och barn, samt på attityder kring våld. Forskning om och med män som våldsutövare och offer har främst bedrivits inom kriminologin. En del av denna – men långt ifrån all – har haft ett explicit maskulinitetsperspektiv.
Det finns inga entydiga svar på varför det finns förhållandevis lite forskning om maskulinitet och våld. Min bedömning är att det delvis är en följd av att forskare, men också svensk jämställdhetspolitik (med rätta) premierat våldsoffers (dvs. kvinnors och barns) erfarenheter, samtidigt som maskulinitetsforskare inte varit särskilt intresserade av våld. Det är också delvis en effekt av att den forskningsfond som framför andra finansierar våldsforskning, Brottsofferfonden, i princip inte finansierar forskning om eller med förövare. Det är möjligtvis också ett resultat av att förövare inte är helt enkla att få kontakt med och inkludera i studier. Under senare år har flera projekt om män och våld initierats (se ovan), men det finns fortfarande dock en rad områden där det helt eller delvis saknas relevant grundforskning:
Det minst utvecklade forskningsområdet är mäns kollektiva våld. Vi har ytterst lite kunskap om män som offer och utövare av idrottsrelaterat våld, politiskt våld och våld i relation till kriminella grupperingar. I utvecklandet av detta forskningsfält
Bilaga 8 SOU 2014:6
562
skulle det framför allt vara fruktbart att utveckla forskning kring våldets homosociala betydelse.
I jämförelse med kollektivt våld existerar det mer forskning kring män som offer och förövare av interpersonellt våld och våld i nära relationer, men denna är fortfarande begränsad. I detta område saknas särskilt forskning om våld bland unga, hbtq-personer, män med utländsk bakgrund, samt våldsutsatta män i heterosexuella relationer. Vad gäller andra former av interpersonellt våld behövs forskning kring män som förövare på arbetsplatsen och på offentlig plats, samt hatbrott. Det mesta av forskningen om män och interpersonellt våld fokuserar oftast endast på offer eller förövare. Interpersonellt våld sker dock alltid i ett socialt sammanhang och individer runt förövare (och offer) kan både stötta och kritisera våldet. Vi vet dock väldigt lite om vad människor i våldets närhet resonerar och hur de bidrar till våldets uppkomst, upprätthållande och upphörande. Rekommendationen är därför att också inkludera individer från offers och förövares nätverk i forskningen.
Med tanke på att unga män är överrepresenterade som både förövare och offer, behövs mer forskning som fokuserar på ungdomar – både vad gäller kollektivt och interpersonellt våld. Som Ungdomsstyrelsen (2013) nyligen påpekat behövs mer kunskap (bl.a. i form av statistik) kring våldsanvändande bland unga, särskilt bland personer under 15 år.
Kunskapen om relationen mellan våld och jämställdhet i Sverige är fortfarande liten och det har inte genomförts några större studier. För att kunna få ökad kunskap bör regeringen beställa en studie på samma sätt som den som nyligen genomförts i Norge (Holter et al 2009). En sådan studie behöver dock noga överväga hur jämställdhet konceptualiseras och operationaliseras för att kunna ringa in på vilka sätt jämställdhet relaterar till män och våld i olika arenor.
Utifrån den genomgångna forskningen kan också en rad områden där särskilda preventiva insatser behövs identifieras. Dessa återfinns på universell, selektiv och indikativ nivå.
Det finns i dag många universella insatser kring män och våld, vilka oftast fokuserar på ungdomar. De flesta är kortvariga (t.ex. enstaka föreläsningar) och utvärderas inte. Forskning visar på
Bilaga 8
563
att dessa typer av insatser oftast har liten effekt (Barker et al 2007). Resurser bör därför läggas på mer långsiktiga universella insatser kring såväl interpersonellt som kollektivt våld. Det finns en överrepresentation av insatser kring hedersvåld. Denna form av våld behöver också fortsättningsvis förebyggas, men med tanke på att exempelvis våld i ungas nära relationer – oavsett kulturell bakgrund – är långt mer vanlig är det förvånansvärt att detta inte prioriteras. Det finns också stort behov av universella insatser som riktar sig mot en vuxen population, vad gäller exempelvis våld på arbetsplatsen. Även samverkan mellan arbetsgivare, fackförbund och myndigheter – framför allt behandlingsenheter – bör utvecklas för att uppmärksamma hur våld i nära relationer.
Unga män, särskilt socioekonomisk utsatta unga män, är i riskzonen för att både utöva och falla offer för våld. Det finns selektiva insatser för denna grupp, men dessa problematiserar inte relationen mellan maskulinitetsnormer och våld. Det finns således behov av att utveckla genussensitiva eller genusförändrande insatser på detta område.
Indikativa insatser finns på flera håll i landet, såväl de som utförs inom Kriminalvårdens regi och de som bygger på frivilligt deltagande. Dessa rör framför allt våld i nära relationer och når främst vuxna män födda i Sverige. De frivilligbaserade behandlingsenheterna tycks ha svårt att nå unga män, män med utländsk bakgrund och hbtq-personer. För att exempelvis nå unga män behöver samverkan mellan BUP, ungdomsmottagningar, skola och behandlingsenheter ses över och förbättras.
Bilaga 8 SOU 2014:6
564
Referenser
Alinia, M. (2011) Den jämställda rasismen och de barbariska
invandrarna: ”Hedersvåld”, kultur och skillnadens politik. I Listerborn, C., Molina, I. & Mulinari, D. (red.) Våldets topografier.
Betraktelser över makt och motstånd (s. 286–327). Stockholm: Atlas.
Andersson, K. (2007a) To slap a ”Kraxelhora”: Violence as
category-bound activity in young men’s talk. NORMA: Nordic
Journal for Masculinity Studies 2(2): 144–162.
Andersson, K. (2007b) ”Att be om ursäkt”: Internationell färdig-
hetsträning och ART i praktiken. Socionomens forskningssupplement 6: 36–49. Andersson, K. (2008) Constructing young masculinity: A case
study of heoric discourse on violence. Discourse & Society 19(2): 139–161. Andersson, K. (2012) Gola aldrig! Pedofilen som undantag. I
Gottzén, L. & Jonsson, R. (red.) Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet (s. 135–148). Malmö: Gleerups. Arbetsmarknadsdepartementet (1985) Mannen i förändring.
Idéprogram från Arbetsgruppen om mansrollen. Stockholm:
Tiden. Arbetsmiljöverket (2010) Arbetsmiljön (rapport 2010:3). Stock-
holm: Arbetsmiljöverket. Balkmar, D. (2013) On men and cars: An ethnographic study of
gendered, risky and dangerous relations (Diss.). Linköping: Tema
Genus, Linköpings universitet. Balkmar, D., Iovanni, L. & Pringle, K. (2009) A critical re-
consideration of two ”welfare paradises”: Research and policy responses to men’s violence in Denmark and Sweden. Men and
Masculinities 12(2): 155–174.
Barker, G., Riscado, C. & Nascimento M. (2007) Engaging men
and boys in changing gender-based inequity in health: Evidence from programme interventions. Genève: World Health
Organization.
Bilaga 8
565
Barker G., Contreras M., Heilman B., Singh A., Verma R. & Nasci-
mento M. (2011) Evolving men: Initial results from the international men and gender equality survey (IMAGES). Washington D.C. & Rio de Janeiro: International Center for Research on Women (ICRW) & Promundo. Berg, L. (2005) ”Om hon somnade skulle inte jag vilja ha sex”:
Unga män samtalar om gränsen mellan fredligt ”sex” och våldtäkt. Socialmedicinsk tidskrift 82(6): 536–547. Berg, L., Sjögren, M., Hyllander, K. & Söderström, P. (2013) Låt
101 blommor blomma. Våldsförebyggande projekt i Sverige riktat till killar och unga män. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Billing. P. & Högberg, M. (2009) Våld mot män ignoreras. Syd-
svenska dagbladet, 10 oktober.
Bourdieu, P. (1989) Social space and symbolic power. Sociological
Theory 7(1): 14–25.
Bredström, A. (2006) Maskulinitet och kamp om nationella arenor
– reflektioner kring bilden av ”invandrarkillar” i svensk media. I de los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. (red.) Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala
Sverige (s. 182–204). Stockholm: Atlas.
Brå (2005). Brottslighet bland personer med svensk och utländsk
bakgrund (Rapport 2005:17). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå (2012) Andel personer misstänkta för våldsbrott, efter kön.
Elektroniskt dokument hämtat 29 maj från: http://www.bra.se/bra/brott--statistik/statistik/misstanktapersoner.html Brå (2013a) Nationella trygghetsundersökningen 2012. Om utsatthet,
trygghet och förtroende (Rapport 2013:1). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå (2013b) Våld och misshandel. Elektroniskt dokument hämtat
29 maj från: http://www.bra.se/bra/brott-statistik/statistik/misstankta-personer.html Brå (2013c) Brott bland ungdomar i årskurs nio. Resultat från Skol-
undersökningen om brott åren 1995–2011. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet. Brå (2013d) Hatbrott. Elektroniskt dokument hämtat 29 maj från:
http://www.bra.se/bra/brott--statistik/hatbrott.html
Bilaga 8 SOU 2014:6
566
Burcar, V. (2005) Gestaltningar av brottsoffer. Samtal med unga män
som utsatts för brott (Diss.). Lund: Sociologiska institutionen,
Lunds universitet. Burcar, V. (2012) Unga mäns brottsofferberättelser: ”Svenskar”
och ”invandrare” som retoriska resurser. I Gottzén, L. & Jonsson, R. (red.) Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet (s. 81–98). Malmö: Gleerups. Burcar, V. (2013) Doing masculinity in narratives about reporting
violent crime: Young male victims talk about contacting and encountering the police. Journal of Youth Studies 16(2): 172–190. Burcar, V. & Åkerström, M. (2009) Negotiating a victim identity:
Young men as victims of violence. Journal of Scandinavian
Studies in Criminology and Crime Prevention 10(1): 37–54.
Bäcklin, E., Carlsson, C. & Pettersson, T. (2013) Maskuliniteter
som livsloppsprocesser: våld i genusteoretisk belysning. I Unga och våld – en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter (s. 133–177). Stockholm: Norstedts Juridik. Carrigan, T., Connell, R. W. & Lee, J. (1985) Towards a new
sociology of masculinity. Theory and Society 14(5): 551–604. Cater, Å. K. (2004) Negotiating normality and deviation: Father's
violence against mother from children’s perspectives (Diss.).
Örebro: Örebro universitet. Christie, N. (1986) The ideal victim. I Fattah, E. (red.) From crime
policy to victim policy (s. 17–30). New York: St. Martin’s Press.
Connell, R. W. (1987) Gender and power: Society, the person, and
social politics. Stanford: Stanford University Press.
Connell, R. W. (1996) Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos. Connell, R. W. (2002) On hegemonic masculinity and violence:
Response to Jefferson and Hall. Theoretical Criminology 6(1): 89–99. Danielsson, M., Fors, A. & Frej, I. (2011) Behandlingsprogrammet
ART i Kriminalvården. Utvärdering av återfall i brott för programdeltagare 2003–2006. Norrköping: Kriminalvården. de los Reyes, P. (2001) Mångfald och differentiering – Diskurs,
olikhet och normbildning inom svensk forskning och samhällsdebatt. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Bilaga 8
567
de los Reyes, P. (2003). Patriarkala enklaver eller ingenmansland?
Våld, hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige. Norrköping:
Integrationsverket. Edin, K., Lalos, A., Högberg, U. & Dahlgren, L. (2008) Violent
men: Ordinary and deviant. Journal of Interpersonal Violence 23(2): 225–244. Ekbrand, H. (2006) Separationer och mäns våld mot kvinnor
(Diss.). Göteborg: Göteborgs universitet. Eldén, Å. (2003) Heder på liv och död. Våldsamma berättelser om
rykten, oskuld och heder (Diss.). Uppsala: Uppsala universitet.
Elias, N. (1989) Civilisationsteori, del 1. Sedernas historia. Stock-
holm: Atlantis. Elias, N. (1991) Civilisationsteori, del 2. Från svärdet till plikten –
samhällets förvandlingar. Stockholm: Atlantis.
Eliasson, M. & Menckel, E. (2003) Ord och mening. Könsperspektiv
på verbal aggression och våld mellan elever i grundskolan. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Eliasson, M., Isaksson, K. & Laflamme, L. (2007) Verbal abuse in
school. Constructions of gender among 14- to 15-year-olds
Gender and Education 19(5): 587–605.
Enander, V. (2011) Violent women? The challenge of women’s
violence in intimate heterosexual relationships to feminist analyses of partner violence. NORA: Nordic Journal of Feminist and Gender Research 19(2): 105–123. Eriksson, M. (2003) I skuggan av pappa. Familjerätten och hante-
ringen av fäders våld (Diss.). Stehag: Gondolin.
Eriksson, M. (2006) Avikkande eller osynlig – Rasifierande
praktiker i familjerättssekreterares hantering av fäders våld. I de los Reyes, P. (red.) Om välfärdens gränser och det villkorande medborgarskapet (s. 183–216). Stockholm: Fritzes. Eriksson, M., Berg, L. & Wallqvist, A. (2011) Våldsförebyggande
arbete med män. En kunskapsöversikt. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.
Eriksson, M. & Näsman, E. (2008) Participation in family law
proceedings for children whose father is violent to their mother.
Childhood 15(2): 259–275.
Bilaga 8 SOU 2014:6
568
Eriksson, M. & Pringle, K. (2011) Working with men in a gender
equality paradise? The case of Sweden. I Ruspini, E., Hearn, J., Pease, B. & Pringle, K. (red.) Men and masculinities around the world: Transforming men’s practices (s. 97–108). New York: Palgrave Macmillan. Estrada, F. (2006) Trends in violence in Scandinavia according to
different indicators. Britih Journal of Criminology 46: 486–504. Estrada, F. (2007) Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning
och struktur. I Estrada, F. & Flyghed, J. (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten (s. 23–56). Lund: Studentlitteratur. Estrada, F. (2008) Våldet i dagens Sverige – vilka är förövarna och
sammanhangen. I Våld i välfärdsland (s. 18–24). Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv- och socialvetenskap. Estrada, F. (2010) Våld som ett (bra) samhällsproblem. Nordisk
tidsskrift for Kriminalvidenskab 97(3): 320–334.
Folkhälsoinstitutet (2013) Nationella folkhälsoenkäten – Folkhälsa
på lika villkor. Elektroniskt dokument hämtat 23 maj 2013 från: http://www.fhi.se/Statistik-uppfoljning/Nationellafolkhalsoenkaten/
Fondén, C. (2007) ”Gola aldrig ner någon”: Intervjuer med
personer som i tonåren misstänkts för brott. I Estrada, F. & Flyghed, J. (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten (s. 213– 248). Lund: Studentlitteratur. Galtung, J. (1969) Violence, peace, and peace research. Journal of
Peace Research 6(3): 167–191.
Gottzén, L. (2012) Att (inte) bli en kvinnomisshandlare. I
Gottzén, L. & Jonsson, R. (red.) Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet (s. 149–165). Malmö: Gleerups. Gottzén, L. (2013a) Hjältar och monster. Samhällsvetenskapliga
perspektiv på män och våld. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Gottzén, L. (2013b) Encountering violent men: Strange and
familiar. I Pini, B. & Pease, B. (red.) Men, masculinities and methodologies (s. 197–208). New York & London: Palgrave Macmillan. Gottzén, L. (2013c) Skam, maskulinitet och respons på mäns våld
mot kvinnor. Socialvetenskaplig tidskrift 20(2): 75–92.
Bilaga 8
569
Gottzén, L. (2013d, refereegranskas) Violent men’s paths to
batterer programs: Masculinity, turning points and narrative selves. Feminist Criminology. Gottzén, L. (2014, kommande) Displaying shame: Men’s violence
toward women in a culture of gender equality. I Hydén, M., Gadd, D. & Wade, A. (red.) Response-based approaches to the study of interpersonal violence. New York & London: Palgrave Macmillan. Gottzén, L. & Jonsson, R. (2012) Goda män och Andra män. I
Gottzén, L. & Jonsson, R. (red.) Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet (s. 7–23). Malmö: Gleerups. Gottzén, L. & Korkmaz, L. (2013) Killars våld mot tjejer i nära
relationer. I Unga och våld – en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter (s. 72–101). Stockholm: Norstedts Juridik. Gottzén, L., Lundqvist, E. & Hearn, J. (2013). Using feminist
theory in violence prevention programmes with men and boys. Paper presenterat på AtGender Spring Conference, Göteborg, 26–28 april. Hagemann-White, C., Kavemann, B., Kindler, H., Meysen, T. &
Puchert, R. (2010) Review of research on factors at play in perpetration. Bryssel: European Commission. Elektroniskt dokument hämtat 29 maj 2013 från: http://ec.europa.eu/justice/funding/daphne3/multilevel_interactive_model/bin/review_of_research.pdf Hall, S. (2002) Daubing the drudges of fury: Men, violence and the
piety of the ”hegemonic masculinity” thesis. Theoretical
Criminology 6(1): 35–61
Hammarén, N. (2008) Förorten i huvudet. Unga män om kön och
sexualitet i det nya Sverige (Diss.). Stockholm: Atlas.
Hearn, J. (1998) The violences of men: How men talk about and how
agencies respond to men’s violence to women. London: Sage.
Hearn, J. (2012). A multi-faceted power analysis of men’s violence
to known women: From hegemonic masculinity to the hegemony of men. The Sociological Review 60(4): 589–610. Hearn, J. & Pringle, K. (2006) Violences. I Hearn, J. & Pringle, K.
(red.) European perspectives on men and masculinities (s. 149– 169). London: Palgrave.
Bilaga 8 SOU 2014:6
570
Hearn, J., Nordberg, M., Andersson, K., Balkmar, D., Gottzén, L.,
Klinth, R., Pringle, K. & Sandberg, L. (2012) Hegemonic masculinity and beyond: 40 years of research in Sweden. Men and Masculinities 15(1): 31–55. Hearn, J. & Whitehead, A. (2006). Collateral damage: Men’s
”domestic” violence to women seen through men’s relation with men. Probation Journal 53(1): 38–56. Hedlund, E. & Lundmark, G. (1983) Våldtäkt – vanmakt. 60 män
berättar. Stockholm: Liber.
Holmberg, C. (2004) Med husbondens röst. Om våld mot djur i
misshandelsrelationer. Ystad: Kabusa.
Holmberg, C. & Enander, V. (2004) Varför går hon? Om miss-
handlade kvinnors uppbrottsprocesser. Ystad: Kabusa.
Holmberg, C. & Stjernqvist, U. (2004) Samkönat partnervåld: Vad
är det och vilket stöd behövs? Tidskrift för genusvetenskap 25(4): 49–65. Holter, Ø. G. (2013) Masculinties, gender equality and violence.
Masculinities and Social Change 2(1): 51–81.
Holter, Ø. G., Svare, H. & Egeland, C. (2009) Gender equality and
quality of life: A Nordic perspective. Oslo: NIKK & University of Oslo.
Hydén, M. (1995) Kvinnomisshandel inom äktenskapet. Mellan det
omöjliga och det möjliga. Stockholm: Liber.
Hällsten, M., Szulkin, R. & Sarnecki, J. (2013) Crime as a price of
inequality? The gap in registered crime between childhood immigrants, children of immigrants and children of native Swedes. British Journal of Criminology 53(3): 456–481. Isdal, P. (2001). Meningen med våld. Stockholm: Gothia. Jansson, A. (2012) “Man hör aldrig om killar som blir sexuellt
trakasserade”: En rapport om sexuella trakasserier i skolan (rapport 2012:1): Stockholm: Kriminologiska institutionen,
Stockholms universitet. Jansson, P. & Kullberg, C. (2011) Violent men: Problems, inter-
ventions and change. Safe Community Conference, Falun, 6–9 september. Jefferson, T. (2002) Subordinating hegemonic masculinity.
Theoretical Criminology 6(1): 63–88.
Bilaga 8
571
Jeffner, S. (1997) Liksom våldtäkt, typ. Om ungdomars förståelse av
våldtäkt (Diss.). Uppsala: Sociologiska institutionen, Uppsala universitet.
Joelsson, T. (2013) Space and sensibility: Young men’s risk-taking
with motor vehicles (Diss.). Linköping: Linköpings universitet.
Jonsson, R. (2007) Blatte betyder kompis. Om maskulinitet och språk
i en högstadieskola (Diss.). Stockholm: Ordfront.
Kalonaityté, A.V., Kawesa, V. & Tedros, A. (2007) Att färgas av
Sverige. Upplevelser av diskriminering och rasism bland ungdomar med afrikansk bakgrund i Sverige. Stockholm: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
Karlsson, J. (2003) Sexuella eller sexistiska trakasserier? Genus-
normernas betydelse vid trakasserier mellan män. I. Lander, T. Pettersson & E. Tiby (red.) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi (s. 47–70). Lund: Studentlitteratur. Karlsson, J. & Pettersson, T. (2003) Fokusgruppsintervjuer med
ungdomar om genus och våld. Konstruktioner av gärningspersoner och offer (rapport 2003:2). Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Kawesa, V. (2009) Svart maskulinitet och utsattheten förr rasistiska
hatbrott. I Kolade, S. (red.) Afrikansksvenska röster. En antologi om afrikansksvenskars situation i, och tankar om, Sverige (s. 144– 158). Malmö: Notis. Kelly, L. (1988). Surviving sexual violence. Cambridge: Polity. Kimmel, M. (1994) Masculinity as homophobia: Fear, shame, and
silence in the construction of gender identity. I Brod, H. & Kaufman, M. (red.) Theorizing masculinities (s. 119–141). Thousand Oaks: Sage. Kimmel, M. (2002) ”Gender symmetry” in domestic violence.
Violence Against Women 8(11): 1332-1363.
Kimmel, M., Hearn, J. & Connell, R. W. (red.) (2005) Handbook of
studies on men and masculinities. Thousand Oaks: Sage.
Lindström, D. (2004) Civiliseringsprocessen – en konstruktion?
Historisk tidskrift 124(2): 261–272.
Bilaga 8 SOU 2014:6
572
Loseke, D. R. & Kurz, D. (2005) Men’s violence toward women is
the serious social problem. I Loseke, D., Gelles, R. & Cavanaugh, M. (red.) Current controversies on family violence (s. 79–95). Thousand Oaks: Sage. Lundgren, E. (1992) Gud och alla andra karlar. En bok om
kvinnomisshandlare. Stockholm: Natur och kultur.
Lundgren, E. (1993) Det får da være grenser for kjønn. Voldelig
empiri og feministisk teori. Oslo: Universitetsforlaget.
Lundgren, E. (2004) Våldets normaliseringsprocess. Stockholm:
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J. & Kalliokoski, A-M.
(2001) Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning. Umeå: Brottsoffermyndigheten. Lundgren, M. (2011) Diskurser om mansvåld: Reflektioner från en
spegel. I Listerborn, C., Molina, I. & Mulinari, D. (red.) Våldets topografier. Betraktelser över makt och motstånd (s. 329–360). Stockholm: Atlas. Lundqvist, E., Röcklinger, K., Malmberg, L., Gulbrandsen, I.,
Nettelbladh-Malm, C. & Söderström, D. (2010) Machofabriken. Malmö: Liber. Löfvenberg, Å. & Rahm, G. (2007) Familjevåld. Mäns våld mot
kvinnor och barn. Kunskapsunderlag och handlingsplan. Karlstad:
Landstinget i Värmland. Martin, K., Vieraitis, L. M. & Britto, S. (2006) Gender equality and
women’s absolute status: A test of the feminist models of rape.
Violence Against Women 12(4): 321–339.
Messerschmidt, J. (1993) Masculinities and crime: Critique and
reconceptualization of theory. Lanham: Rowman & Littlefield.
Meuser, M. (2004) Homosociality. I Kimmel, M. & Aronson, A.
(red.) Men and Masculinities: A social, cultural, and historical encyclopedia Vol. 1 (s. 396–398). Santa Barbara, CA: ABC-CLIO. Nordberg, M. (2000) Hegemonibegreppet och hegemonier inom
mansforskningen. I Folkesson, P. Nordberg, M. & Smirthwaite, G. (red.) Hegemoni och mansforskning. Rapport från Nordiska mansforskningsworkshopen i Karlstad 19–21/3 1999 (s. 37–66). Karlstad: Karlstad universitet.
Bilaga 8
573
Nordberg, M. (2009) ”Det är så otäckt att gå hem på natten…”:
Om mäns och pojkars berättelser och förståelser av våld och andra provokationer. Paper presenterat på Changing men and masculinities in gender-equal societes? Roskilde, Danmark, 28–30 januari. Persson, A. (2012) Att möta män som utsätts för våld i en nära
relation: Professionella strategier och föreställningar om män, genus och våld i tre organisationer (Dnr. 2012-1209). Stockholm:
Forskningsrådet för arbetsliv- och socialvetenskap. Pettersson, T. (2002) Tre aspekter på brottsliga nätverk. Supporter-
bråk, etnicitet och genus (Diss.). Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Pringle, K. (2010) Swedish welfare responses to ethnicity: the case
of children and their families. European Journal of Social Work 13(1): 19–34. Pringle, K., Balkmar, D. & Iovanni, L. (2010) Trouble in paradise?
Exploring patterns of research and policy response to men’s violence in Denmark and Sweden. NORA: Nordic Journal for
Feminist and Gender Research 18(2): 105–121.
Pringle, K. (2012) Fadrande, mansforskning och sexualiserat våld i
det “jämställda” Sverige. I Gottzén, L. & Jonsson, R. (red.)
Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet (s. 119– 134). Malmö: Gleerups.
Prop. 1997/98:55. Kvinnofrid. Stockholm: Fritzes. Ptacek, J. (1988) Why do men batter their wives? I Yllö, K. &
Bograd, M. (red.) Feminist perspectives on wife abuse (s. 133– 157). Newbury Park: Sage. Radman, A. (2013) Huliganlandskapet. Medier, våld och maskuli-
niteter (Diss.). Malmö: Idrottsvetenskap, Malmö högskola.
Rexvid, D. & Schlytter, A. (2012) Attitydförändringar hos unga
män med hederskulturella värderingar. I Karlsson, L. B. & Piuva, K. (red.) Genusperspektiv i socialt arbete (s. 129–151). Stockholm: Natur & Kultur. Sarnecki, J. (2006) “Brottslighet hos personer födda i Sverige och i
utlandet” ur ett strukturellt diskrimineringsperspektiv. I Sarnecki, J. (red.) Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet (SOU 2006:30) (s. 347–379). Stockholm: Fritzes.
Bilaga 8 SOU 2014:6
574
Sarnecki, J. (2008) Våldet mot kvinnor är en del av ett store våld.
Läkartidningen 105(7): 457–461.
Sjögren, M., Berg, L., Hyllander, K. & Söderström, P. (2013) Före
han slår. Om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Skr. 2011/12:3. Jämställdhetspolitikens inriktning 2011–2014. Socialstyrelsen (2010) Behandling av män som utövar våld i nära
relationer – en utvärdering. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 1995:60. Kvinnofrid. Slutbetänkande av kvinnovålds-
kommissionen. Stockholm: Fritzes.
Stickley, A. & Carlson, P. (2010) Factors associated with non-
leathal violent victimization in Sweden in 2004–2007. Scandinavian Journal of Public Health 38: 404–410. Straus, M. (2005) Women’s violence toward men is a serious social
problem. I Loseke, D., Gelles, R. & Cavanaugh, M. (red.)
Current controversies on family violence (s. 55–77). Thousand
Oaks: Sage. Thapar-Björkert, S. (2009) Conversations across borders: Men and
honour related violence in U.K. and Sweden. NORMA: Nordic
Journal for Masculinity Studies 4(1): 47–65.
Thornberg, R. (2011) ”She’s weird!” The social construction of
bullying in school: A review of qualitative research. Children &
Society 25(4): 258–267.
Thornhill, R. & Palmer, C. (2000) A natural history of rape:
Biological bases of forced sex. Cambridge: MIT Press.
Tiby, E. (1999) Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns
berättelser om utsatthet för brott (Diss.). Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Tiby, E. (2010) Upplevelser av utsatthet för hatbrott. I Hon, hen,
han. En analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner (s. 137–151). Stockholm:
Ungdomsstyrelsen. Tidefors, I. (2010) ”Det känns som jag inte har haft nåt riktigt liv
än”. Fyrtiofem tonårspojkar som har begått sexuella övergrepp.
Stockholm: Statens institutionsstyrelse. Tilly, C. (2003) The politics of collective violence. Cambridge:
Cambridge University Press.
Bilaga 8
575
Tolman, R. & Edleson, J. (2011) Intervening with men for violence
prevention. I Renzetti, C., Edleson, J. & Bergen, R. (red.)
Sourcebook on violence against women (s. 351–367). Thousand
Oaks: Sage. Uhnoo, S. (2011) Våldets regler. Ungdomars tal om våld och bråk
(Diss.). Göteborg: Daidalos. Ungdomsstyrelsen (2013) Unga och våld – en analys av maskulinitet
och förebyggande verksamheter. Stockholm: Norstedts Juridik. von Hofer, H. (2011) Brott och straff i Sverige. Historisk
kriminalstatistik 1750–2010: Diagram, tabeller och kommentarer.
Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. Whaley, R. B., Messner, S. F. & Veysey, B. M. (2013) The
relationship between gender equality and rates of inter- and intra-sexual lethal violence: An exploration of functional form.
Justice Quarterly 30(4): 732–754.
Whitehead, S. (2002) Men and masculinities: Key themes and new
directions. Cambridge: Polity Press.
Wikman, S. (2012) Arbetslivet som arena för våld – en läges-
beskrivning. I Heber, A., Tiby, E. & Wikman, S. (red.)
Viktimologisk forskning. Brottsoffer i teori och metod (s. 27–53).
Wikström, H. (2011) Den problematiska invandrarfamiljen:
Kunskapsbildning om hedersrelaterat våld. I Bergman, H., Eriksson, M. & Klinth, R. (red.) Föräldraskapets politik – från 1900-tal till 2000-tal (s. 173–196). Stockholm: Dialogos. World Health Organization (2002) World report on violence and
health. Genève: WHO.
Žižek, S. (2008) Violence: Six sideway reflections. New York: Picador. Österberg, E. (1996) Våld, ära, böter och skam: Kriminalitet och
straff i Sverige från medeltid till nutid. I Åkerström, M. (red.)
Kriminalitet, kultur, kontroll – en antologi (s. 104–124). Stockholm: Carlssons.
Österberg, E. (1998) Manskulturens nedgång och fall? Några
reflektioner kring en omöjlig fråga. Statsvetenskaplig tidskrift 101(1): 15–26. Österberg, E. (2008) Våldet genom århundradena. I Våld i väl-
färdsland (s. 13–17). Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv- och socialvetenskap.
Bilaga 9 SOU 2014:6
2
1 Introduktion ................................................................. 5
2 Politiken ...................................................................... 7
2.1 Mäns och kvinnors valdeltagande liknar varandra men stora socioekonomiska m.m. skillnader .................................... 7
2.2 Män röstar mer höger (borgerligt) än kvinnor ......................... 9 2.3 Män är något mer politiskt aktiva än kvinnor .......................... 9
2.4 Riksdagen - ledamot 55 procent män, utskottsledamot 58. Partiledare 78 ...................................................................... 11 2.5 Regeringen – statsråd 46 procent män, statsminister 100. Statssekreterare 62. Statschef 100.................................... 14
2.6 Landstingen - fullmäktige 52 procent män, styrelse 53, ordförande 55 ........................................................................... 16 2.7 Kommunerna – fullmäktige 57 procent män, styrelse 59, ordförande 71 ........................................................................... 17
2.8 Sveriges kommuner och landsting – styrelse 48 procent män, vice ordförande 66, ordförande 100 ............................... 18
3 Samtliga chefer på arbetsmarknaden – 64 procent män .......................................................................... 19
4 Offentlig förvaltning .................................................... 24
4.1 Staten ......................................................................................... 24
4.2 Landstingen – anställd 21 procent män, chef 28, högre ämbetsman och politiker 53 ..................................................... 33 4.3 Kommunerna - anställd 22 procent män, chef 33, högre ämbetsman och politiker 58 ..................................................... 34
4.4 Sveriges kommuner och landsting – ledningsgrupp 50 procent män, VD 100 ............................................................... 35
Bilaga 9
3
5 Privata sektorn ........................................................... 36
5.1 Anställd 61 procent män, chef 73, högsta chef 100 ............... 36
5.2 Börsföretag ............................................................................... 38 5.3 Aktiebolag ................................................................................ 44
5.4 Andra uppgifter om företag .................................................... 46
6 Universitet och högskolor - forskande och undervisande personal 43 procent män, lektor 55, professor 76, rektor 62 ............................................... 47
7 Svenska kyrkan .......................................................... 50
7.1 Medlem 48 procent män, kyrkomöte 54, kyrkostyrelse 67 ............................................................................................... 50
7.2 Samtliga biskopar och präster 58 procent män, kyrkoherde 74, biskop 79, ärkebiskop 0 ................................. 51
8 Massmedier – 63 procent män .................................... 52
9 Fyra akademier – 70 procent män ................................ 53
10.1 Arbetstagare ............................................................................. 54
10.2 Arbetsgivare ............................................................................. 56
12.1 För enbart män och med kungligt beskydd ........................... 59
12.2 För män och kvinnor och med kungligt beskydd .................. 59 12.3 För enbart män, övriga ordenssällskap ................................... 60
12.4 Övriga ....................................................................................... 60
Bilaga 9 SOU 2014:6
4
15.1 Sverige och Norge .................................................................... 64
15.2 EU ............................................................................................. 65
17.1 Mäns maktpositioner efter samhällsområde ........................... 70
17.2 Mäns maktpositioner från 100 till 0 procent .......................... 73 17.3 Män, makten och utvecklingen ............................................... 76
Internetkällor ..................................................................................... 85
Bilaga 9
5
1 Introduktion
Mäns och kvinnors makt har behandlats i ett flertal statliga utredningar.
1
I denna rapport studerar vi mäns – och kvinnors – makt inom ett flertal områden. Vi gör det med den begränsningen att det huvudsakligen gäller den makt som låter sig mätas i form av antal, andelar och fördelning av maktpositioner.
Vi har alltså studerat mäns och kvinnors representation. I diskussioner om mäns – och kvinnors representation brukar representation beskrivas som en nödvändig förutsättning för makt, men om representationen blir mer jämn innebär det inte per automatik att båda grupperna får lika stor makt.
Den reella makten är alltså svårare och mer delikat att bedöma och kan ibland sammanfalla med den mätbara – men långt ifrån alltid.
Man kan fråga sig - vilka ska räknas som ”makthavare”. Är det fråga om 100, 1 000, 10 000 eller 100 000 personer i Sverige? Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 17.
Det vi har gjort är att välja ut ett stort antal av samhällets sektorer och inom dessa studerat könsfördelning på högre nivåer inom respektive sektor. Vi har också, så långt möjligt, relaterat detta till totala antalet anställda inom respektive sektor. I och med det kommer en stor del av hela Sveriges befolkning med i siffror men då endast som stora totaler. Fokus har dock varit på de högre nivåerna. I de fall det varit möjligt finns också jämförelser över tid.
Vi har inte, även om det hade varit mycket intressant, studerat makthavarnas utbildning, ekonomi, familjebakgrund, familjesituation, etc. Sådana data har vi endast vad gäller börsföretagen
1 Bl.a. SOU 1987:19, SOU 1990:44, SOU 1994:3, SOU 2003:16, SOU 2005:66 och SOU 2007:108. Därtill har frågan om börsbolags styrelser behandlats i Ds 2006:11. Anita Göransson, som var särskild utredare i SOU 2007:108, arbetar f.n. med en uppföljning av ett tidigare projekt från 2001 om makt och kön.
Bilaga 9 SOU 2014:6
6
(avsnitt 5.2.1). En sådan stor genomlysning har däremot gjorts i bl.a. den norska elitundersökningen vars resultat återges i avsnitt 16 i denna rapport.
Innan det vi funnit presenteras är det värt erinra om det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen beslutade hösten 2008:
2
Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Inom ramen för detta arbetar regeringen utifrån fyra delmål. Ett av dem är:
En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
2 Prop. 2008/09:1 , bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115 .
Bilaga 9
7
2 Politiken
2.1 Mäns och kvinnors valdeltagande liknar varandra men stora socioekonomiska m.m. skillnader
I senaste allmänna riksdagsvalet 2010 deltog 84 procent av de manliga röstberättigade och 85 procent av de kvinnliga. Det totala antalet röstberättigade var 7 030 000 medborgare.
3
Valdeltagandet har förändrats. Det hittills högsta valdeltagandet uppnåddes i riksdagsvalet 1976 då 92 procent av de röstberättigade deltog.
4
Sverige har internationellt sett ett högt valdeltagande. Vid jämförelse inom Europa och de fram t.o.m. december 2012 senast hållna parlamentsvalen kom Sverige på 7:e plats. Malta kom på 1:a plats och 3 av de mellanliggande platserna innehades av länder med röstplikt.
5
Vad gäller skillnader i valdeltagande i Sverige 2010 kan bl.a. konstateras
Män under 60 år hade lägre deltagande än kvinnor. I majoriteten av 5-årsintervall upp till 60 år skiljer det 3 procentenheter.
6
(Under första halvan av 1900-talet röstade män i betydligt högre grad än kvinnor.
7
Under de senaste decennierna finns dock
totalt sett inga markanta skillnader mellan könen.)
Det skiljer 5 procentenheter mellan åldersgruppen med högst valdeltagande (65–74 år) jämfört med den med lägst deltagande (75 år och äldre).
8
3 SCB 2010. 4 SCB 2012d s. 29. 5 SCB 2012d s. 24. 6 www.scb.se, Hitta statistik, Statistikdatabasen, Demokrati, Allmänna val, valdeltagandeundersökningen, Valdeltagande i riksdagsval. 7 SCB 2012d s. 7. 8 SCB 2012d s. 31.
Bilaga 9 SOU 2014:6
8
Liten skillnad råder mellan stad och landsbygd.
9
Giftas valdeltagande ligger 10 procentenheter över ogiftas.
10
Det
finns mycket liten könsskillnad mellan de två grupperna.
11
Tjänstemäns valdeltagande ligger 12 procentenheter över arbetares och mellan dessa ligger företagares. Största könsskillnaden finns inom gruppen arbetare där mäns valdeltagande ligger 3 procentenheter över kvinnors.
12
SACO-medlemmars valdeltagande ligger 14 procentenheter över LO-medlemmars och mellan dessa ligger TCOmedlemmars. Största könsskillnaden finns inom gruppen LOmedlemmar där mäns valdeltagande ligger 3 procentenheter över kvinnors.
13
Valdeltagandet för dem med eftergymnasial utbildning ligger 15 procentenheter över det för dem med förgymnasial utbildning. Det finns liten könsskillnad i var och en av de två grupperna.
14
De som ligger i 5:e, högsta, inkomstkvintilen har 18 procentenheters högre valdeltagande än dem som ligger i 1:a, lägsta, inkomstkvintilen. Män röstar i något lägre grad än kvinnor i alla kvintiler.
15
Inrikes föddas valdeltagande ligger 13 procentenheter över utrikes föddas. Utrikes födda män röstar i något lägre grad än utrikes födda kvinnor.
16
I det senaste Europaparlamentsvalet 2009 deltog 46 procent av de röstberättigade. Skillnaden mellan könen var marginell.
17
Vi ser således sammantaget vissa skillnader mellan könen men de påtagliga skillnaderna syns inte mellan könen utan när det gäller civilstånd, socioekonomi, utbildningsnivå, inkomst och inrikes/utrikes födda oavsett kön.
9 SCB 2012d. 10 Notera att det här rör sig om gifta. Sammanboende har vi inga data om. 11 SCB 2012d s. 47. 12 SCB 2012d s. 51. 13 SCB 2012d s. 52. 14 SCB 2012d s. 54. 15 SCB 2012d s. 55. 16 SCB 2012d s. 60. 17 SCB, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Demokrati, Europaparlamentsval, Europaparlamentsvalet 2009, valdeltagandeundersökningen.
Bilaga 9
9
2.2 Män röstar mer höger (borgerligt) än kvinnor
Fram till 1982 röstade män mer ”vänster” än kvinnor. Men, 1982 röstade för första gången män mer borgerligt än kvinnor. På 1990talet framträder ett tydligt mönster där kvinnor prioriterar frågor om omsorg och omvårdnad, medan män tenderar att lägga större vikt vid frågor om ekonomi och arbetsliv. En liknande bild återkommer på 2000-talet. Bland högutbildade och yngre kvinnor finner vi en stark tendens att gå åt vänster politiskt.
2002 års valundersökning gav vid handen att kvinnor var mer positiva än män till offentlig sektor och sex timmars arbetsdag, medan männen prioriterade EMU och kärnkraft.
I 2010 års valundersökning konstaterades att sambandet mellan kön och partival var det starkaste samband som någonsin setts i svenska valundersökningar. Jämfört med män hade kvinnor en högre sannoliket att stödja Miljöpartiet och Socialdemokraterna och en klart lägre sannolikhet att stödja Moderaterna och Sverigedemokraterna.
18
Skillnaden mellan hur män och kvinnor röstar har ökat under de senaste 10 åren och skillnaderna är extra tydliga i yngre grupper.
19
2.3 Män är något mer politiskt aktiva än kvinnor
Av männen 16 år och äldre anser 45 procent att de deltar oftast i
politiska diskussioner.
20
Motsvarande siffra för kvinnor är 40
procent. Högst andel bland männen finns i åldersgruppen 25–34 år, lägst i åldersgruppen 85 år och äldre. Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 45–54 år respektive 25–34 år.
6 procent av männen är medlemmar i politiskt parti medan 5 procent av kvinnorna är det. Högst andel bland männen som är medlemmar finns i åldersgruppen 75–84 år, lägst i åldersgruppen 45–54 år. Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 65– 74 år respektive 25–34 år.
4 procent av såväl männen som kvinnorna har varit på möte med
politiskt parti senaste året. Högst andel bland männen som varit på
möte finns i åldersgruppen 16–24 år, lägst i åldersgruppen 45–54 år.
18 SCB 2011 s. 89. 19 I SCBs partisympatiundersökning november 2013 fick c 4,6 procent mansröster och 2,6 procent kvinnoröster; fp 4,3 respektive 5,8; kd 2,9 respektive 3,0; m 30,1 respektive 25,7; mp 6,5 respektive 11,8; s 34,1 respektive 39,3; sd 9,5 respektive 3,8 och v 6,4 respektive 6,6. 20 Sifferunderlaget för första delen av detta avsnitt, 2.3, är hämtat från SCB ULF.
Bilaga 9 SOU 2014:6
10
Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 55–64 år respektive 85 år och äldre.
1,4 procent av männen är aktiva i politiskt parti. Samma siffror gäller för kvinnor. Högst andel bland männen finns i åldersgruppen 55–64 år, lägst i åldersgruppen 35–44 år. Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 55–64 år respektive 25–34 år.
Någon stor skillnad mellan män med svensk respektive utländsk
bakgrund21 finns inte med undantag för politiska diskussioner där
män med svensk bakgrund anser sig delta mer. Kvinnor med utländsk bakgrund deltar i lägre grad än kvinnor med svensk bakgrund och de är också i lägre grad medlemmar i politiska partier.
Någon stor skillnad mellan män med olika utbildningsbakgrund finns inte med undantag för politiska diskussioner där män med eftergymnasial utbildning anser sig delta mer. Samma förhållanden råder för kvinnor. Dock, de anser sig delta i lägre omfattning än män.
Med avseende på socioekonomi gäller att högst andel bland männen som är medlemmar i ett politiskt parti har företagare och jordbrukare, lägst andel har bland lägre tjänstemän. Högst andel bland kvinnor har högre tjänstemän och lägst andel lägre tjänstemän. Kvinnliga högre tjänstemän har högsta andel bland alla grupper, oavsett kön. Det gäller medlemskap i politiskt parti, varit på möte och aktiva i politiskt parti. När det gäller deltagande i politiska diskussioner ligger dock deras siffra något lägre än männens högsta som är den för gruppen högre tjänstemän.
Män i storstäder och förortskommuner är den grupp bland männen som anser sig oftast delta i politiska diskussioner. Medlemskap, mötesdeltagande och aktivitet i politiskt parti är i övrigt högst för män i gruppen ”Övriga kommuner”, dvs. män utanför större städer, förortskommuner och pendlingskommuner. Samma förhållanden råder för kvinnor. Dock, alla deras andelar är lägre än männens.
Det finns undersökningar gjorda om ungas attityder.
22
Bland
resultaten kan nämnas:
En högre andel män än kvinnor uppger att de är intresserade av politik, 47 procent jämfört med 35 procent. Skillnaden mellan
21 Utrikes född eller inrikes född med 2 utrikes födda föräldrar. 22 Ungdomsstyrelsen 2013a s. 231 ff.
Bilaga 9
11
män och kvinnor har ökat i detta avseende de senaste åren. (Åldersgrupp 20-25 år).
En lägre andel män än kvinnor vill vara med och påverka lokalt, 38 mot 45 procent. (Åldersgrupp 20–25 år).
Något färre män än kvinnor (79 procent respektive 81) röstar i nationella val. ((Åldersgrupp 22–29 år).
Politiska aktiviteter på Internet är vanligare bland män än kvinnor, 22 jämfört med 11 procent. ((Åldersgrupp 16-25 år).
Vi ser alltså, med reservation för det ibland påstådda förhållandet att män tenderar överskatta sig själva och sin förmåga, att män är mer politiskt aktiva. Det är generellt inte fråga om kraftiga skillnader mellan könen men de finns i stort sett genomgående. Denna observation sammanfaller för övrigt väl med gjorda mätningar av mäns och kvinnors politiska alienation.
23
Måhända är det så att kvinnor har större förväntningar på politikerna än vad män har och att kvinnorna i något större utsträckning kan ”låta sig representeras”. Ett ”bevis”, om än svagt, för detta kan vara den relativt sett höga politiska aktiviteten för kvinnliga högre tjänstemän – en grupp som i särskilt hög grad kan tänkas anse sig ha goda resurser att själv tala för sina och samhällets intressen.
En annan aspekt, måhända uppburen av normer om tilltro till sig själv, är att när unga tillfrågas om varför de inte vill vara med och påverka lokalt unga män i åldern 16-25 år i mindre grad (15 procent) än unga kvinnor (27 procent) svarar ”Kan för lite om hur jag ska göra”.
24
2.4 Riksdagen – ledamot 55 procent män, utskottsledamot 58. Partiledare 78
1919 röstade riksdagen första gången för allmän och lika rösträtt och valbarhet till riksdagen för kvinnor. 1921 röstade man för andra gången – det var fråga om en grundlagsändring.
Vid det första valet där kvinnor kunde delta, 1921, kom det in 5 kvinnor i riksdagen; 1
25
av 150 i första kammaren och 4 av 230 i
23 Oskarsson (2013). 24 Ungdomsstyrelsen 2013a s. 238 25 Kerstin Hesselgren.
Bilaga 9 SOU 2014:6
12
andra kammaren.
26
Allt sedan dess har, med något undantag,
andelen män i riksdagen minskat (figur 1).
Källa: Sveriges riksdag i SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer, Riksdagens
sammansättning efter val 1921–2010
Vi ser bl.a. att minskningen pågått sedan början av 30-talet och nu ligger andelen manliga riksdagsledamöter på närmare hälften. Efter valet 1991 minskade dock andelen kvinnor i riksdagen för första gången någonsin – från 38 till 33 procent.
Andelen män respektive kvinnor är inte densamma inom alla partier (tabell 1).
Källa: SCB AV i SCB 2012c s. 93.
26 URSS 2000 s. 106.
Bilaga 9
13
Vi ser bl.a. att senaste valet resulterade i att andelen män bland riksdagsledamöterna blev 55 procent. Högst andel män bland sina ledamöter hade Sverigedemokraterna (85 procent) och lägst Vänsterpartiet (42 procent).
2006 blev andelen män 53 procent. Kristdemokraterna hade högst andel män (63 procent) och Vänsterpartiet lägst (36 procent).
27
2002 blev andelen män 55 procent. Även då fick Kristdemokraterna högst andel män (70 procent) och Miljöpartiet lägst (41 procent).
28
Av de manliga ledamöterna 2010 var 7 procent utrikes födda och av de kvinnliga 10 procent.
29
De flesta av riksdagsledamöterna sitter också i ett utskott. I dessa är andelen män högre än i riksdagen, 58 procent. Skillnaden är dock stor mellan utskotten. Männen är i majoritet i 12 av de 15 utskotten, kvinnorna i 3 av dem - bostadsutskottet, socialutskottet samt utbildningsutskottet.
30
Fördelningen har dock i stort blivit
mer jämställd i utskotten; 2007 var andelen män 52 procent
31
, 1985
var andelen 72 procent och 1973 85 procent
32
.
Andelen manliga utskottsordföranden är 53 procent.
33
I svenska parlamentet är, liksom i alla parlament inom EU, männen således överrepresenterade. Lägst andel män i de nationella parlamenten var det 2012 just i Sverige, 56 procent män – följt av Finland och Danmark. Högst andel var det på Malta och i Ungern med 91 procent. Genomsnittet var 65 procent.
34
Bland parlamenten inom OECD-området hade Sverige lägsta andelen män såväl 2011 som 1995.
35
Av World Economic Forum (WEF) rankas Sverige som nummer 2 i världen, efter Cuba, när det gäller jämn könsfördelning i parlament.
36
I Europaparlamentet är könsfördelningen jämnare än i de nationella parlamenten, 65 procent män.
37
Alla länder utom
Belgien, Luxemburg, Malta och Tjeckien har lägre andel män i
27 SCB 2006. 28 SCB 2002. 29 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 94. 30 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 95. 31SOU 2007:108 s. 76. 32 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 95. 33 Sveriges riksdag oktober 2013. 34 SCB 2013b. 35 OECD 2012 Chapter 16 Figure Box 16.1C. 36 WEF 2012 s. 324. 37 SCB 2013b.
Bilaga 9 SOU 2014:6
14
Europaparlamentet än i sina nationella parlament. Finland är det enda landet som representeras av fler kvinnor än män, 8 kvinnor och 5 män. De 3 länder som har jämnast könsfördelning är Estland och Slovenien (50 procent män) samt Danmark tillsammans med Frankrike och Nederländerna (54 procent män). Sverige hade 55 procent män (2007 47 procent).
38
Av de 9 svenska ledarna (språkrören) för i riksdagen representerade partier var 7 män (78 procent) 2012.
39
. 2007 var 62
procent män och 2002 75 procent.
Vi ser således att det svenska parlamentet i internationell jämförelse är i topp när det gäller jämställdhet. En starkt bidragande orsak till det var att flera partier efter valet 1991 tog beslut om ”varannan damernas”. Ett skäl till detta ställningstagande anses vara att efter detta val fanns hot om att bilda ett kvinnoparti om inte riksdagspartierna nominerade flera kvinnor. Från kvinnoförbunden sattes extra press på partierna genom att medlemmar deklarerade att om ett kvinnoparti blev verklighet så kunde de tänka sig att byta parti efter det valet.
40
Vi ser dock att den manliga andelen ökar efterhand högre upp i den politiska hierarkin - riksdagsledamot, utskottsledamot, partiledare.
2.5 Regeringen – statsråd 46 procent män, statsminister 100. Statssekreterare 62. Statschef 100
Sverige har hittills endast haft manliga statsministrar. Detta kan t.ex. jämföras med Danmark, Finland, Island och Norge som alla har/har haft kvinnliga statsministrar.
Fram till 1947 hade Sverige inte haft något kvinnligt statsråd
41
–
att jämföra med t.ex. Finland som 1926 fick sitt första kvinnliga statsråd.
42
Idag är 46 procent av statsråden och 62 procent av stats-
sekreterarna män – en markant skillnad sedan 70-talet (tabell 2).
38SOU 2007:108 s. 92. 39 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 94. 40 Genus 2010. 41 Karin Koch blev det första kvinnliga statsrådet. 42 URSS 2000 s. 106.
Bilaga 9
15
Källor: Regeringskansliet, årsböcker samt Regeringskansliet, Förvaltningsavdelningen i SCB, Hitta
statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer, Regering och regeringskansli efter position. 1 s-regering.
Vi ser bl.a. en relativt snabb utveckling i jämställd riktning när det gäller statsråd men en långsammare bland statssekreterarna. Där har regeringarna inte nått till det kvantitativa jämställdhetsmålet (intervallet 40–60).
Av WEF rankas Sverige som nummer 2 i världen, efter Norge, när det gäller könsfördelning bland ministrar i regeringen.
43
Statschefers (statsöverhuvudens) maktbefogenheter varierar från stat till stat. Med start t.ex. vid förra sekelskiftet kan man konstatera att Sverige, där kungen är statschef, endast haft manliga statschefer. Samma är förhållandet i Norge - detta till skillnad från Danmark som f.n. har en drottning samt Finland och Island som haft kvinnliga presidenter.
Av WEF rankas Sverige, tillsammans med många andra länder, på sista och 58:e plats när det gäller antal år med kvinnlig statschef, räknat på de senaste 50 åren. De 3 första platserna innehas av Irland, Island och Indien.
44
43 WEF 2012 s. 324. 44 WEF 2012 s. 324.
Bilaga 9 SOU 2014:6
16
2.6 Landstingen – fullmäktige 52 procent män, styrelse 53, ordförande 55
På regional politisk nivå, i landstingen, ser könsfördelningen ut på följande sätt (tabell 3):
Källor: SCB och SKL
Det senaste valet resulterade i att andelen män i fullmäktige blev 52 procent. Högst andel män bland sina ledamöter hade Sverigedemokraterna (74 procent), lägst andel Vänsterpartiet (47 procent).
45
2006 var andelen män i fullmäktige 52 procent. Högst andel män hade Centerpartiet (56 procent), lägst andel Socialdemokraterna (49 procent).
46
2002 var andelen män i fullmäktige 53 procent. Högst andel män hade Centerpartiet (65 procent), lägst andel Miljöpartiet (47 procent).
47
Vi ser således bl.a. att landstingen klarar det kvantitativa jämställdhetsmålet. Dock gäller i någon mån, men svagt, samma förhållande som på nationell nivå – manliga andelen ökar efterhand uppåt i den politiska hierarkin.
45 SCB 2012a s. 49 46 SCB 2006 del 4 s. 17. 47 SCB 2002 s. 7.
Bilaga 9
17
2.7 Kommunerna – fullmäktige 57 procent män, styrelse 59, ordförande 71
På lokal politisk nivå, i kommunerna, ser könsfördelningen ut på följande sätt (tabell 4):
Källa: SCB och SKL
Det senaste valet resulterade i att andelen män i fullmäktige blev 57 procent. Högst andel män fick Sverigedemokraterna (79 procent), lägst andel Miljöpartiet (51 procent).
48
Personer i åldrarna 55–70 år är representerade i fullmäktige i högre grad än övriga åldersgrupper. I det åldersspannet är även könsskillnaden som störst – äldre män är något överrepresenterade.
49
.
När det gäller kön når inget parti upp till en lika hög andel kvinnor bland sina kommunpolitiker som andelen kvinnor i den röstberättigade befolkningen. Störst skillnad har Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna (cirka 15 procentenheter). Dock, om man beaktar såväl kön, utbildning och ålder liknar Sverigedemokraternas politiker mest sina väljare.
50
2006 var andelen män i fullmäktige 58 procent. Högst andel män hade Moderaterna (64 procent), lägst andel Vänsterpartiet (51 procent).
51
2002 var andelen män i fullmäktige 58 procent. Högst andel män hade Moderaterna (65 procent), lägst andel Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (53 procent vardera).
52
48 SCB 2012a s. 45. 49 SCB 2012e 2012:772. 50 SCB 2013d s. 6 ff. 51 SCB 2006 del 4 s. 17. 52 SCB 2002 s. 7.
Bilaga 9 SOU 2014:6
18
92 av de 290 kommunerna har alltid haft manliga kommunstyrelseordföranden.
53
Vi ser således bl.a. att kommunerna klarar det kvantitativa jämställdhetsmålet när det gäller fullmäktige och styrelsen, dock med sämre siffror än landstingen. Förhållandet att manliga andelen ökar efterhand uppåt i den politiska hierarkin är starkare i kommunerna än vad det är i riksdag och landsting. En viss förändring i jämställd riktning har skett över de 10 åren.
2.8 Sveriges kommuner och landsting – styrelse 48 procent män, vice ordförande 66, ordförande 100
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en arbetsgivar- och intresseorganisation för kommuner, landsting och regioner i Sverige. Medlemmar i SKL är Sveriges 290 kommuner och 20 landsting inklusive regionerna Gotland, Halland, Skåne och Västra Götaland. Organisationen bildades 2006 då Landstingsförbundet och Kommunförbundet slogs ihop.
SKL är en politiskt ledd organisation. Högsta beslutande organ är kongressen. Mellan kongresserna leds organisationen av en styrelse. Dess sammansättning ser ut på följande sätt (tabell 5):
Källa: SKL
Vi ser här en jämställd styrelse. Dock råder här den tendens vi tidigare sett, ju högre maktposition desto större andel män.
53 Dagens Samhälle 2013.
Bilaga 9
19
3 Samtliga chefer på arbetsmarknaden – 64 procent män
2012 var 64 procent av alla chefer på arbetsmarknaden män.
54
Motsvarande siffra 2007 var 71 procent.
55
Könsfördelningen skiljer
sig dock mycket åt mellan olika sektorer (figur 2).
56
Källa: SCB, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Arbetsmarknad, Yrkesregistret med yrkesstatistik,
Andel kvinnor och män i chefspositioner
54 MI/SCB. 55Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 14. 56 Yrke är klassificerat enligt Standard för svensk yrkesklassificering 1996 (SSYK 96).
Bilaga 9 SOU 2014:6
20
Vi kan här bl.a. se att endast staten hade en fördelning som uppfyller det kvantitativa jämställdhetsmålet. Högst andel män finns inom privat sektor och lägst inom landsting (se vidare avsnitt 4 och 3.2).
I förhållande till antalet sysselsatta inom respektive sektor är män överrepresenterade inom alla de fyra sektorerna.
Det finns en trend att andelen män bland cheferna minskar. Förhållandet har särskilt studerats (figur 3).
Källa: SCB, Yrkesregistret
Författarens kommentar till detta är:
57
Det totala antalet chefer ökade från cirka 50 000 till 80 000 under perioden 2001–2010, och andelen kvinnor i gruppen steg under samma period från 31 till 42 procent. Av figuren framgår att den största ökningen av antalet kvinnor skedde i gruppen drift- och verksamhetschefer … Det innebar att antalet kvinnor nästan tredubblades i gruppen, från 6 000 till 16 000, vilket inneburit att kvinnorna numera utgör en majoritet bland drifts- och verksamhetscheferna.
Och, författarens slutsats är:
… att männens dominans inom chefskategorin som helhet brutits men fortfarande råder stor obalans mellan kategorierna.
57 Löfström 2012 s. 69.
-2 000 0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000
Högre ämbetsmän och politiker
Chefstjänstemän i intresseorganisationer
Verkställande direktörer, verkschefer m.fl.
Drift- och verksamhetschefer
Chefer för särskilda funktioner
Chefer för mindre företag och enheter
Kvinnor Män
Antal
Bilaga 9
21
Sverige har vid en internationell jämförelse en hög andel män med toppositioner. Regeringen pekar på att detta kan kopplas bl.a. till Sveriges jämförelsevis generösa familjepolitik, som dock i dess tillämpning av män och kvinnor ofta skapa ojämställda villkor på arbetsmarknaden:
58
Det finns studier som pekar på ett samband mellan generös familjepolitik och färre kvinnor i toppositioner.59 Den lagstadgade rätten till föräldraledighet i samband med ett barns födelse och rätten till deltidsarbete under småbarnsåren utnyttjas till större del av kvinnor. Detta kan enligt studierna leda till att arbetsgivare förväntar sig att kvinnor ska göra längre förvärvsavbrott och detta påverkar kvinnors möjlighet att konkurrera. Detta kan medföra att kvinnor varken får de mest attraktiva tjänsterna eller samma karriärmöjligheter eller vidareutbildning i företaget.
Andra länder kan därför ha lägre andel män med toppositioner menar regeringen. Det finns också en koppling till föräldraförsäkringen vars avsikt är att göra det möjligt för kvinnor att i högre utsträckning både göra karriär och skaffa barn, till barnomsorgen men även till barnlöshet:
I ett land med kort eller ingen lagstadgad föräldraledighet är det enligt studierna en mindre förväntad skillnad på hur sysselsatta män och kvinnor beter sig på arbetsmarknaden. Det är då lättare för karriärorienterade kvinnor att nå de högsta chefsposterna. Samtidigt kan konstateras att utbyggnaden av den svenska föräldraförsäkringen skett parallellt med att andelen kvinnor på chefspositioner ökat inom såväl privat som offentlig sektor. Det kan också vara värt att notera en annan aspekt i sammanhanget: i USA är 42 procent av kvinnorna (41– 55 år) i toppositioner barnlösa, i Sverige är motsvarande siffra för kvinnor (46–55 år) 12 procent.60
Genomsnittet inom EU-28 skiljer sig inte påtagligt från det svenska. 2012 var det 66 procent. Högst andel män hade Cypern (85 procent) och lägst Lettland (55 procent). 61
Situationen inom OECD-området skiljer sig inte påtagligt från den svenska.
62
Fler än 2/3 av cheferna är män (figur 4).
58Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 15. 59 Mandel och Semyonov 2006. 60 Hewlett 2002 samt Renstig och Henrekson 2004. 61 SCB 2013a s. 31. 62 OECD 2012 s. 156.
Bilaga 9 SOU 2014:6
22
63 64
Källa: OECD FD
Vi kan alltså konstatera att Sverige har något högre andel män som chefer än OECD-genomsnittet.
När det specifikt gäller den offentliga sektorn i Sverige kan vi se att andelen män minskat (tabell 6).
65
Källa: MI/SCB
Inom offentlig sektor utgjorde 2013 kvinnliga chefer 3 procent (2 procent 2003) av de kvinnligt anställda och manliga chefer 5 procent (4 procent 2003) av de manligt anställda.
66
63 Länderna är arrangerade från vänster till höger i fallande ordning i förhållande till andelen kvinnor bland personalen som har ledningsansvar (managerial responsibilities). 64 Marsdata från USA. 65 Ny klassificering från 2008 för kommuner och landsting påverkar klassificeringen av chefer. 66 SCB 2013a s. 6.
Bilaga 9
23
Vi ser således bl.a. av tabellen ovan att Sverige har en hög andel män som är chefer. Andelen minskar dock. Orsakerna till den relativt höga andelen män skulle enligt regeringen bl.a. kunna sökas i det ojämna uttaget av föräldrapenning och kvinnors deltidsarbete.
I kommande avsnitt ska vi bl.a. närmare studera fördelningen inom olika chefsnivåer.
Bilaga 9 SOU 2014:6
24
4 Offentlig förvaltning
4.1 Staten
4.1.1 Myndighetsstyrelse och insynsråd – ledamot 52 procent män, ordförande 59. Kommitté – ledamot 56 procent män, ordförande 66
Styrelser och insynsråd
67
i statliga myndigheter utses av regeringen.
Dessa funktioner är viktiga om än inte så betydelsefulla som i privata företag (tabell 7).
Källa: Budgetpropositioner
Vi ser alltså en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet precis nåtts. Dock råder den tendens vi tidigare sett; högre andel ordföranden som är män än ledamöter som är män.
Genom kommittéväsendet skapas i många fall underlag för viktiga politiska ställningstaganden (tabell 8).
67 Rådgivande organ utan beslutsfunktion vid sidan av myndighetens chef. Ledamöterna utses av regeringen.
Bilaga 9
25
68
Källor: SCB (2012c) s. 97 samt Kommittéberättelsen (2013)
Vi ser alltså även här en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts för alla förutom ordföranden. Dock råder här den tendens vi tidigare sett; ju högre maktposition desto större andel män.
4.1.2 Staten – anställd 49 procent män, chef 56, högre ämbetsman och politiker 58
Det totala antalet anställda i staten 2012 uppgick till 240 000 personer som arbetade vid totalt 376 myndigheter.
69
Fördelningen
anställda och chefer ser ut på följande sätt (tabell 9):
68 2012 började en ny mätmetod tillämpas. De siffror som redovisas här följer dock, för att jämförelse med tidigare år ska kunna göras, den äldre mätmetoden. 69Prop. 2013/14:1 UO 2 bil. s. 7, uppgifter från Arbetsgivarverket.
Bilaga 9 SOU 2014:6
26
70
71
Källor: MI/SCB
Vi ser alltså en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts. Dock gäller att andelen män som är chefer är klart högre än andelen män som är anställda utom vad gäller för en grupp chefer. Och vi ser den tendens vi tidigare sett – en högre andel män i den högsta positionen.
4.1.2.1 Myndighetschefer – 54 procent män
Bland statens myndighetschefer var 2013 andelen män något lägre, 54 procent, än genomsnittet för manliga chefer i staten 2012. Myndighetscheferna ingår i de siffror som redovisats ovan (tabell 9) men särredovisas här (tabell 10).
70 Uppgifterna för 2002 är inte helt jämförbara med senare år p.g.a. ändrad yrkesklassificering inom staten. 71 Populationsavgränsningen är inte densamma som nämns i inledningen till detta avsnitt, 4.1.2.
Bilaga 9
27
1 Inklusive museichefer 2003 och 2007 2 Häri ingår myndighetschefer med andra eller unika titlar såsom ombudsmän, direktörer, ordföranden samt rikspolischef, riksåklagare etc.
Källor: Prop. 2013/14:1 UO 2 bil s. 17 samt prop. 2006/07 UO 2 bil s. 19.
Vi ser alltså här en påtaglig förändring mellan 2002 och 2013 där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts förutom när det gäller en mindre grupp av chefer.
4.1.2.2 Regeringskansliet – anställd 40 procent män, handläggare 41, chef 56
Regeringskansliets personal har en viktig roll bl.a. när det gäller att bereda regeringens beslut. Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 11):
Bilaga 9 SOU 2014:6
28
Källor: Regeringskansliet, Förvaltningsavdelningen samt Regeringskansliet, årsböcker
Vi ser alltså även här en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts för chefer. Dock råder här den tendens som vi tidigare sett, ju högre maktposition desto större andel män.
4.1.2.3 Domare – anställd 52 procent män, president 70 procent
72
, högsta domstolar 63 procent
Domare är av tradition ett manligt yrke där dock stora ändringar skett vilket bl.a. torde vara ett resultat av den ökande tillströmningen av kvinnliga studenter till juridiska utbildningar.
Domaryrket öppnades för kvinnor 1947. Högsta domstolen fick 1968 sin första kvinnliga domare
73
.
Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 12):
72 Samtliga presidenter i hovrätt och kammarrätt. 73 Ingrid Gärde Widemar.
Bilaga 9
29
74
75
Källa: Domstolsverket.
Vi ser alltså en tämligen snabb utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts vad gäller totala antalet domare. Vi ser dock den tendens vi tidigare sett – en högre andel män i de högsta positionerna, ett undantag är dock ordföranden i Högsta domstolen som fick sin första kvinnliga ordförande 2010
76
.
I mitten av 80-talet kunde man konstatera att ”männen dominerar på båda sidor om skranket”.
77
Det är inte lika självklart att kunna säga
så idag.
74 Tidigare Regeringsrätten. 75 Tidigare länsrätt. 76 Marianne Lundius. 77 86 procent av alla som lagfördes för brott 1984 var män. 89 procent av alla domare var män. SCB 1986
Bilaga 9 SOU 2014:6
30
4.1.2.4 Åklagare – anställd 43 procent män, chefsåklagare 70, överåklagare 58, riksåklagare 100
Åklagare är av tradition också ett manligt yrke men i mindre grad än vad gäller domare.
Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 13).
78
79
Källa: Åklagarmyndigheten.
Vi ser alltså här en mer blandad bild. Det kvantitativa jämställdhetsmålet vad gäller totala antalet åklagare har nåtts sedan i vart fall 10 år. Vi ser dock den tendens vi tidigare sett – en högre andel män i de högre positionerna.
En utveckling har således skett sedan 1951 då Sverige fick sin första kvinnliga åklagare.
4.1.2.5 Polisen – polis 70 procent män, länspolismästare 89, rikspolischef 100
Polisyrket är av tradition också ett manligt yrke där dock stora ändringar skett sedan den första kvinnliga ordningspolisen utexaminerades 1958. Polissystrar hade dock funnits i Stockholm sedan 1908.
80
78 Här ingår endast chefsåklagare som är kammarchefer och i förekommande fall rättschef och tillsynschef. 79 Här ingår assistentåklagare, kammaråklagare, vice kammarchefer, vice överklagare, vice riksåklagare. 80 URSS 2000 s. 71.
Bilaga 9
31
Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 14).
81
82
Källa: Rikspolisstyrelsen.
Vi ser alltså en tämligen snabb utveckling när det gäller totala antalet poliser. Vi ser dock den tendens vi tidigare sett – i detta fall en klart högre andel män i de högre positionerna.
4.1.2.6 Försvaret – yrkesofficer 94 procent män, högre befäl 100
Officersyrket är av tradition ett mycket manlig yrke. 1989 öppnades det för kvinnor till samtliga tjänster inom försvarsmakten.
Vi studerar därför särskilt denna sektor även om den till del ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 15).
81 Siffrorna för andel män (länspolismästare) 2002, 2007 och 2013 samt totalt antal år 2013 är från november månad respektive år. Med ”länspolismästare” avses här de polischefer som i sin funktion är/var chef för en polismyndighet, oavsett om hen är/var anställd som länspolismästare eller ej, samt oavsett anställningstidens längd. 82 Siffrorna för andel män (inom Polisen) och för totalt antal år 2013 är från augusti 2013, övriga siffror är från december 2002 respektive december 2007.
Bilaga 9 SOU 2014:6
32
Källa: Försvaret.
Vi ser här alltså att 2013 är totalt 94 procent av yrkesofficerarna män. Lägsta andelen män fanns bland fänrikarna, 90 procent.
Vi ser en marginell förändring mellan de 2 mätåren.
4.1.2.7 Statliga företag – styrelseledamot 53 procent män, ordförande 63. Ledningsgrupp 62, VD 71
I statens företag dominerar männen i styrelserna (tabell 16).
83
84
Källa: Regeringen, Verksamhetsberättelser för företag med statligt ägande.
83 Avser 2012. 84 Avser 2012.
Bilaga 9
33
4.2 Landstingen – anställd 21 procent män, chef 28, högre ämbetsman och politiker 53
85
Källor: MI/SCB
Vi ser här bl.a. att det råder en sned fördelning inom landstingen med en kraftig underrepresentation för män när det gäller könsfördelningen bland anställda och chefer i lägre positioner. En mer jämn könsmässig fördelning råder bland de högsta cheferna vilken dock inte motsvarar könsfördelningen bland de anställda.
I chefsgruppen kan vi notera att 2012 var 65 procent av landstingscheferna/direktörerna män.
86
Siffran 2006 var 75
procent.
87
I de landstingskommunala företagen var 2013 56 procent av styrelseledamöterna män.
88
85 Uppgifterna för 2002 och 2007 är inte helt jämförbara med senare år p.g.a. ändrad yrkesklassificering inom landstingen. 86 SKL 87SOU 2007:108 s. 114. 88 RUT enligt Dagens Arena 2012.
Bilaga 9 SOU 2014:6
34
4.3 Kommunerna – anställd 22 procent män, chef 33, högre ämbetsman och politiker 58
89
Källor: MI/SCB
Vi ser här bl.a. att det råder en sned fördelning inom kommunerna med en kraftig underrepresentation för män när det gäller könsfördelningen bland anställda samt drift- och verksamhetschefer. En mer jämn könsmässig fördelning råder bland de högsta cheferna vilken dock inte motsvarar könsfördelningen bland de anställda.
I chefsgruppen kan vi notera att 2012 var 69 procent av kommuncheferna/direktörerna alternativt kanslicheferna män.
90
Siffran 2006 var 75 procent.
91
2005 var 77 procent av cheferna inom kommunala företag män.
92
I de kommunägda bostads- och energibolagens styrelser var 2013 74 procent män. Av ordförandena är 85 procent män.
93
Här gäller
alltså samma tendens som vi tidigare sett – en högre andel män som är ordförande jämfört med andelen ledamöter.
89 Uppgifterna för 2004 och 2007 är inte helt jämförbara med senare år p.g.a. ändrad yrkesklassificering inom kommuner. 90 SKL 91SOU 2007:108 s. 46. 92SOU 2007:108 s. 40. 93 RUT enligt Dagens Arena 2012.
Bilaga 9
35
4.4 Sveriges kommuner och landsting – ledningsgrupp 50 procent män, VD 100
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) politiskt ledda organisation har vi berört ovan (avsnitt 1.7). Organisationens ledningsgrupp ser ut på följande sätt (tabell 19):
94
Källa: SKL.
Vi ser här en jämställd ledningsgrupp. Dock råder här en tendens vi tidigare sett, högsta maktpositionen innehas av en man.
94 2006 när Landstingsförbundet och Kommunförbundet slogs ihop var siffrorna 44 procent män i Landstingsförbundets ledningsgrupp inklusive VD och 0 procent män när det gäller VD. Motsvarande siffror för Kommunförbundet var 60 respektive 100 procent. Källa: SKL.
Bilaga 9 SOU 2014:6
36
5 Privata sektorn
5.1 Anställd 61 procent män, chef 73, högsta chef 100
Det råder en tydlig mansdominans bland cheferna i den privata sektorn (tabell 20).
Källor: MI/SCB.
Vi ser här bl.a. att det råder en sned fördelning inom privat sektor med en kraftig överrepresentation för män när det gäller chefspositioner. Och vi ser samma tendens som vi tidigare sett – ju högre upp vi följer hierarkin desto högre andel män.
Bilaga 9
37
Lägst andel manliga chefer fanns bland chefer för särskilda funktioner, i synnerhet bland ekonomichefer, personalchefer samt reklam- och PR-chefer.
Den höga andelen chefer som är män har kommenterats av regeringen som ser öppningar för framtiden:
95
En förklaring som framförts till kvinnors underrepresentation i chefspositioner är utbildningsvalet. Andelen civilekonomer och civilingenjörer är tämligen hög bland de högre chefsbefattningarna i näringslivet. Eftersom arbetsgivarna har haft ett begränsat urval av kvinnor att rekrytera ur bland civilingenjörer och civilekonomer har detta varit en starkt begränsande faktor.96 Det har dock hänt en del med kvinnors utbildningsval och i de yngre åldersgrupperna utgör kvinnor nästan en tredjedel av civilingenjörerna.
95Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 15. 96 Persson och Wadensjö 1998.
Bilaga 9 SOU 2014:6
38
5.2 Börsföretag
5.2.1 Styrelse – ledamot 79 procent män, ordförande 95
Dominansen av män i börsföretagens styrelser är tydlig (figur 5)
97
.
98 99
Källa: Fristedt m.fl., Styrelser och revisorer i Sveriges börsföretag 2013–2014, 2013 i prop. 2013/14:1
bilaga 3 s. 14
Vi ser alltså att andelen män minskade något sedan början av 2000talet, men den positiva utvecklingen har stannat av de senaste åren.
38 av bolagen hade 2013 inte någon kvinna i styrelsen.
100
.
Av styrelseledamöterna, totalt 1 271 personer som delade på 1 662 uppdrag 2013 var, vilket i någon mån kan utläsas av figur 5, 79 procent män.
101
2007 var motsvarande siffra 82 procent.
102
97 Det finns åtminstone två sätt att mäta. Det ena de företag som är noterade på Stockholmsbörsen (I), det andra de företag som är noterade på Stockholmsbörsen och som har sitt säte i Sverige (II). När vi använder det första måttet markerar vi med (Mått I) i fotnot. 98Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 14. 99 Mått I. 100 AllBright 2013a s. 3. Mätt enligt (I) 27 bolag (25, 2012). 101 AllBright 2013b s. 11 102SOU 2007:108 s. 51. Avser ordinarie ledamöter.
Bilaga 9
39
Männen i styrelserna hade i genomsnitt 1,3 uppdrag per person. Kvinnorna hade 1,4 uppdrag per person.
103
Fördelningen bland dem
som har flest uppdrag såg ut på följande sätt (tabell 21):
Källor: AllBright 2013b s. 11
Vi ser alltså att det är män som utgör s.k. styrelseproffs. Högsta antalet uppdrag innehades av 2 män med 7 uppdrag vardera. I nästa grupp finner vi 4 män och 2 kvinnor med 6 uppdrag vardera.
104
Av börsföretagen hade 220 män som styrelseordföranden 2013.
105
Det motsvarar 95 procent av företagen.
106
Andelen företag som hade
män som styrelseordförande var således massivt. En viss förändring har dock skett under åren, 2007 var motsvarande siffra 97 procent.
107
1
man hade 5 ordförandeuppdrag, nästa nivå var 8 män som hade 3 uppdrag vardera.
108
Siffrorna ovan kan kontrasteras mot dem som gäller statliga företag (avsnitt 4.1.2.7).
Homogeniteten hos dem, huvudsakligen män, som sitter i styrelserna har diskuterats i allmänna debatten. Denna har undersökts 2013 och det visar sig då finnas fog för homogenitetsresonemangen:
109
19 av 20 styrelseledamöter hade en akademisk examen, kandidatexamen eller högre
3 av 4 styrelseledamöter var ekonomer eller ingenjörer
3 av 10 styrelseledamöter hade gått på Handelshögskolan i Stockholm
103 AllBright 2013b s. 11 104 AllBright 2013b s. 11. 105 Mått I. 106Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 14. 107SOU 2007:108 s. 51. 108 AllBright 2013b s. 13. 109 AllBright 2013a s. 3...
Bilaga 9 SOU 2014:6
40
7 av 10 ledamöter hade VD-erfarenhet
17 av 20 ledamöter var av svensk härkomst
3 av 10 nya valda ledamöter 2013 var kvinnor.
Ersättningen för ett styrelseuppdrag var 2013 för en man i genomsnitt 338 000 kr per år och för en kvinna 289 000 kronor. Detta hävdas bero på att största påverkan på ersättningsnivån har storlek på bolag och det förhållandet att männen oftare håller i ordförandeklubban.
110
Även om siffror för bolagsstyrelserna i Sverige inte visar på jämställdhet var de ändå bland de bästa inom EU-27 2012. Inom EU var andelen män i styrelserna i de toppnoterade företagen 97 procent 2009.
111
(I Sverige var 79 procent av ledamöterna i
börsföretagen män 2013).
2012 var 84 procent av styrelseledamöterna i de 582 största börsföretagen inom EU-27 män (figur 6).
Källa: Europeiska kommissionen i SCB 2013b
110 AllBright 2013a s. 13. 111 Europaparlamentet 2009 s. 12.
Bilaga 9
41
Vi ser alltså att Sverige ligger på 3:e plats, endast Finland och Lettland har högre siffror.
Bland ordförandena i nom EU-27 var 97 procent män, dvs. en siffra något högre än den svenska. I 15 av länderna fanns det ingen kvinna som är ordförande.
Andelen män i bolagsstyrelser minskade i genomsnitt med 4 procentenheter inom EU mellan oktober 2010 och oktober 2012. Utvecklingen har varit mycket ojämn mellan medlemsländerna. Störst minskning av andelen män i styrelserna finns i de länder som infört bindande bestämmelser. F.n. har 11 medlemsländer infört någon form av reglering för att förbättra könsfördelningen i företagen. Frankrike är ett av dessa länder och landet hade också den största minskningen under den perioden. Där minskade andelen män i bolagsstyrelser med 13 procentenheter till 75 procent (figur 7).
112
Källa Europeiska kommissionen i SCB 2013b
112 SCB 2013b.
Bilaga 9 SOU 2014:6
42
Vi ser alltså att förändringstakten i Sverige är lägre eller lika med endast den i Rumänien, Slovakien, Ungern och Polen.
Europaparlamentet ställde sig i november 2013 bakom ett förslag till EU-direktiv om könskvotering. Förslaget går ut på att börsnoterade företag inom Europa ska tvingas införa insynsvänliga rekryteringar så att styrelseledamöterna till minst 40 procent består av män respektive kvinnor (f.n. är andelen män 82 procent). Målet ska enligt direktivet vara uppnått senast den 1 januari 2020. Nästa steg är att förslaget behandlas i ministerrådet.
113
Inom OECD-området hade Norge, som 2003 införde en kvoteringslag, 2009 den lägsta andelen män när det gäller börsföretag, 62 procent. Den näst lägsta andelen hade Sverige med 81 procent och därefter kom Frankrike med 82 procent. Genomsnittet var 90 procent.
114
5.2.2 Företagsledning – ledningsgrupp 84 procent män, VD 94 procent
Sedan 1990 har andelen män i företagsledningarna minskat något år från år (tabell 22).
115
116
Källor: AllBright 2013b s. 3 ff., SOU 2007:108 samt TCO 2013 s. 16
113 Frågan om kvotering i Sverige har behandlats bl.a. i Ds 2006:11. 114 OECD 2012 Chapter 15 Figure 15.1. 115SOU 2007:108 s. 51. 116 TCO 2013 s.16.
Bilaga 9
43
Källor: AllBright 2013a, AllBright 2013b samt TCO 2013 s. 16
När det gäller uppgifterna om ”Andel män i företagsledningar” är det värt notera att de största börsföretagen hade lägst andel män i företagsledningarna, 82 procent.
117
86 företag saknade 2013 helt kvinnor i sina ledningsgrupper. 2012 var antalet företag 100.
118
Vi ser alltså en svag utveckling när det gäller minskad andel män i företagsledningar. Andelen män som är VD är mycket hög. Andelen börsföretag med kvinnor i ledningen har dock ökat snabbt.
Andelen män i chefsställning i toppnoterade företag inom EU-27 var 2009 97 procent.
119
117 TCO 2013 s.16. 118 AllBright 2013b, s. 6. 119 Europaparlamentet 2009 s. 12.
Bilaga 9 SOU 2014:6
44
5.3 Aktiebolag
5.3.1 Styrelse – ledamöter 80 procent män, ordförande 84
Det finns skillnader i manlig och kvinnlig representation mellan börsföretag och samtliga aktiebolag (tabell 24).
Källor: SCB RAMS samt Bolagsverket.
Vi ser alltså att i förhållande till enbart börsföretagen är andelen manliga styrelseordföranden i samtliga aktiebolag lägre (84 procent 2011 för samtliga aktiebolag mot 95 procent 2013 för börsföretagen). När det gäller styrelseledamöter är dock bilden omvänd (80 procent mot 79 procent).
Medan andelen män som 2010 var styrelseordförande var ungefär lika, 90 procent, oavsett storleken på företag mätt i antal anställda minskade andelen successivt från 81 procent (företag med mindre än 50 anställda) till 73 (företag med mer än 500 anställda).
120
Notabelt är f.ö. att männen i betydligt högre grad än kvinnor har ordinarie platser i styrelserna.
Utrikes födda skiljer ut sig på så sätt att de, i förhållande till totalsiffrorna inrikes och utrikes födda ovan, har 2 procentenheter lägre andel män som är styrelseordförande och 5 procentenheter lägre andel män som är styrelseledamöter.
121
120 SCB RAMS samt Bolagsverket. 121 SCB RAMS samt Bolagsverket.
Bilaga 9
45
5.3.2 Styrelser – män har flera uppdrag
Bland de styrelsemedlemmar som har 5 eller fler uppdrag är 87 procent män (tabell 25).
Källor: SCB RAMS samt Bolagsverket,
Vi ser att mellan de 2 år som ovan redovisas det inte finns någon påtaglig förändring när det gäller koncentrationen av styrelseuppdrag.
5.3.3 Företagsledning – VD 85 procent
Sedan 2004 har andelen män i företagsledande ställning minskat något (tabell 26).
122
Källa: SCB RAMS och Entreprenörskapsdatabasen
Vi ser här alltså en viss utveckling i jämställd riktning.
122 Den dagliga ledaren för företaget.
Bilaga 9 SOU 2014:6
46
5.4 Andra uppgifter om företag
5.4.1 Sveriges 500 största företag
Av Sveriges 500 största företag, baserat på koncerners omsättning, var det 2013 29 stycken (6 procent) som hade minst 30 procent kvinnor i sin styrelse och ledningsgrupp.
123
5.4.2 Företag med 200 eller fler anställda - anställd 58 procent män, ledning 72, styrelse 77
Källa: SCB 2013a
Av alla privatägda företag hade 2013 80 procent (93 procent 2003) mansdominerade styrelser, dvs. styrelser med mer än 60 procent män. I 35 procent av företagen fanns endast män i styrelserna.
124
Inom privat sektor utgjorde de kvinnliga cheferna 5 procent (4 procent 2002) av de kvinnliga anställda. Manliga cheferna utgjorde 8 (10 procent 2002) procent av de manliga anställda.
125
83 procent av företagen ovan (75 procent 2002) bedrev organiserat jämställdhetsarbete.
126
123 Veckans Affärer. 124 Detta avsnitt, 5.4.2 är baserat på SCB 2013a. 125 SCB 2013a s. 6. 126 SCB 2013a s. 19.
Bilaga 9
47
6 Universitet och högskolor – forskande och undervisande personal 56 procent män, lektor 55, professor 77, rektor 62
127
Andelen män har mellan 2002 och 2012 minskat inom samtliga anställningskategorier vid universitet och högskolor. Andelen män bland de nyanställda 2012 var lägre än bland dem som redan tidigare fanns inom de olika anställningskategorierna inom högskolan.
De tydligaste minskningarna har skett bland lektorer, professorer och bland de med så kallad meriteringsanställning (bl.a. forskarassistenter, biträdande lektorer och postdoktorer).
128
För de centrala uppdragen och högre tjänsterna ser situationen ut på följande sätt (tabell 28):
127 Samtliga universitets- och högskolerektorer 128 UKÄ 2013.
Bilaga 9 SOU 2014:6
48
129
130 131
132
133 134
135
Källor: Petersson 2012, SCB, SOU 2007:108 samt UKÄ
Det kvantitativa jämställhetsmålet har nåtts för samtliga forskande och undervisande personal. Inom den gruppen har dock målet nåtts relativt snabbt för lektorer.
Andelen professorer som är män skiljer sig dock påtagligt från andelen män bland samtliga forskande och undervisande. Detta trots att 2012 andelen män bland de nyanställda var 65 procent gentemot 77 procent bland dem som tidigare var professorer.
136
Detta indikeras av tabellen där vi ser en successivt något minskande andel män bland professorerna.
Andelen män bland professorerna inom EU 2010 låg nära den svenska siffran, 81 procent.
En utveckling har dock skett inom universitets- och högskolevärlden. Några märkesår:
1873 – Kvinnor fick tillträde till de svenska universiteten, dock inte till de juridiska och teologiska fakulteterna.
137
1883 – Sverige och Norden fick sin första kvinnliga doktor
138
.
1889 - Sverige fick sin första kvinnliga professor
139
.
129 Avser 2000 130 Avser 2006. 131 Avser 2010 132 Avser 2000 133 Avser 2006 134 Avser 2010 135 I helårspersoner 58 900 136 UKÄ 2013. 137 URSS 2010 s. 36 och 97. 138 Ellen Fries vid Uppsala universitet. Källa: URSS 2002 s. 42.
Bilaga 9
49
1897 – Sverige fick sin första kvinnliga doktor, tillika docent, i juridik
140
.
1909 – Sverige fick sin första kvinnliga teologie kandidat
141
1937 – Sverige fick sin första ordinarie kvinnliga professor
142
.
1965 - Lund fick sin första kvinnliga professor.
143
1992 - Sverige och Europa fick sin första kvinnliga universitetsrektor
144
.
139 Sonja Kovalevsky som då blir professor i matematik vid privata Stockholms Högskola. Källa: URSS 2000 s. 37 och 82. 140 Elsa Eschelsson som fick dispens. Källa: URSS 2000 s. 97 f. 141 Emilia Fogelklou som fick dispens. Källa: URSS 2000 s. 97. 142 Nanna Swartz som då blir professor i medicin. Källa: URSS 2000 s. 107. 143 URSS 2000 s. 107. 144 Boel Flodgren.
Bilaga 9 SOU 2014:6
50
7 Svenska kyrkan
Den svenska kyrkan har gått från att vara en betydande religiös och världslig maktfaktor till att successivt bli mindre av en världslig makt.
Likväl har den inflytande i vårt samhälle.
7.1 Medlem 48 procent män, kyrkomöte 54, kyrkostyrelse 67
Utvecklingen i Svenska kyrkan vad gäller medlemmar och förtroendevalda ser ut på följande sätt (tabell 29).
145
Källor: Svenska kyrkan 2008, Svenska kyrkan 2012 samt Svenska kyrkan
Vi ser här ingen tydlig trend i jämställd riktning. Däremot kan noteras det som vi gjort så många gånger tidigare – ju högre upp i hierarkin desto högre andel män. Notabelt är också att ordförandeposterna innehas av män.
145 Totalt antal 2007 var 6 820 000 medlemmar.
Bilaga 9
51
7.2 Samtliga biskopar och präster 58 procent män, kyrkoherde 74, biskop 79, ärkebiskop 0
Kyrkan har liksom flera av de verksamheter vi tidigare redovisat (domare, polis, åklagare etc.) gått från att vara en enkönad miljö till en tvåkönad dito. Den stora förändringen skedde 1960 när de första kvinnorna prästvigdes. Sedan dröjde det ända till 1997 då Sverige fick sin första kvinnliga biskop
146
.
Utvecklingen bland biskopar och präster ser ut på följande sätt (tabell 30).
Källor: Svenska kyrkan 2008 samt Svenska kyrkan 2012.
Vi ser här bl.a. en positiv utveckling för de flesta av kategorierna ovan. Dock ser vi, liksom tidigare, i stort att ju högre upp i hierarkin man kommer desto högre är andelen män. Ett påtagligt och historiskt undantag från detta gäller fr.o.m. 2014 på den högsta posten i och med att Svenska kyrkan fått en kvinnlig ärkebiskop (i rubriken har därför angivits 0 även om övriga uppgifter avser 2010)
147
.
146 Christina Odenberg. 147 Antje Jackelén.
Bilaga 9 SOU 2014:6
52
8 Massmedier – 63 procent män
När det gäller massmedier har vi inte haft tillgång till data från SCB e.d.
Vi använder oss därför av 3 andra källor.
148
Enligt en av dessa källor
149
hade 2007 män 57 procent av
chefspositionerna inom public service/etermedier, 72 procent inom kommersiella medier, 84 procent inom morgontidningar, 85 procent inom A-pressen, 82 procent inom landsortspressen och 84 procent inom storstadspressen.
Enligt en annan källa
150
hade 2009 66 procent av männen de
styrande funktionerna (governance), 60 procent av posterna i högsta ledningen (top level management), 59 procent av posterna på senior managmentnivå och 51 procent av posterna på middle management-nivå. Totala andelen män, inklusive administrativ personal var 51 procent. Här kan vi alltså notera det som vi gjort så många gånger tidigare – ju högre upp i hierarkin desto högre andel män.
En tredje uppgift kommer från en LO-undersökning
151
. Enligt denna var 63 procent (10 av 16) i ”mediamakteliten” 2011 män. Motsvarande siffra 2007 var densamma och 2002 69 procent. I brist på säkrare uppgifter
152
använder vi 63 procent som siffra
för ledande positioner inom massmedia.
148 I EIGE 2013 finns uppgifter om jämställdheten inom medieföretag inom EU. Den innehåller dock bara svenska företag så vi refererar inte till den rapporten här. 149SOU 2007:108 s. 146. 150 IWMF 2011 s. 330 ff. Baserad på 9 nyhetsföretag – 6 tidningar, 2 Tv-stationer och 1 radiostation med totalt 2 300 anställda 151 LO 2013b. Se vidare avsnitt 13. 152 Nordicom arbetar med ett projekt där man bl.a. kartlägger vilken könsuppdelad statistik som finns tillgänglig för mediebranschen i Norden inom film, journalistik, reklam och dataspel. Data kommer att levereras till SCB våren 2014.
Bilaga 9
53
9 Fyra akademier – 70 procent män
Representationen i Konstakademin, Musikaliska akademin, Samfunder de nio och Svenska akademin ser ut på följande sätt (tabell 31):
Källa: www.konstakademin.se/sv/konstakademien/ledamoter
www.musakad.se/omakademien/organisation/ledamoter.39.html www.samfundetdenio.se/menu.htm www.svenskaakademien.se/akademien/de_aderton
Vi ser alltså en manlig dominans i tre av de fyra akademierna. Vi ser också en svag tendens mot en minskande andel män.
Bilaga 9 SOU 2014:6
54
10 Arbetsmarknadens parter
10.1 Arbetstagare
8 procent av alla män och 7 procent av alla kvinnor i åldern 16–64 år var 2010–2011 aktiva i en facklig organisation.
153
Här beskrivs
könsfördelningen inom de 3 största organisationerna.
10.1.1 LO – medlem 54 procent män, kongress 56, styrelse 83, ordförande 100
154
155
Källor: LO, LOs hemsida, LO 2013a, LO i SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer,
Förtroendevalda i fackliga organisationer samt SOU 2007:108 s. 125 f
Vi ser alltså en utveckling mot kvantitativ jämställdhet i representantskap och kongress där andelarna också väl avspeglar andelen medlemmar. Vi ser inte samma utveckling vad gäller styrelse, förbundsordföranden och LO:s ordförande.
153 SCB ULF. 154 Ordförandeskifte 2012. 155SOU 2007:108 s. 125. Avser 2007.
Bilaga 9
55
Enligt LO beror könsfördelningen på att LO har annan struktur än TCO och SACO och att dessa organisationer har fler kvinnliga än manliga medlemmar
156
.
LO fick sin första kvinnliga ordförande 2000
157
.
10.1.2 TCO – medlem 39 procent män, kongress 43, styrelse 44, ordförande 0
158
Källor: SCB 2012c, TCO, TCO i SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer,
Förtroendevalda i fackliga organisationer samt www.tco.se, Medlemsstatistik.
Vi ser alltså en utveckling mot kvantitativ jämställdhet där 40–60 nåtts.
I förhållande till könsfördelningen bland medlemmarna är männen något överrepresenterade vad gäller kongress och styrelse. Tendensen att män i ledande funktioner var starkt överrepresenterade på 70- och 80-talet är klart bruten.
TCO fick sin första kvinnliga ordförande 1994
159
.
156 I LO 2013 förs en diskussion om bl.a. maskulinitet och ledarskapskultur i facket. 157 Wanja Lundby-Wedin. 158 Aktiva medlemmar. 159 Inger Ohlson.
Bilaga 9 SOU 2014:6
56
10.1.3 Saco – medlem 47 procent män, kongress 57, styrelse 45, ordförande 100
160 161
Källa: SACO
Vi ser alltså en utveckling mot kvantitativ jämställdhet där 40-60 nåtts. Saco har den jämnaste könsfördelningen bland fackföreningarna.
Saco fick sin första kvinnliga ordförande 2001
162
.
10.2 Arbetsgivare
Stora arbetsgivarorganisationer i Sverige är Svenskt Näringsliv, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarverket och SKL. Här fokuserar vi på Svenskt Näringsliv.
160 Avser 2001. 161 Ej kongressår. 162 Anna Ekström.
Bilaga 9
57
10.2.1 Svenskt Näringsliv – stämma 85 procent män, styrelse 77, arbetsutskott 71, ordförande 100
163
Källa: Svenskt Näringsliv
I Svenskt Näringsliv, som bildades 2001, ser vi alltså ett annorlunda förhållande än vad som är vanligt – könsfördelningen blir jämnare högre upp i hierarkin.
Svenskt Näringsliv fick sin första kvinnliga ordförande 2007
164
.
163 Ordförandeskifte. 164 Signhild Arnegård Hansen.
Bilaga 9 SOU 2014:6
58
11 Riksidrottsförbundet – medlem 59 procent män, styrelse 45, ordförande 0
Källa: Riksidrottsförbundet.
Vi ser alltså en blandad bild där styrelsen har en kvantitativ jämställdhet som följer medlemsantalet. I övrigt är målet inte nått men en utveckling i jämställd riktning sker.
RF fick sin första kvinnliga ordförande 2005
167
.
165 Avser 2013. 166 Avser 2013. 167 Kerstin Mattsson Wejber.
Bilaga 9
59
12 Ordenssällskap m.fl.
Det finns ett stort antal ordenssällskap m.fl. i Sverige. Vissa av dem finns enbart i Sverige och andra finns i flera länder. Det är svårt att veta vilka maktpositioner de har, i vissa fall antalet medlemmar, etc. Eftersom deras medlemmar ofta tillhör de mer resursstarka grupperna i samhället kan man dock anta att de har en reellt sett viktig roll i det faktiska maktutövandet i samhället, då de erbjuder viktiga mötesplatser som ger tillfälle för maktskapande.
Vissa av dem har enbart män som medlemmar, andra har kungligt beskydd. Här nämns ett antal av dem i bokstavsordning inom respektive grupp.
168
12.1 För enbart män och med kungligt beskydd
Coldinuorden, grundad 1755
Neptuniororden, grundad 1812
Par Bricole, grundad 1779, 4730 medlemmar
Svenska Frimurare Orden, grundad 1735, 15 000 medlemmar.
12.2 För män och kvinnor och med kungligt beskydd
Amarantherorden (Stora Amaranter Orden), grundad 1653
Götiska Förbundet, grundat 1815
Innocence Orden, grundad 1765
Odd Fellows (med kvinnoorganisation Rebecka), grundad 1884, Rebecka grundad 1967, 40 000 medlemmar
Svea Orden, grundad 1793.
168 Källor: Uttolkning av respektive organisations hemsida samt Wikipedia.
Bilaga 9 SOU 2014:6
60
12.3 För enbart män, övriga ordenssällskap
Ordenssällskapet W:6, grundat 1851, 6 500 medlemmar
Tempel Riddare Orden, grundad 1887
Timmermansorden, grundad 1761.
Därutöver finns bl.a. Johanniterorden som är en riddarorden med kungligt beskydd, grundad 1920, 360 medlemmar.
12.4 Övriga
Nya Sällskapet (Adelsklubben), grundat 1874, 400 medlemmar
Rotary, grundat 1926, 26 400 medlemmar. Organisationen, som har såväl manliga som kvinnliga medlemmar, är ” … en världsomspännande organisation för ledande personer inom affärsvärld och yrkesliv …”. Medlemmarna ”… i en rotaryklubb utgör ett tvärsnitt av det lokala affärs- och yrkeslivet”.
169 170
Royal Bachelors Club, grundad 1769, 1 040 medlemmar
Sällskapet, grundat 1800, 2 000 medlemmar.
169 www.rotary.se 170 I en underlagsrapport till vår utredning, Känslan och platsens betydelse för mäns sociala
organisering har Robert Hamrén behandlat de ideal vad gäller utseende, beteende och image
som kan gälla inom Rotary.
Bilaga 9
61
13 Makteliten enligt LO
LO gör i stort årligen undersökningar av det som av LO kallar makteliten. Den senast publicerade undersökningen presenterades 2013
171
och avser främst inkomstutvecklingen. Resultatet har dock
värde i vårt studium av mäns maktpositioner.
LO har delat upp makteliten i olika grupper och resultatet ser ut på följande sätt (tabell 37):
Källa: LO 2013b
171 LO 2013b. 172 Hovet, domstolarna, kyrkan, militären och utrikesförvaltningen.
Bilaga 9 SOU 2014:6
62
Vi ser här med avseende på jämställdhet
1950–1970, stillastående
1970–1980, stillastående med undantag för en 10-procentig rörelse när det gäller riksdag, universitets- och forskarvärlden och en något större inom media.
1980–1990, stillastående med undantag för riksdag och i viss mån kommuner och ”överhetssamhället”
1990–2002, utveckling huvudsakligen inom offentlig sektor inklusive politiken, media, arbetsmarknadens parter och folkrörelseorganisationer, dvs. sektorer med påtaglig aktiv insyn och demokratiska inslag
2002–, några förskjutningar men tendens till minskat tempo i jämställd riktning. Högre tempo dock när det gäller kommunala bolag och överhetssamhället.
De av LO valda grupperna har inom sig relativt få personer. Dock, de huvudsakliga tendenserna sammanfaller med de resultat vi tidigare visat.
Bilaga 9
63
14 Sveriges 100 mäktigaste enligt Fokus
Tidningen Fokus gör bedömningar av vilka som är makthavare i Sverige. Redaktionen väljer ut 300 svenska makthavare från politik, näringsliv, vetenskap och kultur som den anser kan konkurrera om en plats på topp 100.
173
Dessa makthavares inflytande mäts sedan i
fyra olika kategorier: mediegenomslag, formell makt, informell makt och extraordinära faktorer. Resultatet från 2 år presenteras nedan (tabell 38):
Källor: Fokus 2008 samt Fokus 2013
Vi ser här en kraftig manlig dominans i toppen som sedan i stort vid de båda tillfällena avtar allt eftersom kretsen av personer antalsmässigt vidgas. Notabelt är dock att mäns andel ökat mellan de 2 åren.
173 Fokus 2007.
Bilaga 9 SOU 2014:6
64
15 Attityder kring män och kvinnor som ledare
15.1 Sverige och Norge
I en undersökning 2010
174
ställdes frågor kring mäns och kvinnors
chefskap. I det segment av respondenter som klassades som ”Förutsättningslöst positiva till jämställdhet” (35 procent av respondenterna) instämde 2 procent i påståendet att det är naturligare för män att vara chefer. I det segmentet var det ungefär hälften män och hälften kvinnor, en större andel än i andra segment förvärvsarbetade, en större andel arbetade i offentliga sektorn och relativt många var högskoleutbildade.
I det segment som klassades som ”Positiv till jämställdhet under vissa förutsättningar” (26 procent) instämde 36 procent (högst av alla segment) i påståendet att det är naturligare för män att vara chefer. Segmentet bestod i relativt hög grad av studerande, men också en hel del pensionärer. Det var en lägre andel av heltidsarbetande, de hade lägre inkomster än i andra grupper och färre än i andra segment hade egna barn.
I en attitydundersökning
175
gjordes påståendet ”Män är bättre
ledare än kvinnor”. På en skala 1–5 där 5 står för instämmer helt nåddes totalresultatet 1,8, dvs. en tämligen låg grad av instämmande. Värdet var högre för män än kvinnor och bland männen instämde män över 35 år mer än yngre män. Bland kvinnorna instämde i stort samma åldersgrupp, 35–54,minst. Bland de yngre är killarna i högre grad än tjejerna positivt inställda till påståendet att män är bättre ledare. Man kan av detta möjligen dra slutsatsen att män, även de yngre, tenderar överskatta sig själv alternativt kvinnor underskatta sig själv. Man kan också notera att de kvinnor som varit ute i arbetslivet en tid i lägst
174 TNS/Sifo 2010. 175 Ungdomsstyrelsen 2013b s. 48 ff.
Bilaga 9
65
grad sluter an till påståendet om mäns suveränitet. Måhända har de fått en mer realistisk bild?
I samma undersökning gjordes också påståendet att man bör kvotera in kvinnor i till exempel företagsstyrelser och inom vissa mansdominerande yrken. Detta fick relativt hög anslutning. Medelvärdet för unga är 2,9, där medelvärdet bland killar var tydligt lägre jämfört med bland tjejer. Påståendet fick störst utsträckning stöd i den yngsta ålderskategorin 16–19 år och i minst utsträckning i gruppen 35–54 år.
I en omfattande norsk undersökning
176
ställdes påståendet ”Menn
er bedre politiske ledere enn kvinner”. 60 procent av männen var helt eller delvis oeniga med påståendet medan 80 procent av kvinnorna var det. Även här ser vi en tendens till mäns överskattning av sig själva.
15.2 EU
Eurobarometer har gjort undersökning av bland annat européers inställning till kvinnor och chefskap.
177
Flera påståenden gjordes
1. ”Kvinnor är mindre intresserade än män av poster med ansvar”.
30 procent av respondenterna höll med (31 procent av de svenska), 66 procent höll inte med. I alla länder förutom Danmark (51 procent) höll majoriteten inte med. Kvinnor och personer i åldern 25–34 dominerade i gruppen ”höll inte med”.
2. ”Kvinnor är mindre villiga än män för att kämpa för en egen
karriär”. 33 procent höll med (48 procent av de svenska, den näst högsta siffran bland alla länderna), 64 procent höll inte med. I alla länder förutom Finland (50 procent) höll majoriteten inte med.
3. ”Kvinnor har mindre frihet till följd av deras familjeansvar”. 76
procent höll med (75 procent av de svenska), 22 procent inte. I alla länder höll mer än 66 procent av respondenterna med om påståendet. Kvinnor hade högre siffror än män (79 respektive 72 procent).
4. ”Affärsvärlden domineras av män som inte har tillräckligt
förtroende för kvinnor”. 74 procent höll med (80 procent av de svenska), 21 procent höll inte med. Kvinnor höll med i större omfattning än män (78 respektive 68 procent)
176 LOGG 2007. 177 EC 2010.
Bilaga 9 SOU 2014:6
66
5. ”Kvinnor har inte alltid de nödvändiga kvaliteter och kunskaper
för att ta poster med ansvar”. 26 procent höll med (11 procent av de svenska, den lägsta siffran bland alla länderna), 71 procent höll inte med. Kvinnor höll inte med i högre omfattning än män (75 procent respektive 68 procent).
Eurobarometers summering av undersökningen är ”vi kan se att en majoritet av européerna inte tvivlar på talangen och förmågorna hos kvinnorna och att de tror att de är rättvist att kvinnor ska ha samma rättigheter till högstatusjobb. Européer är också övertygade att kvinnor har den nödvändiga ”driven” och önskan att nå sådana mål. Emellertid, det är brett accepterat att kvinnor hålls tillbaka från dessa ambitioner genom deras traditionella roll som familjevårdare.”
178
Ur ett svenskt perspektiv är svaren på påstående 3, 4 och 5 föga förvånande. Det är däremot svaren på påstående 1 och i än större utsträckning svaren på påstående 2. Det är de nordiska länderna med högt kvinnligt arbetskraftsdeltagande som är de som kommer på plats 1 (Finland), plats 2 (Sverige) och plats 4 (Danmark) vad gäller att hålla med påstående 2.
178 EC 2010 s. 75.
Bilaga 9
67
16 Eliten i Norge
I Norge gjordes 2001 en omfattande ledarskapsundersökning som kom att kallas elitundersökningen
179
. Resultaten, som torde ha viss relevans även för Sverige, visar bl.a. att de resursstarka i termer av utbildning och ekonomi dominerande bland eliten.
180
I en samlebetraktning ble utvalget karakterisert som «middelaldrende hvite menn med over- og middelklassebakgrunn» (Skjeie og Teigen 2003, side 58); så godt som samtlige hadde etnisk norsk bakgrunn; de hadde oftere vokst opp i Oslo og andre større byer, og kom bare unntaksvis fra små landbruks- og fiskerikommuner i distriktene. Mest urban var næringslivseliten, og lederne innenfor justissektoren. Utdanningsnivået var mye høyere enn det vi finner i befolkningen ellers; svært mange av disse eliteposisjonene forutsetter også høyere utdanning. De dominerende utdanningstypene var jurist, sivilingeniør og siviløkonom.
Samma mönster gick också igenom vad gäller politikerna:
Men også blant politikerne, det vil si innenfor en sektor der det ikke stilles formelle utdanningskrav for topposisjonene, var utdanningsnivået mye høyere enn i befolkningen for øvrig. Det var i hovedsak ikke forskjeller mellom eliteutvalgets ganger så mange i eliteutvalget som i befolkningen hadde familiebakgrunn i det undersøkelsen klassifiserte som overklassen eller øvre middelklasse. Inntektsnivået var over tre ganger høyere i eliteutvalget enn i befolkningen, og næringslivslederne hadde i snitt fire ganger så høy inntekt som lederne i offentlig sektor.
Det fanns också skillnader mellan mäns och kvinnors ekonomiska resurser:
179 Undersökningen gjordes i regi av Makt- och demokratiutredningen. Urvalet var 1725 personer och intervjudata gav grund för att kartlägga bl.a. uppväxtplats, åldersfördelning, utbildning och klassbakgrund men inte etnisk bakgrund. Resultatet har bl.a. återgetts i NOU 2012:15. kapitel 8.4.2. 180 NOU 2012:15 kapitel 8.4.2.
Bilaga 9 SOU 2014:6
68
Det var gjennomgående kjønnsforskjeller i inntekt i eliteutvalget og totalt tjente mennene dobbelt så mye som kvinnene.
Man fann även andra könsskillnader när det gällde familjesituation:
I intervjuene ble det også spurt om familiesituasjon og omsorgsansvar. Ni av ti ledere i utvalget var gifte eller samboere. Relativt sett var det flere kvinner enn menn som levde alene, eventuelt sammen med barn. For de aller fleste topposisjonene var arbeidsdagen lang og svært mange hadde partnere som også jobbet mye. Forskjellene mellom kvinner og menn var likevel store med hensyn til fordelingen av arbeids- og omsorgstid i parforholdene. Blant dem med barn var det nærmere halvparten som fortsatt hadde hjemmeboende barn; halvparten av disse igjen hadde barn under 12 år. Blant menns partnere arbeidet om lag 60 prosent mer enn 30 timer i uka, mens deltidsandelen og andelen ikke yrkesaktive var omtrent like store. Blant kvinnenes partnere arbeidet de aller fleste enten fulltid eller også «mertid»; det vil si mer enn 45 timer per uke
2011 följdes elitundersökningen upp och man fann då positiva förändringar vad gäller relationen andel män och kvinnor inom olika sektorer. Störst var de inom kyrkan, polis- och rättsväsen, förvaltning samt forskning och högre utbildning (figur 8).
Källa: NOU 2012:15 kapitel 8, figur 8.12
Den slutsats som drogs i den norska utredningen om skillnaden mellan 2001 och 2010 handlade bl.a. om den fortsatta mansdominansen:
181
181 NOU 2012:15 kapitel 8.4.3.
Bilaga 9
69
Totalt har mannsdominansen krympet fra en mannsandel på 83 prosent til en mannsandel på 75 prosent over de siste ti årene. I dag er altså tre av fire toppledere menn. Mannsdominansen er med andre ord fortsatt formidabel, innenfor eliteutvalget som helhet. Mest påfallende er den endringen som har skjedd innenfor lederstrata som i all hovedsak tilhører offentlig sektor.
Och uppsummeringen och värderingen kom att fokusera på familjebakgrund och utbildning:
182
Norske topposisjoner er sterkt klasseselekterte, i den forstand at det har vært en klar sammenheng mellom en privilegert sosial familiebakgrunn og rekruttering til disse lederposisjonene. Slik eliteutvalget er definert og avgrenset, omfatter det samtidig posisjoner som i stor utstrekning krever bestemte former for høyere utdanning. Norske topposisjoner er, i en samlebetraktning, ikke preget av mangfold, eller diversitet. I stedet tyder alt på at de stadig er dominert av middelaldrende menn med etnisk norsk bakgrunn.
Vi har vad gäller svenska förhållanden inte haft tillgång till data och resurser för att diskutera utbildning, ekonomi, familjebakgrund, familjesituation, etc. för dem med maktpositioner i Sverige
183
.
Dock, den norska elitens könsfördelning liknar till stora delar den svenska. Bl.a. till följd av detta skulle vi vara förvånade om inte mycket av det som karakteriserar män – och kvinnor – med makt i Norge också är giltigt i Sverige.
182 NOU 2012:15 kapitel 8.4.4. 183 Undersökningar av förhållandena i Sverige redovisas bl.a. i Ds 2005:12 och Göransson 2006.
Bilaga 9 SOU 2014:6
70
17 Summering och reflektioner
Vi har valt att summera de resultat vi funnit vad gäller mäns makt på två olika sätt, dels i form av diagram (avsnitt 17.1), dels i form av text (avsnitt 17.2). Diagrammen har vi gjort dels per samhällsområde (figur 9 a och b), dels i fallande ordning från 100 procent män till 0 procent män (figur 10 a och b). De två diagrammen är inte helt lätta att överskåda och för läsbarhets skull har vi delat dem i två delar vardera. Det skulle kanske vara möjligt att räkna fram ett index för att förenkla informationen i diagrammen men det har vi inte funnit möjligt att göra på ett rättvisande sätt.
Det förtjänas igen att påpekas att vi gjort ett urval av mer eller mindre viktiga maktpositioner i samhället, därmed långt ifrån alla. Vi bedömer dock att de vi valt, bl.a. när vi jämför med de urval som gjorts i ovan nämna tidigare svenska undersökningar är tillräckligt belysande för att ge en bild av maktfördelningen mellan män och kvinnor. De säger dock inget om fördelningen inom gruppen män respektive kvinnor. Vi återkommer till detta senare i avsnitt 17.3.
17.1 Mäns maktpositioner efter samhällsområde
Detta diagram, i två delar, åskådliggör könsfördelningen i den ordning vi presenterat samhällsområdena i denna rapport. För att ge en bild av eventuella förändringar som skett över cirka ett 10-årsintervall, när vi haft tillgång till sådana uppgifter, har en markering skett i varje liggande stapel. Staplarna inklusive ej ifyllda rutor markerar dagens läge. Jämställdhetsintervallet (40–60 procent) har markerats.
Bilaga 9
71
Bilaga 9 SOU 2014:6
72
Bilaga 9
73
17.2 Mäns maktpositioner från 100 till 0 procent
Detta diagram åskådliggör könsfördelningen i rangordning – från 100 procent män till 0 procent. Diagrammet är delat i 2 delar, del 1 i vilken andelen män är större än 60 procent, alltså utanför det s.k. jämställdhetsintervallet samt del 2 som omfattar jämställdhetsintervallet och där den manliga andelen är mindre än 40 procent.
Bilaga 9 SOU 2014:6
74
Bilaga 9
75
Bilaga 9 SOU 2014:6
76
17.3 Män, makten och utvecklingen
Vår genomgång i denna rapport visar entydigt och odiskutabelt att det är ett kön som är klart överrepresenterat när det gäller maktpositioner än det andra inom de flesta samhällsområden. Det kan vara behövligt att först slå fast detta.
En inte helt oviktig fråga i sammanhanget är hur man ska se på det så kallade jämställdhetsintervallet. Om t.ex. en verksamhet har 80 procent män är då målet/förväntan att ledningen för den verksamheten ska ligga i jämställdhetsintervallet? Vi lämnar inte här något svar på den frågan utan försöker i det följande hantera båda förhållandena när frågeställningen är relevant, dvs. då totala antalet anställda inom verksamhetens ledning ligger utanför jämställdhetsintervallet.
De stora linjerna, utöver den manliga dominansen, är i huvudsak följande när vi i huvudsak studerar de högre nivåerna inom respektive verksamhet:
Det finns sammantaget vissa skillnader mellan könen när det gäller valdeltagande men de mer påtagliga skillnaderna syns när det gäller civilstånd, inkomst, socioekonomi, utbildningsnivå och inrikes/utrikes födda.
Vid en jämförelse internationellt ligger Sverige, baserat på vårt urval, generellt långt framme när det gäller jämställdhet i maktpositioner. Ett exempel på detta är inom politiken. Från denna huvudiakttagelse finns undantag. Det gäller bl.a. totala andelen män bland cheferna där Sverige har något högre andel än flera andra länder.
Det har hittills varit en generell utveckling i mer jämställd riktning över tid. Går vi t.ex. tillbaka till 1950-talet är den bitvis dramatiskt när det gäller t.ex. förekomsten av och andelen kvinnliga domare, åklagare, poliser, präster och statsråd.
Under den senaste 10-årsperioden har påtagliga framsteg gjorts inom t.ex. verksamheter som statliga företag, TCO och därutöver t.ex. statliga myndighetschefer. Utvecklingen vad gäller börsföretag är dock ett stort undantag.
Ett mycket vanligt mönster är att andelen män ökar successivt uppåt i hierarkin, må vara inom politiken, offentlig förvaltning eller näringsliv. Tydliga exempel på detta är kommunpolitiken och kommunförvaltningen, landstingsförvaltningen, privata
Bilaga 9
77
sektorn generellt, Svenska kyrkan och LO. Undantag finns dock, t.ex. landstingens politiska ledning och Svenskt Näringsliv.
De absolut högsta posterna innehas vanligtvis av män. Exempel på detta är statsminister, statschef, riksåklagare, rikspolischef och överbefälhavare. Undantag finns dock, t.ex. ordföranden i Högsta domstolen, ärkebiskopen samt ordförandena i TCO och i Riksidrottsförbundet.
Samhällsområden som är klart ”medlemsstyrda”, som är mer demokratiska till sin natur och beroende av sina röster och ”medlemmar” har bättre könsmässig representativitet. Exempel på detta är politiken, rikspolitikens ”avläggare” statliga myndigheter, TCO och SACO. Dessa verksamheter är ofta föremål för aktiv insyn. Undantag finns dock, t.ex. LO.
På nationell nivå är det i flera fall mer jämställt än på regional och lokal. Exempel på detta är politiken och statlig förvaltning. Även här gäller att dessa verksamheter oftare är föremål för aktiv insyn, det finns helt enkelt ett ”tryck”. Undantag finns dock, t.ex. vad gäller de absolut högsta posterna på nationell nivå.
Inom respektive samhällsområde ser det i stort ut på följande sätt:
Politiken är jämförelsevis jämställd och i den kategorin skiljer landstingen ut sig som mest jämställda och kommuner som minst. I kommunpolitiken märks tydligast den hierarki vi tidigare nämnt – ju högre upp, desto större andel män.
I offentlig förvaltning skiljer sig staten ut som den mest jämställda. Siffror inom jämställdhetsintervallet har högsta chefer inom kommun och landsting men i förhållande till könsfördelningen bland de anställda är männen klart överrepresenterade (21 procent av de anställda och drygt 50 procent av de högre cheferna).
Domare, åklagare och polis utvecklas i jämställd riktning, särskilt åklagarväsendet.
Styrelserna i de statliga företagen kontrasterar starkt positivt i jämförelse med dem inom den privata sektorn.
Börsföretagen är mycket ojämställda även om man beaktar att det är en klart större andel män än kvinnor som arbetar inom dessa företag. Ojämställdheten gäller såväl styrelser som verk-
Bilaga 9 SOU 2014:6
78
ställande direktör. Så länge situationen fortsätter att se ut som den gör riskerar ojämställdheten, trots att det endast rör sig om nästan exakt 1 000 män, att befästa en bild av män som maktbevarande och föga jämställda – en bild som sannolikt är till påtaglig skada för bilden av män generellt.
Aktiebolagen är också ojämställda, dock i mindre omfattning än börsföretagen.
Universitet och högskolor ”släpar efter” när det gäller professorer – 3 av 4 är män.
Svenska Kyrkan har gjort framsteg i jämställd riktning inte minst nu när kyrkan har en kvinnlig ärkebiskop.
Bland arbetstagarorganisationerna är TCO och SACO klart jämställda organisationer, särskilt SACO. LO är ett exempel på en organisation där andelen män ökar successivt uppåt i hierarkin.
Riksidrottsförbundet uppvisar en blandad bild men en utveckling i jämställd riktning sker.
Ordenssällskap m.fl. är organisationer som i många fall är enkönade och i många fall rekryterar män från samhällets högre skikt. Det kan därför antas att de erbjuder viktiga mötesplatser som ger tillfälle för maktskapande.
Det är nu inte vilka män som helst vi behandlat ovan – kanske i storleksordningen 10 000 när vi talar om styrelser, högre chefer etc.
I jämställdhetsdebatten figurerar inte sällan som en slags manlig modell den vite, heterosexuelle, framgångsrike mannen. Om vi antar, utifrån den diskussion vi fört ovan som enbart baserar sig på maktpositioner i siffror, att dessa i Sverige är 10 000 personer så skulle det motsvara 3 promille av männen i åldern 25–74 år. Givet denna volym, som är än mindre om vi använder oss av tidningen Fokus eller LO:s beräkningar, kan man verkligen diskutera om denne modellman är ett rimligt utgångsobjekt i en jämställdhetsdebatt.
Vi har inte resurser att här fördjupa oss i frågeställningen hur intressant den än kan vara.
Det finns utifrån den genomgång vi gjort ovan möjlighet för många fler fördjupningar och analyser, t.ex.
vad förklarar den generella utvecklingen inom olika områden
vad avviker från den och hur kan det förklaras
Bilaga 9
79
familjebakgrund, ekonomi och utbildning, etc. för de män vi behandlat i denna rapport.
Det är frågor bland andra som söker sitt svar, svar som vi inom ramen för vår utredning inte haft möjlighet att ge även om det hade varit mycket intressant att få dem för att nå djupare förståelse om maktens mekanismer.
Bilaga 9 SOU 2014:6
80
Referenser
AllBright (2013a). Lika barn leka bäst – en kartläggning över
homogeniteten i svenska börsbolagsstyrelser.
AllBright (2013b). Två steg framåt, ett steg bakåt, AllBrightrapporten
2013.
Bolagsverket Budgetpropositioner Dagens Arena (2012). ”Undermålig jämställdhet i kommunala
bolag”, 1 oktober 2012. Dagens Samhälle (2013). ”Sveriges gubbkommuner”, 11 september
2013. Domstolsverket Ds 2005:12. Makten och mångfalden. Eliter och etnicitet i Sverige (red. Anita Göransson). Rapport från Integrationspolitiska maktutredningens forskningsprogram. Stockholm: Fritzes. Ds 2006:11. Könsfördelningen i bolagsstyrelser. EC (2010). Gender Equality in the EU in 2009. Report, Special Eurobarometer 326, European Commission EIGE (2013). Review of the implementation of the Beijing Platform
for Action in the EU Member States: Women and the Media – Advancing gender equality in decision-making in media organisations. European Institute for Gender Equality.
Luxemburg: Publications Office of the European Union. Eurobarometer (2010). Eurobarometer februari 2010. Europaparlamentet (2009). ”Meddelande till ledamöterna (03) 28
juli 2009”. Europeiska kommissionen. Fokus (2007). 2–9 november 2007
Bilaga 9
81
Fokus (2008). 14–21 november 2008. Fokus (2013). 22–28 november 2013. Fristedt, Daniel; Larsson, Åsa och Sundqvist Sven-Ivan (2013).
Styrelser och revisorer i Sveriges börsföretag 2013–2014.
Försvaret Genus (2010). ”Lång väg till varannan damernas”. I Genus 2/2010,
Nationella sekretariatet för genusforskning. Göransson, Anita (red.) (2006). Maktens kön. Kvinnor och män i den
svenska makteliten på 2000-talet. Nora: Nya Doxa Bokförlag.
Hewlett, Sylvia Ann (2002). “Executive women and the myth of
having it all”. I Harvard Business Review. International Women´s Media Foundation (IWMF), (2011).
Global Report on the Status of Woman in the News Media.
Kommittéberättelsen (2013). Statsrådsberedningen LO LO (2013a). Jämställd representation 2013 – om kvinnors och mäns
inflytande och makt i LO.
LO (2013b). Makteliten – klyftorna består. LOGG (2007). Livsløp generasjon og kjønn. (”LOGG er en
sammenslåing av Nor-LAG 07-08 og Generations and Gender Survey fra 2007. Respondenter: Det var om lag 15 000 respondenter i LOGG, hvorav 4000 har deltatt i begge runder. NorLAGs panelutvalg var mellom 40–79 år ved første runde av datainnsamling. LOGG inkluderer et representativt utvalg av befolkningen 18 til 84 år.”) Refererad i NOU 2012:15 Löfström, Åsa (2012). Betygsgapet mellan flickor och pojkar:
konsekvenser för framtidens arbetsmarknad.
Framtidskommissionens rapport nr 11. Stockholm: Elanders. Makt- och demokratiutredningen, Norge (2001). (Urvalet var 1725
personer och intervjudata gav grund för att kartlägga bl.a. uppväxtplats, åldersfördelning, utbildning och klassbakgrund men inte etnisk bakgrund.) Mandel, Hadas och Semyonov, Moshe (2006). A welfare state paradox:
State Intervention and women’s employment opportunities in 22 countries. I American Journal of Sociology.
MI/SCB (2013); Löner och sysselsättning inom statlig sektor 2012.
Medlingsinstitutet och SCB
Bilaga 9 SOU 2014:6
82
MI/SCB. Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet och SCB NOU 2012:15. Politikk for likestilling OECD (2012). Closing the Gender Gap, Act Now OECD (FD); OECD Family Database. 1 2
http://dx.doi.org/10.1787/888932675956 Ordenssällskaps m.fl. hemsidor Oskarsson, Maria (2013). Specialbearbetning av ”Det (o)jämlika
politiska medborgarskapet”. I Politisk alienation vs politisk integration. I Lycksalighetens ö, SOM-undersökningen 2010, SOM-rapport nr 52. Persson, Inga och Wadensjö, Eskil (1998). Glastak och glasväggar?:
Den könssegregerade arbetsmarknaden: rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I SOU 1997:137.
Peterson, Helen (2011). Akademiskt ledarskap i balans? Kvinnor på
ledande positioner i universitet och högskolor 1990-2012. Rapport
från IDAS, Institutionen för Tema, Linköpings universitet. Prop. 2006/07 UO 2 bil. Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115. Prop. 2013/14:1 bil. 2. Prop. 2013/14:1 bil. 3. Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Prop. 2013/14:1 UO 2 bil. Statsförvaltningens utveckling. Regeringen. Verksamhetsberättelser för företag med statligt
ägande. Regeringskansliet, Förvaltningsavdelningen. Regeringskansliet. Regeringskansliets årsböcker. Renstig och Henrekson (2004). Perceived career impediments - a
database, Women’s Business Research Institute
Riksidrottsförbundet Rikspolisstyrelsen Riksdagens utredningstjänst (RUT) SACO SCB (1986). Kvinno- och mansvärlden. Fakta om jämställdhet i
Sverige 1986. Stockholm: Statistiska centralbyrån, 1986.
SCB (2002). Allmänna valen 2002.
Bilaga 9
83
SCB (2006). Allmänna valen 2006. SCB (2008). Integration – en beskrivning av läget i Sverige.
Integration: rapport 1. SCB (2010). Allmänna valen 2010. SCB (2011). Åttapartivalet 2010. SCB (2012a). Förtroendevalda i kommuner och landsting 2011.
Demokratistatistik rapport 12. SCB (2012b). ”Högre och mer jämlikt valdeltagande”,
pressmeddelande nummer 2012:934. SCB (2012c). På tal om kvinnor och män 2012 SCB (2012d).
Svensk valdeltagande under hundra år,
Demokratistatistik: Rapport 13 SCB (2012e). ”Äldre är inte längre underrepresenterade”, press-
meddelande nummer 2012:772 SCB (2013a). Kvinnor och män i näringslivet 2013. (Bygger bl.a. på
enkätundersökning våren 2013 riktad till företag med 200 eller fler anställda). SCB (2013b). ”Långt kvar till jämställt beslutsfattande i EU”. SCB (2013c); Partisympatiundersökningen (PSU) november 2013. SCB (2013d). ”SD-politikerna mest lika sina väljare”, publicerad i
SCB Välfärd 4/2013. SCB (2013e). Universitet och högskolor, personal vid universitet och
högskolor 2012. UF 23 SM 1301.
SCB (AV). Allmänna val. SCB (RAMS). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik SCB. Entreprenörskapsdatabasen. SCB (ULF). Undersökning av levnadsförhållanden (ULF/SILC)
2012. SCB (YR). Yrkesregister. SOU 1987:19. Varannan damernas. SOU 1990:44. Demokrati och makt i Sverige. SOU 1994:3. Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. SOU 2003:16. Mansdominans i förändring. SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv. SOU 2007:108. Kön, makt och statistik.
Bilaga 9 SOU 2014:6
84
Svenska kyrkan Svenska kyrkan (2008). Jämställdheten i Svenska kyrkan,
Kyrkostyrelsens skrivelse 2008:6. Svenska kyrkan (2012). Jämställdheten i Svenska kyrkan,
Kyrkostyrelsens skrivelse 2012:4. Svenskt Näringsliv Sveriges kommuner och landsting (SKL) Sveriges riksdag, Kammarkansliet TCO TCO (2013). Fler kvinnor leder – men få når toppen, TCO granskar
3/2013
TNS/Sifo (2010). (Beställd av Integrations- och jämställdhets-
departementet, baserad på 1 823 nettointervjuer i åldersgruppen 15 år och äldre.) Universitetskanslersämbetet (UKÄ) UKÄ (2013). ”Allt fler kvinnor bland nyanställd högskolepersonal –
på lång sikt kan de gå om männen”, pressmeddelande 16 september 2013 Ungdomsstyrelsen (2013a). Fokus 13. Unga och jämställdhet.
Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:4. Ungdomsstyrelsen (2013b).
Unga med attityd 2013.
Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:3. (Frågor skickades till 9 000 individer i åldersgruppen 16–29 respektive 35–74 år. Svarsfrekvens 57 procent.) URSS (2000). Staten var en man …? Om kvinnor och män i statens
tjänst. Utvecklingsrådet för den statliga sektorn
Veckans affärer WEF (2012). The Global Gender Gap Report, World Economic
Forum Åklagarmyndigheten
Bilaga 9
85
Internetkällor
www.konstakademin.se/sv/konstakademien/ledamoter www.musakad.se/omakademien/organisation/ledamoter.39.htm www.nordicgenderandmediaforum.se www.rotary.se www.samfundetdenio.se/menu.htm www.scb.se, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Arbetsmarknad,
Yrkesregistret med yrkesstatistik, Andel kvinnor och män i chefspositioner www.scb.se, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Demokrati,
Europaparlamentsval, Europaparlamentsvalet 2009, valdeltagandeundersökningen www.scb.se, Hitta statistik, Statistikdatabasen, Demokrati,
Allmänna val, valdeltagandeundersökningen, Valdeltagande i riksdagsval www.svenskaakademien.se/akademien/de_aderton www.tco.se, medlemsstatistik www.wikipedia.se
Bilaga 18
1
Bilaga 18
Män i tvister om vårdnad, boende och umgänge
Johanna Schiratzki
Johanna Schiratzki är professor i välfärdsrätt vid Ersta Sköndal högskola. Hon har tidigare varit professor i barnrätt vid Linköpings universitet samt professor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintresse rör barn- och välfärdsrätt. Hon är bl.a. författare till Föräldraansvar i välfärdsrätten (2013), Barnrättens grunder 2010), Mamma och pappa inför rätta (2008), Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige (2005) och Rättvist underhållsbidrag till barn (2005.
Bilaga 18 SOU 2014:xx
Innehåll
1 Inledning ..................................................................................... 3 1.1 Män, kvinnor och barn i vårdnadsfrågor – ett historiskt avstamp ........................................................... 3 1.2 Olika regler för kvinnor och män – faderskapsbekräftelse, medborgarskap och barnbidrag ........................................................................ 5 1.3 Nordisk utblick – kompetensfördelning och sambopresumtion ............................................................ 7 2 Gemensam vårdnad är huvudregel i svensk rätt ....................... 9 2.1 Gemensam vårdnad består efter separation ................. 10 2.2 Ensam vårdnad är undantag .......................................... 11 2.3 Vad innebär gemensam vårdnad? ................................. 12 2.4 Gemensam vårdnad är inte detsamma som växelvist boende ............................................................ 15 3 Flertalet separationer leder inte till en vårdnadstvist ............. 17 3.1 Hur många tvister? ....................................................... 18 3.2 Varför tvist? ................................................................... 20 4 Barnets bästa i tvister ............................................................... 21 4.1 Utgång i tvister – gemensam vårdnad .......................... 24 4.2 ”Varifrån kommer den bild som säger att män ”förlorar”?” .................................................................... 25
Bilaga 18
3
1 Inledning
Denna underlagsrapport har tillkommit på uppdrag av utredningen om män och jämställdhet (U2012:10). Rapporten är genomförd med en rättsvetenskaplig metod. Det innebär att fokus ligger på rättskällornas innehåll och tolkning. Rapporten inleds med ett historiskt avstamp, en redovisning av de barnrättsliga regler där en åtskillnad görs mellan män och kvinnor samt en nordisk utblick. Därefter redogörs för huvudregeln om gemensam vårdnad samt ambitionen att frågor om vårdnad, boende och umgänge ska lösas utan hjälp av domstol. Avslutningsvis diskuteras barnets bästa och Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och, i enlighet med uppdragets riktlinjer, opinionsbildning inom området.
1.1 Män, kvinnor och barn i vårdnadsfrågor – ett historiskt avstamp
Gemensam vårdnad för gifta föräldrar infördes i svensk rätt år 1920 och gemensamt förmynderskap år 1950.1 Fram till 1920 hade en gift pappa oinskränkta rättigheter visavi sina barn i förhållande till mamman, medan den ogifte pappan endast hade begränsade rättigheter och skyldigheter.2 Tvister om barn födda inom äktenskap avgjordes fram till 1920-talet med stöd av faderspresumtionen dvs. att det ansågs vara bäst för barnen att pappan hade ansvar för dem.3Eller som det konstaterades i lagförarbetena till 1920 års GB:4
I ett visst samband med husbondeväldet står ock den bestämmanderätt i de gemensamma barnens personliga angelägenheter, som rättspraxis utan tvekan tillerkänner mannen.
Som riktlinje för att avgöra tvister om barn följdes faderspresumtionen av moderspresumtionen, dvs. att modern var bäst lämpad att ta hand om små barn. Moderspresumtionen framkom, till skillnad från
1 Lag den 11 juni 1920 om barn i äktenskap samt föräldrabalken (1949:381). Rättsläget var likartat i västvärlden. I t.ex. England upphörde faderns ställning som ensam förmyndare för barn födda inom äktenskap först genom Children Act 1989. 2 T.ex. Lag den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap, lag den 17 mars 1905 om oäkta barns arfsrätt efter moder och mödernefränder. Barn födda utom äktenskap fick fullständig arvsrätt efter fadern år 1969. NJA II 1969 s. 365. 3 Se NJA 1904 s. 346, NJA 1906 s. 132, NJA 1909 s. 405, NJA 1914 s. 254. Internationellt dominerar faderspresumtionen fortfarande i länder vars familjerätt tydligt påverkats av patriarkalt präglade religioner. 4Prop. 1920:15 s. 131.
