Delbetänkande av Folkrättskommittén

Stockholm 2010

Krigets Lagar

– centrala dokument om folkrätten under väpnad konflikt, neutralitet, ockupation och fredsinsatser

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Omslag: Martin Nordström

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2010

Till statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet

Regeringen beslutade den 19 september 2007 att tillkalla en kommitté för att bl.a. kartlägga de folkrättsliga regler som gäller för väpnade konflikter, ockupation och neutralitet, och som Sverige är bundet av.

Med stöd av regeringens bemyndigande förordnande chefen för Försvarsdepartementet den 30 november 2007 justitierådet Dag Victor till ordförande för kommittén. Som ledamöter förordnades vid samma tidpunkt professorn Inger Österdahl, chefsjuristen Stefan Ryding-Berg, chefsjuristen Key Hedström och hovrättsrådet Maj Johansson.

Den 7 mars 2008 förordnades som sakkunniga i kommittén försvarsjuristen Magnus Sandbu och professor emeritus Ove Bring. Som experter förordnades samma dag kanslirådet Mikael Andersson, juris doktorn Ola Engdahl, departementssekreteraren Malin Greenhill (entledigades den 1 februari 2010), ämnesrådet Per Lennerbrant, folkrättssamordnaren Christina Ulfsparre och chefsrådmannen Runar Viksten. Den första februari 2010 förordnades som experter i kommittén departementsrådet Erik Lindfors och kanslirådet Anneli Skoglund.

Sekreterare åt kommittén har fr.o.m. den 1 december 2007 varit juris kandidaten Cecilia Hellman (numera Tengroth) och fr.o.m. den 1 januari 2008 juris kandidaten Kristina Lindvall. Juris kandidaten Jessica Appelgren har varit biträdande sekreterare under tiden den 1 juni 2008–31 december 2008. Textmässig layout har utförts av kanslisekreterare Gunilla Malmqvist vid Regeringskansliets kommittéservice.

Kommittén har antagit namnet Folkrättskommittén (Fö 2007:06).

Kommittén överlämnar härmed delbetänkandet Krigets Lagar – centrala dokument om folkrätten under väpnad konflikt, neutralitet, ockupation och fredsinsatser (SOU 2010:22). I betänkandet redovisar kommittén en förteckning över för Sverige gällande humanitärrättsliga konventioner och deras genomförande i Sverige samt vissa andra grundläggande dokument som hör till kommitténs arbetsområde.

Stockholm i mars 2010

Dag Victor Inger Österdahl Stefan Ryding-Berg Key Hedström Maj Johansson /Cecilia Tengroth Kristina Lindvall

Tillämpningen av föregående bestämmelser skall icke inverka på parternas i konflikten rättsställning.

Artikel 4

Skyddade personer enligt denna konvention äro sådana, som vid vilken tidpunkt och på vad sätt som helst, under konflikt eller vid ockupation, befinna sig i händerna på part i konflikten eller ockupationsmakt, vars medborgare de ej äro.

Medborgare i stat, som ej är bunden av konventionen, skyddas ej av densamma. Neutral stats medborgare, vilka befinna sig på krigförande stats territorium, ävensom medkrigförande stats medborgare, skola ej anses som skyddade personer, så länge den stat, vars medborgare de äro, har normal diplomatisk representation i den stat, i vars våld de befinna sig.

Bestämmelserna i avdelning II hava emellertid en vidsträcktare tilllämpning, som framgår av artikel 13.

Enligt Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält eller enligt Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss eller enligt Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling skola skyddade personer icke anses som skyddade personer i denna konventions mening.

Artikel 5

Då stridande part har goda skäl att anse, att en viss enligt denna konvention skyddad person på dess territorium är föremål för berättigad misstanke att ägna sig åt verksamhet riktad mot statens säkerhet, eller om det är styrkt, att denne ägnar sig åt sådan verksamhet, skall sådan person icke kunna göra anspråk på sådana av denna konvention följande rättigheter och förmåner, som, om de medgåves honom, skulle kunna vara till skada för statens säkerhet.

