SOU 1993:116

Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar : delbetänkande

Till statsrådet Bo Lundgren

Genom beslut den 1 april 1993 bemyndigade regeringen statsrådet Lundgren att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen för det finansiella området under krigsförhållanden.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades samma dag f.d. ambassadören Kurt Malmgren.

Den 18 augusti 1993 förordnades hovrättsassessorn Ulf Ljungdahl att vara sekreterare i utredningen.

Att som experter biträda utredaren förordnades den 1 april 1993 kansliråd- et Rein Hinno, den 18 augusti 1993 kammarrättsrådet Magnus Ekman samt den 19 september 1993 byråchefen Berit Lunning, revisionsdirektören Ulf Nersing och avdelningsdirektören Åsa Sydén.

Härmed överlämnas delbetänkandet (SOU 1993:116) Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar.

Stockholm i december 1993.

Kun Malmgren

/ Ulf Ljungdahl

& ' ,t r. ..

.' åt lui-LIM” it"-tw- t..; 1 3.

" t: . * ' Ir Piri"). tt 'wf” _ f " "; H 513035»! 81 mil I—I .r J. ' | ' » aprii—"”'”” H & V . * &; nu

' H

| "I:

ätww'flfllniufl .”:

. I”".L" Vw " Eigil;:1A$%?-A-Il.-'Tf "':Å' Häll ! | u"; * ,. . | .! Mil din!-mtr,, ,,,»-

' ulaf-[jul" .:'j :, -

.;aåpu- .. Pri-En haqfrriti—i

. 't» - t' .

. fm» ' may, .; ' , _ & I '. h_ii'l'äWx'A'I—llli lägligt V:a .&Å

? .

.kö-

Sida SAMMANFATTNING ......................... 7 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG .................... 9 1 INLEDNING ............................ 15 1.1 Förändringarna på det finansiella området ....... 15 1.2 Beredskapslagstiftningen .................. 16 1.3 Funktioner inom totalförsvaret .............. 17 1.4 Riksbankens förslag .................... 19

2 BANK- OCH BETALNINGSVÄSENDETS NÄRMARE INNEBÖRD ............................. 21 2.1 Finansinspektionens verksamhetsområde ........ 21 2.2 Riksbankens verksamhetsområde ............. 22 2.3 Riksbankens beredskapsplanering ............ 23 2.3.1 Beredskapsplaneringens organisation ..... 23 2.3.2 Målen för beredskapsplaneringen ....... 24 2.4 Regleringen av Riksbankens funktionsansvar ..... 25 2.4.1 Riksbankslagen .................. 25 2.4.2 Beredskapsförordningen ............. 26 2.4.3 Fullmaktslagar för Bank- och betalnings-

väsendet ...................... 26 2.5 Funktionen Bank- och betalningsväsende ........ 28 2.5.1 Bank- och betalningsvåsendet .......... 28

2.5.2 Sedlar och mynt .................. 28

2.5.3 Betalningsförmedlingen .............. 2.6 Bank- och betalningsväsendet — andra funktioner

3 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG ............

3.1 Beredskapen på det finansiella området ......... 3.1.1 Överflyttningen av ansvaret för funktionen Bank- och betalningsvåsende .......... 3.1.2 Fördelningen av ansvaret mellan Riksbanken och Finansinspektionen ............. 3.1.3 Uppläggningen av beredskapsplaneringen 3.1.4 Finansieringen av beredskapsarbetet ..... 3.1.5 Riksbankslagens bestämmelser om sedlar och mynt ...................... 3.1.6 Riksbankens uppgifter inom andra funktio— ner .......................... 3.2 EES-avtalet och EU .................... 3.3 Nya grepp i beredskapsplaneringen ...........

BILAGOR ................................

1. Riksbankens skrivelse den 5 maj 1992 till Finansdeparte-

mentet ................................. Föreskrifter för bankernas beredskapsplanering ........ Betalningsvåsendet — en funktionsbeskrivning ........ Kommittédirektiv Dir. 1993135 ..................

29 31

33 33

33 34 35 35 36 36 37

38

39

SAMMANFATTNING

Riksbanken har ansvaret för planeringen av beredskapen för bank- och betalningsväsendet. Det är emellertid Finansinspektionen som har till- synsansvaret för detta område. Inspektionen har beredskapsansvaret endast för en del av sin verksamhet, nämligen det enskilda försäkringsväsendet. Detta innebär att myndigheternas kompetens och resurser inte tas till vara på ett effektivt sätt. I en krigssituation kan det beskrivna förhållandet leda till motsättningar mellan Riksbanken och F inansinspektionen. Med hänsyn till det finansiella områdets vikt under krigsförhållanden är den nuvarande ordningen därför mindre lämplig.

I detta delbetänkande föreslås att ansvaret för beredskapsplaneringen för bank- och betalningsväsendet flyttas från Riksbanken till Finansinspektio- nen. Riksbanken kommer därefter att ha kvar beredskapsansvaret för den verksamhet banken har i fredstid, medan beredskapsansvaret för det finansiella området i övrigt kommer att falla på Finansinspektionen. Vidare föreslås att de båda funktionerna inom det finansiella området slås samman till funktionen Det finansiella området.

Till följd av överflyttningen av ansvaret för beredskapsplaneringen föreslås dessutom vissa förändringar av redaktionell karaktär.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

dels att rubriken till 5-8 åå ändras från Betalningsväsendet till Sedlar och mynt

dels att 30 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

309

Vid laneringen och genomförandet av Riksbankens verksamhet i fred skall e krav beaktas som totalförsvaret ställer.

Det åligger riksbanken att an- svara för beredskapsplanlägg- ningen på bank- och betalnings— väsendets område. Härvid skall riksbanken iåedrforderlig utsträck- ning samr a med berörda myndigheter, kreditinstitut och andra företag. Överstyrelsen ör civil beredskap skall hå las underrättad om beredskapsplan- läggningen.

Vid beredskapsplaneringen skall Riksbanken samråda med Finansins aktionen i frå or som rör det nansiella omrzåiet och med Kommerskollegium i ågor

som har samband me utri- keshandeln.

2. Förslag till Förordning om ändring i Beredskapsförordningen (1993z242)

Härigenom föreskrivs i fråga om Beredskapsförordningen (1993z242) dels att 15 & skall ha följande lydelse, dels att i bilagan till förordningen funktionen Enskild försäkring m.m ersätts med funktionen Det finansiella området och att som ansvarig myndighet anges Finansinspektionen samt att som övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen anges Statens krigsförsäkringsnåmnd, Statens krigsskadenåmnd, Riksbanken och Postverket,

dels att i bilagan till förordningen vid funktionen Utrikeshandel som myndighet med uppgift inom funktionen anges Riksbanken.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

155

Av bilagan till denna förordning framgår vilka myndigheter som är funktionsansvariga och de övriga myndigheter som har 11 pgifter inom funktionerna. Av bilagan framgår också vilka myndig eter som är beredskapsmyndigheter.

Av sarskilda bestämmelser Av särskilda bestämmelser följer att civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas verksamhet ingår 1 vissa funktioner utöver vad som framgår av bilagan. Enli t 30 & lagen 1988:1 85) om veriges riksban åligger det Riksbanken att ansvara för beredskapsplanlä gningen å bank— och betalinngsväse ets område. I lagen (1 64:63) om kommunal beredska och civil- försvarslagen (1960: 4) finns be- stämmelser om kommunala upp- gifter i fråga om totalförsvaret.

följer att civilbefälhavamas och länsstyrelsernas verksamhet ingår 1 vissa funktioner utöver vad som framgår av bila an. Enli t 30 5 lagen 1988:1 85) om veriges riksban skall Riks- banken v1d beredska splaneringc- en samråda med inansinspe tionen i frågor som rör det ji- nansiella området och med Kom- merskollegium i frågor som har samband med utrikeshandeln. I lagen (1964:63) om kommunal beredska och civilförsvarsla en (1960:7 finns bestämme ser om kommunala uppgifter i fråga om totalförsvaret.

Svenska kyrkans centralstyrelse leder och samordnar den kyrkliga be— redskapen 1 enlighet med vad centralstyrelsen avtalar med kyrkli a kommuner och andra trossamfund. I lagen (1981:1216) om yrk ig beredskap finns bestämmelser om domkapitlets ansvar för den kyrkliga beredskapen inom stiftet.

3. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1992:102) med instruktion för Finansinspektionen

Härigenom föreskrivs att 2 & 4 p och 3 5 förordningen (1992:102) med instruktion för Finansinspektionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Inspektionen har till uppgift att

4. ansvara för funktionen En- skild örsäkrin m.m. enligt

bere skaps orordningen (1993z242),

Inspektionen skall samråda med

- Konkurrensverket i frågor om tillämpningen av la en (1956z245) om uppgiftsskyl ig- het rörande ris- och konkur- rensförhållan en,

- Riksbanken, Riksgäldskonto— ret och Bankstödsnämnden i viktigare frågor som berör Bank- stödsnämndens verksamhetsom- råde eller som i övrigt har sam- band med betalningssystemets stabilitet, och

- Overstyrelsen för civil bered- skap i försvarsberedskapsfrågor, varvid inspektionen skall hålla Overstläelsen underrättad om

bereds psplanläggningen.

251

352

' Senaste lydelse 1993 :323 .

Föreslagen lydelse

Inspektionen har till uppgift att

4. ansvara för funktionen Det finansiella området enli t bered- skapsförordningen (199 :242),

Ioråspektionen skall samråda m

- Konkurrensverket i frågor om tillämpningen av la en (1956:245) om uppgiftsskyl ig- het rörande ris- och konkur- rensförhållan en,

- Riksbanken, Riksgäldskonto- ret och Bankstödsnämnden i viktigare frågor som berör Bank- stödsnämndens verksamhetsom- råde eller som i övrigt har sam- band med betalningssystemets stabilitet,

- Riksbanken i frågor som rör beredskapsplaneringen förfunk— tionen et finansiella området enli t beredskapsförordningen (19 3.242), och

- Overstyrelsen för civil bered- skap i försvarsberedskapsfrågor, varvid inspektionen skall hålla

Overst relsen underrättad om bereds splaneringen. Vid samråd enligt första st cket skall inspe tronen lämna berörda myndigheter de uppgifter som hövs.

4. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1988:570) med instruktion för Kommerskollegium

Härigenom föreskrivs att 1 & förordningen (19882570) med instruktion för Kommerskollegium skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 ä' Kommerskolle ium skall handlägga frågor om handel litik, utrikes handel och ' ' es handel, i den mån frågorna inte s öts av andra

myndigheter, samt näringsrättsliga ärenden 1 övrigt enli t särskilda bestämmelser. Vidare får kollegiet ta upp andra näringspolitis 11 frågor av särskild betydelse från utrikes- eller innkeshandelssynpunkt som hänsk'uts till kollegiet för bedömande eller som kollegiet annars finner särs 'ld anledning att behandla.

Det övergri ande målet för kollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihande som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det näringsrättsli a området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde medver a till att utbytet av varor och tjanster sker i enlighet med allmänna intressen.

Av beredskapsförordmngen Av beredskapsförordningen (1993:242) framgår att kollegiet (1993z242) fram år att kollegiet ar ansvarig myn i het för funk- ar ansvarig myn i het för funk- tion Utrikeshande. Av samma tionen Utnkes an el. Av samma förordning framgår vilka närma— förordning framgår vilka närma- re uppgifter som följer av detta. igårppgifter som följer av detta. !

eredsklzyis laneringen av

funktionen tri handel skall

kkeollegiet samråda med Riksban- n.

1 INLEDNING

1.1. Förändringarna på det finansiella området

Under senare år har förhållandena på det finansiella området radikalt förändrats. Inte minst gäller detta på lagstiftningens område. Mer eller mindre all lagstiftning som avser den finansiella verksamheten har setts över och reformerats under det senaste årtiondet. En helt ny finansiell

miljö har uppstått.

Att på ett entydigt sätt definiera vad som menas med det finansiella området låter sig inte lätt göras. I en utvecklad ekonomi finns behov av en mångfald finansiella transaktioner. Dessa transaktioner äger rum på kapitalmarknaden, som transformerar sparande till investeringar, fördelar riskerna, skapar likviditet och tillhandahåller väl fungerande betalningsme- del. Kapitalmarknaden består av två delar, dels marknaden för eget kapital eller aktiemarknaden, dels marknaden för lånat kapital eller kredit- marknaden. Med aktiemarknaden avses den marknad där aktier och med dem närbesläktade instrument emitteras och omsätts. Till kreditmarknaden räknas de tillgångsmarknader där räntebärande värdepapper emitteras och omsätts men därutöver också de finansiella institutens utbud av finansi- eringstjänster. Kreditmarknaden i sin tur brukar delas upp i två delar, obligationsmarknaden och penningmarknaden. Obligationsmarknaden är en marknad för det långfristiga kapitalutbudet medan det på penningmarkna- den. handlas med kortfristiga instrument, dvs. i huvudsak instrument med löptider på upp till två år. Kreditmarknadens uppgifter kan inte i sin helhet lösas på obligations- och penningmarknaderna, som av flera skäl inte är

tillgängliga för små aktörer. Bilden av kreditmarknaden måste därför kompletteras med ytterligare en beståndsdel. Denna del har på senare tid benämnts marknaden för finansiell intermediering — eller med andra ord

marknaden för transformering av inlåning och upplåning till utlåning.

Det finansiella området har tidigare såväl i Sverige som i omvärlden varit kraftigt omgärdat av lagar och förordningar. Under 1980—talet har regleringarna till stor del tagits bort. Den tidigare strikta uppdelningen mellan verksamheterna bank och försäkring har i viss mån lösts upp.

Den finansiella utvecklingen präglas av färre regleringar. Marknadskon- forma styrmedel och modern informationsteknologi har vunnit insteg. Numera sprids information om finansiella transaktioner över hela världen utan tidseftersläpning med hjälp av datakommunikation.

Den reformering av lagstiftningen som skett under senare tid omfattar dock endast det finansiella området i fredstid. Beredskapslagstiftningen för det finansiella området har inte varit föremål för motsvarande reformering.

1.2. Beredskapslagstiftningen

Totalförsvaret syftar till att förbereda landet för kris- och krigssituationer. Totalförsvaret brukar delas in i en militär och en civil del. Civil beredskap

definieras som möjligheten hos samhällets civila delar att snabbt uppnå förmåga att möta påfrestningar under krigsförhållanden.

Det civila försvarets huvuduppgifter är att under krigsförhållanden trygga försörjningen och upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionema. För att kunna lösa dessa uppgifter är det nödvändigt att infrastrukturen även i en krigssituation fungerar på ett sådant sätt att kaos kan undvikas. Be- redskapen skall vara flexibel och göra det möjligt att agera kraftfullt och på ett effektivt sätt utnyttja befintliga resurser i varje situation. I detta sammanhang spelar beredskapslagstiftningen en viktig roll.

Utredningsuppdraget avser bl.a. att kartlägga den nuvarande beredskaps- planeringen på det finansiella området och att bedöma behovet av ytterligare lagstiftning för att förbättra beredskapen på området. Frågan om att föra över ansvaret för beredskapsplaneringen för bank- och betalnings- väsendet från Riksbanken till Finansinspektionen skall emellertid utredas med förtur. Innebörden av funktionen Bank- och betalningsväsende och fördelningen mellan Finansinspektionen och Riksbanken av ansvaret för beredskapsplaneringen skall därvid fastställas.

1.3. Funktioner inom totalförsvaret

Med begreppet funktion avses enligt beredskapsförordningen (1993:242) en samhällssektor som i krig är av särskild betydelse för totalförsvaret och med funktionsansvari g myndighet avses en myndighet som har ansvaret för bl.a. samordningen inom en funktion. Syftet med funktionsindelm'ngen är att, för såväl fred som kriser och krig, fördela ansvaret för beredskaps- planeringen och den verksamhet ansvaret medför på ett tillräckligt antal myndigheter.

Varje funktion utgörs av en samhällsverksamhet som skall upprätthållas vid kriser och i krig. För att en verksamhet i den mening som avses i be- redskapsförordningen skall anses vara en funktion krävs att verksamheten är viktig för totalförsvaret och att det är nödvändigt att verksamheten leds av en central myndighet.

Den myndighet som ansvarar för en funktion har i fred det övergripande ansvaret för samordningen av krigsorganisationen, planeringen för krigsförhållanden och övriga beredskapsförberedelser inom funktionen. Vid kriser och i krig skall den funktionsansvariga myndigheten själv samordna verksamheten inom funktionen.

Den funktionsansvariga myndigheten är skyldig att upprätta en funktions- beskrivning som anger funktionens innehåll och avgränsning gentemot andra funktioner. I beskrivningen skall även anges övriga myndigheter

inom funktionen och behovet av åtgärder vad gäller organisation och regelsystem inom funktionen.

Inom flertalet funktioner finns uppgifter som sköts av andra myndigheter än den som har ansvaret för funktionen. Den funktionsansvariga myndig- heten skall aktivt samarbeta med dessa myndigheter. Samarbetet består ofta av ett informellt samråd men ofta fordras att myndigheterna sam- verkar mera konkret. Inom flera funktioner agerar också företag som genom avtal åtagit sig uppgifter inom totalförsvaret.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) är ansvarig för ledning och samordning av samtliga funktionsansvari ga myndigheters beredskapsförbe- redelser. ÖCB har det övergripande ansvaret för beredskapsplaneringen inom den civila delen av totalförsvaret. Förutom ansvaret för ledning och samordning har ÖCB även ansvaret för funktionerna Transporter och Försörjning med industrivaror.

Vissa myndigheter är beredskapsmyndigheter. Med beredskapsmyndighet avses en myndighet vars verksamhet har stor betydelse för totalförsvaret. En sådan myndighet skall fortsätta sin verksamhet under krigsförhållanden. En myndighet som inte är beredskapsmyndighet skall fortsätta sin verksamhet så långt det är möjligt med hänsyn till tillgången på personal

och förhållandena i övrigt.

Ledningssystemet är för närvarande föremål för översyn av en utredning (FÖ 1991204), som har till uppgift att se över behovet av nuvarande funktioner och eventuellt föreslå ändringar i ledningssystemet samt att se över ÖCB:s kompetensområde. Funktionema Bank— och betalningsväsende och Enskild försäkring m.m. berörs inte av Försvarsdepartementets

utredning.

1 .4 Riksbankens förslag

1 en skrivelse till regeringen den 7 maj 1992 (bilaga 1) föreslog fullmäkti- ge i Riksbanken att ansvaret för beredskapsplaneringen för bankväsendet skall överföras från Riksbanken till Finansinspektionen och att riks- bankslagen skall ändras i enlighet därmed. Fullmäktige påtalade att den egendomliga situation har inträffat att Finansinspektionen har ansvaret för beredskapsplaneringen för endast en del av sin verksamhet, nämligen för- säkringsväsendet men inte för den andra delen, bank- och kreditväsendet.

Till och med den 30 juni 1991 var Försäkringsinspektionen ansvarig för funktionen Försäkringar utom Socialförsäkring m.m. I samband med sammanslagningen av Försäkringsinspektionen och Bankinspektionen blev den nya myndigheten, Finansinspektionen, funktionsansvarig för för- säkringsväsendet och funktionen bytte namn till Enskild försäkring m.m.

Den aktuella frågan har berörts tidigare dels i riksbanksfullmäktiges yttrande över det betänkande som låg till grund för sammanslagningen av de båda inspektionsmyndighetema, Finansiell tillsyn (SOU 1991:2), dels

i en utredningsrapport den 18 oktober 1991 om Finansinspektionens organisation (FI 1991204).

Riksbanken och Finansinspektionen är överens om att inspektionen bör få ansvaret för beredskapsplaneringen för samtliga institut som är föremål för tillsyn och att inspektionen bör samverka med Riksbanken och Postverket vid fullgörandet av uppgiften i den del den rör bank- och betalnings- väsendet.

Enligt Riksbanken ligger Överflyttningen av ansvaret för beredskapsplane- ringen väl i linje med den i beredskapsförordningen uttryckta s.k. an- svarsprincipen — dvs. den myndighet som ansvarar för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också vid kriser och i krig om verksam- heten då upprätthålls och i sådant fall då också svara för den nödvändiga beredskapsplaneringen.

Riksbanken och Finansinspektionen är också ense om att Riksbanken efter den föreslagna överföringen skall ha kvar ansvaret för beredskapspla- neringen för den del av det finansiella området som tillhör Riksbankens verksamhet i fred och att båda myndigheterna på lämpligt sätt skall sam- verka när det gäller hela det finansiella området.

I utredningens direktiv (bilaga 4) anges att frågan om överföringen av ansvaret för beredskapsplaneringen för bank- och betalningsväsendet från Riksbanken till Finansinspektionen skall utredas med förtur. Vidare anges att funktionsansvarets närmare innebörd och fördelningen av ansvaret mellan Finansinspektionen och Riksbanken måste fastställas.

2 BANK- OCH BETALNINGSVÄ- SENDETS NÄRMARE INNE- BÖRD

2.1. Finansinspektionens verksamhetsområde

Finansinspektionen är, enligt förordningen (1992: 102) med instruktion för Finansinspektionen, central förvaltningsmyndighet för tillsynen över de finansiella marknaderna, kreditinstituten samt försäkringsväsendet med undantag för socialförsäkringsområdet.

Inspektionens verksamhet bestäms förutom av dess instruktion, av för- valtningslagen (1986:223) och verksförordningen (1987: 1100) och av den lagstiftning som reglerar de institut som står under tillsyn.

Finansinspektionens tillsynsområde omfattar främst banker, finansbolag, kreditaktiebolag och andra finansiella institut samt försäkringsföretag. I samband med att EES-avtalet träder i kraft den 1 januari 1994 kommer finansbolagen och kreditaktiebolagen att i fortsättningen benämnas kredit- marknadsbolag.

De övergripande målen för Finansinspektionens tillsynsverksamhet kan sammanfattas i begreppen stabilitet, effektivitet och sundhet. Finansin- spektionen har till uppgift att fortlöpande kontrollera verksamheten hos de finansiella aktörerna och på marknaderna med utgångspunkt i de be- stämmelser som reglerar aktörernas verksamhet. Detta innebär i huvudsak

att Finansinspektionen skall se till att säkerhet och sundhet råder inom till- synsområdet och att förtroendet för de finansiella marknadernas stabilitet och funktionsförmåga upprätthålls.