Bilaga 18 SOU 2014:6
4
faderspresumtionen, inte av lag och var mindre utslagsgivande.5Delvis förklaras det av att skuldpresumtionen tillämpades parallellt med moderspresumtionen. Det innebar att den av föräldrarna som initierat skilsmässan bedömdes som olämplig att ha vårdnaden då han eller hon ansågs ha satt sina egna intressen framför barnets bästa, definierat som två gifta föräldrar.6 Tillämpningen av skuldpresumtionen upphörde med införandet av den s.k. nya giftermålsbalken år 1974.7
De förändringar av föräldrabalken (1949:381, omtryckt i SFS 1995:974 FB) om vårdnad, boende och umgänge som därefter genomförts har syftat till att öka användningen av gemensam vårdnad bland särboende föräldrar, dvs. att det rättsliga ansvaret för barnet utövas gemensamt, växelvist boende för barn, dvs. att barnet bor ungefär lika mycket hos bägge föräldrarna, samt umgängesrätt, dvs. att barnet bor stadigvarande hos en av föräldrarna men träffar den andre föräldern regelbundet.8 Gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar infördes år 1976. En förutsättning för gemensam vårdnad var då att föräldrarna var överens och att domstol efter prövning kommit fram till att gemensam vårdnad var till barnets bästa. År 1983 togs domstolsprövning bort men kravet på att föräldrarna var överens om att vårdnaden skulle vara gemensam kvarstod. År 1991 infördes en presumtion för gemensam vårdnad vid tvist. Från 1998 kan domstol döma till gemensam vårdnad samt växelvist boende mot en förälders vilja. År 2006 tydliggjordes kriterierna för när domstol kan döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Särskilt framhölls att föräldrarnas samarbetsförmåga ska beaktas. Vidare underströks att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall fästas särskilt avseende vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. I likhet med det tidigare rättsläget betonas även barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna liksom respekten för barnets egna vilja. I dag har vi en lagstiftning som anger gemensam vårdnad som huvudregel men lämnar utrymme för ensam vårdnad om föräldrarnas samarbetsförmåga är låg eller om det finns anledning att tro att barnet annars skulle utsättas för risker. (Se nedan 4.)
5 Se Beckman Nils, Svensk familjerättspraxis, P.A., Norstedts & söners förlag 1965 s. 134. T.ex. NJA 1951 s. 612. 6 T.ex. NJA 1927 s. 230. 7Prop. 1973:32. 8Prop. 1975/76:170Faderskap och vårdnad.
Bilaga 18
5
1.2 Olika regler för kvinnor och män – faderskapsbekräftelse, medborgarskap och barnbidrag
En utgångspunkt i svensk rätt är likabehandling av män och kvinnor (2:1 Regeringsformen, RF 1974:152, omtryckt i SFS 2011:109). Denna princip präglar också frågor om vårdnad, boende och umgänge. Ett undantag är den regel som säger att en ogift födande kvinna blir ensam vårdnadshavare om inte föräldrarna anmäler gemensam vårdnad (6:3 FB). I praktiken anmäler dock 97 procent av alla samboende ogifta föräldrar gemensam vårdnad. (Se nedan avsnitt 2.) Vidare görs en åtskillnad mellan män och kvinnor vad avser fastställande av faderskap, medborgarskap och, ännu, barnbidrag när föräldrar inte bor tillsamman (jfr 2:14 a diskrimineringslagen (2008:567). Regelverket för fastställande och hävande faders-, moder- och föräldraskap återspeglar i delar de olika funktioner män och kvinnor har för reproduktion.9
I Ds 2013:42Utbetalning av barnbidrag och flerbarnstillägg föreslås ny lagstiftning rörande utbetalning av barnbidrag och flerbarnstillägg. Enligt gällande rätt utbetalas dessa bidrag till mamman vid gemensam vårdnad om inte föräldrarna anmält att pappan ska vara betalningsmottagare. Lagstiftningsförslaget innebär att barnbidraget när föräldrar har gemensam vårdnad ska betalas ut med hälften till vardera föräldern, om föräldrarna inte har anmält vem som ska vara bidragsmottagare. Bor barnet växelvis hos båda föräldrarna ska barnbidraget enligt förslaget betalas ut med hälften var till vardera föräldern, om den förälder som vill ha en delning av barnbidraget gör sannolikt att sådant boende föreligger. Bor barnet stadigvarande med en av vårdnadshavarna betalas barnbidraget till denne efter att han eller hon gjort en anmälan härom.
Rättsligt föräldraskap uppkommer enligt svensk rätt i enlighet med reglerna om faderskap, moderskap och föräldraskap i 1–3 kap. FB samt adoption i 4 kap. FB. Rättsligt föräldraskap är prejudiciellt för vårdnadsfrågor. Den som är rättslig förälder är taleberättigad i frågor om bl.a. vårdnad, boende och umgänge om sitt barn. En födande kvinna blir alltid barnets rättsliga mor (1:7 FB). Är en man gift med en kvinna som föder ett barn betraktas han som barnets
9 Olika reproduktiva funktioner kan även motivera att skilda skyddsåtgärder vidtas för män respektive kvinnor i samband med graviditet och amning. Se t.ex. Council Directive 79/7/EEC of 19 December 1978 on the progressive implementation of the principle of equal treatment for men and women in matters of social security, preamble and article 4(2). Jfr även 3 kap. 3 § brottsbalken (1962:700).
Bilaga 18 SOU 2014:6
6
rättsliga far (1:1 FB).10 Om en man är far till ett barn som en kvinna som han inte är gift med föder måste faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom (1:3 FB). Numera har majoriten, 65 procent av nyfödda barn i Sverige, ogifta föräldrar.11 Detta betyder att rättsordningen i dag behöver hantera ogifta föräldrar inte som en minoritet utan som en majoritet. Svensk rätt har endast i begränsad omfattning anpassats till denna utveckling. I andra rättsordningar har det lett till införandet av en s.k. sambopresumtion. (Se avsnitt 1.3.)
Rättsligt föräldraskap ska som huvudregel motsvara det genetiska. Undantag görs dock så att en make/a eller sambo som samtyckt till att assisterad befruktning med någon annans spermier eller ägg i enlighet med GenL utförts på den födande kvinnan betraktas som rättslig far respektive, om det är en kvinna, förälder (1:8–9 FB). En födande kvinna blir enligt svensk rätt alltid rättslig mor, också om barnet tillkommit genom äggdonation (NJA 2006 s. 505). En åtskillnad görs således mellan män och kvinnor, gifta och ogifta samt hetero- och homosexuella äktenskap. Är den födande kvinnan heterosexuellt gift blir hennes man automatiskt rättslig far och vårdnadshavare. Är den födande kvinnan ogift, eller gift med en kvinna, ska föräldraskapet för den andra föräldern bekräftas. Förutsättningarna för manliga homosexuellas föräldraskap är föremål för utredning.12 Ett barn kan också få rättsliga föräldrar genom adoption.13 Den kommunala socialtjänsten har omfattande uppdrag rörande utredning och bekräftelse i samband med faderskapsfrågor (2 kap. FB). Föds ett barn genom surrogatmoderskap utomlands är det enligt Justitieombudsmannen (JO) en förutsättning för att en man som medverkat vid befruktning ska komma i fråga som vårdnadshavare att faderskapet är fastställt.
JO har kritiserat en socialnämnd som godkänt ett avtal om ensam vårdnad för en man i Sverige som enligt en i Indien utförd DNA-undersökning med drygt 99 procents sannolikhet var far till två barn födda genom surrogatmoderskap. Då det saknades underlag som visade att mannen enligt indisk rätt, oaktat de genetiska förhållandena skulle anses som barnens far och faderskap inte heller hade fastställts genom dom eller
10 Se Schiratzki J., Barnrättens grunder, 2010 s. 49 f. för en närmare redogörelse av relevanta rättsregler, inklusive möjligheten att häva ett ”felaktigt” faderskap. 11 Socialstyrelsen, Familjerätt år 2012, Sveriges officiella statistik. 5. 12 Dir. 2013:70 Utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet. 13 Dessa frågor behandlas utförligt i Barnrättens grunder s. 49–64. Av barnkonventionen artikel 7 framkommer att varje barn har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem.
Bilaga 18
7
bekräftelse i Sverige saknades enligt JO grundläggande förutsättning för att avtalet skulle kunna godkännas.14
Förutsättningarna för att en svensk medborgare ska kunna överföra medborgarskapet på sitt barn är avhängigt kön. Barn blir svenska medborgare vid födelsen om mamman är svensk medborgare. Är endast pappan svensk medborgare blir barnet svensk medborgare om barnet föds i Sverige eller om föräldrarna är gifta (1§ lag 2001:82 om svenskt medborgarskap; MedbL). Dessa olika synsätt på gifta och ogifta pappor är sannolikt en kvarleva av äldre rätts syn på barn födda inom och utom äktenskap. Gifter sig föräldrarna innan barnet blir 18 år blir det automatiskt svensk medborgare (4 § MedbL). Är pappan avliden vid barnets födsel blir barnet svensk medborgare om pappan vid sin död var medborgare och gift med mamman alternativt barnet föds i Sverige (1§ MedbL). Är en ogift pappa född svensk medborgare kan han även anmäla att ett utlandsfött barn ska bli svensk medborgare (5 § MedbL). Frågan om svenskt medborgarskap för barn till en svensk pappa påverkas således av om föräldrarna var gifta, och i annat fall om barnet föds i Sverige. Vidare görs en åtskillnad görs mellan pappor som blivit svenska medborgare vid födseln respektive vid något senare tillfälle. Ett barn som blivit svensk medborgare genom pappans medborgarskap fråntas inte sitt medborgarskap om faderskapet hävs (RÅ 2006 ref. 73).
1.3 Nordisk utblick – kompetensfördelning och sambopresumtion
En rad likheter men också olikheter föreligger mellan de olika nordiska staternas regler om vårdnad och därmed sammanhängande frågor. Samtliga stater har åtagit sig att respektera de rättigheter som barn tillerkänns enligt barnkonventionen. Konventionen har status som nationell lag i Finland och Norge. Danmark, Finland och Sverige är medlemmar i EU, även om Danmark står utanför delar av EU:s samarbete rörande föräldraansvar. En utgångspunkt i samtliga nordiska stater är att gemensam vårdnad är huvudregel. Regelverken skiljer sig åt vad avser lagbestämmelser om utövande av vårdnad samt processuella frågor inklusive frågor om medling. I Danmark och Norge ges boföräldern rätt att exempelvis fatta beslut om barnets boende. I Finland kan beslut om vårdnadens utövande
14 JO dnr 5744-2012, 2013-05-22.
Bilaga 18 SOU 2014:6
8
fattas av domstol. I Norge är medling obligatorisk sedan den 1 januari 1993.15
Då fastställande av rättsligt faderskap är avgörande för att vårdnadsfrågor överhuvudtaget ska kunna anhängiggöras vid domstol är isländsk rätt intressant i förhållande till män och jämställdhet. Av den isländska barnalagen kap. 1 2 § (Children Act No 76/2003) framkommer att en faderskapspresumtion gäller även för vad som i isländsk rätt betecknas som registrerade samboende.
Art. 2. Paternity rules applying to the children of married couples and of parents in registered cohabitations. The husband of a child’s mother shall be regarded as its father if it is born during their marriage. The same shall apply if the child is born so soon after the dissolution of the marriage as to make it possible that it was conceived during the marriage. This shall not apply, however, if the couple were judicially separated at the time of the child’s conception or if the mother married or registered her cohabitation with another man prior to the birth of the child. If, after the birth of a child, the child’s mother marries a man whom she has declared to be the child’s father, that man shall then be regarded as a the child’s father if the paternity of the child has not been established previously. If the mother of a child and a man whom she has declared to be the father of the child legally registered their cohabitation prior to the birth of the child, that man shall then be regarded as the child‘s father. The same applies if the child’s mother and a man whom she has declared to be the father register their cohabitation in the National Register at a later date, providing that the paternity of the child has not been established at that time.
Isländsk rätt ger således ogifta föräldrar möjlighet att registrera sitt samboende. En sådan möjlighet saknas enligt svensk lag, som istället förutsätter att socialnämnd utreder faderskapet för de 65 procent av alla nyfödda barn som har ogifta föräldrar. En tanke kunde vara att i svensk rätt införa ett förenklat förfarande för fastställande av faderskap när en gravid ogift kvinna är folkbokförd på samma adress som en ogift man.16
15 Respektive stats vårdnadsregler återfinns på www.retsinformation.dk, www.finlex.fi/sv, http://eng.innanrikisraduneyti.is/laws-and-regulations/english/, www.lovdata.no. Jfr även SOU 2007:52 s. 39 ff. 16 Ett sådant förfarande skulle exempelvis inte behöva omfatta möten med utredande socialtjänsteman. Jfr Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens utredning och fastställande av faderskap; SOSFS 2011:2.
Bilaga 18
9
2 Gemensam vårdnad är huvudregel i svensk rätt
Numera är gemensam vårdnad den helt dominerande vårdnadsformen i svensk rätt och ensam vårdnad en undantagslösning. Bland hemmaboende barn 1–17 år har 93 procent två vårdnadshavare.17Vårdnaden blir automatiskt gemensam om föräldrarna är gifta med varandra vid barnets födelse (6:3 1 st.). FB). För de 65 procent av nyfödda som har ogifta föräldrar måste faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom (1:3 FB). Därefter kan vårdnaden bli gemensam genom anmälan (6:4 2 st. FB). Som framkommit anmäler så gott som alla ogifta samboende föräldrar, 97 procent, gemensam vårdnad. Inkluderas ogifta föräldrar som inte bor tillsammans uppgår andelen till 92 procent. Av Socialstyrelsens redovisning för insatser inom familjerätten under 2012 framgår att:18
Av samtliga fall där faderskapet fastställdes genom bekräftelse anmälde knappt 56 100, eller cirka 92 procent, gemensam vårdnad om barnet. Denna andel har i stort sett varit densamma de senaste fem åren. Av de föräldrar som sammanbodde och var övertygade om att barnet var deras gemensamma eller kommit till genom assisterad befruktning, anmälde 97 procent gemensam vårdnad under 2012. I de fall där föräldrarna inte sammanbodde eller var samboende men omständigheter kommit fram som ifrågasatte faderskapet, anmälde föräldrarna gemensam vårdnad om barnet i 54 procent av fallen.
För de åtta procent av barnen med ogifta föräldrar för vilka ingen anmälan om gemensam vårdnad görs i samband med födelsen är mamman ensam vårdnadshavare (6:3 1 st. FB). De åtta procenten omfattar barn med särboende ogifta föräldrar. Detta är en heterogen barngrupp vilken omfattar såväl barn vars föräldrar som inte hunnit flytta ihop till barn som tillkommit i samband med övergrepp mot modern. Mot denna bakgrund kan andelen ensam vårdnad inte ses som anmärkningsvärd hög. Det saknas aktuell forskning som kan förklara varför inte alla samboende föräldrar anmäler gemensam vårdnad. År 1997 var Socialstyrelsens uppfattning att den vanligaste förklaringen var att samboföräldrarna avvaktade med att anmäla gemensam vårdnad för att ”slippa” föräldraförsäkringens då nyinförda
17 www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistikdatabasen/Variabelvaljare/?px_tableid=ssd_extern%3aVardnad&rxid=d60 85db3-5819-467a-9442-99b4a9a2a279 Besök t 2014-01-11. För 92 procent är föräldrarna vårdnadshavare och för en procent är ingen eller endast en av vårdnadshavarna förälder. Orsaken till att uppgifterna inte avser barnets första år anges vara att ”många pappor inte hunnit blivit registrerade som vårdnadshavare för barn som är födda sent på året.” 18 Socialstyrelsen Familjerätt 2012 s. 16.
Bilaga 18 SOU 2014:6
10
pappamånad.19 Gifter sig föräldrarna efter det att barnet är fött blir vårdnaden gemensam i samband med vigseln. Skiljer sig föräldrarna, står barnet även därefter under bägge föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses av domstol eller genom av socialnämnd godkänt avtal (6:3 2 st. FB).
2.1 Gemensam vårdnad består efter separation
Enligt SCB har andelen barn som bor med en förälder men där vårdnaden är gemensam ökat:20
Under 2000 talet har andelen barn som bor med en förälder men där föräldrarna har gemensam vårdnad ökat. I början av 2000 talet var andelen runt 65 procent och år 2011 var andelen 72 procent. En del av uppgången kan förklaras med att vårdnadslagstiftningen har förändrats till att i allt större grad uppmuntra gemensam vårdnad för att stärka barnets relation till båda sina föräldrar. Av de föräldrar som inte har gemensam vårdnad är det oftast mamman som har vårdnaden. Det gäller för 22 procent av barnen som är folkbokförda hos en förälder, medan endast 2 procent av dessa barn har pappan som ensam vårdnadshavare. Andelen med ensam vårdnad är högre för barn som bor med en ursprunglig förälder och en styvförälder än för barn som bor med en ensamstående förälder. Av de som bodde med sin pappa och en styvförälder hade pappan i 19 procent av fallen ensam vårdnad. Av de som bodde med en ensamstående pappa var samma andel 10 procent. Högst andel med ensam vårdnad har barn som bor med mor och en styvförälder, 33 procent.
Av citatet framkommer att majoriteten av barnen med separerade föräldrar har bägge sina föräldrar som gemensamma vårdnadshavare. Då det i förhållande till antalet separationer är ett begränsat antal tvister som avgörs av domstol har det stora flertalet gemensam vårdnad till följd av föräldrarnas överenskommelser.
Till följd av föräldraseparationer bor 25 procent av barn 0–17 år inte med bägge sina föräldrar.21 Av dessa barn uppges, som fram-
19 Åkerman Ingrid, Krusberg Pernilla, Familjerätt i besparingstid, 1996. 20 Statistiska Centralbyrån, ”50 000 barn är med om en separation varje år” Statistik från SCB Publicerad: 2013-01-09 Nr 2013:1. www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/50-000-barn-armed-om-en-separation-varje-ar/. Besökt 2014-01-11. Uppgifterna avser år 2011. 21 Demografiska rapporter 2013:1 s. 13.
Bilaga 18
11
kommer av tabellen nedan, 72 procent stå under sina föräldrars gemensamma vårdnad.22
23
I gruppen ”övriga” ingår exempelvis barn där en förälder och en styvförälder har gemensam vårdnad.
Denna statistik redovisar inte för barn som bor växelvist. Enligt
Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad uppger 66 procent av barnen med särlevande föräldrar att de bor mest med mamma, 20 procent att de bor lika mycket med båda och 14 procent att de bor mest med pappa. Växelvist boende uppges minska för tonåringar över 15 år.24 Det stora flertalet familjer har kommit fram till dessa boendeformer utan att domstol dömt i frågan. (Se vidare 3.)
2.2 Ensam vårdnad är undantag
För det fallet att domstol ska avgöra en tvist om vårdnad förordas ensam vårdnad endast som undantag. Så är fallet om en av föräldrarna utsätter barnet eller en annan familjemedlem för risker genom våld, trakasserier eller annan kränkande behandling (6:2 a FB), om det
22 Statistiska Centralbyrån, ”50 000 barn är med om en separation varje år” Statistik från SCB Publicerad: 2013-01-09 Nr 2013:1. www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/50-000-barn-armed-om-en-separation-varje-ar/. Besökt 2014-01-11. Uppgifterna avser år 2011.. 23 A.a. 24SOU 2011:51 s. 127 med hänvisning till Barn-ULF 2008 (SCB).
Bilaga 18 SOU 2014:6
12
föreligger brister i föräldrarnas samarbetsförmåga (6:5 FB) eller en förälder är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden (6:8 a FB).25
Föräldrars rättsliga ansvar och befogenheter gentemot sina omyndiga barn sammanfattas som ett ”antingen-eller”. Samtliga rättigheter och skyldigheter är kopplade till innehav av vårdnad. En förälder som inte är vårdnadshavare, saknar – med undantag av möjlighet att stämma om vårdnad, boende och umgänge vid tingsrätt, underhållsskyldighet samt ömsesidig arvsrätt – rättigheter och skyldigheter gentemot barnet. En ensamstående vårdnadshavare rättsliga och faktiska situation kan beskrivas som utsatt. Ett exempel är det strikta skadeståndsansvaret för skador som barn orsakar genom brott (6:2 2 st. FB).26 Detta åläggs föräldrar som är ensamma vårdnadshavare med det dubbla beloppet jämfört med de som har gemensam vårdnad. Än allvarligare är att frågor om ansvaret för barn vid umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare inte är klarlagda.27
2.3 Vad innebär gemensam vårdnad?
Gemensam vårdnad för särboende föräldrar ges olika innebörder i olika nationella rättssystem. Enligt den svenska tolkningen förutsätts ett långtgående föräldrasamarbete. I 6:13 FB återfinns de grundläggande reglerna om vårdnadshavarnas inbördes samarbete. Av 6:13 FB framkommer att:
Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som sägs i 11 eller 12 § gälla dem tillsammans. Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.
Vid gemensam vårdnad är det enligt 6:13 FB endast ett fåtal beslut som en vårdnadshavare formellt kan fatta ensam. Frågan om vilka beslut som inte kräver bägge vårdnadshavarnas samtycke enlig 6:13 FB är svårgreppbar. Vanligen tas fasta på uttrycket ”inte är av ingripande betydelse”. En vårdnadshavares rätt att vara delaktig i
25Prop. 2005/06:99 s. 50 f. Omfattningen av respektive förälders befogenheter diskuterades åter i samband med att gemensam vårdnad möjliggjordes för ogifta och frånskilda föräldrar år 1977. Prop. 1975/76:170 s. 178. 26Prop. 2009/10:142Ett skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare s. 36 f. 27 Schiratzki J., Föräldraansvar i välfärdsrätten, Norstedts juridik 2013.
Bilaga 18
13
beslut rörande barn påverkas inte av hur den faktiska kontakten mellan barn och vårdnadshavare ser ut. Det betyder att en vårdnadshavare som inte bor med barnet, och kanske inte heller håller kontakt med barnet kan ha ett stort rättsligt inflyttande över dess liv.28 Frågan om kraven på samarbete mellan särlevande gemensamma vårdnadshavare något borde begränsas har varit föremål för utredning.29 Regeringen har framhållit att bestämmelserna i 6:13 FB inte bör ändras men att man i annan lagstiftning kan modifiera kravet på bägge vårdnadshavarnas samtycke.30 Det innebär att det i ett antal andra lagar ges alternativa konfliktlösnings- och ansvarsfördelningsregler. Hit hör t.ex. frågor om psykiatrisk och psykologisk vård, kontaktperson eller kontaktperson enligt SoL samt 6:13 a FB, särskild företrädare för barn (2 § lag (1999:997) om särskild företrädare för barn), underhållsbidrag och underhållsstöd (7:2 FB, 18:15 Socialförsäkringsbalken 2010:110; SFB), barnomsorg och förskola.31
Som huvudregel upprätthålls dock kravet på bägge vårdnadshavarnas samtycke. Så är fallet avseende t.ex. somatisk hälso- och sjukvård. Det innebär att var och en av vårdnadshavaren har en vetorätt mot att barnet medges vård. Det gäller även vårdnadshavare som misstänkts för övergrepp mot barnet.32 Bägge vårdnadshavarna ska i princip samtycka i frågor om skola33 och pass samt barnets boende. Bägge vårdnadshavarna ska som huvudregel skriva under en flyttningsanmälan om ändring av barnets folkbokföring. Görs inte det avvisas anmälan men Skatteverket inleder istället en utredning om var barnets ska vara folkbokfört. Vid gemensam vårdnad är det inte straffbart som egenmäktighet med barn att kvarhålla ett barn efter umgänge (NJA 2006 s. 708, NJA 2007 s. 326).34
28 Kurki-Suoni Kirsti, ”Joint Custody as an interpretation of the best interests of the child in critical and comparative perspective”, International Journal of Law, Policy and Family, 2000 14(3) s. 183–205, Maccoby Eleanor E. & Mnookin Robert E., Dividing the child, Harvard University Press, 1992 Smart Carol, Sevenhuijsen Selma (eds.), Child custody and the politics of gender, Routledge 1989. Ryrstedt Eva, Konsensus – en förutsättning eller belastning för gemensamt vårdnadsansvar, Juristförlaget i Lund 2002. 29SOU 2007:52Beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m. 30Prop. 2009/10:192Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn s. 20. 31 Skolinspektionen dnr 41-2009:3395 2010-03-9 samt JO:s ämbetsberättelse 1999/00 s. 283, JO dnr 3285-2000 2002-01-24. 32 JO dnr 2235-2008 2009-10-28. Jfr även JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 311 f. 33 Skolinspektionen. Dnr 41-2009:713. 34 Det har föreslagits att bestämmelsen ändras så att straff ska kunna inträda om en av barnets vårdnadshavare utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren. SOU 2011:85Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn. Så har dock inte skett utan frågan är föremål för fortsatt beredning, lagsrådemiss Förstärkt straffrättsligt skydd för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, 2013-01-23.
Bilaga 18 SOU 2014:6
14
Det finns inte någon entydig bild av vilka konsekvenser som drabbar en förälder som flyttar med barnet utan den andra vårdnadshavarens samtycke alternativt under en pågående tvist om vårdnaden. En domstolsprövning av barnets bästa kan leda till att den flyttande föräldern behåller såväl vårdnad som barnets stadigvarande boende.35Exempelvis fick en förälder som flyttat från Uppsala till Borlänge utan att informera den andra behålla vårdnaden med följande motivering:36
När det gäller [pappan] har hovrätten svårt att förstå hans agerande inför flytten till Borlänge vilket skedde utan att han i god tid diskuterade detta med [mamman] och utan att avvakta vårterminens slut. Dessa omständigheter är dock inte av den arten att de diskvalificerar [pappan] som vårdnadshavare.
Den tolkning av barnets bästa som vanligen läggs till grund för avgörandet är barnets behov av stabilitet i relation till den flyttande föräldern. En förutsättning för att en flyttande förälder ska få behålla vårdnad och boende förefaller dock vara att den flyttande föräldern inte obstruerar barnets kontakt med den andra föräldern och andra nätverk. Således har en mamma som flyttat med barnen utan pappans vetskap samt, utan att det bedömts vara motiverat pga. risker för barnen, förhindrat kontakten mellan barn och far inte fått behålla vårdnaden. Domstolens motivering var att:37
Tingsrätten ser en uppenbar risk att barnens tillvaro med denna ordning, att utan fog leva gömda och omgärdade av restriktioner, kommer att medföra en oacceptabel inskränkning i deras rätt till framtida egna relationer och nätverk.
Gemensam vårdnad innebär således att bägge vårdnadshavarna har del av de rättigheter och skyldigheter som vårdnaden omfattar. Den rättsliga vårdnaden behöver inte ha något samband med den faktiska omvårdnaden av barnet. Att en av vårdnadshavare inte är engagerad i omsorgen om barnet innebär inte att den vårdnadshavare får ett större mandat för att fatta beslut för barnets räkning än vad som framkommer av 6:13 FB.
Vårdnaden kan övergå till en av föräldrarna pga. att den andre är varaktigt förhindrad från att utöva vårdnaden, t.ex. om denne inte
35 T.ex. Svea Hovrätt mål nr T 27216-06, dom 2007-08-10, mamma flyttat. NJA 1992 s. 93 pappa flyttat, 36 Svea Hovrätt mål nr T 8669-07, dom 2008-06-09. 37 Stockholms tingsrätt mål nr T 19036-10, dom 2012-07-10, jfr Lycksele tingsrätt mål nr T 594-12, dom 2013-07-12.
Bilaga 18
15
är bosatt i Sverige (6:8 a FB). Också vid en bedömning enligt 6:2 a FB kan vårdnaden övergå till en av föräldrarna. Så kan vara fallet om en förälder inte engagerat sig i barnet, om föräldrarna inte kommunicerar runt barnet, umgänge inte utövas och en förälder inte går att nå när viktigt beslut rörande barnets behöver tas.38
2.4 Gemensam vårdnad är inte detsamma som växelvist boende
Lever inte föräldrarna tillsammans kan barnets boende regleras inom ramen för gemensam vårdnad (6:14 a FB). Barnet kan då bo stadigvarande med en av föräldrarna och ha umgänge med den andra eller bo växelvist med bägge. Understrykas bör dock att gemensam vårdnad inte förutsätter växelvist boende. Av förarbetena framkommer att växelvist boende anses ställa stora krav på föräldrarnas samarbetsförmåga.39
Men ett växelvist boende ställer särskilda krav. En grundläggande förutsättning för denna boendeformen är att föräldrarnas samarbetsförmåga är särskilt god. Det är naturligt att barn under sin uppväxt har behov av att boendet förändras från tid till annan, t.ex. beroende på fritidsaktiviteter och kamratkontakter. Det kan handla om att komma eller gå någon dag tidigare eller senare eller att under en period bo lite längre hos den ena föräldern. Föräldrarna måste ha förståelse för detta och kunna upprätthålla en sådan flexibilitet utan att kräva en millimeterrättvisa. Barnets behov måste alltid få komma i första rummet. Föräldrarna måste också bo förhållandevis nära varandra. Barnet skall t.ex. inte behöva byta mellan olika förskolor. Överväganden om barnets bästa bör också avse t.ex. kamratrelationer, fritidsaktiviteter och möjligheter till skolskjuts. Vidare har givetvis barnets egen inställning stor betydelse. Om barnet motsätter sig ett växelvist boende, torde förutsättningar för ett fungerande samarbete oftast vara små. Ytterst måste bedömningen grundas på omständigheterna i det enskilda fallet och avgöras enbart utifrån vad som är bäst för barnet. Även om föräldrarna är ense om växelvist boende, är det inte självklart att detta är den bästa lösningen för barnet. Om en överenskommelse framstår som tvivelaktig, kan det finnas anledning att kräva in ytterligare underlag för att kunna bedöma vad som är bäst för barnet.
Internationell forskning bekräftar att barn typiskt sätt mår bra av en regelbunden kontakt med bägge föräldrarna när dessa samarbetar, kommunicerar och har låg konfliktnivå. Enligt författarna sak-
38 Svea hovrätt dom i mål nr T 8375-07, 2008-05-29. 39Prop. 2005/06:99 s. 53.
Bilaga 18 SOU 2014:6
16
nas empiriska belägg för ett klart samband mellan omfattningen av föräldrars tid och barns välmående. Författarna hävdar utifrån i första hand brittiska förhållanden, att växelvis boende kan vara mer problematiskt för barn än andra boendeformer vid allvarliga föräldrakonflikter, om det föreligger risker samt för barn under fyra år.40
Kommer vårdnadshavare vid växelboende inte överens om hur vårdnaden ska utövas kan barnets folkbokföring fälla avgörandet. För det fallet att vårdnaden är gemensam och barnet bor växelvis lika mycket hos sina föräldrar, kan de inte själva bestämma om ändring av barnets folkbokföring. Istället folkbokförs barn som tillbringar 40 till 60 procent av sin dygnsvila i ett hem där det tidigare bott stadigvarande. Bor ingendera förälder kvar folkbokförs barnet där de tillbringar flest dygnsvilor. Fördelas dessa lika görs en skönsmässig bedömning med beaktande av 1) närhet till barnets skola eller förskola, 2) närhet till barnets fritidsaktiviteter och sociala nätverk, 3) om något av föräldrahemmet ligger i samma område som barnet tidigare bott i.41 Kan barnets bosättning inte bestämmas med hjälp av dessa kriterier kan en dom eller avtal om ensam vårdnad eller stadigvarande boende bli avgörande. Föräldrarnas, eller för den delen barnets, inställning saknar betydelse. Som framkommit ska vid gemensam vårdnad såväl en flyttningsanmälan som ett överklagande av beslut om folkbokföring skrivas under av bägge vårdnadshavarna.42
Underhållsstöd betalas som huvudregel ut till den som är boförälder (18:15–16, 18:25 SFB) men utgår även vid växelvist boende. Högsta domstolen har slagit fast att barn också har rätt till underhållsbidrag vid växelvist boende om en av föräldrarna är mer välbärgad en den andra. 43
40 Fehlberg B., Smyth B., Maclean M & Roberts C., Legislating for Shared Time Parenting after Separation: A Research Review Int J Law Policy Family (2011) 25(3): 318-337 first published online September 20, 2011 doi:10.1093/lawfam/ebr015 41SOU 2009:75Folkbokföringsutredningen s. 364 ff. Jfr RÅ 1997 ref. 8 samt Case of Strömblad v. Sweden, Appl. nr 3684/07 2012-04-05, # 95. 42SOU 2009:75 s. 364 ff. 43 Högsta domstolen mål nr T 3506-12, dom 2013-11-19.
Bilaga 18
17
3 Flertalet separationer leder inte till en vårdnadstvist
En utgångspunkt vad gäller vårdnad, boende och umgänge är att om föräldrar är överens så uppstår ingen rättsprocess om vårdnad, boende och umgänge oavsett om familjen lever tillsammans eller ej.44 I första hand är förhoppningen att föräldrarna själva ska lösas frågor om vårdnad, boende och umgänge och att den gemensamma vårdnaden ska bestå (jfr 6:3 2 st. FB), i andra hand att de ska hitta lösningar med hjälp av socialtjänsten och först i tredje hand vända sig till domstol. Socialnämnderna har i uppdrag att tillhandahålla samarbetssamtal om vårdnad, boende och umgänge. I Sverige deltog år 2010 föräldrar till cirka 19 400 barn i samarbetsamtal. Det stora flertalet samtal äger rum på föräldrarnas egna initiativ dvs. utan remiss från tingsrätt. Antalet ska ses i ljuset av att föräldrar till närmare 50 000 barn separerar årligen.45 Socialnämnderna ska också hjälpa föräldrarna att upprätta s.k. avtal om vårdnad, boende och umgänge. Under år 2012 upprättades och godkändes knappt 4 200 sådana avtal. Cirka 52 procent av avtalen gällde vårdnad, 23 procent avsåg boende och resterande 25 procent umgänge.46 Också om en förälder vänder sig till domstol och en stämningsansökan ingetts ingår det i domstolens uppdrag att såväl vid muntliga förberedelser som vid huvudförhandling verka för att parterna når en överenskommelse (42:6 2 st. 5 p. rättegångsbalken 1942:740; RB, 42:17 1 st. RB).47 Främjandet av domarledda försök att förmå föräldrar att nå överenskommelser manifesteras i lagändringar år 2006. Även införandet av prövningstillstånd för att få en dom från tingsrätt överprövad av hovrätt år 2008 motiveras av att de förmodas begränsa antalet processer. Vidare kan rätten förordna om samarbetssamtal (6:18 FB) och medlare (6:18 a FB) i syfte att förmå föräldrarna att nå en överenskommelse.48 De har tidigare funnits en stor tilltro till samarbetsamtal.49 Numera ifrågasätts samarbetssamtals förenlighet med barnets bästa. Att barnet riskerar att reduceras till ett
44Prop. 2004/05:131. 45SOU 2011:51 s. 223. 46 Socialstyrelsen, Familjerätt 2012 s.18. Statistiken anges med undantag av godkända avtal i relation till antal barn, 47 SFS 2006:459. Prop. 2005/06:99 s. 62 f, 103 f. Ett exempel på alternativa konfliktlösningsmetoder är projektet ”Konflikt och försoning” http://www.sodertornstingsratt.domstol.se/Om-oss--/Konflikt-och-forsoning/. Besökt 2013-06-13. 48Prop. 1990/91:8 s. 27. SOU 1995:79 s. 57 ff. Prop. 1981/82:168 s. 47. SOU 1979:63 s. 94 f. Prop. 2005/06:99 s 62 f, 90 ff. 49Prop. 1990/91:8 s. 30. Se även Annika Rejmer och Anna Singer ”Vårdnadstvister och barnets bästa. Om konfliktlösning på familjerättens område”, Retfaerd, Nordisk tidskrift for ret og samfund, årgång 2003 nr. 3.
Bilaga 18 SOU 2014:6
18
objekt har setts som särskilt bekymmersamt.50 Likväl föreslås att socialnämnds uppdrag vidgas 2014 till att även omfatta frågor om barns försörjning.51
3.1 Hur många tvister?
Antalet barn som upplevde en föräldraseparation under år 2011 uppges enligt SCB vara 41 27752 alternativt 48 353 om separationer mellan styvföräldrar inkluderas.53
Tyvärr saknas en tillförlitlig statistik över antalet vårdnadstvister. Domstolsverket redogör förvisso för antalet ”mål om vårdnad” och enligt Domstolsverkets statistik inkom 5 316 stämningsansökningar om vårdnad, boende och umgänge till landets tingsrätter år 2012.54 Det innebär en fördubbling av antalet mål jämfört med år 2004. Statistiken är dock bristfällig då den inte nödvändigtvis omfattar vårdnadsfrågor som uppstår i samband med mål om äktenskapsskillnad. Inte heller begränsas Domstolsverkets statistik över vårdnadsmål till vårdnadsfrågor som rör tvister mellan föräldrarna ut de omfattar även förordnanden av särskilt förordnad vårdnadshavare på begäran av socialnämnd. Särskilt förordnad vårdnadshavare ska förordnas för barn vars ordinarie vårdnadshavare inte kan utöva vårdnaden, t.ex. för ensamkommande barn som beviljats uppehållstillstånd. Under 2012 beviljades 1 883 ensamkommande barn uppehållstillstånd.55 Det saknas således uppgifter om hur många av de uppgivna 5 109 vårdnadsmålen som rör tvister om vårdnad, boende och umgänge mellan barnets föräldrar. Sannolikt har dock en viss ökning skett, trots att antalet föräldraseparationer minskat något.56 Det kan spekuleras i om ökningen kan förklaras av bristen på riktlinjer för utövande av gemensam vårdnad. En annan tänkbar förklaring är att kravet på prövningstillstånd i hovrätt bidrar till att öka antalet stämningar i tingsrätt. En ökning skulle då kunna förklaras av att stämningar inkommer om barn för vilka de redan föreligger en
50 A.a. Se även Ryrstedt E., Samarbetssamtal leder till en ”sann överenskommelse för barnets bästa, eller bara en förhandlingslösning?, SvJT 2009 s 821-841. SOU 2011:51, Schiratzki 2012. 51Prop. 2012/13:189 Förstärkta samarbetssamtal. 52 SCB Barn, föräldrar och separationer Demografiska rapporter 2013:1 s 11. 53 Statistiska Centralbyrån, ”50 000 barn är med om en separation varje år” Statistik från SCB Publicerad: 2013-01-09 Nr 2013:1 . www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/50-000-barn-armed-om-en-separation-varje-ar/. Besökt 2014-01-11. Uppgifterna avser år 2011. 54 Domstolsverket Statistik 2012, tabell 1.4. 55 Fakta och statistik. www.migrationsverket.se/info/7000.html. Besökt 2013-06-17. 56 SCB 2013:1.
Bilaga 18
19
laga kraftvunnen tingsrättsdom, som inte överprövats av hovrätt. Den senaste officiella rikstäckande insamlingen av tvistiga vårdnadsdomar från tingsrätt är från år 2002. För detta år uppger Socialstyrelsen antalet laga kraft vunna domar om vårdnad, boende och umgänge till 505.57 De 249 domarna som härrör från första halvåret av 2002 undersöks även av 2002 års vårdnadskommitté. Härav framkommer att vårdnaden blev gemensam i 55 procent av målen, mamman fick ensam vårdnad i 36 procent av målen och pappan i 9 procent. I 36 procent av målen aktualiserades frågan om övergrepp.58 Det vanligaste skälet för ensam vårdnad angavs vara samarbetssvårigheter. Vad gällde mål om barns boende var det vanligaste motivet barns behov av stabilitet. Växelvist boende utdömdes mot en förälders vilja i 25 procent av de aktuella fallen.59 Andra undersökningar påvisar variationer i utfall mellan såväl olika domsagor som över tid.
Av en undersökning av svensk hovrättspraxis domar rörande vårdnad, boende och umgänge som meddelades under 2004 respektive 2007 vid landets sex hovrätter framkommer att vårdnaden blev gemensam i 54 domar (30 procent), i 88 domar fick mamman ensam vårdnad (49 procent) och i 32 domar fick pappan ensam vårdnad (18 procent). I de resterande 7 målen (4 procent) utsågs en särskilt förordnad vårdnadshavare.60 I de 72 domar som granskats för andra halvåret 2007 var vårdnaden tvistig i 44 mål.61 Vårdnaden blev gemensam i 6 mål (14 procent), mamman blev ensam vårdnadshavare i 34 mål (77 procent) och pappan i 3 mål (7 procent). Särskilt förordnad vårdnadshavare utsågs i ett mål (2 procent). Som framkommer är det i förhållande till antalet separationer helt litet antal barn vars vårdnadsfrågor avgörs av hovrätt.
Att vårdnad och boende inte fördelas jämte mellan könen kan förklaras av föräldrarnas ansvar för barnen före tvisten. Oavsett om det är domstol som dömt, eller föräldrar som själva kommit fram till en avtalslösning, kan en förälder som tagit huvudansvaret för barnen före separationen eller tvisten ofta ses som den som bäst
57 Socialstyrelsens rapport, Glimtar av barn från vårdnads-, boende- och umgängesdomar 1999 respektive 2002, 2004. Av dessa domar utgör ett okänt antal omprövningar, dvs. domstol har tidigare avgjort en tvist om vårdnad, boende och umgänge mellan föräldraparet. 58SOU 2005:43 s. 753. 59SOU 2005:43 s. 759. 60 Schiratzki J., Mamma och pappa inför rätta, Iustus förlag 2008. Undersökningen omfattar 310 domar från år 2004. I avgörandena från 2004 var frågan om ensam eller gemensam vårdnad aktuell i 181 mål, de övriga rörde umgänge eller boende. Insamlingen har genomförts genom att hovrätternas arkiv tillskrivits, domstolsakterna omfattas ej. 61 Undersökningen var i denna del begränsad till avgöranden från andra halvåret 2007 meddelade av Hovrätten över Skåne och Blekinge, Svea hovrätt samt Hovrätten för Övre Norrland.
Bilaga 18 SOU 2014:6
20
kan tillgodose barnets bästa i betydelsen stabilitet och därför ska tillerkännas vårdnad eller boende.
3.2 Varför tvist?
Det finns ingen entydig förklaring till varför vissa barnfamiljer inte förmår lösa tvister om vårdnad, boende och umgänge utan hjälp av domstol. Inte heller finns någon entydig förklaring till varför vissa familjer inte med hjälp av domstol når en överenskommelse utan rätten har att slita tvisten. Annika Rejmer har i sin forskning påvisat ett samband mellan svåra vårdnadstvister och socioekonomiska påfrestningar, såsom sjukdom, arbetslöshet och dödsfall i familjen.62Också förekomsten av våld i en familj, mot barn eller partner, kan förklara att frågor om vårdnad, boende och umgänge måste avgöras av rätten.
Separationsfrekvensen bland barnföräldrar påverkas av faktorer som samlevnadsform, ålder, utbildning och förvärvsverksamhet. Separationsfrekvensen är högre i familjer med en eller två utlandsfödda föräldrar än i andra familjer.63 Separationsfrekvensen är högre i familjer där pappor utnyttjar liten eller ingen del av föräldraledigheten.64 I pågående svenska forskningsprojekt analyseras sambandet mellan socioekonomiska förhållanden och vårdnadstvister samt förutsättningar för utomrättslig konfliktlösning.65 I tidigare forskning har klargjorts att barn vanligen klarar skilsmässor bra och att skilsmässa och separation tenderar att få olika konsekvenser för män respektive kvinnor.66 Exempelvis skulle mammor som grupp få sämre ekonomi medan pappors ekonomi inte påverkas eller rent av förbättrats efter en skilsmässa eller separation.67 Det förklaras av att mammor generellt har lägre inkomster än pappor. Vad gäller andra följder av skilsmässa och separation så är sambandet mellan separation och kön mer komplext. Det har gjorts gällande att män bättre än kvinnor behåller vänner och nätverk från äktenskap. Kvinnor uppfattas dock ha flera nära relationer än män och investera mer i dem.68
62 Rejmer Annika, Vårdnadstvister, Lund Studies in Sociology of Law 2003. 63 SCB 2013:1. 64 Grönlund Anne, Halleröd Björn (red.), Jämställdhetens pris, Borea 2008, s. 30, 98 f. 65 Rejmer Annika, ”High-conflict families of divorce – en studie av föräldrar, deras vårdnadskonflikt samt en effektanalys av tre handläggningsmodeller”. Vetenskapsrådet 2011-1932. 66 Gähler Michael, Life After Divorce, Swedish Institute for Social Research – Dissertation Series 1998. 67 Gähler s. 8, 41 ff. SOU 1997:138Familjen och ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor. 68 Gähler s. 93.
Bilaga 18
21
4 Barnets bästa i tvister
Barnets bästa i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge tolkas sedan år 2006 som barnets behov av i) stabilitet (6:1 FB), ii) skydd mot risker (6:2 a FB), iii) en nära och god kontakt med bägge föräldrarna (6:2 a FB, iv) beaktande av barnets vilja (6:2 a FB) samt vid valet mellan ensam och gemensam vårdnad, v) föräldrar med samarbetsförmåga (6:5 FB). Vårdnaden kan sedan år 2005 även övergå till en av föräldrarna pga. att den andre är varaktigt förhindrad att ta del i vårdnadens utövande (6:8 a FB). Faktorer som tillmäts mindre betydelse är respektive förälders ekonomiska förhållanden och den materiella standard som de kan erbjuda barnet. Föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot barnet förväntas, åtminstone i teorin, leda till att barnet kommer att leva under likartade ekonomiska förhållanden oavsett vem av föräldrarna barnet bor med.69 Domstols tolkningar av barnets bästa tenderar att styra också utomrättsliga tolkning av barns bästa i de situationer då t.ex. föräldrar förhandlar om barns boende ”i lagens skugga”.70
Att föräldrars samarbetsförmåga ska beaktas vid beslut om gemensam vårdnad och växelvist boende motiveras av forskning som indikerar att barns välbefinnande efter en föräldraseparation är avhängigt föräldrarnas konfliktnivå.71 I annan forskning har hävdats att regelverket gynnar en förälder som mer än den andra har haft barnet hos sig.72
Vid sidan av beaktandet av föräldrarnas samarbetesförmåga vid bedömning av om vårdnaden ska vara gemensam var en av de stora förändringarna som 2006 års lagändring medfört är således en ökad betoning av riskfaktorer (6:2 a 2 st. FB). Utgångspunkten är att barnets bästa tolkat som att barnet inte ska utsättas för risker har företräde framför andra tolkningar såsom nära och god kontakt med bägge föräldrarna och uppfattningen att samförstånd alltid är till barnets bästa. Barnets behov av umgänge och kontakt framhölls; enligt viss bedömare sattes det före barnets rätt att inte utsättas för
69 I SOU 2011:51 framhålls att så långt ifrån alltid är fallet. 70 Mnookin Robert E., Kornhauser Lewis, “Bargaining in the shadow of the law: The case of divorce”, Yale Law Journal 88:950-997. 71 T.ex. Fehlberg et al. 2011. Gähler Michael, Life After Divorce, Swedish Institute for Social Research – Dissertation Series 1997:138 Familjen och ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor. 72 Singer Anna, ”Samarbetsförmåga och gemensam vårdnad”, Juridisk Tidskrift 2007/08 s. 148–155.
Bilaga 18 SOU 2014:6
22
risker. Eller som det uttrycktes av dåvarande jämställdhetsministern Jens Orback i riksdagsdebatten den 14 december 2004:73
Det har i olika sammanhang gjorts gällande att domstolar och socialnämnder tillämpar lagen så att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna anses viktigare än risken för att barnet far illa. Jag anser att denna oro måste tas på allvar. Som jag ser det måste en grundläggande utgångspunkt vara att barn har en absolut rätt att inte bli utsatta för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling av en förälder. Intresset av att barnet inte far illa får inte offras för att tillgodose intresset av att barnet har en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Den ökade riskmedvetenheten som genomsyrar 2006 års ändring av föräldrabalken hindrar inte att en tvist om vårdnad, boende och umgänge fortfarande kan avgöras genom att domstol dömer till gemensam vårdnad och växelboende mot en förälders vilja.74 Av 6:2 a 2 st. FB framkommer att rätten ska fästa särskilt avseende vid:
risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller på annat sätt far illa
Bestämmelsen i 6:2 a FB omfattar samtliga mål enligt 6 kap. FB. I princip är det samma riskbedömning som görs i såväl mål om vårdnad som i mål om boende eller umgänge. Kraven på en begränsning av eventuella risker ökar ju större ansvar för barnet en förälder har. Det kan innebära att en förälder som inte bedöms kunna tillgodose barnets bästa som boendeförälder kan medges ett umgänge. En förälder som är boendeförälder och/eller ensam vårdnadshavare åläggs ett betydligt större ansvar för barnets säkerhet, välfärd och umgänge med den andre föräldern än en förälder som inte bor med barnet.
Högsta domstolen har i sin vägledande praxis prövat frågan om föräldrars samarbete i ett mål om vårdnad där bakgrunden var att mamman var dömd för dråpförsök på pappa.
I NJA 2006 s. 26 hade mamman fyra år tidigare överfallit pappan med kniv. Hon dömdes för dråpförsök och överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskriftsprövning. Vid huvudförhandlingen var hon inskriven vid en rättspsykiatrisk klinik men bodde i en egen lägenhet. Pappan förklarade att han fortfarande var rädd för mamman
73 Justitiedepartementet Dnr JU2004/10699/L2. Interpellationen var ett svar på fråga ställd till jämställdhetsministern. Jfr även forskningsprojektet Röbäck K, ”Barns upplevelser av umgängestvång”, Allmänna barnhuset. 74Prop. 1997/98:7 s. 49, NJA 1999 s. 451.
Bilaga 18
23
och inte kunde tänka sig någon direkt kontakt. HD konstaterade att föräldrarna inte kunde samråda direkt med varandra rörande barnen och att gemensam vårdnad därmed inte framstod som väl [sic!] förenlig med barnens bästa. HD erinrade om föräldrarnas gemensamma ansvar för barnens umgänge med mamman och anförtrodde pappan ensam vårdnad.
Avgörandet understryker sambandet mellan risk och samarbete på så sätt att pappans rädsla för mamman – mot bakgrund av att hon dömts för dråpförsök mot honom – sågs som en legitim grund för honom att avböja ett samarbete inom ramen för gemensam vårdnad. Det kan understrykas att det inte gjordes gällande att mamman utgjorde en risk för de bägge barnen.75
I detta mål var frågan om en mammas våldsutövande mot en pappa. Vanligen relateras dock våld i nära relationer till mäns våld mot kvinnor. I svensk forskning har uppfattningen att mamman skulle åläggas ett särskilt ansvar för barnets säkerhet inklusive pappans handlingar utvecklats av Maria Eriksson i hennes studier av socialtjänstens familjerättsliga arbete.76 Eriksson hävdar att utgångspunkten för familjerättens arbete med barnets bästa är patriarkal, baserad på respekt för fäders makt gentemot minderåriga barn. Eriksson har även identifierat rasifierade praktiker i svensk familjerätts hantering av fäders våld.77
Barnets vilja ska beaktas av såväl domstol och socialnämnd som föräldrar (6:2 a, 6:11 FB, artikel 12 barnkonventionen). En undersökning rörande norska förhållanden indikerar att högutbildade pappor i mindre grad än andra föräldrar involverar barnen i en gemensam beslutsprocess om deras boende.78
75 Jfr även RH 2005:38. Jfr även Svea HovR mål nr T 4249-08, dom 2009-02-17. 76 Eriksson Maria, I skuggan av pappan. Familjerätten och hantering av fäders våld. Gondolin 2003. 77 Eriksson Maria, ”Avvikande eller osynlig om rasifierade praktiker i svensk familjerätts hantering av SOU 2006:37 s. 183–215. 78 Skjørten Kristin, Barlindhaug Rolf, ”The Involvement of Children in Decisions about Shared Residence” , International Journal of Law, Policy and the Family 2007 21(3):373– 385.
Bilaga 18 SOU 2014:6
24
4.1 Utgång i tvister – gemensam vårdnad
Den oftast tillämpade presumtionen vid tolkningen av barnets bästa i samband med vårdnad, boende och umgänge är barnets behov av stabilitet och kontinuitet.79 En utgångspunkt för bedömningen är att barnets förlust ska minimeras så långt det låter sig göras. Annorlunda uttryckt har problem förknippade med att barnet tvingas byta miljö och huvudsaklig omvårdare uppmärksammats. Enligt Annika Rejmers undersökning av tingsrättsdomar motiverades 66 procent av vårdnadsavgörandena med stabilitet. Övriga domar motiverades utifrån riskrelaterade faktorer såsom psykiska besvär, missbruk, gränssättningsproblem, konfliktlåsning alternativt personliga förhållanden såsom dålig ekonomi ny partner, nätverk och samhällsanpassning. Det innebär att respektive förälders tid med barnen, genom t.ex. föräldraledighet, VAB, deltid, etc. kan få stor betydelse när barnets bästa ska fastställas. Ett barnperspektiv på tvisten kan sammanfattas i termer av att: i första hand är ambitionen att föräldrarna själva ska nå en överenskommelse rörande gemensam vårdnad och boende-arrangemang som tillgodoser barnets behov av en nära och god kontakt med bägge föräldrarna. Typiskt sett avgörs målen med utgångspunkt i att ge barnet en stabil och riskfri tillvaro, som inte alltför mycket präglas av föräldrakonflikt eller föräldraförlust. En boförälder åläggs – oavsett kön – ett mer omfattande ansvar än en förälder som inte bor med barnet. En umgängesförälder har – oavsett kön – men med reservation för barnets vilja, svårt att bli boförälder så länge boföräldern lyckas att ge barnet en hyfsat stabil och riskfri tillvaro som inte alltför mycket präglas av föräldrakonflikt eller föräldraförlust.80 På motsvarande sätt har såväl mammor som pappor fått behålla boende respektive vårdnad efter att ha ”överraskningsflyttat” utan att den andra föräldern samtyckt, eller ens informerats.81
Har en förälder gjort sig skyldig till våld mot en familjemedlem är det enligt gällande rätt ett starkt skäl mot gemensam vårdnad, boende, växelvist boende och eventuellt också umgänge. Det har konstaterats att familjesituationen för barn som utsatts för brott skiljer sig från det genomsnittliga barnets på så sätt att dessa barn i större
79 Rejmer 2003. Se även Rejmer Annika, ”Barnperspektiv och barnets bästa i tingsrätts handläggning av vårdnadstvister”, SvJT 2002. s. 138–156. 80NJA 1998 s. 398, NJA 1992 s. 93, Göta hovrätt T 1700-03, dom 2004-12-22. Jfr även Schiratzki 2008 s. 92 f. 81 T.ex. Svea Hovrätt mål nr T 27216-06, dom 2007-08-10, Svea Hovrätt mål nr T 8669-07, dom 2008-06-09Hovrätten för Övre Norrland T 127-04, dom 2004-04-30. Se ovan 2.3).
Bilaga 18
25
utsträckning har särlevande föräldrar. Däremot tycks konfliktnivån mellan föräldrar till barn som misstänks vara utsatta för brott inte vara högre än bland separerade föräldrar i allmänhet.82
4.2 ”Varifrån kommer den bild som säger att män ”förlorar”?”
I riktlinjerna för denna kunskapsöversikt ingår att reflektera över frågeställningen ”Varifrån kommer bilden som säger att män ”förlorar”? Det är en frågeställning som inte kan besvaras med rättsvetenskaplig metod. Några reflektioner kan dock göras. En första sådan är att språkbruket med ”förlorare” och potentiella ”vinnare” är svårförenligt med det som används i svensk och internationell barnrätt. En utgångspunkt är att en vårdnadstvist är en potentiellt traumatisk upplevelse för såväl barn som föräldrar. Med ett sådant synsätt saknar en vårdnadstvist vinnare. Fokus är istället respektive föräldrars förmåga att tillgodose barns bästa, vanligen tolkat som barnets behov av och rätt till stabilitet och kontinuitet. Detta bl.a. som en följd av de svenska förpliktelserna enligt barnkonventionen. Det innebär att UMoJ:s frågeställning kan omformuleras som: ”Varifrån kommer föreställning att män i mindre utsträckning än kvinnor tar hand om barn efter en separation”. I delar kan denna fråga besvaras genom de statistiska uppgifter som redovisats ovan. Av dessa framkommer att mammor i större utsträckning än pappor är boendeföräldrar. Ett liknande ”könat” mönster kan skönjas vad gäller utnyttjandet av socialförsäkringar för vård av barn samt fördelning av förvärvs- och hushållsarbete.83 I de undantagsfall ett barn endast har en vårdnadshavare är det vanligen mamman. Detta gäller såväl när särlevande föräldrar själva förhandlar om barns boende och vårdnad som när domstol avgör dessa frågor. (Se ovan 2.1.)
Vid avgörande av mål om vårdnad, boende och umgänge har en förälders position som boförälder eller umgängesförälder betydelse. En boförälder åläggs – oavsett kön – ett mer omfattande ansvar än en förälder som inte bor med barnet. En umgängesförälder har – oavsett kön – men med reservation för barnets vilja, mycket svårt att bli boförälder så länge boföräldern lyckas att ge barnet en hyfsat stabil och riskfri tillvaro som inte alltför mycket präglas av föräldrakonflikt eller föräldraförlust.
82 Åström Karsten, Rejmer Annika, ”Det blir nog bättre för barnen ”Slutrapport i utvärderingen av nationell försöksverksamhet med barnahus 2006–2007, Sociology of law Lund University, Research Report 2008:7 s. 112 f. 83 Grönlund Anne, Halleröd Björn (red.), Jämställdhetens pris, Borea 2008, s. 23.
Bilaga 18 SOU 2014:6
26
Det finns med andra ord utrymme för att diskutera föräldrarollerna som positionella. Ett sådant mönster kan skönjas i domstols tolkning av barnets bästa märks ett positionellt mönster. Mammor och pappors agerande för barnets bästa bedöms med utgångspunkt i deras ställning som boförälder eller umgängesförälder, inte kön. Ett sådant förhållningssätt lyser med sin frånvaro i den allmänna debatten. Det tycks finnas en stor attraktion i att förklara utgången i vårdnadsmål med att rättsordningen, eller enskilda domare, är pappa-, eller mammavänliga.
Andra förklaringar t.ex. att barnets bästa eller föräldrarnas beteenden skulle vara avgörande, har svårare att vinna gehör. Kanske kan fokuseringen på kön förklaras av det sätt som jämställdhetsdiskursens rättvisebegrepp, ”för att det ska bli rätt måste alla få rätt” dominerar över det civilrättsliga rättvisebegreppet, ”för att få rätt måste man göra rätt”.
En annan förklaring är att frågeställningen “Varifrån kommer den bild…” anknyter även till frågor om opinionsbildning, t.ex. hur området påverkas av fenomen såsom ”näthat” och anonyma kommentatorer.84
Dessa anonyma kommentatorer, låt oss kalla dem patriarkatets nätkrigare, utgör en tydlig utmaning för den fria debatten. Deras hat begränsar och deras förföljelse leder till självcensur. Perspektiv uteblir och åsikter blir aldrig hörda.
Det kan vara värt att reflektera över hur dessa utmaningar påverkar föreställningar om kön och barnets bästa.
84 Maria Arnholm, Birgitta Ohlsson, ”Näthat mot kvinnor ett demokratiproblem” Expressen 25 juli 2013, nedladdad från www.regeringen.se 2013-08-05.
Bilaga 19
Bilaga 19
Kompetensen inom andrologi och tillgängligheten till andrologisk vård i Sverige 2013
Åke Pousette
F d professor i klinisk andrologi och överläkare vid Karolinska Universitetet och universitetssjukhuset.
Bilaga 19 SOU 2014:6
2
Innehåll
1 Inledning ..................................................................................... 4
2 Ämnesområdets omfattning och utveckling ............................ 5 2.1 Ämnesområdets omfattning ........................................... 5 2.2 Ämnesområdets utveckling ............................................ 5 3 Myndigheter och organisationer som idag påverkar andrologins utveckling ............................................................... 7 3.1 Socialstyrelsen ................................................................. 7 3.2 Sveriges Kommuner och Landsting ............................... 7 3.3 Landstingen ..................................................................... 7 3.4 Intresseorganisationer .................................................... 8 3.5 Patientföreningar ............................................................ 9 4. Utbildningen inom andrologin ................................................ 10 4.1 Läkarutbildningen ......................................................... 10 4.2 Sjuksköterskeutbildningen ........................................... 10 4.3 SK-kurser (vidareutbildningskurser för blivande specialistläkare) ............................................................. 10 4.4 Föreläsningar ................................................................. 11 4.5 Ersta Sköndal högskola ................................................. 11 5 Kompetensen inom klinisk andrologi ..................................... 12 5.1 Andrologi som akademiskt ämne ................................ 12 5.2 Universitetssjukhusen .................................................. 12 5.3 Specialistläkare och primärvårdsläkare ........................ 13 6 Litteratur och annat informationsmaterial ............................. 14 6.1 Läroböcker .................................................................... 14 6.2 Svensk andrologisk förening ........................................ 14 6.3 Tidningsartiklar ............................................................. 14 6.4 Läkemedelsbolagen ....................................................... 14 7 Beräkning av omfattningen av den andrologiska vården ....... 16 7.1 Läkemedelsförskrivning-beräkningar baserade på
ATC registreringar ........................................................ 16
7.2 Recept utskrivna på olika vårdnivåer ........................... 17 7.3 Diagnoser-beräkningar baserade på uppgifter från patientregistret .............................................................. 17
Bilaga 19
3
8 Vad man kan utläsa angående behandling av några utvalda diagnoser ...................................................................... 20 8.1 Hypogonadism (Testosteronbrist) ............................. 20 8.2 Klinefelters syndrom (genetisk avvikelse, en eller flera X-kromosomer för mycket) ................................ 21 8.3 Manlig sexuell dysfunktion .......................................... 21 8.4 Infertilitet hos man ....................................................... 22 8.5 Sjukdomar i förhuden ................................................... 22 9 Den andrologiska vården i förhållande till sjukdomspanoramat ................................................................. 23
10 Orsakerna till vårdens begränsade omfattning ...................... 24 11 Konsekvenser av icke vård ....................................................... 25
12 Samhällets attityd till vården inom andrologi ........................ 27 13 Förslag till kompletterande utredningar och åtgärder. .......... 28
14 Sammanfattning ....................................................................... 29 Referenser .......................................................................................... 30
Bilagor ................................................................................................ 32
Bilaga 19 SOU 2014:6
4
1 Inledning
Jag har fått i uppdrag att författa ett underlag till Utredningen om män och jämställdhets (UMoJs) kommande betänkande ”Män och jämställdhet” i SOU-serien. Underlaget skall behandla män och andrologi. Uppgiften är att beskriva kompetensen inom andrologi på olika nivåer inom sjukvården och om brist finns vilka sjukdomsgrupper som är särskilt problematiska och vilka konsekvenser detta kan få. Försök skall även göras att kartlägga skillnader i olika delar av landet och i socioekonomiskt skilda områden.
Jag har inhämtat fakta för detta arbete genom kontakt och diskussion med olika företrädare för myndigheter, landsting och organisationer. Jag har fått hjälp av Socialstyrelsens statistiska avdelning med selekterade utdrag från patient- och läkemedelsregistren. Jag har även sökt relevant litteratur och rapporter via internationella databaser.
Fram till 2010 har jag arbetat som professor i klinisk andrologi och överläkare vid Karolinska Universitetet och universitetssjukhuset. Denna bakgrund har gett mig en mycket god överblick över detta område och även ett kontaktnät som varit till hjälp vid arbetet. Jag har vinnlagt mig om att vara så objektiv som möjligt i min framställning men är medveten om att min personliga erfarenhet kan ha haft påverkan. Då jag framfört egna åsikter har jag deklarerat detta.
Bilaga 19
5
2 Ämnesområdets omfattning och utveckling
2.1 Ämnesområdets omfattning
Ordet andrologi har sitt ursprung i de grekiska orden andros (man) och logi (lära) och betyder alltså läran om mannen. Det omfattar därför i princip allt det som är specifikt för mannen. Under olika tider har dock innehållet inom ämnesområdet andrologi ändrats.
Ämnesområdet är idag inte helt definierat men omfattar i praktiken de sjukdomar som är specifika för mannen med undantag av de urologiska sjukdomarna framför allt prostatasjukdomar, godartad prostatahyperplasi (BPH) och prostatacancer vilka handläggs av urologer, vissa hypofyssjukdomar som handläggs av endokrinologer samt fertilitetsbehandlingar (assisterad befruktning) som handläggs av gynekologer. Andrologin omfattar därför i praktiken de ”medicinska” sjukdomarna såsom hormonella störningar, sexuell dysfunktion och manlig infertilitet.
2.2 Ämnesområdets utveckling
I Sverige var de andrologiska sjukdomarna under de första delarna av 1900-talet uppdelade mellan olika discipliner. Barnläkare hade hand om pojkarna till ca 20 års- åldern, gynekologer de reproduktiva problemen, hudläkare de venereologiska sjukdomarna, urologerna externa genitalia och prostatabesvär och endokrinologerna hormonella störningar.
På 1950-talet bildades NAFA (Nordic association for Andrology) som blev en förening där nordiska forskare och läkare träffades och diskuterade olika andrologiska områden. År 1998 bildades av NAFAs svenska del Svensk Andrologisk förening (SAF) som 2002 blev en sektion av Svenska läkarsällskapet. SAF har som målsättning att informera om och utveckla andrologin i Sverige.
En snabb utveckling har under de senaste decennierna skett inom ämnesområdet med mycket större möjligheter att utreda och behandla bl. a. sexuell dysfunktion (ex. med de potenshöjande läkemedlen PDE-5 hämmarna bl.a. Viagra), manlig infertilitet (ex. assisterad befruktning) och hormonella störningar (ex. känsliga hormonanalyser och effektiva preparat för hormonsubstitution). Med detta har även mycket ökade krav från allmänheten på sjukvårdspersonalens kunskaper och omhändertagande inom andrologin tillkommit. Trots detta finns inte andrologin som
Bilaga 19 SOU 2014:6
6
ämnesområde eller specialitet definierat från Socialstyrelsen. Det finns heller inte riktlinjer om hur dessa patienter skall omhändertas vilket är en av anledningarna till att området inte är definierat. Vid Socialstyrelsens genomgång av specialistområden 2012 fanns ansökan och förslag på specialistutbildning inlämnad från SAF men denna avslogs utan motivering.
Genom de snabbt utökade möjligheterna till framgångsrik behandling av de andrologiska åkommorna har en snabb ökning skett av efterfrågan på vård. Eftersom ingen egentlig utbildning till androlog finns i Sverige har allmänläkare och andra specialister, oftast utan formell utbildning eller erfarenhet inom detta område, fått ta ansvar för behandlingen. Idag finns i Sverige troligen 10 – 20 patientansvariga läkare som större delen av sin arbetstid arbetar med andrologi. Dessa är ofta specialister inom andra ämnesområden och har själva tillägnat sig andrologiskt kunnande genom egna studier, kurser och kongresser, ofta utanför Sverige, samt genom klinisk erfarenhet.
Bilaga 19
7
3 Myndigheter och organisationer som idag påverkar andrologins utveckling
3.1 Socialstyrelsen
Jag har hos Socialstyrelsen gjort förfrågan angående riktlinjer eller andra dokument som kan relateras till utbildning eller kompetens inom andrologi eller riktlinjer för hur andrologiska sjukdomar skall handläggas. Trots kontakt med flertal personer har några sådana dokument inte hittats. Vid sökning om ”andrologi” och ”manlig hälsa” på Socialstyrelsens hemsida via dess sökfunktion finner man enbart information om några mycket ovanliga sjukdomstillstånd.
Med hjälp av Socialstyrelsens statistiska enhet har utdrag gjorts från patientregistret och läkemedelsregistret för att, som beskrivs nedan, indirekt kunna få en uppfattning om hur behandling av några utvalda andrologiska åkommor sker.
3.2 Sveriges Kommuner och Landsting
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) uppger vid förfrågan att man inte har någon information eller några pågående projekt omfattande den andrologiska vården eller kompetensen. Det närmaste man har dessa frågeställningar är information om väntetider till endokrinologisk specialist. Ur denna information kan inte den andrologiska delen särskiljas.
3.3 Landstingen
Jag har tillfrågat alla 21 landsting/regioner hur vården av de andrologiska sjukdomarna är uppbyggd och hur kompetensen inom andrologi ser ut hos primärvårdsläkare och på läns/regionsjukhusnivå. Förfrågan har gjorts hos chefläkare och/eller kommunikationschefer. Då en del var tveksamma till vad ämnesområdet andrologi omfattar angav jag exemplen; behandling för manlig hypogonadism (testosteronbrist), manlig infertilitet och impotens. Svar har erhållits från de flesta landsting.
Generellt gäller att man inte har skriftliga vårdprogram eller någon statistik över den andrologiska vården. Inte heller har jag lyckats spåra några projekt som syftar till att kartlägga eller utveckla den andrologiska vården från centralt håll i landstingen.
Bilaga 19 SOU 2014:6
8
Från primärvårdsläkare/vårdcentral remitterar man när det anses medicinskt motiverat och då oftast till endokrinolog/urolog eller gynekolog beroende på personlig kännedom om kollegors intressen och kompetens. Om det anses medicinskt motiverat skrivs remiss avseende hormonstörningar oftast till endokrinolog, avseende manlig infertilitet oftast till gynekolog och avseende potensstörningar oftast till urolog. Kontaktnätet tycks vara viktigt och man tycks åtminstone på region/länssjukhus väl känna till kollegors intresse och kunskap inom olika områden. Hur ofta patienter remitteras från primärvårdsläkare till specialist har jag inte lyckats få objektiva siffror för men man anser att remiss skrivs då bättre kompetens krävs. Som nedan framgår tycks hormonella abnormiteter oftast behandlas på specialistnivå medan sexuella dysfunktioner oftare behandlas av primärvårdsläkare. Manlig infertilitet tycks utredas genom att mannen lämnar spermaprov som analyseras. Om spermaprov visar abnorma värden tydande på infertilitet tycks vidare utredning om bakomliggande orsaker oftast inte ske utan man inriktar sig på direkt behandling med assisterad befruktning där så är möjligt.
Flera primärvårdsöverläkare framhöll att speciellt gruppen äldre män med potensstörningar samtidigt med andra sjukdomar utgör ett ”problem” eftersom gruppen är stor och varken primärvård eller urologer har tid att ta hand om dem på ett bra sätt. I flera landsting uppgavs även bristen på utbildade urologer utgöra ett problem.
Remissmöjligheter. Samtliga chefläkare eller motsvarande vid landstingen säger att om tillräcklig kompetens inte finns inom landstinget remitterar man till andra landsting då medicinska skäl finns och då utan ekonomiska överväganden eller begränsningar.
3.4 Intresseorganisationer
Det finns flera organisationer som har som målsättning att stödja andrologins utveckling:
International Society of Andrology (ISA) www.andrology.org är en paraplyorganisation som är uppbyggd av ca 40 regionala organisationer över hela världen. De utarbetar bl.a. konsensusprogram och stöder de nationella föreningarna inom andrologin.
Nordic Association of Andrology (NAFA), www.nafa.nu är den nordiska delen av ISA. Deras verksamhet har numera till största delen övertagits av de nationella föreningarna.
Bilaga 19
9
Svensk andrologisk förening (SAF) www.svenskandrologi.se är sedan 2002 en sektion inom Svenska läkarsällskapet och driver idag flera projekt för att utveckla vård och utbildning inom andrologin.
European Academy of Andrology (EAA) www.andrologyacademy.net koncentrerar sina insatser på forskningen och undervisningen inom andrologin och har bl.a. ca 20 centra i Europa som är certifierade d.v.s. har bred och hög kunskap inom andrologi. I Sverige finns 2 av dessa centra, i Stockholm och i Malmö. EAA har även ”andrologexamen” som läkare kan erhålla efter praktisk tjänstgöring på andrologklinik och godkänd tentamen. Från Sverige har 1 person tagit examen och ca 10 invalts som akademiker då sällskapet bildades.
RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) www.rfsu.se har på olika sätt engagemang inom andrologin även om huvuddelen är inriktat på den kvinnliga delen. En viktig del är deras mottagning och hemsida där information finns och möjlighet att ställa frågor bl.a. om olika andrologiska frågeställningar. En annan aktivitet är deras engagemang i andrologiutbildningen i samarbete med Ersta Sköndal Högskola.
3.5 Patientföreningar
Klinefelterföreningen är ett nätverk som samlar och ger information om Klinefelters syndrom. www.klinefelter.se
Bilaga 19 SOU 2014:6
10
4. Utbildningen inom andrologin
4.1 Läkarutbildningen
Förfrågan har skett till de universitet/högskolor som bedriver läkarutbildning.
Inom ramen för läkarutbildningen omfattar andrologiundervisningen ungefärligen Karolinska Universitetssjukhuset ca 20 timmar Malmö Universitetssjukhus ca 20 timmar Sahlgrenska Universitetssjukhuset ca 10 timmar Norrlands Universitetssjukhus ca 10 timmar Linköpings Universitetssjukhus ca 10 timmar Örebro Universitetssjukhus ca 10 timmar
Uppgifterna är ungefärliga beroende på att gränsdragningen mellan andrologi och andra områden kan vara svår. Undervisningen förmedlas oftast av endokrinologer.
En blivande läkare får alltså 10–20 timmars undervisning i andrologi under hela sin utbildning fram till läkarexamen och detta ges som delar av andra mer omfattande kurser.
4.2 Sjuksköterskeutbildningen
Förfrågan har skett till de universitet/högskolor som bedriver sjuksköterskeutbildning. Av de som svarat har ingen någon speciell undervisning inom andrologi.
4.3 SK-kurser (vidareutbildningskurser för blivande specialistläkare)
Under åren 2005–2009 gavs en 2-dagars SK-kurs i klinisk andrologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Deltagarna var framför allt blivande allmänläkare, gynekologer, endokrinologer och urologer. Totalt har knappt 200 blivande specialister genomgått denna kurs som gett de mest basala kunskaperna inom området andrologi.
Bilaga 19
11
4.4 Föreläsningar
Enstaka föreläsningar inom andrologin arrangeras bl.a. vid Läkarsällskapets riksstämma, som del av andra specialistutbildningar och av läkemedelsföretag. Framförallt har dock de idag verksamma andrologerna förvärvat sina teoretiska kunskaper genom egna studier och kurser/kongresser utomlands.
4.5 Ersta Sköndal högskola
Ersta Sköndal högskola har i samarbete med RFSU sedan 2008 gett en högskolekurs i klinisk andrologi (7.5p). Denna kurs som getts i Stockholm, Göteborg och Östersund är framförallt anpassad för personal som arbetar vid ungdomsmottagningar eller liknande och har ett holistiskt synsätt på klinisk andrologi. Kursen har getts 7 gånger och totalt har ca 180 personer gått kursen.
Bilaga 19 SOU 2014:6
12
5 Kompetensen inom klinisk andrologi
5.1 Andrologi som akademiskt ämne
Under åren 2000–2010 fanns vid Karolinska Institutet en professur och ett högskolelektorat i Klinisk andrologi. Idag finns ett högskolelektorat. I Lund finns en professur i Reproduktionsmedicin. Vid övriga universitet representeras andrologin av andra ämnesföreträdare.
5.2 Universitetssjukhusen
Stockholm. Vid Karolinska sjukhuset bildades på 1990-talet ett centrum för andrologi genom sammanslagning av olika mindre enheter. Detta har utvecklats till Centrum för andrologi och sexualmedicin (CASM) vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge och är idag ett av EAA www.andrologyacademy.net certifierat centra och anses därigenom av denna organisation ha bred aktivitet, kompetens och forskning inom andrologiområdet. CASM är en enhet inom endokrinologikliniken. Vid CASM finns 3–4 patientansvariga läkare som har bred kunskap och lång erfarenhet inom området. Man har idag ca 6 000 patientbesök per år inkluderat den sexualmedicinska verksamheten.
Malmö–Lund. Sedan några år är den andrologiska avdelningen en del av Reproduktions- medicinskt centrum (RMC) och här finns flera läkare med lång erfarenhet inom det andrologiska området. Centrat är ett av EAAs certifierade centra och jämte CASM ett av ca 20 i Europa. Den kliniska verksamheten beräknas under 2013 omfatta ca 2 000 patientbesök. Därtill tillkommer ca 3 000 spermaanalyser/år.
Göteborg. Vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset bedrivs andrologisk verksamhet vid de urologiska och endokrinologiska klinikerna. Vid urologiska kliniken beräknas ca 2 000 patientbesök varav flertalet är sexualmedicinska problem i samband med prostatasjukdomar.
Linköping. Den andrologiska verksamheten är fördelad på de endokrinologiska, urologiska och gynekologiska klinikerna. På endokrinologiska kliniken vid Linköpings Universitetssjukhus finns god kompetens inom området hormonella störningar. På kliniken sköts den klassiska endokrinologin som omfattar några hundratals patienter per år.
Bilaga 19
13
Umeå. Vid Norrlands Universitetssjukhus, kliniken för urologi och andrologi, finns några läkare med lång erfarenhet inom området. Man handlägger drygt 1 000 andrologiska fall per år.
Örebro Universitetssjukhus. Den andrologiska verksamheten är fördelad på de endokrinologiska, urologiska och gynekologiska klinikerna. Vid endokrinologiska kliniken finns 3–4 läkare med erfarenhet inom klassisk andrologisk endokrinologi.
5.3 Specialistläkare och primärvårdsläkare
Det är mycket svårt att objektivt beskriva kompetensen inom andrologi hos specialistläkare och primärvårdsläkare. De flesta chefläkare eller motsvarande i landstingens ledning anser att man har kompetens som är tillräcklig för att ta hand om dessa patienter, men flera säger även att en underdiagnostik troligen sker.
Bland androloger anses dock kompetensen hos specialistläkare och primärvårdsläkare generellt vara dålig och initiativ har tagits från SAF för att erbjuda vidareutbildning utan positiv respons från SFAM (Svensk Förening för Allmänmedicin). Det kan konstateras att i ingen av utbildningsbeskrivningarna för allmänläkare, endokrinologer, urologer eller gynekologer www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-126-2 omnämns utbildning inom andrologi. Någon formell utbildning till androlog eller som del i annan utbildning finns alltså inte i Sverige. De som handlägger andrologiska problem har alltså till stor del förvärvat kunskapen genom egna studier och erfarenhet. Från patientens sida spelar det naturligtvis ingen roll vilken specialitet den behandlande läkaren har men eftersom ingen officiell utbildning finns kan det ifrågasättas hur kunskapsläget är. Detta speciellt baserat på nedanstående data som visar mycket högre aktivitet avseende registrerade läkarbesök för andrologiska sjukdomar i Stockholmsområdet jämfört med de flesta andra landsting (tabell 6).
Privatpraktiserande läkare. Inom Stockholmsregionen samt i några andra städer finns privatpraktiserande läkare som har många patienter med andrologiska frågeställningar.
Ungdomsmottagningarna. Flera chefläkare har framhållit ungdomsmottagningarnas viktiga roll för det andrologiska området. Det har beräknats att ca 15 % av besökarna på dessa mottagningar är pojkar.
Bilaga 19 SOU 2014:6
14
6 Litteratur och annat informationsmaterial
6.1 Läroböcker
En svensk lärobok ”Andrologi” (Liber utbildning) gavs ut 1994 och var då den första mer allmäntäckande läroboken i världen. Den finns i dag tillgänglig på nätet men en del kapitel är i stort behov av uppdatering. Inget förlag har idag visat intresse för detta p.g.a. att det inte anses lönsamt att ge ut en ny lärobok. Detta medför att det idag för vissa av de andrologiska områdena inte finns någon lärobok.
Andrology (på engelska och tyska, Springer förlag Ed Ebo Nieschlag et al.) är referensboken för androloger och omfattar hela ämnesområdet. Boken har getts ut i 3 upplagor, den senaste 2009, omfattar ca 600 sidor.
6.2 Svensk andrologisk förening
Svensk andrologisk förening (SAF) har på sin hemsida, www.svenskandrologi.se, information om föreningen och om ämnet, hänvisningar till litteratur och kopia av svenska läroboken i andrologi. På hemsidan finns även ett av föreningen utarbetat vårdprogram för utredning och behandling av hypogonadism. Dessutom finns patientinformation och information till vårdgivare.
6.3 Tidningsartiklar
Flera informativa artiklar har skrivits i bl.a. Dagens medicin och Läkartidningen vilka behandlat olika områden inom andrologin.
6.4 Läkemedelsbolagen
Flera olika läkemedelsföretag har hemsidor med information t.ex. om sina produkter och bakomliggande sjukdomar; Bayer speciellt om testosteronbrist www.teststeronbrist.se Lilly, speciellt om sexuell dysfunktion www.svarommanlighalsa.se Pfizer, speciellt om sexuell dysfunktion www.viagra.se
Bilaga 19
15
Prostrakan, speciellt om hypogonadism www.prostrakan.se Ferring bl.a. om hypogonadism www.ferring.com
Det bör även omnämnas att det allmänna intresset för manlig medicin har ökat och många artiklar i veckopressen innefattar numera manlig hälsa och medicin.
Bilaga 19 SOU 2014:6
16
7 Beräkning av omfattningen av den andrologiska vården
Det finns inga direkta uppgifter som beskriver omfattningen av den andrologiska vården och hur och var den sker. Därför har jag gjort ett antal beräkningar som har som syfte att indirekt belysa vården. Jag har fått hjälp med att ta fram underlag till dessa beräkningar från Socialstyrelsens statistiska avdelning och använt statistiska centralbyråns uppgifter för folkmängd och könsfördelning (www.scb.se).
7.1 Läkemedelsförskrivning-beräkningar baserade på ATC registreringar
Läkemedelsregistret ger uppgift om hur många patienter som fått ett specifikt läkemedel uttryckt i en s.k. ATC-kod. ATC-kod (Anatomic Therapeutic Chemical classification system) är ett klassificeringssystem för läkemedel varigenom dessa indelas i olika grupper efter indikationsområde. Registreringen sker en gång per patient och år vilket medför att uppgifterna ger information om hur många personer som behandlats med denna grupp av läkemedel. Denna information har sedan även specificerats på olika landsting och på typ av vårdinrättning.
Fyra ATC-koder studerades. Dessa utvaldes eftersom dessa preparat endast bör förskrivas till män och dessutom används vid några vanliga andrologiska sjukdomar.
I hela Sverige har 13 854 män behandlats med testosteronpreparat (gel eller injektionssubstans). Totalt 77 078 män har behandlats med medel mot impotens (tablett eller injektionssubstans) och 500 män med dapoxetin (Priligy) mot för tidig ejakulation.
Fördelningen mellan olika län dels totalt och dels beräknat i förhållande till totala antalet män framgår av tabell 1 (bilaga). Man
Bilaga 19
17
kan här se att antalet män som får recept på testosteronpreparat varierar från 0.15 % i Blekinge, Dalarna och Värmland till 0.48 % i Stockholm. Antalet män som får recept på potenshöjande medel, som är en av flera behandlingsmetoder mot potensstörningar, är betydligt mer jämnt fördelat mellan de olika landstingen och varierar endast mellan 1.4 och 2.0 %. Priligy är ett tämligen nytt läkemedel mot för tidig utlösning, ett av många behandlingsalternativ, och förskrevs endast till 500 män i hela riket.
7.2 Recept utskrivna på olika vårdnivåer
Fördelningen på vårdnivå framgår av tabell 2. Generellt skrivs flest recept på testosteronpreparat ut på specialistmottagningar jämfört med primärvården medan medel mot potensstörningar mer skrivs ut inom primärvården jämfört med specialistmottagningar. Det stora antalet noteringar under G04BE03 (medel mot potensbesvär) inom ”saknas”, ca 22 000, kommer troligen bl.a. från privatläkare och där vårdinrättning inte behöver specificeras eftersom läkemedelsförmån inte gäller.
7.3 Diagnoser-beräkningar baserade på uppgifter från patientregistret
En annan möjlighet att belysa den andrologiska vården är att studera rapporterade diagnoskoder (ICD-nummer) från patientregistret och hur de fördelas i landet. Denna registrering har flera begränsningar.
1. Alla diagnoser d.v.s. både huvud och bidiagnos är inkluderade i ett ICD-nummer
2. En person kan ha vårdats flera gånger och ha flera olika diagnoskoder och detta kan även gälla ett vårdbesök.
3. För besök inom öppenvården rapporteras enbart besök från den specialiserade öppenvården, vilket medför att vård utförd av primärvårdsläkare inte registreras. Detta är naturligtvis den största begränsningen när det gäller att dra slutsatser av denna registrering.
Bilaga 19 SOU 2014:6
18
Trots dessa begränsningar valde jag ett antal ICD-nummer som omfattar andrologiska sjukdomar för kartläggning. Anledningen till detta var dels att få ett direkt mått på delar av den andrologiska vården och dels se hur den fördelades i landet. De ICD nummer som selekterades var
I tabell 3 visas det totala antalet personer som vårdats för respektive diagnos i sluten och specialiserad öppen vård. I tabellen finns ingen uppdelning på kön men i de fall båda könen ingår sker uppdelning i senare tabeller. Som klart visas sker som förväntat det absoluta flertalet rapporterade behandlingar i den specialiserade öppenvården jämfört med den slutna vården. Den slutna vården studeras därför inte vidare.
Tabell 4 visar summan av dessa ICD-koder fördelade på de olika landstingen och fördelade på män och kvinnor. Det framgår att totalt registrerades ca 46 000 behandlingar varav kvinnorna utgjorde ca 9.4 %, vilket medför att metoden med vissa inskränkningar kan användas för att belysa delar av den andrologiska vården.
Tabell 5 visar antalet totala behandlingar för män i respektive landsting samt även procentandelen behandlade män i respektive
Bilaga 19
19
landsting. Man kan här se att i Stockholm behandlas totalt 1.4 % av männen för dessa diagnoskoder på specialistmottagningar medan betydligt färre män behandlas i flertalet landsting.
Bilaga 19 SOU 2014:6
20
8 Vad man kan utläsa angående behandling av några utvalda diagnoser
8.1 Hypogonadism (Testosteronbrist)
Manlig hypogonadism kan dels bero på hypofysära (fel i hjärnans reglering) och dels på testikulära (fel i testikelns reglering) faktorer eller kombination av dessa. När den utvecklas efter 50-års ålder benämns den ofta LOH (late onset hypogonadism) och anses var en kombination av centrala och perifera orsaker. För LOH finns ingen specifik diagnoskod, utan E 23.0 och E 29.1 används båda. Hur många män som drabbas av hypogonadism beror delvis på definitionen. En av de större kartläggningarna har gjorts i Europa (1) och man beräknar i den att ca 2 % av alla män 40–70 år drabbas av LOH. Flera andra studier bl. a. amerikanska visar betydligt högre andel. Till detta skall läggas den klassiska hypogonadismen som kan ha flera orsaker och drabba män i olika åldrar, så totalt kan man beräkna att ca 2–5 % av den manliga befolkningen är drabbad av hypogonadism. Hur hypogonadism hos män skall utredas och behandlas har diskuterats under det senaste decenniet (2, 3) men internationella ”guidelines” (4,5) och den svenska utarbetad av SAF (www.svenskandrologi.se) är nu i stora drag ense om hur utredning och behandling skall ske. Beräknat på dessa underlag finns i Sverige 50 000–100 000 män som bör utredas och majoriteten av dessa bör behandlas. Flera studier visar även nyttan med behandling (6). Eftersom övervägande delen av dessa män borde få testosteronsubstitution borde man kunna uppskatta andelen som behandlas genom att se hur många män som får recept på testosteronsubstitution. Totalt skrevs 13 850 recept (GO3BA03, Testosteronpreparat) till enskilda personer. Detta betyder att absolut inte mer än ca 20 % av de som borde få behandling fick detta. Om man försöker göra samma beräkningar m.h.a. ICD-nummer E 23.0 hypofysunderfunktion inklusive E 29.1 testikulär hypofunktion får man att totalt 7 500 behandlats. Skillnaden kan bero på att behandling skedde hos primärvårdsläkare/allmänläkare/privatpraktiserande läkare samt att en annan huvuddiagnos användes och bidiagnos inte noterades.
En intressant skillnad är att förskrivning sker i mycket högre grad i Stockholms län än i de flesta andra län (tabell 1) och att denna förskrivning framförallt sker av specialistläkare (tabell 2) vilket inte är fallet med t.ex. medel vid sexuell dysfunktion. Detta
Bilaga 19
21
indikerar att kunskapen om att diagnosticera och behandla hypogonadism inte finns hos primärvården.
8.2 Klinefelters syndrom (genetisk avvikelse, en eller flera Xkromosomer för mycket)
Klinefelters sjukdom en vanlig genetisk abnormitet som drabbar 1/500–1/700 födda pojkar och som karakteriseras av att pojken har en eller flera X-kromosomer för mycket (7). Dessa pojkar kan utveckla olika symptom, få problem i skolan och behöver diagnosticeras och följas. De är infertila och behöver ofta testosteronsubstitution. I hela landet registrerades knappt 900 behandlingar (Q 98.0 Klinefelters syndrom karyotyp 47 XXY och Q 98.4 Klinefelters syndrom, ospecificerat). Antalet med denna kromosomabnormitet torde vara 6 500–9 000 män. Detta tyder på att endast 13 % rapporterades som att de behandlats på specialistmottagningar, vilket borde vara rätta vårdnivån eftersom gott omhändertagande kräver specialistinriktning. Man vet från internationella studier att 20–30 % brukar diagnosticeras så antingen sker rapportering på annat sätt eller så behandlas dessa män på primärvårdsenheter och/eller så har vi en mycket kraftig underdiagnostik.
8.3 Manlig sexuell dysfunktion
Detta betyder att man inte fungerar tillfredsställande i rollen som man. En vanlig orsak till detta är impotens (erektil dysfunktion, ED), som är den medicinska beteckningen för att man inte kan få tillräckligt stånd för att genomföra samlag. Sexuell dysfunktion kan ha många bakomliggande orsaker, förekommer ofta i kombination med andra sjukdomstillstånd och kan och bör behandlas med olika metoder. I hela landet registrerades knappt 3 000 behandlingar på specialistnivå av N 48.4 (Impotens av organisk orsak) inklusive F 52.9 (Icke spec. ED ej orsakad av org. störning eller sjukdom). Vi ser på förskrivningen av läkemedel att denna behandling framförallt sker hos primärvårdsläkare och då registreras inte behandlingen med ICD-nummer. Eftersom ED kan vara en tidig alarmsignal om hjärt-kärl besvär anses det viktigt att utredning sker (flera internationella guidelines finns t.ex. www.uroweb.org/gls/pdf) för att kartlägga bakomliggande orsaker. Eftersom behandlingen av
Bilaga 19 SOU 2014:6
22
dessa patienter framförallt sker hos primärvårdsläkare vore det av stort intresse att kartlägga om sådan utredning sker, eller om man väljer att först pröva behandling utan att ta tid för att utreda bakomliggande orsak.
Endast ca 200 män behandlades (F 52.4 Prematur ejakulation) och endast ca 500 recept skrevs på Priligy så någon slutsats kan inte direkt dras med detta som underlag.
8.4 Infertilitet hos man
6 317 män har behandlats på specialistmottagningar (N46.9). Det är dock oklart om denna registrering sker när spermaprov analyseras eller vid utredning. Man beräknar att infertilitet d.v.s. att partnern inte blir gravid trots önskan under 1 år, drabbar ca 10 % av alla par. Baserat på olika studier anser man att 1/3 beror på manlig faktor, 1/3 på kvinnlig faktor och 1/3 kombinerat manliga och kvinnliga faktorer. Inom Stockholms läns landsting beräknar man att det finns minst 34 000 infertila par och att det årligen tillkommer minst 1 400 par som borde erbjudas utredning och behandling. Detta skulle betyda att 460–930 män med abnorma spermaprov som borde erbjudas utredning. Om man räknar med ett genomsnitt på ca 700 män och det i landet finns ca 9 gånger så många människor som i Stockholms län skulle det betyda att utredning borde ske av minst 6 300 män årligen. Baserat på den information som jag fått från landstingen utreds männen med spermaprov men om det visar abnorma värden sker utredning av den bakomliggande orsaken endast i undantagsfall.
8.5 Sjukdomar i förhuden
Dessa besvär orsakas troligen till större delen av för trång förhud med åtföljande problem som t.ex. infektioner. För dessa diagnoser behandlades knappt 12 000 pojkar/män. Någon vidare slutsats angående denna diagnos och behandling har inte dragits.
Bilaga 19
23
9 Den andrologiska vården i förhållande till sjukdomspanoramat
Utredning och behandling av manlig hypogonadism är troligen det område där man bäst kan uttala sig om hur andrologisk vård sker i förhållande till hur många män som borde behandlas. Recept skrevs på testosteronsubstitution för ca 13 000 män medan 50 000– 100 000 borde behandlas. För Klinefelters syndrom registrerades ca 13 % av de män som finns med denna genetiska abnormitet.
Övriga områden som undersökts är svårare att uttala sig objektivt om men totalt verkar en kraftig underdiagnostik ske. Det är inte troligt att utredning rutinmässigt sker av bakomliggande orsaker bl. a. vid manlig infertilitet eller impotens. Detta är naturligtvis rent medicinskt inte optimalt eftersom symptomen indikerar att något kan vara fel som kan få konsekvenser senare i livet.
Bilaga 19 SOU 2014:6
24
10 Orsakerna till vårdens begränsade omfattning
Det är för vissa diagnoser visat och för flera högst troligt att det sker en kraftig underdiagnos och underbehandling av andrologiska sjukdomar. Det är min åsikt att detta beror på brist på kunskap inom vården vilket i sin tur bl. a kan förklaras av att Socialstyrelsen inte ens omnämner andrologi, samt att endast 10–20 timmars undervisning ges blivande läkare, och att andrologisk kunskap inte finns omnämnd som önskvärd för någon specialistutbildning. En ytterligare anledning torde vara att en snabb utveckling inom andrologin skett under de senaste decennierna efter det att många nu verksamma läkare utbildade sig. Om man som vårdgivare inte kan eller känner sig säker inom ett område frågar man inte om det finns problem och tar inga prover som innefattar detta område. Många av de andrologiska sjukdomarna är på kort sikt inte livshotande men påverkar i hög grad livskvalitén vilket troligen medför att de behandlas i andra hand. Dessutom söker och utnyttjar män mer sällan än kvinnor sjukvård vilket troligen har många bakomliggande orsaker. Klinisk andrologi har utvecklats enormt de senaste decennierna och p.g.a. behandlingsmöjligheterna omnämns och diskuteras detta numera mer offentligt. Universitet, högskolor samt ansvariga myndigheter och organisationer har dock inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att öka kunskaperna inom vården med syfte att tillgodose den ökade efterfrågan på kunskap och vård inom detta område.
Bilaga 19
25
11 Konsekvenser av icke vård
Om icke adekvat vård ges kan det, speciellt med tanke på det andrologiska området, bl.a. få följande konsekvenser.
1. Man söker annan läkare eller begär remiss. Hur vanligt detta är har jag inte funnit något sätt att utvärdera. I vissa storstäder borde det dock vara tämligen lätt att söka privatpraktiserande läkare. Att begära remiss kan naturligtvis både vara svårt och känsligt om inte läkaren själv föreslår detta.
2. Man självmedicinerar. Både testosteronpreparat och medel mot impotens kan lätt köpas via internet. Konsekvenserna av detta kan vara förödande eftersom dessa preparat kan innehålla andra substanser och även gifter. Storleken av denna handel är svår att uppskatta.
3. Man godtar ett besked och lever vidare obehandlad. Eftersom avsaknad av behandling inom dessa områden oftast inte direkt leder till svår sjukdom påverkas de flesta inte direkt kroppsligt på kort sikt. Påverkan sker ändå på både kort och lång sikt. Det finns dock relativt få studier som belyser detta.
Om hypogonadism inte upptäcks och behandlas kan det leda till följdsjukdomar. Det finns idag många studier som visar att lågt testosteron är en variabel som visar på förkortad livslängd och att behandling med testosteronsubstitution förlänger livslängden (6). I en studie har man studerat de ekonomiska följderna om behandling sker eller inte sker. Man finner här att det är ekonomiskt fördelaktigare för samhället att behandla män med hypogonadism (8).
Om manlig infertilitet inte utreds kan det leda till följdsjukdomar. Ett spermaprov som visar abnormitet är en indikation på att något hos mannen bör utredas. Oftast leder detta dock inte till akuta följder men flera studier visar att dessa män senare i livet kan få problem som kunde ha förutsatts och behandlats tidigare (9, 10).
Erektil dysfunktion (ED) har ofta flera bakomliggande orsaker och skall därför enligt samstämmiga internationella ”guidelines” utredas för att effektiv behandling skall kunna ges. Ett andra skäl till utredning är att ED ofta är en varningsklocka för kommande hjärtkärl problem. Utredning och riktad behandling kan därför rädda patienten från stroke eller hjärtinfarkt som ofta sker några år
Bilaga 19 SOU 2014:6
26
senare.(6) Att endast skriva recept på potenshöjande medel utan att utreda bakomliggande orsaker är inte optimalt omhändertagande.
Utöver dessa mätbara variabler påverkas mannen som inte blir adekvat behandlad på många olika sätt. Mannen med testosteronbrist som inte orkar någonting får inte samma liv och möjligheter som den som orkar. Den infertile mannen som inte får några barn får inte samma liv som den som kan bilda familj. Den impotenta mannen får inte samma sociala liv som den ”normale” mannen utan drar sig undan många kontakter. Jag kan från min egen läkargärning ge många exempel, men denna stora påverkan på livskvaliteten har jag inte sett belysas i vetenskapliga studier. Jag har dock träffat många män som behandlats och som berättat hur livet helt har förändrats i och med behandling. I detta underlag har inga försök gjorts för att jämföra andrologin med andra medicinska områden avseende vårdinsatser från samhället. Det är dock min åsikt att om kunskap finns kan man med tämligen små insatser drastiskt öka många personers livskvalité.
Bilaga 19
27
12 Samhällets attityd till vården inom andrologi
Både inom och utanför sjukvården möter man ofta attityden att ”bra man reder sig själv”. Många anser därför att andrologin inte är så viktig. Detta får genomslag vid många prioriteringar framförallt inom vården. Vi vet att män söker sjukvården betydligt mer sällan än kvinnor och detta trots att män har kortare livslängd än kvinnor. Jag skulle själv vilja se en attitydförändring till mannens hälsa där den tas mera på allvar och där man har kunskap i andrologins alla delar.
Bilaga 19 SOU 2014:6
28
13 Förslag till kompletterande utredningar och åtgärder.
För att beskriva den andrologiska vården i Sverige så objektivt som möjligt har jag fått använda olika, ibland indirekta metoder. Sammantaget tycker jag dock att man på detta sätt får en bild av ett medicinskt område som inte har officiell status eller utbildning men som ändå berör många och där kunskap ofta saknas.
Om man önskar kompletterande information om det andrologiska området skulle man bl.a. kunna:
1. Genomföra utvidgad intervjuundersökning med chefläkare och primärvårdsöverläkare inom landstingen angående rutinerna för utredning och behandling av de andrologiska sjukdomarna.
2. Studera enskilda ICD-koder med hjälp av utdrag från patientregistret. Vilka skillnader finns mellan olika landsting och mellan olika vårdnivåer.
3. Klargöra hur ICD-koden manlig infertilitet används och vad som inkluderas. Man skulle då bättre förstå hur utredning och ev. behandling sker.
4. Klarlägga remisshantering, statistik och rutiner när remisser sänds inom och utom landstinget. Används kompetensen inom och utom landstinget för att ge bästa vård?
5. Jämföra det andrologiska ämnesområdet med andra medicinska områden för att bl.a. klarlägga utvecklingsmöjligheterna.
För att den andrologiska vården skall kunna utvecklas på bästa sätt är jag dock övertygad om att det viktigaste är att få en officiellt sanktionerad struktur på utbildning och riktlinjer för behandlingar.
Bilaga 19
29
14 Sammanfattning
Det andrologiska vårdområdet är inte officiellt definierat av Socialstyrelsen och det finns ingen officiell utbildning inom området. I praktiken omfattar andrologin de medicinska områden som är specifika för mannen bl. a. manliga hormonstörningar och infertilitet samt sexuella problem bl.a. impotens. Behandlingsmöjligheterna har de senaste decennierna ökat enormt bl.a. genom effektiva hormonpreparat (geler), potenspåverkande medel (bl.a. Viagra) och behandlingar (bl.a. provrörsbefruktning). En större öppenhet och information i media om detta har även medfört ökad medvetenhet. I Sverige finns dock bara ca 10 – 20 läkare med utbildning och klinisk erfarenhet inom andrologins alla olika delar. Undervisningen av blivande läkare, sjuksköterskor samt efterutbildningar är minimal. Utdrag ur läkemedelsregistret och patientregistret för specifika andrologiska sjukdomar och jämförelse med beräknat antal sjuka (baserat på flertal internationella studier) visar en kraftig underdiagnostik och behandling. Konsekvenserna av detta är på kort sikt en kraftigt försämrad livskvalité och det kan på längre sikt leda till mer komplicerad behandling av olika sjukdomstillstånd och även ett förkortat liv.
Bilaga 19 SOU 2014:6
30
Referenser
1. Characteristics of androgen deficiency in late-onset hypogonadism: results from the European Male Aging Study (EMAS). Tajar A, et al. J Clin Endocrinol Metab. 2012 May; 97(5):1508-16.
2. Why is androgenreplaceement in males controversial? Cunningham GR and Toma SM J Clin Endocrinol Metab, January 2011 96:38-52
3. Testosterone Treatment of Older Men Why Are Controversies Created? Ronald Swerdloff and Christina Wang J Clin Endocrinol Metab, January 2011, 96(1): 62–65
4. ISA, ISSAM and EAU recommendations for the investigation, treatment and monitoring of late-onset hypogonadism in males: Scientific background and rationale. Lunenfeld. B Saad. F and Hoesl C.E. The aging male June 2005 8(2): 59-74
5. Testosterone therapy in Men with androgen deficiency syndromes: An endocrine society clinical practice guideline Bhasin S et al. J Clin Endocrinol Metab, January 2010 95:2536-2559
6. Testosterone Treatment and Mortality in Men with Low Testosterone Levels. Shores M et al. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism April 11, 2012 jc.2011-2591
7. Consensus statement on diagnosis and clinical management of Klinefelter syndrome. Radicioni AF, et al. J Endocrinol Invest. 2010 Dec; 33(11):839-50. Review.
8. Is Testosterone Replacement Therapy in Males with Hypogonadism Cost-Effective? An Analysis in Sweden Arver S, et al. J Sex Med 2013, Aug 12 Epub.
9. High prevalence of androgen deficiency and abnormal lipid profile in infertile men with non-obstructive azoospermia. Bobjer J, et al. Int J Androl. 2012 Oct; 35(5):688-94.
Bilaga 19
31
10 Good semen quality and Life expectancy: A cohort study of 43 277 men. Jensen T et al. Am. J. Epidem. 2009 5(170) 559–565.
Bilaga 19 SOU 2014:6
32
Bilagor
Tabell 1. Personer som fick expedierat recept inom en viss ATC-
grupp i olika landsting. Antal med recept enligt ATCgrupp, antal män i landstinget och andel (procent) män per ATC-grupp i varje landsting.
Tabell 2. Personer som fick recept inom en viss ATC-grupp vid
olika vårdinrättningar. Antal med recept enligt specifik ATC-grupp, antal män och andel (procent) män per ATC-grupp.
Tabell 3. Antalet personer, vårdtillfällen, besök samt registrerade
behandlingar vid specialistmottagningar för utvalda ICD-koder.
Tabell 4. Antalet registrerade behandlingar vid mottagningar i
öppen specialistvård för utvalda ICD-koder i de olika landstingen fördelade på män och kvinnor.
Tabell 5. Antalet registrerade behandlingar av män vid specialist-
mottagningar i öppen specialistvård för utvalda ICDkoder i de olika landstingen samt i procent behandlade män av totala antalet män per landsting.
Bilaga 19
33
GO3BA03 (Testosteronpreparat), GO4BE01 (Injicerbara potensmedel, bl a Caverject), G04BE03 (PDE-5 hämmare bl a Viagra) och G04BX14 (dapoxetin, Priligy
Källa: Utdrag från Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen
Bilaga 19 SOU 2014:6
34
GO3BA03 (Testosteronpreparat), GO4BE01 (Injicerbara potensmedel, bl a Caverject), G04BE03 (PDE-5 hämmare bl a Viagra) och G04BX14 (dapoxetin, Priligy
Källa: Utdrag från Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen
Bilaga 19
35
1
Källa: Utdrag från Patientregistret, Socialstyrelsen
1 De ICD-koder som studerades var
Hormonella störningar: E 23.0 hypofysunderfunktion (män och kvinnor kan ej separeras), E
29.1 testikulär hypofunktion
Genetiska avvikelser: Q 98.0 Klinefelters syndrom karyotyp 47 XXY, Q 98.4 Klinefelters
syndrom, ospecificerat, Q 98.8 Andra ospecificerade könskromosomavvikelser, manlig fenotyp
Sexuell dysfunktion: N 48.4 Impotens av organisk orsak, F 52.4 Prematur ejakulation, F 52.9
Icke spec ED (Erektil dysfunktion) ej orsakad av organisk störning eller sjukdom F.52.0 Nedsatt libido (män och kvinnor kan ej separeras), F 52.2 Uteblivet genitalt svar (män och kvinnor kan ej separeras)
Infertilitet hos man: N 46.9 Infertilitet hos man, N 47.9 Förhudssjukdomar
Bilaga 19 SOU 2014:6
36
2
Källa: Utdrag från Patientregistret, Socialstyrelsen
2 De ICD-koder som studerades var
Hormonella störningar: E 23.0 hypofysunderfunktion (män och kvinnor kan ej separeras), E
29.1 testikulär hypofunktion
Genetiska avvikelser: Q 98.0 Klinefelters syndrom karyotyp 47 XXY, Q 98.4 Klinefelters
syndrom, ospecificerat, Q 98.8 Andra ospecificerade könskromosomavvikelser, manlig fenotyp
Sexuell dysfunktion: N 48.4 Impotens av organisk orsak, F 52.4 Prematur ejakulation, F 52.9
Icke spec ED (Erektil dysfunktion) ej orsakad av organisk störning eller sjukdom F.52.0 Nedsatt libido (män och kvinnor kan ej separeras), F 52.2 Uteblivet genitalt svar (män och kvinnor kan ej separeras)
Infertilitet hos man: N 46.9 Infertilitet hos man, N 47.9 Förhudssjukdomar
.
Bilaga 19
37
3
Källa: Utdrag från Patientregistret, Socialstyrelsen
3 De ICD-koder som studerades var
Hormonella störningar: E 23.0 hypofysunderfunktion (män och kvinnor kan ej separeras), E
29.1 testikulär hypofunktion
Genetiska avvikelser: Q 98.0 Klinefelters syndrom karyotyp 47 XXY, Q 98.4 Klinefelters
syndrom, ospecificerat, Q 98.8 Andra ospecificerade könskromosomavvikelser, manlig fenotyp
Sexuell dysfunktion: N 48.4 Impotens av organisk orsak, F 52.4 Prematur ejakulation, F 52.9
Icke spec ED (Erektil dysfunktion) ej orsakad av organisk störning eller sjukdom F.52.0 Nedsatt libido (män och kvinnor kan ej separeras), F 52.2 Uteblivet genitalt svar (män och kvinnor kan ej separeras)
Infertilitet hos man: N 46.9 Infertilitet hos man, N 47.9 Förhudssjukdomar
Bilaga 20
1
Bilaga 20
Män tycker, tänker och gör
Thomas Johansson
Professor i pedagogik, med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap. Han har en bakgrund som psykolog och psykoterapeut. Johansson har sedan 1990-talets början forskat om ungdomskultur och ungdomars vardagsliv. Han är också en av pionjärerna kring kritisk mansforskning i Sverige. Han arbetar för närvarande med att bygga upp en forskargrupp kring frågor om ungdomar, segregation och det nya Sverige. Nyligen fick Johansson medel från Riksbankens jubileumsfond för att bygga upp ett nätverk mellan Sverige, Norge, Danmark och Storbritannien för att forska om marginaliserad maskulinitet.
Bilaga 20 SOU 2014:6
2
Innehåll
Sammanfattning ................................................................................... 3 1 Från principer till handling ........................................................ 7
2 Mäns och kvinnors attityder om jämställdhet ........................ 11 3 Politik ........................................................................................ 17
4 Mäns faktiska våld och attityder till våld ................................ 20 5 Mäns attityder till rasism ......................................................... 23
6 Mäns attityder till hälsa ............................................................ 26 7 Män och sexualitet .................................................................... 29
8 Attityder och jämställdhetspolitik .......................................... 31 9 Konklusion ............................................................................... 33
Referenser .......................................................................................... 35
Bilaga 20
3
Sammanfattning
Under 1990-talet finner vi en del hoppfulla röster som lyfter fram positiva och ibland till och med radikala förändringar av manligheten och där man talar om tendenser till en ny och förändrad maktbalans mellan könen, samtidigt präglas detta decennium också av starka strömmar av anti-feminism. Denna typ av motstridiga bilder och föreställningsvärldar kring genusfrågor är återkommande och bör förmodligen snarast ses som en kronisk del av hela denna diskussion. I forskningen finns ett visst stöd för tesen om en förändrad och mer jämställd svensk manlighet. Det finns till exempel ett visst stöd för tesen om ”nytt faderskap”, men samtidigt riktas det förstås en hel del kritik mot denna tes. Förutom den kritik som handlar om att det är medelklassen som kommer ut som vinnare i denna fråga, medan andra grupper på grund av ekonomi, arbetssituation eller arbetslöshet inte alls har samma förutsättningar att bli ”nya män”, förs det fram diverse tankar om hur män utnyttjar föräldraledigheten för att få längre semester, ägna sig åt älgjakt eller andra fritidsintressen.
Ett annat område som diskuterades flitigt på 1990-talet är det fenomen som går under beteckningen estetiseringen av manlighet. En rad forskare konstaterade att män i allt större utsträckning börjat ägna sig åt utseende, kropp och till och med smink och kläder. Under denna tid dras män på ett tydligare sätt än tidigare in i en kommersiell sfär där mode, livsstil och utseende blir allt viktigare för identiteten. Denna diskussion har fortsatt in på 2000-talet och nu handlar det inte enbart om yttre attribut, utan om att med hjälp av träning, diet och kirurgi göra om kroppen. Delar av denna förändringsprocess har ett starkt samband med och historiska rötter i bodybuilding och traditionella genusideal, där män är starka, välbyggda och muskulösa. Men det finns också en del andra nyanser i denna förändring. Det starka fokus som riktas mot kroppen idag för också med sig ett ökat hälsomedvetande och en ökad självmedvetenhet.
Det finns idag en betydande svensk och nordisk forskning som visar att vi kan iaktta tydliga förändringar i manlig intimitet och i hur unga män närmar sig kropp, sexualitet och intimitet. Det finns idag en del stöd för att manlig vänskap genomgår en omvandling från en mer distanserad, rationell och homosocial form, där makt, konkurrens och homofobi utgör grundstenar, mot en intimitet som tillåter kroppslig beröring, närhet och förtroende och som inte bygger på homofobi och avståndstagande från andra män och kvinnor. Det har till exempel förts en diskussion inom populärkultur om bromance
Bilaga 20 SOU 2014:6
4
(brother/romance), det vill säga starka manliga vänskapsband med drag av kärlek och intimitet, men fortfarande inom ramen för heterosexuell vänskap. Det finns också en rad studier av feministiska män, som visar på förändring och radikalitet bland unga män, men som samtidigt ger en komplex och delvis motsägelsefull bild av denna typ av positioneringar. Att passera som ung feministisk man innebär också att man måste konfrontera och göra upp med en rad relativt kraftfulla föreställningar om maskulinitet. Oavsett hur vi tolkar och vrider och vänder på våra iakttagelser av ”ny manlighet”, kan vi konstatera att genusmönstren inte är statiska, utan rörliga och föränderliga. Det är möjligt att vi inte ska lyfta fram en bild av helt ny manlighet, utan istället analysera de förändringar som sker som delar av ett större mönster, där den själva definitionen av hegemonisk manlighet sakta men säkert omdefinieras. Bilden av ”ny manlighet” krockar på många sätt med bilden av män som trakasserar, misshandlar och dödar kvinnor. Ofta visar det sig vara svårt att kombinera iakttagelserna av en del mer positiva förändringstendenser vad gäller faderskap, attityder till jämställdhet och mäns ökade deltagande i hushållsarbete och statistik som pekar på våld, orättvisa löner, en segregerad arbetsmarknad och olika samhälleliga och kulturella villkor för män respektive kvinnor. Denna problematiska klyvnad mellan gott/ont späds ytterligare på av populärlitteratur och journalistik. I dessa diskussioner tar lätt den mer negativa och pessimistiska bilden överhanden. Statistiken talar en tydlig bild, men hur ska vi väga olika saker mot varandra, tillåta oss att se komplexitet och motsägelser, för att på så sätt kunna skapa en mer helhetlig bild.
Journalister ger oss också en viktig input till att diskutera dessa frågor. I Stephan Mendel-Enks uppmärksammade bok Med uppenbar känsla för stil: Ett reportage om manlighet, får vi möta fotbollssupportrar och andra våldsamma män. Grundtesen är att den stenhårda och våldsromantiska kärna vi finner hos huliganerna har sina rötter i en mer generell fostran till manlighet, som bland annat leder till ett förakt för svaghet och till ett våldsutövande. En bok som står ut mer än de flesta inom denna genre är den amerikanska journalisten Susan Faludis studie av den amerikanska manligheten: Stiffed. The betrayal of the modern man. Faludi blev en global kändis med sin bok om sveket mot kvinnorna (Backlash). I Ställd ger hon oss en bild av en skör och bräcklig manlighet. Vi får möta porrskådisar på gränsen till sammanbrott, arbetslösa män, arga och frustrerade män och diverse andra män som upplever sig själva som misslyckade män. Boken kan läsas som en problematisering av vad som händer de
Bilaga 20
5
män som – vid övergången från industrisamhället till det postindustriella samhället – förlorar sina positioner och sin självkänsla. Denna typ av beskrivningar av en manlighet på dekis är relativt vanliga i den amerikanska litteraturen. Ett senare exempel på detta finner vi i Michael Kimmels bok om unga män i åldersgruppen 16 till 26 år gamla: Guyland. Kimmel menar att i ett amerikanskt samhälle präglat av höga arbetslöshetstal och en allmän oro för framtiden skapas det enklaver av unga män som ägnar sig åt att odla en destruktiv manlighet präglad av hög konsumtion av alkohol, sexism, våld och farliga lekar som till exempel att dricka så mycket alkohol att man nästintill dör. Det är en överlag ganska dyster bild av unga amerikanska män Kimmel målar upp. Samtidigt menar han att det finns möjlighet att rädda dessa unga män. Det handlar om att skapa incitament för utvecklingsprocesser som främjar en mer balanserad, mogen och jämlik manlighet. Risken som Kimmel ser är att de unga männen stannar kvar i Guyland hela livet, det vill säga att de aldrig tar steget till en mer jämlik, demokratisk och vuxen manlighet. I många av de mest uppmärksammade svenska och nordiska debattböckerna om manlighet är det också denna relativt dystra bild av manlighet som återfinns. Katrine Kielos Det enda könet behandlar i och för sig ekonomiska frågor och är kanske i första hand en studie av den globala finansekonomin, men den riktar också starkt fokus mot det Kielos kallar Den ekonomiske mannen. Detta är en form av idealtyp, som har stora likheter med Connells begrepp hegemonisk manlighet; ett begrepp som idag ofta används för att tala om den globala dominerande manligheten. En viktig bok i detta sammanhang är Maria Svelands uppmärksammade bok Hatet (2013). Sveland rör sig, när hon påvisar hur det på en rad områden förekommer ett massivt hat mot feminister, i Faludis fotspår, och frilägger ett mönster i offentligheten som passar väl in i beskrivningen av en backlash. Hon beskriver hur kvinnliga journalister bemöts med hån, sexism, och ett extremt hat. Ofta äger detta rum på nätet, och antifeministerna träder sällan ut i dagsljuset för att möta sina ”måltavlor”. I sina analyser trycker hon också på att hatet mot kvinnor och feminister löper parallellt med hatet mot invandrare och islamofobin (Gardell 2010). Samtidigt som boken ger en oroväckande bild av det hat som byggs upp och riktas mot feminister i dagens Sverige, tenderar analyserna ibland att bli relativt stereotypa och entydiga.
Men det är också viktigt att sätta in hela diskussionen om män och manlighet i en välfärdsteoretisk diskurs. En styrka i den nordiska forskningen om män och jämställdhet är dess starka fokus
Bilaga 20 SOU 2014:6
6
och emfas på hur institutionella förhållanden, politik och inte minst välfärdsstatens utformning och förändring bidrar till konstruktionen av maskulinitet, genus och subjektivitet. De nordiska länderna skiljer på många sätt ut sig från andra europeiska länder. Men även i dessa länder, som har en likartad välfärdspolitik, finner vi stora variationer. Danmark har till exempel det svagast uppbyggda välfärdssystemet kring familjen, medan Island med sin starkt kvoterade föräldraförsäkring har en mycket radikal position i Norden. I många länder, som till exempel Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike, Holland, Irland och Italien bygger familjepolitiken på att mödrarna tar huvudansvaret för barn och hushåll. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden är också lägre än i till exempel de nordiska länderna. I de mest marknadsorienterade länderna, med svag välfärdsstat, som till exempel Australien, Kanada, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien och USA saknas det en mer utvecklad familjepolitik och ett stöd till föräldrar i form av till exempel ett väl utbyggt förskolesystem och en fungerande föräldraförsäkring. Här finner vi också ett starkt stöd för den klassiska manliga försörjarmodellen. För att förstå de förändringar som äger rum bland män och när det gäller maskulinitet, normer och identitet, är det med andra ord centralt att tolka och avkoda de subjektiva processerna och förändringarna i maskulinitetsnormer i ljuset av välfärdsstatens status och de transformationer denna genomgår idag. I en omfattande kvalitativ studie genomförd av världsbanken 2013 i tjugo länder – bland annat Afghanistan, Indien, Peru, Serbien, Polen, Vietnam, Yemen etc. – visade det sig att det pågår en hel del positiva politiska och vardagliga förändringar i riktning mot mer jämställdhet, men trots detta är ändå det övergripande intrycket att män och kvinnor lever i olika världar, har olika rättigheter och sociala positioner. I dessa länder består i stort den manliga försörjarmodellen, och kvinnor förväntas fortfarande ta hem om hushåll och barn. Även om vi dag har en hel del forskning och statistik som kan hjälpa oss att se hur mönstren varierar mellan olika europeiska länder och även i ett globalt perspektiv, saknas det mer övergripande analyser av detta spektrum av mönster. Gösta Esping-Andersen har gett oss vissa nycklar till detta i sina analyser av olika välfärdsmodeller, men i takt med att allt fler länder dras in i en nyliberal omställning, blir det också svårare att särskilja olika mönster och att använda denna modell för att förklara skillnader i statliga system, genusordningar och subjektiva förhållningssätt till genus, kön och sexualitet.
Bilaga 20
7
1 Från principer till handling
I denna rapport kommer jag att titta närmare på mäns och kvinnors attityder till olika centrala frågor inom jämställdhetsfältet. Genom att fokusera på en rad viktiga och centrala samhällsfrågor som rör alltifrån generella attityder till jämställdhet, politik, sexualitet, hälsa och rasism vill jag fånga de variationer och viktiga nyanser som återfinns i hur män och kvinnor tar plats i, formar och aktivt medverkar till att skapa samhället.
I början av 1980-talet tillsattes Arbetsgruppen om mansrollen. Denna arbetsgrupp bildades på initiativ av jämställdhetsminister Anita Gradin, och leddes av Stig Åhs. Psykologen Lars Jalmert författade en rapport med titeln Om svenska män (Ds A 1983:2). Denna rapport gjordes sedan om till en bok. I förordet till denna skrift skriver den socialpolitiska experten och politikern Stig Åhs:
Männen har halkat efter i jämställdhetsarbetet. Det är otvivelaktigt så att det är främst kvinnor som fört kampen för ökad jämställdhet, medan männen förhållit sig relativt passiva. Däremot betraktas Sverige när det gäller föräldraförsäkringens utformning som ett föregångsland ur ett internationellt perspektiv. Den ger män möjligheter att vara tillsammans med sina barn. Veterligen är också Sverige det första land där statsmakterna begärt en kartläggning av männens roll i jämställdhetsarbetet (Jalmert 1984:9).
I inledningen till boken skriver Jalmert bland annat att kunskapen om män vid denna tid är relativt begränsad. Jalmert tycker också att det saknas reflektioner kring mäns vardagsliv, upplevelser, känslor och framför allt sätt att betrakta sig själva som just män och könsvarelser. Den bild som träder fram i boken är att män ofta uttalar sig om hur de bör agera i olika situationer och att de i princip tycker att jämställdhet är viktigt, men att de i realiteten sedan verkar handla på helt andra sätt. Detta blir tydligt i attityderna till hemarbetet, där männen klart och tydligt deklarerar att de inte delar lika på hemarbetet med sin partner, men att de egentligen tycker att det vore rimligt att dela lika. Denna I-princip-inställning utgör på många sätt bokens viktigaste resultat och det är också det begreppet som sedan präglade mycket av förståelsen av svensk manlighet.
Trots vad Åhs skriver i inledningen till boken utnyttjade männen vid denna tid i mycket liten utsträckning sina möjligheter till föräldraledighet. Jalmert (1984) konstaterar att en stor andel av männen frånsäger sig sin möjlighet att vara tillsammans med barnen. De
Bilaga 20 SOU 2014:6
8
som är positiva till föräldraledighet är bland annat unga män, ogifta samboende män, män med barn i förskoleåldern och män anställda på kvinnodominerade arbetsplatser. Män uppvisar vid denna tid en mer traditionell syn på vem som ska ta hand om de små barnen. Var tredje man tycker att det är nödvändigt att kvinnan stannar hemma och tar hand om små barn, medan endast en fjärdedel av kvinnorna hyser samma åsikt.
Jalmert söker efter förklaringar till de mönster han finner i denna tids attitydundersökningar och forskning och vänder sig då framför allt till psykologiska teorier och socialisationsteori.
Pojkar inövas från tidig ålder till vissa bestämda mönster. De skall vara oberoende av andra, kunna klara sig själva. Talesättet ”bra karl reder sig själv” ger en bra karaktäristik. I pojkarnas (och männens) värld värderas objekt ofta som viktigare än människor. Pojkars intressen riktas oftare mot saker än mot människor (ibid:31).
Jalmert stödjer sig här bland annat på den amerikanska sociologen Nancy Chodorows arbeten. I Femininum – maskulinum: modersfunktion och könssociologi (1978/1995) utvecklar hon en socialisationsteori. Syftet med teori är att dels att förklara varför pojkar och flickor utvecklar olika typer av psykologiska förhållningssätt till människor och ting, dels att bidra till tankar kring hur man kan förändra dessa grundläggande mekanismer och på så sätt uppnå ett mer jämställt samhälle. Chodorow tar sin utgångspunkt i en amerikansk heterosexuell kärnfamilj, som den såg ut på 1970-talet. Här är modern den primära vårdnadshavaren och pappan försörjer familjen. De identifikationsprocesser och de tidiga sociala band som skapas i denna familjebildning utgör grunden till att det reproduceras två helt olika positioner, en för män och en för kvinnor. Modern knyter den lilla flickan till sig, tätt, intimt och nära, medan pojken får en helt annan och mer distanserad relation till modern, han lär sig att rikta sig utåt och att utveckla en mer autonom och självhävdande position. Enligt Chodorow är flickans jagkänsla knuten till relationer och till närhet, medan pojkens jaguppfattning är mer isolerad och oberoende. Nyckeln till förändring ligger i att familjens struktur och föräldrarnas arbetsdelning förändras i grunden. En mer jämställd och könsneutral familj skulle enligt detta sätt att tänka likställa pojkars och flickors socialisationsmönster, och skapa större förutsättningar för ett annat och mer rättvist samhälle. Tanken var bra, men i praktiken kom denna teori att användas för att förklara alla typer av skillnader mellan könen, och den ten-
Bilaga 20
9
derade därför att bli mer av ett stöd för dem som ville hävda ett skillnadstänkande, än de som ville upplösa polära uppfattningar om kön.
Jalmerts bok ger oss en bra överblick över hur det ser ut med mäns och kvinnors jämställdhet på en rad centrala områden, som till exempel arbetsmarknad, familj och fritid. Denna bild späds på ytterligare av den forskning och det arbete som pågår inom forskarvärlden med att kartlägga och analysera olika aspekter av mäns och kvinnors situation i det svenska samhället. Under 1990-talet genomförs en rad utredningar om jämställdhet i Sverige. Det konstateras också att det på en rad områden råder kraftiga skillnader mellan män och kvinnor. I en statlig utredning (SOU 1994:3) visar man till exempel att speciellt inom den privata sektorn finner vi väldigt få kvinnliga chefer. Desto högre upp man rör sig i hierarkin ju mer minskar också andelen kvinnor. I de börsnoterade företagen finner vi endast några procent kvinnliga ledamöter i styrelserna. Ett intressant resultat är att kvinnors och mäns förklaringar till denna realitet skiljer sig åt högst betydligt. Medan männen förklarar det låga antalet kvinnliga chefer och ledamöter i styrelser med att kvinnor saknar självförtroende och att de hellre prioriterar hem och familj, menar kvinnorna att det är mäns konservativa attityder och traditionella homosociala organisationssätt som utgör huvudförklaringen till det låga antalet kvinnliga chefer (SOU 1994:3).
I kvinnomaktutredningen (SOU 1998:6) konstaterar man att arbetsmarknaden i stor utsträckning är könssegregerad, att kvinnors genomsnittliga timlön är cirka 80 procent av männens och att ju högre upp i hierarkierna man når desto färre kvinnor återfinns. Samtidigt är resultaten inte helt dystra. Vi kan läsa följande:
Kvinnors ekonomiska maktresurser har ökat och deras fall-back position, dvs. alternativen utanför äktenskapet, har förbättrats avsevärt. Det faktum att det pågår förhandlingar i familjerna om vem som skall städa och vem som skall byta blöjor är ett tydligt tecken på att kvinnor stärkt sina positioner. Ju mer ekonomiskt oberoende kvinnor blir av män, desto mer ökar förhandlandet och desto fler arbetsuppgifter förhandlar man om (SOU 1998:6, sidan 70).
Frågan om mäns attityder till jämställdhet och mäns delaktighet och deltagande i arbetet för jämställdhet är en ständigt återkommande politisk fråga. 1992 ledde Bengt Westerberg en arbetsgrupp kring mäns inställning till föräldraledighet. 1995 kom det en slutrapport. Man konstaterade bland annat att mäns attityder är det
Bilaga 20 SOU 2014:6
10
främsta problemet. 1998 beslutade regeringen och Margareta Winberg att skapa ett projekt om män och jämställdhet. Detta projekt leddes av Tomas Wetterberg och slutrapporten kom 2002. Wetterberg kommer fram till att det finns främst tre huvudorsaker till att det är svårt att engagera och få män att bli delaktiga i jämställdhetsarbetet: 1) män har generellt mer makt än kvinnor och de släpper inte denna position utan att veta vad de har att vinna på det; 2) män har generellt högre lön än kvinnor och det finns fortfarande en föreställning i samhället om män som huvudförsörjare för sina familjer; och 3) det är ett privilegium att vara norm. I rapporten presenterar också Wetterberg ett stort antal förslag till hur man kan arbeta politiskt med frågor om jämställdhet. Det handlar bland annat om att förstärka föräldrapenningen, utveckla genuspedagogik, tillsätta medel och resurser för att arbeta mot mäns våld mot kvinnor etc. Han avslutar med att uppmana till att man följer upp Jalmerts studie och skapar ett bra forskningsunderlag för hur det ser ut idag med män och jämställdhet.
I senare statliga utredningar (SOU 2005:66) visar man att det har skett en positiv utveckling på 1990-talet, där kvinnor har höjt sin utbildningsnivå, minskat deltidsarbetet och minskat sin andel av det obetalda arbetet. SCB visar att under en vecka utför kvinnor i genomsnitt cirka 26 timmar och män cirka 21 timmar obetalt arbete (SCB 2012). I SOU (2005:66) visar man också att två tredjedelar av alla sjukskrivningar handlar om kvinnor och att kvinnor också är överrepresenterade bland de förtidspensionerade. Man konstaterar också att frågan om mäns våld mot kvinnor fått en allt mer framträdande plats i jämställdhetspolitiken. Även om statistiken pekar mot en rad positiva, men långsamma förändringar, kvarstår en hel del av de tydliga strukturella mönster man diskuterat under en lång tid. Framför allt handlar det om en trögrörlig och svårföränderlig arbetsmarknad och om relationen mellan arbete och familj.
Bilaga 20
11
2 Mäns och kvinnors attityder om jämställdhet
Europeiska undersökningar visar att mäns procentuella andel av hushållsarbetet ökat markant från 1980-talet fram till 2000-talets början (Holter 2007a, b). Svenska undersökningar visar också hur medborgarnas attityder till jämställdhet blivit allt mer positiva. Frågan är då om detta bara avspeglar en ytlig förändring, en iprincip-inställning hos män och kvinnor, eller om det handlar om mer fundamentala förändringar i både attityder och handling. Det saknas i stort analyser av de oregelbundna och ibland lokala mätningar som gjort av mäns och kvinnors attityder till jämställdhet. Jag inleder med att ta upp två mätningar som gjorts under ett relativt stort tidsspann. Den första redovisas i ett kapitel i 1993-års SOMundersökning och den andra återfinns i TNS/SIFO 2010. Resterande delen av detta avsnitt kommer jag att resonera kring relationen mellan attityder och handling, framför allt utifrån exempel hämtade från kvalitativa studier av olika fenomen.
I SOM-93 ställdes tre frågor som berör jämställdheten mellan könen. Den första frågan verkar uppenbarligen vara lätt att svara på och de flesta män och kvinnor är positiva till att satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan könen. Samtidigt finner vi en viss skillnad i att kvinnor är mer positiva än män till detta (78 respektive 67 procent). Den andra frågan är mer kontroversiell. Endast 19 procent av männen vill införa könskvotering till offentliga styrelser och nämnder, medan ungefär en tredjedel av kvinnorna är positiva till detta. Den sista frågan som handlar om att vid arbetslöshet ge män företräde till arbete framför kvinnor vars män redan har arbete, ger oss ett liknande resultat vad gäller kvinnor och män, det vill säga cirka en femtedel av alla män och kvinnor tycker så och då något fler män än kvinnor. Oskarsson sätter in resultaten ovan i ett större sammanhang och pekar bland annat på att kvinnor i högre utsträckning prioriterar välfärd och miljö än män. Kvinnor värnar också i större utsträckning om välfärdsstaten än män. Oskarssons analys av att kvinnor i större utsträckning än män värnar om den offentliga sektorn handlar i denna tolkningsvariant om egenintresset, det vill säga kvinnor är ofta anställda i offentlig sektor. Ett intressant resultat i denna undersökning är att det är bland män med lägst utbildning som vi finner de män som är mest positiva till jämställdhet, medan utbildning har mindre betydelse när man tittar närmare på kvinnors attityder. I en senare undersökning visar
Bilaga 20 SOU 2014:6
12
Oskarsson (1996) att den positiva inställningen till jämställdhet bland framför allt män svajar något och tenderar att minska i tider då det finns tydliga feministiska ståndpunkter att förhålla sig till och framför allt när det pågår tydliga feministiska aktioner i offentligheten. Detta visar egentligen bara att det finns ett glapp mellan hur olika människor tolkar och förhåller sig till bilden av jämställdhet – och det goda i att sträva efter att uppnå detta mål – respektive feminism, som ibland har helt andra och mer radikala betydelser för människor. Oskarsson konstaterar också att det under 1990-talet äger rum en politisering av dessa frågor. Främst är det resursstarka kvinnor i åldrarna 26–65 år som blivit mer positiva till ökad jämställdhet under perioden 1993–95.
I TNS/SIFO 2010 finner vi att en majoritet bland män och kvinnor i Sverige är positiva till jämställdhet. Resultatet tyder också på att många under de senaste tjugo åren fått en mer positiv syn på jämställdhet. Kvinnor framstår generellt som mer positiva till jämställdhet och detta gäller speciellt när man tittar närmare på specifika och mer konkreta jämställdhetsfrågor. Kvinnor anser också i högre utsträckning än män att målet med jämställdhetspolitiken inte är uppnått. Detta kan bero på att kvinnor har fler erfarenheter och upplevelser än män av ojämställdhet. En grupp som sticker ut är de unga männen, där man både finner en stor andel personer som till exempel anser att jämställdheten har gått för långt och att män har ”naturliga” chefsegenskaper. En stor andel kvinnor och män är negativa till kvotering av till exempel föräldraledigheten. Män är generellt mer negativa till kvotering av föräldraledighet och även till andra typer av kvoteringar än kvinnor. Vidare visar undersökningen att 86 procent av kvinnorna och 68 procent av männen anser att det är viktigt att pojkar och flickor behandlas lika i skola och förskola.
De mönster vi finner i olika attitydundersökningar pekar på att en majoritet av den svenska befolkningen anser att det är viktigt med jämställdhet. Men när man sedan ställer mer specifika frågor kring detta område, visar det sig att på en rad centrala punkter skiljer sig olika gruppers attityder åt. Det handlar inte minst om frågor som rör hur man konkret ska kunna uppnå ett mer jämställt samhälle. I frågan om kvotering av föräldraledigheten är till exempel män mer negativa än kvinnor. Det verkar också finnas stora nyanser i hur man tolkar och ser på vad jämställdhet är och hur det tar sig ett manifest uttryck i sociala praktiker. Att unga män anser att det är dags att sluta att prata om jämställdhet och att vi redan
Bilaga 20
13
lever i ett jämställt samhälle, visar att detta ord inrymmer många olika betydelser.