Om på ockuperat territorium en viss enligt denna konvention skyddad person har ertappats som spion eller sabotör eller blivit föremål för bestämd misstanke för att ägna sig åt mot ockupationsstatens säkerhet riktad verksamhet, skall han, i de fall då den militära säkerheten nödvändigt kräver det, anses ha förverkat sin rätt enligt denna konvention att sända och mottaga meddelanden.

I varje sådant fall skola icke desto mindre i föregående stycken omförmälda personer behandlas humant samt i händelse av åtal ej berövas sin i denna konvention föreskrivna rätt att bliva opartiskt och i laga ordning rannsakade och dömda. De skola även så snart det med hänsyn till statens respektive ockupationsmaktens säkerhet är möjligt, återfå alla de rättigheter och förmåner, som tillkomma enligt denna konvention skyddade personer.

Artikel 6

Denna konvention skall tillämpas från början av varje i artikel 2 omnämnd konflikt eller ockupation.

På stridande parters territorium skall konventionens tillämpning upphöra, sedan krigshandlingarna allmänt avslutats.

Inom ockuperat territorium skall tillämpningen av konventionen upphöra ett år efter det att krigshandlingarna allmänt avslutats. Ockupationsmakten skall icke desto mindre vara förpliktigad att, så länge ockupationen varar - och i den mån denna makt utövar regeringsmyndighet inom ifrågavarande territorium − vara bunden av bestämmelserna i följande artiklar i denna konvention: 1 till 12, 27, 29 till 34, 47, 49, 51, 52, 53, 59, 61 till 77 samt 143.

Skyddade personer, vilkas frigivande, hemsändande eller placering kan komma att äga rum efter ovannämnda tidpunkter, skola under mellantiden fortfarande åtnjuta i denna konvention stadgade rättigheter.

Artikel 7

Förutom de överenskommelser, som uttryckligen omförmälas i artiklarna 11, 14, 15, 17, 36, 108, 109, 132, 133 och 149 äga de höga fördragsslutande parterna avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt göra till föremål för särskild reglering. Genom särskild överenskommelse må de skyddade personerna ej försättas i sämre läge än vad som stadgas i denna konvention; ej heller må dem i konventionen tillerkända rättigheter genom dylik överenskommelse inskränkas.

De skyddade personerna skola åtnjuta de i sagda överenskommelser stadgade förmåner under den tid konventionen på dem är tillämplig, dock under förutsättning, dels att icke annat uttryckligen föreskrivits i nyssnämnda eller i senare avslutade överenskommelser, dels ock att icke någon av de stridande parterna vidtagit åtgärder för gynnsammare behandling av dem.

Artikel 8

Skyddade personer må icke under några omständigheter vare sig helt eller delvis avsäga sig de rättigheter, som denna konvention och, i förekommande fall, i föregående artikel angivna särskilda överenskommelser tillerkänna dem.

Artikel 9

Denna konvention skall tillämpas under medverkan och kontroll av de skyddsmakter, vilka erhållit uppdrag att tillvarataga stridande parters intressen. För sådant ändamål skola skyddsmakterna äga att vid sidan av sin diplomatiska och konsulära personal utse delegerade bland sina egna eller bland andra neutrala makters medborgare. Dessa delegerade skola underställas godkännande av den makt, hos vilken de skola utföra sitt uppdrag.

Stridande parter skola i så vidsträckt omfattning som möjligt underlätta arbetet för skyddsmakternas representanter eller delegerade.

Skyddsmakternas representanter eller delegerade må icke under några omständigheter överskrida den i denna konvention angivna ramen för sitt uppdrag; de skola särskilt beakta för den stat, hos vilken de utöva sin verksamhet, trängande säkerhetskrav.

Artikel 10

Bestämmelserna i denna konvention utgöra ej hinder för den humanitära verksamhet, som Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk humanitär organisation med vederbörande stridande parters samtycke må komma att utöva till skydd och bistånd för civila personer.

Artikel 11

De höga fördragsslutande staterna äga städse överenskomma att åt organisation, som erbjuder garantier för opartiskhet och effektivitet, anförtro de uppgifter, som enligt denna konvention tillkomma skyddsmakterna.