Finansinspektionens tillsyn är givetvis i första hand inriktad på de finansiella aktörernas verksamhet och marknaderna i fredstid. Det finansiella området är dock avsett att fungera även i olika kris- och krigssituationer. Kravet på säkerhet och sundhet måste därför anses innefatta även en skyldighet för aktörerna att hålla en viss beredskap för sådana situationer.

Enligt sin instruktion ansvarar Finansinspektionen inom den civila delen av totalförsvaret för funktionen Enskild försäkring m.m. enligt beredskaps- förordningen. Denna funktion motsvarar således vad som i fredstid tidigare utgjorde Försäkringsinspektionens tillsynsområde. Det enskilda för- säkringsväsendet består förutom av försäkringsföretagen av försäkringsmä- klare och understödsföreningar. I funktionen ingår också den statliga krigsförsäkringen och den statliga krigsskadeersättningen.

Aktörema på försäkringsområdet företräds av Sveriges Försäkringsför- bund. Inom förbundet finns Försäkringsbranschens Beredskapskommitté med uppgift att i samverkan med Finansinspektionen handlägga bransch- gemensamma beredskapsfrågor.

Företagsledningen har ansvaret för ett försäkringsföretags beredskapsplane- ring. Varje försäkringsföretag skall upprätta en beredskapsplan som inrymmer ett flertal delplaner. Beredskapsplanen granskas av Finansin- spektionen.

2.2. Riksbankens verksamhetsområde

Riksbanken är en myndighet underställd riksdagen. Verksamhetsområdet fastställs dels i regeringsformen och i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, dels i valuta- och kreditregleringslagen ( 199211602).

Riksbanken ansvarar enligt regeringsformen för landets valuta- och kredit- politik och endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Riks- banken skall vidare enligt regeringsforrnen främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Enligt riksbankslagen skall Riksbanken bl.a. ta emot betalningar till och göra utbetalningar för staten. Valuta- och kreditregle- ringslagen ger Riksbanken vissa uppgifter vid kriser och i krig.

Uttrycket valuta— och kreditpolitik har under senare år kommit till mindre användning. I stället talar man om penning- och valutapolitik. Detta hör ihop med att kreditmarknaden har avreglerats och att Riksbanken övergått till att via marknadsoperationer styra penningpolitiken. Egentlig kredit- politik, dvs. användandet av kreditpolitiska regleringar, är avsedd att före- komma endast under krigsförhållanden.

Riksbanken skall enligt regeringsformen främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Som ett yttersta led i uppgiften att ansvara för be- talningssystemet uppträder Riksbanken som lender of last resort, dvs. att ge krediter till bl.a. banker som råkat i likviditetssvårigheter. Denna kreditmöjlighet syftar ytterst till att trygga ett väl fungerande betalnings- system.

Riksbankens verksamhet är av största betydelse för totalförsvaret och Riksbanken skall också planera beredskapen för verksamheten. Verksam- heten utgör inte någon funktion i den mening som avses i beredskapsför-

ordningen. 2.3 Riksbankens beredskapsplanering 2.3. 1 Beredskapsplaneringens organisation

Riksbanken har ansvar för beredskapsplaneringen dels för bankens egen verksamhet vid kriser och i krig, dels för att det finns en effektiv planering för bankväsendet i övrigt. Riksbanken skall i den mån det behövs samråda

med öca och hålla ÖCB underrättad om planeringen på bank- och betalningsväsendets område.

Planeringen för bankväsendet i övrigt bedrivs i praktiken inte av Riks- banken utan av de berörda bankerna. Riksbankens ansvar består i denna del av övervakning av att planeringen sker och att den hålls aktuell. Över- vakningen sker i stor utsträckning genom överläggningar mellan Riks- banken och Svenska Bankföreningen till vilken samtliga banker numera är anslutna, direkt eller indirekt.

Inom Bankföreningen fanns tidigare Bankernas Beredskapskommitté som ansvarade för beredskapsplaneringen på bankområdet. Kommitténs uppgifter har numera i viss utsträckning övertagits av Bankernas Säker- hetskommitté (BSK). De cirka 90 fristående sparbankemas beredskapspla- nering handhas av Sparbanken Sverige, som är representerad i BSK. Riksbanken har utfärdat föreskrifter för bankernas beredskapsplanering (bilaga 2). Dessa fastställdes år 1988 av Riksbanken efter samråd med ÖCB. Föreskrifterna är dock föråldrade och i behov av översyn.

Beredskapsförordningen är av konstitutionella skäl inte tillämplig på Riks- banken. Eftersom motsvarande bestämmelser saknas för Riksbanken utgår banken ändå från förordningen i sitt planeringsarbete.

2.3.2. Målen för beredskapsplaneringen

Planeringen av beredskapen för funktionen Bank- och betalningsväsende syftar till att förbereda denna del av samhället för en kris- eller krigssitua- tion. Med denna utgångspunkt måste planeringen utgå från en bedömning av hur samhället i stort kommer att förändras och vilka konsekvenser detta får för verksamheten inom funktionen.

Inom det civila försvaret utgår man i beredskapsplaneringen för närvaran- de från fyra olika s.k. hotbilder; nämligen — ett strategiskt överfall

— ett väpnat angrepp över kust alternativt landgräns

— en neutralitetssituation och

— en krissituation.

Indelningen följer den programplan för det civila försvaret som har upprättats inom ÖCB och beredskapsplanering skall innefatta förberedelser för dessa hotbilder.

Ett militärt angrepp mot Sverige utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och skall vara den viktigaste utgångspunkten för planeringen. Det skall finnas betryggande beredskap att omedelbart möta ett s.k. strategiskt överfall. Under förutsättning av politisk förvarning skall förmåga också finnas att möta ett väpnat angrepp vid kusten eller land— gränsen.

2.4. Regleringen av Riksbankens funktionsan- svar 2.4.1 Riksbankslagen

Riksbanken skall vid planeringen och genomförandet av sin verksamhet i fredstid beakta de krav som totalförsvaret ställer. Riksbanken är, som tidigare anförts, ansvarig för beredskapsplaneringen av funktionen Bank- och betalningsväsende. Anledningen till att detta ansvar ligger på Riks- banken hänger samman med bankens ansvar att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Riksbanken skall i samband med beredskapsplaneringen samråda med berörda myndigheter, kreditinstitut och andra företag och hålla ÖCB underrättad om planeringen.

2.4.2. Beredskapsförordningen

Som tidigare anförts är beredskapsförordningen formellt inte tillämplig på Riksbanken. Liksom övriga funktionsansvariga myndigheter utgår dock banken från förordningen vid sitt beredskapsarbete.

I beredskapsförordningen finns närmare bestämmelser om olika myndig— heters beredskapsansvar. Förordningen ersatte den 1 juli 1993 bl.a. ledningsförordningen (1986z294) som tidigare reglerade funktionsför- delningen. Före ledningsförordningens tillkomst saknades en övergripande reglering av ledningsstrukturen i fred och i krig för totalförsvarets civila del.

I beredskapsförordningen finns — liksom tidigare i ledningsförordningen — en uppställning över de olika funktionerna inorn totalförsvarets civila del. För varje funktion anges ansvarig myndighet och för flertalet funktioner anges även de övriga myndigheter som har uppgifter inom funktionen. Funktionen Bank- och betalningsväsende finns inte med i denna uppställning. Detta beror på att regeringen — med hänsyn till Riksbankens ställning som myndighet direkt underställd riksdagen — av konstitutionella skäl inte kan bestämma vilka uppgifter Riksbanken skall ha. Regeringen har därför inte ansett sig kunna inkludera Riksbanken i uppställningen. Förordningen innehåller dock en erinran om att Riks- banken är funktionsansvarig myndighet för Bank- och betalningsväsendet.

2.4.3. Fullmaktslagar för Bank- och betalningsväsendet

En fullmaktslag är en lag genom vilken riksdagen med stöd av 13 kap. 6 & eller 8 kap. 7 & regeringsformen ger regeringen rätt — fullmakt — att meddela föreskrifter på områden som annars skall regleras i lag. En fullmakt enligt 13 kap. 6 & gäller enbart när Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller det råder andra extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara. En fullmakt enligt 8 kap. 7 & gäller däremot också vid kriser i fredstid.

Bortsett från den fullmaktslagstiftning som rör det enskilda försäkringsvä- sendet i krig eller vid krigsförhållanden och som för närvarande är föremål för översyn av krigsförsäkringsutredningen (FI 1991:01), finns följande fullmaktslagar för det finansiella området.

Lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden och kungörelsen (1964: 18) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden reglerar frågan om statliga betalningar i krigstid samt vissa frågor rörande betal- ningsmedelsförsörjningen, dvs. landets försörjning med sedlar och mynt.

Lagen (1940:300) angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m.m. (moratorielag) ger regeringen bl.a. möjlighet att under krig eller av krig föranledd kris förordna om anstånd med betalning av skuld, antingen generellt eller för viss skuld eller viss gäldenär.

Enligt lagen (1940:79) om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m.m. vid krig eller krigsfara får regeringen -— efter hörande av riksbanksfullmäktige — bl.a. meddela anstånd med tiden för uppvisande av växel eller check.

Enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering får regeringen — efter samråd med Riksbanken — förordna om valutareglering om Sverige är i krig eller krigsfara. På framställning av Riksbanken kan regeringen även under vissa andra extraordinära förhållanden förordna härom. Valutareglering innebär att vissa s.k. valutatransaktioner inte får ge- nomföras utan Riksbankens tillstånd. Har regeringen beslutat om valuta- reglering får den — efter framställning av Riksbanken — även förordna om kreditreglering. Detta innebär att Riksbanken får besluta om utlånings-

reglering, emissionskontroll, räntereglering och placeringskrav.

Utöver nu nämnda fullmaktslagar finns en annan typ av fullmakt. Regeringen kan i en särskild bestämmelse i en lag, som i övrigt är avsedd att tillämpas i fredstid, ges möjlighet att föreskriva undantag från lagen under förutsättning att riket är i krig, krigsfara eller liknande förhållanden.

Ett exempel på en sådan fullmakt är 10 kap 5 & lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.

2.5. Funktionen Bank- och betalningsväsende

2.5.1. Bank- och betalningsväsendet

I totalförsvarets programplan upprättad inom ÖCB för åren l994/95 - 1998/99 anges målet för funktionen Bank- och betalningsväsende på följande sätt. Nödvändiga betalningar skall i en krigssituation kunna utföras på basis av fredstida tekniska betalningssystem och — om så skulle krävas — utan centralt datorstöd och tjänster från vitala samhällsfunktio- ner. Det ofrånkomliga behovet av kontanta penningmedel och primära banktjänster skall kunna tillgodoses.

Riksbanken skall i en krissituation i tillfredsställande grad kunna till- handahålla sedlar och mynt i hela landet. Betalningar på annat sätt än med kontanter skall kunna utföras inom landet. Allmänheten skall kunna använda sig av bankkonto för sina insättningar och uttag av pengar. Det övergripande funktionsmålet har formulerats av Riksbanken i samråd med funktionens övriga aktörer, jfr bilaga 3.

2.5.2. Sedlar och mynt

Riksbanken skall se till att sedlar och mynt finns i den utsträckning som marknaden efterfrågar. Banken har vad som traditionelltkallas ansvaret för penningmedelsförsörjningen. Detta gäller både i fred, vid kriser och i krig. För denna uppgift har Riksbanken beredskapslager av sedlar och mynt runt om i landet. Administrationen av uppgiften sker genom Riksbankens regionala organisation. Det finns fem regioner med sammanlagt 19 kontor. Riksbanken har dock beslutat att åtta av dessa kontor skall läggas ned. Riksbanken har också möjlighet att ta bankernas och postväsendets tjänster i anspråk.

Postens och bankernas kontor skall i krig — så långt som möjligt —— fungera på samma sätt som i fredstid. Om ett kontor av någon anledning inte längre kan bedriva sin verksamhet får kontoret stängas och verksam- heten skötas av närliggande kontor.

Tillverkningen av sedlar och mynt sker numera vid Tumba Bruk Aktiebo- lag, vilket är ett av Riksbanken helägt dotterbolag. För transporter används i allmänhet Riksbankens egna värdetransportbilar men även posttransporter och värdetransportföretag utnyttjas.

2.5.3. Betalningsförmedlingen

Med betalningsförmedling avses närmast den överflyttning av pengar mellan olika bank- eller postgirokonton som sker med hjälp av de två gireringssystemen postgirot och bankgirot. En viktig beståndsdel i betalningsförmedlingen är den clearing av bankernas tillgodohavanden som sker i Riksbanken — den s.k. riksbanksclearingen.

Enligt gällande bestämmelser har Postgirot i kris- eller krigssituationer en huvudfunktion inom betalningsförmedlingen. För sådana situationer finns planer för att begränsa den centrala driften i Stockholm och utlokalisera postgiroverksamheten. Regeringen har föreslagit att förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot, skall upphävas i samband med att Postverket ombildas till aktiebolag. Om så sker kommer möjligheten till ökad konkurrens troligen att minska Postgirots roll vad gäller statliga myndigheters betalningar.

Postgirot utför betalningar till, från och mellan konton. Det finns cirka 1,9 miljoner postgirokonton och cirka 1,8 miljoner personkonton som admini- streras av postgirot. Personkontona administreras på entreprenad av Nord- banken. Postgirots huvudsakliga verksamhet är förlagd till Stockholm. In- och utbetalningar sker dock till övervägande del vid postkontoren, inklusive postserviceställen i butik, och hos lantbrevbärama runt om i landet. Det finns tillsammans cirka 4 700 kontaktställen för allmänheten. För kris- och krigssituationer finns det, som tidigare anförts, planer för att

begränsa den centrala driften med utlokalisering som följd. Det finns för närvarande cirka 3 000 bankkontor. För bankgirot finns idag ingen alternativ lokalisering. Om den datoriserade verksamheten i Stockholm inte längre kan bedrivas får den läggas ned.

Via bankgirot kan överföringar ske mellan konton i samma eller olika banker liksom betalningar till och från dessa konton. Överförings- och betalningsuppdrag kan lämnas antingen på blankett eller via ADB-media. Transaktionema mellan olika banker utjämnas/kvittas sedan genom den s.k. riksbanksclearingen.

Ett avbrott i datakommunikationema får till följd att riksbanksclearingen upphör att fungera. Bankgirot håller därför på att för bankernas räkning utveckla ett system för en PC-baserad regional clearing vid riksbankskon- tor ute i landet, benämnd CLIKK (Clearing i kris och krig).

Betalningar från staten, kommuner eller kri gsvikti ga företag skall i krigstid ha högsta prioritet och måste alltid kunna genomföras. Detta gäller också utbetalning av löner. Bestämmelser om statliga betalningar finns i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden. Lagen och tillhörande till- lämpningsförordning är föråldrade. Det ingår i utredningsuppdraget att se över denna lagstiftning.

Varje fysisk person skall under krigsförhållanden ha tillgång till ett s.k. P— konto — prioriterat konto — i bank för sina pengar. Detta konto skall kunna disponeras vid vilket bank- eller postkontor som helst. Andra konton än P-kontot skall kunna disponeras endast vid det kontoförande kontoret. Krigshandlingar kan leda till att det inte är möjligt att disponera över medel på andra konton än P—konton.

Extraordinära förhållanden kan kräva att betalningsströmmama till utlandet regleras. Det ankommer i sådant fall på Riksbanken att administrera regleringen. Det krävs dock att bankerna medverkar i den dagliga admi- nistrationen.

2.6. Bank- och betalningsväsendet — andra funktioner

För att kunna upprätthålla beredskap för en tillfredsställande betalningsför- medling är den funktionsansvariga myndigheten beroende av andra funktioner. Riksbanken är för Bank- och betalningsväsendet främst beroende av Postbefordran men även av Transporter, Energiförsörjning och Telekommunikationer.

Postverket är funktionsansvarig myndighet för postbefordran och tele- kommunikationer. Regeringen har föreslagit att Postverket skall bolagise- ras. Post- och Telestyrelsen kommer att bli funktionsansvarig myndighet för postbefordran. Styrelsen kommer även att svara för telekommuni- kationema. ÖCB är funktionsansvarig myndighet för transporter. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) svarar för energiförsörjningen.

Även om distributionen av sedlar och mynt till de lokala riksbankskontoren förutsätts kunna upprätthållas med Riksbankens transportorganisation är postdistributionen viktig för vidaretransporter från riksbankskontoren till post- och bankkontor liksom för försändelser avseende postgiro och bankgiro.

På samma sätt som funktionen Bank- och betalningsväsende är beroende av vissa andra funktioner är den av betydelse för funktionen Utrikeshan- del. Kommerskollegium är funktionsansvarig myndighet för Utrikeshandel. Kollegiet svarar därigenom för regleringen av varuutbytet med andra länder. Riksbanken håller en reserv av utländska valutor och guld i valutapolitiskt syfte. Reserven är alltså inte avsedd för importfinansiering. I funktionen Bank- och betalningsväsende kan betalningstrafiken med utlandet räknas in. Denna betalningstrafik är väsentlig för funktionen Utrikeshandel. Härmed sammanhänger frågor om valutareglering. Ansvaret för denna verksamhet bör inte överflyttas till Finansinspektionen. Verksamheten bör i fortsättningen inte ingå i funktionen Bank- och betalningsväsende. Verksamheten bör kvarstå i Riksbanken.

3 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖR- SLAG

3.1. Beredskapen på det finansiella området 3.1.1 Överflyttningen av ansvaret för funktionen Bank- och be- talningsväsende

FÖRSLAG: Ansvaret för beredskapsplaneringen för funktionen Bank- och betalningsväsende ligger på Riksbanken. Detta innebär bl.a. att Finansinspektionen har beredskapsansvaret endast för en del av sin fredstida verksamhet. Ansvaret för beredskapsplaneringen på bank- och betalningsväsendets område bör därför flyttas från Riksbanken till Finansinspektionen.

Riksbanken planerar för närvarande för kris- och krigssituationer på bank- och betalningsväsendets område. Finansinspektionen utövar tillsyn över samma område. Att två olika myndigheter arbetar med delvis samma uppgifter innebär att myndighetemas resurser och kompetens utnyttjas på ett ineffektivt sätt.

En myndighet med ansvar för viss samhällsviktig verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också vid kriser och i krig om verksamheten då skall upprätthållas. Denna princip kallas inom totalförsvaret ansvarsprincipen. Principen följs inte på det finansiella området.

För att ansvarsprincipen skall gälla fullt ut också på det finansiella området bör tillsynsansvaret och beredskapsansvaret ligga på en och samma myndighet. Detta innebär att ansvaret för beredskapsplaneringen för bank- och betalningsväsendet bör överföras till Finansinspektionen. Riksbanken, Finansinspektionen och ÖCB är ense om att så bör ske. Inspektionen bör inom funktionen samverka med Riksbanken, Postverket och ÖCB.

N är det gäller samverkan mellan Riksbanken och Finansinspektionen är det troligen inte tillräckligt med enbart samråd. Även mera aktiva åtgärder torde bli nödvändiga för en effektiv samordning av beredskapsplaneringen på det finansiella området.

3.1.2. Fördelningen av ansvaret mellan Riksbanken och Finans- inspektionen

FÖRSLAG: Riksbanken bör ha kvar beredskapsansvaret för sin egen verksamhet, medan Finansinspektionen har beredskapsansvaret för bank- och betalningsväsendet i övrigt. Finansinspektionen kommer efter överflyttningen av beredskapsansvaret för bank- och betalningsväsendet att ha beredskapsansvaret för hela sitt tillsynsområde. Funktionema Bank- och betalningsväsende och Enskild försäkring m.m. bör därför slås samman till funktionen Det finansiella området.

I Riksbankens verksamhet är ansvaret för sedlar och mynt, valutareserven och en eventuell valuta- och kreditreglering under krigsförhållanden liksom uppgiften som lender of last resort av direkt betydelse för beredskapsplane- ring på det finansiella området.

Finansinspektionen kommer efter den föreslagna överflyttningen att ha beredskapsansvaret för de funktioner som för närvarande benämns Bank- och betalningsväsende och Enskild försäkring m.m. Funktionema, som motsvarar inspektionens tillsynsområde, bör slås samman till en funktion benämnd Det finansiella området.

3.1.3. Uppläggningen av beredskapsplaneringen

FÖRSLAG: Beredskapsplaneringen inom Finansinspektionen bör läggas på en särskild befattningshavare. Inspektionen bör vid beredskapsplane- ringen för det finansiella området sträva efter översiktlighet. Detalj- planeringen bör ske hos de enskilda instituten.

Finansinspektionens beredskapsplanering när det gäller det enskilda försäkringsområdet utförs för närvarande av en särskild befattningshavare. Även sedan beredskapsansvaret har utvidgats till att omfatta hela det finansiella området bör planeringsarbetet kunna utföras av en befattnings- havare. I ett inlednings- och övergångsskede kan befattningshavaren dock behöva förstärkning. Finansinspektionen bör själv kunna bestämma hur arbetet med beredskapsplaneringen skall läggas upp.

ÖCB har formellt möjligheter att meddela föreskrifter för planeringsarbetet men har inte ansett att det finns behov av sådana föreskrifter. Generellt sett är det dock viktigt att den funktionsansvariga myndigheten inte fördjupar sig alltför mycket i detaljplanering utan strävar efter en översiktlig planering. Detaljplaneringen bör i stället ske hos de olika instituten inom funktionen. Kontrollen av att instituten uppfyller sin del av verksamheten kan ske t.ex. genom överläggningar mellan Finansin-

spektionen och Bankföreningen eller andra centrala företrädare för instituten.

3.1.4. Finansieringen av beredskapsarbetet

De finansiella instituten är skyldiga att upprätthålla beredskap för kris- och krigssituationer. Finansinspektionens kostnader för beredskapsplaneringen bör därför finansieras på samma sätt som den ordinarie tillsynsverksam-

heten, dvs. genom de s.k. tillsynsbidrag som erläggs av de tillsedda instituten — jfr förordningen (1992:1042) om finansiering av Finansin— spektionens verksamhet.