Undersökningar om unga människors syn på sexualitet och jämställdhet visar att en majoritet av de unga anser att pojkar och flickor ska ha samma rättigheter till att uttrycka och att bejaka sin sexualitet (se till exempel Johansson 2007). På ett allmänt plan verkar alla vara eniga, men när vi tittar närmare på vissa mer specifika frågor och attityder framkommer ett annat och mer komplext mönster. Pojkar är till exempel markant mer avståndstagande till homosexuella och deras rättigheter än flickor. Pojkar är också mer positiva till pornografi än flickor. Samtidigt är det viktigt att påpeka att ”gruppen” pojkar är differentierad och att det inom denna ”grupp” återfinns alla möjliga attityder. Relativt många pojkar är till exempel positiva till homosexuella och deras rättigheter (Johansson 2007). Desto mer vi bryter ner de stora ”grupperna” i subgrupper, ju mer av nyanser och skillnader hittar vi mellan olika positioner.
I en kvalitativ undersökning av män som tagit ut mer än sex månaders föräldraledighet finner vi en stor samstämmighet när det gäller attityder till att ta ut lång föräldraledighet och vikten för män av att både leva jämställt och att vara delaktiga i att ta hand som sina små barn (Klinth och Johansson 2010). De flesta män som ingick i undersökningen tillhör olika skikt inom medelklassen. Men när vi tittar närmare på denna lilla grupp av män (20 personer), varierar motiven stort till att man valt att vara föräldraledig, och dessutom har dessa män högst varierade inställningar till frågor som rör kvotering och synen på genus i allmänhet. Attityder måste med andra ord studeras på olika nivåer och i relation till olika grupperingar. På så sätt får vi en mer komplex bild av de variationer som återfinns under rubriken ”manlighet”. I denna undersökning visar det sig också att det finns ett starkt samband mellan attityder och levnadsförhållanden. Flera av männen levde till exempel med kvinnor som hade hög utbildning och en stark position på arbetsmarknaden. Dessa par var eniga i att bådas karriärer var lika viktiga. Men en annan faktor som också påverkade männens attityder och beslut handlade om en kombination av ålder, karriärtrötthet och lust att göra något annat med livet än att arbeta. Dessa män hade redan haft relativt långa karriärer, kände sig trygga i sin yrkesposition, och levde ofta med kvinnor som också arbetade heltid och hade en egen pågående yrkeskarriär. Att stanna hemma och ta hand om barn passade väldigt väl in i just denna livsstil och ålderskris. Med detta sagt, menar jag att man också måste sätta in dessa fallstudier i ett större nationellt och
Bilaga 20 SOU 2014:6
14
tidsmässigt sammanhang, där jämställdhet och ett närvarande faderskap är högt värderat och statusgivande. Dessa fåtal exempel visar på vikten att studera sambandet mellan attityder och de faktiska levnadsomständigheter dessa attityder bottnar i och formas av.
I en norsk undersökning finner vi liknande resultat som i de svenska studierna. Författarna inleder sin rapport med att konstatera att Norge en bit in på 2000-talet räknas som det mest jämställda landet i världen (Holter, Svare och Egeland 2009). Undersökningen bygger på en enkät som genomfördes 2007 i Norge. Författarna visar bland annat att de flesta män och kvinnor är positiva till jämställdhet, men precis på samma sätt som i andra undersökningar får vi ju närmare vi rör oss vissa konkreta politiska frågor om kvotering, arbete, familj och barn mer differentierade attityder. Ett annat intressant resultat är att både män och kvinnor önskar att fäder skulle kunna stanna hemma längre med sina små barn. Pappor som stannat hemma några månader med små barn rapporterar att detta lett till en bättre kontakt mellan förälder och barn. Vidare visar undersökningen att kvinnor i högre utsträckning än män upplevt sig vara diskriminerade i olika sammanhang. Det finns också en stark tendens i detta material till att respondenterna menar att jämställdhetsarbetet i störst utsträckning gynnar välutbildade och höginkomsttagare (Ibid:110). Kvinnor stödjer i större utsträckning än män kvoteringar som kan påverka den sneda balansen mellan könen.
Precis som i andra liknande undersökningar lyfts de materiella villkoren och det könssegregerade arbetslivet fram som viktiga förklaringar och grunder till de bestående ojämlikhetsmönstren. Ett annat intressant resultat är att män när det gäller relationen mellan attityd och handling inte verkar vara mer kluvna än kvinnor. Tvärtom visar studien att det finns en stor konsistens i vad män säger – det vill säga deras attityder – och vad de sedan faktiskt gör (Ibid:146). Ett resultat som är överraskande, men värt att fundera vidare över är att det finns starka samband mellan jämställdhet och välbefinnande för kvinnor, men inte alls lika starka samband i detta avseende när det gäller män. Detta kan bero på att män förlorar status, möjligheter och fördelar, att jämställdhet också innebär att ett tidigare övertag försvinner. Överlag ger denna undersökning en ganska ljus bild av hur arbetet för jämställdhet fortskrider i Norge. Samtidigt pekar forskarna på att de största barriärerna för jämställdhetsarbetet återfinns i det könssegregerade arbetslivet och i familjen.
Bilaga 20
15
I Europeiska studier framkommer delvis andra mönster än i de Nordiska undersökningarna. I en rapport från EIGE (2012), det europeiska institutet för genusfrågor, framkom att män i många europiska länder känner en stor press att svara upp till stereotypa manliga mönster. Här påtalas också bristen på förebilder och rollmodeller i media och offentlighet. I vissa delar av Europa har man svårt att överhuvudtaget relatera till begreppet jämställdhet, och när man gör detta uppfattas det som något som rör kvinnor och inte alls män. Även om det går att iaktta tendenser till en rörelse mot mer jämställdhet i Europa, finner vi alltså stora skillnader. Inte minst står länder som Ryssland och Polen ut som de delar av Europa där man står långt ifrån en situation med uppnådd jämställdhet mellan könen. Ofta är detta också relaterat till en allmänt svår situation för alla som avviker från normerna och synsätten inom den dominerande manligheten, inte minst hbt-personer. Dessa mönster av ojämlikhet bör också förstås i relation till en i Europa växande rasism och ett tydligt utanförskap för många människor med någon form av invandrarbakgrund eller minoritetstillhörighet. Detta gäller också i hög grad de Nordiska länderna. Forskning visar att en majoritet av människorna i Europa är rörande eniga om vikten av att värna om välfärdsstaten. Men samtidigt när vi rör oss mot mer konkreta frågor finner vi stora variationer i hur man i olika europeiska länder förhåller sig till välfärdsstaten (Esping-Andersson 1990, Svallfors 2012). Många är eniga om behovet av en generell välfärdsstat, men oeniga om hur de ställer sig till stödåtgärder till enskilda grupper av människor, eller kvoteringar av olika slag.
Tydligt är att både män och kvinnor är rörande överens om att det är viktigt att arbeta för att skapa ett mer jämställt samhälle. Men när vi sedan rör oss mot konkreta och ofta känsliga politiska frågor och beslut som kan påverka resursfördelning, ekonomi och familjer, är män mindre benägna att medverka till att det görs ingrepp i familj och arbetsliv. En grupp som sticker ut lite extra är unga män, speciellt de som har en arbetarklassbakgrund. Här återfinns åsikter och attityder som både tyder på en viss ovilja att arbeta för ett jämställdare samhälle och kanske också ett bristande intresse att hålla sig uppdaterade när det gäller dessa frågor. Överhuvudtaget är det viktigt att försöka läsa resultaten från denna typ av attitydundersökningar i relation till andra och mer kvalitativa studier av genus och maskulinitet. Bakom de generella skillnader mellan könen vi finner i attitydstudier, finns det en stor variation som bland annat beror på faktorer som klass, ålder, boende, nationalitet med
Bilaga 20 SOU 2014:6
16
mera. Ett intressant resultat från den norska undersökningen tyder på en stark relation mellan attityd och handling hos män. En gissning är att vi här har en relativt stor grupp av män som både är positiva till jämställdhet och som också försöker arbete och agera i den riktningen. Även om denna grupp framför allt återfinns inom medelklassen, finns det också män i andra sociala skikt som hyser samma värderingar och målsättningar. Däremot saknas det helt studier av dessa grupper. Vilka faktorer gör att man på ett sätt bryter med ett klassmönster, och vad säger detta om relationen mellan livsstil, värderingar och klass. Det kan ju handla om olika faktorer. Gissningsvis handlar en del av detta om att männen är gifta eller sammanboende med kvinnor som arbetar heltid, har egna karriärer och som värderar jämställdhet högt, och att dessa par också utvecklar en gemensam hållning till familjelivet.
Bilaga 20
17
3 Politik
I många europeiska länder har vi en situation där kvinnor allt mer närmar sig män i fråga om olika former av politiskt deltagande. Vidgar vi blicken och fokuserar hur det ser ut på en global nivå innehas ungefär 84 procent av platserna i alla världens parlament av män. Antalet kvinnor på ledande politiska poster är ännu färre och män är generellt mer aktiva än kvinnor vad gäller medborgerligt engagemang och politik (Bergqvist, Adman och Jungar 2008). Om vi däremot tittar närmare på vissa delar av världen, som till exempel Europa, finner vi högre närvaro av kvinnor i parlament och vi har flera exempel på regeringar där det ingår lika många kvinnor som män. De Nordiska länderna utmärks av stark kvinnorepresentation och av att kvinnor är aktiva och framträdande i olika politiska sammanhang.
I Sverige var männen länge mer aktiva än kvinnor vad gäller partiaktiviteter, protester och politiskt engagemang. Idag är deltagandet i olika politiska aktiviteter mer jämställt. Samtidigt finner vi stora variationer i Europa och stora könsskillnader när det gäller politisk aktivitet och deltagande i länder som till exempel Tyskland, Spanien och Rumänien (Ibid:77). Men även i Sverige finns det en hel del att diskutera och uppmärksamma när det gäller politiskt deltagande. Bland annat är kvinnor inte lika aktiva som män i föreningslivet. Vi finner också en snedfördelning till mäns fördel på en kommunal nivå.
På 1950- och 60-talet stod kvinnor något mer till höger politisk än män i Sverige, medan bilden skiftar på 1980-talet och speciellt på 1990-talet, då kvinnorna står mer till vänster än männen. 1982 röstade för första gången män mer borgerligt än kvinnor. På 1990talet framträder ett tydligt mönster där kvinnor prioriterar frågor om omsorg och omvårdnad, medan män tenderar att lägga större vikt vid frågor om ekonomi och arbetsliv (ibid:90). En liknande bild återkommer på 2000-talet. Bland högutbildade och yngre kvinnor finner vi en stark tendens att gå åt vänster politiskt. 2002 års valundersökning ger vid handen att kvinnor är mer positiva än män till offentlig sektor och sex timmars arbetsdag, medan männen prioriterar EMU och kärnkraft.
Men vi måste samtidigt observera att när vi bryter ner resultaten finner vi givetvis stora variationer inom kategorierna ”män” respektive ”kvinnor”. En vanlig förklaring till dessa generella skillnader mellan män och kvinnor är dels att det finns starka horisontella
Bilaga 20 SOU 2014:6
18
skillnader i hur arbetsmarknaden är uppdelad mellan män/kvinnor, dels finns det en rad vertikala skillnader när det gäller positioner och makt. Sammantaget påverkar detta och formar intressen och politiska attityder.
Enligt Oskarsson och Rohdén (2002) var kön länge en ointressant kategori för valforskare. På 1990-talet börjar man dock enligt forskarna uppmärksamma de systematiska och tydliga skillnaderna mellan könen. Förändringen kan enligt Oskarsson och Rohdén delas in i tre faser. Under efterkrigstiden och fram till 1960-talet stod män längre till vänster än kvinnor. Under perioden 1980–till början av 90-talet står män plötsligt längre till höger än kvinnor. Under större delen av 1990-talet kommer även åldersfaktorn in i spelet, och unga män stor klart mer åt höger än unga kvinnor, medan männen i de äldre åldersgrupperna står mer till vänster än kvinnor i dessa generationsskikt (Ibid:112). I SOM-undersökningen 2001 fick man ta ställning till en rad politiska förslag. Män är då mer positiva än kvinnor till pornografi, djurförsök, kärnkraft och genmanipulerad mat, medan kvinnor är mer positiva än män till sex timmars arbetsdag, adoptioner för homosexuella, djurens rätt och ett miljövänligt samhälle. Oskarsson och Rohdén konstaterar att mönstren bestått ända sedan 1960-talet och varit relativt stabila vad gäller politiska prioriteringar bland män och kvinnor. Män prioriterar också i högre grad ekonomi medan kvinnor satsar på välfärd, något som har starka kopplingar till den befintliga och starkt könssegregerade arbetsmarknaden.
En fråga som är ofta diskuterad är ungas politiska delaktighet och syn på politik. Studier visar att unga i mindre utsträckning än andra åldersgrupper engagerar sig i framför allt mer ”traditionellt” partipolitiskt arbete. Men unga är inte mer passiva än äldre inom alla former av politiska aktiviteter (Ungdomsstyrelsen 2007). Det finns till exempel en ökad benägenhet bland de unga att diskutera politik på internet och att delta i direktaktioner. Detta mönster gäller framför allt unga män. Social bakgrund förklarar en del av variationerna i politiskt engagemang. Individer med välutbildade föräldrar är mer politiskt aktiva och involverade än de med föräldrar med låg utbildningsbakgrund. Män är i större utsträckning aktiva inom politiska partier än kvinnor och framför allt på lokal kommunal nivå. Kvinnor deltar däremot i större utsträckning än män i politiska demonstrationer och manifestationer (ibid:148). En annan bakgrundsfaktor som påverkar det politiska deltagande är invandrarbakgrund. Denna kategori utgör givetvis en grov förenk-
Bilaga 20
19
ling och det finns stora variationer inom gruppen ”invandrare”, liksom gruppen ”män”, men givet detta förbehåll påverkar denna form av bakgrund det politiska deltagandet så att människor med invandrarbakgrund är mindre benägen att delta i kommunala val och engagera sig partipolitiskt.
Uppenbart är att bland annat människors position på arbetsmarknaden, såväl vertikalt som horisontellt – det vill säga både vad gäller maktposition, resurser, inflytande och vad gäller yrkesområde och arbetets innehåll – formar deras politiska åsikter. Här hade det varit önskvärt med fler undersökningar som studerar intersektioner och brytpunkter mellan till exempel kön, sexualitet, klass, etnicitet och boende. Ofta saknas det analyser av hur sådana typer av intersektioner bidrar till forma människors politiska åsikter och demokratiska deltagande. Det finns till exempel grupper av unga, bosatta i svenskglesa förorter, där man upplever ett starkt utanförskap och upplever sig som andraklassens medborgare (Sernhede 2002). Dessa grupper och deras åsikter försvinner ofta i de kvantitativa valundersökningarna. Detsamma gäller även andra grupper, till exempel unga vita män som upplever sig som marginaliserade och som röstar på Sverigedemokraterna. Statistiken visar att de finns, men inte hur deras attityder, föreställningar och beteenden formas i olika subkulturella sammanhang.
Bilaga 20 SOU 2014:6
20
4 Mäns faktiska våld och attityder till våld
När det gäller våldsbrott i samhället både mot kvinnor och mot andra män är män överrepresenterade som förbrytare. I Sverige har mäns våld mot kvinnor ofta förståtts inom ramen för ett könsmaktsperspektiv (Herz och Johansson 2011). Mäns våld förklaras då med att män på ett strukturellt plan är överordnade kvinnor och därmed tar sig rätten att utöva våld (Lundgren m.fl. 2001). Utifrån detta perspektiv ser man också det våld som män utövar mot kvinnor som en del av ett kontinuum, som kopplar samman hela spektra av våld – allt ifrån sexuella trakasserier på puben till det mer extrema våldet som manifesteras i misshandel och mord. När det gäller omfattningen av mäns våld mot kvinnor skiljer det sig åt beroende på vilken undersökning som refereras och i europeiska undersökningar varierar omfattningen och ligger på allt mellan 20 och 50 procent. Den svenska studie Slagen dam uppvisar en mycket hög siffra, 46 procent som anger att de utsatts av våld av en man (ibid:103). I denna studie används dock en kritiserad och ganska vid definition av våld.
Unga män är betydligt oftare än unga kvinnor inblandade i olika typer av våldshändelser (Ungdomsstyrelsen 2013:1). Enligt en återkommande undersökning om brott bland ungdomar i årskurs 9 utförd 2008 hade 27 procent av killarna blivit utsatta för sparkar, slag eller andra typer av våld. Nära 8 procent hade utsatts för ett sådant våld att de tvingats söka vård. Bland tjejerna var det 21 procent som utsatts för lindrigt våld, och 5 procent som tvingats söka vård. Enligt den Nationella trygghetsundersökningen hade cirka 15 000 tjejer och 2 000 killar i åldern 16 till 24 utsatts för sexualbrott (Ungdomsstyrelsen 2013:1). Förövarna är nästa uteslutande män i olika åldrar. Samma mönster gäller också vid hatbrott och speciellt då homofobiska hatbrott, där de utsatta ofta är unga i åldern 16 till 24 år.
I Ungdomsstyrelsens enkät 2012 – Unga idag – prövade man om det fanns ett samband mellan stereotypa attityder till kön och sexualitet och utövandet av våldsamma och kränkande handlingar. Resultaten tyder på att det finns ett sådant samband. En större andel av de ungdomar som utfört våldsamma handlingar håller också med om påståenden om att kvinnor bör ta ett större ansvar i hemmet. Det finns också ett samband mellan att ha föräldrar som saknar eftergymnasial utbildning och stereotypa attityder till kön. De flesta som utsatts för grovt våld anger att detta skett i skolan. En rad studier visar på betydelsen av ett gott skolklimat för att
Bilaga 20
21
reducera det våld som sker i skolmiljön. Killar är i större utsträckning än tjejer utsatta för våld i skolan. Gärningspersonen är vanligtvis en kille. Men det finns också studier från till exempel Stockholm som visar att när tjejer utsätts för våld är förövaren också ofta en tjej.
Studier av vuxna män som misshandlar och utsätter kvinnor för våld visar bland annat att dessa män ofta försöker att rationalisera, förklara och försvara sitt beteende (Hearn 1998). Vanligt är till exempel att skulden till det inträffade läggs på kvinnan. Enligt mannen hade hon provocerat honom eller på olika sätt lockat fram våldet. Männen använder våld för att återerövra sin position och att stärka sin makt i familjen. Detta sker inte sällan mot bakgrund av en marginaliserad position och en situation där mannen förlorat sin status och hamnat i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. Därmed kan beteendet tolkas som ett desperat försök att för den våldsutövande mannen återupprätta en bräcklig och försvagad manlighet.
Det finns en rad luckor i forskningen om mäns våld mot kvinnor och denna forskning tenderar ofta att hänge sig åt olika former av reduktionism: antingen söker forskare efter personlighetsbaserade faktorer som förklarar våldet med en patologisk personlighet eller alternativt förläggs hela orsaken till en strukturell nivå – den manliga dominansen. Inte minst handlar det om avsaknaden av studier av varför män inte slår och varför män inte begår vålds- eller sexualbrott (Herz och Johansson 2011). De flesta män misshandlar inte sina partner och begår inte heller några sexualbrott. Om vi använder strukturella förklaringsmodeller som härleder mäns våld mot kvinnor till att de just är män, hur ska vi då förklara att män i många fall inte utövar våld. Här krävs någon form av socialpsykologisk modell som bidrar till att förklara våldets mekanismer och dess relation till genus.
I samhällen där den patriarkala logiken har utsatts för hård kritik – och delvis satts ur spel – möter vi en jämställdhetsideologi. Vi har givetvis inte uppnått ett jämställt samhälle, men däremot har centrala värderings- och normsystem förändrats. Vi kan också prata om en förändrad maktbalans mellan könen, en balans som också hela tiden förändras och förskjuts. Hur dessa förändringar mer konkret tar sig uttryck och manifesteras är beroende av ett antal faktorer som klass, utbildning, ålder, etnicitet etc. I vissa grupper och subkulturer är fortfarande den patriarkala logiken förhärskande. De generella normsystemen bryts på så sätt mot dessa specifika variationer i hur man ser på och förhåller sig till jämställdhet. I vissa manliga homo-
Bilaga 20 SOU 2014:6
22
sociala miljöer finns det en acceptans för våld och för manlig dominans. Forskningen har en viktig uppgift i att studera och lära känna dessa miljöer och sociala sammanhang där det odlas fram och konstrueras olika former av nostalgisk och patriarkal maskulinitet. Framför allt återstår att reda ut hur vi ska se på sambandet mellan strukturella mönster, global manlig dominans, våld och maskulinitet. Idag saknas det ett mellanled mellan de strukturella respektive de psykologiska förklaringarna till mäns våld mot kvinnor.
I Stephan Mendel-Enks (2005) uppmärksammade bok Med uppenbar känsla för stil: Ett reportage om manlighet, får vi möta fotbollssupportrar, som ser våldet som en del av sin livsstil. Dessa män, som till vardags kan vara familjefäder, män mitt uppe i livet, med en yrkeskarriär och som lever ett relativt fridfullt liv i övrigt, ger sig ut på staden för att slå ner andra män. Ska vi se detta som en paradox, något svårförklarligt, eller vad handlar detta om? En tolkning är att maskulinitet också är situationell och kontextberoende. De normer som reglerar hur vi framställer oss som människor är till viss del generella, till viss del specifika och beroende av vilket sammanhang vi tittar närmare på. Just när det gäller maskulinitet verkar det finnas en rad sammanhang där ”vanliga” regler och normer sätts ur spel. Det kan röra sig om festen, svensexan, fotbollskvällen, Mcklubben, militären och andra liknande områden där spelreglerna ändras avsevärt. Även om kvinnor också kan röra sig över en rad sammanhang där normerna förändras och kanske blir mer elastiska, finns det fler sådana territorier, områden och aktiviteter som är mer eller mindre ”reserverade” för män. Genom att analysera sådana aktiviteter och områden som upprättar tillfälliga och mer elastiska spelregler för hur man kan bete sig och vad man kan säga, kan vi få större kunskaper om mäns arenor och normglidanden.
Bilaga 20
23
5 Mäns attityder till rasism
Svenska undersökningar visar att pojkar och män är mer negativa till judar och muslimer än flickor och kvinnor (FLH 2011). Andra faktorer som spelar in för uppkomsten av denna typ av mönster är ålder och klass. Personer över 65 år visar tydligt mer negativa attityder till minoriteter än andra åldersgrupper. Elever med lågutbildade föräldrar eller föräldrar med arbetaryrken uppvisar också generellt mer negativa attityder till minoriteter än elever med högutbildade föräldrar. Internationella undersökningar visar också att negativa attityder till minoriteter ofta bildar ett mönster, så att fördomar mot till exempel muslimer har ett starkt samband med att man också har fördomar mot andra minoriteter. det är till exempel vanligt att man har fördomar och kanske rent av hatar muslimer, judar och homosexuella. Det finns ett slags mönster, som gör att det skapas ett hat mot människor som på något sätt avviker från det man anser vara ”det normala”. I den typ av grupper som odlar stereotypa föreställningar om andra människor och som uppvisar en låg tolerans för allt som avviker från deras eget sätt att leva, växer också ofta hatet och intoleransen.
I de attitydundersökningar av skolungdomars syn på judar som utförts av Forum för levande historia 2003 och 2009 framkom bland annat att drygt 18 procent hade en negativ inställning till judar. Hälften av ungdomarna hade en ambivalent inställning till judar. Samma mönster återfinns när det gäller attityder till muslimer. Europeiska undersökningar har visat på höga nivåer av antisemitiska attityder i länder som Polen, Ungern och Portugal (FLH 2011). Resultat från integrationsbarometern (Sverige) mellan 2004 till 2007 visar att den grupp som helt ställer sig bakom islamofobiska påståenden varierar mellan 12 till 16 procent. Det går också att urskilja en negativ trend, där de som avvisar denna typ av påståenden har minskat över åren.
Integrationsverkets rapport (2005:2), som baseras på resultat från integrationsbarometern, visar bland annat att 24 procent av respondenterna anser att Sverige är ett rasistiskt samhälle. Under åren 1999–2004 instämmer 3 till 8 procent i påståendet att personer från olika kulturer och etniska bakgrunder inte bör bilda familj. Vidare visar undersökningar att det går att urskilja en kärntrupp på cirka 10 procent av respondenterna som instämmer i flera av de rasistiska påståendena. Även dessa studier pekar på att män är överrepresenterade bland dem som ger uttryck för främlingsfientliga åsikter.
Bilaga 20 SOU 2014:6
24
Det är också framför allt män som faktiskt genomför olika typer av hatbrott. Medelåldern är 35 år. Från och med 2010 har internet blivit den vanligaste platsen för olika typer av hatbrott. Varje år anmäls mellan 250 till 270 hatbrott med islamofobiska motiv (FLH 2011).
Samtidigt visar undersökningar att Sveriges befolkning blir allt mer generösa när det gäller att ta emot flyktingar och invandrare (Demker 2011). Kvinnor är generellt mer positiva till att ta emot flyktingar än män och högskoleutbildade är mer generösa i detta avseende än de med kortare utbildning (Demker 2011). Men även om det går att urskilja en trend under perioden 1990 till 2010 mot att fler blir positiva till att ta emot flyktingar, är det samtidigt 41 procent som 2011 tycker att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. Sverigedemokraterna utgör en extrempunkt, där 94 procent vill ta emot färre flyktingar. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer anser 90 procent att invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden. Helt uppenbart har frågor om integration och invandring genomgått en partipolitisk polarisering.
Hur ska vi då förstå att unga män med arbetarklassbakgrund framstår som den ”grupp” som starkast verkar odla främlingsfientliga åsikter? Det finns en omfattande anglosaxisk forskning om unga män, som visar att det växer fram en specifik form av homosocialitet i vissa grupper av män (Herz och Johansson 2011). Denna socialitet tar sig uttryck i att de unga männen – som dessa studier ofta fokuserar – odlar en maskulinitet som definieras genom att den tar avstånd från veka män, homosexuella och invandrare, och genom att den ser kvinnor som sexuella och underordnade objekt. Dessa grupper av unga män befinner sig ofta själva i en skör och marginaliserad position i samhället. De är till exempel arbetslösa eller har föräldrar som är arbetslösa och som upplever ett utanförskap, en känsla som de förmedlar till sina barn och så vidare. Vitheten blir det som skiljer dem från andra marginaliserade grupper, och som gör att de formaterar en stolthet utifrån sin svenskhet och sin egen upplevelse av att försvara nationen och ”folket”. Denna samhälleligt utbredda idé om att svenskhet är kopplat till vithet, leder till att många unga som växt upp i Sverige och som ser sig själva som svenskar i själva verket definieras som ”invandrare”. Den dominerande vithetsnormen gör att många unga svenskar på grundval av sitt namn eller utseende betraktas som icke svenska (FLH 2012).
Enligt Järvklo (2010) har de senaste decenniernas utveckling vad gäller hur tidigare diskriminerade och relativt osynliga grupper –
Bilaga 20
25
homosexuella, transsexuella, icke vita – träder fram och tar plats i offentligheten, inneburit en historisk utmaning för en del vita män. Detta utmanar mäns möjligheter att legitimera ett skillnadstänkande, diskriminering och en patriarkal logik. Därför skapar också partier som Sverigedemokraterna och andra grupper som vill slå vakt om ”svenska ideal” vad gäller polära könsroller och arbetsdelningar, tänkta fiender. I dagens svenska debatt utmålas ibland ”invandrarmän” som hotfulla, icke jämställda, och som våldtäktsmän. Genom att på olika sätt attackera och odla bilder av sådana tänkta fiender, försöker dessa män att försvara eller kanske återta sina manliga positioner. Jämställdheten blir då ett slagträ i en kamp för att utesluta vissa grupper ur samhället. Vi saknar idag i stor utsträckning studier som kan ge oss en bättre bild av de miljöer, subkulturer och manliga homosociala sammanhang som utgör en grogrund för rasism och främlingsfientlighet (se dock Fangen 2001).
Bilaga 20 SOU 2014:6
26
6 Mäns attityder till hälsa
Under 1990-talet riktas allt mer uppmärksamhet mot mäns hälsa/ohälsa. Detta intresse växer fram i relation till det vid denna tid ökade internationella intresset för frågor kring maskulinitet, genus och makt. Ytterligare en grund för detta intresse är att män i regel har en betydligt kortare medellivslängd än kvinnor, samtidigt som kvinnor rapporterar högre grader av psykisk och fysisk ohälsa. Denna paradox har förbryllat många forskare. En del av förklaringen till detta ligger förmodligen i kvinnors dubbelarbete, deras ofta låga status i arbetslivet och i den stress som uppstår i skärningspunkten mellan arbete och privatliv. Mäns medellivslängd brukar förklaras i relation till våld, självdestruktivt beteende, tunga och slitsamma arbeten och i en ovilja att söka hjälp i tid. Män dör i bilolyckor, krig, bråk, självmord och i andra former av våldsamma situationer och beteenden (Herz och Johansson 2011).
En annan förklaring till att mäns kropp, sexualitet och kön uppmärksammats mer idag kan handla om omställningen av sjukvården. I takt med att sjukvården blir allt mer individualiserad och att ett ökat ansvar för hälsa och ohälsa läggs över på individen, tvingas män att engagera sig i sin kropp, hälsosituation och livsstil. Idag finns det också en ökad hälsomedvetenhet i många länder, inte minst Sverige, där ansvaret för individens hälsa allt tydligare hamnar på den enskilde personen. Detta är en förklaring till den enorma utbyggnaden av gym- och fitnessindustrin. Idag blir det allt vanligare att människor skaffar sig personliga tränare, årskort på gym och att man också regelbundet konsulterar experter när det gäller hälsa, träning och livsstil. Samtidigt måste frågor om träning, kropp, vikt och hälsa alltid sättas in i ett sociokulturellt sammanhang, där inte minst klass förklarar en hel del av variationen i beteenden och attityder. Denna nya kroppskultur kan ses som ett led i en omfattande individualisering och en allt mer accentuerad individkult. Ansvaret för hälsa och välbefinnande läggs i allt större utsträckning på individen. Träningen på gym passar väl in i en modern och medelklassbaserad livsstil. I denna övergång från en kollektiv till en individuell kropp sker det också en rad förändringar vad gäller genusstrukturer och hur människor gör kön. Gymkulturen förstärker vissa drag och skillnader, samtidigt som den också innefattar en subversiv kraft, som kan upplösa en del distinktioner och skillnader. Kroppen ses som mer plastisk och görbar, och kön utgör inget hinder för att tänja på utformandet av en viss kropp. Tänk bara på
Bilaga 20
27
kvinnor som ägnar sig åt bodybuilding. Muskler har också blivit något som är attraktivt för både män och kvinnor. Människors besatthet av att forma, skulptera och definiera kroppen har ett könsneutralt drag över sig.
Överlag kan vi alltså se hur mäns inställning och attityder till hälsa, kropp och sexualitet genomgår en omvandling. Denna process är ojämn och vi finner stora skillnader mellan män ur olika sociala skikt och mellan män bosatta på stad/landsbygd, och framför allt mellan män i olika länder. Individualiseringsprocessen bör därför läsas ur ett klassperspektiv, men också ur ett perspektiv där olika faktorer – som till exempel ålder, boende, position på arbetsmarknaden och utbildning – inverkar på konstruktionen av maskulinitet.
I en rapport från Karolinska institutet i Stockholm (2009) konstateras bland annat att 6,7 procent av kvinnorna och 12,7 procent av männen har en hög alkoholkonsumtion, medan 21,2 procent av kvinnorna och 14,4 procent av männen lider av psykisk ohälsa. Kvinnor röker i större utsträckning än män, medan män använder sig av alkohol i större utsträckning än kvinnor, och så vidare. I rapporten konstateras också på basis av svenska och internationella studier att jämställdhet verkar vara gynnsamt för folkhälsan. Resultat från amerikanska studier visar positiva samband mellan jämställdhet och överlevnad. Ökad jämställdhet har också ett samband med minskat våld mot kvinnor. Resultaten från olika studier pekar på att de initiala stegen mot mer jämställda samhällen också är entydigt positiva för kvinnors, mäns och barns hälsa, men att det också finns resultat som tyder på att den fortsatta processen innefattar en rad påfrestningar av olika slag för båda könen (Ibid:24). Det finns till exempel diskussioner om hur kvinnors förändrade livsstil leder till ökad alkoholkonsumtion och mer stress i arbetslivet. För män ter sig situationen som mer gynnsam, där ökat uttag av föräldraledigheten och andra livsstilsförändringar leder till ökat välbefinnande. Men samtidigt saknas i stort forskning om hur de livsstilsförändringar som följer på ökad jämställdhet påverkar hälsa och välbefinnande.
Det är helt uppenbart att det finns ett starkt samband mellan attityder, inställningar, värden och beteenden, som i sin tur kan tolkas som utryck för tydliga genusmönster. Det visar sig till exempel att män bosatta i glesbygdskommuner i Sverige har jämfört med män bosatta i andra kommuner den kortaste medellivslängden. De har högst dödlighet i skador, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och självmord (Johansson, A-K 2008). Här samverkar utbildnings-
Bilaga 20 SOU 2014:6
28
nivå – som är förhållandevis låg i glesbygdskommuner – med livsstilsmönster. De yrken som dominerar i glesbygder är också typiskt manliga yrken, där det utvecklas en stark homosocialitet och där man ofta uteslutande umgås och arbetar tillsammans med andra män. På så sätt odlas en viss typ av maskulinitet, som uppenbarligen har tydliga negativa implikationer för hälsa och välbefinnande.
Det som träder fram starkast i relation till levnadsvanor, livsstil och folkhälsa är att de socioekonomiska mönstren är starka och tydliga. Vi finner överlag mönster med mindre träning, mer stillasittande och sämre hälsotal bland unga och gamla med låg utbildning och socioekonomisk status (Statens folkhälsoinstitut 2012:3). Ett intressant mönster som träder fram är också att andel av befolkningen som tränar minst tre gånger i veckan har ökat de senaste åren, men det har också andelen som har ett BMI större än 29,9, vilket innebär att de har en fetma.
I ett europeiskt perspektiv ser vi liknande mönster som i Sverige, bara lite starkare och tydligare. I Ryssland skiljer det till exempel tio år mellan mäns och kvinnors livslängd. Mäns korta livslängd och benägenhet till självdestruktiva beteenden är på agendan i många europeiska länder. I Estland fann man att män ofta är överoptimistiska och tenderar att negligera hälsorisker (Hearn & Pringle 2006). I stort saknas det också en hälsopolitik som analyserar sambandet mellan maskulinitet och självdestruktiva attityder och beteenden bland män. Hearn och Pringle avslutar sin europeiska studie av mäns situation i Europa med att konstatera att det är en stor risk för att det uppstår en stor klyfta mellan olika länder när det gäller jämställdhetspolitik och synen på kön.
Bilaga 20
29
7 Män och sexualitet
En annan viktig aspekt av mäns och kvinnors hälsa handlar om sexualitet. Heterosexuella mäns problem med sexualitet har länge varit dolt i samhället. Den manliga sexualiteten togs för given, och diskuterades inte. Idag är läget annorlunda, men vi finner också stora skillnader mellan olika länder. Mäns problem synliggörs ofta i samband med frågor som rör potens, prostataproblem, STI, det vill säga sexuellt överförda infektioner, och andra problem (Statens folkhälsoinstitut 2010).
Fler kvinnor än män rapporterar om nedsatt sexuell förmåga och om olika former av problem med sexualiteten. Minskat sexuellt intresse är dubbelt så vanligt hos kvinnor jämfört med män. Men även män rapporterar i hög utsträckning olika sexuella problem, som till exempel problem med ejakulation, potens och sexuell lust. Bakom dessa siffror döljer sig förmodligen mer omfattande problem som har med intima relationer, äktenskap, genus och makt att göra. Män tenderar också ofta att underapportera om sina ”problem” (Herz och Johansson 2011).
Den senaste befolkningsundersökningen om sexualvanor i Sverige genomfördes 1996 (Folkhälsoinstitutet 1996). Många av de mönster som synliggjordes i denna undersökning består. I en kunskapssammanställning från 2012 (Folkhälsoinstitutet) framkommer bland annat att ungefär 50 procent av befolkningen är tillfreds med sitt sexualliv. Det finns också ett starkt samband mellan tillfredställande relationer och sexualliv å ena sidan och å andra sidan välbefinnande och hälsa. Bland män som har sex med män finns ett klart samband mellan att vara öppen om sexuell läggning och hur nöjd man är med sitt sexliv. Det saknas studier om hur kvinnor som har sex med kvinnor ser på detta (Ibid:7). Undersökningar visar på höga grader av psykisk ohälsa bland hbt-personer; psykisk ohälsa är dubbelt så vanlig och självmord mycket mer frekvent än bland heterosexuella. Särskilt unga transpersoner är utsatta. Det är också mycket vanligt förekommande med våld mot hbt-personer.
Det saknas idag i stor utsträckning forskning som ger oss en bra bild av hur mäns sexualitet och sexuella problem kan förstås insatta i ett större sammanhang. Idag har det till exempel skapats en marknad för preparat som till exempel Viagra, som används för att hantera impotens och störningar i sexualiteten. Vi har också en utveckling där allt fler män väljer att operera och förstora/förlänga sin penis. Samtidigt saknas det i stort diskussioner om mäns sexualitet.
Bilaga 20 SOU 2014:6
30
Man anar också att det finns stora mörkertal vad gäller rapportering av problem och andel män som skulle vilja men inte dristar sig att söka hjälp. Vi saknar också kunskaper om hur sambandet mellan våld, sexualitet och synen på jämställdhet ser ut bland olika grupper av män.
Bilaga 20
31
8 Attityder och jämställdhetspolitik
I en studie av svensk jämställdhetspolitik analyserar Katharina Tollin (2011) hur en stor del av de politiska diskussionerna och försöken att införa lagändringar på 1970- och 80-talet kretsar kring förståelsen av vad en attityd är och hur attityder påverkar jämställdhetsarbetet. Tollin menar att tecknet ”attityd” introduceras i den politiska debatten för att motverka och blockera vissa politiska förslag och reformer. Attityder antar en närmast mytisk och mystisk plats i jämställdhetspolitiken. Ofta framstår attityder som något nedärvt, något som bottnar i uppfostran och som cementeras redan i den tidiga socialisationen (Ibid:60). Den här väldigt intressanta analysen av attityder och jämställdhetspolitik ger oss anledning att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till attitydundersökningar och framför allt kanske till hur dessa används inom politiken.
När vi studerar attitydmätningar får vi ett slags karta över hur människor vid en viss tidpunkt, som befinner sig i ett visst kollektivt affekttillstånd, påverkade av vissa samtida debatter och offentliga bilder, förhåller sig till en rad påståenden. Resultaten ger oss en generell bild av attityder och föreställningar vid en viss tidpunkt. Ibland tillåter statistiken att det skapas undergrupper – som till exempel män/kvinnor, arbetarklass/medelklass – och detta kan ge oss en mer nyanserad bild av hur människor utifrån vissa sociala positioner tänker och tycker om saker och ting. Men vanligt är också att analyserna stannar på den generella nivån, vilket ger oss en väldigt grovhuggen bild av tingens tillstånd. Forskningen präglas ofta av att det å ena sidan finns enkätstudier och kvantitativ forskning som ger oss generella resultat och bilder av hur folk tänker och hur de handlar, och å andra sidan kvalitativ forskning som tittat närmare på hur till exempel tjugo män som tagit ut mer än sex månader föräldraledighet ser på och förhåller sig till ett antal frågor. Men det som ofta saknas är studier där man knyter ihop och skapar en mer sammansatt bild av generella och mer specifika strömningar och rörelser bland i detta fall män och kvinnor.
Idag är det inte önskvärt att genomföra en studie av ”den svenske mannen”, utan det vi lärt oss av utvecklingen från 1990-talet och framåt är att vi snarare bör fokusera på maskuliniteter, och inte minst också att sätta dessa i relation till intersektioner mellan kön, klass, etnicitet, ålder etc. Det finns också ett behov av att dekonstruera och diskutera relationen mellan nation och manlighet. Samtidigt finns det ett behov av att skapa bättre underlag för att kunna följa
Bilaga 20 SOU 2014:6
32
mäns och kvinnors attityder över tid, gärna kombinerat med djupstudier av olika subgrupper. Kanske kan vi också hoppas att vi är på väg bort från I-Princip och istället rör oss mot en reflexiv och jämställd manlighet.
Idag finns det stora kunskaper och relativt gott om vetenskapliga undersökningar om kön, sexualitet, familjer, jämställdhet och välfärdspolitik. Det som ofta saknas är däremot att någon samlar all data som existerar och ger oss en karta över dagens situation. Jalmerts studie om den svenske mannen utgör ett bra exempel på hur ett sådant angreppssätt skulle kunna se ut. Idealet skulle vara att denna typ av undersökning, där man inte enbart samlar data utan också analyserar och sätter in data i ett större teoretiskt, samhälleligt och kulturellt perspektiv kunde utföras regelbundet, typ vartannat år. Idag samlas det mängder av statistik och forskare studerar väl avgränsade frågeställningar och områden, men ibland tenderar ett mer resonerande, teoretiskt välgrundat och reflexivt arbetssätt kring frågor att få mindre plats i forskning och politik. Ett sådant arbetssätt innebär att man som forskare måste i viss utsträckning våga resonera och spekulera. Om vi tänker efter är det också denna typ av arbeten, som inte alltid betraktas som det högsta vetenskapliga produkterna, men som vågar ta ett grepp om sakfrågor och arbeta fram analytiska kartor över områden.
Det saknas förstås som alltid studier inom vissa områden och fält. En ”grupp” som behöver studeras mer är ”unga män”. I flera av attitydområdena framkommer det att denna grupp är intressant. Detta gäller framför allt när man bryter ner gruppen till olika subgrupper, och studerar intersektioner med fokus på klass, etnicitet, kön, boende etc. Flera undersökningar tyder på att stora grupper av unga män har svårt att känna igen sig i diskussionen om jämställdhet och inte minst feminism. Här finns risk att det skapas subgrupper som odlar ett hat mot till exempel kvinnor, flyktingar och homosexuella. Denna typ av studier är ofta svåra att genomföra, kräver ibland deltagande och innebär vissa risker (se till exempel Fangen 2001). Framöver behöver vi också arbeta fram teoretiska och analytiska modeller och redskap som hjälper oss att sätta samman studier från olika områden – hälsa, rasism, politik, våld etc. – och som ger oss möjlighet att se både sega mönster och förändringar.
Bilaga 20
33
9 Konklusion
Den här rapporten bygger i stor utsträckning på material från olika typer av attitydstudier. Detta bidrar till en rad metodologiska svagheter – till exempel saknas ofta longitudinell statistik, vilket gör det svårt att jämföra olika undersökningar och att få en bra bild över hur saker och ting utvecklas över tid. Detta gör också att det ibland blir relativt långa hack i redovisningen av olika mätningar. Denna typ av studier ger också en avskalad och dekontextualiserad bild av den sociala verkligheten och de frågor vi studerar. Med detta sagt, kan man ändå läsa ut en del intressant resultat ur denna typ av studier, speciellt om man kombinerar dessa mätningar med andra former av forskning och studier.
Några slutsatser är möjliga att dra, men dessa måste också diskuteras och sättas in i ett större sammanhang. Vi har bland annat kunnat se att klass utgör en viktig dimension i de olika undersökningarna. Det är givetvis inte så att det enbart är unga män från arbetarklass som är rasister och främlingsfientliga, utan bland dem som uttrycker denna typ av åsikter och som röstar på till exempel Sverigedemokraterna eller på dansk folkeparti, finner vi också medelklassväljare. Men uppenbarligen skapar en stark marginalisering – avsaknad av arbete, framtidsmöjligheter, boende och grunderna för ett värdigt liv – också en grogrund för främlingsfientlighet och ett förakt för svaghet. Dessa socialpsykologiska mekanismer är paradoxala och intuitivt lite märkliga. Borde man inte i detta utsatta läge snarare värna om varandras rättigheter och skapa starka band mellan förtryckta och marginaliserade grupper. Detta händer ju också, men lika ofta skapas det ett slags hierarki bland de svaga, ett utanförskapets sociala och kulturella stege, där xenofobi, homofobi och andra otäcka mekanismer sätts i spel.
Men klass är komplicerat. Medelklassen är förstås inte heller homogen. Bland medelklassmanligheten finner vi dels dem som bejakar kvotering, tar ut lång föräldraledighet och menar att jämställdhet är ett centralt samhällsmål, dels dem som prioriterar arbetet, är motståndare till alla former av kvotering och som inte ser jämställdhet som ett centralt samhällsmål. Klass är centralt för att förstå attityder, men det är också komplext och kan slå på lite olika sätt. Vi behöver ta ett steg till, och studera hur olika former av intersektioner – klass, kön, etnicitet och ålder – slår och bildar olika mönster. De flesta attitydundersökningar bygger på relativt
Bilaga 20 SOU 2014:6
34
”primitiva” klassifikationssystem och det saknas ofta en medvetenhet om risken att enbart se klass och kön som variabler.
Den allmänt positiva inställningen till jämställdhet ger oss hopp, men ju närmare vi tittar på statistiken desto mer komplicerat blir mönstret. Alla vill ha fred, jämställdhet och ett bra liv, men så snart vi närmar oss de praktiska, konkreta, politiska och fördelningsmässiga nivåerna av dessa val, differentieras människor och tycker plötsligt väldigt olika. När vi talar om jämställdhet är det därför alltid viktigt att konkretisera och att studera människors attityder till de politiska val som verkligen ställer saker på sin spets. Vad är vi beredda att betala för att uppnå jämställdhet?
Bilaga 20
35
Referenser
Bergqvist, Christina, Adman, Per och Jungar, Ann-Cathrine (2008)
Kön och politik. Stockholm: SNS förlag.
Chodorow, Nancy (1978/1995) Femininum – maskulinum: moders-
funktion och könssociologi. Stockholm: Natur och Kultur.
Demker, Marie (2011) ’Positiv attityd till invandring trots mobili-
sering av invandrarmotstånd’. Weibull, Lennart, Oscarsson, Henrik och Bergström, Annika (red.) I framtidens skugga. Fyrtiotvå kapitel om politik, medier och samhälle. SOM-undersökningen 2011. SOM-rapport nr 56. Esping-Andersen, Gösta (1990) The three Worlds of Welfare Capi-
talism. Princeton: Princeton University Press.
European Institute for Gender Equality (EIGE) (2012) The involve-
ment of men in gender equality initiatives in the European union.
Luxembourg: Publication office of the European Union. Fangen, Katrine (2001) En bok om nynazister. Oslo: Universitets-
förlaget. Folkhälsoinstitutet (1999) Sex i Sverige: om sexuallivet i Sverige 1996.
Östersund: Statens Folkhälsoinstitut. Forum för levande historia (FLH) (2011) Antisemitism och islamo-
fobi – utredning, orsaker och preventivt arbete.
Forum för levande historia (FLH) (2012) Toleransens intoleranta bak-
sida. 18 svenska ungdomars verklighet. Skrift 14:2012. (Ann Runfors).
Göransson, Anita (2004) Kvinnor, män och karriärer. Visioner och
verklighet i näringslivet. Stockholm: SNS.
Hearn, Jeff (1998) The violences of men: How men talk about and
how agencies respond to men’s violence to women. London: Sage.
Hearn, Jeff och Keith Pringle (2006) European perspectives on men
and masculinities. National and transnational approaches. London:
Palgrave MacMillan. Herz, Marcus och Johansson, Thomas (2011) Maskuliniteter. Kritik,
tendenser, trender. Malmö Liber: förlag.
Holter, Øystein G. (2007) Män i rörelse. Jämställdhet, förändring och
social innovation i Norden. Hedemora: Gidlunds.
Bilaga 20 SOU 2014:6
36
Holter, Øystein Gullvåg, Svare, Helge och Egeland, Cathrine (2009)
Gender equality and quality of life. A Norwegian perspective.
Oslo: NIKK. Holter, Øystein G. (2007b)”Men’s work and family reconciliation
in Europe”. Men and Masculinities, vol. 9 (4), s. 425–456. Integrationsverkets rapportserie (2005:2) Rasism och främlingsfient-
lighet i Sverige. Norrköping: Integrationsverket.
Jalmert, Lars (1984) Den svenske mannen. Stockholm: Tidens förlag. Johansson, Anna-Karin (2008) Hälsa bland män i glesbygds-
kommuner. Socialmedicinsk tidskrift, vol. 85, nummer 3:242–50. Johansson, Thomas (2000) Det första könet? Mansforskning som
reflexiv praktik. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Thomas (2007) The transformation of sexuality.
Harmondsworth: Ashgate. Järvklo, Niclas (2010) Kränkta män. Expo, nr 3:44–57. Karolinska institutets folkhälsoakademi (2009:5). Jämställdhet och
folkhälsa. Ett kunskapsunderlag. Stockholm: Karolinska institutet.
Klinth, Roger och Johansson, Thomas (2010) Nya svenska fäder.
Umeå: Boréa förlag. Lundgren, Eva, Heimer, Gun, Westerstrand, Jenny & Kalliokoski,
Ann-Marie (2001) Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning. Stockholm: Fritzes. Mendel-Enks, Stephan (2005) Med uppenbar känsla för stil: Ett repor-
tage om manlighet. Stockholm: Atlas.
Oskarsson, Maria (1993) ’Synen på jämställdhet’. Holmberg, Sören
och Weibull, Lennart (red.) Vägval. SOM-rapport 11. SOMinstitutet. Göteborgs universitet. Oskarson, Maria (1996)’Politisering av jämställdheten’ i Holmberg,
Sören och Weibull, Lennart (red) (1996) Mitt i 90-talet. SOMrapport 16. SOM-institutet. Göteborgs universitet. Oskarson, Maria Rohdén, Helena (2002)’Könsskillnader i politiken
– mönstren består’. I Holmberg, S. Och Weibull, L. (red.) Det våras för politiken. SOM-rapport 30. SOM-institutet. Göteborgs universitet. Sernhede, Ove (2002) Alienation is my Nation. HipHop och unga
mäns utanförskap i det nya Sverige. Stockholm: Ordfront förlag.
Bilaga 20
37
SOU (1998:6) Ty makten är din… Myten om det rationella arbets-
livet och det jämställda Sverige. Stockholm: SOU.
SOU (1994:3) Mäns föreställningar om kvinnor och deras chefskap.
Stockholm: SOU. SOU (2005:66) Makt att forma samhället och sitt liv – jämställd-
hetspolitiken mot nya mål. Sammanfattning. Stockholm: SOU.
SOU (2007:108) Kön, makt och statistik. Stockholm: SOU. Statens Folkhälsoinstitut (2010:4) Mäns sexualitet och reproduktiv
hälsa. En kunskapsöversikt. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens Folkhälsoinstitut (2012:1) Sex, hälsa och välbefinnande.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Statens Folkhälsoinstitut (2012:3) Levnadsvanor. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut. Statistiska centralbyrån (2012) På tal om kvinnor och män. Lathund
om jämställdhet 2012.
Svallfors, Stefan (2012) Contested welfare states. Welfare attitudes in
Europe and beyond. Stanford: Stanford University Press.
TNS/SIFO (2010) Segmentering rörande uppfattningar om jäm-
ställdhet mellan män och kvinnor. Integrations- och jämställdhetsdepartementet.
Tollin, Katharina (2011) Sida vid sida. En studie av jämställdhetens
genealogi 1971–2006. Stockholm: Atlas förlag.
Ungdomsstyrelsen (2007) Unga med attityd. Ungdomsstyrelsens atti-
tyd- och värderingsstudie 2007. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen (2012) Ung idag 2012. En beskrivning av ung-
domars villkor. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen (2013:1) Unga och våld – en analys av masku-
linitet och förebyggande verksamheter. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Wetterberg, Tomas (2002) Vill man ha jämställdhet? Slutrapport för
projektet Män och jämställdhet. Stockholm: Regeringskansliet.
Bilaga 21
1
Bilaga 21
Översikt kring svensk, nordisk och internationell maskulinitetsforskning
Ulf Mellström, Jeff Hearn och Keith Pringle
Ulf Mellström är professor, Centrum för genusforskning, Karlstads universitet. Jeff Hearn är professor, Centrum för feministiska samhällsstudier, Örebro universitet. Keith Pringle är professor, Sociologiska Institutionen, Uppsala universitet.
Bilaga 21 SOU 2014:6
2
Innehåll
1 Studier av män och maskulinitet ............................................... 3
2 Vad är kritiska studier av män och maskuliniteter? ................. 5 3 Maskulinitetsstudier i en svensk kontext ................................. 8
4 Maskulinitetsstudier i en nordisk kontext .............................. 14 5 Kritiska studier av män och maskulinitet inom EU och i Europa ....................................................................................... 19
6 Kritiska studier av män och maskulinitet bortanför Europa ....................................................................................... 22 7 Infrastruktur och institutionalisering ..................................... 24
Referenslitteratur i urval: .................................................................. 26
Bilaga 21
3
1 Studier av män och maskulinitet
Män och maskulinitet är ett intresseområde som väcker alltmer uppmärksamhet i samtiden. Det gäller forskningsfrågor såväl som ett mer allmänt populärkulturellt intresse. Det senare visar sig inte minst i återkommande mediedebatter. Frågor om manligheter i kris och förändring i relation till samhälleliga genusrelationer är ofta de övergripande, men spridningen är stor och förgrenar sig bland annat på områden som:
Ekonomi och arbetsmarknad: förändrade produktionsförhållanden med övergång från industrisamhälle till kunskapssamhälle förändrar en traditionellt könsuppdelad arbetsmarknad.
Teknologi: Nya informationsteknologier som utmanar mäns nära koppling till teknologi som yrke, uttryck och identitetsskapare
Nation, klass och etnicitet: Det multikulturella samhället ställer nya frågor om manlighetsnormer, klass och kulturell tillhörighet.
Demografi, hälsa och livsförlopp: män har kortare medellivslängd, lever farligare och utsätter sig själva och andra för mer risker i jämförelse med kvinnor.
Familj, hem och faderskap: med nya jämställdhetsnormer, samlevnads- och intimitetsformer utmanas klassiska manliga försörjar- och faderskapsideal.
Utbildning och klass: Pojkars relativa underprestation inom ungdomsskolan såväl som inom högre utbildning.
Konsumtion, mode och estetik: Förändrade konsumtionsmönster och identitetsuttryck utmanar och förändrar normer för skönhet, kropp och hälsa för män såväl som kvinnor.
Sexualitet: HBT-frågor har haft ett mycket stort genomslag under de senaste tjugo åren. Utmaningar av olika heteronormer ställer nya frågor kring manlig heterosexualitet och homofobi.
Bilaga 21 SOU 2014:6
4
Våld: Mäns våldsutövning är fortsatt ett stort samhälleligt problem.
Det gäller mäns våld mot kvinnor såväl som mäns våld mot andra män.
Såsom i all samhällelig analys måste dock det till synes snabbt föränderliga ställas mot bristen på förändring och tröghet. Det gäller exempelvis mäns våldsutövning, skev makt- och förmögenhetsfördelning samt ojämlikt ägande av privat egendom. Skillnaden mot tidigare historiska skeenden är att idag är manlighet och maskulinitet inte för givet taget. Det är idag legitimt att ställa frågor som: Hur behåller män makt? Vad är en man? På vilket sätt är homosexualitet ett hot mot manlighet? På så sätt är det manliga inte längre den självklara utgångspunkten för det mänskliga såsom det varit genom stora delar av vår historia.
Bilaga 21
5
2 Vad är kritiska studier av män och maskuliniteter?
I ett historiskt perspektiv har samhälls- och humanvetenskapen nästan uteslutande varit ett studium av män och maskulinitet likväl som teknik- och naturvetenskapen har varit och fortfarande är ett vetenskapsområde dominerat av män. En utgångspunkt i studiet av män och maskuliniteter har alltså varit att problematisera mannen som utgångspunkten för det mänskliga. Det blir extra tydligt när vi exempelvis ser på engelskans ”Man” eller franskans ”L’homme” som generiska termer för människan. Studiet av män och maskuliniteter finner vi inom de flesta samhälls- och humanvetenskaper men med en övervikt inom sociologi och historia. Metodologiskt rör sig studiet av män och maskuliniteter från klinisk forskning, psykodynamisk forskning å ena sidan till sociologiska makroperspektiv å andra sidan, från kvalitativa och etnografiska studier till stora surveyundersökningar. Utgångspunkten för maskulinitetsforskningen har alltsedan 1980-talet varit diversifiering och pluralisering av maskulinitet, dvs. att visa på det stora spektrum av maskulina uttryck som funnits genom historien och som finns i samtiden. De kritiska perspektiven på studiet av män och maskuliniteter vilket i hög grad är de som representeras av den akademiska forskningen (Connell, 1993, 1998; Hearn, 1996; Pease and Pringle, 2001, Nordberg 2005, Gottzén & Jonsson 2012, Sandberg 2011) lever sida vid sida med populärkulturella uttryck och existentiella betraktelser av manlighet (Bly 1991, Holmström 1995, Hosin 2013). Det senare ofta nära sammankopplade med olika former av mansrörelser såsom den amerikanska faderskapsrörelsen (Promise keepers), ”männens rätt” och mansjourer (Gavanas 2004). Intresset för män och maskulinitet följs ofta åt av starka ideologiska underströmmar. Clatterbaugh (1990) gör en uppdelning i profeministiska, promanliga och antifeministiska perspektiv. Uppdelningen som gjordes för drygt tjugo år sedan är fortfarande relevant, men styrkeförhållandena mellan perspektiven har förskjutits. Det promanliga perspektivet äger i början av 2010-talet enbart en bråkdel av den artikulationsstyrka det gjorde för tjugo år sedan. Det antifeministiska har utan tvekan profilerats genom olika websajter och bloggar men har inte integrerats inom den akademiska forskningen. Här har den kritiska profeministiska maskulinitetsforskningen kommit att dominera och än mer så under den senaste tjugoårsperioden.
Bilaga 21 SOU 2014:6
6
Utgångspunkterna för den kritiska maskulinitetsforskningen är att maskulinitet är historiskt föränderligt, relationellt och ickeessentiellt (Hearn, 1997, 2004, Mellström 2006). Det innebär inte att kropp och biologi förbises men att tonvikten ligger på det socialt och kulturellt föränderliga vilket också innefattar kroppsliga och biologiska dispositioner.
Sedan Clatterbaugh gjorde sin kategorisering har den akademiska och kritiska forskningen mångfaldigats. Maskulinitetsforskningen som på 1980- och 1990-talet i huvudsak var en amerikansk, engelsk och skandinavisk angelägenhet är idag ett globalt forskningsområde (se avsnitt 5-7 nedan). På många sätt kan maskulinitetsforskningens utveckling i termer av uppmärksamhet och synliggörande beskrivas som en framgångssaga. Det finns nu ett flertal tidskrifter inom området, såsom Men and Masculinities, Norma: The International
Journal of Masculinity Studies, Masculinities and Social Change, Culture, Society and Masculinities och ett antal bokserier på stora förlag (se avsnitt 7 nedan). Vad som för tjugo år sedan var ett relativt esoteriskt forskningsintresse är idag ett etablerat forskningsområde med en akademisk infrastruktur (om än blygsam) med professurer och institutionell uppbackning. Även om stort antal perspektiv återstår att undersöka så karaktäriseras de senaste tjugo åren av en empirisk mångfald och ett stort antal nya teoretiska perspektiv.
Speciellt har studiet av intersektioner mellan olika sociala kategorier kommit att utvecklas. Det rör sig om studier av maskulinitet - klass, etnicitet, ras, funktionsförmåga, ålder, sexualitet, osv. Inte minst har den framväxande queer- och sexualitetsforskningen varit av stor betydelse. Likaså har nyare feministiska perspektiv fått ett allt större genomslag under 2000-talet och början av 2010-talet (I Sverige t.ex. Hammarén 2008, Jonsson 2010, Balkmar 2012, Joelsson 2013).
Vad som framförallt skett under den senaste tjugoårsperioden är att den kritiska maskulinitetsforskningen har gjort män, maskulinitet och manligheter till explicita objekt/subjekt att studera. Under samma period ser vi inom den internationella forskningen en koncentration kring framförallt tre tematiker: patriarkat; skillnader mellan enskilda män och maskuliniteter; relationen identitet och sexualitet, dvs. sexuell identitet Inom varje tematik finns den en spänning mellan det specifika och det generella, mellan enskilda män/manligheter och strukturella faktorer. Connell konkluderade i slutet av 1990-talet (1998) de huvudsakliga tematikerna inom fältet i termer av: pluralisering; hierarki och hegemoni; kollektiva praktiker; kroppen som en arena för identitetsskapande; motsägelsefullhet;
Bilaga 21
7
dynamik. Även hos Connell återkommer spänningsförhållandet mellan det kollektiva och det specifika eller med andra ord mellan det individuella och det strukturella.
I relation till det problematiska spänningsfältet mellan individuell erfarenhet och kollektiva strukturer har också begreppet maskulinitet blivit mycket omdiskuterat (Donaldson, 1993; Nordberg, 2000; Whitehead, 2002). Begreppet kritiseras bland annat för dess definitionsmässiga luddighet som leder till förvirring kring vad som egentligen menas med maskulinitet (McMahon, 1993; Hearn, 1996b, 2004) och hur det skall användas akademiskt såväl som politiskt. Vilkas erfarenheter avses och vilka kvalificerar för att inbegripas i görandet av maskulinitet? Kvinnor i räddningstjänsten som utför klassiskt manliga arbetsuppgifter? Transpersoner som upplever att de lever i fel kropp? osv. Många forskare inom fältet använder snarare begrepp som individuella och kollektiva praktiker, identitet, diskurser om män och maskulinitet snarare än det generella maskuliniteter. Att specificera begreppsanvändningen har blivit alltmer centralt, inte minst när forskningsfältet kommit att globaliseras. Det senare ser vi inte minst när det gäller det växande antalet studier av män och maskulinitet i icke-västliga delar av världen, dvs. Asien, Afrika och Latinamerika (Connell, 1998; Ouzgane and Coleman, 1998; Pease and Pringle, 2001; Cleaver, 2002; Morrell, 2002; Mellström 2003; Morrell and Swart, 2004).
Bilaga 21 SOU 2014:6
8
3 Maskulinitetsstudier i en svensk kontext
I en intervju i NorMa (Nordisk tidskrift för maskulinitetsstudier) 2006 påpekar den kända maskulinitetsforskaren Raewyn Connell det till synes paradoxala i att Sverige och Norden är internationella föregångare när det gäller jämställdhet och maskulinitetspolitik. Länder vars huvudsakliga ekonomiska bas utgörs av mycket manligt dominerade näringar såsom skog, olja, fiske och gruvor, karaktäriseras ofta av starka patriarkala traditioner (Dawson 1994). Samhällsordningarna i Skandinavien och Norden utgör här ett undantag som kombinerar en omfattande välfärdspolitik med till traditionella manligt dominerade basnäringar. Connell syftar här självklart på den svenska och de nordiska välfärdsstaternas profilerade jämställdhets- och genuspolitik, dvs. det som kommit att bli ett definierande drag i det som kommit att kallas den nordiska modellen i kontrast tillkonservativa och liberala politiska ordningar för välfärdsstatens organisering (Esping-Andersen et al 2002, Esping-Andersen 2009).
Den nordiska välfärdsstatens betydelse är inte minst tydligt när det gäller maskulinitetsstudier. Den dominerande grenen inom den svenska maskulinitetsforskningen har varit faderskapsforskningen (Folkesson 2000, Nordberg 2004, 2005). Tematikerna inom forskningsfältet har handlat om mäns uttag av föräldraförsäkringen, mäns ansvar i och för hemmet, skilda mäns föräldraskap, nya faderskapsparadigm, faderskapets historia, pappapolitikens historia och utveckling osv. (Berglund 2008, Berg & Johansson 1998, Hagström 1999, Klinth 2002, Plantin 2001, Klinth och Johansson 2008, Mellström 2006). Det är jämställdhetstematiker som växt fram i samklang med välfärdsstatens behov och familjepolitiska reformer. Den svenska familje- och arbetsmarknadspolitiska visionen har allt från 1960-talet och framåt byggt på att män skall ta ett reproduktivt ansvar och kvinnor skall ta ett produktivt ansvar på arbetsmarknaden. Det är vad som tidigt kom att kallas dubbel emancipation. I litteraturen kring kvinnor och arbetsmarknad (Stark (red.) 1997, Björnberg & Kollind 2003) har kvinnors strävan ut i offentligheten varit i fokus. Det emancipatoriska målet har definierats i termer av att bryta den könsmässiga segregeringen mellan hem och arbete. I den strävan är ”kvinnligheten” historiskt på väg från hem till offentlighet. Det emancipatoriska målet med anligheten har varit det omvända, dvs. att få män att ta större ansvar för arbetsdelningen i hemmet (Klinth 2002). Att få män att träda in i hemmet kan ses som en gradvis historisk förskjutning där vi gått från sekelskiftets distanserade
Bilaga 21
9
borgerlige fader till dagens ”i-princip-jämställd-pappa” via 1950talets ”söndagspappa” och 1970-talets ”mjukismanlighet” (Jalmert 1983, Åström 1990, Plantin 2001). Den normativa maskuliniteten med avseende på dagens moderna faderskap och så den kommer till uttryck i rådgivningslitteratur, riksdagsbeslut om pappamånad, i Socialstyrelsens föreskrifter, med mera är en man som ställer upp för sin familj och som är positiv till jämställdhet (Hagström 1999, Klinth 2002, Nordberg 2005).
Kvinnors och mäns livsvärldar har i ett historiskt ljus närmat sig varandra men åtskilliga strukturella respektive attitydmässiga hinder återstår innan vi kan tala om ”dubbel emancipation”. Det visar inte minst den tillgängliga statistiken över fäder och fäders insatser inom hushållsarbetet. Endast var tionde svensk familj med småbarn eller barn i skolåldern är jämställda i bemärkelsen att de delar på hushållets uppgifter lika ofta även om fördelningen mellan män och kvinnor blivit betydligt jämnare under den senaste tioårsperioden (SCB 2010). Orsakerna härtill finner vi i argument kring ekonomisk rationalitet, maktfördelningen mellan könen samt könsstereotypa förväntningar på vad som är manligt respektive kvinnligt. Inte minst förklaringar kring ekonomisk rationalitet tenderar att användas av både män och kvinnor när de skall förklara ansvarsfördelningen i deras respektive familjer och de motiv som ligger till grund för en icke jämställd arbetsdelning. Mäns starkare förankring på arbetsmarknaden och generellt högre lön blir i praktiken ofta en avgörande faktor i vardagliga beslut trots att en stor del av dagens fäder uttryckligen menar att både arbetslivet och familjelivet utgör lika viktiga livsarenor.
Arbetslivets krav framstår med andra ord som centrala för faderskapets utformande och manligheters utformande i stort. Ett centralt tema i litteraturen kring maskuliniteter och arbetsmarknad är vad Kimmel (1994) benämnt som marknadens maskulinitet. Det är en form av maskulinitet som är förankrat i produktionen och bygger på ett aktivt deltagande i arbetslivet och stora investeringar i karriär och utbildning. Den här maskulinitetsformen bygger på homosocial konkurrens och kamratskap mellan män och utesluter inte sällan kvinnor (Holgersson 2003). I den här karriärorienterade livsformen ingår en uppdelning mellan arbete och familj samt en tydlig arbetsdelning mellan manligt och kvinnligt. I den här traditionella patriarkala formen för arbetslivets och hemmets organisering har även mer moderna och nutida karriärorienterade maskuliniteter sitt historiska ursprung. Den här klassiska maskulinitetsformen är
Bilaga 21 SOU 2014:6
10
fortfarande den dominerande formen inom det privata näringslivet (Mellström 1995, Cooper 2000).
Doktorsavhandlingar från framförallt mitten av 2000-talet visar dock på en gradvis framväxt av nya maskulinitetsordningar (Duvander 2009, Nordberg 2005, Backman 2005, Fogelberg-Eriksson 2005) där en stark samtida jämställdhetsdiskurs kommer till uttryck på olika sätt men framförallt ställer nya krav på faderskapets utformande och marknadens maskulinitet. Relationen mellan hem och arbete kommer alltmer i fokus för unga män och fäders identitetsarbete. Hemmet som arena blir allt viktigare att förhålla sig till. Den nu mer fyrtio år gamla svenska jämställdhetspolitiska idén om dubbel emancipation (Klinth 2002) verkar nu ha fått en stark symbolisk och vardagspolitisk betydelse. Trots att marknadens maskulinitet fortfarande kan ses som den dominerande formen inom det privata näringslivet så ser vi en ökad grad jämställdhetspolitisk orientering på flera olika plan. I populärkulturen ser vi en allt bredare manlig känslorepertoar och variation av olika sätt att uttrycka manlighet. Backman (2005) visar hur mannen och det manliga objektifieras, sexualiseras och erotiseras i samtida reklam och medier som en del av en allt starkare konsumtionskultur men samtidigt tillåts gå bortanför klassiska bilder av mannen som stark och osårbar. En ökande problematisering av det privata och personliga har lett till en ökande grad av emotionalisering och intimisering av mannen och det manliga i svensk populärkultur. De här studierna har åtskilliga internationella motsvarigheter. En parallell process av en förändrad genusordning visar också Nordberg (2005) på i sin studie av manliga arbetstagare i kvinnodominerade yrken. Nordberg (2005:75) menar att reell förändring har skett och att: ”den svenska jämställdhetspolitiken och lagarna ändå rubbat könsmaktsordningen”. Detta skriver hon som motvikt till flera amerikanska maskulinitetsforskare (Sotelo och Messner 1994, Pfeil 1995, Adkins 2002) som uttrycker att en ny manlig sensitivitet inte talar om nya mer jämställda genusrelationer utan snarare en normomvandling som legitimerar, understödjer och mäns privilegier. Härvidlag indikerar Nordbergs forskning en mer radikal förändring av manliga prioriteringar och maskulinitetsordningar i Sverige i jämförelse med exempelvis Förenta Staterna.
Forskningen kring nya maskulinitetsordningar har också successivt lett till att faderskapsforskningen i början av 2010-talet inte är lika dominerande som tidigare. Ett allt större inflöde av feministisk teori, queer- och postkoloniala perspektiv har gett nya kritiska inblickar i samtida maskulinitetsordningar och ställt nya frågor kring bland
Bilaga 21
11
annat den svenska jämställdhetspolitikens etniska, medelklass- och heteronormativa utgångspunkter. Gottzén & Jonsson (2012) m fl. visar i den editerade volymen ”Andra män” hur konstruktionen av den ”gode” svenske jämställde mannen speglas och kontrasteras mot den etniskt ”andre”, den av patriarkala traditioner präglade mannen från någon annanstans bortanför den nordiska horisonten. Egeberg Holmgren (2011) är en av de forskare som visat hur vad hon kallar en hegemonisk maskulinitetspolitik exkluderat, och i den meningen ”andrefierat” icke-vita, icke-heterosexuella och funktionshandikappade.
Den nya generationen av forskare (Järvklo 2008, Olofsson 2010, Egeberg Holmgren 2011, Sandberg 2011, Ericson 2011, Gottzén and Jonsson 2012, Balkmar 2012, Joelsson 2013, Berggren 2012) har allt tydligare tagit den samtida maskulinitetsforskningen bortanför ett modernistiskt paradigm. De har också integrerat den feministiska forskningsfrontens teoretiska insikter inom forskningsfältet vilket inneburit en välbehövlig teoretisk vitalisering. Det är delvis en utveckling vi sett i andra delar av världen och som dröjt i Sverige. Teoretisk vitalisering har ofta utpekats som viktigt när olika forskare gjort översikter, statusuppdateringar och sammanfattningar kring forskningsfältet (Folkesson 2000, Johansson 2001, Nordberg 2001). En återkommande tematik har också varit att komma bortanför den hegemoniska status som begreppet hegemonisk maskulinitet haft inom forskningsfältet. Diskussionen har varit omfattande (Folkesson et al 2000, Johansson 2000, Nordberg 2004, Ekenstam 2006, Howson 2009, Hearn et al 2010) och fortsätter att vara intensiv samtidigt som alltfler forskare visar på intressanta nyorienteringar bortanför fokuseringen på hegemonisk maskulinitet och dess subformer.
Integreringen av forskningsfältet inom genusforskningen har under den senaste 10års-perioden blivit tydligare. Fjelkestam, Hill och Tjeder (2013) talar om genusforskning om män och manlighet snarare än maskulinitetsforskning. Deras editerade volym från 2013 om hur kvinnor ”gör män och maskulinitet”, representerar en intressant nyorientering inom forskningsfältet då de visar på hur starkt fältet präglats av kopplingen mellan män och maskulinitet trots uttalade ambitioner att lösa upp densamma. Det har bland annat inneburit att mäns uppfattningar av maskulinitet har stått i centrum. Det gäller den svenska, nordiska och internationella forskningen. Som Fjelkestam, Hill och Tjeder (Ibid:12) påtalar så har teorier om maskulinitet främst konstruerats homosocialt snarare än heterosocialt, dvs. mellan män snarare än mellan män och kvinnor. Författarna visar effektivt hur de mest använda teorierna (bl. a Kimmel,
Bilaga 21 SOU 2014:6
12
Connell) inom fältet, med få undantag (Kosofsky-Sedgwick 1991, Halberstam 1997, Nordberg 2004), framförallt behandlat makt och hierarkier mellan män vilket bland annat lett till att kvinnor och kvinnors röster osynliggjorts när det gäller görandet av maskulinitet. Författarna skisserar här onekligen en viktig framtida forskningsuppgift, dvs. att koppla loss relationen män och maskulinitet och kvinnor och femininitet. Kvinnors görande av maskulinitet öppnar för nya tankespår inom den svenska maskulinitetsforskningen. En annan intressant nyorientering är studier kring risk, säkerhet och maskulinitet (Ericson 2011, Balkmar 2012, Andersson 2012, Häyren-Weinestål et al 2013, Joelsson 2013) i traditionella manliga yrkespraktiker och fritidssysselsättningar. Ericson visar exempelvis i sin avhandling kring räddningstjänsten hur riskpraktiker, omsorg och manlig gemenskap skapar inkludering respektive exkludering för vem som kan vara brandman. Andersson undersöker hur säkerhetsarbete och manlighet i den svenska gruvnäringen gestaltas med utgångspunkt i näringens egen oro för de höga kostnader som maskulint risktagande innebär. Flera av dessa studier borrar sig in i vad som kommit att kallas ”patriarkatets kärna”, dvs. olika former av maskulina sociala praktiker som förblivit relativt oberörda av föränderliga genusrelationer i samhället och orienterar sig mot traditionella patriarkala värderingar (Mellström 2011).
Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att den svenska maskulinitetsforskningen har utvecklats gynnsamt under de senaste tiofemton åren. Folkessons (2000) och Bengtsson & Frykmans (1987) samfällda påpekande, med tretton års mellanrum, att området bör uppmärksammas och etableras har till delar infriats. En akademisk institutionalisering av området har skett. Samtliga tre författare av detta kapitel är professorer inom området och finns vid svenska lärosäten. Ett stort antal avhandlingar vid svenska lärosäten har producerats de senaste tio åren. En professur i kritisk maskulinitetsforskning vid Linköpings universitet har genererat en stor synlighet internationellt med publikationer, konferenser, doktorsavhandlingar med mera. Tidskriften NorMa som startades 2006 (fr. om 2014 utges densamma som en internationell tidskrift på Taylor & Francis) har gett området en nödvändig vetenskaplig bas i Sverige och Norden och expanderar nu till att bli en ledande internationell tidskrift inom området. Maskulinitetsforskningen har i allt högre grad inkorporerats i den övergripande genusforskningen genom samarbete, teorianvändning och nya empiriska arbeten med mångfacetterade utgångspunkter. Ämnesområdena har diversifierats. Idag finns det maskulini-
Bilaga 21
13
tetsforskning alternativt forskning om män och manlighet inom vitt skilda områden, exempelvis: medicin; hälsa; teknik; ingenjörsvetenskap; sociologi; fysik; etnologi; historia; litteraturvetenskap; företagsekonomi; organisation.
Bilaga 21 SOU 2014:6
14
4 Maskulinitetsstudier i en nordisk kontext
Maskulinitetsforskningen i Norden och Skandinavien har till stor del utvecklats i nära samarbete mellan nationella och nordiska nätverk av aktivister, forskare och politiker. Det kännetecknar framförallt den tidiga utvecklingen av forskningsfältet i alla de nordiska länderna. Den historieskrivningen är alltför omfattande för att kunna täckas in här men några tankelinjer ser vi som viktiga. Gemensamma utgångspunkter har varit den nordiska välfärdsstaten. Holter (2007) ser Norden som ett experimentområde i Europa när det gäller jämställdhet. ”Likestilling” är en självklar och central variabel i den nordiska modellen. När det gäller jämställdhet, män och manlighet så står det aktiva faderskapet och faderskapsfrågor i centrum även i de övriga nordiska länderna. Det har också lett till ett flertal gemensamma nätverk, nordiska forskningsprojekt, seminarier och konferenser där jämställdhetspolitikens utformning och utfall varit utgångspunkten (Holter red. 2007, TemaNord 2003, Folkesson et al 2000, Brandth och Kvande 2003, 2013, Magnusson et al 2008). Historieforskningen har i många fall varit föregångare när det gäller nordiska komparativa projekt (Lorentzen och Ekenstam 2006, Rydström och Mustola 2007). Inom den historiska maskulinitetsforskningen har också alternativa förståelser av manlighet utvecklats på ett sätt som inte varit lika centralt i den samtidsinriktade forskningen. Åtskilliga är de nordiska maskulinitetshistoriker som inte varit tillfreds med Connells begreppsbygge kring hegemonisk maskulinitet. Exempelvis har Jonas Liljequists (2004 m.fl.) arbete och begreppsutveckling kring manligheter och omanligheter visat sig vara fruktbart för förståelsen av den s.k. svaga manliga försörjarmodellen i de nordiska länderna. Jørgen Lorentzen (2012) utvecklar på ett liknande sätt som den svenske historikern Tomas Berglund (2008) förståelsen av mäns emotionalitet och omsorgsinsats i sina verk om faderskapets historia i Sverige respektive Norge. Lorentzens arbete täcker perioden 1850–2012 och Berglunds 1800talet. Sökandet bort från det angloorienterade maktperspektivet såsom det uttrycks ibland annat Connells arbete har utvecklats av forskare som Øystein Gullvåg Holter och Helene Aarseth. Iden om den svaga manliga försörjarmodellen har Holter vidareutvecklat och menar bland annat Nordens perifera geografiska läge har varit gynnsamt för regionens jämförelsevis svaga genusordningar. Från medeltid och framåt så har regionen befunnit sig utanför de starkt religiösa och moraliska cirklar som utgått från Central- och
Bilaga 21
15
Mellaneuropa. Holters tes är att Nordens omvärldsisolering tidigt ledde till mindre absolutistiska sociala disciplineringsformer långt från de dåtida maktsfärerna i Europa. Regionen har alltså en historia som bäddar för dagens jämställdhetspolitiska reformarbete. Holters idéer är på inget sätt oomstridda men är ett exempel på hur framförallt historiker och historiskt intresserade samhällsvetenskapliga forskare har laborerat med alternativa förståelser av män, manlighet och maskulinitet i Norden.
En känsla av kulturell affinitet har med andra ord präglat maskulinitetsforskningen i Norden även om forskningsprofileringar, framväxt och styrkeförhållanden skiljer och har skiljt sig åt. De nordiska nätverken har varit många och var framförallt det under 1980 och 1990-talet. Det är nätverk som efterhand formaliserats och institutionaliserats. Deras betydelse för den nordiska forskningen kan knappast överskattas. Exempelvis var det Nordiska Sommaruniversitets studiekrets ”Mellan män och maskuliniteter” (1995–1997) central för teoriimport och teoriutveckling i Norden under 1990talet. Flera av de då relativt unga deltagarna är idag etablerade och tongivande forskare inom området. Som en direkt efterföljd av arbetet inom studiekretsen publicerades de två digra volymerna ”Moulding masculininites” I, II (red. Ervø och Johansson 2003). Den mest avgörande betydelsen för den nordiska maskulinitetsforskningens etablering är kanske inrättandet av en koordinatorstjänst vid det dåvarande NIKK (Nordisk institut for kvinno- og kjønnsforskning). Nordiska rådet beslutade 1998 att bevilja medel för inrättandet av tjänsten som nordisk koordinator för mansforskning. De olika innehavarna av tjänsten har sedan på ett flertal sätt initierat nordiska samarbeten i form av konferenser, publikationer och nätverksarbete. Av särskild betydelse var etableringen av tidskriften NorMa fr.o.m. 2006. Det blev s a s det vetenskapliga kvittot på en lång tids strävan att etablera och institutionalisera fältet på nordisk basis. Tjänsten försvann när NIKK lades ner 2010 men har nu återuppstått i mindre skala vid det nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.
Det nordiska perspektivet har alltså genomgående varit centralt men skiljelinjer finns också. Folkessons kartläggning från 2000 visar förtjänstfullt på hur maskulinitetsforskningen växt fram i de olika länderna. Danmark är det land som skiljer ut sig mest. I Danmark ser vi embryon till forskningstraditionen redan på 1920-talet. Det sker genom ett antal examensarbeten som behandlar homosexualitet och manlighet. Den sentida forskningen följer också ofta mönstret att
Bilaga 21 SOU 2014:6
16
frågor om samkönad kärlek och begär ställer frågor kring manlighet, sexuell identitet och normalitetspraktiker. På ett liknande sätt som den gjorde det i 1920-talets Danmark så ställde queerforskningen nya frågor till maskulinitetsforskningen på 1990 och 2000-talet. Den danska maskulinitetsforskningen var också tidigast på banan i Norden. Danska författare publicerade betydligt flitigare under 1970-talet i jämförelse med Sverige och Norge (Folkesson 2000). Introduktionen av fältet, teorier och frågeställningar om män har på så sätt ofta gått via Danmark. Forskningen i Danmark har heller inte varit lika orienterad mot välfärdsstatens frågor kring faderskapets utformande. Danska forskare var även mycket aktiva inom området under 1980 och 1990talet men inte lika synliga som norska och svenska forskare under 2000-talet. Under 2000-talet och i början av 2010-talet har forskningen gradvis vitaliserats bland annat genom ett flertal studier kring etnicitet, social utsatthet, sexualitet, estetik, pojkars underprestation i skolan med mera (Christensen 2009 m fl., Christensen och Qvotrup 2012 m fl., Qvotrup Jensen 2010 m fl., Oxlund 2012, Sørensen 2008, 2010, Baagooe-Nilsen 2008, 2009, Reinecke 2005, 2009). Vitaliseringen har framförallt skett genom framväxten av starka sociologiska och pedagogiska forskningsmiljöer vid universiteten i Aalborg och Roskilde. Den danska genus- och maskulinitetsforskningsmiljön lider dock av en bristande institutionalisering i jämförelse med Sverige, Norge, Island och till viss del Finland. Det finns få riktade tjänster inom dansk genusforskning. Forskningen utförs inom andra discipliner.
Den norska maskulinitetsforskningen har varit central och drivande i det nordiska samarbetet samt har producerat ett stort antal publikationer och undersökningar över lång tid. Profilerade forskare som Lorentzen (1998, 2012 m.fl. Holter (1994, 2013 m.fl.), Oftung (1997, 2010 m.fl.), Aarseth (1994, 2011 m.fl.) har varit mycket viktiga för utvecklingen av den nordiska maskulinitetsforskningen. De har utgjort en kärnmiljö och bas för den norska såväl som den nordiska forskningen. Boken ”Mäns livssammanhang” (Holter och Aarseth 1994) kom snabbt att bli en form av referenslitteratur för forskare och aktivister i hela Norden. I boken öppnar författarna emancipatoriska rum för manlighet och maskulinitet som sedermera kommit att bli en form av ledmotiv för senare forskningsinsatser. Den norska debatten och forskningen har också präglats av ett tydligare ”promanligt” perspektiv i relation till kvinno- och ”kjønns”forskningen. Skiljelinjerna har ofta varit skarpare och debattläget högre och mindre ”politiskt korrekt”. I Sverige använder vi ofta adjektivet kritisk före
Bilaga 21
17
substantivet maskulinitetsforskning. I den norska forskningsmiljön används det adjektivet i princip aldrig. Det avspeglar en liten men icke desto mindre en skillnad mellan Sverige och Norge. De norska maskulinitetsforskarna är dessutom livliga deltagare i den allmänna samhällsdebatten på ett sätt som vi inte ser i Sverige. Den norska maskulinitetsforskningen har på senare år (2005 och framåt) alltmer integrerats i den övriga norska kjønnsforskningsmiljön. Exempelvis så finns den professur i likestillings- och maskulinitetsforskning som inrättades av barn- og likestillingsdepartementet 2007 vid Senter for Kvinne- og kjønnsforskning vid universitetet i Oslo. Återväxten av yngre forskare inom den norska maskulinitetsforskningen är dock ett problem i jämförelse med Sverige där som vi tidigare visat fått ett antal nyorienterande studier på början av 2010-talet. En nyligen inrättad postdoktjänst inom kjønnsforskningsmiljön vid universitetet i Bergen kan möjligen vara början på en revitaliserad norsk maskulinitetsforskning.
Början på den finska maskulinitetsforskningen kan dateras till mitten av 1980-talet med olika livsstils- och ”eländesstudier”. Det senare ibland parodierat som ett specifikt finskt bidrag till maskulinitetsforskningen. Fokus i dessa studier var relationen maskulinitet, klass, urbanisering, modernitet och livsstilsförändringar. De så kallade ”eländesstudierna” porträtterade ensamma, frånskilda, isolerade och alkoholiserade män som offer för modernitet och livsstilsförändringar. Dessa tidiga studier var studier av män men rubricerades aldrig som maskulinitetsforskning. Under 2000-talet och början av 2010-talet har forskningsfältet diversifierats. Genom nordiskt och europeiskt samarbete har antalet studier mångfaldigats. Det inkluderar undersökningar av faderskap och familjeliv (Huttunen 1999; 2001 Lammi-Taskula 2007), män inom militären (Tallberg 2009), män, sport och funktionshandikapp (Tiihonen 2002), män inom organisationer och företag (Hearn et al 2009), queer- och sexualitetsstudier bland unga män (Lehtonen 1999a, 1999b, Wickman 2001), män och våld (Jyrkinen 2005, Jokinen 1999, 2000, Ronkainen 1998 Räsenen et al 1998, Veteläinen et al 2013). Det senare har varit extra angeläget p.g.a. att Finland har haft en högre frekvens av interpersonellt våld i jämförelse med de andra nordiska länderna. Det finns också ett antal översikter av studier kring män och maskuliniteter (Hearn et al 2006, 2012, Nieminen 2012).
Den finländska maskulinitetsforskningen har till stor del varit integrerad i den övriga finska genusforskningen. Det gäller även det mer policyorienterade arbetet och intresset kring maskulinitetsfrågor
Bilaga 21 SOU 2014:6
18
som kan dateras tillbaka till sådana initiativ som kommittén jämställdhet mellan män och kvinnor från 1988 och på nordisk nivå inom Nordiska rådets program för män och jämställdhet under perioden 1995–2000.
Den isländska forskningen har av förståeliga skäl inte varit så omfattande men inte desto mindre mycket viktig (Gislason 2007). Den radikala isländska föräldralagstiftningen från 2000 väckte mycket uppmärksamhet och blev föremål för omfattande diskussioner kring faderskap och kvoterade pappamånader. Island har på relativt kort tid gått från ett politiskt genuskonservativt samhälle till att vara ett föregångsland när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och mäns uttag av föräldraledighet. När den nya föräldralagsstiftningen infördes så var lagstiftningen den mest radikala i världen i fråga om individualisering. Modellen med tre månader för respektive förälder och tre månader att dela mellan föräldrarna ställde nya uppfordrande frågor till forskare och politiker. Den kommer dessutom att utvidgas till fem plus fem plus två månader. Utfallet av den till en tredjedel individualiserade föräldraförsäkringen har från ett jämställdhetspolitiskt perspektiv varit framgångsrikt även om kvinnorna fortfarande står för den övervägande delen av föräldraledigheten (drygt 60 % 2007).
Bilaga 21
19
5 Kritiska studier av män och maskulinitet inom EU och i Europa
Det är självklart svårt att sammanfatta all forskning som pågår i Europa men vi tar här upp några huvudlinjer. Nationell, social och kulturell kontext samt inte minst den akademiska infrastrukturen i respektive land är av avgörande betydelse för forskningsvolymerna. I de flesta europeiska länder är forskningen fortfarande i sin linda men växer stadigt i både bredd och omfattning. Det har framförallt skett de senaste fem åren. En form av normativt genombrott har skett under den senaste femårsperioden vilket innebär att maskulinitetsforskningen och intresset för män, maskulinitet och manlighet inte längre är ett esoteriskt intresse. Det gäller framförallt syd- och Centraleuropa och är ett liknande genombrott som vi såg i de nordiska länderna för drygt 20 år sedan. Det skiftar väldigt mycket mellan länderna och inte minst när det gäller skillnader mellan teoritraditioner, metodologi, relationer till den feministiska forskningen med mera.
Föregångsländer inom Europa är framförallt England och Tyskland. Den engelska forskningen inom området är den mest voluminösa både när det gäller antalet titlar och forskningsbredd. Allt sedan 1980-talets början har det utvecklats kurser på universitetsnivå i både England och Tyskland. Den första internationella forskningskonferensen inom området anordnades i England 1988 (Hearn och Morgan 1990). Engelska forskare har ofta varit centrala i de flertal paneuropeiska forskningsprojekt som genomförts under den senaste tjugoårsperioden och som varit finansierade av EUs olika ramprogram. Några exempel är Arianneprojektet som handlade pojkars utbildningsvägar- och prestationer och det profeministiska mansnätverket mellan 1997–1999. Det tillika EU-finansierade European Research Network on Men in Europe (Novikova et al 2005) ledde senare till nätverket – Critical Research on Men in Europe (CROME) (www.cromenet.org). Nätverket var finansierat av det femte ramprogrammet under perioden 2000–2003 och har haft en stor betydelse för att föra ut forskningsfrågorna till politiker i Europa. Nätverket innefattar 15 länder i Syd-, Mellan-, Väst- och Östeuropa.
Forskningsmässigt har nätverket fokuserat på två tätt sammankopplade frågeställningar: specifika och könade sociala problem med män och vissa maskuliniteter samt mer generellt den könade problematiseringen av män och vissa maskuliniteter. Som vi tidigare nämnt så är män i allt högre utsträckning också att betrakta som könade varelser. I förlängningen av det perspektivet är också vissa
Bilaga 21 SOU 2014:6
20
mäns sociala praktiker att betrakta som sociala problem gentemot vilket olika länders välfärdssystem måste svara upp emot. Det berör sociala problem som alkoholism, våld, sexköp, droger, kriminalitet, sexuella övergrepp med mera. Det är med andra ord sociala problem som finns i alla Europas länder och innebär stora påfrestningar på välfärdssystemen. Problemen är mångbottnade och berör också mäns utsatthet och sårbarhet. Genderiseringen av män, maskulinitet och mäns sociala problem är komplexa och så är också välfärdssystemens respons på desamma (Holter and Aarseth 1993; Popay et al 1998, Pringle 1998; Pringle and Harder 1999). De nationella variationerna är stora men det vi ser är att de här problemställningarna är något som kan appliceras både när det gäller policyanalyser och åtgärder, akademisk forskning såväl som när det gäller mäns vardagliga livserfarenheter.
Relationen mellan forskning, politik och reformarbete är vidare ett kännetecknande drag för maskulinitetsforskningen på europeisk nivå. Exempelvis innehöll både Sveriges och Finlands ordförandeskapsperioder 2001 och 2006 större konferenser kring män, maskulinitet och jämställdhet arrangerade av värdnationerna. Nyligen initierade the EU European Institute for Gender Equality (EIGE), i Vilnius, Litauen, en studie av män och jämställdhet i Europa (Ruxton and van der Gaag 2012), vilket bland annat inkluderar över 300 organisationer och 27 medlemsländer (http://www.eige.europa.eu/internal/csr/search).
Under 2012–2103 avslutades det policyorienterade projektet "The Role of Men in Gender Equality”. Projektet innefattade ett 20tal forskare och över 40 nationella experter från EUs alla länder. Slutrapporten (Scambor et al. 2012) innefattar ett stort antal områden såsom: hälsa; familj; politisk representation; våld; arbete; utbildning; omsorg. Rapporten visar att även om framstegen går långsamt så berör de inte enbart ett fåtal länder utan artikuleras tydligare på en europeisk nivå och berör alla medlemsstater.
Den här typen av transnationella europeiska projekt är av stor vikt för att ytterligare kontextualisera maskulinitetsforskningens centrala problemområden: makt; patriarkala strukturer; social exkludering och inkludering. Frågornas tyngd förstärks också av ett Europa i kris där ekonomisk utsatthet och politisk turbulens skapar oroväckande nedåtgående spiraler av våld, xenofobi och misogyni. Utvecklingen i Grekland, Italien och delar av östra Europa pekar i en sådan riktning. Det utgör också stora utmaningar för forskning och politikutövande kring män och maskulinitet i Europa.
Bilaga 21
21
Den konsensus vi ser kring de jämställdhetspolitiska frågorna i Norden har med andra ord inte sin motsvarighet inom EU. En tydlig familjepolitisk konservatism kännetecknar snarare jämställdhetspolitiken i länder som exempelvis Ungern. Den nordiska genuspolitiska progressivismen står här i bjärt kontrast till en tydlig konservatism när det gäller genus- och jämställdhetsfrågor.
Bilaga 21 SOU 2014:6
22
6 Kritiska studier av män och maskulinitet bortanför Europa
Som vi tidigare konstaterat har den amerikanska, engelska, nordiska och australieniska maskulinitetsforskningen varit helt avgörande för fältets utveckling. Med utgångspunkt i den historien söker den samtida maskulinitetsforskningen i allt högre utsträckning också att utsträcka perspektiven bortanför Sverige, Norden och Europa. Det allt större utrymmet för en global forskningsagenda syns i bokserier som Global Masculinities (Cleaver, 2002; Pease & Pringle, 2002), The
International Encyclopedia of Men and Masculinities (Flood et al. 2007) och Men and Masculinities Around the World: Transforming Men’s Practices (Ruspini et al. 2011). I den senare volymen var målsättningen att engagera författare från hela världen. Boken innehåller bidrag från 17 länder. Även om ungefär hälften av bidragen i boken kommer från Europa så innebär ändå Ruspinis editerade volym att den geografiska spridningen har breddats när det gäller maskulinitetsforskningens kärnfrågor och empiriska fält. Andra samtida texter som går bortanför en västlig horisont är Masculinities in a Global Era (Gelfer 2013) och Men and Development (Cornwall et al 2011). Att maskulinitetsforskningen blivit alltmer global och geografiskt spridd blir också tydligt när man ser på antalet editerade volymer i ett stort antal länder. Det gäller Australien (Tomsen & Donaldson 2003), Brasilien (Arilha, Ridenti, & Medrado 1998), Kanada (Haddad 1993; Kaufman 1987), Frankrike (Welzer-Lang 2000), de forna sovjetrepublikerna (Novikova & Kambourov 2003), Tyskland (Multioptionale Männlichkeiten? 1998), Japan (Louie & Low 2003),
Latinamerika, (Olavarría & Moletto 2002), Mellanöstern (Ghoussoub & Sinclair-Webb 2000), Nya Zealand (Law Campbell, & Dolan 1999), Norden (Ervø & Johansson 2003a, 2003b), den postkoloniala världen (Ouzgane & Coleman 1998), Sydafrika (Morrell 2001a), i tillägg till de arbeten som publicerades i Nordamerika på 1980-talet (Brod 1987; Kimmel 1987; Kaufman 1987).
De globala policydiskussionerna är nära kopplade till forskningens frågor. Allt sedan kvinnovärldskongresserna började 1975 har diskussionerna kring genusrelationer, män och maskulinitet varit en del av de globala genusfrågorna. Plattformen för den fjärde kvinnovärldskongressen 1995 uttalar: “The advancement of women and the achievement of equality between women and men are a matter of human rights and a condition for social justice and should not be seen in isolation as a women’s issue.” (United Nations, Beijing
Bilaga 21
23
Declaration and Platform for Action, New York, United Nations
Department of Public Information 2001:17). Den 23e extrasessionen av FNs generalförsamling 2000 gjorde det tydligt att män måste ta gemensamt ansvar med kvinnor i jämställdhetsarbetet.
De globala utmaningarna är monumentala men forskningen och politiken har utan tvekan flyttat fram positionerna de sista 5-10 åren. Tematikerna berör klassiska ämnen som familj, hushåll, faderskap, våld, alkohol och droger. Av central betydelse är exempelvis de antivåldsprogram som initierats i ett stort antal länder runtom i världen. Inramningen av maskulinitetsforskningens frågor ser mycket olika ut beroende på kulturell kontext. Att direkt adressera män som ett problem låter sig inte alltid göras och genusanalyser som inbegriper makt, patriarkat och strukturella förklaringar kan i vissa kulturella kontexter vara alltför utmanande och provocerande. Att adressera mäns bidrag och positiva del i föräldraskapet och faderskapet är exempelvis mycket enklare än att adressera mäns våld mot kvinnor. I efterdyningarna av globala finanskriser, nationella budgetunderskott och nedmonterade välfärdsregimer efterlyses också diskussioner kring konsekvenser av galopperande underskott. Den globala finanspolitikens effekter på genusrelationer adresseras exempelvis av Young, Bakker och Elson (2011) där de menar att: “Finance ministers, financial boards, economists, banks all maintain a “strategic silence on gender …” De här frågorna berörs mycket sällan och häri ligger några av maskulinitetsforskningens och maskulinitetpolitikens allvarligaste globala utmaningar framöver. Ytterligare en stor global utmaning som alltmer kopplas samman med genusrelationer är klimatpolitiken och diskussioner kring ett ekologiskt hållbart samhälle. När vi sammanbinder triaden Biffen, Bilen, Bostaden med en genusanalys blir det snart ganska tydligt att de som konsumerar mest kött och åker mest bil är män. Den helt övervägande delen av alla klimatskeptiker är exempelvis medelålders män (Hultman och Anshelm kommande 2014). Kvinnor åker mer kollektivtrafik, äter mindre kött, bor på mindre bostadsytor osv. Identitet och livsstil blir här centrala faktorer som är kopplade till genus och konsumtionsmönster (SOU 2005). Här har diskussionerna uppenbarligen bara börjat men blir alltmer intensiva och debatten förs inom både forskning, politik och media.
Bilaga 21 SOU 2014:6
24
7 Infrastruktur och institutionalisering
De senaste tio-femton åren har varit en fas av etablering och institutionalisering för maskulinitetsforskningen. Forskningen är idag både bred och ämnesdjup. Monografier om män och maskulinitet utkommer idag inom alla samhällsvetenskapliga och humanistiska discipliner. Som ett tecken på fältets expansion kan vi idag räkna in åtskilliga vetenskapliga tidskrifter och bokserier på de stora internationella förlagen såsom Sage, Beacon, Routledge, Unwin Hyman, Palgrave Macmillan och Zed. En av de mest framgångsrika bokserierna har varit bokförlaget Sage serie ”Men and masculinities”. De har sedan 1992 givit ut 15 editerade volymer varav den mest kända är Handbook of Studies on Men and Masculinities (Kimmel, Hearn och Connell 2005). Strax efter publicerade Routledge ett fem volymers band om sammanlagt 2000 sidor Men and Masculinities (Whitehead 2006), samt den 700 sidor långa International Encyclopaedia of Men and
Masculinities (Flood et al 2007). Det finns också ett stort antal
Webbaserade och bibliografiska resurser tillgängliga som The Men’s
Bibliography, (Flood 2003) och som nu är inne på den 11e upplagan.
Antalet tidskrifter är stort varav de huvudsakliga är: American
Journal of Men’s Health; Culture, Society and Masculinities; Fathering: A Journal of Theory, Research, and Practice about Men as Fathers; International Journal of Men’s Health; The Journal of Black Masculinity; Journal of Men, Masculinities and Spirituality; Journal of Men’s Health; Journal of Men’s Health and Gender; The Journal of Me’ns Studies; Masculinities & Social Change; Masculinities: A Journal of Identity and Culture; Men and Masculinities; NORMA: International Journal for Masculinity Studies; Psychology of Men and Masculinity; Spectrum: A Journal on Black Men; Thymos: Journal of Boyhood Studies; and Critical Studies of Men’s Fashion.
Den institutionella uppbyggnaden av fältet innefattar en rad lärostolar: två professurer inom ”Men’s Health” och ”Men, Gender and Health” vid Leeds Metropolitan University, England; och en professur I kritiska studier av män och maskuliniteter Men and Masculinities vid Linköpings universitet; en professur inom maskulinitets- og likestillingsforskning vid universitetet i Oslo; en personlig professur i maskulinitetsforskning vid Curtin University, Australien. Det finns vidare flera forskningscentra som har en betydande forskningsvolym inom fältet: GEXcel Collegium for Advanced Transdisciplinary Gender Studies (universiteten i Karlstad-Linköping-Örebro); Centre for Research on Men and Masculinities
Bilaga 21
25
(CROMM), University of Wollongong, Australia; och Center for the Study of Men and Masculinities, SUNY, USA.
Institutionaliseringen av maskulinitetsforskningen förväntas tveklöst fortsätta. Det ökande globala intresset för att utforska mäns livsvillkor, maskulinitetskonstruktioner, goda såväl som problematiska pekar entydigt i den riktningen.
Bilaga 21 SOU 2014:6
26
Referenslitteratur i urval:
Backman, Stina (2005) Den sjuke mannen. Populärkulturella gestalt-
ningar av manlig ohälsa, Stockholm: Carlssons.
Balkmar, Dag, Iovanni, LeeAnn and Keith Pringle, (2009) ”A
reconsideration of two “welfare paradises” research and policy responses to men’s violence in Denmark and Sweden”, Men and
Masculinities, Vol 12(2), 2009, pp. 155-174.
Balkmar, Dag (2012). On men and cars: an ethnographic study of
gendered, risky and dangerous relations. Diss. Linköping: Linköpings universitet, 2012 Bekkengen, Lisbeth (2002). Man får välja – om föräldraskap och
föräldraledighet i arbetsliv och familjeliv. Liber, Malmö
Bengtsson, Margot och Frykman, Jonas. (1987). Om maskulinitet.
Mannen som forskningsobjekt (JÄMFO rapport nr. 11).
Stockholm: Delegationen för jämställdhetsforskning. Berg, Lars-Erik och Johansson, Thomas (1999) Den andre föräldern:
Om deltidspappor och deras barn, Stockholm: Carlssons.
Berglund, Tomas (2007). Det goda faderskapet: i svenskt 1800-tal.
Diss. Härnösand: Mittuniversitetet, 200 Bly, Robert (1990) Järn-Hans, En bok om män, Västerås: ICA
Bokförlag, Clatterbaugh, Kenneth (1990) Contemporary Perspectives on
Masculinity. Boulder, Colorado: Westview University Press.
Connell R.W. (1983). Which way is up? Essays on sex, class and
culture. Sydney: Allen and Unwin.
Connell, R.W. (1987). Gender and Power. Sydney: Allen and Unwin. Connell, R W (1995) Maskuliniteter, Daidalos, Göteborg. Connell, R W och Messerschmidt, James W. (2005). Hegemonic
Masculinity: Rethinking the Concept. Gender and Society 19, 829-859. Cooper, Marianne (2000) ”Being the Go-to-guy: Fatherhood,
Masculinity, and the Organization of Work in Silicion Valley”,
Qualitative Sociology, Vol. 23, No 4:379-405.
Cornwall, Andrea, Jerker Edstrom och Alan Greig (red.) (2011),
Men and Development: Politicising Masculinities. London; Zed.
Bilaga 21
27
Egeberg Holmgren, Linn (2011) IngenMansLand, om män som
feminister, intervjuframträdanden och passerandets politik,
Uppsala: Diss, Sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Ericson, Mathias. (2011). Nära inpå: maskulinitet, intimitet och
gemenskap i brandmäns arbetslag. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet
Ervø, Søren & Johansson, Thomas (red.) (2003). Moulding
masculinities. Vol. 1, Among men. Aldershot: Ashgate Ervø, Søren & Johansson, Thomas (red.) (2003). Moulding
masculinities. Vol. 2, Bending bodies. Aldershot: Ashgate Esping-Andersen, Gøsta (2002). Why we need a new welfare state.
Oxford: Oxford University Press Esping-Andersen, Gøsta (2009). The incomplete revolution:
adapting to womens new roles. Oxford: Blackwell Publishers Fjelkestam, Kristina, Hill, Helena & Tjeder, David (red). (2013).
Kvinnorna gör mannen: Maskulinitetskonstruktioner i kvinnors text och bild 1500-2000. Stockholm: Makadam.
Flood, Michael, Judith Kegan Gardiner, Bob Pease and Keith
Pringle (red) (2007) International Encyclopedia of Men and
Masculinities, London; Routledge.
Folkesson, Per. (2000). Nordisk mansforskning – en kartläggning
(Arbetsrapport nr 10). Karlstad: Jämställdhetscentrum, Karlstads universitet. Forsberg, Lucas (2007) Negotiating involved fatherhood: Household
work, childcare and spending time with children. NORMA:
Nordic Journal for Masculinity Studies 2(2):109-126. Forsberg, Lucas (2009) Involved parenthood: everyday lives of
Swedish middle-class families. Diss. Linköping: tema Barn,
Linköpings universitet. Gavanas, Anna (2001) Masculinizing Fatherhood: Sexuality, Marriage
and Race in the U.S. Fatherhood Responsibility Movement,
Department of Social Anthropology, Stockholm University. Gelfer, Joseph (red) (2013) Masculinities in a global era, London:
Springer. Gottzén, Lucas och Richard Jonsson, (red) (2012). Andra Män.
Maskulinitet, normskapande och jämnställdhet. Lund: Gleerups.
Hagström, Charlotte (1999) Man blir pappa. Föräldraskap och
maskulinitet i förändring, Lund: Nordic Academic Press.
Bilaga 21 SOU 2014:6
28
Halberstam, Judith. (1997). Female masculinity. Durham: Duke
University Press. Hammarén, Nils (2008) Förorten i huvudet: unga män om kön och
sexualitet i det nya Sverige. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet
Hearn, Jeff and Keith Pringle (2006), with members of Critical
Research on Men in Europe, European Perspectives on Men and
Masculinities: National and Transnational Approaches, London:
Palgrave Macmillan, (paperback 2009). Hearn, Jeff and Robert Morrell (2012) ”Reviewing hegemonic
masculinities and men in Sweden and South Africa: An introduction”, Men and Masculinities, Vol. 15(1), pp. 3-10. Hearn, Jeff, Marie Nordberg, Kjerstin Andersson, Dag Balkmar,
Lucas Gottzén, Roger Klinth, Keith Pringle, and Linn Sandberg (2012) ”Hegemonic masculinity and beyond: 40 years of research in Sweden”, Men and Masculinities, Vol. 15(1), pp. 31-55. Hearn, Jeff, Emmi Lattu and Teemu Tallberg, ”Minne mies
menossa? Miehiä koskevan tutkimuksen kehitys Suomessa” (2003) (How’s it going, man? The development of studies on men in Finland), Naistutkimus/ Kvinnoforskning (Womens Studies), Vol. 16(1), pp. 16-28. Hill, Helena (2007) Befria Mannen! – idéer om förtryck, frigörelse
och förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980-tal, Umeå: Bokförlaget h:ström – Text & Kultur.
Holmström, Åke (1995). Men män då-: om män och vad de
funderar på. Västerås: Ica Holter, Øystein Gullvåg & Aarseth, Helene (1994). Mäns livs-
sammanhang. 1. uppl. Stockholm: Bonnier utbildning Holter, Øystein Gullvåg, Can Men Do It? Men and gender equality
– the Nordic experience. TemaNord 2003:510, Nordic Council of
Ministers, Copenhagen, 2003. Jalmert, Lars (1984) Den svenske mannen. Stockholm: Tiden. Jensen, Sune Qvotrup. 2010. Masculinity at the margins – othering,
marginality and resistance among young marginalized ethnic minority men. NORMA 5(1), 7-26 Jensen, Sune Qvotrup. 2007. Fremmed, farlig og fræk: Unge mænd
og etnisk/racial andenhed – mellem modstand og stilisering. Ph.d.
Afhandling, Aalborg Universitet
Bilaga 21
29
Jensen, Sune Qvotrup. 2006. Hvordan analysere sociale
differentieringer? [How to analyse social differentiations?]
Kvinder, Køn og Forskning 2–3, 70–79.
Joelsson, Tanja (2013). Space and sensibility: young men’s risk-taking
with motor vehicles. Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2013 Johansson, Thomas (2001a) Det första könet? Mansforskning som
reflexivt projekt, Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Thomas (2001b) ”Fadern som försvann. Diskursiva och
sociala spår”, i Claes Ekenstam, Thomas Johansson, Jari Kousmanen, (red.) Sprickor i fasaden: Manligheter i förändring, Hedemora: Gidlunds. Jonsson, Rickard (2007). Blatte betyder kompis: om maskulinitet
och språk i en högstadieskola. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007 Järvklo, Niclas (2008) “En man utan penis: heteronormativitet och
svensk maskulinitetspolitik, Lamba Nordica, 13(4):16-35. Kimmel, Michael. (1994). Masculinity as homophobia: Fear, shame
and silence in the construction of gender identity. I Brod, Harry & Kaufmann, Michael (red.) Theorizing masculinities. Thousand Oaks: Sage.Kimmel, Micheal and Messner, Michaeal (1997) Men’s lives, Boston, Mass: Allyn and Bacon. Kimmel, Michael, Jeff Hearn and R.W. Connell (red) (2005)
Handbook of Studies on Men and Masculinities, Sage, Thousand
Oaks, Ca. Klinth, Roger (2002) göra pappa med barn, Umeå: Borea. Klinth, Roger och Thomas Johanssson (2010) Nya svenska fäder,
Umeå: Borea. Liliequist, Jonas (2004). Manlighet och virilitet i 1700-talets Sverige.
Sjuttonhundratal. 2004, s. [34]–51 Lorentzen, Jørgen & Ekenstam, Claes (red.) (2006). Män i Norden:
manlighet och modernitet 1840–1940. Möklinta: Gidlund Lorentzen, Jørgen (2012). Fra farskapets historie i Norge: 1850-
2012. Oslo: Universitetsforlaget Mellström, Ulf (2003) ”Masculinity, Power and Technology: A Malaysian Ethnography”, Aldershot UK: Ashgate
Bilaga 21 SOU 2014:6
30
Mellström, Ulf (2006) ”Nytt faderskap i skärningspunkten mellan
produktion och reproduktion? Män och fäder i högteknologiska yrken”, i Socialvetenskaplig tidskrift årg. 13 nr 2 114-129. Mellström, Ulf (2006) ”Time for reconsideration: An interview
with Raewyn Connell”. I Nordic Journal for Masculinity Studies, Nr 2, volym 1:109-121. Mellström, Ulf (2011) ”Moving beyond the comfort zone of
masculinity politics” Nordic Journal for Masculinity Studies, Nr 1 volym 6:1-4 Mellström, Ulf (2012) ” From masculinity politics to a politics of
intimacy and vulnerability? Nordic Journal for Masculinity
Studies, Nr 2 volym 7:117-123.
Nordberg, Marie. 2004. ”Kvinnlig maskulinitet” och ”manlig
femininitet”. En möjlighet att överskrida könsdikotomin?
Kvinnovetenskaplig tidskrift (1/2): 47–65.
Nordberg, Marie (2005) Jämställdhetens spjutspets? Manliga
arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet, Göteborg: Bokförlaget Arkipelag.
Novikova, Irina and Dimitar Kambourov (red) (2003) Men and
Masculinities in the Global World: Integrating Postsocialist Perspectives, Kikimora Publishers, Aleksantteri Institute, Helsinki.
Pease, Bob and Keith Pringle (red.) (2002) A Man’s World: Changing
Mens Practices in a Globalized World, London: Zed.
Plantin, Lars (2001) Män, familjeliv och föräldraskap, Umeå: Boréa Plantin, Lars, Månsson, Sven-Axel and Kearney, Jeremy. (2003)
Talking and doing fatherhood: On fatherhood and masculinity in Sweden and England. Fathering 1(1):3–26. Pringle, Keith, Jeff Hearn et al., Men and Masculinities in Europe,
Whiting & Birch, London, (2006), revised ed. (2013), including: Marie Nordberg, ”Men in Sweden – The Gender Equality Paradise?, pp. 213-236. Hearn, Jeff, Emmi Lattu, Teemu Tallberg and Hertta Niemi, ”Finland: gender dominance, gender equality and gender-neutrality”, pp. 75–104. Pringle, Keith, Balkmar, Dag & Iovanni, LeeAnn (2010) ”Trouble
in Paradise: Exploring Patterns of Research and Policy Response to Men’s Violence in Denmark and Sweden”, NORA -
Nordic Journal of Feminist and Gender Research, Volume 18
Issue 2, pp. 105–121.
Bilaga 21
31
Study on the Role of Men in Gender Equality, (2013) prepared for
European Commission, edited by Elli Scambor, Katarzyna Wojnicka, Nadja Bergmann, Consortium led by L&R Social Research, with Dissens, abz*austria, INBAS, Written by Sophia Belghiti-Mahut, Nadja Bergmann, Marc Gärtner, Jeff Hearn, Øystein Gullvåg Holter, Majda Hrženjak, Ralf Puchert, Christian Scambor, Elli Scambor, Hartwig Schuck, Victor Seidler, Alan White and Katarzyna Wojnicka, Brussels, European Commission. http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/files/gender_pay_ga p/130424_final_report_role_of_men_en.pdf; http://ec.europa.eu/justice/events/role-of-men/index_en.htm Ruspini, Elisbetta, Jeff Hearn, Bob Pease and Keith Pringle (eds.)
Men and Masculinities around the World: Transforming Men’s Practices, Palgrave Macmillan, New York, 2011, including:
Hearn, Jeff and Hertta Niemi ”Interventions on and of Men in
the Finnish State, Civil Society and Media”, pp. 31–44. Holter, Øystein Gullvåg ”Unravelling the Maze: Gender
Equality and Men’s Practices in Norway”, pp. 85–96. Eriksson, Maria and Keith Pringle ”Working with Men in a
Gender Equality Paradise? The Case of Sweden”, pp. 97–108.
Sandberg, Linn. (2011). Getting intimate: a feminist analysis of old age,
masculinity & sexuality. Diss. Linköping: Linköping University.
Sedgwick, Eve Kosofsky. (1985). Between men: English literature
and male homosocial desire. New York: Columbia University
Press. Varanka, Jouni, Antti Närhinen and Reetta Siukola (red) (2006)
Men and Gender Equality: Towards Progressive Policies, Ministry of
Social Affairs 2006: 75. Helsinki. Report on EU Finnish Presidency Conference on ”Men and Gender Equality”, Helsinki, October 2006. http://pre20090115.stm.fi/hu1168255554694/passthru.pdf Åström, Lissie (1990) Fäder och söner. Bland svenska män i tre
generationer, Stockholm: Carlssons.
Bilaga 22
1
Bilaga 22
Etablerade verksamheter som idag arbetar med män och jämställdhet - en svensk kartläggning med internationell utblick
Män för Jämställdhet (MfJ)
Kunskapsproduktionen och skrivandet har varit en kollektiv process som involverat
Riksorganisationen Män för Jämställdhet (MfJ) på olika sätt med Dennis Nyström och
Magnus Loftsson som redaktörer. Nyström är statsvetare, arbetar nationellt och
internationellt inom MfJ samt inom projektet Frihet från våld (FFV). Loftsson är leg.
psykolog och projektledare inom MfJ för projektet FFV och har bl.a. jobbat i killgrupps-
projektet NORMal, eller? och i SVTs Jobba jämt. Se även publikationen. Vägledning -
ledarmaterial för att sätta killar i rörelse, Prata bort mansvåld och Före han slår
Bilaga 22 SOU 2014:6
2
Innehåll
Sammanfattning ................................................................................... 3
1 Bakgrund ..................................................................................... 4 1.1 Om uppdraget, rapportens syfte och disposition ......... 4 1.2 Om organisationen Män för Jämställdhets verksamhet ....................................................................... 4 1.3 Begränsningar i vår genomgång ..................................... 5 1.4 Urval av verksamheter utifrån genusperspektiv ............ 5 2 Etablerade verksamheter i Sverige ............................................. 8 2.1 Män och jämställdhet - generellt .................................. 12 2.2 Våldspreventivt arbete med killar och män ................. 13 2.3 Dubbla roller i hedersrelaterat våld och förtryck ........ 16 2.4 Föräldraskap och pappagrupper ................................... 16 2.5 Sexuell och reproduktiv hälsa ....................................... 17 2.6 HBTQ-frågor ................................................................ 18 2.7 Män och hälsa ................................................................ 18 2.8 Forskning ...................................................................... 19 3 En internationell utblick .......................................................... 20 3.1 Män och jämställdhet i Europa .................................... 20 3.2 Män och jämställdhet globalt ....................................... 22 4 Diskussion av utvecklingsfrågor ............................................. 24 4.1 Förutsättningar och småskalighet förvånar globala partners ............................................................. 25 4.2 Är Sverige ett förebildsland för jämställdhetsarbete? ...................................................... 26 4.3 Pappagruppsverksamhet för varje vårdcentral ............ 28 4.4 Killar och män som allierade för att stoppa mäns våld ................................................................................. 29 4.5 Praktiknära forskning och samordning av stora verksamheter ................................................................. 31 Bilaga – Organisationer ..................................................................... 33 Referenslista ....................................................................................... 37
Internetkällor ..................................................................................... 38
Bilaga 22
3
Sammanfattning
Syftet med rapporten är att kartlägga etablerade verksamheter och organisationer, vars verksamhet kan bidra till ett mer aktivt deltagande av män i jämställdhetsarbetet. Utifrån detta har vi kartlagt verksamheter som driver förändringsinriktat arbete med killar och män. Resultaten visar bland annat att merparten av de svenska organisationerna är mindre, ideella organisationer, att våldsprevention är det vanligaste fokusområdet för att arbeta med män och jämställdhet samt att det inte finns någon större organisation som enbart arbetar med killar och män. En internationell utblick visar att Sverige anses vara ett förebildsland när det gäller jämställdhetsarbete. I Sverige finns både en analys och en idé om vad jämställdhetsarbete ska åstadkomma, frågan är hur detta avspeglar sig i praktiken i form av etablerade verksamheter. Exempelvis finns det många pappagruppsverksamheter – oftast flyktigt och spontant organiserade – men ingen nationell samordning av dignitet som kan utbilda och kvalitetssäkra verksamheterna i dag i Sverige. En av jämställdhetsutmaningarna är att ge killar och män lika möjlighet att utvecklas genom att göra verksamheterna mer tillgängliga, medan en annan är att göra det möjligt för organisationer att arbeta mer långsiktigt med de nationella jämställdhetsmålen och mindre som kortvariga projekt. Det går att förändra mäns dominans utan att se män som en enhetlig grupp och det går att förändra normer kring maskulinitet, men det tar tid; och detta bör även ske i samverkan med organisationer som arbetar för kvinnors och flickors rättigheter.
Bilaga 22 SOU 2014:6
4
1 Bakgrund
1.1 Om uppdraget, rapportens syfte och disposition
Utredningen om Män och Jämställdhet (UMoJ) har gett organisationen Män för Jämställdhet (MfJ) i uppdrag att:
redovisa verksamheter som i dag arbetar med män och jämställdhet och som bedrivs av organisationer, myndigheter m.fl. som hanterar frågor om pojkar och män, exempelvis killgrupper och pappagrupper
(Kommittédirektiv 2012:97).
Detta innefattar direkt förändringsinriktade och utbildningsbaserade verksamheter såväl som stödverksamhet kring frågor om maskulinitet och män i kris. Vidare syftar rapporten till att ge en översikt över det nationella utbudet och kvaliteten av pappagruppsverksamheter i Sverige. I rapporten presenteras även organisationer som arbetar inom EU och internationellt med frågor som rör män och jämställdhet. Avslutningsvis redogör vi för de viktigaste erfarenheterna av och kunskaperna om förändrings- och utbildningsarbete, samt vilka framtidsutmaningar som finns för verksamheter som arbetar med frågor om män och jämställdhet.
Rapporten består av fyra delar och inleds med en kort redogörelse av tillvägagångssätt vid insamlande av det material som ligger till grund för rapporten. Resultatet av kartläggningen presenteras i “Etablerade verksamheter i Sverige”. Detta följs av en internationell utblick över läget i Europa och globalt. Avslutningsvis för vi en diskussion kring resultat och utmaningar som berör olika aspekter av området ”Män och Jämställdhet”.
1.2 Om organisationen Män för Jämställdhets verksamhet
Riksorganisationen Män för Jämställdhet är en idéburen organisation med verksamheter som Killfrågor.se. Tillsammans med Sveriges
Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) bedriver MfJ verksamheten Machofabriken. Projektet Frihet från våld (FFV) utvecklar nya metoder för att tidigt förebygga våld utifrån ett genusperspektiv med finansiering från Allmänna arvsfonden. Sedan mars 2013 bedrivs även ett omfattande arbete riktat till blivande och nyblivna föräldrar inom verksamheten Jämt Föräldraskap.
Bilaga 22
5
Internationellt är Män för Jämställdhet medlem i den globala alliansen MenEngage och har till uppgift att koordinera det europeiska nätverket MenEngage Europe, samt är styrelsemedlem i alliansen på global nivå och partner i den globala kampanjen MenCare. I samverkan med bland annat SKR arbetar MfJ i projektet Men in
Russia (MIR) för organisationer som arbetar med kvinnor, män och jämställdhet i Ryssland, däribland samarbetsprojektet Legislation to Achieve Women’s Safety, LAW. Vidare samverkar MfJ med sydafrikanska Sonke Gender Justice Network för främjande av jämställdhet för nyblivna fäder i Sydafrika, Namibia, Botswana och
Sverige.
1.3 Begränsningar i vår genomgång
Vi1 som författat denna rapport är en del av och känner fältet män och jämställdhet väl, vilket kan uppfattas som problematiskt. Vår kännedom om fältet ligger till grund för att vi fick uppdraget. Det blir därför viktigt att klargöra att vi är partiska och att vi har ett egenintresse av ett arbete med män och jämställdhet. Därför har vi varit väldigt noggranna med att göra denna genomgång på ett så systematiskt sätt som möjligt. Mot bakgrund av den begränsade möjligheten att exakt fastslå vad en ”etablerad verksamhet” är (utifrån medlemsantal, besökare, ålder, erfarenhet, etc.) och den begränsade tidsramen vi har haft för uppdraget, har en referensgrupp2 använts för att få en ”second opinion” på urval och bedömning. Vidare har vi valt att vara så transparenta som möjligt i hur vi har sökt, bedömt och valt ut verksamheterna som presenteras i rapporten.
1.4 Urval av verksamheter utifrån genusperspektiv
I denna rapport utgår vi från en bred variation av angreppssätt för att förstå män, maskuliniteter samt mäns praktiker och organisering. Ur de sociala vetenskaperna och som en del av ett bredare forskningsfält
1 Med “vi” avses i första hand redaktörerna för denna text (Dennis Nyström och Magnus Loftsson, FFV), samt de personer inom MfJ:s verksamhetsdelar som medförfattat text och varit referensgrupp till denna rapport: Peter Söderström, Lena Berg, Klas Hyllander och Sara Aarnivaara (FFV); Jens Malmström (Killfrågor.se); Ida Ömalm Ronvall (Machofabriken); Nils Pettersson och Mats Berggren (Jämt föräldraskap); Vidar Vatterfalk (internationell projektledare); Anna Lindquist, Tomas Agnemo och Roger Gustavsson (MfJ kansli) samt Tomas Wetterberg och Luis Lineo (MfJ ordförande respektive vice ordförande). 2 Se fotnot 3 för referensgrupp.
Bilaga 22 SOU 2014:6
6
som rör feminism och genus, har teoretiker som Connell och Hearn utvecklat teorier och kritik om män och maskuliniteter, inom fältet kallat kritiska studier av män (eng. Critical Studies on Men, CSM). Utifrån kunskap och erfarenhet har CSM sedan 1990-talet utvecklats till att explicit hantera frågor om män och maskuliniteter, vilket vi har utgått från i utformandet av urvalskriterier samt förslag till hur verksamheter framgångsrikt kan bedriva ett inkluderande jämställdhetsarbete. Vidare bygger CSM delvis på analyser om mäns strukturella dominans i samhället (t.ex. mäns högre inkomster, omfattningen av mäns våld mot kvinnor samt att män ägnar sig mindre åt obetalt omsorgs- och hushållsarbete än kvinnor) och hur detta avspeglas i sociala relationer så att det verkar vara ”normalt” att manlig överordning upprätthålls. Vidare finns insikter om att fördelarna inte delas lika mellan män, och att det är viktigt att ta itu med både de sociala problem som män orsakar och de problem som en del män upplever.3
Samlad forskning och erfarenhet – internationellt och nationellt – pekar på att det i dag främsta sättet att skapa förutsättningar och att möjliggöra förändring, i arbete med män och jämställdhet, är att i verksamheten inkludera ett genusperspektiv i allmänhet och maskulinitetsperspektiv i synnerhet. För att kunna bringa ordning bland verksamheter som arbetar med förändringsinriktat arbete lutar vi oss mot tidigare forskning inom fältet, som utvecklat tre genusansatser i bedömning av metoder eller verksamheter: genusförändrande, genussensitiv och genusneutral (se Barker, Ricardo & Nascimento 2007; Barker, Ricardo, Nascimento, Olukoya & Santos 2010). Vi har till detta lagt till en ansats – genuskonserverande – som används i sammanställning av verksamheter och organisationer inom EU som arbetar med män och jämställdhet (Ruxton et. al 2011 äv. kallad EIGE-rapporten). De fyra genusansatserna beskrivna i Tabell 1 nedan har vi använt som urvalskriterier för de verksamheter som beskrivs i rapportens resultatdel.
3 Se exempelvis, Connell R.W. (2005) Masculinities, second edition, Cambridge: Polity och Kimmel M.S., Hearn J., Connell R.W. (eds.) (2005) Handbook of Studies on Men and Masculinities: London, Sage. Diskussion om skillnader i teorier om män och maskulinitet mellan Connell och Hearn lämnas utanför denna rapport.
Bilaga 22
7
Materialet som ligger till grund för denna rapport har inhämtas under perioden maj/juni 2013. I denna rapports följande del ”Etablerade verksamheter i Sverige” kommer vi att beskriva de aktörer vars verksamhet faller inom ramen för genusförändrande eller genussensitiva ansatser och som har fokus på män eller maskulinitet.
Utifrån ovan nämnda bedömningskriterier resulterade genomgången i 44 stycken verksamheter och organisationer, varav 16 stycken vid en närmare granskning exkluderades på grund av att de inte uppfyllde kriterierna eller på grund av att verksamheten lagts ned eller övergått i annan form.4
4 Fullständig lista se bilaga.
Bilaga 22 SOU 2014:6
8
2 Etablerade verksamheter i Sverige
I Sverige finns det i dag ett förhållandevis stort antal organisationer som arbetar med frågor om män och jämställdhet. Nedan presenterar vi först en överblick över i vilken organisationsform verksamheter som arbetar med män och jämställdhet bedrivs. Därefter ger vi en bild av storlek samt identifierade fokusområden och exemplifierar med organisationernas verksamheter. Totalt identifierade vi 28 stycken aktörer som nedan visas uppdelade efter organisationsform: ideella organisationer (14), myndigheter (9) är dominerande medan det finns ett mindre antal forskningsenheter (3), intresseorganisationer (1) och privata företag (1).
Figur 1 visar att den enskilt vanligaste formen av etablerad verksamhet som arbetar med män och jämställdhet i Sverige i dag bedrivs i ideella organisationer, följt av myndigheter.5
För att få en tydligare bild av de etablerade verksamheterna, har vi delat in dem i små, medel eller stora verksamheter och huruvida
5 Notera att lokala kris- och manscentrum inte är medräknade i statistiken. De finns omnämnda längre ner i samband med Rikskriscentrum för män. Anledningen till detta är den begränsade möjligheten att göra en kvalificerad bedömning av verksamheterna utifrån de inklusions- och exklusionskriterier som ovan nämnts.
11%
3%
50%
4%
32%
Organisationstyper
Forskning
Företag
Ideell organisation
Intresseorganisation
Myndighet
Bilaga 22
9
organisationens huvudsakliga verksamhet genomsyras6 av arbete med män och jämställdhet. Resultatet presenteras i Tabell 2 nedan.
Tendensen i tabell 2 är att de flesta etablerade verksamheter är små och genomsyras av arbete som rör män och jämställdhet (50 %). Här återfinns ett företag, hälften av de ideella organisationerna samt myndigheter i form av sociala enheter inom kommunen. En annan tendens är att ju större organisationerna är desto mer sannolikt är det att frågor om män och jämställdhet blir en aspekt av organisationens verksamhet, snarare än dess huvudsakliga verksamhet. Bland de större återfinns bland annat Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som är en arbetsgivar- och intresseorganisation. I materialet saknas med andra ord stora etablerade verksamheter som arbetar med män och jämställdhet.
Vi har identifierat ett antal fokusområden inom vilka verksamheter bedrivs figur 2 nedan visar en överblick över de fokusområden som organisationerna huvudsakligen har i sitt arbete med män och jämställdhet.
6 För att genomsyras är det inte tillräckligt att en organisation formellt arbetar med jämställdhetsintegrering. För att en verksamhet enligt vår bedömning genomsyras ska dess huvudsakliga verksamhet vara inriktad på frågor om män och jämställdhet.
Bilaga 22 SOU 2014:6
10
Figur 2 visar att våldsprevention är det vanligaste fokusområdet för de organisationer som arbetar med män och jämställdhet (11), följt av hedersrelaterat våld och förtryck (4). Detta är en generell bild av organisationerna, många har flera fokusområden men oftast ett huvudsakligt. Nedan visar tabell 3 fördelningen av fokusområden i relation till verksamheternas storlek och huruvida de genomsyras av arbetet med män och jämställdhet.
0
5
10
15
Hedersrelaterat våld och förtryck
Våldsprevention
Hälsa
Faderskap och omvårdnad
Forskning Jämställdhet HBTQ-frågor
Sexuell och reproduktiv hälsa
Jämställdhetsintegrering
Fokusområden
Bilaga 22
11
Tabell 3 visar en tendens där organisationer, som har ett genusperspektiv (se urvalskriterierna), och som driver verksamheter som riktar sig mot män inom respektive fokusområdena oftast är små. Företrädelsevis etablerade organisationer kommer lyftas i texten längre ner som exempel. Bland medelstora organisationer återfinns Rikskriscentrum, SKR och Nationella forskningssekretariatet, samt bland större Sveriges Kommuner och Landsting, Kriminalvården och Ungdomsstyrelsen. Tabellen visar vidare att det inte finns någon medelstor eller stor organisation som bedriver pappagruppsverksamhet (1 liten). Vi återkommer till diskussion av detta resultat längre ned. Härnäst följer en redogörelse av de etablerade verksamheter som arbetar inom fokusområdena.
Bilaga 22 SOU 2014:6
12
2.1 Män och jämställdhet - generellt
Jämställdhet, som här är brett definierat, är den ansats som är bredast.7 De organisationer som har jämställdhet som fokusområde är oftast större och har jämställdhet som ett övergripande fokusområde.
Ett exempel på verksamhet som arbetar övergripande med jämställdhet är Program för Hållbar jämställdhet (HåJ) som bedrivs av
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Med statliga medel finansierar SKL genom HåJ utvecklingsarbeten i ett 70-tal kommuner, landsting, regioner, samverkansorgan och privata företag.
En del av dessa utvecklingsarbeten fokuserar på män och jämställdhet, exempelvis Ungdomsmottagningen i Gävles arbete med att få fler killar att komma till mottagningen,8 arbete med jämställdhetsintegrering i Räddningstjänsten når män i exempelvis Landskrona9eller hur arbete med att utmana manlighetsnormen i skolan förbättrade killars betyg i Gnesta10.
Ett exempel på myndighet är Svenska ESF-rådet som är en statlig myndighet med uppgift att förvalta Europeiska socialfonden och
Europeiska integrationsfonden i Sverige. Myndighetens verksamhet spänner över flera politikområden, främst arbetsmarknads-, social-, utbildnings-, närings- och integrationspolitik. ESF-rådet finansierade bland annat projekten Mervärt, som är ett samarbete mellan RFSL, Storstockholms Brandförsvar (SSBF) och Svensk BevakningsTjänst AB (SBT), och Sharaf hjältar & hjältinnor där Fryshuset varit projektledare.
Män för Jämställdhet är en ideell riksorganisation med ett tiotal aktiva lokalgrupper och 500 individuella medlemmar. Organisationen bedriver arbete lokalt, nationellt och internationellt genom samarbets- och egna projekt, samt med påverkansarbete och opinionsbildning för målet ett jämställt samhälle utan våld. MfJ arbetar genusförändrande med frågor som rör män och maskulinitet - för jämställdhet. Det finns verksamheter och projekt inom andra
7 Att organisationerna har jämställdhet som fokusområde kan vid en första anblick förefalla ganska självklart. På grund av skillnader i hur jämställdhet definieras finns det dock en problematik i vilka som ska inkluderas. Det finns därför ett antal organisationer som inte kommer lyftas här eftersom de i tidigare skede exkluderats på grund av att de antingen var genuskonserverande eller genusblinda. 8 Läs mer på http://jamstall.nu/blog/jamstalldhetipraktik/fler-pojkar-till-ungdomsmottagningen/ 9 Läs mer på http://jamstall.nu/blog/jamstalldhetipraktik/brandman-yrke-under-forandring/ 10 Läs mer på http://jamstall.nu/blog/jamstalldhetipraktik/kamp-mot-normer-hojde-betygen/
Bilaga 22
13
organisationer som arbetar på liknande sätt, men som riksorganisation är MfJ ensam om att göra det organisationen gör i Sverige.