Därest enligt förevarande konvention skyddade personer, av vad anledning det vara må, icke åtnjuta eller upphört att åtnjuta förmånen av skyddsmakts eller jämlikt bestämmelserna i föregående stycke utsedd organisations verksamhet, skall kvarhållande makt, antingen hos neutral stat eller hos sådan organisation, anhålla, att

den måtte påtaga sig de uppgifter, som jämlikt denna konvention tillkomma av stridande parter utsedda skyddsmakter.

Om skydd icke på detta sätt kan beredas ifrågavarande personer, skall kvarhållande makt antingen hos humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté hemställa, att den måtte påtaga sig de humanitära åligganden, som enligt bestämmelserna i denna konvention tillkomma skyddsmakt, eller, därest icke annat framgår av bestämmelserna i denna artikel, antaga av sådan organisation erbjudna tjänster.

Neutral makt eller organisation, som av vederbörande makt anmodats ställa sig till förfogande eller självmant erbjudit sina tjänster för nyssnämnda ändamål, skall handla i känsla av ansvar gentemot den stridande part, under vilken de jämlikt denna konvention skyddade personerna lyda, och erbjuda tillfredsställande garantier för sin förmåga att påtaga sig och opartiskt utföra ifrågavarande uppgifter.

Överenskommelse om undantag från föregående bestämmelser kan icke träffas mellan makter, av vilka den ena, även tillfälligtvis, gentemot den andra makten eller dess allierade åtnjuter begränsad förhandlingsfrihet såsom en följd av de militära händelserna, särskilt vid ockupation av hela eller en betydande del av dess territorium.

När i denna konvention talas om skyddsmakt, avses därmed jämväl sådan organisation, som i enlighet med bestämmelserna i denna artikel trätt i skyddsmakts ställe.

Bestämmelserna i denna artikel skola med erforderliga jämkningar erhålla motsvarande tillämpning å det fall, att medborgare i neutral stat befinna sig på ockuperat område eller inom territorium tillhörande sådan krigförande stat, hos vilken den stat, vars medborgare de äro, ej upprätthåller normal diplomatisk representation.

Artikel 12

När helst så befinnes ligga i de skyddade personernas intresse, särskilt vid meningsskiljaktighet mellan de stridande parterna rörande tillämpningen och tolkningen av denna konventions bestämmelser, skola skyddsmakterna lämna sina bona officia för tvistens biläggande.

För sådant ändamål äger envar av skyddsmakterna antingen på anmodan av part eller ock självmant föreslå parterna i konflikten en

sammankomst, eventuellt å lämpligt neutralt område, mellan deras representanter och särskilt representanter för de för vården av de skyddade personerna ansvariga myndigheterna. De stridande parterna skola vara skyldiga att efterkomma förslag, som framställas till dem i nu nämnt syfte. Skyddsmakt må, därest så befinnes lämpligt, hemställa till de stridande parterna att medgiva, att viss person, tillhörande neutral makt eller utsedd av Röda Korsets internationella kommitté, kallas att deltaga i denna sammankomst.

Avdelning II Allmänna bestämmelser om skydd för befolkningen mot vissa följder av kriget

Artikel 13

Bestämmelserna i denna avdelning gälla hela befolkningen i de länder, som befinna sig i konflikt med varandra, utan åtskillnad på grund av ras, nationalitet, religion eller politisk åskådning eller dylikt, och avse att mildra av krig förorsakade lidanden.

Artikel 14

Redan i fredstid må de höga fördragsslutande parterna och, efter fientligheternas början, de stridande parterna, på sitt eget område och, därest så kräves, på ockuperat område, avskilja zoner och platser, ägnade att ur sjukvårds- och säkerhetssynpunkt bereda skydd mot krigets verkningar åt sårade och sjuka, ofärdiga, åldringar, barn under femton år, havande kvinnor samt mödrar till barn under sju år.

Vid fientligheternas början och medan dessa pågå, må vederbörande parter träffa överenskommelser om erkännande av zoner och platser, som de må ha upprättat. För detta ändamål äga de sätta i kraft bestämmelserna i det vid denna konvention fogade utkastet till överenskommelse med de ändringar, som eventuellt må befinnas erforderliga.