3.1.5. Riksbankslagens bestämmelser om sedlar och mynt

FÖRSLAG: Rubriken till de bestämmelser i riksbankslagen som avser sedlar och mynt bör ändras från Betalningsväsendet till Sedlar och mynt.

De bestämmelser som rör Riksbankens ansvar för landets försörjning med sedlar och mynt återfinns i 5-8 55 riksbankslagen. Rubriken till dessa bestämmelser är Betalningsväsendet. Rubriken är till följd av tidigare lämnade förslag inadekvat och missvisande. Rubriken bör därför ändras till Sedlar och mynt. En rubrik med det innehållet beskriver mer exakt vad reglerna avser.

3.1.6. Riksbankens uppgifter inom andra funktioner

FÖRSLAG: Finansinspektionen bör vara skyldig att samverka med Riksbanken vid beredskapsplaneringen för funktionen Det finansiella området. Samverkansskyldigheten bör framgå av beredskapsförord- ningen, riksbankslagen och inspektionens instruktion. Kommerskollegium bör vara skyldigt att samverka med Riksbanken vid beredskapsplanerin gen för funktionen Utrikeshandel. Samverkansskyldig- heten bör framgå av beredskapsförordningen, riksbankslagen och kollegiets instruktion.

Riksbanken har efter överflyttningen av funktionsansvaret för Bank- och betalningsväsendet uppgifter inom funktionerna Det finansiella området och Utrikeshandel. Riksbanken skall samverka med de funktionsansvariga myndigheterna. Denna samverkansskyldighet bör framgå av beredskapsför— ordningen, riksbankslagen och av respektive funktionsansvari g myndighets instruktion.

Regeringen har i beredskapsförordningens uppställning över funktioner inte tagit med Riksbanken och dess nuvarande funktionsansvar. Orsaken härtill är att regeringen av konstitutionella skäl — Riksbankens verksamhet bestäms av riksdagen — inte kan bestämma vilka uppgifter Riksbanken skall ha. Dessa skäl bör dock inte hindra att Riksbanken finns med i för-

ordningens uppställning och att det där anges att Riksbanken har uppgifter inom funktionerna Det finansiella området och Utrikeshandel, eftersom

uppgifterna ålagts Riksbanken enligt riksbankslagen.

3.2. EES-avtalet och EU

Sommaren 1991 ansökte Sverige om medlemskap i EG och i april 1992 träffades ett avtal mellan EG och EFTA-ländema om att skapa ett gemen- samt ekonomiskt sarnarbetsområde, EES. EG har nyligen ombildats till EU. Ett svenskt medlemskap i EU kan träda ikraft tidigast år 1995 medan EES-avtalet gäller fr.o.m. den 1 januari 1994.

En i sammanhanget viktig fråga är om ett eventuellt EU-medlemskap eller om EES-avtalet påverkar Sveriges möjligheter att i kris- och krigssitua- tioner vidta extraordinära åtgärder för att trygga betalningsförmedlingen och tillgången på sedlar och mynt eller att planera för att sådana åtgärder skall kunna vidtas.

EU befinner sig i en utvecklingsfas. Inom vissa områden finns förslag på nya EU-regler och på andra områden förhandlar man fortfarande om hur det ekonomiska och politiska samarbetet skall utvecklas och fördjupas. Det går därför för närvarande inte att bedöma konsekvenserna av ett EU-med-

lemskap.

EES—avtalet är inte lika bindande som ett EU—medlemskap, eftersom ett deltagande land kan frånträda avtalet t.ex. vid en utrikespolitiskt tillspetsad situation. Avtalet tillåter också Sverige att behålla en separat nationell handelspolitik gentemot övriga världen. Sverige har möjlighet att i kris- och krigssituationer reglera t.ex. valutarörelsema. I praktiken är dock

handlingsutrymmet för ensidiga svenska åtgärder alltmer kringskuret redan genom den långtgående ekonomiska integration som EES-avtalet medför.

Så långt det nu kan bedömas lägger varken EES-avtalet eller ett eventuellt EU-medlemskap hinder i vägen för den föreslagna överflyttningen av ansvaret för beredskapsplaneringen för det finansiella området.

3.3. Nya grepp i beredskapsplaneringen

Den ökade intemationaliseringen och integrationen med framför allt övriga Europa medför att förutsättningama på det finansiella området ständigt förändras. Intemationaliseringen och övriga förändringari samhället ställer stora krav på flexibilitet och lyhördhet hos alla inblandade. För be- redskapen på det finansiella området innebär detta att planeringen inte får vara statisk. Den måste hela tiden anpassa sig till rådande förhållanden. En stor del av den befintliga beredskapsplaneringen är föråldrad och i stort behov av att ses över. Ansvaret för detta ligger främst på den funktionsan- svariga myndigheten men även på de olika aktörerna på det finansiella området.

Ett tecken på vilja att modernisera och rationalisera planeringen av beredskapen är bankernas projekt Nya grepp i beredskapsplaneringen. Projektet beskrivs i en rapport från maj 1993. Projektet startades av arbetsgruppen med uppgift att se över bankernas beredskapsplanering.

I rapporten föreslås en helt ny inriktning för planeringen av beredskapen hos bankerna. Bland annat vill man se över bankernas ledningsfunktion, se till att samtliga banker planerar sin krigsorganisation samt förbättra och modernisera informationen på området. Framförallt vill man att bankernas beredskap anpassas till de stora strukturella förändringar i banksystemet som skett under senare år.

KÄLLFÖRTECKNING

Departementsserien

Ds 1990:57 'Branschglidning i den finansiella sektorn"

Ds 1991:47 "Finansbolagskrisen — en förstudie"

Ds 1992:69 "Fullmaktslagstiftning om valutareglering och kreditreglering" Ds 1992:116 "Ekonomisk och monetär union"

Ds 1993:56 "Moderna betalningsmetoder — En beskrivning och civil-

rättslig probleminventering"

Betänkanden

SOU 1986:22 "Riksbanken och riksgäldskontoret" — Förslag till ny riksbankslag m.m. SOU 1988:29 "Förnyelse av kreditmarknaden" (del 1—5)

SOU 1988:59 "Riksgäldskontoret — från Riksdagens verk till Regeringens myndighet”

SOU 1989:42 "Det civila försvaret"

SOU 1989:72 "Värdepappersmarknaden i framtiden" (del 1-2)

SOU 1989:95 "Riksgäldskontoret — en finansförvaltning i staten" — slutbetänkande av Riksgäldskommittén

SOU 1989:107 "Svensk utrikeshandel i krislägen" SOU 1990:46 "Särskild skatt i den finansiella sektorn"

SOU 1991:2 "Finansiell tillsyn" — Betänkande av utredningen med uppdrag att utreda frågan om den framtida tillsynen över de finansiella instituten och marknaderna

SOU 1991:89 "Försäkringsrörelse i förändring 1" — delbetänkande av Försäkringsutredningen SOU 1992:75 "Ekonomisk politik under kriser och i krig"

SOU 1993:20 "Riksbanken och prisstabiliteten" —- betänkande av Riks- banksutredningen

SOU 1993:95 "Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret" — delbetänkande av Utredningen om lednings- och myndig- hetsorganisationen för försvaret (LEMO)

Propositioner

Prop. 1948 nr 96 ang. förslag till lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att delta vid planläggning av rikets ekonomiska försvarsbe- redskap Prop. 1957 nr 176 förslag till Lag om betalningsväsendet under krigsför- hållanden

Prop. 1981/ 82:179 om administrativ beredskap på arbetsrättens område m.m.

Prop. 1984/85:160 om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret m.m. (ledningsförordningen)

Prop. 1986/871143 "Riksbanken och Riksgäldskontoret" Prop. 1989/90:135 om betalningar till och från utlandet Prop. 1990/91:177 om sammanslagning av bankinspektionen och för- säkringsinspektionen Prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling t.o.m. budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93 Prop. 1992/93:76 om höjd beredskap

Prop. 1992/93:89 om ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinsti- tut med anledning av EES-avtalet, m.m. Prop. 1992/93:90 om ändrad lagstiftning för värdepappershandel med anledning av EES-avtalet, m.m.

Prop. 1992/92:126 om valuta— och kreditreglering

Prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet Prop. 1993/94:38 ang. Postverkets bolagisering m.m.

Övrigt

Riksrevisionsverket, "Betalningsväsendet under krigsförhållanden, Utredningsrapport", Dnr 1985:189 Riksrevisionsverket, "Utveckling av statens betalningssystem", rapport 1992—10-15, Dnr 20—92-0364

Riksrevisionsverket, "Utveckling av statens betalningssystem", rapport 1993-10-13, Dnr 20-93-0353 Riksbanken, Föreskrifter för bankernas beredskapsplanering, 5 maj 1988 Riksbanken, Betalningsväsendet — En funktionsbeskrivning Riksbanken, Skrivelse 7 maj 1992 till Finansdepartementet Riksbanken, EEA and the Financial Services Sectors in Sweden, Occasio- nal Paper 9, september 1993 Skrivelse från Sveriges Ambassad i Helsingfors 25 juli 1991 jämte finsk beredskapslag och förarbeten därtill Rodhe, Knut, Obligationsrätt, 1956 Programplan för det Civila försvaret 1994/95-1998/99 — upprättad inom Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) BSK (Arbetsgruppen med uppgift att se över bankernas beredskapsplane- ring), "Nya grepp i beredskapsplaneringen", maj 1993

BILAGOR

ewp.—

Riksbankens skrivelse den 5 maj 1992 till Finansdepartementet Föreskrifter för bankernas beredskapsplanering Betalningsväsendet — en funktionsbeskrivning Kommittédirektiv Dir. 1993:55

1992-05—07 Dnr 92-7—DIR

Finansdepartementet

1 SAMMANFATTNING

Fullmäktige i riksbanken föreslår i denna skrivelse att regeringen i proposition till riksdagen måtte dels framlägga förslag om att beredskapsplanlägg- ningen för bankväsendet skall överföras från riksban- ken till finansinspektionen dels föreslå härav föran- ledd ändring i riksbankslagen. Den föreslagna ändringen innebär tillika att i lagen anges att riks— banken vid beredskapsplanläggning av sin verksamhet samverkar med finansinspektionen vad gäller bank- och betalningsväsendet och med kommerskollegium vad gäl- ler utrikeshandeln.

2 GÄLLANDE BESTÄMMELSER

I 30 5 första stycket riksbankslagen stadgas att "vid planeringen och genomförandet av riksbankens verksam— het i fred skall de krav beaktas som totalförsvaret ställer". I andra stycket av samma paragraf ålägges riksbanken "att ansvara för beredskapsplanläggningen på bank- och betalningsväsendets område". Riksbanken skall därvid, enligt vad i samma lagrum ytterligare stadgas, samråda med berörda myndigheter, kredit- institut och andra företag och underrätta överstyrel- sen för civil beredskap (ÖCB) om beredskapsplanlägg- ningen.

I förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del (ledningsförord- ningen) indelas myndigheternas verksamhet i totalför- svaret i olika funktioner. 5 s i förordningen upptar ett schema över dessa funktioner. För varje funktion anges där vilken myndighet som ansvarar för dennas beredskapsplanläggning samt beträffande flertalet funktioner även vilka andra myndigheter som kan ha uppgifter inom funktionen. Funktionen "Bank- och betalningsväsende" har dock ej medtagits i detta schema beroende på att regeringen ej ansett sig kunna i en förordning reglera riksbankens ansvar med hänsyn till bankens ställning såsom en riksdagens myndighet.

För att i ledningsförordningen täcka även denna funk— tion har dock i 5 5 andra stycket intagits en erinran om det ovan citerade stadgandet i 30 5 riksbanksla- gen.

I övrigt skall beträffande ledningsförordningen här anges att denna i sin lydelse enligt förordningen (1991:1283) om ändring i ledningsförordningen såsom en särskild funktion upptar "Enskild försäkring m m" med finansinspektionen såsom ansvarig myndighet samt statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigsskade- nämnd såsom myndigheter med uppgifter inom samma funktion.

3 BAKGRUND

3.1 Tidigare utredning

Tidigare gällde enligt 5 5 ledningsförordningen att försäkringsinspektionen var ansvarig planeringsmyn- dighet för funktionen "Enskild försäkring m m" (då betecknad "Försäkringar utom Socialförsäkring m m"). Efter sammanslagningen av bankinspektionen och för- säkringsinspektionen (prop 1990/91:177 NU 44), vilken fastlagts genom lagen (1991:936) med anledning av finansinspektionens inrättande och förordningen (1991:937) med instruktion för finansinspektionen har planeringsansvaret för "Enskild försäkring m m" följt med i den nya myndighetens övertagande av för- säkringsinspektionens uppgifter. Den egendomliga situationen har därmed inträtt att finansinspektionen har beredskapsplaneringsansvar för ena delen av sin verksamhet, försäkringsväsendet, men ej för den andra, bank- och kreditväsendet.

Fullmäktige i riksbanken uppmärksammade den berörda frågan i sitt yttrande över det betänkande som legat till grund för sammanslagning av de båda inspektions- myndigheterna, "Finansiell tillsyn" (sou 1991;2) och framhöll att en fördelning av ansvaret för bered- skapsplanläggningen inom betalningsväsendet borde goras.

Frågan behandlades därefter av den utredning beträf- fande finansinspektionens organisation som gjordes av inspektionens generaldirektör och chef såsom ensam- utredare. I denna utredning uttalades "att flera skäl talar för att beredskapsfrågor inom bankområdet, utom betalningsmedelsförsörjningen, Överförs från riksban- ken till finansinspektionen" (Fi 1991:04 sid 24). I yttrande över denna promemoria har fullmäktige i riksbanken hänvisat till sitt tidigare yttrande och uttalat att det bör "åligga finansinspektionen att följa upp och styra beredskapsplanläggningen i samt-

liga institut som står under inspektionens tillsyn. En förändring i denna riktning bör övervägas i samråd med såväl riksbanken som överstyrelsen för civil beredskap."

Enighet synes alltså råda mellan finansinspektionens ledning och riksbanken att finansinspektionen bör övertaga beredskapsplaneringen för inspektionen underställda institut. Att så sker ligger för övrigt också i linje med den i 4 5 första stycket lednings— förordningen uttryckta allmänna principen att en myn- dighet med ansvar för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också under krig om verksamheten då upprätthållas och i sådant fall svara för de beredskapsförberedelser som behövs.

3.2 Riksbankspromemoria

Tanken på en överföring av planeringsansvaret har därefter diskuterats mellan ansvariga för beredskaps- planering inom riksbanken och finansinspektionens kreditinstitutsavdelning och sedan närmare utvecklats i en i riksbanken utarbetad tjänstemannapromemoria. I denna föreslogs att en ny funktion betecknad "Bank- och betalningsväsende" infördes i schemat över funk- tioner i 5 5 ledningsförordningen med finansinspek— tionen såsom funktionsansvarig myndighet. Detta för- utsatte att ansvaret för denna beredskapsplanläggning samtidigt avlyftes riksbanken genom ändring i 30 5 andra stycket riksbankslagen, vilket tillika måste medföra ändring av 5 5 andra stycket ledningsförord- ningen.

I riksbankspromemorian erinrades emellertid om att riksbanken även efter en sådan överföring av plane- ringsansvaret skulle ha kvar vissa planläggningsupp- gifter för betalningsväsendet, i första hand vad avser betalningsmedelsförsörjningen. Riksbankens upp- gift att ge ut sedlar och mynt måste nämligen omfatta planläggning för att denna skall kunna fullgöras även under kriser och krig. Hen därtill kommer att riks- banken enligt RF 9 kap 12 5 första stycket är ålagd att "främja ett säkert och effektivt betalningsvä- sende" och också genom riksbanksclearingen har det yttersta ansvaret för att kontoöverföringar mellan bankerna kan utföras. Med hänsyn härtill borde, fram- hölls i promemorian, ändringen av 30 5 andra stycket riksbankslagen utformas på så sätt att riksbanken visserligen befriades från ledningsansvaret för funk- tionen men samtidigt ålades att samverka med finansinspektionen inom denna.

Vidare uppmärksammades i riksbankspromemorian att riksbanken under krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden torde komma att ansvara

för valutareglering och därmed att behöva samverka med kommerskollegium i fråga om betalningar i samband med utrikeshandeln. Riksbanken borde därför åläggas att vid beredskapsplanläggning för utrikeshandeln samverka med kommerskollegium såsom ansvarig led- ningsmyndighet för denna funktion. Också detta sam- verkansansvar borde komma till uttryck i 30 5 andra stycket riksbankslagen.

I promemorian upptogs förslag till ändring av 30 5 andra stycket riksbankslagen i enlighet med det sagda. Dessutom framhölls att även postverket hade uppgifter inom funktionen "Bank och betalnings- väsende", vilket borde komma till uttryck genom att postverket i ledningsförordningen ålades samverkan med finansinspektionen inom denna funktion.

3.3 öCB:s ställningstagande m m

Riksbankens förslagspromemoria har delgetts översty- relsen för civil beredskap (öCB) för samråd. öCB har i skrivelse till riksbanken 1992-03-23 biträtt för- slaget att till finansinspektionen överföra ansvaret för beredskapsplaneringen på bank- och betalnings- väsendets område. ÖCB har framfört följande kommentar till detta förslag.

Ansvaret för beredskapsplanläggningen på bank- och betalningsväsendets område åligger i dag riksbanken enligt lagen om Sveriges riksbank. Riksbanken har vidare ett grundlagsgivet an- svar för betalningsväsendet och svarar även för betalningsmedelsförsörjning och penning- och valutapolitik.

Finansinspektionen är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet bl a för tillsyn av bankväsende, finansinstitut och finansiella marknader. Finansinspektionen har dessutom mot- svarande uppgifter vad gäller det enskilda för- säkringsväsendet och är i den egenskapen funk- tionsansvarig myndighet enligt den s k lednings- förordningen (1986:294) för funktionen Enskild försäkring m m.

Förslaget om finansinspektionens övertagande av beredskapsansvaret för bankväsendet och de in- stitut och den verksamhet som är underställd inspektionens tillsyn stämmer, enligt ÖCBs mening, väl överens med den s k ansvarsprincipen. Enligt samma princip behåller inom funktionen riksbanken sitt beredskapsansvar inom betalningsväsendet och för betalningsmedelsförsörjningen m m.

Innan ansvaret för funktionen Bank- och betalnings-

väsende överförs till finansinspektionen med riks- banken som samverkande myndighet, enligt nu aktuellt förslag, måste funktionsansvarets närmare innebörd klargöras och en fördelning av ansvaret mellan finansinspektionen och riksbanken göras med utgångspunkt från ansvarsprincipen. I sam- band härmed bör även konsekvenserna för funktio- nens krigsorganisation på central och regional nivå klarläggas.

I skrivelsen har öCB sagt sig förutsätta att finansinspektionen kommer att disponera erforderliga resurser för det fredstida beredskapsplanläggnings- arbete som följer av funktionsansvaret.

öCB tillägger att det kan förtjäna övervägas att sam- manföra funktionerna "Bank- och betalningsväsende" och "Enskild försäkring m m" till en funktion, t ex "Bank- och försäkringsväsende".

De förslag till ändringar av ledningsförordningen som sålunda kommer att aktualiseras har ÖCB förklarat sig beredd att framföra till försvarsdepartementet.

Förslagspromemorian har vidare överlämnats till finansinspektionens kreditinstitutsavdelning och till beredskapsplaneringsansvariga vid kommerskollegium och postverket. Dessa har under hand meddelat att man tillstyrker att i promemorian framförda förslag föres vidare.

4 FÖRSLAG

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen råder enig- het mellan öCB såsom central förvaltningsmyndighet för ledning och samordning inom totalförsvarets civila del samt finansinspektionen och riksbanken att ledningsansvaret för bank- och betalningsväsendet bör överföras från riksbanken till finansinspektionen. Fullmäktige vill därför föreslå att den gällande bestämmelsen i 30 5 andra stycket riksbankslagen, som ålägger riksbanken detta ledningsansvar, upphäves.

Även därefter skall emellertid riksbanken beredskaps- planera den egna verksamheten. Detta följer av 30 5 första stycket riksbankslagen, som ålägger riksbanken att vid planeringen av verksamheten beakta de krav som totalförsvaret ställer. Riksbanken kommer därmed vid sin beredskapsplanering för betalningsmedelsför- sörjningen att samverka med den för bank- och betal- ningsväsendet funktionsansvariga myndigheten, finansinspektionen. På motsvarande sätt samverkar riksbanken vid sin beredskapsplanering för utrikesbe- talningar/valutareglering med kommerskollegium såsom funktionsansvarig myndighet för utrikeshandeln. En

erinran om denna samverkan föreslås intagen i ett nytt andra stycke till 30 5.

Fullmäktige vill föreslå att den föreslagna ändringen av 30 5 andra stycket riksbankslagen framlägges för riksdagen i proposition.

5 HEMSTÄLLAN

Fullmäktige hemställer

att proposition måtte framläggas för riksdagen med förslag till sådan ändrad ansvarsfördelning i fråga om beredskapsplanläggningen och till sådan samver- kansskyldighet därvidlag som ovan utvecklats. Förslag till författningsändringar bilägges.

På fullmäktiges vägnar:

(ÅAL

an Burenstam Linder /. 577,4172Lz_zg/

In er Kindgren

I beslutet har deltagit Staffan Burenstam Linder (ordf), Gustaf Lindencrona (v ordf), Allan Larsson, Johan Gernandt, Jan Bergqvist, Bengt Kindbom, Inge Carlsson och Thomas Franzén. _ Föredragande har varit Ake Gustafsson.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:l385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrives att 30 5 lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

ugvarande lydelse ö es a en d e 30 5

Vid planeringen och genomförandet av riksbankens verksamhet i fred skall de krav beaktas som totalförsvaret ställer.

Det åligger riksbanken gtt gn- Vid beredskapsplanläggning mMrsdskeesalanläss: vvese V www ww: väsendets område. näryid skgll spektionen vad gäller bank- :iksbanken ; erforderlig ut- och betalningsväsendet strägkning samråda med berörda ch ed komme sko 'um myndigheter, kreditinstitut vad gäller utrikeshandeln. h ndr ö et . Öv s -

sen för civil beredskap skall hållas underrättad om bered- skapsplanläggningen.

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del

Härigenom föreskrives att 5 5 förordningen (1986:294) om led- ning och samordning inom totalförsvarets civila del skall ha följande lydelse.