Nationella sekretariatet för genusforskning – Göteborgs Universitet – arbetar med att analysera och informera om genusforskningens utveckling och villkor. Sekretariatet ligger som en enhet under
Göteborgs universitet, men uppdraget omfattar hela Sverige och i verksamheten ingår regelbundet deltagande i olika former av arrangemang över hela landet. Sekretariatet har som uppdrag att: förbättra villkoren för genusforskning av hög internationell klass, synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden och underlätta svensk genusforsknings internationalisering.
2.2 Våldspreventivt arbete med killar och män
Våldsförebyggande arbete (våldsprevention) är ett inslag i de flesta organisationer som finns representerade här. Sett till antalet verksamheter som arbetar våldsförebyggande, är detta fokusområde det vanligaste området i dag i Sverige.
En myndighet som arbetar övergripande med våldspreventivt arbete är Ungdomsstyrelsen (US) som bland annat arbetar på regeringens uppdrag med att förebygga pojkars och unga mäns utsatthet för och användning av våld. Bland annat har US i rapporten Unga och våld - en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter tagit reda på vilka värderingar unga har kring jämställdhet, maskulinitet och våld. Rapporten visar att många unga möter våld i sin vardag (Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1).
Det finns ett antal organisationer som har våldspreventiva verksamheter. Ett sätt att förstå hur verksamheter arbetar är att dela in dem enligt nedanstående schema i Tabell 4.
Bilaga 22 SOU 2014:6
14
Källa: Sjögren et. al 2013.
En riksorganisation som arbetar med både selektiv och indikativ prevention är Rikskriscentrum. Riksorganisationens kriscentra bedriver behandlingsarbete med män som använt våld och män som befinner sig i kris. Arbetet har ett överordnat syfte, nämligen målet att män upphör med alla former av våldsamt beteende och att förändringen är hållbar över tid. Teoretiska utgångspunkter, metoder och tekniker tjänar som hjälpmedel och är därför grunden för arbetet att hindra och förebygga våld i nära relationer. Utgångspunkten är att det är möjligt för varje utövare av våld att uppnå en förändring och utveckla alternativa strategier och förhållningssätt till ett våldsamt beteende. Det kan därför anses angeläget att behandling kan erbjudas av Sveriges alla kommuner. Rikskriscentrums medlemsorganisationer är till största antalet kriscentra för män, mansmottagningar och våldsmottagningar – 26 stycken men det finns även integrerade mottagningar där arbete bedrivs mot våld i nära relationer för barn, kvinnor och män (rikskriscentrum.se).
Ett exempel på verksamhet som arbetar med indikativ våldsprevention är Mansmottagningen mot Våld (MVU) i Uppsala som är en ideell organisation som driver en uppsättning program och interventioner för män som använder eller har använt våld. En viktig erfarenhet och strategi för att motivera förändring hos män här är att tillvägagångssättet är relationsrelaterat och innehåller flera perspektiv. MVU har bland annat utvecklat ett behandlingskoncept som innehåller ett genusperspektiv. En annan verksamhet är
Alternativ till våld (ATV) som är en enhet i Täby Kommun som
Bilaga 22
15
tillhandahåller tjänster och insatser till män (och kvinnor) som använder våld i nära relationer, samt stöd till män, kvinnor och ungdomar som har upplevt eller bevittnat våld i nära relationer. Inom ATV tas också våld inom samkönade relationer upp (För fler exempel på selektiv verksamhet se RFSU nedan).
Ett exempel på en verksamhet som arbetar med universell våldsprevention är Frihet från våld (FFV), en del av Män för Jämställdhet, som i projektform utvecklar universella metoder som riktar sig till killar/män och tjejer/kvinnor. Metoderna bygger på två program, Mentors in Violence Prevention (MVP) och Bringing in the Bystander (BITB), som båda är importerade från USA. Programmen utgår från att det finns en koppling mellan våld och maskulinitet, samt att det finns en åskådare (eng. bystander) som har en aktiv roll att spela för att förhindra våld redan i ett tidigt skede. I Sverige finns det idag inte någon etablerad våldsförebyggande verksamhet som har ett genusperspektiv och där det är möjligt att visa effekten av de insatser som görs (Se även Sjögren et al. 2013 och Berg et al. 2013). Vidare i samarbete mellan MfJ, Roks och SKR drivs och ägs Machofabriken som är ett metodmaterial riktat mot unga, för att förebyggande våld, med fokus på hur sociala normer för manlighet kan ifrågasättas och förändras.
Amphi produktion (Amphi) är ett privat företag som producerar filmbaserade utbildningsmaterial om genus och våldsprevention, ofta med fokus på män och maskuliniteter. Amphi bedriver utbildningstjänster som riktar sig till en bred grupp professionella. Amphi är också ett exempel på verksamhet som arbetar våldspreventivt med olika målgrupper. De producerar film och utbildningsmaterial för universella insatser som bland annat filmen ”Ingen ser oss” som är framtaget tillsammans med SKR och som belyser våld i nära relationer. Amphi har därtill producerat Machofabriken som tidigare nämnts. Därtill har de utvecklat film för indikativa våldsförebyggande insatser såsom Kriminalvårdens program Integrated Domestic Abuse Program (IDAP) som är ett behandlingsprogram för personer dömda för våld i nära relationer. De driver även verksamhet inom Makt, våld och heder är en utbildning som ger grundkunskap om våld i nära relationer med fokus på hedersrelaterat våld (www.amphi.se).
Bilaga 22 SOU 2014:6
16
2.3 Dubbla roller i hedersrelaterat våld och förtryck
En myndighet som arbetar med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck är Länsstyrelsen i Östergötland. En verksamhet är teater, tillika studiematerial, som berör pojkars och unga mäns dubbla roller i en hederskontext. Det innebär att de både kan vara potentiella gärningsmän och offer för hedersrelaterat förtryck och våld. Materialet är en del av ett större arbete som länsstyrelserna bedriver på Regeringens uppdrag för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja eller utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
Ett annat exempel på organisation som fokuserar på hedersrelaterat våld och förtryck är ALMA Europa som är en ideell organisation som arbetar med att informera, utbilda och skapa opinion. Organisationen lägger stort fokus på att synliggöra maktlekar. En verksamhet är projektet MR-ronden som handlar om att arbeta systematiskt och långsiktigt med frågor gällande mänskliga rättigheter, demokrati, sexualitet och genus primärt i den öppna ungdomsverksamheten men också generellt. Målsättning är att kunna redovisa mätbar positiv utveckling avseende ungdomars upplevda trygghet och delaktighet och ungdomars upplevelse att trakasseras på grund av kön, sexuell läggning och etnisk bakgrund (almaeuropa.org).
2.4 Föräldraskap och pappagrupper
Att arbeta med vuxna och unga män som antingen är fäder eller är blivande fäder är inte så ovanligt som figur 2 – som vi tidigare nämnt – kan ge sken av. De resultat som här presenteras är följden av de kriterier för inkludering som ställts på verksamheterna, det vill säga de ska vara etablerade eller företrädelsevis riksorganisationer som arbetar genusmedvetet eller genusförändrande. Den vanligaste organisationsformen är nätverk eller kampanjer medan det finns få exempel på nationella verksamheter. Ett exempel på paraplyaktör är
Sveriges pappagruppsledare i samverkan (SPS), som är en liten verksamhet men vars syfte är att samordna pappagruppsledare i Sverige för kunskapsutbyte och kvalitetssäkring av verksamheten.
Vad gäller pappagruppsverksamheter finns det spontant organiserad verksamhet på flera olika platser i Sverige,11 men den mest utbredda återfinns i Stockholm, Jämt Föräldraskap (JF) inom
11 Notera att här finns inga uppgifter på exakt antal lokala pappagruppsverksamheter. Vi har därför valt att koncentrera oss till större och rikstäckande verksamheter.
Bilaga 22
17
organisationen Män för Jämställdhet. För att ge en bild av omfattningen är det idag ca 20 stycken mottagningar, nio stycken BVC och elva stycken MVC där JF håller föreläsningar och gruppverksamheter för blivande och nyblivna föräldrar. Verksamheten Jämt föräldraskap arbetar med blivande och nyblivna pappor, men även med mammor. Målet är att med barnets behov i fokus förbereda föräldrar för ett aktivt föräldraskap och en jämställd relation till sin partner. JF arbetar även med personal i perinatalkedjan, det vill säga barnmorskor, barnsjuksköterskor, distriktssköterskor och andra som träffar nya föräldrar. Syftet är att ge personer i perinatalkedjan möjlighet till ett jämställt föräldrastöd och hur de bättre kan anpassa verksamheten för ensamstående, heterosexuella och homosexuella föräldrar. Det innebär bland annat att tillhandahålla stöd för att utveckla föräldragrupperna samt innehåll och metodik till personal som leder föräldragrupper. Det kan exempelvis betyda att möta blivande och nyblivna föräldrar på ett sätt som tillvaratar deras behov och frågeställningar och ger utrymme för diskussioner och reflektion kring föräldraskapet på föräldrarnas villkor vid sidan av den information som föräldrar redan får.
2.5 Sexuell och reproduktiv hälsa
Framstående inom detta område är Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) som är en ideell organisation inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter SRHR12 med runt 20 lokalföreningar/grupper runt om i landet. Organisationen arbetar för att öka medvetenheten om hur starkt sexualiteten påverkas av samhällets strukturer och föreställningar om kön.
RSFU har varit medverkande i framtagandet av samt driver en rad verksamheter som berör män och maskuliniteter (informations-, interventions- och gruppverksamheter) med fokus på sexualitet, genusnormer och rättigheter samt jämställdhet. Exempel på selektiv verksamhet, som RSFU varit medverkande i framtagning av och som sätter ljus på pojkar och män som blivit utsatta för våld och sexuella övergrepp, är Preven-Tell – en hjälptelefon för personer som är i riskzon att begå sexuella övergrepp. Verksamheten drivs via
12 SRHR innebär ett uppmärksammande av att tusentals människor dör varje dag för att de inte har tillgång till sexuell hälsovård, mödravård, aborter, preventivmedel, information eller makt att förändra sin livssituation. En god sexuell och reproduktiv hälsa är helt enkelt nödvändigt för att många människor runt om i världen ska överleva (RFSU.se) Se även:
Sveriges internationella politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Bilaga 22 SOU 2014:6
18
Centrum för andrologi och sexualmedicin (CASM) vid Karolinska
Sjukhuset. Att utveckla CASM:s befintliga verksamhet med hjälplinjen Preven-Tell kommer från regeringen och projektet är unikt i världen. Internationella projekt är exempelvis Unga män som jämställda partners (eng. Young Men as Equal Partners, YMEP), ett projekt som riktar sig till unga män i Kenya, Tanzania, Uganda och Zambia.
2.6 HBTQ-frågor
Ett exempel inom detta område är Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL) vilket är en ideell organisation som arbetar med och för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners (hbt) rättigheter. RFSL bildades 1950 och är en av världens äldsta HBT-organisationer med cirka 4 600 medlemmar. RFSL:s vision är ett samhälle som präglas av respekt för och acceptans av människors olikheter i en sådan omfattande skala att organisationer som RFSL inte längre är nödvändiga. Det övergripande syftet med RFSL:s verksamhet är att förbättra helhetssituationen för homosexuella, bisexuella, transpersoner och andra personer med queera uttryck och identiteter (hbtq-personer) i Sverige och internationellt.
RFSL:s verksamhet består av politiskt påverkansarbete, informationsverksamhet och sociala insatser. Utgångspunkten för RFSL:s arbete är de principer och ställningstagande som medlemmar har beslutat om i demokratiska processer. Ideellt engagemang är den viktigaste arbetsformen för RFSL. Arbetet inom internationella sammanslutningar och internationella partnerskap är en central del av RFSL:s arbete för hbtq-personers mänskliga rättigheter, både i Sverige och internationellt. Detta sker bland annat via politisk lobbying, informationsspridning, och sociala och stödjande verksamheter.
2.7 Män och hälsa
Det finns två verksamheter som faller inom ramen för män och hälsa. Vår bedömning är dock att det inte finns några organisationer som på bred front arbetar med män, där jämställdhet och mäns hälsa kopplas ihop. Det finns kampanjer och föreningar – likt stöd-
Bilaga 22
19
föreningar för män med prostatacancer – som riktar sig till män och mäns hälsa, men gör så mer av medicinska skäl. Sedan finns det många idrottsföreningar/-klubbar som arbetar med mäns hälsa, men utan tydlig koppling till jämställdhet. De som tydligast arbetar med mäns hälsa i dag är organisationer som erbjuder stöd i någon slags form, via internet eller direkta samtal, med dessa är i princip och oftast kopplade till våldsprevention. Med andra ord, vad vi kunnat se, är att den tydligaste metoden att arbeta med mäns hälsa är i form av psykologiskt eller terapeutiskt stöd och oftast i relation till erfarenhet av våld.
2.8 Forskning
Här finns det tre organisationer som på olika sätt är framstående och det inom forskningsfältet män och maskuliniteter. Det finns centrum för genusstudier vid flera universitet i Sverige, men inom området är det Linköpings Universitet som specifikt inriktar sig på män och maskulinitetsstudier. De har även en professur i ämnet. Vidare finns Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs Universitet som bland annat tillhandahåller databaserna Gena (genusavhandlingar) och Greda (genusexperter) som är lättåtkomliga länkar för allmänheten att tillgängliggöra genusforskningen om män och maskulinitet. Föreningen Nordisk forening for forskning om menn og maskuliniteter (NFMM) publicerar tidskriften NORMA, Nordisk tidskrift för maskulinitetsstudier och samlar samt publicerar aktuell maskulinitetsforskning i Norden.
Bilaga 22 SOU 2014:6
20
3 En internationell utblick
3.1 Män och jämställdhet i Europa
Det finns ett antal organisationer och EU-institutioner som arbetar med frågor som rör män och jämställdhet i Europa. Dessa arbetar med att finansiera verksamheter eller att ge rekommendationer som berör frågor om män och jämställdhet. Sammanställda i listan nedanför finns de större organisationerna i Europa.
MenEngage Europe - är den regionala/europeiska delen av MenEngage, här ingår organisationer i Väst- Central- och Öst Europa. Nätverket samordnas i Europa av Män för Jämställdhet.
Parental Leave Equal & Non-Transferable (PLENT) - är en plattform som förespråkar lika och icke-överförbar föräldraledighet i Europa. Den bildades i december 2010 och MfJ samt Sveriges Kvinnolobby har arbetat med kampanjen i Sverige.
European Men's Health Forum (EMHF) - är en ideell organisation som har en samordnande funktion och representerar hela skalan av europeiska och nationella organisationer som har intresse för mäns hälsofrågor.
European Commission Expert Group on Gender & Employment (EGGE) - har till uppgift att ge bedömningar av i vilken utsträckning medlemsstaternas nationella reformprogram för sysselsättning främjar och integrerar jämställdhet, att utarbeta två tematiska rapporter per år som täcker 30 länder och att utarbeta analytiska anteckningar som stöder kommissionens arbete i analys och övervakning av jämställdhet på arbetsmarknaden.
European Institute for Gender Equality (EIGE) - är en EUmyndighet som stöder EU och dess medlemsstater i deras jämställdhetsarbete och i bekämpandet av könsdiskriminering samt ökar medvetenheten om jämställdhetsfrågor. Vidare har EIGE till uppgift att samla in och analysera jämförbara uppgifter om genusfrågor i syfte att utveckla metodologiska verktyg, i synnerhet för att integrera jämställdhetsperspektivet i alla policyområden.
The Advisory Committee on Equal Opportunities for Women & Men - är en rådgivande kommitté som bistår EU-kommissionen i utformning och genomförandet av verksamheter inom EU som syftar till att främja jämställdhet.
Bilaga 22
21
I figur 3 nedan finns en fördelning av antalet organisationer som inom Europa arbetar med frågor om män och jämställdhet.
Källa: Ruxton et. al 2011
13
.
European Institute for Gender Equality (EIGE)-rapporten (Ruxton et. al 2011) visar att en överväldigande majoritet (78 %) av organisationer som arbetar med män och jämställdhet är ideella organisationer. I Sverige är andelen i dag (2013) 50 procent. Dessa verksamheter som beskrivs i EIGE-rapporten varierar avsevärt i storlek och karaktär, från en anställd upp till ett tiotals, med många fokusområden och ett brett utbud av metoder. Vissa verksamheter är nya medan andra har funnits i ett antal år. De ideella organisationernas förhållande till staten varierar avsevärt i de olika länderna, och detta varierar också mellan länderna.
Det finns ett akademiskt intresse för ämnet i många länder, i EIGE-rapporten fann vi 29 forskningscentra som arbetar med någon aspekt av män och jämställdhet. Detta korrelerar även med de enskilda aktörerna som identifierades, som till största delen (76 %) var akademiker (Ruxton et. al 2011).
13 Notera att antalet för Sverige här är 24 stycken. Det uppdaterade antalet organisationer - som i Sverige arbetar med män och jämställdhet - är enligt vår kartläggning i denna rapport 28. Samma urval har gjorts men tiden mellan det att EIGE-rapporten iordningställdes och denna rapport skrevs har föranlett att några verksamheter försvunnit medan andra etablerat sig. Detta trots att vi har varit något hårdare i bedömningen (utifrån samma urvalskriterier ovan): att endast ta med etablerade organisationer.
Bilaga 22 SOU 2014:6
22
En slutsats som EIGE-rapporten lyfter fram är kopplingen mellan hur jämställt ett land rankas och hur många aktörer som arbetar med frågor om män och jämställdhet.
3.2 Män och jämställdhet globalt
The MenEngage Alliance är ett globalt nätverk, bestående av mer än 300 ideella organisationer och FN-samarbetspartners, som arbetar för att involvera män och pojkar i jämställdhet och i våldsförebyggande arbete. I det globala nätverket finns organiserade regionala nätverk för de olika världsdelarna och därunder organiserade nationella nätverk, varje nivå koordineras av organisationer som tagit på sig det ansvaret. Män för Jämställdhet koordinerar det europeiska nätverket inom MenEngage och samarbetar med Promundo (Brasilien) och Sonke (Sydafrika) som samordnar det globala nätverket med stöd från Sida. Styrelsen för the Global MenEngage Alliance utgörs av följande icke-statliga organisationer: Promundo (Brasilien), Sonke Gender Justice (Sydafrika), The Athena Network (England), CARE (USA), CariMAN (Karibien), Män för Jämställdhet (Sverige), EngenderHealth (USA), Future without Violence14 (USA), International Center for Research on Women (USA), International Planned Parenthood Federation (England), Sahayog (Indien), Save the Children - Sweden (Sverige) och White Ribbon Campaign (Kanada). Den rådgivande kommittén för the Global MenEngage Alliance utgörs av: Men’s Resources International (USA), Promundo (Brazil), Salud y Genero (Mexico), UNDP, UNFPA, UNIFEM och WHO. Om man även medräknar organisationer på nationell nivå ökar medlemsantalet till mer än 400 ideella organisationer från hela världen.
Alliansen arbetar med målet att i partnerskap främja engagemang av män och pojkar i jämställdhetsarbetet, främja hälsa och minska våldet på global nivå. Detta innebär att identifiera och ifrågasätta strukturella hinder som finns för att uppnå jämställdhet. MenEngages samarbetspartners arbetar kollektivt och individuellt mot uppfyllandet av FN:s millenniemål, särskilt de delar som fokuserar på att uppnå jämställdhet. Alliansens verksamhet omfattar informationsutbyte, gemensam utbildning och nationell, regional och internationell opinionsbildning. Den Globala MenEngage Alliansen har bland annat lyckats med att få upp frågan som rör män och jämställdhet på FN:s agenda. Ett konkret exempel på det är Partners
14 Tidigare Family Violence Prevention Fund.
Bilaga 22
23
for Prevention (P4P) som är ett regionalt samarbetsprogram för UNDP, UNFPA, UN Women och UNV i Asien och Stilla havet som arbetar med att förebygga våld, exempelvis genom riktade insatser till män och pojkar.
MenEngage driver även MenCare – en global faderskapskampanj – som lanserades i november 2011 och samordnas av Promundo, Sonke och MenEngage Alliance, med syftet att främja mäns engagemang som fäder och som vårdgivare. MenCare består av fyra dimensioner: direkt arbete med pappagrupper, forskning, mediakampanj och policypåverkan. Faderskapskampanjen ger stöd i form av metodmaterial, mediakampanjmaterial, policyrekommendationer och forskning till lokala (nationella och regionala) organisationer så att de utifrån deras specifika förutsättningar kan utforma och arbeta med kampanjen (se vidare: www.mencare.org).
Bilaga 22 SOU 2014:6
24
4 Diskussion av utvecklingsfrågor
Här kommer vi att föra en diskussion utifrån vår samlade erfarenhet, tidigare forskning och underlag genererat i och med arbetet med denna rapport. Vi börjar med lärdomar från det internationella arbetat, för att göra en internationell jämförelse och ge ett “utifrånperspektiv” vad gäller förutsättningar att etablera verksamheter som arbetar med män och jämställdhet i Sverige. Därefter diskuterar vi den nationella utvecklingspotential vi ser inom fältets olika områden.
Det går att förändra mäns dominans utan att se män som en enhetlig grupp. Övergripande vad gäller män och jämställdhet menar
vi att det går att förändra normer kring maskulinitet, men det tar tid. Män som grupp överordnas fortfarande i relation till kvinnor som grupp och denna dominans sammanflätas med andra sociala relationer och strukturer på ett sådant sätt att det verkar normalt och naturligt att en manlig överordning upprätthålls. Fördelarna män erhåller ser dock inte lika ut, det finns ingen universell form av ”manlighet” – det finns snarare betydande skillnader inom och mellan gruppen män såsom inom och mellan gruppen kvinnor. Ett intersektionellt perspektiv i analysen av mäns situation kan synliggöra och mer adekvat förklara underliggande orsaker och därmed även metoder för att mer framgångsrikt arbeta med jämställdhet.
Det etablerade verksamheterna har stor betydelse enskilt och i samverkan. Organisationer eller verksamheter som finns represen-
terade i denna rapport har bedömts arbeta antingen genusmedvetet eller genusförändrande. Därför bedöms samtliga aktörer som här lyfts att ha en viktig roll att fylla när det kommer till arbete som rör män och jämställdhet. Verksamheterna skulle ytterligare kunna få betydelse genom synergieffekter vid samarbete och samverkan. Betydelsen av ett medvetet förebyggande universellt arbete ligger i morgondagens möjligheter till ett jämställt samhälle, medan betydelsen av arbete med indikativa insatser ligger i dagens möjligheter till jämställdhet. Med andra ord är verksamheter som arbetar med fäder eller blivande fäder en lyckad kombination, å ena sidan att för dagens män (och kvinnor) arbeta med ett jämställt föräldraskap och å andra sidan samtidigt lägga grunden för nästa generations människor att leva jämställt. Detta kan även sägas för andra områden, exempelvis att universella våldspreventiva verksamheter förebygger att män (och kvinnor) erfar våld, medan exempelvis kriscentra för män har stor betydelse för de män (och kvinnor) som redan har erfarenhet av våld.
Bilaga 22
25
De organisationer som här omnämns driver en eller flera verksamheter som berör frågor om män, maskulinitet och jämställdhet. I vår genomgång framgick att det finns relativt många verksamheter som är externt eller i undantagsfall internt finansierade och som oftast drivs i projektform.
Kontinuitet, stabilitet och kvalitetssäkring är avgörande och har
betydelse för att kunna genomföra kompetensutveckling och kvalitetssäkring av verksamheten. Kontinuiteten är även till stor vikt för att kunna forska, göra utredningar och utvärdering av långsiktiga effekter i det arbetet som sker med frågor om män och maskulinitet. Därför blir myndigheter som har till uppdrag att finansiera, organisera och utveckla verksamheter med fokus på män och jämställdhet ytterst betydelsefulla, likaså de organisationer som redan finns. Risker och negativa konsekvenser är exempelvis betydande kunskapsbortfall som uppstår när projekt läggs ner om det inte finns en stabil organisation som kan föra kunskapen vidare. Här ska också tilläggas att det inte går att utesluta något som ”mindre viktig” då var och en har en specifik målgrupp inom respektive fokusområde. Detta gäller både verksamheter som riktar sig till män och verksamheter som riktar sig till kvinnor.
4.1 Förutsättningar och småskalighet förvånar globala partners
Utifrån våra erfarenheter av internationellt jämställdhetsarbete, bland annat genom det regionala nätverket MenEngage Europa, kan vi konstatera det i andra världsdelar är betydligt lättare att få finansiering för att utveckla nätverk och implementera jämställdhetsarbete. Detta kan i stor utsträckning bero på att det är lättare att få biståndsmedel (och andra bidrag) i världsdelar där jämställdhet är mindre utvecklat än i Europa och Sverige. Sverige och Europa befinner sig därför nu i ett läge där vi har mycket att lära från andra organisationer i andra världsdelar, till exempelvis Sonke Gender Justice Network i Sydafrika och Promundo i Brasilien. Det finns många organisationer i Europa som gör viktigt arbete med pojkar och män för jämställdhet, men det har hittills inte varit möjligt att samordna i någon större utsträckning.
Detta gäller även specifik verksamhet såsom pappagrupper för blivande fäder. Internationellt är Sverige ett förebildsland och många länder implementerar nu pappagrupper inspirerade av Sverige. I
Bilaga 22 SOU 2014:6
26
Ukraina finns nu 1 000 aktiva pappagruppsledare spridda i de flesta av landets distrikt. I St. Petersburg, Ryssland, finns det nu ett beslut om att det ska öppnas pappagruppsverksamhet i varje stadsdel och att det ska finnas ett tilldelat budgetutrymme för detta. Internationella samarbetspartners blir därför mycket förvånade när de får kännedom om att pappagrupper endast erbjuds i ett fåtal områden i Sverige och i begränsad omfattning.
4.2 Är Sverige ett förebildsland för jämställdhetsarbete?
Internationellt sett anses Sverige som sagt vara ett förebildsland när det gäller jämställdhetsarbete. Ett av Sveriges jämställdhetsmål klargör att “mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet”. I Ungdomsstyrelsens rapport Unga och våld (Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1) framgår det vidare att det finns ett stort behov att arbeta med unga för att minska våldet och detta genom att arbeta med mäns, ungas mäns och killars föreställningar om kön (maskulinitet). Det finns således både en analys och en idé om vad jämställdhetsarbete ska åstadkomma. Frågan är hur detta avspeglar sig i praktiken i form av etablerade verksamheter.
Resultaten av vår genomgång visar att organisationer som arbetar genusmedvetet med frågor som rör män och jämställdhet oftast är förhållandevis små. Och att tendensen är att ju större organisationen är desto större sannolikhet är det att frågor om män och jämställdhet blir en aspekt i verksamheten och inte dess huvudsakliga fokusområde. Det finns alltså ingen medelstor eller större nationell organisation som enkom fokuserar på frågor om män och jämställdhet. Merparten av organisationerna som arbetar med män och jämställdhet med ett genusperspektiv är som sagt ideella och förhållandevis små, även om de återfinns som riksorganisationer är antalet medlemmar begränsade. Ett vidare problem är att många organisationer inte ser sig själva vara en del av frågor som berör män och jämställdhet, trots att de uppenbarligen arbetar med frågor som rör män och jämställdhet. Ett annat bekymmer är att många stora och etablerade verksamheter i vårt land har ett obefintligt eller till och med ett snett fokus på maskulinitet vilket medför att organisationerna snarare blir genuskonserverande än genusförändrande (jfr Ruxton 2011).
Bilaga 22
27
Långsiktig stabil finansiering kan stoppa kunskapsbortfall för ideella organisationer. För de ideella organisationerna som trots
ovanstående arbetar med män och jämställdhet behövs framförallt en stabil finansiering för att kunna arbeta med verksamheter som syftar till att främja jämställdhetsmålen. Detta gäller såväl för ideella organisationer likt MfJ som arbetar inom fältet, som för kvinno- och tjejjourer, och för nätverks- och samverkansorgan. En majoritet av verksamheterna drivs med ett- till treåriga projektmedel och många bidrag höjs inte vilket gör att verksamheterna inte får möjlighet att växa och utvecklas. Detta föranleder osäkerhet inom organisationen och dess strukturer bryts ner. Risker och negativa konsekvenser är även här ett betydande kunskapsbortfall som uppstår när projekt läggs ner och det inte finns en stabil organisation som kan föra den vidare. En stor utmaning ideella organisationer idag möter är hitta en långsiktig bas-finansiering, ”core funding”, för att kunna arbeta långsiktigt med de nationella jämställdhetsmålen snarare än ett kortsiktigt projekt.
Det är också viktigt att understryka att medel för verksamheter som arbetar med män och jämställdhet inte bör tas ifrån andra områden såsom arbete med våld mot kvinnor eller kvinnor som erfarit våld. Insatser som riktas separat mot män och pojkar får inte ske på kvinnor och flickors bekostnad. Arbetet och ekonomiskt stöd kan och bör göras i partnerskap med kvinnorörelsen, med kvinnor och flickor. Internationellt är det väl känt att en stark kvinnorörelse i ett land är en förutsättning för arbetet med män och jämställdhet. Bland de verksamheter som vi känner till är ett väldigt vanligt förekommande mönster att män som arbetar med jämställdhet har börjat det tack vare kvinnors, partners, mödrars eller systrars engagemang i kvinnorörelsen.
Betydelsefulla myndigheter kan systematisera och professionalisera området. Idag är myndigheter som har till uppdrag att
finansiera, organisera och utveckla verksamheter med fokus på män och jämställdhet därför ytterst betydelsefulla. Lägg här till att kontinuiteten är av stor vikt för att kunna forska, göra utredningar och utvärdering av kort- och långsiktiga effekter av arbetet. Vad beträffar frågor om män och jämställdhet finns det en långsiktig utmaning i institutionalisering av verksamheter som genomsyras av dessa frågor. Det skulle kunna föranleda att arbetet professionaliseras och att tjänster inom stat, kommun och landsting skulle utlysas och befästas inom sakområdet jämställdhet.
Bilaga 22 SOU 2014:6
28
Flyktiga, lokala och småskaliga verksamheter har stor potential.
Detta syns tydligt för pappagruppsverksamheter, som oftast är flyktiga lokala initiativ som spontanorganiseras av exempelvis kommunens socialförvaltning. Bland pappagruppsverksamheter finns det ingen nationell samordning av dignitet som kan utbilda och kvalitetssäkra verksamheterna för att, som bland annat forskning inom kritiska studier av män och maskulinitet pekar på, reducerar risken att genuskonserverande normer reproduceras i och med verksamheten. Inom det våldspreventiva fältet ser vi att det finns en övervägande andel indikativ insatser (riktat mot de som har erfarenhet av våld antingen som offer eller som förövare), medan mer systematiska selektiva och universella insatser med genusperspektiv finns det ett mycket begränsat utbud av. Här finns alltså en stor utvecklingspotential för att kunna förebygga våld i ett tidigt skede, men också för att bistå män som har erfarenhet av våld. Likaså finns det inom forskning en stor utvecklingspotential, både för praktiknära forskning som för metod- och teoriutveckling.
Nedan följer nu en mer fokuserad diskussion om problem och hinder, men även utmaningar som finns inom de olika fokusområdena för att kunna bedriva ett effektivt och kvalitativt jämställdhetsarbete tillsammans med pojkar och män. Diskussion bygger på kumulativ kunskap och lång erfarenhet av arbeta inom fältet med frågor som rör män och jämställdhet som finns i MfJ:s olika verksamheter och bland våra samarbetspartners.
4.3 Pappagruppsverksamhet för varje vårdcentral
En ekonomisk utmaning att göra pappagrupper till en ordinarie verksamhet. Vad vi kunnat se i vår genomgång av pappagrupps-
verksamheter i Sverige är att svårigheten i första hand är ekonomisk. För att tillhandahålla bra koncept och med utbildade gruppledare måste en avgift tas av respektive vårdcentral. Vårdcentralen måste ta detta ur sin ordinarie budget, vilket för många upplevs som en belastning på avdelningens ekonomi. Detta gör det även svårt att jobba kontinuerligt med blivande och nyblivna fäder eftersom det hela tiden hänger på om vårdcentralerna kan betala för arbetet.
Även om pappagruppsverksamhet uppskattas betraktas den som ett komplement till det ordinarie föräldrastödet inom MVC och BVC. Den ordinarie personalen, barnmorskor och barnsjuksköterskor har kvinnan och barnet som uppdrag och pappa/partners deltagande
Bilaga 22
29
får oftast en sekundär föräldraroll och information. Risken i att verksamheten inte är eller betraktas som en ordinarie verksamhet är att den dras in vid ekonomiskt svårare tider.
Rättvisare om pappagrupper görs tillgängliga överallt genom fortbildning. Det finns en orättvisa i att vissa killar och män får
delta i verksamhet och andra inte. Detta är något som till exempel många pappor i pappagrupper påpekar. Även barnmorskor och BVC-sköterskor verkar ofta tycka att pappagrupper är något som borde finnas inom den ordinarie verksamheten och erbjudas till alla. De påpekar vidare att i deras egen barnmorskeutbildning och fortbildning finns det oftast inget fokus på genus och jämställdhet, än mindre att män och unga män är en del av detta. I arbetet med utbildningar för personal har vi identifierat ett stort behov hos barnmorskor och barnsjuksköterskor gällande fortbildning kring sitt ledande av föräldragrupper och att arbeta med pappa/partner i sin verksamhet.
Organisering av föräldragrupper. Erfarenheten pekar också på
att mammorna har behov av en liknande gruppverksamhet som erbjuds pappor. Även om det i dag finns klara fördelar med pappagrupper tror vi på sikt att pappagruppsverksamhet, så som den ser ut i dag, behöver vända sig till båda föräldrarna med ungefär samma koncept.
4.4 Killar och män som allierade för att stoppa mäns våld
Att arbeta våldspreventivt kan anses vara en relativt ny jämställdhetsfråga Sverige, och det av olika anledningar. En är att jämställdhet, historiskt sett, varit mer inriktad mot frågor som kvinnors rösträtt, kvinnors rätt till arbete och lika lön, samt frågor om hur föräldraskapet/-ledigheten ska fördelas. En annan är att män i mindre utsträckning än kvinnor varit involverade i jämställdhetsarbete; det har ansetts vara en “kvinnofråga”.15 Under senare delen av 1990- och under 2000-talet har det dock skett en trendförskjutning.16 I
15 Å ena sidan har det ansetts att män inte engagerat sig på grund av avsaknad av incitament att göra så; män har inte “vunnit något” på jämställdheten. Å andra sidan har kritik framförts från feministiska rörelsen/r mot risker med att män koopterar jämställdhetskampen. Utvägen kan anses vara att män har en aktiv roll att spela, speciellt män inom ledande positioner, för att bidra till att förändra normer och förväntningar som finns på män och killar för att skapa jämställdhet. 16 En anledning till denna trendförskjutning hittar vi i Mallika Dutts (grundare av Breakthrough och ledande figur inom rörelsen för mänskliga rättigheter i Indien, och arbetar mot mäns våld) bedömning som sägas bero på två saker. Den första är att förväntningarna
Bilaga 22 SOU 2014:6
30
och med ett ökat fokus på mäns våld i samhället och våldsprevention som metod – för att förebygga våld – har det blivit mer aktuellt att även killar och män har en aktiv roll att spela för att skapa jämställdhet.
Utmaning att göra verksamheterna mer tillgängliga för killar och män. Många av de verksamheter som riktar sig till killar och
män har erfarenhet av att det är svårt att nå killar och män och att få dem att komma och prata eller söka hjälp. Att verksamheterna heller inte når eller finns tillgängliga för alla killar och män gör att några får möjligheten att ta del av verksamheten och andra inte. Liknande problem återfinns även inom verksamheter som riktar sig till skolan som arena. Några skolor har möjligheten att utbilda lärare och elever i frågor som maskulinitet och våld men långt ifrån alla får i dag denna möjlighet. Det finns därmed en risk för en snedvridning där vissa killar och män får möjlighet att utvecklas medan andra inte får det.
Mäns våld mot kvinnor kan förebyggas som en folkhälsofråga.
Gemensamt för den forskning vi tagit del av och vår egen erfarenhet, är att våldsförebyggande arbete tar tid. Utvecklingsarbetet är omfattande, insatserna behöver implementeras väl och ständigt upprepas över tid. Här kan vi jämföra med Centers for Disease Control and Prevention (CDC), som är den amerikanska motsvarigheten till svenska Folkhälsoinstitutet. CDC har en avdelning som heter Division of Violence Prevention (DVP). DVP:s uppdrag är att stoppa våld innan det uppstår. Avdelningen arbetar med att kartlägga förekomsten av våldsrelaterade skador. De utför grundforskning om risk- och skyddsfaktorer relaterat till våld. DVP finansierar praktiknära forskningsprojekt inom det våldspreventiva fältet (CDC 2012, Whitaker & Reese 2007). Därtill utvärderar de effektiviteten hos våldsförebyggande program. De sammanställer och tillhandahåller mätverktyg för effektutvärdering exempelvis för mobbning med fokus på förövare, offer och åskådare (Hamburger, Basile & Vivolo 2011) och för mätning av våld i nära relationer (Thompson, Basile, Hertz & Sitterle 2006). DVP stödjer lokala initiativ och partners i deras arbete att planera, implementera och utvärdera våldsförebyggande program,
efter Beijing och Beijing +5 har svalnat. Det finns en stark vilja att utveckla och arbeta praktiskt med kvinnors rättigheter, i stället för att vänta på det rätta strategiska tillfället att anordna nästa FN-konferens om kvinnors rättigheter. Den andra orsaken är att problemformuleringen har förskjutits senaste åren från att handla om att kvinnor ska få tillgång sina rättigheter till att inkludera män (som en del av lösningen och problemet), och att alla i omgivningen kan göra något (”Rapport från möte med Mallika Dutt (ej publ.), President | CEO Breakthrough”, Utrikesdepartementet 2013-02-01).
Bilaga 22
31
samt utför forskning på effektiv anpassning och spridning av våldspreventiva strategier (DVP 2012).
4.5 Praktiknära forskning och samordning av stora verksamheter
Det finns behov av att inrätta ett interdisciplinärt nationellt forskningscenter samt ett nationellt forskningsprogram för kritisk forskning kring män och maskuliniteter. Ett sådant center inrättas just nu på New York State University på initiativ av Michael Kimmel17.
Centralt i detta är att särskilt fokusera på mäns våld och hur våldspreventiva interventioner fungerar i praktiken samt studera mäns föräldraskap och omsorgsarbete, samt beforska betydelsen av insatser som görs för föräldrar vid vårdcentraler, BVC och MVC. Forskningen bör vara både teoretisk och praktiknära med en tydlig prioritering i den praktiknära forskningen. Även här finns det mycket att lära från partners i MenEngage som har bedrivit ett sådant arbete på många håll i det globala Syd.
Befintliga forskningsverksamheter i Sverige såsom Nationella sekretariatet för Genusforskning vid Göteborgs Universitet eller avdelningen för Kritiska studier av män och maskuliniteter vid Tema Genus, Linköpings universitet skulle kunna bli de nationella forskningscentra kring förändringsarbete fokuserat på män, maskuliniteter och jämställdhet som för fältet framåt.
I dag finns inte någon motsvarighet till det ovan nämnda DVP i Sverige. Ett första avgörande steg för att Sverige ska kunna bedriva kompetent, långsiktigt och effektivt arbete med män och jämställdhet, är att en liknande verksamhet startas i Sverige. Exempelvis behöver en evidensbaserad våldspreventiv praktik någon form av nationell samordning. Effektiva metoder och program relaterade till föräldraskap, sexuell och reproduktiv hälsa eller hedersrelaterat våld behöver bedömas och rekommenderas av en opartisk instans. Ekonomiska medel för metodutveckling behöver riktas till både forskar- och det civila samhället. En förutsättning för forskning och metodutveckling är att det finns möjliga sätt att mäta både förekomsten av problem i lokala sammanhang, samt risk- och skyddsfaktorer för det som kan förebyggas eller främjas. En nationellt samordnande organisation har möjligheter att ge riktlinjer för och stöd till lokala aktörers arbete.
17 Ledande maskulinitetsforskare.
Bilaga 22 SOU 2014:6
32
Ett stort behov är att tillhandahålla fungerande utvärderingsinstrument såsom självskattningsskalor till insatser så att lokala verksamheter kan effektutvärderas på ett likartat sätt och därmed jämföras.
Det behövs också en nationell samordning för att skapa goda förutsättningar för etablering av stora kontinuerliga verksamheter som genomsyras av arbetet med män och jämställdhet, samt nödvändig samverkan mellan 1) forskarmiljöer med inriktning mot genusvetenskap och folkhälsa, vid universiteten, 2) beslutsfattare och verksamhetsansvariga som berörs av kommuner, landsting och statlig verksamhet 3) praktiker och professionella som arbetar med killar och män 4) representanter från civilsamhället med kunskap om män, maskulinitet, genus hälsa, föräldraskap, sexuellt och reproduktiv hälsa, våld samt HTBQ-frågor.
Bilaga 22
33
Bilaga – Organisationer
Bilaga 22 SOU 2014:6
34
Bilaga 22
35
Bilaga 22 SOU 2014:6
36
Bilaga 22
37
Referenslista
Barker, G., Ricardo, C. & Nascimento, M. (2007).Engaging men
and boys in changing gender-based inequity in health: Evidence from programme interventions. Geneva: World Health Organization. Barker, G., Ricardo, C., Nascimento, M., Olukoya, A. & Santos, C.
(2010). “Questioning gender norms with men to improve health outcomes: Evidence of impact”. in Global Public Health, 5(5), 539–553. Berg, L., Sjögren, M. & Söderström, P. (2010). Prata bort
mansvåld. Våldspreventivt arbete riktat till unga män. Stockholm: Ungdomsstyrelsen Berg, L., Sjögren, M., Hyllander, K. & Söderström, P. (2013). Låt
101 blommor blomma – våldsförebyggande projekt för killar och unga män. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Centers for Disease Control and Prevention (CDC).
(2012). Preventing Intimate Partner and Sexual Violence: Program Activities Guide. Tillgänglig via internet http://www.cdc.gov/violenceprevention/pdf/IPV-SV_Program_ Activities_Guide-a.pdf EIGE-rapport ej publicerad. Delar återfinns i Ruxton, S. m.fl.
(2011). Connell R.W. (2005) Masculinities, second edition, Cambridge:
Polity and Kimmel M.S. Hearn J., Connell R.W. (eds.) (2005) Handbook of Studies on
Men and Masculinities, London, Sage. Ruxton, S., van der Gaag, N., Hyllander K., Pringle, K. & Eriksson,
K. (2011). ”Background Study on the Involvement of Men in Gender Equality within EIGE's working areas”. Ingår i The European Institute for Gender Equality (2012) The Involvement of Men in Gender Equality Initiatives in the European Union, Luxembourg: Publications Office of the European Union. [tillgänglig: http://eige.europa.eu/sites/default/files/The%20involvement% 20of%20men%20in%20gender%20equality%20Initiatives%20i n%20the%20EU.pdf]
Bilaga 22 SOU 2014:6
38
Sjögren, M., Berg, L., Hyllander, K. & Söderström, P. (2013). Före
han slår - om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Thompson MP, Basile KC, Hertz MF, Sitterle D. (2006). Measuring
Intimate Partner Violence Victimization and Perpetration: A Compendium of Assessment Tools. Atlanta (GA): Centers for Disease Control and Prevention, National Center for Injury Prevention and Control. Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1 (2013) Unga och våld – en
analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter. Whitaker DJ, Reese LE. (2007). Preventing Intimate Partner
Violence and Sexual Violence in Racial/Ethnic Minority Communities: CDC’s Demonstration Projects. Atlanta (GA): Centers for Disease Control and Prevention, National Center for Injury Prevention and Control.
Internetkällor
http://www.almaeuropa.org http://www.amphi.se http://www.mencare.org http://www.RFSU.se http://www.RFSL.se http://www.rikskriscentrum.se
Bilaga 23
Bilaga 23
Den svenska jämställdhetsdiskursens exkluderingar – en intervjustudie om jämställdhet, den nye mannen och andra män
Josefin Kjellberg
Josefin Kjellberg är master i sociologi från Uppsala Universitet. Hennes forsknings- och intresseområden innefattar kritiska studier av män och maskuliniteter ur ett intersektionellt perspektiv samt poststrukturalistisk feministisk teori.
Bilaga 23 SOU 2014:6
2
Innehåll
Sammanfattning ................................................................................... 3
1 Studiens bakgrund och syfte...................................................... 5 2 Jämställdhetsdiskursen och den nye mannen i en svensk kontext ........................................................................................ 7
3 Teoretiska begrepp och analysverktyg ...................................... 9 4 Metod ........................................................................................ 11 4.1 Materialets tillkomst ..................................................... 11 4.2 Urval och presentation av intervjupersoner ................ 11 5 Resultat ..................................................................................... 15 5.1 Den nye mannen utifrån olika subjektspositioner ...... 15 5.2 De egna privilegiernas osynlighet och andra mäns ojämställdhet ................................................................. 24 5.3 Jämställdhet som konsensusbaserad särartsdiskurs ................................................................. 26 5.4 För jämställdhet – men mot feminism? ....................... 28 6 Avslutande diskussion ............................................................. 32 6.1 Jämställdhetsdiskursens och den nye mannens exkluderingar ................................................................. 32 6.2 Den nye (manlige) mannen – för jämställdhet ”iprincip”? ........................................................................ 33 Referenser .......................................................................................... 37 Bilaga 1, Intervjupersoner ................................................................. 40
Bilaga 2, Intervjuguide ....................................................................... 42
Bilaga 23
3
Sammanfattning
Föreliggande text baseras på en studie som genomfördes inom ramen för den masteruppsats författaren skrev våren 2012.1 Det empiriska underlaget har i efterhand kompletterats med ytterligare intervjuer.
Studien utgår från tidigare forskning som hävdar att jämställdhetsdiskursen samt diskursen den nye mannen i Sverige bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som underordnar andra män/maskuliniteter(Gottzén 2011, Gottzén & Jonsson 2012). Den nye mannen definieras visserligen som ett maskulint ideal som värderar ett närvarande faderskap och som därmed ses som ett eftersträvansvärt ideal ur ett jämställdhetsperspektiv, men samtidigt betonas vikten av att män behåller någon slags ”manlighet”(Nordberg 2005, Egeberg Holmgren 2011, Järvklo 2008). Den nye mannen framträder således främst som en vit, heterosexuell medelklassfader vilket gör att det är främst dessa män ses som och jämställda. Kan jämställdhetsdiskursen därmed i sin strävan att främja jämlikhet mellan könen, men genom att främst vända sig till vissa män, därmed skapa nya exkluderingar och hierarkier? Detta undersöks närmare i studien, vars syfte är att studera hur jämställdhetsdiskursens och den nye mannens inkluderingar och exkluderingar förhandlas i mäns diskussioner om maskulinitet och jämställdhet i intervjuer.
Studien bygger på resultaten från nio enskilda intervjuer och fem gruppintervjuer med sammanlagt sjutton män i olika åldrar, med olika klasspositioner samt med olika etniska och sexuella identifikationer. Urvalet av intervjupersonerna skedde strategiskt då deras sexualitet, etnicitet samt klasspositioner kunde antas innebära olika grad av privilegieringrespektive exkludering i relation till jämställdhetsdiskursen och den nye mannen.
Resultatet visar att den maskulinitetsdiskurs som framträdde i de flesta intervjuer låg nära den nye mannen; ett mer jämställt, eller i alla fall barnorienterat, maskulinitetsideal. Bibehållande av manlighet verkade dock vara viktigt då motidentifikationer med ”fjollighet” ofta förekom. Det som skilde intervjupersonerna åt var deras etniska, klassmässiga och sexuella subjektspositioner som relaterade till jämställdhet och maskulinitet på olika sätt. I analysen användes begreppet problematiska eller (o)privilegierade subjekts-
1 Delar av studien och denna text har även antagits för publicering i Nordic Journal for
Masculinity Studies (Norma), 8(2) 2013.
Bilaga 23 SOU 2014:6
4
positioner(Staunæs 2003)för att beskriva den underordning som homosexuella och muslimska män ges i relation till jämställdhetsdiskursen. Författaren argumenterar för att detta skapade olika strategier hos dessa män som gick ut på att ”reparera” eller hantera denna underordning, strategier som ibland innebar ett avståndstagande från jämställdhet. Andra män (företrädelsevis vita, heterosexuella fäder) kunde mer oproblematiskt identifiera sig med den nye mannen. Författaren argumenterar dock för att den nye mannen eventuellt innebär en barn- snarare än jämställdhetsorienterad maskulinitet. Ett annat mönster som löpte genom samtliga intervjuer var nämligen att man talade om jämställdhet i termer av könens särart samt konsensus och förhandling inom parrelationen, emedan man var mer kritisk gentemot feminism som upplevdes som alltför konfliktbetonad och radikal, möjligen då den istället belyser och kritiserar mäns överordning på ett mer strukturellt plan i samhället.
Bilaga 23
5
1 Studiens bakgrund och syfte
Sverige har en lång historia av progressiv jämställdhetspolitik och placeras ofta högt i internationella mätningar av jämställdhet mellan män och kvinnor(Hausmann et al. 2010, de Bonfils et al. 2013). Sverige har också sedan 1960-talet kännetecknats av en jämställdhetspolitisk maskulinitetsdiskurs kring ”den nye mannen”, ett ideal som kännetecknas av en jämställd och omsorgsinriktad maskulinitet som inte distanserades från femininitet. Flera genusforskare menar att denna lever kvar än idag, om än i förändrad form (Nordberg 2005, Egeberg Holmgren 2011, Järvklo 2008). Men vem är det man beskriver då man talar om den nye mannen? Vilka män framställs som jämställda subjekt, och vilka utmålas som mer problematiska?
Jämställdhetsdiskursen,2 som utmanar ojämlika relationer mellan män och kvinnor, har kritiserats av flertalet forskare för att (re)producera andra maktrelationer(Gottzén 2011, de los Reyes et al. 2006, Dahl 2005, Egeberg Holmgren 2011, Järvklo 2008). Lucas Gottzén (2011), menar exempelvis att jämställdhetsdiskursen och diskursen den nye mannen i de nordiska länderna, särskilt i Sverige, bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som exkluderar andra maskuliniteter(Gottzén 2011, jfr också Gottzén & Jonsson 2012).
Enligt Paulina de los Reyes (2006) ingår bilden som jag inledningsvis gav av Sverige som ett ”jämställdhetsparadis” i den svenska nationalidentiteten och tanken om folkhemmet. Hon menar vidare att jämställdhet har blivit en arena där ”svenskhet” och ”invandrare” reproduceras som två separata kategorier. ”Invandrare”, särskilt muslimer, görs här till bärare eller offer för patriarkala mönster medan jämställdhet förknippas med svenskhet(de los Reyes, Molina & Mulinari 2006).
Jämställdhetsdiskursen har också kritiserats för att reproducera ett heteronormativt ideal. Ulrika Dahl(2005) menar att det svenska jämställdhetsprojektet bygger på en heterosexuell norm, med den heterosexuella kärnfamiljen som huvudmottagare. De jämställdhetspolitiska diskussionerna och förslagen kretsar främst kring
2 Jämställdhetsdiskurs används i denna text synonymt med begreppet jämställdhetsprojekt och inkluderar både statlig politik/ideologi, forskning och debatter i media kring jämställdhet. Det bör dock påpekas att det finns olika jämställdhetsdiskurser som kan variera över samhällen och tidsperioder, och den som avses här är således den som jag utifrån ovan nämnda forskare menar är den just nu dominerande diskursen i en svensk kontext.
Bilaga 23 SOU 2014:6
6
arbetsfördelningen mellan en man och en kvinna i ett heterosexuellt par (Dahl 2005).
Kan jämställdhetsdiskursen genom att anropa ett visst jämställdhetspolitiskt maskulint subjekt (den nye mannen) därmed skapa nya exkluderingar och hierarkier? Detta undersöks närmare i föreliggande studie, vars syfte är att studera hur jämställdhets- samt maskulinitetsdiskurser som den nye mannens inkluderingar och exkluderingar förhandlas i mäns diskussioner om maskulinitet och jämställdhet i intervjuer.
Bilaga 23
7
2 Jämställdhetsdiskursen och den nye mannen i en svensk kontext
Jämställdhetsdiskursen har en tämligen stor betydelse i en svensk kontext. Enligt Marie Nordberg (2005) har diskursen genom sin institutionalisering i den statliga jämställdhetspolitiken blivit något som alla måste relatera till, något som man måste förhålla sig till i sina självrepresentationer om man vill framstå som ”politiskt korrekt”. Nordberg påpekar vidare att ”det traditionella” och ”det moderna” blivit retoriska motbilder i jämställdhetsdiskursen. Jämställdhet knyts till modernitet och män som tar hand om barn och hem ses som nytänkande och moderna, liksom kvinnor som sysslar med så kallade manliga uppgifter. Ojämställdhet och traditionella könsmönster tillskrivs arbetarklass, kyrka, militär, invandrare, landsbygdsbor och äldre. Vidare menar Nordberg att tankar om könens likhet samt maktskillnader dem emellan löpt parallellt med tankar om könens (positiva) särart och kompletterande natur i jämställdhetsdiskursen under 1990-talet, för att under början av 2000-talet mynna ut i en jämställdhetsdiskurs i större utsträckning präglad av kritik av maktskillnader mellan könen.
Ett centralt drag i nuvarande jämställdhetspolitiska diskurs är också området mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld, ett av den nuvarande regeringens prioriterade områden inom jämställdhetspolitiken (Regeringskansliet 2013).
Talet om den nye mannen kan vidare ses som en maskulinitetsdiskurs skapad av den statliga maskulinitets- och jämställdhetspolitiken, eller det som Järvklo (2008) sammanfattar i begreppet maskulinitetspolitik. Diskursen baseras på ett heteronormativt synsätt med en svensk eller nordisk heterosexuell fader som bör uppmuntras att vara mer närvarande i sina barns liv samt en bra (manlig) förebild, trygg i sin manlighet. Den nye mannen förväntas således anamma traditionellt feminint kodade sysslor i relation till hem och barnomsorg, samtidigt som han behåller sin ”manlighet”. Detta kan göra att män, så länge de tar ut halva föräldraförsäkringen, inte behöver reflektera över andra privilegier som kommer med deras position som (vita, heterosexuella) män (Järvklo 2008). Även Dahl menar att män förväntas vara närvarande, omsorgsgivande fäder och erbjuda positiva manliga förebilder i jämställdhetsdiskursen. Den gode, jämställde mannen konstrueras således som en heterosexuell far, som dock också ska vara ”manlig” (Dahl
Bilaga 23 SOU 2014:6
8
2005). ”Goda pappor” blir därmed både utgångspunkten, medlet och målet för maskulinitetspolitiken (Egeberg Holmgren 2011).
Den nye mannen återkommer även i forskning om män och faderskap. Lars Plantin menar att faderskap har kommit att bli det största området inom nordisk mansforskning (Plantin 2003). Frågan är dock om det finns en tydlig koppling mellan faderskap och jämställdhet. Det finns forskare som värjer sig från tendensen att koppla samman ett närvarande faderskap med jämställdhet. Lisbeth Bekkengen (2002, 2003) påpekar till exempel att barnperspektivet fått allt större betydelse i det svenska samhället och att det inte ifrågasätts på samma sätt som jämställdhet. Män kan således mycket väl vara barnorienterade utan att vara eller bry sig så mycket om jämställdhet. Män förutsätts ha goda relationer till sina barn för barnens (och mannens egen) skull, inte jämställdhetens. Den nye mannen är således inte nödvändigtvis jämställdhetsorienterad utan barn- eller familjeorienterad. Med detta vill hon varna för att sätta likhetstecken mellan ”bra pappor” och ”jämställda män” och att den barnorienterade maskuliniteten, liksom den nye mannen, är på väg att få en hegemonisk ställning vilket inte nödvändigtvis leder till ökad jämställdhet (Bekkengen 2003).
Jämställdhetsdiskursen har således stor betydelse i en svensk kontext då den blir något som alla måste förhålla sig till. Den med jämställdhetsdiskursen sammanhängande maskulinitetsdiskursen den nye mannen urskiljs dock som en diskurs som privilegierar vithet/”svenskhet”, heterosexualitet och faderskap, som dock fortfarande bevarar någon slags ”manlighet” och som inte nödvändigtvis vurmar för jämställdhet. Det bör dock påpekas att maskulinitetsdiskurser givetvis är historiskt föränderliga, så också den nye mannen. Se exempelvis Thomas Johanssons diskussion av detta i texten Maskuliniteter i förändring i denna utredning (Johansson 2013).
Bilaga 23
9
3 Teoretiska begrepp och analysverktyg
För att göra resultatdelen mer genomskinlig presenteras och definieras här de teoretiska begrepp och analysverktyg som kommer att återkomma i texten. För en mer utförlig teoretisk diskussion hänvisas till författarens masteruppsats (Kjellberg 2012).
Den teoretiska begreppsapparaten är hämtad från Ernesto Laclau och Chantal Mouffes (1985) diskursteori. En diskurs kan enligt en vanlig definition sägas vara ett särskilt sätt att förstå och tala om världen eller en del av världen på (Winther-Jørgensen& Phillips 2000). Den process där språkliga tecken sätts i relation till varandra på ett särskilt sätt och därigenom får sin mening benämns artikulation. Varje talhandling ses som en artikulation, och utgör den process i vilken formeringen, förändringen och kampen om diskurser sker och i vilken mening, makt och subjekt därmed skapas och fixeras (Winther-Jørgensen& Phillips 2000).
Laclau och Mouffes begrepp subjektspositioner innebär vidare ett slags ramverk för tolkning (interpretative framework) genom vilket individen relateras till samt förstår sina positioner i olika maktrelationer (Smith1998). Samma individ kan inta flera och ibland motsägande subjektspositioner, men alla subjektspositioner är inte möjliga för alla. Individer interpelleras eller anropas nämligen till vissa subjektspositioner av diskurserna, och förväntas bete sig i enlighet med dessa.3 I detta anropande skapas således subjektet (Laclau & Mouffe 1985) Ett vanligt exempel på detta anropande är då man redan på BB utropar ”det blev en flicka/pojke”, vilket skapar den nyfödda människan som ett könat subjekt. Identitet ses därmed hos Laclau och Mouffe som en identifikation med en subjektsposition i en viss diskursiv struktur. Identitet konstitueras således genom likhetsskapanden med vissa positioner och motidentifikationer med andra. Då man identifierar sig med en subjektsposition (svarar på anropandet) till exempel som ”man”, skapas därmed också en tillhörighet till ”gruppen män”. I skapandet av denna kollektiva identitet skapas också ”de andra”, till exempel kvinnor, och skillnader inom gruppen osynliggörs (Winther-Jørgensen& Phillips 2000).
3 Ursprungligen kommer begreppet anropande eller interpellation från Louis Althusser (1976). Jag använder i texten begreppet anropande för att beskriva den språkliga (kategoriserings)process varigenom en person placeras i och identifierar sig med olika subjektspositioner. Jag tolkar anropandet som producerat av en viss diskurs men som kan ske genom olika språkliga yttringar av både individer och av mer abstrakta avsändare såsom exempelvis normer eller media.
Bilaga 23 SOU 2014:6
10
Ett centralt analytiskt verktyg i studien är Dorthe Staunæs begrepp problematiska subjektspositioner (”troublesome” eller ”troubled subject positions”).4 Begreppet är ursprungligen hämtat från Wetherell men Staunæs tar ett bredare grepp och använder det för att åsyfta icke-normativa diskursiva och sociala positioner. Motsatsen till en problematisk subjektsposition innebär en subjektsposition som är privilegierad av eller sammanfallande med normerna som råder i kontexten eller samhället (Staunæs 2003). I texten argumenterar jag för att jämställdhetsdiskursen på olika sätt anropar vissa män till mer privilegierade eller oproblematiska subjektspositioner.
Studien har även inspirerats av teorier om maskuliniteter, framförallt Raewyn Connells(1995) teori om hegemonisk maskulinitet. Hegemonisk maskulinitet ämnar enligt min tolkning beskriva relationerna mellan maskulinitet och femininitet samt mellan män/maskuliniteter, och hur detta involverar andra maktrelationer baserat på klass, etnicitet och sexualitet. Hegemonisk maskulinitet är således ett föränderligt ideal som underordnar både kvinnor/femininitet och de maskuliniteter som förknippas med ickevithet och arbetarklass (marginaliserade maskuliniteter) samt homosexualitet (underordnad maskulinitet) (Connell 1995). Även om inte Connell explicit förhåller sig till intersektionalitetsbegreppet är min tolkning att teorin ändå tar hänsyn till olika maktkategoriers sammanvävningar och hierarkier.
4 Begreppet (o)privilegierade subjektspositioner används synonymt med problematiska subjektspositioner i texten.
Bilaga 23
11
4 Metod
4.1 Materialets tillkomst
Det empiriska materialet i studien består av fem gruppintervjuer samt nio enskilda intervjuer med män i tre av dessa intervjugrupper. De tre första gruppintervjuerna och de enskilda intervjuerna med dessa intervjudeltagare utfördes inom ramen för det masteruppsatsprojekt författaren arbetade med under 2012. De två senare gruppintervjuerna genomfördes hösten 2013 på uppdrag av Utredningen om män och jämställdhet (U 2012:10).
Att använda intervjuer som datainsamlingsmetod motiverades av att intervjuer, både enskilda och i grupper, möjliggör att studera diskursartikuleringar, det vill säga tal om ett specifikt ämne som exempelvis manlighet eller jämställdhet. Enskilda intervjuer användes för att komplettera gruppintervjuerna då detta möjliggjorde ett studium av hur artikulationer av diskurser kring jämställdhet och maskulinitet eventuellt omförhandlades från gruppsamtalet till det enskilda samtalet, och vice versa.
Samma intervjuguide har använts i samtliga gruppintervjuer. En gemensam grundstruktur för intervjuguiden användes även i de enskilda intervjuerna. Strukturen i intervjuguiden bör benämnas som semistrukturerad då den innehöll flera diskussionsteman, ibland med olika underfrågor. Diskussionsteman som togs upp i både gruppintervjuer och enskilda intervjuer var associationer kring begreppen jämställdhet, manlighet, kvinnlighet och feminism samt diskussioner kring vad/vilka man förknippade med jämställdhet respektive ojämställdhet. Det diskuterades även olika jämställdhetspolitiska förslag samt samhällets ideal och stereotyper kring manlighet, omanlighet och (o)jämställdhet (se Bilaga 2 för strukturen i intervjuguiden).
4.2 Urval och presentation av intervjupersoner
Urvalet av intervjupersoner var strategiskt på så vis att jag eftersträvade att finna sammanhang där männens förutsättningar att identifiera sig med privilegieradesubjektspositioner inom jämställdhetsdiskursen och den nye mannen kunde förväntas se olika ut.
Den förstaintervjugruppen bestod av ledare i “pappagrupper”,
PGL-intervjugruppen. Mot bakgrund av den betydelse som fäder i
Bilaga 23 SOU 2014:6
12
heterosexuella relationer har inom jämställdhetsdiskursen kunde nämligen identifiering med den nye mannen förmodas aktualiseras i sammanhang där män möts i deras roller av närvarande fäder. Jag kom i kontakt med en pappagruppsledare som intervjuades och fick genom honom kontakt med andra aktiva i ett lokalt nätverk för pappagruppsledare i en mellanstor svensk stad. Två personer i detta nätverk intervjuades tillsammans, och ytterligare två enskilt. Då samtliga ingick i samma nätverk var intervjupersonerna i alla fall ytligt bekanta med varandra.
En kritik som riktats mot diskursen den nye mannen och de exkluderingar som sker i jämställdhetsdiskursen är även heteronormen som förutsätts då jämställdhetspolitiska debatter och förslag kommit att inriktas mot heterosexuella män som är fäder. Den andra intervjugruppen, HBTQ-intervjugruppen, var därför män som identifierar sig som eller var engagerade i hbtq-personers rättigheter och som inte levde i ett heterosexuellt förhållande med barn. En gruppintervju genomfördes med fyra män som var engagerade i samma hbtq-förening i en mellanstor stad, varav tre även senare intervjuades enskilt. Samtliga hade träffats tidigare genom föreningen och kände varandra i alla fall till utseende och namn.
Valet av den tredje intervjugruppen, M-intervjugruppen, motiverades utifrån den forskning som visar på att de som exkluderas ur jämställdhetsdiskursen ofta är personer som identifieras som ”invandrare”. de los Reyes (2006)menar att särskilt muslimer framställs som den etniska ”Andra”. De fungerar så att säga som en motbild, den traditionella och patriarkala Andra, när den svenska nationalidentiteten knyts till jämställdhet (de los Reyes et al. 2006). Därför valdes en arbetsplats där personer som identifierar sig som praktiserande muslimer arbetade. Intervjupersonerna arbetade som fritidsledare på en skola samt ett anslutande kulturcentrum i en mellanstor svensk stad. Tre personer kom att delta i gruppintervjun, varav jag vid senare tillfällen även genomförde enskilda intervjuer med samtliga. Dessa tre personer var kollegor och två av dem umgicks även på fritiden.
För att bredda mitt urval genomfördes ytterligare två gruppintervjuer under hösten 2013 på uppdrag av Utredningen om män och jämställdhet (U 2012:10). Männen i dessa gruppintervjuer valdes då de hade samma etniska och sexuella identifikationer och positioner som männen i PGL-intervjugruppen. De hade dock inte samma tydliga koppling till den nye mannen genom faderskap som
Bilaga 23
13
pappagruppsledarna. Skillnaden mellan de båda grupperna var främst utbildningsnivå och yrke.
Den ena intervjugruppen, LB-intervjugruppen, utgjordes av tre män utan högskoleutbildning som arbetade tillsammans på en gård på landsbygden utanför en mellanstor svensk stad. En av intervjupersonerna ägde gården, de övriga två var anställda på gården. Detta urval motiverades av att det gav en intressant möjlighet att studera hur de män i arbetarklassen i en rural miljö, vilka som jag nämnde ovan enligt Nordberg ofta beskrivs som traditionella eller konservativa i relation till jämställdhet och manlighet, förhåller sig till denna bild samt till jämställdhet (Nordberg 2005).
Den andra gruppen, ING-intervjugruppen bestod av tre män som arbetade som ingenjörer på ett större teknikföretag. Intervjupersonerna kände varandra till utseende och namn i egenskap av kollegor. Detta urval motiverades av att dessa män kunde jämföras avseende klassposition och etnisk identifikation med pappagruppsledarna, då intervjupersonerna i båda grupperna intog de vita/svenska, heterosexuella medelklasspositioner som privilegieras i diskursen den nye mannen. I PGL-intervjugruppen kunde dock faderskap antas aktualiseras i större utsträckning. Urvalet motiverades också av att en jämförelse kan ske med männen i LB-intervjugruppen som hade samma sexuella och etniska identifikation men inte samma utbildningsnivå eller position på arbetsmarknaden. En intressant jämförelse för båda grupperna kunde naturligtvis också vara HBTQ-intervjugruppen samt M-intervjugruppen, i vilka intervjupersonerna hade andra sexuella och etniska subjektspositioner.5
Nedan presenteras en översikt över samtliga intervjuer och intervjudeltagare. En mer utförlig presentation av intervjupersonerna återfinns i bilaga 1.
5 Jag kommer hädanefter i texten att benämna de olika intervjugrupperna som PGLintervjugruppen, HBTQ-intervjugruppen, M-intervjugruppen, LB-intervjugruppen respektive ING-intervjugruppen. Detta eftersom det kommer att behövas någon typ av benämning på de olika intervjugrupperna för att kunna skilja dem åt under resultatdelen. Namnen är valda för att återspegla urvalet som diskuterades ovan, inte för att personerna i intervjugrupperna kan ses som en sammanhållen grupp i någon annan bemärkelse eller för de olika intervjupersonerna (endast) positionerade eller identifierade sig som exempelvis pappagruppsledare/fäder, hbtq-personer, muslimer och så vidare.
Bilaga 23 SOU 2014:6
14
Bilaga 23
15
5 Resultat
5.1 Den nye mannen utifrån olika subjektspositioner
I diskursen om den nye mannen identifieras en jämställd man som är barnorienterad, ett icke-machobetonat manlighetsideal som dock fortfarande på något vis är ”manligt”(Nordberg 2005, Egeberg Holmgren 2011, Järvklo 2008). Diskursen om den nye mannen är även dominerande i mitt material, då de flesta intervjupersoner artikulerade denna snarare än traditionell (macho)manlighet, vilken man istället tog avstånd från. Detta skedde dock på olika sätt i de olika intervjuerna.
Jag har argumenterat för att pappagruppsledarnas förutsättningar att identifiera sig med vita, heterosexuella medelklassubjektspositioner som privilegieras i diskursen den nye mannen var goda. På frågan om varför de valt att bli pappagruppsledare svarade samtliga också att de blivit ”handplockade” av personal de kommit i kontakt med inom mödra- eller barnavården eftersom de framstått som bra fäder, det vill säga engagerade i sina barn. Pappagruppsledarna blev således i relation till faderskap anropade som ”nya män” – vilket kan ge dem ett annat utrymme att oproblematiskt identifiera sig med denna mer överordnade eller privilegierade subjektsposition i jämställdhetsdiskursen. Intervjupersonerna i PGL-intervjugruppen artikulerade vidare maskulinitet som att ta avstånd från machoideal och istället vara ”trygg i sin manlighet”. Faderskap ansågs, föga förvånande kanske, vara en central aspekt i denna manlighet:
Josefin: Finns det några särskilda situationer när ni känt er manliga? När ni tänkt på det liksom? Mats: Ja det är väl i, som jag ser det som mycket i rollen som pappa faktiskt. Det, det är nog där jag ser min, min manlighet egentligen… Det är ju lite problematiskt tycker jag det här med manlighet, man tänker alltid på de här, stora kraftiga, man ska va lite macho och sånt där och… Eller den föreställningen, den associationen man gör ofta. Men jag tror för egen del att det är min roll som pappa där jag känner att…
Intervjupersonerna var dock fortfarande måna om att bibehålla någon slags uppdelning mellan manlighet och kvinnlighet. Kvinnligt kodat beteende och utseende undveks, bland annat genom att man tydligt tog avstånd från ”velourpappan”, ”mjukismannen” och ”fjollan”, vilket kan ses som motidentifikationer med mer feminina
Bilaga 23 SOU 2014:6
16
positioner. Detta bevarande av manlighet är också som jag ovan nämnt centrala delar av diskursen den nye mannen. Det har dock inte alltid varit så, något som Roger Klinth och Thomas Johansson visat i sin forskning om politiken och kampanjerna för pappaledighet under 1970–2000-talet. De menar att velourmannen framträdde som en negativ motbild i pappaledighetskampanjerna under sent 1970-tal (Klinth & Johansson 2010). Ungefär samtidigt menar idéhistorikern Helena Hill att mansrörelsen började hånas för sina ”mjukismän” (Hill 2007). Denna förskjutning kunde också skönjas i mina intervjuer med pappagruppsledarna:
Josefin: Vi pratade ju lite om att begreppet velourpappor till exempel nästan har försvunnit sist. Har det, mansidealet förändrats, tycker du? Mats: Nej jag tror att, jag tror att velourpappan har försvunnit. Alltså han som går hemma i, i mjukisbyxor, och, och myser bara. Den, vad ska man säga inte rollen men den personen, den typen har försvunnit den finns inte längre. Josefin: Nej. Och vem har ersatt, honom? Mats: Ja jag hoppas att det är den här, lite vanligare, manligare eller jag ska inte säga manligare men den som, den tryggare. Jag hoppas det att, samhället har förändrats.
Männen i ING-intervjugruppen hade samma möjligheter att identifiera sig med de (i relation till diskursen den nye mannen) privilegierade subjektspositioner som intervjupersonerna i PGL-intervjugruppen, givet deras etniska, klassmässiga och sexuella identifikationer och positioner. Under intervjun visade det sig att en av intervjupersonerna, Henrik, även varit ledare i pappagrupper. I ING-intervjugruppen diskuterades ändå faderskap i mindre utsträckning, men man tog också avstånd från samhällets stereotypa bilder av manlighet (förkroppsligade i exempelvis Sean Connery), som man betraktade som alldeles för traditionella eller machobetonade. Ett maskulinitetsideal närmare diskursen den nye mannen artikulerades således. Intervjupersonerna i denna intervjugrupp ansåg det också vara viktigt att man delade på hushållssysslor liksom omsorgen om barnen, men det fanns även vissa gränser gentemot vad som tolkades som feminint kodade beteenden eller sysslor:
Josefin: Finns det nånting som ni tänker på när jag säger omanligt då, ni har ju varit inne lite på det? Mikael: Ja, men alltså… omanligt det, ja… om man säger Christer Lindarw, det känns ju inte så jävla manligt, så där, det.
Bilaga 23
17
Henrik: Jag kommer in lite på det, händighet, att man är lite händig och ska rå sig själv och ska, tapetsera och snickra och, mecka lite. Det kan väl va lite manligt, kanske. Lars: Mera hantverk. Henrik: Slå upp en altan själv, då känner man sig ju lite manlig. Mikael: Jo, men att sy är ju också ett hantverk, det är ju liksom, det är inte så jävla lätt. Lars: Nej jag kan inte det. Men jag har ju aldrig testat så (Henrik: nej inte jag heller), min fru vill ju gärna sy då så att, ja men varför ska hon inte göra det då hon är ju duktig på det. Mikael: Men jag har ju, min dotter har ju dansat mycket. Och det är ju alltid jag som har fått sy dom här, dräkterna (Lars: jaha! Okej.). men jag har ju en symaskin då, jag tog ju farmors gamla symaskin då, när hon dog då. Men eh, nej det är nästan som att det har blivit en principsak för hennes mamma att det där, lämnas alltid till mig. Henrik: Ja, men är det mycket killar som är med och dansar? Eller är det bara tjejer? Mikael: Nej, det är nästan bara tjejer. […] Lars: Men det anses ju inte som manligt inte, att gå och dansa. I alla fall inte, att dansa så. (Mikael: Nej, men alltså) pardans, det är ju en sak men just det där, balett och (Mikael avbryter) Mikael: Men sen, sen när man tittar på dom här, grabbarna som då har gått och slutar nionde klass där och då har gått dansklass, när dom dansar med dom här tjejerna, och dom lyfter dom. Dom är ju, (Henrik: bra tränade), dom är ju vältränade dom här killarna dom lyfter dom (tjejerna) och, sen hur dom dansar dom där då, dom är ju helt livsfarliga när dom kommer ut på lokal sen (skratt). Det är ju liksom, då kan ju dom andra ångra sig, att dom inte valde dansklassen. Lars: Är det så? Mikael: Dom kommer att ha det förspänt! (skratt). Lars: Eh, jag tänkte säga att, att gå på en musikal, där killarna dansar, så är det ju ingen risk att några tjejer behöver vara oroliga, om man säger så (skratt).
Under en diskussion om omanlighet lyfts således Christer Lindarw av Mikael, varpå diskussionen leds in på något som anses mer manligt: ”händighet” och hantverk. Intressant att notera är dock att Mikael invänder att sömnad också är ett hantverk, något han själv brukar syssla med. Efter detta uttalande frågar Henrik om det finns killar som dansar, vilket skulle kunna tolkas som en slags invändning mot Mikaels artikulering av sömnad av danskläder samt dans som förenligt med manlighet. Mikael verkar också invända mot Lars åsikt att det inte anses manligt att dansa genom att poängtera de dansande killarnas heterosexuella attraktionskraft, vilket Lars tillbakavisar genom att antyda att dessa killar ofta är homosexuella.
Bilaga 23 SOU 2014:6
18
Manlighet verkar således inte anses vara förenligt med homosexualitet, varken för Lars eller Mikael. Det fanns dock en viss oenighet kring artikulering av manlighet respektive omanlighet inom intervjugruppen, där Mikael enligt min tolkning försöker bredda manlighetsbegreppet genom att artikulera det i termer av sömnad samt dans emedan Lars och Henrik höll fast vid manlighetens koppling till ”händighet”. Bevarandet av ”manlighet” som tidigare forskare urskiljt i diskursen den nye mannen återfanns således i mitt material, även om viss ambivalens inför detta fanns.
I intervjuerna i LB-, HBTQ- och M-intervjugruppen framstod den nye mannen som ett mer komplicerat ideal att identifiera sig med. De intervjuade muslimska männen artikulerade inte den nye mannen som ett ideal på samma sätt som intervjupersonerna i PGL- eller ING-intervjugruppen, förutom möjligen då det kom till engagemang i sina barn. Istället sågs maskulinitet som en försörjarroll i den heterosexuella familjen. I intervjuerna tog de dock avstånd från bilden av dem som ojämställda muslimska män. Denna medvetenhet om sin exkludering och stigmatisering i jämställdhetsdiskursen som förekom i dessa intervjuer, kan ses som de problematiska subjektspositioner som uppstår då dessa exkluderas från de normer som privilegieras i samhället (jfr Staunæs 2003). För att ”reparera” den problematiska subjektspositionen–för att hantera underordningen som en muslimsk position innebär i relation till jämställdhetsdiskursen – artikulerades i intervjuerna traditionell maskulinitet som betonar försörjaransvar som en motbild till deras etniskt problematiska position. Det första citatet kommer från gruppintervjun och den andra från den enskilda intervjun med Hamid:
Josefin: Ehm, vad innebär manlighet, för er? Rami: Trygghet! Jag säger trygghet. Hamid: Manlighet för mig egentligen, är den som klarar sig i livet, och försöker att uppfostra sina barn för en bra framtid. Att ge trygghet, till hela familjen. Försöka att hela tiden ta hand, om familj, och vara den som är huvudansvarig. […] Josefin: Eh, skulle du vilja berätta lite mer om vad manlighet innebär för dig? Hamid: … Manlighet är för mig egentligen stolthet. Jag är stolt, när jag ser att min familj mår bra. Jag är stolt, när jag ser, att jag kan försörja min familj. Jag är stolt när jag ser att mina barn, dom har fått en bra utbildning, bra arbete, att dom går vidare i livet.
Bilaga 23
19
Det tycks som att Hamid här artikulerar diskursen om den nye mannen genom att framhålla sitt eget engagemang i sina barns uppväxt, men idealet framstår som omöjlig att leva upp till på grund av bilden av muslimska män som ojämställda. Detta är en bild som männen ofta lyfte och samtidigt tog avstånd från.
Hamid: Vi, vi är inte de här människorna som till exempel visas på TV och visas på nyheterna och sådär (Rami: nej, nej). Som misshandlar kvinnor, misshandlar barnen. Eh, tvärtom. Vi är för kvinnor, vi värderar dom, vi ger dom kärlek, det som dom behöver. Rami: När, när vi, jag lovar när jag sitter och kollar på TV, alltså de här dokumentärerna som jag kan sitta och kolla på, på svensk TV. De visade en dokumentär om hemska grejer, och pratade om islam, jag lovar, det är inte våran värld. Jag lovar jag bara skrattade, jag bara skrattade rakt ut. Josefin: Ja, vad visade dom upp för slags bild tyckte du? I liksom svensk media? Rami: Ja men att det här är islam. Hamid: Ojämlikhet. Att kvinnor och männen där lever separat (Rami: att mannen slår) att mannen dominerar henne, (Rami: och barnen), att mannen, agar barnen.
En skillnad mot samtliga andra intervjugrupper var således att de muslimska männen försvarade Islam mot (tänkta) anklagelser för att vara ojämställd och istället framhöll den egna religionen och sättet att leva som verklig jämställdhet. De framförde också ofta kritik mot individualismen i den svenska jämställdhetsdiskursen och sättet att leva:
Josefin: Ehm, vi skulle kunna börja med att ni får, ehm, tala om vad ni tänker på när ni hör ordet jämställdhet. Hamid: Ja det kan man väl säga att eh, I Sverige så försöker dom i alla fall att, det ska vara jämställt. Och eh, vi försöker också, vi som har invandrarbakgrund, att anpassa oss i det här nya samhället. Eh, vi, tänker ofta på hur, svenskarna tänker och hur vi tänker, vi som kommer från Mellanöstern. Vi har en annan uppfattning om, om den här, jäm, eh, jämställdheten. […] Rami: Ja men det är samma sak här i Sverige! Dom har också svårt med jämställdhet. Det spelar ingen roll om du ser i media, eller i tidningen, när det gäller det här mellan man och kvinna, jämställdheten. Men det är samma, det är samma sak. Men uppfattningen är att de har, att de har diskuterat den här frågan tidigt, tidigare än oss. (H – ja). Men annars, det är samma! Det finns ingen skillnad! Till och med vi är barmhärtiga, när det gäller, eh, man och kvinna, bättre än i Sverige, ja jag säger ärligt.
Bilaga 23 SOU 2014:6
20
Hamid: Det, eh, när jag säger det här Rami, så menar jag inte att det är sämre eller bättre. Eh, men, vi ser sådär, kvinnor som jobbar hemma, eh, dom lever egentligen, bättre än i svenska familjer. Vi har det här, sociala livet. Vi som bor i en by till exempel, eller på landet eller så där, alla bryr sig om varandra. Alla stödjer varandra. Alla ställer upp när det händer nånting. Om vi jämför med det svenska samhället, där man ser att det är många, som har splittrat det sociala livet. Var och en tänker på sig själv. ”Jag ska göra så, jag bryr mig inte om vad som händer ute det är inte min sak”. Vi, det är i vårat blod, när man ser nånting fel eller sådär, man försöker att ingripa och hjälpa till, och stödja.
Hamid försöker förklara skillnaderna mellan ”vår” (muslimer/ invandrare från Mellanöstern) och ”deras” (”svenskars”) syn på jämställdhet. Rami reagerar på detta och artikulerar en skapare kritik av ”uppfattningen” om Sverige som mer jämställt. Båda anar en underton i min fråga, de verkar kunna identifiera en underförstådd antydan om att de som muslimer inte förväntas vara lika jämställda, varför de går in i ”försvarsläge”. Det är här viktigt för mig att poängtera att det inte är min tolkning att det är intervjupersonernas specifika ”kultur” som skapar dessa diskursartikuleringar, utan att det är samhällets diskurser som placerar dem i en viss (etniskt) problematisk subjektsposition utifrån vilken de talar. Denna underordnade position hanterades genom att betona traditionella familjevärderingar och den egna religionen som överlägsen i relation till den svenska individualismen. Staunæs gör en liknande tolkning av den subjektsposition som ”invandrare” som en elev i hennes studieplacerades i, mot vilken han gjorde motstånd mot genom att artikulera (hyper)maskulinitet:
In this perspective, hypermasculinity is not just a product of family culture or Muslim tradition, in which “boys are expected to enlarge and capture the room”, as it is often said in public narratives. Rather, the construction of hyper-masculinity in the 7th grade is a question of establishing a component in the subject position that can repair a troubled subject position and compensate for a feeling of weak ethnicity (Staunæs 2003, 108).
Intervjupersonerna i HBTQ-intervjugruppen tog också avstånd från samhällets machoideal, men den nye mannen framstod även som ett problematiskt ideal då jämställda män ofta beskrevs som heterosexuella. I dessa intervjuer förekom också ett ”reparerande” genom att de erkände sig som homosexuella men tydligt tog avstånd från synen på dem som ”fjolliga” eller feminina för att fortfarande betraktas som ”normala” män.
Bilaga 23
21
Josefin: Omanlighet då? I samhällets ögon? Finns det någonting som betraktas som, som omanligt, idag? Erik: Ja, fjollighet, skulle jag vilja säga. Martin: Ja det förekommer ju ofta i, ja i bögvärlden då, det kan man se på sånna här, sajter, det finns ju, sajter på nätet ja, dejtingsajter helt enkelt, där står det ”jag gillar manliga killar. OBS! Inga fjollor!” (Tillgjord röst). Ja, det står ju väldigt ofta. Simon: Ja det är ju de största grupperna på gayforumet QX är fortfarande eh, män som gillar riktiga män eller män som gillar män, så, och så antyder de att dom som är fjolliga är inte, män. […] Jag skulle väl säga att, eller i alla fall att jag har uppfattningen att, ju mer nyutkommen man är på något sätt eller ju mindre integrerad man är i gayvärlden, så, så är man fortfarande väldigt mån om den här bilden. För om man, om man just har kommit ut då vill man fortfarande behålla sin värdighet på nått sätt, för man känner att den kanske har kränkts. Och så vill man säga att ”Ja, jag är gay, men jag är inte en av dom.” Och så försöker man hålla bort dom som är fjolliga, och dom som är, eh, minst accepterade, eh, bland annat transsexuella, transpersoner, och så vidare.
Simon beskriver här hur man när man kommer ut som bög riskerar förlora sin värdighet som man. För att upprätthålla denna förlorade värdighet tar en del avstånd från ”fjollighet” och de personer som förknippas med detta. Den förlorade värdigheten kan tolkas som förlorad status i den hierarki mellan män som den hegemoniska maskulinitetsdiskursen enligt Connells (1995) definition innebär. För att ”reparera” den problematiska subjektsposition som uppstår då man ”kommer ut” är man noga med att ta avstånd från ”fjollighet”, det vill säga det som inte betraktas som manligt. Här (re)produceras således en hierarki inte bara mellan heterosexuella och homosexuella män, utan också mellan män och kvinnor eller manligt och kvinnligt då det som underordnas (”fjollighet”) traditionellt betraktas som kvinnligt. Det bör dock påpekas att denna strategi för ”reparerande” av en problematisk subjektsposition inte lika tydligt är en konsekvens av jämställdhetsdiskursens exkluderingar som det ovan nämnda fallet med de muslimska männen, utan snarare en konsekvens maskulinitetshierarkier. Däremot återfinns marginaliseringen av homosexualitet i jämställdhetsdiskursens och den nye mannens fokus på den heterosexuella kärnfamiljen och familjefadern (jfr Dahl 2005). Artikuleringen av familj då det kom till jämställdhet förekom inte heller på samma sätt i intervjuerna med männen i hbtq-föreningen. Däremot betonades lika rättigheter för alla – oavsett kön och sexuell läggning:
Bilaga 23 SOU 2014:6
22
Josefin: Ska vi börja med det första diskussionstemat då? Eh, den handlar om att ni, eh, ska få associera fritt kring vad begreppet jämställdhet betyder, för er. Martin: Mm… Jämställdhet… Ja, det gäller, samma förutsättningar för alla oavsett kön. Och inte bara kön utan även… Sånna saker som, sexuell identitet, sexuell läggning. […] Man tänker ju väldigt, ja, man tänker, kanske omedvetet på jämställdhet mellan män och kvinnor, för det är det som har snackats väldigt mycket om i 40 år liksom. Och eh, ja, det ska ju råda överallt i samhället.
Det är här intressant att notera att Martin nämner att man ”kanske omedvetet” tänker på relationen mellan män och kvinnor, vilket antyder medvetenhet om och möjligen en viss distans till den heteronormativa jämställdhetsdiskursen. I denna knyts som sagt jämställdhet främst till arbetsfördelningen i hemmet mellan heterosexuella män och kvinnor, varför jämställdhet möjligen inte framstår som lika centralt för homosexuella relationer och familjer (jfr Dahl 2005).
Arbetsfördelningen mellan män och kvinnor i parrelationer var mer centralt i LB-intervjugruppen. Intervjupersonerna var överens om att det var viktigt att mannen och kvinnan delade lika på sysslorna i hemmet. I intervjun tog intervjupersonerna inte heller avstånd från sysslor i hemmet som traditionellt betraktats som feminina, vilket kan tolkas som en artikulering av maskulinitet som ligger nära diskursen den nye mannen. En jämn uppgiftsfördelning mellan män och kvinnor sågs även som viktigt i arbetslivet. Detta, en jämställd arbetsfördelning, hade nyligen kommit att aktualiseras på arbetsplatsen då man anställt en kvinna på gården. Männen poängterade flera gånger vikten av att hon utförde samma uppgifter som dem. Samtidigt artikulerades även vad som skulle kunna tolkas som ett mer traditionellt (macho)ideal då det kom till maskulinitet. Då vi diskuterade manlighet sades nämligen följande:
Josefin: Jag tänkte höra vad, vad manlighet innebär för er? Pelle: Ja… vad är manlighet och vad är kvinnlighet? På det viset… det är en svår fråga, egentligen. Vad är manligt? Jag brukar prata om mannens stollighet här på jobbet. Att man ska visa sig tuff hela tiden och gå in (till djuren) där man inte ska behöva gå in. Istället för att då ta tekniken till hjälp. Det kallar jag för manlig stollighet. Manlighet är väl mer då det här att, äh, man ska fixa det ändå alltså, det finns tekniska hjälpmedel men man gör det hellre utan. Det kanske är lite manlig stollighet, kan man kalla det för (skratt). (Niklas: Jo…)Säg att det är ett tungt lyft då, istället för att åka och hämta en maskin så tar man i
Bilaga 23
23
då. Eller som här, så har du en tjur som är lite ilsken av sig så, då går man in då utan, skydd. Det är lite sån här manlig stollighet.
Är det då ett mer traditionellt maskulint arbetarklassideal som artikuleras hos dessa män? Denna tolkning är fullt möjlig. Samtidigt vill jag framhålla att Pelle kritiserar detta maskulinitetsideal genom att själv benämna det som ”manlig stollighet”. Det verkar som jag berört ovan även vara fullt möjligt att kombinera detta maskulinitetsideal med en vilja att utföra feminint kodade sysslor i hemmet, samt att ge kvinnor möjligheter att utföra samma sysslor som männen på arbetsplatsen. I det maskulinitetsideal som artikulerades i intervjun gjordes dock precis som i de andra intervjugrupperna motidentifikationer med ”fjollighet”, om än på ett annorlunda sätt. Då vi diskuterar manlighet och omanlighet utspelar sig följande:
Pelle: Nån som inte är manlig det är väl Alexander Bard, det är väl en jävla fjolla (skratt) Niklas: Nej det kan vi nog vara överens om! (skratt) Pelle: Men han tjänar väl mer pengar än mig så, han är väl duktig på sitt vis. Niklas: Han kanske har ett manligare lönekonto? (skratt) Pelle: Ja (skratt). Sen är han väl en jävla fjolla så, men…
Att tjäna mycket pengar verkar här tolkas som ett slags (status)markör då det kommer till manlighet. I den hegemoniska maskulinitet som Connell beskriver ingår som jag ovan nämnt ett medelklassideal, emedan arbetarklassmän underordnas i hierarkin. Pelles uttalande ovan skulle kunna tolkas som en slags medvetenhet om denna maskulinitetshierarki, i vilken han på grund av sin klassposition och låga inkomst innehar en underordnad position. Intressant nog verkar denna medvetenhet dämpa kritiken av Alexander Bards ”fjollighet”, det sker således inget reparerande av en problematisk subjektsposition på samma sätt som hos Simon i HBTQ-intervjugruppen. Möjligen kan detta bero på att männen i LB-intervjugruppen inte har samma relation till fjollighet som Simon – de anser sig inte själva riskera att hamna i denna inom maskulinitetshierarkin problematiska position och behöver således inte använda samma strategier för att ”reparera” denna.
Bilaga 23 SOU 2014:6
24
5.2 De egna privilegiernas osynlighet och andra mäns ojämställdhet
Ett framträdande mönster i intervjuerna var vidare att ju mer individens subjektspositioner sammanföll med den nye mannen (det vill säga vit, heterosexuell medelklassfader), desto mer osynlig tedde sig den egna maskulinitetspositionen. Många av intervjupersonerna i PGL-, ING- samt LB-intervjugruppen hade exempelvis svårt att beskriva hur de själva förhåller sig till maskulinitet. En utsaga som också belyser detta mönster är hämtat från den enskilda intervjun med Mats i PGL-intervjugruppen, där han framställer sig som ordinär eller ”normal” man:
Josefin: Hur skulle du vilja beskriva dig själv då utifrån det vi pratat om, om man tänker den här manlighets-, kvinnlighets, skalan? Mats: Var jag är nånstans om jag är kvinna eller man där så? [visar skalan med händerna] Josefin: Mm om du nu ser det som en skala du får beskriva det hur du vill, såklart (skratt). Mats: Ja, nej men det… Nej jag skulle väl tro att jag är nånstans i mitten på manlighetsskalan. Sen beror det på vad man lägger in då, hur den ser ut då men (J: mm), jag skulle vilja påstå att jag är, en normal man, någorlunda (skratt).
En identifikation med subjektspositioner som sammanfaller med den nye mannen verkade således göra det lättare att se sig som en ”normal man”, samt även att tillskriva andra mer traditionella maskulina egenskaper. Detta kan kopplas till Gottzén och Jonsson (2012) som utifrån Derrida menar att den jämställde mannen skapas som ”normal” i relation till den ojämställde ”andre” genom att både alltför feministiska män liksom invandrarmän utmålas som avvikande extremer. Den nya mannen är lagom jämställd medan de andra antingen är för mycket eller för lite jämställda. En sådan privilegierad position blir vidare genom sin oproblematiska, överordnade i relation till normerna osynlig för personerna som innehar dem (Staunæs 2003). Detta kan jämföras med Martin i HBTQintervjugruppen som problematiserade sin position som homosexuell i relation till maskulinitet:
Martin: Jag är väl en bra man! Det tycker jag. Alla kanske inte tycker det. Josefin: På vilket sätt, när du tänker på din egen manlighet? Martin: Nej men jag är inte ihop med nån, tjej, bara det! (skratt). Jag har inget intresse av det heller. Det tror jag många, kan känna [är omanligt].
Bilaga 23
25
Det fanns således en större reflexivitet kring (sin egen) maskulinitet hos männen i hbtq-föreningen. Sexualitet framstod också som tämligen osynligt i samtliga intervjugrupper utom just HBTQintervjugruppen, där den egna (homo)sexuella positionen problematiserades i större utsträckning i relation till maskulinitet som jag ovan berörde.
På samma sätt var etnicitet ett centralt tema i M-intervjugruppen, där intervjupersonerna som jag ovan beskrivit försvarade sig mot tänkta anklagelser av dem som muslimer eller invandrare som mer traditionella och ojämställda. Den egna etniciteten var dock osynlig för de som identifierade sig med vita och ”svenska” subjektspositioner. Hos intervjupersonerna i PGL-, HBTQ- samt ING-intervjugruppen tillskrevs snarare etnicitet liksom en traditionell, ojämställd kultur ”invandrare”. Även den äldre generationen framställdes som mer konservativ och traditionell i relation till jämställdhet. Följande är hämtat från ING-intervjugruppen när vi diskuterar jämställdhet och då diskussionen kommer att handla om vilka som är mindre jämställda:
Mikael: Nej men jag tänkte på det här också när du (Lars) sa olika generationer då (är mer konservativa/mindre jämställda) att, det är ju också olika kulturer. Vi hade ju en, man ifrån en, från Bosnien, här tidigare och han kom ju en dag och så sa han ”Min fru säger att hon inte ska stryka mina skjortor längre!” (skratt) (Lars: han var ju inte gammal, heller!). Och då sa jag så här, ja du kan titta dig runt omkring här det finns ingen man här som får sina skjortor strukna! (skratt) sa jag så här, var glad för dom åren hon har gjort det och lär dig att stryka. Och då sa han såhär ”(djup suck), det här hade aldrig hänt om vi inte hade lämnat Bosnien!” sa han (skratt).
Här förknippas således jämställdhet med den svenska kulturen, emedan mer traditionella mönster tillskrivs andra (invandrares) kulturer, vilket de los Reyes et al.(2006) som sagt även kritiserat jämställdhetsdiskursen för. Intressant att notera var dock att detta mönster inte återfanns i LB-intervjugruppen, där snarare Sverigedemokraterna och Svenska Kyrkan nämndes som konservativa och bakåtsträvande i relation till jämställdhet.
Bilaga 23 SOU 2014:6
26
5.3 Jämställdhet som konsensusbaserad särartsdiskurs
Som jag nämnde ovan har diskurser kring särart och konsensus samexisterat med diskurser kring likhet och makt i jämställdhetsdiskurser (Nordberg 2005). I en mer särartsorienterad jämställdhetsdiskurs ses könen som olika men kompletterande och där betonas vikten av konsensus och förhandling i parrelationen snarare än konflikt mellan könen på samhällelig nivå. Nordberg (2005) menar att den jämställdhetsdiskurs som framträder i början av 2000-talet snarare präglas av tankar om maktskillnader mellan könen sam könens likhet och konstruktion än tankar om könens särart.
Däremot var det i mitt material just en konsensusbaserade särartsdiskurs som artikulerades i olika utsträckning i samtliga intervjuer då det talades om jämställdhet. Den jämställdhetsdiskurs som artikulerades var även heteronormativ då könen förväntades leva och komplettera varandra i heterosexuella par. Jämställdhet gjordes till en fråga för heterosexuella par och familjer i samtliga intervjugrupper förutom HBTQ-intervjugruppen. Följande utdrag är hämtat från PGL-gruppintervjun:
Josefin: Vad betyder jämställdhet för er? Vad tänker ni på när ni hör det begreppet? Anders: Ja för mig så är jämställdhet alltså jag ser lite skillnad på jämställdhet och, eh jämlikhet. Jämställdhet skulle jag vilja ha att man både har… skyldigheter och rättigheter. Mats: Ja för där ser jag lite grann, det här är nått man tar upp ofta i, föräldragrupperna, att, om dom har ett jämställt förhållande. Och jag, min bild det är att, ja, man ska inte behöva diska varannan tallrik eller nått sånt utan man ska, det ska va ett förhållande där båda känner att man kan, får utrymme och, ja, hjälps åt, så gott det går. Tillsammans. Josefin: Mm. Ehm, tycker ni att ni lever jämställt i era liv? Anders: Mm, ja jag gör det. Jag känner det, jag är väldigt jämställd, jag är väldigt lyhörd för, manligt kvinnligt och, vem gör vad och så vidare men det är också utifrån, kommunikation. Att kunna prata om det också. Så att det, men jag är ingen, ingen som vad heter det, drivs av paradigm eller, eller av plikt eller nått annat utan, jag är ganska lyhörd.
Anders skiljer här först mellan (jäm)likhet och jämställdhet. Han understryker också att det inte handlar om politik eller ideal för honom, att han inte drivs av ”paradigm” eller plikt i frågan om jämställdhet. Mats uttrycker också en kritik av tanken om ”millimeterrättvisa” då han inte tycker att exakt fördelning av arbetet i hemmet (”diska varannan tallrik”) är viktigt, utan verkar mena att detta sna-
Bilaga 23
27
rare är en förhandlingsfråga inom förhållandet, något man löser tillsammans. Även pappagruppsledaren Stefan underströk att de i hans förhållande inte delar helt lika (”kryssar för” alla sysslor man gör) samt att det viktiga är att man är överens och gör det bästa för familjen:
Stefan […] Och det har väl inte med tid att göra, det är bara att man gör ett beslut som man tycker är bäst för familjen helt enkelt, det är väl också nått jämställt. så det har ingenting med att man delar lika, utan att man försöker samarbeta så att det ska bli så bra som möjligt, för alla. Det är ju ett annat perspektiv på det hela (Josefin: mm). Som känns lite mer eh… Sympatiskt tycker jag. Än att bara dela, endast då kryssa för hur många gånger man har diskat eller, bytt bajsblöja. Jag utgår från att min fru gör, det som är bäst för familjen hela tiden. Och jag vill att hon ska utgå från att jag gör det också. Det är, det är nog ett annat perspektiv på jämställdhet.
Genom betonandet av att göra det som är bäst för familjen artikuleras här en mer familje- än individorienterad diskurs då det kommer till jämställdhet. Detta förekom också i intervjuerna med de muslimska männen. Stefan sätter här även fingret på vad jag ser som en viktig del av både jämställdhets- och maskulinitetsdiskursen som oftast artikulerades i intervjuerna: familje- och barnorientering. När Stefan i slutet av intervjun får tillfälle att lägga till någonting han vill diskutera väljer han att poängtera att de i pappagrupperna inte alls pratade om manlighet eller så mycket om jämställdhet, utan snarare om hur man får en bra relation till sina barn. Detta kan förstås i relation till diskursen om den nya mannen, som enligt exempelvis Bekkengen (2003) inte nödvändigtvis innebär en jämställdhetsorienterad utan snarare en barnorienterad diskurs.
Vikten av förhandlingar inom parrelationen underströks inte bara i PGL-intervjugruppen, utan även i M-, LB- samt ING-intervjugruppen. I LB- samt ING-intervjugruppen då vi i intervjuerna diskuterade jämställdhetspolitiska förslag uttrycktes en explicit kritik av individualiserad föräldraförsäkring samt kvotering av det underrepresenterade könet till olika poster eller positioner på arbetsmarknaden (vilket ofta tolkades som kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser). Följande utdrag ur ING-gruppintervjun illustrerar detta:
Josefin: Om vi kommer in lite på jämställdhetspolitik då, vi har pratat lite om det här med, att hämta och lämna barn (på dagis) och så här. Föräldraförsäkringen idag ser ju ut så att det finns en viss kort tid som man inte kan lämna över till den andra föräldern. Eh, men man skulle
Bilaga 23 SOU 2014:6
28
ju kunna göra så att man ”tvingar” föräldrarna att ta ut lika lång tid att man så, skulle individualisera föräldraförsäkringen. Eh, hur skulle ni se på ett sånt förslag? Lars: Korkat! Henrik: Ja. Mikael: Ja, jag tycker att det måste ändå vara upp till, föräldrarna, ja familjerna. Lars: Ja, det är ju ändå praktiskt i vissa, oavsett vem som lämnar eller är hemma mest men, om nån ska bestämma att det måste vara sex månader var eller, nej men det är ju inte vettigt! (Mikael: Nej, nej det tycker jag inte). Det är ju ett intrång i, integriteten, tycker jag. Henrik: Nej, jag håller med. Lars: Sen kanske det är vettigt att man lagstiftar om, om några månader som det är nu, vad är det tre månader? Det, det kanske är vettigt men, men att, tvinga liksom sex månader det är ju, ungefär lika korkat som att kvotera in (kvinnor) i styrelser, som jag tycker är fullständigt… (skratt).
Männen i LB-intervjugruppen var kritiska till lagstiftning på jämställdhetsområdet överhuvudtaget, ”Det är något vi måste lära oss, det blir nog bara fel om vi ska lagstifta om”, som Niklas uttryckte det. Man ansåg således snarare inom dessa intervjugrupper att jämställdhet måste åstadkommas genom förhandlingar i den heterosexuella parrelationen/familjen, än genom en aktiv jämställdhetspolitik och lagstiftning.
I intervjuerna med männen i hbtq-föreningen framträdde dock en ambivalens inför särartsdiskursen, de debatterade tankar om könens likhet respektive särart på ett annat vis än i de andra intervjuerna. Jag tolkade detta som att jämställdhetsdiskursen här sammanvävdes eller mötte motstånd i en hbtqförenings-specifik diskurs inom vilken man snarare betraktade kön som flytande än binärt motsatspar.
5.4 För jämställdhet – men mot feminism?
Ett annat intressant mönster som tydligt framträdde i mitt material var slutligen att samtliga intervjupersonerna i alla intervjugrupper såg feminism som för konfliktbetonad och extrem. Det enda undantaget var Simon i HBTQ-intervjugruppen som sa att han skulle kunna kalla sig feminist, Martin och Erik i denna intervjugrupp föreslog dock då i stället termerna ”genusaktivist” och ”rättvisekämpe”. Pappagruppsledaren Per artikulerade också en sorts feminism, särartsfeminism, och menade att arbetet och omsorgen
Bilaga 23
29
om barnen i den privata sfären behövde uppvärderas. Per påpekade således att det traditionellt kvinnliga behöver uppvärderas, men opponerade sig samtidigt mot tanken om ett ”androgynt samhälle” där skillnaderna mellan män och kvinnor försvinner. I PGL-intervjugruppen menade man i övrigt att män ofta underordnas kvinnor i den privata sfären och hindras från att exempelvis ta ut föräldraledighet och få vårdnaden om barnen vid vårdnadstvister. Däremot var man som sagt intressant nog emot kvoterad föräldraförsäkring, trots att detta potentiellt skulle kunna öka mäns rättigheter i familjen.
Detta mönster, att man sade sig vara för jämställdhet men samtidigt i samtliga intervjugrupper uttryckte kritik mot feminism, är ju inte så underligt då man beaktar att de flesta intervjupersonerna var överens om att jämställdhet måste lösas genom förhandlingar inom familjen/parrelationen, inte genom lagstiftning. Feminismen ansågs ur detta perspektiv vara för extrem då den ansågs förespråka just en mer radikal jämställdhetslagstiftning, samt då den poängterade mäns makt och överordning på ett sätt som ansågs omöjliggöra en konstruktiv diskussion. Gudrun Schyman och andra som uppfattades som feministiska politiker eller grupperingar som Grupp 8 och ROKS fick i de flesta intervjuerna symbolisera detta alltför extrema, konfliktbetonade perspektiv. Nedanstående är ett utdrag ur LB-intervjugruppen:
Josefin: Mm. Jag har egentligen, bara en fråga kvar, och det är vad ni tänker på när ni hör, begreppet feminism… Vad betyder det för er? Niklas: Gudrun Schyman! (skratt). Kjell: Ja! Jag kom också att tänka på henne! Pelle: Nej men det första jag, det var faktiskt Mona Sahlin. Och hennes jävla uttalande om Stefan Löfven. När hon tyckte att man skulle lagstifta, i avtal, man skulle avtala fram feminismen. Det är ingenting man kan avtala fram! Man kan inte lagstifta det heller… ja det, det lär du dig genom att umgås med tjejer, inte genom feminism. Kjell: Ja och de, som jag uppfattar som karlhatare som vill gå lite längre än (skratt), det är nästan så att männen kommer i underläge istället! […] Pelle: Ja… nej jag tror nog att feminism har att göra med att man, det man måste förstå att män och kvinnor vi är olika, ändå fast vi ska va jämställda… och jag menar, kvinnor har andra behov än vad jag har. Lära sig att förstå, de här skillnaderna. […]. Men det behöver inte va feminism… ja men som Gudrun Schyman nu som man läser om, jag läser ju rätt mycket, politiska ledare och så det tycker jag är rätt kul faktiskt och, hennes talibantal, det har hon ju fått äta upp. Och jag menar, tar du FI överhuvudtaget så… (Kjell avbryter) Kjell: Det är ju sånna uttalanden som fastnar på hjärnan (skratt)
Bilaga 23 SOU 2014:6
30
Pelle: Ja, ja men om jag hamnar i diskussion med en tjej, som menar på att alla, alla karlar ja men titta, ja men vi, karlar hit och karlar dit och de står för våldsbrott. Ja men visst, 90 % av våldsbrott begås av män, 90, 99 % av alla våldtäkter begås av män, 95 % av alla knarkbrott begås av män. Men ska jag sätta mig i diskussion med en kvinna, och hon har den uppfattningen, jag sätter mig ner och det första hon säger till mig är ja, du är en presumtiv våldtäktsman, den diskussionen, den förhandlingen är ju dödfödd! Niklas: Jaja, ja det blir aldrig något klokt av. Pelle: Det är feminism alltså! De extrema då som, och då kommer man ju in på Grupp 8 och rödstrumporna då…
Samma tanke, att feministernas kritik mot män som en kollektiv, överordnad grupp omöjliggjorde en konstruktiv diskussion, dök även upp i ING-intervjugruppen:
Josefin: Mm, den sista frågan jag har, det är vad ni tänker på när jag säger feminism, begreppet feminism, vad innebär det för er? Lars: Gudrun Schyman! (skratt) […] Henrik: Jag vet inte… men Schyman gick ju åt jävligt hårt då. Vi män är ju, inte mycket att hänga i julgranen. Mikael: Ja men det, det blir ju bara larvigt! (skratt) Lars: Ja det blir ju det. Henrik: Ja med pittskatt och allt vad hon höll på med. Man är potentiell våldtäktsman (Mikael: män är djur), bara för att man är man. Det går ju liksom inte att bemöta sånt ens. Mikael: Nej men det blir så oseriöst, då tappar man ju intresset för hela den där debatten och tänker att, ja men det kan dom ju hålla på med i sin sandlåda liksom, det… det är ingenting som jag kan, relatera till min värld.
Intervjupersonerna verkade således även anse sig kollektivt anklagade av feminismen i egenskap av män, anklagelser som de inte kunde ”relatera till i sin värld” som Mikael uttrycker det. Ändå lyfter Pelle i LB-intervjugruppen statistik som illustrerar mäns överrepresentation i exempelvis våldsbrott. Jag frågade dock inte uttryckligen om mäns våld mot kvinnor då vi diskuterade jämställdhet eller jämställdhetspolitiska förslag i intervjuerna. Ingen av intervjupersonerna i någon av intervjugrupperna kopplade heller detta till jämställdhet, vilket är intressant att notera då det som jag nämnde ovan ändå är ett prioriterat område i den nuvarande regeringens jämställdhetspolitik. Det var bara i de två ovanstående utdragen ur LB- och ING-intervjuerna som mäns våld mot kvinnor lyftes, och frågan om mäns våld mot kvinnor verkar provocera. Det
Bilaga 23
31
verkar ses som en feministisk fråga, och därmed en fråga om könsmakt snarare än jämställdhet.
Detta kan kopplas till sociologen Cathrin Wasshede (2010) som i sin avhandling skiljer mellan den mer könsneutrala jämställdhetsdiskursen som betonar konsensus, dialog och reformism och könsmaktsdiskursen som utgår från att gruppen kvinnor är underordnade gruppen män på ett strukturellt plan och betonar konflikt, systemkritik och revolution. Även om dessa diskurser kan överlappa varandra, menar Wasshede att jämställdhetsdiskursen till skillnad från könsmaktsdiskursen är en statligt sanktionerad ideologi som således har större möjlighet att definiera vad som anses legitimt i jämställdhetspolitiska diskussioner (Wasshede 2010). Det verkar således som om den diskurs som männen i min studie artikulerar ligger närmare den konsensusbaserade jämställdhetsdiskurs som Wasshede urskiljer som dominerande i samhället än en mer konfliktbetonad könsmaktsdiskurs.
Bilaga 23 SOU 2014:6
32
6 Avslutande diskussion
6.1 Jämställdhetsdiskursens och den nye mannens exkluderingar
Jag har ovan illustrerat hur jämställdhetsdiskursens och den nye mannens exkluderingar påverkade främst de intervjupersoner som anropades till och intog de muslimska och homosexuella subjektspositionerna. Min tolkning är att de förhandlade den underordning som de placerades i genom deras (i relation till jämställdhetsdiskursen och den nye mannen) problematiska subjektspositioner på olika sätt. De muslimska männen försvarade sig mot den underordnade subjektsposition de anropades till genom att artikulera och kontrastera mer traditionella familjevärderingar med mannen som huvudansvarig försörjare i familjen mot den svenska, individualistiska diskursen. Hos männen i hbtq-föreningen förekom ett skillnads- och hierarkiskapande gentemot ”fjollighet” eller kvinnlighet för att ”behålla sin värdighet” som Simon uttryckte det, det vill säga ”reparera” den problematiska, underordnade subjektsposition som homosexuell innebär i relation till maskulinitet.
Andra som ofta exkluderas ur diskursen den nye mannen är män i arbetarklassen på landsbygden, som ofta beskrivs som traditionella och konservativa i relation till jämställdhet (Nordberg 2005). Männen i LB-intervjugruppen var också som jag ovan nämnt medvetna om att deras lägre löner marginaliserade dem i maskulinitetshierarkin. De artikulerade, men kritiserade också, ett mer machobetonat maskulinitetsideal. Däremot skedde inget reparerande av denna problematiska subjektsposition på samma sätt som hos Simon i HBTQ-intervjugruppen. Möjligen är således en arbetarklassposition mindre problematisk än en som förknippas med homosexualitet i relation till maskulinitetshierarkin. Arbetarklassmaskuliniteter benämns ju också av Connell som marginaliserade i relation till den hegemoniska maskuliniteten, emedan homosexuella benämns som underordnade (Connell 1995). ”Fjollighet” var en motidentifikation även i PGL- och ING-intervjugruppen, men inte heller där skedde ett reparerande av en problematisk subjektsposition, möjligen då männen identifierade sig med heterosexuella medelklasspositioner.
Jag vill också påpeka att männen i LB-gruppen inte som i många andra intervjugrupper utmålade invandrare som ojämställda. En möjlig tolkning av detta som jag tangerat ovan är att en identifi-
Bilaga 23
33
kation med subjektspositioner som sammanfaller med den nye mannen verkade göra det lättare att se sig som en ”normal, jämställd man”, och tillskriva andra mer traditionella egenskaper. Männen i LB-intervjugruppens marginalisering i denna diskurs på grund av sin arbetarklassposition gjorde möjligen att de inte identifierade sig som just ”vanliga, jämställda män”. Deras position konstruerades således inte som just normal och jämställd i relation till andra män som betraktas som mer traditionella, t ex invandrarmän (jfr. Gottzén & Jonsson 2012).
Det kan upplevas som att jag riktar en skarpare kritisk udd mot männen i PGL- och ING-intervjugrupperna än de andra männen i denna studie. Detta är inte ett resultat av att de intervjupersonernas utsagor och ställningstaganden är mer problematiska ur ett feministiskt perspektiv. Snarare utgår den från en medvetenhet från min sida om att de privilegierade positioner som dessa personer befann sig i (som vita, heterosexuella medelklassmän) sällan ifrågasätts utan snarare framhålls som goda exempel i jämställdhetsdiskursen. Min eventuella hårdare granskning av dem ska därmed ses som ett försök att utmana denna diskurs och på så vis bidra med ett nytt perspektiv på jämställdhet och maskulinitet, ett försök att dekonstruera jämställdhetsdiskursens ”goda” och ”nya” man. Jag vill också framhålla vikten av att man bör sluta måla upp vissa män som (endast) problematiska i relation till jämställdhet. I mitt material kan exempelvis HBTQ-intervjugruppensartikulering av kön som en flytande skala snarare än ett binärt motsatspar nämnas. Om man istället riktar allt fokus mot den nye mannen (en svensk, heterosexuell fader), privilegieras vissa grupper och andra underordnas. Denna nye man innebär möjligen som sagt också snarare en barn- än jämställdhetsorientering, som Bekkengen (2003) påpekat. Centralt i diskursen den nye mannen verkar också ”manlighet” samt heterosexualitetvara. Dessa aspekter av den nye mannen diskuteras här nedan.
6.2 Den nye (manlige) mannen – för jämställdhet ”i-princip”?
De personer som hade störst möjligheter att identifiera sig med de vita, heterosexuella subjektspositioner som diskursen den nye mannen privilegierar var som sagt männen i PGL- och ING-intervjugrupperna. Dessa intervjupersoner(liksom de flesta andra) artikulerade i intervjuerna en särarts- och konsensusbetonad jäm-
Bilaga 23 SOU 2014:6
34
ställdhetsdiskurs, där mäns rättigheter i familjen ibland betonades. Samtidigt underströk intervjupersonerna i PGL-intervjugruppen att de snarare var intresserade av relationen till sina barn än jämställdhet i sig. Precis som Bekkengen (2003) diskuterat pekar således mitt material mot att den nye mannen inte automatiskt innebär en orientering mot jämställdhet, utan kanske snarare mot barn och föräldraskap. Jag vill här påpeka att man naturligtvis inte så att säga behöver kasta ut den nye mannen med badvattnet. De nya barnorienterade praktikerna som verkar vara centrala i diskursen kring den nye mannen behöver inte förkastas, då detta kan luckra upp vad som betraktas som typiskt manligt och kvinnligt arbete i samhället och således rubba den könsbinära logik som upprätthåller genussystemet.
I relation till detta bör dock det avståndstagande gentemot kvinnlighet och fjollighet och bevarande av manlighet som ägde rum i PGL- och ING-intervjugrupperna diskuteras, vilket pekar mot att den ovan nämnda könsbinariteten ändå riskerar att bevaras. Som jag påpekat ovan verkade ”velourpappan” eller ”mjukismannen” blivit en negativ motbild för männen i PGL-intervjugruppen. Både Klinth och Johansson (2010) samt Hill (2007) har beskrivit hur denna förskjutning mot en mer manlig ”ny man” ägde rum i slutet på 1970- och början av 1980-talet i pappaledighetskampanjer respektive mansrörelsen. Hill diskuterar ändå huruvida mansrörelsen påverkat mansrollen i positiv riktning, då det ju idag betraktas som tämligen accepterat att som man engagera sig i sina barn (vilket också sågs som ett ideal bland mina intervjupersoner). Hill påpekar dock att detta möjligen accepterats i större utsträckning på grund av ekonomiska skäl, då mäns barnomsorg kommit att behövas i och med kvinnors ökade förvärvsarbete (Hill 2007). Hill undrar om inte de mer emotionella aspekterna av den nye mannen som den tidiga mansrörelsen uppmuntrade såsom emotionalitet, gråt, manlig kroppskontakt och så vidare är genusöverträdelser som inte har en (ekonomisk) samhällsfunktion, varför den inte accepterats i samma utsträckning:
Om kvinnor skulle kunna yrkesarbeta, vilket var ett mål för både stat och näringsliv, så var det en ren nödvändighet att man delade på hushållsarbetet. Här hade alltså genusöverträdelsen en ekonomisk funktion. Men vem, mer än den enskilde mannen, tjänar på att han gråter? (Hill 2003, 59).
Bilaga 23
35
Jag menar att detta är frågor som i större utsträckning skulle behöva diskuteras i relation till män och jämställdhet – vad är det egentligen vi förväntar oss att jämställda män ska göra och vara, och vilka inkluderas i kategorin jämställda män? Är mäns barnomsorg ett medel för att uppnå ökad jämställdhet, eller finns det andra ”genusöverträdelser” som också bör uppmärksammas? Och hur ska jämställdhet i så fall åstadkommas, om dessa barnomsorgsinriktade män samtidigt är måna om att bevara någon slags ”manlighet” och verkar vara för jämställdhet ”i-princip” men är mer kritiskt inställda till ett könsmaktsperspektiv och mer radikal jämställdhetspolitisk lagstiftning?
För även om den nye mannens barnorientering skulle kunna innebära att ”den kvinnliga” omsorgen om barn uppvärderas då män utför det i samma utsträckning som kvinnor, skulle samtidigt sexism eller diskriminering av kvinnor inte per automatik bekämpas på andra arenor i samhället om jämställdhet snarare endast handlar om arbetsfördelningen i det heterosexuella paret. I mitt material var vidare en blindhet inför den egna privilegierade positionen framträdande vilket gör att diskursen om den nye mannen, som Järvklo (2008) påpekat, kan möjliggöra för män som tar ut sin del av föräldraförsäkringen att inte reflektera över de privilegier som tillkommer de män som kan inta vita, heterosexuella medelklasspositioner. Mina intervjupersoner reflekterade inte heller särskilt mycket över den makt som tillkom dem som män, utan var snarare mycket kritiska mot feminismen som ansågs förespråka ett perspektiv där mäns strukturella överordning i samhället fokuseras.
Jag menar som sagt att denna kritik gentemot könsmaktsperspektivet och en mer progressiv, feministisk jämställdhetspolitik kan förstås utifrån att männen i min studie artikulerade en mer konsensusbaserad jämställdhetsdiskurs. De ansåg att jämställdhet var en fråga som bäst kunde lösas genom förhandlingar inom parrelationen eller familjen – inte genom lagstiftning. Frågor som berör könens makt på ett mer strukturellt plan, exempelvis mäns våld mot kvinnor, osynliggjordes därmed. Denna jämställdhetsdiskurs kan också som Wasshede påpekar vara dominerande i samhället då den är statligt sanktionerad. Jag menar att denna diskurs dominans skulle kunna innebära svårigheter att lämna den iprincip-inställning till jämställdhet som Lars Jalmert (1984) urskilde bland män på 1980-talet. Jämställdhetsdiskursen verkar också kunna innebära ett fokus på könens särart och kompletterande egenskaper, och ett bevarande av manlighet och hetero-
Bilaga 23 SOU 2014:6
36
sexualitet verkar vara centralt inom denna liksom i diskursen om den nye mannen. I detta riskerar både den könsbinaritet och den heteronormativa logik som genussystemet bygger på och som jämställdhetspolitiken torde sträva efter att riva ner istället att reproduceras. Jag menaratt detta måste utmanas för att en mer konstruktiv och inkluderande jämställdhetsdiskurs ska komma till stånd.
Bilaga 23
37
Referenser
Althusser, L (1976). Filosofi från proletär klasståndpunkt. Lund: Bo
Cavefors förlag. Bekkengen, L(2002). Man får välja – om föräldraskap och föräldra-
ledighet i arbetsliv och familjeliv. Malmö: Liber.
Bekkengen, L (2003). Föräldralediga män och barnorienterad mas-
kulinitet. I Johansson, T & Kuosmanen, J (red.) Manlighetens många ansikten – fäder, feminister, frisörer och andra män. Malmö: Liber. 181–202. Connell, R.W. (1995). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos. Dahl, U (2005). Scener ur ett äktenskap: Jämställdhet och hetero-
normativitet. I Kulick, D. (red.) Queersverige. Stockholm: Natur och kultur.48–71. de Bonfils, L, Humbert, A L, Ivaškaitė-Tamošiūnė, V, Manca, A R,
Nobrega, L, Reingardė, J, Riobóo Lestón I.(2013). Gender
Equality Index Report. EIGE – European Institute for Gender
Equality. Elektroniskt dokument hämtat 28 juni 2013 från: http://eige.europa.eu/apps/gei/content/Gender-Equality-Index-Report.pdf de los Reyes, P, Molina, I & Mulinari, D (2006). Maktens (o)lika
förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige.
Stockholm: Atlas. Egeberg Holmgren, L(2011). IngenMansLand. Om män som femi-
nister, intervjuframträdanden och passerandets politik (Diss.)
Uppsala: Sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Gottzén, L (2011). Editorial: Men, myths and masculinity politics.
Norma, 6(2), 105–108.
Gottzén, L & Jonsson, R (red.) (2012). Andra män. Maskulinitet,
normskapande och jämställdhet. Malmö: Gleerups.
Hausmann, R, Tyson, L&Zahidi, S (2010). The global gender gap
report 2010. Lausanne: World Economic Forum. Elektroniskt dokument hämtat 18 oktober 2011 från http://www3.weforum.org/docs/WEF_GenderGap_Report_20 10.pdf
Bilaga 23 SOU 2014:6
38
Hill, H (2003). Befria mannen. Försök till ny genusordning? I
Johansson, Thomas& Kuosmanen, Jari (red.) Manlighetens många ansikten. Fäder, feminister, frisörer och andra män. Malmö: Liber, 46–61. Hill, H (2007). Befria mannen. Idéer om förtryck, frigörelse och för-
ändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980-tal.
Umeå: H:ström – Text och Kultur. Jalmert, L (1984). Den svenske mannen. Stockholm: Tiden i samar-
bete med Arbetsgruppen om mansrollen. Johansson, T (2013). Maskuliniteter i förändring. Underlagskapitel i
Utredningen om män och jämställdhet (U 2012:10). Elektroniskt dokument hämtat 10 oktober 2013 från: http://www.mänochjämställdhet.se/wpcontent/uploads/2013/10/Maskuliniteter-i-förändring-13-sep-2013.pdf Järvklo, N (2008). En man utan penis. Heteronormativitet och
svensk maskulinitetspolitik. Lambda Nordica. 13(4), 17–33. Kjellberg, J (2012). Jämställdhet, maskulinitet och (o)privilegierade
subjektspositioner. En intervjustudie om diskurser kring jämställdhet, “den nye mannen” och “andra män”. Masteruppsats. Uppsala: Uppsala Universitet.
Kjellberg, J (2013). Jämställdhet, maskulinitet och (o)privilegierade
subjektspositioner: Den svenska jämställdhetsdiskursens exkluderingar. (i tryck) Norma, 8(2). Klinth, R & Johansson, T (2010). Nya svenska fäder. Umeå: Boréa. Laclau, E & Mouffe, C (1985). Hegemony and socialist strategy:
Towards a radical democratic politics. London: Verso.
Nordberg, M (2005). Jämställdhetens spjutspets? Manliga arbets-
tagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet. Göteborg: Arkipelag.
Plantin, L (2003). Mäns föräldraskap. I Johansson, Thomas&
Kuosmanen, Jari (red.) Manlighetens många ansikten. Fäder, feminister, frisörer och andra män. Malmö: Liber, 150–163. Regeringskansliet (2013). Om regeringens jämställdhetspolitik.
Elektroniskt dokument hämtat 10 oktober 2013 från: http://www.regeringen.se/sb/d/13273. Smith, A-M (1998). Laclau and Mouffe: The radical democratic
imaginary. London: Routledge.
Bilaga 23
39
Staunæs, D (2003). Where have all the subjects gone? Bringing together
the concepts of intersectionality and subjectification.NORA -
Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 11(2), 101–110.
Wasshede, C (2010). Passionerad politik. Om motstånd mot hete-
ronormativ könsmakt. Malmö: Bokbox förlag. Winther-Jørgensen, M& Phillips, L (2000). Diskursanalys som teori
och metod. Lund: Studentlitteratur.
Bilaga 23 SOU 2014:6
40
Bilaga 1, Intervjupersoner
Presentationen av intervjupersonerna nedan baseras på en enkät där intervjupersonerna själva fick fylla i ålder, yrke, föräldrars och eget födelse- och uppväxtland, samt egen könsmässig och sexuell identifikation.
PGL-INTERVJUGRUPPEN
Anders, 60-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, sjuksköterska. Mats, 50-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, civilingenjör.
Enskilda intervjuer (deltog ej i fokusgruppen):
Stefan, 40-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, arbetar inom akademin. Per, 40-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, Ekonom.
HBTQ-INTERVJUGRUPPEN
Erik, 40-årsåldern, homosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, förtidspensionär. Martin, 45-årsåldern, queer man, född och uppvuxen i Sverige, journalist. Paul, 25-årsåldern, pansexuell man, född och uppvuxen i Frankrike, 50 % student 50% arbete. Simon, 20-årsåldern, homosexuell man, vit/”svensk”, student. (Deltog ej i enskild intervju)
M-INTERVJUGRUPPEN
Hamid, 55-årsåldern, heterosexuell man, palestinier uppvuxen i Syrien, har bott i Sverige i 33 år, vaktmästare och medlare på skola. Sameer, 35-årsåldern, heterosexuell man, palestinier uppvuxen i Irak, har bott två år i Sverige, utbildad ingenjör, arbetar som fritidsledare. Rami, 45-årsåldern, heterosexuell man, palestinier som bott i Sverige i 22 år, fritidsledare.
Bilaga 23
41
LB-INTERVJUGRUPPEN
Kjell, 65-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, lantbrukare (egenföretagare). Pelle, 55-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Finland, lantbrukare (anställd). Niklas, 35-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, lantbrukare (anställd).
ING-INTERVJUGRUPPEN
Mikael, 45-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, systemkonstruktör, (ingenjörsexamen). Lars, 65-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, civilingenjör (civilingenjörsexamen). Henrik, 45-årsåldern, heterosexuell man, född och uppvuxen i Sverige, försäljningsingenjör (gymnasieingenjörsexamen).
Bilaga 23 SOU 2014:6
42
Bilaga 2, Intervjuguide
Introduktion
Berätta gärna lite om ert nätverk/arbetsplats/förening. Vad fick er att vilja bli engagera er här? Känner ni varandra sedan tidigare?
Diskussionsteman
Vad innebär jämställdhet för er? Vad innebär jämställdhet i era liv, är det viktigt med jämställdhet för er? Hur lever man jämställt? Handlar det bara om parrelationer?
Diskussion kring jämställdhetspolitiska förslag, till exempel: Kvotering (av kvinnor/män) till vissa positioner där det råder en ojämn könsfördelning Delad/individualiserad föräldraförsäkring,
Vad innebär manlighet för er? Vad innebär omanlighet? Omgivningens samt samhällets bild/ideal kring manlighet, omanlighet? Hur förhåller ni er till omgivningens/samhällets bild/ideal?
Vad eller vem tänker ni på när ni hör ”en jämställd man”? Finns det några förebilder för er kring ”den jämställde mannen”? Är den jämställde mannen manlig/omanlig?
Vad/vem tänker ni på när ni hör en ojämställd man? Är den ojämställde mannen manlig/omanlig?
Hur ser samhällets bild/ideal ut kring den jämställde respektive den ojämställde mannen? Framställs något/någon som mer jämställda respektive ojämställda?
Vad/vem tänker ni på när ni hör ”den jämställda kvinnan”? Vad innebär kvinnlighet för er? Okvinnlighet?
Vad tänker ni när ni hör ordet feminism? Skulle ni kalla er feminister?
Bilaga 23
43
Avslutning
Är det något ni vill tillägga/som ni tycker att jag glömt att fråga om?
Bilaga 10
1
Bilaga 10
Mäns ekonomiska resurser
Bilaga 10 SOU 2014:6
2
Innehåll
1. Introduktion ............................................................................... 3
2 Lön .............................................................................................. 3 2.1 Genomsnittslöner ........................................................... 3 2.2 Lön relaterat till yrkesgrupp ........................................... 4 2.3 Lön relaterat till sektor ................................................... 6 2.4 Varför har män högre löner? .......................................... 8
2.4.1 Historik ........................................................................ 8 2.4.2 Arbetsgivarens utgångspunkt .................................... 10 2.4.3 Familjen ...................................................................... 12 2.4.4 Mäns och kvinnors konkurrensattityder .................. 12 2.4.5 Internationell jämförelse ........................................... 15
2.5 Summering om löner .................................................... 16
3. Inkomst ..................................................................................... 16 3.1 Sammanräknad förvärvsinkomst .................................. 16 3.1.1 Sverige ............................................................................ 16
3.1.2 Skillnader inom Sverige.............................................. 20 3.1.3 Internationell jämförelse ........................................... 20
3.2 Disponibel inkomst ...................................................... 21
3.2.1 Sverige ......................................................................... 21 3.2.2 Skillnader i Sverige mellan inrikes och utrikes födda24 3.2.3 Internationell jämförelse ........................................... 26
3.3 Pensionsgrundande inkomst ........................................ 28 3.4 Deltidsarbete och pension ............................................ 29 3.5 Summering om inkomst ............................................... 30
4. Förmögenhet ............................................................................ 31 4.1 Översikt finansiella tillgångar ...................................... 31 4.2 Skillnad mellan kommuner och kön ............................ 32 4.3 Aktieägande och kön .................................................... 35
5. Jämställdhet och ekonomiska resurser ......................................... 35
6. Summering och reflektioner ......................................................... 36 Referenser .......................................................................................... 37
Bilaga 10
3
1. Introduktion
I denna rapport studerar vi mäns ekonomiska resurser och dessa resurser i förhållande till kvinnors. Med ekonomiska resurser avser vi här främst lön, inkomst, disponibel inkomst och förmögenhet.
I sammanhanget är det värt erinra om det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen beslutade hösten 20081:
Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Inom ramen för detta arbetar regeringen utifrån fyra delmål. Ett av dem är:
Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
2 Lön
2.1 Genomsnittslöner
2012 var genomsnittslönen för en heltidsarbetande i Sverige 29 800 kr. Den var högst för tjänstemän inom den privata sektorn, följd av staten och landstinget och lägst för arbetare i privat sektor2.
En man tjänade 32 100 kr och en kvinna 27 600 kr, dvs. en man tjänade 116 procent i förhållande till en kvinna. Lönen var högst för män i landstingen och lägst för kvinnliga arbetare i privat sektor.3
Den viktigaste orsaken till skillnaden var att män och kvinnor arbetade i olika yrken.4 Också andra faktorer spelade in, ålder, vilken sektor man arbetar i (se avsnitt 2.3), utbildning och om man arbetar hel- eller deltid. Med standardvägning kan man räkna bort den skillnad som beror på dessa faktorer. Då blir skillnaden klart mindre, männen tjänar då 106 procent i förhållande till kvinnan. Om denna skillnad sägs5:
1 Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:AU1, rskr. 2008/09:115. 2 MI 2014 s 10. 3 MI 2014 s 101. 4 MI 2013b. 5 MI 2014 s. 11
Bilaga 10 SOU 2014:6
4
Det är en skillnad som inte kan förklaras med de tillgängliga statistiska variablerna, därmed inte sagt att det rör sig om diskriminering även om det kan vara en delförklaring.
2.2 Lön relaterat till yrkesgrupp
I de 10 vanligaste yrkesgrupperna finns 40 procent av alla anställda män och 43 procent av alla anställda kvinnor. Löneläget för män och kvinnor i dessa såg 2012 ut på följande sätt (tabell 1):
6
Källa: SCB/ MI 2013 och egna beräkningar.
Vi ser alltså att skillnaderna mellan män och kvinnor är påtagliga. Bland de 10 största yrkesgrupperna, där drygt 1 500 000 anställda av totalt 3 700 000 anställda fanns, hade män högre månadslön än kvinnor i 8 yrkesgrupper, lika i 1 och kvinnor högre i 1.
De största löneklyftorna i de 190 grupperna hittar vi i yrkesgruppen företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänste-
6 Antal i 1000-tal, medellön per månad i kronor. Hel- och deltidsanställda (deltidsanställdas löner är omräknade till heltidslöner). Rangordnade efter samtliga i yrkesgruppen.
Bilaga 10
5
män, där för övrigt könsfördelningen är någorlunda jämn. I den gruppen tjänar män drygt 8 000 kronor mer än kvinnor.
Ett annat sätt att åskådliggöra löneskillnaderna i tabell 1 görs i figur 1.
Källa: SCB/MI 2013.
Fordonsförare Förskollärare och fritidspedagoger Försäljare, detaljhandel; m.m. Byggnadshantverkare Dataspecialister Företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän Säljare, inköpare, mäklare m.fl. Ingenjörer och tekniker Vård- och omsorgspersonal Byggnads- och anläggningsarbetare
Dataspecialister
Säljare, inköpare, mäklare m.fl.