Skyddsmakterna samt Röda Korsets internationella kommitté anmodas att medverka till upprättandet och erkännandet av dessa sjukvårds- och säkerhetszoner respektive platser.

Artikel 15

Stridande part må, antingen direkt eller genom förmedling av neutral stat eller humanitär organisation, föreslå motparten att i trakter, där strid förekommer, upprätta neutraliserade zoner för att utan åtskillnad bereda skydd mot krigets faror åt följande personer:

a) stridande eller icke stridande sårade och sjuka;

b) civilpersoner, som ej deltaga i fientligheterna och som ej utöva

militärt arbete under sin vistelse i dessa zoner. Sedan de stridande parterna överenskommit om det geografiska läget, förvaltningen, livsmedelsförsörjningen samt övervakningen av den föreslagna neutraliserade zonen, skall en skriftlig överenskommelse slutas och undertecknas av representanter för de stridande parterna. Denna överenskommelse skall fastställa tidpunkten för neutraliseringens inträde, ävensom dess varaktighet.

Artikel 16

Sjuka och sårade ävensom ofärdiga samt havande kvinnor skola åtnjuta särskilt skydd och hänsyn.

I den mån militära hänsyn det medgiva skall varje stridande part främja åtgärder, som vidtagas för att uppsöka döda och sårade, för att bistå skeppsbrutna och andra personer i allvarlig fara samt för att skydda dem mot plundring och dålig behandling.

Artikel 17

De stridande parterna skola eftersträva att träffa lokala överenskommelser om bortförande från belägrade eller inneslutna områden av sårade, sjuka, ofärdiga, åldringar, barn och barnsängskvinnor samt om genomfart till dylika områden av präster tillhörande varje religion samt av sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel.

Artikel 18

Civila sjukhus, som inrättats för vård av sårade och sjuka, ofärdiga och barnsängskvinnor, må under inga omständigheter anfallas utan skola städse respekteras och skyddas av de stridande parterna.

Stater, vilka äro parter i en konflikt, skola förse alla civila sjukhus med handlingar, vilka utvisa deras karaktär av civilsjukhus samt att sjukhusets byggnader ej användas för något ändamål, som i enlighet med artikel 19 skulle beröva dem deras skydd.

Civila sjukhus skola, om de därtill bemyndigats av staten, utmärkas med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

De stridande parterna skola, i den mån militära hänsyn det medgiva, i syfte att förebygga risk för fientliga angrepp vidtaga erforderliga åtgärder för att göra de kännetecken, vilka utmärka civilt sjukhus, fullt synliga för fientliga land-, flyg- och sjöstridskrafter.

Med hänsyn till de faror, för vilka sjukhus, belägna i närheten av militära mål, kunna vara utsatta, är det lämpligt tillse, att sådana sjukhus förläggas på största möjliga avstånd från militära mål.

Artikel 19

Det skydd, som tillkommer civila sjukhus, skall upphöra endast i det fall, att de, vid sidan av användningen för sina humanitära uppgifter, begagnas för handlingar, varigenom fienden tillfogas skada. Skyddet skall dock icke upphöra, förrän anmaning avgivits, då så befinnes lämpligt med angivande av skälig frist, och anmaningen icke hörsammats.

Att sjuka och sårade medlemmar av de väpnade styrkorna vårdas på dylika sjukhus eller att handvapen och ammunition, som fråntagits dessa stridande, men som ännu ej överlämnats till vederbörlig myndighet, finnas därstädes, skall icke betraktas såsom för fienden skadlig handling.

Artikel 20

Personal, som är regelbundet och uteslutande sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, däri inbegripen den personal, som har till uppgift att uppsöka, bortföra och transportera samt vårda sjuka och sårade civilpersoner, ofärdiga samt barnsängskvinnor, skall respekteras och skyddas.