MW F.ö.reslasanydslss 55

Myndigheternas verksamhet i totalförsvaret hänförs till funk- . tioner enligt följande uppställning. Av uppställningen framgår vilken myndighet som skall ansvara för funktionen och de övriga myndigheter som har uppgifter i denna.

Av särskilda bestämmelser följer Av särskilda bestämmelser att civilbefälhavarnas och läns- följer att civilbefälha— styrelsernas verksamhet ingår i varnas och länsstyrelsernas vissa funktioner utöver vad som verksamhet ingår i vissa framgår av uppställningen. En- funktioner utöver vad som ligt 30 5 lagen (19aazl385) om framgår av uppställningen. Sveriges riksbank åligger det Enligt 30 5 lagen (1988:

riksbanken att ansvara för be— redskapsplanläggningen på bank- och betalningsväsendets område. I lagen (1964:63) om kommunal beredskap och civil- försvarslagen (1960:74) finns bestämmelser om kommunala upp- gifter i fråga om totalförsva- ret. För Sveriges Radio aktie- bolag gäller bestämmelser i ett särskilt avtal mellan staten och bolaget om verksamheten vid krig och krigsfara.

1385) om Sveriges riksbank åligger det riksbanken att gamverka med finansinspek- ' c e- gigm vig pgrggskgpsplan- läggningen på bank- och betalningsväsendets rgs- 've ' s områden. I lagen (l964:63) om kommunal beredskap och civilförsvarslagen (1960:74) finns bestämmel- ser om kommunala uppgif- ter i fråga om totalför- svaret. För Sveriges Radio aktiebolag gäller bestäm- melser i ett särskilt av- tal mellan staten och bo- laget om verksamheten vid krig och krigsfara.

%& svemces RIKSBANK

FÖRESKRIFTER FÖR BANKERNAS BEREDSKAPS— PLANERING

fastställda av riksbankens direktion den 5 maj 1988 efter samråd md över— ' styrelsen för civil beredskap.

ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER 3

ALLMÄNNA MÅL SÄRSKILDA KRAV PÅ ORGANISATIONS- OCH

VERKSAMHETSBEREDSKAP 8 1. kontorsbestånd 8 2. lokalisering, ledningsfunktioner 8 3. förändring av verksamheten 9 4. säkerhet, redovisning 10 KRAV PÅ BANKTJANSTER 10 Inlåning ll Utlåning 11 Betalningsformedlinn 11 clearing 12

PLANERING OCH UTBILDNING 12

I dessa anvisningar redogöres för de uppgifter som i kris och krig åvilar bankväsendet inom totalförsvaret och för de förberedelser som i fred skall vidtas för att dessa uppgifter skall kunna lösas.

Begreppet totalförsvar användes som sammanfattan- de benämning på alla de åtgärder som är nödvändi- ga för att förbereda landets försvar mot yttre hot och samhällets omstaLlning till kris- eller krigsförhållanden. Begreppet omfattar därmed dels det militära försvaret dels totalförsvarets civila del. Den civila delen kommer med denna vida definition strängt taget att omfatta hela det för kris- eller krigsförhållanden omställda samhället. I beredskapssammanhang har den civila delen av totalförsvaret indelats i funktioner. I varje sådan funktion sammanhålles planläggningen för en civil samhällsfunktion som har en sådan specificitet och sådan betydelse att det bedöms erforderligt att utse en särskild myndighet att inom ett sådant område förbereda samhällets omställning till kris- och krigsförhållanden. En av dessa funktioner är "Betalningsväsende".

För funktionen "Betalningsväsende" är enligt riksdagens beslut riksbanken funktionsansvarig myndighet. Detta framgår av 20 5 lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken

(Bankoreglementet) och 5 5 andra stycket förord- ningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del.

För funktionen gäller i första hand lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigs- förhållanden samt kungörelsen (1964:18) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av samma lag. Dessa författningar tar visserligen i första hand sikte på de statliga betalningarna som "skall företrädesvis ske genom anlitande av postgirorö— relsen" (4 & kungörelsen). Men kungörelsen före- skriver också att om postgirorörelsen ej fungerar tillfredsställande, kan myndighet med kassarörel- se komma att öppna checkräkning i penninginrätt- ning (9 5). I övrigt finns bestämmelse om att riksbankens lokala chefer i länen svarar "för att erforderlig samordning =ker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars verk- samhet, som avser att trygga penningmedelsför- sörjningen inom länet" (15 & kungörelsen). Vidare föreskrives skyldighet for penninginrattningar att vid risk för fientlig ockupation undanföra

värden (16 5).

Lagen (1940:300) angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m m (moratorielag) ger möjlighet för regeringen att under krig eller av krig föranledd kris förordna om anstånd med betalning av gäld, antingen generellt eller för viss gäld eller för viss gäldenär. Också andra inskränkningar kan göras när det gäller möjlighe- terna att i olika avseenden göra fordringsrätter gällande. I övrigt skall, med förbigående av den allmänna tjänstepliktslagen och förfogandelagen och övriga allmänna lagar inom det ekonomiska försvaret, blott nämnas att enligt förordningen (1978z706) om länsstyrelsens verksamhet inom det

ekonomiska försvaret har länsstyrelsen till uppgift att allmänt skaffa sig kännedom om och följa utvecklingen av alla förhållanden av betyd- else av styrelsens verksamhet inom det ekonomiska försvaret. Därvid nämnes särskilt att länsstyrel- sens översikter och planer skall främst avse bl a "betalningsförmedling och penningför- sörjning" (3 5).

Beredskapsplanläggningen för funktionen "Betal- ningsväsende" syftar till att förbereda omställ- ningen av denna samhällssektor till kris- och krigsförhållanden. Planläggningen mäste därmed ha sin utgångspunkt i en bedömning av hur samhället i stort kommer att förändras och vilka konsekven- ser detta får för verksamheten inom funktionen. Förutom krigsförhållanden har man därvid anled- ning att uppmärksamma olika typer av krislägen. Ett sådant läge är när allvarliga internationella motsättningar råder utan att krig i Sverige eller omvärlden brutit ut (forkrigsskede). En annan krissituation är när krig råder i omvärlden utan att Sverige beröres av krigshandlingar (neutralitetsläge). Ett tredje slag av kris är ett läge när utan krig i omvärlden importen av för den svenska försörjningen viktiga varor minskat väsentligt (fredskris). Dessa olika lägen medför påfrestningar av olika slag och olika långtgående inom funktionen. Redan i en fredskris kan handelshinder medföra att viktiga komponenter och varor inte finns tillgängliga. Det kan uppstå svårigheter att hålla datorerna i gång. I ett neutralitetsläge kan mobiliseringar och kanske även vissa befolkningsomflyttningar förväntas med de personalsvårigheter detta medför samtidigt som rörelsen kan drastiskt minska vid vissa bankkontor medan den återigen ökar vid andra. I en krigssituation tillkommer ytterligare osäker

distribution, svårigheter med teletrafik, skador på lokaler och avgång av personal.

AIJHÄNNA HÅL

De primära målen för funktionen "Betalningsväsen- de" kan sägas vara att under kris och krig kunna

- tillgodose behovet av sedlar och mynt över hela landet: samt

- möjliggöra betalningar utan användande av kontanta medel.

Planläggning för kris och krig innebär med nödvändighet att prioriteringar måste göras. För betalningsväsendets del göres därvid den avvägningen att i forsta hand betalningar skall kunna utföras. Detta är nödvändigt för att det ekonomiska Livet över huvudtaget skall kunna fortgå.

Vad därvid sägs om att behovet av sedlar och mynt skall tillgodoses över hela landet ar i första hand riksbankens ansvar. Riksbankens kontor planlägges for att upprätthålla verksamheten under krig och krig och där upprätthålles en decentraliserad lagring av sedlar och mynt i en omfattning som bedömes tillräcklig för att kunna möta också de stora anspråk på ökad kassahällning som kan väntas uppkomma i en kris- och krigssitua— tion. Distribution från riksbankskontoren

kan antingen ske med postens krigsdistribu- tionslinjer eller organiseras på annat sätt.

I kravet på att sedel- och myntbehov skall tillgodoses över hela landet ligger emeller- tid även att bankerna måste planlägga for att upprätthålla verksamheten vid kontor med sådan geografisk fördelning att tillfreds- ställande täckning åstadkommes.

Ett primärt krav är också att betalningar skall kunna ske mellan bankkonton liksom till och från sådana utan att kontanta medel behöver användas. Härför erfordras i sin tur

att den nödvändiga kontostocken inom bankvä— sendet underhållas så att betalningar mellan kontona kan utföras.

Planläggningen syftar vidare till att åstadkomma sådan beredskap inom bank- och betalningsväsendet att detta inte bara skall under kris och krig kunna nå de primära målen utan även - i den utsträckning förhållandena så påkallar - kunna

- ta emot inlåning;

bevilja angelägna krediter; förvalta beviljade krediter; utföra utlandsbetalningar; upprätthålla värdepappershandel.

Utförandet av betalningar genom kontanter och genom kontoöverföringar har angivits som primära mål för bank— och betalningsväsen- det. Vid sidan härav skall emellertid också de sedvanliga uppgifterna inom bankväsendet kunna utföras: lämnande av krediter, ut— landsbetalningar och värdepappershandel. Inlåning skall kunna upprätthållas i den omfattningen att alla kunder skall kunna använda ett konto. Betydande förändringar inom dessa områden kan emellertid förutses. Utvecklingen härvidlag blir beroende på typen av krigs- eller krisläge och på de prioriteringar som föranledes härav. Kredit- efterfrågan och kreditallokering kan dras- tiskt förändras. En handelskris påverkar frekvensen av utlandsbetalningar. Bankernas verksamhet kan också påverkas av de regle- ringar i olika avseenden som i sådana lagen kan framtvingas. Allmänt kan därför blott sägas att samtidigt som krav måste ställas på att bankverksmheten skall kunna upprätt— hållas också i de avseenden varom nu är fråga, kan planeringen härför inte gå så mycket i detalj utan måste snarast inriktas på att upprätthålla största möjliga flexibi- litet för olika lägen.

SÄRSKILDA KRAV PÅ ORGANISATIONS- OCH VERKSAMHETS— BEREDSKAP

Uppfyllandet av angivna mål ställer följande krav på bankernas beredskap:

1. Bankerna skall under krig upprätthålla sin verksamhet vid så många kontor att behovet av banktjänster blir tillgodosett över hela landet.

Bankerna bedöms som krigsviktiga företag. Det innebär att varje bankföretag blir registrerat av överstyrelsen för civil beredskap såsom sådant. Registreringen medför att bankföretagen kommer att priori- teras när det gäller telekommunikationer och arbetskraft. Detta medför i sin tur en skyldighet för bankerna att upprätthålla verksamhet under krig. Planläggningen härför skall bedrivas på ett sådant sätt att kontor kommer att finnas i alla områden av landet med en täthet som ter sig rimlig med hänsyn till befolkningsunderlag och ekonomisk verksamhet. En allmän riktpunkt kan härvid vara att ett befolkningsunderlag om 6 000 personer skall ha tillgång till bankkontor; ett eller flera. Strävan att sålunda någor- lunda jämnt täcka hela landet liksom önske— målet att förlägga kontoren i lämpliga och såväl skyddade kontorslokaler som möjligt måste tillåtas skjuta fredstida affärs- intressen åt sidan. I görligaste mån bör man dock söka någorlunda behålla balansen mellan de olika bankinstituten i förhållande till deras fredstida rörelse.

2. De bankkontor som kan fortsätta sin verksamhet under krig förutsättes kvarligga i fredstida lokaler. Planläggning skall göras för att vid behov förstärka ledningsfunktioner och för att kunna överföra dessa från huvud-, central— och regionkontor till skyddade kontor.

Utgångspunkten för krigsplanläggningen skall vara att kontoren kvarstannar i sina freds- tida lokaler. Inga anspråk ställs på att bankerna skall skaffa tillstånd för att under krig få ta i anspråk särskilda lokaler

för verksamheten. Det kan emellertid vara lämpligt att vid planläggningen ta ut repli- kontor så att vid krigsskador verksamheten kan överflyttas från ett kontor till ett annat. Vid planläggningen skall personalens behov av skydd beaktas.

Särskilda åtgärder erfordras för att under krigsförhållanden säkra ledningsfunktioner— na. Varje bankinstitut bör förbereda sig härför. Huruvida detta innebär uttagning av ett särskilt krigshuvudkontor eller att man decentraliserar ledningsfunktioner på olika nivåer, till olika krigskontor i landet ankommer på bankledningen att bestämma.

3. Det krigsorganiserade banksystemet skall kunna tillgodose allmänhetens mest angelägna behov av banktjänster. För att detta skall bli möjligt med starkt begränsade personalresurser, icke fungerande maskinella hjälpmedel samt svåra kommunikationsförhållanden och krigsstörningar i övrigt måste verksamheten mycket starkt begränsas och förenklas. Detta kraver hårda prioriteringar. Viktigt är också att övergången till krigsorgani- sation kan ske med största möjliga flexibilitet. Samtidigt som man i vissa avseenden arbetar fredstida genom att utnyttja de tekniska hjälpmedel som ännu fungerar bör man alltså kunna i andra avseenden övergå till förenklad verksamhet, baserad på förberedda krigsrutiner.

Hur verksamheten egentligen kan te sig i en krigssituation är omöjligt att förutse. Planläggningen måste därför eftersträva största möjliga flexibilitet så att versamheten kan anpassas såväl till en krigssituation med förhållandevis ringa störningar av verksamheten som till mera svåra lägen. Det övergripande målet att för hela landet tillgodose de allra mest angelägna behoven av banktjänster måste emellertid hållas i sikte. Skall detta tillgodoses måste mycket hårda prioritering- ar kunna göras. Fredstida verksamhetsgrenar lägges ned. Maskinstödda fredstida rutiner överges för manuella rutiner. Konkret måste detta få innebära en reduktion av antalet konton och förberedandet av nya rutiner för

betalningsförmedling. Särskild uppmärksamhet måste ägnas just åt sistnämnda frågor, eftersom sedvanligt datorstöd ej kan beräknas vara tillgängligt.

4. Bank skall också under krigsförhållanden upprätthålla en försvarlig säkerhetsstandard i fråga om förvaring av värden och brottsförebygg- ande åtgärder.

Om till följd av bristande personella och maskinella resurser eller krigsstörningar i övrigt redovisningen ej kan upprätthållas på föreskrivet sätt skall förekommande affärs- händelser löpande noteras så att i efterhand en fullständig redovisning kan sammanställas.

Inga förberedelser finns gjorda för dispenser från bankrörelselagen. Detta innebär att bank även under krigsför- hållanden måste efterföljä lagens bestämmelser liksom bankinspektionens föreskrifter i olika avseenden så långt detta överhuvudtaget är möjligt. Vid de förenklingar som i olika avseenden blir nödvändiga måste särskilt uppmärksammas att banken behåller en försvarlig standard i fråga om säkerhet. Vad detta innebär får väsentligen överlämnas till bankens egen bedömning. Blir säkerheten undermålig kan det bli nödvändigt att lägga ned kontor även om detta leder till att behovet av bank- service ej blir tillfredsställande tillgodo- sett i något område.

I fråga om redovisning uppställes den principen att anteckningar måste göras så att i efterhand en komplett bokföring kan sammanställas.

KRAV PÅ BANKTJÄNSTER

Ovannämnda krav innebär att planläggningen skall bedrivas på sådant sätt att vid kris eller krig möjlighet kommer att finnas i fråga om

- för fysiska personer att begagna i vart fall ett bankkonto (P-konto);

- för P-kontohavare att vid samtliga bank- och postkontor med bankservice göra insättningar till och uttag från detta konto;

- för juridiska personer att hålla checkräkning;

Utlåning

- att lämna lån mot beredskapsgaranti och att jämväl i övrigt vara beredd att prioritera långivning för främjande av landets försörjnings— och krigsberedskap;

Betalningsförmedling

- att vid varje bankkontor göra blankettinbetal- ningar via bankgirot till bankgiroanslutna bankkonton;

- att göra blankettgireringar via bankgirot;

- att - under förutsättning av tillgängliga personella resurser - mot avlämnande av listor eller disketter göra massbetalningar till personliga bankkonton;

— att vid samtliga bankkontor lyfta s k förmånsbetalningar mot företeende av förmånsbevis och avlämnande av förmånskvitton;

- att via PC-rutiner cleara regionalt mellan banker och posten.

PLANERING OCH UTBILDNING

Beredskapsplaneringen för bankväsendet verkställes av bankerna i samråd med riksbanken som funktionsansvarig myndighet.

På bankerna ankommer likaledes att svara för att den personal som i fredstid arbetar med bered- skapsförberedelser utbildas och i erforderlig mån övas. Bankerna skall likaledes tillse att den personal som skall tjänstgöra under kris och krig informeras och övas för att kunna fullgöra då förutsedda förändrade arbetsuppgifter.

Bankerna svarar sjalva för sin beredskaps- planering. Som funktionsansvarig myndighet åligger det emellertid riksbanken säväl att tillse att erforderlig planering sker som att samordna denna med den allmänna plan- läggningen inom totalförsvaret. Riksbanken är för den skull ålagd att i sin verksamhet hålla erforderligt samråd med överstyrelsen för civil beredskap.

Ett viktigt led i beredskapsförberedelserna är utbildningen av personal i första hand den personal som i fredstid sysslar med beredskapsförberedelser. Därutöver skall emellertid all personal som kan komma att tjänstgöra under kris och krig förberedas för att då kunna utföra de arbetsuppgifter som kan komma att åläggas densamma. I flertalet fall erfordras ingen särskild utbildning härför; personalen utför samma uppgifter som i fredstid. Men i den mån som förändrade arbetsrutiner kan förutses måste personalen utbildas och övas härför.

Genom dessa föreskrifter upphäves riksbankens anvisningar 1976-12-01 för beredskapsplanläggning av verksamheten vid kreditinstitut.

BETALNINGSVÄSENDET

- en funktionsbeskrivnhg

(Minou efter en mmm m.. I ee.- bend med översyn av W&evm bmm—)

INNEHÅLL l Funktionens innehåll och mål 2 Aktörer inom funktionen (myndigheter, organisatio-

ner och företag) och deras verksamhet i fredstid

2.1 Riksbanken

2.1.1 Penningmedelsförsörjningen 2.1.2 Valutaregleringen

2.2 Posten 2.2.1 Postdistribution 2.2.2 Postens kassaverksamhet 2.2.3 Postgirot

2.3 Bankväsendet 2.3.1 Bank- och kreditväsendet 2.3.2 Bankgirot

2.4 Värdepapperscentralen VPC AB 2.5 PenningmarknadsCentralen PmC AB 3 Krigsorganisation

3.1 Riksbanken 3.1.1 Betalningsväsendet 3.1.2 Utlandsbetalningar

3.2 Posten 3.2.1 Postdistribution 3.2.2 Postens kassaverksamhet 3.2.3 Postgirot

3.3 Bankväsendet 3.3.1 Bank- och kreditväsendet 3.3.2 Bankgirot

3.4 Värdepapperscentralen VPC AB 3.5 PenningmarknadsCentralen Pmc AB 4 Utvecklingstendenser och problem 4.1 Penningmedelsförsörjningen 4.2 Distansbetalningar 4.2.1 Postgirot 4.2.2 Bankgirot

4.3 Datorberöendet

Avgränsning av funktionen Betalningsväsende

Postverkets uppgifter inom funktionen Betal- ningsväsende

Avgränsningen mellan kommerskollegium och riks- banken inom funktionen Utrikeshandel

Planeringsansvaret för den allmänna ekonomiska politiken under kris och krig

Vissa ledningsfrågor Ledningsfrågor på central nivå Ledningsfrågor på högre regional nivå

Ledningsfrågor på lägre regional nivå

V svsnmes mxsamx

_Å. Gustafsson, UW 1989-03-23

FUNKTIONS BESKRIVNING BETALNINGSVÄSENDE 1 Funktionens innehåll och mål

Sammanfattat i en mening kan funktionens mål sägas vara att betalningar skall kunna utföras i kris och krig. Detta innebär i sin tur gtr ett fungerande bank—, kredit- och postväsende måste finnas, arr utlandsbetalningar skall kunna utföras med vad detta innebär i fråga om förvaltning av valutareserv samt övervakning och reglering av utlandsbetalningarna och yrrerst at; en ekonomisk politik, anpassad till föreliggande situation, kan föras.

I stort synes funktionen böra avgränsas så att planering sker för att hålla de tekniska möjlighe- terna öppna för att utföra betalningar och lämna bank- och kredittjänster. Finans- och kreditpolitik bedömes ej falla under funktionen.

2 Aktörer inom funktionen (myndigheter, organi- sationer och företag) och deras verksamhet i fredstid 2.1 Riksbanken Riksbanken är enligt regeringsformen rikets central- bank med ansvar för valuta- och kreditpolitik och med uppgift att ”också främja ett säkert och effek-

tivt betalningsväsende". Riksbanken är icke under- ställd regeringen utan är enligt regeringsformen "myndighet under riksdagen”.

Såsom mål för riksbankens verksamhet inom betal- ningsväsendet har uppställts att riksbanken skall svara för utgivning och försörjning av sedlar och mynt samt verka för ett effektivt betalningssystem. Därvid skall riksbanken tillmötesgå postens och bankernas behov av betalningsmedel av rimlig kvali- tet samt ha en god beredskap för extraordinära förhållanden. Riksbanken skall likaledes främja betalningssystem som ger låga totalkostnader och som fyller rimliga säkerhetskrav.

Riksbanken för därjämte penning- och valutapolitik inom ramen för den ekonomiska politiken, vilket bl a innebär att riksbanken placerar valutareserven och administrerar valutaregleringen. Riksbanken överva- kar penning- och valutamarknaderna och fullgör i övrigt de uppgifter som åligger en centralbank eller som statsmakterna beslutar om.