Ingenjörer och tekniker
Företagsekonomer, marknadsförare
och personaltjänstemän
Fordonsförare
Vård- och omsorgspersonal
Förskollärare och fritidspedagoger
Försäljare, detaljhandel; m.m.
Byggnadshantverkare
Byggnads- och anläggningsarbetare
19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46
19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46
1 000-tal kr
Kvinnor
Män
0
Bilaga 10 SOU 2014:6
6
2.3 Lön relaterat till sektor
Den genomsnittliga faktiska löneskillnaden för alla på arbetsmarknaden, fördelade efter sektor ser ut på följande sätt (tabell 2):
Källor: MI/SCB och egen bearbetning
Vi ser här bl.a. att de största skillnaderna mellan könen återfinns inom landstingen, där männen också hade högst lön (se avsnitt 2.1), och de minsta inom kommunerna. Före och efter standardvägning och över närmare 20 år ser skillnaderna ut på följande sätt (tabell 3):
Bilaga 10
7
7
Vi ser alltså att även efter standardvägning mäns löner är högre än kvinnors i alla sektorer, särskilt den privata där män dominerar andelsmässigt. Ett närmande har dock skett inom alla sektorer, såväl ej standardvägt som standardvägt.
Utvecklingen synes ha gått snabbast inom staten. Arbetsgivaren anför8:
… att den genomsnittliga löneskillnaden nästan helt kan förklaras av mätbara faktorer … Två faktorer förklarar nästan hälften av den totala löneskillnaden mellan kvinnor och män: att kvinnor jämfört med män oftare har arbetsuppgifter på en lägre grupperingsnivå och att kvinnor i större utsträckning än män arbetar deltid.
I budgetpropositionen för 20149 resonerar regeringen kring förhållandet att det även efter standardvägning finns löneskillnader, det s.k. oförklarade lönegapet:
7 Standardvägd – hänsyn har tagits till att kvinnor och män har olika ålder, utbildning, arbetstid, finns inom olika sektorer och tillhör olika yrkesgrupper. 8 AgV 2013. 9Prop. 2013/14:1 bil.3 s. 22 f.
Bilaga 10 SOU 2014:6
8
Om samtliga lönepåverkande faktorer var observerbara för analys skulle det oförklarade lönegapet representera ett mått på hur stor inverkan individens kön har på lönen. Det är dock inte möjligt att mäta och kvantifiera alla, idérikedom och social förmåga, som troligtvis påverkar individens lön. Dessutom finns inte samtliga chefsnivåer och arbetets svårighetsgrad i den officiella statistiken. Det är därför inte möjligt att avgöra om det oförklarade lönegapet enbart beror på individens kön eller om det beror på skillnader i egenskaper eller arbetsuppgifter mellan könen.
Det största lönegapet, det mellan privatanställda tjänstemän, förklarar regeringen på följande sätt10:
… det är större lönespridning i denna grupp. Tjänstemännen förhandlar också i högre utsträckning om sin lön individuellt, vilket ökar lönespridningen. Forskning visar dessutom att kvinnor är mer återhållsamma i sina löneanspråk jämfört med män. Därutöver antyder forskningen att kvinnor och män bedöms olika i en förhandlingssituation. Både kvinnor och män i chefsposition är mer återhållsamma med att tillmötesgå kvinnors löneanspråk och den negativa effekten för kvinnor som förhandlar mer aggressivt är större.
2.4 Varför har män högre löner?
Den fråga som ställs i rubriken är inte enkel att reda ut. Några förklaringar tas upp i det följande.
2.4.1 Historik
Något summariskt och lätt spekulativt kan förklaringar till de generella skillnaderna se ut på följande sätt.
Män kom tidigare ut i lönearbete än kvinnor. De skaffade sig erfarenhet från förhållanden på arbetsplatser och på arbetsmarknaden och de kunde successivt ställa ökade krav visavi arbetsgivarna.
Män var vanligtvis de som försörjde familjen med lön.
Kvinnorna kom till stor del ut i yrken som professionaliserades men som tidigare varit en del av kvinnorollen – att obetalt i hemmet och dess närhet ta hand om barn och äldre anhöriga.
10Prop. 2013/14:1 bil.3 s. 23.
Bilaga 10
9
När kvinnorna i större omfattning började komma ut på arbetsmarknaden gick de ofta in i lågkvalificerade yrken och de arbetade deltid så att det kunde passa familjens och inte minst barnens behov.
Kvinnornas löneinkomst tenderade att utgöra en inkomstförstärkning till familjen – inte en inkomst att leva av eller t.o.m. försörja någon annan på. De var därför mer beredda att acceptera relativt låga löner – de fick ju en lön för ett arbete som tidigare var obetalt. Därmed sattes ett ”värde” på typiska kvinnoyrken,
Att påtagligt justera dessa kvinnors löner uppåt talas mycket om i debatten men det har de facto mött visst motstånd bl.a. därför att det är fråga om stora volymer (t.ex. inom vård och omsorg) och skulle sannolikt medföra skattehöjningar. Därtill skulle de innebära relativförskjutningar.
För många män var det, och är fortfarande delvis, svårt att tänka sig att ha en kvinnlig partner som har högre lön än en själv.
Männen dominerade fackföreningarna, och dominerar ännu LO, och deras syn på kvinnors behov av pengar torde ha styrt löneförhandlingar på central och lokal nivå.
Historiskt är det också intressant att notera bl.a. följande11
1845 – Lika arvsrätt för män och kvinnor
1863 – Ogift kvinna blir myndig vid 25 års ålder
1884 – Ogift kvinna blir myndig vid 21 års ålder, samma som för män.
1874 – Gift kvinna får rätt att förvalta sin enskilda egendom och får råda över förtjänsten av eget arbete, regleras genom äktenskapsförord.
1920 – Gift kvinna blir myndig.
1935 - Kvinnor får lika stor folkpension som män.
1937 – Lika lön för manliga och kvinnliga folkskollärare.
1939 – Arbetsgivare kan inte längre avskeda en kvinna för att hon gift sig eller väntar barn.
11 www.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/artal/ och URSS 2000 s. 33, 34, 50 och 94.
Bilaga 10 SOU 2014:6
10
1946 – Rätt till lika lön inom alla statliga tjänster (utom präst- och militärtjänster). Kvinnorna i riksdagen enas om en motion: Lön efter prestation, avskaffande av kvinnolöner.
1950 – Mannen är ej längre ensam förmyndare för barnen
1960 – Lika lön för lika arbete för kvinnor och män.
1960 – LO och SAF beslutar att inom 5 år slopa de särskilda kvinnolönetarifferna.
1962 – Riksdagen ansluter sig till FN-konventionen om lika lön för lika arbete.
1971 – Särbeskattning införs.
Ovanstående faktorer pekar på traditionens betydelse och den ska inte underskattas i detta sammanhang.12
2.4.2 Arbetsgivarens utgångspunkt
Kvinnor tar fortfarande till stor del huvudansvar för barn och familj. Därför blir det ofta, mer eller mindre medvetet övervägt, så att när första barnet kommer kvinnan tar ut största delen av föräldrapenningen13 och föräldraledigheten och ofta börjar hon sedan, eller fortsätter, arbeta deltid. Kvinnor tar också ut högst andel dagar när det gäller tillfällig föräldrapenning (vård av barn, vab)14.
Mot denna bakgrund är det inte att förvåna att en arbetsgivare, som rimligen betalar för den prestation som utförs på arbetsplatsen och inte någon annanstans, premierar den som ofta är på arbetsplatsen och som är ”pålitlig” med sin närvaro. Premieringsmöjligheterna har ökat i och med den alltmer utbredda individuella lönesättningen.
En person som ofta är på sin arbetsplats ges också tillfälle att lära sig mer på arbetsplatsen – ett lärande som kan ta sig uttryck i rent hanteringsmässigt kunnande men som också kan innehålla tidsmässigt större möjligheter för sociala kontakter i och utanför arbetsplatsen. Till detta kommer, så länge könsmönstret i stora delar är som det är, att en arbetsgivare kan ha skilda förväntningar på en ung kvinnas
12 För en fördjupad och kompletterande beskrivning se SOU 1998:6 kapitel 3. Se även URSS 2000. 13 76 procent av dagarna 2012. Källa: Försäkringskassan. 14 64 procent av dagarna 2012. Källa: Försäkringskassan.
Bilaga 10
11
respektive ung mans framtida huvudfokusering på arbetet och de facto beaktar detta vid såväl rekrytering som befordran.
Med detta är inte sagt att kvinnor ska ha lägre lön men att det ur ett arbetsgivarperspektiv är rimligt att den som fokuserar mest på sitt arbete har större möjligheter att få en god lön än en person med annat eller delat fokus – detta oavsett kön. Men nu råder de förhållanden mellan könen som råder och ska de lösas upp i ordentlig jämställdhet krävs att närvaro och fokuseringen på arbetet inte styrs av kön eller förväntningar på kön utan endast på individens prestationer i arbetet. Detta kräver i sin tur, i högre eller lägre grad, en jämställd relation i familjen (se regeringens delmål ovan i avsnitt 1).
Här bör också nämnas att arbetsgivare och arbetstagare har ett lagkrav att utjämna och förhindra skillnader i lön. Detta framgår av diskrimineringslagen (SFS 2007:567) paragraf 2:
Arbetsgivare och arbetstagare ska särskilt verka för att utjämna och förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. De ska också främja lika möjligheter till löneutveckling för kvinnor och män.
Ett arbete är att betrakta som likvärdigt med ett annat arbete om det utifrån en sammantagen bedömning av de krav arbetet ställer samt dess natur kan anses ha lika värde som det andra arbetet. Bedömningen av de krav arbetet ställer ska göras med beaktande av kriterier som kunskap och färdigheter, ansvar och ansträngning. Vid bedömningen av arbetets natur ska särskilt arbetsförhållandena beaktas.
Två arbetsgivare har, enligt uppgift, sedan jämställdhetslagen kom 1980, fällts för att de satt diskriminerande löner. En förklaring till att det är så få fällande domar har ansetts vara Arbetsdomstolens tolkning av begreppet marknadskrafter15:
… en lönesättning som styrts av marknadsskäl inte strider mot likalöneprincipen om den är saklig och rationellt motiverad.
15 Arbetet 2013.
Bilaga 10 SOU 2014:6
12
2.4.3 Familjen
Vi har i avsnitt 2.4.2 kort berört kvinnan och familjen.
Frågan om hur stor del av könsgapet i löner och inkomster som förklaras av skillnader i familjeansvar har studerats. Då har bl.a. konstaterats16:
Resultaten visar små skillnader före barn, men efter 15 år har könsgapet i inkomster ökat med 35 procentenheter och i löner med 10 procentenheter. Ökningen är som störst bland par där kvinnan även utan barn skulle ha haft en sämre inkomst- och löneutveckling än mannen. Det betyder att kvinnor som har lägre förväntad relativ inkomst- och löneutveckling tar ett relativt större familjeansvar inom familjen.
2.4.4 Mäns och kvinnors konkurrensattityder
Det finns viss internationell forskning17 som pekar på könsskillnader när det gäller konkurrens. Enligt denna gäller bl.a. att forskning18
… om attityder till konkurrens antyder på global nivå dels att kvinnors effektivitet vid konkurrens är lägre än för män, dels att om möjligheten finns så undviker kvinnor konkurrens i större utsträckning än män.
Förhållandet skulle dock vara mindre tillämpligt på Sverige19:
När svenska studier jämförs med studier gjorda i andra länder med lägre grad av jämställdhet skiljer sig resultaten på så sätt att skillnaden mellan kvinnor och män blir mindre eller helt uteblir. Det vill säga, kvinnor och män i Sverige reagerar generellt sett i ungefär samma omfattning på konkurrens, vilket skulle kunna vara ett utslag av att Sverige är ett internationellt sett relativt jämställt samhälle. Resultaten från olika studier är dock något blandade.
Det finns skillnader mellan könens riskbenägenhet vilka skulle kunna ha betydelse för lönenivån20:
Forskningen om attityder till risk antyder även den på global nivå att det finns tydliga skillnader mellan kvinnor och män. I korthet visar den att män har en större benägenhet att ta risker jämfört med kvinnor. Med hjälp av de mått som används för att mäta risk visar forskningen att den uppmätta skillnaden i risktagande mellan kvinnor och män varierar
16 IFAU 2013 s. 1. 17 Presenterad i KI 2012. 18 KI 2012 s. 7. 19 KI 2012 s. 7. 20 KI 2012 s. 7.
Bilaga 10
13
med ålder och kontext. Skillnader i riskbeteende kan också vara relaterat till hur kvinnor och män väljer yrke och därmed också vara en delförklaring till hur de fördelar sig på arbetsmarknaden. Studier på svenska förhållanden antyder att dessa skillnader även finns i Sverige och att de uppträder tidigt i livet. Dessutom indikerar forskningen att de kvinnor som arbetar i ledande befattningar inte är mindre riskbenägna än männen i motsvarande position.
Altruism skulle kunna påverka21:
Vissa studier antyder att kvinnor är mer altruistiska jämfört med män, medan andra studier antyder att denna skillnad inte är så stor.
Det skulle också förhandlingsförmåga kunna göra22:
Det handlar inte i första hand om att förmågan att förhandla skulle skilja sig mellan kvinnor och män, utom i stället om att det är svårare för kvinnor att förhandla i egen sak. Enligt forskningen har detta flera förklaringar. En ofta framförd orsak kommer av negativa stereotyper som finns i samhället och som går ut på att kvinnor är mer altruistiska, återhållsamma och inte framhäver sig själva. Detta har som effekt att många kvinnor kommer att ta på sig den rollen för att inte avvika från den förväntade könsrollsbilden, vilket leder till mer återhållsamma löneanspråk jämfört med männen som grupp.
Slutligen, chefens normer kan ha betydelse23:
… även cheferna lever efter de normer och könsroller som finns i samhället. När kvinnan avviker från sin könsroll genom att initiera en förhandling om högre lön eller förhandling om andra förmåner som arbetsgivaren inte redan erbjudit uppfattas detta mer negativt jämfört med en man med motsvarande kvalifikationer. Detta gäller oavsett om den lönesättande chefen är kvinna eller man.
Den slutsats som dras i den ovan citerade rapporten vad gäller faktorer för betydelse för teori för ekonomisk jämställdhet är24:
Utgångspunkten för den här modellbeskrivningen var att den nationalekonomiska modellen och den genusteoretiska systemstrukturen i någon mån kompletterade varandra. Den nationalekonomiska modellen bygger i korthet på idén om att det är kvinnan och mannen i hushållet som gör sina egna val baserat på ekonomiskt rationell grund. Att män deltar på arbetsmarknaden i högre grad än kvinnor förklaras här av att kvinnor och män bildar par
21 KI 2012 s. 7. 22 KI 2012 s. 7. 23 KI 2012 s. 8. 24 KI 2012 s. 31.
Bilaga 10 SOU 2014:6
14
på ett sådant sätt att mannen i parrelationen får ett litet ekonomiskt övertag initialt som förstärks över tiden. Detta medför att män tar ett större ansvar för marknadsarbetet medan kvinnan tar ett större ansvar för hushållsarbetet. Den genusvetenskapliga teorin leder till samma slutsatser, med den skillnaden att det är normer snarare än fria val via ekonomiska argument som leder till arbetsuppdelningen. Ur policyhänseende måste därför två fronter beaktas: dels föresatsen om att individers beteende delvis styrs av ekonomiska incitament, dels föresatsen om att individers val styrs av könsrollsnormer.
Och när det gäller effekter på svenska förhållanden konstateras25:
När det gäller löner så antyder denna kunskapsöversikt … att direkt lönediskriminering är ett problem men att dess kvantitativa betydelse ändå är begränsad. Det förekommer på vissa arbetsplatser men generellt sett är det få som är drabbade. Miljongranskningen26 fann att 0,7 procent av de löntagare som granskades kunde anses ha en felaktigt satt lön enligt diskrimineringslagens kriterier. Att justera löneskillnader av den storleksordningen har en effekt på den ekonomiska utvecklingen som inte är mätbar och kan därmed betraktas som noll, även om lågavlönade kan antas ha en marginell konsumtionsbenägenhet som är relativt hög. Av den anledningen har därför fokus istället flyttats till det totala lönegapet som fortfarande är tämligen stort i Sverige. Den enskilt viktigaste förklaringen till att det totala lönegapet fortfarande är stort kommer av att kvinnor och män är fördelade ojämnt över olika yrken och sektorer. Eftersom kvinnor generellt sett är överrepresenterade i yrken med lägre genomsnittlig lön får detta ett genomslag på det totala lönegapet. Detta har tolkats i termer av värdediskriminering eller strukturell diskriminering, det vill säga, eftersom kvinnors prestationer värderas lägre än mäns prestationer leder det till att dessa sektorer har en lägre genomsnittlig lön än annars vore fallet. Det drabbar både kvinnor och män i dessa sektorer eftersom det är yrket som drabbas värdemässigt, men eftersom kvinnor är överrepresenterade får det en påverkan på lönegapet.
25 KI 2012 s. 75. 26 Granskning som JämO genomförde 2006–2008. Totalt berördes 1 miljon anställda av de lönekartläggningar som granskades (egen anmärkning).
Bilaga 10
15
2.4.5 Internationell jämförelse
27
Vi ser här bl.a. att Sverige ligger mycket nära genomsnittet inom EU-27.
Vid jämförelse inom Norden, som delvis framgår ovan, hade Sverige de minsta löneskillnaderna mellan könen totalt sett, även om de ökade något mellan 2009 och 2011. De danska och norska skillnaderna låg 2011 nära de svenska, alla i intervallet 15 – 16 procent. De finska var dock större, närmare 20 procent.
Löneskillnaderna varierar som vi tidigare sett inom olika sektorer i Sverige. Detta gäller även inom Norden.
Inom den kvinnodominerade sektorn ”Human health and social work activities” var 2011 lönegapet i Sverige 15,2 procent. Högst gap i Norden hade Finland med 28,9 och lägst Danmark med 10,2.28
Inom den mansdominerande ”Construction” var lönegapet i Sverige 3,6 procent. Högsta gapet i Norden fanns i Danmark med 9,8 procent och lägsta i Norge med 2,2 procent. 29
Enligt OECD låg ”gender wage gap” för Sveriges del 2010 på 14 procent (OECD-genomsnitt 15 procent) och 2000 på 15 procent (OECD 20).30
27 Ojusterat lönegap (”Unadjusted Gender Pay Gap”) utgör skillnaden mellan den genomsnittliga bruttotimlönen för män respektive kvinnor mätt i procent av mäns bruttotimlön. Populationen utgörs av alla betalda anställda i företag med 10 anställda eller fler i NACE (se vidare Eurostat). 28 Minsta skillnaden inom EU hade Luxemburg (5,1 procent) och högsta Cypern (41,5 procent). 29 Eurostat. 30 OECD 2012.
0 5 10 15 20 25 30
Bilaga 10 SOU 2014:6
16
I WEF:s ranking av ”wage equality for similar work” kom Sverige 2012 på 49:e plats i världen.31 Platserna 1, 2 och 3 innehades av Egypten, Malaysia och Singapore.
2.5 Summering om löner
Vi ser alltså att män generellt har högre löner. Detta gäller inom alla samhällssektorer. Det gäller inom majoriteten av de största yrkesgrupperna. Det gäller även efter standardvägning. De svenska löneskillnaderna ligger nära genomsnitten i EU och OECD.
Skillnaderna härrör i huvudsak från att män och kvinnor till stor del arbetar i olika yrken och i olika sektorer där lönevillkor skiljer sig åt. En del av detta har historiska förklaringar.
En koppling torde också finnas till kvinnors mer omfattande deltidsarbete. Detta innebär ju mindre närvaro på arbetsplatsen och därmed rimligen mindre av utveckling i arbetet.
Skillnaderna är delvis ”oförklarade”. Vi bedömer dock att de delvis kan förklaras med historiska och sega mönster, de kan möjligen förklaras med skilda beteendemönster mellan män och kvinnor – mönster som tar sig uttryck bl.a. i resultat av individuell löneförhandling, de kan också förklaras av mäns och kvinnors ibland olika prioritering av och på jobbet visavi familjen.32
Vill man komma till rätta med allt detta återkommer vi till vår text ovan: ska förhållandena lösas upp i ordentlig jämställdhet krävs att närvaro och fokuseringen på arbetet inte styrs av kön eller förväntningar på kön utan endast på individens prestationer i arbetet.
3. Inkomst
3.1 Sammanräknad förvärvsinkomst
3.1.1 Sverige
I sammanräknad förvärvsinkomst ingår inkomst av lön, inkomst av näringsverksamhet samt de skattepliktiga ersättningar en person får när den inte arbetar, till exempel a‑kassa, föräldrapenning och sjukersättning.
31 WEF 2012 s. 324. 32 I MI 2014 s. 178 ff. f. diskuteras orsaker till löneskillnaderna.
Bilaga 10
17
Hur mäns och kvinnors inkomstspridning ser ut med avseende på antal och inkomstklass framgår av figuren nedan (figur 3):
33
Källa: SCB (ITR) i SCB 2012b s. 77.
2010, som denna figur, avser, saknade 129 000 män och 122 000 kvinnor i åldern 20 år och äldre en sammanräknad förvärvsinkomst. I samma åldersgrupp hade 203 000 män och 57 000 kvinnor en sammanräknad förvärvsinkomst över 600 000 kronor.34
Vi ser här alltså bl.a. en tydlig tendens att andelen män med högre inkomster är påtagligt större än andelen kvinnor.
I ett längre perspektiv har mäns och kvinnors inkomster i stort närmat sig varandra. År 2011 låg den sammanräknade förvärvsinkomsten för män i yrkesverksam ålder på 127 procent av kvinnors inkomst, 2009 på 125 procent, år 2001 på 130 procent och 1991 på 139 procent.35
Den sammanräknade förvärvsinkomsten såg 2010 olika ut för olika ålderskategorier och genomgående hade män högre inkomster (figur 4):
33 Sammanräknad förvärvsinkomst, kronor i 1000-tal. 34 SCB 2012b s. 77. 35 SCB 2013b.
0 200 400 600
Kvinnor
0 200 400 600
Män
Kronor, 1 000-tal
560– 599
480– 519
400– 439
320– 359
240– 279
160– 199
80– 119
1–39
Bilaga 10 SOU 2014:6
18
36
Källa: SCB (ITR) i SCB 2012b s. 78.
Störst inkomstskillnad mellan könen var det i åldersgruppen 25-29 år där mäns inkomst låg på 139 procent av kvinnors inkomst. Bidragande orsaker är att det i denna åldersgrupp är färre män som studerar och att många kvinnor i denna åldersgrupp har fått barn och är föräldralediga i större utsträckning än män.37
I åldersgruppen 55–59 år låg män närmast kvinnor i inkomst. Här hade män en inkomst på 119 procent av kvinnors inkomst. En förklaring till att könen ligger närmast just i dessa åldrar är att åren med kortare arbetstid för tillsyn av barn och föräldraledighet är förbi för många kvinnor och att många då arbetar mer.38
Bland pensionärer är skillnaden mellan könen större än i yrkesverksam ålder. Medianinkomsten för män som är 65 år och äldre låg på 139 procent av medianinkomsten för kvinnor i motsvarande ålder.39
Ett ytterligare sätt att studera sammanräknad förvärvsinkomst och skillnader mellan könen är att studera den per decilgrupp (figur 5):
36 Den medianinkomst i 1000-tal kronor som individerna i en viss åldersgrupp hade 2010. 37 SCB 2013b. 38 SCB 2013b. 39 SCB 2013b. 0 50 100 150 200 250 300 350
Män
Kvinnor
100
90
80
70
60
50
40
30
20
Män
Kvinnor
Ålder
Bilaga 10
19
40
Källa: SCB (IoS) och egen bearbetning.
Vi ser här bl.a. att män har högre inkomster än kvinnor i alla decilgrupper med undantag för decilgrupp 1. Vi ser också att skillnaderna är som mest påtagliga i de högsta decilgrupperna.
Den reala inkomstutvecklingen har sett olika ut för olika inkomstgrupper under perioden 1991–2011. Den reala utvecklingen för dem i lägsta inkomstgruppen har varit 0,4 procent per år, för dem i mittersta gruppen 1,7 procent per år och för dem i högsta gruppen 3,0 procent per år.41 Summeras effekten av dessa siffror över hela perioden blir skillnaderna markanta.
Vi har tidigare berört löneskillnader. Dessa har förstås stark koppling till den sammanräknade förvärvsinkomst vi behandlat ovan.
Skillnaderna i inkomst mellan män och kvinnor beror främst på att män i större utsträckning än kvinnor arbetar i yrken som ger
40 Medelvärde i 1 000-tal kr. 41Prop. 2012:13:100 bil. 2 s. 11.
Bilaga 10 SOU 2014:6
20
hög lön som ger högre inkomster, mer sällan arbetar deltid42, har ungefär hälften av kvinnors sjuktal och är föräldralediga i mindre omfattning än kvinnor.43
Det finns en undersökning som visar att män, oavsett utbildningsbakgrund, i termer av inkomster tjänar på att vara sambo eller gift medan kvinnor antingen förlorar eller inte påverkas alls.44 Detta kan enligt undersökningen bl.a. bero på det vi tidigare pekat på (avsnitt 2.4.2.) – arbetsgivarens attityd; att arbetsgivaren vet eller förväntar sig att kvinnor kommer att huvudansvaret för hemmet.
3.1.2 Skillnader inom Sverige
Medianinkomsten ökade med drygt 20 procent mellan åren 2000 och 2012. Män hade lägre inkomstökning, 18 procent mot kvinnornas 23 procent.
Dock, i Kiruna, Pajala och Gällivare ökade inkomsten för män med över 40 procent och för kvinnor med 30 procent. Detta torde förklaras av arbete i en lönsam industri, av hög efterfrågan på arbetskraft och arbetarnas organisering. Det är också ett exempel på vad begreppet marknadslöner kan innebära. Män 20–40 år i Kiruna och Gällivare hade högst medianinkomst i landet. I övriga landet nådde ingen kommun upp till 30 procents inkomstökning.
8 av de 10 kommuner som hade högst medianinkomst låg i Stockholms län med Danderyd och Täby i täten. De 2 övriga var Lomma på 3:e plats och Kiruna som under perioden 2000–2012 avancerade från 38:e till 6:eplats.45
3.1.3 Internationell jämförelse
Enligt Eurostat var ”mean annual earning” 2010 i Sverige för män 39 380 Euro och för kvinnor 33 196 Euro, dvs. en skillnad på 18 procent.
Sverige låg klart över genomsnittet när det gällde ”earning” för såväl män som kvinnor. Inom EU-27 var siffrorna för män 34 495
42 2013 arbetade 89 procent av de sysselsatta männen heltid medan 69 procent av kvinnorna gjorde det. 43 SCB 2013b. 44 Saco 2008. 45 SCB 2014.
Bilaga 10
21
Euro och för kvinnor 26 513 Euro. Könsskillnaden var alltså betydande inom EU, 30 procent.
I WEF:s ranking när det gäller jämställdheten och ”estimated earned income” 2012 beräknar organisationen att svenska män hade en inkomst som var 27 procent högre än kvinnors.46
För gruppen 65 år och äldre gällde 2011 att den relativa inkomstkvoten för män i Sverige i förhållande till yngre män var 0,85 (EU-27 0,93). För kvinnor var motsvarande siffra 0,72 (EU-27 0,87).
Vi ser här alltså att för båda könen gällde att äldres inkomster i förhållande till yngres var klart lägre i Sverige och att detta var särskilt påtagligt för kvinnor.47
3.2 Disponibel inkomst
Med disponibel inkomst avses summan av alla inkomster och transfereringar (t.ex. barn- och bostadsbidrag samt försörjningsstöd) minus slutlig skatt.48
3.2.1 Sverige
Det traditionella mönstret med män som familjeförsörjare gällde fortfarande i stor omfattning i Sverige in på 1970-talet. Många gifta kvinnor var hemmafruar49 eller hade små inkomster. Sambeskattning gällde och gav gifta män en mycket lägre inkomstskatt än om de skulle haft en individuell beskattning. Särbeskattningen 1971 innebar att männen fick en kraftig inkomstskattehöjning och det blev bättre för familjeekonomin om fruarna började förvärvsarbeta eller förvärvsarbeta i högre grad.50
2011 ser, fördelat efter hushållstyp, inkomsterna ut på följande sätt (tabell 4):
46 WEF (2012) s. 46 47 Eurostat (GEI). 48 SCB. 49 Mellan 1930 och 1950 ökade antalet hemmafruar med 310 000 till 1 240 000, en siffra som 1960 hade sjunkit till 1 148 000. Av kvinnorna i åldern 20-64 år som var gifta med löntagare var antalet hemmafruar 681 000 1968, 264 000 1981 och 81 000 1991 (Källa: Nationalencyklopedin). 50 Framtider 2010 s. 10.
Bilaga 10 SOU 2014:6
22
51
Källa: SCB (HEK).
2011 var den genomsnittliga individuella disponibla inkomsten 273 800 kronor för samtliga män i åldern 20–64 och 213 100 kronor för samtliga kvinnor i samma åldersgrupp – således hade män en disponibel inkomst som var 28 procent högre än kvinnors.52Ökningen i förhållande till 2010 var 4,7 procent för män och 5,0 procent för kvinnor.53
Över tid har den individuella disponibla inkomsten utvecklats något långsammare för män jämfört med kvinnor 20–64 år. 1991 uppgick medianvärdet för mäns disponibla inkomst i förhållande till kvinnors till 132 och 2001 till 123. Detta beror i sin tur på männens långsammare ökning av arbetsinkomst.54
51 ”Konsumtionsenhet: För att göra jämförelser av t.ex. disponibel inkomst och ekonomisk köpkraft mellan olika typer av hushåll används ett viktsystem där konsumtionen är relaterad till hushållets sammansättning. Den disponibla inkomsten divideras med den konsumtionsvikt som gäller för hushållet. Skalan fastställs av SCB och bygger bl.a. på budgetberäkningar utförda av Konsumentverket och underlag för bedömning av en baskonsumtion som kan beräknas för olika hushållstyper.
Konsumtionsenhetsskala: Ensamboende 1,0 Sammanboende par 1,51 Ytterligare vuxen 0,6 Första barnet 0–19 år 0,52 Andra och påföljande barn 0–19 år 0,42” (SCB)
Medianinkomst i 1000-tal kronor. 52 SCB (HEK). 53 SCB (HEK). 54Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 28.
Bilaga 10
23
En del av den disponibla inkomsten för vissa utgörs av ekonomiskt bistånd, dvs. försörjningsstöd m.m. 2013 utgjorde detta bistånd mindre än 1 procent av den totala disponibla inkomsten.
Ekonomiskt bistånd, för dem i åldern 20–64 år som hade sådant 2011, uppgick för män till 16 procent av den disponibla inkomsten och för kvinnor till 20 procent.55
Fördelningen av biståndshushåll såg 2012 ut på följande sätt (tabell 5):
56
Källa: Socialstyrelsen i SCB, Hushåll med ekonomiskt bistånd efter hushållstyp 2012.
Vi ser alltså att den antalsmässigt största grupp som får bistånd är ensamstående män utan barn följt av ensamstående kvinnor utan barn. Andelsmässigt är dock grupperna lika stora. Därutöver, ensamstående män med barn förefaller ha betydligt bättre ekonomi än ensamstående kvinnor med barn. Slutligen, sammanboende förefaller ha bättre ekonomi än ensamstående.
När det gäller den disponibla inkomsten totalt finns en del markanta skillnader mellan män och kvinnor 2011, delvis belysta ovan. Siffrorna avser skillnader mellan män och kvinnor för dem som har inkomstslaget (inom parentes avseende samtliga individer)57:
Mäns näringsinkomst låg på 280 (164) procent av kvinnors.
Mäns löneinkomst låg på 140 (137) procent av kvinnors.
Mäns sjukpenning låg på 105 (64) procent av kvinnors.
55 SCB 2011. 56 Antal och andel i procent av alla inom respektive grupp. 57 SCB 2011.
Bilaga 10 SOU 2014:6
24
Mäns studiestöd låg på 98 (65) procent av kvinnors
Mäns barnbidrag låg på 92 (80) procent av kvinnors.
Mäns underhållsbidrag låg på 81 (39) procent av kvinnors.
Mäns bostadsbidrag låg på 70 (44) procent av kvinnors.
Mäns föräldrapenning låg på 60 (45) procent av kvinnors.
Mäns skatt låg på 159 (159) procent av kvinnors.
Vi ser alltså att män försörjer sig i högre grad än kvinnor på närings- och löneinkomster och i lägre grad än kvinnor på studiestöd, barnbidrag, underhållsbidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning.
Den disponibla individuella inkomsten för personer över 64 år var, i förhållande till kvinnors disponibla inkomst 20–64 år, 114 procent för män och 77 procent för kvinnor, dvs. män 65 år eller äldre hade högre disponibel inkomst än kvinnor 20–64 år. Högsta disponibla inkomst i gruppen 65 år eller äldre hade män 65– 69 år med 142 procent (av de sammanboende 147 procent) och lägst bland kvinnorna hade 70–79 åringarna med 72 procent.
Allra lägst disponibel individuell inkomst, ytterligare uppdelat, hade sammanboende kvinnor 80 år och äldre med 53 procent, dvs. hälften av den disponibla inkomst som en kvinna i åldern 20–64 år hade.58
3.2.2 Skillnader i Sverige mellan inrikes och utrikes födda
Om vi studerar skillnader i nettoinkomst59 2011 mellan inrikes och utrikes födda i åldersgruppen 20–64 år finner vi bl.a. följande60:
Högsta inkomsten hade inrikes födda män med medianvärde 21 200 kr per månad, lägsta hade utrikes födda kvinnor med 13 500 kr.
Inrikes födda män hade under perioden 2006–2011 en inkomstutveckling på 4 200 per månad, utrikes födda kvinnor en på 1 600 kr.
58Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 29. 59 Summan av alla inkomster minus skatt. 60 Detta avsnitt, 3.2.2 bygger på SCB 2013a s. 63 ff.
Bilaga 10
25
I relation till tid i Sverige hade inrikes födda män högst inkomst, därefter utrikes födda män som varit 20 år eller mer i Sverige, därnäst inrikes födda kvinnor och på i stort delad 4:e plats utrikes födda män som varit 10–19 år i Sverige samt utrikes födda kvinnor som varit i Sverige i 20 år eller mer.
Oavsett utbildningsnivå hade utrikes födda män och kvinnor lägre inkomst än de lägst utbildade inrikes födda männen.
20 procent av samtliga utrikes födda tillhörde den decil som hade lägst nettoinkomst. Motsvarande för inrikes födda var 8 procent. Det finns stora skillnader i nettoinkomst beroende på var man är född. Så finns t.ex. i denna decil en stor andel kvinnor som kommer från Asien.
Det rådde ett starkt samband mellan den tid man varit i Sverige och tillhörigheten till den decil som hade lägst nettoinkomst. Andelen för män som varit i Sverige 20 år eller mer var 10 procent och för dem som varit i Sverige 0–4 år 30 procent. För kvinnor var motsvarande siffror knappt 10 procent respektive 50 procent.
För utrikes födda män bestod inkomsten till 12 procent av inkomster från de ekonomiska trygghetsystemen i samhället (Cinkomster). Bland inrikes födda var siffran 4 procent. För kvinnor var motsvarande siffror 16 respektive 7 procent.
20 procent av samtliga utrikes födda hade en inkomst som till minst hälften bestod av C-inkomster. Motsvarande för inrikes födda var 9 procent. Efter 40 års ålder hade utrikes födda män en lägre andel C-inkomster än utrikes födda kvinnor i samma åldersgrupp.
Vi ser alltså att utrikes födda hade lägre inkomster än inrikes födda. Det finns dock, inte förvånande, ett starkt samband med hur länge man vistats i Sverige. Generellt gäller också att utrikes födda män har högre inkomster än utrikes födda kvinnor.
Bilaga 10 SOU 2014:6
26
3.2.3 Internationell jämförelse
Vi har ovan sett att det finns tydliga könsskillnader i mäns och kvinnors disponibla inkomster i Sverige.
Vid jämförelse inom EU kan bl.a. följande konstateras61:
Slovenien och Sverige hade de lägsta inkomskillnaderna 2011 (Gini-koeffecient 0,24), störst hade Bulgarien och Lettland (0,35).
Lägst andel individer med låg materiell standard 2011 hade Luxemburg och Sverige (1,2 procent), störst andel hade Bulgarien (43,6).
Lägst andel individer med låg relativ ekonomisk standard 2011 hade Tjeckien (9,8 procent). Sverige låg på delad 10:e plats (14,0). Störst skillnad hade Bulgarien (22,3).
Vid en annan jämförelse inom EU som tar sikte på personer med risk för fattigdom eller social utslagning kan bl.a. följande konstateras62: För Sveriges del uppgår risken till 14,2 procent av männen (EU-27 23,2) och 18,0 procent av kvinnorna (EU-27 25,3). Svenska män kommer alltså särskilt väl ut i denna jämförelse.
När EU bedömer risken relaterat till att befinna sig under 60 procent av ”median equalized income after social transfers” är den 2011 för män i Sverige 12,2 procent (EU-27 16,1) och för kvinnor i Sverige 15,7 procent (EU-27 17,6). Svenska män kommer även här väl ut även om skillnaden till EU-27 är mindre för såväl män som kvinnor.
När det gäller åldersgruppen 65 år och äldre bedömdes risken vara 10 procent för män (EU-27 13 procent) och för kvinnor 25 procent (EU-27 18 procent), dvs. den var lägre för dessa svenska män än män totalt men påtagligt högre och klart över EUgenomsnittet för kvinnor.63
OECD gör liknande bedömningar som EU när det gäller risk för fattigdom eller social utslagning. Organisationen har dock en annan definition. Istället för EU:s 60 procent beräknar OECD de personer och hushåll som har inkomster lägre än 50 procent av ett
61Prop. 2012/2013:100 s. 14 och s. 23. 62 Eurostat (GEI). 63 Eurostat (2010).
Bilaga 10
27
medianhushålls disponibla inkomst (relative income poverty). För OECD-30 2011 gällde64:
att i Sverige hade 6,2 procent av gruppen 65 år eller äldre en sådan inkomst (OECD 13,5)
att i Sverige hade 4,2 procent av männen 65 år eller äldre en sådan inkomst (OECD 11,1)
att i Sverige hade 7,7 procent av kvinnor 65 år eller äldre en sådan inkomst (OECD 15,2)
att i Sverige hade 13,0 procent av ensamhushållen i gruppen 65 år eller äldre en sådan inkomst (OECD 25,0)
att i Sverige hade 1,1 procent av ensamhushållen i gruppen 65 år eller äldre en sådan inkomst (OECD 9,5).
OECD följer också medlemsländernas ”average household netadjusted disposable income”. Enligt denna ligger den svenska inkomsten 14 procent högre än OECD-genomsnittet. OECD noterar dock att det är en påtaglig skillnad mellan de rikaste och de fattigaste i Sverige – topp 20 procent tjänar mer än 4 gånger mer än de 20 procent i botten.65
Inom OECD-området hade Sverige 1995 den lägsta ”relative income poverty” av alla OECD-länder (4 procent). 2010 hade den mer än fördubblats (9 procent). Det var den snabbaste ökningen bland alla OECD-länder.66
De ökade inkomstskillnaderna i Sverige under perioden 1991 – 2011 har av regeringen förklarats med framförallt de ökade kapitalvinsterna och kapitalinkomsterna.67 En ytterligare förklaring är effekterna av jobbskatteavdragen.68
Vi ser alltså att Sverige totalt sett kommer ut väl även vid en internationell jämförelse. Dock gäller att män i Sverige och inom OECD har bättre förhållanden än kvinnor.
64 OECD (IDD). 65 OECD (BLI). 66 OECD 2013 67Prop. 2012/13:100 bil. 2 s. 7. 68 SvD 2013.
Bilaga 10 SOU 2014:6
28
3.3 Pensionsgrundande inkomst
Den pensionsgrundande inkomsten har stark relation till förvärvsinkomst och disponibel inkomst (figur 6).
69
Källa: Pensionsmyndigheten i SCB 2012b s. 80.
Mot denna bakgrund synes det särskilt klokt för kvinnor, som har den möjligheten, att ha privat pensionssparande (figur 7):
Källa: SCB (HEK) 1984-1992, SCB (ITR) 1993-2010 i SCB 2012b s. 81.
69 Medelinkomst i 1000-tal kronor.
0 50 100 150 200 250 300 350
Män
Kvinnor
1950
1960
1970
1980
1990
Män
Kvinnor
Födelseår
0 10 20 30 40 50
Män
Kvinnor
2010
2005
2000
1995
1990
1985
Män Kvinnor
Bilaga 10
29
Mäns och kvinnors sparbelopp i det privata pensionssparandet närmar sig varandra (figur 8):
70
Källa: SCB (HEK) 1984-1992, SCB (ITR) 1993-2010 i SCB 2012b s. 81.
Vi kan således bl.a. konstatera att det är en lägre andel män än kvinnor som sparar i privat pensionssparande men att män sparar mer än kvinnor.
3.4 Deltidsarbete och pension
Pensionen påverkas av omfattningen av arbetet. Enligt en undersökning påverkas dock pensionen inte så påtagligt om en person arbetar deltid under några år när barnen är små.71
I undersökningen gjordes beräkningar utifrån fyra typfall
en kvinna som arbetar heltid som undersköterska hela yrkeslivet
en kvinna som arbetar som undersköterska, men deltid på 75 procent under 10 år
en kvinna som arbetar heltid som grundskollärare hela yrkeslivet
en kvinna som arbetar som grundskollärare, men deltid på 75 procent under 10 år.
Alla kvinnor är födda 1975 och har 2 barn.
70 1000-tal kronor i 2010 års priser. 71 Nikk (2013)
0 6 12 18 24 30
Män
Kvinnor
2010
2005
2000
1995
1990
1985
Män
Kvinnor
Bilaga 10 SOU 2014:6
30
Resultatet är att pensionen blir 4–6 procent lägre för den deltidsarbetande kvinnan i Sverige. Så är också fallet i Finland och Island där pensionen i högre grad korresponderar med antalet arbetade timmar under yrkeslivet. I Danmark och Norge blir skillnaden endast 1–2 procent då pensionssystemen i dessa länder kompenserar för tid hemma med barnen och i Danmark dessutom för lägre inkomster.
Viktigt att ha med i bilden är att dessa exempel bygger på 10 års deltidsarbete. Många deltidsarbetar längre än så. I Sverige gäller t.ex. att av kvinnor med 1 barn 11-16 år arbetar 33 procent deltid.72Man kan anta att dessa kvinnor arbetat deltid i minst 11 år. Då har det rimligen också påverkat kvinnans (och mannens) utveckling på arbetsmarknaden och ekonomi under lång tid, något som det med sannolikhet kommer att göra även många år framöver.
3.5 Summering om inkomst
Vi kan konstatera att män har högre sammanräknade förvärvsinkomster än kvinnor. En intressant grupp är åldersgruppen 25–29 år där mäns inkomst ligger på 139 procent av kvinnors. Detta torde bl.a. ha betydelse i den åldersgruppen för vem som är hemma när barnen kommer, ett val som sedan kan påverka val av deltid, inkomstutveckling och pension.
Män har högre förvärvsinkomster i alla decilgrupper utom den lägsta. Skillnader mellan könen i inkomst är dock lägre i Sverige än i EU-27 totalt.
Förvärvsinkomsten har en stark koppling till den disponibla inkomsten. Mäns disponibla inkomst 2011 var 28 procent högre än kvinnors.
Bland de ensamstående som fick ekonomiskt bistånd var 2012 47 procent ensamstående män utan barn. 20 procent var ensamstående kvinnor med barn. Bland de ensamstående med barn förefaller männen ha betydligt bättre ekonomi.
Män försörjer sig i högre grad än kvinnor på närings- och löneinkomster och i lägre grad än kvinnor på studiestöd, barnbidrag, underhållsbidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning.
Män har högre disponibla inkomster än kvinnor. Medan förvärvsinkomsten i yrkesverksam ålder skiljer 27 procent i männens favör skiljer den disponibla inkomsten 28 procent.
72 SCB AKU
Bilaga 10
31
Utrikes födda har lägre inkomster än inrikes födda. Det finns dock, inte förvånande, ett starkt samband med hur länge man vistats i Sverige. Generellt gäller också att utrikes födda män har högre inkomster än utrikes födda kvinnor.
Mäns pensionsgrundande inkomst är högre än kvinnors. Män pensionssparar i lägre omfattning än kvinnor men sparar mer.
4. Förmögenhet
4.1 Översikt finansiella tillgångar
Att studera förmögenhet har blivit svårare efter 2007 eftersom sådana uppgifter inte längre samlas in av staten. Vi får därför huvudsakligen basera oss på uppgifter från detta år.
De finansiella tillgångarna utgörs av bankkonton, aktier, fonder, obligationer, kapitalförsäkringar och andra finansiella instrument. Tillgångarna 2007 såg ut på följande sätt (figur 9):
Källa: SCB 2008.
Vi ser bl.a. att de finansiella tillgångarna var relativt jämnt fördelat mellan könen i åldrarna fram till cirka 65 år, mätt som medianvärde.73 Men i åldrarna däröver var nivåerna helt olika för kvinnor och män. Männens tillgångar växte för årskullarna fram till 90åringarna. Kvinnornas blev i huvudsak mindre med ökande ålder.
73 Texten i detta avsnitt, 4.1, återger till största delen text från SCB 2008.
Bilaga 10 SOU 2014:6
32
Bland 80–90-åringar låg mäns medianvärde för finansiella tillgångar på mellan 200 000 och 300 000 kronor. Motsvarande för kvinnor var runt 150 000 kronor. Trots könsskillnaden hade både män och kvinnor i denna ålder nivåer som översteg den yngre befolkningens, vars sparande är betydligt blygsammare. Exempelvis hade 30–40-åringar runt 30 000 kronor i medianvärde. Personer under 30 år hade 20 000 kronor eller mindre.
De finansiella tillgångarna var mycket ojämnt fördelade. Den tiondel av befolkningen som hade störst finansiella tillgångar stod för 71 procent av dem år 2007. Den rikaste hundradelen ägde 32 procent 74 75.
Statistiken speglar förhållandena den 31 december 2007, det vill säga före finanskrisen och nedgången på de finansiella marknaderna under 2008. Mellan fjärde kvartalet 2007 och tredje kvartalet 2008 minskade värdet på hushållens aktier och fonder med närmare 30 procent76.
4.2 Skillnad mellan kommuner och kön
Det är stor skillnad i finansiella tillgångar avhängigt i vilken kommun man bor. Men mönstret att män har större tillgångar än kvinnor gäller; män hade 2007 större medianvärde än kvinnor i 260 av landets 290 kommuner. Toppen och botten när det gäller såväl medelvärde som medianvärde77 såg ut på följande sätt (tabell 6):
74 Se även Roine och Waldenström 2007. 75 Siffran var snarlik den i USA, 35 procent. 76 SCB:s Finansräkenskaper 77 I de allra flesta fall är medelvärdet högre än medianen eftersom spridningen är (vanligtvis) störst i de högre inkomst(löne-)nivåerna. Om det är stor skillnad mellan medelvärde och median så indikerar det att det finns en större spridning i gruppen än om skillnaden är liten.
Bilaga 10
33
78
78 Av SCB korrigerad 22 mars 2010. Fastighetsuppgifterna har korrigerats för åren 2006 och 2007. Det har påverkat statistiken över reala tillgångar (exklusive bostadsrätter), nettoförmögenet och summa tillgångar.
Bilaga 10 SOU 2014:6
34
Källa: SCB (FS) och egna beräkningar.
Vi ser alltså att det var fråga om stora skillnader mellan kommunerna; förmögenheten för en person i Danderyd var 14 gånger större än för en person i Jokkmokk. För männen var skillnaden lägre än för kvinnor; mäns relation var 12 till 1 och kvinnors 19 till 1. Notabelt är att mäns förmögenhet i t.ex. Danderyd endast skiljde sig marginellt från kvinnors. Ett antagande kan vara att den dåvarande förmögenhetsskatten haft betydelse.
Bilaga 10
35
4.3 Aktieägande och kön
2012 hade män ett totalt aktieägande på 255 000 000 kr i bolag noterade på svensk marknadsplats, kvinnors ägande var 140 000 000 kr.79
17 procent av männen hade aktier och det till ett medelvärde på 313 000 kr. Största andelen fanns i åldersgruppen 65-74 år med ett medelvärde på 425 000 kr.
13 procent av kvinnorna hade aktier och det till ett medelvärde på 232 000 kr. Största andelen fanns i samma åldersgrupp som männen men medelvärdet var 235 000 kr.
Största aktieägandet bland männen fanns i åldersgruppen 65–74 år med 69 000 000 kr, därnäst åldersgruppen 55-64 år respektive 75 år och äldre.
Bland kvinnorna fanns största aktieägandet i åldersgruppen 55– 64 år med 36 000 000 kr, därnäst åldersgruppen 75 år och äldre respektive åldersgruppen 65–74 år.
Vi ser alltså att andelen män som aktiesparar är större än andelen kvinnor. Mäns aktiesparande är större än kvinnors. Särskilt högt aktiesparande har äldre män och äldre kvinnor.
5. Jämställdhet och ekonomiska resurser
Det finns en norsk undersökning från 2009 som belyser hur ekonomisk jämställdhet inom en relation har ett samband med jämställdhet i praktiken. Slutsatsen där är80:
En mer jämn fördelning av resurserna i ett äktenskap och ett samboende ökar avsevärt möjligheterna till mer jämställda praktiker. Effekten är tydligast bland män, men framträder också bland kvinnor.
En jämn resursfördelning inom paret ökar också sannolikheten för mer positiva attityder till jämställdhet.
Pars resursfördelning har en starkare inverkan på jämställda praktiker än på attityderna.
79 Detta avsnitt bygger på FI/SCB 2013. 80 Holter, Svare och Egeland 2009 s. 203.
Bilaga 10 SOU 2014:6
36
Inkomstfördelningen är det element i parets resursfördelning som har den starkaste påverkan på jämställdheten. Även denna starka koppling påverkas dock av mellanliggande variabler som den subjektiva upplevelsen av vem eller vilka som ansvaret för familjens inkomster.
6. Summering och reflektioner
Utifrån genomgången i denna rapport är det enkelt att, kort och gott, konstatera att män generellt har större ekonomiska resurser än kvinnor. Inom respektive kön finns stora skillnader.
I konstaterandet om mäns större ekonomiska resurser ligger bl.a. följande:
Att män har högre löner än kvinnor, även efter standardvägning. Skillnaderna härrör i huvudsak från att män och kvinnor till stor del arbetar i olika yrkesgrupper och i olika sektorer där lönevillkor skiljer sig åt. Sega, traditionella, mönster, påverkar också.
Att inrikes födda män har högre inkomster än utrikes födda.
Att män, till största delen avhängigt lön, har högre förvärvsinkomster än kvinnor. Män har det i alla decilgrupper utom den lägsta.
Att män, till största delen avhängigt sina förvärvsinkomster, har högre disponibel inkomst än kvinnor.
Att mäns pensionsgrundande inkomst är högre än kvinnor. Män pensionsparar i lägre omfattning än kvinnor men sparar mer.
Att män har större finansiella tillgångar än kvinnor. De aktiesparar i större omfattning än kvinnor. Skillnaden mellan de boende i olika kommuner är påtaglig.
Därutöver, det finns forskning som talar för att i ekonomiskt jämställda förhållanden bättre faktisk jämställdhet råder.
Bilaga 10
37
Referenser
AgV (2013). Löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter att
minska i staten, Arbetsgivarverket informerar nr 8 2013.
Arbetet (2013). ”Ingen kvinna är diskriminerad”. www.arbetet.se
13 september 2013. Eurostat (2010). Population and social conditions, Statistics in
focus 9/2010. Eurostat (DE). Data explorer. Eurostat (GEI). Gender Equality Indicators. FI/SCB (2013). Aktieägarstatistik, Statistiska meddelanden FM 20
SM 1301, Finansinspektionen och SCB. Framtider (2010). “Skattesystemet är designat för män”. Åsa
Gunnarsson i Framtider 3/2010, Tidskrift från Institutet för Framtidsstudier. Försäkringskassan. Statistikdatabas. Holter, Øystein Gullvåg, Svare, Helge och Egeland, Cathrine
(2009). Gender equality and quality of life: a Norwegian perspective. Oslo: Nordic Gender Institute (NIKK). IFAU (2013). Det envisa könsgapet i inkomster och löner – hur mycket
kan förklaras av skillnader i familjeansvar. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Rapport 2013:2.
KI (2012). Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män – en
kunskapsöversikt. Konjunkturinstitutet 2012.
MI (2013a).
Avtalsrörelsen och lönebildningen 2012,
Medlingsinstitutets årsrapport 2012. MI (2013b). ”Många svar på samma fråga”. Medlingsinstitutet februari
2013. MI (2014). Avtalsrörelsen och lönebildningen 2013, Medlingsinstitutets årsrapport 2013. MI/SCB. Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet och SCB. Nationalencyklopedin. Nikk (2013).”Nordisk rapport om deltid och ekonomi”. Nordisk information för kunskap om kön. OECD (2012). Employment Outlook 2012. OECD (2013). ”Crisis squeezes income and puts pressure on inequality and poverty”.
Bilaga 10 SOU 2014:6
38
OECD (BLI). Better Life Index. OECD (IDD). Income Distribution Database. Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:AU1, rskr. 2008/09:115. Prop. 2012/13:100 bil. 2, Fördelningspolitisk redogörelse. Prop. 2013/14:1 bil. 3, Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Roine och Waldenström (2007). Wealth Concentration over the Path of
Development: Sweden, Jesper Roine och Daniel Waldenström.
Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning. Saco 2008. Inkomstskillnader mellan par och singlar – är mönstren
desamma för kvinnor och män? Håkan Regnér och Gunnar
Isacsson. SCB (2008). ”Pensionerade män har mest på banken”.
Förmögenhetsstatistik 2007. Pressmeddelande nr 2008:366. SCB (2011). Från löne- och näringsinkomst till individuell disponibel
inkomst för personer i åldern 20–64 år, HEK.
SCB (2012a). ”Kvinnors inkomst släpar efter hela livet”. SCB (2012b); På tal om kvinnor och män 2012. SCB (2012c). Hushåll med ekonomiskt bistånd efter hushållstyp
2012. SCB (2013a); Integration – en beskrivning av läget i Sverige, Integration: Rapport 6, 2013. SCB (2013b). ”Skillnaden i inkomst minskar gradvis mellan könen”. Pressmeddelande nr 2013:49. SCB (2014). ”Störst inkomstökning i norr”. Pressmeddelande 2014:20. SCB (AKU). Arbetskraftsundersökningar. SCB (FS). Förmögenhetsstatistik. SCB (HEK). Hushållens ekonomi. SCB (IoS). Inkomster och skatter. SCB (ITR). Inkomst- och taxeringsregistret. SCB Finansräkenskaper. SCB/MI (2013). Lönestrukturstatistik. SCB och Medlingsinstitutet. Socialstyrelsen. SOU 1998:6. Ty makten är din.
Bilaga 10
39
Statbank (2013). ”Gender pay gap by sector and reporting
country”. Statistics Denmark 2 oktober 2013. SvD (2013). Klyftor växer snabbast i Sverige. 15 maj 2013, URSS (2000). Staten var en man. Utvecklingsrådet för den statliga
sektorn, WEF (2012). The Global Gender Gap Report 2012, www.scb.se/sv_/Hitta-
statistik/Temaomraden/Jamstalldhet/Indikatorer/Ekonomiskjamstalldhet/Inkomster-och-loner/Hushall-med-ekonomisktbistand-efter-hushallstyp-2011/ www.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/artal/
Bilaga 11
1
Bilaga 11
Män, demografi och geografi
Bilaga 11 SOU 2014:6
2
1 Introduktion ............................................................................... 4 2 Det föds 6 procent fler pojkar än flickor .................................. 4
3 Dödsrisken för spädbarnspojkar har minskat kraftigare än den för flickor ........................................................................ 5 4 Män lever 3,6 år kortare än kvinnor och skillnaden minskar ........................................................................................ 6
5 Män lever 1 hälsosamt år mer än kvinnor ................................. 9
6 Dödsorsakerna olyckor, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar är vanligare bland män än kvinnor ...................................................................................... 11
7 Män svarar för 70 procent av självmorden .............................. 12 8 Män med högre utbildning lever 5 år längre ........................... 15
9 Det skiljer 9 levnadsår mellan män beroende på var mannen bor ............................................................................... 17
10 2050 är var fjärde person 65 år eller äldre ............................... 19 11 15 procent av männen är utrikes födda ................................... 20
12 2016 utgör männen den större andelen av befolkningen ....... 21 13 Yngre män är i högre grad än yngre kvinnor
ensamstående ............................................................................ 23
14 Äldre män är gifta i högre grad än äldre kvinnor ................... 24 15 Män är 2,5 år äldre än kvinnor vid första barnets födelse ...... 25
16 Män är barnlösa i högre grad än kvinnor ................................ 27 17 Män är i lägre grad än kvinnor ensamstående med barn ........ 27
18 Färre män än kvinnor i samkönade äktenskap ....................... 28 19 Barn och separationer ............................................................... 28
20 Unga män bor kvar i föräldrahemmet i betydligt högre utsträckning än unga kvinnor .................................................. 29
Bilaga 11
3
21 I glesbygd råder ett överskott av män .................................... 31
22 Män flyttar mellan kommuner i mindre grad än kvinnor ...... 37 23 I mindre tätbefolkade områden, där män dominerar, är befolkningen relativt sett äldre ............................................... 44
24 Män har lägre utbildningsnivå än kvinnor, särskilt markant i mindre tätbefolkade områden ................................ 46 25 Jämställdheten bedöms av boende i storstad ha kommit längre jämfört med boende i glesbygd .................................... 53
26 Summering och reflektioner .................................................... 53 Referenser .......................................................................................... 56
Bilaga 11 SOU 2014:6
4
1 Introduktion
Denna rapport innehåller i huvudsak fakta, till största delen i statistisk form, om demografi och geografi. Den innehåller också vissa analyser. Rapporten fokuserar på frågor som har särskild bäring när det gäller jämställdhet och mäns och kvinnors livssituation.
2 Det föds 6 procent fler pojkar än flickor
År 2012 var antalet levande födda pojkar 58 000 och antalet flickor 55 000. Skillnaden mer exakt var 5,7 procent. Motsvarande siffror 2007 var 55 000 respektive 52 000. För 2002 var siffrorna 49 000 respektive 47 000.1 Förhållandet att det föds fler pojkar än flickor har gällt åtminstone sedan Sverige började med befolkningsstatistik 1749.
I EU-27 är relationerna ungefär desamma, 2010 föddes 5,4 procent fler pojkar än flickor.2 Figur 1 visar hur det såg ut 2008 i EU-27 och ytterligare några länder.
Källa: European Commission 2011 s. 15.
I samtliga länder föddes således fler pojkar än flickor. Sverige låg nära EU-genomsnittet vad gäller såväl pojkar som flickor.
Enligt World Economic Forum låg 2012 Sverige på 93:e plats i världen när det gäller relationen födda flickor respektive pojkar (0,94).
1
SCB, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Befolkning, Befolkningsstatistik, Levande födda
och döda 2012 efter börd, kön och moderns ålder.
2
Eurostat, Population, Data, Main tables, Demography, Demography-National data, Total
population and demographic events - annual balance, Number of live births.
Bilaga 11
5
Platserna 1, 2 och 3 innehas av Kazakstan (1,06), Barbados (0,99) och Malawi (0,99).3
3 Dödsrisken för spädbarnspojkar har minskat kraftigare än den för flickor
Dödsrisken för spädbarn (0–1 år) har minskat kraftigt, särskilt för pojkar, och skillnaden i dödsrisken mellan könen har minskat (figur 2).
Källa: SCB 2009 s. 29.
2011 dog 2,2 spädbarnspojkar per 1 000 levande födda. För flickor var motsvarande siffra 1,9. 4 5
Vi ser alltså att minskningen varit särskilt påtaglig under perioden 1960–1995 för att därefter plana ut något.
De vanligaste orsakerna till att spädbarn dör är perinatal dödlighet (dödlighet i samband med förlossningen på grund av förlossningskomplikationer eller sjukdomstillstånd som är specifika för foster eller nyfödda) och dödlighet på grund av svåra medfödda skador. Plötslig spädbarnsdöd är en jämförelsevis ovanlig dödsorsak.6
3 WEF 2012 Appendix D. 4
Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 17 ff.
5
SCB BS 2012 visar dock att spädbarnsdödligheten gått upp något – 2,9 för pojkar och 2,3
för flickor,
6
Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 17 f.
Antalet döda spädbarn per 1 000 levande födda efter kön, 1960 –2008
Bilaga 11 SOU 2014:6
6
4 Män lever 3,6 år kortare än kvinnor och skillnaden minskar
Medellivslängden, eller återstående förväntad medellivslängd som är den fullständiga beteckningen på ”medellivslängd”7, är kortare för män än kvinnor (tabell 1).
8
Källa: SCB BS samt SCB 2013f.
Vi ser alltså en förväntad ökning mellan 2012 och 2060 på 6,8 år för män och 5,3 år för kvinnor. 2060 beräknas således skillnaden i medellivslängd mellan könen nästan ha halverats i förhållande till 2012.
Medellivslängden har ökat kraftigt, för såväl män som kvinnor under de senaste århundradena (figur 3):
7
För en diskussion av begreppet och hur medellivslängden räknas fram se SCB 2013c.
8
Under 2012 ökade männens medellivslängd med 0,08 år medan kvinnors, för första gången
sedan 1999, minskade och det med 0,13 år. Källa: SCB 2013a.
Bilaga 11
7
Källa: SCB 2013f s. 112.
Vi ser alltså en remarkabel förändring – nästan en dubblering på 150 år när det gäller förväntad återstående medellivslängd vid födelsen.
Den kraftiga nedgången 1918 förklaras av spanska sjukan som skördade många liv.9
60 procent av de pojkar och 65 procent av de flickor som föds idag kommer att finnas kvar i livet vid 90 års ålder. 2060 beräknas mer än hälften av dödsfallen att ske i åldrarna över 90 år. Idag har var 4:e som dör uppnått den åldern. För 50 år sedan gällde var 10:e.10
9 SCB 2012h. 10
SCB 2013e. År
Ålder
År
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
1860 1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000
Kvinnor
Män
Födelsen
50 år
65 år
75 år
85 år
Bilaga 11 SOU 2014:6
8
6 procent av pojkarna och 11 procent av flickorna som föds 2013 beräknas bli minst 100 år.11
Vi återkommer längre fram i texten kring orsaker m.m. till detta. Att män lever kortare tid än kvinnor är ingen typisk svensk företeelse. Detta är förhållandet i alla EU-länder. 2011 var medellivslängden inom EU-27 77,4 år för män och 83,2 år för kvinnor. Således lever svenska män 2,5 år längre än EU-genomsnittet. Inom EU hade endast Italien högre medellivslängd. Svenska kvinnor lever 0,3 år längre än EU-genomsnittet.12
Det finns dock en stor variation mellan länderna (figur 4).
Källa: Eurostat (online data code: hlth_hlye); extracted on March 12 th , 2012; own calculations publicerad i European Commission 2012 s. 204.
Det sker således ett närmande mellan mäns och kvinnors förväntade levnadsålder. För Sveriges del gäller alltså att gapet minskat från 4,4 år 2002 till 3,6 år 2012. Motsvarande siffror för EU-27, mätta mellan 2002 och 2011 är 5,8 respektive 6,4 år.13
Inom EU är dock mönstret inte entydigt vad gäller förändringar i medellivslängd – här mellan åren 2000 och 2009 (figur 5):
11 SCB 2013f. 12
Eurostat LE.
13
Eurostat, Statistics, Population and social conditions, Population, Data, Main tables, Demography, National Data Mortality, Life expectancy at birth, by sex.
Li th ua ni a
La tv ia
R om an ia
Bu lg ar ia
Es to ni a
H un ga ry
Sl ov ak ia
Po la nd
C ze ch R ep ub lic
Sl ov en ia
Po rtu ga l
Fi nl an d
D en m ar k
Be lg iu m
Lu xe m bo ur g
Au st ria
Ge rm an y
Fr an ce
Gr ee ce
U ni te d Ki ng do m
Ire la nd
C yp ru s
N et he rla nd s
N or w ay
Sp ai n
M al ta
Ita ly
Sw ed en
Ic el an d
90 80 70 60 50 40 30 20 10
0
Life expectancy men Life expectancy women
Bilaga 11
9
Källa: Eurostat (online data code: hlth_hlye); extracted on 1.Dec 2011; figures UK and Italy: 2008; own calculations. I Scambor et al. 2012 s. 6 samt egen bearbetning.
Vi kan alltså se att förändringen i Sverige är liten jämfört med många andra länder i Europa. En anledning kan vara att vi i Sverige och bl.a. andra nordiska länder sedan länge har god hälsa. Värt att notera är f.ö. de remarkabla skillnaderna mellan de geografiskt närliggande länderna Estland och Litauen.
5 Män lever 1 hälsosamt år mer än kvinnor
Medellivslängden är bl.a. kopplat till hälsan.
Vi kan bl.a. notera att den som inte röker, äter hälsosamt, är måttligt fysisk aktiv och har en måttlig konsumtion av alkohol lever i genomsnitt 14 år längre än den som har ohälsosamma levnadsvanor.14
Det förväntade antalet hälsosamma år som en person har framför sig då den föds15 skiljer sig mellan män och kvinnor, dock till männens fördel.16
14 Socialstyrelsen 2011 s. 12. 15
”Indikatorn definieras som antal förväntade hälsosamma år som en person har framför sig då den föds. Indikatorn är en förväntad hälsoindikator som kombinerar information om dödlighet och sjuklighet. Data som krävs för indikatorn är andel av befolkningen som är hälsosamma respektive sjuka och åldersspecifik dödlighet. Hälsosam definieras som frånvaro av begränsningar i funktion”. Källa: SCB 2012e s. 37.
16
Framställningen här bygger på SCB 2012e s. 37 ff.
0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0
E s to n ia
Ir e lan d
S lov e n ia
L u x e m b o u rg
P o rt u g a l
C y p ru s
N e th e rla n d s
S p a in
H u n g a ry
UK
B e lg ium
Ge rman y
Fr a n c e
N o rw a y
C z e c h R e p .
It a ly
D e n ma rk
A u s tr ia
Finl a n d
Gr e e c e
S lov a k ia
R o man ia
S w e d e n
Ic e lan d
P o la n d
Mal ta
B u lg a ria
L it h u a n ia
Change for men Change for women
Percent
Bilaga 11 SOU 2014:6
10
Män födda 2009 förväntas leva 70,5 hälsosamma år vilket är drygt 8 fler än män födda 1997. Sverige ligger bättre till än EU-genomsnittet. Inget land har högre antal förväntade hälsosamma år för män än Sverige år 2009. Lägst antal förväntade hälsosamma år har Slovakien, 52,1 år,
Kvinnor födda 2009 förväntas leva 69,5 hälsosamma år vilket är nästan 10 fler hälsosamma år än kvinnor födda 1997. Även här finns data som visar att Sverige ligger bättre till än EU-genomsnittet. Endast Malta har högre antal förväntade hälsosamma år för kvinnor än Sverige, 70,0 år. Lägst antal förväntade hälsosamma år har Slovakien, 57,3 år.
Enligt statistik från EU var antalet hälsosamma år 2012 för män i Sverige 70,9 år och för kvinnor 70,7 år, alltså en mindre skillnad än den ovan nämnda. Antalet hälsosamma år i Sverige var betydligt högre än i EU-28 där motsvarande siffror för män var 61,3 och för kvinnor 61,9 år.17
Detta kan framstå som märkligt mot bakgrund av att män lever kortare tid än kvinnor. En förklaring som förts fram är att uppgifterna kommer från frågeundersökningar. I sådana undersökningar rapporterar vanligtvis kvinnor sämre hälsa än män. Samtidigt finns det vissa besvär som män ofta inte lider av men som förkortar livet ordentligt, främst alkohol- och drogmissbruk. Män upplever normalt inte sådana vanor som ohälsa.18
Skillnaden i Sverige vad gäller medellivslängd och förväntat antal hälsosamma år uppgår alltså till cirka 9 år för män och cirka 14 år för kvinnor. Detta har bl.a. effekter på äldres vårdbehov inklusive det vårdbehov som tillgodoses genom att äldre män respektive äldre kvinnor vårdar – eller tar hand om – sin partner i hemmet.
17 Eurostat, Health, Public Health, Data, Main tables, Public health, Healthy life years and
life expectancy at birth.
18
”Det finns andra sätt att mäta ohälsa och hälsa. Forskare som använder läkardiagnosticerad ohälsa (blir då sjukdom snarare än ohälsa) kommer fram till andra resultat. Det finns en viss kontrovers mellan olika sätt att mäta hälsan. Att mäta hälsa innehåller en påtaglig osäkerhet jämfört med att mäta dödlighet”. Källa: Örjan Hemström, SCB.
Bilaga 11
11
6 Dödsorsakerna olyckor, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar är vanligare bland män än kvinnor
Medellivslängdens ökning beror främst på att dödligheten minskar i åldern 65 år och äldre. Det är framför allt minskad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar, särskilt bland äldre, som bidrar till att dödligheten fortsätter att gå ner.19
Mäns relativt sett tidigare död kopplas samman med flera orsaker, däribland mäns egna uppfattningar om att vara hårda, ”förbrukande” och utåtriktade vilka skulle kunna avspeglas i deras handlingar, att män är mindre självvårdande och att män har en högre självmordsfrekvens (se avsnitt 7). Även faktorer som rökning, kostvanor och alkoholvanor nämns.
Ibland hävdas att detta är männens ”kostnad” för manligheten, en kostnad som skulle ”matchas” av männens intäkt i form av större makt, mera pengar, etc. jämfört med kvinnor
Risktagande är en faktor som t.ex. återspeglas i sjukhusvårdade till följd av fordonsolyckor och dödlighet i fordonsolyckor. I alla åldersgrupper, 0–14, 15–24, 25–44, 45–64 samt 65 och äldre gäller högre siffror för män.20
Dödsorsakerna varierar förutom mellan könen också mellan åldrar.21
2011 dog i åldersintervallet 1–14 år 10,8 pojkar per 100 000 pojkar och 9,7 flickor per 100 000 flickor. Vanligaste dödsorsakerna var olyckor och cancer.
I åldersintervallet 15–24 år var könsskillnaderna påtagliga. Där dog 49,4 män per 100 000 män och 22,4 kvinnor per 100 000 kvinnor – således mer än dubbelt så många män. Orsaken till detta var att olyckor och självmord var betydligt vanligare bland de unga männen.
I åldersintervallet 25–44 år var könsskillnaderna också stora. Där dog 81,6 män per 100 000 män och 46,1 kvinnor per 100 000 kvinnor – således nästan dubbelt så många män. Detta berodde på männens högre dödlighet i olyckor, självmord och alkoholrelaterade orsaker.
I åldersintervallet 45–64 år var könsskillnaderna mindre. Där dog 464,0 män per 100 000 män och 303,1 kvinnor per 100 000
19 SCB 2009a. Se även SCB 2012f. 20
Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 37. Se även European Commission 2013 s. 205.
21
Framställningen i det följande bygger på Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013) s. 17 ff.
Bilaga 11 SOU 2014:6
12
kvinnor – alltså en skillnad på drygt 50 procent. Mäns högre dödlighet förklarades främst av dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar samt alkoholrelaterade orsaker.
I åldersintervallet 65–84 år var könsskillnaderna ungefär lika stora som i åldersgruppen 45–64 år. Där dog 3 060 män per 100 000 och män 2 155 kvinnor per 100 000 kvinnor. I den åldersgruppen var cancer den vanligaste dödsorsaken.
I åldersintervallet 85 år och äldre var könsskillnaderna mindre. Där dog 17 467 män per 100 000 män och 14 648 kvinnor per 100 000 kvinnor. I den åldersgruppen var hjärt- och kärlsjukdomar den vanligaste dödsorsaken, följt av cancer.
Vi ser således att mäns dödlighet är högre än kvinnors i alla åldersintervall.
7 Män svarar för 70 procent av självmorden
Mellan 1 400 och 1 500 personer tar sitt liv i Sverige varje år – siffrorna kan t.ex. jämföras med antalet döda i trafikolyckor som 2012 var 286 personer.22
Män svarar cirka 70 procent av självmorden. Sett över en längre period har självmordstalet minskat.
Mäns självmordstal (antalet självmordstal per 100 000 invånare) låg 2012 på 23 och kvinnors på 10.23
Det högsta självmordstalet finner man bland män 85 år och äldre (56), näst högsta bland män 45–64 år (34), därnäst män 65–79 år (31).
Bland kvinnor 85 år eller äldre finns ingen motsvarighet till de äldsta männens självmordstal. Kvinnors högsta självmordstal (16) finner man i åldersgruppen 45–64 år.24
Även i åldersgruppen 15–24 år svarar män för cirka 70 procent av självmorden.25 Däremot gör i den åldersgruppen kvinnor fler än dubbelt så många självmordsförsök som män.26
Region kan ha betydelse men det finns inget tydligt mönster.27
22 Trafikanalys 2013. 23
Socialstyrelsen, Dödsorsaksstatistik.
24
SCB 2009b, SCB 2009cb, Socialstyrelsen, Dödsorsaksstatistik.
25
www.ki.se
26
Ungdomsstyrelsen 2013a s. 177.
27
Vi har studerat åren 2008, 2010 och 2012 men finner då inget tydligt mönster. Högst självmordstal 2012 bland män fanns i Gotlands län (39) och för kvinnor även där i Gotlands läm (35). Bland 85 år och äldre fanns högsta talet bland män i Kalmar län (148) och bland kvinnor i Gotlands län (91). Källa: Socialstyrelsen, Dödsorsaksstatistik.
Bilaga 11
13
Det svenska självmordstalet ligger något under medianvärdet inom EU-27 och i alla EU-länder och OECD-länder svarar män för betydligt större andel självmord än kvinnor.28
Att män begår självmord i högre utsträckning än kvinnor, vilket uppmärksammats som en ”könsparadox”, diskuteras som ett uttryck för att män inte söker psykiatrisk vård av rädsla för att tappa status och visa sig sårbara.
Andelen självmord bland män ser olika ut i olika delar av Norden (figur 6).
28 Se bl.a. European Commission 2013 s. 126 och OECD 2013.
Bilaga 11 SOU 2014:6
14
Källa: Nordregio.
Vi ser här bl.a. att 2009 i Sverige självmordstalet bland män var lägst i Stockholms län och högst i Värmlands län. I Norden fanns de högsta siffrorna i Finland.
Bilaga 11
15
8 Män med högre utbildning lever 5 år längre
Dödligheten är högre bland dem med en kort utbildning än bland dem som har en lång utbildning (figur 7).
Källa: Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 24.
Vi ser här bl.a. att för perioden 2009–2011 hade män i åldern 35–64 år och med enbart grundskoleutbildning drygt 3 gånger högre dödlighet än män med eftergymnasial utbildning. Vi ser också att män med eftergymnasial utbildning hade betydligt lägre dödlighet än kvinnor med gymnasial utbildning eller grundskoleutbildning under samma period. För män gällde också en klart minskad utveckling av dödsfallen vid jämförelse mellan 2009–2011 och 1991– 1993.
Alla stora dödsorsaker i befolkningen – hjärtsjukdom, stroke, cancer, olyckor, självmord och alkoholrelaterade diagnoser är van-
0 100 200 300 400 500 600 700
Grundskola Gymnasial Eftergymnasial
Kvinnor 2009 - 2011
0 100 200 300 400 500 600 700
Grundskola Gymnasial Eftergymnasial
Kvinnor 1991 - 1993
0 100 200 300 400 500 600 700
Grundskola Gymnasial Eftergymnasial
Män 2009 - 2011
0 100 200 300 400 500 600 700
Grundskola Gymnasial Eftergymnasial
Övrigt Alkohol** Självmord Olyckor Cancer Stroke Hjärtsjukdom
Män 1991 - 1993
Antal per 100 000
Antal per 100 000
Antal per 100 000 Antal per 100 000
Bilaga 11 SOU 2014:6
16
ligare bland dem med kort utbildning. Utbildning kan påverka bl.a. genom hälsorisker i arbetslivet, ekonomisk utsatthet och stress. Arbetslöshet är högre bland personer med kort utbildning liksom daglig rökning och fetma.29
Livslängden och dess koppling till utbildningsnivå framgår också av följande figur (figur 8).
Källa: Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 15.
Vi ser här bl.a. att skillnaderna i livslängd mellan män med kort och lång utbildning är drygt 5 år och är ungefär densamma för kvinnor. Denna skillnad relaterat till utbildningsnivå är större än könsskillnaderna.30
Sverige är inte unikt inom EU-27 när det gäller skillnader relaterat till utbildningsnivå (figur 9).
29 Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 7. 30
Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut 2013 s. 14.
Bilaga 11
17
Källa: Eurostat (online data code: hlth_hlye); extracted on March 12
th
, 2012; own calculations i
European Commission 2012 s. 204.
Vi ser här alltså att det finns länder med betydligt större skillnader, länder som Estland och Tjeckien.
9 Det skiljer 9 levnadsår mellan män beroende på var mannen bor
Medellivslängden är generellt sett högre i södra Sverige och lägre i norra. Längst medellivslängd bland pojkar har de som är folkbokförda i Uppsala län (80,6 år) och kortast de i Norrbottens län (78,3 år). Längst medellivslängd bland flickor har de som är folkbokförda i Hallands län (84,4 år) och kortast de i Gävleborgs län (82,5 år).31
Större skillnader finner vi på kommunnivå (tabell 2).
31 SCB 2013a.
90,00
80,00
70,00
60,00
50,00
40,00
30,00
20,00
10,00
0,00
E st o n ia
C z e c h R e p u b lic
B u lg a ri a
H u n g a ry
R o m a n ia
P o la n d
S lo ve n ia
Fi n la n d
D e n m a rk
N o rw a y
P o rt u g a l
S w e d e n
M a lt a **
It a ly *
Life expectancy lower secondary education Life expectancy upper secondary education
Life expectancy tertiary education
Bilaga 11 SOU 2014:6
18
Källa: SCB 2013a.
Även om man bör vara försiktig med alltför långtgående slutsatser på kommunnivå kan vi bl.a. konstatera att det skiljer 9 år mellan mäns medellivslängd avhängigt kommun (2007–2012 skilde det 8 år och då mellan samma kommuner). Vidare att i de 8 kommuner där män har högst medellivslängd denna längd är högre än i de 8 kommuner där kvinnorna har lägst medellivslängd.
I de 5 kommuner där männen levde längst hade männen en sammanräknad förvärvsinkomst (medianvärde per kommun) mellan 421 000 och 312 000 kr. Och, i de 5 kommuner där männen levde
Bilaga 11
19
kortast tid hade männen en sammanräknad förvärvsinkomst (medianvärde per kommun) mellan 221 000 kr och 282 000 kr.32
Faktorer som förklarar detta kan bl.a. vara att hög inkomst möjliggör hälsosammare kost och goda levnadsvanor. Vidare att högutbildade i allmänhet har högre inkomst än lägre utbildade. De 5 kommunerna med högst medellivslängd bland männen finns alla i närheten av de 2 största städerna. Här finns en annan arbetsmarknad än i de 5 kommunerna med lägst medellivslängd för männen. Boende i kommuner i närheten av storstäder kan antas att ha bättre tillgång till sjukvård.
10 2050 är var fjärde person 65 år eller äldre
År 2012 var 19 procent av personerna i Sverige 65 år eller äldre (17 procent av männen och 21 procent av kvinnorna). År 2030 kommer 22 procent att ingå i den åldersgruppen och 2050 kommer det att vara 24 procent – 23 procent av männen och 25 procent av kvinnorna.33 Befolkningens åldrande framgår av figur 10.
32
SCB, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Hushållens ekonomi, Inkomster och skatter, Inkomster, Sammanräknad förvärvsinkomst per kommun 2000 och 2010–2012. Medianinkomst i 2012 års priser.
33
SCB 2013f s. 54.
Bilaga 11 SOU 2014:6
20
2012
2030
Källa: SCB BS och egen bearbetning.
De äldre är den starkast växande åldersgruppen, den väntas öka med 568 000 personer fram till 2030 medan befolkningen i de mest yrkesaktiva åldrarna 20–64 år under samma period väntas öka med cirka 266 000 personer. Åldersgruppen 0–19 år väntas öka med 337 000 personer.34
I EU-27 gäller nästan samma förhållande – 18 procent av befolkningen 2012 var över 65 år. Av dessa var 8 procent män och 10 procent kvinnor.35
11 15 procent av männen är utrikes födda
2013 beräknas totalt 117 000 personer invandra till Sverige – och 51 000 utvandra.36
De som invandrar är starkt koncentrerade till åldrarna kring 30 år. Detta gäller såväl män som kvinnor.37
34 SCB 2013f. 35
Eurostat Database Eurostat, Population, Data, Main tables, Population, Demography, Demography-National data, Population, Proportion of population aged 65 and over.
36
SCB 2013e.
37
SCB 2008a s. 19 f.
0
1
2
3
4
0-4 10-14 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84 90-94
Procent
Kvinnor 5 343 700
Ålder
0 1 2 3 4
Procent Män 5 383 700
0
1
2
3
4
0-4 10-14 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84 90-94
Procent
Kvinnor 4 790 000
Ålder
0 1 2 3 4
Procent Män 4 765 900
Bilaga 11
21
I Sverige fanns 717 000 utrikes födda män att jämföra med 756 000 utrikes födda kvinnor 2012, vilket totalt motsvarar 15 procent av befolkningen (siffran väntas vara 19 procent år 203038 och 18 procent 206039). Motsvarande siffror 2007 var 593 000 respektive 635 000. För 2002 var siffrorna 505 000 respektive 549 000.40 Skillnaden mellan könen är således inte särskilt stor.
12 2016 utgör männen den större andelen av befolkningen
Allt sedan Sverige började med befolkningsstatistik har kvinnor utgjort den större andelen av hela befolkningen. Men 2016, året innan Sveriges folkmängd beräknas överstiga 10 miljoner, kommer männen för första gången att bli fler till antalet. Den trenden förstärks under de följande femtio åren (figur 11).
38
SCB 2013f s. 54.
39
SCB 2013e.
40
SCB, Statistikdatabasen, Befolkning, Befolkningsstatistik, Utrikes födda efter region, kön och tid.
Bilaga 11 SOU 2014:6
22
Källa: SCB 2012g s. 24 f.
Bilaga 11
23
Vi ser alltså att medan männen 1900 dominerade i alla åldrar upp till cirka 25 år de 2060 antas dominera i alla åldrar upp till cirka 70 år.
Orsaken till att det varit kvinnoöverskott trots att det fötts fler pojkar än flickor står att finna i att män har högre dödlighet än kvinnor – i alla åldrar (se avsnitt 6).
I EU-27 gick det 105 kvinnor per 100 män 2012, 2007 och 2002. Motsvarande siffror för Sverige var 101, 102 och 102. Bland övriga länder fanns 2012 mansöverskott i bl. a Island och Norge.41
13 Yngre män är i högre grad än yngre kvinnor ensamstående
2011 var 99 procent av männen i åldersgruppen 15–19 år ensamstående mot endast 21 procent i åldersgruppen 65–74 år. Detta kan jämföras med siffrorna för kvinnorna som var 97 respektive 32 procent. Förhållandet när det gäller de äldre (tabell 3) torde bl.a. vara en avspegling av det annorlunda mönstret vad gäller mäns och kvinnors dödlighet (se avsnitt 6).
41 Eurostat, Population, Data, Main tables, Demography, Demography-National data,
Population, Women per 100 men.
Bilaga 11 SOU 2014:6
24
Källa: SCB AKU i SCB 2012c s. 17.
Situationen var i stort densamma 2007.
Vi ser alltså att upp t.o.m. åldersgruppen 35-39 år männen är i mindre grad än kvinnor gifta eller samboende medan motsatsen gäller i högre åldrar.
14 Äldre män är gifta i högre grad än äldre kvinnor
Mot bakgrund av mäns lägre medellivslängd (avsnitt 4) och högre giftasålder – 2,5 år högre än kvinnors (se avsnitt 15) – är det logiskt att äldre män är gifta i högre grad än äldre kvinnor. Skillnaden blir mer markant med stigande ålder. I åldersgruppen 70–74 år är relationen män-kvinnor 66 respektive 53 procent, i åldersgruppen 85–89 år 54 respektive 17 procent.
Skillnaden syns också när det gäller änklingar och änkor. I t.ex. åldersgruppen 80–84 år är 19 procent av männen änklingar medan 52 procent änkor (tabell 4).
Bilaga 11
25
Källa: SCB BS i SCB 2012c s. 18.
Förhållandena skiljer sig inte markant från situationen 2007 respektive 2003.42
Att antalet änkor är påtagligt större än antalet änklingar påverkar rimligen vårdbehovet inom familjen. De äldre män som behöver hjälpa sina fruar med olika vårdinsatser i hemmet är betydligt färre än de kvinnor som behöver stötta sina män.
15 Män är 2,5 år äldre än kvinnor vid första barnets födelse
Genomsnittsåldern 2012 när första barnet föddes var för en man 31,5 år och för en kvinna 29,0 år, dvs. en skillnad på 2,5 år. Åldersskillnaden var i stort densamma även 2007, 31,4 respektive 29,0 år och 2002, 31,0 respektive 28,6 år. Även 1970 var åldersskillnaden i
42 SCB 2004 och 2008b.
Bilaga 11 SOU 2014:6
26
stort densamma men däremot var åldrarna lägre; 26,6 respektive 24,0 år.43
Åldersskillnaden för par som får sitt första barn tillsammans är i genomsnitt 2 år. Skillnaden minskade under 60-talet efter att ha legat på 3,5 år under början på 30-talet.44
Det finns skillnader kopplade till utbildningsnivå. Så t.ex. föds första barnet senare för dem med eftergymnasial utbildning än för dem med gymnasial utbildning. Detta gäller för såväl män som kvinnor med samma utbildningsnivå. Dock ”skär” åldern in mellan könen för de olika utbildningsnivåerna så att t.ex. män med gymnasial utbildning blir pappor tidigare än kvinnor med eftergymnasial utbildning.45
Förhållandet att mannen är äldre än kvinnan när första barnet föds kan ha inverkan på relationens och individens i relationens kommande livsutveckling. Mannen har, när barnet kommer, sannolikt varit ute längre på arbetsmarknaden än kvinnan eller kommit längre i sin utbildning och privatekonomiska eller liknande skäl anförs ibland för att paret väljer att större delen av föräldraledigheten tas ut av kvinnan. Detta kan i sin tur sedan påverka vem som väljer att arbeta eventuell deltid, något som i sin tur sedan kan påverka löneutveckling, karriärutveckling, pensionsvillkor m.m. för mannen respektive kvinnan.46
Att mannen är äldre än kvinnan kan förefalla något ”ologiskt” med tanke på att kvinnan ”överlever mannen” med 3,6 år (se avsnitt 4).
Åldersskillnaden mellan könen vid första giftet var 2012 lika stor som vad gäller åldersskillnaden vid första barnets födelse, 2,5 år – mannen 35,9 och kvinnan 33,4. Skillnaden var ungefär lika stor även 2007 och 2002. Den har varit i denna storleksordning under lång tid, 1871 var skillnaden 1,5 år och 1971 2,2 år. 47
Paret har i genomsnitt bott ihop i 3 år innan de får sitt första barn.48
43 SCB, Hitta statistik, Statistikdatabasen, Befolkning, Demografisk analys, Medelåldern vid
första barnets födelse efter kön.
44
SCB 2013g.
45
SCB 2012f.
46
Förhållandet har bl.a. diskuterats i Rothstein 2012.
47
SCB 2013d.
48
SCB 2012f s. 20 ff.
Bilaga 11
27
16 Män är barnlösa i högre grad än kvinnor
2011 var 22 procent av alla 45-åriga Sverigefödda män barnlösa jämfört med 13 procent kvinnor. Att andelen män är högre än andelen kvinnor gäller sedan lång tid tillbaka. Detta förklaras främst av att det finns flera män än kvinnor i de barnafödande åldrarna.49 Förhållandet att fäders och mödrars ålder vid första barnets födelse (se avsnitt 15) blivit högre framgår även det tydligt vid en jämförelse med t.ex. 1970 (tabell 5).
Källa: SCB HBR och FGR i SCB 2012c s. 23.
17 Män är i lägre grad än kvinnor ensamstående med barn
2011 levde 6 procent av de ensamstående männen tillsammans med barn. För kvinnor var siffran 14 procent (tabell 6).
Källa: SCB ULF i SCB 2012c s. 20.
49
Persson 2010 s. 47.
Bilaga 11 SOU 2014:6
28
Förhållandena skiljer sig inte markant från situationen 2002 (8 respektive 19 procent) men däremot från situationen 2006 (10 respektive 16 procent). Siffrorna är ett exempel på att huvudansvaret för barnen oftast ligger på kvinnan.
18 Färre män än kvinnor i samkönade äktenskap
2009 blev det möjligt för homosexuella att gifta sig. Innan dess fanns en lag om partnerskap som infördes 1995.
T.o.m. 2012 hade 2 100 män och 3 300 kvinnor gift sig med en person av samma kön.
Det fanns samma år 1 300 samkönade par där minst 1 i paret var vårdnadshavare till 1 eller flera barn. Totala antalet barn som levde med samkönade föräldrar var 2 200.
Av de barn som levde med båda sina föräldrar hade 60 barn 2 män som vårdnadshavare och 1 200 barn 2 kvinnor som vårdnadshavare.50
19 Barn och separationer
Fram till mitten av 1900-talet var det endast ett par procent av de 16-åriga barnen som hade separerade föräldrar. 2011 var det 1/3del.
När det gäller barns risker att få uppleva en separation gällde 2011 bl.a.
gift eller samboende; barn med samboföräldrar hade ungefär dubbelt så hög risk jämfört med dem som hade gifta föräldrar
barnets ålder; störst risk hade barn som var mellan 1 och 4 år
inrikes/utrikes födda; barn som var utrikes födda eller som hade föräldrar som var det hade större risk att få vara med om en separation än de med inrikes födda föräldrar
föräldrars utbildningsnivå; ju högre utbildningsnivå föräldrarna hade desto mindre risk
50 SCB 2013h
Bilaga 11
29
föräldrars ålder; barn som hade föräldrar som var 24 år eller yngre när de fick barnet hade betydligt högre risk för att få vara med om en separation jämfört med dem som var äldre
föräldrars sysselsättning; barn i familjer där båda förvärvsarbetade hade mindre risk att få uppleva en separation och risken var större om ingen förälder är sysselsatt.51
20 Unga män bor kvar i föräldrahemmet i betydligt högre utsträckning än unga kvinnor
Det kan finnas många skäl till att unga bor kvar i föräldrahemmet – det är för de unga billigt och praktiskt och det kan vara svårt att få en bostad där man vill bo.52
2010–2011 bodde 34 procent av ungdomarna i åldern 20–25 år kvar i föräldrahemmet. I den åldersgruppen bodde 38 procent av männen och 30 procent av kvinnorna kvar.
Andelen varierar också mellan personer med svensk bakgrund och personer med utländsk bakgrund. Medianåldern vid flytten hemifrån är högre för personer med båda föräldrarna födda utomlands än för dem med svensk bakgrund och den har också ökat under senare år (figur 12).
51 SCB 2013i s. 9 ff. 52
Detta avsnitt, 20, bygger på Ungdomsstyrelsen 2013b s. 187 ff.
Bilaga 11 SOU 2014:6
30
Källa: SCB ULF, Boverkets bearbetning i Ungdomsstyrelsen 2013b s. 188.
Det finns också skillnader beroende på bostadsort. Ungdomar i storstäder och i mindre kommuner bor kvar i föräldrahemmet i större utsträckning än ungdomar i större kommuner utanför storstadsområdena (figur 13).
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Män
Kvinnor
Svensk bakgrund
Utländsk bakgrund
Bilaga 11
31
Källa: SCB, ULF, Boverkets bearbetning i Ungdomsstyrelsen 2013b s. 189.
Över perioden 1998 – 2011 har, i åldersgruppen 20–25 år, männens kvarboende i stort varit konstant (variation mellan 35 och 40 procent) medan kvinnornas ökat (från 20 till 30 procent).
Förklaringar till skillnaden mellan könen skulle bl.a. kunna vara att unga kvinnor utbildar sig längre i högre utsträckning och att detta kan kräva flyttning. Vidare, som vi sett ovan, den skillnad mellan könen som gäller för giftermål och första barnets födelse.
21 I glesbygd råder ett överskott av män
Under många år skedde en betydande förskjutning mellan andelen befolkning i tätort respektive befolkning i glesbygd. 1850 bodde närmare 90 procent i glesbygd och drygt 10 procent i tätort. Samma år bodde 2,5 procent av Sveriges befolkning i Stockholms stad.53 I slutet av 30-talet var fördelningen i riket 50/50 för att nu vara cirka 15 respektive 85 procent (figur 14).
53
SCB 2013b.
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45
Storstäder Övriga kommuner
>75 000 inv
Övriga kommuner
<75 000 inv
Män Kvinnor
Bilaga 11 SOU 2014:6
32
Källa: SCB i Ds 2013:8 s. 77.
Vi kan här dessutom bl.a. se att förskjutningen under senare decennier i stort stannat upp.
I stort gäller i Sverige att i de mindre tätbefolkade områdena råder ett mansöverskott och att det i de mest tätbefolkade råder ett mansunderskott. Detta framgår av kartan (figur 14).
Bilaga 11
33
Källa: Nordregio.
I stort gäller idag att i ju mer tätbefolkad kommunen är desto lägre andel män. Det är dock inte fråga om kraftiga skillnader. Storstadskommuner har 49,2 procent män och glesbygdskommuner
Bilaga 11 SOU 2014:6
34
51,1 procent. Den lägsta andelen män har Danderyd och Lidingö med 48,3 procent män – dessa två kommuner har f.ö. platserna 1 och 2 när det gäller högst medellivslängd för män.54 Högst andel män finns i Dorotea, 52,8 procent – som har plats 10 när det gäller högst medellivslängd för män.
I Norden totalt gick det 101 kvinnor på 100 män 2013.55Mansöverskottet i Sverige sammanfaller väl med befolkningsutvecklingen i Sverige, se kartan i figur 16.
54 Mycket talar för, som vi tidigare nämnt (avsnitt 9), att det finns ett orsakssamband mellan
hög inkomst och hög medellivslängd. Att det däremot skulle finnas ett sådant även till låg andel män, även om det ser ut så här, är knappast troligt.
55
Nordiska ministerrådet, Nordisk databank.
Bilaga 11
35
Källa: Nordregio.
Bilaga 11 SOU 2014:6
36
Vi ser alltså att generellt gäller att i områden med mansöverskott det råder en negativ befolkningsutveckling. Även här är det angeläget betona att det finns variation inom områdena. Förhållandet är för övrigt likartat i t.ex. Danmark.56
Det kan i detta sammanhang vara av värde att visa hur en bild av politiskt intresse och politiskt förtroende kan se ut i tätort visavi glesbygd. En typologi kan se ut på följande sätt (figur 17):
Källa: Oskarsson 2011.
Bland samtliga svarande i en undersökning som gjordes 201057klassades 26 procent som politiskt alienerade, medan 38 procent som politiskt integrerade. Mellankategorierna lojala och skeptiska utgjorde 17 respektive 19 procent. En kvot mellan andelen alienerade och andelen integrerade kan sedan beräknas. En kvot större än 1,0 innebär att andelen alienerade är högre än andelen integrerade, medan en kvot lägre än 1,0 innebär att andelen integrerade är större. Resultatet ser olika ut för olika grupperingar, bl.a. med hänsyn till bostadsort och kön (figur 18). 58
56 Sörensen 2013. 57
Oskarsson 2011.
58
Antal män som analysen baseras på är 2 202 män och antalet kvinnor 2 425.
Bilaga 11
37
Källa: Oskarsson 2013.
Vi ser bl. a att bland boende i glesbygd, och främst i norra Sverige, var andelen politiskt alienerade högre än andelen integrerade vilket återspeglas i att kvoterna är större än 1,0. Män i glesbygd var mindre alienerade än kvinnor i glesbygd. Män i städer var mindre alienerade än kvinnor i städer. Skillnaderna mellan stad och glesbygd är större än den mellan kön.
22 Män flyttar mellan kommuner i mindre grad än kvinnor
Flyttningen mellan olika regioner kan beskrivas i flyttningsnetto. De flesta län i Sverige har under senare år haft ett negativt flyttningsnetto, d.v.s. utflyttningen har varit större än inflyttningen (figur 19).
1,40
0,84
1,20
0,71
0,38
1,34
0,60
0,79
0,44
0,27
0,00 0,20 0,40 0,60 0,80 1,00 1,20 1,40 1,60
gl esb ygd norra sv eri ge
stad n orr a sveri ge
gl esb ygd söd ra sv eri ge
stad södra sve ri ge
stor stad
gl esb ygd norra sv eri ge
stad n orr a sveri ge
gl esb ygd söd ra sv eri ge
stad södra sve ri ge
stor stad
Kvinna
Man
Kvot al ienera de/ integrera de
Bilaga 11 SOU 2014:6
38
59
Källa: SCB 2010 s. 56.
Vi ser här alltså en tydlig tendens med flytt från i huvudsakligen norra Sverige till storstadsområden.
Bland förgymnasialt och gymnasialt utbildade är andelen män som flyttar lägre än andelen kvinnor. Denna skillnad mellan könen finns inte bland eftergymnasialt utbildade.60
Det är en mindre andel män som flyttar från sin födelsekommun jämfört med andelen kvinnor. Andelen återvändare är lika och därmed är andelen kvarboende män större (figur 20).
59 ”Flyttningsnettot är här beräknat som skillnaden mellan det totala antalet i åldern 20–64 år
2007 och det totala antalet i motsvarande tio år yngre åldersgrupp år 1997. Denna skillnad redovisas i diagrammet uttryckt i procent av antalet i åldern 10–54 år 1997. Genom detta enkla beräkningssätt har dödsfall kommit att räknas som utflyttning.” Källa: SCB.
60
SCB 2012 b s. 11 och 23.
-8
-4
0
4
8
Procent
Stockholms
Skåne Uppsala
Hallands
Västra Götalands
Södermanlands
Östergötlands Örebro Jönköpings Blekinge Kronoberg Värmlands Västerbottens Kalmar Gotlands Gävleborgs Västmanlands Dalarnas Västernorrlands Jämtlands Norrbottens
Bilaga 11
39
Källa: SCB 2012b s. 16.
Den skillnad mellan könen som framgår av figur 19 är större utanför storstäder och större städer, bland annat i glesbygdskommuner vilket framgår av figur 21.
Kön (antal personer)
Procent
35
37
32
54 51
56
12 12 12
0 10 20 30 40 50 60
Totalt (7 739 700 )
Män (3 841 908 ) Kvinno r (3 897 792 )
Återvända re Flyttare Kvarboend e
Bilaga 11 SOU 2014:6
40
61
62
Källa: SCB 2012b s. 20.
61
”De kommungrupper som används är storstäder inklusive förortskommuner till storstäder, större städer tillsammans med förortskommuner till större städer, pendlingskommuner, kommuner i tätbefolkad region, varuproducerande kommuner samt glesbygdskommuner inklusive kommuner i glesbefolkad region” Källa: SCB.
62
Kommungrupperna har av SCB rangordnats efter könsskillnadens storlek. Skillnaden mellan könen har beräknats som andelen flyttare bland kvinnor minus andelen flyttare bland män.
birth. Percent
Procent
Kvinnor
Procent
Män
Antalet kvinnor och män i olika födelseårsgrupper redovisas i bilagetabell T1. Flyttningar mellan kommuner mäts fram till ett eventuellt dödsfall 2001 –2010 eller till 2010.
0 10 20 30 40 50 60 70
Kvarbo en de
Flyttare Återvänd are
1981 –2000 1971 –1980 1961 –1970 1951 –1960 1946 –1950 1941 –1945 1936 –1940 1931 –1935 1926 –1930 1921 –1925 1916 –1920 1911 –1915 <=1910
1981-2000
<=1910
0 10 20 30 40 50 60 70
Kvarbo en de
Flyttare Återvänd are
1981 –2000 1971 –1980 1961 –1970 1951 –1960 1946 –1950 1941 –1945 1936 –1940 1931 –1935 1926 –1930 1921 –1925 1916 –1920 1911 –1915 <=1910
1981-2000
<=1910
Bilaga 11
41
Bilden av att männen stannar kvar i glesbygd och kvinnorna lämnar har alltså visst fog för sig men är inte så påtaglig som ibland görs gällande i allmänna debatten.
Skillnaden i mäns och kvinnors flyttningsmönster framgår också av kartorna i figur 22 respektive 23.
Bilaga 11 SOU 2014:6
42
Källa: Nordregio.
Bilaga 11
43
Källa: Nordregio.
Bilaga 11 SOU 2014:6
44
Vi ser bl.a. av figurerna att männen har ett annat mönster än kvinnorna – kvinnorna har större inflyttning till storstadsområden och större utflyttning från glesbygdsområden.
23 I mindre tätbefolkade områden, där män dominerar, är befolkningen relativt sett äldre
Åldersstrukturen, knutet till geografin, ser annorlunda ut för män och kvinnor (figur 24).
Bilaga 11
45
Källa: Nordregio.
Bilaga 11 SOU 2014:6
46
Vi ser bl.a. att andelen 15–24- åringar i relation till andelen 55–64 år är lägre i mindre tätbefolkade området – något som bl.a. påverkar sysselsättning, serviceutbud och - behov etc. Vi ser också att andelen kvinnor är lägre i dessa områden. Förhållandena samverkar delvis.
24 Män har lägre utbildningsnivå än kvinnor, särskilt markant i mindre tätbefolkade områden
Generellt gäller för hela Sverige att andelen män som har eftergymnasial utbildning är lägre än andelen kvinnor.
Det finns också ett samband mellan områden med mansöverskott och utbildningsnivå. I stort gäller att i områden med mansöverskott är andelen män med eftergymnasial utbildning markant lägre än andelen kvinnor med sådan utbildning (figur 25).
Bilaga 11
47
Källa: Nordregio.
Bilaga 11 SOU 2014:6
48
Det finns flera förklaringar till situationen. Generellt gäller att andelen personer som flyttar från sin födelsekommun ökar med ökad utbildningsnivå. Bland förgymnasialt och gymnasialt utbildade är andelen flyttare lägre för män än för kvinnor. Denna skillnad mellan könen finns inte bland eftergymnasialt utbildade.63
I Norden totalt går det 130 kvinnor med eftergymnasial utbildning på 100 män 2012.64
I de tre figurerna nedan (26–28) belyses ytterligare förhållandet kön, befolkningstillväxt, utbildning m.m.
63 SCB 2012b s. 11 och s. 23. 64
Nordiska ministerrådet, Nordisk databank.
Bilaga 11
49
Källa: Nordregio.
Vi ser här bl.a. att områdena med kvinnoöverskott generellt har hög tillväxt.
Bilaga 11 SOU 2014:6
50
Nordregio har i kartan figur 27 klassificerat Norden i två kluster; 1 (rosa) som ett rent rural område och 2 (lila) som ett urbant eller urbaniserat område med en markant urban influens. Kluster 1 identifieras genom en hög andel 65-åringar eller äldre, höga dödstal och låga födelsetal i kombination med ett dominant utflyttningsmönster.65 Kluster 2 identifieras genom urbana områden med positiv tillväxt genom en kombination av höga födelsetal och positiva inflyttningsmönster. Kommuner i samma verksamhetssfär som de urbana centren är också klassificerade som kluster 2.
65
Se även SCB 2012b s. 36 ff.
Bilaga 11
51
Källa: Nordregio.
Vi ser alltså att den generella bilden av mans- respektive kvinnodominerade områden återspeglas även i denna karta.
Bilaga 11 SOU 2014:6
52
I en annan karta (figur 28) har Nordregio klassificerat Norden i sju kluster baserade på åldersstruktur, kön, naturliga befolkningsförändringar, migration och utbildningsnivå.
Källa: Nordregio.
Bilaga 11
53
Klustren i denna karta går från röd och gul (mer rural) till blå och lila (mer urbana).
Återigen, vi ser alltså att den generella bilden av ”mans- och kvinnoområden” återspeglas även i denna karta.
25 Jämställdheten bedöms av boende i storstad ha kommit längre jämfört med boende i glesbygd
I en undersökning 201066 ställdes frågan ”Det politiska målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Anser du att detta mål är uppnått?”. Resultaten baserad på geografi var att fler storstadsbor svarade ja (13 procent) än bland personer i mindre städer (10 procent) eller på mindre orter/glesbygd (8 procent). Här kan man naturligtvis fråga sig om skillnaderna kan förklaras av mindre upplysthet, annan inställning, varierande självkritiskhet, etc.
När det gäller olika län fanns särskilt höga andelar ”ja” i Stockholms (14 procent) och Skåne län. Inget län avvek statistiskt ”åt det andra hållet” (låg andel ”ja”).
Förutom geografiska skillnader är det värt notera den mycket höga andelen som svarade nekande på frågan om jämställdhetsmålet nåtts.
26 Summering och reflektioner
Denna rapport innehåller mycket av fakta och statistik som hämtats från olika källor. Många av uppgifterna är intressanta ur demografisk och geografisk synpunkt. Vissa har därutöver särskild bäring när det gäller jämställdhet och mäns och kvinnors livssituation.
Bland dessa senare vill vi särskilt lyfta fram följande:
Att skillnaden mellan könen i medellivslängd, 3,6 år kortare för män, minskar och att skillnaden nästan antas ha halverats mellan 2012 och 2060. Medellivslängden har i det närmaste dubblerats under de senaste 150 åren. Svenska män lever 2,5 år längre än EU-genomsnittet och svenska kvinnor 0,3 år längre (avsnitt 4).
66
TNS/Sifo 2010, undersökning baserad på 1 823 nettointervjuer i åldersgruppen 15 år och äldre.
Bilaga 11 SOU 2014:6
54
Att män har 1 hälsosamt år mer än kvinnor framför sig när de föds. Inget land i EU har högre antal förväntade hälsosamma år för män än Sverige (avsnitt 5).
Att mäns dödlighet är högre än kvinnors i alla åldersintervall. De, i förhållande till kvinnor, typiskt manliga dödsorsakerna olyckor, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar förklarar till stor del detta. Även mäns risktagande har betydelse. Ibland hävdas att detta är männens ”kostnad” för manligheten, en kostnad som skulle ”matchas” av männens ”intäkt” i form av större makt, större ekonomiska resurser, etc. (avsnitt 6).
Att dödsorsaken självmord är betydligt vanligare bland män än kvinnor. Män svarar för 70 procent av självmorden (avsnitt 7).
Att män med högre utbildning lever 5 år längre än män med kort utbildning. Vidare att män med eftergymnasial utbildning har betydligt lägre dödlighet än kvinnor med gymnasial utbildning eller grundskoleutbildning (avsnitt 8).
Att det skiljer 9 levnadsår mellan män beroende på vilken kommun de bor i. I de 5 kommuner där männen lever längst i hela Sverige bland männen har de en inkomst som ligger närmare 45 procent högre än i de 5 kommuner där männen lever kortast. För männen i de 8 kommuner männen lever längst gäller också att deras medellivslängd är högre än i de 8 kommuner där kvinnorna har lägst medellivslängd (avsnitt 9).
Att när det gäller män och kvinnor som är gifta eller sambo finns ett olikt mönster beroende på ålder. Upp till 40 års ålder är männen i mindre grad gifta eller samboende medan motsatsen gäller i högre åldrar. Till följd av den påtagliga skillnaden mellan antalet äldre gifta män och äldre gifta kvinnor är de äldre män som behöver hjälpa sina fruar med olika vårdinsatser i hemmet betydligt färre än de kvinnor som behöver stötta sina män (avsnitt 13 och 14).
Att mannen är 2,5 år äldre än kvinnan vid deras första gifte och att mannen också är 2,5 år äldre än kvinnan vid första barnets födelse. Effekten av detta kan vara påtaglig för relationen och individens i relationen kommande livsutveckling. Skillnaden kan påverka uttag av föräldraledighet, deltidsarbete, löneutveckling, karriärutveckling, pensionsvillkor, etc. (avsnitt 15).
Bilaga 11
55
Att 1/3-del av barnen upp till 16 år har separerade föräldrar. Risken för separation ökar om barnet har samboende föräldrar, när barnet självt är mellan 1 och 4 år, om barnet är utrikes fött eller har utrikes födda föräldrar, om barnet har lågutbildade föräldrar, om barnet har unga föräldrar och om föräldrarna är arbetslösa (avsnitt 19).
Att unga män bor kvar i föräldrahemmet i betydligt större utsträckning än unga kvinnor (avsnitt 20).
Att det i glesbygd råder ett överskott av män och att det, generellt, i dessa områden råder en negativ befolkningsutveckling (avsnitt 21).
Att män i glesbygd är mer politiskt alienerade än män i stad och storstad. Vidare att män i glesbygd är mindre alienerade än kvinnor i glesbygd. Skillnaderna mellan glesbygd och stad är större än den mellan kön (avsnitt 21).
Att män stannar kvar i glesbygd i något högre omfattning än kvinnor (avsnitt 22).
Att i glesbygd, där män dominerar, befolkningen är relativt sett äldre (avsnitt 23).
Att män i hela Sverige generellt har lägre utbildningsnivå än kvinnor och att denna skillnad är särskilt markant i glesbygd (avsnitt 24).
Att jämställdheten bedöms av boende i storstad ha kommit längre jämfört med boende i glesbygd (avsnitt 25).
Att antalet män i Sverige år 2016 för första gången sedan befolkningsstatistiken påbörjades 1749 kommer att vara fler än antalet kvinnor torde inte ha någon större betydelse ur jämställdhetssynpunkt utan får mer noteras som historiskt intressant (avsnitt 12).
Bilaga 11 SOU 2014:6
56
Referenser
Ds 2013:8. Framtidens välfärd och den åldrande befolkningen. European Commission (2013a). The Role of Men in Gender
Equality – European strategies & insights. Luxembourg:
Publications Office of the European Union. Eurostat Eurostat (LE). Life expectancy Nordiska ministerrådet, Nordisk databank. Nordregio. OECD (2013). OECD Factbook 2013: Economic, Environmental
and Social Statistics. Health status, Suicide rate per gender.
Oskarsson (2011).” Det (o)jämlika politiska medborgarskapet”. I
Politisk alienation vs politisk integration. I Lycksalighetens ö, SOM-undersökningen 2010, SOM-rapport nr 52. Oskarsson (2013). Specialbearbetning av Oskarsson 2011. Persson, Lotta (2010). ”Barnlöshet i siffror”. I Frivillig barnlöshet,
Kristin Engwall och Helen Petersson (red.). Rothstein, Bo (2012). “The Reproduction of Gender Inequality in
Sweden: A Casual Mechanism Approach”. I Gender, Work and
Organisation. Vol 19 No 3 May 2012.
Scambor, Christian; Scambor, Elli; Bergmann, Nadja; White, Alan;
Raine, Gray (2012): Study on the Role of Men in Gender
Equality. Background and Discussion Papers for Workshop 3:
Involving Men in Gender Equality. SCB (2004). På tal om kvinnor och män 2004. SCB (2008a). Integration – en beskrivning av läget i Sverige,
Integration: rapport 1. SCB (2008b). På tal om kvinnor och män 2008. SCB (2009a). Beskrivning av Sveriges befolkning 2008. SCB (2009b). ”Självmord vanligast bland äldre män”.
Pressmeddelande 8 december 2009. SCB (2009c). ”Dödsorsaksstatistik”, Välfärd 4/2009. SCB (2012a). ”Allt fler lever uti hundrade år”, nr 2012:78. SCB (2012b). Kvarboende, flyttningar och dödlighet, Demografiska
rapporter 2012:3. SCB (2012c). På tal om kvinnor och män 2012.
Bilaga 11
57
SCB (2012d). Sveriges framtida befolkning 2012–2060.
Demografiska rapporter 2012:2. SCB (2012e). Utvärdering av Sveriges status med EU:s
hållbarhetsindikatorer 2012.
SCB (2012f). Välfärd 1/2012. SCB (2012g). Välfärd 4/2012. SCB (2012 h). ”Medellivslängden ökar stadigt”, nr 2012:101. SCB (2013a). ”Kvinnors medellivslängd minskade 2012”, nr
2013:57. SCB (2013b). ”Massutvandring till Amerika slag mot
befolkningen”, nr 2013:56. SCB (2013c). ”Medellivslängd – mått med gamla anor”, 9 december
2013. SCB (2013d). ”Medelålder vid giftermål 1871–2012”, BE 0101, 2013 M 10. SCB (2013e). ”Allt fler äldre i den framtida befolkningen”, nr 2013:100. SCB (2013f). Sveriges framtida befolkning 2013–2060, BE 18, SM 1301. SCB (2013g). ”Vart fjärde par jämnårigt”, nr 2013:68. SCB (2013h). ”Fler kvinnor än män ingår samkönade äktenskap”, nr 2013:73. SCB (2013i). Barn, föräldrar och separationer. Utvecklingen under 2000-talet. Demografiska rapporter 2013:1. SCB BS. Befolkningsstatistik SCB FGR. Flergenerationsregistret SCB HBR. Historiska befolkningsregistret. SCB ULF. Undersökning av levnadsförhållanden Socialstyrelsen (2011). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011. Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut (2013). Folkhälsan i
Sverige, Årsrapport 2013.
Socialstyrelsen. Dödsorsaksstatistik Sörensen, William (2013). ”Unge kvinder söges”. I Momentum
1/2013. TNS/Sifo (2010). Undersökning beställd av Integrations- och
jämställdhetsdepartementet.
Bilaga 11 SOU 2014:6
58
Trafikanalys (2013). Pressmeddelande 12 april 2013. Ungdomsstyrelsen (2013a)._Fokus 2013. Unga och jämställdhet,
Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:4. Ungdomsstyrelsen (2013b). Ung idag 2013, En beskrivning av
ungdomars villkor. Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:2.
World Economic Forum (WEF) 2012. The Global Gender Gap
Report 2012. www.ki.se
Bilaga 12
Bilaga 12
Män utanför städerna – om konstruktionen av rurala maskuliniteter och identiteter under förändring
Susanne Stenbacka
Susanne Stenbacka är docent och universitetslektor i kulturgeografi vid Uppsala universitet. Hon bedriver huvudsakligen forskning inom området lokal/regional utveckling, relationer mellan stad och landsbygd, migration till rurala områden samt genusrelationer avseende regional utveckling och hushållens agerande. Pågående forskning berör bland annat kommuners strategier i relation till internationell migration, i termer av resiliens på samhälls- och individnivå samt transnationella praktiker och nätverk. En annan inriktning är mot lantbruksföretag och ungas perspektiv på möjligheter och hinder inom de gröna näringarna
från ett genusperspektiv
Bilaga 12 SOU 2014:6
2
Innehåll
1 Introduktion ............................................................................... 3
2 Synen på landsbygden och konstruktionen av en rural maskulinitet ................................................................................ 5 3 Migration – fokus på unga ......................................................... 8 3.1 Mobilitet ett uttryck för ambitioner? ............................ 9 3.2 Landsbygdens två sidor: en rik och begränsad boendemiljö ................................................................... 11 3.4 Migration och arbetsmarknad: en mångsidig relation ........................................................................... 12 3.5 Uppfattningar och jargong har betydelse .................... 14 3.6 En urban norm .............................................................. 15 4 Levt liv och maskulinitet på landsbygden ............................... 17 4.1 Varierade strategier inom gruppen män ...................... 18 4.2 Gränsöverskridande och osynliggörande .................... 19 4.3 Maskuliniteter och migration ....................................... 21 4.4 Homosexualitet och det rurala ..................................... 21 5 Manlighet konstrueras från flera perspektiv ........................... 24 6 Identifiering av förändringsprocesser: exemplet jord- och skogsbruk ........................................................................... 26 6.1 Betydelsen av ekonomisk och teknisk utveckling ...... 27 7 Avslutning: Rurala maskuliniteter och förändringspotentialer ............................................................. 29
8 Förändringspotential i fokus ................................................... 30 9 Sammanfattning ........................................................................ 32
Referenser .......................................................................................... 35
Bilaga 12
3
1 Introduktion
Sverige kännetecknas regionalt av en ojämn befolkningstillväxt. Många kommuner ser ett vikande befolkningsunderlag samt en åldrande befolkning. En viss snedfördelning i befolkningsmönster vad gäller kön kan också identifieras. Medan storstäderna har ett visst överskott av kvinnor så har flera mindre kommuner ett överskott av män.1 Sådana skillnader i könsfördelning tar sig inte bara konkreta uttryck i de kommuner som berörs. Skillnaderna levandegörs också i våra tankar, resonemang och idéer om vad de kan bero på. När det handlar om migration förmedlar debatten ibland ett synsätt som indirekt säger att det är männen som ”gör fel” och som hamnar i bakvattnet eftersom de inte flyttar, kvinnorna uppfattas som mer ambitiösa. En anledning till att mobilitet ses som positivt är att den sätts i samband med vilja till utbildning och lärande, problemet är att mobiliteten till största del sker i en riktning.
Att utse vinnare och förlorare är inte något som låter sig göras i denna process. Distinktionen som ofta görs mellan de moderna migranterna och de kvarstannande ”backwaters” kan snarast betecknas som en utveckling av stereotyper (Jamieson 2000). Männen som stannar kan finna arbeten som är bättre betalda än de kvinnor som flyttar till traditionellt ”kvinnliga” jobb i storstäderna (Nilsson 2001). Med ett annat perspektiv skulle man kunna hävda att det är tur att männen stannar i högre utsträckning än kvinnorna, annars skulle befolkningsunderlaget vara ännu sämre.
Detta avsnitt fokuserar genusrelationer i rurala områden med fokus på processer som handlar om rurala maskuliniteter, identitetsbyggande och migration. Med ”rurala områden” avses glesbygd, landsbygd liksom mindre samhällen och tätorter med upp till 5000– 10 000 invånare. Resonemangen utgår från studier gjorda i såväl glesbygd som i mindre tätorter, därför är det inte meningsfullt att här definiera ”rurala” utifrån folkmängd. Vi kan konstatera att många av de idéer som omgärdar synen på landsbygden inte begränsas till att omfatta bygder med ett visst invånarantal, begreppet landsbygd är flytande och sammanhanget avgör vad som räknas dit. Kortfattat kan man säga att rurala maskuliniteter förhåller sig till rurala femininiteter (rummet är gemensamt), till urbana maskuliniteter (kön är gemensamt) samt till urbana femininiteter (varken rum eller kön är gemensamt). Talar vi om män så handlar det om hur män förhåller sig
1 Skillnaderna kan vara marginella och de kan också gälla härkomst och ålder (se Forsberg och Stenbacka 2013).
Bilaga 12 SOU 2014:6
4
till kvinnor i rurala respektive urbana områden liksom hur män förhåller sig till män i urbana områden. Inhämtningen av information koncentreras till studier som rör Sverige, Norden och Europa. Inledningsvis diskuteras hur landsbygd och maskulinitet konstrueras i relation till varandra, hur rurala maskuliniteter kan förstås och förklaras. Därefter följer ett avsnitt som behandlar migration i relation till konstruktionerna med fokus på unga män och kvinnor. Dels synen på migration i relation till stad och land och dels de migrationsmönster som har identifierats. Den nästföljande delen behandlar några olika aspekter av mäns liv på landsbygden. Det behandlar arbetsmarknaden och migration; jordbruks- och skogsbranschen utgör exempel som synliggör pågående förändringar av rurala maskuliniteter. Avslutningsvis diskuteras några lärdomar avseende rurala maskuliniteter.
Bilaga 12
5
2 Synen på landsbygden och konstruktionen av en rural maskulinitet
Kombinationen män och landsbygd utgör ett av flera tydliga exempel på hur vi sammankopplar identiteter och rum och hur särskilda rum ger upphov till särskilda könsmärkta identiteter. Manligt och kvinnligt ges olika innehåll beroende på om vi sammanför det med stad eller land. Till exempel sammankopplas män på landsbygden ofta med idéer om ”macho” identiteter, kroppslig styrka snarare än verbal förmåga och aktiviteter som fordrar stora maskiner, bilar eller jaktvapen. Män i städer kopplas i större utsträckning till ekonomisk och politisk makt, beslutsfattande och synliggörs som kulturella aktörer. Urbana maskuliniteter antas vara mer skiftande beroende på till exempel rumslig tillhörighet, till förorten, centrala staden eller villabebyggelsen medan landsbygden i större utsträckning antas vara homogen.
En begreppslig skillnad kan göras mellan dels det maskulina i det rurala och dels det rurala i det maskulina. Campbell och Bell (2000) menar att det förstnämnda handlar om hur maskulinitet konstrueras i det som kan betecknas som rurala rum, det vill säga på landsbygden och i mindre orter. Det rurala i det maskulina handlar om hur det rurala bidrar till att skapa maskulinitet. När maskulinitet ska beskrivas generellt, utan platsanknytning, kan rurala teman komma till uttryck. Det kan till exempel utgöras av hårt kroppsarbete, fyrhjulsdrivna bilar liksom mode inspirerat av primärindustri som jord- och skogsbruk. Det rurala och det maskulina interagerar alltså på en symbolisk nivå, menar författarna. Det rurala i det maskulina produceras i dagliga praktiker genom att såväl män som kvinnor talar och agerar utifrån sina tolkningar av omvärlden.
Texter inom reklam och media bidrar till organiseringen av sociala handlingar. De idéer eller samtalsordningar som kan urskiljas bygger på föreställningar men kan i sin tur också påverka individers handlingar och uppfattningar. Därför har också sådant material i allt större omfattning fått utgöra basen för undersökningar om kön och plats. I en rapport av Abrahamsson och Waara (2005) studeras hur kvinnor och män skildras i norrbottnisk massmedia, arbetet berör således vilka representationer av kön som skapas inom en region (vilket inte utesluter att representationerna återfinns i andra regioner). De menar att unga kvinnor och män, liksom äldre, möter en ”slentrianmässig föreställningsvärld om kvinnor och män som bärare av egenskaper som aktiva [män] eller passiva [kvinnor], som handlingskraftiga eller offer.” Följden av att sådana bilder förmed-
Bilaga 12 SOU 2014:6
6
las är att en region därmed kan framstå som mer eller mindre attraktiv, kanske särskilt vad gäller unga kvinnors uppfattningar om den, liksom hur man ser på sin tillhörighet.
Maskulinitet, som en aspekt bland flera när det handlar om identitetsbyggande, kan konstrueras både utifrån och inifrån. I identitetsbyggande ingår olika ordningar av hierarkier och maktpositioner. Forskningen om genus och makt har utvecklats från att ha uppmärksammat maskulinitet som privilegierad jämfört med femininitet mot att uppmärksamma multipla maskuliniteter, i olika sociala och rumsliga kontexter (se Johnson 2008 för en översikt). Vissa maskuliniteter uppnår hegemoni, medan andra befinner sig i en underordnad position (Connell 1995). I en studie av rural maskulinitet i svensk media visas hur den urbana maskuliniteten utgör en norm och är överordnad den rurala. Med fokus på tre dokusåpor i svensk TV visas hur den rurala mannen framställs som ojämställd, i behov av hjälp och avvikande. Denna bild skapas av programmakarna och programledarna, och en bärande idé är den rurala maskuliniteten som sårbar och utsatt, en man från landsbygden ska känna till sin position. (Stenbacka 2011) Relationen mellan en urban, modern maskulinitet och en rural, traditionell samt förtryckande maskulinitet synliggörs också i Erikssons (2010) analys av filmen Jägarna. I filmen innehas den ideala maskuliniteten av vita medelklassmän som levt sitt liv i en urban miljö och dessa män kontrasteras mot de rurala män som inte lämnat den norrländska periferin och som utvecklat kvinnoförtryckande liksom våldsamma praktiker. Brandth (2002) belyser en omvänd rollfördelning jämfört med tidigare då mannen var den ledande gestalten på landsbygden. Hon menar att kvinnor på landsbygden i dag ses som kapabla, med möjlighet till inflytande och oberoende medan män ses som bakåtsträvare, ensamma och marginaliserade: ”In research and in the popular media, rural/farm men are no longer pictured as active, decisive, and in control, but as backward, lonely, vulnerable and marginalised.” (Brandth 2002:191) Från att ha varit de starka och bestämmande ses männen nu som sårbara och utan möjlighet att förbättra sin tillvaro. Å ena sidan visar detta att det finns ett utrymme att diskutera olika slags maskuliniteter och att existerande stereotyper luckras upp (Brandth & Haugen 2005), men det skulle också kunna vara ett tecken på att en stereotyp ersätts av en annan.
Rural maskulinitet konstrueras också inifrån, till exempel genom att ta avstånd från det urbana. Bye (2003) har studerat man-
Bilaga 12
7
liga jägare i Norge och konstaterar att de anser sig själva vara mer medvetna och bry sig mera om naturen än de urbana besökarna som jagar en kort tid varje år. Brandth och Haugen (2005) kommer fram till en liknande slutsats i sin studie av tidningen Skogeieren. Markägare framhåller att de gärna jagar och fiskar i mer orörda områden med en ”vildare” natur, dit turisterna inte hittar.
Bilaga 12 SOU 2014:6
8
3 Migration – fokus på unga
Frågor om migration – hur man ser på att flytta liksom hur man faktiskt flyttar är ett exempel som synliggör kopplingen mellan sociala konstruktioner och symboler å ena sidan och praktiker eller handlingar å den andra.
Ungas syn på land respektive stad och ungas handlingsmönster i en rural kontext är betydelsefullt för utvecklingstendenser. Attityder och förhållningssätt påverkar egnas och andras handlingsmönster och självuppfattningar – unga människor står också för en anknytning till framtiden. Detta avsnitt syftar till att diskutera relationen unga – glesbygd med fokus på migration och arbetsmarknad samt anknytande områden. Ansatsen är resonerande och syftar också till att kontextualisera problemområdet unga – landsbygd. Ofta rör sig undersökningar inom åldersspannet gymnasieålder (16–19 år) eller så kallade unga vuxna (18–25 år). En betydelsefull skillnad kan göras mellan studier som avser ungas planer, det vill säga hur man tänker sig en framtid relaterat till migration och arbete, och studier som avser genomförda handlingar (flyttmönster, arbetsmarknadsanknytning). Var studierna tar plats har också betydelse, landsbygden ter sig inte densamma över landet eller inom Europa. Landsbygd kan vara tätortsnära med goda kommunikationer eller perifer med längre avstånd till centralorten. Skala har betydelse genom att en landsbygd förhåller sig både till centralorten i den egna kommunen eller regionen men den förhåller sig också till andra regioner i landet. Platser är relativa, de rör på sig; perspektiv och rumsliga beroendeförhållanden har betydelse.
Flera studier tar upp skillnader mellan kvinnor och män vad gäller flyttbenägenhet, som exempelvis kvinnors ökade benägenhet att flytta från landsbygd till stad. Förklaringarna varierar mellan betoningen av framför allt manligt dominerade fritidsaktiviteter och rekreation, sociala krav om att utföra obetalt arbete (Dahlström 1996), samt kvinnors upplevelser av småskaligheten som ”klaustrofobisk” (Stockdale 2002, i Bjarnason o Thorildson). Dahlström drar i sin studie om ungas uppfattningar om migration och kvarstannande i Troms, Nordnorge, slutsatsen att män är mindre flexibla och mindre benägna att utbilda sig för att anpassa sig till arbetsmarknaden.2 De väljer traditionellt manliga arbeten
2 Här finns en risk att man glömmer att även traditionellt manliga arbeten inom exempelvis skogsbruket kräver utbildning; såväl skogsägare som skogsarbetare behöver relevant
Bilaga 12
9
och upplever arbetslöshet i kombination med säsongsarbeten eller också kombinerar de flera arbeten. Den lokala kontexten gör att tiden under arbetslöshet inte behöver bli tom eftersom de har naturnära fritidsintressen. Dahlström beskriver processen som att det kulturella gapet (främst förstått som skillnad i utbildningsnivå) mellan män och kvinnor ökar vilket utgör en risk för att männen marginaliseras. Waara diskuterar landsbygd i förhållande till stad vad gäller identitetsskapande. Han tar sin utgångspunkt i det postindustriella synsättet och skriver om en process där platsen utgör en av många faktorer som medverkar till att skapa en individs identitet – och att denna plats är föränderlig. Problemet är, skriver Waara (2011), att ungdomar i städerna betraktas som bärare av dessa värderingsförändringar, ”samtidigt som landsbygdens unga betraktas, likt icke-definitionerna av ruralitet och glesbygd, som dess motpol det vill säga fixering och kontinuitet.” (Waara 2011:124) De traditionella värderingarna antas därmed återfinnas på landsbygden medan staden står för det moderna och utvecklingsinriktade. Eftersom uppfattningen om vad normal ungdom innebär har formats i urbana sammanhang medför det dels att landsbygdsungdomarna glöms bort och dels att bilden av landsbygdsungdomarna bygger på det som associeras med ”icke-stad”. Men landsbygdsungdomar är inte på något sätt fria från globala sammanhang, de följer inte heller givna traditionella könsroller. (Waara 1996) Staden som norm påverkar således också forskningen genom att landsbygden speglas mot det för-givet-tagna normala och resultat riskerar att tolkas i en given kontext där platsers förhållanden till varandra (som över- respektive underordnad) ses som givna.
3.1 Mobilitet ett uttryck för ambitioner?
Ytterligare en dimension i sammanhanget är att handlingen att stanna på en plats som kan definieras som landsbygd förknippas med en lägre ambitionsnivå. Kåks (2011) kan med utgångspunkt i en intervjuundersökning urskilja två olika livsmanus som kan sammanfatta synen på de tydligaste livsvägarna för unga på landsbygden. Det ena, positivt laddade, handlar om att resa, att skaffa sig utbildning och att ordna ett bra boende för att sedan bilda familj,
utbildning och kompetens. Professionaliteten synliggörs till exempel i branschtidningar (Brandth & Haugen 2005).
Bilaga 12 SOU 2014:6
10
efter en relativt sett förlängd ungdomstid. Det andra, negativt laddade, livsmanuset inbegriper tidigt etablerande av familj och försörjning (genom ett arbete som inte kräver hög utbildning), det anses inte vara ett ”rätt val”. Dessa livsmanus är kopplade till platser på så sätt att det negativt laddade manuset förknippas med mindre orter, en lågutbildad arbetarklass och en traditionell könsordning. Det positivt laddade manuset associeras med motsatsen, stadsliv, en högutbildad befolkning och moderna könsroller (Kåks 2011, 21). Detta positiva livsmanus kan delvis också urskiljas i intervjuer med ungdomar som studerar på naturbruksgymnasium, med målet att en dag bli lantbrukare. Ungdomarna ger uttryck för tankar om globala sammanhang och möjligheter att lära sig genom att resa, leva på och arbeta på andra platser än den de planerar att slå sig ner på. Att resa innebär att skaffa sig erfarenheter samt att bygga nätverk inför kommande arbetsliv. Ungdomarna med lantbruksinriktning har dock vanligen en bestämd ide om att återvända till en specifik plats och gård (Grubbström m fl, kommande). På så sätt kan ett positivt livsmanus också sammankopplas med en rural miljö.
Ett exempel på skillnader inom gruppen ungdomar ger Svensson (2011) med sin undersökning av ungdomar i Hälsingland. Hon skiljer mellan arbetarklass och medelklass och finner att pojkar från arbetarklassen vill stanna men är tveksamma till om det går. Flickor med arbetarklassbakgrund är flexibla men många vill stanna. Pojkar med medelklassbakgrund anser att kommunen är ok men att man måste någon annanstans för att finna status och intressanta jobb. Flickor från medelklass ger uttryck för att hemkommunen inte passar, samt att det är tråkigt och upplevs som instängt. (Svensson 2011, 28) Detta är i linje med det som Kåks benämner livsmanus. En plats representerar mer än sig själv, den sätts i ett sammanhang och det egna livet och identiteten förstås i ett sådant sammanhang.
En strategi inom ramen för det europeiska samarbetet (Europe 2020 strategy for smart, sustainable and inclusive growth) är att öka utbildningsnivån och anställningsbarheten hos unga. Policyåtgärderna är samlade inom ett paket med titeln ”Youth on the move” och skall öka ungas deltagande på arbetsmarknaden. Anpassning av utbildning, uppmuntran till utbildning i andra länder är betydelsefulla beståndsdelar. (European Commission. Employment, Social Affairs and Inclusion. Europe 2020 initiatives. http://ec.europa.eu.) Mobilitet uppmuntras därmed på flera nivåer, och möjligheterna som mobilitet medför kan knappast överskattas.
Bilaga 12
11
Samtidigt betyder det att andra politiska mål, om att öka eller behålla befolkningen liksom att utveckla näringslivet i regioner förutsätter en såväl kvarboende som inflyttande befolkning. Det är en balans som kräver migration i många riktningar.
3.2 Landsbygdens två sidor: en rik och begränsad boendemiljö
I en norsk undersökning framträder två olika sidor av landsbygden. En enkät delades ut till totalt 834 elever vid tre gymnasieskolor i en del av landet som kan beskrivas som glest befolkad. Av dessa svarade 653. Svaren rörde sig mellan de två polerna som betecknar landsbygden som å ena sidan en idyll med positiva konnotationer och å andra sidan som en tråkig miljö. Medan det första relaterar till naturen, sociala nätverk och samhörighet relaterar det andra till det omoderna och bristen på möjligheter. Dessa står inte i direkt motsättning till varandra utan utgör snarare komplement när unga ger uttryck för hur de ser på landsbygden som boendemiljö. Men – denna syn är långt ifrån allenarådande – svaren kännetecknades av diversitet. När de kopplades till elevernas socio-ekonomiska förhållanden visade det sig att de som befann sig ”högst” respektive ”lägst” på den socio-ekonomiska stegen var mest positiva. Ytterligare skiljetecken var att de som var uppväxta på platsen var mer positiva än inflyttarna, pojkar var mer positiva än flickor och de som hade lantbrukarbakgrund var också mer positiva. (Rye 2006) Liknande divergerande förhållningssätt uppmärksammas av Wiborg (2004). Naturen, livsstilen, social tillhörighet och släktskap i ett lokalsamhälle kan stå för såväl positiva som negativa värden.