Inom ockuperat område och stridsområde skall nämnda personal legitimera sig medelst identitetskort, innehållande uppgifter om innehavarens ställning och försett med dennes fotografi samt den utställande myndighetens stämpel, ävensom, då vederbörande är i tjänst, medelst en stämplad fuktbeständig armbindel, som bäres på vänster arm. Denna armbindel skall utlämnas av staten och vara försedd med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genève-

konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

All annan personal, som är sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, skall respekteras och skyddas samt vid utövande av sin tjänst äga rätt att bära armbindel enligt föreskrifterna och villkoren i denna artikel. Identitetskort skall innehålla uppgift om innehavarens sysselsättning.

Styrelsen för varje civilt sjukhus skall städse för vederbörande hemlands- eller ockupationsmyndigheter hålla tillgänglig en intill dato förd förteckning över sin personal.

Artikel 21

Fordonskolonner eller sjukhuståg till lands eller för ändamålet avsedda fartyg till sjöss, vilka transportera sårade och sjuka civilpersoner, ofärdiga och barnsängskvinnor, skola respekteras och skyddas i samma omfattning som sjukhus enligt artikel 18 samt skola, om statligt bemyndigande givits, utmärkas genom anbringande av det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Artikel 22

Luftfartyg, som uteslutande utnyttjas för transport av sårade och sjuka civilpersoner, ofärdiga och barnsängskvinnor eller sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel må icke anfallas utan skola respekteras vid flygningar, som utföras på de höjder och tider samt längs de flygvägar, varom mellan alla vederbörande stridande parter överenskommelse särskilt träffats.

Dylika luftfartyg må kunna förses med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Därest icke annat överenskommits, skall överflygning av fientligt eller av fienden besatt område vara förbjuden.

Luftfartygen skola efterkomma varje anmaning att landa. I händelse av sålunda anbefalld landning skall luftfartyget med däri befintliga personer vara berättigat att fortsätta flygningen efter eventuellt företagen kontroll.

Artikel 23

Envar hög fördragsslutande part skall medgiva fri genomfart för alla försändelser, vilka innehålla läkemedel och sjukvårdsmateriel ävensom för religionsutövning erforderliga föremål, uteslutande avsedda för annan hög fördragsslutande parts civilbefolkning, även om denna part är fiende. Fri genomfart skall jämväl medgivas för alla försändelser, vilka innehålla för barn under femton år, havande kvinnor och barnsängskvinnor avsedda oumbärliga livsmedel, kläder samt stärkande medel.

Förpliktelsen för fördragsslutande part att medgiva fri genomfart för i föregående stycke angivna försändelser gäller under förutsättning, att denna part ej har grundade skäl att frukta:

a) att sändningarna komma annan än avsedd mottagare tillhanda

eller

b) att kontrollen kan komma att vara otillräcklig eller

c) att fienden kan draga bestämd fördel för sina krigsansträng-

ningar eller i sin folkhushållning genom att med ovannämnda försändelser ersätta varor, som han eljest själv måste anskaffa eller framställa, eller ock att därigenom beredas möjligheter att frigöra råvaror, förnödenheter eller tjänster som i annat fall skulle behövt tagas i anspråk för framställningen av dylika varor. Makt, som medgiver genomfart av försändelser enligt första stycket i denna artikel må såsom villkor för sitt medgivande kunna fordra, att fördelningen mellan mottagarna skall äga rum under övervakning på platsen av skyddsmakterna.

Dylika sändningar skola befordras så snabbt som möjligt och den stat, som medgiver fri genomfart för dessa, skall äga rätt att fastställa de tekniska föreskrifter, enligt vilka en dylik genomfart skall tillåtas.

Artikel 24

De stridande parterna skola vidtaga erforderliga åtgärder för att barn under femton år, vilka blivit föräldralösa eller skilda från sina familjer till följd av kriget, ej lämnas åt sig själva samt för att deras uppfostran under alla omständigheter främjas. Deras uppfostran skall om möjligt anförtros åt personer med samma kulturtradition.

De stridande parterna skola efter medgivande av skyddsmakten, om sådan finnes, samt under garanti att de i första stycket angivna

principerna iakttagas medverka till att sådana barn omhändertagas i neutralt land, så länge konflikten varar.

Parterna skola dessutom sträva att vidtaga erforderliga åtgärder för att alla barn under tolv år må kunna identifieras genom identitetsbrickor eller på annat sätt.