I riksbanken finns, utöver avdelningar för administ- ration och revison ett par s k sekretariat, tre avdelningar med olika uppgifter vid utformande och genomförande av riksbankens ekonomiska policy, en utrikesavdelning som förvaltar valutareserven, en valutaavdelning som genomför valutaregleringen samt en betalningsmedelsavdelning. 2.1.1 Penningmedelsförsörjningen Betalningsmedelsavdelningen svarar för uppgiften att ge ut sedlar och mynt och försörja landet härmed. För denna uppgift står till förfogande en särskild

enhet vid riksbankens huvudkontor samt åtta region- kontor. Under regionkontoren finns elva kassakontor och tre sedeldepåer. Under 1989 kommer dock kassa- kontoret i Kalmar att ersättas med en sedeldepå och sedeldepån i Norrköping att läggas ned.

Betalningsmedelsavdelningen försörjer landet med sedlar och mynt på så sätt att riksbanken med sina egna värdetransportbilar för sedlar från sedeltryc- keriet i Tumba och mynt från myntverket i Eskilstuna till regionkontor, kassakontor och sedeldepåer (för mynt användes även allmänna transporttjänster). Kontors- och sedeldepåorganisationen står öppen för post och banker som där hämtar sedlar och mynt och lämnar in överskott och nedslitna sedlar. För dessa transporter används posttransporter, bankernas egna fordon samt transporttjänster utförda av värdetrans- portföretag.

Kontorsorganisationens uppgift i betalningsmedels- försörjningens tjänst blir sålunda att hålla lager av sedlar och mynt, samt lämna ut och ta emot liksom att sortera inkommande sedelmaterial så att brukbara sedlar åter utlämnas och utslitna sedlar förstöres.

2.1.2 Valutaregleringen

Valutareglering har i fredstid upprätthållits för att nå de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken. Regleringen har i grova drag inneburit att alla betalningar mellan Sverige och utlandet går genom det svenska bankväsendet. s k löpande betalningar (betalningar för export och import samt tjänstebetalningar och betalningar av räntor och annan avkastning) är fria medan kapital- betalningar får utföras endast när detta är medgivet i allmänna dispenser eller särskilda tillstånd från

riksbanken. I årets finansplan i vilken fullmäktige instämt har emellertid uttalats att valutareglering- en skall i allt väsentligt avvecklas men att mojlig- heten till valutareglering skall behållas i bereds-

kapssyfte.

Regleringen administreras av riksbankens valutaav- delning jämte de 5 k valutabankerna vilka utgöres av samtliga affärsbanker utom en, några sparbanker samt postverket. Valutaavdelningen meddelar allmänna dispenser från valutaförfattningärnas förbud och prövar enskilda framställningar om tillstånd samt upprätthåller allmän kontroll och statistikföring inom regleringsområdet. Valutäbankerna registrerar samtliga betalningar till och från utlandet och svarar för att endast sådana betalningar utföres som enligt uppgift från den betalande eller betalnings— mottagaren faller inom av riksbanken medgivna kate—

gorier. 2.2 Posten

Posten har ca 66 000 anställda och ger service åt samtliga 8,4 miljoner invånare i Sverige fördelade på 3,7 miljoner hushåll samt till 500 000 företag.

Den postäla verksamheten bedrivs inom 29 regioner, som var och en har eget resultatansvar.

2.2.1 Postdistribution

Post, pengar, paket etc transporteras över landet enligt önskemål från kunderna. Målsättningen är att befordra normalbrev så att de kommer fram dagen efter det de postats. Beträffande paket kan kunden i princip bestämma befordringstäkten till ett eller

flera dygn.

Transporter sker med egna fordon, entreprenörer, järnväg eller flyg.

2.2.2 Postens kassaverksamhet

Postens kassaverksamhet har ett servicenat som består av 2 200 postkontor och 2 700 lantbrevbärare.

Vid postkontoren och hos lantbrevbärarna kan i huvudsak följande kassa- och banktjänster utföras:

— in- och utlämning av försandelser

- inbetalningar över postgiro och personkonto — inbetalningar via postanvisningar

- utbetalningar av olika slag (postgiro, personkon— to, postanvisningar, statliga och kommunala for- måner, bidrag och ersättningar m m)

- insättningar, uttag på konton i PKbanken

- läneverksamhet for PKbanken.

2.2.3 Postgirot

Postgirots verksamhet består i huvudsak av tre delar:

- den egna postgirorörelsen med ca 1,5 miljoner kon- ton

- personkontoverksamhet på entreprenad åt PKbanken med ca 2 miljoner konton

- sparkonton på entreprenad åt PKbanken med ca 4,6 miljoner konton.

Postgirorörelsens uppgift är att förmedla betal- ningar. Verksamheten sker huvudsakligen i Stockholm med ca 5 500 anställda. Basservicen innefattar inbetalningar, utbetalningar och gireringar till,

från och mellan postgiro/personkonton. Postgirot ombesörjer även utlandsbetalningar.

Postgirot erbjuder även andra tjänster såsom in- och utbetalningsservice, fakturabetalningsservice, skattegiro, hyresredovisning och koncernredovisning.

Under en vanlig dag sker 1,8 miljoner transaktioner med en omsättning på 24 miljarder kr.

2.3 Bankväsendet 2.3.1 Bank- och kreditväsendet

Sedan alla banker, d v s affärsbanker, sparbanker och föreningsbänker, numera har rätt att bedriva all slags bankrörelse, har konkurrensen inom bankvärlden vuxit. Detta har i sin tur medfört långtgående strukturförändringar, varvid antalet banker kraftigt har minskat genom fusioner. Hest markerad har fu- sionsverksamheten varit bland sparbankerna där antalet sparbanker i dag blott är en fjärdedel av

1950-talets sparbanker.

Antalet affärsbanker är 24, varav 14 är svenskägda. Av de senare är 11 privatägda aktiebolag. Sparban- kernas Bank och Föreningsbankernas Bank är affärs-

banker för sparbankerna respektive föreningsbanker-

na.

Sparbankerna är i rättsligt hänseende stiftelser och styrs av sina huvudmän, av vilka halva antalet väljs av de kommuner där de verkar, och övriga väljs av huvudmännen själva bland sparbankernas inlåningskun- der. Det egna kapitalet byggs upp av vinstmedel. Av de ca 120 sparbankerna svarar de 10 största för 75!

av den totala omslutningen. Det är synnerligen stora skillnader i storlek sparbankerna emellan.

Föreningsbankerna vill med rörelsens nya profil markera att man är en kooperativ bank, öppen för alla. Medlemsskap i en lokal föreningsbank är möj- ligt för alla. I en regional föreningsbank antas endast lokala föreningsbanker och organisationer med anknytning till jordbruket. Det finns 12 regionala föreningsbanker och ca 390 lokala.

Bankerna skaffar sina medel främst genom inlåning från allmänheten d v s hushåll, företag, kommuner

m m. Så får t ex 2.5 miljoner löntagare sin lön utbetald enbart genom affärsbankerna. Bankerna erbjuder särskilt gynnsamma villkor för inlåning i stora poster s k specialinlåning, som uppgår till ca 15* av den totala inlåningen.

Inlåning från allmänheten och bankcertifikat utgör ca sot av affärsbankernas totala skulder. Av spar- bankernas skuldsida i balansräkningen utgör allmän- hetens inlåning Bot och hos föreningsbankerna 90t.

Av affärsbankernas medel används ungefär hälften för utlåning till allmänheten. En annan stor post på tillgångssidan - ca 20% - utgörs av svenska stats- papper och obligationer även sedan placeringskravet upphört. Sparbankerna har sot av sina medel placera- de i utlåning till allmänheten. I motsats till affärsbankerna har sparbankerna en mycket begränsad utlåning i utländsk valuta. Föreningsbankerna har 508 av medlen utlånade till allmänheten och 258 placerade i statspapper och obligationer. 50% av utlåningen utgörs av reverslån mot pantbrev i jord- bruks- och bostadsfastigheter.

I bankernas rörelse ingår också en rad finansiella och rådgivande tjänster, såsom handläggning av emissioner, värdepappershandel, betalningsförmedling i olika former m m. Genom att ombesörja betalningar till och från utlandet, lösa kreditbehov i samband med export och import samt bedriva handel med ut- ländska valutor, spelar bankerna en betydande roll för Sveriges utrikeshandel.

2.3.2 Bankgirot

Bankgirots uppgift är att ge betalningsservice till bankerna och deras kunder. I bankgirot kan betal- ningar föras mellan bankkonton liksom betalningar till och från bankkonton. För bankerna innebär bankgirot att inlåning skapas eller bibehålles i banksystemet.

Blankettbetalningar och databetalningar är i stort sett lika många. Huvuddelen av databetalningar är s k kontoinsättningar, d v s massbetalningar från få avsändare till privatpersoner (löner, barnbidrag, sjukersättningar, pensioner, aktieutdelningar etc).

I autogirot dras automatiskt belopp på förfalloda- garna från betalarnas bankkonton till mottagarens konto. Detta gäller från såväl privatpersoners som företags bankkonton.

Leverantörsbetalningar, är en datarutin i kraftig utveckling. Den innebär att främst stora och medel- stora betalare lämnar betalningarna direkt till bankgirot på datamedia. Bankgirot bevakar betal- ningsdagarna och överför betalningarna till motta-

garna.

Blankettbetalningarna består huvudsakligen av van- liga s k girerings- och inbetalningsblanketter. Betalarna lämnar in dem på sina bankkontor. Därifrån vidarebefordras de till bankgirot. En del av blan- ketterna består av sk OCR-avier där informationen är optiskt läsbar. Mottagarna får redovisning på data- media.

Bankgirot har också en utbetalningsrutin för betal- ningar till kunder utan bankgiro.

Bankgirot förmedlar skatter, bl a genom det 5 k skattegirot som är en rutin där förfallodagarna bevakas.

Genom bankgirot sker clearingen mellan bankerna, dvs avräkningen av transaktioner utförda för andra bankers räkning. Detta sker via teletransmission eller på magnetband.

På entreprenad utför bankgirot viss databehandling och registreringsservice för enskilda banker eller andra kunder. En viktig entreprenaduppgift är över- vakning och avstämning av Bankomat-systemet.

2.4 Värdepapperscentralen VPC AB (VPC)

VPC är för närvarande i första hand ett centralt registerförande serviceorgan för närmare 500 aktie- bolag inom ramen för systemet för förenklad aktie- hantering. På grundval av värdepappersregistreringar framställer VPC aktieböcker och förändringsstatistik för bolagen och redovisar utdelningar och emissions-

rättigheter till aktieägarna.

Vid den dagliga omregistreringen av ägandeförhållan- den makulerar och avregistrerar VPC flera tusen

överlåtna aktiebrev och utfärdar i stället nya aktiebrev som är utfärdade på de nya ägarna.

Enligt riksdagens principbeslut skall VPC - troligt- vis under hösten 1990 - övergå till ett kontobaserat äktiesystem. Då ersätts aktiebrevshanteringen med bokföringstransaktioner. De i första stycket nämnda funktionerna blir i princip oförändrade frånsett att även fondaktier och emissionsrättigheter kommer att redovisas i form av insättningar på aktieägarnas

värdepapperskonton.

VPC ger i dag samma service som för aktier för bortåt 500 andra värdepapper (de flesta räntebäran- de). Aven dessa skall infogas i det nya kontobasera-

de värdepapperssystemet.

I det nya systemet kommer bankerna och fondhandels- bolagen att vara "kontoförande institut". Detta innebär att de skall utgöra förmedlande länk mellan VPC och värdepappersinnehavarna vid bl a omregistre- ringar av värdepappersinnehav. Av dessa utgör de flesta resultatet av fondhandelsaffärer.

Verksamheten är helt baserad på användning av ADB för både de dagliga omregistreringarna och de på basis av registren verkställda redovisningarna. I det nya kontobaserade systemet kommer omregistre- ringstransaktioner och uppgifter om förvaltarre- gistrerade innehav att överföras från de kontoföran- de instituten till VPC via ett speciellt datanät. Transaktionerna skall skyddas genom kryptering och säkerhetssigill.

Den svenska penning- och obligationsmarknaden har utvecklats mycket snabbt under 1980-talet. Den är handelstekniskt välutvecklad och kan beskrivas som en marknad där 5 k "market makers" via informations- system ställer köp- och säljpriser till allmänheten och erbjuder hög likviditet i de papper som handeln bedrivs i. Den dagliga omsättningen, som tidvis kunnat uppgå till ca 50 miljarder ligger nu omkring 10 miljarder. Affärsavsluten görs upp per telefon och innebär att på standardiserade dagar efter affärsdagen värdepapper utväxlas mot likvid. Större delen av de omsatta papperen utgörs av skuldebrev utfärdade av svenska staten och bostadsinstituten. Dessa är utfärdade i fysisk form. Detta medför risker och praktiska svårigheter särskilt när om- sättningshastigheten är hög och samma papper säljes flera gånger samma dag. Oundvikligen måste då flera parter i överlåtelsekedjan acceptera betydande kreditrisker genom att betalning måste ske innan skuldebrevet överlämnas. Allmänt kan sägas att omsättning av fysiska värdepapper inte längre svarar mot de volymer och den omsättningshastighet som karaktäriserar dagens penningmarknad.

För att komma tillrätta med nämnda olägenheter har riksbanken tillsammans med bankerna, fondkommis- sionsbolagen, riksgäldskontoret, stadshypotekskas- san, försäkringsbolag och AP-fonderna bildat ett aktiebolag (PenningmarknadsCentralen Pmc Aktiebolag) för att genom ett datorbaserat penningmarknadssystem hantera kreditmarknadsinstrument med riksbanken som s k ”lender of last resort". Systemet skall avse kreditmarknadsinstrument som ges ut av riksbanken, riksgäldskontoret, bostadsfinansierande kreditaktie-

bolag och stadshypotekskassan samt sådana värdepap- per som bedömes vara utan kreditrisk och ges ut av annan emittent om de är avsedda för allmän omsätt- ning på kreditmarknaden.

Tanken är att en emittent skall ge ut ett enda skuldebrev för varje lån på lånets hela belopp (globalobligation/enhetsbrev). Pmc:s uppgift blir att vara depåförvaltare för detta och att tillhanda- hålla ett s k book-entrysystem, dvs ett system för kontoföring av rättighetshavare. Detta innebär att den som placerar i lånet blir noterad härför i en databas, där sedan omsättningar av äganderätt och pantsättningar fortlöpande registreras. Systemet skall främst omfatta avistaaffärer men även forward- och terminsaffärer i anslutna kreditmarknadsinstru—

ment.

Det nya penningmarknadssystemet syftar till att säkerställa att registrering av rättigheter hos PmC och utväxling av likvider genom betalningsutjämning i riksbanken skall kunna ske samtidigt. Därigenom bör man kunna undanröja dagens hanteringsrisker på penningmarknaden och få till stånd rationella, enkla och säkra rutiner för emission, inlösen och avstäm-

ning. 3. lrigsorganisation 3.1 Riksbanken

Riksbanken skall upprätthålla sin verksamhet under krig. Verksamheten är avsedd att i första hand bedrivas i fredstida lokaler. För huvudkontoret förberedes dock lokaler på annan ort för ett krigs- huvudkontor. Höjlighet finns också för;riksbankens

ledning att om regeringen och riksdagens krigs- delegation lämnar stockholm åtfölja dessa till central ledningsplats.

3.1.1 Betalningsväsendet

Riksbankens regionala krigsorganisation är baserad på den fredstida organisationen. Region- och kassa— kontor svarar för betalningsmedelsförsörjningen inom fredstida regioner. Samtidigt sker dock en anpass- ning till totalförsvarets organisatoriska indelning på så sätt att när i ett civo/mile ingår områden från flera riksbanksregioner, utses en av berörda regionchefer att samverka med civilbefälhavaren i sådant civo (samverkande regionchef). När samverkan- de regionchef utsetts har denne direktivrätt över riksbanksverksamheten inom hela civot, dvs också över den eller de delar av andra riksbanksregioner som faller inom civot.

På lägre regional nivå är numera förhållandet att flera län saknar riksbankskontor. Detta gäller följande län: Södermanlands, kalmar, Blekinge, Kristianstads och Hallands län. Dessa län sorterar i krigsorganisationen under det region- eller kassa- kontor som svarar för betalningsmedelsförsörjningen i länet i fredstid.

Tvingas riksbankskontor lägga ned verksamheten på ordinarie ort övertas försörjningsansvaret för aktuellt område enligt regionchefens bestämmande av ett angränsande kontor som därvid kan komma att förstärkas med personal från det nedlagda kontoret. Värden får om inga undanförseltransporter kan äga rum kvarligga vid det nedlagda kontoret.

Betalningsmedelsförsörjningen skall i krigstid så långt möjligt upprätthållas enligt fredstida ruti- ner. Riksbankens transportorganisation förutsättes krigsorganiserad och svarar för uttransporter i landet. Produktion fortsätter vid Tumba, som har vissa beredskapslager härför. hakulering av sedlar neddrages till ett absolut minimum för att härigenom bygga upp sedellagren. Förberedelser finns gjorda för att vid ett totalt produktionsstopp eller om landet avsnöres igångsätta produktion av enklare beredskapssedlar på ett ställe i södra och ett ställe i mellersta delen av landet.

Vid sidan av kontorsorganisationen förfogar riksban- ken över särskilda lagerutrymmen dit sedlar kan undanföras vid utrymning av hotade områden.

3.1.2 Utlandsbetalningar

Som nämnts är avsett att verksamheten vid huvudkon- toret skall fortsätta i Stockholm eller vid särskilt organiserat krigshuvudkontor. Förvaltningen av valutareserven kommer såsom i fredstid att ombesör- jas av riksbankens utrikesavdelning inom huvudkonto-

ret.

Valutalagen är konstruerad så att vid krigsfara och i krig regleringen av utlandsbetalningar kan i princip göras total, dvs innebära prövning för godkännande av varje enskild betalning. Organisatio- nen härför blir dels en stabsenhet inom riksbankens huvudkontor (valutaavdelningen) dels valutabankernas kontor. särskild personal för uppbyggnad av riksban- kens valutaavdelning för dessa uppgifter finns inte avdelad i fredstid. För sådan uppbyggnad torde utöver omplaceringar inom banken även banktjänstemän från bankväsendet behöva stå till förfogande.

Den postala verksamheten bedrivs även i krig inom 29 regioner.

En regionchef inom varje län är utsedd att svara för samverkan med länsstyrelse och försvarsområdesstab. För kontakter på högre regional nivå finns en post- befälhavare utsedd inom varje civilområde. Postbe- fälhavaren som är samverkanspartner gentemot riks- banken på högre regional nivå bör inom funktionen betalningsväsende även kunna utnyttjas för informa- tion från den operativa ledningen. För samråd på lägre regional nivå med länsstyrelse och försvars— områdesstab finns en samverkansgrupp.

3.2.1 Postdistribution

I egenskap av funktionsansvarig myndighet planerar posten för att genomföra erforderliga transporter även under kris och krig. Vid behov kan övergång ske till att utnyttja enbart landsvägstransporter. Posten är således beredd att tillgodose kunders behov av transporter så långt resurserna medger. Fördröjningar p g a krigshändelser etc kan inte uteslutas. Om transporter kräver särskilt avdelat skydd av driftvärn måste överenskommelse härom träffas redan i fredstid.

3.2.2 Postens kassaverksamhet De 2 200 postkontoren skall fortsätta att fungera som i fred i sina ordinarie lokaler. Aven lantbrev-

bäringen på 2 700 linjer upprätthålls.

Postkontoren och lantbrevbärarna skall upprätthålla sin verksamhet i huvudsak som i fred.

Postgiroverksamheten planeras fortsätta i ordinarie fredslokaler så länge detta är praktiskt möjligt eller lämpligt. Vid krigshandlingar som berör post- girodriften utlokaliseras och fördelas postgiroverk- samheten på åtta postgiroavdelningar ute i landet.

Behandlingen av betalningsuppdrag rörande konton tillhörande stat, kommun, landsting, K-företag, försvarsmakten m fl har högsta prioritet.

Oavsett hur andra betalningssätt fungerar, finns alltid möjligheten att på postkontor eller genom lantbrevbäräre göra betalningar med postanvisning.

3.3 Bankväsendet 3.3.1 Bank- och kreditväsendet

Genom bankväsendet skall sedlar och mynt tillhanda- hållas över hela landet. Bankerna skall också kunna utföra betalningar i kris och krig.

vid sidan av dessa två primära mål under krig, penningmedelsförsörjning och betalningsförmedling, har bankerna andra viktiga uppgifter för totalförs- varet vilka förbereds i fred och utformas likartat i

hela landet. Hit hör

- beviljning av beredskapskrediter - förvaltning av beredskapekrediter - licensierade utlandsbetalningar

- värdepappershandel

- inlåning på prioriterade konton

Därutöver finns givetvis andra krigsviktiga tjäns- ter, men då de inte behöver ha en likartad utform- ning, kan varje bank utforma dessa efter eget gott- finnande.

Bankerna kvarstannar vid övergång till krigsorgani- sation så långt möjligt i ordinarie lokaler. I följande fall kan dock vissa kontor tvingas att flytta verksamheten

- personalbrist - brist på skydd på skyddsrumsort - lokalisering nära militärt mål

I dessa fall överförs verksamheten till servicekon- tor, som kan vara gemensamma för flera banker. Värden kvarligger i valvet på det utrymmande konto- ret.

Krigsorganisationsplanläggningen tar i övrigt fasta på att kontor skall finnas i tillräcklig mängd i alla delar av landet med hänsyn tagen till befolk- ningsunderlag och ekonomisk verksamhet.

Bankernas ledningsfunktion förstärkes i krig och kan vid behov överföras till skyddade lokaler/kontor där möjlighet till samband, skydd och ledning är goda. I övrigt måste ansvar för och rätten till beslut i krig decentraliseras så långt ned i organisationen som möjligt, d v e så långt kompetens finns för olika frågor.

Bankgirots krigsorganisation är i stort densamma som i fred. Personal som arbetar med tjänster som läggs ned fyller upp de vakanser som uppstår p g a militä- rinkallelser.

Alternativ lokalisering finns inte. Uthålligheten för bankgirot i dess nya lokaler får betraktas som mycket god och bankgirot torde vara utslaget först efter total utrymning av stockholm eller efter ett direktangrepp på fastigheten.

Verksamheten är tänkt att successivt anpassas till

blanketter och manuellt arbete i den takt stordato- rernas effekt minskar. Då tre fjärdedelar av perso- nalen är kvinnor är den manuella verksamheten inte

särskilt beroende av inkallelser från det militära

försvaret.