Synen på hur man som ung ska förhålla sig till rörlighet/migration och sin uppväxtmiljö byggs upp av både unga själva och av unga och äldre i deras omgivning. Kåks (2011) talar om ungas kollektiva föreställningar om det ideala livet. Att unga ”ska flytta” är en föreställning som också tjänstemän, politiker, föräldrar och lärare är med om att konstruera. Svensson (2006) menar att det skapas en uppfattning om att det är förlorarna som stannar kvar medan vinnarna är de som rör på sig och därmed bygger upp mer individuella resurser. En flyttning antas höra samman med högre grad av möjligheter till individuell utveckling, något som antas vara svårare att nå i ett ”slutet lokalsamhälle” (Svensson 2006). Men uppfattningen om landsbygden som boendemiljö och hembygden
Bilaga 12 SOU 2014:6
12
är inte ensidig, sett från ett ungdomsperspektiv, även om en gemensam nämnare kan vara spänningen mellan det urbana och det rurala som en betydelsefull faktor i identitetsskapande. I en studie av unga i två samhällen i USA visade det sig att resonemang kring rurala-urbana skillnader var viktiga i uppbyggnaden av identiteten, liksom för processer som involverade ”andrefiering”. Författarna menar att detta för västerlandet typiska sätt att tänka utifrån motsatspar (till exempel urbant-ruralt, natur-kultur, manligt-kvinnligt) döljer variation mellan platser inom samma kategori. Idéerna om det rurala som motsatt det urbana är fortsatt framträdande, och bör uppmärksammans eftersom de också innehåller sociala maktdimensioner (Vanderbeck & Morse Dunkley 2003).
3.3 Migration och arbetsmarknad: en mångsidig relation
När landsbygdsungdomars syn på framtida migration undersöktes i två regioner i Nederländerna och Belgien visade det sig att upplevda möjligheter till arbete liksom lokal förankring var de mest betydelsefulla faktorerna när det gällde migrationsintentioner (se också Bjarnason & Thorildsson 2006). Eftersom undersökningen omfattade två skilda regioner kunde författarna också identifiera skillnader i strukturella förhållanden, kultur och landskap, vilket påverkade resultaten. I den region som kännetecknades av migrationsrörelser var ungdomarna mer flyttbenägna jämfört med den region som kännetecknades av mer stabila bosättningsmönster. Familjetradition har betydelse, men också landskapets attraktivitet. Författarna hittade däremot inget stöd för skillnader mellan pojkar och flickor. (Thissen m.fl. 2010)
De symboler och idéer om landsbygden i relationen till staden som identifierats i undersökningar om ungas eventuella flyttplaner återkommer till viss del i de skäl som anges av de som faktiskt flyttat respektive stannat. Men starkare än konstruktionen av landsbygden som tråkig eller bakåtsträvande är önskan om att möta en annan arbetsmarknad och uppleva miljöombyte. Studier av isländska ungdomars flyttmönster visar att arbetsmarknadsskäl har stark koppling till migrationsrörelser medan de som stannar betonar skäl som uppväxt i samhället, föräldrars stöd och kontroll liksom ett intresse för att arbeta inom primärnäringar. I studien förklaras könsskillnader – också här förstådda som kvinnors större benägenhet att flytta – enbart utifrån arbetsmarknadsskäl. Det är
Bilaga 12
13
den ensidiga arbetsmarknaden (primär sektor) som är anledning till flyttplaner, inte fritidsaktiviteter eller sociala normer. (Bjarnason & Thorildson 2006).
En studie som bidrar till att nyansera tendenserna vad gäller ungas migrationsmönster är en undersökning av Bergslagsungdomar3 utförd av Lundmark (Forsberg, Lundmark & Stenbacka 2012). Det visade sig att när man undersöker unga mäns och kvinnors migrationsrörelser under en längre tidsperiod (femton år) är inte skillnaderna så stora som man ofta antyder. Kvinnor flyttar i yngre ålder, männen flyttar något senare men i ungefär samma utsträckning. Efter 15 år bodde drygt 56 procent av männen och drygt 53 procent av kvinnorna kvar i bergslagsområdet. Skillnaderna jämnas ut över tiden och det betyder att man knappast kan tala om helt skilda migrationsmönster för kvinnor och män. Andra intressanta resultat från studien är att kvinnor flyttar tillbaka till regionen i något högre utsträckning än männen. Även om Stockholms kommun är den enskilt största mottagaren (30,1 procent av männen respektive 30,7 procent av kvinnorna) så har 35,3 procent av männen och 33,5 procent av kvinnorna bosatt sig i Bergslagslänen. När det gäller arbetsmarknaden visar det sig att kvinnorna i högre grad arbetar inom traditionellt kvinnliga jobb även efter flytten. Männens arbetsmarknad blir mer varierad, även om de också till stor del återfinns inom traditionellt manliga yrken. Ekonomiskt sett är männen vinnare oavsett om de flyttar eller stannar. (Forsberg, Lundmark & Stenbacka 2012) Könssegregerade utbildningsval och en könssegregerad arbetsmarknad är inte unikt för rurala regioner eller för Sverige. Könsskillnader återfinns på både gymnasienivå och högre utbildningsnivåer i Europa generellt, kvinnor är överrepresenterade inom vård och omsorg liksom utbildning medan män är överrepresenterade inom utbildningar riktade mot ingenjörs- och konstruktionsarbeten. (European Commission 2012)
Migrationsprocesser och befolkningsmönster är ständigt stadda under förändring. Det är av vikt att nyansera etablerade ”sanningar” som att kvinnor lämnar glesbygden och att männen stannar och intar en förlorarposition. Det levda livet i kommuner utanför
3 De data som användes i studien rymmer de individer som år 1990 var 16–18 år och då bosatta i Bergslagens industrikommuner: Storfors, Munkfors, Kristinehamn, Filipstad, Hagfors, Degerfors, Hällefors, Ljusnarsberg, Karlskoga, Nora, Lindesberg, Skinnskatteberg, Surahammar. Hallstahammar, Norberg, Fagersta, Smedjebacken, Borlänge, Säter, Hedemora, Avesta och Ludvika.
Bilaga 12 SOU 2014:6
14
storstadsområdena utgör inte ett slags liv, utan varierar med såväl boendeort som kön.
3.4 Uppfattningar och jargong har betydelse
En rapport utgiven av Nordiska Ministerrådet behandlar glesbygdsungdomars levnadsförhållanden och liv. Rapporten visar på både skillnader och likheter mellan ungdomar och unga vuxna i de nordiska länderna. Ett avsnitt behandlar jämförelse mellan könen och resultaten kännetecknas av variationer mellan länderna. Unga kvinnor i Finland beskrivs som ”modernare” och bättre rustade att möta periferins problematik jämfört med männen. De flyttar mer än de unga männen och handskas med problem mera reflexivt. Ett antagande är att kvinnorna utvecklat en ”vana” mot att möta svårigheter. Männens problemlösning kan oftare relateras till självanklagelse, hopplöshet och missbruk.
För att få ekonomin att gå ihop måste männen oftare uppbåda självdisciplin, offervilja och flexibelt risktagande. Kvinnorna hade dock möjlighet till mera aktiva och positiva lösningar; en kvinna kan förlita sig på människor och yrkeshjälp, andliga resurser samt ibland på det traditionella arbetslivets och politikens påverkningsrepertoarer. (Helve 2003:265)
I Danmark visade en studie av glesbygdsungdomar att pojkar i högre grad än flickor skaffar sig en yrkesinriktad gymnasieutbildning vilket kan betyda att de erhåller en kompetens som behövs, medan kvinnor skaffar sig en mer allmän gymnasieutbildning. Unga danska glesbygdskvinnor har också svårare att hitta ett arbete och tar oftare emot ekonomiskt stöd. (Helve 2003, 263) Situationen i Norge påminner mer om den från Finland; unga kvinnor utbildar sig mer och har större flyttbenägenhet än männen. Denna skillnad verkar dock jämna ut sig över tiden (Helve 2003: 267).
Några studier handlar om vad som kan vara betydelsefullt för att bidra till en positiv syn på landsbygden som boendemiljö. En studie av landsbygdsboende ungas flyttintentioner i Belgien visade att om man vill påverka unga att stanna är det betydelsefullt att kunna erbjuda möjligheter till utbildning och/eller arbete liksom att påverka synen på möjligheterna genom att förstärka lokal tillhörighet och kvalitet i livsmiljön (Thissen m.fl. 2010). Upplevelse av integration och delaktighet är liknande begrepp som betonas av Waara (2011). Han menar att den faktiska tillgången på jobb och
Bilaga 12
15
utbildning, boende och service har mindre betydelse än ungas uppfattningar om sina möjligheter. Vissa studier har visat att unga kvinnor upplever lägre grad av delaktighet i lokalsamhället än unga män, vilket skulle kunna förklara varför de är mer inriktade på att flytta. Andra studier visar också att unga kvinnor förbereds mera för flytt genom uppmuntran eller attityder, och detta kan i sin tur påverka synen på delaktighet. Sådana aspekter diskuteras också i Nordiska ministerrådets rapport. Där anges att kvinnor har lättare att bygga upp konfidentiella dialoger med olika myndigheter, organisationer och församlingar. Sådana sociala nätverk bidrar till att man lättare får hjälp liksom att det kan innebära en styrka inom arbetslivet. (Helve 2003:265) Här uppstår frågan ”vad som påverkar vad”. De unga män som stannar kan uppleva sig som mer delaktiga i en social miljö, men det kan också förhålla sig så att de snarare känner sig mindre delaktiga och marginaliserade i de normativa urbana sammanhangen.
Svensson (2011, 35f) menar att arbetarklassungdomarnas livsval (som inbegriper högre grad av positiv inställning att stanna) skulle kunna ses som en regional tillgång men att jargongen bland de vuxna innebär att kvarstannande ses som ett bevis på passivitet och oförmåga. Detta är inte en bra utgångspunkt för att få med unga i processer som inbegriper att påverka och utveckla samhället. En viktig dimension är att reflektera över vad som betraktas som passivitet respektive aktivitet. Ett positivt laddat livsmanus som inbegriper flyttning, utbildning och en större arbetsmarknad förknippas med ett fritt val medan att stanna på landsbygden är att ”bli kvar” (Kåks 2011:21). Wara (1998) framhåller att kvarstannande kan ses som ett minst lika aktivt val som att flytta, i relation till att förverkliga visionen av ett ungdomligt liv med vetskapen om vad olika miljöer erbjuder i form av såväl arbete som utbildning och sociala nätverk. Normen om mobilitet som något entydigt positivt och valet att stanna som negativt behöver således nyanseras.
3.5 En urban norm
Konstruktionen av landsbygden som livsmiljö kan beskrivas som antingen en rural idyll (se t.ex. Mingay 1989) eller som det motsatta, en plats kännetecknad av stagnation, konservatism och bakåtsträvande (Vanderbeck och Morse Dunkley 2003). Stigmatisering, som i ett svenskt perspektiv vanligtvis förknippas med vissa föror-
Bilaga 12 SOU 2014:6
16
ter samspelar också med rurala identiteter (Nilsson 2001). Sådana processer som inbegriper skapandet av ”bilder” innehåller också en könsdimension vilken visualiseras i konstruktionen av den maskulina landsbygden.
Unga människors identitetsskapande sker utifrån synen på sig själv i relation till olika platser och upplevelser av platstillhörighet, men hur kopplingen ser ut är inte självklart. Människor som lever sida vid sida uppfattar inte platser på samma sätt vilket innebär att de inte heller ser på möjligheter och begränsningar i relation till platsen, på samma sätt. Aspekter av rural identitet förhandlas och utmanas ständigt – det är inte något man föds in i och passivt accepterar (Vanderbeck & Morse Dunkley 2003, 253–255).
Man kan säga att vi lever i en tid då det urbana utgör en norm medan det rurala, det som sker på landsbygden, betraktas som avvikande från normen. Denna norm visar sig också i skapandet av könsidentiteter. Urbana män och kvinnor behöver inte ”förklara” sitt agerande, medan män och kvinnor på landsbygden i högre grad både förväntas förklara och försvara sig (se Munkejord 2009). När det gäller migrationsrörelser är det stannarna som avkrävs en förklaring, medan de som flyttar till en stad eller större tätort följer normen. En sådan rumsdeterministisk norm bidrar till synen på var man kan finna ”ett gott liv” liksom synen på sig själv – om man är en person som bidrar till samhällsutvecklingen eller inte. Tendensen att det urbana betraktas som överordnat det rurala har identifierats inom såväl populärkultur, politiska och akademiska diskurser. (Creed & Ching 1997).
Explicit or implicit in many public narratives of rural-urban difference is a form of hierarchy in which practices and perspectives considered ’urban’ are often deemed superior to those which are ’rural’. (Berry 2002 i: Vanderbeck & Morse Dunkley 2003)
Bilaga 12
17
4 Levt liv och maskulinitet på landsbygden
I det följande diskuteras det levda livet, inledningsvis med fokus på maskulinitet och arbetsmarknad. En betydande del av den forskning som behandlar maskulinitet, män och landsbygd är kopplad till arbetsmarknaden. Det kan handla om strukturförändringar, arbetslöshet liksom förändringar inom vissa branscher. Studier visar att näringslivet på en ort har betydelse för vilka genusrelationer som utvecklas, det utvecklas så kallade lokala genuskontrakt – informella och formella överenskommelser om vad som förväntas av män och kvinnor. (se t.ex. Forsberg 1998, 2001, 2008)
En orts historia påverkar det pågående livet och individer förklarar sina livsval utifrån lokalgeografiska traditioner, förväntningar och upplevda möjligheter (Forsberg & Stenbacka, kommande). Individer utvecklar skilda strategier för att hantera förändringar. De kan bestå av anpassning till traditionella genusstrukturer alternativt att man utmanar och därmed bidrar till att skapa nya strukturer. En sida av strukturomvandling är rena nedläggningar; nedläggningar har ofta konsekvenser med en genusanknytning eftersom män och kvinnor ofta arbetar inom olika branscher och på olika platser (se t.ex. McDowell 2003).
Arbetslöshet kan vara en kombination av misslyckad matchning mellan arbetsmarknadens behov och individers utbildning och färdigheter, men det kan också bero på ett motstånd mot att närma sig (könsmässigt) icke-traditionella sektorer på arbetsmarknaden. En studie i Skottland identifierade ett sådant motstånd särskilt hos män (Lindsay m.fl. 2003) och liknande resultat framkom i en svensk studie av arbetsmarknadsförändringar (Johansson 1999). Andra faktorer som enligt den skotska studien hade en negativ inverkan på individernas relationer till arbetsmarknaden var tillgången till nätverk, brist på stödfunktioner i relation till arbetsmarknaden. Författarna pekar på vikten av att anlägga en bred ansats när man talar om möjlighet till anställning i rurala och/eller perifera områden. Betydelsen av olika tillgång till sociala nätverk måste beaktas liksom tänkbara åtgärder som kan fylla gapet mellan formella stödfunktioner (som t.ex. Arbetsförmedlingen) och informella nätverk (Lindsay m.fl. 2003).
Bilaga 12 SOU 2014:6
18
4.1 Varierade strategier inom gruppen män
Enligt Dahlström behöver det inte vara lika stigmatiserande att vara arbetslös i en rural region eftersom alla känner till arbetsmarknadens begränsningar (Dahlström 1996). Men – när normen är att flytta och när normen är en urban boendemiljö kan det sannolikt vara stigmatiserande att bo kvar, ”man bör flytta till ett arbete”. Att vara arbetslös i en urban region behöver däremot inte vara stigmatiserande eftersom du redan ”bor rätt” och har nära till en fungerande arbetsmarknad och strukturen på arbetsmarknaden är svår att påverka.
Strukturförändringar, förstådda som förändringar i en näringsstruktur gör att också genusrelationer, synen på vad som är manligt och kvinnligt, rörs om. En intervjustudie i Norrbotten i början av 2000-talet med långtidsarbetslösa män visade på mångfacetterade individuella strategier för att hantera arbetslösheten. Anpassning innebar att vidareutbilda sig inom den bransch som av till exempel arbetsförmedlingen angavs vara mest aktuell eller att långpendla till andra delar av Sverige eller Norge för att ha tillfälliga arbeten. Utmana innebar att vidareutbilda sig inom ett traditionellt sett kvinnligt yrke inom vårdsektorn. De intervjuade männen berättade om utmaningen i att inför omgivningen försvara sitt vägval men de reflekterade också över att de aldrig tidigare i livet tänkt på en sådan inriktning, liksom att nyckelpersoner inom arbetsmarknadens organisationer (som till exempel arbetsförmedlingen) aldrig nämnt detta som en möjlig framtidsbransch. Den tredje identifierade strategin benämndes tillbakadragande, och innebar att man inte såg sig ha någon plats på arbetsmarknaden – på grund av externa globaliseringsprocesser i kombination med lokala begränsningar. En lösning på en sådan situation var att finna en position i civilsamhället inom föreningslivet eller det sociala livet. En man berättade att han utvecklade ett politiskt engagemang medan en annan såg större möjligheter att finnas till hands för släktingar och vänner i behov av hjälp. Men tillbakadragande kan också betyda att man deltar allt mindre i lokalsamhället, en strategi som sannolikt påverkar såväl den enskilde som samhället negativt (Stenbacka 2008). En poäng är att den marginalisering som förknippas med rurala män – orsakad av brist på utbildning, arbete liksom det så kallade kulturella gapet – existerar men den är inte dominerande och kan kopplas till strukturella och materiella faktorer (arbetsmarknaden, den fysiska miljön och näringsverksamhet liksom
Bilaga 12
19
relationen till det urbana) snarare än till den rurala miljön som sådan. Tillbakadragande, att inte kunna eller vilja delta i lokalsamhället, att inte kunna skönja en hållbar framtid, synliggör erfarenheter och förhållanden som behöver uppmärksammas. Ytterligare en poäng i detta sammanhang är att det kan förhålla sig så att män på landsbygden inte synliggör sin situation och därmed inte heller får samhällets uppmärksamhet. Medan utåtagerande kanske skulle leda till åtgärder kan tystnad och uppgivenhet leda till dels fortsatt marginalisering och dels underlåtenhet från samhället att fokusera på problemen och stanna vid förklaringar som ”brist på ambitioner”. Detta skulle kunna ha en rumslig dimension på så sätt att män i städer är flera, och som grupp blir man mer synlig. Gruppvisa handlingar som demonstrationer eller bilbränder är exempel på utåtagerande i urbana miljöer medan signalerna kan se annorlunda ut på landsbygden och i mindre orter.
En betydelsefull fråga i sammanhanget gäller också det som i ett annat avsnitt i denna rapport benämns politisk alienation. Oskarssons resultat gör gällande att andelen politiskt alienerade är högre bland boende i glesbygd men att män upplever sig mindre alienerade än kvinnor. Den tydligaste skillnaden, sett till hela undersökningen, menar författaren, är mellan resursstarka och resurssvaga grupper. Männen i glesbygd upplever sig mindre alienerade än kvinnor i glesbygd, det gäller också män i städer och storstäder. (Oskarsson 2011, 119). Män upplever således större politisk integration över hela landet, oavsett bostadsort. Sådana generella iakttagelser kan ha lokala förklaringar och kunskapen om dessa förhållanden behöver förstärkas.
4.2 Gränsöverskridande och osynliggörande
Ett par av de intervjuade männen i studien av långtidsarbetslösa män berättar om sin roll som anhörigvårdare av en förälder. Vård och omsorg är aktiviteter som främst förknippats med kvinnor och feminina praktiker men det finns således undantag, dels genom att män i större utsträckning utbildar sig och arbetar inom vårdyrken och dels genom att också män tar ansvar för föräldrar. Männen beskriver hur motiven till denna lösning förhåller sig till sociala relationer, det kan ha att göra med syskons sysselsättning och boendeort. En man är skild och kunde flytta tillbaka till föräldragården medan en annan har bott på gården under hela sitt liv och
Bilaga 12 SOU 2014:6
20
det blev därmed naturligt för honom att ombesörja omsorgen om sin förälder. (Stenbacka 2008) Medan forskning inom olika områden har uppmärksammat osynliggörande av kvinnor inom till exempel jordbrukssektorn eller andra typer av företagande (se Pettersson & Arora Jonsson, 2009, för en översikt) är det svårare att finna studier som uppmärksammar osynliggörande av män och manliga praktiker. Intervjuerna med männen sysselsatta med vård och omsorg i norrbottenskommunerna synliggör exempel på områden där deras aktiviteter inom traditionellt kvinnliga domäner inte uppmärksammats i termer av uppluckrade könsroller. Konstruktioner och praktiker samverkar för att skapa meningsfulla verkligheter och det som inte passar in kan rationaliseras bort; det kan innebära att när kvinnor utför feminina sysslor uppmärksammas det medan deras involvering i maskulina områden osynliggörs. Detsamma skulle kunna gälla för män. Eftersom det är de traditionellt manliga aktiviteterna som definierar mannen kommer de att betonas medan männen praktiserande inom kvinnliga domäner ”inte syns” – eller inte ses som en feminin syssla utan som något helt annat. Män och kvinnor väljer när man vill betona könets betydelse och detta val påverkas av när något ”stämmer” med bilden av kön i relation till handling. Snarare än att medge att könsroller kan vara lösa i kanterna, alltid stadda i förändring och att situationer leder till nya genusrelationer, definieras avvikande handlingar som ”undantag”. Existerande kunskap lägger en skugga över avvikelser och alternativa tolkningar. Denna döljande effekt som vanan har på individen skulle kunna kallas för tolkningsskugga. Därmed inte sagt att vi skulle vara kvitt genusrelaterade handlingsmönster – men att bilderna av sådana mönster har betydelse för hur vi tolkar andra, avvikande handlingar och mönster.
Förändrade förutsättningar på arbetsmarknaden (liksom inom andra sektorer i samhället) leder till förändrade identiteter och praktiker – människor tenderar att anpassa sig men också att utmana rådande genusordningar. Dessa ”upplösningar” av existerande genusrelationer sker inom vissa ramar och i form av omformuleringar och anpassade resonemang snarare än snabba och grundläggande värderingsförändringar.
Bilaga 12
21
4.3 Maskuliniteter och migration
Tidigare diskuterades ungas tankar om migration i relation till kön och landsbygd. Det finns också andra områden som har uppmärksammats, och som behandlar landsbygden i relation till livsmiljö och livskvalitet; genusrelationer och sexualitet. Kan konstruktionen av en rural maskulinitet utgöra en push eller pull-faktor? Med push-faktorer avses förhållanden som bidrar till att locka individer till en viss miljö, medan pull-faktorer innebär förhållanden som bidrar till att man lämnar en plats. Brittisk forskning inom området kontraurbanisering – flyttningar från stad till land – belyste hur migrationsrörelserna också innehöll en genusdimension. En flytt till landsbygden innebar en flytt till traditionella könsroller; man flyttade för mannens arbete och kvinnor sysselsatte sig oftare med obetalt arbete hemma eller i frivilligsektorn. Brittiska forskare menade att man inte bara letade efter en rural idyll men också en ”genusidyll”, med tydligare arbetsuppdelningar mellan kvinnor och män. (Little and Austin 1996). I en svensk studie kännetecknades motsvarande flyttningar till landsbygden av familjeorienterade män såväl som kvinnor. Man flyttade för att få en bra uppväxtmiljö för barnen, för att kunna idka fritidsintressen som djurhållning och odling och för att komma närmare sociala nätverk (Stenbacka 2001).
4.4 Homosexualitet och det rurala
En fråga som det ibland spekuleras kring är huruvida flyttningar från landsbygden kan hänga ihop med det maskulina i det rurala; det vill säga att vissa sociala strukturer skulle utgöra ”push-faktorer” för vissa grupper. Det finns studier som har försökt att utröna om migrationsrörelser har att göra med vilka könsidentiteter som kännetecknar en plats, liksom synen på vilka könsidentiteter som har möjlighet att utvecklas. En sådan könsidentitet handlar om homosexualitet. Frågor som uppkommer rör bland annat om det skulle kunna vara så att män som inte bejakar den traditionella maskuliniteten eller som är homosexuella skulle föredra urbana miljöer då de uppfattas som mer tillåtande. Rurala miljöer å andra sidan skulle enligt detta synsätt försvåra praktiserandet av en homosexuell livsstil. Några förutsättningar går relativt snabbt att identifiera; givet att befolkningen är glesare i rurala områden
Bilaga 12 SOU 2014:6
22
kommer utbudet av tänkbara partners att vara mindre i rurala områden, både vad gäller heterosexuella men kanske ännu mer när det gäller homosexuella partners. Officiella mötesplatser som särskilt riktar sig till homosexuella kommer också att vara sällsynta, pubar och klubbar på landsbygden har inte ett sådant besöksunderlag som tillåter att man riktar sig mot särskilda kategorier av gäster. Anledningar till migration är svårare att komma åt, men det finns några studier som har uppmärksammat detta.
Homosexualitet och det rurala diskuteras av forskare dels utifrån den fysiska miljöns relation till homosexualiteten och dels utifrån den sociala miljön. Det förstnämnda benämns av Bell (2006) som ”the homosexual rural” och innebär en idyllisk landsbygd med en närhet till naturen som utgör en ”naturlig” plats för manlig homosexualitet. Det senare som innehåller en koppling till det sociala, ”the rural homosexual”, utgörs av homosexuella mäns erfarenheter av ett liv i landsbygdsmiljö. Dessa går inte att separera enligt Bell, det materiella och det symboliska interagerar – oavsett var vi bor. Ett sätt att beskriva de sociala relationerna i vissa rurala områden i relation till homosexualitet är att tala om en attityd som byggs upp av ”don’t ask, don’t tell”. Å ena sidan är detta en tillåtande attityd eftersom individer respekteras för den han eller hon är, oavsett sexuella preferenser. Å andra sidan kan det hindra individer från att vara öppna, och man kanske döljer sin relation. (Boulden, 2001) Ett återkommande antagande är att LGBT-individer4 flyttar från landsbygd och små städer mot storstäder för att det är lättare att dölja sina sexuella preferenser i en storstad, chanserna att vara anonym ökar vilket kan ses som ett slags skydd. Detta hänger ihop med antagandet att man har större möjligheter att uttrycka sin personlighet, att hitta en ”gay village”5 eller delta i en pride-festival i en storstad. Synlighet och möjlighet att uttrycka sin personlighet är de egenskaper som antas skilja storstäder från rurala samhällen, liksom att de anses vara öppna och tillåtande. Sådana antaganden har dock visat sig vara just överdrivna antaganden, och har inte gått att fastställa. (Doan 2007). Det är också av vikt att påpeka att urban homosexualitet också inbegriper konstruktioner såväl som praktiker som inte nödvändigtvis är gemensamma för alla homosexuella.
4 LGBT är en förkortning för Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender. 5 San Francisco, och särskilt stadsdelen Castro, ses ofta som den ultimata symbolen för en gay-vänlig miljö.
Bilaga 12
23
Ett återkommande tema inom tv-media är bostäder, renovering och inredning. Detta är ett område som också har kopplats till sexualitet. Jansson (2013) synliggör homosexuellas koppling till renovering och inredning i lantliga idyller. Han menar att det normativa isärhållandet av det urbana och det rurala manifesteras samtidigt som det också öppnar för alternativa representationer och produktioner av det rurala.
Andra studier, som undersökt LGBT-migranter från urbana till rurala områden visar att man föredrar en rural boendemiljö av skäl som kan kopplas till högre grad av livskvalitet, jämfört med de urbana områden man lämnar (Cody & Welsh 1997). Detta var också fallet i den svenska studien där merparten av informanterna utgjordes av par bestående av man och kvinna med eller utan barn. (Stenbacka 2001) Detta är skäl som brukar återkomma när man undersöker urban-rural migration, och egentligen är det kanske inte så anmärkningsvärt att livskvalitet kan vara detsamma för personer med olika sexuella preferenser.
Bilaga 12 SOU 2014:6
24
5 Manlighet konstrueras från flera perspektiv
Ett annat område är hälsa. I introduktionen till boken ”Country boys, Masculinity and Rural Life”, hänvisar författarna till studier som visar att rurala män utvecklar farliga sidor av maskuliniteten som till exempel att dricka för mycket och ta större risker inom gruvarbete och jordbruk. Kanske, skriver författarna, är rurala män mer lättförförda av ett supermaskulint beteende. (Campbell m.fl. 2006, 7) Denna hypermaskulina del av den rurala maskuliniteten kan få negativa konsekvenser också för urbana män, menar författarna, när de ska delta på dessa villkor. Viktigt att beakta är att vissa yrken medför större risker än andra, men att det inte behöver betyda att män tar större risker för att förbli ”manliga”, även om det också kan förekomma.6 Relationen mellan miljö, arbete och identitet är inte okomplicerad och det handlar återigen om definitioner och perspektiv. Att vissa arbeten innebär en högre skaderisk behöver inte bero på ett riskfyllt beteende. Många kvinnor drabbas av förslitnings- och arbetsskador inom vård- och omsorgsyrken men det skulle knappast kopplas ihop med ett riskfyllt beteende bland kvinnor.
Jakten är en arena som kan synliggöra relationen mellan män i urbana respektive rurala områden samt mellan män och kvinnor i rurala områden. Bye (2003) konstaterar att för de unga jägarna är det de urbana männen som kommer för att jaga som utgör det främmande elementet i miljön; de anses vara självcentrerade och macho eftersom de inte visar någon respekt för de vilda djuren och hantering av naturen. De innehar helt enkelt inte rätt kunskaper för att anses kunna bli bra jägare. Detta resultat är intressant i relation till det Campbell m.fl. (2006) diskuterar i introduktionen till boken ”Country boys”. Ett alternativ är att de urbana männen agerar utifrån en konstruerad bild av den rurala maskuliniteten och därmed bidrar till att reproducera den – medan vissa rurala män å sin sida har svårt att förstå det hypermaskulina agerandet när urbana män deltar i jaktaktiviteter.
När de manliga jägarna i Byes undersökning relaterar sig till kvinnliga jägare är de mer inkluderande, jämfört med när de relaterar sig till de urbana männen. Männen ser positivt på kvinnors deltagande och introducerar till både värderingsmässiga idéer liksom till jakt som en positiv hobby. Samtidigt återskapas en separation av
6 En studie som fokuserar unga mäns risktagande är Tanja Joelssons (2013) avhandling om unga män eller ”raggare” och hur de förhåller sig till risker i relation till motorfordon.
Bilaga 12
25
män och kvinnor genom att man skiljer mellan jaktaktiviteter där kvinnor deltar och aktiviteter som bara innefattar manliga deltagare. De senare presenteras som mera fysiskt utmanande och involverar mera alkohol och ett ”manligt” språk. En slutsats är att männen här har en möjlighet att öppna upp för nya genusrelationer genom att betona det rurala mer än det maskulina. Av det norska exemplet framgår att både män och kvinnors som jägare bidrar till att omförhandla genusrelationerna, maskuliniteten blir mer familjeorienterad och har starkare fokus på att inkludera kvinnor (Bye 2003, s. 152).
Bilaga 12 SOU 2014:6
26
6 Identifiering av förändringsprocesser: exemplet jord- och skogsbruk
Genusrelationer upprätthålls genom repetitiva handlingar, en reproduktion som män och kvinnor bidrar till gemensamt. Men repetitionen innehåller alltid något mått av avvikelse och i och med sådana avvikelser föreligger alltid möjlighet till förändring – en förändring avseende vad det betyder att vara man eller kvinna (Bye 2003; refererar till Butler 1990). Det betyder att de sociala konstruktioner som ger mening och som begripliggör till exempel kön och vad män och kvinnor ”är” eller ”gör” också förändras. Förändringstakten kan vara olika hög under olika tidpunkter och på olika platser, men det viktiga är att utgå ifrån att inte ens könsmässiga identiteter är fixerade och orörliga, även om de kan säga höra till ”sega strukturer” (Stenbacka & Forsberg 2013).
Förändringsprocesser avseende landsbygdens maskuliniteter kan sägas bestå av åtminstone två spår. Det ena innebär en fortsatt betoning på det maskulina som åtskilt det feminina, men med nya inslag som av vissa forskare betecknas som mer urbana (som affärsmässighet i stället för ”grovarbete”). Det andra innebär maskuliniteter som är flexibla och öppna för alternativ som mindre hänger ihop med traditionellt manliga attribut och som är mera inriktade mot traditionellt kvinnliga områden som omsorg och familj.
Rurala samhällen förstås ofta som dominerade av den manliga befolkningen, vilket har att göra med fokus på jordbrukssektorn – och jordbrukssektorn skildras ofta som en för-givet-taget manlig domän. Bonden har av tradition setts som en man och kvinnan som aktör uppmärksammades inte, hon osynliggjordes många gånger och görs så fortfarande. (Pettersson & Arora Jonsson 2009, Brandth 1995, Liepins 2000). Flera forskare har också uppmärksammat kvinnors betydelse inom denna sektor och däremot utvecklas förståelsen för såväl branschen som för relationen mellan könen (se Flygare 1999, Javefors Grauers 2003). Detta avsnitt syftar till att uppmärksamma förändringsprocesser avseende rurala maskuliniteter och därför fokuseras några arbeten inom området maskulinitet och jordbruk respektive skogsbruk. Dessa branscher sysselsätter relativt få individer men har genererat flera intressanta forskningsområden och en betydande teoriutveckling. Erfarenheterna kan överföras till att gälla även andra områden eftersom de ingående faktorerna (strukturrationalisering, teknologiska förändringar) också kännetecknar andra branscher. Genom att studera en
Bilaga 12
27
bransch där maskuliniteten utmanas kan man uppmärksamma förändringstendenser (Haavind 2000, i Bye 2003).
6.1 Betydelsen av ekonomisk och teknisk utveckling
Förändringar inom jordbrukssektorn har till exempel lett till förändrade synsätt på mäns egenskaper i relation till branschen. Brandth (1995) identifierade förändringar av maskuliniteten inom den norska jordbrukssektorn knutna till teknologiska förändringar. När teknikinslaget ökat har affärsmässighet blivit mer framträdande medan kopplingen till naturen blivit svagare. Den rurala maskuliniteten omdefinieras bland annat eftersom det kommer in element från till exempel urbana miljöer. (Brandth & Haugen 2000).
När Ní Laoire (2002) undersökte unga bönders maskulinitet på Irland fann även hon att de kunde kopplas till andra ekonomiska och sociala strukturer i samhället; en ökad konkurrens inom lantbruket liksom ett större inslag av ”affärsmässighet”. Ní Laoire menar att det parallellt med en så kallad konventionell maskulinitet utvecklas en alternativ dualism mellan det traditionella och det moderna. Unga lantbrukare representerar en mer öppen och flexibel maskulinitet. Maskuliniteten i sig är inte hotad, däremot de sätt på vilka den konstrueras (till exempel ägande av land och kontroll över naturen). Istället utvecklas den mer affärsmässiga sidan av maskuliniteten; rationalitet, professionalism och ekonomisk framgång. Det innebär att lantbrukaren fortfarande är ”tuff”, står på egna ben och arbetar hårt. Men parallellt utvecklas också en dialogisk maskulinitet som bidrar till att göra den hegemoniska mindre stabil. Betoningen av faderskapet, värdering av det ekologiska och en öppenhet för känslor ingår här. Monologisk versus dialogisk maskulinitet har också tidigare diskuterats av bland andra Peter m.fl. (2000). Monologisk maskulinitet ligger nära det man skulle kunna benämna traditionell eller konventionell maskulinitet och som förutsätter ett för-givettaget avstånd till det feminina. Dialogisk maskulinitet, å andra sidan, involverar en högre grad av social öppenhet, en mindre behov av att betona kontroll över naturen och en öppenhet mot att dels begå misstag och dels att visa känslor (Peter m.fl. 2000).
Skogsbruket har också analyserats på liknande sätt som lantbruket. Brandth och Haugen (2005) har undersökt förändringen av den rurala maskuliniteten genom att studera en branschtidning; ”Skogeieren”. Maskuliniteten konstrueras i en symbios med maskiner vilket innebär
Bilaga 12 SOU 2014:6
28
att teknologiska förändringar också medför förändringar i maskuliniteten. Resultaten grundar sig på en jämförelse mellan tidningens skildring av maskuliniteten i relation till skogen under tre olika tidsperioder, 1976, 1986 och 1996. Maskuliniteten 1976 handlar om hårt fysiskt arbete och om att bemästra naturen. År 1986 har denna man ersatts av den tekniskt kompetente maskinoperatören, professionen liksom entreprenörskapet är viktiga inslag. Behovet av ny kompetens och kvalificerade arbetsuppgifter bidrar till att skapa denna maskulinitet. År 1986 instiftas också organisationen ” Jenter i skogbruket”. Tio år senare, 1996, är det styrelserum, talarstolar och konferensbord som utgör viktiga attribut i den så kallade administrativa maskuliniteten. Mannen ska här behärska förhandlingssituationer snarare än väder och vind. Denna typ av ”organisationsman” har starkare kopplingar till urbana än rurala miljöer. Det kan tolkas som att det uppstår en konkurrens mellan det urbana och rurala symboliska rummet – där det urbana uppnår dominans. (Brandth & Haugen 2005) Det är dock en fördel för organisationsmannen om han kan påvisa en bakgrund i och kunskap om de mer praktiska sidorna av branschen vilket författarna tolkar som att den organisatoriska maskuliniteten blir accepterad eftersom den inkorporerar det rurala i det urbana. (ibid s. 118) Kanske finns det härmed anledning att vända på Campbell och Bells (2000) resonemang. Om vi utgår från att den hegemoniska maskuliniteten är urban kan vi tala om hur ”det urbana i det maskulina” bidrar till att skapa maskulinitet oavsett geografisk karaktär och framför allt att det bidrar till att skapa en allmänt accepterad maskulinitet till skillnad mot den ifrågasatta rurala maskuliniteten.
En förändring inom skogsbruket handlar om att när marknadspriserna på timmer går ner, förväntas skogsägaren satsa på servicenäringen med anknytning till skogen; att exempelvis ta emot turister från urbana områden och arrangera olika typer av äventyrsresor. Brandth och Haugen menar att maskuliniteten därmed kommer att utgöras av en mix av rurala och urbana aspekter: ”We may say that they need to look like local foresters/native rural dwellers, think like businessmen and act like tourist hosts.” (Brandth & Haugen 2005:19). Synen på den rurala maskuliniteten som isolerad, fixerad och immun mot förändring stämmer således inte längre, om den nu någonsin har gjort det. Yrkeslivet i rurala områden har en historia av att vara mångfacetterat och att karakteriseras av mångsyssleri. Det betyder att omstruktureringsprocesser bidrar till att utmana existerande hegemoniska maskuliniteter (Brandth & Haugen 2005:20).
Bilaga 12
29
7 Avslutning: Rurala maskuliniteter och förändringspotentialer
Varje år i november presenterar SCB sina befolkningsdata. Denna presentation hänger ofta samman med en oro över befolkningsminskning i många kommuner. Rubrikerna säger att de unga flyr och att landsbygden förgubbas. Underförstått är att det är de handlingskraftiga som lämnar medan de som ”blir kvar” behöver stöd. Denna bild återkommer i media såväl som i politisk retorik. Frågan är om denna retorik är till hjälp eller om den snarare försämrar förutsättningarna för utveckling. Att stanna på en plats kan också vara ett aktivt val som kan innehålla en betydande vilja till anpassning liksom en förmåga att se möjligheter i en begränsande verklighet. Manligt och kvinnligt skaps utifrån rumsliga tillhörigheter. Landsbygd respektive stad ger förutsättningar för uppbyggnad av olika könsidentiteter. Landsbygdsmän ger andra associationer än stadsbaserade män. Kvinnlighet associeras ofta med konsumtion och urbana miljöer. Media bidrar till att skapa och upprätthålla schablonbilder som också ”levs” och praktiseras. Men ”avvikelserna” från schablonbilderna är också levande och bidrar till förändringsprocesser. Avvikelserna berättar också om handlingskraft.
När detta skrivs pågår det som media kallar ”kravaller” i Husby, en stadsdel i Stockholm. Bilar sätts i brand och stenar kastas på brandmän och poliser. Det är framför allt unga män som tar ut sin besvikelse och vrede på detta sätt – man talar om ett utanförskap när möjligheter till arbete och deltagande i samhället upplevs avlägset. Knappast skulle så många dra slutsatsen att det handlar om ett uttryck för en ”urban maskulinitet” – men det handlar om vad män ”gör” i urbana områden. Är det föreställningen om ”det rurala i det maskulina” som här tar sig uttryck i en urban miljö? Har den ”farliga” och ohälsosamma maskuliniteten kommit till stan? Med ledning av hur långtidsarbetslösa män på landsbygden agerar så kan vi inte dra den slutsatsen. Snarare visar både det och andra exempel att vi inte ska dra för snabba slutsatser om rummets förutbestämda påverkan. Det vi däremot ska ta med oss är att det påverkar. Den lokala kontexten har betydelse och även om isärhållandet av det urbana och rurala har många nackdelar så kan det ge oss perspektiv. Miljöer som speglas mot varandra kan bidra till insikter om att vi inte ska dra snabba slutsatser om för-givet-tagna kopplingar mellan identitet och miljö.
Bilaga 12 SOU 2014:6
30
8 Förändringspotential i fokus
I detta avsnitt argumenteras för att för-givet-tagna samband mellan rurala maskuliniteter, migration och arbetsmarknad inte är hållbara om vi vill främja en positiv utveckling av jämställdhet och genusrelationer i alla delar av landet. Fokusering på sådana samband riskerar att dölja viktiga områden med förändringspotential, områden där ”det händer” och som vi kan lära oss av. Det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka och anta att jämställdheten är jämt fördelad eller att det kommer att lösa sig med kommande generationer – det innebär att utgångspunkten för jämställdhetsarbete måste vara genomtänkt och att ett alltför betonat isärhållande av det urbana och de rurala kan försvåra ett jämställdhetsarbete. Dels i urbana områden om det är så att staden framförs som oproblematisk och innehavare av en högre grad av jämställdhet – det kan osynliggöra de former av ojämställdhet som finns där men som kanske ser annorlunda ut än i rurala områden. Dels i rurala områden som kan uppfattas som ”fel” och där en positiv utveckling inte syns när det som kan kallas ”traditionella maskuliniteter” är det som betonas och diskuteras. Att uppmärksamma geografiska skillnader är både nödvändigt och fruktbart men hur detta sker är en både känslig och avgörande fråga.
Målet för jämställdhetspolitiken är att män och kvinnor ska ha lika makt att forma samhället och sina egna liv, men för att förstå och utveckla jämställdheten mellan könen är det viktigt att också beakta relationer mellan olika grupper av män. Maskuliniteter, förstått som manliga identiteter, skapas inte enbart i relation till femininiteter utan också i relation till exempelvis plats, kulturell tillhörighet, ålder och etnicitet.
Om vi återgår till Byes (2003) studie av manliga jägare och de lokala (rurala) jägarnas syn på den maskulinitet som de förknippar med de urbana männen i relation till hur man betraktar sig själv så är det inte givet att den ”tuffaste” maskuliniteten hänger ihop med ett ruralt liv. Vi bör vara försiktiga med att tillskriva män egenskaper beroende på var de bor eller var de är födda; egenskaper som kan ha utvecklats i särskilda områden men som reproduceras någon annanstans och som inte tar hänsyn till pågående förändringsprocesser. Det finns en risk att man glömmer bort att skilja mellan rurala maskuliniteter och rurala män.
Maskulinitet kan ses som en process som genomgår en ständig förändring. Den varierar över både rum och tid. Flera forskar visar
Bilaga 12
31
hur samhällsprocesser, som ekonomiska förändringsprocesser (t.ex. strukturförändringar) eller sociala och rumsliga processer (som migration) bidrar till förändrade maskuliniteter och femininiteter. Förändringsprocesser är viktiga att identifiera. Om man politiskt vill verka för ökad jämställdhet är det avgörande att se till pågående transformeringar; de utgör vägar in till ett fortsatt förändringsarbete. En utgångspunkt i ett för-givet-taget tillstånd riskerar att se förbi sådana möjligheter och snarare cementera existerande relationer. De förändringstendenser som har identifierats inom skapandet av olika rurala maskuliniteter påverkar i sin tur social och ekonomisk utveckling. Exempel på sådana förändringstendenser är en ökad social öppenhet och utveckling av en så kallad dialogisk maskulinitet. Här ingår bland annat betoning av faderskapet och värdering av miljön och naturen. I mäns strategier för att hantera vardagen, arbete och familj, finns ett större mått av gränsöverskridande och mix – olika situationer och förhandlingar kommer innehålla uttryck för olika maskuliniteter. Utrymme för variation är i sig en viktig grund för förändring.
Bilaga 12 SOU 2014:6
32
9 Sammanfattning
Ämnesområdet män, maskulinitet, jämställdhet och geografiska aspekter av dessa är ett fält som omfattar många forskningsinriktningar och perspektiv. Fältet har studerats med en mängd olika metoder och material – statistik, intervjudata, skönlitterära texter och mediaframställningar är exempel på material som ger oss en insikt i hur mångfacetterad frågan om män, jämställdhet och regionala och lokala utmaningar kan vara. Föreliggande rapport har betonat betydelsen av hur manligheter konstrueras avseende regional eller lokal tillhörighet och har därmed också försökt belysa alternativa förståelser och tolkningar för att undvika det som skulle kunna kallas för rumsdeterministiska antaganden.
En utgångspunkt för denna rapport var det ofta åberopade och problematiserade befolkningsmönster som innebär en överrepresentation av män i vissa glesbygder och en överrepresentation av kvinnor i storstäder. En sådan relation har inte en förklaring. Kvinnor och män flyttar till utbildning, arbete såväl som sociala nätverk. Samma orsaker gör också att man inte flyttar från en plats. En återkommande tanke är att såväl arbetsplatser som fritidsaktiviteter på landsbygden skulle vara ”manliga” i ett sådant avseende att kvinnor inte känner sig hemma eller delaktiga där. Det är inte något som har bekräftats i forskningen, däremot utgör arbetsplatser som gruvor, skogsindustrin liksom lantbruket ofta symboler för landsbygdens näringsliv och när fritiden ska beskrivas inleds det ofta med ”jakt och fiske”. Det finns en stark medvetenhet om att offentliga sektorn och turismnäringen, med många anställda kvinnor, är av stor betydelse. Kvinnor vistas också i skog och mark, äger hästar och är aktiva inom kultur och idrottsverksamhet. Men ”det manliga” är ofta det som syns och antas därför ibland förklara till exempel kvinnors migration från landsbygden. En fråga är om det också kan sättas i samband med den forskning som uppmärksammat en lägre flexibilitet hos män vad gäller arbetsmarknaden, en motvilja mot att närma sig otraditionella sektorer. Individers agerande hänger ihop med vilka alternativ som presenteras och synliggörs i det varjedagliga livet. Det finns också en tendens att det vi ser är det som bekräftar det vi redan vet. Synliggörande är ett viktigt begrepp – synliggörande av såväl kvinnors arbete och aktiviteter men också av mäns arbete inom exempelvis vård och omsorg.
Den ojämna befolkningsfördelningen av män och kvinnor kan tjäna som ett exempel på förekomsten av den urbana normen – det
Bilaga 12
33
vill säga att det existerar en rumshierarki där det som förknippas med det urbana har en högre position än det som förknippas med det rurala. I exemplet migrationsrörelser betyder det att det inte brukar framhållas som problematiskt att det bor fler kvinnor än män i städerna men att fler män än kvinnor på landsbygden är ett problem. Att stanna på landsbygden kan innebära att man betraktas som mindre ambitiös och utan mål. Om ett sådant synsätt blir utbrett kan det bidra till att förstärka bilden av en bygd eller region där individerna ses som problem snarare än som möjligheter och därmed som en plats man gärna lämnar. Viktigare att fokusera på är begränsningar i möjlighetsstrukturen avseende utbildning och arbete, en struktur som påverkar både män och kvinnor. En betydelsefull aspekt av möjlighetsstrukturen är den könssegregerade arbetsmarknaden; idéer kring vilka arbeten som kan innehas av män respektive kvinnor och som riskerar att begränsa båda könens möjligheter.
Manlighet konstrueras utifrån flera perspektiv. Rurala maskuliniteter skapas dels utifrån, genom att man från ett utifrån (t.ex. urbant) perspektiv definierar vilken manlighet som förknippas med det rurala och dels inifrån – hur män ser på sig själva i en rural miljö. Även om inte särskiljandet mellan urban och rural maskulinitet dominerar mäns liv, är det en dikotomi som lätt kan tas fram och användas när den behövs. Det finns färdiga paket av konnotationer som är delaktiga i identitetsskapande. Det kan vara positivt genom att det innebär gemenskap och bidrar till formandet av en fungerande identitet, men det kan också vara negativt eftersom det kan innehålla stigmatisering, andrefiering och bidra till negativa självbilder.
Geografin har betydelse men sambanden är inte ensidiga och det finns en risk att man begränsar synen på människors kapacitet genom en regional stigmatisering. Det betyder inte att problem och regionala skillnader inte skall tas på allvar – men problemlösning bör inte grunda sig på att det är det rumsliga i sig (som det rurala) som orsakar problemet. Viktiga ingredienser i arbetet med att uppnå en ökad jämställdhet är att beakta de rumsliga mönster som kan identifieras och som visar att det finns regionala skillnader i levnadsförhållande, men också att undvika att koppla dessa mönster till för-givet-tagna förklaringar liksom att beakta hegemoniska rumsliga relationer, som förekomsten av en urban norm.
Hur ska vi då undvika att cementera bilder av män och kvinnor på landsbygden i relation till städerna? Vikten av språkbruket har
Bilaga 12 SOU 2014:6
34
synliggjorts i debatten kring hur vi talar och skriver om utrikesfödda och på många områden har språkbruket liksom attityderna förbättrats. Även om problem kvarstår finns det lärdomar att hämta, vi bör undvika generaliseringar vad gäller såväl nationell som regional tillhörighet.
För att lösa konkreta problem med utbildningsnivå och utflyttning behövs det förändringar av idéer och attityder såväl som förändringar av möjlighetsstrukturen. Vikten av utbildning bör framhållas i alla miljöer och en arbetsmarknad i förändring kräver nya kompetenser. Utökad kunskap om sådana kompetenser liksom möjligheter att förvärva dem är avgörande för mäns och kvinnors möjligheter på landsbygden.
En omvandling av arbetsmarknaden kan utgöra en öppning för förändring genom att individer omprövar tidigare beslut och exponeras för tidigare okända möjligheter. En ständigt levande diskussion kring jämställdhet och kvinnors och mäns möjligheter – men utan ”regional andrefiering” – främjar den process som ska generera en ökad jämställdhet. En önskvärd och progressiv ansats fokuserar pågående förändringar och söker utökad kunskap kring öppningar för förändringsarbete.
Bilaga 12
35
Referenser
Abrahamsson, L. & Waara, P. 2005. Många manliga män. En studie
om hur kvinnor och män skildras i norrbottnisk massmedia.
Länsstyrelsen i Norrbottens län. Bell, D. 2006. Cowboy Love. I: Campbell, H., Bell, M. M. &
Finney, M. [red] 2006. Country Boys. Masculinities and Rural
Life. The Pennsylvania State University Press. Pennsylvania.
Bjarnason, T. & Thorildson, T. 2006. Should I stay or should I go?
Migration expectations among youth in Icelandic fishing and farming communities. Journal of Rural Studies 22(3), 290–300.
Boulden, W. T. 2001. Gay Men Living in a Rural Environment.
Journal of Gay & Lesbian Social Services 12(3–4), 63–75. Brandth, B. 1995. Rural masculinity in transition: Gender images in
tractor advertisements. Journal of Rural Studies 11(2), 123–133.
Brandth, B. 2002. Gender identity in European family farming: A
review of literature. Sociologia Ruralis 42(3), 181–200. Brandth,
B. & Haugen, M. S. 2000. From lumber jack to business manager. Journal of Rural Studies 16; 343–355. Brandth, B. & Haugen, M. S. 2005. Doing Rural Masculinity –
From Logging to Outfield Tourism. Journal of Gender Studies 14(1), 13–22.
Bye, L. M. 2003. Masculinity and rurality at play in stories about
hunting. Norwegian Journal of Geography 57(3); 145–153.
Campbell, H. & Bell, M. M. 2000. The Question of Rural Mascu-
linities. Rural Sociology 65(4), 532–546.
Campbell, H., Bell, M. M. & Finney, M. 2006. Masculinity and
Rural Life: An Introduction. I: Campbell, H., Bell, M. M. &
Finney, M. [red] 2006. Countryboys. Masculinity and rural life. University Park, PA: Pennsylvania State University Press. Cody, P. & Welsh, P. 1997. Rural Gay Men in Northern New
England: Life Experiences and Coping Styles. Journal of Homosexuality 33(1), 51–67.
Connell, R. W. 1995. Masculinities. University of California Press. Creed, G. W. & Ching, B. 1997. Knowing your place: Rural identity
and cultural hierarchy. Routledge.
Bilaga 12 SOU 2014:6
36
Dahlström, M. 1996. Young women in a male periphery — Experi-
ences from the Scandinavian north. Journal of Rural Studies 12(3), 259–271.
Doan, P. 2007. Queers in the American city. Gender, Place and
Culture 14(1), 57–74. Eriksson, M. 2010. (Re)producing a periphery. Popular
representations of the Swedish North. GERUM, Kulturgeografi 2010:2. Kulturgeografiska institutionen, Umeå Universitet.
European Commission. 2012. The Role of Men in Gender Equality
– European strategies & insights. Study on the Role of Men in
Gender Equality. December 2012. European Commission. Employment, Social Affairs and Inclusion.
Europé 2020 initiatives. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=956&langId=en. 2013-09-16. Flygare, I. 1999. Generation och kontinuitet. Familjejordbruket i två
svenska slättbygder under 1900-talet. Institutionen för landskapsplanering. Avdelningen för Agrarhistoria. Sveriges Lantbruksuniversitet.
Forsberg, G. 1998. Regional variations in the gender contract:
Gendered relations in labour markets, local politics and everyday life in Swedish regions. Innovation: The European Journal of
Social Science Research 11(2), 191–209. Forsberg, G. 2001. The difference that space makes. A way to describe
the construction of local and regional gender contracts. Norsk
Geografisk Tidsskrift 55(3), 161–165. Forsberg, G., 2008. På gränsen till genusbrott. I: Berger, S. [red.]
Regional utveckling – om produktion, livskvalitet och inflytande. Karlstad: Karlstad University Press. Forsberg, G. & Stenbacka, S. 2013. Mapping Gendered Ruralities,
European Countryside, 5(1), 1–20. Forsberg, G. & Stenbacka, S. (kommande) Creating and Chal-
lenging Gendered Ruralities – Analysing place-specific gender contracts.
Forsberg, G. Lundmark, M. & Stenbacka, S. 2012. Demografiska
myter. Föreställningar om landsbygden – mer myter än faktiska fakta. Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB.
Bilaga 12
37
Grubbström, A., Stenbacka, S. & Joosse, S. [kommande] Balancing
family traditions and business. Gendered strategies for reaching future resilience among farmer students.
Helve, H. [red] 2003. Ung i utkant. Aktuell forskning om gles-
bygdsungdomar i Norden. Temanord 2003:519. Köpenhamn:
Nordiska ministerrådet. Jamieson, L. 2000. Migration, place and class: Youth in a rural area.
Sociological Review 48(2), 203–223. Jansson, A. 2013. The Hegemony of the Urban/Rural Divide:
Cultural Transformations and Mediatized Moral geographies in Sweden. Space and Culture 16(1), 88–103.
Javefors Grauers, E. 2003. Kvinnor och män som jordbrukare.
NUTEK. Joelsson, T. 2013. Space and Sensibility. Young Men´s Risk-Taking
with Motor Vehicles. Linköping Studies in Arts and Science.
Dissertations No. 574. Linköping University. Johansson, S. 1999. Genusstrukturer och lokala välfärdsmodeller.
Fyra kommuner möter omvandlingen av den offentliga sektorn.
Geografiska Regionstudier nr. 40. Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Johnson, L. C. 2008. Re-placing gender? Reflections on 15 years of
Gender, Place and Culture. Gender, Place and Culture 15 (6), 561–574.
Kåks, H. 2011. Ung och fri? I: Möller, P. [red] Vem bygger landet?
Om unga vuxna i den regionala utvecklingen. Gidlunds bokförlag, 15-25. Lindsay, C., McCracken, M. & McQuaid, R. W. 2003. Unemploy-
ment duration and employability in remote rural labour markets.
Journal of Rural Studies 19, 187–200. Liepins, R. 2000. Making Men: The Construction and Representation
of Agriculture-Based Masculinities in Australia and New Zealand.
Rural Sociology 65(4), 605–620. Little, J. & Austin, P. 1996. Women and the rural idyll. Journal of
Rural Studies 12(2), 101–111. McDowell, L. 2003. Masculine identities and low-paid work: young
men in urban labour markets. International Journal of Urban and
Regional Research 27(4), 828–848. Mingay, G. E. 1989. [ed.] The Rural Idyll. London. Routledge.
Bilaga 12 SOU 2014:6
38
Munkejord, M. C. 2009. Hjemme i Nord. En analyse av stedsopp-
levelser med utgangspunkt i kvinnelige og mannlige innflytteres fortellinger om hverdagsliv i Havøysund og Vadsø, Finnmark.
Avhandling. Institutt for planlegging og lokalsamfunnsforskning. Universitetet i Tromsø. Möller, P. [red] Vem bygger landet? Om unga vuxna i den regionala
utvecklingen. Gidlunds bokförlag
Ni Laoire, C. 2002. Young farmers, masculinities and change in rural
Ireland. Irish Geography 35(1), 16–27.
Nilsson, K. 2001. Migration among Young Men and Women in
Sweden. GERUM, Kulturgeografi 2001:2. Kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet. Umeå.
Oskarsson, M. 2011. Det (o)jämlika medborgarskapet – politisk
alienation vs politisk integration. I: Holmberg, S., Weibull, L. &
Oscarsson, H. [red] Lycksalighetens ö. Fyrtioen kapitel om politik, medier och samhälle. SOM-undersökning 2010, SOMrapport nr 52. Göteborg: SOM-institutet. Peter, G., Bell, M. M., Jarnagin, S. & Bauer, D. 2000. Coming Back
Across the Fence: Masculinity and the Transition to Sustainable Agriculture. Rural Sociology 65(2), 215–33.
Pettersson, K. & Arora-Jonsson, S. 2009. Den osynliga entrepre-
nören. Genus och företagande i de gröna näringarna. Stockholm:
Lantbrukarnas Riksförbund, LRFs Jämställdhetsakademi. 2009. Rye, J. F. 2006. Rural youths´ images of the rural. Journal of Rural
studies 22, 409–421. Stenbacka, S. 2001. Landsbygdsboende i inflyttarnas perspektiv.
Intention och handling i lokalsamhället. Geografiska
Regionstudier nr. 42. Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Stenbacka, S. 2008. Rural identities in transition: Male unemploy-
ment and everyday practice in the North of Sweden. I: Asztalos
Morell, I. & Bock, B.B. [Eds.]. Gender regimes, citizen participation and rural restructuring. Amsterdam: Elsevier. 83–111. Stenbacka, S. 2011. Othering the rural: About the construction of
rural masculinities and the unspoken urban hegemonic ideal in Swedish media. Journal of Rural Studies 27, 235–244.
Bilaga 12
39
Stenbacka, S. & Forsberg, G. 2013, Rumsliga genusanalyser med
aktören i fokus, I: Förte, A; Kranvik, B; Gunnerud Berg, N &
Dale, B. [eds.] Å Finne sted. Metodologiske perspektiver i stedsanalyser, Trondheim: Akademika forlag. Svensson, L. 2006. Vinna eller försvinna? Drivkrafter bakom ungdomars utflyttning från mindre orter. Linköping: Linköping Studies in Arts and Science. Svensson, L. 2011. Ungdomars bristande intresse för lokal utveckling
– en självuppfyllande profetia? I: Möller, P. [red] Vem bygger landet? Om unga vuxna i den regionala utvecklingen. Gidlunds bokförlag, 26–38.
Thissen, F., Drooogleever Fortuijn, J., Strijker, D. & Haartsen, T.
2010. Migration intentions of rural youth in the Westhoek,
Flanders, Belgium and the Veenkoloniën, The Netherlands.
Journal of Rural Studies 26, 428–436. Vanderbeck, R. M. & Morse Dunkley, C. 2003. Young People´s
Narratives of Rural-Urban Difference. Children´s Geographies 1(2), 241–259.
Wiborg, A. 2004. Place, Nature and Migration: Students´ attachment
to their Rural Home Places. Sociologia Ruralis 44; 416–432.
Waara, P. 1996. Ungdom i gränsland. Umeå. Boréa bokförlag. Waara, P. 1998. “Between the border”. YOUNG, Nordic Journal of
Youth Research 6, 38–52. Waara, P. 2011. Mellan något och någon – forskning om ungdom på
landsbygden. I: Möller, P. [red] Vem bygger landet? Om unga och vuxna I den regionala utvecklingen. Gidlunds förlag, 114– 129.
Bilaga 13
1
Bilaga 13
Jämställdhet, etnicitet och ”andra män” - ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration
Mehrdad Darvishpour
Mehrdad Darvishpour är fil.dr. i sociologi från Stockholms universitet och senior lektor i socialt arbete vid Mälardalens Högskola. Han har genomfört ett antal studier på temat kön,
etnicitet och familj.
Bilaga 13 SOU 2014:6
2
Innehåll
1. Inledning ..................................................................................... 3 2. Konstruktion av ”invandrarmän” som andra män .................... 5
3. Manlighet, migration och etnicitet utifrån ett intersektionellt perspektiv ......................................................... 9 4. Paradoxala förändringar av maskuliniteter efter migrationen ............................................................................... 12
5. Upplevelse av diskriminering och omvandling till ”den andre” ........................................................................................ 14 6. Omvänd klassresa efter migration kan förstärka patriarkal maskulinitet ............................................................. 16
7. Maktförskjutning i genusrelationer: ett hot mot patriarkal maskulinitet ............................................................. 17 8. Maktförskjutning i relationer mellan föräldrar och barn försvagar det patriarkala faderskapet ....................................... 19
9. Tre former av familjemönster och maskuliniteter efter migration ................................................................................... 20 10. Männens bemötande av kris i maskulinitet efter invandring ................................................................................. 23
11 Etnicitet, ungdomar och förändring av maskulinitet ............. 24 12. Slutord ....................................................................................... 27
Källförteckning litteratur .................................................................. 28
Bilaga 13
3
1. Inledning
Förändringar av genusrelationer och strävan efter jämställdhet i dagens Sverige har aktualiserat diskussionen om bilden av maskulinitet inom familjen och i samhället. Kvinnors positioner har i många avseende förändrats i dagens samhälle. Frågan är om männens positioner också i lika utsträckning har förändrats. Frågan är speciellt angelägen beträffande män som emigrerat från länder med hårdare patriarkala strukturer. Denna grupp kan i många fall uppleva drastiska förändringar av genusrelationer och manliga identiteter efter invandringen. Frågor om etnicitet, maskulinitet och jämställdhet är komplexa. Män med invandrarbakgrund är olika. Det finns allt från feminister till förespråkare för traditionella patriarkala värderingar. Man kan lyfta fram en rad likheter mellan män med utländsk och svensk bakgrund, där socioekonomisk status, utbildning eller andra faktorer är viktigare än etniska härkomst. Samtidigt så präglas invandrade mäns situation och position när det gäller genusrelationer av en rad specifika faktorer som hänger samman med erfarenheter av migration. Exempelvis kan makt- eller statusförlust för många män som hänger samman med migration ha positiva men också många negativa effekter på jämställdhet. Ett tydligt exempel som påverkar mäns med utländsk bakgrund position som män negativ är deras upplevelser av en särskild form av diskriminering.
Forskningen kring förändringar av maskulinitet och dess samband med nya genusrelationer och jämställdhet är relativt omfattande i Sverige (se t.ex. Ekenstam, 2007; Gottzén & Jonsson, 2012; Hagström, 1999; Hearn 2000; Hearn & Pringle, 2006; Holmgren, 2011; Jalmert, 1984, 1992; Johansson, 2000; Johansson & Klinth 2007; Johansson & Kuosmanen, 2003; Johansson & Lunneblad, 2012; Järvklo, 2011; SOU 2005:66; Wetterberg, 2002). Denna forskning tyder på att det finns många barriärer som motverkar jämställdhetsutvecklingen hos män i Sverige, men man betonar också uppkomsten av - och normbildningen kring - ”den nye mannen” och en förändring av maskuliniteter. Dock, denna forskning saknar i många fall ett inkluderande perspektiv på invandrade män och att det tenderar att ha en ”etnonormativ” utgångspunkt. Medan en diskussion om ”de andra männen” inom genusforskning skapar möjligheter till mer pluralistiskt sätt att diskutera om förändringar av manligheter (Johannson & Lunneblad, 2012).
Bilaga 13 SOU 2014:6
4
Forskning kring förändring av maskulinitet bland män med utländsk härkomst har vuxit på senare tid, även om det fortfarande är ett begränsat fält (se t.ex. Catommeris, 1998; Darvishpour 2002, 2004, 2010; Farahani, 2012, 2013; Gerholm, 2002; Gottzén & Jonsson, 2012; Hammarén, 2008; Hansson, 2010; Johansson & Lunneblad, 2012; Khosravi, 2009; Månsson, 1984). Problemet är att forskningen om jämställdhet har tenderat att bortse ifrån den etniska differentieringen samtidigt som den traditionella forskningen kring etniska minoriteter sällan har fokuserat på genusaspekter, även om detta förändrats inte minst i internationell forskning kring migration och genus (se t.ex. Donaldsson et al, 2009; Heran et al, 2013).
I denna rapport kommer jag att utifrån mina och andra studier att beskriva förändringar av maskulinitet bland män i Sverige med utländsk härkomst. En del av de aktuella studierna som redovisas nedan utgår från ett teoretiskt resonemang och andra bygger på empiriska undersökningar om maskulinitet och migration i Sverige. Jag kommer även att problematisera konstruktionen av ”invandrarmän” och ”invandrarfamiljer” som ett enhetligt begrepp och beskriva hur klass, kön, ålder, sexuell läggning och etniska aspekter såsom upplevelse av invandring, vistelsetiden och diskriminering kan påverka männens maktposition, maskulinitetsmönster och attityder efter invandringen till Sverige. Sverige.
När det gäller empiriska undersökningar om migrationen, maskulinitet och sexuell läggning i Sverige bör man dock konstatera att denna forskning är mycket begränsad (se t.ex. Haansbaek, 2002). Haansbaek menar att gruppen drabbas av minst en dubbelmarginalisering som bottnar i såväl deras sexuella läggning som deras etniska minoritetsstatus. Han menar vidare att många som tillhör HBT-gruppen tenderar att dölja sin sexuella läggning för att skydda sig mot kränkning och andra negativa attityder. De berättar mest för sina närmaste vänner. Eftersom empirisk forskning kring homosexualitet, invandring och maskulinitet i Sverige är mycket begränsad kommer det inte att behandlas i denna studie.
Bilaga 13
5
2. Konstruktion av ”invandrarmän” som andra män
Vissa skulle hävda att det i svensk jämställdhetsdiskurs finns en stereotyp bild av svenska män som jämställda och invandrade män som patriarkala. Med andrar ord kritiserar fler genusforskare (t.ex. Eriksson, 2003; Gottzén & Jonsson, 2012; Pringle, 2012) att bilden av ”Sverige som en jämställt och barnvänligt samhälle”, inte enbart bidragit till att osynliggöra mäns våld mot kvinnor och barn, utan även utifrån detta perspektiv konstrueras bilden av ”de andra männen”. Eftersom ”vanliga” svenska män associeras som jämställda, blir de våldsamma männen den ”vanliga” svenska mannens andre, d.v.s. den ”problematiskt maskulina” (Gottzén, 2012). Detta kan bl.a. förklara varför det hedersvåld som riktas mot etniska minoriteter uppmärksammas allt mer utifrån ett kulturbetingat perspektiv.
Under de senaste decennierna har dock flera forskare ”vågat göra skillnaden” och beskriver hur invandrade mäns och kvinnors syn på jämställdhet, heder, sexualitet och patriarkalitet skiljer sig från svenskars (se t.ex. Al- Baldawi, 1998; Schlyter, 2004; Schlytter m.fl. 2009; Sjögren, 2006; Wikan, 2004). Många forskare har samtidigt uppmärksammat hur debatten om hedersmord, patriarkaliska familjer och utsatta flickors situation har bäddat för en diskurs som placerar etniska minoriteter utanför den svenska jämställdhetens gränser. Svenskheten associeras med ett land och med en kultur med jämställda principer och en unik frizon från könsförtrycket (de los Reyes m.fl., 2002; Wikström 2012). Med andra ord skapar svensk jämställdhetsdiskurs möjligheter för en debatt som legitimerar kritik av invandrade grupper genom att betona att de inte är jämställda. Därmed bidrar en sådan diskurs till att dela upp invånare i Sverige efter de som tillhör den svenska jämställda samhörigheten och de som inte gör det, det vill säga invandrarna. Utgångspunkten för den dominerande diskursen är att invandrade familjer framställs som patriarkala och problematiska och svenskhet ses som den enda möjliga förebild för jämställdhetsfrågor (de Los Reyes m.fl. 2002; Darvishpour m.fl. 2010; Wikström, 2011, 2012).
Vissa forskare (Hobson & Helgeren, 2008) betonar att en sådan syn i debatten kring hedersmord har ökat möjligheten för främlingsfientlighet i nordiska länder. Man utgår ofta från att familjer med hederskultur är essentiellt annorlunda än svenska familjer.
Bilaga 13 SOU 2014:6
6
Flera forskare har problematiserat bilden av ”invandrarmän” som ett enhetligt begrepp vilka ofta framställs som ”potentiellt förtryckande” (se t.ex. Khosravi, 2009; Darvishpour, 1999; 2010; Gottzen & Jonsson, 2012; Wikström 2012 a; Farahani, 2012). Man menar att kategorin ”invandrarkultur” likaså ”invandrarman” i allmänhet inte existerar. Att försöka betrakta världen som bestående endast av två kulturer - den svenska och icke svenska – är långtifrån verkligheten. Denna bild baseras på ett etnocentristiskt perspektiv som skulle vilja blåsa liv i ett ”vi”- och ”de”-tänkande där svenska män framställs som jämställda och ”invandrade män” som patriarkala. Mulinari (2009) går ett steg längre och menar att i stället för invandrare bör man använda begreppet rasifierade grupper för att understryka att det inte är migrationen i sig som skapar dessa grupper utan migrationsprocesser reglerade genom ”ras” som kategori. Därför utsätts inte europeiska invandrade män och kvinnor som är ”vita” jämfört med dem som ser ”annorlunda” ut och kommer utanför västvärlden menar Mulinari (2009).
Denna bild framställs ofta i media där ”invandrare” och framförallt ”invandrarmän” från Mellanöstern och Afrika framställs som kollektiva, traditionella och förtryckande, vilket kontrasteras mot svenskheten som framställs som individuell, modern och jämställd. Exempelvis får våld av svenska män ofta en individuell förklaring medan invandrarmännens våld ofta kollektiviseras med hänvisning till religiösa och kulturella särdrag (Brune, 2001, 2004; Gottzen & Jonsson, 2012). Brune (2004) menar att media förknippar unga män med invandrarbakgrund med i princip främst frågor som rör kriminalitet, gängsbildning och arbetslöshet, sexuellt amoraliskt beteende och machostil.
På så sätt indelas ”invandrare” i två kategorier och schabloner där den ena är offer (hjälplösa flyktingar, utsatta förtryckta invandrarkvinnor och -flickor). Den andra är problemet (främlingen, kriminell invandrare, den kvinnoförtryckande och sexistiska ”invandrarman”) (Dahlstedt, 2001). Grip (2002) uppmärksammar att denna typ av uppdelning öppnar för en berättigad och ”politisk korrekt” anledning att utrycka fördomar mot ”invandrarmännens kultur” som förtrycker sina kvinnor samtidig som den förstärker den positiva bilden av vår västerländska identitet genom att betona att de inte är jämställda som vi (Grip 2002, Brune, 2004). Dessa stereotyper medför ibland en bild av ”invandrarkvinnor” som ”perfekt offer” som måste frigöras med hjälp av majoritetssamhället samtidigt som ”invandrarmännen” som patriarkal maskulinitet bör fostras om. Man
Bilaga 13
7
kan dock inte bortse ifrån att det även förekommer liknande stereotyper av män och kvinnor vid analys av våldet inom svenska familjer. Men dessa stereotyper är vanligare framförallt om män och kvinnor som kommer från islamiska länder. I sådana fall framhävs och förklaras våldet och tvång med deras patriarkala kvinnosyn som styrs av deras kulturella och religiösa handlingar.
Min intervjuundersökning om iranska familjer i Sverige (Darvishpour, 2004) visar att bilden av dessa män som ”perfekta gärningsmän” som är våldsamma, patriarkala och kvinnoförtryckande och kvinnor som ”perfekta offer” som är passiva offer för sin kultur och sin omgivning försvårar förståelsen av kvinnornas maktresurser och möjligheter och männens anpassningsförmåga till utveckling av jämställdhet.
I väst har attityden till muslimer blivit mer negativ, särskilt under de senaste decennierna och framförallt efter 11 septemberattackerna 2001 (Carbin, 2010). Den ”muslimska mannen” uppfattas oftast som patriarkal och ”muslimska kvinnan” har beskrivits som undergiven, förtryckt och på efterkälken. I det västerländska perspektivet har majoritetssamhället till uppgift att ”befria” de förtryckta muslimska kvinnorna. För det första är denna syn etnocentrisk och förenklad. Chandra Mohanty (1988:8) påpekar att den universella bilden av ”tredje världens kvinna” och framför allt av ”muslimsk kvinna” har konstruerats genom att man ensidigt betonar könsskillnaderna och könssegregationen i tredje världen, och jämfört dem med väst där kvinnan förmodas vara sekulär, frigjord och ha kontroll över sitt eget liv. Det är viktigt att betona att även många svenska och andra västerländska kvinnor fortfarande är förtryckta på olika sätt och många svenska män är patriarkala och att det fortfarande finns en genusordning som reglerar könsrelationer. Alla kvinnor som kommer från ”tredje världen” eller från islamiska länder är dessutom inte passiva och okunniga. Likväl som alla män som kommer från dessa länder inte nödvändigtvis har ”kvinnoförtryckande” attityder och beteende. Detta synsätt leder till en schablonartad bild av ”invandrarmän” och framförallt ”muslimska män” som enbart förtryckande.
För det andra innebär detta synsätt att man glömmer bort att män och kvinnor som kommer från andra länder inte utgör en homogen grupp. Deras synsätt på könsrelationer hör samman med deras klasstillhörighet, ålder, sexuell läggning, kulturell bakgrund, utbildning och ställning i samhället. En del män och kvinnor som har invandrat till Sverige - liksom inom en del svenska familjer –
Bilaga 13 SOU 2014:6
8
har bättre förutsättningar för en jämställd relation än i andra. Detta kan vara en av de viktigaste anledningarna till att vissa invandrarfamiljer kan klara familjekriser och konflikter på ett konstruktivt sätt och leva lyckliga och relativt jämställda (Darvishpour, 2004). För det tredje leder denna stereotyp om invandrarkvinnor som förtryckta, passiva, okunniga och isolerade och männen som enbart förtryckande, våldsamma och problematiska till att man oftast fokuserar på deras ”problem” och sällan på deras möjligheter och handlingsförmåga för konstruktiv utveckling.
Brune (2004, 2006) betonar att när man förknippar våldshandlingen med kultur eller religion innebär det även att muslimska män som inte begår våldshandlingar mot kvinnor ändå bli potentiella kvinnomisshandlare, eftersom egenskapen ses som kulturellt eller religiöst bundet. Hon menar vidare att emellertid framställs svenska män som misshandlar kvinnor oftast som individer med olika individuella problem och aldrig kopplas till hans ”svensk kultur” eller liknande.
Man bör dock konstatera att en del inom svensk forskning betonar könsmaktordningen som avgörande orsaker till våldet mot kvinnor (t.ex. Lundgren m.fl. 2001).
George L. Mosse (1998) visar i sin studie hur stereotyper av mannen förändrats med tiden. Han hävdar att de negativa stereotyperna haft en viktig betydelse för att definiera det dominerande mansidealet i västvärlden. Han pekar på hur juden under 1930-talet var motbilden till andra europeiska män. I dagens Sverige verkar ”invandrarmannen” och framförallt ”muslimska män” utgöra denna motpol till den svenska mannen. När man talar om invandrarmän eller muslimsk män är det större sannolikhet att det är ”de andra” som ”bärare av traditionstyngda patriarkala strukturer” som man siktar på (Bredström, 2005). Med andra ord är ”invandrarmannen” detsamma som sin stereotyp medan bilden av den svenska mannen visar upp betydligt mer variation (Magnusson, 2007).
Att det är ”de andra” och inte ”vi” som kulturaliseras synliggör att normalitet kopplas till svenskheten. Svenskheten är alltså inte en kultur (Hammaren, 2008). Frågan är hur stereotyper, stämpel, fördomar och konstruktioner av ”invandrarmän” kan påverka attityden bland människor med utländsk härkomst till maskulinitet och hur män som emigrerat till Sverige kan bemöta dessa utmaningar.
Bilaga 13
9
3. Manlighet, migration och etnicitet utifrån ett intersektionellt perspektiv
Invandringen kan innebära omställningar som kan påverka mäns upplevelser och attityder kring könsroller. En del forskning har gjorts kring utrikesfödda mäns förutsättningar och upplevelse av integration, deras delaktighet i arbetslivet, förändring av genusrelationer samt deras familjerelationer och attityder till sexualitet. Allt fler forskare har börjat ifrågasätta ett endimensionellt och kulturbetingat perspektiv (Bredström, 2002, 2005; Catommeris, 1997; Darvishpour, 2002, 2004, 2006; Farahani, 2012, 2013; Gottzen & Jonsson, 2012; Hammarén, 2008; Johansson & Lunneblad, 2012; Khosravi, 2009; Kuosmanen, 2001; Mulinari, 2009; Reimers, 2005; Wikström, 2011, 2012). Forskarna menar att det postkoloniala perspektivet kan ge en bättre utgångspunkt för att studera förändring av maskuliniteten efter invandringen utan att ”andrafiera” männen med utländsk härkomst eller/och överbetona deras kulturella skillnader. Andra studier har dock fokuserat mest på familjekonflikter, invandrarmännens våld mot kvinnor, hedersförtryck och andra problem som finns hos invandrade familjer (se t.ex. Al- Baldawi, 1998; Schlyter, 2004; Schlyter, 2009; Sjögren, 2006; Wikan, 2004). Den sistnämnda forskaren insisterar på att ett kulturbetingat perspektiv kan förklara inte minst ”invandrarmäns” avvikande attityder från svenska ideal för jämställdhet. Dessa forskare menare att den stora invandringen till Sverige under de senaste decennierna har fört med sig annorlunda synsätt och värderingar, vilket skapade problem i mötet mellan olika kulturer och traditioner inte minst när det gäller frågor rörande kvinnosyn, barns villkor, familjelivet och individens rättigheter. Ett kulturbetingat perspektiv vid studie av männen med utländsk härkomst riskerar dock att öka andrafiering av ”invandrarmän”. I dessa sammanhang presenteras ofta, en ensidig och problematisk bild där invandrarskap och svenskhet står som två motpoler.
Som nämnts har många andra forskare ifrågasatt dessa kulturbetingade perspektiv som stigmatiserar den negativa bilden av män med utländsk härkomst som ”avvikande män”. Det kulturbetingade perspektivet med sina förenklade bilder, stereotyper, kategoriseringar och betoning på kulturella särdrag förstärker ett ”vi och domtänkande” (Darvishpour, 2011).
Andra forskare (t.ex. Andersson & Lundberg, 2000; Elden, 2003) har även hävdat att männens attityd och handlingar inom
Bilaga 13 SOU 2014:6
10
familjer som har emigrerat till Sverige bör ses som en del av det universella patriarkala kvinnoförtrycket eller/och bör studeras utifrån bakomliggande socioekonomiska faktorer och klasspositionen. Problemet är att även ett renodlat universalistiskt perspektiv som enbart studerar universella aspekter som berör maskulinitet och kön och klass riskerar att bortse från partikulära omständigheter som många män med utländsk härkomst kan uppleva. Ett tydligt exempel är statusförlusten och maktförskjutningen som många män upplever efter invandringen tack vare diskriminering, marginalisering och förändring av maktrelationer i köns- och generationsrelationer, vilka kan påverka deras attityder till maskulinitet drastiskt.
Därför anses att attityder till maskulinitet hos män som emigrerat bör studeras i ett intersektionellt perspektiv. Det vill säga ett synsätt som tar hänsyn inte bara till kulturella särdrag eller könsmaktordningen utan också andra viktiga faktorer såsom klass, ålder, sexuell läggning, diskriminering samt de maktförskjutningar som ofta sker i par -och generationsrelationer efter migrationen.
Poängen med ett intersektionellt perspektiv är att det med sin antirasistiska, feministiska och postkolonialla utgångspunkt problematiserar bilden av män med annan etnisk tillhörighet och framförallt ”invandrade män” som avvikande män samtidigt som problem med exempelvis drastisk förändring av maktrelationer i familjer eller statusförlust går att belysas. Det postkoloniala perspektivet skapar en möjlighet för att kritiskt analysera specifika typer av erfarenheter av migration, etnicitet, ”ras” etc. Perspektivet kritiserar konstruktionen av europeiskt och ”vithet” som skapats genom exkluderandet av andra människors erfarenhet och bidrag till utveckling, framförallt människor som kommer från Asien och Afrika (Mulinari, 2009, Wikström, 2009).
Ett tydligt exempel är diskussionen kring hedersproblematiken (Carbin, 2010, 2010 a; Darvishpour m.fl., 2010, Darvishpour 2011; Wikström, 2012 a). I fallet Fadime Shahindal beskrivs hon och fadern i termer av att hon valde att leva ”svenskt” medan familjen valde att leva ”kurdiskt”. Reimers (2005) betonar att beskrivning av Fadimes fall och hennes föräldrar motsvarar den stereotypa bilden av en icke svensk kultur där mannen är kvinnoförtryckande och kvinnan underordnad och förtryckt medan svenskheten står för normalitet och jämställdhet. Utredningen (SOU, 2005:56) visar också att även i andra sammanhang svenskhet sammankopplas med normalitet samtidigt som invandrare konstrueras som annorlunda
Bilaga 13
11
och problematiska utifrån betoning på kulturella särdrag. Exempelvis framför familjerättssekreterare olika förklaringar till mäns våld mot kvinnor beroende på om förövaren har utländsk härkomst eller inte. Våld av män med utländsk härkomst förklaras utifrån ”deras kultur” medan svenska mäns våld uppfattas som uttryck för psykiska störningar, missbruk eller dålig uppfostran (SOU, 2005:56).
Det innebär inte att man ska förneka att olika former av hedersrelaterat våld som förekommer. Men ett kulturbetingat perspektiv tolkar hedersvåld som ett avvikande beteende som har sina rötter endast i en annan kultur, vilket krockar med svenska normer och värderingar. En kulturell anpassning är det bästa sättet att öka jämställdheten inom invandrade familjer enligt detta synsätt (se t.ex. Schlytter, 2002; Wikan, 2004; Sjögren, 2006). I det perspektivet reduceras ”de” till problem och ”vi” uppfattas som enda lösningen.
Frågan är dock om man inte ska utgå ifrån ett intersektionellt perspektiv som strävar efter att med en kontextuell och ett mångfaldigt synsätt nyansera bilden av hedersförtryck. I det perspektivet är man inte enbart kritisk till de kulturbetingade tankesätten som studerar hedersvåldet i Sverige som partikulära fenomenen. Det intersektionella perspektivet är samtidigt kritisk till ett universellt könsmaktsperspektiv som somliga förespråkar (t.ex. Elden, 2003). Man menar att det kan reducera hedersförtrycket enbart till en del av det universella våldet mot kvinnor och därmed bortser analysen från de hårda och speciella omständigheter som bland annat många kvinnor med annan etnisk bakgrund drabbas av (Carbin, 2010 a; Darvishpour m.fl. 2010). Dessa förhållanden samt etnisk diskriminering och exkludering kan motverka utveckling av jämställdrelationer inom familjen och kan till och med förstärka patriarkala värderingar (Darvishpour, 1999, 2006). Att hedersproblematiken bör ses i ett intersektionellt perspektiv innebär att istället för att fokusera på kulturella särdrag bör man främst fokusera på olika maktordningar såsom kön, klass, ålder, etniska relationer (integration och diskriminering) samt de maktförskjutningar som man ofta ser inom familjer utifrån kön och generationsperspektiv efter invandringen. En annan poäng med intersektionellt perspektiv är att det ifrågasätter andrafiering av människor med utländsk härkomst.
Nina Lykkes (2009) betoning av intersektionalitetsperspektivet möjliggör analyser av de maktförhållanden som ligger bakom kategor-
Bilaga 13 SOU 2014:6
12
iseringar och som ibland döljs av konstruktionen av skilda attityder och identitetsskapande. Perspektivet avslöjar hur kategoriseringar – inte minst utifrån etniskt perspektiv- reproducerar dominerande diskurser på flera olika nivåer. När det gäller maskulinitet ska man inte se den som en fast och determinerande kategori utan att man bör studera hur olika slag av maktordningar och kategorier konstruerar varandra i en ständig differentieringsprocess. Då har man möjlighet att studera hur maskulinitet och andra kategorier definieras, omförhandlas och skapas på ett individuellt plan (Wikström, 2012).
Intersektionella analyser innebär inte att alla maktrelationer alltid har lika stor betydelse för analysen av förändring av genusrelationer och maskuliniteter efter migration. Det handlar om att välja ut relevanta kategorier och motivera dessa i förhållande till kontexten. Genom att studera samverkan mellan olika former och kategorier av diskriminering, marginalisering och ojämlikt baserade maktrelationer ger intersektionalitet ett mer nyanserat och mångfacetterat perspektiv för att studera förändringar av könsroller, maskulinitet och jämställdhet som relateras till etnicitet och invandring (de los Reyes, Mulinari, 2005). Inom ramen för det perspektivet kan exempelvis även majoritetssamhällets attityder vara en del av problemet som bidrar till de invandrade männens utanförskap, segregation och att de blir ”andre männen”.
Nedan ska migrationens paradoxala påverkan på maskuliniteten beskrivas. Å ena sidan förklaras hur klassklyftor, marginalisering, diskriminering, stigmatisering och konstruktion av ”invandrarmän” som ”avvikande män”, vid sidan av maktförskjutning av köns- och generationsrelationer, kan förstärka patriarkala attityder hos en del män med utländsk härkomst. Å andra sida förklaras hur kvinnors förbättrade möjligheter lägger grund för mer jämställda relationer hos män efter migration (se t.ex. Darvishpour, 2004, 2008).
4. Paradoxala förändringar av maskuliniteter efter migrationen
Empirisk forskning kring hur invandring och utländsk härkomst påverkat männens maktposition och förändring av deras bild av maskulinitet inom familjer och samhället är begränsad (se t.ex. Darvishpour, 1999, 2004; Hammaren, 2008; Kuosmanen, 2001). Migration innebär stora förändringar och många utmaningar, ett brott i levnadsförloppet som för många medför att de mister sitt
Bilaga 13
13
sociala sammanhang. Men som tidigare nämnts, männens position och attityder i det nya landet skapas inte endast genom deras socioekonomiska förutsättningar utan även majoritetssamhällets bemötande har stor betydelse. Med andra ord bör man förutom socioekonomisk och kulturell bakgrund, även studera andra viktiga faktorer såsom klassposition, ålder, upplevelse av migration, vistelsetiden, diskriminering samt upplevelse av de intensifierade konflikter och maktförskjutningar som ofta sker i köns- och generationsrelationer inom familjer med utländsk härkomst.
För en del av männen har invandringen inneburit en klassresa uppåt. Exempelvis visar min undersökning om iranska familjer i Sverige (Darvishpour, 2004) att många politiska flyktingar som kom från Iran tillhörde en välutbildad modern och sekulär grupp som hade en större kulturell konflikt med de dominerande värderingarna i hemlandet. Det innebar en strukturell barriär som motverkade deras karriärutveckling och de upplevde en ”intern exil” i hemlandet. När dessa människor kommer till Sverige har de bättre förutsättningar för att efter en tids vistelse känna sig mer ”hemma” i det moderna samhället och kunde ekonomisk, socialt och kulturellt gör en bättre karriär i det nya landet. En undersökning i USA (Mahdi, 1999) visar dessutom att iranska män och kvinnors attityd till invandringen varierar mycket beroende av framförallt deras klassbakgrund och upplevelse av invandringen. De som tillhörde övre medelklassen eller överklassen och som förlorade sin position och sina tillgångar efter invandringen hade en negativ attityd till det nya landet. För män och kvinnor från lägre medelklass som kunde förbättra sin position efter invandringen gällde det omvända.
Min forskning visar också att invandring för vissa män har inneburit att förutsättningar för att förstärka jämställda attityder har underlättats (se t.ex. Darvishpour, 2004). Den visar även att mindre grupper av män redan i hemlandet hade relativ positiv syn på jämställdheten. Män och kvinnor från norra Iran har exempelvis friare syn på sexuella attityder och större tolerans mot jämställdhetens principer än människor från de flesta övriga provinser i Iran. En anledning kan vara att kvinnor i norra Iran har en stark position i produktion och arbete samt att religiös övertygelse är relativ svag i norra delen av Iran.
Denna undersökning visar också att män med utländsk härkomst som har hög utbildning och goda socioekonomiska förutsättningar i större utsträckning kunde anpassa sig till jämställda attityder och till
Bilaga 13 SOU 2014:6
14
kvinnornas ökade maktresurser, vilket kommer att redovisas mer nedan.
För många män innebär däremot invandringen negativa konsekvenser speciellt i början av invandringen. Några av de negativa konsekvenserna för män som emigrerat till Sverige speciellt från ”tredje världen” kan vara följande; flyktingskap, främlingskap, osäkerhet och otrygghet, utanförskap och segregation, brist på språkkunnighet, kulturella påfrestningar, förlust av tidigare manliga privilegier och social status, upplevelse av diskriminering och att för fösta gången bli ”den andre” (Ahmadi, 2001; Darvishpour, 2004; Farahani, 2013).
Dessa studier tyder på att statusförlust som många män upplever efter invandringen, har en central betydelse för förståelsen av deras attityder till maskulinitet. För många män, speciellt för dem som kommer från den så kallas tredje världen, har invandringen inneburit minst fyra olika sorter av maktförlust: 1. Maktförlust på grund av upplevelse av diskriminering och att de blev ”den andre”.
2. Maktförlust på grund av invandring och/eller flyktingskapet har inneburit en klassresa neråt. 3. Maktförlust på grund av maktförskjutning i könsrelationer inom familjen. 4. Maktförlust på grund av maktförskjutning i generationsrelationer mellan föräldrar och barnen (Darvishpour, 2004).
5. Upplevelse av diskriminering och omvandling till ”den andre”
Brist på empirisk forskning, som kopplar förändring av genusrelationer med etnicitet, diskriminering och integration, har medfört att kunskap om hur och i vilken grad den etniska diskrimineringen påverkar kvinnors respektive mäns utsatthet efter migrationen är begränsad. Detta trots att relationen mellan kön, etnicitet och jämställdhet har uppmärksammats i vissa studier (t.ex. de los Reyes m.fl., 2002; Molinari, 2009; Gottzen & Johnsson, 2012; Darvishpour, 2004, 2008; Hammaren, 2008). Även andra forskare (t.ex. Gilroy, 1993) har lyft upp den sammankopplingen mellan rasism och etnicitet och kön och sexualitet. Som tidigare nämnts, genom att till exempel skilja svenska män och kvinnor från utländska män och kvinnor kan en konstruerad dikotomisering normaliseras och befästas. Med andra ord diskvalificeras männen med utländsk härkomst från en position som ”jämställd” och
Bilaga 13
15
”modern”. Mäns attityd till maskulinitet bottnar dock inte enbart i majoritetssamhälles konstruktion av ”invandrarmän”. För många män som emigrerat tillhör dåtiden hemlandet, nutiden hänger mittemellan och framtiden präglas av osäkerhet. Det innebär att för många män är det svårt att ”ta ut sin position” i det nya samhället (Spännar, 2001).
Tre undersökningar om iranska familjer i Sverige (Eyrumlu, 1988; Darvishpour, 1997, 2004; Farahani, 2007) visar att socioekonomiska bakgrunder påverkar attityder och upplevelser av genusrelationer. Undersökningar (t.ex. Darvishpour, 2004) tyder dock på att etnisk diskriminering motverkar jämställdhetsutvecklingen inom familjen samt att den förstärker traditionella genusrelationer bland män, men även hos de kvinnor som emigrerat. Exempelvis vägrar en del män med utländsk härkomst – likaväl som svenska män – att vid familjekonflikter söka hjälp hos familjerådgivare. Anledningen är att de känner sig kränkta när de träffar familjerådgivare och anser att de bemöts med fördomar och misstro. Många av de invandrade männen upplever att de vid varje familjekonflikt som hamnar hos myndigheter i praktiken ofta stämplas som skyldiga och myndigheterna bara solidariserar sig med kvinnorna. Denna misstro finns även bland en del svenska män. Men en del iranska män i undersökningen betonade att de drabbas av en dubbel diskriminering. De menar att de som invandrare från mellanöstern har sämre status än svenskar och som män upplever de att har sämre chans än kvinnor vid familjegräl hos myndigheterna. Många av dessa män ville i början att hemlandet skulle bli likt Sverige. Sedan fick de en helt annan uppfattning, nämligen: att de lever i Sverige, men svenskföddas vardag återspeglas inte i deras liv (Darvishpour, 2004).
Det ligger säkert något i detta. Att göra stereotyper av invandrarmän från mellanöstern som kvinnoförtryckare ökar fördomarna mot dem. Men männens upplevelser av missnöje kan även grundas i patriarkala föreställningar som står i motsats till kvinnornas rättigheter i Sverige. Med andra ord, diskriminering och fördomar från majoritetssamhället kan underlätta möjligheter för en del män att bortförklara sina patriarkala attityder genom att skylla på fördomar och diskriminerande attityder (Darvishpour, 2004).
Många män med utländsk härkomst upplever att de är starkare utsatta för etnisk diskriminering än kvinnor, vilket kan innebära att de känner sig undervärderade i mötet med den etniska majoriteten och upplever ett utanförskap. Att majoritetssamhället har en mer
Bilaga 13 SOU 2014:6
16
negativ syn på invandrade män än kvinnor har bekräftats i fler attitydundersökningar (t.ex. Lange & Westin, 1996; Ring & Morgentau, 2003). En anledning till att många män anser att de upplever etnisk diskriminering starkare än kvinnor kan beror på att dessa män i hemlandet var samhällsnormen medan migrationen innebär att de blir ”den andre” för första gången (Ahmadi, 2001; Darvishpour, 2004; Farahani, 2007).
Frågan är om etniska spänningar i visst avseende handlar om spänning och konkurrens mellan olika rådande maskuliniteter. Att förstärka patriarkala och konservativa föreställningar kan därmed bli därmed ett sätt för många män med utländsk härkomst att reagera på diskrimineringen.
6. Omvänd klassresa efter migration kan förstärka patriarkal maskulinitet
Flera studier och statliga utredningar (Darvishpour, 2013; SOU 2005:56; SOU 2006:73) tyder på att många män liksom kvinnor med utländsk härkomst och framför allt utomeuropiska utrikesfödda saknar arbete i Sverige, har låg inkomst och dålig hälsa och bor i segregerade områden. Med andra ord pågår en etnifiering av fattigdom och många invandrade män känner sig maktlösa. I det nya samhället får många av männen plötsligt en lägre status, speciellt om de är flyktingar. Att kvinnor med utländsk härkomst generellt kan vara mer utsatta för mångfaldigt förtryck utesluter inte det faktum att flera män än kvinnor kan uppleva större maktförlust efter invandringen. Därför kan männen känna sig mest missnöjda efter invandringen (Darvishpour, 2004). Min undersökning visar att många män har gjort en klassresa nedåt efter invandringen och att dessa män försökt kompensera sin maktförlust genom att förstärka sin patriarkala maskulinitet inom familjen och därmed befästa sin dominans (Darvishpour, 2004). Andra undersökningar om turkiska familjer i Sverige visar också att uppväxtmiljön och klasspositionen har stor betydelse för den traditionella synen på könroller (Akpin, 1998; Berg, 1994).
En forskning om finska mäns liv och sociala karriärer i Sverige (Kuosmanens, 2001) tyder på att synen på genusrelationer, uppfostransmiljön och klasstillhörighet påverkar valet av olika strategier för att kompensera maktförlusten efter invandringen och höja statusen i nya landet. Avhandlingen betonar att den största
Bilaga 13
17
förlusten för de finska männen vid emigrationen till Sverige var den kraftiga minskningen av deras sociala status. Människor från medelklassen hade en lättare väg till integrationen tack vare högre utbildning. Kuosmanen (2001) betonar att finska män har använt två huvudstrategier för att höja sin förlorade status, nämligen flykt och kamp. Flyktstrategin går ut på att acceptera sin roll som ”outsider” genom att förstärka sin position i en mindre gemenskap. Genom denna strategi kan man undvika fördomar och stämpling och diskriminering som man kan uppleva i mötet med majoritetssamhället. Man kan även etablera sig inom eget etniskt nätverk och etnisk marknad. Däremot försämrar flyktstrategin möjligheterna till delaktighet inom det svenska samhället och arbetsmarknaden. Kampstrategin utgår huvudsakligen från att man försöker identifiera sig med majoritetens kultur genom att tona ner sitt etniska ursprung och sin identitet. Avhandlingen visar emellertid att individuella satsningar på utbildning var de mest framgångrika strategierna. Undersökningen visar vidare att många invandrade män från Finland, som tillhör arbetarklassen och upplever sig ha förlorat sin status, uppfattar svenska män som ”bögar” och alltför ”feminina” och försöker förstärka sin maskulinitet. (Bouroncle, 2012; Kuosmanens, 2001).
Som tidigare nämnts kan männens sämre socioekonomiska förutsättningar motverka utvecklingen av jämställdhet och förstärka patriarkala attityder hos männen. Med andra ord är klassklyftor också ett hinder mot utvecklingen av jämställdhet, vilken många män och kvinnor med utländsk härkomst upplever.
7. Maktförskjutning i genusrelationer: ett hot mot patriarkal maskulinitet
Flera empiriska undersökningar (t.ex. Eyrumulu, 1998; Akpin, 1998; Darvishpour, 2004) visar att konflikter inom familjer med utländsk härkomst kan vara mer intensifierade än konflikter i andra familjer. Undersökningarna tyder också på att dessa konflikter i större utsträckning leder till separation, samt vårdnadtvist, familjekonflikt och separationen är högre bland många familjer med utländsk härkomst än etnisk svenska familjer. Utomeuropeiska invandrare separerar i större omfattning än europeiska och skilsmässofrekvensen är hög (Darvishpour, 2004).
Bilaga 13 SOU 2014:6
18
De nämnda undersökningarna tyder på att en del av orsakerna till de intensifierade konflikterna kan ligga i de stora förändringar som ofta sker i maktstrukturen inom invandrade familjer. Exempelvis i många iranska familjer tenderar männen att leva i gårdagen, kvinnorna i nuet och barnen i framtiden. Män förlorar därmed i makt både i förhållande till kvinnorna och till ungdomarna, och deras makt blir ifrågasatt – kvinnorna ställer krav på jämställdhet och ungdomar på rätten till egna beslut (Darvishpour, 2004). Detta är en schematisk bild som enbart utgår ifrån köns- och generationsperspektiv. Det finns många iranska män som är betydligt mer moderna än kvinnor med traditionell bakgrund och låg utbildning. Det finns också många ungdomar med utländsk härkomst som lever i ”två världar” eller till och med i ”gårdagen” (Darvishpour, 2006, 2008). Klasstillhörighet, utbildningsnivå, kulturell bakgrund och individuella faktorer har mycket stor betydelse för mäns, kvinnors och barns synsätt och upplevelser av invandring och könsroller.
Det är inte ovanligt att män i familjer med annan etnisk härkomst och en hårdare patriarkal kultur i sitt bagage som känner sig marginaliserade i det nya landet till och med använder våld för att upprätthålla sin dominans och ”lösa” konflikter. Många män tenderar också – jämfört med invandrade kvinnor – att vara mer stränga gällande flickornas sexuella liv (Darvishpour, 2004; 2010). Men det betyder inte att man kan se allt våld och förtryck inom invandrade familjer som ”hedersrelaterat”. Förståelsen kan ibland underlättas om man väljer att se likheter mellan ”svenska familjer” och den så kallade ”invandrade familjen” hellre än skillnader. Frågan är om inte samma mekanismer i vissa avseenden kan förklara familjedynamiken och männens attityder till förändringar av genusroller i såväl invandrade som svenska familjer. Vi kan till exempel fråga oss om inte den höga konfliktnivån inom invandrade familjer kan ses som en naturlig följd av individualisering och kvinnors och barns ökade maktresurser. Trots flera decennier av förändringar av genusrelationer, ökad grad av välfärd, hög utbildning och jämställdhetspolicy är fortfarande gapet stort mellan svenska kvinnors frigörelsetakt och svenska mäns anpassningsförmåga, vilket kan vara en av de viktigaste orsakerna bakom den höga skilsmässofrekvensen i Sverige (Darvishpour, 2004). Dessvärre kan det vara svårare för många män som upplever drastiska maktförskjutningar efter invandringen att anpassa sig till nya genusrelationer. Att kritisera Sverige för ”feministisk”
Bilaga 13
19
solidaritet med kvinnor och för utveckling av sexuell frigörelse samt att försöka öka sin kontroll över kvinnors och flickors sexualitet inom familjen och även tendens till ”importäktenskap” kan vara reaktioner som en del män kan visa mot förändringen av könsrollerna efter invandringen (Darvishpour, 2004).
8. Maktförskjutning i relationer mellan föräldrar och barn försvagar det patriarkala faderskapet
Generellt pågar en generationskonflikt mellan ungdomar och föräldrar oavsett deras etniska bakgrund. En del generationskonflikter inom familjer är resultat av ungdomars frigörelseprocess från sina föräldrar. Men inom en del familjer med utländsk härkomst kan dessa konflikter vara större. Ungdomar med utländsk härkomst kan ofta vara mer motiverade och ha en bättre vilja till integration (Ålund, 1997; Westin, 2003) medan många invandrarföräldrar är skeptiska till att deras barn ”försvenskas”, vilket i sin tur kan leda till konflikter inom familjen. Denna konflikt kan vara mer intensiv mellan föräldrar och ungdomar inom många invandrade familjer, där föräldrarna förmedlar mer traditionella och stränga normer än vad samhällets moderna regler och normer gör. Medan den ”första invandrargenerationen” ofta har svårigheter med anpassningen till nya normer påverkas barnen lättare av nya normer. Inom många familjer med utländsk härkomst försvagas föräldrars position vilket innebär att de får mindre makt över sina barn, medan barnen får en ny roll. Barnen för in det nya samhällets värderingar i hemmet och kan därmed bidra till socialisationen av sina föräldrar. Det nya samhällets normer och lagar som stödjer barnens rättigheter ökar barnens inflytande i förhandlingarna med föräldrarna. Unga invandrarbarn kan lätt bli ”föräldrar till sina föräldrar”. Risken for familjekonflikter kan öka ytterligare om genuskonflikter samverkar med generationskonflikter. Risken for konflikter mellan fäder och döttrar kan med andra ord vara stor inom många familjer med utländsk härkomst. Fadern vars ställning försämras i den nya situationen kan dock tänkas föra fram den kulturella traditionen i ursprungslandet som ett argument för sin sak och därmed blir konflikten ännu mer akut (Darvishpour, 2004, 2010).
Det skall dock sägas att detta kan se ut på en rad olika sätt. Barn till invandrade föräldrar kan på många sätt vara starkt uppmuntrade att lyckas i det nya samhället och uppleva en press på sig att ta igen föräldrarnas statusförlust och göra en generations klassresa
Bilaga 13 SOU 2014:6
20
(Darvishpour 2004). Det ska nedan även diskuteras hur vissa unga med utländsk härkomst kan utveckla en opposition mot ”jämställdhet” som del i sitt sätt att hantera problem med diskriminering.
Samtidigt pågår det hela tiden å ena sidan en ständig makt- och kulturkonflikt och å andra sidan ett kompromissande i relationen mellan mannen, kvinnan och barnen. Det konfliktmönster som finns bland invandrarfamiljer är delvis en intensifierad bild av vad som under lång tid har existerat även bland svenskfödda familjer.
9. Tre former av familjemönster och maskuliniteter efter migration
Förändring av maskulinitet efter migrationen är inte ensidig. Min undersökning (Darvishpour, 2004) urskiljer tre former av attityder till maskulinitet och tre mönster bland iranska familjer, vilka även kan gälla andra invandrade familjer. Denna form av uppdelning utgör en slags renodling och ger en schematisk bild och ska inte betraktas som statisk eller uteslutande.
1. Det första är den stabila patriarkala familjen där det finns stor skillnad mellan makarnas resurser till mannens fördel. Därför förekommer sällan öppna konflikter. De traditionella familjerna kan oftast placeras i detta första familjemönster. Ett annat exempel på detta är just relationen i en del familjer som bildades genom importäktenskap där männen oftast hämtar sina fruar från hemlandet. I sådana fall har männen hunnit etablera sig betydligt mer i Sverige och kvinnor som kommer via importäktenskap är mycket beroende av männen. Många män som kommer från traditionell miljö eller har upplevt skilsmässa i Sverige tenderar till nostalgisk maskulinitet, tenderar till att bilda familjer via importäktenskap från hemlandet. De tenderar att öka sin kontroll över sin kvinnliga partner efter invandringen och blir till och med mer traditionella och konservativa. Att en del av dessa män blev mer konservativa i sin syn på familjerelationer efter invandringen och försökte kontrollera sina fruar kan förklaras med deras svagare ställning i familjen. Innan var de mer säkra på sin relation, eftersom de hade en starkare position i familjen och i samhället. Männens rädsla för att de kan förlora sina partners leder i många fall till en större strävan efter kontroll i äktenskapet. Många män anser att kvinnor inte är tillräcklig ”mogna” för en friare sexuell attityd, därför blir det fel
Bilaga 13
21
när de försöker ”härma” de svenska kvinnorna (Darvishpour, 2004, 2008).
2. Det andra mönstret är den instabila patriarkala relationen. Där har kvinnors maktresurser ökat inom familjen efter invandringen. Många av de patriarkala värderingar som mannen står för, exempelvis synen på barnuppfostran, ifrågasätts och omvärderas. Att många iranska män förlorat sitt tidigare privilegium i familjen och samhället innebär för dem en maktförlust. Ändå försöker många män att vara delaktiga och gradvis anpassa sig med nya villkoren, men kvinnornas frigörelsetakt är i många fall snabbare än männens anpassningsfråga efter invandring, därför fortsätter instabiliten inom förhållandet och familjen kan vara konfliktfylld. Dock, många män försöker i vardagslivet förhandla med kvinnor i familjen och vissa förändringar sker. Men dessa förandringar varierar mellan olika familjer i Sverige och i vissa fall kan förhållandet till och med vara omvänt. Min undersökning (Darvishpour 2004) tyder på att iranska män med högre socioekonomisk position i samhallet ibland har en mer positiv inställning till jämställdhet jämfört med sina hustrur, som hade haft betydligt lägre utbildning och status både i hemlandet och i Sverige. Medan männen i vissa familjer kunde anpassa sig till kvinnorna motsatte sig mannen i andra familjer förändringarna, vilket kunde intensifiera konflikterna och leda till skilsmässa. Sannolikheten är stor att dessa familjer upplöses, speciellt då ”utmanarens” beroende av relationen minskar. I dessa familjer är troligen sannolikheten för öppna konflikter större. Med andra ord kan sannolikheten vara stor inom det andra mönstret av familjerelationer att våld används som ett maktmedel for att ”lösa” konflikter (Darvishpour, 2004).
3. Det tredje familjemönstret är relativt stabila och jämställda familjer. I dessa familjer har båda parter mer eller mindre lika inflytande och makt över varandra. Anledningen till att sådana relationer kan vara relativt stabila är att båda parter, framförallt kvinnan, är tillfredsställda med relationen. Jämställda eller semijämställda relationer förekom i min studie (Darvishpour, 2004) oftast bland välutbildade par med god socioekonomiska förutsättningar i samhället och framförallt i de fall då kvinnan hade stort inflytande i relationen samtidigt som männen anpassade sig till de nya genusmönstren. I dessa familjer finns betydligt bättre förutsättningar för en mer demokratisk relation mellan föräldrar och ungdomar.
Bilaga 13 SOU 2014:6
22
Ändå, den höga skilsmässofrekvensen kan påverka att många invandrade män försöker anpassa sig till de nya villkoren, och delvis verkar den ha en positiv effekt på utvecklingen av jämställda relationer inom familjer, medan den för andra kan innebära en starkare tendens till den nostalgiska maskuliniteten. Många män med utländsk härkomst upplever efter invandringen att det livslånga förhållandet inte är ett ideal som man till varje pris måste hålla fast vid, utan strävar efter en jämn maktfördelning inom familjen. Att många invandrarkvinnors maktresurser har ökat i flera avseenden (inkomst, sysselsättning, utbildning samt normativa maktresurser och juridiska rättigheter) innebär att deras krav på jämställdhet har ökat, vilket kan ha bidragit till en jämlikare relation i familjen. I dessa familjer är det vanligt att männen gör mer hushållsarbete än vad de brukade göra i hemlandet. Det vill säga att kvinnornas högre maktresurser kan påverka och kompensera de emigrerade männens traditionella syn på genus, vilket bidrar till att relationen utvecklas mot en mer jämställd relation.
Statliga utredningar (SOU 1998:6; SOU 1997:138) visar också att kvinnornas ökade maktresurser samt förändring av männens attityder har haft generellt sätt stor betydelse för jämställdheten. Exempelvis visar forskningsresultat att de män som tog avstånd från föreställningen om att de måste dominera kvinnor har mer jämställd relation inom familjer (Björnberg & Kollind, 1996). Forskning tyder dock på att det är framförallt kvinnornas ökade maktresurser snarare än männens anpassningsförmåga till nya könsroller som ligger bakom den relativa jämställdhetsutvecklingen i Sverige (Darvishpour, 2004; SOU, 1998:6; SOU 1997:138). Kvinnomaktutredingen rapport (SOU, 1998:6) visar också att hos kvinnor med högre utbildning, högre inkomst och större maktresurser förekommer mer jämställda relationer inom familjen. Resultaten tyder också på att det är vanligare med jämställd hushållsarbetsfördelning i familjer där både kvinnor och män är högre tjänsteman och båda har lika hög inkomst. Med andra ord är jämställdhet i viss mån även en klassfråga och ett ”lyxfenomen” där en god socioekonomisk förutsättning, framförallt för kvinnor, har stor betydelse för att åstadkomma jämställda relationer.
Även i min undersökning (Darvishpour, 2004) var det bland intellektuella och välutbildade par som det förekom mest jämställda attityder. Dock vill jag betona att det var en mindre andel av män som identifierade sig med feminism och som utmanade föreställningar om genusrelationer både i Sverige och i sina ursprungsländer. Många
Bilaga 13
23
emigrerade familjer i Sverige utvecklar en demokratisk och jämställd dimension i parrelationen och även i föräldrarnas relation till barnen. Denna dimension ersätter det tidigare patriarkala mönstret. Emellertid kan förändringar ske gradvis även bland många av de mest traditionella männen.
Den så kallade ”familjens kris” handlar i själva verket om kris i manligheten. Speciellt när mannen tappar fotfästet i samband med separation. När männen söker en ny roll som inte längre är familjens försörjare eller har förlorat sin paternalistiska funktion och gamla faderskap ifrågasätts rollen i familjen allt mer och den manliga hegemonin befinner sig i legitimitetskris.
10. Männens bemötande av kris i maskulinitet efter invandring
Variationer av maskuliniteter bland männen med utländsk härkomst kan kopplas till generella teorier om maskuliniteter. Connell (1995) urskiljer tre olika positioner inom den manliga hierarkin som relateras till inre relationer i genusordningen och en fjärde kategori som relateras till klass och etnicitet, nämligen: 1. Hegemonisk maskulinitet. 2. Underordnad maskulinitet. 3. Delaktig eller förhandlande maskulinitet som präglas av en närhet till den hegemoniska positionen samtidigt som den drar fördelar av kvinnors underordning. 4. Marginaliserad maskulinitet relateras till klass och ras/etnicitet och kopplas till auktoriseringen av den dominerande gruppens hegemoniska maskulinitet.
Johansson (2000) betonar att Connells beskrivning av den manliga hierarkin, bör kompletteras med ytterligare två typer, nämligen: den oppositionella och den nostalgiska manligheten. Den första typen präglas av ett nära samarbete med kvinnor och en kritisk inställning till de dominerande manliga strukturerna i samhället. Den nostalgiska manligheten kännetecknas istället av en längtan tillbaka till en stark inre känsla av maskulinitet. Den sistnämnda gruppen är enligt Johansson den som är mest benägen att använda psykologiskt och fysiskt våld mot kvinnor för att behålla sin dominans inom familjen. Johansson menar att stora förändringar i dagens samhälle leder till en marginalisering av vissa män. De män som marginaliseras kan antingen förändra sin manlighet eller försöker försvara sina privilegier som man. Den
Bilaga 13 SOU 2014:6
24
nostalgiska manligheten kan försöka ”vrida klockan tillbaka” (Johansson, 2000).
Dock avvisar andra forskare sambandet mellan våld och männens maktlöshet.
Johansson (2000) skiljer också tre varianter av ”manligheten i kris” – eller snarare bemötande av manlighetens kris. 1 Den konservativa som innebär att när kvinnor började utmana manligt inflyttande agerade männen också mot detta och var rädda att ”feminisering” av samhället skulle innebär att man skulle förlora sin manlighet. 2 Den radikala varianten handlar om en tendens till en feministisk utgångspunkt och strävar efter en ny och jämställd manlighet. Dessa män har antagit kvinnors utmaningar och börjat förändra sig med en kritisk syn på manligheten. 3 Den tysta varianten visar sig i vardagslivet där män och kvinnor förhandlar med varandra och vissa förändringar sker. Vägen från delaktighet där man lierar sig med makten till aktiv oppositionell maskulinitet går via ständiga förhandlingar (Johanson, 2000).
Min studie om maktförskjutning inom iranska familjer i Sverige (2004) tyder på att tre reaktioner som Johansson beskriver förekommer även bland de invandrade männen. Dock vill jag betona att den oppositionella versionen av maskulinitet och den positiva attityden till jämställt familjemönster är minst vanligt förekommande bland iranier i Sverige, medan den delaktiga maskuliniteten och det instabila patriarkala familjemönstret är den mest vanliga formen. Även den nostalgiska maskuliniteten var i min undersökning (Darvishpour 2044) rätt omfattande bland männen som har invandrat till Sverige.
11 Etnicitet, ungdomar och förändring av maskulinitet
Visserligen har forskning betonat att andra generationens invandrare många gånger har lättare att integreras i samhället samtidigt som viss forskning pekar på att diskriminering på olika sätt försvårar integrationsprocessen för många ungdomar i familjer med utländsk bakgrund (Darvishpour, 2006, 2008). De behärskar språket, känner till normerna och värderingarna samt har bara delvis ett annorlunda kulturellt bagage, vilket underlättar deras förutsättningar för integrationen.
Bilaga 13
25
Det här avsnittet betonar hur diskriminering, segregation, utanförskap, marginalisering och ekonomisk utsatthet kan motverka en utveckling av en ny manlighet och nya attityder till jämställdhet bland unga pojkar med utländsk härkomst.
Många ungdomar i familjer med utländsk bakgrund kan uppleva social exkludering och diskriminering, som kan förstärka deras etniska identifikation ytterligare och till och med skapa legitimitet för patriarkala värderingar. Diskriminering kan med andra ord förstärka patriarkala värderingar även bland unga invandrare, särskilt pojkar. Den sociala exkludering och diskriminering som många unga med utländsk bakgrund upplever kan leda till att somliga av dem väljer att ställa sig utanför både samhällets och familjens normer och bilda egna gängar. Deras subjektiva upplevelse av diskriminering kan vara hårdare än första generationen som har invandrat. Anledningen är att de har generellt högre förväntningar. (Darvishpour, 2008). Utanförskapet kan på så sätt öka och leda till ytterligare marginalisering. Samhällets stämpling och stigmatisering av unga ”invandrare” kan leda till att de får en negativ bild av sig själva och/eller samhället. Många invandrarpojkar kan känna sig pressade av föräldrarnas krav, för att reproducera den traditionella maskuliniteten.
Även många unga män med utländska föräldrar som är födda eller uppväxta i Sverige upplever en lägre social status på grund av diskriminering och att de betraktas som ”den andre”, vilken kan påverka deras attityder till maskulinitet (Darvishpour, 2008).
Exempelvis tyder Spännars avhandling (2001) på att omgivningens uppfattning av unga män med utländsk härkomst som problem leder till bristande lojalitet och påverkar deras identitet. Det kan leda till att de tar avstånd från majoritetssamhälle som ser på dem som problem.
Hammarén (2008) beskriver, i sin doktorsavhandling om unga män om kön och sexualitet i det nya Sverige, hur den sociala kontexten kan vara avgörande för hur de unga männen konstruerar maskulinitet. Han betonar att den negativa bild som media presenterar av invandrarkillar påverkar hur unga män konstruerar manligheten och att de unga männen konstruerar sin maskulinitet mot det omgivande samhällets rasism. Killarna använder främlingsfientliga och för svenska kvinnor och män nedvärderande stereotyper när de ”gör” sig själva som heterosexuella och homofobiska män. Denna rasism och sexism framställs som moraliskt ”godare” än majoritetssamhällets eftersom de är en reaktion på det förtryck de utsätts för och inte något som bottnar enbart i deras egen eller föräldrarnas kulturella särdrag (Carlbom, 2009; Harmmaren, 2008).
Bilaga 13 SOU 2014:6
26
Vissa forskare (Carlbom, 2009) hävdar dock att en allt mer ensidig betoning på diskriminering och majoritetssamhällets bemötande kan leda till att man underskattar det kulturella bagaget som kan påverka konstruktionen av maskulinitet bland pojkar med utländsk härkomst.
Bredström (2005) beskriver dock i sin studie om rasism, kön och sexualitet hur unga mäns, med utländsk härkomst, könsidentiteter och sexualiteter konstrueras i en multietnisk kontext. Hon menar att man måste förstå dessa mäns identiteter i relation till svenska gränsdragningar mellan ”vi” och ”dom”. Alltså de traditionella attityder som finns hos många unga män med utländsk härkomst kan konstrueras mot bakgrund av den socialt marginaliserade position som formar deras livssituation (Bredström, 2005).
När det gäller utbildning visar en statlig rapport (Integration och jämställdhet, 2013) att utrikes födda pojkar uppvisar generellt sämre skolresultat än övriga elever. Av samtliga elever är det utrikes pojkar som har sämsta förutsättningar att klara grundskolan och gymnasiet. Även andelen med ett arbete som kräver eftergymnasial utbildning är lägre bland högutbildade utrikes födda än bland högutbildade inrikes födda. Det gäller speciellt utrikesfödda män från länder utanför EU/EFT som är cirka 44 procent. En studie om integration och diskriminering i Sverige tyder på att unga utrikesfödda pojkar är gruppen som drabbas hårdast av arbetslösheten med 37 procent (Darvishpour, 2013). En studie om underprestation av unga män i gymnasieskolan (Nyström, 2012) visar att det finns en koppling mellan deras underprestation och privilegierade maskulinitet i identitetsförhandlingar.
Johansson och Lunneblad (2012) har i sin utvärderingsrapport om män och maskulinitet i rörelse – Kris, utveckling och förändring – följt ett fyrtiotal personer i ett Arvsfondsprojekt som riktar sig till pojkar och unga män. I rapporten beskrivs unga män, inte minst de som har utländsk härkomst, som pressade under krav på att å ena sidan leva upp till traditionella föreställningar om maskulinitet och å andra sidan krav på att vara med och utveckla ett jämställt samhälle.
Bilaga 13
27
12. Slutord
I detta kapitel har jag försökt att beskriva variation och förändring av maskulinitet bland olika grupper av män med utländsk härkomst. Jag menar att följande faktorer kan ha påverkat förändring av maskulinitet bland männen med utländsk härkomst, nämligen drastisk maktförskjutning av könsroller, klassposition, etnisk status, upplevelse av diskriminering, ålder, sexuell läggning samt vistelsetiden.
När det gäller attitydförändringar kring reaktioner på kvinnornas ökade maktresurser skiljer Johansson (2000) mellan tre olika attityder. 1. Att bejaka förändringar. Många män uppskattar trots allt att leva med i jämlika relationer och väljer att ”flyta med”.
2. Ambivalens. Å ena sidan är man positiv till att kvinnor vill ha mer makt och likvärdiga arbetsuppgifter. Å andra sidan backar en del män när familjen påverkas och nya krav ställs på männen. De vacklar mellan att bejaka förändringar och att reagera negativt på att ” kvinnor lämna barn och hem”. Män blir reaktionära. Många mäns rörelser har det enda målet att stoppa kvinnornas strävan efter jämställdhet och att återuppta patriarkatet. Ovan har redovisats hur dessa tre former av reaktioner, som förekommer bland etnisk svenska män, beträffande attityder till kvinnors ökade maktresurser och jämställdhetsutveckling, även förekommer bland männen med utländsk härkomst. För att utveckla attityder till jämställdhet bland män med utländsk härkomst bör man samtidigt satsa för att motverka fördomar, diskriminering och klassklyftor som är allvarliga hinder mot utvecklingen av jämställdhet. Män som är mer delaktiga i samhället och har högre utbildning upplever i mindre utsträckning utvecklingen av jämställdhet som ett hot mot sig själva. Dessa män kan ha lättare för att förstå att de långsiktigt har mycket att vinna på jämställda relationer vilka ökar möjligheter till uppkomst och utveckling av ”den nya mannen”.
Bilaga 13 SOU 2014:6
28
Källförteckning litteratur
Ahmadi Lewin, F. (2001). Identity crisis and integration. The
divergent attitudes of Iranian immigrant men and women towards integration into Swedish society. International Migration, 39 (3). Akpinar, A. (1998). Male’s Honour and Female’s Shame: Gender
and Ethnic Identity Construction among Turkish Divorcees in the Migration Context. Stockholm: Elanders Gotab AB.
Al-Baldawi, R. (1998). Migration och familjestruktur. I Ahmadi, N.
(red.) Ungdom, kulturmöte, identitet. Stockholm: Liber. Andersson, B. & Lundberg, M. (2000). Våld mot invandrarkvinnor.
Kvinnors berättelser och Socialtjänstens strategier. Network for research in Criminology and Deviant Behaviour, Lunds
Universitet. Berg, M. (1994). Seldas andra bröllop. Etnologiska föreningen i
Västsverige. Björnberg, U. & Kollind, A. K. (1996). Men's Family Relations.
Almqvist & Wiksell International. Department of sociology, Göteborg University. Bouroncle, A. (2002). Recension. Maskulinitet, makt och
immigration. Om finska invandrare i Sverige. Nordisk alkohol & narkotikatidskrift, 19 (3). Bredström, A. (2002). Maskulinitet och kampen om nationella
arenor – reflektioner kring bilden av “invandrarkillar” i svensk media. I P. de los Reyes, I. Molina, & D. Mulinari (red.).
Maktens (o)lika förklädnader. Stockholm: Atlas.
Bredström, A.(2005). Rasism, kön och sexualitet en intervjustudie.
Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut. Brune, Y. (red) (2001). Mörk magi i vita medier: svensk nyhets-
journalistik om invandrare, flyktingar och rasism. Stockholm:
Carlssons. Brune, Y. (2004). Nyheter från gränsen. Tre studier i svensk journalistik
om ”invandrare”, flyktingar och rasistiskt vald. Institutionen for journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet.
Brune, Y. (2006). Den dagliga dosen. Diskriminering i Nyheterna och
Bladet. I L. Camauer & S. A. Nohrstedt (red.). Mediernas Vi och
Dom. Mediernas betydelse for den strukturella diskrimineringen.
SOU 2006:21. Stockholm: Fritzes.
Bilaga 13
29
Brune, Y. (2008). Bilden av invandrare i svenska nyhetsmedier. I M.
Darvishpour & C. Westin (red.). Migration och etnicitet: perspektiv på ett mångkulturellt Sverige. Lund: Studentlitteratur. Carbin, M. (2010). Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i
svensk offentlig politik. Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Serie: Stockholm studies in politics.
Carbin, M. (2010 a). Hedersrelaterat våld och förtryck – en
kunskaps- och forskningsöversikt. NCK-rapport 2010:1. Uppsala. Carlbom, A. (2009). Recension: Nils Hammarén (2008) Förorten i
huvudet. Unga män om kön och sexualitet i det nya Sverige.
Sociologisk forskning, nr 2, 2009.
Catomeris, C. (1998). I fädrens spår: en intervjubok om invandring
och faderskap. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.
Connell, R.W. (1995). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos. Dahlstedt, M. (2001). Demokratins enfald: Makt och vanmakt i det
mångetniska samhället, Partnerskap för multietnisk integration, Norrköping. Darvishpour, M. (1997). Invandrarkvinnor utmanar männens roll. I
G. Ahrne & I. Persson (red.). Familj, makt och jämställdhet. SOU 1997:138. Stockholm: Fritzes. Darvishpour, M. (1999). Intensified gender conflicts within Iranian
families in Sweden. Nordic Journal of Women’s Studies, nr 1. Darvishpour, M. (2002). Immigrant Women Challenge the Role of
Men: How the Changing Power Relationship within Iranian Families in Sweden Intensifies Family Conflicts After immigration. Journal of Comparative Family Studies, 2002, 18 (2). Darvishpour, M. (2004). Invandrarkvinnor som bryter mönstret.
Hur maktförskjutningen inom iranska familjer i Sverige påverkar relationen. Malmö: Liber.
Darvishpour, M. (2006). ”Invandrarflickor” som fyrdubbelt
förtryckta?: en intersektionell analys av generationskonflikter bland ”invandrarfamiljer” i Sverige. I: U. Hedetoft & B. Petersson & L. Sturfelt (red.). Bortom stereotyperna?: Invandrare och integration i Danmark och Sverige. Utgiven i samarbete med Centrum för Danmarksstudier vid Lunds universitet. Stockholm: Makadam förlag.
Bilaga 13 SOU 2014:6
30
Darvishpour, M. (2008). Köns- och generationskonflikter inom
Invandrade familjer: utifrån ett intersektionellt perspektiv. I: M. Darvishpour & C. Westin (red.). Migration och etnicitet: perspektiv på ett mångkulturellt Sverige. Lund: Studentlitteratur. Darvishpour, M. (2010). Mannens maktförlust vid migrationen –
en del. I ”hedersförtryck” och konflikter inom invandrade Familjer. I: M. Hansson (red.). Perspektiv på manlighet och heder. Stockholm: Gothia Förlag AB. Darvishpour, M. (2011). Förtryck mot ”invandrade familjer” eller
omsorg över barn? En forskningscirkelstudie om hedersproblematik. I P. Lahdenperä (Red.). Forskningscirkel – arena för verksamhetsutveckling i mångfald. Studies in Social Sciences, Forskningsrapport 2011:1. Mälardalens högskola. Darvishpour, M. (2013). Welfare State "stepchild" An intersectional
and structural perspective on ethnic relations and discrimination in Sweden. I E. Brunnberg & E. Cederström (Red.). New Tools in Welfare research. Århus: NSU Press. Darvishpour, M. & Lahdenperän, P. & Lorentz, H. (2010). Heders-
relaterad problematik i skolan– en kunskaps- och forskningsöversikt.
SOU 2010:84. Stockholm: Fritzes. de los Reyes, P. & Molina, I. & Mulinari, D. (red.) (2002).
Maktens (o)lika förklädnader – Kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas. de los Reyes, P. & Mulinari, D. (2005). Intesektionalitet. Kritiska
reflektioner över (o)jämlikhetens landskap. Malmö: Liber AB.
Donaldson, M., Hibbins, R., Howson, R. & Pease, B. (ed) (2009).
Migrant Men: Critical Studies of Masculinities and the Migration Experience, New York: Routledge.
Ekenstam, C (2007). Klämda män: föreställningar om manlighet &
omanlighet i det samtida Norden. I Ø. G. Holter (red). Män i rörelse. Jämställdhet, förändring och social innovation i Norden. Möklinta: Gidlunds förlag. Eldén, Å. (2003). Heder på liv och död: Våldsamma berättelser om
rykten, oskuld och heder, Sociologiska intuitionen, Uppsala universitet.
Eriksson, M. (2003). I skuggan av pappa. Familjerätten och hanteringen
av fäders våld. Stehag: Förlaget AB Gondolin.
Eyrumlu, R. (1998). Iranska familjer i Sverige. Angered: Invan-lit.
Bilaga 13
31
Farahani, F.(2007). Diasporic narratives of sexuality: identity formation
among Iranian-Swedish women. Stockholm: Acta Universitatis
Stockholmiensis. Farahani, F. (2012). Diasporic Masculinities, Reflections on gendered,
raced and classed displacements. Nordic Journal of Migration Research. N 2(2).
Farahani, F. (2013). Racializing Masculinities in Different
Diasporic spaces. I J. Hearn & M. Blagojevic & K. Harrison (ed.). Rethinking transnational men, Beyond, Between and
Within Nations. New York & London: Routledge.
Gerholm, L. (2002). Att övervinna frestelser: Om maskulinitet och
sexualitet bland muslimer i dagens Sverige. I L. Gerholm (red.).
Lust, lidelse och längtan: kulturella perspektiv på sexualitet,
Stockholm: Natur och kultur. Gilroy, P. (1993). Black Atlantic: modernity and double consciousness.
London: Verso. Gottzén, L. (2012). Att (inte) bli en kvinnomisshandlare. I L.
Gottzén & R. Jonsson (red.). Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet. Malmö: Gleerups. Gottzén, L. & Jonsson, R. (2012). Andra män: Maskulinitet, norm-
skapande och jämställdhet. Malmö: Gleerups.
Grip, L. (2002). Mediernas syn på De Andra: en medieanalytisk
studie i samband med mordet på Fadime. Karlstads universitet,
Institutionen för samhällsvetenskap. Haansbaek, T. (2002). Som en kamel med två pucklar. Om
homosexuella invandrare i Sverige. Statens folkhälsoinstitut, rapport 2002:4. www.fhi.se/ upload/PDF/2004/rapporter/... somen.pdf
Hagström, C. (1999). Man blir pappa: föräldraskap och maskulinitet
i förändring. Lund: Nordic Academic Press.
Hammarén, N. (2008). Förorten i huvudet: Unga män, om kön och
sexualitet i det nya Sverige, Stockholm: Atlas.
Hansson, M. (red.) (2010). Perspektiv på manlighet och heder.
Stockholm: Gothia Förlag AB.
Bilaga 13 SOU 2014:6
32
Hearn, J. (2000). The Hegemony of Men: On Construction of
Counterhegemony in Critical Studies on Men. I: Per Folkesson, Marie Nordberg & Goldina Smirthwaite (red.) Hegemoni och
Mansforskning. Rapport från Nordiska Mansforskningsworkshopen i Karlstad 19-21/3 1999. Jämställdhetscentrum, Karlstad universitet.
Hearn, J. & Pringle, K. (2006). European Perspectives on Men and
Masculinities. Palgarve Macmillan.
Hearn, J., Blagojevic, M. & Harrison, K. (ed.) (2013). Rethinking
transnational men, Beyond, Between and Within Nations. New
York & London: Routledge. Herz, M. (red.) (2012). Kritiskt socialt arbete. Malmö: Liber. Hellgren, Z. & Hobson, B. (2008). Cultural dialogues in the good
society. The case of honour killings in Sweden. Ethnicites, 8 (3). Holmgren, L (2011). Ingen Mans Land. Om män som feminister,
intervjuframträdanden och passerandets politik. Uppsala Universitet.
Acta Universitatis Upsaliensis.
Integration och jämställdhet. PROP 2013/14:1 Regeringskansliet.
Jalmert, L. (1984). Den svenske mannen. Stockholm: Tiden. Jalmert, L. (1992). Hur mår man? Rapport från ett seminarium om
mäns hälsa, Stockholm. Idégruppen för mansrollsfrågor,
Kulturdepartementet. Johansson, T. (2000). Det första könet? Mansforskning som reflexiv
praktik. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, T. & Klinth, R. (2007). De nya fäderna. Om
pappaledighet, jämställdhet och nya maskulina positioner.
Tidskrift för genusvetenskap, nr 1–2.
Johansson, T & Kuosmanen, J (red.) (2003). Manlighetens många
ansikten – fäder, feminister, frisörer och andra män. Malmö:
Liber. Johansson, T. & Lunneblad, J. (2012). Män och maskulin kris,
utveckling och förändring. Institution för pedagogik, kommunikation och lärande. Göteborg universitet.
Järvklo, Niclas (2011). Nya män och statlig maskulinitetspolitik. I:
L. Lennerhed & A. Burman (red.). Sekelslut. 1980- och 1990- talens idéhistoria. Stockholm: Atlas. Khosravi, S. (2009). Displaced masculinity: gender and ethnicity
among Iranian men in Sweden. Iranian Studies. 49 (4).