I ett så långt gänget läge att det 5 k P-kontot trätt i kraft disponerar bankgirot också Privatgi- rots personal.

Utredning avses genomföras för att utröna möjlighe- ten att med PC överta delar av stordatorernas upp- gifter.

Clearingen görs med enbart databand eller i förläng— ningen på disketter.

3.4 Värdepapperscentralen VPC AB I samband med utformningen av det kontobaserade

värdepapperssystemet som beräknas starta 1990 har VPC utarbetat förslag till 'beredskapsrutiner i

stordatorlöst tillstånd under kris och krig". Dessa innebär i huvudsak följande.

Beredskapsrutinen bygger på att normal databehand— ling i rimliga delar kan överföras till ett antal PC.

Viktigast för VPc:s funktion under kris och krigs- fara är att man förberett sig på ett sätt som för- länger det ordinarie datasystemets uthållighet så långt som möjligt. Till detta hör planerad nedtrapp- ning av servicenivån mot slutet av datorernas livs- tid. När man trots allt till slut tvingas stänga stordatorsystemet, skall det finnas ett väl förbe- rett beredskapssystem att sätta in.

På samma sätt som man planerat för andra beredskaps- system skall kontohavaren själv kunna presentera viss information, när online-systemet brutit samman. I detta fall skall han ha ett kontobevis med aktu- ellt saldo som korresponderar med VPc:s Pc-register. vid utförande av en säljorder skall fondhandlaren temporärt behålla kontobeviset och komplettera det efter genomförd affär.

Kontobeviset produceras av VPC i 'skymningsläget' vid övergången till Pc-systemet. Detta laddas inled- ningsvis genom automatisk överföring från stordato- rerna.

Av beredskapsmässiga säkerhetsskäl skall Pc-datorer- na inte sammankopplas i något lokalt nätverk. Detta medför att de enkelt kan bytas ut vid eventuellt sviktande funktion hos någon enhet. Samtidigt inne- bär detta minskad känslighet för elektromagnetisk

puls (BHP).

PC—systemet skall drivas praktiskt taget utan manu— ella ingrepp på VPC. kontoförande institut levererar sina transaktioner avseende omregistrering på dis- ketter. Dessa läser VPC in i sin journal-PC som efter diverse kontroller och sortering producerar en diskett till varje innehavs-PC för uppdatering av daglig journal och kontoregistret som fördelats värdepappersvis på ett antal pc.

Uppgift om utdelningar och räntebetalningar lämnas på diskett till bankgirocentralen (BGC) och postgiro eller bankerna.

3.5 PenningmarknadsCentralen PmC AB

Penningmarknadscentralen är alltjämt under uppbygg— nad och väntas komma i funktion först under 1990. Den tekniska utrustningen, som baseras på två stor- datorer placerade på olika håll i Sverige, och systemen konstrueras så att man får maximal driftsä- kerhet under fredstida förhållanden.

Blir stordatordrift omöjliggjord är tanken att ur systemet låta skriva ut en skuldbok för varje emit- tent med lån i systemet med uppgift om de olika placerarna i sådant lån. Emittenten får därigenom möjlighet att på ett eller annat sätt t ex genom pappershantering eller genom Pc-registreringar ordna med att handel kan ske i lånen.

4. utvecklingstendenser och problem 4.1 Betalningsmedelsförsörjningen

De frågor som här ställes är följande. Finns till- räckligt med sedlar och mynt? Finns dessa på rätt

plats? Om så ej är förhållandet finns möjlighet att flytta den dit?

Frågan om sedellagrens storlek är naturligen alltid en grundläggande fråga inom riksbankens beredskapsp- lanering. Utvecklingen har härvidlag inneburit en viss neddragning av lagren. Riktpunkten är numera att lagren skall hållas vid cirka 1,5 årsbehov av sedlar. Detta innebär att lagren kommer att variera mellan ungefärligen 1 årsbehov och upp till 2 årsbe— hov. Riksbankens uppfattning är att lager av denna storlek är tillräckliga för att möta de särskilda påfrestningar som ett kris— eller krigsläge kan medföra genom att allmänheten i ökande omfattning tar ut kontanta medel från sina räkningar. Om inte sedelproduktionen störs genom krigshandlingar är det också möjligt att snabbt öka produktionen av svenska sedlar. Som framhållits i det föregående kan på kort sikt också sedellagren ökas genom att man praktiskt taget avstår från makulering av inströmmande sedlar.

Trots det sagda är det naturligtvis omöjligt att med bestämdhet säga att sedellagren alltid räcker. Vid panikstämning med en "run on the banks" kan det tänkas bli för lite sedlar på vissa platser. Sär- skilda åtgärder finns inte förberedda för detta. Rimligt förefaller emellertid vara att bankerna i sådant fall vägrar lämna ut sedlar till kontoinneha- vare som gör större uttag. I stället skulle dessa t ex kunna tillgodoses med postväxlar på jämna belopp. Genom att dessa kan överlåtas kan de i viss ut- sträckning komplettera sedelomloppet genom att utgöra värdepapper på t ex jämna tusentals belopp.

Vad beträffar sedellagrens placering inom landet har riksbanken under senare tid uppnått en jämnare

fördelning. För att undvika alltför stora påfrest- ningar på distributionsorganisationen är nämligen önskvärt att sedlarna i ett krisläge redan ligger fördelade vid riksbankskontoren på ett sådant sätt att varje kontor i princip har lager som svarar mot kontorets andel av den totala årsförbrukningen av sedlar. Detta har tidigare inte kunnat uppnås genom att många kontor haft extremt små valv. Efter genom- förande av ett omfattande om- och nybyggnadsprogram för riksbankens kontorsorganisation är dessa brister numer i stort sett avhjälpta och fördelningen av lagren kan därför bättre anpassas till de olika områdenas förbrukning. Ett visst centrallager vid huvudkontoret måste dock hållas i beredskap för att i ett krisläge kunna utjämna då uppkommande ojämnhe- ter mellan kontoren. Å andra sidan har samtidigt sedellagerhållningen på annat sätt blivit mera centraliserad genom att såsom framhållits ovan numera flera län är utan riksbankskontor. De sedel- depåer som i några län ersatt tidigare riksbankskon— tor håller inte så stora lager som ett kontor skulle ha kunnat göra. Detta ställer motsvarande ökade krav på en fungerande transportorganisation.

Vad då gäller transporterna av sedlar och mynt har utvecklingen under senare år karaktäriserats av att värdetransportföretag i ökande omfattning övertagit transporterna av sedlar. Skälet härför har uppenbar- ligen varit den ökande risken för rånöverfall. Det är för sedelförsörjningen viktigt att dessa företag kan fungera under krigstid och en uppgift för riks- bankens beredskapsplanering synes vara att efter diskussioner med värdetransportföretagen säkra att dessa kan utnyttjas för penningmedelstransporter. Den allmänna bedömningen är att så länge över huvud taget de allmänna övriga samhällsfunktionerna nöd— torftigt kan upprätthållas förblir det möjligt att

på tillfredsställande sätt klara penningmedelsför- sörjningen med hjälp av postens distributionslinjer och fungerande värdetransportföretag.

4.2 Distansbetalningar

Begreppet distansbetalning användes här för att beteckna betalning som sker mellan en betalande och en betalningsmottagare som inte vid betalningens utförande befinner sig på samma plats. I första hand är alltså fråga om kontoöverföringar men även andra betalningar som sker genom att ett kronbelopp på ett eller annat sätt överföres från den betalande till betalningsmottagaren ingår i begreppet.

4.2.1 Postgirot

En utredning inom postgirot pågår för att öka anta— let prioriterade konton. Användning av Pc-system beaktas särskilt. (Jämför p 3.2.3)

4.2.2 Bankgirot

Beträffande bankgirot kan ett problem synas vara att alternativ lokalisering inte finns bl a beroende på att verksamheten är så totalt centraliserad att den svårligen låter sig omlokaliseras. Pramhållas skall emellertid att betalningsförmedlingen inte står och faller med om bankgirot är utslaget eller ej. Den regionaliserade clearing som föreslås (se nedan 4.3) är oberoende av ett fungerande bankgiro. Betalningar skall sålunda kunna göras direkt till uottagarnas konton och förmedlas i clearingen och nollan före- tag, som tillåts behålla fungerande checkräkningar, skall också checkbetalningar kunna göras.

Känsligast för bankgirots verksamhet torde vara telekommunikationerna. När de slås ut eller kraftigt störs ökar transportbehovet, där de egna resurserna

är begränsade.

Kontoinsättningar med transfereringar (betalningar från RFV m fl) är idag inte förberedda att kunna göras med utbetalningsavi, vilket skall tas upp till diskussion med berörda betalare. Utrustning och resurser för mångfaldigt fler betalningar med utbe- talningsavier har säkerställts.

Att i verksamheten övergå till hantering av mångfal— digt fler disketter som databärare istället för band och transmission har inte testats.

4.3 Datorberoendet

Ett gemensamt problem för upprätthållande av giro- systemen liksom för bankväsendets funktion över huvud taget i ett kris— och krigsläge är naturligt- vis det extremt stora datorberoendet. Vid vissa uppskattningar har man kommit till slutsatsen att om ingen som helst import av datorkomponenter kan äga rum skulle stordatorerna i landet stanna efter drygt två veckor. Detta är förmodligen ett skräckscena- rio. Dels bör viss import alltid vara möjlig dels stannar naturligtvis inte alla stordatorer samtidigt dels är det naturligtvis möjligt att när några börjar falla ut ta komponenter från dem som har gått ned och på så sätt dra sig fram med ett mindre antal fungerande datorer. Hen bedömningen är ändå en allvarlig erinran om hur utomordentligt känslig centrala funktioner inom betalningsväsendet är i en kris- och krigssituation.

Lösningen lär generellt sett få sökas i ett ökat användande av persondatorer. Dessa har genom den tekniska utvecklingen på senare år blivit allt kraftigare och förekommer i ett ständigt ökande antal. Ansträngningar bör göras att på olika områden där verksamheten bedrives med stöd av stordatorer kunna i ett krisläge lägga över de mest väsentliga uppgifterna inom stordatorsystemen till Pc-system.

En för utförande av girobetalningar central funktion nämligen riksbanksclearingen planeras just nu för att kunna om stordatorena går ner överföras till regional clearing baserad på PC—datorer. Den princi- piella studien är genomförd och detta arbete går nu in i den fas när program skall skrivas. Härigenom skall bli möjligt att om central riksbanksclearing ej längre kan upprätthållas bygga upp regionala clearingar inom rikbankens nio olika regioner. En förutsättning härför är givetvis att bankernas interna redovisningssystem alltjämt fungerar.

Vid sidan av girosystemen måste man emellertid räkna med att om dessa system pressas till bristningsgrän- sen och får allt mindre kapacitet övergå även till andra former av distansbetalningar. Så länge post- distribution kan upprätthållas i någorlunda normal omfattning finns möjlighet härtill genom postanvis- ningar och översändande av i bankerna inköpta post- växlar.

4.4 Utlandsbetalningar

Ansvaret för utlandsbetalningarna omfattar dels förvaltningen av valutareserven dels reglering av betalningarna till och från utlandet.

Vid förvaltningen av valutareserven måste beaktas att dennas uppgift är också att möta beredskapsmäs- siga krav. Det kan väntas att riksbanken inför ett krisläge söker i ökad grad ta hänsyn härtill. En omständighet som kan behöva klarläggas beträffande valutareservens "verkliga" storlek i ett krisläge gäller i vilken utsträckning det finns fastlagda krav på denna i form av beredskapsanslag eller liknande åtaganden som kommer att utlösas i kris— eller krigsläge.

Vad härefter gäller reglering av utlandsbetalningar- na kan krav härpå komma att aktualiseras inte endast genom en politisk kris som riskerar att övergå i krig med eller utan angrepp på Sverige utan även av en ekonomisk kris antingen denna är endast nationell eller regional eller global. Antingen behovet av utbyggd valutareglering utlöses av den ena eller andra anledningen måste det kravet ställas att ett övervakningssystem för utlandsbetalningarna kan sättas i kraft med omedelbar effekt. Skäl synes tala för att en reglering av utrikeshandeln och därmed sannolikt även av betalningstrafiken till och från utlandet bör införas i ett tidigt stadium av en politisk kris. Detta synes nödvändigt om tillförsel av angelägna varor och riktig allokering av inhemsk produktion skall kunna säkerställas. Snabb informa- tion om att verkställda betalningar har avsett godkända ändamål och att valutor hemtagits i samband med export av varor och tjänster är nödvändig. Likaså kan det vara av fundamental betydelse att kunna visa att betalningarna hållit sig till angivna kanaler t ex för att kunna fastställa att ingångna förpliktelser under handels- och betalningsavtal

honorerats.

Så länge det upprätthålles en låt vara liberal valutareglering bedömes det möjligt att på denna grundval snabbt bygga upp ett effektivt och, om så erfordras, totalt täckande regleringssystem för utlandsbetalningar. Även ett mycket liberalt system innehåller nämligen stommen härtill nämligen en tränad stab i riksbanken för författningsskrivning, administration, licensgivning och kontroll samt ett banksystem (valutabankerna) som har vana vid att prövning av utlandsbetalningar skall ske efter fastställda kriterier. I årets finansplan har emel- lertid fastlagts att valutaregleringen skall i allt väsentligt avvecklas. På sikt kommer detta att medföra större svårigheter att bygga upp en krisva- lutareglering, eftersom efterhand den uppbyggda kompetensen inom riksbanken och valutabankerna kommer att försvinna. På sitt sätt blir situationen rentav mer besvärande än när valutaregleringen infördes 1940 eftersom man då hade långvarig erfa- renhet av clearingavtal. I den mån nuvarande valuta- lag kommer att behållas som beredskapslag bör det dock vara möjligt att på grundval av den och den föreskriftsteknik som bygger på denna kunna på ett acceptabelt sätt möta anspråk på en utbyggd regle- ring.

Med hänsyn till det sagda kan ifrågasättas om det är praktiskt möjligt att tillräckligt snabbt bygga upp en fungerande valutaregleringsorganisation. Det är möjligt att man kan tvingas att temporärt tillgripa drastiska lösningar för att kunna hålla kvar till- gängliga valutaresurser inom landet i avsikt att efter hand fördela dem optimalt. Det finns annars en betydande risk för att återbetalning av utlandsskul- der och omföringar av behållningar inom internatio- nella koncerner kan, snart sagt över natten, allvar-

ligt decimera valutareserven. De formella möjlighe— terna att sålunda omedelbart genomföra ett ”idiot- stopp" finns i gällande valutalag. Uppenbart är dock att åtgärder av sådant slag endast kan vara högst tillfälliga. Hänsyn måste också tas till risken för motåtgärder i form av frysning av svenska tillgångar

utomlands.

Som ovan framhållits lär bli nödvändigt att den erforderliga centrala valutaregleringsstaben i riksbanken kompletteras dels genom överföringar av riksbankspersonal från andra uppgifter dels genom att personal rekryteras från valutabankernas ut- landsavdelningar på motsvarande sätt som när valuta-

regleringen snabbt byggdes upp 1940.

Vad härefter angår den erforderliga samverkan mellan riksbanken, tullverket och varulicensmyndigheten skall noteras att riksbanken i dag har för sitt statistikbehov och kontrollbehov byggt upp ett ADB- system för redovisning av utlandsbetalningarna. Detta bygger på uppgifter från valutabankerna. Det har emellertid inte ansetts möjligt att utforma detta system så att samkörning kan ske med tullens register. En effektiv betalnings-, export- och importkontroll lär emellertid förutsätta att betal- nings— och varutransaktioner kan avstämmas mot varandra. Detta möter under normala förhållanden avsevärda svårigheter särskilt på grund därav att betalningar sker å konto eller i vart fall på annat sådant sätt att det inte omedelbart låter sig fast- ställa vilken varutransaktion som en viss betalning avser. Förutsättning för en avstämning mellan betal- nings- och varutransaktioner torde därför i första hand vara att man kommer till rätta med denna svå- righet. Sedan lär enda utvägen vara att på manuell väg med stöd av PC-datorer bygga upp ett system för

samkörning. Visst arbete härmed pågår i en arbets- grupp mellan riksbanken, tullen och kommerskollegi-

Slutligen må helt kortfattat blott antydas de speci- ella svårigheter som till följd av den ökade inter- nationaliseringen möter, om samhället i en kris- eller krigssituation söker ta ett totalt grepp över de ekonomiska transaktionerna mellan Sverige och utlandet. De stora internationella koncerner, som svarar för en mycket stor del av Sveriges transak- tioner med utlandet, har betydande möjligheter att genom interntransaktioner operera utan närmare

insyn.

5. Avgränsning av funktionen Betalningsväsende

Inom detta avsnitt behandlas tre olika gränsdrag-

ningsfrågor nämligen

- postverkets uppgifter inom funktionen Betalnings-

väsende:

- kommerskollegii och riksbankens gemensamma uppgif- ter i gränssnittet mellan funktionerna Utrikeshandel och Betalningsväsende:

- planeringsansvaret för beredskapsförberedelser för den allmänna ekonomiska politiken under kris och

krig.

5.1 Postverkets uppgifter inom funktionen Betalningsväsende

Snart sagt varje funktion inom den civila delen av totalförsvaret är i och för sig beroende av att övriga funktioner kan upprätthållas. Funktionen

Betalningsväsende kan därtill sägas vara särskilt beroende av funktionerna Transporter, Energiförsörj- ning och Telekommunikationer. Anledning saknas dock att i detta sammanhang närmare utveckla sambandet med dessa eller andra funktioner med indirekt betyd-

else för betalningsväsendet.

Postväsendet har dock en särställning inom funktio- nen Betalningsväsende. Detta gäller såväl postgirot som postdistributionen.

Beträffande postgirot kan sägas att eftersom detta tillhör postväsendet, faller det under postens funktionsansvar. Posten svarar därmed för bered- skapsplaneringen av postgirot. Hen till sin funktion är postgirot en del av betalningsväsendet, för vilket riksbanken är funktionsansvarig myndighet. Funktionen Betalningsväsende är sålunda i denna del beroende av att posten såsom funktionsansvarig myndighet för postgirot bedriver dettas beredskaps— planering på tillfredsställande sätt. Så har också alltid varit förhållandet och kontakterna mellan postverket och riksbanken vad beträffar postgirots beredskapsplanering inskränker sig därför till personliga kontakter mellan de två myndigheternas beredskapsenheter och till att riksbanken och postverkets försvarenhet stämmer av att man har ett gemensamt betraktelsesätt vid funktionsövningar inom

funktionen Betalningsväsende.

Även postdistributionen som i och för sig faller utanför betalningsväsendet är av direkt betydelse för upprätthållandet av detta. Distributionen av betalningsmedel över landet förutsättes kunna upp- rätthållas med riksbankens egen transportorganisa- tion. Hen vidaretransporterna från riksbankskontoren

till post och bankkontor blir beroende av att pos- tens distributionslinjer upprätthålles. Som framhål- lits i det föregående är visserligen önskvärt att också kunna använda värdetransportföretag så långt möjligt. Men dessa kan inte på långa håll förslå för att försörja landet i det finmaskiga nät som erford— ras för att sedlar och mynt skall finnas tillgäng-

liga överallt.

Genom postväsendet utföres också distansbetalningar genom postanvisningsrörelsen och genom brevförsän- delser med postväxlar eller checkar. Såsom ansvarig myndighet för funktionen Betalningsväsende har alltså riksbanken ett intresse av att beredskapspla— neringen för de för betalningsväsendet nödvändiga postala rörelsegrenarna upprätthålles.

5.2 Avgränsningen mellan kommerskollegium och riksbanken inom funktionen Utrikeshandel

På motsvarande sätt som funktionen Postväsende är av betydelse för upprätthållande av funktionen Betal- ningsväsende blir sistnämnda funktion av betydelse för upprätthållande av funktionen Utrikeshandel. Funktionsansvarig myndighet härför är kommerskolle- gium, som därigenom svarar för regleringen av varu- utbytet med utlandet. Men såsom ansvarig myndighet för funktionen Betalningsväsende svarar riksbanken genom sitt ansvar för valutareserven för att medel står till förfogande för varuimporten och genom sitt ansvar för valutaregleringen för att utlandsbetal- ningarna styrs i enlighet med fastlagda intentioner och övervakas. Därutöver kan naturligen riksbanken sägas ha uppgiften att planera för att betalningar över huvud taget skall kunna tekniskt utföras. Detta innebär planering för att det skall finnas betal- ningsställen (banker, postkontor) och kanaler för

betalningarnas överförande mellan Sverige och utlandet. Att funktionen Betalningsväsende fungerar är sålunda av central betydelse för funktionen

Utrikeshandel.

Koordinationen mellan regleringarna av varuutbytet och av betalningarna härför har varit föremål för utredning utan att väl egentligen en lösning har presenterats. Helt allmänt kan emellertid sägas att i sakens natur ligger att varuimport skall betalas men å andra sidan också att den totala ramen för importen måste fastställas med hänsynstagande till det valutapolitiska läget och finansiella övervägan— den utifrån detta. Vad då först angår rätten att betala för licensierad import bör denna säkras genom att valutaförordningen ger frihet härför under förutsättning att betalningarna går genom valutabank och på betalningsväg som föreskrives av riksbanken. Det senare innebär möjlighet att tvinga betalningar- na att gå över vissa konton och sålunda om det anses önskvärt etablera ett bilateralt betalningsutbyte. Det är också naturligtvis möjligt att begränsa friheten i valutaförordningen och i stället ge motsvarande frihet i generella dispenser från riks-

banken.

Vad åter beträffar den totala finansiella ramen för import och export blir dess fastställande snarast en fråga på regeringsnivå där motstridiga intressen måste avbalanseras och där avstämning måste ske med riksbanken såsom den för valutapolitiken och valuta- reserven ansvariga instansen. Det är sålunda föga meningsfullt att på tjänstemannaplanet söka organi- sera en beslutsgrupp för en ekonomisk/politisk fråga av denna dignitet.

! ,! ! å ?

På ett lägre plan torde emellertid finnas anledning att utveckla samarbetet mellan kommerskollegium och riksbanken. Kollegiet har för att under kris/krig samordna försörjningsmyndigheternas och näringsli- vets prioriteringar samt lämna regeringen förslag om inriktning av utrikeshandeln etablerat ett s.k. krishandelsråd. Dess uppgift är att informera kolle- giet om förutsättningar, bedömningar och önskemål inom näringslivet och försörjningsmyndigheterna som kan vara av betydelse för kollegiets ställningsta- ganden vid dess reglering av utrikeshandeln. Att denna verksamhet måste bedrivas också under valuta- politiska hänsynstaganden förefaller uppenbart. Enligt riksbankens uppfattning bör därför också riksbanken vara representerad i krishandelsrådet.

5.3 Planeringsansvaret för den allmänna ekono- miska politiken under kris och krig

Under senare tid har upprepade gånger och i olika sammanhang ställts frågan var ansvaret för bereds- kapsplanering för allmänna ekonomisk/politiska åtgärder borde ligga. Vilken myndighet svarar för uppgiften att överväga och, i den utsträckning detta är möjligt, vidta förberedelser för sådana olika ekonomiska åtgärder som kan behöva tillgripas i olika krislägen och för att analysera deras inbördes samband och effekter på samhällsekonomin?

studier kring det angivna temat har bedrivits inom försvarets forskningsanstalt och presenterats i en rapport som styrgruppen för dessa studier överlämnat till regeringen i juli 1988.

Vidare har riksgäldskommittén i sitt delbetänkande 'Riksgäldskontoret - från riksdagens verk till regeringens myndighet" (SOU 1988:59) diskuterat

riksgäldskontorets roll i beredskapsplanläggningen och därvid tagit upp möjligheten att införa en ny funktionsindelning. Som en möjlighet har därvid framförts tanken att ersätta funktionen "Skatte- och uppbördsväsende' med funktionen "Offentlig finansie- ring". Kommittén, som funnit angeläget att bereds- kapsplanläggning göres för det område riksgäldskon- toret svarar för, har dock inte ansett sig böra lägga fram något konkret förslag. Kommittén framhål- ler emellertid som sin slutsats att inom ramen för det arbete som pågår inom ÖCB bör riktlinjer utar- betas för en ny funktion inom totalförsvaret. Denna bör avse bl.a. de uppgifter som åvilar riksgäldskon—

toret.

De sålunda upptagna gränsdragningsfrågorna ger riksbanken anledning till följande bedömanden.

Redan under normala fredsförhållanden finns rimligen anledning att söka bedöma vilka ekonomisk/politiska åtgärder som kan aktualiseras i en kris- eller krigssituation och söka förbereda hur dessa skall kunna insättas och därvid på bästa sätt samordnas. Detta gäller i första hand finanspolitiska åtgärder av olika slag som sättes i kraft genom lagstiftning framlagd från finansdepartementet men också kredit- och valutapolitiska åtgärder för vilka riksbanken svarar. Ett ytterligare betydelsefullt element i ett sådant åtgärdspaket måste bli den statliga upplå- ningen genom riksgäldskontoret. Frågan är då var planeringsansvaret för dessa åtgärder bör ligga. Olika lösningar har föreslagits för hur en sådan allmän ekonomisk/politisk funktion av delvis över- gripande karaktär skall på lämpligaste sätt kunna infogas i det nuvarande nätet av beredskapsfunktio-

Det .

En möjlighet vore att låta riksbankens ansvar för funktionen Betalningsväsende omfatta även dessa mera allmänna ekonomisk/politiska uppgifter. Skälet härför kan sägas vara att de alla mer eller mindre hänger samman. Skall t ex betalningar till och från utlandet kunna utföras, måste finnas en disponibel valutareserv och dennas utveckling blir till den del beroende av att en fungerande valutareglering upp- rätthålles, vilket faller inom riksbankens ansvars- område. Valutapolitiken, som sålunda omfattar såväl skötseln av valutareserven som reglering av betal- ningstrafiken till och från utlandet, är samtidigt beroende av att en fungerande kreditpolitik bidrar till att begränsa efterfrågan. Även den statliga upplåningen inom och utom landet blir ett viktigt inslag i kreditpolitiken. Denna är samtidigt ett komplement och inte bara ett alternativ till finans-

politiken.

Funktionen Betalningsväsende är sålunda nära förbun- den med övriga åtgärder på det ekonomisk/politiska området. Likväl förefaller det nödvändigt att dra en gräns någonstans. Skälet härför är framför allt att tyngdpunkten i tänkbara åtgärdspaket på området dock måste ligga på det finanspolitiska området. Och detta kan inte på något sätt vara riksbankens an—

svar.

Den i riksgäldskommittens betänkande framlagda tanken att ersätta funktionen Skatte- och uppbörds- väsende med funktionen Offentlig finansiering före- faller inte heller praktisk. Det kan inte vara lämpligt att sammanföra den mera allmänekonomiska uppgiften att planera för statens upplåning med de praktiska rutinerna i skatteadministrationen. Full- mäktige i riksbanken har också i yttrande över riksgäldskommittens betänkande uttalat sig häremot.

Lösningen måste sökas utifrån det faktum att inte någon annan instans än finansdepartementet kan svara för planeringen av finanspolitiska insatser. Därut— över bör riksgäldskontoret såsom självständig be- redskapsmyndighet svara för planeringen av den

statliga upplåningen.

Det planeringsansvar som därefter återstår för riksbanken kan sägas ha två olika verksamhetsinrikt- ningar, nämligen dels funktionen Betalningsväsende i mera inskränkt mening innebärande att betalningar skall kunna utföras såväl inom landet som till och från utlandet, dels också riksbankens numer grund- lagsfästa uppgift att svara för landets valuta— och kreditpolitik. För att denna senare uppgift skall kunna fullgöras också under kris och krig har riks— banken såväl ett rent praktiskt planeringsansvar för att lokaler och personal skall finnas, så att beslut kan fattas och fattade beslut genomföras, som ett ansvar för att i görligaste mån bereda sig på olika kris- och krigssituationer för att kunna insätta häremot svarande lämpliga valuta- och kreditpolitis- ka åtgärder. 6. vissa ledningsfrågor

6.1 Ledningsfrågor på central nivå

Den av 1984/85 års riksdag beslutade omorganisatio- nen av ledningen av de civila delarna av totalförs- varet framdrevs av brister i samordningen mellan de centrala myndigheterna med beredskapsuppgifter och härav följande ofördelaktiga effekter såväl på regeringsnivån som på regional och lokal nivå. För att komma till rätta med dessa problem inrättades den för att leda och samordna beredskapsförberedel- serna inom det civila försvaret samtidigt som de

civila delarna av totalförsvaret indelades på funk- tioner, envar med en funktionsansvarig myndighet som central instans. Denna ÖCB:s ledningsuppgift utövas på central nivå och fullgöres genom informationsut— byte mellan öCB och den funktionsansvariga myndighe— ten; i fred för att skapa en gemensam grundsyn vad gäller beredskapsförberedelserna och i kris och krig för att i samverkan över funktionsgränserna genom- föra samhällets omställning till den rådande situa- tionen. Den kanske viktigaste uppgiften på central ledningsnivå är därför riksbankens samverkan med öCB för att tillgodose att också planläggningen inom funktionen Betalningsväsende blir konform med vad som gäller inom de övriga civila delarna inom to- talförsvaret.

För riksbanken som funktionsansvarig myndighet tillkommer därutöver vissa speciella problem på central nivå som kan förtjäna uppmärksammas.

Inom totalförsvarets civila del är riksbanken unik bland de funktionsansvariga myndigheterna därigenom att riksbanken inte är underställd regeringen utan är ett riksdagens verk. Detta har medfört vissa

problem.

När i förordningen (1986:294) om ledning och samord- ning inom totalförsvarets civila del olika myndighe- ter anges såsom funktionsansvariga, har det inte ansetts möjligt att i denna uppställning medtaga riksbanken såsom ansvarig för funktionen Betalnings- väsende. Genom förordningen (1987:991) om ändring i samma förordning har emellertid i 5 i andra stycket införts en erinran om att riksbanken enligt banko- reglementet (numer 30 i andra stycket lagen /1988:1385/ om Sveriges riksbank) svarar för

beredskapsplanläggningen på bank- och betalningsvä- sendets område. Härigenom tillgodoses det mest angelägna behovet nämligen att den grundläggande förordningen om ledningen av totalförsvaret ger upplysning om att också riksbanken har ett funk- tionsansvar och om innebörden av detta. Denna ändring undanröjer i vart fall tidigare ibland förekommande missuppfattning att riksbanken överhu- vudtaget inte hade någon uppgift som funktionsansva- rig myndighet. Hen det hade i och för sig varit önskvärt att riksbanken kunnat direkt parallell- ställas med övriga totalförsvarsmyndigheter. Detta borde enligt riksbankens uppfattning också vara möjligt eftersom riksdagen beslutat härom och ett återgivande av riksdagens beslut i förordningen därför kan ses inte som ett av regeringen beslutat uppdrag åt riksbanken utan endast som en publicering av riksdagens beslut i detta avseende.

Sakligt mer betydelsefullt kan synas vara det för- hållandet att riksbanken såsom riksdagens verk inte har kunnat medtagas bland de myndigheter som enligt förordningen (1982:1005) om skyldighet för näring- sidkare, arbetsmarknadsorganisationer m fl att delta i totalförsvarsplaneringen äger "rätt att begära upplysningar eller att påkalla medverkan enligt lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m fl att delta i total- försvarsplaneringen'. Formellt står därmed riksban- ken utan möjlighet att ålägga bankväsendet åtgärder för dess beredskapsplanering. Behovet av lagstöd för riksbanken för att kunna påkalla medverkan från näringslivet behandlades av statsskuldspolitiska kommitten i dess betänkande "Riksbanken och riks- gäldskontoret' (SOU 198632: | 159). Kommittén utta- lade där följande.

I detta sammanhang kan det dock finnas an- ledning att något uppehålla sig vid en olikhet som finns genom att riksbanken saknar formell befogenhet att ålägga de institut, för vilka riksbanken har planeringsansvaret, skyldighet att vidtaga erforderliga beredskapsförberedel- ser. Denna befogenhet tillkommer nämligen endast vissa myndigheter under regeringen i enlighet med vad som anges i förordningen (1982:1005) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m fl att delta i totalförsvarsplaneringen. I praktiken har det emellertid aldrig hänt att någon av de som är uppgiftsskyldiga vägrat att efterkomma riksban- kens anmaningar. skulle detta inträffa har riksbanken möjlighet att vända sig till över- styrelsen för ekonomiskt försvar som getts befogenhet att använda sig av tvångsmedel. Kommittén anser därför att det inte är nödvän- digt att ge riksbanken egen befogenhet att använda sig av tvångsmedel i dessa sammanhang.

Riksbanken, vilken såsom kommittén framhåller icke mött svårigheter att vinna erforderlig medverkan, ansluter sig till kommitténs uppfattning. Anledning torde sålunda saknas att genom speciell lagstiftning ge riksbanken samma befogenheter som de i 1982 års förordning särskilt uppräknade myndigheterna.

En annan fråga på central ledningsnivå gäller beho- vet att påkalla medverkan från andra myndigheter. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är betalningsväsendet i stor utsträckning beroende av postverkets medverkan. Detta gäller inte bara post- girots utförande av betalningar utan såsom framgått även postdistributionen för transporter av sedlar och överföring av värdeförsändelser. Att också kommerskollegium och riksbanken behöver samverka till följd av sambandet mellan utrikeshandelns varutransaktioner och motsvarande betalningstransak- tioner har utvecklats ovan. Frågan kan därmed stäl- las i vad mån detta samband behöver närmare författ- ningsregleras.

Såvitt gäller samverkan mellan kommerskollegium och riksbanken har ovan ett försök gjorts till gräns- dragning där den yttersta beslutanderätten förutsät- tes hänförd till regeringen.

Vid riksbankens samverkan med posten kan motsätt- ningar uppstå mellan riksbankens intresse av att betalningsväsendet också i kris och krig skall lämna en så fullständig service som möjligt och postens intresse av att driva sin verksamhet ekonomiskt effektivt. Riksbanken saknar i nuvarande läge möj- lighet att vid en eventuell sådan konflikt genomdri- va vad man anser önskvärt för betalningsväsendets smidiga funktion. Detta skulle tala för att riksban- ken medgåves direktivrätt i vissa frågor gentemot postverket. Ett sådant ingrepp i postverkets led- ningsansvar kan emellertid knappast vara försvarligt eftersom riksbanken saknar möjlighet att överblicka de postala konsekvenserna av de åtgärder man finner önskvärda ur betalningsväsendets synpunkt. Om me- ningsskiljaktigheter skulle uppkomma av sådant slag bör dessa kunna utjämnas och bringas till en lösning genom medverkan av i första hand öCB och ytterst av

regeringen.

I föregående avsnitt rörande avgränsningen av funk- tionen Betalningsväsende har förutsatts att riks- gäldskontoret skulle under krig bestå såsom själv- ständig beredskapsmyndighet. Därmed finns anledning att också ställa frågan om särskild författningsreg- lering behövs för samverkan mellan riksbanken såsom den för kreditpolitiken ytterst ansvariga instansen och riksgäldskontorets verksamhet.

Samordningen mellan den statliga upplåningen och riksbankens penningpolitik är alltid aktuell likaväl i fredstid som den skulle bli under kris eller krig.

statsskulden måste nämligen förvaltas och statens nyupplåning i berednings- och verkställighetsskedena bedrivas på ett sådant sätt att den samordnas med riksbankens penningpolitiska intentioner. Frågan diskuterades också av statsskuldspolitiska kommittén (a.a.s.237-241). Kommittén föreslog ej några nya institutionella former för samordningen mellan penningpolitiken och statsupplåningen utan nöjde sig med att allmänt konstatera "att löpande samråd och kontakter förekommer i erforderlig omfattning och i smidiga former mellan riksgäldskontoret och riksban- ken i emissionsfrågor" utan särskild lagreglering härom. Kommittén tillade att dessa hade "flexibili- tet att anpassa samverkan mellan statsupplåningen och penningpolitiken till vad förutsättningarna och metoderna i varje situation kan kräva". Denna sam- verkan mellan riksbanken och riksgäldskontoret som sålunda löpande förekommer kan förutsättas bestå även under kriser och krig. Kommitténs citerade uttalande om att man har flexibilitet att anpassa samverkan till vad situationen kräver kan därför utsträckas att gälla också dessa lägen. Särskild lagreglering för kris- och krigssituationer bedömes sålunda överflödig.

6.2 Ledningsfrågor på högre regional nivå

Såsom framgår av den inledande översikten över riksbankens krigsorganistion har riksbanken anpassat denna till civilområdena på så sätt att för varje civilområde kommer att finnas en samverkande riks- bankens regionchef. Detta innebär att på högre regional nivå har etablerats en kanal för informa- tionsutbyte mellan civilbefälhavaren som svarar för den operativa ledningen och funktionen Betalnings- väsende.

Det måste emellertid understrykas att riksbankens regionala organisation har som uteslutande uppgift att svara för betalningsmedelsförsörjningen. Detta innebär att inom organisationen finns kompetens och resurser för att ta hand om de problem som kan uppkomma inom denna sektor av betalningsväsendet. Exempel härpå kan vara svårigheter i betalningsme- delsförsörjningen på vissa orter till följd av omflyttningar av befolkningen och härav föranledda ändringar i kontantströmmarna. Det finns sålunda i den fredstida verksamheten upparbetade kontakter mellan riksbankskontoren och kassachefer på olika nivåer inom post och banker.

Hen beträffande bankernas verksamhet i övrigt, kreditgivning, betalningsförmedling, likviditetspla- nering, finns inga kontakter mellan den regionala organisationen och bankväsendet. Inte heller finns någon på erfarenhet grundad bedömning av allmänhe- tens behov av bankservice i form av bankkontor och där tillhandahållna tjänster. I den mån den operati— va ledningen ställer krav eller begär information i dessa avseenden kan alltså den samverkande region- chefen inte erbjuda personlig expertkunskap. Finns fungerande förbindelse med huvudkontoret kan-visser- ligen direktiv inhämtas därifrån och de olika bank- ledningarna centralt förmås att ge sådana direktiv att verksamheten i regionen bedrives enligt civil- befälhavarens och riksbankens intentioner. Hen samverkande regionchef måste även kunna agera på egen hand också i frågor som normalt är främmande för den regionala verksamheten. Detta kan skapa svårigheter. Riksbankens uppgift kan dock inte vara att söka dirigera bankverksamheten i regionen utan främst att förmedla information mellan civilbefälha- varen och bankerna och vice versa. härigenom vinnes i vart fall att bankväsendet i sin verksamhet kan

utgå från samma grundsyn som den operativa led- ningen. Samtidigt kan riksbanken såsom en central och opartisk instans mellan bankerna i regionen påverka deras verksamhet så att denna bedrives på

ett samordnat sätt.

Såsom redovisats i avsnittet 4.3 ovan angående Datorberoendet kommer riksbanksregionerna vidare att utgöra de områden inom vilka regional clearing skall kunna utföras. Riksbankskontoret i regionen blir då utväxlingsställe för bankernas clearingmaterial.

6.3 Ledningsfrågor på lägre regional nivå

Enligt 15 5 kungörelsen (l964:18) med vissa före- skrifter angående tillämpningen av lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden skall direktören för vederbörande riksbankskontor närmast under länsstyrelsen svara "för att erforderlig samordning sker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars verksamhet, som avser att trygga penningmedelsförsörjningen inom länet". I den mån så är möjligt skall riksbanksdirektören därvid samråda med representanter för postverket och berör- de penninginrättningar. På denna nivå har därmed riksbankskontoren uttryckligt ålagts ett samord- ningsansvar för kontantförsörjningen. Detta ansvar ligger också i linje med kontorets normala verksam- het.

När kungörelsen gavs hade riksbanken ett kontor i varje län. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen är så numer ej förhållandet. Hed "ve- derbörande riksbankskontor" får emellertid då för- stås det eller de kontor som svarar för den fredsti- da sedelförsörjningen av berört område.

I övrigt skall riksbankskontoren fungera som infor- mationsförmedlare mellan länsstyrelsen som svarar för den operativa ledningen på lägre regional nivå och betalningsväsendet. Därvid uppkommer väsentligen samma problem som ovan redovisats beträffande den högre regionala nivån i fråga om bristande förtro- genhet med andra verksamhetsgrenar inom bankväsendet än kontantförsörjningen.

Några speciella svårigheter till följd av att riks- banken numera ej finns representerad i samtliga län synes ej föreligga. Så var förhållandet så länge funktionsansvariga myndigheter förutsattes vara direkt representerade vid länsstyrelsens slutna del. När emellertid numer dessa myndigheter får finnas på annat håll blir det i princip lika lätt för länssty- relsen att för informationsutbyte vända sig till närmaste riksbankskontor även om detta är lokalise- rat till angränsande län. Tidigare planer på att inrätta särskilda samverkansgrupper i de län där riksbanken kommit att sakna representation har därför övergivits.

För att i fred hålla tanken på beredskapsplanering för kris och krig levande kan emellertid vara lämp- ligt att inrätta särskilda kontaktgrupper knutna till riksbankskontoren. De skulle bestå av företrä- dare för riksbanken, post och bankföretagen inom området. Vid regelbundna, men inte alltför ofta återkommande sammanträden (kanske en gång om året) skulle man inom dessa grupper stämma av att bered- skapsplaner finns och hålls aktuella. kontaktgrup- perna förutsättes fortsätta sin verksamhet i kris och krig med samma uppgift att utbyta information och om möjligt också i samma personbesättning.

-.. ."".I ' " .","Z..I"f" ! 313551??? | » ..""ij (';. .v ' ".K'H .. - ! ! MW.. ! .. . $.? 1.- w .- :.... ._11 , , . ...';_1.1. ".R'Y "- .j'h'" |] . * '. | '.': ..,, . |” ! .; . - '.."':'. .. .. :ir! '- ' i.. '. ' | ej"”... . _ fl ;"' '.."1-'—1*.”'-* ' J. _ ' 11 1- .. . .-. M...: | 1gif V'. , . U' , .. "II”-"%"HÅ'VP'Q'L'E' .11 b' .. .å'1.'l'w'...,,.ä_.;q.. "% '_1 || " l1 ||| ”n' ." En”. . -I..e_1_'-1"L*w..u.l ”'.'I' 1;.._. W! , . .. . I|"|,'1---u ...,: . '". _ ' €)"? | ||...

--.. '.'. J .. .] ..” Il IWF—f |. 1 '.— - 1.7 I .. '. , s . ”11" '(

..-' _A'

I I

,. .fi-1.1” 31.

'i. .. '...- -. IM ? . L'; .- ?” ';'IMICH '.. ' . » 5.331; h

is- .I .

Kommittédirektiv W

Dir. 1993:55

Översyn av lagstiftningen för det finansiella området under krigsförhållanden

Dir. 1993z55

Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-01 Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av den beredskapslagstiftning som gäller för det finansiella anträdet under krigsförhållanden.

Lagstiftningen i fråga är föråldrad och behöver anpassas till förändrade förhållanden och ny lagstiftning på området.

Bakgrund

En viktig del av planeringen av Sveriges totalförsvar är den som avser den administrativa beredskapen. Den syftar till att samhället skall kunna fungera i laga former även under krig. Hur samhällsomställningen från fred till krig skall planeras och genomföras samt vad som skall gälla efter det att samhället ställts om till krig framgår av de lagar och förordningar som brukar kallas beredskapsförfattningar. Dessa tar regelmässigt sikte på krigsfara, krig och på därav föranledda utomordentliga förhållanden. De är däremot, med något undantag, inte tillämpliga på s.k. fredskriser. Beredskapslagstiftningen spänner över praktiskt taget all samhällelig verksamhet. Till administrativ beredskap räknas också myndigheternas interna föreskrifter om den egna verksamhets- och organisationsbered- skapen. .

Enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del (ledningsförordningen) hänförs myndigheternas verksamhet i totalförsvaret till olika funktioner. Vidare anges i förord-

ningen vilken myndighet som skall ansvara för funktionen och vilka övriga myndigheter som har uppgifter i funktionen. En utgångspunkt för myndigheternas planering skall enligt förordningen vara att en myndighet med ansvar för viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också under krig, om verksamheten skall upprätthållas då. Såvitt avser den finansiella sektorn finns två funktioner angivna i förordningen, nämligen bank- och betalningsväsendet samt enskild försäkring m.m. Enligt 30 5 lagen (198811385) om Sveriges riksbank åligger det Riksbanken att - förutom att vid planeringen av den egna verksamheten beakta de krav som totalförsvaret ställer - ansvara för beredskapsplanläggningen i den förstnämnda funktionen medan, Finansinspektionen enligt led— ningsförordningen är ansvarig myndighet i den sistnämnda.