Bilaga 13
33
Kuosmanen, J. (2001). Finnkampen – En studie av finska mäns liv
och sociala karriärer i Sverige. Hedemora: Gidlunds.
Lange, A. & Westin, C. (1996) Människor från fyra länder i Sverige
1993. Stockholm: CEIFO.
Lundgren_E. & Heimer, G. & Westerstrand, J. & Kalliokoski,
A.N. (2001). Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda
Sverige - en omfångsundersökning. Stockholm: Fritzes.
Lykke, N. (2009). Genusforskning- en guide till feministisk teori
metodologi och skrift. Stockholm:Liber.
Mahdi, Ali Akbar (1999) ”Trading places: Changes in Gender
Roles within the Iranian Immigrant Family”, Criticue, nr 15. Magnusson, T. (2007). Invandrarmannen i det jämställda Sverige - En
studie av mansgrupper i Helsingborg. IMER, Malmö högskola.
Mosse L. G. (1998). The Image of Man – The Creation of Modern
Masculinity. New York: Oxford University Press.
Mohanty, C. (1988). Under Western Eyes. Feminist Review, nr 30. Mulinari, D. (2009). Den andra" familjen: genus, nation och
migration. I J. Fink, Å. Lundqvist (red). Välfärd, genus och familj. Malmö: Liber. Månsson, S.A. (1984). Kärlek och kulturkonflikt. Stockholm: Prisma. Nyström, A.S. (2012). Att synas och lära utan att synas lära En
studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan. Uppsala Universitet:
ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS. Studia Sociologica Upsaliensia, nr 59. Pringle, K. (2012). Fädrande, mansforskning och sexualiserat våld i
det ”jämställda” Sverige. I Gottzen, l. och R. Jonsson (eds).
Andra män. Maskuliniteter och normskapande i det ”jämställda Sverige”. Malmö: Gleerups.
Reimers, E. (2005) “En av vår tids martyrer” – Fadime Sahindal
som mediehändelse. I: P. de los Reyes & L. Martinsson (red)
Olikhetens paradigm. Lund: Studentlitteratur.
Ring, J & Morgentau, S (2003). Intolerans - Antisemitiska,
homofobiska, islamofobiska och invandrarfientliga tendenser bland unga. Stockholm: BRÅ. (Elektronisk) Tillgänglig som pdf: http://intolerans.levandehistoria.se/article/article_docs/rapport. pdf (2009-05-15).
Bilaga 13 SOU 2014:6
34
Schlytter, A. (2004). Rätten att själva få välja- arrangerade
äktenskap, kön och socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Schlytter, A., Högdin, S., Ghadimi, M., Backlund, Å. & Rexvid, D.
(2009). Oskuld och heder. En undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholm stad – omfattning och karaktär. Institutionen för socialt arbete, Stockholms Universitet. Sjögren, A. (2006). Här går gränsen: om integritet och kulturella
mönster i Sverige och Medelhavsområdet. 2. uppl. Mångkulturellt centrum. Stockholm: Dialogos.
SOU 2005:56. Det blågula glashuset. Betänkande från utredningen
om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet. Stockholm: Fritzes.
SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv –
jämställdhetspolitiken mot nya mål: slutbetänkande av Jämställdhetspolitiska utredningen. Stockholm: Fritzes.
SOU 2006:73. Den segregerande integrationen - Om social
sammanhållning och dess hinder. Stockholm: Fritzes.
SOU 1997:138. Familj, makt och jämställdhet. Stockholm: Fritzes. SOU 1998:6.
Ty makten är din Betänkande från
Kvinnomaktutredningen. Stockholm: Fritzes.
Soydan, H. (1989). Har krisbegreppet blivit en jargong? Nordiskt
socialt arbete, nr 4. Nordiska socionomförbundets arbetskommitté, Universitetsförlaget.
Spännar, C. (2001). Med främmande bagage: tankar och erfarenheter
hos unga människor med ursprung i en annan kultur eller Det postmoderna främlingskapet. sociologiska intuitionen, Lund universitet.
Westin, C. (2003). Young people of migrant origin in Sweden. In
IMR, nr 4.
Wetterberg, T. (2002). Vill man ha jämställdhet? slutrapport för
projekt män och jämställdhet. Stockholm: Fritzes.
Wikan, U. (2004). En fråga om heder. Stockholm: Ordfront. Wikström, H. (2009). Etnicitet. Malmö: Liber.
Bilaga 13
35
Wikström, H. (2011). Den problematiska invandrarfamiljen. En
postkolonial analys av kunskapsbildning kring hedersrelaterat våld som styrning av familjer i Sverige. I: M. Eriksson, M. Bergman & R. Klint (red.). Föräldraskapets politik. Stockholm: Dialogos förlag. Wikström, Hanna (2012). Familj och postkoloniala reflektioner. I: M.
Bäck-Wiklund & Thomas Johansson (Red). Nätverksfamiljen. Stockholm: Natur & Kultur. Wikström, H. (2012 a). Familj, heder och svenskhet. I: M. Herz
(red.). Kritiskt socialt arbete. Malmö: Liber. Ålund, A. (1997). Multikultiungdom: kön, etnicitet, identitet. Lund:
Studentlitteratur.
Bilaga 14
Bilaga 14
Mäns sexualitet och hbt-personer
Inti Chavez Perez
Inti Chavez Perez arbetar som författare och journalist.
Bilaga 14 SOU 2014:6
2
Innehåll
1 Introduktion ............................................................................... 3
2 Sex- och samlevnadsundervisning ............................................. 4 3 Sexuellt våld ................................................................................ 7
4 Pornografi ................................................................................. 11 5 Handel av sexuella tjänster ...................................................... 13
6 Hedersförtryck ......................................................................... 15 7 Sexuell hälsa .............................................................................. 17
8 Hbt-personer ............................................................................ 19 9 HIV ........................................................................................... 23
10 Diskussion ................................................................................ 25
Bilaga 14
3
1 Introduktion
Sverige framhåller på många sätt sina ställningstaganden för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Sveriges politik för global utveckling innefattar SRHR. Sexuell och reproduktiv hälsa är dessutom ett av de elva områden inom vilken Sverige definierar sina mål för folkhälsa.
SRHR inbegriper bland annat rättigheterna att själv få fatta beslut kring sin sexualitet och kring preventivmedel, men också rätten till kunskap och rätten till en god sexuell hälsa. Frågor om sexuell hälsa innefattar bland annat, men inte enbart, sexuellt överförbara infektioner.
Både i Sverige och internationellt är SRHR-frågor ofta kopplade till kvinnor eftersom kvinnor i högre grad än män är utsatta för hälsorisker och förtryck kopplade till sexualitet och reproduktion. Det här underlaget kommer att avhandla frågor som rör mäns sexualitet. Samtidigt kan inte kvinnor glömmas bort i underlaget eftersom kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter ofta sker i relation till mäns sexualitet och sexuella hälsa, samt i relation till mäns kunskaper och attityder kring sex.
Bilaga 14 SOU 2014:6
4
2 Sex- och samlevnadsundervisning
Sveriges skolor är sedan 1955 ålagda att hålla i sex- och samlevnadsundervisning. Förutom skolpersonal själva arbetar också utomstående aktörer i olika utsträckning med sex- och samlevnadsundervisning för skolelever. Målen för sex- och samlevnadsundervisningen är vidare än att sprida faktakunskaper, de inrymmer även värdegrundsfrågor avseende jämställdhet, kränkande behandlingar, samt homo-, bisexuella och transpersoner (hbt-personer).
Trots höga ambitioner och en lång tradition av sex- och samlevnadsundervisning i svenska skolor har det lyfts kritik mot att normativa föreställningar kring kön och sexualitet på olika sätt kan reproduceras i undervisningen, exempelvis i kurslitteratur eller i klassrumssituationer genom dialog mellan elever och lärare. Inslag i vissa skolors sex- och samlevnadsundervisning kan därmed sägas gå emot ovanstående mål.
Normativa föreställningar i kurslitteratur uttrycks till exempel genom att tillskriva könsceller egenskaper utifrån föreställningar om maskulin aktivitet eller feminin passivitet. Dessa tilldelade könsroller fungerar som en metafor för hela den manliga respektive kvinnliga sexualiteten.
Fokus på heterosexuella samlag uttrycker förväntningar om att det är denna sexualitet eleverna ska vilja utöva. En konsekvens av dessa förväntningar blir att sex- och samlevnadsundervisningen saknar relevant innehåll för de hbt-ungdomar som närvarar.1
Förväntningar på att sexualitet ska ges uttryck inom vissa föreställda ramar kommer hädanefter att benämnas heteronormer, medan föreställningar kring manlighet kommer att kallas maskulinitetsnormer.
Förutom problem med heteronormer kan kunskapsbrist om hbt bli ett problem i uppfyllande av mål för sex- och samlevnadsundervisning. 2003 gjorde RFSL Ungdom en genomgång av 15 böcker och lärarhandledningar som då användes i svenska skolors biologiundervisning. I samtliga böcker fanns olika brister avseende information om hbt. Vissa läromedel saknade helt information om hbt medan andra läromedel innehöll felaktigheter, särskilt om transpersoner. Transsexualism är ett begrepp som rör en persons könsidentitet, men i vissa läromedel misstas det för att handla om personers sexualitet. RFSL Ungdom ansåg att vissa av de granskade böckerna var så
1 Røthing, Åse och Bang Svendsen, Stine Helena. 2011. Sex och samlevnad – perspektiv på undervisning. Lund: Studentlitteratur.
Bilaga 14
5
bristfälliga att de utfärdade en varning för att böckerna kunde förstärka fördomar mot hbt-personer.2
Utomstående aktörer som arbetar i skolor med värdegrundsfrågor rörande hbt-personer har tidigare använt sig av metoder som kommit att kallas toleranspedagogik. Toleranspedagogik syftade till att skapa förståelse och tolerans för hbt-personer, men byttes ut eftersom det ansågs förstärka synen på dessa som avvikande. Klassrumsdiskussioner kom att kretsa kring de personer som bryter mot normer snarare än normerna själva. RFSL Stockholm och RFSL Ungdom utvecklade under 00-talet metoder för att arbeta med normkritisk pedagogik där fokus istället ligger på att synliggöra och ifrågasätta normer.3 Detta anses vara ett effektivt redskap för arbete med värderingsfrågor. Normkritisk pedagogik har senare tagits upp av fler aktörer i och utanför skolan och används för att belysa fler frågor än enbart hbt. Ett exempel är Machofabriken, ett projekt av Män för jämställdhet och Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR), som belyser maskulinitetsnormer och presenteras som del i ett våldsförebyggande arbete riktat mot killar. Ett annat exempel är metodboken ”I normens öga” av antimobbingorganisationen Friends vilka med sitt metodmaterial vill belysa hur normer påverkar tillkomsten av diskriminering och trakasserier.
Trots att alla elever har rätt till sex- och samlevnadsundervisning finns det indikatorer på att inte alla elever har samma tillgång till denna. Unga med funktionsnedsättningar vittnar om att de av vuxenvärlden blir sedda som personer utan någon sexualitet och att de har fått sämre sex- och samlevnadsundervisning än vad skolans majoritetselever fått.4
I en undersökning i Stockholm svarade 5 procent av killar i årskurs 9 att de för sina föräldrar sällan eller aldrig får delta i skolans sex- och samlevnadsundervisning. Motsvarande siffra för flickor är 4 procent.
Undersökningen ställde frågor om förbud som föräldrar ställer mot barnens deltagande i olika typer av skolaktiviteter. Föräldrarnas motiv till att utestänga elever från skolaktiviteter redovisas inte separat för de olika skolaktiviteterna. Det går därför inte att skilja
2 Ryng, Annica, Sysimetsä, Theres och Björk Blomqvist, Mikael. 2003. “Homosexualitet är inte olagligt om man är över 15 år”. Stockholm: RFSL Ungdom 3 Edemo, Gunilla och Rindå. Joakim. 2004. Någonstans går gränsen – En lärarhandledning om kön, sexualitet och normer i unga människors liv. Stockholm: RFSL Stockholm. 4 Chavez Perez, Inti. 2014. Lätta sexboken [Ännu ej utgivet material]. Stockholm: Llförlaget.
Bilaga 14 SOU 2014:6
6
motiven till att killar förbjudits att delta i sex- och samlevnadsundervisning från andra förbud, till exempel förbud mot att delta i musikundervisning. Däremot går det att se en könsskillnad i den totala mängden förbud mot killar och tjejer, där det är mer ovanligt att killar anger att de inte får delta på grund av religion eller kultur. Snarare har motiven till förbud mot killars deltagande oftare en praktisk karaktär, där till exempel föräldrar förbjuder sina söner att delta i skolaktiviteter på grund av att de tidigare har misskött sig.5
5 Schlytter, Astrid, Högdin, Sara, Ghadimi, Mariet, Backlund, Åsa och Rexvid, Devin. 2009.
Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad. Rapport 2009. Del II. Stockholm:
Stockholms stad.
Bilaga 14
7
3 Sexuellt våld
Våld är ett centralt tema i samtalet om sexualitet och maskulinitet då män står för majoriteten av sexuellt våld i samhället. 98 procent av misstänkta för sexualbrott är män.6 I detta underlag behandlas sexuella kränkningar som en glidande skala. I den ena änden finns sexualbrott, bland annat våldtäkter. I den andra änden finns sexuella trakasserier. Passivitet i bemötande av sexuella trakasserier ökar risken för att trakasserierna blir grövre och ökar risken för övergrepp. Detta är anledningen till att våldtäkter och sexuella trakasserier, två brott av olika grad, avhandlas under samma rubrik.
Det finns individuella faktorer till varför en man väljer att ta till våld. I detta underlag fokuseras dock strukturella förklaringar som kan ge en bild av varför män är överrepresenterade som gärningspersoner.
En teori som lyfts fram som förklaring till killars och mäns överrepresentation i våldsstatistiken är att våldet kan kopplas till idéer om maskulinitet och femininitet. Ungdomsstyrelsen lyfter fram stereotypa attityder kring maskulinitet som en riskfaktor för våldsamt beteende, där risken för att ha utövat våldsamma eller kränkande handlingar ökar ifall killar instämmer på stereotypa påståenden om kön.7
Varför manliga könsnormer skulle bära på inslag av våld förklaras vanligen med teorin om en könsmaktsordning eller genusordning, enligt vilken pojkar uppfostras till att inneha makt, och strävan efter att upprätta och upprätthålla maktpositioner leder till kränkande behandling mot kvinnor. Det finns studier som visar att en jämlik socioekonomisk utveckling på längre sikt kan ha en positiv effekt på våldtäktsstatistiken, vilket talar för denna teori.8
Felaktiga föreställningar om våldtäkter kallas för våldtäktsmyter och står i vägen för arbetet mot sexuellt våld. Våldtäktsmyter är mer vanligt förekommande bland män än bland kvinnor. Ett exempel på en våldtäktsmyt är påståendet att våldtäkter alltid sker mellan främlingar. När gärningspersonen och den utsatta känner varandra kan denna myt göra det svårare att uppfatta händelsen
6 Brottsförebyggande Rådet. 2012. Kriminalstatistik 2011. Rapport 2012:11. Stockholm: Brottsförebyggande Rådet. 7 Ungdomsstyrelsen. 2013. Unga och våld – en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter. Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 8 Brottsförebyggande rådet. 2008. Våldtäkt mot personer 15 år och äldre. Utvecklingen under åren 1995-2006. Rapport 2008:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bilaga 14 SOU 2014:6
8
som en riktig våldtäkt.9 Många våldtäktsmyter handlar om de personer som blivit utsatta för våldtäkt. Enligt vissa våldtäktsmyter kan personer på olika sätt handla så att de försätter sig själva i situationen att de blir våldtagna. Dessa myter förskjuter ansvaret från gärningspersonen till den utsatta. Ytterligare en våldtäktsmyt förstorar förekomsten av att personer ljuger om att de blivit utsatta för våldtäkt, vilket kan förstås som ett misstänkliggörande av personer som utsatts för övergrepp.10
Sexuella trakasserier innefattar många olika typer av kränkningar av sexuell natur, till exempel tafsande, kommentarer eller ovälkomna sexuella inviter som sker i skola, högskola eller på arbetsplatser. För den som drabbas kan sexuella trakasserier leda till psykiska och somatiska konsekvenser.
Det är vanligt förekommande bland både tjejer och killar att ha upplevt sexuella trakasserier i skolan, även om det är mer vanligt förekommande bland tjejer. I en undersökning bland elever i gymnasiets andra år svarade 72 procent av tjejer att de under det senaste året fått sitt utseende betygsatt. Bland killar hade 62 procent den erfarenheten. 12 procent av tjejerna angav att de blivit olämpligt berörda av en lärare det senaste året. Bland killar var motsvarande siffra 9 procent. Även om tjejer överlag var mer utsatta för sexuella trakasserier stack killarna ut i sin utsatthet för homofobiska kränkningar (53 procent) och för kraftiga fysiska kränkningar, till exempel att bli berörd på könsdelar (21 procent).11
Skolor har enligt lag skyldighet att arbeta förebyggande mot trakasserier och redogöra skriftligen för detta arbete i sin likabehandlingsplan. Forskning visar på att det är viktigt att ha nolltolerans mot sexuella trakasserier eftersom det annars finns en risk att kränkningarna normaliseras och blir en del av skolmiljöns vardag. Sexuella trakasserier kan likna det genusskapande spel som aktiva killar och objektifierade tjejer förväntas spela inför varandra i skolan. På grund av normativa uppfattningar om kön och heterosexualitet kan vuxna få problem att känna igen och erkänna detta slags våld.12
9 Carlson, Lisa och Persson, Elin. 2008. Våldtäktsmyter – En undersökning om studenters attityder kring våldtäktsmyter. C-uppsats, Örebro Universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete. 10 Ungdomsstyrelsen. 2013. Unga och våld – en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter. Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 11 Witkowska, Eva. 2005. Sexual harassment in schools. Prevalence, structure and perceptions. Stockholm: Arbetslivsinstitutet och Karolinska Institutet. 12 Brottsförebyggande rådet. 2007. Var går gränsen? Handledning för temaarbeten om integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bilaga 14
9
Många initiativ har tagits för att arbeta med ungdomar vad gäller dessa frågor i anknytning till skolan, ungdomsverksamheter och ungdomsorganisationer. Under 1990-talet populariserades metoden feministiskt självförsvar som förutom att lära ut metoder till tjejer för att undkomma övergrepp även betonar könsstatistiken bakom våldet. I dag inkluderas killar mer i preventiva åtgärder mot sexuellt våld.
2009 och 2010 gjordes en kartläggning av våldspreventiva insatser som hade ett genusperspektiv eller normkritiskt perspektiv. De insatser som kartlades var universella, det vill säga att de riktades mot killar som grupp eller mot alla elever på en skola, inte mot enskilda personer som valts ut på grund av tidigare visad våldsbenägenhet. Undersökningen visade att insatserna inte utvärderades ordentligt och att det inte heller kunde påvisas något kvarvarande resultat efter insatserna. Kartläggningen kom fram till att aktörer i brist på resurser hellre satsade på att bedriva insatser än att utvärdera dem. Dessutom pekade kartläggningen på att det saknas svensk forskning om våldsprevention av universell karaktär.13
En genomgång av utvärderingar från andra länders universella våldsprevention visar på vikten av att sträva efter att förändra genusmönster. Genom att utmana könsstereotyper och våldtäktsmyter kan våld förebyggas.14
I Nordamerika finns det mer forskning kring universell våldsprevention än i Sverige. Alla insatser kan dock inte importeras rakt av eftersom det finns kulturella skillnader mellan Sverige och de platser där insatserna utvärderats. Ungdomsstyrelsen har 2013 pekat ut sju program som bedöms vara möjliga att överföra till Sverige. Ett av dem heter Mentors in Violence Prevention och prövas i skrivande stund av organisationen Män för jämställdhet i projektet Frihet från våld.
Bland dem program som Ungdomsstyrelsen rekommenderat finns ett mönster av att vilja involvera inte enbart offer och förövare, men även omgivningen. Klasskamrater, vänner, lärare och föräldrar tillskrivs möjligheten att intervenera när kränkningar sker. Genom att tilldela killar inte enbart den möjliga rollen av att vara förövare, men även att vara åskådare, anses killars motstånd mot budskapen minska. Genom att belysa killar som åskådare till
13 Ungdomsstyrelsen. 2010. Prata bort mansvåld. Våldspreventivt arbete riktat till unga män. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 14 Sjögren, Magnus, Berg, Lena, Hyllander, Klas och Söderström, Peter. 2012. Före han slår. Om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Bilaga 14 SOU 2014:6
10
varandras kränkningar och tillskriva en skyldighet att agera hoppas man kunna påverka killar som grupp.
Killar och män utsätts för sexuella övergrepp, om än i mindre omfattning än tjejer och kvinnor. I en enkätstudie bland högstadie- och gymnasieelever i Västmanlands län svarade 12 procent av killarna att de utsatts för sexuella övergrepp i form av beröring, medan cirka 7 procent svarade att de utsatts för övergrepp som innefattade samlag.15
En kvalitativ studie pekar på att det i samhället finns en myt om att män inte kan våldtas eftersom det motsäger den normativa uppfattningen om män som aktiva och villiga sexuella subjekt. Denna myt finns inte bara hos samhällets institutioner men också bland män själva, och gör det svårare för män att formulera sina upplevelser när de utsatts för sexuellt våld. På grund av denna tystnad riskerar männen även att osynliggöras som offer.16
Unga hbt-personer kan enligt en intervjustudie ha svårigheter med att sätta gränser, vilket kan leda till att de utför sexuella handlingar de egentligen inte vill utföra. Till exempel berättar en kille att han inte kan säga nej till sex då han vill få fysisk närhet genom att kramas. Studien förklarar svårigheterna med att sätta gränser med osäkerhet och låg självkänsla, vilket tyder på att arbete med att motverka unga hbt-personers utsatthet generellt skulle kunna påverka deras utsatthet för sex mot den egna viljan.17
Män som dömts för sexualbrott kan få vård inom ramen för Kriminalvården. Män som inte har dömts kan istället få stöd genom den nationella telefonlinjen PrevenTell på Karolinska Universitetssjukhuset, men runt om i landet råder brist på kvalificerad vård för gruppen män med destruktiv sexualitet.18 I många regioner råder oklarhet kring vem som ska bemöta män som utsatts för våldtäkt, och våldtagna män riskerar att hamna på kirurgiska kliniker eller hos urologer som saknar erfarenhet av att ta emot personer som utsatts för övergrepp.19
15 Lundberg, Ingvar. 2005. Utsatta flickor och pojkar – en översikt av aktuell svensk forskning. Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. 16 Knutagård, Hans. 2009. “Men du har ju blivit våldtagen” - om våldtagna mäns ordlöshet. SRHR:s rapport 2009:4. Malmö: Socialmedicinska Enheten, UMAS, Region Skåne. 17 Ungdomsstyrelsen. 2009. Se mig – Unga om sex och internet. Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 18 Bohman, Suzanna; leg. psykoterapeut vid RFSU-kliniken i Stockholm. Intervju 2013-06-18. 19 TT. 2012. Vårdrutiner saknas för våldtagna män. SVT Nyheter. 21 juli. http://www.svt.se/nyheter/sverige/vardrutiner-saknas-for-valdtagna-man (Hämtad 2013-06-18).
Bilaga 14
11
4 Pornografi
Killars och mäns relation till porr är omdiskuterad. Som kritik mot porranvändningen har bland annat produktionsvillkor framhållits. Dessutom har mainstreamproduktioner av pornografi anklagats för att bära på patriarkala värderingar, där kvinnor förnedras och där övergrepp romantiseras. Porr har även anklagats för att leda till övergrepp, där pornografi har beskrivits som en ideologi till den praktik som våldtäkter utgör. Några vetenskapliga belägg finns dock inte för att pornografi skulle leda till våldtäkter och det sexuella våldet har heller inte ökat i samband med att porr blivit mer lättillgängligt via Internet.20 Majoriteten av tonårskillar och tonårstjejer har exponerats för porr. I och med pornografiska annonser på icke-pornografiska sajter och länkar som leder till pornografiskt innehåll utan att förvarna internetanvändaren, har porr blivit något som människor kan exponeras för i sin vardag även när de inte själva vill det.
Killar tittar mer på porr än tjejer. En undersökning bland 16åringar 2011 visade att 96 % av killar hade tittat på porr och att var tionde kille tittade på porr varje dag.21
Under 00-talet har porrproducenter som kan betecknas som alternativa, däribland feministiska sådana, tagit plats i det mediala samtalet. Även om det kan ifrågasättas hur stor spridning just feministisk porr har fått, är det tydligt att internet och lättillgänglig teknik för produktion av multimedia starkt diversifierat utbudet av porr. All pornografi tillskrivs i dag inte samma egenskaper. Porr diskuteras alltmer som mediala produkter vilka kan innehålla samma könsnormer som andra mediala produkter. Till exempel kan könsstereotyper i porr jämföras med könsstereotyper i dokusåpor.22
Filmen Chocking Truth väckte år 2000 en debatt om att förbjuda porr från att visas på TV. Sedan dess har diskussioner om porr allt mer kommit att handla om Internet. Med lättillgänglig teknik kan många i dag tillverka sin egen porr genom fotografi eller video. I olika medialt uppmärksammade fall har sådan porr läckt ut
20 Brottsförebyggande rådet. 2008. Våldtäkt mot personer 15 år och äldre. Utvecklingen under åren 1995-2006. Rapport 2008:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. 21 Mattebo, Magdalena, Tydén, Tanja, Häggström-Nordin, Elisabet, W. Nilsson, Kent, Larsson, Margareta. Pornography Consumption, Sexual Experiences, Lifestyles and Self-rated
Health among Male Adolescents in Sweden. Journal of Developmental and Behavioral
Pediatrics, 2013. 22 Bergström, Maria. 2006. Vad är normalt? I Koll på porr – skilda röster om sex, pornografi, medier och unga. 9-22. Stockholm: Statens medieråd.
Bilaga 14 SOU 2014:6
12
på Internet och varit destruktiv för personerna som exponerats. Men all exponering på Internet är inte ofrivillig. Lättklädda bilder kan användas på olika mötesplatser online för att skapa uppmärksamhet från andra internetanvändare. Även i fall med frivillig exponering kan det ske att andra personer tar materialet och använder det i kränkande syfte.23 Det har alltså skett en skiftning i problemformuleringarna kring porr, där unga män problematiseras mindre för deras konsumtion av porr, men mer som aktörer i ett sexualiserat samtal och inte minst de integritetsrisker som är kopplade till detta.
23 Ungdomsstyrelsen. 2009. Se mig – Unga om sex och internet. Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Bilaga 14
13
5 Handel av sexuella tjänster
Mäns köp av sexuella tjänster är en fråga som väcker debatt. 1999 trädde den så kallade sexköpslagen i kraft som gör det olagligt att köpa sexuella tjänster. Sexköpslagen förbjuder inte försäljning av sex, och tanken med detta har varit att lägga fokus på sexköparen i stället för sexsäljaren. Förbudet att köpa sex har en avskräckande effekt och gör att en del män som vid en legalisering skulle vara beredda att köpa sex, nu i stället låter bli. En annan effekt av sexköpslagen är att prostitutionen flyttats inomhus och blivit mer osynlig.24 Kritiker av sexköpslagen menar att denna gjort det farligare att sälja sex och att sexsäljare i dag är mer utsatta för våld än tidigare.25 De sexsäljare som i diskursen om prostitution hamnar i fokus är framför allt kvinnor. Inte lika stor uppmärksamhet har riktats mot de män som säljer sex.
Flera undersökningar har visat att fler unga män än unga kvinnor någon gång har bytt sexuella tjänster mot ersättning.26Reservationer för siffrorna är att offer för trafficking faller bort i den typen av undersökningar och att sådana siffror inte nödvändigtvis säger något om vilka som blir kvar inom sexhandeln. Eftersom studierna baserats på självrapporterade erfarenheter i ett känsligt ämne finns också en risk att alla med erfarenheter inte väljer att träda fram. Ersättningen för sex kan bestå av pengar, men det är också vanligt att byta sex mot något annat, till exempel alkohol eller droger. En studie som gjorts i Göteborg visade att killar var några månader yngre än tjejer vid det första tillfälle då de haft sex mot ersättning27 Trots den utbredda förekomsten av killar och män bland sexsäljare handlade den utvärdering som 2010 gjordes av sexköpslagen framför allt om kvinnor som har bytt sex mot ersättning. Män som säljer sex avhandlades på 24 rader i en utredning vars omfång är 300 sidor.28
24 Brottsförebyggande rådet. 2008. Sexuell människohandel. En fråga om tillgång och efterfrågan. Rapport 2008:24. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. 25 Demitri Lennartsson. 2013. Svenska sexköpslagen väcker protester i världen. Nyheter P4
Malmöhus. 19 juli. www.sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5595659 (Hämtad 2013-08-22) 26 Ungdomsstyrelsen. 2012. Utsatt. Unga, sex och internet. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 27 Abelsson, Joanna och Hulusjö, Anna. 2008. I sexualitetens gränstrakter – en studie av ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster. Göteborg: Göteborg
Stad Social resursförvaltning. 28 2010:49. Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Förbud mot köp av sexuell tjänst – En utvärdering 1999-2008. Stockholm: Fritzes.
Bilaga 14 SOU 2014:6
14
Varför män som säljer sexuella tjänster är så osynliggjorda kan förklaras på många sätt. Heteronormativitet kan göra att dessa mäns praktiker blir osynliggjorda eftersom män är i majoritet bland sexköparna även när sexsäljarna är män. Föreställningar kring att sexsäljande är en del av en homosexuell kultur kan också bidra till osynliggörandet, eftersom sexsäljandet inte ses som lika problematiskt ifall sexsäljaren i större omfattning anses handla frivilligt.29
En annan förklaring kan vara att prostitutionsfrågan gjorts till en kvinnofråga. Förslaget om att införa en sexköpslag var del i den dåvarande regeringens proposition Kvinnofrid (prop. 1997/98:55). Män som säljer sex kan anses gå emot den på förhand bestämda bilden av sexhandel, och de går dessutom emot föreställningar kring maskulin sexualitet.
Det finns i dag verksamheter som riktar sig till sexköpande män. En utvärdering av så kallade KAST-program (KAST står för Köpare av sexuell tjänst) visade dock att en stor del av de män som sökte sig till KAST snarast hade problem med destruktiv eller tvångsmässig sexualitet och alltså inte var köpare av sexuella tjänster.30 Detta tyder på att det finns problem med att nå gruppen sexköpande män.
29 Larsdotter, Suzann, Jonsson, Jonas och Gäredal, Mina. 2011. Osynliga synliga aktörer –
Hbt-personer med erfarenhet av att sälja och/eller köpa sexuella tjänster. Stockholm: RFSL. 30 Holm erg, Stina, Hols Sale n, Linda, Lennartsson Hartman, Ylva och Netscher, Amanda. 2011. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Slutredovisning av regeringens handlingsplan. Rapport 2011:18. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bilaga 14
15
6 Hedersförtryck
Hedersrelaterat förtryck fick stor uppmärksamhet i samband med två mord på unga kvinnor, mordet på Pela Atroshi 1999 och mordet på Fadime Sahindal 2002. Det som särskiljer hedersrelaterat förtryck från annat sexistiskt förtryck är att en hel familjs eller släkts status görs avhängig olika familjemedlemmars sexualitet. Familjen ses som en mer betydande enhet än individen, och det är upp till alla kollektivets medlemmar att upprätthålla kontrollen för att på så sätt skydda gruppens heder. Även killar och män kan utsättas för hedersförtryck.
Det är svårt att mäta hur utbrett hedersförtryck är. Även om myndigheter tar sig an fall med utsatta personer kan det antas att det finns ett stort mörkertal. Ungdomsstyrelsen har i en forskningsöversikt kunnat ge en bild av omfattningen av ofrihet som ungdomar har i relation till livsval som handlar om kärlek och sexualitet. I en enkätstudie gjord bland årskurs 9-elever i Stockholm svarade 18 procent av killarna att de upplevde sig ha begränsningar i valet av en framtida partner. I denna grupp fanns killar med olika bakgrund, men det mönster som framgick var att de i högre grad än genomsnittet hade två utlandsfödda föräldrar eller själva var födda utomlands, att deras föräldrar saknade utbildning eller enbart hade grundskoleutbildning samt att killarna själva gick i kommunala skolor i socioekonomiskt segregerade områden. I segregerade områden kan personer med invandrarbakgrund vara mer utlämnade till en social miljö som består av landsmän, vilket kan vara en delförklaring till den högre utsatthet som de rapporterade.
Exakt hur inskränkningarna i möjligheter att välja partner såg ut varierar inom gruppen. Det kan vara att killen känner att han måste begränsa sitt sökande av partner till en given etnisk, religiös eller kulturell grupp eller att föräldrarna vill välja eller godkänna en partner åt killen. Killen kan också förbjudas att ha sex innan äktenskapet.31 Hedersförtryck kan även drabba killar som vill välja en partner av samma kön. Är killen homosexuell kan förtrycket ta sig särskilt extrema uttryck och killen kan riskera att bli utesluten ur familjen.32
I fall av hedersförtryck kan en och samma person vara både offer och förövare samtidigt. Killar med begränsade livsval kan i
31 Ungdomsstyrelsen. 2009. Gift mot sin vilja. Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:5. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 32 Baladiz, Dilek. 2009. I hederns skugga. De unga männens perspektiv. Stockholm: Gothia Förlag.
Bilaga 14 SOU 2014:6
16
viss utsträckning anse att detta är rätt och de kan också tycka att det är viktigt att kontrollera tjejers sexualitet för att försvara familjens heder. På så sätt kan de alltså kontrollera andra familjemedlemmar, medan de själva i sin tur blir kontrollerade av familjen. Vissa killar upplever sig tvingade att upprätthålla kontroll över en kvinnlig släkting trots att de själva skulle föredra att inte göra det.33
Olika initiativ har startats för att motverka hedersförtryck. Ett av dem är Sharaf hjältar, ett projekt inom organisationen Elektra, som arbetar med att få killar att ta avstånd från föreställningar kring heder för att på så sätt minska utförandet av hedersförtryck.
33 Chavez Perez, Inti. 2010. Respekt, en sexbok för killar. Stockholm: Alfabeta.
Bilaga 14
17
7 Sexuell hälsa
Statistik från ungdomsmottagningarna visar att killar inte testar sig för sexuellt överförbara infektioner (STI) i samma utsträckning som tjejer. Mäns sexuella hälsa är ett fält som är större än STI, men testningsstatistiken är en bra indikator för i vilken grad killar nyttjar vård kopplad till sexuell hälsa. Detta eftersom andrologiska undersökningar och annan rådgivning ofta är förekommande inslag vid testningsbesök på ungdomsmottagningar.
Det finns flera teorier om vad den statistiska skillnaden mellan könen beror på. Normer kring maskulinitet kan göra att killar och män inte uppfattar sig själva som mottagare av vård. Samma normer kan också få vårdinrättningar att inte själva inte se killar och män som mottagare av vård. Detta gäller all slags vård men är särskilt förekommande när det gäller mäns sexuella hälsa eftersom mäns sexualitet enligt normen anses vara något som fungerar väl av sig självt.
Många aktörer försöker påverka mäns sexuella hälsa. RFSU menar att det råder brist på andrologisk kompetens bland mottagningar som arbetar med sexuell hälsa, och arrangerar därför sedan 2007 en utbildning i andrologi. Det finns också ungdomsmottagningar som, för att betona att de är mottagningar även för killar, arrangerar speciella aktiviteter eller kvällar riktade till killar. Alternativa metoder för sexuell hälsa har också prövats. Klamydiatest som beställs över Internet har i Västra Götaland varit framgångsrikt och nått till killar i högre grad än vad klamydiatest på ungdomsmottagningar lyckats med. Dock innebär sådana test att möjlighet till spontan rådgivning eller en andrologisk undersökning inte uppstår. Intervjuer med killar har visat att killar själva gärna ser mer utav killmottagningar och internettestning som metoder för att öka killars testningfrekvens. Statens Folkhälsoinstitut pekar på att förändring av maskulinitetsnormer skulle kunna förbättra mäns sexuella hälsa, men det råder i dag brist på vetenskapliga metoder för hur detta praktiskt ska gå till.34
Föreställningar kring maskulinitet och sexuell hälsa kan reproduceras av samhällets institutioner när åtgärder kring sexuell hälsa främst riktas mot kvinnor. Ett exempel är HPV-vaccinen som tonårstjejer får gratis för att förebygga livmoderhalscancer. I bland
34 Statens Folkhälsoinstitut. 2011. Mäns sexualitet och reproduktiva hälsa. En kunskapsöversikt. R 2011:04. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
Bilaga 14 SOU 2014:6
18
annat Kanada får även tonårskillar vaccinen. Genom att i Sverige enbart ge vaccin till tjejer kan viruset förstås som en angelägenhet endast för tjejer som kan få livmoderhalscancer, medan killar inte görs delaktiga trots att de riskerar att sprida viruset. Att minska spridningen av HPV kan också ses som en angelägenhet för Sveriges hivpositiva och för män som har sex med män som på olika sätt kan drabbas särskilt hårt av viruset.
Ytterligare en aspekt kring mäns sexuella hälsa är missbruket av anabola androgena steroider (AAS). I en undersökning gjord av Statens Folkhälsoinstitut svarade 0.9% av män i åldern 18–35 att de använt AAS någon gång det senaste året.35 AAS kan leda till många hälsoproblem, bland annat infertilitet och är en vanlig anledning till att män kommer i kontakt med fertilitetsutredningar.36 En risktagande personlighet och en vilja att dölja osäkerhet kan vara skäl till att använda AAS, enligt Statens Folkhälsoinstitut.
35 Statens Folkhälsoinstitut. 2009. Dopingen i Sverige – en inventering av utbredning, konsekvenser och åtgärder. R 2009:15. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut. 36 Gårevik, Nina; forskare vid Karolinska Institutet. E-postkommunikation. 2013-05-24.
Bilaga 14
19
8 Hbt-personer
Homo-, bisexuella och transpersoner har under senare år mött många förbättringar på ett institutionellt plan. Samkönade par har fått rätt att prövas som adoptivföräldrar och rätt att ingå äktenskap. Hbt-personer har blivit synligare, inte enbart med anledning av mediebevakningen kring nämnda förändringar, men också för att offentliga personer valt att komma ut som hbt-personer.
Trots nämnda förbättringar lever många hbt-personer i en värld där de på olika sätt möter osynliggörande, intolerans och diskriminering. Många ungdomar lever med en förväntan hemifrån om att prestera ett heterosexuellt beteende. I enkäten Ung 08, kartläggning årskurs 9 fick stockholmsungdomar svara på ifall deras föräldrar skulle tillåta dem att vara tillsammans med någon av samma kön. Det vanligaste svaret land killar var “vet ej”. Fler killar svarade med alternativet “Nej, det är inte okej” än alternativet “Ja, det har mina föräldrar inget emot”.37
En undersökning gjord bland högstadie- och gymnasieelever visade att över en tredjedel av tillfrågade killar hade en intolerant eller tveksam syn på homosexuella.38 Detta kan nyanseras genom att påtala att över hälften av killarna faktiskt angav en tolerant syn på homosexualitet.
I en undersökning svarade 14 procent av killar i årskurs åtta att de utsatts för homofobiska kränkningar. I den undersökning om sexuella trakasserier som tidigare nämnts svarade 53 procent av killar i årskurs 2 på gymnasiet att de kallats för ”bög” eller liknande ord det senaste året. Omfattningen av homofobiska kränkningar överstiger omfattningen av hbt-ungdomar, vilket betyder att även heterosexuella killar utsätts för homofobiska kränkningar. Homofobisk intolerans kan ses som en del av killars maskulinitetsskapande. Intoleransen kan också tolkas som begränsande för killars handlingsutrymme eftersom heterosexuella killar som på olika sätt bryter mot förväntningar på maskulinitet kan drabbas av homofobisk intolerans.39
Intoleransen kan ta sig uttryck genom våld. Homo- och bisexuella killar löper tre gånger högre risk än heterosexuella killar att ha
37 Ungdomsstyrelsen. 2009. Gift mot sin vilja. Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:5. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 38 Brottsförebyggande rådet. 2004. Intolerans. Antisemitiska, homofobiska, islamofobiska och invandrarfientliga tendenser bland unga. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. 39 Brottsförebyggande rådet. 2007. Var går gränsen? Handledning för temaarbeten om integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bilaga 14 SOU 2014:6
20
upplevt fysiskt våld det senaste året och en fyra gånger så hög risk att ha utsatts för hot om våld.40
Brott som utförs mot hbt-personer med motivet att de är just hbt-personer klassas som hatbrott. Hatbrott är inte någon brottsrubricering i sig och innebär inte nödvändigtvis våldsbrott, men kan också innebära andra typer av brott, till exempel ärekränkning. Sedan 2001 har den statistiska kurvan för hatbrott med homofoba motiv pekat uppåt, men detta behöver inte betyda att antalet brott mot hbt-personer ökat. Benägenheten att anmäla hatbrott har ökat de senaste åren. Unga är mest utsatta för hatbrott. 2010 var 41 procent av de hbt-personer som utsatts för hatbrott i åldrarna 16–24 år.41 Förövarna är yngre än för hatbrott generellt. 2010 var nästan hälften av gärningspersonerna under 20 år.42
Hbt-personers utsatthet finns också på arbetsmarknaden, där hbt-personer riskerar att drabbas av diskriminering. Homosexuella män har statistiskt sett lägre inkomster är heterosexuella män. Samma diskriminering har inte hittats mot homosexuella kvinnor.43
Hbt-personers utsatthet motsvaras även av sämre hälsa. Homo- och bisexuella killar mår sämre och löper större risk att ha försökt ta sitt liv än heterosexuella killar.44
Homofobi riktas i högre utsträckning mot killar och män. Dessutom är det killar och män som upprätthåller denna ordning. Därmed kan bekämpandet av homofobisk intolerans ses som en mansfråga och den viktigaste målgruppen för arbete mot homofobisk intolerans är tonårskillar och unga män.
Det är viktigt att uppmärksamma på vilket sätt homofobin förhandlas bort från mäns maskulinitetsskapande. Män som vill tillskriva sig själva en modern maskulinitet kan välja att ta avstånd från homofobi eller ta till sig attribut som tidigare klassats som homosexuella attribut för att på så sätt göra åtskillnad mellan sig själva och andra, mer gammeldags män. Om man tolkar homofobisk intolerans som ett skillnadsskapande mellan en vi-grupp av män
40 Ungdomsstyrelsen. 2010. Hon hen han. En analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner. Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:2. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 41 Aspling, Fredrik och Djärv, Carina. 2012. Hatbrott 2011. Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Rapport 2012:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. 42 Ungdomsstyrelsen. 2013. Unga och våld – en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter. Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 43 Ahmed, Ali och Hammarstedt, Mats. 2008. Diskrimineras homosexuella? Några erfarenheter från ekonomisk forskning. Ekonomisk debatt 2008 nr 8. 44 Ungdomsstyrelsen. 2010. Hon hen han. En analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner. Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:2. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Bilaga 14
21
och en dem-grupp är föraktet mot homosexuella utbytbart mot förakt mot andra grupper av män, till exempel män i glesbygd eller invandrarmän.45
Två viktiga förändringar har skett för transpersoner de senaste åren. 2009 slog en dom från Regeringsrätten fast att det är möjligt att byta namn över könsgränser utan att byta juridiskt kön. 2012 bedömde Kammarrätten i Stockholm att det bryter mot Europakonventionen att utsätta transsexuella för tvångssterilisering. Det är ovanligt för Sverige att landvinningar rörande mänskliga rättigheter sker via juridiken. Att så nu sker tyder på att svensk politik rörande transpersoners rättigheter är föråldrad.
Transpersoner är ett paraplybegrepp för transsexuella och andra typer av transidentiteter, bland andra intergender. Transsexuella har en könsidentitet som inte överensstämmer med det tilldelade vid födseln och önskar att korrigera kroppen helt eller delvis. Några upphör att identifiera sig som transsexuella efter en könskorrigering, medan andra håller kvar vid en transidentitet även efter könskorrigering. Intergender är en benämning på personer vars könsidentitet befinner sig mellan eller bortom kategorierna man och kvinna.
Kategorierna man och kvinna är institutionaliserade. Det är svårt att byta tillhörighet från den ena gruppen till den andra. Personer som betecknar sig som vare sig man eller kvinna saknar i dag en juridisk könskategori som passar deras könsidentitet.
Transpersoner är en grupp som lätt faller mellan stolarna i en värld som tolkas utifrån två statiska könskategorier. Ska en utredning om män innefatta dem transsexuella som identifierar sig själva som män, eller dem som i sina identitetshandlingar beskrivs män? Och vad händer med dem transpersoner som hamnar mellan könen eller bortom dem? Det är av vikt att inte glömma bort gruppen transpersoner eftersom den enligt EU:s byrå för grundläggande rättigheter är mer diskriminerad än homo- och bisexuella, och denna diskriminering sker särskilt inom arbetsmarknaden och inom vården.46
Internationella studier visar på att prevalensen för hiv bland transsexuella kvinnor är hög. Hur det ser ut i Sverige vet vi inte
45 Chavez Perez, Inti. 2008. Om den moderne mannen. I F-ordet. Mot en ny feminism, Östergren, Petra (red), 139-148. Stockholm: Alfabeta. 46 European Union Agency of Fundamental Rights. 2010. Homophobia, transphobia and discrimination on grounds of sexual orientation and gender identity in the EU Member States.
Summary of findings, trends, challenges and promising practices. Wien: European Union
Agency of Fundamental Rights.
Bilaga 14 SOU 2014:6
22
eftersom det inte gjorts några mätningar. Smittskyddsinstitutet har varje år i uppdrag att fördela medel till hivpreventivt arbete riktat mot olika grupper. Transsexuella kvinnor är inte en av de grupper som får särskilda riktade pengar eftersom vi inte vet ifall det är en särskilt drabbad grupp i Sverige.
Internationella studier visar att transsexuella kvinnor är en överrepresenterad grupp när det kommer till erfarenheter av att byta sexuella tjänster mot ersättning. Trots detta var transsexuella i stort sett osynliga i utvärderingen som gjordes av sexköpslagen 2010 (SOU 2010:49).
Många transsexuella upplever ett starkt psykiskt lidande och behöver vård för att korrigera sina kroppar så att de bättre stämmer överens med den egna könsuppfattningen. Trots att behovet av vård kan vara akut tar en utredning ofta två eller tre år, det kan finnas långa kötider för att få gå en utredning och transsexuella under 18 år får inte påbörja en utredning.47 Dessutom vittnar transsexuella om att de upplever att läkare förväntar sig att de ska leva upp till stereotypa föreställningar om kön för att de ska få vård. Läkare ska då vara intresserade av att skapa ”riktiga kvinnor” och ”riktiga män” av de transsexuella och blir bekymrade över inslag som bryter av mot detta hos patienterna.48 Sammantaget ger detta en bild av att tillgången till vård för transsexuella är sämre och särskilt villkorad jämfört med andra typer av vård.
47 Socialstyrelsen. 2010. Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar. Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård och stöd. Stockholm: Socialstyrelsen. 48 Maria Sundin; ledamot i RFSLs förbundsstyrelse. Hur blir det med vården för transpersoner? Muntlig föreläsning 30/5 2013 West Pride, Göteborg.
Bilaga 14
23
9 HIV
Hbt-gruppen kom att skakas på 1980-talet när hivviruset kom till Sverige. Män som har sex med män är mer utsatta för risken att överföra viruset på grund av sexuella praktiker. Hiv kom därför tidigt att förknippas med hbt, och än i dag är män som har sex med män den grupp som har störst risk att överföra viruset i Sverige.
En vanligt förekommande värdering i samtalet om hiv har varit att medborgare som faller inom normer ska skyddas från smitta som kommer från personer som ses som avvikare.49 Försök att stävja hivspridningen har delvis gjorts genom juridik. 1985 fattades beslut om att hiv skulle falla inom Smittskyddslagen. Detta innebär bland annat gratis vård och gratis hivtester, men också komplikationer som snart ska avhandlas. 1988 infördes den så kallade bastuklubbslagen som förbjöd bastuklubbar där män möttes för att ha sex med varandra. Bastuklubbslagen är sedan 2004 borttagen och inget indikerar att förbudet haft någon hämmande effekt på hivspridningen.50 Förbudet är därför intressant att se som ett exempel på hur stigma mot hivpositiva och mot män som har sex med män kan styra det hivpreventiva arbetet till disciplinerande åtgärder som i själva verket inte har någon preventiv effekt.
Hiv omgärdas än i dag av lagstiftning som av hivorganisationer uppfattas som stigmatiserande mot hivpositiva. En hivpositiv person kan tvångsisoleras utan rätt till juridisk prövning ifall en smittskyddsläkare bedömer att personen är en hälsorisk. Dessutom är hivpositiva tvungna att berätta för en sexpartner att de är hivpositiva, utan hänsyn till om sexuella praktiker och virusnivåer gör sexet till säkrare sex. Avsteg från informationsplikten kan leda till fängelsestraff.51 Lagen kan sägas bära en norm som är parallell med heteronormen. Om heteronormen innebär att alla personer är heterosexuella tills de själva hävdar motsatsen, så bär Smittskyddslagen på en norm som innebär att alla i Sverige är hivnegativa tills de själva hävdar motsatsen. Den hivpreventiva effekten i denna lag kan ifrågasättas eftersom de flesta överföringar sker från hivpositiva personer som tror sig vara hivnegativa och alltså inte omfattas av informationsplikten.
49 Sörberg, Anna-Maria. 2009. Det sjuka. Stockholm: Bokförlaget Atlas. 50 Hellman, Finn. 2001. Bastuklubbslagen – en studie av dess tillämpning och konsekvenser. Cuppsats, Stockholms Universitet, Kriminologiska institutionen. 51 RFSU, RFSL och Hiv-Sverige. 2011. Hiv, brott och straff [broschyr]. Stockholm: RFSU, RFSL och Hiv-Sverige.
Bilaga 14 SOU 2014:6
24
På grund av lagstiftningen är Sverige i dag världsledande bland demokratier i att lagföra hivpositiva för brott som härleds till deras hivstatus, om man sätter antalet domar i relation till antalet hivpositiva det finns i Sverige.52 Dessa rättsfall följs sedan upp av medier som i sina erättelser om “hivmän” ytterligare förstärker stigmat mot hivpositiva.
Hivpositiva är en viktig målgrupp för hivpreventivt arbete och ska därför involveras i detta arbete. Detta försvåras av lagstiftningen som innebär risk att åtalas eller isoleras ifall den hivpositive är ärlig med sina vårdkontakter om det sexliv denne lever.
52 Global Network of People Living With HIV. 2010. The Global Criminalisation Scan
Report 2010. Documenting trends, presenting evidence. Amsterdam: Global Network of
People Living With HIV.
Bilaga 14
25
10 Diskussion
Sexualiteten är en viktig del i mäns identitetsskapande och en viktig faktor som bidrar till mäns livskvalitet. För de allra flesta män är sexualiteten en positiv kraft. De flesta män tar avstånd från sexuellt våld och uppger att de har en tolerant syn på hbt-personer.
Trots detta finns det utmaningar inom fältet mäns sexualitet. Inte minst handlar utmaningarna om våld, där män är överrepresenterade som gärningspersoner vid sexualbrott och vid homofobiska brott. Sexuellt våld kan tolkas som försök att upprätthålla skeva maktförhållanden mellan könen och kan därför troligen motverkas genom ökad jämställdhet men också genom preventiva insatser.
Utmaningarna inom fältet manlig sexualitet gäller även institutioner och hur dessa reproducerar stereotypa föreställningar om män eller har svårt att nå till män på grund av stereotypa eller heteronormativa föreställningar. Skolors sexualundervisning, vårdinrättningar för sexuell hälsa, transvård och svensk hivprevention med dess inslag av bestraffning är några exempel på arenor där utmaningarna finns.
Samtidigt bör bilden av utmaningarna vägas mot de positiva krafter som killar och män själva aktivt skapar och bidrar till. Det finns inom skolan och i civilsamhället ett betydande engagemang mot sexuellt våld, mot hedersförtryck och för hbt-personers rättigheter. Ett fortsatt samtal med ett intersektionellt perspektiv på män, där det synliggörs att alla män inte är likadana, och med en nyanserad förståelse av att män både kan vara förövare och falla offer för våld och förtryck kan bidra till att stärka civilsamhällets engagemang i dessa frågor.
Bilaga 15
1
Bilaga 15
Män och förvärvsarbete
Bilaga 15 SOU 2014:6
2
Innehåll
1 Introduktion ............................................................................... 5
2 Översikt - arbetsmarknadens terminologi och struktur .......... 6 3 Det är en större andel av männen som finns i arbetskraften jämfört med andelen av kvinnorna ..................... 7 3.1 Skillnad över tid .............................................................. 7 3.2 Skillnad föräldrar och inte föräldrar ............................... 8 3.3 Skillnad mellan länder ................................................... 10 3.4 Summering och reflektion ............................................ 10 4 Män har högre sysselsättningsgrad än kvinnor ...................... 12 4.1 Skillnad över tid ............................................................ 12 4.2 Skillnad region och kön ................................................ 14 4.3 Skillnad inrikes, utrikes födda och kön ....................... 16 4.4 Skillnad ålder och kön ................................................... 17 4.5 Skillnad utbildningsnivå och kön ................................. 23 4.6 Skillnad familjesituation ............................................... 24 4.7 Skillnad hälsa och kön, m.m. ........................................ 25 4.8 Skillnad i övrigt länder och kön ................................... 26 4.9 Summering ..................................................................... 31 5 Män är arbetslösa i ungefär samma omfattning som kvinnor ...................................................................................... 33 5.1 Skillnad över tid ............................................................ 33 5.2 Skillnad region och kön ................................................ 34 5.3 Skillnad inrikes, utrikes födda och kön ....................... 36 5.4 Skillnad ålder och kön ................................................... 36 5.5 Skillnad utbildningsnivå och kön ................................. 41 5.6 Skillnad i övrigt länder och kön ................................... 45 5.7 Summering och reflektion ............................................ 46 6 Män väljer andra typer av yrken än kvinnor ........................... 47 6.1 Skillnad över tid ............................................................ 47 6.2 Skillnad yrkesval ............................................................ 48 6.3 Skillnad inrikes, utrikes födda och kön ....................... 53 6.4 Skillnad attityder ........................................................... 54 6.5 Skillnad i övrigt länder och kön ................................... 55 6.6 Summering ..................................................................... 56 7 En låg andel män väljer omsorgsyrken .................................... 58
Bilaga 15
3
8 Män är i betydligt högre grad än kvinnor anställda i privat sektor ............................................................................. 60 9 En relativt liten andel män är hemarbetande .......................... 63
10 Män arbetar i lägre grad än kvinnor som tidsbegränsat anställda .................................................................................... 64 11 Män arbetar i högre grad än kvinnor som egna företagare .................................................................................. 67
12 Män etablerar sig tidigare på arbetsmarknaden än kvinnor ...................................................................................... 69 13 Män arbetar heltid i betydligt högre grad än kvinnor – och deltid i lägre grad ............................................................... 70 13.1 Skillnad över tid ............................................................ 70 13.2 Skillnad näringsgrenar och kön .................................... 71 13.3 Skillnad ålder och länder .............................................. 72 13.4 Skillnad i övrigt länder och kön ................................... 74 13.5 Hög sysselsättningsgrad och deltidsarbete ................. 78 13.6 Ett andra arbete ............................................................. 78 13.7 Summering .................................................................... 79 14 Orsaker till deltidsarbete ......................................................... 81 14.1 Motiv i stort .................................................................. 81 14.2 ”Lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid” ............. 83 14.3 ”Vård av barn” ............................................................... 84 14.4 ”Egen sjukdom/nedsatt arbetsförmåga”, ”Arbetet
är fysiskt och/eller psykiskt krävande” ....................... 87
14.5 ”Vård av vuxna anhöriga/släktingar” ........................... 87 14.6 Summering och reflektioner ........................................ 89
15 Män förvärvsarbetar mer faktiskt tid än kvinnor ................... 90
16 Män med småbarn arbetar allt mindre .................................... 92 16.1 Arbetstid och barnens ålder ......................................... 92 16.2 Småbarnspappors arbetstid .......................................... 92 16.3 Småbarnsmammors arbetstid ....................................... 93 16.4 Skillnad mellan könen .................................................. 94 16.5 Summering och reflektioner ........................................ 96 17 Män är i lägre grad än kvinnor frånvarande från sina arbeten ...................................................................................... 97
Bilaga 15 SOU 2014:6
4
18 Män arbetar mer övertid än kvinnor ....................................... 99 19 Män arbetar i mindre grad än kvinnor obekväm arbetstid ... 101
20 Män och kvinnor har olika problem i sina arbetsmiljöer ..... 102 21 Män har lägre antal sjukpenningfall än kvinnor ................... 104 21.1 Skillnader över tid ....................................................... 104 21.2 Skillnad mellan yrkesgrupper ..................................... 106 21.3 Sjukskrivningsdiagnoser ............................................. 108 22 Män har mindre grad av sjukersättning än kvinnor .............. 109
23 Män har större andel arbetsolyckor än kvinnor och dör i betydligt större utsträckning än kvinnor som följd av arbetet ..................................................................................... 112 24 Mäns och kvinnors karriärmöjligheter .................................. 113
25 Summering av rapporten ........................................................ 114 Referenser - ofärdigt........................................................................ 116
Bilaga 15
5
1 Introduktion
Med förvärvsarbete avser vi här arbete som utförs mot betalning, antingen av en avlönad arbetstagare eller av en egen företagare.
Vi har när det gäller förvärvsarbete valt att begränsa oss till att presentera en stor del fakta, väsentligen statistik, och till att analysera vissa förhållanden.
Bakgrunden till denna begränsning är följande: Regeringen beslutade i oktober 2011 att bemyndiga chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild delegation för jämställdhet i arbetslivet (dir. 2011:80). Delegationen ska
analysera vad regeringen och arbetsmarknadsparterna kan bidra med inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen för att nå jämställdhet i arbetslivet
samla in och analysera goda exempel, såväl nationella som internationella, på jämställdhet i arbetslivet
särskilt uppmärksamma och lämna förslag på hur kvinnors arbetskraftsdeltagande kan öka
lämna förslag på insatser som kan främja jämställdhet i arbetslivet och minska lönegapet mellan kvinnor och män.
Delegationen (Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, JAdelegationen, A 2011:5) har således, till skillnad från vår utredning, bl.a. i uppdrag att lämna förslag. Delegationen avser att presentera sitt huvudbetänkande i oktober 2014.
Förvärvsarbetets roll och den identitet den skapar för män – och kvinnor – är så stor och viktig att vi ändå vill behandla frågan om män och arbete. Detta så mycket mer som att ha, eller inte ha, ett förvärvsarbete påverkar stora delar av mäns – och kvinnors övriga liv. Det är därmed en mycket central, om inte den mest centrala faktorn, när det gäller jämställdhet.
Mäns maktpositioner i arbetslivet och mäns löner, båda förhållandena knutna till förvärvsarbete, behandlar vi i bilaga 9 respektive 10.
Bilaga 15 SOU 2014:6
6
2 Översikt - arbetsmarknadens terminologi och struktur
Till att börja med, en översikt av hur arbetsmarknadens terminologi och struktur kan se ut (figur 1):
Källa: SCB AKU.
Vi återkommer till de flesta av termerna och siffrorna i det följande. I så hög utsträckning som möjligt refererar vi till åldersgruppen 20–64 år och till SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). När vi avviker från detta markeras det.
Personer 65 år och äldre finns inte med i figuren ovan. Arbetskraftsdeltagandet i denna grupp ökar successivt och låg 2013 i åldersgruppen 65–74 år på 19 procent för män och 11 procent för kvinnor.
Bilaga 15
7
3 Det är en större andel av männen som finns i arbetskraften jämfört med andelen av kvinnorna
3.1 Skillnad över tid
Med arbetskraften avses här personer som är sysselsatta/förvärvsarbetande eller arbetslösa.
1
Det relativa arbetskraftstalet anger andel av befolkningen som är i arbetskraften.
Vi ser alltså av figur 1 att 2012 fanns 89 procent av männen i arbetskraften medan motsvarande siffra för kvinnorna var 82 procent. (Vi återkommer till de flesta av de övriga uppgifterna i figuren i senare avsnitt i denna rapport.)
Det relativa arbetskraftstalets utveckling sedan 1970 framgår av figur 2.
Källa: SCB AKU och egen bearbetning.
Andelen av männen som var i arbetskraften var således i stort konstant mellan 1970 och 1990. Detta till skillnad från kvinnor där en mycket kraftig ökning skedde under den perioden (se vidare avsnitt 9 om ”hemmafrutiden”).
1
SCB:s definition.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
Män
Kvinnor
Bilaga 15 SOU 2014:6
8
Fram till mitten av 1990-talet minskade andelen män i arbetskraften, främst till följd av den ekonomiska krisen i början av 1990talet, och har därefter legat på ungefär samma nivå fram till mitten av 2000-talet för att därefter öka något under senare år.
Figuren visar alltså andel i arbetskraften, inte sysselsättningsgrad (som vi återkommer till i avsnitt 4) eller faktiskt arbetade timmar (se avsnitt 15).
3.2 Skillnad föräldrar och inte föräldrar
När män och kvinnor blir föräldrar ökar skillnaden mellan könen i arbetskraftstal markant (figur 3).
Källa: SCB AKU.
0
50 60 70 80 90 100
1 1–16 år 3–5 år 1–2 år 0 år 6–10 år
1–2 år 6–10 år 1 1–16 år
3–5 år
0 år
40 50 60 70 80 90 100
40 50 60 70 80 90 100
11-16 6-10 3-5 1-2 0
Kvinnor Män
1 barn
Procent
0 50 60 70 80 90 100
1 1–16 år 3–5 år 1–2 år 0 år 6–10 år
1–2 år 6–10 år 1 1–16 år
3–5 år
0 år
40 50 60 70 80 90 100
40 50 60 70 80 90 100
11-16 6-10 3-5 1-2 0
Kvinnor Män
2 barn
Procent
0 50 60 70 80 90 100
1 1–16 år 3–5 år
1–2 år 0 år 6–10 år
1–2 år 6–10 år 11–16 år
3–5 år
0 år
40 50 60 70 80 90 100
40 50 60 70 80 90 100
11-16 6-10 3-5 1-2 0
Kvinnor Män
3 eller fler barn
Procent
Bilaga 15
9
Vi ser alltså att medan pappornas arbetskraftstal ligger kvar på i stort samma nivå sjunker siffrorna för mammorna. Mammornas minskande arbetskraftsdeltagande, och i någon mån även pappornas, styrs också av antalet barn och av yngsta barnets ålder.
Mönstren var snarlika även 2007 och 2003.
2
Vi återkommer till
skillnaden mellan pappors och mammors antal faktiskt arbetade timmar i ett senare avsnitt (15).
Det är tydligt vem som tar huvudansvaret för barnen. Studerar vi andra grupper i samhället ser vi stor variation i arbetskraftstalen (tabell 1).
Källa: SCB AKU.
Vi ser bl.a. ett mycket högt arbetskraftsdeltagande för män med barn under 7 år, hela 97 procent – högre än hela gruppen män (se även figur 3). Inrikes och utrikes födda män har en viss skillnad i arbetskraftstal medan det finns en markant skillnad mellan inrikes och utrikes födda kvinnor
Utbildningsnivån slår igenom när det gäller arbetskraftstalen, detta gäller särskilt skillnaden mellan dem som har förgymnasial och högre utbildning och än mer påtagligt gäller detta för kvinnor
3
.
De generellt lägre arbetskraftstalen för kvinnor förklaras delvis av att kvinnor är långtidssjuka i större omfattning än män (se vidare avsnitt 21), att de studerar på heltid i större utsträckning och
2
SCB 2008 s. 58 och SCB 2004 s. 50.
3
I åldersgruppen 15-74 år var skillnaden mellan med olika utbildning markant. Män med
gymnasial utbildning hade arbetskraftstal 2013 på 84 procent större, män med förgymnasial utbildning 48 procent.
Bilaga 15 SOU 2014:6
10
– vad gäller åldersgruppen 15–74 år att de i större utsträckning är ålderspensionärer.
4
I figur 1 framgår andelen män och kvinnor som inte ingick i arbetskraften 2012. Den största andelen av dessa var i åldern 55–64 år.
5
De antalsmässigt flesta av dem som var utanför arbetskraften hade gymnasial utbildning.
6
Det var i dessa hänseenden ingen
större skillnad mellan män och kvinnor. Vanligaste orsakerna för såväl män som kvinnor till att man inte befann sig i arbetskraften var sjukdom eller studier.
3.3 Skillnad mellan länder
Sverige har, vid jämförelse inom OECD, höga arbetskraftstal (tabell 2).
Källa: OECD 2013c s. 243 f.
Vi ser här bl.a. att huvudförklaringarna till Sverige höga arbetskraftsdeltagande ligger i dels deltagandet i åldersgruppen 55–64 år, dels och framför allt de svenska kvinnornas arbetskraftsdeltagande.
3.4 Summering och reflektion
Även om det 2012 fanns en skillnad på 7 procentenheter (2013, 6 procentenheter vilket motsvarar cirka 240 000 personer) mellan de relativa arbetskraftstalen för män och kvinnor kan man konstatera att historiskt och i ett internationellt perspektiv är skillnaden liten.
4
Prop.2013/14:1 bil. 4 s. 16.
5
33 procent av männen, 32 procent av kvinnorna Källa: SCB AKU.
6
42 procent av männen, 41 procent av kvinnorna. Källa: SCB AKU.
Bilaga 15
11
Det påtagliga som skett under de senaste decennierna i Sverige är den mycket kraftiga ökningen av kvinnornas förvärvsarbete
7
.
Om man utgår från en traditionell mamma-pappa-barn-familj kan vi alltså konstatera att mannens traditionella roll i en relation att vara ensam familjeförsörjare
8
när det gäller att få pengar till hushållet
(”breadwinner”) har kraftigt förändrats. I Sverige har utvecklats en ordning där båda vuxna i en parrelation förvärvsarbetar och där mannen i stor utsträckning arbetar heltid och kvinnan deltid (se avsnitt 13).
Förtjänande och disponerande av egna pengar och därmed möjligheterna till ekonomiskt oberoende har stor betydelse för könsrollerna i en relation och i samhället. Jämlik eller ojämlik ekonomi påverkar starkt makten i en relation och tillfredsställelsen med den.
7
Om vi skulle studera kvinnans roll i bondesamhället skulle vi sannolikt finna att kvinnor,
vid sidan av barn och hushåll, i stor omfattning deltog i arbetet kring gården, djuren m.m. Dock inte som förvärvsarbetande – men det var ju inte heller den (självägande) bonde, som tillsammans med hustrun, drev eget jordbruk.
8
Begreppet syftar på att en person i en relation, vanligen mannen, drar in löneinkomster till
hushållet. Begreppet bör dock ifrågasättas. I vart fall tidigare var det många gånger nödvändigt att en person skötte hemmet och en lönearbetade för att få familjen att fungera. Att då bara kalla den ena försörjande är inte rättvisande. I bondesamhället, där de flesta inte lönearbetade, fanns inte denna uppdelning.
Bilaga 15 SOU 2014:6
12
4 Män har högre sysselsättningsgrad än kvinnor
4.1 Skillnad över tid
Med sysselsatta avses personer som utfört förvärvsarbete minst en timme under en viss referensvecka eller då varit tillfälligt frånvarande från arbetet.
9
(Notera alltså att det räcker med ”bara” en
timme för att räknas till denna kategori).
Män i Sverige hade 2013 5 procentenheter högre sysselsättningsgrad än kvinnor
10
.
Som framgår av figur 1 var 82 procent av männen sysselsatta 2012 medan siffran för kvinnor var 77 procent. År 2007 var siffrorna desamma. År 2003 var de 80 respektive 76 procent. Således visas en svag ökning för båda könen över åren. Mönstret följer, föga förvånande, mönstret för arbetskraftsdeltagande (avsnitt 3).
Utveckligen sedan 1990 framgår av figur 4.
9
SCB:s definition.
10
Män 82 procent och kvinnor 77.
Bilaga 15
13
Källa: SCB AKU.
Skillnaden mellan könen har under denna period för åldersgruppen legat på 2–5 procentenheter (3–5 procentenheter i åldersgruppen 16–74 år) med undantag för ett par år i början på 90-talet.
År 1990 var antalet sysselsatta högt, 4 282 000 sysselsatta. Mellan 1990 och 1993 minskade antalet sysselsatta med 408 000 personer.
11
Den ekonomiska krisen i början av 90-talet förklarar i huvudsak detta. Hittills högsta siffran uppnåddes 2013 med 4 439 000 sysselsatta.
11
SCB AKU.
Bilaga 15 SOU 2014:6
14
4.2 Skillnad region och kön
Förvävsfrekvensen varierar inom Sverige (tabell 4).
12
Källa: SCB RAMS
13
.
Sysselsättningen har varit högst i Kronobergs län för män vid alla tidpunkterna. Situationen för män och kvinnor följer ett och samma mönster; inom respektive län har männen högre sysselsättningsgrad. Under alla de 3 åren finns det län där män har lägre sysselsättningsgrad än kvinnor i ett annat län. Så bilden blir klart mer differentierad när man bryter upp rikssiffrorna.
Skillnaden mellan könen alla 3 åren är minst i Stockholm och därefter i Norrbotten. Det finns fler skäl till att skillnaden är mindre omfattande i en storstadsregion än i andra regioner.
14
Arbetsmarknaden är större och bredare i storstadsregioner. Förändringstrycket, både på arbetstagarna och på arbetsgivarna, kan vara större i en sådan region. Arbetskraften ”uppmuntras” vara rörlig och mer benägen att prova något helt nytt när arbetskraftsefterfrågan är hög. Slutligen, efterfrågan på högutbildad arbetskraft är oftast större i storstadsregionerna än på andra håll och eftersom yrken som kräver längre utbildning är mer könsbalanserade bör också skillnaderna vara mindre i dessa regioner.
12
De sex länen användes i SOU 2004:43 avseende 1990 och 2002 och vi har bedömt det lämpligt att följa upp utvecklingen.
13
Det finns två anledningar till att här välja RAMS som källa: 1) Regionala uppgifter är säkrare i RAMS. 2) AKU har definitionsändringar under denna studerade period och har därför nya länkade uppgifter. Dock är dessa inte framräknade för län i någon annan åldersgrupp än 15-74 år.
14
Detta stycke bygger i stort på ett referat från SOU 2004:43 s. 77.
Bilaga 15
15
De regionala skillnaderna i Sverige – och övriga Norden – vad gäller dels sysselsättningsgrad, dels arbetsmarknadernas storlek, framgår – dock inte könsuppdelat – av kartan i figur 5.
Källa: Nordregio.
Bilaga 15 SOU 2014:6
16
Vi ser här bl.a. dels en jämförelsevis jämn sysselsättningsgrad i Sverige vad avser den regionindelning som tillämpas för kartan – att jämföra med bl.a. Finland, dels en koncentration av befolkningen till storstadsområden. För svensk del är det också värt notera de särskilt höga sysselsättningstalen i de allra nordligaste delarna (jämför tabell 4).
4.3 Skillnad inrikes, utrikes födda och kön
Av totalt 4 099 400 anställda i åldern 16–64 år var 2011 13 procent utrikes födda. Siffran för män var samma som för kvinnor.
15
Det finns, som framgår ovan, en skillnad i förvärvsfrekvens mellan män och kvinnor. Det finns också en skillnad mellan inrikes och utrikes födda män och kvinnor (figur 6).
Källa: SCB RAMS. I SCB 2012d s. 22.
Förvärvsfrekvensen är generellt sett lägre för utrikes födda som varit kort tid i Sverige. Den är högre för utrikes födda män än för utrikes födda kvinnor. Skillnaden i förvärvsfrekvens mellan in- och utrikes
15
SCB 2012f.
Bilaga 15
17
födda har minskat något sedan slutet av 1990-talet och låg år 2010 på 17 procentenheter för män och 18 procentenheter för kvinnor.
Utrikes födda är en heterogen grupp med avseende på ursprungsland, vistelsetid i Sverige, utbildningsnivå, ålder, etc. varför det, på samma sätt som för generaliseringen ”män”, ”kvinnor”, etc. finns problem med att göra jämförelser med gruppen som helhet. Variationerna är stora.
4.4 Skillnad ålder och kön
Förvärvsfrekvensen varierar med ålder (figur 7).
Källa: SCB RAMS. I SCB 2012d s. 28.
Vi ser här att det finns en skillnad i mönstren för inrikes och utrikes födda. Medan inrikes födda män ökar sin förvärvsfrekvens upp till 30 års ålder för att den därefter fram till 60 års ålder ligger i stort konstant ökar utrikes födda sin förvärvsfrekvens upp till 40 års ålder och den börjar sedan minska tidigare än inrikes födda. Här är det dock viktigt notera att figuren visar situationen ett visst år, 2010, och därmed inte följer individer över tid. Minskningen från 40 års ålder kan ha att göra med att män och kvinnor nyligen har kommit till Sverige och (ännu) inte har något arbete.
Bilaga 15 SOU 2014:6
18
Inom EU-27 var 2011 skillnaden mellan könen 9 procentenheter för åldersgruppen 20–29 år, 13 procentenheter för åldersgruppen 30–54 och 15 procentenheter för åldersgruppen 55–64.
16
OECD:s siffror var i stort desamma (tabell 5).
Källa: OECD 2013c s. 240 f.
Vi ser alltså att Sverige har påtagligt högre sysselsättningsgrad för kvinnor och högre för män med undantag för den yngsta gruppen. Skillnaden i sysselsättningsgrad för åldersgruppen 55-64 är markant och särskilt vad gäller kvinnor.
När det gäller äldre arbetskraft minskade i Sverige under en lång period gradvis deltagandet på arbetsmarknaden (tabell 6).
2009.
Källa: Sieps 2013 s. 3.
16
European Commission 2013a s. 3.
Bilaga 15
19
Sysselsättningsgraden för män i Sverige i åldern 55–64 år har alltså sjunkit kraftigt i förhållande till 1971 men har ökat påtagligt under perioden 2000–2009. Detta mönster gäller alla i tabellen redovisade länder. En för länderna gemensam förklaring till ökningen sedan 1995 har angetts vara pensionsreformer som ökat incitamenten att senarelägga pensioneringen.
17
Vi ser också av tabellen att könsskillnaden bland länderna 2009 är näst lägst i Sverige.
Även annan statistik, omfattande hela EU-27, pekar på den jämförelsevis höga sysselsättningen i Sverige för åldersgruppen 55–64 år (figur 8).
2011. Procent
Källa: European Commission 2013a s. 3.
Det är såväl de svenska männen (särskilt) och kvinnorna som starkt bidrar till Sveriges tätposition.
Också annan EU-statistik visar på den svenska höga sysselsättningsgraden vad gäller äldre (tabell 7).
17
Sieps 2013 s. 2 ff.
Bilaga 15 SOU 2014:6
20
Bilaga 15
21
Källa: Eurostat och egen bearbetning.
Vi ser här att sysselsättningsgraden för denna åldersgrupp har ökat markant för såväl män som kvinnor i Sverige. Det har den också gjort inom EU-27, särskilt för kvinnor. Största positiva förändringen för män har skett i Tyskland (19 procentenheter) och största för kvinnor i Bulgarien (25 procentenheter).
Beträffande åldersgrupper 65 år och äldre gäller för svensk del att trots den kraftiga nedgången på arbetsmarknaden 2009 både män och kvinnor har ökat sitt deltagande på arbetsmarknaden.
18
2010 förvärvsarbetade 65 procent av de svenska 60–64-åringarna, 20 procent av 65–69-åringarna och 5 procent av 70–74-åringarna.
19
Fördelat på kön för 65 år och äldre har det sett ut på följande sätt (figur 9):
18
SCB 2012d s. 22.
19
SCB 2012d s. 23.
Bilaga 15 SOU 2014:6
22
Källa: SCB AKU och egen bearbetning.
Vi ser alltså att det särskilt är män som väljer att vara sysselsatta efter 65-årsdagen och att andelen i stort ökat konstant under åren för kvinnor medan den varit mer varierande för män.
Bilaga 15
23
4.5 Skillnad utbildningsnivå och kön
Sysselsättningsgraden varierar påtagligt med utbildningsnivå (tabell 8).
Källa: OECD 2013c s. 248.
Vi ser här, liksom vi gjorde när det gäller arbetskraftstal, att Sverige ligger klart över genomsnittet för alla kategorier.
Studerar vi specifikt åldersgruppen 55–64 år finner vi, föga förvånande, att även denna åldersgrupps sysselsättningsgrad varierar med utbildningsnivån (tabell 9).
Källa: Sieps 2013 s. 4.
Vi ser alltså att dels för alla de redovisade länderna finns ett samband mellan högre utbildning och högre sysselsättningsgrad, dels Sverige i denna jämförelse inom alla de 3 utbildningsnivåerna har högsta utbildningsnivån.
Bilaga 15 SOU 2014:6
24
För bl.a. svensk del gäller att utbildningsnivån bland 40-talisterna är betydligt högre än för tidigare generationer.
20
4.6 Skillnad familjesituation
Föräldraskap är i ett EU-perspektiv en av de huvudsakliga faktorerna bakom gapet i sysselsättning mellan könen.
21
Sysselsättningsgraden
för kvinnor med barn är mycket lägre än för kvinnor utan barn för de flesta länder inom EU-27 (figur 10).
Källa: European Commission 2013a s. 2.
Vi ser här att medan sysselsättningen för kvinnor minskar i alla länder (förutom Slovenien och Portugal) när de är föräldrar ökar den för män i alla länder (förutom Slovenien och Portugal) i samma situation.
Inom EU-27 gäller att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden faller med 12 procentenheter när de får barn – och ökar med 7 procent för män.
22
Föräldraskapet påverkar mäns och kvinnors sysselsättningsgrad olika beroende på bl.a. tillgång till organiserad barnomsorg. Kvinnor inom EU är oftare än män mer engagerande i omsorgen
20
Pensionsmyndigheten 2011. I SCB 2012d s. 20.
21
Detta avsnitt bygger till stor del på European Commission 2013a s. 2.
22
2008 var sysselsättningsgraden för kvinnor i åldern 25–49 år 67 procent när de hade barn under 12 år medan siffran var 79 procent om de inte hade barn. Motsvarande siffror för män var 92 procent jämfört med 85 procent. Källa: European Commission 2010 s. 10.
Bilaga 15
25
om barnen, särskilt där professionell omsorg saknas, är svagt utbyggd eller alltför dyr (figur 11).
Källa: European Commission 2013a s. 3
.
Vi ser alltså här att Sverige har skaffat sig jämförelsevis goda förutsättningar för hög sysselsättning till följd av hög omfattning på ”formella arrangemang” för barn.
4.7 Skillnad hälsa och kön, m.m.
Ovan har vi redovisat skillnader i sysselsättning när det gäller kön, ålder, utbildningsbakgrund m.m. Det finns också analyser gjorda av hur sysselsättning förhåller sig till ohälsa. I nedanstående figur, som avser flera av de förhållanden vi tidigare tagit upp, redovisas skillnader i sysselsättning i Sverige i relation till en referensgrupp bestående av män, 30–54 år, med gymnasieutbildning och god hälsa (figur 12).
Bilaga 15 SOU 2014:6
26
Källa: le Grand et al. 2013 s. 26.
Alla staplar i figuren avser negativa avvikelser från referensgruppens nivå, dvs. höga staplar indikerar relativt låga andelar förvärvsarbetande så att stigande staplar avspeglar sjunkande förvärvsfrekvenser. Vi ser i denna figur bl.a. att skillnaden mellan kvinnor och män i andelen förvärvsarbetande var som minst 1991 och har sedan vuxit något fram till 2010.
Utvecklingen för unga har varit klart negativ. Utvecklingen för gruppen 55 år och äldre är positiv, för dem med enbart grundskola klart negativ, för dem med gymnasieutbildning svagt negativ och för dem med högskola positiv. För dem med ohälsa är situationen i stort oförändrad över åren och ligger 2010 på drygt 5 procent.
4.8 Skillnad i övrigt länder och kön
Inom EU-27 låg Sverige mycket högt 2012 när det gäller sysselsättningsgrad för såväl män som kvinnor (figur 13). Av figuren framgår också att det generellt fanns en markant skillnad mellan männen och kvinnorna inom EU.
Bilaga 15
27
Källa: Eurostat och egen bearbetning.
Sysselsättningsgraden 2012 var för män 75 procent och för kvinnor 62 procent, således ett gap på 13 procentenheter. Störst gap fanns på Malta, 32 procentenheter, och lägst i Litauen med drygt 1 procentenhet. Gapet inom EU har dock minskat; år 2000 (dock med annan ländersammansättning) var det 17 procentenheter.
23
Eftersom EU har ett allt mindre antal i befolkningen i arbetsför ålder har unionen som ambition att öka arbetskraftsdeltagandet och höja kvinnors sysselsättningsgrad. Målet är att 75 procent av Europas män respektive kvinnor i åldern 20–64 år ska vara sysselsatta 2020
24
- ett mål som Sverige redan nått (och som
ursprungligen var ett svenskt krav).
Gapet 2011 mellan könen framgår av figur 14 där länder med mindre skillnader i sysselsättning mellan kön än EU-genomsnittet finns i vänstra delen av figuren medan de med högre finns i högra delen.
23
I åldersgruppen 15–64 år var 2011 siffrorna 70,1 procent för män och 58,5 procent för kvinnor (Sverige 76,3 respektive 71,8). Källa: Prop. 2012/13:1 bil. 4 s. 23.
24
European Commission 2010
0 25 50 75 100
E U 2 7
B e lg ium
S w e d e n
N e th e rlan d s
G e rma n y
A u s tr ia
D e n mar k
U n it e d K ing d o m
Finl a n d
E s to n ia
Cz e c h Re public
L u x e m b o u rg
C y p ru s
Fr a n c e
L it h u a n ia
S lov e n ia
L a tv ia
P o rt u g a l
S lov a k ia
P o la n d
R o m a n ia
Ir e lan d
M a lt a
B u lga ria
H u n g a ry
It a ly
S p a in
C ro a tia
Gr e e c e
Ic eland
S w it z e rl a n d
N o rw a y
Tur k e y
FY R o f Ma c e d o n ia
Males Females
Percent
Bilaga 15 SOU 2014:6
28
25
Källa: Eurostat.
Vi ser bl.a. att Sverige har liten skillnad, att Lettland har minst skillnad medan Malta har störst.
Sysselsättningssituationen och könsskillnaderna inom EU-27 åskådliggörs också i kartan nedan (figur 15).
25
Figuren är rangordnad efter genomsnittet av mäns och kvinnors sysselsättningsgrad.
Bilaga 15
29
Källa: Nordregio.
Vi ser här att det är relativt liten skillnad mellan könen i Norden, England, Tyskland m.fl. länder.
Den årliga sysselsättningstillväxten har, i ett EU-perspektiv, varit hög i Sverige för såväl män som kvinnor (tabell 10).
Bilaga 15 SOU 2014:6
30
26
Källa: Eurostat.
Sverige har i jämförelse med OECD-området en mycket liten skillnad mellan män och kvinnor när det gäller sysselsättningsgrad (figur 16).
26
www.epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/images/3/33/Annual_employment_gro wth_by_gender%2C_2001-2011_%28%25_change_in_the_number_of_employed_persons%29.png
Bilaga 15
31
2728
Källa: OECD 2012c s. 150.
Enligt World Economic Forum ligger Sverige 2013 på 16:e plats när det gäller kvoten kvinnligt/manligt arbetskraftsdeltagande. Plats 1, 2 och 3 innehas av Malawi, Mocambique och Burundi.
29
4.9 Summering
Vi kan med stöd av statistik i detta avsnitt se att det finns en högre sysselsättningsgrad bland män än kvinnor – det går igen när vi studerar skillnader mellan regioner, skillnader inom och mellan grupperna inrikes respektive utrikes födda, skillnader mellan åldersgrupper – även bland den äldre arbetskraften, skillnader beroende på utbildningsnivå och skillnader beroende av eventuellt föräldraskap. Skillnaderna är markanta när det gäller inrikes respektive utrikes födda kvinnor, åldersgruppen under respektive över 24 år, dem med lägre respektive högre utbildning samt mellan män och kvinnor som är föräldrar. Vid internationella jämförelser har Sverige generellt höga sysselsättningstal.
27
www.dx.doi.org/10.1787/888932675861
28
Countries are arranged from left to right in ascending order of 2010 gender gap in labour force participation. Källa: OECD Employment Database 2012 and ILO (2012), “Key Indicators of the Labour Market (KILM)”, 7th Edition, ILO Department of Economic and Labour Market Analysis, Geneva, available at ww.kilm.ilo.org. Information on data for Israel: http://dx.doi.org/10.1787/888932315602.
29
WEF 2012 s. 44
Bilaga 15 SOU 2014:6
32
Avsnittet ovan har berört andelar och antal sysselsatta. En bild av större skillnader mellan könen tonar fram när vi i senare avsnitt behandlar deltidsarbete (avsnitt 13) och faktiskt arbetade timmar (avsnitt 15).
Bilaga 15
33
5 Män är arbetslösa i ungefär samma omfattning som kvinnor
5.1 Skillnad över tid
Det relativa arbetslöshetstalets
30
utveckling sedan 1987 framgår av
figur 17.
Källa: SCB AKU och egen bearbetning.
Vi ser bl.a. att mäns och kvinnors arbetslöshet följer varandra tämligen väl. Orsaken till skillnaden i början av 1990-talet – krisår – beror huvudsakligen på att män i större utsträckning arbetar i den konjunkturkänsligare privata sektorn (se avsnitt 8).
30
Antalet arbetslösa dividerat med antalet personer som ingår i arbetskraften.
0 2 4 6 8 10 12
1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011
Män
Kvinnor
Bilaga 15 SOU 2014:6
34
5.2 Skillnad region och kön
Inom Sverige finns påtagliga regionala variationer när det gäller arbetslöshet (tabell 11).
Källa: Arbetsförmedlingen.
Det finns en koppling till de sysselsättningssiffror som vi visat ovan (avsnitt 4). Det är dock svårare att se ett bestämt mönster här. Dock kan vi notera att arbetslösheten för män varit lägst i Stockholm vid båda tidpunkterna
31
. Arbetslöshetstalen följer tämligen väl varandra för män och kvinnor i alla län. Det finns påtagliga regionala variationer inom Norden när det gäller arbetslöshet (figur 18).
31
Jämför tabell 4. Kronoberg har högst förvärvsfrekvens/sysselsättningsgrad – ett industrilän. När arbetslösheten slår till drabbar den främst ett sådant län.
Bilaga 15
35
Källa: Nordregio.
Vi ser här bl.a. en relativt låg arbetslöshet i storstadsregionerna. För norsk del gäller dock låga tal i samtliga lokala arbetsmarknader.
Bilaga 15 SOU 2014:6
36
5.3 Skillnad inrikes, utrikes födda och kön
Utrikes födda, såväl män som kvinnor, hade 2013 påtagligt högre arbetslöshet än inrikes födda. Siffrorna såg ut på följande sätt: Män inrikes födda 4,4 procent, utrikes födda 16,3; kvinnor inrikes födda 5,1 utrikes födda 15,0.
När det gäller ungdomar födda i Sverige respektive utrikes kan vi notera följande utveckling (tabell 12).
Källa: Arbetsförmedlingen. I Ungdomsstyrelsen 2013a s. 172.
Arbetslösheten för denna åldersgrupp har således minskat under perioden minskat något mellan 2009 och 2011 för såväl män som kvinnor födda i Sverige, men ökat under 2012 för män. Den har konstant ökat för utrikes födda kvinnor och ökat under 2012 för männen.
2012 gällde, inte könsuppdelat, att 15–74-åringar födda i Sverige var till 6,4 procent arbetslösa. Födda i Europa utom Sverige hade en arbetslöshetssiffra på 10,5 procent och födda utanför Europa 21,6 procent.
32
5.4 Skillnad ålder och kön
De relativa arbetslöshetstalen efter åldersgrupper skiljer sig, med undantag för de inledande krisåren på 90-talet, i huvudsak inte åt mellan könen (figur 19).
32
Bilaga 15
37
33
Källa: SCB AKU. I SCB 2012c s. 68.
Däremot framgår av figuren markant den relativt höga arbetslösheten för åldersgruppen 16–24 år, som är något lägre för männen än för kvinnorna. I antalstermer, när vi studerar arbetslöshetens längd (tabell 13), är dock männen fler.
33
Osäkra värden för kvinnor 55-64 år; 1970-1981 och 1987-1991. Osäkra värden för män 55-64 år; 1970-1977.
Bilaga 15 SOU 2014:6
38
Källa: Arbetsförmedlingen. I Ungdomsstyrelsen 2013a s. 177.
Här kan vi bl.a. notera att männen genomgående har de högsta talen.
De svenska arbetslöshetssiffrorna jämfört med EU-genomsnittet ser ut på följande sätt (tabell 14):
Bilaga 15
39
Källa: Eurostat och egen bearbetning.
Vi ser alltså bl.a. att i åldersgruppen upp till 25 år Sverige under båda åren låg över EU-genomsnittet medan i åldersgruppen 25–74 Sverige låg under. Arbetslösheten bland ungdomar är således påtaglig i såväl Sverige som EU.
OECD:s siffror när det gäller åldersgrupper och kön skiljer sig från EU:s när det gäller genomsnittet för den yngre åldersgruppen – OECD:s är lägre (tabell 15).
Bilaga 15 SOU 2014:6
40
Källa: OECD 2013c s. 246 f.
Vi ser här bl.a. att Sverige har markant högre tal än OECD när det gäller åldersgruppen 15–24 år men något lägre i övriga åldersgrupper.
Den statistik som pekar på en relativt hög ungdomsarbetslöshet i Sverige har debatterats. Saken har därför specialstuderats.
34
Man
har då kommit fram till att de svenska siffrorna är jämförbara mellan länderna. De jämförda ländernas olika system för lärlingar anses vara en förklaring till att nivåerna skiljer sig åt. I sammanhanget har också pekats på att en ungdomsarbetslöshet på 25 procent inte ska tolkas som att var 4:e ungdom är arbetslös. Siffran ska istället tolkas så att ¼-del av arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa) är arbetslös. Om man räknar på det sättet, och då beaktar t.ex. de studerande som inte efterfrågar arbetet, gällde, har det hävdats, i Sverige 2011 istället att drygt var 10:e ungdom var arbetslös.
35
En i detta sammanhang kritisk grupp är ungdomar som varken studerar, arbetar eller deltar i arbetsmarknadsprogram (figur 20).
34
SCB 2013g.
35
IFAU har i rapporten Har ungdomsarbetslösheten långsiktiga effekter? bl.a. visat att ungdomar som blir arbetslösa direkt efter gymnasiet fortsätter att vara arbetslösa i betydligt större utsträckning än andra under de kommande 10 åren.
Bilaga 15
41
36
Källa: OECD 2012c s. 23
Vi kan bl.a. se att denna grupp ökar för nästan alla länder inklusive Sverige.
5.5 Skillnad utbildningsnivå och kön
Det finns en påtaglig skillnad när det gäller variationer i arbetslöshet avhängig utbildningsnivå (tabell 16).
Källa: OECD 2013c s. 250.
Vi ser alltså ett tydligt samband mellan arbetslöshet och utbildningsnivå – ju lägre utbildning desto högre arbetslöshet. Genomgående har Sverige lägre siffror än OECD.
36
Staplar markerar situationen 2007 och pilar situationen 2011.
Bilaga 15 SOU 2014:6
42
Ett delvis liknande mönster ser vi vad gäller antalet arbetslösa ungdomar 18–24 år. Här dominerar unga män. Detta gäller dock inte dem med högskoleutbildning längre än 2 år (tabell 17).
Källa: Arbetsförmedlingen. I Ungdomsstyrelsen 2013a s. 183.
Skillnaden i antal mellan förgymnasial utbildning och gymnasium torde förklaras av att procentuellt fler genomgår gymnasieutbildning.
Inom EU-27 såg situationen ut på följande sätt 2011 (figur 23).
37
Källa: Eurostat.
37
www.epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/images/6/6c/Unemployment_rate_by _level_of_educational_attainment%2C_2011_%28%25%29.png
Bilaga 15
43
Med undantag för ett fåtal länder finns en samvariation – ju lägre utbildningsnivå, desto högre arbetslöshet. Liknande samband har redovisats ovan där äldre med hög utbildning hade högre sysselsättningsgrad än de med lägre utbildning.
OECD:s statistik (se även ovan), pekar i samma riktning vad gäller utbildningsnivå, arbetslöshet och kön (figur 24).
38 39
Källa: OECD 2012c s. 30
.
Vi ser även här bl.a. att mäns och kvinnors arbetslöshetsnivåer är tämligen lika och att de rör sig uppåt i ungefär samma takt, att ungdomsarbetslösheten skjuter i höjden och att sambandet mellan utbildningsnivå och arbetslöshet även gäller inom OECD.
Motsvarande figur för svensk del ser ut på följande sätt (figur 25):
38
OECD-genomsnitt: the weighted average of 30 countries (all OECD countries except Australia, Chile, Korea and New Zealand) for data by age and gender and of 29 countries (the same countries except Japan) for data by education.
39
Utbildningsstatistiken avser åldersgruppen 25–64 år.
Bilaga 15 SOU 2014:6
44
Källa: OECD 2012d figure 1.A3.2.
Vid denna jämförelse ser vi att Sverige genomgående har lägre siffror än OECD-genomsnittet.
Bilaga 15
45
5.6 Skillnad i övrigt länder och kön
Inom EU-27 hade Sverige 2012 arbetslöshetstal under genomsnittet (figur 26).
40
Källa: Eurostat.
Vidare gäller inom EU-27 att Sverige tillhör den mindre grupp av länder som 2011 hade ungefär samma arbetslöshetstal för män som kvinnor (figur 27).
41
Källa: Eurostat.
40
http://epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/images/b/b9/Unemployment_rates %2C_seasonally_adjusted%2C_December_2012.png
41
www.epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/images/0/04/Unemployment_rates_2 011.png
Bilaga 15 SOU 2014:6
46
5.7 Summering och reflektion
När det gäller arbetslöshet är skillnaden mycket liten mellan könen. Där utmärker sig Sverige positivt bl.a. inom EU. Utrikes födda män i Sverige har högre arbetslöshet än inrikes födda, motsvarande gäller för kvinnor. Mellan åldersgrupperna förefaller i huvudsak skillnaderna mellan könen inte vara särskilt stora. Däremot har Sverige jämförelsevis höga arbetslöshetstal vid internationella jämförelser. Det finns ett påtagligt samband mellan utbildningsnivå och arbetslöshet – ju högre utbildning desto lägre arbetslöshet. Detta förhållande gäller såväl män som kvinnor.
Vi såg ovan att det skilde 5–7procentenheter mellan könen när det gällde såväl arbetskraftsdeltagande som sysselsättningsgrad. När det gäller arbetslöshet är dock skillnaden mycket liten mellan könen. Förklaringar till detta kan bl.a. vara könssegregeringen inom arbetsmarknaden (avsnitt 6) och könsskillnader när det gäller deltidsarbete (avsnitt 13).
Bilaga 15
47
6 Män väljer andra typer av yrken än kvinnor
6.1 Skillnad över tid
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden minskade något under 90-talet.
42
Det handlade inte om någon dramatisk minskning men
genom att kvinnor fortsatte att bredda sina yrkesval skedde en fortsatt könsintegrering. Männens inbrytningar på kvinnodominerade områden var färre.
År 2010 arbetade endast 12 procent av alla män och 13 procent av alla kvinnor i yrken med jämn könsfördelning, dvs. inom det s.k. jämställdhetsintervallet, 40–60 procent (tabell 18).
43
Källa: SCB YR. I SCB 2012c s. 63.
Notabelt är att andelen såväl starkt (minst 90 procent) mans- som starkt kvinnodominerade yrken har minskat under perioden. Däremot finns ingen positiv utveckling när det gäller yrken med jämn könsfördelning.
42
43
SCB YR.
Bilaga 15 SOU 2014:6
48
6.2 Skillnad yrkesval
Arbetsmarknaden har förändrats kraftigt under de senaste 100 åren. Detta kan bl.a. konstateras när vi studerar de vanligaste yrkena under olika decennier (tabell 19).
44
Källa: SCB AKU samt FoB. I SOU 2004:43 s. 36.
Medan männens huvudsakliga arbetsuppgifter varit att ”odla, bruka, montera, reparera, laga, tillverka, sälja och programmera” har kvinnors varit att ”biträda, serva, städa, tvätta, laga, vårda, fostra, sälja och hjälpa till”.
45
Studerar vi dagens siffror finner vi fortsatt påtagliga skillnader mellan könen (figur 28).
44
En fördjupning i ämnet finns i SCB 2002 s. 8 ff.
45
Bilaga 15
49
Källa: SCB 2012f s. 4.
Bilaga 15 SOU 2014:6
50
Här bör noteras att den officiella yrkesklassificeringen är uppdelad på ett större antal yrken
46
– mer finfördelad – för mansdominerade
yrken jämfört med de kvinnodominerande yrkena.
47
I de 30 största yrkena fanns 2011 40 procent av alla anställda män och 60 procent av alla anställda kvinnor.
Endast 3 av de 30 yrkena hade en ”jämn könsfördelning”, dvs. 40–60 procent av vardera könet (läkare, kockar och kokerskor samt universitets- och högskolelärare).
48
Män arbetar främst inom tillverkningsindustrin och byggnadsverksamhet. Kvinnor arbetar främst inom vård, omsorg och handel.
Mer finfördelat ser det ut på följande sätt: De mest mansdominerade yrkena när det gäller alla yrken i åldersgruppen 16–64 år var – i ordning – fiskare, takmontörer, golvläggare, VVS-montörer m.fl., installationselektriker, tunnplåtslagare, stålkonstruktionsmontörer och grovplåtslagare, distributionselektriker samt brunnsborrare m.fl. med 99 procent män. De mest kvinnodominerade yrkena var barnmorskor och tandsköterskor med 100 procent kvinnor.
49
Könssegregeringen avtar dock något, framförallt till följd av kvinnors inbrytningar i traditionella mansyrken. Männens inbrytningar på kvinnodominerade områden är av mindre omfattning
Könssegregeringen går att beräkna genom ett så kallat segregationsindex
50
- ju lägre index, desto mindre segregerat. Detta
index har fallit under en längre period vilket tolkas som att könssegregeringen på arbetsmarknaden har minskat.
Att index är lägre bland yngre än bland äldre är naturligtvis speciellt viktigt eftersom det är den förändringen som får effekt på lång sikt (tabell 20).
51
46
Totalt finns 355 yrken i yrkesklassificeringen.
47
Se European Commission 2009 s. 101.
48
SCB 2012f.
49
SCB 2012c s. 63.
50
Framställningen i detta stycke och de följande 6 är till stora delar ett referat från Löfström 2012 s. 65 f.
51
Det index som redovisas i tabellen ska tolkas som att 1997 skulle 62,9 procent av kvinnorna totalt sett ha behövt byta yrke för att deras fördelning på de olika yrkena skulle vara densamma som för männen det året. År 2010 var motsvarande siffra 55,9.
Bilaga 15
51
52
Källa: Löfström 2012 s. 66 samt SCB YR, Segregationsindex efter ålder 2011.
Att könssegregeringen inte minskat mer beror framför allt på två saker. För det första har många av de yrken som kvinnorna sökt sig till, vilka tidigare nästan helt dominerades av män, inte så många utövare och då blir genomslaget på index begränsat. För det andra är det fortfarande mycket få män som söker sig till yrken som är dominerade av kvinnor.
Trots kvinnors betygsmässiga övertag, trots deras större utbildningsintresse och trots att de lyckats ta sig in på flera av männens domäner, så har detta ännu inte mer än marginellt påverkat den totala könsbalansen på arbetsmarknaden.
En bild av hur utvecklingen varit i de yrken som kräver högre utbildning, dvs. där man kan anta att betygen verkligen spelar roll, redovisas i figuren nedan (figur 29).
52
Fr.o.m. 2010 omfattar åldersgruppen 20–34 år, i stället för som tidigare 16 -34 år.
Bilaga 15 SOU 2014:6
52
53
Källa: SCB AMS och egen bearbetning.
Figuren visar hur antalet anställda kvinnor och män med minst 3årig eftergymnasial utbildning ökat, eller minskat, i olika yrken under perioden 2001–2010.
54
Totalt handlade det om en ökning av antal
anställda i dessa yrken med netto 200 000 personer. Av dessa var 32 procent män och 68 procent kvinnor, vilket visar att kvinnors intresse för högre utbildning har avsatt spår. Antalet kvinnor ökade substantiellt i hälften av yrkena. Spridningen var dock stor. Den största ökningen registrerades i förskollärar-, sjuksköterske-, ekonom- och mäklaryrkena (10 000 eller fler). För männen var ökningen mer måttlig utom i mäklar-, civilingenjörs- och dataspecialistyrkena. Av
53
Samtliga yrken kräver minst en 3-årig eftergymnasial utbildning.
54
Framställningen här är till stora delar ett referat från Löfström 2012 s. 67.
-5 000 0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000
Försk
Ssk
Ekonom Mäkl m.m.
Ped
Barnm m.m.
Sjukspec
Adm off Civing, ark Psyk,socsekr
Ing, tekn Sjukgym
Fritidsl m.m.
Journ Ekonom Gymnlär
Jurist Tjman Dataspec
Univlär Förmedl
Biomed Grundlär
Spec i jordbr
Dataop
Artist
Foto, tekn
Fys/kemist
Adm off
Samh, språkvet
Polis Präst
Insp
Mat/statistiker
Biblio
Pilot
Lant-, skogsmäst
Övr lärar Speciallär
Kvinnor
Män
Antal
Bilaga 15
53
figuren framgår att det fortfarande är så att ”kvinnoyrkena” (vård och omsorg) attraherar flest kvinnor men vi kan samtidigt konstatera att kvinnor ökar när det gäller i stort alla yrken där högre utbildning krävs eller är vanlig.
Det tar tid innan en förändring av mäns och kvinnors utbildningsval får fullt genomslag. Ett intressant exempel på kraften i en sådan förändring ges i följande tabell (tabell 21):
Källa: Prop. 2012/13:1 bilaga 4 s. 13, prop. 2013/14:1 bilaga 3 s. 13 och egen bearbetning.
Vi kan här se en tydlig tendens trend där under en relativt kort tidsperiod typiskt manliga prestigeyrken utvecklas till kvinnliga yrken.
6.3 Skillnad inrikes, utrikes födda och kön
Vi har tidigare (avsnitt 4.3) sett att av de anställda i åldern 16–64 år var 2011 13 procent utrikes födda – siffran var densamma för män och kvinnor.
Det yrke där det finns högst andel utrikes födda män är hotell- och kontorsstädare m.fl. där 2012 63 procent var födda utrikes.
55
Därnäst följer köks- och restaurangbiträden med 48 procent och buss- och spårvagnsförare med 38 procent. Det yrke där högst antal utrikes födda män var anställda var just hotell- och kontorsstädare m.fl.
Högst andel utrikes födda kvinnor fanns det vad gäller hotell- och kontorsstädare m.fl. (41 procent), läkare (31 procent) och universitets- och högskolelärare (23 procent). De yrken där högst
55
SCB 2012f s. 7.
Bilaga 15 SOU 2014:6
54
antal utrikes födda kvinnor var anställda var undersköterskor, sjukvårdsbiträden m.fl.
Läkare är en yrkeskår som totalt sett hade en mycket jämn könsfördelning – 51 procent män och 49 procent kvinnor. Den jämna könsfördelningen gällde såväl utrikes som inrikes födda. 30,8 procent av de manliga läkarna var utrikes födda medan 30,5 procent av de kvinnliga.
56
Det hade varit intressant att även studera utbildningsnivån eller yrke för dessa personer i deras respektive ursprungsland.
6.4 Skillnad attityder
När det gäller attityder till könsblandade arbetsplatser finns vissa undersökningar gjorda, bl.a. en svensk och en norsk.
I den svenska
57
kan noteras att blandade yrkesgrupper/arbets-
platser var viktigare för kvinnor än män (80 respektive 69 procent svarade ”mycket viktigt” eller ”viktigt”). Det fanns även en notabel skillnad när det gäller kön och ålder. Starkaste ”mycket viktig”gruppen var kvinnor 35–64 år medan den svagaste var män 25–34 år.
Det segment i denna undersökning som identifierats som ”Förutsättningslöst positiva till jämställdhet”
58
var föga överraskande
mest positivt av de 4 segmenten till blandade arbetsplatser. I det segmentet fanns ungefär 50/50 män/kvinnor. Fler i detta segment än i andra segment förvärvsarbetade, fler arbetade i offentliga sektorn och relativt många var högskoleutbildade.
I det segment som identifierats som ”Något ambivalent inför jämställdhet”
59
var det färre än i andra segment som ansåg att det var
viktigt att arbetsplatser blir mer blandade. De flesta i segmentet var heltidsarbetande och cirka hälften högskoleutbildade. De hade högre inkomster än i andra segment och nära hälften hade egna barn hemma.
I den norska undersökningen
60
kunde noteras att en majoritet av
respondenterna
61
önskade förbättrad balans mellan könen på den
egna arbetsplatsen (figur 30).
56
SCB 2012f s. 7.
57
TNS Sifo.
58
Totalt 35 procent av de 1 823 intervjuade 15–75-åringarna.
59
Totalt 18 procent av de 1 823 intervjuade 15–75-åringarna.
60
Holter et al. 2009 s. 42 ff.
61
2 805 män och kvinnor svarade. Detta motsvarade en svarsfrekvens på 41 procent.
Bilaga 15
55
Källa: Holter et al. 2009 s. 43.
Vi kan här alltså konstatera att, i stort, ju mer obalans det råder på arbetsplatsen, desto fler av de anställda från det dominerande könet önskar fler kolleger från det motsatta könet. Detta är särskilt markant inom kvinnodominerade arbetsplatser.
6.5 Skillnad i övrigt länder och kön
Situationen med könssegregationen mellan könen i Sverige skiljer sig inte markant från t.ex. den norska. Där dominerade 2007 män mest när det gäller industri- och gruvdrift (17 procent av männen var sysselsatta inom detta område mot 6 procent av kvinnorna), bygg- och anläggningsverksamhet (13 respektive 9 procent) samt affärsmässig tjänsteutövning (”oeforretningsmessig tenesteyting”) och fastighetsdrift (13 respektive 9). Kvinnorna dominerade mest när det gäller hälso- och socialtjänster (34 respektive 7 procent), varuhandel, hotell– och restaurangverksamhet (19 respektive 16 procent) samt undervisning (12 respektive 6 procent).
62 63
62
St. Meld. nr 8 (2008-9) s. 36.
63
I stort samma mönster visades i den enkätundersökning som gjordes i Norge 2007, se Holter et al. 29.
Bilaga 15 SOU 2014:6
56
De vanligaste mansyrkena inom EU-25 var 2005 fordonsförare samt byggnadsarbetare o.d. Vanligaste kvinnoyrkena var affärsanställd o.d., städare, tvättare o.d. samt vårdare o.d.
64
Inom EU-27 ligger Sverige något över EU-genomsnittet när det gäller könssegregering (figur 31).
65
Källa: European Commission 2009 s. 33.
Dock, när det gäller könsegregeringen inom områdena utbildning, vård och socialt arbete har Sverige största segregeringen inom EU-28.
66
Under de senaste 10 åren har Sverige och bl.a. Danmark och Norge nått en i jämförelse med EU-27 relativt snabb minskning i segregeringen.
67
6.6 Summering
Det finns markanta skillnader i yrkesval mellan män och kvinnor – det finns traditionella mansyrken och det finns traditionella kvinnoyrken. Endast 3 av de 30 största yrkena hade en jämn könsfördelning. Segregeringen verkar dock avta något, framförallt till följd av kvinnors ”inbrytningar” i traditionella mansyrken. Särskilt
64
European Commission 2009 s. 31.
65
European Commission 2009 s. 33.
66
EIGE 2013 s. 61.
67
European Commission 2009 s. 32.
Bilaga 15
57
intressant är utvecklingen när det gäller yrken där det krävs eftergymnasial utbildning. Där sker det en stark förändring i andelen män och kvinnor.
Andelen utrikes födda är högt, för såväl män som kvinnor, för yrken som hotell- och kontorsstädare, m.fl.
När det gäller attityder till arbetsplatser förefaller det, särskilt bland kvinnor, i befolkningen finnas en önskan om mer könsblandade arbetsplatser.
I ett europeiskt perspektiv har Sverige en könssegregering något över genomsnittet.
Bilaga 15 SOU 2014:6
58
7 En låg andel män väljer omsorgsyrken
Av avsnitt 6 framgår att en låg andel män väljer omsorgsyrken.
När vi studerar de 30 vanligaste yrkena närmare finner vi bl. a. följande, i ordning efter totalt antal anställda med omsorgs- och vårdande yrken (tabell 22).
Källa: SCB YR.
Den manliga underrepresentationen, förutom vad gäller läkare, är hög och i stort stabil under denna period.
Mönstret skiljer sig inte markant från t.ex. det norska. År 2007 gällde i Norge att män utgjorde 17 procent av de anställda i omsorgssektorn som inte hade hälso- eller social fackutbildning. Männen utgjorde 5 procent av sjukvårdsbiträden/undersköterskor, 7 procent av sjuksköterskor och 18 procent av vårdare (”vernepleiarar”).
68
Orsakerna till dessa mönster har bl. a behandlats vid ett seminarium i nordisk regi.
69
Där framhölls bl. a. följande hinder för
rekrytering av män till omsorgsyrken
rekryteringskampanjer och skolböcker är ofta inriktade mot flickor och kvinnor
det är inte bara män utan även kvinnor som finner omsorgsyrkena mindre attraktiva
68
St. meld. nr 8 (2008-9) s. 47.
69
Nordiska ministerrådet 2012.
Bilaga 15
59
män som väljer könsotraditionellt riskerar att mötas av fördomar och stereotyper
det finns få manliga kolleger.
Som skäl för att det viktigt med män i omsorgsyrken har man bl.a. framhållit
70
att
den könsuppdelade arbetsmarknaden i Norden håller kvar och begränsar den enskildes möjligheter i arbetslivet
man bör sträva efter att omsorgssektorn avspeglar befolkningens sammansättning.
rekrytering av män till omsorgssektorn är en möjlig åtgärd för att motverka arbetslöshet bland män. En kommentar till den sista punkten är att rekryteringen inte kan motiveras av endast arbetslöshetsskäl. Givetvis krävs rätt utbildning och rätt kompetens även för denna typ av yrken.
Vid jämförelse inom EU-27 avseende år 2007 låg Sverige med 13 procent män strax över genomsnittet vad gäller ”care workers”
71
.
Förhållandena var likartade även 2001 (10 procent) och 1997 (10 procent).
72
(Vi återkommer till frågan om äldreomsorg i avsnitt 14.5.)
70
Nordiska ministerrådet 2012.
71
Care workers = home helpers in elderly care and care workers and teachers in pre-primary service.
72
European Commission 2009 s. 79.
Bilaga 15 SOU 2014:6
60
8 Män är i betydligt högre grad än kvinnor anställda i privat sektor
Närliggande frågan om yrkesval, som vi behandlat ovan (avsnitt 7), ligger frågan om vilken sektor män respektive kvinnor arbetar i.
Män är i betydligt högre grad än kvinnor anställda i privat sektor och andelen ökar för både män och kvinnor (figur 32). Ökningen relaterar framförallt till privatiseringen av delar av den offentliga sektorn.
Bilaga 15
61
Källa: SCB AKU. I SCB 2012c s. 59.
Medan det 2012 t.ex. fanns 1 440 000 privat fast anställda män var 870 000 kvinnor privat fast anställda. Och medan det fanns 280 000 fast anställda män i offentlig sektor fanns det 780 000 fast anställda
Bilaga 15 SOU 2014:6
62
kvinnor i sektorn.
73
Detta knyter väl samman med att kvinnor så
kraftigt dominerar inom vård, skola och omsorg.
En effekt av dessa olika sektorsval är att männens arbete är klart mer konjunkturberoende, något som visade sig bl.a. i 1990-talskrisen.
74
73
SCB AKU 2012.
74
I denna klarade sig f.ö. högutbildade klart bättre än lågutbildade. Unga män klarade sig sämre än unga kvinnor. Källa: SOU 2001:79.
Bilaga 15
63
9 En relativt liten andel män är hemarbetande
Mellan 1930 och 1950 ökade antalet hemmafruar i Sverige med 310 000 till 1 240 000, en siffra som 1960 hade sjunkit till 1 148 000. Av kvinnorna i åldern 20-64 år som var gifta med löntagare var antalet hemmafruar 681 000 1968, 264 000 1981 och 81 000 1991.
75
Detta avspeglar alltså den enorma förändring som skett i samhället sedan 1970-talet och som vi delvis åskådliggjort ovan (figur 2). Mönstret med män som lönearbetare och kvinnor som hemmafruar gällde fortfarande i stor omfattning i Sverige in på 1970-talet.
Idag gäller att störst skillnad mellan könen i åldersgruppen 20– 64 år och som inte tillhör arbetskraften råder i gruppen hemarbetande. Endast 3 000 män (0,11 procent av befolkningen i åldern 20–64 år) jämfört med 50 000 kvinnor (1,85 procent) var hemarbetande 2011. Motsvarande andel hemarbetande var 2007 för män 0,08 procent och kvinnor 2,08 procent. 2005 var andelarna 0,11 respektive 1,99 procent.
76
Någon påtaglig förändring mellan dessa
år kan således inte noteras.
Den huvudsakliga verksamheten för dem som inte tillhörde arbetskraften såg 2011 ut på följande sätt (tabell 23):
Källa: SCB 2012c s. 71.
75
Här ingår dock inte de gifta kvinnor som t.ex. arbetade inom jordbruket, i familjeföretag eller som hade deltidsarbetet under en viss nivå. Källa: Nationalencyklopedin.
76
Tidigaste jämförbara siffror.
Bilaga 15 SOU 2014:6
64
10 Män arbetar i lägre grad än kvinnor som tidsbegränsat anställda
En lägre andel män än kvinnor är tidsbegränsat anställda. Den för männen vanligaste formen 2012 var timanställd med schema för viss tid (se figur 33).
Källa: SCB 2012c s. 58.
Vi ser här bl.a. att för kvinnorna vikariat, timanställd med schema för viss tid och ”kallas vid behov” var vanligast.
Mönstren för män var snarlika 2012, 2007 och 2003.
77
Sverige låg 2011 över genomsnittet inom EU-27 när det gäller tillfälligt anställda (figur 34).
77
SCB 2008 s. 60 och SCB 2004 s. 52.
Bilaga 15
65
Källa: Eurostat.
Andelen tidsbegränsat anställda män och kvinnor i Sverige har enligt OECD ökat sedan 2000 och låg 2012 något högre än OECD-genomsnittet. Särskilt påtaglig var skillnaden i åldersgruppen 15–24 år.
78
Sverige har, när det gäller anställda äldre arbetstagare, en i jämförelse med ett antal EU-länder låg andel tidsbegränsat anställda i åldersgruppen 55–64 år och en relativt hög andel i gruppen 65 år och äldre (tabell 19).
78
OECD 2013c s. 254 f.
0 5 10 15 20 25 30
E U -2 7
E u ro a re a
P o la n d
S p a in
P o rt u g a l
N e th e rlan d s
S lov e n ia
S w e d e n
Finl a n d
Fr a n c e
Ge rman y
C y p ru s
It a ly
Gr e e c e
Ir e lan d
A u s tr ia
B e lg ium
D e n mar k
H u n g a ry
C z e c h R e p u b lic
L u x e m b o u rg
L a tv ia
Mal ta
S lo v a k ia
U n it e d K ing d o m
E s to n ia
B u lg a ria
Lit h uania
R o man ia
FY R o f Mac e d o n ia
S w it z e rl a n d
C ro a tia
Ic e lan d
Tur k e y
N o rw a y
Males Females
Percent
Bilaga 15 SOU 2014:6
66
Källa: Sieps 2013 s. 5.
Bilaga 15
67
11 Män arbetar i högre grad än kvinnor som egna företagare
2013 var 13 procent av de sysselsatta männen företagare. Motsvarande siffra för kvinnor var 6 procent.
79
Av Sveriges alla företag drevs 2012 ¾-delar av män. 6 av 10 av alla nystartade företag hade män i ledningen.
80
Sedan mitten av
90-talet har andelen företag med kvinnor i ledningen ökat.
81
Vi ser vad gäller företagande ett mönster med män inom traditionellt manliga aktiviteter – bygg, industri m.m. och kvinnor inom traditionellt kvinnliga – vård, omsorg och utbildning.
82
Mer specificerat fanns 2010 den starkaste mansdominansen inom områdena byggindustri (97 procent män), transportföretag (94 procent män), kreditinstitut och försäkringsbolag (86 procent män) samt företag inom energi och miljö (86 procent män).
Den starkaste kvinnodominansen fanns inom områdena enheter för vård och omsorg (27 procent män), personliga och kulturella tjänster m.m. (33 procent män) samt utbildningsväsendet (48 procent män).
83
År 2007 med den då tillämpade indelningen i näringsgrenar rådde den starkaste mansdominansen inom industri- och byggverksamhet (90 procent män), bil- och partihandel samt kommunikationer (90 procent män) samt jord- och skogsbruk, fiske m.m. (84 procent män). Kvinnodominansen fanns inom områdena personlig service (11 procent män), övriga (43 procent män) samt detaljhandel (60 procent män).
84
År 2003 med den då tillämpade indelningen i näringsgrenar rådde den starkaste mansdominansen inom industri- och byggnadsverksamhet (90 procent män), bil- och partihandel samt kommunikationer (90 procent män) samt jord- och skogsbruk, fiske m.m. (82 procent män). Kvinnodominans fanns inom områdena personlig service (30 procent män), övriga (43 procent män) samt utbildningsväsendet (48 procent män).
85
Utrikes födda som har sysselsättning är i högre grad företagare än inrikes födda; 10,4 procent jämfört med 9,4 procent.
86
79
SCB AKU.
80
Prop. 2013/14:1 bil.3.
81
Prop. 2013/14:1 bilaga 3.
82
SCB 2012c s. 65.
83
SCB 2012 c 65.
84
SCB 2008 s. 67.
85
SCB 2004 s. 59.
86
SCB AKU. I Ds 2013:19 s. 149.
Bilaga 15 SOU 2014:6
68
Vid jämförelse mellan andelen äldre egenföretagare i ett antal europeiska länder finner vi bl.a. att Sverige ligger under genomsnittet när det gäller åldersgruppen 55–64 år men hävdar sig väl i åldersgruppen 65 år och äldre (tabell 24).
Källa: Sieps 2013 s. 5.
Inom OECD-området är 10 procent av kvinnorna ”self-employed” – att jämföra med svenska siffran 6 procent.
87
87
OECD 2012b.
Bilaga 15
69
12 Män etablerar sig tidigare på arbetsmarknaden än kvinnor
Etableringsåldern på arbetsmarknaden – då 75 procent inom en årskull är i förvärvsarbete
88
– har under de senaste decennierna ökat kraftigt.
Det finns också en tydlig åldersskillnad mellan könen.
För män gäller att etableringsåldern 1990 var 21 år, 2000 25 år och 2011 28 år. För kvinnor var motsvarande siffror 20, 30 respektive 30 år.
89
. En generell förklaring till skillnaden över åren är att utbildningstiden förlängts och till skillnaden mellan könen den ökande andelen kvinnor som skaffar sig längre utbildning. Skillnaden i etableringsålder torde ha påverkan på de roller i en parrelation som kan utvecklas när första barnet kommer. Generellt gäller att män tar ut mindre föräldrapenning, i lägre grad arbetar deltid p.g.a. barn (se avsnitt 14.3), något som har effekter på kvinnors ekonomi m.m.
88
SCB:s definition.
89
SCB 2012d s. 24 ff. SCB RAMS.
Bilaga 15 SOU 2014:6
70
13 Män arbetar heltid i betydligt högre grad än kvinnor – och deltid i lägre grad
13.1 Skillnad över tid
2013 gällde att 89 procent av de sysselsatta männen arbetade heltid medan 69 procent av kvinnorna gjorde så (se även figur 1). Motsvarande siffror 2007 var 89 respektive 65 procent. År 2003 var de 91 respektive 67 procent. Vi ser alltså ingen tydlig trend utan det är endast fråga om smärre förändringar mellan dessa år.
Heltid definieras som 35 timmar per vecka eller mer. Deltid delas upp i lång deltid (20–34 timmar) och kort deltid (1–19 timmar). Fördelningen mellan dessa tre, i åldersgruppen 15–74 år, framgår av figur 35.
Källa: SCB 2013a.
Vi ser alltså ett mönster – män arbetar markant mer heltid, kvinnor arbetar markant mer lång deltid och den korta deltiden är någorlunda lika fördelad mellan män och kvinnor.
För åren 1970–2013 ser utvecklingen av mäns och kvinnors del – och heltid ut på följande sätt (figur 36).
Bilaga 15
71
90
Källa: SCB AKU och egen bearbetning.
Vi ser bl.a. att andelen deltidsarbetande män och kvinnor närmat sig sedan slutet av 1980-talet och att andelen heltidsarbetande män och kvinnor närmat sig sedan 1990-talets början – något som bl.a. blev en effekt av 1990-talskrisen. Dock, skillnaden i faktisk genomsnittlig arbetstid är fortfarande betydande (se avsnitt 15).
13.2 Skillnad näringsgrenar och kön
Förekomsten av deltidsarbete varierar mellan olika näringsgrenar. Mest vanligt är det för män inom hotell och restaurang och för kvinnor inom vård och omsorg (tabell 25).
90
Heltid avser vanligen arbetad tid mer än 35 timmar per vecka.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
Män heltid Kvinnor heltid
Män deltid Kvinnor deltid
Bilaga 15 SOU 2014:6
72
Källa: SCB AKU.
Vi ser här att för de två första näringsgrenarna, män och kvinnor har samma rangordning om än olika andelar, förvånansvärt höga dock för män. Ingendera av näringsgrenarna representerar typiska 8–17-arbeten och inte minst inom vård och omsorg torde ofta schemana traditionellt vara uppbyggda på 6-timmarsmoduler för att ”passa” kvinnor med ansvar för barn. I andra änden av skalan finner vi den mansdominerade byggverksamheten som på motsvarande sätt traditionellt är schemalagd för 8 timmars arbetsdag.
13.3 Skillnad ålder och länder
Ungdomar i åldern 16–24 år arbetar mer deltid än genomsnittet. Det förklaras till stor del av tillfälliga anställningar vid sidan av studier
91
(figur 37).
91
Bilaga 15
73
Källa: SCB AKU.
Mer uppdelat för ungdomar var siffrorna 2010 för 16–19-åringar 20,7 timmar per vecka och för 20–24-åringar 28,9 timmar.
92
Figuren visar att deltidsarbete, för såväl män som kvinnor, är minst vanligt i åldersgruppen 45–54 år. Detta torde förklaras av att för de flesta är då småbarnsåren över och mer tid kan läggas på arbetslivet.
Omfattningen av deltidsarbete för de som är 65 år och äldre i Sverige är i jämförelse med ett antal andra länder inom EU hög (tabell 26).
Källa: Eurostat, databas.
92
SCB 2012d s. 24.
Bilaga 15 SOU 2014:6
74
13.4 Skillnad i övrigt länder och kön
Sverige har hög andel deltidssysselsatta såväl män som kvinnor vid jämförelse inom EU-27 (figur 38).
Källa: Eurostat.
Endast Nederländerna, Danmark och Irland har högre andel än Sverige när det gäller män (Sverige 12,0 procent, EU 27-genomsnitt 8,1 procent). Den svenska andelen deltidsarbetande kvinnor är hög – endast Nederländerna, Tyskland, Belgien och Storbritannien har högre andel (Sverige 38,7 procent, EU 27-genomsnitt 31,6 procent).
93
Vi ser liknande mönster om vi studerar andelen i förhållande till hela befolkningen (figur 39).
93
Prop. 2012/13:1 bil. 4 s. 23.
0 20 40 60 80
E U -2 7
E u ro a re a
N e th e rlan d s
U n it e d K ing d o m
Ge rman y
S w e d e n
D e n mar k
A u s tr ia
B e lg ium
Ir e lan d
L u x e m b o u rg
Fr a n c e
It a ly
Finl a n d
S p a in
P o rt u g a l
Mal ta
E s to n ia
R o man ia
S lov e n ia
C y p ru s
L a tv ia
Lit h uania
P o la n d
Gr e e c e
H u n g a ry
C z e c h R e p u b lic
S lov a k ia
B u lg a ria
S w it z e rl a n d
N o rw a y
Ic e lan d
Tur k e y
C ro a tia
Males Females
Percent
Bilaga 15
75
Källa: European Commission 2013a s. 6.
Vi ser, i likhet med figur 38, att andelen män endast är högre i Nederländerna och i stort i samma nivåer som Danmark. Även den kvinnliga deltiden är jämförelsevis hög.
I stort samma förhållande visas när det gäller i jämförelse med OECD. Sverige ligger över OECD-genomsnittet när det gäller deltidsarbete för män men däremot under när det gäller kvinnors deltidsarbete (figur 40).
Bilaga 15 SOU 2014:6
76
94 95
Källa: OECD 2012a.
Vi ser också att deltidsarbetet ökat för män i Sverige och flertalet OECD-länder perioden 2000–2010 medan det under samma period minskat för kvinnor i Sverige och nästan alla OECD-länder.
Genom att studera fulltidsekvivalenter (FTER)
96
kan vi se
skillnader i vanligen arbetade timmar (figur 41).
94
OECD Employment Database 2012. Statlink: http://dx.doi.org/10.1787/888932676013
95
Countries are arranged in descending order of the proportion of women working parttime. The statistical data for Israel are supplied by and under the responsibility of the relevant Israeli authorities. The use of such data by the OECD is without prejudice to the status of the Golan Heights, East Jerusalem and Israeli settlements in the West Bank under the terms of international law. Part-time employment refers to persons who usually work less than 30 hours per week in their main job.
96
Här definierat som kvoten sysselsättning/befolkning x genomsnittligt antal arbetade vanliga timmar per sysselsatt person: 40. EPR = andelen anställda i befolkningen i working age.
Bilaga 15
77
97
Källa: OECD 2012a.
Vi ser bl.a., som tidigare, att Sverige ligger högt när det gäller kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden och att Sverige har bland de lägsta skillnaderna mellan män och kvinnor räknat i FTER.
Vid jämförelse inom OECD mellan andelen deltidsanställningar i förhållande totala antalet anställningar sedan 2000 kan vi notera en ökning för män i Sverige och inom OECD och en minskning för kvinnor i Sverige men inte inom OECD (tabell 27).
97
OECD Employment Database 2012. Statlink: http://dx.doi.org/10.1787/888932676013
Bilaga 15 SOU 2014:6
78
98
Män 7,3 5,8 9,5 7,8 10,1 9,1 10,3 9,3
Kvinnor 21,4 20,2 19,7 25,3 19,0 26,0 18,6 26,4
Källa: OECD 2013c s. 251.
13.5 Hög sysselsättningsgrad och deltidsarbete
Det finns ett samband mellan Sveriges höga sysselsättningsgrad (se avsnitt 3) och den höga andelen deltidssysselsatta. En hög sysselsättningsgrad kan ju enklast ”nås” genom hög andel deltidssysselsatta eftersom måttet sysselsättningsgrad inte tar hänsyn till hur mycket personer arbetar utan endast hur många som arbetar. En konsekvens av detta är dock att det möjliggör för fler män och kvinnor att förena förvärvsarbete och föräldraskap vilket är svårare i många länder utanför Norden.
13.6 Ett andra arbete
Det finns personer som har ett andra arbete. Det är rimligt att anta att det för de allra flesta är en fråga om 2 deltidsarbeten. Förekomsten av ett andra arbete är vanligare i Sverige än i EU-27 Ett urval har här gjorts bland de nordiska länderna och därtill har lagts det land som avvek mest mot Sverige 2011 (tabell 28).
98
“Part-time employment refers to persons who usually work less than 30 hours per week in their main job.”
Bilaga 15
79
99
Källa: Eurostat, statistikdatabas.
Vi ser här bl.a. att Island ligger i topp, möjligen kopplat till deltidsarbete i fiskeindustrin och att de nordiska generellt ligger på höga värden.
13.7 Summering
Vi noterade tidigare (avsnitt 4) att det finns en skillnad i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor men att denna relativt sett inte är så stor. När vi dock studerar förekomsten av deltid ser vi en stor skillnad mellan män och kvinnor. Män arbetar heltid i betydligt högre grad än kvinnor och män arbetar deltid i betydligt lägre grad än kvinnor även om ett sakta närmande sker. En viktig anledning till att Sverige internationellt sett har hög sysselsättningsgrad, inte minst för kvinnor, är alltså det omfattande deltidsarbetet i Sverige.
Förekomsten av deltidsarbete varierar inom olika näringsgrenar och är för såväl män som kvinnor (till större del än för män) vanligast inom hotell- och restaurangbranschen samt inom vård och omsorg. Inom båda dessa områden dominerar kvinnor andelsmässigt. Lägst omfattning på deltidsarbete finns inom den mansdominerade byggverksamheten. Detta avspeglar till stor del att de förstnämnda näringsgrenarna sällan är ”8–5-arbetsplatser” (7–4-arbetsplatser); hotell och restauranger har ofta längre öppettider än så och samma är förhållandet inom vård och omsorg.
99
www.epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/images/5/50/Persons_working_parttime_or_with_a_second_job%2C_2001-2011_%28%25_of_total_employment%29.png
Bilaga 15 SOU 2014:6
80
Denna typ av arbeten kan ”passa” personer (oftast kvinnor) som vill, behöver eller måste arbeta deltid. Och inom den traditionellt manliga byggsektorn sker arbetet oftast bara under del av dygnet.
Ungdomar arbetar mer deltid än genomsnitt, ofta till följd av studier.
Sverige har, vid en internationell jämförelse hög andel män och kvinnor som arbetar deltid.
Bilaga 15
81
14 Orsaker till deltidsarbete
14.1 Motiv i stort
Män och kvinnor har skilda motiv för att arbeta deltid (figur 42).
Källa: SCB AKU och egen bearbetning.
Av figuren framgår att männens vanligaste orsaker är ”lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid”, ”egen sjukdom/nedsatt arbetsförmåga” och ”studier”. De tre vanligaste orsakerna för kvinnor är ”lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid”, ”vård av barn” samt ”vill inte heltidsarbeta, uppger inget skäl”. Särskilt notabelt är det stora antal kvinnor som vill ha heltidsarbete men inte får det. Notabelt, om än inte förvånande, är skillnaden vad gäller ”vård av barn”.
Går vi cirka 10 år tillbaka i tiden och jämför ser vi ingen större skillnad när det gäller orsaker till deltidsarbete (tabell 29).
0 30 60 90 120 150 180 210
Lämpligt heltidsarbete
saknas/söker heltid
Vård av barn
Vill inte heltidsarbeta,
uppger inget skäl Egen sjukdom/nedsatt
arbetsförmåga
Studier
Arbetet är fysiskt och/
eller psykiskt krävande
Har flera jobb
Vård av både barn och vuxna anhöriga/släktingar
Vård av vuxna anhöriga/släktingar
Övrigt
Uppgift saknas
Kvinnor
Män
Antal i 1 000-tal
Bilaga 15 SOU 2014:6
82
100
Orsak till deltidsarbetet
Män
Kvinnor
Andel Antal Andel Antal
Studier
24 56 12 93
Svårt att få heltidsarbete
20 46 21 171
Hälsoskäl
17 39 15 120
Har annat arbete vid sidan av deltidsarbetet 13 31 7 52 Åldern 12 29 8 63 Vill ta hand om barnen själv 5 12 27 215 Vård av anhörig 1 3 2 16
Källa: SCB ULF. I SOU 2005:66 s. 183.
De tre vanligaste orsakerna för männen är här desamma som för 2012 om än i lite annorlunda ordning. Även för kvinnorna är orsakerna i stort desamma. Skillnaden när det gäller bl. a. vård av barn är även här påtagliga.
Parallellt med att studera orsaken till deltidsarbete kan vi studera orsaken till heltidsarbete. Då finner vi inga markanta skillnader mellan könen förutom argumentet ”Ekonomiska skäl” där en större skillnad kan noteras och i viss mån även ”Naturligt val för mig att arbeta heltid”(figur 43).
100
Uppgifterna i andelskolumnen summerar sig inte till 100, vilket beror på att respondenterna haft möjlighet att ange flera alternativ.
Bilaga 15
83
101
Källa: SCB 2011 s. 19.
Vad gäller ”Ekonomiska skäl” skulle till del bakom det kunna dölja sig mannens traditionella roll att vara familjeförsörjare eller i vart fall den som bidrar till större delen av familjens inkomster. Även bakom ”Naturligt val …” kan delvis dölja sig traditionella könsrollsuppfattningar.
Vi studerar i det följande närmare 4 av orsakerna till deltidsarbete.
14.2 ”Lämpligt heltidsarbete saknas/söker heltid”
I figur 42 framträder, särskilt för kvinnor, denna orsak. Av figuren framgår att orsaken anges av 70 000 män och cirka 210 000 kvinnor
102
(att t.ex. jämföra med de cirka 1 440 000 kvinnor som
har heltidsarbete). Det är alltså här fråga om stora resurser som av olika skäl inte används på arbetsmarknaden.
Antalet undersysselsatta
103
deltidsanställda 20–64 år 2012 var
67 000 män och 147 000 kvinnor. Den största andelen män fanns i
101
SCB 2011.
102
Enligt SCB AKU 2012 var dock antalet 67 000 män och 147 000 kvinnor.
103
Personer som är sysselsatta men arbetar mindre än de skulle vilja och som kunnat arbeta mer den undersökta veckan.
0
20
40
60
80
Ekonomiska skäl
Jag tycker om mitt arbete
Naturligt val för mig att arbeta heltid
Arbetsuppgifterna medger inte deltid
Heltid passar min livssituation
Arbetsgivaren erbjuder inte deltid
Annat
Kvinnor
Män
Bilaga 15 SOU 2014:6
84
åldersgruppen 25–34 år, tätt följd av 20-24 år. Största andelen kvinnor fanns i åldersgruppen 20–24 år, följd av åldersgruppen 25–34 år.
104
Talen blir än större om man inkluderar ytterligare grupper. Det görs beräkningar av arbetslösa, undersysselsatta och latent arbetssökande.
105
Tillsammans kallas dessa för det outnyttjade arbets-
kraftsutbudet. I juli 2013 motsvarade det 540 000 heltidsarbeten med 40 timmars arbetsvecka. Männens andel av detta var cirka 55 procent.
106
14.3 ”Vård av barn”
Regeringen har, som ett av sina fyra delmål för jämställdhetspolitiken, ett delmål för hem- och omsorgsarbete
107
:
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
När det gäller vård av barn (som ingår i omsorgsdelmålet) kan vi se vi ett annorlunda mönster för män jämfört med kvinnor (tabell 30, se även figur 3 som dock avser arbetskraftsdeltagandet).
104
SCB 2013e
105
SCB AKU och egna beräkningar.
106
SCB och egna beräkningar.
107
Prop. 2013/14:1 UO 14 s. 48.
Bilaga 15
85
Källa: SCB AKU.
För männen – och kvinnorna – har barnets ålder eller antalet barn inte stor betydelse för andelen som arbetar deltid, däremot kan den ju göra det i fråga om deltidens omfattning.
Andelen män respektive kvinnor som arbetar deltid skiljer sig dock kraftfullt.
Intressant att notera är också den höga andel kvinnor som arbetar deltid också när yngsta barnet är 11 år eller mer. Man kan anta att dessa kvinnor varit föräldralediga och arbetat deltid i minst 11 år. Då har det rimligen också påverkat kvinnans (och mannens) utveckling på arbetsmarknaden och ekonomi under lång tid, något som det med sannolikhet kommer att göra även många år framöver.
Det är alltså här vi så tydligt ser de skilda mönster i hel- och deltidsarbete som bl.a. så starkt påverkar rollerna i familjen.
Mönstret med att män i mindre grad än kvinnor anger barn som orsak till deltidsarbete har bekräftats i flera undersökningar
108
(figur 44).
108
SCB 2011 s. 17.
Bilaga 15 SOU 2014:6
86
Källa: SCB 2011 s. 17.
Vad gäller deltidsarbete är det värt notera det jämförelsevis omfattande deltidsarbetet bland kvinnor utan barn, något som rimligen är kopplat till svårigheten att få heltidsarbete, men kanske också till äldre kvinnors sämre hälsa p.g.a. arbete inom vård och omsorg.
Det finns många orsaker till att inte ännu fler småbarnspappor arbetar deltid. Forskning visar
109
att dessa bl.a. är
låga hushållsinkomster; försvårar möjligheterna arbeta föräldradeltid
klass; pappor med högre tjänstemannayrken arbetar mer deltid
antal anställningsår; kortare tids anställning kan försvåra ett uttag
pappadeltid är ovanligare inom mansdominerade yrken
förekomst av eventuell heltidsnorm på arbetsplatsen
chefens attityd till pappadeltid
prestationsförväntningarna på arbetsplatsen; höga sådana kan försvåra ett uttag.
109
Larsson 2012.
0
20
40
60
80
Barnet/barnen
Arbetsgivaren
Annat
Kvinnor
Män
Bilaga 15
87
14.4 ”Egen sjukdom/nedsatt arbetsförmåga”, ”Arbetet är
fysiskt och/eller psykiskt krävande”
Dessa båda orsaker kan ha ett samband så till vida om t.ex. det fysiskt eller psykiskt krävande arbetet leder fram till nedsatt arbetsförmåga.
Vi ser att för båda grupperna dominerar kvinnorna kraftigt särskilt när det gäller krävande arbetsuppgifter.
Vi har inte gått djupare in i orsakerna men det hävdas ibland i debatten att deltidsarbete bland kvinnor är en individuell lösning på ett strukturellt problem där kvinnor för att orka med sitt arbete arbetar deltid. Utefter samma argumentationslinje hävdas att detta är ett betydligt mindre problem för män då arbetsmiljöproblem inom t.ex. industrin tagits på mycket större allvar och lett till anpassningar av arbetsmiljön m.m.
14.5 ”Vård av vuxna anhöriga/släktingar”
Vad gäller vård av anhöriga och släktingar är det, igen, först värt erinra om ett av regeringens fyra delmål för jämställdhetspolitiken
110
:
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Anhörigomsorg som orsak till deltidsarbete har en jämställdhetsdimension vilken också blir tydlig i skillnaden i omfattning mellan män och kvinnor (figur 42).
Det är ofta vuxna döttrar som har uppgift att vårda sina vuxna anhöriga, vanligtvis föräldrarna. Om de vårdande är i förvärvsaktiv ålder blir deras förvärvsarbete och försörjning därför påverkad.
111
Jämställdhetspolitiska utredningen drogs slutsatsen att äldreomsorg måste synliggöras som jämställdhetspolitisk framtidsfråga
112
:
I Sverige innebär minskningen av offentlig äldreomsorg sedan 1980talet i kombination med framtidens demografiska utmaningar och välfärdstjänstesektorns organisering och finansiering ett politiskt vägskäl, där frågor om välfärd och jämställdhet är avgörande. Framtidens stora frågor är hur vi ska ha råd att ge den vård och omsorg som krävs för en åldrande befolkning, vilka som ska göra detta arbete och under vilka
110
Prop. 2013/14:1 UO 14 s. 48.
111
Szebehely, Ulmanen och Sand 2014.
112
Bilaga 15 SOU 2014:6
88
villkor det ska göras. I dessa frågor finns en tydlig könsdimension. Framförallt är kvinnor överrepresenterade som utförare av vård, både i det offentliga och privat. Både män och kvinnor vårdar äldre anhöriga, men kvinnor gör det mer.
Frågeställningen är än mer aktuell idag och debatten handlar i allt större utsträckning om hur omsorgen ska finansieras. Debatten utgår bl.a. från följande
genom att det blir fler äldre i befolkningen kommer behovet av vård och omsorg att öka, dvs. det kommer att kosta mer att tillgodose behoven
genom att antalet i förvärvsaktiv ålder i befolkningen minskar kommer skatteintäkterna från deras arbete att minska och därmed minskar möjligheterna att finansiera de ökande behoven av offentlig vård och omsorg
givet dessa två punkter och den utveckling vi sett de senaste decennierna kommer behovet av anhörigomsorg att fortsätta att öka, en ökning som i sin tur riskerar att minska anhörigas förvärvsarbete och därigenom även minska skatteintäkterna. Detta är då bl.a. kopplat till att offentlig äldreomsorg har minskat.
113
Till denna debatt hör också frågan om att män och kvinnor, bl.a. till följd av ökad medellivslängd, kan och bör arbeta längre, något som då påverkar bl.a. skatteintäkterna.
Det finns en påtaglig skillnad mellan antalet och andelen äldre gifta män och äldre gifta kvinnor: Denna innebär att de äldre män som behöver hjälpa sina fruar med olika vårdinsatser i hemmet är betydligt färre än de kvinnor som behöver stötta sina män. Därtill påverkar inte bara skillnader i livslängd utan också skillnader mellan könen när det gäller sjukdomsmönster och partnerval utifrån ålder.
Äldre män får oftare än äldre kvinnor stöd av sina partners. För en kvinna kan det vara så att när hon behöver hjälp har hon mer sällan sin man kvar i livet eller är han för sjuk för att kunna hjälpa. Äldre kvinnor blir därför mer beroende av hjälp utanför hushållet bl.a. av döttrar.
113
Szebehely och Ulmanen 2012.
Bilaga 15
89
14.6 Summering och reflektioner
Vanligaste orsak till deltidsarbete för såväl män som kvinnor är att lämpligt heltidsarbete saknas eller att man söker heltid.
Det outnyttjade arbetskraftsutbudet, där ovanstående grupper ingår som del, motsvarar drygt en halv miljon heltidsarbeten.
Vad gäller näst vanligaste orsaken till deltidsarbete blir de traditionella könsrollerna synliga. Kvinnor arbetar deltid för att ta hand om barn i mycket större omfattning än män. Dessa orsaker ”står sig” över tid. Deltidsarbetet blir t.ex. tydligt när man studerar familjer som har 1 barn och där detta är mellan 11 och 16 år. I sådana familjer arbetar var 20:e man och var 3:e kvinna deltid.
Kvinnor arbetar deltid i betydligt högre grad än män pga. att de har ett fysiskt eller psykiskt krävande arbete.
Vård av anhörig eller släkting är också en typisk orsak för kvinnor att arbeta deltid.
Bilaga 15 SOU 2014:6
90
15 Män förvärvsarbetar mer faktiskt tid än kvinnor
Ovan har vi bl.a. behandlat deltidsarbete. Ett mer intressant mått är de genomsnittligt faktiskt arbetade timmarna (figur 45).
114
Källa: SCB AKU.
Vi har tidigare (avsnitt 4) beskrivit att mellan 1970 och 1990 ökade kvinnor kraftigt sin sysselsättningsgrad på den svenska arbetsmarknaden. Det finns, som synes i figuren ovan (figur 45), en svag trend uppåt under senare år totalt sett som beror på att kvinnors arbetstid har ökat ganska stadigt. För män har istället arbetstiden minskat något och då framför allt under 2000-talet. Sett till hela perioden arbetar dock män nästan lika mycket 2011 som 1987 – 34,1 respektive 34,2 timmar per vecka.
115
114
Faktiskt arbetade timmar = vanligen arbetade timmar – frånvaro + övertid.
115
SCB 2012g.
20 22 24 26 28 30 32 34 36 38
1985 1990 1995 2000 2005 2010
Observera att värdeaxeln är bruten
Män
Kvinnor
Timmar per vecka
Bilaga 15
91
Figuren visar inte situationen för åldersgruppen 65 år och äldre. Den gruppen arbetar, föga förvånande, färre timmar än övriga åldersgrupper. År 2010 var medelarbetstiden för sysselsatta i åldern 65–69 år 21,1 timmar per vecka och i åldern 70–74 år 16,5 timmar per vecka.
116
116
SCB 2012d s. 23 f.
Bilaga 15 SOU 2014:6
92
16 Män med småbarn arbetar allt mindre
16.1 Arbetstid och barnens ålder
Personer som har vuxna barn arbetar i genomsnitt fler timmar per vecka än personer som har barn. Framför allt påverkas arbetstiden av om man har hemmaboende småbarn eller ej (figur 46).
Källa: SCB 2012g.
Vi ser således en markant skillnad om man har barn under 7 år, däremot en liten om man har eller inte har barn under 19 år. (Åren med de låga värdena torde vara starkt kopplade till de s.k. krisåren.)
117
16.2 Småbarnspappors arbetstid
Småbarnspappor arbetar sedan några år tillbaka i genomsnitt färre timmar per vecka än män utan barn (figur 47, notera att timaxeln är bruten på annat sätt än i figur 46).
117
De ekonomiska konsekvenserna för kvinnor av att de oftare jobbar deltid än män utreds f.n. av NIKK, ”NIKK undersöker vad deltid kostar”.
Bilaga 15
93
Källa: SCB AKU.
Vi ser bl.a. att arbetstiden för män med barn under 19 år minskat över perioden, att arbetstiden för män utan barn under 19 år ökat något – men ändå notabelt ligger 2–3 timmar lägre än småbarnspappornas. Måhända är den traditionella familjeförsörjarrollen en förklaring, måhända slår det i statistiken igenom att den omfattar män från 16 års ålder. Största minskningen gäller män med barn under 7 år, något som ur jämställdhetssynpunkt får beskrivas som positivt.
16.3 Småbarnsmammors arbetstid
Till skillnad från småbarnspappornas arbetstid ökar den genomsnittliga arbetstiden för småbarnsmammor sedan länge (figur 48).
30 31 32 33 34 35 36 37 38
1985 1990 1995 2000 2005 2010
Observera att värdeaxeln är bruten Timmar per vecka
Med barn under 19 år
Utan barn under 19 år
Med barn under 7 år
Bilaga 15 SOU 2014:6
94
Källa: SCB 2012g.
Mäns och kvinnors arbetstid påverkas således olika av att ha hemmaboende barn. Under hela perioden har sysselsatta kvinnor utan hemmaboende barn, till skillnad från männen, en klart högre genomsnittlig arbetstid per vecka än kvinnor med hemmaboende barn. Skillnaderna minskar dock eftersom sysselsatta kvinnor med barn ökat sin arbetstid.
16.4 Skillnad mellan könen
Skillnaden mellan könen i fråga om mäns och kvinnors genomsnittliga arbetstid minskar mest bland småbarnsföräldrar (figur 49).
Bilaga 15
95
Källa: SCB AKU.
Under slutet av 1980- och början av 1990-talet var skillnaden mellan småbarnsföräldrar något mer än 2 arbetsdagar per vecka, runt 17 timmar. Under framförallt 2000-talet minskar pappornas arbetstid relativt konstant medan mammornas ökar. Skillnaden på nästan 2 arbetsdagar har minskat till omkring 10 timmar. Skillnaden är fortfarande stor, men män och kvinnor närmar sig tydligt varandra vad gäller arbetstid.
118
Det finns många orsaker till att inte ännu fler småbarnspappor arbetar deltid. Forskning visar
119
att dessa bl.a. är
låga hushållsinkomster; försvårar möjligheterna arbeta föräldradeltid
socioekonomisk klass; pappor med högre tjänstemannayrken arbetar mer deltid
antal anställningsår; kortare tids anställning kan försvåra ett uttag
118
SCB AKU.
119
Larsson 2012.
0 5 10 15 20
Utan barn
under 19 år
Med barn under 19 år
Med barn under 7 år
Timmar per vecka
Bilaga 15 SOU 2014:6
96
arbetsplatsspecifika; pappadeltid är ovanligare inom mansdominerade yrken
förekomst av ev. heltidsnorm på arbetsplatsen
chefens attityd till pappadeltid
prestationsförväntningarna på arbetsplatsen; höga sådana kan försvåra ett uttag.
16.5 Summering och reflektioner
Faktiskt arbetade timmar torde vara det mest intressanta och relevanta när man studerar skillnader i förvärvsarbete mellan män och kvinnor. Man ser då hur situationen faktiskt ser ut på mellan man och kvinna och på arbetsmarknaden.
Visserligen närmar sig antalet arbetade timmar mellan män och kvinnor men skillnaden är ändå påtaglig. Denna skillnad skapar, alternativt – genom denna skillnad skapas, till stor del de skilda könsrollerna och rollerna inom familjen. ”Medan pappan arbetar längre tid tar mamman hand om barnen.” Rollfördelningen skapar ”förebilder” för barnen. Fördelningen påverkar också familjens ekonomi, särskilt kvinnans ekonomiska (o)beroende.
Det finns dock vissa positiva tecken, som ovan nämnts, ett långsamt närmande sker och småbarnspappornas arbetstid synes minska.
Bilaga 15
97
17 Män är i lägre grad än kvinnor frånvarande från sina arbeten
Av figur 1 framgår bl.a. att det skiljer mellan könen vad gäller frånvaro. Utvecklingen under åren har sett ut på följande sätt (tabell 30).
120
121
Källa, SCB 2012c s. 51, SCB 2008 och SCB 2004.
Som synes är män genomgående mindre frånvarande från sina arbeten. Mäns lägre frånvaro förklaras till allra största delen av deras, i förhållandena till kvinnors, mindre uttag av föräldrapenning
122
och lägre sjukfrånvaro
123
.
120
Frånvarande är personer som varit borta från sitt arbete på grund av semester, sjukdom, ledighet för vård av barn, studier, värnpliktstjänstgöring med mera.
121
Föräldraledighet ingår 2007 i ”Frånvaroorsak övrigt”.
122
Män 1,6 procent, kvinnor 5,0 procent 2012. Källa: SCB 2013a.
Bilaga 15 SOU 2014:6
98
Frånvaron relaterad till ålder ser ut på följande sätt (figur 50):
Källa: SCB 2013a s. 13.
Vi ser bl.a. att i åldersgruppen 25–39 år var männens totala frånvaro betydligt lägre än kvinnors, med en största differens i åldersgruppen 30–34 år.
124
Den stora skillnaden ligger i uttaget av
föräldraledighet. Exempelvis hade kvinnorna i åldern 30–34 år 4 gånger så hög andel föräldrapenning som männen.
Detta förhållande har klara positiva ekonomiska konsekvenser för män som grupp och klara negativa för kvinnor som grupp. Det påverkar löne-, inkomst- och karriärutveckling, pensioner och kan därmed ha stor betydelse vid en eventuell separation.
125
Figuren visar även att kvinnornas sjukfrånvaro var högre än männens, framförallt i åldersspannet 30–54 år.
123
Män 2,5procent, kvinnor 4,0 procent 2012. Källa: SCB 2013a.
124
Män 21 procent, kvinnor 33 procent. SCB 2013a s. 13.
125
Som en indikation på separationer: 52 000 män gifte sig 2012 och samma år skilde sig 23 000 män.
Bilaga 15
99
18 Män arbetar mer övertid än kvinnor
Män arbetar fler övertidstimmar per vecka än kvinnor (figur 51).
Källa: SCB 2013a s. 17.
Figuren visar bl.a. att under 2012 var övertidstimmarna fler bland män än bland kvinnor. Detta gäller såväl betald som obetald övertid. Männen arbetade i genomsnitt 1,4 timmar övertid per vecka medan kvinnorna arbetade 0,9 timmar övertid. Sysselsatta i yrken med högre kvalifikationskrav arbetade fler övertidstimmar än de i yrken med lägre kvalifikationskrav.
Orsaken till att personer arbetar mer än normal tid har undersökts i Norge.
126
Bland de förvalda alternativen i en enkätundersök-
ning valde de flesta ”Min arbetsplats erfordrar det” (42 procent män och 37 procent kvinnor). På andra plats kom ”Eftersom arbete har en viktig roll i mitt liv” (28 respektive 30 procent), på tredje ”Övriga skäl” (13 respektive 18 procent), på fjärde ”Jag gör så för att upprätthålla min eller min familjs levnadsstandard” (12 respektive 12 procent) och på femte ”Det är nödvändigt för min karriär” (5 respektive 3 procent). Sålunda var könsskillnaderna i denna undersökning inte markanta.
126
Holter et al. 2009 s. 30 ff.
Bilaga 15 SOU 2014:6
100
Studerar vi däremot situationen för föräldrar till småbarn (0–6 år) finner vi ett annat mönster. För dessa föräldrar ökar andelen män som svarar med ”karriäralternativet” – siffran är 9 procent att jämföra med genomsnittet 5 procent ovan medan den minskar för kvinnor – 3 mot 2 procent. När det gäller ”viktig-roll-alternativet” ökar männens siffra med 0,5 procentenheter medan kvinnors minskar med 8,8 procentenheter.
Så, när barnet eller barnen kommer blir arbetet relativt sett viktigare för mannen och mindre viktigt för kvinnan. Alternativt uttryckt, när barnet kommer prioriterar mannen arbetet (för familjens räkning?) medan kvinnan prioriterar familjen. (Se diskussionen om familjeförsörjarrollen i avsnitt 3.4)
Bilaga 15
101
19 Män arbetar i mindre grad än kvinnor obekväm arbetstid
Fördelningen obekväm arbetstid
127
ser olika ut mellan könen (figur
52).
128
Källa: SCB 2013a s 21.
Av samtliga sysselsatta var det 39 procent som arbetade obekväma arbetstider under 2012.
129
Den vanligaste formen av obekväm
arbetstid var helgarbete, en tredjedel av de sysselsatta arbetade helg under 2012. Nästan lika många arbetade kvällar. 20 procent arbetade skift medan 13 procent arbetade nätter. Det var färre män än kvinnor som arbetade på obekväma arbetstider, 37 procent jämfört med 42 procent.
130
Helg-, kvälls- och skiftarbete var vanligare
bland kvinnor medan nattarbete var vanligare bland män.
127
All arbetad tid som infaller utanför tiden 6–18 måndag till fredag exklusive röda dagar.
128
SCB 2013a s. 21.
129
SCB 2013a s. 21.
130
Män 37 procent, kvinnor 42 procent.
Bilaga 15 SOU 2014:6
102
20 Män och kvinnor har olika problem i sina arbetsmiljöer
Det är vanligare med arbetsorsakade besvär bland kvinnor än bland män (se även avsnitt 14.4). För män är den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade besvär påfrestande arbetsställningar och stress eller andra psykiska påfrestningar. För kvinnor är den vanligaste orsaken stress och andra psykiska påfrestningar.
131
Källa: Arbetsmiljöverket 2012a. I SCB 2012c s. 67.
Vi ser här att i stort är kvinnors arbetsmiljöproblem större än mäns. Män är överrepresenterade vad gäller buller och tunga lyft medan kvinnorna är överrepresenterade vad gäller alla andra problem.
De yrkesgrupper bland männen som har mest besvär av arbete är byggnads- och anläggningsarbetare samt byggnadshantverkare.
132
De yrkesgrupper bland kvinnorna som har mest besvär av arbete är grundskollärare samt kontorssekreterare och dataregistrerare.
133
De åldersgrupper som har mest besvär är bland männen 35–44- åringar och 45–54-åringar och bland kvinnorna 45–54åringar.
134
131
Arbetsmiljöverket 2012b s. 15 f.
132
26 respektive 24 procent av de sysselsatta i respektive yrkesgrupp. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a.
133
27 respektive 27 procent av de sysselsatta i respektive yrkesgrupp. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a.
134
19 respektive 26 procent. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a.
Bilaga 15
103
40 procent av dem som arbetar upplever det egna arbetet som psykiskt ansträngande. Andelen är högre bland dem med eftergymnasial utbildning jämfört med dem som har lägre utbildning. Skillnaden mellan könen är inte markant i någon av dessa båda grupper.
135
Inom EU-28 ligger Sverige näst högst när det gäller uppfattningen att risken för hälsa och säkerhet är i fara till följd av arbete. Män bedömer risken något högre än kvinnor.
135
SCB 2013b.
Bilaga 15 SOU 2014:6
104
21 Män har lägre antal sjukpenningfall än kvinnor
21.1 Skillnader över tid
Ett område inom vilket mäns och kvinnors hälsa särskilt uppmärksammas är hälsan kopplad till arbete. Detta bl.a. då dels arbetsplatsen är en plats där det är lättare ”fånga in” hälsa och ohälsa genom bl.a. sjukskrivningar, dels för att det finns ett tydligt partsförhållande, dels för att det finns en omfattande lagstiftning och myndighetsverksamhet.
Som framgår av avsnitt 17 var män i mindre grad än kvinnor frånvarande från arbete p.g.a. sjukdom under 2003, 2007 och 2011 (se även figur 1).
Studerar vi antalet pågående sjukpenningfall under en längre tidsperiod finner vi att samma förhållande gällt sedan mitten av 1980-talet (figur 53).
Källa: Försäkringskassan 2013a.
I början av perioden hade män ett högre antal fall än kvinnor men allt sedan mitten av 1980-talet har männen haft ett lägre antal. Skillnaden var särskilt markant från senare delen av 1990-talet till
Bilaga 15
105
att under senare år ha blivit mindre igen. Orsaken till de relativt stora talen i mitten av 1990-talet och strax före 2005 står att finna i att regler för sjukskrivningens bortre gräns saknades.
Av dem som hade sjuk- och aktivitetsersättning december 2012 var 41 procent män och 59 procent kvinnor.
136
Det finns en påtaglig skillnad i antalet sjukpenningdagar mellan män och kvinnor (figur 54).
Källa: Prop. 2012/13:1 bil. 4 s. 19.
Vi ser bl.a. att kvinnor har ungefär dubbelt så många sjukpenningdagar som män efter första barnets födelse. Skillnaden finns kvar tills barnen blir 16 år och gäller kvinnor i alla inkomstgrupper. Motsvarande gäller inte för män.
137
Regeringen har därför låtit
utreda förhållandet och då bl.a. kommit fram till att skillnaden mellan mäns och kvinnors sjukfrånvaro är komplex. Det verkar finnas en koppling kanske till första barnet, tydligt till det andra men också att det finns en högre sjukfrånvaro hos kvinnan redan före familjebildningen. Dock, det finns inte någon skillnad om
136
Försäkringskassan 2013b.
137
IFAU 2011.
Bilaga 15 SOU 2014:6
106
kvinnan fött barn eller inte. Könsskillnaderna kan inte förklaras med ökade könsskillnader när det gäller självskattad hälsa eller i förändrad arbetsmiljö.
138
Ett skäl som ibland förs fram för kvinnors högre sjukfrånvaro är att många kvinnor vid sidan av sitt arbete ofta har huvudansvaret för barn och familj och att detta får konsekvenser.
21.2 Skillnad mellan yrkesgrupper
Det är skillnad mellan män och kvinnor när det gäller sjukpenningfall men det är också stora skillnader inom gruppen män.
139
Så t.ex.
inleds 3 gånger fler sjukskrivningar bland anställda män i yrken utan formella krav på yrkesutbildning än bland män som arbetar i lednings- och chefspositioner.
Bland kvinnor inleds mer än dubbelt så många sjukskrivningar bland anställda inom process- och maskinoperatörsarbete än bland kvinnor som arbetar i lednings- och chefspositioner (figur 55).
Mönstret att det är färre sjukskrivningar i lednings-och chefspositioner går således igen bland könen. Några av orsakerna torde vara att personer i sådana funktioner har större möjligheter att styra över sin arbetstid och har ett fysiskt, men inte nödvändigtvis psykiskt, lättare arbete.
138
Regeringskansliet 2014.
139
Försäkringskassan 2011.
Bilaga 15
107
140
Källa: Försäkringskassan 2011 s. 12, SCBs YR 2011 och egen bearbetning.
Vi ser här att inom alla yrkesområden männens andel är markant lägre. En del av detta kan förklaras med att omkring 9 procent av alla startade sjukskrivningar beror på en graviditetsrelaterad sjukdom.
Mönstret att det är färre sjukskrivningar i lednings-och chefspositioner går således igen bland könen. Några av orsakerna torde vara att personer i sådana funktioner har större möjligheter att styra över sin arbetstid och har ett fysiskt, men inte nödvändigtvis psykiskt, lättare arbete.
Orsaker till skillnaderna när det gäller yrkesgrupper skulle kunna ligga i skillnader i arbetsmiljö och anpassningsmöjligheter i arbetet, mer fysiskt arbete förefaller överrepresenterat ovan. En annan möjlig orsak kan vara att personer med en sämre hälsa och arbetsförmåga i större utsträckning arbetar i yrken med lägre anställningskrav.
140
Andel män i respektive yrkesgrupp 0. Militärt arbete 93 procent, 1. Ledningsarbete 66, 2. Arbete som kräver teoretisk specialkompetens 47, 3. Arbete som kräver kortare högskoleutbildning46, 4. Kontors- och kundservicearbete 33, 5. Service-, omsorgs- och försäljningsarbete 25, 6. Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk m.m. 72, 7. Hantverksarbete inom byggverksamhet m.m. 95, 8. Process- och maskinoperatörsarbete m.m. 84, 9. Arbete utan krav på yrkesutbildning 47. Totalt (alla yrken) 51 procent män. 0 20 40 60 80 100 120 140 160
0. Militärt arbete
1. Ledningsarbete
2. Arbete som kräver teoretisk specialistkompetens
3. Arbete som kräver kortare högskoleutbildning e.l.
4. Kontors- och kundservicearbete
5. Service-, omsorgs- och försäljningsarbete
6. Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk m.m.
7. Hantverksarbete inom byggverksamhet, m.m.
8. Process- och maskinoperatörsarbete m.m.
9. Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning
Män Kvinnor
Bilaga 15 SOU 2014:6
108
21.3 Sjukskrivningsdiagnoser
Bland de vanligaste sjukskrivningsdiagnoserna år 2009 fanns exempelvis ryggvärk, där yrken som övriga servicearbetare, olika typer av montörsarbete och byggnadsarbete samt fordonsförare startar flest sjukskrivningar. Även psykiska diagnoser förekommer bland de vanligaste diagnoserna, där präster, psykologer, socialsekreterare och behandlingsassistenter inleder allra flest sjukskrivningar med dessa diagnoser (figur 56).
Källa: Försäkringskassan 2011 s. 13.
Vi noterar här bl.a. att männens vanligaste orsak är sjukdomar i rörelseorganen m.m. samt skador och psykiska sjukdomar. Kvinnors vanligaste är sjukdomar i rörelseorganen m.m., psykiska sjukdomar, skador och graviditetssjukdomar.
Det finns en tendens till att ju mer könsintegrerad en arbetsplats är desto bättre är hälsan hos medarbetarna.
141
Viktiga faktorer för hälsan på arbetet har bedömts vara att vara på rätt jobb utifrån känsla av kompetens för sitt arbete samt att leva i ett jämställt förhållande.
142
141
SOU 2004:43 s. 421, Se även Nyckeltalsinstitutet 2013.
142
Sandmark 2011.
Bilaga 15
109
22 Män har mindre grad av sjukersättning än kvinnor
Många lämnar arbetslivet före 65 års ålder. Sjukersättning (tidigare förtidspension) är då en inte ovanlig försörjningskälla (tabell 32).
143
Källa: Sjögren Lindqvist 2012 s. 6.
Vi ser bl.a. att cirka 50 procent av männen och 40 procent av kvinnorna går direkt från arbete till ålderspension. Vi ser också att 30 procent av männen och 40 procent av kvinnorna lämnar arbetslivet med en sjukersättning före 65 års ålder.
Det är kvinnor inom mansdominerade yrken som lackerare, slaktare och styckare, slipare och valsverksoperatörer som har de högsta andelarna som beviljas sjukersättning.
144
Yrken med störst andel som beviljas sjukersättning sammanfaller delvis för män och kvinnor. Det gäller yrken som lackerare, kafépersonal, övriga servicearbeten utan krav på yrkesutbildning, hotell- och kontorsstädare, maskinoperatörer inom vävning och stickning samt handpaketerare och andra fabriksarbetare utan krav på yrkesutbildning. En stor andel män som beviljas ersättning har även arbetat i traditionellt mansdominerade hårda fysiska arbeten.
145
Det finns en regional (län) variation. Jämfört med dem som bor i Stockholms län är det bara de som bor i Östergötlands län som
143
Notera: Tabellen inkluderar dem som inte hade tagit ut inkomstpension, tilläggspension eller garantipension året före de fyller 65 år. De kan ha tagit ut premiepension
144
Sjögren Lindqvist 2012 s. 12.
145
Sjögren Lindqvist 2012 s. 11.
Bilaga 15 SOU 2014:6
110
har en lägre andel som får sjukersättning. Störst är risken för kvinnor i Norrbottens och för män och kvinnor i Blekinge län.
146
Sannolikheten för att få en sjukersättning är högre för dem som arbetar i kommunal sektor.
147
Fördelat på yrke har inte män som är födda i EU-15, Afrika eller Sydamerika högre sannolikhet än inrikes födda att få sjukersättning.
148
Män är således mindre sjukfrånvarande än kvinnor (både med sjukpenning och med sjuk- och aktivitetsersättning). Detta gäller inte bara i Sverige utan i synnerhet i länder med hög kvinnlig sysselsättningsgrad som Danmark och Norge.
149
Utvecklingen i Sverige vad gäller såväl antal sjukpenningdagar per försäkrad och antalet nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar ser ut på följande sätt (figur 57):
Källa: Försäkringskassan. I prop. 2012/13:1 bil. 4 s. 18.
146
Sjögren Lindqvist 2012 s. 14.
147
Sjögren Lindqvist 2012 s. 14.
148
Sjögren Lindqvist 2012 s. 15.
149
Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 21.
Bilaga 15
111
Den minskade sjukfrånvaron är troligtvis ett resultat av ett flertal samverkande faktorer såsom genomförda reformer och förändrade normer i sjukskrivningen.
150
150
Prop. 2012/13:1 bil. 4 s. 18.
Bilaga 15 SOU 2014:6
112
23 Män har större andel arbetsolyckor än kvinnor och dör i betydligt större utsträckning än kvinnor som följd av arbetet
Män råkar ut för en större andel arbetsolyckor
151
än kvinnor.
152
Vanligaste orsaken till arbetsolycksfall för män är förlorad kontroll över handverktyg och förlorad kontroll över transportmedel
153
och för
kvinnor fallolyckor. Bland männen är åldersgruppen 16–24 år markant överrepresenterad och bland kvinnorna åldersgruppen 55–59 år. De näringsgrenar som hade högst olycksfrekvens bland män var vattenförsörjning (avloppsrening, avfallshantering o.d.) och utvinning av mineral, bland kvinnor transport och magasinering samt tillverkning.
154
Mäns andel av antalet anmälda dödsfall i arbetet bland arbetstagare ligger konstant mycket högt:
2013 dog 25 personer varav 96 procent män
155
2012 dog 36 personer varav 89 procent män
2007 dog 65 personer varav 89 procent män
2002 dog 47 personer varav 90 procent män.
Totalsiffrorna har dessbättre minskat markant över åren, så t.ex. dog 1955 425 personer, varav 97 procent män.
156
Här kan man spekulera om orsak till mäns överrepresentation kan vara att män tar större risker, en annan kan vara att en högre andel män arbetar i miljöer som i sig är mer riskfyllda.
151
Plötslig fysisk eller psykisk skada som inträffat på arbetsplatsen eller på annan plats där den skadade vistats i eller för arbete. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a.
152
Män 7,2 olyckor med sjukfrånvaro 2012, kvinnor 5,6. Källa: Arbetsmiljöverket 2013a.
153
Kontroll över maskin, transportutrustning, verktyg eller djur.
154
Arbetsmiljöverket 2013a.
155
Därtill 8 egenföretagare. 7 av de totalt 33 var lastbilschaufförer. Prel. uppgifter för 2013. Källa: Arbetsmiljöverket.
156
Arbetsmiljöverket 2013b.
Bilaga 15
113
24 Mäns och kvinnors karriärmöjligheter
I den tidigare nämnda svenska undersökningen från 2010 (avsnitt 6.4) fick de intervjuade ta ställning till påståendet ”På min arbetsplats har kvinnor och män samma karriärmöjligheter”. 52 procent av männen instämde helt medan 43 procent av kvinnorna gjorde detsamma. 17 respektive 16 procent instämde delvis, 11 respektive 13 procent hade mittemellan-uppfattning, 6 respektive 7 procent tog delvis avstånd och 6 respektive 9 procent tog helt avstånd. Således bedömde männen att karriärmöjligheterna var mer lika mellan könen än vad kvinnorna gjorde.
Skillnaderna mellan de av respondenterna som arbetade i offentlig respektive privat sektor var marginella.
Inom EU-27 har också liknande attityder mätts.
157
Påståendet
som de intervjuade 2011 fick ta ställning till var “Women are less willing than men to fight to make a career for themselves”. 68 procent av de tillfrågade européerna höll inte med om påståendet, bland dem var 36 procent totalt emot det. Något större andel kvinnor än män var emot och det fanns också en skillnad mellan åldrarna – äldre höll mer med än yngre. Sverige låg nära genomsnittet med 65 procent som inte höll med varav 20 procent inte alls höll med. Respondenter i Slovakien, Ungern och Polen höll mest med och respondenter i Spanien, Frankrike och Irland höll minst med.
I jämförelse med svaren på samma fråga 2009 hade ”inte höll med” ökat med 4 procentenheter och inom den gruppen de som var totalt emot med 7 procentenheter. För svensk del var ökningen ”höll inte med” 14 procentenheter.
157
European Commission 2012 s. 19.
Bilaga 15 SOU 2014:6
114
25 Summering av rapporten
I denna rapport har vi presenterat en stor mängd fakta. Vi har också fört vissa analytiska resonemang men eftersom det pågår annat utredningsarbete kring jämställdheten i arbetslivet
158
har vi
begränsat våra analyser. Kortfattat kan vi summera att traditionella mönster mellan män och kvinnor till stor del lever kvar när det gäller såväl förvärvsarbete som hem- och omsorgsarbete men skillnaderna minskar.
Mer i detalj ser det ut på följande sätt.
Det är en större andel av männen som finns i arbetskraften jämfört med andelen av kvinnorna (avsnitt 3).
Män har högre sysselsättningsgrad än kvinnor men skillnaderna minskar (4).
Män är arbetslösa i ungefär samma omfattning som kvinnor (5).
Män gör mer traditionella yrkesval än kvinnor. Kvinnor gör inbrytningar på flera yrkesområden (6).
En låg andel av männen väljer omsorgsyrken (7).
Män är i betydligt högre grad än kvinnor anställda i privat sektor, kvinnor i betydligt högre grad än män i den offentliga (8).
En relativt låg andel av männen är hemarbetande (9)
Män arbetar i lägre grad än kvinnor som tidsbegränsat anställda (10).
Män arbetar i högre grad än kvinnor som egna företagare (11).
Mäns etablerar sig tidigare på arbetsmarknaden än kvinnor (12)
Män arbetar heltid i betydligt högre grad än kvinnor – och deltid i lägre grad. Skillnaderna minskar (13).
Det är betydligt fler kvinnor än män som arbetar deltid därför att heltidsarbete saknas (14).
Det är betydligt fler kvinnor än män som arbetar deltid därför att kvinnorna vårdar barn i större omfattning än män (14).
Anhörigomsorg svarar kvinnorna för i större omfattning än män (14).
158
JA-delegationen
Bilaga 15
115
Män arbetar mer faktiskt tid än kvinnor (15).
Män med småbarn arbetar allt mindre (16).
Män är mindre frånvarande från arbetet än kvinnor (17).
Män arbetar mer övertid än kvinnor (18).
Män arbetar i mindre grad än kvinnor obekväm arbetstid (19).
Män och kvinnor har olika problem i sina arbetsmiljöer (20).
Män har lägre antal sjukpenningfall än kvinnor (21).
Män har mindre grad av sjukersättning än kvinnor (22).
Män har större andel arbetsolyckor än kvinnor och dör i betydligt större omfattning än kvinnor på sina arbeten (23).
Traditionella mönster mellan män och kvinnor lever kvar när det gäller förvärvsarbete (betalt arbete).
De skilda mönstren för män och kvinnor har stora effekter för mäns respektive kvinnors ekonomi. Den som väljer att ta större delen av föräldraledigheten väljer ofta senare att arbeta deltid. Detta kan påtagligt påverka löne-, inkomst- och karriärutveckling. Det får ekonomiska effekter på pensionen och vid en eventuell separation.
Bilaga 15 SOU 2014:6
116
Referenser
Arbetsförmedlingen. Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket (2012a). Arbetsmiljön 2012. Arbetsmiljöverket (2012b). Arbetsorsakade besvär 2012. Rapport
12:5. Arbetsmiljöverket (2013a). Arbetsskador 2012. Rapport 2013:1. Arbetsmiljöverket (2013b). Anmälda dödsfall i arbetet efter kön
1955-2012, arbetstagare. Ds 2013:8. Framtidens välfärd och den åldrade befolkningen.
Delutredning Framtidskommissionen. Stockholm: Elanders. Ds 2013:19. Svenska framtidsutmaningar. Slutrapport från
Framtidskommissionen. Stockholm: Elanders. Ds A 1983:2. Om svenska män. EIGE (2013). Gender Equality Index, Report. European Commission (2009). Gender segregation in the labour
market.
European Commission (2010). Strategy for Equality between
Women and Men 2010-2015. SEC (2010)1080
European Commission (2012). Women in Decision Making
Positions. Special Eurobarometer 376
European Commission (2013a). Female Labour Participation. European Commission (2013b). The Role of Men in Gender
Equality – European strategies & insights. Luxembourg:
Publications Office of the European Union. European Commission (2013c). The State of Men’s Health in
Europe 2012. Luxembourg: Publications Office of the European
Union. Eurostat. Folkhälsoinstitutet (2012). Årsrapport från 2012.
Bilaga 15
117
Folkhälsomyndigheten (2014). Nationella folkhälsoenkäten. Försäkringskassan (2011). Sjukskrivningsdiagnoser i olika yrken.
Socialförsäkringsrapport 2011:17. Försäkringskassan (2013a). Pågående sjukpenningfall i december åren
1974–2012. Försäkringskassan (2013b). Personer med sjuk- och aktivitets-
ersättning efter ålder december 2012. Harryson, Lisa (2013). Att dela lika, det är min medicin. Umeå
universitet. Herz, Marcus (2014). ”Män och social utsatthet – en översikt”. I
2014:6 Män och jämställdhet. Holter, Øystein Gullvåg; Svare, Helge och Egeland, Cathrine
(2009). Gender equality and quality of life: a Norwegian
perspective. Oslo: Nordic Gender Institute (NIKK).
Holter, Øystein Gullvåg; Svare, Helge och Egeland, Cathrine (2013).
I European Commission, The Role of Men in Gender Equality –
European strategies and insights, Final report. Luxembourg:
Publications Office of the European Union. IFAU (2011). Kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Rapport 2011:2 ILO (2012). Key Indicators of the Labour Market (KILM). 7th
Edition, ILO Department of Economic and Labour Market Analysis, Geneva JA-delegationen Johansson, Thomas (2014). ”Män tänker, tycker och gör”. I SOU
2014:6 Män och jämställdhet.
kvinnor och män inom vård och omsorg
Larsson, Jörgen (2012). Pappadeltid. Forskningsrapport nr 142,
Göteborgs universitet. le Grand, Carl; Szulkin, Ryszard; Tibajev, Andrey och Tåhlin, Michael
(2013). Vid arbetslivets gränser. Sysselsättning, matchning, barriärer
1974–2010. Underlagsrapport 12 till Den parlamentariska social-
försäkringsutredningen (S 2010:04).
Bilaga 15 SOU 2014:6
118
Lichtenstein, Paul et al. (2012). Paul Lichtenstein; Linda Halldner;
Johan Zetterqvist; Arvid Sjölander; Eva Serlachius; Seena Fazel; Niklas Långström och Henrik Larsson “Attention Deficit Hyperactivity Disorder Medication and Criminality”, New
England Journal of Medicine.
Löfström, Åsa (2012). Betygsgapet mellan flickor och pojkar:
konsekvenser för framtidens arbetsmarknad. Framtidskommissionens
rapport nr 11. Stockholm: Elanders. Månsdotter, A. och Nordin, A. (2010). “How do masculinity,
paternity leave, and mortality associate? A study of fathers in the Swedish parental & child cohort of 1988/89.” Journal of
Epidemiology & Community Health.
Nationalencyklopedin. Nordiska ministerrådet (2012). Rapport fra Nordisk ministerråds
seminar Menn i omsorgsyrker, Voksenåsen 27–28. Nov 2012.
Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet, Oslo. Nordregio. Nyckeltalsinstitutet (2013). Nyckeltalsinstitutets årsrapport 2013. OECD (2011). Society at a Glance 2011, OECD Social Indicators OECD (2012a). Closing the gender gap. OECD (2012b). “Closing the gender gap Country Note Sweden”. OECD (2012c). Employment Outlook 2012 OECD (2012d). Waiting for the Recovery. I OECD Employment
Outlook 2012 OECD (2013a). Health at a Glance 2013 - OECD indicators. OECD (2013b). OECD Factbook 2013: Economic, Environmental
and Social Statistics. – Health status, Suicide rate per gender.
OECD (2013c). Employment Outlook 2013
Bilaga 15
119
Olofsson, Jonas och Östh, John (2011). Förtidspensionering av
unga - en fråga om utsortering efter utbildningsnivå och socioekonomisk bakgrund? Underlagsrapport nr 5 till den
parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Pensionsmyndigheten (2011). Arbetslivets längd – om studie,
debutålder och utträdesålder 2030
Prop. 2012/13:1 bil. 4. Prop. 2012/13:100Prop. 2013/14:1 bil. 3. Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Regeringskansliet (2014). ”Ökad kunskap om kvinnors sjuk-
skrivningar”. Sandberg, Linn (2014). ”Män, kropp och hälsa”. I SOU 2014:6Män
och jämställdhet.
Sandmark, Hélène (2011). Perspektiv på kvinnors hälsa i arbetslivet.
Lund, Studentlitteratur. SCB (1997). Välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 1975–1995.
Stockholm: Statistiska Centralbyrån. SCB (2002). Lön för mödan - Fakta om arbetsvillkor och löner för SCB (2004). På tal om kvinnor och män 2004 SCB (2008). På tal om kvinnor och män 2008. SCB (2009a). ”Självmord vanligast bland äldre män”. Press-
meddelande 8 december 2009. SCB (2009b).”Dödsorsaksstatistik”, Välfärd 4/2009. SCB (2011). ”Jämställt föräldraskap”. Baserad på telefonintervjuer
med ett urval på knappt 15 000 personer, varav drygt 53 procent deltog i undersökningen. 18 januari 2011 SCB (2012a). Ekonomisk jämställdhet på arbetsmarknaden. Mikael
Molén SCB (2012b). Nu för tiden. En undersökning om svenska folkets
tidsanvändning år 2010/11. Levnadsförhållanden rapport 123.
Bilaga 15 SOU 2014:6
120
SCB (2012c). På tal om kvinnor och män 2012. SCB (2012d). Sysselsättningen 2030 – kan dagens försörjningsbörda
bibehållas? Temarapport 2012:4
SCB (2012e). Välfärd 4/2012 SCB (2012f). Yrkesstrukturen i Sverige 2011. AM 33, SM 1301. SCB (2012 g). ”Gapet minskar mellan pappor och mammor”. SCB (2013a) ”Arbetad tid 2012”. AM 110, SM 1301 SCB (2013b). Ekonomisk jämställdhet, 4 december 2013 SCB (2013c). ”Fyra av tio har psykiskt ansträngande jobb”.
Pressmeddelande 2013:237 SCB (2013d). Integration – en beskrivning av läget i Sverige.
Integration: rapport 6. SCB (2013e). ”Kvinnors arbetsliv mer osäkert än mäns”. 4
december 2013 SCB (2013f). Tidsundersökningen 2010/2011, specialbearbetning. SCB (2013g). Ungdomsarbetslöshet – jämförbarhet i statistiken
mellan ett antal europeiska länder. Bakgrundfakta 2013:1
SCB (AKU). Arbetskraftsundersökningar. SCB (AMS). Arbetsmarknadsstatistik. SCB (FoB). Folk- och bostadsräkning. SCB (RAMS). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik. SCB (TA 2010/11). Tidsundersökningen 2010/2011. SCB (ULF/SILC). Undersökningar av levnadsförhållanden. SCB (YR). Yrkesregister Sjögren Lindqvist, Gabriella (2012). Sjukersättning och yrke.
Underlagsrapport till Pensionsåldersutredni9ngen (S2011:05) Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapporten 2009. Socialstyrelsen (2011). Ojämna villkor för hälsa och vård.
Jämlikhetsperspektiv på hälso- och sjukvården.
Bilaga 15
121
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet (2013). Folkhälsan i Sverige
2013.
SOU 2000:41. Välfärd, ofärd och ojämlikhet. SOU 2004:43. Den könsuppdelade arbetsmarknaden. SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv -
jämställdhetspolitiken mot nya mål.
SOU 2011:35. Bättre insatser vid missbruk och beroende. SOU 2013:2. Patientlag. SOU 2013:25. Åtgärder för ett längre arbetsliv. SOU 2013:44. Ansvarsfull hälso- och sjukvård. St. Meld. nr 8 (2008-9). Om menn, mannsroller og likestilling.
Tilråding frå Barne- og likestillingsdepartementet av 12. desember 2008. Norge. Statens folkhälsoinstitut (2011a) Alkohol: Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010.
Statens folkhälsoinstitut (2011b). Mäns sexualitet och reproduktiva
hälsa.
Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) (2013).
”Undervärderade effekter av ett längre arbetsliv i Europa”. Dominique Anxo, Thomas Ericsson och Anne Joliivet. Europapolitisk analys 5, mars 2013 Szebehely, Marta och Ulmanen, Petra (2012). Åtstramningens pris.
Hur påverkas de medelålders barnen av äldreomsorgens minskning?
Stockholms universitet: Institutionen för socialt arbete. Szebehely, Marta; Ulmanen, Petra och Sand, Ann-Britt (2014). Att ge
omsorg mitt i livet: hur påverkar det arbete och försörjning.
Stockholms universitet: Institutionen för socialt arbete. TNS Sifo. Trafikanalys (2013). Pressmeddelande 12 april 2013. Ungdomsstyrelsen (2013a). Ung idag 2013. Ungdomsstyrelsens
skrifter 2013:2.
Bilaga 15 SOU 2014:6
122
Ungdomsstyrelsen (2013b). Unga och jämställdhet, Ungdoms-
styrelsens skrifter 2013:4. World Economic Forum (WEF) (2012). The Global Gender Gap
Report 2012.
www.ki.se
Bilaga 16
Bilaga 16
Mäns användning av tiden
Bilaga 16 SOU 2014:6
2
Innehåll
1 Introduktion ............................................................................... 3 2 En översikt 2010/11 ................................................................... 3
3 En översikt 1990/91–2010/11 .................................................... 5 4 Män arbetar mer betald tid än kvinnor ..................................... 7
5 Bland männen förvärvsarbetar de sammanboende mest ........ 11 6 Männen gör det mesta underhållsarbetet, kvinnor det mesta övriga hem- och omsorgsarbetet .................................. 15
7 Bland männen hushållsarbetar de ensamstående mest ........... 17 8 På vardagar tillbringar papporna 2 timmar mindre med barnen än mammorna ............................................................... 19
9 Föräldraledighet, betalt och obetalt arbete ............................. 21 10 Mäns olika inkomst, utbildning och uppfattningar om jämställdhet påverkar omfattningen av hemarbetet ............... 21
11 Var sjätte man anser sig göra för litet i hushållet ................... 23 12 Mäns – och kvinnors – största fritidsaktivitet är TV och radio........................................................................................... 27
13 Män ägnar sig mer åt motion utomhus, jakt och fiske än kvinnor ...................................................................................... 31 14 Bland männen har de med kort utbildning mer av stillasittande fritid .................................................................... 34
15 Summering och reflektioner .................................................... 36 Referenser .......................................................................................... 38
Bilaga 16
3
1 Introduktion
I denna rapport beskriver vi hur män – och kvinnor – fördelar sin tillgängliga tid på olika aktiviteter. Framställningen bygger till stor del på SCB:s tidsanvändningsundersökningar1 samt data och undersökningar från European Institute for Gender Equality (EIGE), Europeiska kommissionen, Norge2 och OECD. Detta innebär att klassificeringarna av tid m.m. i dessa undersökningar – som naturligtvis kan diskuteras, påtagligt påverkar presentationen i denna rapport.3
Till följd av ämnets karaktär innehåller denna rapport mycket av fakta och statistik. Den som gärna hoppar över sådan information rekommenderas att gå direkt till avsnitt 15.
Fokus i rapporten ligger på åldersgruppen 20–64 år.
2 En översikt 2010/11
Ett vanligt vardagsdygn använder en genomsnittlig man respektive kvinna i åldern 20–64 år sina tillgängliga 24 timmar på följande sätt (figur 1).
1 Bl. a. SCB 2012c. Tidsanvändningsundersökningen 2010/2011 bygger på tidsdagsböcker där 3 300 personer i åldern 15–84 år beskrivit sina aktiviteter under vardag och helg. Svarsfrekvens 41 procent, 1990/91 över 70 procent. 2 Undersökningen 2007 i Norge, som presenteras i Holter, Svare och Egeland 2009 redovisar i stora delar samma resultat vad gäller tidsanvändning som SCB:s. 3 SCBs klassificering framgår av SCB 2012c s. 147.
Bilaga 16 SOU 2014:6
4
Källa: SCB 2012e och egen bearbetning
Den påtagliga skillnad vi här ser mellan män och kvinnor rör tiden för betalt arbete – förvärvsarbete och obetalt arbete – hem- och omsorgsarbete. Bl.a. den skillnaden, som har stor betydelse för jämställdheten, kommer vi på olika sätt att belysa i denna rapport.
Betalt arbete 6 tim 38 min
Obetalt arbete
2 tim 43 min
Utbildning
21 min
Personliga
behov 9 tim 31 min Fri tid 4 tim 40 min
Annat 8 min
Män
Betalt arbete 5 tim 24 min
Obetalt arbete
3 tim 36 min
Utbildning
28 min
Personliga
behov 10 tim 2 min
Fri tid 4 tim 25 min
Annat 5 min
Kvinnor
Bilaga 16
5
3 En översikt 1990/91–2010/11
Som framgår av avsnitt 2 finns det markanta skillnader mellan hur män och kvinnor fördelar sin tillgängliga tid ett vardagsdygn.
Vi kan nedan se hur tidsanvändningen förändrats under de senaste decennierna (figur 2).
1. Inkluderar lunch samt resor till och från arbetet.
Källa: SCB 2012e i SCB 2012d s. 38.
Annat Fri tid Personliga behov
Utbildning Obetalt arbete Betalt arbete
1)
Ett vanligt vardagsdygn
Ett vanligt veckoslutsdygn
Kvinnor
Män
Timmar
0 3 6 9 12 15 18 21 24
2010/11 2000/01 1990/91 2010/11 2000/01 1990/91
0 3 6 9 12 15 18 21 24
2010/11 2000/01 1990/91 2010/11 2000/01 1990/91 Kvinnor Män
Timmar
Bilaga 16 SOU 2014:6
6
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB4 bl.a. följande:
Män förvärvsarbetar (betalt arbete) mer tid än kvinnor. Ett genomsnittligt vardagsdygn är skillnaden mellan män och kvinnor närmare 90 minuter. På veckosluten är situationen annorlunda. Då förvärvsarbetar män några minuter mindre än kvinnor. Att männen förvärvsarbetar mer än kvinnorna på vardagar beror på att dels det är en större andel män som är sysselsatta, dels män arbetar deltid i mindre omfattning än kvinnor. Att kvinnor arbetar mer vid veckosluten har att göra med att de oftare än män arbetar inom vård och omsorg m.m.5
Män har minskat sitt förvärvsarbete med cirka 35 minuter per vardagsdygn sedan början av 1990-talet. Orsaken är att det är en mindre andel av männen som förvärvsarbetar 2010 jämfört med för 20 år sedan. Dessutom har den genomsnittliga förvärvsarbetstiden minskat med cirka 25 minuter per dygn för dem som verkligen förvärvsarbetat.6 Under samma period har kvinnor ökat förvärvsarbetstiden med cirka 30 minuter per vardagsdygn.7 Det sker därmed ett närmande mellan könen när det gäller förvärvsarbetstiden.
Män hemarbetar (obetalt arbete) mindre tid än kvinnor. I genomsnitt hemarbetar männen cirka 45 minuter mindre än kvinnor per veckodag (räknat på veckans alla dagar). Det finns en tendens till ett närmande mellan könen till följd av att män över tid hemarbetar något mer och kvinnor markant mindre – cirka 60 minuter mindre över en 20-årsperiod. (Notera att hemarbete inte är detsamma som hushållsarbete.8 Hemarbete är ett vidare begrepp, se avsnitt 6).
Män lägger mindre tid än kvinnor på sina personliga behov. Män ägnar sig cirka 20 minuter mindre per veckodag än kvinnor åt dessa. Kvinnor ökar sin tid för denna aktivitet. Tiden för personliga behovet sömn är i stort lika mellan könen.9
I jämförelse med kvinnor lägger män mer på sin fria tid. Män ägnar sig cirka 20 minuter mer per veckodag åt denna aktivitet.
4 SCB 2012c. 5 SCB 2012c s. 49. 6 SCB 2012c s. 45. 7 SCB 2012c s. 52. 8 SCB 2012c s. 63. 9 SCB 2012c s. 86.
Bilaga 16
7
Den fria tiden har ökat för både män och kvinnor sedan början av 1990-talet.
I jämförelse med kvinnor lägger män 5 minuter mindre per veckodag på utbildning. Män ägnar sig cirka 20 minuter per veckodag åt denna aktivitet. Tiden för utbildning har ökat med ett par minuter för både män och kvinnor sedan början av 1990talet.
Över de 20 åren kan vi alltså se en utveckling där män förvärvsarbetar mindre och kvinnor förvärvsarbetar mer. Vi kan också se att mäns hemarbete är i stort konstant medan kvinnors har minskat. Detta är alltså bilden i stort – mycket liten skillnad mellan mäns och kvinnors totala arbete men inom ramen för detta ägnar sig männen mer åt betalt arbete och kvinnor mer åt obetalt
4 Män arbetar mer betald tid än kvinnor
Summerar man förvärvsarbete och hemarbete (=arbete) ser man att män och kvinnor i åldersgruppen 20–64 år arbetade i stort lika mycket 2010/11, i genomsnitt cirka 8 timmar per dag.10 (I åldersgruppen 20–84 år var skillnaden mellan könen endast 2 minuter.) Fördelningen mellan förvärvsarbete och hemarbete ser dock olika ut mellan könen (figur 3).
10 SCB 2012c s. 10.
Bilaga 16 SOU 2014:6
8
Källa: SCB 2012c s. 36.
Den totala arbetstiden (förvärvsarbete och hemarbete) för män och kvinnor har således minskat med 30–40 minuter per dag jämfört med början av 1990-talet.11 Vi ser också att skillnaden i total arbetstid mellan könen har minskat.
Det finns dock en markant skillnad – män får i större utsträckning betalt för sitt utförda arbete till följd av skillnaden i omfattning på förvärvsarbetet. Ett genomsnittligt vardagsdygn utför män 7 timmars betalt arbete och kvinnor 5,5 timmar.12
Mäns obetalda hemarbete står för 36 procent av deras totala arbete – en ökning med ungefär 3 procentenheter sedan 1990-talet. Kvinnors obetalda hemarbete står för 46 procent av deras totala arbete.
Mannen ägnar i dag i stort lika mycket tid lång tid åt obetalt arbete jämfört med för 20 år sedan medan kvinnan ägnar drygt 1 timme mindre per dag åt obetalt arbete. Att hemarbetet minskat har bl.a. att göra med att möjligheter att köpa tjänster ökat och att hemarbetet rationaliserats (strykning, mangling, våttorkning, matlagning etc.).
Det finns kompletterande sätt att studera hemarbetets fördelning och dess utveckling (figur 4).
11 SCB 2012c s. 10. 12 SCB 2012d s. 39. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män
1990/91
2000/01
2010/11
Förvärvsarbete Hemarbete
Bilaga 16
9
Källa: SCB 2012c s. 64.
Vi ser alltså igen att ett närmande skett mellan könen under 20årsperioden.
Detta är alltså bilden i stort – mycket liten skillnad mellan mäns och kvinnors totala arbete men inom ramen för detta ägnar sig männen mer åt betalt arbete.
I detta sammanhang är det värt erinra om ett av regeringens fyra delmål för jämställdhetspolitiken13:
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Det är som framgår ovan en bit kvar innan detta mål är uppfyllt.
Även inom EU finns liknande mål14:
Employment – better participation of men in family life increases women’s opportunities for labour market participation. Social inclusion – increasing men’s share of care-giving and domestic work fosters men’s inclusion in family life as well as women’s inclusion in professional life.
Omfattningen av det obetalda hemarbetet uppmärksammas alltså även på europeisk nivå.15 I den grupperingen har Sverige den mest jämställda fördelningen (figur 5).
13Prop. 2013/14:1 UO 14 s. 48. 14 Council of the European Union 2011. 15 Bl.a. inom ramen för Europeiska kommissionens arbete om The Role of Men in Gender Equality.
56%
60%
62%
44%
40%
38%
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
2010/11 2000/01 1990/91
Kvinnor Män
Bilaga 16 SOU 2014:6
10
16
Källa: European Commission 2012a s. 81.
Vi ser alltså att skillnaden mellan länderna är mycket stor. En utveckling åt mer jämställdhet inom detta område över åren kan noteras i många länder men långt ifrån alla. En generell iakttagelse är att det finns ett positivt samband mellan omfattningen av omvårdnad (caring of children and elderly) och hushållsarbete (cleaning, shopping, preparing meals, etc.). Män som ägnar sig åt omvårdnad i högre grad än andra män ägnar sig också åt hushållsarbete i högre grad än andra män.17
Studerar vi situationen inom OECD-området ser vi även här att Sverige har relativt liten skillnad mellan könen när det gäller obetalt arbete (figur 6).
16 Orsaken till skillnaden mellan SCB:s och EU:s siffror står huvudsakligen att finna i data från olika källor med olika insamlingsmetoder och i att i EU:s siffror ingår enbart anställda personer. 17 European Commission 2012a s. 81 f.
Bilaga 16
11
Källa: OECD-sekretariatets uppskattningar baserad på nationella tidsanvändningsundersökningar i
OECD 2011a s. 14.
Vi kan här bl.a. se att män gör mindre av obetalt arbetet i alla länder. Liknande resultat, med Sverige och de skandinaviska länderna, som de mest jämställda har kommit fram även i andra undersökningar.18
Viss forskning gör f.ö. gällande att mäns deltagande i hushållsarbetet är starkt relaterat till kvinnors tillfredsställelse med relationen, allmänt välmående och lycka.19
5 Bland männen förvärvsarbetar de sammanboende mest
Ovan har vi visat det generella mönstret. Det finns förutom skillnader mellan könen stora skillnader mellan individer och grupper av båda könen.
En sådan skillnad mellan könen relateras till familjecykel, nedan redovisad i form av att tidsfördelningen ser annorlunda ut avhängigt boendesituation, familjesituation och ålder (figur 7). Notera att åldersgruppen här är 20–84 år.
18 Se referenser i Belghiti-Mahut och Holter 2011 s. 5 ff., EIGE 2013a s. 142 f., EIGE 2013b s. 82.samt OECD 2013b. 19 European Commission 2012a s. 79.
Bilaga 16 SOU 2014:6
12
Källa: SCB 2012c och egen bearbetning.
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB bl.a. följande:
De tre grupper som förvärvsarbetar flest timmar per dag är i ordning sammanboende män med barn (minst 7 år gamla), sammanboende män med småbarn (högst 7 år gamla) och sammanboende män 45–64 år som är barnlösa. Bland männen är det alltså papporna som arbetar flest antal timmar. Mönstret sammanfaller delvis för kvinnor med den markanta skillnaden att tiden för förvärvsarbete för sammanboende kvinnor som är småbarnsföräldrar är betydligt lägre än för männen.
0 3 6 9 12 15 18 21 24
Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv
Barnlösa 20-44 år ensamstående
Barnlösa 20-44 år samman-
boende
Samman-
boende
småbarnsföräldrar
Ensamstående
småbarnsföräldrar
Samman-
boende föräldrar
(barn minst 7 år)
Ensamstående föräldrar
(barn minst 7 år)
Barnlösa 45-64 år samman-
boende
Barnlösa 45-64 år ensamstående
65+ år samman-
boende
65+ år ensamstående
Förvärvsarbete
Hemarbete
Studier Personliga behov Fri tid Övrigt, okodbart Redovisas ej p.g.a. för få observationer
Timmar
Bilaga 16
13
De tre grupper bland män som hemarbetar flest timmar är, i ordning, sammanboende män med småbarn, därnäst sammanboende 65 år och äldre och ensamstående barnlösa män i åldern 45-64 år. Kvinnorna i samtliga grupper hemarbetar mer än männen. De kvinnor som hemarbetar mest är, i ordning, ensamstående kvinnor med småbarn, sammanboende kvinnor med småbarn och sammanboende kvinnor 65 år och äldre (se även figur 8).
Det finns ett tydligt mönster; sammanboende småbarnsföräldrar arbetar mest, följt av sammanboende föräldrar med barn minst 7 år gamla och sammanboende 65 år och äldre.
Sammanboende män som är småbarnsföräldrar lägger något fler timmar på förvärvsarbete än vad kvinnor gör. Men det större antalet timmar på förvärvsarbete vägs inte upp av den större andel av hemarbete som kvinnor gör.
Barnlösa, ensamstående 20–44-åriga män lägger minst tid på hemarbete. De barnlösa, sammanboende, 20–44-åriga männen lägger dock nästan dubbelt så mycket tid på hemarbete.
Ser man endast till de sysselsatta närmar sig mäns och kvinnors tid i obetalt arbete när barnen blir äldre. För föräldrar med minst två barn, där det yngsta barnet är mellan 11 och 16 år, skiljer det bara 1 minut mellan mäns och kvinnors obetalda arbete.
För sammanboende småbarnsmammor är minskningen när det gäller obetalt arbete ungefär 90 minuter jämfört med början av 1990-talet.20 Av denna tid har 55 minuter ersatts med förvärvsarbete.
Minst antal timmar för fritid har sammanboende småbarnsföräldrar och skillnaden mellan könen är liten. Fritiden för åldersgruppen 65 och äldre är, föga förvånande, den jämförelsevis högsta och skillnaden mellan könen i den gruppen är liten. Det finns kompletterande sätt att belysa hur det obetalda arbetet ser ut i förhållande till livscykler (figur 8).
20 SCB 2012c s. 10.
Bilaga 16 SOU 2014:6
14
Källa: SCB 2012e i SCB 2012d s. 400.
Totalt sett kan vi alltså bl.a. konstatera att de som förvärvsarbetar mest är de sammanboende männen 20–64 år21 och att bland männen de män som är sammanboende småbarnsföräldrar ägnar sig mest åt obetalt arbete.
21 SCB AKU visar samma resultat.
0 10 20 30 40 50
Totalt Sammanboende föräldrar med barn 7–17 år Ensamstående föräldrar med barn 7–17 år Sammanboende småbarnsföräldrar Ensamstående småbarnsföräldrar Sammanboende 45–64 år utan barn Ensamstående 45–64 år utan barn Sammanboende 20–44 år utan barn Ensamstående 20–44 år utan barn
..
..
.. Få i redovisningsgruppen
Timmar Kvinnor Män
Bilaga 16
15
6 Männen gör det mesta underhållsarbetet, kvinnor det mesta övriga hem- och omsorgsarbetet
I det obetalda hem- och omsorgsarbete ingår olika aktiviteter. Här framgår tidsfördelningen (figur 9):
Källa: SCB 2012e.
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB22 bl.a. följande:
Män lägger påtagligt mindre tid per dag åt matlagning än kvinnor men ett klart närmande mellan könen sker genom att männen ökar sin tid och kvinnorna minskar sin.
Män lägger påtagligt mindre tid per dag åt diskning och avdukning men ett klart närmande mellan könen sker genom att kvinnor minskar sin tid på denna aktivitet.
22 SCB 2012c.
Bilaga 16 SOU 2014:6
16
Män lägger cirka hälften så mycket tid som kvinnor på städning av bostaden.
Män lägger i förhållande till kvinnor cirka två tredjedelar mindre tid på tvätt och strykning men ett klart närmande mellan könen sker genom att männen ökar sin tid och kvinnorna minskar sin. Tvättning och strykning är dock den mest ojämställda hushållssysslan.23
Män lägger cirka dubbelt så mycket tid som kvinnor på underhållsarbete24 men en total minskning sker genom att både män och kvinnor minskar sin tid. Den mest ojämställda underhållsaktiviteten är reparationer och underhåll av hushållets fordon, den mest jämställda att rasta hunden.25
Män lägger cirka halva tiden jämfört med kvinnor på omsorg om egna barn men ett närmande sker genom att männen ökar sin tid och kvinnorna minskar sin (se vidare avsnitt 8).
Män och kvinnor lägger ungefär samma tid på omsorg om andra än egna barn men en total minskning sker genom att både män och kvinnor minskar sin tid.
Män lägger mindre tid än kvinnor på inköp av varor och tjänster.
Män och kvinnor lägger ungefär samma tid på resor i samband med hemarbete.
Även om skillnaderna i tidsåtgång per dag mellan könen kan vara liten är den totala skillnaden, 45 minuter per dag, inte liten – inte minst om man beaktar hur mycket faktiskt tillgänglig tid det finns för en heltids- eller näst intill heltidsarbetande person.
En fråga som kan ställas är om mönstren lever vidare trots delvis andra ambitioner. Det har t.ex. konstaterats att pojkar och flickor (10– 18 år) hjälper till lika mycket hemma med hushållssysslor, i första hand med köksarbete och städning. Men det finns vissa könsskillnader – fler pojkar arbetar utomhus medan flickorna oftare lagar mat och städar.26
23 SCB 2012b. 24 Sköta tomt och trädgård, renovera hus, tvätta bil, etc. 25 SCB 2012c s. 71 f. 26 SCB 2012g s. 10.
Bilaga 16
17
7 Bland männen hushållsarbetar de ensamstående mest
I avsnitt 6 har vi visat det generella mönstret när det gäller hem- och omsorgsarbete. Det finns förutom skillnader mellan könen stora skillnader mellan individer och grupper av båda könen.
En sådan skillnad relateras till familjecykel (figur 10). Notera att här är åldersgruppen 20–84 år.
Källa: SCB 2012e och egen bearbetning.
0 1 2 3 4 5 6 7 8
Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Barnlösa 20-44 år
ensamstående
Barnlösa 20-44 år samman-
boende
Samman-
boende
små-
barnsföräldrar
Ensamstående
små-
barnsföräldrar
Samman-
boende
föräldrar
(barn minst 7 år)
Ensamstående föräldrar
(barn minst 7 år)
Barnlösa 45-64 år samman-
boende
Barnlösa 45-64 år ensamstående
65+ år samman-
boende
65+ år
ensamstående
Matlagning Diskning, avdukning Städning av bostaden
Tvätt, strykning Underhållsarbete Omsorg om egna barn
Omsorg om andra Inköp av varor och tjänster Annat hemarbete
Timmar
F å o b se rva tio n e r
F å o b se rva tio n e r
Bilaga 16 SOU 2014:6
18
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB27 bl.a. att bland männen lägger
ensamstående 65 år och äldre mest tid på matlagning (i åldersgruppen 20–64 år sammanboende småbarnsföräldrar), minst tid lägger ensamstående, barnlösa, 20–44 år
ensamstående 65 år och äldre mest tid på diskning och avdukning (i åldersgruppen 20–64 år sammanboende småbarnsföräldrar), minst tid lägger ensamstående, barnlösa, 20–44 år
ensamstående 65 år och äldre mest tid på städning av bostaden (i åldersgruppen 20–64 år sammanboende småbarnsföräldrar), minst tid lägger ensamstående, barnlösa, 20–44 år
ensamstående, barnlösa, 45–64 år mest tid på tvätt och strykning, minst tid lägger 65 år och äldre
sammanboende 65 år och äldre mest tid på underhållsarbete (i åldersgruppen 20–64 år sammanboende, barnlösa, 45–64 år), minst tid lägger ensamstående, barnlösa, 20–44 år
sammanboende 65 år och äldre mest tid på omsorg om andra (i åldersgruppen 20–64 år ensamstående, barnlösa 45–64 år), minst tid lägger sammanboende småbarnsföräldrar
sammanboende, barnlösa, 20–44 år mest tid på inköp av varor och tjänster, minst tid lägger ensamstående, barnlösa, 20–44 år
sammanboende, 65 år och äldre mest tid på annat hemarbete (i åldersgruppen 20–64 år sammanboende, barnlösa, 45–64 år), minst tid lägger ensamstående, barnlösa, 20–44 år.
27 SCB 2012c.
Bilaga 16
19
8 På vardagar tillbringar papporna 2 timmar mindre med barnen än mammorna
Det finns påtagliga skillnader mellan den tid pappor och mammor ägnar åt sina barn och hur de umgås med sina barn (figur 11).
Källa: SCB 2012c s. 74.
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB28 bl.a.
att män ägnar mindre tid åt barnen än kvinnor
att ett närmande mellan könen över tid sker genom att männen ökar sin tid för omsorg om barnen och kvinnorna minskar sin (se avsnitt 6)
28 SCB 2012c s. 73 ff.
Sammanboende småbarnsföräldrar
Ensamstående småbarnsföräldrar
Sammanboende
föräldrar (barn minst 7 år)
Ensamstående föräldrar
(barn minst 7 år)
0 25 50 75 100 125 150 175
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Tillsyn och hjälp till barn Hjälp med läxläsning Lek med barn Samtal med barn Högläsning för barn Föräldramöten m.m. Närvaro vid barns aktiviteter Annan omsorg om barn
För få för att redovisas
För få för att redovisas
Bilaga 16 SOU 2014:6
20
att män och kvinnor när det gäller barnomsorg ägnar mest tid åt tillsynen av barnen, männen mindre tid än kvinnorna
att småbarnsmammorna ägnar mer än 2 timmar per dygn åt barnomsorg, mammorna till äldre barn ½ timme.
För de män och kvinnor som lever i ett familjeförhållande gäller att föräldrar i genomsnitt tillbringar mellan 5 och 8 timmar av dygnet med sina barn beroende bl.a. på vilken dag det är, vardag eller veckoslut.
På vardagar tillbringar papporna cirka 2 timmar mindre med barnen än mammorna, något som till stor del beror på att papporna ägnar mer tid åt förvärvsarbete.
På veckosluten då papporna och mammorna ägnar i stort lika mycket tid åt förvärvsarbete tillbringar papporna närmare 1,5 timme mindre med barnen än mammorna.29
När det gäller skillnader mellan barnens kön kan bl.a. noteras att i familjer med endast flickor tillbringar mammorna i genomsnitt drygt 3 timmar mer per dygn med barnen än vad papporna gör.
Frågan om umgänget med barn gäller förstås inte bara tiden utan vad man gör när man tillbringar tid med barnen. Här kan vi bl.a. se
att i familjer med pojke/pojkar pappor hemarbetar med sin/a pojke/ar i närheten cirka 30 minuter mindre per dygn än vad mammorna gör
att i familjer med enbart pojke/ar papporna ägnar mer tid åt TVtittande tillsammans med barnen än vad mammorna gör.
Sammantaget kan man av detta avsnitt, 8, konstatera, vilket vi tidigare gjort, att pappor ägnar mindre tid åt barnen än mammor. Detta kan delvis förklaras som en konsekvens av att pappor förvärvsarbetar mer men det förklarar inte skillnaden vid veckosluten. Särskilt värt att notera är också mammors tidsmässigt tätare koppling till sina döttrar.
29 SCB 2012c s. 75.
Bilaga 16
21
9 Föräldraledighet, betalt och obetalt arbete
Som framgått tidigare i denna rapport, bl.a. avsnitt 5, torde situationen för småbarnsföräldrar vara särskilt tidspressad. I samband med föräldraledighet blir den än mer speciell. Ledighetens betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete har särskilt undersökts och då har bl.a. följande konstaterats30:
När en förälder tar ut en större andel av föräldraledigheten är sannolikheten stor att han eller hon kommer att utföra en större del av det obetalda arbetet.
Den förälder som tar ut en större andel av föräldraledigheten minskar sannolikt sin andel av det betalda arbetet.
Män lägger något fler timmar på förvärvsarbete vad kvinnor gör. Men det större antalet timmar på förvärvsarbete vägs inte upp av den betydligt större andel av obetalt omsorgs- och hushållsarbete som kvinnor gör (detta framgår f.ö. vid närmare studium av figur 7). Mäns dubbelarbete är därmed mindre omfattande än kvinnors.
En viktig slutsats i undersökningen är att en jämnare fördelning av föräldraledigheten är en betydelsefull komponent för en förändrad total arbetsbörda i en mer jämställd riktning.
10 Mäns olika inkomst, utbildning och uppfattningar om jämställdhet påverkar omfattningen av hemarbetet
Vid en stor svensk undersökning i början på 1980-talet fann man att de mest konservativa männen i fråga om arbetsfördelning i hemmet var de över 45 år och de med låg utbildning.31
Baserat på uppgifterna avseende 2010/11 kan vi se att med stigande ålder ökar männen med förgymnasial utbildning, gymnasial utbildning och eftergymnasial utbildning längre än 2 år sitt hemarbete. Motsvarande gäller inte för män med eftergymnasial utbildning kortare än 2 år.
30 Försäkringskassan 2013, baserad på 2 450 telefonenkätintervjuer med föräldrar till barn födda 2004 samt 2009. 31 Ds A 1983:2 bil. 2 s. 15.
Bilaga 16 SOU 2014:6
22
I stort gäller också att med stigande ålder i intervallen 18–29 år respektive 30–49 år och längre utbildning männen ökar sitt hemarbete. Något tydligt mönster finns dock inte vad gäller män i andra åldersintervall.32
Attityder till fördelning av hushållsarbete i Sverige har undersökts även under senare år.33 31 procent av männen och 35 procent av kvinnorna tyckte det var mycket viktigt att män och kvinnor delar lika på allt dagligt hushållsarbete om de bodde tillsammans, 38 respektive 41 procent att det var viktigt, 18 respektive 15 procent varken oviktigt eller viktigt och summa 13 respektive summa 9 procent att det var oviktigt, helt oviktigt, hade ingen åsikt eller var tveksamma. Således rådde här ingen större skillnad mellan männen och kvinnorna. Notabelt är dock att ”dela-lika” var mycket viktigt för de yngsta (15–24 år) kvinnorna, hela 86 procent tyckte så (64 procent av de jämnåriga männen). Bilden var dock annorlunda i nästa åldersgrupp 25–34 år, dvs. i en ålder när många är eller blir sammanboende och också skaffar barn. I den gruppen ansåg 65 procent av såväl männen som kvinnorna att det var viktigt att män och kvinnor delade på hushållsarbetet.
I Norge gjordes 2007 en undersökning av sambanden mellan inkomst, utbildning och mäns andel av hushållsarbete och omsorgsarbete.34 Några av resultaten i denna var följande:
För män med högre utbildning gäller att det är en tredjedel mer sannolikt att de gör en stor del av hushållsarbetet jämfört med män med lägre utbildning. För män med höga inkomster är det mindre sannolikt att de delar lika, speciellt inte om deras fruar eller partners har lägre inkomst.
Sannolikheten att en man gör en stor del av arbetet med att ta hand om barn ökar med utbildning (cirka 40 procent). Sannolikheten minskar dock med inkomst (cirka 15 procent), särskilt om partnern har en lägre inkomst.
Män med jämställdhetsnormer och -uppfattningar visade en tredjedel högre sannolikhet att delta i hushållsarbetet och en 10procentig högre sannolikhet att delta i omsorgen om barn jämfört med män med mindre av jämställdhetsnormer.
32 SCB 2012f. 33 TNS/Sifo 2010. 34 European Commission 2012a s. 83.
Bilaga 16
23
Det är inte en ensam faktor som är relaterad till mäns involvering i hemarbete utan flera. Det är normer och uppfattningar om att jämställdhet ska råda, jämställda inkomster och resurser i relationen, yngre ålder och icke-traditionell könsidentiteter.
Liknande resultat har noterats på EU-nivå.35
Vi ser alltså här ett mönster när det gäller mycket av jämställdheten. Jämställdheten har en koppling till den egna attityden till jämställdhet – ju positivare attityd till jämställdhet desto mer jämställt handlande, till utbildningsnivå – ju högre utbildning desto mer jämställt i hemmet, till inkomstnivå – män med medelinkomster (vare sig högsta eller lägsta skikten) har ett mer jämställt agerande.
11 Var sjätte man anser sig göra för litet i hushållet
I avsnitt 2–8 har vi berört resultat från tidsundersökningar. Som komplement till detta är det intressant att studera hur sammanboende män och kvinnor upplever sin arbetsfördelning i hemmet (figur 12).36
35 European Commission 2012b s. 6. 36 SCB 2010, baserat på telefonintervjuer med ett urval på knappt 15 000 personer, varav drygt 53 procent deltog i undersökningen.
0 10 20 30 40 50 60
Gör nästan allt
Gör mer
Delar lika Gör mindre
Gör
nästan inget
Kvinnor Män
Bilaga 16 SOU 2014:6
24
Källa: SCB 2010 s. 7.
Vi kan av detta bl.a. konstatera att när det gällde ”Delar lika” fanns en någorlunda samstämmig bild i undersökningen mellan könen men att upplevelserna i övrigt skiljde tämligen markant åt.
Vad gällde skillnader mellan nedan nämnda grupperingar fann man bl.a. följande:
Region: de personer som bodde i mindre orter följde, och i viss mån förstärkte, det mönster som finns i diagrammet ovan.
Ålder: här var det svårt att finna någon tydlig skillnad.
Utbildning: ju längre utbildning personerna hade desto jämnare var fördelningen av arbetsuppgifterna.
Föräldraledighet: pappor som varit föräldralediga mer än en månad uppgav i större utsträckning att man delade hushållsarbete lika jämfört med dem som varit föräldralediga en kortare tid.
Förvärvsarbete: bland de män som tjänade mer än sin maka/make/sambo var det en större andel som uppgav att de gjorde mindre hushållsarbete än sin partner jämfört med den grupp av män som tjänade mindre än sin maka/make/sambo.
Källa: SCB 2010 s. 7
0 10 20 30 40 50 60
Gör nästan allt
Gör mer
Delar lika Gör mindre
Gör
nästan inget
Kvinnor Män
Bilaga 16
25
Även här kan vi se en någorlunda samstämmig uppfattning om ”Delar lika” men i övrigt är det markanta skillnader i uppfattning mellan könen.
Källa: SCB 2010 s. 7.
Igen, vi ser en stor samstämmighet när det gäller ”Delar lika” men en påtaglig skillnad i övrigt mellan könen. De män som varit föräldralediga mer än en månad uppgav i större utsträckning än övriga att de delade omsorgsarbetet lika med sin partner.37
I den svenska undersökningen fann man även en könsskillnad när det gällde tillfredsställelsen med fördelningen av arbetet i hushållet (tabell 1).
37 SCB 2010 s. 13.
0 10 20 30 40 50 60
Gör nästan allt
Gör mer
Delar lika Gör mindre
Gör
nästan inget
Kvinnor Män
Bilaga 16 SOU 2014:6
26
Källa: SCB 2010 s. 14.
Vi ser alltså att även om det rådde en samstämmighet mellan 71–79 procent av männen och kvinnorna om att arbetsfördelningen var bra, det rådde en annan ”samstämmighet” i att övriga män ansåg att de själva gjorde för litet och övriga kvinnor att de själva gjorde för mycket.
I den ovan nämnda norska undersökningen ställdes liknande frågor. Även om 80 procent av männen höll med om att hushållsarbete och betalt arbete ska delas lika och 30–40 procent faktiskt uppnådde en någorlunda balans så beskrev de flesta av respondenterna en traditionell fördelning av ansvar.
Begreppet ”i-princip-mannen” får här ett tydligt uttryck38:
Jämställdhet är ju bra, men just för dem så finns det särskilda skäl till att det inte fungerar. Så är det t.ex. i fråga om pappaledighet, vård av sjuka barn och hushållsarbete. Många män säger klart ifrån att det inte delar lika på hemarbetet, vilket de tycker att man bör göra. Men samtidigt är de nöjda med den faktiska fördelningen, där kvinnan utför merparten av hemarbetet.
38 Ds A 1983:2 s. 53.
Bilaga 16
27
12 Mäns – och kvinnors – största fritidsaktivitet är TV och radio
I SCB:s tidsanvändningsundersökningar delas fritidsaktiviteter upp i nio delaktiviteter (figur 13).
Källa: SCB 2010e.
Vi ser här och baserat på andra uppgifter från SCB39 bl. a. följande:
Mäns, i tid mätt, tre största fritidsaktiviteter är, i ordning, TV och radio, hobbies och social samvaro. Kvinnor har samma tre med undantaget att social samvaro för dem kommer på andra plats och hobbies på tredje.
Män och kvinnor lägger numera ungefär lika mycket tid på idrotts- och friluftsaktiviteter. Det finns dock stora skillnader med avseende på familjecykel (se nedan).
39 SCB 2010c.
Bilaga 16 SOU 2014:6
28
Män och kvinnor lägger ungefär lika mycket tid på föreningsverksamhet men båda minskar sin tid för detta.
Män lägger något mindre tid på social samvaro än kvinnor men båda minskar sin tid för detta.
Män och kvinnor lägger mycket och allt mer tid på TV och radio. I genomsnitt lägger mannen cirka 120 minuter per dygn åt detta, kvinnan cirka 100 minuter. Minst tid lägger sammanboende småbarnsföräldrar, cirka 100 minuter.
Män lägger något mindre tid än kvinnor på läsning men båda minskar sin tid (se nedan).
Män lägger mer tid på hobbies än kvinnor men båda ökar markant sin tid. Detta förklaras till stor del av ökad användning av internet40 (som i SCB:s tidsanvändningsundersökning klassats som ”hobby”).
Män och kvinnor lägger ungefär samma tid på såväl övrig fri tid som resor i samband med fri tid.
Detta är det generella mönstret vad gäller fritidsaktiviteter.
Det finns förutom skillnader mellan könen stora skillnader mellan individer och grupper av båda könen. En sådan skillnad relateras till familjecykel (figur 14), här redovisad för åldersgruppen 20–84 år.
40 SCB 2010c s. 104.
Bilaga 16
29
Källa: SCB 2010e och egen bearbetning.
Vi ser här bl.a. följande:
De tre grupper bland männen som har mest tid för fritidsaktiviteter är ensamstående män 65 år och äldre, sammanboende män 65 år och äldre samt ensamstående barnlösa män 20–44 år. Bland kvinnorna är grupperna desamma även om kvinnorna i dessa grupper lägger mindre tid på fritidsaktiviteter.
Sammanboende män med småbarn lägger minst tid på sin fritid, följd av sammanboende män med barn minst 7 år gamla och sammanboende barnlösa män 20–44 år. Mönstret är snarlikt för 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män Kv Barnlösa 20-44 år ensamstående
Barnlösa 20-44 år samman-
boende
Samman-
boende
små-
barnsföräldrar
Ensamstående
små-
barnsföräldrar
Samman-
boende föräldrar
(barn minst 7 år)
Ensamstående föräldrar
(barn minst 7 år)
Barnlösa 45-64 år samman-
boende
Barnlösa 45-64 år ensamstående
65+ år samman-
boende
65+ år ensamstående
Idrott och friluftsliv Föreningsverksamhet mm Underhållning, kultur
Social samvaro TV och radio
Läsning
Hobbies Övrig fri tid Resor i sb med fri tid
Timmar
F å o b se rva tio n e r
F å o b se rva tio n e r
Bilaga 16 SOU 2014:6
30
kvinnor med undantag för ensamstående kvinnor med småbarn som har allra minst fritid.
Vi nämnde ovan att män lägger något mindre tid än kvinnor på läsning men att båda minskar sin tid. Särskilt notabelt här är den stora skillnaden när det gäller läsning av dagstidningar och böcker (figur 15).
Källa: SCB 2010c s. 110.
Vi ser här bl.a. att generellt ägnar sig män något mer åt läsning av dagstidningar än kvinnor men framför allt intressant är åldersskillnaden vad gäller båda könen det gäller dagstidningsläsning – en omtalad tendens som här tydligt åskådliggörs. Vi vet från andra
Samtliga
Barnlösa 20 –44 år
ensamstående Barnlösa 20 –44 år
sammanboende Sammanboende småbarnsföräldrar
Ensamstående småbarnsföräldrar
Sammanboende
föräldrar (barn minst 7 år)
Ensamstående föräldrar
(barn minst 7 år) Barnlösa 45 –64 år
sammanboende Barnlösa 45
–64 år
ensamstående
65+ år sammanboende
65+ år ensamstående
0 10 20 30 40 50 60 70 80
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Dagstidningsläsning Veckotidningsläsning Bokläsning Övrig, ospecificerad läsning
För få för att redovisas
För få för att redovisas
Bilaga 16
31
undersökningar att yngre personer hämtar sin information i stor utsträckning från nätet – en generationsskillnad.
13 Män ägnar sig mer åt motion utomhus, jakt och fiske än kvinnor
Som vi konstaterat (avsnitt 12) lägger numera män och kvinnor ungefär samma tid på idrotts- och friluftsaktiviteter. Det finns dock stora skillnader mellan vad män och kvinnor ägnar sig åt relaterat till familjecykel (figur 16).
Bilaga 16 SOU 2014:6
32
Källa: SCB 2010c s. 112.
Samtliga
Barnlösa 20
–44 år
ensamstående
Barnlösa 20
–44 år
sammanboende
Sammanboende småbarnsföräldrar
Ensamstående småbarnsföräldrar
Sammanboende
föräldrar (barn minst 7 år)
Ensamstående föräldrar
(barn minst 7 år)
Barnlösa 45 –64 år
sammanboende
Barnlösa 45
–64 år
ensamstående
65+ år sammanboende
65+ år ensamstående
0 10 20 30 40 50 60
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Män Kvinnor
Promenader i skog och mark Andra promenader Jakt Fiske Idrott, motion utomhus Idrott, motion inomhus Bilutflykter Annat idrotts- eller friluftsliv
För få för att redovisas
För få för att redovisas
Bilaga 16
33
Vi ser här bl.a. följande:
Män ägnar sig påtagligt mer än kvinnor åt jakt, fiske, idrott och motion utomhus och bilutflykter. Kvinnor ägnar sig påtagligt mer åt promenader i skog och mark, särskilt åldersgrupperna 45 år och äldre.
När det gäller jakt är det bland männen särskilt sammanboende småbarnsföräldrar och barnlösa 45–64-åriga sammanboende män som ägnar sig åt detta.41 I en annan rapport framkommer bl.a. att i åldersgruppen 65–74 år är det 16 procent av männen som jagar minst 1 gång per år och 12 procent av dem jagar mer än 5 gånger. Det finns en åldersskillnad; endast 6 procent av männen i åldrarna 20–29 år jagar mer än 5 gånger. Bland kvinnorna i samtliga åldersgrupper är andelen jägare försvinnande liten. Högst 2 procent jagar minst någon gång.42
När det gäller fiske dominerar bland männen sammanboende småbarnsföräldrar och barnlösa 45–64-åriga sammanboende män.43I en annan rapport framkommer bl.a. att 39 procent av männen fiskar minst 1 gång per år. Andelen bland kvinnorna är 19 procent.44
När det gäller idrott och motion utomhus dominerar bland männen gruppen barnlösa sammanboende i åldrarna 20–44 år.45 I en annan rapport framkommer bl.a. att 35 procent av männen är medlemmar i minst 1 idrotts- eller friluftsförening jämfört med 24 procent bland kvinnorna. Störst andel finns bland män finner vi i åldersgruppen 16–24 år. Att vara medlem är vanligare bland personer med svensk bakgrund och bland personer med eftergymnasial utbildning. Männen, särskilt igen åldersgruppen 16– 24 år, är de mest aktiva i idrotts- eller friluftsföreningar; drygt 25 procent är aktiva.46
När det gäller bilutflykter dominerar bland männen gruppen barnlösa ensamstående 45–64 år. Totalt sett kan vi konstatera att även om skillnaderna mellan könen inte är stora det finns en traditionell fördelning av hur könen
41 SCB 2007. 42 SCB 2008 s. 4. 43 SCB 2007 44 SCB 2008 s. 4. 45 SCB 2007 46 SCB xxx
Bilaga 16 SOU 2014:6
34
fördelar sin tid när det gäller idrotts- och friluftsaktiviteter. Klassiskt manliga aktiviteter som jakt och fiske ”står sig”.
Det finns också socioekonomiska skillnader, skillnader mellan inrikes och utrikes födda och skillnader avhängiga utbildning åskådliggjort av följande (siffrorna avser män och kvinnor sammantaget och aktiviteterna utförs minst 5 gånger per år):
68 procent av de högre tjänstemännen är ute i skogen och promenerar, 55 procent av arbetarna. Infödda svenskar 63 procent, utrikes födda 45 procent.
21 procent av de högre tjänstemännen utnyttjar vandringsleder, 10 procent av arbetarna.
13 procent av de högre tjänstemännen spelar golf, 2 procent av arbetarna. 7 procent av infödda svenskar, 2 procent av utrikes födda spelar golf.
4 procent av de högre tjänstemännen åker långfärdsskridskor, 1 procent av arbetarna.47
32 procent av personer med svensk bakgrund är medlemmar i minst 1 idrotts- eller fritidsförening, 17 procent med utländsk bakgrund.
35 procent av personer med eftergymnasial utbildning är medlemmar i minst 1 idrotts- eller friluftsförening, 26 procent av personer med endast förgymnasial utbildning.
40 procent av de högre tjänstemännen är medlemmar i minst 1 idrotts- eller fritidsförening, 23 procent av arbetarna.48
Totalt sett kan vi alltså se tydliga skillnader relaterade till socioekonomi, utbildning och bakgrund.
14 Bland männen har de med kort utbildning mer av stillasittande fritid
I avsnitt 13 har vi studerat män, idrott och fritid – exempel på aktiviteter som innebär kroppsrörelser. Som komplement till detta – och som också har bäring på hälsa är det intressant att studera förekomsten av stillasittande (figur 17).
47 SCB 2008 s. 4. 48 SCB 2012a s. 94.
Bilaga 16
35
Källa: Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut 2013 s. 71.
Vi ser här bl.a. att andelen stillasittande under 2004–2012 legat i stort sett konstant och att det inte funnits någon större skillnad mellan män och kvinnor. Det finns inte någon signifikant skillnad bland män i olika åldersgrupper medan det gör så för kvinnor – i åldern 65–84 år har de mer av stillasittande än andra kvinnor.49
Det finns en skillnad relaterat till utbildning. Medan 17 procent av männen med kort utbildning hade stillasittande fritid hade 8 procent av männen med lång utbildning det. För kvinnorna var siffrorna ungefär desamma, 16 respektive 7 procent.50
En förklaring till detta skulle kunna vara att män – och kvinnor - med kort utbildning oftare har arbetsuppgifter som innebär aktiv rörelse på arbetsplatsen.
49 Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut 2013 s. 71 f. 50 Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut 2013 s. 72 f.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012
Kvinnor Män Samtliga
Procent
Bilaga 16 SOU 2014:6
36
15 Summering och reflektioner
I denna rapport har vi presenterat en stor mängd fakta. Vi har också fört vissa analytiska resonemang men eftersom det pågår annat utredningsarbete kring jämställdheten i arbetslivet51 har vi begränsat våra analyser. Kortfattat kan vi summera att traditionella mönster mellan män och kvinnor till stor del lever kvar när det gäller såväl förvärvsarbete som hem- och omsorgsarbete men skillnaderna minskar.
Vissa av uppgifterna har särskild bäring när det gäller jämställdhet. Bland dessa senare vill vi särskilt lyfta fram följande:
Förvärvsarbete
Att män och kvinnor i åldersgruppen 20–64 år totalt sett arbetar lika mycket men att män inom ramen för detta förvärvsarbetar mer – betalt arbete (avsnitt 4).
Att män arbetar betydligt mer heltid än kvinnor men skillnaderna minskar (avsnitt 3).
Att sammanboende män i åldersgruppen 20–64 år förvärvsarbetar mer än övriga män (avsnitt 5). Detta är inget nytt mönster men man kan naturligtvis fråga sig varför dessa grupper som rimligen har större ”åtaganden” visavi familj och partner ”har mest tid” att förvärvsarbeta. Ett svar kan vara att många av dem är ”i karriären”, ett annat att det kostar att ha familj – för såväl män som kvinnor och – ur en mer traditionell syn: en man som arbetar mycket och därmed kanske har en hygglig inkomst kan ha (haft) större värde på ”äktenskapsmarknaden” än en man som inte gör det. Det finns naturligtvis också en koppling till det, mer eller mindre frivilligt valda, kvinnliga deltidsarbetet bl.a. under barnaåren.
Hem- och omsorgsarbete
Att kvinnorna står för större delen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Skillnaden mellan könen minskar dock (avsnitt 3).
51 JA-delegationen
Bilaga 16
37
Att männen gör det mesta av underhållsarbetet och kvinnorna det mesta av det övriga hem- och omsorgsarbetet. Skillnaderna minskar (avsnitt 6).
Att män i åldersgruppen 20–64 år hemarbetar 45 minuter mindre än kvinnor räknat på veckans alla dagar men att skillnaden mellan könen minskar över tid(avsnitt 6).
Att sammanboende män hemarbetar mer än övriga män (avsnitt 5).
Att papporna på vardagar ägnar 2 timmar mindre tid åt sina barn jämfört med vad kvinnorna gör. Detta har en koppling till männens mer omfattande förvärvsarbete och kvinnornas deltidsarbete. Ett närmande sker dock över tid (avsnitt 8).
Att när det gäller skillnader mellan barnens kön, i familjer med endast flickor, mammorna tillbringar i genomsnitt drygt 3 timmar mer per dygn med barnen än vad papporna gör (avsnitt 8). Här kan man fråga sig om denna tid i realiteten blir någon form av relationsträning som påverkar könsrollerna.
Att en jämnare fördelning av föräldraledigheten är en betydelsefull komponent för en förändrad total arbetsbörda i en mer jämställd riktning (avsnitt 9).
Att var 6:e sammanboende man anser sig göra för litet när det gäller hushållsarbete och att var 4:e kvinna anser sig göra för mycket (avsnitt 11). Här kan man fråga sig varför man likväl har det ordnat på det sättet i sina hushåll.
Att jämställdhet i hemarbetet har en koppling till den egna attityden till jämställdhet – ju positivare attityd till jämställdhet desto mer jämställt handlande, till utbildningsnivå – ju högre utbildning desto mer jämställt i hemmet, till inkomstnivå – män med medelinkomster (vare sig högsta eller lägsta skikten) har ett mer jämställt agerande (avsnitt 10).
Totalt sett kan vi alltså se ett tämligen traditionellt mönster när det gäller mäns och kvinnors användning av tid. Ett närmande mellan könen sker över tid. En fråga är dock om närmandet sker i en rimlig takt i förhållande till statsmakternas mål om jämn fördelning av hemarbetet.
Bilaga 16 SOU 2014:6
38
Referenser
Belghiti-Mahut, Sophia och Holter, Øystein Gullvåg (2011). Study
on the Role of Men in Gender Equality, Background and Discussion Papers for Workshop 1: Do Men Care. 2011.
Council of the European Union (2011). Europe 2020 strategy and
council conclusions on the European Pact for Gender Equality for the period 2011–2020. 2011.
Ds A 1983:2. Om svenska män. 1983. EIGE (2013a). European Institute for Gender Equality, Gender
Equality Index – Country Profiles, 2013.
EIGE (2013b). European Institute for Gender Equality, Gender
Equality Index – Report, 2013.
European Commission (2012a). The Role of Men in Gender
Equality – European strategies & insights, Study on the Role of Men in Gender Equality. 2012. Luxembourg: Publications
Office of the European Union European Commission (2012b). Role of Men in Gender Equality –
Executive Summary. 2012.
Försäkringskassan (2013). Ojämställd arbetsbörda. Föräldraledighetens
betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete.,
Socialförsäkringsrapport 2013:9. Holter, Øystein Gullvåg; Svare, Helge & Egeland, Cathrine (2009).
Gender equality and quality of life: a Norwegian perspective.
Oslo: Nordic Gender Institute (NIKK). OECD (2011). Society at a Glance 2011, OECD Social Indicators. OECD (2011b); Better Life Index, www.oecdbetterlifeindex.org Prop. 2013/14:1 UO 14. SCB (2007). ULF, Undersökning av levnadsförhållanden 2006-
2007. SCB (2008). Välfärd 4/2008. SCB (2010). Jämställt föräldraskap, 18 januari 2011. SCB (2012a). Medborgerliga aktiviteter 2008-2009. 2011. SCB (2012b). Mikael Molén, Ekonomisk jämställdhet på arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutet 2 maj 2012. SCB (2012c). Nu för tiden, Levnadsförhållanden Rapport 123. 2012.
Bilaga 16
39
SCB (2012d). På tal om kvinnor och män 2012. 2012. SCB (2012e); Tidsanvändningsundersökningen 2010/2011. SCB (2012f);
Tidsanvändningsundersökningen 2010/2011,
specialbearbetning.
SCB (2012g). Välfärd 3/2012. SCB (AKU). Arbetskraftsundersökning. Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut (2013). Folkhälsan i
Sverige, Årsrapport 2013.
TNS/Sifo (2010). Undersökning beställd av Integrations- och
jämställdhetsdepartementet.
Bilaga 17
Bilaga 17
Föräldraskap och arbetsliv – om lojalitetskonflikter i familjelivets vardag
Lars Plantin
Lars Plantin är professor i Socialt arbete. Han disputerade på avhandlingen Mäns föräldraskap. Om mäns upplevelser och erfarenheter av faderskapet. Han har arbetat för WHO med frågor kring faderskap och reproduktiv hälsa samt under många år varit verksam i olika Europeiska forskningsprojekt kring föräldraskap och familjeliv.
Texten baseras i huvudsak på ett av författaren tidigare skrivet kapitel till boken Nätverksfamiljen (2012). Stockholm: Natur och Kultur. Den refererade studien har genomförts tillsammans med
professor Margareta Bäck-Wiklund, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.
Bilaga 17 SOU 2014:6
2
Innehåll
1 Inledning ..................................................................................... 3
2 Vardag, arbetsliv och familjeliv .................................................. 5 3 Ett familjevänligt arbetsliv? ....................................................... 7
4 Om konsten att vara på två ställen samtidigt ......................... 11 5 Mot en mer komplex analys av föräldraskapet? ..................... 13
Referenser .......................................................................................... 16
Bilaga 18
3
1 Inledning
Att vara förälder i dag, drygt ett decennium in på 2000-talet, skiljer sig på flera sätt från tidigare generationers föräldraskap. En lång rad studier av det moderna familjelivet har visat hur förväntningarna på moderskapet och faderskapet successivt har förändrats, att valmöjligheterna i föräldraskapet har ökat och att familjen som samlevnadsform delvis fått en ny innebörd. Snäva och tydligt uppdelade föräldraroller har luckrats upp till förmån för en större öppenhet och flexibilitet i föräldraskapet. Dagens föräldrar, kvinnor såväl som män, förväntas leva jämställda liv, där man är lika aktiv i alla delar av familjelivets vardag – från arbete och försörjning till hushållsarbete och omsorg om barnen (Forsberg, 2009). Arbete och familj är alltså två sfärer som ska vägas samman i föräldraskapet. Du och Jag ska samsas med Vi och Oss, både hemma och i arbetslivet. Hur hanterar egentligen föräldrar denna gränsdragning och vad innebär det att vara yrkesarbetande förälder på 2000-talet?
Den svenska välfärdsstaten har, sedan lång tid tillbaka, tagit ett stort ansvar för föräldrars möjligheter att kunna kombinera arbetsliv och familjeliv. Dagens fäder och mödrar har samma lagstadgade rättigheter i arbetslivet, ges tillgång till en väl utbyggd kommunal barnomsorg och erbjuds stora möjligheter genom en generös föräldraförsäkring. Bakom denna utveckling ligger ett långvarigt och omfattande socialt förändringsarbete, som bland annat haft som syfte att trygga reproduktionen av arbetskraft och öka jämställdheten mellan könen. Resultatet har blivit att svenska föräldrar, i ett internationellt jämförande perspektiv, ges unika möjligheter att balansera mellan individuella önskemål och behov i arbetslivet och det gemensamma ansvaret kring barnen (Bäck-Wiklund & Plantin 2007; Plantin & Bäck-Wiklund 2009). Det finns emellertid stora skillnader i hur mödrar och fäder hanterar dessa möjligheter.
Även om andelen kvinnor i förvärvsarbete är nästan lika hög som andelen män, arbetar bara drygt hälften av alla småbarnsmödrar heltid. Motsvarande siffror för männen visar att i princip samtliga män jobbar heltid. Tittar man mer precist på den genomsnittliga faktiska arbetstiden för småbarnsföräldrar (16–64 år) med barn under 7 år är denna 23 tim/vecka för kvinnor och 33 tim/vecka för män (SCB, 2013). Mäns uttag av föräldraledighet är också, trots en kraftig ökning de senaste 15 åren, betydligt mindre än kvinnornas. I ett bredare perspektiv är det alltså kvinnorna som i högre utsträckning anpassar sitt lönearbete efter
Bilaga 17 SOU 2014:6
4
familjens behov. Samtidigt visar forskning att många av dagens män söker en förändring på detta område. Den omfattande attitydundersökningen The European social survey (ESS), som genomförs i mer än 35 olika länder i Europa, visar exempelvis att många av dagens fäder ser det som angeläget att hitta en balans mellan arbete och familjeliv. De uttrycker också en vilja att minska sin arbetstid till förmån för mer tid med familjen (Hobson & Fahlén, 2009). Familjelivet värderas således allt högre av fäderna och föräldraskapet är något som ofta beskrivs som djupt känslomässigt förankrat i männens liv (Miller, 2011; Dermott, 2008; Doucet, 2006). I flera studier framställs faderskapet som en mognadsprocess, något som ger en bredare handlingsrepertoar i takt med att man upptäcker nya sidor av sig själv och något som tydligt påverkar agerandet, inte bara i familjelivet utan också i arbetslivet (Klinth & Johansson, 2010; Chronholm, 2004; Plantin, 2001).
Balansen mellan arbete och familjeliv är således av central betydelse för både mödrar och fäder. Frågan är emellertid hur de resonerar när de samordnar sina livsprojekt i detta avseende och hur de använder det stöd som erbjuds av både välfärdsstaten och arbetsgivaren.
Bilaga 18
5
2 Vardag, arbetsliv och familjeliv
Det finns i dag en omfattande forskning på svensk botten som beskriver familjelivets vardag och balansen mellan arbetsliv och familjeliv. En vanlig slutsats är att småbarnsföräldrarna upplever att de inte lyckas få tiden att räcka till i någon av dessa sfärer för att uppfylla alla förväntningar, både egnas och andras. Negativ stress är därför en återkommande beskrivning av småbarnsföräldrarnas vardagsliv.
Tankar om hur arbetslivet och privatsfären påverkar varandra har länge dominerats av den så kallade ”överspridningsmodellen” (Johansson 2002). Utgångspunkten är här att påfrestningar i den ena sfären tenderar att färga av sig på den andra. Trötthet och stress i arbetslivet kan exempelvis ”spilla över” på privatlivet, så att den lediga tiden delvis går åt till återhämtning och vice versa. På senare år har diskussionen tydligare inriktas mot en konfliktmodell som avgränsar individens tid i de olika sfärerna. Tanken är här att det finns ett begränsat utrymme vad gäller tid och belastning för individen som de olika livsdomänerna måste samsas om. Om man prioriterar den ena delen, så sker det på bekostnad av den andra delen. Om kraven är höga i båda sektorerna, uppstår konflikt och risken för ohälsa ökar.
Vad gäller just kunskaperna om småbarnsföräldrars situation och sambandet mellan föräldraskap, arbetsliv och hälsa är dessa relativt små. I de flesta studier används oftast familjesituationen endast som en av många bakgrundsfaktorer och sällan förekommer ett särskilt fokus på lönearbetande föräldrars hälsa eller sjukskrivningssituation. Detta trots att det i den allmänna debatten ofta framförs ett antagande om att arbetande småbarnsföräldrar, i högre grad än andra, skulle vara mer sjukskrivna på grund av sina ”dubbla roller”. Inom svensk forskning finns det emellertid inget enhetligt belägg för denna tanke.
Att verka på flera arenor samtidigt och ha multipla roller kan lika väl vara berikande och skapa mening i livet (Bäck-Wiklund m.fl. 2011; den Dulk m fl. 2011; Grönlund & Öun, 2010; Barnett 2008). En del forskare menar till och med att detta kan motverka negativ stress, då positiv överspridning från den ena sfären kan föras över på den andra. Upplevelsen av att vara uppskattad, behövd eller framgångsrik i arbetslivet kan exempelvis bidra med positiva effekter i familjelivet och vice versa (Barnett & Hyde 2001). Ju fler livsarenor människor verkar på, desto större möjlig-
Bilaga 17 SOU 2014:6
6
het ges man också till socialt stöd, något som är en viktig faktor för välbefinnandet (Ringbäck-Wietoft 2003; Rönning & Starrin, 2011). På senare år har också empiriska studier bekräftat detta samband, då man bland annat funnit att småbarnsföräldrar som har höga ambitioner i både arbetsliv och familjeliv rapporterar en högre grad av tillfredsställelse och välbefinnande än andra föräldrar (Grönlund & Öun 2010).
Detta utesluter dock inte att småbarnsföräldrar ändå kan lida av stress, skuldkänslor, trötthet eller upplevelser av otillräcklighet i relation till arbete och familj (Grönlund & Öun 2010). En del forskare talar till och med om föräldraskapet i termer av att vara en ”riskfaktor”, eftersom det kan medföra ökad arbetsbörda, försämrad ekonomi och påfrestningar i parrelationen (Gähler & Rudolphi 2004, Cox m fl. 1999). Inte minst svenska småbarnsföräldrar0 – och föräldrar i länder som ger ett starkt välfärdsstatligt stöd till ”fler-försörjar-familjen”, verkar vara drabbade av denna press (Grönlund & Öun, 2010; Strandh & Nordenmark 2006, Larsson 2006).1 I en jämförande studie mellan åtta olika europeiska länder framkom nämligen att just de svenska föräldrarna upplevde sig vara mer stressade än de andra över svårigheterna att kombinera arbete och familjeliv (van der Lippe m fl. 2006). Förhållandet kan tyckas märkligt, då stödet har för avsikt att just minimera konflikterna mellan de olika sfärerna. Samtidigt är det möjligt att vända på resonemanget. Genom att garantera ett starkt välfärdsstatligt stöd, som syftar till att stärka den enskildes frihet och möjlighet att både arbeta och vara förälder, så ökar också risken för att det uppstår konflikter. Men hur ser det här ut i praktiken? Hur använder föräldrarna det stöd som erbjuds?
1 Bilden är inte entydig på denna punkt. Ferrarini (2006) fann exempelvis i en jämförande studie inga tecken på att föräldrar i just länder med ett starkt välfärdsstatligt stöd kring arbete och familj skulle vara mer stressade.
Bilaga 18
7
3 Ett familjevänligt arbetsliv?
I mitten på 2010 -talet initierades ett större, kvalitativt europeiskt forskningsprojekt med fokus på hur föräldrar med små barn balanserar arbetsliv och familjeliv. I projektet, som bar namnet
Gender, parenthood and the changing European workplace, deltog 20-talet forskare från nio olika universitet i åtta olika länder (se vidare Bäck-Wiklund & Plantin 2007, Plantin & Bäck-Wiklund 2009). I hälften av länderna intervjuade man chefer och arbetande föräldrar inom den privata sektorn och i andra hälften inriktade man sig på den offentliga sektorn. I Sverige valde man chefer och föräldrar som arbetade inom två olika socialbyråorganisationer.
Tanken med detta val var att man härigenom kom i kontakt med ett stort antal olika yrkesgrupper, alltifrån socionomer och ekonomer till vaktmästare och matbespisningspersonal. Dessa representerade i sin tur en stor variation med avseende på arbetstider, sysselsättningsgrad, personalansvar, myndighetsutövning och kontakt med klienter/kunder. Totalt sett deltog18 chefer och 26 arbetande föräldrar i den svenska studien genom fokusgrupper och individuella intervjuer.
Studien visar tydligt hur olika generella rättigheter, som att kunna ta ut en lång föräldraledighet, vara deltidsföräldraledig eller stanna hemma för vård av sjukt barn, begränsas av en rad olika förhållanden inom arbetslivet. Även om ansvariga chefer betecknade organisationerna som ”duktiga på att ta hand om sina anställda” och att man följde lokalt utformade jämställdhetsplaner, så uppfattades familjevänlighet egentligen inte som en policyfråga för arbetsplatsen. I stället betonades vikten av att inte särbehandla föräldrar utan behandla dem som alla andra. Att kunna ta ut föräldraledighet eller reducera sin arbetstid sågs exempelvis som något självklart och möjligheten att stötta i varje enskilt fall ansågs viktigare än att skapa tomma policydokument. Man arbetade således hellre med att stödja föräldrar individuellt än att försöka skapa ett bredare institutionellt stöd genom lokala policyföreskrifter.
Samtidigt gav många av föräldrarna signaler om att det individualiserade stödet ofta var bristfälligt och att de i praktiken i stället fick försöka lösa sin egen situation. De som gått ner till deltidsarbete eller tog ut deltidsföräldraledighet uppgav exempelvis att de aldrig fått hjälp med att anpassa arbetsbördan efter tjänstgöringsgraden. Följaktligen hamnade de i en situation där de, som en av föräldrarna uttryckte det, förväntas arbeta heltid men få betalt deltid.
Bilaga 17 SOU 2014:6
8
En socialsekreterare uppmanades till och med av sin chef att ta ut föräldraledighet på deltid, så att det inte skulle påverka hans jobb. Från chefernas sida menade man att det var en medveten strategi att delegera över ansvaret för dessa frågor till varje individ eller arbetsgrupp. Om någon behövde lämna arbetet tillfälligt av familjeskäl eller stanna hemma för vård av sjukt barn, så skulle man inte behöva konsultera chefen utan i stället lösa det med hjälp av flextiden och kollegerna i den egna arbetsgruppen. På så sätt minskade man byråkratin och ökade flexibiliteten för den enskilde. Dessutom kunde kollegerna täcka upp för varandra, vilket innebar att man slapp sätta in vikarier, något man heller aldrig gjorde.
Fördelarna kan ses som många, men ur ett mer kritiskt perspektiv kan man också tolka chefernas resonemang som ett effektivt sätt att delegera bort ansvaret för frågor som rör familjevänlighet. Flera av de intervjuade föräldrarna uppgav också att de varken fick stöd eller mötte motstånd från sin chef, när de hanterade dessa frågor i arbetslivets vardag. I stället framstod stödet och empatin från kollegerna som mer centralt i detta avseende:
Det är viktigt att diskutera med sina kolleger om man måste vara borta, eftersom det är dom som får göra ditt jobb, det är inte chefen … så man försöker att inte vara borta så mycket. (David, 34 år)
Organisationens ovillighet att sätta in vikarier och bristen på ett aktivt stöd från ledningen lämnade i många fall föräldrarna med ett dåligt samvete i relation till kollegerna, om de var hemma för vård av sjukt barn eller var tvungna att gå ifrån arbetet. Det fanns inga skillnader mellan mäns och kvinnors upplevelser i detta avseende. I vissa arbetsgrupper fanns en stor tolerans för föräldrars frånvaro:
Vi är många småbarnsföräldrar i vårt team, så vi brukar alltid täcka upp för varandra, i andra var den betydligt lägre: Det blir alltid ett väldigt gnällande när man måste stanna hemma.
Att toleransen, och därmed också stödet till den arbetande föräldern, kan variera framkommer också i annan forskning. Haas och Hwang (2009) fann exempelvis att välutbildade pappor fick ett generellt bättre stöd i sitt föräldraskap av kolleger och chefer än pappor med lägre utbildningsnivå. Vår studie visar på ett liknande vis att graden av tolerans i de olika arbetsgrupperna delvis kan härledas till var i organisationen man arbetar och med vilka arbetsuppgifter. De socialarbetare som arbetade i direkt kontakt med klienter, i olika former av behandlings- eller stödkontakter, upplevde det svårare att stanna hemma, eftersom man svek klienten.
Bilaga 18
9
Kontakterna beskrevs ofta vara av sådan art att någon annan inte kortvarigt kunde fungera som ersättare i den etablerade relationen:
Om du är mitt inne i ett svårt ärende, exempelvis ett omedelbart omhändertagande av ett barn, så är det svårt att bara lämna det … åtminstone jag tycker det. Och du lämnar bara över mer jobb till dina kolleger om de dessutom skall göra ditt jobb … man har det hela tiden i åtanke. (Felix, 34 år)
Socialt arbete med klienter i utsatta situationer handlade alltså om att finnas till för klienten och delvis borga för en struktur eller stabilitet i klientens liv:
Jag ser på detta rent allmänt, inte enbart utifrån någon speciell arbetsplats, men vi kan inte sticka under stol med att vara socialarbetare är väldigt krävande. När man jobbar med människor måste man inse att man är betydelsefull och viktig för sina klienter, man står för en viss kontinuitet i deras liv. Så när du tvingas välja mellan att stanna hemma med dina egna barn eller bryta kontinuiteten i relationen med någon viss klient, så står du inför ett svårt problem. Den typen av situationer skapar en hel del problem i balansen mellan arbete och familjeliv.
(Magnus, 37 år)
Betoningen på hur viktiga socialarbetarna är och den kontinuitet de står för i klientens liv tydliggör en historisk koppling till den så kallade case work-metodiken (Meeuwisse & Swärd 2006) och hur professionalism associeras med tanken om att ständigt ’vara där’ för klienten. I praktiken innebär det också att mycket av klientarbetet på fältet är svårt att förutsäga, eftersom klienterna ofta befinner sig i svåra och utsatta situationer.
Upplevelsen av att svika både kollegerna och klienterna, när man behövde vara borta från arbetet, uttrycktes ofta av föräldrarna som ett dubbelt ansvar eller att man hade dubbla samveten på jobbet. Arbetet uppfattades alltså inte bara som en individuell angelägenhet utan beskrevs även som ett bredare ansvar för något gemensamt, en lojalitet som tydligt kringskar möjligheterna att till fullo använda sig av det välfärdstatliga stödet som riktas till arbetande föräldrar. Konflikten formulerades tydligare som en slitning mellan det gemensamma ansvaret i familjelivet – barnen – och det gemensamma ansvaret i arbetslivet – klienterna och kollegerna.
Man skulle kunna tänka sig att det fanns stora könsmässiga skillnader i upplevelserna av detta dubbla ansvar och av lojalitetskonflikter då tidigare forskning visat att det på många arbetsplatser, och i många familjer, finns en kvarvarande traditionell syn på fäder
Bilaga 17 SOU 2014:6
10
som försörjare och mödrar som primära omsorgsgivare (Allard, Haas & Hwang, 2011). Men så är inte fallet i denna studie. Både kvinnor och män upplevde sig ha ett dåligt samvete som bottnade i lojalitet till, ett tydligt omsorgsansvar för, både familjen och arbetslivet. Alla föräldrarna arbetade dock inte i direktkontakt med klienter och detta kan öppna för, som vi ska se i det följande, olika strategier att hantera balansen mellan arbete och familjeliv.
Bilaga 18
11
4 Om konsten att vara på två ställen samtidigt
De intervjuade föräldrarna i studien hanterade balansen mellan arbete och familjeliv påfallande olika, delvis beroende på kön och familjesituation men också beroende på arbetsuppgifter och tjänsteposition inom organisationen. Med utgångspunkt i hur ofta föräldrarna tog med sig arbetsuppgifter hem och hur svårt de tyckte det var att mentalt släppa jobbet när de var hemma, så placerar sig deras strategier på ett kontinuum från tydlig och till oklar gränsdragning mellan de båda sfärerna.
De föräldrar som tydligt särskiljde arbetsliv och familjeliv dominerades av personer med kortare utbildning och som arbetade med service och underhåll: vaktmästare, kökspersonal och städare. Inga av dessa föräldrar rapporterade, utifrån ovan nämnda kriterier, några större problem med att den ena sfären spillde över på den andra. Arbete och familjeliv hölls åtskiljda och när man hängde av sig arbetskläderna så slutade också arbetsdagen. För socialarbetarna och enhetscheferna rådde det helt andra förhållande, då de oftast menade att arbete och familjeliv gled in i varandra. En del av dem uttryckte en tydlig ambition att etablera klarare gränser mot arbetslivet och hade därför också tagit flera initiativ i den riktningen. Ett vanligt sätt var att gå ner i arbetstid eller byta till mindre tidskrävande arbetsuppgifter för att vinna en ökad flexibilitet i vardagen. Samtidig tillstod många av dessa föräldrar att gränserna var svåra att upprätthålla. Emellanåt krävde jobbet att man arbetade över, förberedde möten och läste arbetspapper på kvällarna eller gjorde jobbrelaterade samtal hemifrån. Flera uppgav också att de ofta pratade om jobbet med sin partner och att de bar olika känslotillstånd med sig hem:
Händer det något på jobbet och jag blir på dåligt humör, så är det stor risk att jag tar det med mig hem. Jag menar om jag har varit i konflikt med ungdomarna på jobbet hela dagen, så är det inte ovanligt att jag kommer hem och direkt hamnar i konflikt med mina barn. Och jag tappar tålamodet så snabbt … inte minst min dotter blir ofta utsatt för min ilska … och jag ogillar det hos mig själv. Det är ingen bra situation… och jag får riktigt dåligt samvete. (Linus, 35 år)
Dessa föräldrar har alltså tagit flera tydliga initiativ för att sätta gränser mellan arbetsliv och familjeliv gått ner i tid och bytt arbetsuppgifter men tenderar ändå att hamna i en tillvaro där allt ibland flyter samman. Deras situation skiljer sig dock väsentligt från de föräldrar som uppgav en ständigt oklar gränsdragning mellan
Bilaga 17 SOU 2014:6
12
sfärerna. Här fanns en stark upplevelse av ambivalens och känslor av att inte räcka till, varken i arbetsliv eller i familjeliv. Man kämpade med att befinna sig på två ställen samtidigt och föräldraskapet beskrevs som tufft och stressigt på samma gång som man betonade det självklara i att befinna sig i båda sfärerna. Flextiden blir det vanligaste sättet att lösa balansen i vardagslivet och för att kunna sticka ifrån en stund, kila lite tidigare eller komma senare. Lösningarna som framförhandlas runt köksbordet är ofta tillfälliga och varierar från dag till dag. Vem kan stanna hemma för vård av sjukt barn? Vem kan hämta och lämna barnen på dagis? Vem kan gå med barnet till tandläkaren?
De flesta föräldrar strävar emellertid efter att skapa förutsägbara rutiner (Grönlund & Halleröd, 2008). Många av de intervjuade uppgav att de brukade stanna hemma varannan gång när barnen blev sjuka eller att man tog halva dagen var i kombination med att man försökte jobba hemifrån. På så sätt fick frånvaron mindre effekter på arbetet och i en del fall slapp man även ta ut ersättning för vård av sjukt barn. Likaså försökte många att dela upp vem som skulle hämta eller lämna barnen på dagis utifrån principen att den ena lämnar och den andra hämtar. De dagliga förhandlingarna skedde alltså i relation till en preliminär, förutbestämd ordning som byggde på att båda parter skulle ges någorlunda lika möjlighet att förena arbetsliv och familjeliv.
I fallet med fördelningsprinciperna kring att hämta och lämna på dagis visade det sig dock att männen, i nio fall av tio, lämnade på morgonen medan kvinnorna hämtade på eftermiddagen. Det innebar att männen, av den anledningen, sällan behövde avbryta jobbet och ge sig iväg för att hinna hämta barnen före en viss utsatt tid, något många kvinnor upplevde som stressande. Även om man alltså framförhandlat en jämlik fördelningsordning, skapade det helt olika förutsättningar för upplevelsen av balans mellan arbetsliv och familjeliv.
Bilaga 18
13
5 Mot en mer komplex analys av föräldraskapet?
Som framgått av hela denna beskrivning är arbete och familjeliv, för många föräldrar, två tätt sammanflätade sfärer. Redan innan man skaffar barn diskuteras föräldraskapet i termer av ordnad ekonomi och rimliga arbetsförhållanden. Kraven på den partner man vill skaffa barn med handlar inte bara om att dela på omsorgen om barnen utan också på försörjningen. En stor del av dagens unga vill också, oavsett kön, utbilda sig, ha en fast förankring på arbetsmarknaden och ett bra jobb de trivs med innan de blir föräldrar. Deltagandet i arbetslivet utgör i detta avseende ett av fundamenten för ”det goda föräldraskapet” och en viktig, meningsskapande del av livet. I mycket forskning kring familjen görs emellertid en tydlig distinktion mellan arbete och familj, där familjen associeras med närhet och gemenskap, medan arbetet tillhör det individuella och oftast diskuteras i termer av karriär och försörjning.
Flera forskare har kritiserat denna endimensionella beskrivning och påpekat att familjelivets närhet, ansvar och gemenskap också inbegriper arbete och ekonomi (Dermott 2008). Zelizer påpekar exempelvis att ”far more goes on in the household than coupling and caring” (2005, s 212) och diskuterar hur pengar och gåvor, på ett komplicerat sätt, genomsyrar familjelivets relationer och vardag. Även Duncan & Edwards (1997) kritiserar vad de kallar ”The rationality mistake” och hävdar att balansen mellan arbetsliv och familjeliv i väldigt liten utsträckning styrs av individualism och rationalitet för enbart personlig vinning (Duncan m fl. 2003, s 310). Snarare menar de att föräldrars agerande baseras på en betydligt mer mångfasetterad logik som väger samman mängder av olika sociala, känslomässiga och moraliska aspekter kring arbetslivet och familjelivet.
Intervjuerna med föräldrarna i denna studie stärker ovan givna resonemang. De visar tydligt hur arbetslivet inte enbart handlar om karriär och försörjning utan också om lojaliteter gentemot klienter, kolleger och den arbetsplats man befinner sig på. Det gemensamma familjelivets olika åtaganden förhandlas alltså inte enbart i förhållande till individuella behov utan också till en mängd relationer och lojaliteter inom arbetslivet. I realiteten, visade det sig, kan detta också begränsa det individuella stödet som välfärdsstaten erbjuder: att ta ut föräldraledighet, gå ner i tid eller att stanna hemma för vård av sjukt barn. Samtidigt finns det forskning som visar att de sociala aspekterna i arbetslivet också kan fungera som ett stöd för
Bilaga 17 SOU 2014:6
14
de arbetande föräldrarna. I Wissös (2012) studie av småbarnsföräldrars vardagsliv uppgav fäderna exempelvis att de fick ett stort emotionellt stöd i föräldraskapet av sina arbetskollegor. Med dom diskuterade man olika aspekter av föräldraskapets vardag och här skapades också olika normer som kunde underlätta uttaget av föräldraledighet, möjligheten att stanna hemma för vård av sjukt barn osv. Liknande resultat har även framkommit i andra studier på området (Haas & Hwang, 2009).
Detta resonemang ger stöd för Grönlund & Öuns (2010) slutsatser om att konflikter mellan arbetsliv och familjeliv inte utesluter upplevelser av utveckling och stöd. ”In contrast to traditional theories presenting conflict and expansion as mutually exclusive, we find that work–family conflict and experiences of role expansion, measured with indicators of life satisfaction and psychological well being, may go hand in hand” (Ibid:179).
Samtidigt är en viktig slutsats från denna studie att det generella, välfärdsstatliga stödet måste kompletteras med ett mer lokalt förankrat stöd från arbetslivet, ett stöd som inte bara riktar sig till individen utan också till hela det sammanhang som han eller hon verkar i. Mer konkret räcker det inte med att garantera enskilda individer olika rättigheter, exempelvis att vid behov kunna lämna arbetet av familjeskäl, utan det måste även utformas ett stöd som omfattar lojaliteter i relation till arbetsgruppen och olika arbetsuppgifter. Att sätta in vikarier eller organisera jobbet på ett sätt som stöder arbetsgruppen och inte bara individen, när någon måste vara borta, kan vara exempel på detta.
En viktig slutsats från denna studie är alltså att frågor som berör föräldrars upplevelser av lojalitetskonflikter i relation till olika gemenskaper inte enbart går att förstå utifrån ett individperspektiv. Inte heller räcker det att man anlägger ett tydligare strukturellt perspektiv, något man ofta framfört i kritiken mot det modernitetsteoretiska individperspektivet (se exempelvis Jamieson 1999). Kön och klass är, som vi sett, förvisso viktiga strukturer att beakta i analysen av föräldraskapet, men de räcker inte till för att fullt ut förklara hur upplevelsen av gemenskap och lojalitet till den nära omgivningen påverkar olika ageranden. För detta krävs även en analys som rör sig på en tydligare grupp- och mesonivå, där vardagslivets handlingar inte enbart härleds till en rationell individualism eller en strukturellt betingad handlingslogik. Här, i fältet mellan individ och samhälle, framträder en rad intressanta frågor som rör hur föräldrar väger samman både egna och andras behov i familje-
Bilaga 18
15
livets vardag. Hur ser de sociala nätverken ut kring dagens föräldrar och hur upplever man omsorg och intimitet i både familj och arbetsliv? Vad betyder relationen till barn, partner, arbetskamrater, grannar, släkt eller vänner för dagens föräldrar och hur påverkar de föräldraskapet? Vad innebär egentligen begrepp som gemenskap och lojalitet i familj och arbetsliv?
Bilaga 17 SOU 2014:6
16
Referenser
Allard, K., Haas, L. & Hwang, P. (2011) Family-Supportive Orga-
nizational Culture and Fathers' Experiences of Work–family Conflict in Sweden. Gender, Work & Organization, 18 (2), 141– 157. Barnett, E C (2008). On Multiple Roles: Past, Present and Future.
I: K Korabik, D S Lero & D L Whitehead (red): Handbook of
Work–Family Integration. London: Elsevier.
Barnett, R C. & Hyde, J S (2001). Women, Men, Work, and
Family: An Expansionist Theory. American Psychologist 56(10), 781 796. Bäck-Wiklund, M & Plantin, L (2007). The workplace as an arena
for negotiating the work-family boundary – a case study of two Swedish social service agencies. I R Crompton: Women, Men,
Work and Family in Europe. Hampshire: Palgrave.
Bäck-Wiklund, M., van der Lippe, T., den Dulk, L. and Doorne-
Huiskes, A. (2011) Quality of Life and Work in Europe. Theory,
Practice and Policy. Hampshire: Palgrave.
Chronholm, A. (2004) Föräldraledig pappa. Mäns erfarenheter av
delad föräldraledighet. Avhandling. Sociologiska institutionen.
Göteborg: Göteborgs universitet. Cox, M m.fl. (1999). Marital perceptions and interactions across
the transition to parenthood. Journal of Marriage and the
Family, 61, 611 625.
Den Dulk, L m.fl. (2011). Quality of Life and Work in a Changing
Europe: A Theoretical Framework. I M. Bäck-Wiklund et al.,
Quality of Life and Work in Europe. Theory, Practice and Policy.
Hampshire: Palgrave. Dermott, E (2008). Intimate fatherhood. London: Routledge. Doucet, A. (2006) Do Men Mother? Fathering, Care, and Domestic
Responsibility. Toronto: Toronto University press. Duncan, S, Edwards, R, Reynolds, T & Alldred, P (2003).
Motherhood, Paid Work and Partnering: Values and theories.
Work, employment and society. 17(2), 309 330.
Duncan, S & Edwards, R (1997). Lone mothers and paid work –
Rational economic man or gendered moral rationalities?
Feminist Economics 3(2), 29 61.
Bilaga 18
17
errarini, . Families, States and Labour Markets : Institu-
tions, Causes and Consequences of Family Policy in Post-war Welfare States . Northampton: Edward Elgar Publishing Inc.
Forsberg, L (2009). Involved parenthood. Everyday lives of Swedish
middle-class families. Linköping: Linköpings universitet, Tema barn.
Grönlund, A & Öun, I (2010). Rethinking work–family conflict.
Journal of European Social Policy, 20(3), 179 195.
Grönlund, A & Halleröd, B (2008). Jämställdhetens pris. Umeå:
Borea. Gähler, M & Rudolphi, F (2004). När vi två blir tre – föräldraskap,
psykiskt välbefinnande och andra levnadsbetingelser. I M Bygren, M Gähler & M Nermo (red): Familj och arbete – vardagsliv i förändring. Stockholm: SNS Förlag. Haas, L & Hwang, P. (2009) Is Fatherhood Becoming More
Visible at Work? Trends in Corporate Support for Fathers Taking Parental Leave in Sweden. Fathering 7.3 : 303–321. Hobson, B. & Fahlén, S. (2009) Competing Scenarios for
European Fathers: Applying Sen's Capabilities and Agency Framework to Work--Family Balance. Annals of the American
Academy of Political and Social Science. Vol. 624:1. pg:214.
Jamieson, L. (1999) Intimacy transformed? A critical look at the
‘pure relationship’. Sociology, Vol 33(3): 477–494. Johansson, G. (2002). Arbete, familj och flexibilitet. In Arbets-
livsforum (Ed.), Hela folket i arbete? Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Klinth, R. & Johansson, T. (2010) Nya svenska fäder. Umeå: Borea Larsson. J, (2006) Om föräldrars tidspress – orsaker och förändr-
ingsmöjligheter. Forskningsrapport nr 139, sociologiska institutionen, Göteborgs Universitet Meeuwisse, A. & Swärd, H. (2006) Vad är socialt arbete? I Socialt
arbete. En grundbok. Stockholm: Natur och Kultur.
Miller, T. (2011) Making Sense of Fatherhood. Gender, Caring and
Work. Cambridge: Cambridge university press.
Plantin, L & Bäck-Wiklund 9 “Social service as a human
service: between loyalties; a Swedish case”, in Lewis, S., Brannen, J. & Nilsen, A. Work, Family and Organisations in
Transitions. European Perspective. London: Polity Press.
Bilaga 17 SOU 2014:6
18
Plantin L. (2001). Mäns Föräldraskap. Om mäns upplevelser och
erfarenheter av faderskapet
PhD thesis. Göteborg University: Inst. för socialt arbete. Ringbäck Weitoft G (2003). Lone parenting, socioeconomic
conditions and severe ill-health. Longitudinal register-based studies. Umeå, Department of Epidemiology and Public Health
Sciences, Umeå University. Rönning, R. & Starrin, B. (2011) Socialt Kapital I ett välfärds-
perspektiv. Malmö: Liber förlag.
SCB (2013) Arbetade timmar: Gapet minskar mellan pappor och
mammor. www.scb.se. 2013-10-21. Strandh, M. and Nordenmark, M. (2006) The interference of paid
work with household demands in different social policy contexts: perceived work-household conflict in Sweden, the UK, the Netherlands, Hungary and the Czech Republic, British Journal of Sociology Vol. 57 Issue 4:597–319. van der Lippe, T; Jager, A. & Kops, Y. (2006) Combination
Pressure. The Paid Work–Family Balance of Men and Women in European Countries. Acta Sociologica. Vol 49(3): 303–319. Zelizer, V. (2005) The Purchase of Intimacy, Princeton: Princeton
University Press Wissö, T. (2012) Småbarnsföräldrars vardagsliv. Omsorg, moral och
socialt kapital. Doktorsavhandling. Institutionen för socialt arbete. Göteborg: Göteborgs universitet.