Enligt ett förslag som för närvarande förbereds i Försvarsdepartementet kommer ledningsförordningen att läggas samman med beredskapskun- görelsen (l960:515) och förordningen (1977155) om vissa statliga myndigheters beredskap m.m. Den nya författningens namn avses bli beredskapsförordning. Förordningen, som skall träda i kraft den 1 juli 1993, innebär emellertid inte någon ändring i sak av de bestämmelser i ledningsförordningen som tas upp i detta direktiv.

] en skrivelse till regeringen den 7 maj 1992 har fullmäktige i Riks- banken föreslagit att beredskapsplanläggningen för bankväsendet skall föras över från Riksbanken till Finansinspektionen och att riksbankslagen ändras i anledning härav. Till stöd för förslagen har fullmäktige anfört i huvudsak följande.

Tidigare gällde enligt 5 & ledningsförordningen att försäkrings- inspektionen var ansvarig planeringsmyndighet för funktionen "Enskild försäkring m.m." (då betecknad "Försäkringar utom Socialförsäkring m.m.”). Efter sammanslagningen av bankinspek- tionen och försäkringsinspektionen (prop. 1990/91 : 177 NU44), vilken fastlagts genom lagen (199lz936) med anledning av finansinspek- tionens inrättande och förordningen (19911937) med instruktion för finansinspektionen har planeringsansvaret för "Enskild försäkring m.m. " följt med i den nya myndighetens övertagande av försäkrings- inspektionens uppgifter. Den egendomliga situationen har därmed inträtt att finansinspektionen har beredskapsplaneringsansvar för ena delen av sin verksamhet, försäkringsväsendet, men ej för den andra. bank- och kreditväsendet.

Fullmäktige i riksbanken uppmärksammade den berörda frågan i sitt yttrande över det betänkande som legat till gmnd för sam- manslagningen av de båda inspektionsmyndighetema, "Finansiell tillsyn" (SOU 1991 :2) och framhöll att en fördelning av ansvaret för beredskapsplanläggningen inom betalningsväsendet borde göras.

Frågan behandlades därefter av den utredning beträffande finansinspektionens organisation som gjordes av inspektionens generaldirektör och chef såsom ensamutredare. I denna utredning uttalades "att flera skäl talar för att beredskapsfrågor inom bankom- rådet, utom betalningsmedelsförsörjningen, överförs från riksbanken till finansinspektionen" (Fi 1991:04 sid 24). I yttrande över denna promemoria har fullmäktige i riksbanken hänvisat till sitt tidigare yttrande och uttalat att det bör "åligga finansinspektionen att följa upp och styra beredskapsplanläggningen i samtliga institut som står under inspektionens tillsyn. En förändring i denna riktning bör övervägas i samråd med såväl riksbanken som överstyrelsen för civil beredskap."

Enighet synes alltså råda mellan finansinspektionens ledning och riksbanken att finansinspektionen bör övertaga beredskapsplaneringen för inspektionen underställda institut. Att så sker ligger för övrigt också i linje med den i 4 5 första stycket ledningsförordningen uttryckta allmänna principen att en myndighet med ansvar för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också under krig om verksamheten då upprätthålles och i sådant fall svara för de beredskapsförberedelser som behövs.

Tanken på en överföring av planeringsansvaret har därefter diskuterats mellan ansvariga för beredskapsplanering inom riksbanken och finansinspektionens kreditinstitutsavdelning och sedan närmare utvecklats i en i riksbanken utarbetad tjänsternannapromemoria. I denna föreslogs att en ny funktion betecknad "Bank— och betal- ningsväsende" infördes i schemat över funktioner i 5 5 led- ningsförordningen med finansinspektionen såsom funktionsansvarig myndighet. Detta förutsatte att ansvaret för denna beredskapsplan- läggning samtidigt avlyftes riksbanken genom ändring i 30 å andra stycket riksbankslagen, vilket tillika måste medföra ändring av S 5 andra stycket ledningsförordningen.

I riksbankspromemorian erinrades emellertid om att riksbanken även efter en sådan överföring av planeringsansvaret skulle ha kvar vissa planläggningsuppgifter för betalningsväsendet, i första hand vad

avser betalningsmedelsförsörjningen. Riksbankens uppgift att ge ut sedlar och mynt måste nämligen omfatta planläggningen för att denna skall kunna fullgöras även under kriser och krig. Men därtill kommer att riksbanken enligt RF 9 kap. 125 första stycket är ålagd att "främja ett säkert och effektivt betalningsväsende" och också genom riksbanksclearingen har det yttersta ansvaret för att kontoöverföringar mellan bankerna kan utföras. Med hänsyn härtill borde. framhölls i promemorian, ändringen av 30 å andra stycket riksbankslagen utformas på så sätt att riksbanken visserligen befriades från led- ningsansvaret för funktionen men samtidigt ålades att samverka med finansinspektionen inom denna.

Vidare uppmärksamtnades i riksbankspromcmorian att riksbanken under krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden torde komma att ansvara för valutareglering och därmed att behöva samverka med kommerskollegium i fråga om betalningar i samband med utrikeshandeln. Riksbanken borde därför åläggas att vid beredskapsplanläggning för utrikeshandeln samverka med kom- merskollegium såsom ansvarig ledningsmyndighet för denna funktion. Också detta samverkansansvar borde komma till uttryck i 30 Q' andra stycket riksbankslagen.

I promemorian upptogs förslag till ändring av 30 å andra stycket riksbankslagen i enlighet med det sagda. Dessutom framhölls att även postverket hade uppgifter inom funktionen "Bank och betal- ningsväsende", vilket borde komma till uttryck genom att posthrket i ledningsförordningen ålades samverkan med finansinspektionen inom denna funktion.

En omställning från freds- till krigssamhället måste vidtas snabbt för att få avsedd verkan. Detta innebär att riksdagens beslut inte kan avvaktas i varje särskild fråga. Därför måste regeringen och myn- digheterna ha befogenhet att vidta de åtgärder som påkallas av omstän- digheterna. Enligt 13 kap. _6 & regeringsformen finns möjlighet för riksdagen att i lag bemyndiga regeringen att genom förordning meddela sådana föreskrifter som annars skall meddelas genom lag. Ett sådant bemyndigande får gälla enbart för den situationen att landet befinner sig i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet har befunnit sig i. Riksdagen har, med stöd av denna bestämmelse, i ett antal fullmakts- lagar bemyndigat regeringen att besluta om åtgärder där beslutet annars

i i i e .f i. t i l i I i

skulle tillkomma riksdagen i dess egenskap av lagstiftande församling. Dessa fullmaktslagar utgör grunden för vår administrativa beredskap.

På det finansiella området finns — förutom den lagstiftning som rör det enskilda försäkringsväsendet vid krig eller krisförhållanden och som för närvarande är föremål för översyn av krigsförsäkringsutredningen (dir. 1991:12) - följande fullmaktslagar, nämligen

lagen (1940:79) om utsträckning av tiden för upptagande av växel- protest m.m. vid krig eller krigsfara,

lagen (1940:300) angående anstånd med gäld m.m. (moratorielag), lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden och lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering. Till lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden ansluter sig kungörelsen (1964: 18) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden. ' I lagstiftningen finns vid sidan av den nu nämnda fullmaktslagstift— ningen en annan typ av fullmakt, nämligen när regeringen i en särskild paragraf i en lag avsedd att tillämpas i fredstid getts möjlighet att föreskriva undantag från lagen eller meddela regler som avviker från lagen, under förutsättning att riket är i krig eller krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet har befunnit sig i. 1 den finansiella sektorn finns exempel på en sådan fullmakt i 10 kap. 5 5 lagen (l992z543) om börs- och clearingverksamhet.

När det gäller fullmaktslagstiftningen på det finansiella området har vid åtskilliga tillfällen satts i fråga om inte lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden och den danill anknutna kungörelsen borde ses över.

Lagen och kungörelsen behandlar i huvudsak Riksbankens sedel- och myntutgivning, dvs. penningmedelsförsörjningen, samt Riksbankens roll i det statliga betalningssystemet under krigsförhållanden. l kungörelsen ges detaljerade bestämmelser om hur penningmedelsförsörjningen och statens betalningssysrem — som är baserat på Postgirot - skall fungera när regeringen meddelat förordnande enligt fullmaktslagen.

Riksrevisionsverket (RRV) föreslog redan år 1985 - efter samråd med bl.a. Riksbanken - i en rapport till regeringen genomgripande ändringar både sakligt och lagtekniskt i de angivna författningarna (RRV/P1985: ], dnr 1985zl89). Sålunda föreslogs att ett antal detaljbestämmelser såsom onödiga skulle utmönstras ur lagstiftningen, att denna till skillnad från

vad som nu gäller skulle utformas i nära anslutning till de regler som gäller i fredstid samt att det i lagstiftningen beskrivna direktutbetalnings- kortet och den till kortet knutna rutinen skulle slopas och ersättas av andra handlingar och rutiner när det gäller statliga och icke statliga kontoinnehavares medelsförsörjning i krislägen. I rapporten har vidare de nuvarande bestämmelserna om kommunernas och de enskilda företagens medelsförsörjning ansetts otillräckliga i fråga om klarhet och stringens när det gäller statsmakternas möjligheter att under krigsförhållanden styra och kontrollera ett mycket stort område av landets ekonomi. Riksbankens företrädare har enligt rapporten särskilt understrukit vikten av att man vid en översyn av lagstiftningen tillgodoser kraven på klargörande och betryggande föreskrifter i detta hänseende.

RRV har också i en rapport den 15 oktober 1992 till regeringen tagit upp frågan om behovet av förändringar av de gällande bestämmelserna om betalningar under krigsförhållanden (RRV dnr 20-92-0364). [ rapporten som utförligt redovisats i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1) föreslår RRV att det statliga koncemkontosystemet CassaNova, som finns i Postgirot, i ett första steg byggs ut så att det också kan kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även fortsättningsvis utgör statens koncemkontosystem. Varje myndighet får ett samlingskonto i CassaNova som kan hantera betal— ningar via såväl Postgirot som Bankgirot. ] ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att ett eller flera koncemkontosystem hanteras inom statens betalningssystem.

l budgetpropositionen föreslår regeringen att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i enlighet med RRV:s förslag genomförs.

Regeringen har den 18 februari 1993 gett RRV i uppdrag att vidta de förberedelser som erfordras med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen om utveckling av statens betalningssystem. ] uppdraget ingår bl.a. att lämna förslag till ett regelverk för statliga betalningar som skall ersätta förordningen (l974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. Målet bör vara att ett utbyggt CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den 1 juli 1993.

Som jag tidigare framhållit har förhållandena i den finansiella sektorn förändrats radikalt under senare år. lnte minst gäller detta på lagstift- ningens område. Så gott som all lagstiftning som avser den finansiella verksamheten har setts över och reformerats under det senaste årtiondet. Däremot har inte den beredskapslagstiftning som gäller den finansiella sektorn varit föremål för motsvarande översyn. Det är därför dags att nu göra en översyn av lagstiftningen i fråga. Översynen bör innefatta de frågor som fullmäktige i Riksbanken tagit upp i sin skrivelse till regeringen liksom de frågor som RRV väckt i sin rapport från år 1985. Genomgripande förändringar torde bli nödvändiga 1 den lagstiftning som reglerar betalningsväsendet under krigsförhållanden med hänsyn till den förändring av statens betalningssystem som aviserats i årets budgetpropo- sition. Förslag till de ändringar i beredskapslagstiftningen som föranleds av dessa nya rutiner bör tas fram.

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av beredskapslagstiftningen på det finansiella området. Utredaren bör lämna åsido den lagstiftning som nyligen setts över eller är föremål för översyn i annat sammanhang. Uppdraget innefattar bl.a. att kartlägga hur beredskapsplaneringen ter sig i dagsläget och bedöma behovet av eventuell ytterligare fullmaktslagstiftning för att förbättra beredskapen på området.

Frågan om överföring av ansvaret för beredskapsplanläggningen för bank- och betalningsväsendet från Riksbtmken till Finansinspektionen skall utredas med förtur. ! detta sammanhang måste funktionsansvarets närmare innebörd och fördelningen av ansvaret mellan Finansinspek- tionen och Riksbanken fastställas. Denna del av utredningsuppdraget skall redovisas i ett delbetänkande före utgången av år 1993.

Utredaren bör kunna ta upp även andra frågor inom området än de som särskilt angetts här.

Eftersom viss del av den finansiella sektorns beredskapslagstiftning är föremål för översyn av krigsförsäkringsutredningen, bör utredaren samråda med den utredningen. Vidare bör samråd ske med utredningen (Fi 1992: 14) om normgivning och tillsyn över nya betalningstjänster (dir. 199260 och 95).

Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning

(dir. l984z5) samt regeringens direktiv angående beaktande av EG- aspekter i utredningsverksamheten (dir. l988:43). Utredaren bör slutföra sitt uppdrag före utgången av år 1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om bank- och försäkringsväsendet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (l976:119) - med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen för det finansiella området under krigsförhållanden,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm 1993

Kronologisk förteckning

... . Stymings- och samarbetsformer i biståndet. UD . Kursplaner för grundskolan. U. . Ersättning för kvalitet och effektivitet. - Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar rn. fl. S. 5. Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofar- maka. S. 6. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- tion. Jo. 7. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. 8. Löneskillnader och lönedislcriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. 9. Postlag. K. 10. En ny datalag. Ju. 11. Socialförsäkringsregister. S. 12. Vårdhögskolor - kvalitet -— utveckling — huvudmannaskap. U. 13. Ökad konkurrens på järnvägen. K. 14. EG och våra grundlagar. Ju. 15. Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. 16. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Fi. 16. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 17. Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. Ku. 18. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. 19. Kommunerna och miljöarbetet. M. 20. Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. 21. Ökat personval. Ju. 22. Vad är ett statsråds arbete värt? Fi. 23. Kunskapens krona. U. 24. Utlänningslagen — en partiell översyn. Ku. 25. Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. 26.1-1andläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. 27. Miljöbalk. Del 1 och 2. M. 28. Bankstödsnåmnden. Fi. 29. Fonsatt reformering av företagsbeskatmingen. Del 2. Fi. 30. Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. 31. Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. S. 32. Ny anställningsskyddslag. A. 33. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. Jo. 34. Förarprövare. K.

WN

35. Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju. 36. Lag om totalförsvarsplikt. Fö. 37. Justitiekanslern. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. Ju.

38.1-1älso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. S. 39. En gräns för filmcensuren. Ku. 40. Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. Ju. 41. Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. Fi.

42. Försvarets högskolor. Fö. 43. Politik mot arbetslöshet. A. 44. Översyn av tjänsteinkornstbeskatmingen. Fi. 45. Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. C. 46. Vissa kyrkofrågor. C. 47. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. 48. Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebolag. En jämförande studie. C. 49. Ett år med betalningsansvar. S. 50. Serveringsbestämmelser. S.

51. Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. M. 52. Ersätming vid arbetslöshet. A. 53. Kostnadsutjämning mellan kommuner. Fi. 54. Utvisning på grund av brott. Ku. 55. Det allmännas skadeståndsansvar. Ju. 56. Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. UD. 57. Beskattning av fastigheter, del I — Schablonintäkt eller fastighetsskatt? Fi.

58. Effektivare ledning i statliga myndigheter. Fi. 59. Ny marknadsföringslag. C. 60. Polisens rättsliga befogenheter. Ju. 61. Överföring av HIV -smitta genom läkemedlet Preconativ. S. 62. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi.

63. Person och parti - Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (sou 199331). Ju.

64. Frågor för folkbildningen. U. 65. Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. M. 66. lag om införande av miljöbalken. M.

67. Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUB-program 92. M. 68. Elkonkurrens med nätmonopol. N. 69. Revisorerna och EG. N.

Kronologisk förteckning

72. Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. C. 73. Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. C. 74. Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. C. 75. Vissa mervärdeskattefrågor II, — offentlig verksamhet m.m. Fi. 76. Verkställighet av fängelsestraff. Ju. 77. Kommunal tjänsteexpon och internationellt bistånd.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden. M. 79. Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. M. 80. Statsförvaltningen och EG. Ju. 81. Översyn av arbetsmiljölagen. A. 82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och ktmskapsöversikt. S. 83. Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. Fi. 84. Innovationer för Sverige. N. 85. Ursprung och utbildning - social snedrekrytering till högre studier. U. 86. Amningsvänliga sjukhus - för att skydda. stödja och främja amning. S. 87. Beredskapslagring av olja. N. 88. Produktsäkerhetslagen och EG. C. 89. Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. Fö. 90. Lokal demokrati i utveckling. C. 91. Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhällsarbete. - En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. S. 92. Den centrala polisorganisationen. Ju. 93. Vårdens svåra val. S. 94. Anpassad kontroll av byggandet. M. 95. Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. Fö. 96. Förändringar i lönegarantisystemet. A. 97. Västsverige och Skåne — regioner i förändring. C. 98. Partnerskap. Ju. 99. Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. M. 100. Free and Fair elections — and beyond. UD. 101. Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringama. Fö. 102. Kvalitet och dynamik. Förslag från Resurs- beredningen rörande statsmakternas resurstilldel- ning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. U. 103 Svenskt fiske. Jo. 104. Stabilisering av bostadskreditmarknaden. Fi. 105. Monopolkontroll på en avreglerad elmarknad. N.

106. läkemedel och kompetens. S.

107 . Statistik över finansiella marknader. Fi. 108. Försäkringsrörelse i förändring 2. Fi. 109. Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots. C.

110. Integritet och effektivitet på kreditupplysnings- området. Ju. lll. Borta bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa. S. 112. Kommunal näringspolidk i Danmark. C. 113. Invandring och asyl i teori och praktik. En jämförelse mellan tolv länders politik. Ku. 114. Konto, clearing och aweckling. Fi. 115. Social trygghet och EES. S. 116. Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar. Fi.

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

En ny datalag. [10] EG och våra grundlagar. [14] Ökat personval. [21] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26] Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Justitiekanslern. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. [37] Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. [40] Det allmännas skadeståndsansvar. [55] Polisens rättsliga befogenheter. [60]

Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande

Ökat personval (SOU 1993:21). [63] Verkställighet av fängelsestraff. [76] Statsmrvalmingen och EG. [80] Den centrala polisorganisationen. [92] Partnerskap. [98] Integritet och effektivitet på kreditupplysnings- området. [110]

Utrikesdepartementet

Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. [1] Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. [56] Free and Fair elections — and beyond. [100]

Försvarsdepartementet

Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor. [42] Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. [89] Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. [95] Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringama. [101]

Socialdepartementet

Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar rn. fl. [4] Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofarmaka. [5]

Socialförsäkringsregister. [11] Rätten till bistånd inom socialtjänsten. [30] Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. [31]

Hälso- och sjukvården i framtiden - tre modeller. [38] Ett år med betalningsansvar. [49] Serveringsbestämmelser. [50] Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet Preconativ. [61]

Amningsvänliga sjukhus — för att skydda, stödja och främja amning. [86] Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhälls- arbete. — En kunskapsöversikt och ett diskussions- underlag. [91] Vårdens svåra val. [93] Läkemedel och kompetens. [106] Borta bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa. [111] Social trygghet och EES. [115]

Kommunikationsdepartementet Postlag. [9]

Ökad konkurrens på järnvägen. [13] Förarprövare. [34]

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kommisionens förslag. [16] Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisionens förslag. Bilagor. [16]

Riksbanken och prisstabiliteten. [20] Vad är ett statsräds arbete värt? [22] Bankstödsnämnden. [28] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. [29] Folk— och bostadsrähiing år 1990 och i framtiden. [41] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Kostnadsutjämning mellan kommuner. [53] Beskattning av fastigheter, del I

— Schablonintäkt eller fastighetsskatt? [57] Effektivare ledning i statliga myndigheter. [58] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Vissa mervärdeskattefrägor II. — offentlig verksamhet m.m. [75] Statistik och integritet. del 1 - Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. [83]

Stabilisering av bostadskreditrnarknaden. [104] Statistik över finansiella marknader. [107] Försäkringsrörelse i förändring 2. [108] Konto, clearing och aweckling. [114] Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar. [116]

Utbildningsdepartementet

Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning är kvalitet och effektivitet.

— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för gnmdläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor

Systematisk förteckning

— kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. [12] Kunskapens krona. [23]

Frågor för folkbildningen. [64]

Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. [85] Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldelning till grund- läggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. [102]

J ordbruksdepartementet

Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6] Sociala åtgärder för jordbrukare. [25] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. [33]

Svenskt fiske. [103]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32]

Politik mot arbetslöshet. [43] Ersätming vid arbetslöshet. [53]

Översyn av arbetsmiljölagen. [81] Förändringar i Iönegarantisystemet. [96]

Kulturdepartementet

löneskillnader och Iönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] [löneskillnader och Iönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. 1171

Utlänningslagen— en partiell översyn. [24]

En gräns för filmcensuren. [39] Utvisning på grund av brott. [54] Invandring och asyl i teori och praktik. En jämförelse mellan tolv länders politik. [113]

Näringsdepartementet

Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG. [69] Strategi för småföretagsutveckling. [70] Innovationer för Sverige. [84] Beredskapslagring av olja. [87] Monopolkontroll på en avreglerad elmarknad. [105]

Civildepartementet

Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. [45] Vissa kyrkofrågor. [46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola. barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47] Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebolag. En jämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59] Organisationemas bidrag. [71] Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. [73] Kvalitetsmäming i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.[77] Produktsäkerhetslagen och EG. [88] Lokal demokrati i utveckling. [90] Västsverige och Skåne - regioner i förändring. [97] Förnoendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots. [109] Kommunal näringspolitik i Danmark. [112]

Miljö- och naturresursdepartementet

Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]

Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. [51] Handlingsplan mot buller.

Handlingsplan mot buller. Bilagedel. [65] Lag om införande av miljöbalken. [66] Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 92. [67] Miljöskadeförsäkringen i framtiden. [78]

Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. [79] Anpassad kontroll av byggandet. [94]

Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. [99]